Första Moseboken	1 Mos	1	1	1	I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	2	Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	3	Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	4	Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	5	Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	6	Gud sade: "Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer vatten från vatten!"
Första Moseboken	1 Mos	1	1	7	Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovan valvet. Och det skedde så.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	8	Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	9	Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt." Och det skedde så.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	10	Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	11	Gud sade: "Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden." Och det skedde så.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	12	Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	13	Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	14	Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år,
Första Moseboken	1 Mos	1	1	15	och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden." Och det skedde så.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	16	Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	17	Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden,
Första Moseboken	1 Mos	1	1	18	till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	19	Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	20	Gud sade: "Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet."
Första Moseboken	1 Mos	1	1	21	Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	22	Gud välsignade dem och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	1	23	Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	24	Gud sade: "Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag." Och det skedde så.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	25	Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	26	Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	1	27	Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	28	Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!"
Första Moseboken	1 Mos	1	1	29	Och Gud sade: "Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	30	Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda." Och det skedde så.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	31	Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	1	Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	2	På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	3	Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	4	Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, då när Herren Gud hade gjort jord och himmel.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	5	Det växte ännu ingen buske på jorden och ingen ört hade ännu skjutit upp ur marken. Ty Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	6	Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	7	Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	8	Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	9	Och Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken. Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	10	Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården och som sedan delade sig i fyra huvudgrenar.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	11	Den första heter Pison. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns guld.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	12	Guldet i det landet är gott och där finns också bdelliumharts och onyxsten.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	13	Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	14	Den tredje floden heter Hiddekel. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	15	Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	16	Och Herren Gud gav mannen denna befallning: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården,
Första Moseboken	1 Mos	1	2	17	men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö."
Första Moseboken	1 Mos	1	2	18	Herren Gud sade: "Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like."
Första Moseboken	1 Mos	1	2	19	Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	20	Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	21	Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	22	Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	23	Mannen sade: "Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits."
Första Moseboken	1 Mos	1	2	24	Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	25	Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	1	Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?"
Första Moseboken	1 Mos	1	3	2	Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården,
Första Moseboken	1 Mos	1	3	3	men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	4	Då sade ormen till kvinnan: "Ni skall visst inte dö!
Första Moseboken	1 Mos	1	3	5	Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	6	Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	7	Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	8	Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	9	Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?"
Första Moseboken	1 Mos	1	3	10	Han svarade: "Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	11	Då sade han: "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?"
Första Moseboken	1 Mos	1	3	12	Mannen svarade: "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	13	Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen förledde mig och jag åt."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	14	Då sade Herren Gud till ormen: "Eftersom du har gjort detta, skall du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och jord skall du äta så länge du lever.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	15	Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	16	Till kvinnan sade han: "Jag skall göra din möda stor när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Till din man skall din lust vara, och han skall råda över dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	17	Till Adam sade han: "Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag befallt dig: Du skall inte äta av det. Därför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	18	Törne och tistel skall den bära åt dig och du skall äta av markens örter.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	19	I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	20	Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till allt levande.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	21	Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	22	Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt."
Första Moseboken	1 Mos	1	3	23	Och Herren Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden som de tagits från.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	24	Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	1	Mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: "Jag har fått en man från Herren."
Första Moseboken	1 Mos	1	4	2	Hon födde ännu en son, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev åkerbrukare.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	3	Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	4	Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer,
Första Moseboken	1 Mos	1	4	5	men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	6	Och Herren sade till Kain: "Varför är du vred och varför är din blick så mörk?
Första Moseboken	1 Mos	1	4	7	Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den."
Första Moseboken	1 Mos	1	4	8	Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	9	Och Herren sade till Kain: "Var är din bror Abel?" Han svarade: "Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?"
Första Moseboken	1 Mos	1	4	10	Då sade han: "Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!
Första Moseboken	1 Mos	1	4	11	Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	12	När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	4	13	Kain sade då till Herren: "Mitt brott är för stort för att förlåtas.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	14	Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	4	15	Men Herren sade till honom: "Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom." Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	16	Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	17	Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	18	Åt Hanok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metusael, och Metusael blev far till Lemek.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	19	Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	20	Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	21	Hans bror hette Jubal. Han blev stamfader till alla dem som spelar harpa och flöjt.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	22	Silla födde också en son, Tubal-Kain. Han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Tubal-Kains syster hette Naama.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	23	Lemek sade till sina hustrur: "Ada och Silla, hör på mig! Ni Lemeks hustrur, lyssna till mina ord: En man har jag dödat för varje sår och en ung man för varje blåmärke.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	24	Ja, sju gånger blir Kain hämnad, men Lemek sjuttiosju gånger."
Första Moseboken	1 Mos	1	4	25	Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: "Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom."
Första Moseboken	1 Mos	1	4	26	Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	1	Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	2	Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	3	När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	4	Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	5	Adams hela ålder - den tid han levde - blev 930 år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	6	När Set var 105 år blev han far till Enos.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	7	Sedan Set hade fått Enos levde han 807 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	8	Sets hela ålder blev alltså 912 år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	9	När Enos var 90 år blev han far till Kenan.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	10	Sedan Enos hade fått Kenan levde han 815 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	11	Enos hela ålder blev alltså 905 år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	12	När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	13	Sedan Kenan hade fått Mahalalel levde han 840 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	14	Kenans hela ålder blev alltså 910 år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	15	När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	16	Sedan Mahalalel hade fått Jered levde han 830 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	17	Mahalalels hela ålder blev alltså 895 år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	18	När Jered var 162 år blev han far till Hanok.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	19	Sedan Jered hade fått Hanok levde han 800 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	20	Jereds hela ålder blev alltså 962 år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	21	När Hanok var 65 år blev han far till Metusela.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	22	Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	23	Hanoks hela ålder blev alltså 365 år.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	24	Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	25	När Metusela var 187 år blev han far till Lemek.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	26	Sedan Metusela hade fått Lemek levde han 782 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	27	Metuselas hela ålder blev alltså 969 år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	28	När Lemek var 182 år fick han en son.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	29	Han gav honom namnet Noa, ty han sade: "Denne skall trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat."
Första Moseboken	1 Mos	1	5	30	Sedan Lemek hade fått Noa levde han 595 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	31	Lemeks hela ålder blev alltså 777 år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	32	När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	1	När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem,
Första Moseboken	1 Mos	1	6	2	såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	3	Då sade Herren: "Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år."
Första Moseboken	1 Mos	1	6	4	Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	5	Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	6	Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	7	Herren sade: "Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem."
Första Moseboken	1 Mos	1	6	8	Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	9	Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	10	Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	11	Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	12	Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	13	Då sade Gud till Noa: "Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	14	Gör dig en ark av goferträ, inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck både på insidan och utsidan.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	15	Och så skall du göra arken: Den skall vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	16	Högst upp skall du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken skall du sätta på sidan. Du skall inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	17	Se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden för att utrota alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden skall förgås.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	18	Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du skall gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	19	Av allt levande, av alla varelser, skall du föra in ett par i arken för att de skall överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön skall det vara.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	20	Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag skall ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	21	Och du skall ta med dig allt slags mat, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det skall tjäna som föda för dig och dem."
Första Moseboken	1 Mos	1	6	22	Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	1	Herren sade till Noa: "Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	2	Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hanne och hona,
Första Moseboken	1 Mos	1	7	3	likaså av himlens fåglar sju par, hanne och hona, för att en avkomma skall leva vidare över hela jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	4	Ty om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort."
Första Moseboken	1 Mos	1	7	5	Och Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	6	Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	7	Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	8	Av både rena och orena fyrfotadjur, av fåglar och av allt som krälar på marken
Första Moseboken	1 Mos	1	7	9	gick två och två, hanne och hona, in till Noa i arken, så som Gud hade befallt Noa.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	10	Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	11	Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades,
Första Moseboken	1 Mos	1	7	12	och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	13	Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	14	De hade med sig alla djur efter deras slag: vilda djur och boskapsdjur, kräldjur som rör sig på jorden och fåglar, alla flygande varelser.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	15	De gick in till Noa i arken, två och två av allt levande, det som hade livsande i sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	16	De som gick in var hanne och hona av allt levande, så som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	17	Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	18	Vattnet tilltog och steg högt över jorden, och arken flöt på vattnet.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	19	Ja, vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, till dess det täckte alla höga berg under hela himlen.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	20	Femton alnar över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	21	Då förgicks allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	22	Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	23	Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden. Bara Noa och de som var med honom i arken räddades.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	24	Och vattnet stod högt över jorden i etthundrafemtio dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	1	Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	2	Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	3	Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter etthundrafemtio dagar började det avta.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	4	Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	5	Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	6	Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken
Första Moseboken	1 Mos	1	8	7	och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, till dess vattnet hade torkat bort från jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	8	Sedan lät han en duva flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	9	Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	10	Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	11	Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	12	Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	13	Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	14	Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	15	Då talade Gud till Noa och sade:
Första Moseboken	1 Mos	1	8	16	"Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	17	Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	8	18	Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	19	Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	20	Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	21	När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	22	Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."
Första Moseboken	1 Mos	1	9	1	Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	2	Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	3	Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	4	Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta,
Första Moseboken	1 Mos	1	9	5	och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	6	Den som utgjuter människoblod,hans blod skall utgjutas av människor,ty Gud har gjort människan till sin avbild.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	7	Men var fruktsamma och föröka er. Väx till på jorden och föröka er på den."
Första Moseboken	1 Mos	1	9	8	Vidare sade Gud till Noa och hans söner:
Första Moseboken	1 Mos	1	9	9	"Se, jag skall upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er
Första Moseboken	1 Mos	1	9	10	och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	11	Jag skall upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer skall en flod komma och fördärva jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	9	12	Och Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er:
Första Moseboken	1 Mos	1	9	13	Min regnbåge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	14	När jag låter moln stiga upp över jorden och regnbågen syns i skyn
Första Moseboken	1 Mos	1	9	15	skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet skall inte mer bli en flod som utplånar allt liv.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	16	När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	9	17	Och Gud sade till Noa: "Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	9	18	Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	19	Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	20	Noa som var åkerbrukare var den förste som anlade en vingård.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	21	Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	22	Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	23	Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	24	När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
Första Moseboken	1 Mos	1	9	25	"Förbannad vare Kanaan,en slavars slav skall han vara åt sina bröder!"
Första Moseboken	1 Mos	1	9	26	Han sade vidare:"Välsignad vare Herren, Sems Gud,och Kanaan skall vara hans slav!
Första Moseboken	1 Mos	1	9	27	Gud skall utvidga Jafet,han skall bo i Sems tält,och Kanaan skall vara deras slav."
Första Moseboken	1 Mos	1	9	28	Noa levde trehundrafemtio år efter floden.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	29	Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	1	Detta är Noas söners, Sems, Hams och Jafets, fortsatta historia. Åt dem föddes söner efter floden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	2	Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	3	Gomers söner var Askenas, Rifat och Togarma.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	4	Javans söner var Elisa och Tarsis, kitteerna och dodaneerna.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	5	Från dessa har inbyggarna i hedningarnas kustområden spritt ut sig i sina länder, alla med sitt språk i sina stammar och folk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	6	Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	7	Söner till Kush var Seba, Havila, Sabta, Raama och Sabteka. Raamas söner var Saba och Dedan.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	8	Kush blev far till Nimrod, som var den förste som fick stor makt på jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	9	Han var en väldig jägare inför Herren. Därför brukar man säga: "En väldig jägare inför Herren som Nimrod."
Första Moseboken	1 Mos	1	10	10	Hans rike hade sin början i Babel, Erek, Ackad och Kalne i Sinars land.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	11	Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir, Kela
Första Moseboken	1 Mos	1	10	12	och Resen mellan Nineve och Kela. Detta är "den stora staden".
Första Moseboken	1 Mos	1	10	13	Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehabeerna, naftuheerna,
Första Moseboken	1 Mos	1	10	14	patroseerna, kasluheerna, den stam som filisteerna härstammar från, och kaftoreerna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	15	Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
Första Moseboken	1 Mos	1	10	16	vidare jebusiterna, amoreerna, girgaseerna,
Första Moseboken	1 Mos	1	10	17	hiveerna, arkeerna, sineerna,
Första Moseboken	1 Mos	1	10	18	arvadeerna, semareerna och hamateerna. Senare utbredde sig kananeernas släkter ytterligare
Första Moseboken	1 Mos	1	10	19	så att deras område sträckte sig från Sidon mot Gerar ända till Gaza och mot Sodom, Gomorra, Adma och Sebojim ända till Lesa.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	20	Detta var Hams söner efter deras stammar och språk i deras länder och bland deras folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	21	Söner föddes också åt Sem, Jafets äldre bror, och han blev stamfader till alla Ebers söner.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	22	Sems söner var Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	23	Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	24	Arpaksad blev far till Sela och Sela blev far till Eber.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	25	Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	26	Joktan blev far till Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
Första Moseboken	1 Mos	1	10	27	Hadoram, Usal, Dikla,
Första Moseboken	1 Mos	1	10	28	Obal, Abimael, Saba,
Första Moseboken	1 Mos	1	10	29	Ofir, Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	30	De hade sina boplatser från Mesha mot Sefar, mot Östra berget.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	31	Detta var Sems söner efter deras stammar och språk i deras länder och efter deras folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	32	Detta var Noas söners stammar efter deras släktled i deras folk. Från dem har folken utbrett sig på jorden efter floden.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	1	Hela jorden hade ett enda språk och samma ord.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	2	Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	3	De sade till varandra: "Kom, så slår vi tegel och bränner det!" Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	4	Och de sade: "Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	11	5	Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	6	Herren sade: "Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	7	Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger."
Första Moseboken	1 Mos	1	11	8	Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	9	Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	10	Detta är Sems fortsatta historia. När Sem var 100 år blev han far till Arpaksad, två år efter floden.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	11	Sedan Sem hade fått Arpaksad levde han 500 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	12	När Arpaksad var 35 år blev han far till Sela.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	13	Sedan Arpaksad hade fått Sela levde han 403 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	14	När Sela var 30 år blev han far till Eber.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	15	Sedan Sela hade fått Eber levde han 403 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	16	När Eber var 34 år blev han far till Peleg.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	17	Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	18	När Peleg var 30 år blev han far till Reu.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	19	Sedan Peleg hade fått Reu levde han 209 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	20	När Reu var 32 år blev han far till Serug.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	21	Sedan Reu hade fått Serug levde han 207 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	22	När Serug var 30 år blev han far till Nahor.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	23	Sedan Serug hade fått Nahor levde han 200 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	24	När Nahor var 29 år blev han far till Tera.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	25	Sedan Nahor hade fått Tera levde han 119 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	26	När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	27	Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram, Nahor och Haran. Och Haran blev far till Lot.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	28	Haran dog hos sin fader Tera i sitt fosterland, det kaldeiska Ur.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	29	Abram och Nahor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj, och Nahors hustru hette Milka. Hon var dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	30	Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	31	Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Haran bosatte de sig där.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	32	Teras ålder blev tvåhundrafem år, och Tera dog i Haran.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	1	Herren sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	2	Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	3	Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade."
Första Moseboken	1 Mos	1	12	4	Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	5	Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land
Första Moseboken	1 Mos	1	12	6	fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	7	Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	8	Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	9	Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	10	Men det blev hungersnöd i landet och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, ty hungersnöden var svår i landet.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	11	När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Hör på, jag vet att du är en vacker kvinna.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	12	När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så kommer de att döda mig, men låta dig leva.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	13	Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	12	14	Så kom Abram till Egypten. Egyptierna såg att Saraj var en mycket vacker kvinna,
Första Moseboken	1 Mos	1	12	15	och när faraos hövdingar fick se henne, prisade de henne inför farao och hon fördes in i faraos palats.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	16	Och det gick bra för Abram för hennes skull, och han fick får, nötboskap och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	17	Men Herren lät farao och hans hus drabbas av stora plågor för Abrams hustru Sarajs skull.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	18	Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru?
Första Moseboken	1 Mos	1	12	19	Varför sade du: 'Hon är min syster', så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru, tag henne och ge dig av!"
Första Moseboken	1 Mos	1	12	20	Och farao gav sina män order att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	1	Så bröt Abram upp från Egypten och begav sig till Negev med sin hustru och allt han ägde, och Lot var med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	2	Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	3	Han färdades från lägerplats till lägerplats, från Negev ända till Betel, till den plats där hans tält tidigare hade stått mellan Betel och Ai
Första Moseboken	1 Mos	1	13	4	och där han förra gången hade rest ett altare. Där åkallade Abram Herrens namn.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	5	Lot, som följde med Abram, hade också får och nötboskap och tält,
Första Moseboken	1 Mos	1	13	6	och landet kunde inte livnära dem där de bodde i samma område. De hade så mycket boskap att de inte kunde bo tillsammans,
Första Moseboken	1 Mos	1	13	7	och det uppstod tvister mellan Abrams och Lots herdar. Dessutom bodde kananeerna och perisseerna i landet vid den tiden.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	8	Då sade Abram till Lot: "Inte skall det vara någon tvist mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju bröder.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	9	Ligger inte hela landet öppet för dig? Skilj dig från mig. Vill du åt vänster så går jag åt höger, och vill du åt höger så går jag åt vänster."
Första Moseboken	1 Mos	1	13	10	Lot lyfte blicken och såg hela Jordanslätten, som överallt var vattenrik. Innan Herren fördärvade Sodom och Gomorra var den nämligen som en Herrens lustgård, som Egyptens land, ända till Soar.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	11	Och Lot utvalde åt sig hela Jordanslätten. Han bröt upp och drog österut, och de skildes från varandra.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	12	Abram bodde kvar i Kanaans land och Lot bodde i städerna på slätten och drog med sina tält ända in mot Sodom.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	13	Men männen i Sodom var onda och mycket syndiga inför Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	14	Herren sade till Abram sedan Lot hade skilt sig från honom: "Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	15	Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	16	Och jag skall låta dem bli som stoftet på jorden. Om någon kan räkna stoftet på jorden skall också dina efterkommande kunna räknas.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	17	Bryt upp och drag igenom landet i hela dess längd och bredd, ty åt dig skall jag ge det."
Första Moseboken	1 Mos	1	13	18	Abram flyttade då med sina tält och kom till Mamres terebintlund vid Hebron. Där bosatte han sig och byggde ett altare åt Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	1	Vid den tid då Amrafel var kung i Sinar, Arjok kung i Ellasar, Kedorlaomer kung i Elam och Tidal kung över Gojim,
Första Moseboken	1 Mos	1	14	2	förde dessa kungar krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsa, kungen i Gomorra, Sinab, kungen i Adma, Semeber, kungen i Sebojim, och kungen i Bela, det vill säga Soar.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	3	Alla dessa förenade sig och tågade till Siddimsdalen där Döda havet nu är.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	4	I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men under det trettonde året hade de gjort uppror.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	5	Under det fjortonde året kom Kedorlaomer tillsammans med de kungar som var på hans sida, och de slog rafaeerna i Asterot-Karnajim, suseerna i Ham, emeerna i Save-Kirjatajim
Första Moseboken	1 Mos	1	14	6	och horeerna på deras berg Seir och drev dem ända till El-Paran vid öknen.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	7	Sedan vände de om och kom till En-Mispat, det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	8	Kungen i Sodom drog då ut tillsammans med kungen i Gomorra, kungen i Adma, kungen i Sebojim och kungen i Bela, det vill säga Soar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen,
Första Moseboken	1 Mos	1	14	9	mot Kedorlaomer, kungen i Elam, Tidal, kungen över Gojim, Amrafel, kungen i Sinar, och Arjok, kungen i Ellasar; fyra kungar mot de fem.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	10	Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Kungarna i Sodom och Gomorra flydde och föll då i dessa. De övriga flydde till bergsbygden.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	11	Så tog man all egendom och alla livsmedel som fanns i Sodom och Gomorra och tågade bort.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	12	De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde. Han bodde ju i Sodom.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	13	Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebreen. Han bodde vid den terebintlund som tillhörde amoreen Mamre, Eskols och Aners bror, och de var i förbund med Abram.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	14	Då Abram hörde att hans släkting hade tagits tillfånga, lät han sina mest betrodda män rycka ut, trehundraarton män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	15	Han fördelade sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten, slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus
Första Moseboken	1 Mos	1	14	16	och tog tillbaka all egendom. Sin släkting Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	17	När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	18	Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste,
Första Moseboken	1 Mos	1	14	19	och han välsignade Abram och sade: "Välsignad vare Abramav Gud den Högste, skapare av himmel och jord!
Första Moseboken	1 Mos	1	14	20	Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!"Och Abram gav honom tionde av allt.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	21	Kungen i Sodom sade till Abram: "Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv."
Första Moseboken	1 Mos	1	14	22	Men Abram svarade kungen i Sodom: "Jag lyfter min hand upp till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord:
Första Moseboken	1 Mos	1	14	23	Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	24	Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	1	Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: "Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	2	Men Abram sade: "Herre Herre, vad skall du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	3	Abram sade vidare: "Se, mig har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk kommer att ärva mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	4	Men Herrens ord kom till honom: "Denne skall inte ärva dig, utan en som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	5	Sedan förde han honom ut och sade: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem", och han sade till honom: "Så skall din avkomma bli."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	6	Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	7	Sedan sade han till honom: "Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	8	Han svarade: "Herre, Herre, hur skall jag veta att jag kommer att ärva det?"
Första Moseboken	1 Mos	1	15	9	Då sade han till honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	10	Han hämtade alla dessa åt honom och styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	11	Och rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	12	När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	13	Och Herren sade till Abram: "Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	14	Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	15	Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	16	I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått."
Första Moseboken	1 Mos	1	15	17	När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla, som for fram mellan köttstyckena.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	18	På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat:
Första Moseboken	1 Mos	1	15	19	keniternas, kenisiternas, kadmoneernas,
Första Moseboken	1 Mos	1	15	20	hetiternas, perisseernas, rafaeernas,
Första Moseboken	1 Mos	1	15	21	amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land."
Första Moseboken	1 Mos	1	16	1	Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	2	Och Saraj sade till Abram: "Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne." Och Abram lyssnade till Sarajs ord.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	3	När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	4	Han gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	5	Då sade Saraj till Abram: "Den orätt jag utsätts för skall komma över dig. Jag lade själv min slavinna i din famn, men när hon märkte att hon var havande började hon förakta mig. Herren skall döma mellan mig och dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	16	6	Abram sade till Saraj: "Se, din slavinna är i din hand. Gör med henne som du finner bäst." När då Saraj bestraffade henne, flydde hon bort från henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	7	Men Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	8	Han sade: "Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?" Hon svarade: "Jag är på flykt ifrån min husmor Saraj."
Första Moseboken	1 Mos	1	16	9	Då sade Herrens ängel till henne: "Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne."
Första Moseboken	1 Mos	1	16	10	Herrens ängel sade vidare: "Jag skall göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem."
Första Moseboken	1 Mos	1	16	11	Sedan sade Herrens ängel till henne: "Se, du är havande och du skall föda en son. Honom skall du kalla Ismael, ty Herren har hört hur du har lidit.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	12	Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom. Och han skall bo mitt emot  realla sina bröder."
Första Moseboken	1 Mos	1	16	13	Och hon gav Herren, som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: "Du är den Gud som ser mig", för hon tänkte: "Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig?"
Första Moseboken	1 Mos	1	16	14	Därför kallar man brunnen Beer-Lahaj-Roi. Den ligger mellan Kadesh och Bered.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	15	Hagar födde en son åt Abram. Och Abram gav sonen som Hagar fött namnet Ismael.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	16	Abram var åttiosex år när Hagar födde Ismael åt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	1	När Abram var nittionio år uppenbarade sig Herren för honom och sade: "Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	2	Jag skall sluta förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig mycket."
Första Moseboken	1 Mos	1	17	3	Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom:
Första Moseboken	1 Mos	1	17	4	"Se, detta är mitt förbund med dig: Du skall bli fader till många folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	5	Därför skall du inte mer heta Abram, utan ditt namn skall vara Abraham, ty jag har gjort dig till fader för många folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	6	Jag skall göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar skall utgå från dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	7	Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	8	Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, skall jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag skall vara deras Gud."
Första Moseboken	1 Mos	1	17	9	Gud sade ytterligare till Abraham: "Du skall hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	10	Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni skall hålla: Alla av manligt kön hos er skall omskäras.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	11	Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	12	Släkte efter släkte skall ni omskära alla av manligt kön bland er när de är åtta dagar gamla, både den som är född i huset och den som köpts för pengar från något främmande folk och som inte är din ättling.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	13	Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar skall omskäras. Mitt förbund skall vara på ert kött som ett evigt förbund.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	14	Men en oomskuren av manligt kön, en som inte fått förhuden bortskuren, han skall utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund."
Första Moseboken	1 Mos	1	17	15	Och Gud sade till Abraham: "Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn skall vara Sara.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	16	Jag skall välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag skall välsigna henne så att folkslag och kungar över folk skall komma från henne."
Första Moseboken	1 Mos	1	17	17	Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log och sade för sig själv: "Skulle det födas barn åt en man som är hundra år? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år?"
Första Moseboken	1 Mos	1	17	18	Och Abraham sade till Gud: "Låt bara Ismael få leva inför dig!"
Första Moseboken	1 Mos	1	17	19	Men Gud sade: "Nej, din hustru Sara skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Isak. Jag skall upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	20	Men också ifråga om Ismael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	21	Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år."
Första Moseboken	1 Mos	1	17	22	När Gud hade talat färdigt med Abraham for han upp från honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	23	Samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta för pengar, alla av manligt kön bland hans husfolk, och skar bort deras förhud så som Gud hade sagt till honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	24	Abraham var nittionio år när han blev omskuren,
Första Moseboken	1 Mos	1	17	25	och hans son Ismael var tretton år när han blev omskuren.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	26	På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	27	Och alla männen i hans hus, både de som var födda i huset och de som var köpta för pengar från främmande folk, blev omskurna tillsammans med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	1	Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	2	Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då han fick syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och bugade sig till jorden
Första Moseboken	1 Mos	1	18	3	och sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	4	Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	5	Jag skall också hämta ett stycke bröd, så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har tagit vägen förbi er tjänare." De sade: "Gör som du har sagt."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	6	Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: "Skynda dig att ta tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka brödkakor!"
Första Moseboken	1 Mos	1	18	7	Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att tillreda den.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	8	Sedan tog han gräddmjölk, söt mjölk och kalven han låtit tillreda och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	9	Och de frågade honom: "Var är din hustru Sara?" Han svarade: "Där inne i tältet."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	10	Då sade han: "Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara ha en son." Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	11	Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade det inte längre på kvinnors vis.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	12	Sara log inom sig och tänkte: "När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	13	Herren sade till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal?
Första Moseboken	1 Mos	1	18	14	Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	15	Då nekade Sara och sade: "Jag log inte," ty hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du log."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	16	När männen steg upp därifrån såg de ner mot Sodom, och Abraham följde dem ett stycke på väg.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	17	Då sade Herren: "Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?
Första Moseboken	1 Mos	1	18	18	Av Abraham skall det ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	19	Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	20	Sedan sade Herren: "Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	21	Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	22	Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	23	Och Abraham gick närmare och sade: "Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige?
Första Moseboken	1 Mos	1	18	24	Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?
Första Moseboken	1 Mos	1	18	25	Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?"
Första Moseboken	1 Mos	1	18	26	Herren sade: "Om jag finner femtio rättfärdiga inne i Sodom, skall jag skona hela platsen för deras skull."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	27	Abraham tog åter till orda och sade: "Jag har vågat tala till Herren trots att jag är stoft och aska.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	28	Kanske fattas det fem i de femtio rättfärdiga. Skall du då på grund av dessa fem fördärva hela staden?" Han svarade: "Om jag finner fyrtiofem där, skall jag inte fördärva den."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	29	Men Abraham fortsatte att tala till honom "Kanske finns det fyrtio där." Han svarade: "För dessa fyrtios skull skall jag inte göra det."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	30	Då sade han: "Herre, bli inte vred om jag talar ännu en gång. Kanske finns det trettio där." Han svarade: "Om jag finner trettio där, skall jag inte göra det."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	31	Men han sade: "Jag har vågat tala till Herren. Kanske finns det tjugo där." Han svarade: "För dessa tjugos skull skall jag inte fördärva den."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	32	Då sade han: "Herre, bli inte vred om jag talar bara en sista gång: Kanske finns det tio där." Han svarade: "För dessa tios skull skall jag inte fördärva den."
Första Moseboken	1 Mos	1	18	33	När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	1	På kvällen kom de två änglarna till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När han fick se dem, steg han upp för att möta dem, och han föll ner med ansiktet mot jorden
Första Moseboken	1 Mos	1	19	2	och sade: "Mina herrar, kom med till er tjänares hus. Tvätta era fötter och stanna över natten. Sedan kan ni fortsätta er färd tidigt i morgon." De svarade: "Nej, vi stannar på gatan över natten."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	3	Men han bad dem så enträget att de tog av från vägen och kom in i hans hus. Han lagade en måltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	4	Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	5	De kallade på Lot och sade till honom: "Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	6	Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig
Första Moseboken	1 Mos	1	19	7	och sade: "Mina bröder, gör inte så illa!
Första Moseboken	1 Mos	1	19	8	Jag har två döttrar som aldrig haft någon man. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har sökt skydd under mitt tak."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	9	Men de svarade: "Flytta på dig!" De sade vidare: "Denne har kommit hit som främling och nu vill han bli vår domare! Nu skall vi göra mer ont mot dig än mot dem." Och de trängde sig med våld mot Lot och stormade fram för att spränga dörren.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	10	Männen räckte ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och stängde dörren.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	11	Männen utanför huset slog de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves försökte finna dörren.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	12	Sedan sade de till Lot: "Har du några mer här, någon svärson eller söner eller döttrar eller någon annan som tillhör dig i staden, så för bort dem från den här platsen,
Första Moseboken	1 Mos	1	19	13	för vi skall fördärva den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att fördärva den."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	14	Då gick Lot ut och talade med sina svärsöner, de som skulle få hans döttrar, och sade: "Bryt upp och lämna den här platsen, för Herren tänker fördärva staden." Men hans svärsöner trodde att han skämtade.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	15	När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: "Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	16	När Lot dröjde tog männen honom vid handen tillsammans med hans hustru och hans båda döttrar, ty Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	17	När de hade fört ut dem sade en: "Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	18	Men Lot sade till dem: "O nej, Herre.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	19	Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	20	Se, staden där borta ligger ju nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Staden är ju liten."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	21	Då svarade han honom: "Jag skall göra som du vill också i detta. Jag skall inte omstörta staden du talar om.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	22	Men skynda dig att fly dit, ty jag kan inte göra något förrän du är där." Därav fick staden namnet Soar.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	23	Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	24	Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	25	Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	26	Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	27	Tidigt följande morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren
Första Moseboken	1 Mos	1	19	28	och såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet. Han såg då rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	29	Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	30	Lot drog ut från Soar upp till bergsbygden och bosatte sig där med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Han bodde med sina båda döttrar i en grotta.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	31	Då sade den äldre till den yngre: "Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man brukar göra överallt på jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	32	Kom, så ger vi vår far vin att dricka, och sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	33	Så gav de sin far vin att dricka den natten, och den äldre gick in och låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	34	Följande dag sade den äldre till den yngre: "Jag låg med far i natt. Nu ger vi honom vin att dricka i natt också, och sedan går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far."
Första Moseboken	1 Mos	1	19	35	Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	36	Och båda Lots döttrar blev havande genom sin far.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	37	Den äldre födde en son som hon gav namnet Moab. Han är stamfader till de nuvarande moabiterna.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	38	Den yngre födde också en son som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfader till de nuvarande ammoniterna.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	1	Abraham bröt upp därifrån och flyttade till Negev. Där uppehöll han sig mellan Kadesh och Shur, och någon tid bodde han i Gerar.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	2	Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, kungen i Gerar, bud och hämtade Sara till sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	3	Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: "Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru."
Första Moseboken	1 Mos	1	20	4	Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: "Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?
Första Moseboken	1 Mos	1	20	5	Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta."
Första Moseboken	1 Mos	1	20	6	Då sade Gud till honom i drömmen: "Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	7	Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö."
Första Moseboken	1 Mos	1	20	8	Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	9	Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra."
Första Moseboken	1 Mos	1	20	10	Och Abimelek frågade Abraham: "Vad tänkte du på, när du gjorde detta?"
Första Moseboken	1 Mos	1	20	11	Abraham svarade: "Jag tänkte att på den här platsen fruktar man nog inte Gud. De kommer att döda mig för min hustrus skull.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	12	Hon är också verkligen min syster, dotter till min far men inte till min mor, och hon blev min hustru.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	13	Men när Gud sände mig på vandring bort från min fars hus sade jag till henne: Visa mig din kärlek så att du överallt dit vi kommer säger att jag är din bror."
Första Moseboken	1 Mos	1	20	14	Då tog Abimelek får och nötboskap, tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham. Han gav honom också tillbaka hans hustru Sara.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	15	Och Abimelek sade: "Mitt land ligger öppet för dig. Du får bo var du vill."
Första Moseboken	1 Mos	1	20	16	Och till Sara sade han: "Jag ger din bror tusen siklar silver. Det är en försoningsgåva för dig inför allt ditt folk, så att du får upprättelse inför alla."
Första Moseboken	1 Mos	1	20	17	Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans slavinnor, så att de kunde föda barn igen.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	18	Herren hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma för Abrahams hustru Saras skull.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	1	Herren såg till Sara så som han hade lovat, och Herren gjorde med Sara som han hade sagt.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	2	Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	3	Abraham gav den son som Sara hade fött åt honom namnet Isak.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	4	Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, som Gud hade befallt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	5	Abraham var etthundra år när hans son Isak föddes.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	6	Sara sade: "Gud har fått mig att le. Alla som får höra detta kommer att le med mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	21	7	Och hon sade: "Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom!"
Första Moseboken	1 Mos	1	21	8	Barnet växte och blev avvant, och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham en stor fest.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	9	Men då Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar fött åt Abraham,
Första Moseboken	1 Mos	1	21	10	sade hon till Abraham: "Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte dela arvet med min son, med Isak."
Första Moseboken	1 Mos	1	21	11	Abraham tog mycket illa vid sig för sin sons skull.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	12	Men Gud sade till Abraham: "Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	13	Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling."
Första Moseboken	1 Mos	1	21	14	Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	15	När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske
Första Moseboken	1 Mos	1	21	16	och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: "Jag orkar inte se på när pojken dör." Där hon nu satt på något avstånd brast hon i gråt.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	17	Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: "Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	18	Gå och res upp honom och tag hand om honom. Jag skall göra honom till ett stort folk."
Första Moseboken	1 Mos	1	21	19	Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	20	Gud var med pojken, och denne växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	21	Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	22	Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sade till Abraham: "Gud är med dig i allt du gör.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	23	Lova mig nu med ed inför Gud att du inte sviker mig eller mina barn och efterkommande, utan visar mig och det land där du bor som främling samma godhet som jag har visat dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	21	24	Abraham sade: "Ja, jag svär."
Första Moseboken	1 Mos	1	21	25	Men Abraham förebrådde Abimelek för att hans tjänare hade lagt beslag på en vattenbrunn.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	26	Abimelek svarade: "Jag vet inte vem som har gjort det. Själv har du ingenting sagt och jag har inte hört något om det förrän i dag."
Första Moseboken	1 Mos	1	21	27	Då tog Abraham får och nötboskap och gav åt Abimelek, och de slöt förbund med varandra.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	28	Men Abraham ställde sju lamm av hjorden åt sidan.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	29	Då sade Abimelek till Abraham: "Vad betyder de sju lammen som du har ställt åt sidan?"
Första Moseboken	1 Mos	1	21	30	Han svarade: "Dessa sju lamm skall du ta emot av mig till ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen."
Första Moseboken	1 Mos	1	21	31	Sedan kallades platsen Beer-Sheba, eftersom de båda svor eden där.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	32	Och de slöt förbund vid Beer-Sheba, och därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	33	Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba och åkallade där Herrens, den evige Gudens, namn.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	34	Sedan bodde Abraham som främling i filisteernas land en lång tid.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	1	En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!" Han svarade: "Ja, här är jag."
Första Moseboken	1 Mos	1	22	2	Då sade han: "Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	22	3	Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	4	När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	5	Han sade då till sina tjänare: "Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er."
Första Moseboken	1 Mos	1	22	6	Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	7	Isak sade till sin far Abraham: "Far!" Han svarade: "Ja, min son?" Han sade: "Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?"
Första Moseboken	1 Mos	1	22	8	Abraham svarade: "Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son." Så fortsatte de sin vandring tillsammans.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	9	När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	10	Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	11	Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" Han svarade: "Här är jag."
Första Moseboken	1 Mos	1	22	12	Då sade han: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son."
Första Moseboken	1 Mos	1	22	13	Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	14	Och Abraham kallade platsen " Herren förser". I dag säger man: "Berget där Herren förser".
Första Moseboken	1 Mos	1	22	15	Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen:
Första Moseboken	1 Mos	1	22	16	"Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son,
Första Moseboken	1 Mos	1	22	17	skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	18	I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst."
Första Moseboken	1 Mos	1	22	19	Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	20	Sedan berättade man för Abraham och sade: Också Milka har fött barn åt din bror Nahor:
Första Moseboken	1 Mos	1	22	21	Us, hans förstfödde, och Bus, dennes bror, och Kemuel, Arams far,
Första Moseboken	1 Mos	1	22	22	samt Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	23	Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta födde Milka åt Abrahams bror Nahor.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	24	Hans bihustru, som hette Reuma, födde Teba, Gaham, Tahash och Maaka.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	1	Sara blev etthundratjugosju år. Så gammal blev Sara.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	2	Hon dog i Kirjat-Arba, det vill säga Hebron i Kanaans land. Och Abraham kom för att sörja Sara och begråta henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	3	Sedan bröt Abraham upp från sin döda och talade med hetiterna. Han sade:
Första Moseboken	1 Mos	1	23	4	"Jag är en främling och gäst hos er. Ge mig en egen gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda."
Första Moseboken	1 Mos	1	23	5	Hetiterna svarade Abraham:
Första Moseboken	1 Mos	1	23	6	"Hör på oss, herre. Du är en Guds furste bland oss. Begrav din döda i den förnämsta av våra gravar. Ingen av oss skall vägra att ge dig sin grav, så att du kan begrava din döda där."
Första Moseboken	1 Mos	1	23	7	Då reste sig Abraham upp och bugade sig djupt för hetiterna, landets folk,
Första Moseboken	1 Mos	1	23	8	och sade till dem: "Om ni verkligen vill låta mig begrava min döda, så lyssna på mig och lägg ett ord för mig hos Efron, Sohars son,
Första Moseboken	1 Mos	1	23	9	så att han ger mig den grotta i Makpela som tillhör honom och som ligger vid utkanten av hans åkerfält. Mot full betalning vill jag att han ger mig den till egen gravplats bland er."
Första Moseboken	1 Mos	1	23	10	Men Efron satt bland hetiterna. Och hetiten Efron svarade Abraham i närvaro av alla de hetiter som hade kommit till stadsporten:
Första Moseboken	1 Mos	1	23	11	"Nej, min herre, lyssna på mig. Jag ger dig fältet. Grottan som finns där skänker jag dig också. Jag ger den åt dig i mitt folks närvaro. Begrav din döda."
Första Moseboken	1 Mos	1	23	12	Abraham bugade sig djupt för landets folk
Första Moseboken	1 Mos	1	23	13	och sade till Efron i deras närvaro: "Jag ber dig, lyssna på mig. Jag betalar vad marken är värd. Tag emot det av mig och låt mig begrava min döda där."
Första Moseboken	1 Mos	1	23	14	Efron svarade Abraham:
Första Moseboken	1 Mos	1	23	15	"Min herre, lyssna på mig. Ett stycke mark värd fyrahundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda."
Första Moseboken	1 Mos	1	23	16	Abraham lyssnade på Efron och vägde upp åt honom den summa som han hade nämnt i hetiternas närvaro, fyrahundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	17	Så överläts Efrons mark i Makpela vid Mamre åt Abraham, hela markstycket, både grottan som fanns där och alla träd runt omkring på området.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	18	Det skedde inför hetiternas ögon, inför alla dem som hade kommit till stadsporten.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	19	Därefter begravde Abraham sin hustru Sara i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre, det vill säga Hebron i Kanaans land.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	20	Marken och grottan som fanns där överläts så av hetiterna till Abraham som egen gravplats.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	1	Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	2	Då sade Abraham till den äldste tjänaren i sitt hus, den som hade ansvar för allt Abraham ägde: "Lägg din hand under min höft.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	3	Jag binder dig med en ed vid Herren, himmelens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland,
Första Moseboken	1 Mos	1	24	4	utan att du går till mitt land och till min släkt och där tar en hustru åt min son Isak."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	5	Tjänaren sade till honom: "Men om kvinnan inte vill följa med mig till det här landet, skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?"
Första Moseboken	1 Mos	1	24	6	Abraham svarade honom: "Se till att du inte för min son tillbaka dit.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	7	Herren, himmelens Gud, som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: 'Åt dina efterkommande skall jag ge detta land', han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	8	Men om kvinnan inte vill följa med dig, är du fri från denna ed till mig. För bara inte min son tillbaka dit!"
Första Moseboken	1 Mos	1	24	9	Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	10	Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler och begav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre. Han styrde sin färd mot Nahors stad i Aram-Naharajim.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	11	Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut för att hämta vatten.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	12	Och han bad: " Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig få framgång i dag och visa nåd mot min herre Abraham.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	13	Jag står här vid vattenkällan och stadens döttrar kommer hit för att hämta vatten.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	14	Den flicka som jag ber: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och som svarar: Drick! Dina kameler skall jag också ge vatten, låt henne vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt skall jag veta att du har visat godhet mot min herre."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	15	Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	16	Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som ingen man hade kommit nära. Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	17	Då sprang tjänaren emot henne och sade: "Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	18	Hon svarade: "Drick, min herre" och tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	19	När hon hade gett honom att dricka sade hon: "Jag skall ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	20	Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	21	Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	22	När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar,
Första Moseboken	1 Mos	1	24	23	och han frågade: "Vems dotter är du? Säg mig det. Och finns det plats för oss i din fars hus över natten?"
Första Moseboken	1 Mos	1	24	24	Hon svarade honom: "Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som hon födde åt Nahor."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	25	Och hon fortsatte: "Vi har gott om halm och foder. Vi har också plats så att du kan stanna över natten."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	26	Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren
Första Moseboken	1 Mos	1	24	27	och sade: "Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	28	Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	29	Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	30	Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	31	Han sade: "Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	32	Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	33	Man satte fram mat åt honom, men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Laban sade: "Säg det!"
Första Moseboken	1 Mos	1	24	34	Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	35	Herren har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	36	Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	37	Nu har min herre bundit mig vid ed och sagt: Du får inte åt min son ta en hustru bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor,
Första Moseboken	1 Mos	1	24	38	utan du skall gå till min fars hus och till min släkt och där hämta en hustru åt min son.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	39	Då sade jag till min herre: Men om kvinnan inte vill följa med mig?
Första Moseboken	1 Mos	1	24	40	Han svarade: Herren, som jag har vandrat inför, skall sända sin ängel med dig och göra din resa framgångsrik, så att du kan hämta en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	41	Först när du kommer till min släkt blir du löst från eden - om de vägrar att ge henne åt dig är du fri från eden till mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	42	Så kom jag i dag till källan och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du ändå ville låta den resa jag företagit mig bli framgångsrik!
Första Moseboken	1 Mos	1	24	43	Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka,
Första Moseboken	1 Mos	1	24	44	och hon svarar mig: Drick du. Också åt dina kameler skall jag ösa upp vatten, låt det då vara den kvinna som Herren har utsett åt min herres son.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	45	Innan jag hade slutat att säga så för mig själv, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ner till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: Låt mig få dricka!
Första Moseboken	1 Mos	1	24	46	Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sade: Drick, och jag skall också ge dina kameler vatten. Då drack jag, och hon gav också kamelerna vatten.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	47	Jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka. Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	48	Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg, så att jag åt min herres son skulle få en dotter från hans släkt.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	49	Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det också, så att jag kan vända mig åt annat håll, till höger eller vänster."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	50	Då sade Laban och Betuel: "Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	51	Se, där står Rebecka framför dig. Tag henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son, som Herren har sagt."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	52	När Abrahams tjänare hörde detta, föll han ner på marken inför Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	53	Sedan tog tjänaren fram silvmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	54	Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten. Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: "Låt mig nu fara till min herre."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	55	Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: "Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	56	Men han svarade dem: "Uppehåll mig inte, när nu Herren har gjort min resa framgångsrik. Låt mig fara. Jag vill resa hem till min herre."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	57	Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv."
Första Moseboken	1 Mos	1	24	58	De kallade till sig Rebecka och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Ja".
Första Moseboken	1 Mos	1	24	59	Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma fara tillsammans med Abrahams tjänare och hans män.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	60	Och de välsignade Rebecka och sade till henne: "Av dig, vår syster, skall komma tusen gånger tiotusen, och din avkomma skall inta sina fienders portar!"
Första Moseboken	1 Mos	1	24	61	Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och for sin väg.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	62	Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, ty han bodde i Negev.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	63	Mot kvällen när han gick och grubblade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	64	När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen
Första Moseboken	1 Mos	1	24	65	och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och dolde sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	66	Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	67	Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	1	Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	2	Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	3	Joksan blev far till Saba och Dedan, och Dedans söner var assureerna, letuseerna och leummeerna.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	4	Midjans söner var Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	5	Och Abraham gav allt han ägde till Isak.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	6	Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han dem bort från sin son Isak, österut till Österlandet.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	7	Abrahams ålder blev etthundrasjuttiofem år.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	8	Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	9	Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på den mark som tillhört hetiten Efron, Sohars son.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	10	Denna mark hade Abraham köpt av hetiterna. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	11	Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bosatte sig vid Beer-Lahaj-Roi.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	12	Detta är Ismaels, Abrahams sons, fortsatta historia. Han föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska slavinna.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	13	Och detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,
Första Moseboken	1 Mos	1	25	14	Misma, Duma och Massa,
Första Moseboken	1 Mos	1	25	15	Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	16	Dessa var Ismaels söner och detta var sönernas namn i deras byar och tältläger, tolv furstar för deras stammar.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	17	Ismaels ålder blev etthundratrettiosju år. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	18	Hans ättlingar bodde i områdena från Havila ända till Shur, som ligger öster om Egypten, där vägen går mot Assyrien. De slog sig ner mitt emot alla sina bröder.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	19	Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak,
Första Moseboken	1 Mos	1	25	20	och Isak var fyrtio år gammal när han tog Rebecka till hustru, arameen Betuels dotter från Paddan-Aram och syster till arameen Laban.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	21	Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	22	Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: "Om det blir så här, varför drabbar det mig?" Och hon gick för att fråga Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	23	Herren svarade henne: "Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre."
Första Moseboken	1 Mos	1	25	24	När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	25	Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	26	Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob. Isak var sextio år när de föddes.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	27	Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	28	Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	29	En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	30	Han sade till Jakob: "Låt mig få äta av det röda, det röda du har där, för jag är helt utmattad." Därav fick han namnet Edom.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	31	Men Jakob sade: "Sälj då din förstfödslorätt till mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	25	32	Esau svarade: "Jag är ju nära att dö. Vad har jag då för nytta av min förstfödslorätt?"
Första Moseboken	1 Mos	1	25	33	Jakob sade: "Ge mig din ed på det." Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	34	Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Esau åt och drack, steg sedan upp och gick sin väg. Så litet värdesatte Esau sin förstfödslorätt.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	1	Det blev en ny hungersnöd i landet, efter den som hade inträffat på Abrahams tid, och Isak begav sig då till filisteernas kung Abimelek i Gerar.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	2	Då uppenbarade Herren sig för honom och sade: "Drag inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	3	Stanna som främling här i landet. Jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden, och jag skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	4	Jag skall göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och åt dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden. Och i din avkomma skall alla jordens hednafolk bli välsignade,
Första Moseboken	1 Mos	1	26	5	eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	6	Så stannade Isak i Gerar.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	7	När männen på orten frågade om hans hustru, sade han: "Hon är min syster", för han var rädd för att säga: "min hustru". Han tänkte: "Männen här på platsen kan slå ihjäl mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så vacker."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	8	Men när han hade varit där en längre tid, hände det sig att filisteernas kung Abimelek tittade ut genom fönstret och fick se Isak kela med sin hustru Rebecka.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	9	Abimelek kallade till sig Isak och sade: "Hon är ju din hustru! Hur kunde du säga att hon är din syster?" Isak svarade honom: "Jag var rädd att jag annars skulle bli dödad för hennes skull."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	10	Då sade Abimelek: "Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde det inte ha hänt att någon från vårt folk hade legat med din hustru, och då hade du dragit skuld över oss."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	11	Sedan befallde Abimelek hela folket: "Den som rör den här mannen eller hans hustru skall straffas med döden."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	12	Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty Herren välsignade honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	13	Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer, så att han till slut var mycket rik.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	14	Han ägde så mycket får och nötboskap och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	15	Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans fader Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	16	Abimelek sade till Isak: "Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	17	Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång och bodde där.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	18	Isak grävde på nytt upp de vattenbrunnar som hade grävts på hans fader Abrahams tid men som filisteerna hade fyllt igen efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade givit dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	19	När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	20	Herdarna i Gerar började då tvista med Isaks herdar och sade: "Vattnet är vårt!" Därför gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade grälat med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	21	Därefter grävde Isaks tjänare en annan brunn, men de började tvista om den också. Då gav han den namnet Sitna.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	22	Sedan bröt han upp därifrån och grävde ännu en brunn. Om den tvistade de inte. Därför gav han den namnet Rehobot, och sade: "Nu har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss i landet."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	23	Därifrån drog Isak upp till Beer-Sheba.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	24	Den natten uppenbarade sig Herren för honom och sade: "Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte! Jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din avkomma talrik för min tjänare Abrahams skull".
Första Moseboken	1 Mos	1	26	25	Då byggde han ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	26	Abimelek kom till honom från Gerar tillsammans med sin vän Ahussat och sin befälhavare Pikol.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	27	Men Isak sade till dem: "Varför kommer ni till mig, ni som hatar mig och har drivit bort mig ifrån er."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	28	De svarade: "Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Därför tänkte vi att vi borde ge varandra en ed och sluta förbund:
Första Moseboken	1 Mos	1	26	29	Du skall inte göra oss något ont, liksom vi å vår sida inte har ofredat dig och inte gjort dig annat än gott och låtit dig fara i frid. Du är nu välsignad av Herren."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	30	Då ordnade Isak en festmåltid för dem, och de åt och drack.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	31	De steg upp tidigt följande morgon och svor varandra eden. Sedan sände Isak i väg dem, och de for ifrån honom i frid.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	32	Samma dag kom Isaks tjänare och berättade för honom om den brunn de hade grävt och sade till honom: "Vi har funnit vatten."
Första Moseboken	1 Mos	1	26	33	Och han kallade den Shiba. Därför heter staden Beer-Sheba än i dag.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	34	När Esau var fyrtio år tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	35	Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	1	När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Här är jag."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	2	Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag skall dö.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	3	Tag därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	4	Laga sedan till en välsmakande rätt åt mig, en som jag tycker om, och bär in den till mig så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	5	Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem,
Första Moseboken	1 Mos	1	27	6	sade Rebecka till sin son Jakob: "Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau:
Första Moseboken	1 Mos	1	27	7	Skaffa något vilt och laga till åt mig en välsmakande rätt, som jag kan äta. Sedan skall jag välsigna dig inför Herren innan jag dör.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	8	Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	9	Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en välsmakande rätt av dem åt din far, en som han tycker om.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	10	Den skall du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	11	Men Jakob sade till sin mor Rebecka: "Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	12	Tänk om far rör vid mig. Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	13	Men hans mor sade till honom: "Den förbannelsen skall komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	14	Han gick då och hämtade dem och förde dem till sin mor, och hon lagade till en välsmakande rätt, en som hans far tyckte om.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	15	Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	16	Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	17	Sedan gav hon sin son Jakob den välsmakande rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	18	Han gick in till sin far och sade: "Far." Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?"
Första Moseboken	1 Mos	1	27	19	Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	20	Men Isak sade till sin son: "Hur har du kunnat finna det så snart, min son?" Han svarade: " Herren, din Gud, sände det i min väg."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	21	Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	22	Jakob gick då fram till sin fader Isak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	23	Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom,
Första Moseboken	1 Mos	1	27	24	men så frågade han: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	25	Då sade han: "Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av villebrådet och välsigna dig." Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	26	Sedan sade hans fader Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	27	När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade: "Doften av min son är lik doften från en mark som Herren har välsignat.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	28	Gud skall ge dig av himlens dagg och av jordens fruktbarhet, säd och vin i riklig mängd.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	29	Folk skall tjäna dig och folkslag falla ner för dig. Var en herre över dina bröder. Din mors söner skall falla ner för dig. Förbannad vare den som förbannar dig och välsignad den som välsignar dig!"
Första Moseboken	1 Mos	1	27	30	När Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	31	Också han lagade till en välsmakande rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons villebråd och sedan välsigna honom."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	32	Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	33	Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då den jägare som bar in sitt villebråd till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad skall han också vara."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	34	När Esau hörde vad hans far berättade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna också mig!"
Första Moseboken	1 Mos	1	27	35	Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	36	Då sade Esau: "Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Min förstfödslorätt har han tagit och nu har han också tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?"
Första Moseboken	1 Mos	1	27	37	Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig, och alla hans bröder har jag gett till tjänare åt honom, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då göra för dig, min son?"
Första Moseboken	1 Mos	1	27	38	Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!" Och han började storgråta.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	39	Då svarade hans fader Isak honom: "Se, fjärran från jordens fruktbarhet skall din boning vara och utan dagg från himlen där ovan.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	40	Av ditt svärd skall du leva och din bror skall du tjäna. Men när du blir bångstyrig skall du slita hans ok från din nacke."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	41	Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jakob."
Första Moseboken	1 Mos	1	27	42	När man berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon bud efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	43	Och nu, min son, lyssna på mig! Fly till min bror Laban i Haran
Första Moseboken	1 Mos	1	27	44	och stanna hos honom en tid, till dess din brors förbittring har lagt sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	45	När din bror inte längre är förbittrad på dig och han har glömt vad du gjort mot honom, då skall jag sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?"
Första Moseboken	1 Mos	1	27	46	Sedan sade Rebecka till Isak: "Jag är trött på livet för de hetitiska kvinnornas skull. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, varför skulle jag då leva?"
Första Moseboken	1 Mos	1	28	1	Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: "Du skall inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	2	Stå upp och bege dig till Paddan-Aram, till din morfar Betuels hus, och tag dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	3	Gud den Allsmäktige skall välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att du blir många folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	4	Han skall ge Abrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det land som Gud har gett åt Abraham, det land där du nu bor som främling."
Första Moseboken	1 Mos	1	28	5	Så sände Isak i väg Jakob och han begav sig till Paddan-Aram, till arameen Laban, Betuels son, som var bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	6	Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade ju välsignat honom och befallt honom att inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	7	Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	8	Då förstod Esau att hans fader Isak inte tyckte om kananeiskorna.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	9	Därför begav han sig till Ismael och tog Mahalat till hustru utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	10	Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Haran.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	11	Han kom till en plats där han måste stanna över natten, ty solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	12	Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	13	Och se, Herren stod ovanför den och sade: "Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	14	Din avkomma skall bli som stoftet på jorden och du skall utbreda dig åt väster och öster, norr och söder, och genom dig och din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	15	Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	28	16	När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: " Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte."
Första Moseboken	1 Mos	1	28	17	Han greps av fruktan och sade: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlens port."
Första Moseboken	1 Mos	1	28	18	Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod och göt olja över den.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	19	Och han kallade platsen Betel. Tidigare hette denna stad Lus.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	20	Jakob gav ett löfte och sade: "Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig,
Första Moseboken	1 Mos	1	28	21	och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då skall Herren vara min Gud.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	22	Och stenen som jag har rest till en stod skall bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig skall jag ge dig tionde."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	1	Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	2	Där fick han se en brunn på fältet och vid den låg tre fårhjordar, ty ur den brunnen brukade man ge hjordarna vatten. Stenen som låg över brunnens öppning var stor.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	3	Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan vältra bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	4	Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Haran."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	5	Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son?" "Ja", svarade de.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	6	Han frågade dem vidare: "Står det väl till med honom?" De svarade: "Ja. Se, där kommer hans dotter Rakel med fåren."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	7	Jakob sade: "Det är ju ännu full dag och det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	8	Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och man har vältrat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	9	Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, ty hon brukade vakta dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	10	När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och vältrade bort stenen från öppningen till brunnen och gav sin morbror Labans får vatten.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	11	Jakob kysste Rakel och brast i gråt.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	12	Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	13	När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	14	Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	15	Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Skall du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	16	Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	17	Leas ögon var matta, men Rakel var välväxt och vacker att se på.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	18	Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: "Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	19	Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	20	Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	21	När tiden hade gått sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	22	Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	23	Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	24	Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	25	På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit mig?"
Första Moseboken	1 Mos	1	29	26	Laban svarade: "Här på orten brukar man inte ge bort den yngre före den äldre.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	27	Fullfölj nu Leas bröllopsvecka. Sedan skall vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	28	Jakob gick med på detta och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	29	Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	30	Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea. Sedan arbetade han hos honom i sju år till.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	31	Men när Herren såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	32	Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben, ty hon sade: " Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	29	33	Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: " Herren har hört att jag är försmådd. Därför har han gett mig denne också." Och hon gav honom namnet Simeon.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	34	Hon blev havande på nytt och födde en son. Då sade hon: "Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig. Jag har ju fött tre söner åt honom." Därför fick han heta Levi.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	35	Ännu en gång blev hon havande och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka Herren." Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan slutade hon upp att föda.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	1	När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: "Skaffa mig barn, annars dör jag."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	2	Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: "Kan jag ersätta Gud, som har hindrat dig att få barn?"
Första Moseboken	1 Mos	1	30	3	Hon sade: "Se, där är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	4	Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	5	Bilha blev havande och födde en son åt Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	6	Då sade Rakel: "Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son." Därför gav hon honom namnet Dan.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	7	Och Bilha, Rakels slavinna, blev åter havande och födde en andra son åt Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	8	Då sade Rakel: "Guds strider har jag stridit med min syster och vunnit seger." Och hon gav honom namnet Naftali.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	9	När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	10	Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	11	Då sade Lea: "Till lycka." Och hon gav honom namnet Gad.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	12	Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	13	Då sade Lea: "Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor skall prisa mig lycklig." Och hon gav honom namnet Aser.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	14	Men en gång under veteskörden gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen som han bar till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig av din sons kärleksäpplen."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	15	Men hon svarade henne: "Är det inte nog att du har tagit min man? Vill du ta min sons kärleksäpplen också?" Rakel sade: "Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	16	När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: "Du skall gå in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig." Så låg han med henne den natten.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	17	Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	18	Då sade Lea: "Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man." Och hon gav honom namnet Isaskar.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	19	Lea blev åter havande och födde en sjätte son åt Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	20	Då sade hon: "Gud har gett mig en god gåva. Nu skall min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom." Och hon gav honom namnet Sebulon.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	21	Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	22	Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	23	Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit bort min skam."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	24	Och hon gav honom namnet Josef och sade: " Herren skall ge mig ännu en son."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	25	När Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: "Låt mig fara. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	26	Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för och låt mig fara hem. Du vet ju själv hur jag har arbetat åt dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	27	Laban svarade honom: "Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	28	Han tillade: "Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så skall jag ge dig det."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	29	Jakob sade till honom: "Du vet själv hur jag har arbetat åt dig och vad det har blivit av din boskap hos mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	30	Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, eftersom Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när skall jag få göra något för mitt eget hus?"
Första Moseboken	1 Mos	1	30	31	Han svarade: "Vad skall jag ge dig?" Jakob sade: "Du skall inte ge mig något alls. Om du gör mig till viljes i det jag nu säger skall jag fortsätta att vara herde för din hjord och vakta den.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	32	Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och ur den skilja ut alla spräckliga och brokiga djur, alla mörka djur bland lammen och dem som är brokiga och spräckliga bland getterna. Det skall vara min lön.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	33	När du senare kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka skall räknas som stulna."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	34	"Det är bra", sade Laban. "Det får bli som du har sagt."
Första Moseboken	1 Mos	1	30	35	Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	36	Han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	37	Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	38	Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	39	När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	40	Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de övriga djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och mot allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	41	Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	42	Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	43	Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	1	Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vad vår far ägde. Av det som tillhörde vår far har han skaffat sig hela denna rikedom."
Första Moseboken	1 Mos	1	31	2	Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	3	Då sade Herren till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	31	4	Och Jakob sände bud efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på marken till hans hjord,
Första Moseboken	1 Mos	1	31	5	och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	6	Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	7	Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	8	När han sade: De spräckliga skall vara din lön, då fick hela hjorden spräcklig avkomma. Och när han sade: De strimmiga skall vara din lön, då fick hela hjorden strimmig avkomma.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	9	Så har Gud tagit er fars boskap och gett den åt mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	10	När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	11	Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! Jag svarade: Här är jag.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	12	Då sade han: Lyft blicken och se hur alla hannar som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett allt som Laban gör mot dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	13	Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och drag ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland."
Första Moseboken	1 Mos	1	31	14	Då sade Rakel och Lea: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom?
Första Moseboken	1 Mos	1	31	15	Var vi inte som främlingar för honom när han sålde oss? Sedan har han också gjort slut på det han fick i betalning för oss.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	16	Ja, hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	31	17	Jakob bröt så upp och satte sina barn och hustrur på kamelerna
Första Moseboken	1 Mos	1	31	18	och tog med sig all boskap och all egendom som han hade samlat, den boskap han ägde och hade skaffat sig i Paddan-Aram, och begav sig till sin fader Isak i Kanaans land.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	19	Men Laban hade gått för att klippa sina får. Då stal Rakel sin fars husgudar.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	20	Och Jakob smög sig i väg från arameen Laban utan att låta honom märka att han tänkte fly.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	21	Han bröt upp och flydde med allt han hade och gick över floden och ställde sin färd mot Gileads berg.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	22	På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	23	Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	24	Men Gud kom till arameen Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont."
Första Moseboken	1 Mos	1	31	25	När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	26	Då sade Laban till Jakob: "Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar liksom fångar tagna med svärd.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	27	Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? Eftersom du inte lät mig veta något, kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med pukor och harpor.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	28	Du unnade mig inte ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har handlat som en dåre.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	29	Det står i min makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	30	Nu gav du dig i väg därför att du längtade hem så mycket, men varför stal du mina gudar?"
Första Moseboken	1 Mos	1	31	31	Jakob svarade Laban: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	32	Men den som du hittar dina gudar hos skall inte få behålla livet. I våra släktingars närvaro får du se efter om jag har något hos mig som är ditt. Tag det i så fall!" Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	33	Laban gick då in i Jakobs tält och sedan in i Leas tält och in i de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	34	Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	35	Hon sade till sin far: "Bli inte arg på mig, herre, för att jag inte kan stiga upp för dig. Jag har det på kvinnors vis." Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	36	Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: "Vad har jag gjort för illa eller syndat, eftersom du förföljer mig så våldsamt?
Första Moseboken	1 Mos	1	31	37	Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du då funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	38	I tjugo år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och av baggarna i din hjord har jag inte ätit.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	39	Inget ihjälrivet djur förde jag till dig. Jag var tvungen att själv ersätta det. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	40	Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen vek ifrån mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	41	I tjugo år har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	42	Om inte min fars Gud hade varit med mig - Abrahams Gud som också Isak fruktar - så hade du säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."
Första Moseboken	1 Mos	1	31	43	Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt som du ser är mitt. Vad skulle jag väl kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de har fött?
Första Moseboken	1 Mos	1	31	44	Kom nu och låt oss sluta förbund med varandra. Det skall vara vittne mellan mig och dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	31	45	Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	46	Sedan sade han till sitt folk: "Samla ihop sten." Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	47	Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	48	Och Laban sade: "Detta röse skall i dag vara vittne mellan mig och dig." Det var så det fick namnet Galed.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	49	Men det kallades också Mispa, ty han sade: " Herren skall vara en väktare mellan mig och dig, när vi inte längre ser varandra.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	50	Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, skall du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande."
Första Moseboken	1 Mos	1	31	51	Laban sade vidare till Jakob: "Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	52	Detta röse skall vara ett vittne, och stoden skall vara ett vittne, att jag inte skall fara till dig förbi detta röse och att inte heller du skall fara till mig förbi detta röse och förbi denna stod med onda avsikter.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	53	Abrahams och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, skall vara domare mellan oss." Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	54	Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	55	På morgonen steg Laban upp tidigt, och när han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, gav han sig i väg och återvände hem.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	1	Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	2	När han såg dem sade han: "Detta är Guds skara." Och han kallade platsen Mahanajim.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	3	Jakob skickade budbärare framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark,
Första Moseboken	1 Mos	1	32	4	och han befallde dem: "Så här skall ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	5	Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	6	När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: "Vi träffade din bror Esau och han kommer emot dig med fyrahundra man."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	7	Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, nötboskapen och kamelerna i två skaror
Första Moseboken	1 Mos	1	32	8	och sade: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	9	Och Jakob bad: " Herre, min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	10	Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	11	Rädda mig undan min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig, ja, också mödrar och barn.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	12	Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	13	Jakob stannade där den natten. Av sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau:
Första Moseboken	1 Mos	1	32	14	tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar,
Första Moseboken	1 Mos	1	32	15	trettio kamelston som gav di, tillsammans med deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsninnor med tio föl.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	16	Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: "Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	17	Sedan befallde han den som gick först: "När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig?
Första Moseboken	1 Mos	1	32	18	då skall du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	19	Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: "Som jag har sagt er skall ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	20	Ni skall också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss." Ty han tänkte: "Jag vill beveka honom med de gåvor som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	21	Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	22	Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	23	Han tog dem och förde dem över bäcken tillsammans med allt annat han ägde.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	24	Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	25	När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	26	Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	27	Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob".
Första Moseboken	1 Mos	1	32	28	Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	29	Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	30	Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats."
Första Moseboken	1 Mos	1	32	31	När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	32	Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	1	Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	2	Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	3	Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ner till jorden, innan han kom fram till sin bror.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	4	Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	5	När Esau fick se kvinnorna och barnen sade han: "Vilka är de här som du har med dig?" Han svarade: "Det är barnen som Gud har gett din tjänare."
Första Moseboken	1 Mos	1	33	6	Sedan gick slavinnorna fram med sina barn och bugade sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	7	Efter dem gick Lea fram med sina barn och bugade sig. Till sist gick Josef och Rakel fram och bugade sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	8	Esau frågade: "Vad menade du med hela den skara som jag mötte?" Han svarade: "Jag ville finna nåd för min herres ögon."
Första Moseboken	1 Mos	1	33	9	Men Esau sade: "Jag har nog. Behåll det du har, min bror."
Första Moseboken	1 Mos	1	33	10	"Nej, jag ber dig", svarade Jakob "om jag har funnit nåd för dina ögon så tag emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds eget ansikte, när du tar emot mig så vänligt.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	11	Tag emot gåvan som jag har sänt dig, för Gud har varit nådig mot mig, och jag har allt." Och han bad honom så enträget att Esau tog emot den.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	12	Och Esau sade: "Nu bryter vi upp och drar vidare. Jag går framför dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	33	13	Men Jakob svarade honom: "Min herre ser själv att barnen är små och att jag har får och kor med mig som ger di. Om man driver dem för hårt en enda dag så dör hela hjorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	14	Därför ber jag min herre att gå före sin tjänare, så kommer jag efter i den takt som boskapen framför mig klarar av och som barnen orkar med, tills jag kommer till min herre i Seir."
Första Moseboken	1 Mos	1	33	15	Då sade Esau: "Låt mig lämna kvar en del av mitt folk hos dig." Men Jakob svarade: "Varför det? Låt mig bara finna nåd för min herres ögon."
Första Moseboken	1 Mos	1	33	16	Samma dag vände Esau tillbaka och tog vägen till Seir.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	17	Men Jakob begav sig till Suckot och byggde sig där ett hus. Åt sin boskap gjorde han hyddor, och därför fick platsen namnet Suckot.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	18	Och Jakob kom på sin färd från Paddan-Aram välbehållen till staden Sikem i Kanaans land och slog läger utanför staden.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	19	Det jordstycke där han slog upp sitt tält köpte han för hundra kesitor av sönerna till Hamor, Sikems far.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	20	Och han byggde där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	1	Men Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att träffa flickorna i landet.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	2	Sikem som var son till hiveen Hamor, fursten i landet, fick se henne och tog henne till sig. Han låg med henne och förnedrade henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	3	Men hans hjärta fäste sig vid Jakobs dotter Dina. Han älskade flickan och talade vänligt med henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	4	Och Sikem sade till sin fader Hamor: "Skaffa mig den flickan till hustru."
Första Moseboken	1 Mos	1	34	5	Jakob fick höra att hans dotter Dina hade blivit orenad, men eftersom hans söner var ute på marken med boskapen teg Jakob till dess de kom hem.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	6	Men Sikems fader Hamor gick ut till Jakob för att tala med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	7	När Jakobs söner kom hem från marken och fick höra vad som hänt, kände de sorg och vrede över vad Sikem gjort. Att han hade legat med Jakobs dotter var en galenskap i Israel, något som inte fick ske.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	8	Men Hamor talade med dem och sade: "Min son Sikem har fäst sig vid er syster. Ge henne åt honom till hustru.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	9	Gift in er hos oss. Ge oss era döttrar så kan ni ta våra döttrar till hustrur.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	10	Slå er ner hos oss och landet skall ligga öppet för er. Bo här och flytta omkring och skaffa er ägodelar."
Första Moseboken	1 Mos	1	34	11	Och Sikem sade till hennes far och hennes bröder: "Låt mig finna nåd för era ögon. Det ni begär vill jag ge er.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	12	Begär av mig hur stor brudgåva och annan gåva som helst. Jag vill ge vad ni fordrar av mig. Ge mig bara flickan till hustru."
Första Moseboken	1 Mos	1	34	13	Jakobs söner svarade Sikem och hans fader Hamor med list, eftersom han hade orenat deras syster Dina.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	14	De sade till dem: "Vi kan inte gå med på att ge vår syster åt en man som har förhud. Sådant håller vi för skamligt.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	15	Vi kan göra er till viljes bara på det villkoret att ni blir som vi och att alla män bland er låter omskära sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	16	Då skall vi ge våra döttrar åt er och själva ta era döttrar till hustrur. Vi skall då bo bland er och bli ett enda folk med er.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	17	Men om ni inte lyssnar till oss och inte låter er omskäras, kommer vi att ta vår syster och dra bort."
Första Moseboken	1 Mos	1	34	18	Hamor och hans son Sikem tyckte att deras förslag lät bra.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	19	Och den unge mannen dröjde inte med att göra som de sade, ty han var kär i Jakobs dotter. Och han var mer ansedd i sin fars hus än någon annan.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	20	Hamor och hans son Sikem gick till stadsporten och talade till männen i staden. De sade:
Första Moseboken	1 Mos	1	34	21	"Dessa män är fredligt sinnade mot oss. Vi bör därför låta dem bo i landet och flytta omkring här. Landet har ju gott om utrymme för dem. Vi tar deras döttrar till hustrur åt oss och ger dem våra döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	22	Men endast på ett villkor kommer männen att göra oss till viljes och bo bland oss och bli ett enda folk med oss: att alla män hos oss låter omskära sig liksom de själva är omskurna.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	23	Då kommer deras boskap och egendom och alla deras dragdjur att tillhöra oss. Låt oss därför göra dem till viljes så att de bor kvar bland oss."
Första Moseboken	1 Mos	1	34	24	Och folket lydde Hamor och hans son Sikem. Alla män, så många som bodde innanför stadsporten, lät omskära sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	25	Men på tredje dagen, när männen var sjuka av såren, tog Jakobs två söner Simeon och Levi, Dinas bröder, var sitt svärd och överföll oväntat staden och dödade alla som var av manligt kön.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	26	Också Hamor och hans son Sikem dödade de med svärd och tog med sig Dina ut ur Sikems hus och gav sig i väg.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	27	Och Jakobs söner gick fram över de slagna och plundrade staden, därför att deras syster hade blivit orenad.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	28	De tog deras får, nötboskap och åsnor, både det som fanns i staden och det som fanns ute på fälten.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	29	Alla deras ägodelar och alla deras barn och kvinnor förde de bort som byte tillsammans med allt annat som fanns i husen.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	30	Men Jakob sade till Simeon och Levi: "Ni har dragit olycka över mig och gjort mig förhatlig för dem som bor i landet, kananeerna och perisseerna. Mitt folk är bara en liten skara. De kommer nu att gå samman mot mig och slå ihjäl mig. Både jag och mitt hus kommer att förgöras."
Första Moseboken	1 Mos	1	34	31	Men de svarade: "Skulle man då få behandla vår syster som en hora?"
Första Moseboken	1 Mos	1	35	1	Gud sade till Jakob: "Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din bror Esau."
Första Moseboken	1 Mos	1	35	2	Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: "Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder,
Första Moseboken	1 Mos	1	35	3	och låt oss dra upp till Betel. Där skall jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på den väg jag gick."
Första Moseboken	1 Mos	1	35	4	Och de gav Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig och alla sina örringar, och Jakob grävde ner allt detta under terebinten vid Sikem.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	5	Sedan bröt de upp, och en förskräckelse från Gud kom över städerna runt omkring, så att man inte förföljde Jakobs söner.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	6	Och Jakob kom till Lus, det vill säga Betel, i Kanaans land, med allt det folk som var med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	7	Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där, när han flydde för sin bror.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	8	Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	9	Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	10	Gud sade till honom: "Ditt namn är Jakob, men du skall inte längre heta Jakob utan Israel skall vara ditt namn." Och han gav honom namnet Israel.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	11	Gud sade till honom: "Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skall komma från dig, och kungar skall utgå från dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	12	Det land som jag har givit åt Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande skall jag ge detta land."
Första Moseboken	1 Mos	1	35	13	Sedan for Gud upp från honom på den plats där han hade talat med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	14	Men Jakob reste en stod på den plats där Gud hade talat med honom, en stod av sten, och han offrade drickoffer på den och göt olja över den.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	15	Jakob gav platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	16	Sedan bröt de upp från Betel. När det var ett stycke kvar till Efrata födde Rakel, och förlossningen var svår.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	17	Då det var som svårast sade barnmorskan till henne: "Var inte rädd, också den här gången får du en son."
Första Moseboken	1 Mos	1	35	18	Men när hennes själ skulle lämna henne - ty hon var döende - gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	19	Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrat, det vill säga Betlehem.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	20	Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	21	Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	22	Medan Israel bodde där i landet hände sig att Ruben gick in till sin fars bihustru Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det. Jakob hade tolv söner.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	23	Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	24	Rakels söner var Josef och Benjamin.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	25	Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	26	Leas slavinna Silpas söner var Gad och Aser. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	27	Jakob kom hem till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	28	Och Isak levde etthundraåttio år.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	29	Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	1	Detta är Esaus fortsatta historia. Esau är densamme som Edom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	2	Esau hade tagit sig hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibon,
Första Moseboken	1 Mos	1	36	3	samt Basemat, dotter till Ismael och syster till Nebajot.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	4	Och Ada födde Elifas åt Esau och Basemat födde Reguel.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	5	Oholibama födde Jeus, Jalam och Kora. Detta var Esaus söner och de föddes åt honom i Kanaans land.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	6	Esau tog med sig sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt husfolk, sin boskap, alla sina dragdjur och all annan egendom som han hade skaffat sig i Kanaans land och flyttade till ett annat land, bort från sin bror Jakob.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	7	Deras ägodelar var nämligen så stora att de inte kunde bo tillsammans. Landet där de uppehöll sig räckte inte till åt dem för deras boskapshjordars skull.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	8	Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau är densamme som Edom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	9	Detta är Esaus fortsatta historia. Han blev stamfader till edomiterna i Seirs bergsbygd.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	10	Och detta är namnen på Esaus söner: Elifas, son till Esaus hustru Ada, och Reguel, son till Esaus hustru Basemat.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	11	Elifas söner var Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	12	Timna, som var Elifas, Esaus sons, bihustru, födde Amalek åt Elifas. Dessa var söner till Esaus hustru Ada.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	13	Reguels söner var Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa var söner till Esaus hustru Basemat.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	14	Esaus hustru Oholibama, dotter till Ana och sondotter till Sibon, födde åt Esau sönerna Jeus, Jalam och Kora.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	15	Detta var stamfurstarna bland Esaus söner: Elifas, Esaus förstföddes, söner var furstarna Teman, Omar, Sefo, Kenas,
Första Moseboken	1 Mos	1	36	16	Kora, Gatam och Amalek. Dessa furstar härstammade från Elifas i Edoms land. De var söner till Ada.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	17	Detta var Reguels, Esaus sons, söner: furstarna Nahat, Sera, Samma och Missa. Dessa furstar härstammade från Reguel i Edom och var söner till Esaus hustru Basemat.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	18	Detta var Esaus hustru Oholibamas söner: furstarna Jeus, Jalam och Kora. Dessa furstar härstammade från Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	19	Dessa var Esaus söner och deras stamfurstar. Esau är densamme som Edom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	20	Detta var horeen Seirs söner, landets tidigare inbyggare: Lotan, Sobal, Sibon, Ana,
Första Moseboken	1 Mos	1	36	21	Dison, Eser och Disan. Dessa var horeernas, Seirs söners, stamfurstar i Edoms land.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	22	Lotans söner var Hori och Hemam, och Lotans syster var Timna.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	23	Sobals söner var Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	24	Sibons söner var Aja och Ana. Det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen, när han vaktade sin fader Sibons åsnor.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	25	Anas barn var Dison och Oholibama, Anas dotter.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	26	Disons söner var Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	27	Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	28	Disans söner var Us och Aran.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	29	Horeernas stamfurstar var Lotan, Sobal, Sibon, Ana,
Första Moseboken	1 Mos	1	36	30	Dison, Eser och Disan. Dessa var horeernas stamfurstar i Seirs land, varje furste för sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	31	Detta var de kungar som regerade i Edoms land, innan någon kung regerade över israeliterna.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	32	Beors son Bela var kung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	33	När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	34	När Jobab dog blev Husam från temaneernas land kung efter honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	35	När Husam dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	36	När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	37	När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	38	När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	39	När Akbors son Baal-Hanan dog blev Hadar kung efter honom. Hans stad hette Pagu och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	40	Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet,
Första Moseboken	1 Mos	1	36	41	Oholibama, Ela, Pinon,
Första Moseboken	1 Mos	1	36	42	Kenas, Teman, Mibsar,
Första Moseboken	1 Mos	1	36	43	Magdiel och Iram. Dessa var alltså edomiternas stamfader Esaus furstar efter deras boplatser i det land som de hade tagit i besittning.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	1	Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	2	Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	3	Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner eftersom han hade fött honom på sin ålderdom, och han lät göra en hellång livklädnad åt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	4	När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	5	Josef hade en dröm som han talade om för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	6	Han sade till dem: "Hör vilken dröm jag har haft.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	7	Vi band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve."
Första Moseboken	1 Mos	1	37	8	Men hans bröder sade till honom: "Skulle du bli vår kung och härska över oss?" Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för det han hade sagt.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	9	Sedan fick han ännu en dröm som han berättade för sina bröder. "Lyssna", sade han, "jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	37	10	När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: "Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?"
Första Moseboken	1 Mos	1	37	11	Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	12	Och hans bröder gick för att vakta sin fars får i Sikem.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	13	Då sade Israel till Josef: "Se, dina bröder vaktar fåren i Sikem. Jag vill skicka dig till dem." Han svarade: "Jag är beredd."
Första Moseboken	1 Mos	1	37	14	Israel sade till honom: "Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked." Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Sikem.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	15	Där mötte han en man medan han gick omkring villrådig på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	16	Han svarade: "Jag söker efter mina bröder. Säg mig var de vaktar sin hjord."
Första Moseboken	1 Mos	1	37	17	Mannen svarade: "De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan." Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	18	Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, överlade de om att döda honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	19	De sade till varandra. "Där kommer drömmaren.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	20	Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar."
Första Moseboken	1 Mos	1	37	21	Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan dem och sade: "Vi kan inte slå ihjäl honom."
Första Moseboken	1 Mos	1	37	22	Och han fortsatte: "Spill inte blod! Kasta honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!" Han ville nämligen rädda honom undan dem och föra honom tillbaka till hans far.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	23	När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga livklädnaden som han hade på sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	24	Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	25	Sedan satte de sig ner för att äta och fick då se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead, och deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum. De var på väg ner till Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	26	Då sade Juda till sina bröder: "Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod?
Första Moseboken	1 Mos	1	37	27	Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna! Låt inte vår hand komma vid honom, han är i alla fall vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna följde hans råd.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	28	När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	29	När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder
Första Moseboken	1 Mos	1	37	30	och gick tillbaka till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Vart skall jag nu ta vägen?"
Första Moseboken	1 Mos	1	37	31	Men de slaktade en bock och tog Josefs livklädnad och doppade den i blodet.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	32	Sedan skickade de hem den hellånga livklädnaden till sin far och lät säga: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons livklädnad."
Första Moseboken	1 Mos	1	37	33	Och han kände igen den och sade: "Det är min sons livklädnad. Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven."
Första Moseboken	1 Mos	1	37	34	Och Jakob slet sönder sina kläder, svepte säcktyg om sina höfter och sörjde sin son under lång tid.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	35	Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag skall med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	36	Men medaniterna sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	1	Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	2	Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua. Han tog henne till sig och gick in till henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	3	Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	4	Sedan blev hon åter havande och födde en son som hon gav namnet Onan.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	5	Hon födde ännu en son och gav honom namnet Sela. När han föddes var Juda i Kesib.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	6	Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	7	Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens ögon och Herren dödade honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	8	Då sade Juda till Onan: "Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe och skaffa avkomma åt din bror."
Första Moseboken	1 Mos	1	38	9	Men eftersom Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, lät han säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	10	Det Onan gjorde var ont i Herrens ögon, och han dödade också honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	11	Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: "Stanna som änka i din fars hus till dess att min son Sela blir vuxen." Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	12	En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	13	När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren,
Första Moseboken	1 Mos	1	38	14	lade hon av sig änkekläderna, tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Sela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	15	När Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka. Hon hade ju täckt för sitt ansikte.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	16	Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: "Får jag gå in till dig?" Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: "Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?"
Första Moseboken	1 Mos	1	38	17	Han sade: "Jag skickar dig en killing ur min hjord." Hon svarade: "Ja, om du ger mig pant tills du skickar den."
Första Moseboken	1 Mos	1	38	18	Han sade: "Vad skall jag då ge dig i pant?" Hon svarade: "Din signetring med kedja och staven som du har i handen." Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	19	Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	20	Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	21	Han frågade männen på platsen var tempelskökan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelsköka där.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	22	Och han kom tillbaka till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelsköka där."
Första Moseboken	1 Mos	1	38	23	Då sade Juda: "Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne."
Första Moseboken	1 Mos	1	38	24	Ungefär tre månader senare fick Juda höra: "Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och hon har också blivit havande genom sin otukt." Då sade Juda: "För ut henne och bränn henne!"
Första Moseboken	1 Mos	1	38	25	Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: "Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven."
Första Moseboken	1 Mos	1	38	26	Och Juda kände igen dem och sade: "Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela." Men han låg aldrig mer med henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	27	När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	28	Vid födelsen stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: "Han kom ut först."
Första Moseboken	1 Mos	1	38	29	Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: "Varför har du trängt dig fram?" Och han fick namnet Peres.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	30	Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	1	Josef hade förts ner till Egypten. Och Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	2	Herren var med Josef och allt lyckades för honom. Han var i sin egyptiske herres hus,
Första Moseboken	1 Mos	1	39	3	och hans herre såg att Herren var med honom, ty allt som han gjorde lät Herren lyckas väl.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	4	Josef fann nåd för Potifars ögon och fick betjäna honom. Potifar satte honom över hela sitt hus, och allt han ägde lämnade han åt Josef att sköta om.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	5	Från den stund han hade satt honom över sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade Herren egyptierns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hemma och ute på marken.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	6	Och han lämnade allt i Josefs vård och sedan han hade fått honom till sin hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt. Josef var välväxt och såg bra ut.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	7	Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: "Ligg med mig!"
Första Moseboken	1 Mos	1	39	8	Men han vägrade och sade till sin herres hustru: "Ända sedan min herre tog mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat åt mig att sköta om.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	9	Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?"
Första Moseboken	1 Mos	1	39	10	Fast hon dag efter dag talade på det sättet till Josef, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne eller vara tillsammans med henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	11	Men en dag då han kom in i huset för att utföra sitt arbete och ingen av husfolket fanns inne,
Första Moseboken	1 Mos	1	39	12	grep hon honom i manteln och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde därifrån.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	13	När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt,
Första Moseboken	1 Mos	1	39	14	ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: "Se här, han har fört hit till oss en hebreisk man som vill locka oss till lättsinne. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt,
Första Moseboken	1 Mos	1	39	15	och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han kvar manteln hos mig och flydde ur huset."
Första Moseboken	1 Mos	1	39	16	Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig till dess hans herre kom hem.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	17	Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: "Den hebreiske tjänaren, som du har fört hit till oss, kom in till mig och ville locka mig till lättsinne.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	18	Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut ur huset."
Första Moseboken	1 Mos	1	39	19	När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade handlat så mot henne, blev han rasande
Första Moseboken	1 Mos	1	39	20	och satte Josef i det fängelse där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef som fånge.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	21	Men Herren var med Josef och visade honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	22	Han lät alla fångar i fängelset stå under Josefs uppsikt, och allt som skulle göras där fick Josef göra.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	23	Föreståndaren för fängelset bekymrade sig inte om något som Josef hade hand om, eftersom Herren var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	1	En tid därefter hände det att den egyptiske kungens hovmästare och hans bagare handlade orätt mot sin herre, kungen i Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	2	Farao blev vred på sina båda hovmän, överhovmästaren och förste bagaren,
Första Moseboken	1 Mos	1	40	3	och lät sätta dem i förvar i drabantbefälhavarens hus, i det fängelse där Josef satt fången.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	4	Befälhavaren för drabanterna utsåg Josef att betjäna dem och de satt där i förvar en tid.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	5	Medan de satt i fängelset hade den egyptiske kungens hovmästare och hans bagare under samma natt var sin dröm, var och en med sin särskilda uttydning.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	6	När Josef på morgonen kom in till dem, såg han att de var upprörda.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	7	Han frågade faraos hovmän, som satt i förvar med honom i hans herres hus: "Varför ser ni så sorgsna ut i dag?"
Första Moseboken	1 Mos	1	40	8	De svarade honom: "Vi har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den." Josef sade till dem: "Att ge uttydningen är Guds sak. Berätta drömmen för mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	40	9	Då berättade överhovmästaren sin dröm för Josef och sade: "Jag drömde att jag såg en vinstock framför mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	10	På vinstocken fanns tre rankor, och knappt hade den skjutit skott förrän blommorna slog ut och klasarna bar mogna druvor.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	11	Jag hade faraos bägare i handen, och jag tog druvorna och pressade dem i faraos bägare. Sedan satte jag bägaren i faraos hand."
Första Moseboken	1 Mos	1	40	12	Josef sade till honom: "Detta är uttydningen: De tre rankorna betyder tre dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	13	Om tre dagar skall farao upphöja ditt huvud och ge dig tillbaka din plats. Du skall få ge farao bägaren i handen som förut då du var hans hovmästare.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	14	Men tänk på mig när det går bra för dig, så att du visar barmhärtighet mot mig och nämner om mig för farao och hjälper mig ut ur det här huset.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	15	Jag rövades bort från hebreernas land, och inte heller här har jag gjort något som man borde sätta mig i fängelse för."
Första Moseboken	1 Mos	1	40	16	När förste bagaren såg att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: "Jag hade också en dröm, och se, jag bar tre korgar med vetebröd på huvudet.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	17	I den översta korgen fanns det alla slags bakverk, sådana som farao brukar äta. Men fåglarna åt av dem ur korgen på mitt huvud."
Första Moseboken	1 Mos	1	40	18	Då sade Josef: "Detta är uttydningen: De tre korgarna betyder tre dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	19	Om tre dagar skall farao upphöja ditt huvud och ta det av dig. Han skall hänga upp dig på trä och fåglarna skall äta ditt kött."
Första Moseboken	1 Mos	1	40	20	Tre dagar därefter var det faraos födelsedag och han gjorde en fest för alla sina tjänare. Då upphöjde han bland sina tjänare både överhovmästarens huvud och förste bagarens.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	21	Han satte överhovmästaren tillbaka i tjänst så att denne åter fick sätta bägaren i faraos hand,
Första Moseboken	1 Mos	1	40	22	men förste bagaren lät han hänga, så som Josef hade uttytt för dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	23	Men överhovmästaren kom inte ihåg Josef utan glömde honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	1	Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	2	Han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	3	Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden,
Första Moseboken	1 Mos	1	41	4	och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	5	Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	6	Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	7	Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	8	På morgonen var han orolig till sinnes och han skickade bud och kallade till sig alla spåmän och alla vise män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde uttyda dem för honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	9	Då sade överhovmästaren till farao: "I dag måste jag påminna om mina synder.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	10	När farao en gång var vred på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar i det hus som tillhörde befälhavaren för drabanterna.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	11	Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda uttydning.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	12	Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för drabanterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han uttydde dem för oss, ja, han uttydde vad var och en av oss hade drömt,
Första Moseboken	1 Mos	1	41	13	och som han uttydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	14	Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att föra ut honom ur fängelset, och han rakade sig och bytte kläder och kom inför farao.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	15	Farao sade till Josef: "Jag har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig att när du får veta en dröm så kan du uttyda den."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	16	Josef sade till farao: "Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	17	Då sade farao till Josef: "Jag drömde att jag stod på Nilens strand.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	18	Jag såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	19	Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, klena och mycket fula och magra. I hela Egyptens land har jag aldrig sett så fula kor.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	20	Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	21	Men när de hade svalt dem, kunde man inte märka att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	22	Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	23	Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	24	Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	25	Då sade Josef till farao: "Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	26	De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har samma betydelse.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	27	De sju magra och fula korna som steg upp efter dem betyder sju år, liksom de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Sju hungerår skall komma.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	28	Det var detta jag menade när jag sade till farao: Vad Gud tänker göra har han låtit farao veta.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	29	Sju år skall komma med stort överflöd över hela Egyptens land.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	30	Men efter dem skall det komma sju hungerår och man skall glömma allt det tidigare överflödet i Egypten, och hungersnöden skall ödelägga landet.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	31	Man skall inte minnas det tidigare överflödet i landet för den hungersnöd som sedan kommer, ty den skall bli mycket svår.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	32	Att farao har haft drömmen två gånger betyder att detta är fast bestämt av Gud och att han skall låta det ske snart.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	33	Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	34	Farao bör också sätta tillsyningsmän över landet och ta upp femtedelen av skörden i Egypten under de sju överflödsåren.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	35	Under dessa kommande goda år skall de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	36	Och det skall finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som skall komma över Egypten. Så skall landet inte behöva gå under genom hungersnöden."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	37	Detta tilltalade farao och alla hans tjänare,
Första Moseboken	1 Mos	1	41	38	och han sade till dem: "Finns det någon som har Guds ande som denne man?"
Första Moseboken	1 Mos	1	41	39	Och farao sade till Josef: "Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	40	Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen skall jag vara förmer än du."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	41	Farao sade vidare till Josef: "Se, jag sätter dig över hela Egyptens land."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	42	Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	43	Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade "Abrek!" framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	44	Sedan sade farao till Josef: "Jag är farao. Utan din vilja skall ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	45	Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa och gav honom till hustru Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On. Därefter reste Josef omkring i Egyptens land.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	46	Josef var trettio år när han stod inför farao, kungen i Egypten. Sedan han lämnat farao reste han omkring i hela Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	47	Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd,
Första Moseboken	1 Mos	1	41	48	och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje särskild stad lagrade han den föda som man hämtade från fälten runt omkring.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	49	På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	50	Innan hungeråren kom, föddes två söner åt Josef. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	51	Josef gav den förstfödde namnet Manasse, "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	52	Åt den andre gav han namnet Efraim, "ty" sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."
Första Moseboken	1 Mos	1	41	53	Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	54	Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev hungersnöd i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	55	Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: "Gå till Josef och gör som han säger!"
Första Moseboken	1 Mos	1	41	56	När hungersnöden hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men hungersnöden blev allt svårare i Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	57	Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	1	När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: "Varför är ni så rådlösa?"
Första Moseboken	1 Mos	1	42	2	Och han fortsatte: "Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	3	Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	4	Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	5	Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde hungersnöd i Kanaans land.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	6	Josef var nu den som hade makten i landet och det var han som sålde säd till allt folket. När Josefs bröder kom dit, bugade de sig för honom med ansiktena mot jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	7	Då Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: "Var kommer ni ifrån?" De svarade: "Från Kanaans land för att köpa säd till mat."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	8	Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	9	Då tänkte Josef på de drömmar han hade haft om dem. Han sade till dem: "Ni är spejare. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	10	De svarade honom: "Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	11	Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	12	Men han sade till dem: "Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	13	De svarade: "Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	14	Josef sade till dem: "Det är som jag har sagt er. Ni är spejare.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	15	Så här skall jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	16	En av er måste fara och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Om det inte är så, är ni spejare, så sant farao lever."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	17	Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	18	På tredje dagen sade Josef till dem: "Om ni vill leva så gör på detta sätt, för jag fruktar Gud.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	19	Om ni är hederliga män, låt då en av era bröder stanna som fånge i huset där ni suttit fängslade. Men ni andra får resa er väg och föra hem den säd som ni har köpt till hjälp mot hungersnöden hos er.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	20	Tag sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning skall ni slippa dö." Och de gjorde så.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	21	Men de sade till varandra: "Vi bär på skuld för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	22	Ruben svarade dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	23	Men de visste inte att Josef förstod detta, för han talade till dem genom tolk.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	24	Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	25	Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga vars och ens pengar tillbaka i hans säck och ge dem kost för resan. När man hade gjort så,
Första Moseboken	1 Mos	1	42	26	lastade de säden på sina åsnor och reste därifrån.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	27	Men när en av dem vid ett rastställe öppnade sin säck för att ge sin åsna foder, fick han se sina pengar ligga översta i säcken.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	28	Och han sade till sina bröder: "Mina pengar har lagts tillbaka hit. Titta här! De är i min säck!" Då sjönk deras mod, och darrande av skräck sade de till varandra: "Vad har Gud gjort mot oss!"
Första Moseboken	1 Mos	1	42	29	När de kom hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade:
Första Moseboken	1 Mos	1	42	30	"Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och behandlade oss som om vi var spejare i landet.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	31	Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	32	Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	33	Men mannen som var herre i landet svarade oss: Så här skall jag ta reda på om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig. Tag så vad ni har köpt till hjälp mot hungersnöden hemma hos er, och res er väg.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	34	För sedan er yngste bror hit till mig, så att jag kan vara säker på att ni inte är spejare utan hederliga män. Då skall jag ge er bror tillbaka till er och ni skall få röra er fritt i landet."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	35	När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin penningpåse i sin säck. Både de och deras far blev förskräckta när de fick se penningpåsarna.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	36	Och deras fader Jakob sade till dem: "Ni gör mig barnlös! Josef är borta, Simeon är borta och Benjamin vill ni också ta ifrån mig. Allting är emot mig!"
Första Moseboken	1 Mos	1	42	37	Ruben sade då till sin far: "Båda mina söner får du döda om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag skall föra honom tillbaka till dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	42	38	Men han svarade: "Min son får inte fara dit med er. Hans bror är ju död och han är ensam kvar. Om någon olycka skulle hända honom på resan ni tänker göra, skulle ni föra mina grå hår med sorg ner i dödsriket."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	1	Men hungersnöden var svår i landet.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	2	När de hade ätit upp den säd som de hade hämtat från Egypten, sade deras far till dem: "Res tillbaka och köp lite säd till mat åt oss."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	3	Men Juda svarade honom: "Mannen sade uttryckligen till oss: Ni får inte komma inför mitt ansikte om inte er bror är med er.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	4	Om du låter vår bror följa med oss, reser vi ner och köper säd till mat åt dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	5	Men om du inte låter honom följa med oss, reser vi inte dit, eftersom mannen sade till oss: Ni får inte komma inför mitt ansikte om inte er bror är med er."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	6	Då sade Israel: "Varför gjorde ni så illa mot mig att ni talade om för mannen att ni hade en bror till?"
Första Moseboken	1 Mos	1	43	7	De svarade: "Mannen frågade noga om oss och vår släkt. Han sade: Lever er far ännu och har ni någon bror? Då talade vi om för honom hur det var. Kunde vi veta att han skulle säga: Tag med er bror hit ner?"
Första Moseboken	1 Mos	1	43	8	Juda sade då till sin fader Israel: "Låt pojken följa med mig. Vi måste ge oss i väg om vi skall överleva och inte dö, vi själva, du och våra barn.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	9	Jag skall ansvara för honom. Av min hand får du utkräva honom. Om jag inte för honom tillbaka till dig och ställer honom inför ditt ansikte, skall jag vara en syndare inför dig i all min tid.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	10	Och hade vi inte dröjt så länge hade vi redan varit tillbaka för andra gången."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	11	Då sade deras fader Israel till dem: "Om det måste bli så, gör då så här: Tag med er av landets bästa frukt i era säckar och för ner det till mannen som gåva, lite balsam och lite honung, dragantgummi och ladanum, pistaschnötter och mandlar.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	12	Tag med er dubbla summan pengar, och lämna igen de pengar ni fick tillbaka överst i era säckar. Kanske var det ett misstag.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	13	Tag också er bror med er och res genast tillbaka till mannen.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	14	Må Gud den Allsmäktige låta er finna barmhärtighet hos mannen, så att han låter er andre bror och Benjamin följa med er hem igen. Men om jag skall bli barnlös, så må jag bli det."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	15	Då tog männen gåvorna och den dubbla summan pengar med sig. De tog med sig Benjamin, bröt upp och gav sig i väg till Egypten och kom inför Josef.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	16	När Josef såg att Benjamin var med, sade han till sin husföreståndare: "Tag dessa män till mitt hus, slakta något och laga till en måltid åt oss, för männen skall äta middag med mig."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	17	Mannen gjorde som Josef hade sagt och tog männen till Josefs hus.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	18	Men männen blev förskräckta när de visades in i Josefs hus. De sade: "Det är på grund av pengarna som kom tillbaka i våra säckar förra gången som vi förs in här. Nu tänker han kasta sig över oss och övermanna oss och göra oss till slavar och ta våra åsnor."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	19	De steg fram till Josefs husföreståndare vid ingången till huset
Första Moseboken	1 Mos	1	43	20	och sade till honom: "Hör på oss, herre! När vi var här nere förra gången för att köpa säd till mat
Första Moseboken	1 Mos	1	43	21	och sedan kom till ett rastställe och öppnade våra säckar, hittade var och en av oss sina pengar till deras fulla vikt överst i sin säck. Vi har nu fört dem med oss tillbaka.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	22	Och vi har andra pengar med oss för att köpa säd till mat. Vi vet inte vem som lagt pengarna i våra säckar."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	23	Han svarade: "Oroa er inte, var inte rädda! Det är er Gud och er fars Gud som har låtit er hitta en skatt i era säckar. Jag har fått era pengar." Och han förde ut Simeon till dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	24	Mannen förde dem in i Josefs hus. Han gav dem vatten att tvätta fötterna med och gav deras åsnor foder.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	25	De gjorde i ordning sina gåvor innan Josef kom hem vid middagstiden, ty de hade fått höra att de skulle äta där.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	26	När Josef kom hem tog de gåvorna som de hade med sig in till honom i huset, och de bugade sig till jorden för honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	27	Han hälsade på dem och frågade: "Står det väl till med er gamle far som ni talade om? Lever han än?"
Första Moseboken	1 Mos	1	43	28	De svarade: "Ja, det står väl till med vår far, din tjänare. Han lever än." Och de bugade sig och föll ner för honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	29	När han såg sig omkring och fick se sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: "Är detta er yngste bror som ni talade med mig om?" Sedan sade han: "Gud skall vara nådig mot dig, min son."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	30	Djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut och letade efter en plats där han kunde gråta. Och han gick in i sin kammare och grät där.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	31	När han hade tvättat ansiktet gick han ut igen, behärskade sig och sade: "Sätt fram maten."
Första Moseboken	1 Mos	1	43	32	Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för de egyptier som åt tillsammans med honom. Egyptier får nämligen inte äta tillsammans med hebreer, det anses avskyvärt bland egyptierna.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	33	De fick sina platser mitt emot Josef, den förstfödde enligt sin förstfödslorätt, sedan de yngre, var och en efter sin ålder. Och männen såg förundrade på varandra.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	34	Han lät servera dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drack sig glada tillsammans med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	1	Därefter befallde Josef sin husföreståndare: "Fyll männens säckar med säd så mycket de rymmer, och lägg vars och ens pengar överst i hans säck.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	2	Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna för hans säd." Han gjorde som Josef hade sagt.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	3	På morgonen när det blev ljust sändes männen i väg med sina åsnor.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	4	Men när de hade kommit ett litet stycke utanför staden, sade Josef till sin husföreståndare: "Sätt efter männen, och när du hinner upp dem skall du säga till dem: Varför har ni lönat gott med ont?
Första Moseboken	1 Mos	1	44	5	Det är ju den bägaren som min herre dricker ur och som han brukar spå med. Det är en ond gärning ni har gjort."
Första Moseboken	1 Mos	1	44	6	När han kom ifatt dem sade han detta till dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	7	Då svarade de honom: "Varför talar min herre så? Dina tjänare skulle aldrig kunna göra något sådant!
Första Moseboken	1 Mos	1	44	8	Pengarna vi hittade överst i våra säckar har vi ju fört tillbaka till dig från Kanaans land. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld ur din herres hus?
Första Moseboken	1 Mos	1	44	9	Den av dina tjänare som har bägaren skall dö och vi andra skall bli min herres slavar."
Första Moseboken	1 Mos	1	44	10	Han svarade: "Ja, det skall bli som ni har sagt. Den som bägaren finns hos skall bli min slav. Men ni andra är utan skuld."
Första Moseboken	1 Mos	1	44	11	Var och en skyndade sig att lyfta ner sin säck på marken och öppnade den.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	12	Han sökte först hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren hittades i Benjamins säck.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	13	Då rev de sönder sina kläder, lastade sina åsnor och vände tillbaka till staden.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	14	Juda och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och de föll ner till jorden för honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	15	Då sade Josef till dem: "Vad har ni gjort? Förstod ni inte att en man som jag kan spå?"
Första Moseboken	1 Mos	1	44	16	Juda svarade: "Vad skall vi säga till min herre, hur skall vi tala och hur skall vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra."
Första Moseboken	1 Mos	1	44	17	Men Josef sade: "Nej, aldrig skulle jag göra så! Den som bägaren hittades hos, han skall bli min slav. Men ni andra kan fara hem till er far i frid."
Första Moseboken	1 Mos	1	44	18	Då steg Juda fram till honom och sade: "Lyssna på mig, herre! Låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte vred på din tjänare, för du är som farao.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	19	Min herre frågade sina tjänare och sade: Har ni en far eller någon mer bror?
Första Moseboken	1 Mos	1	44	20	Vi svarade min herre: Vi har en gammal far och en son till honom, en som är född på hans ålderdom och som ännu är ung. Men en bror till honom är död, så han är den ende som är kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	21	Då sade du till dina tjänare: För honom hit ner till mig, så att jag med egna ögon får se honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	22	Och vi svarade min herre: Pojken kan inte lämna sin far, han skulle dö om han lämnade honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	23	Men du sade till dina tjänare: Om er yngste bror inte följer med er hit ner så får ni inte komma inför mitt ansikte.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	24	När vi kommit hem till din tjänare, min far, berättade vi för honom vad min herre hade sagt.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	25	Och när vår far sade: Res tillbaka och köp lite säd till mat åt oss,
Första Moseboken	1 Mos	1	44	26	svarade vi: Vi kan inte resa dit ner. Bara på det villkoret att vår yngste bror följer med oss kan vi resa. Vi får inte komma inför mannens ansikte om vår yngste bror inte är med.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	27	Men din tjänare, min far, sade till oss: Ni vet själva att min hustru har fött två söner åt mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	28	En gick bort ifrån mig, och jag sade: Han är säkert ihjälriven. Och jag har inte sett honom sedan dess.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	29	Om ni tar också denne ifrån mig och någon olycka händer honom, så för ni mina grå hår med sorg ner i dödsriket.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	30	Om jag alltså kommer hem till din tjänare, min far, utan pojken som vår fars hjärta är så fäst vid,
Första Moseboken	1 Mos	1	44	31	då blir det hans död när han ser att pojken inte är med. Dina tjänare skulle då föra din tjänares, vår fars, grå hår med sorg ner i dödsriket.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	32	Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken, och jag har sagt att om jag inte har honom med mig hem igen skall jag vara en syndare inför min far i all min tid.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	33	Låt därför din tjänare stanna kvar hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom fara hem med sina bröder.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	34	Hur skulle jag kunna resa hem till min far utan att ha pojken med mig? Jag förmår inte se den sorg som då skulle drabba min far."
Första Moseboken	1 Mos	1	45	1	Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla dem som stod omkring honom. Han ropade: "Gå ut härifrån alla!" Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	2	Han började gråta så högt att egyptierna hörde det. Faraos husfolk hörde det också.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	3	Och Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef. Lever far än?" Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	4	Då sade Josef till dem: "Kom hit till mig." När de kom fram sade han: "Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	5	Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	6	I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det återstår fem år då man varken skall plöja eller skörda.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	7	Men Gud sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	8	Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	9	Skynda er hem till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte!
Första Moseboken	1 Mos	1	45	10	Du skall få bo i landet Gosen och vara nära mig, du med dina barn och barnbarn, dina får och din nötboskap och allt som tillhör dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	11	Ännu återstår det fem hungerår, men jag skall sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig skall lida nöd.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	12	Ni ser ju med egna ögon, också min bror Benjamin ser det med egna ögon, att det är jag som med egen mun talar till er.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	13	Berätta för far om all min härlighet i Egypten och om allt ni har sett. Och skynda er att föra far hit ner."
Första Moseboken	1 Mos	1	45	14	Sedan föll han sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	15	Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	16	När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	17	Och farao sade till Josef: "Säg till dina bröder att de gör så här: Lasta era djur och far hem till Kanaans land.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	18	Hämta sedan er far och ert husfolk och kom hit till mig, så skall jag ge er det bästa som finns i Egyptens land och ni skall få äta av landets överflöd.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	19	Du skall säga till dem att göra så här: Tag med er vagnar från Egyptens land för era små barn och era hustrur, och hämta er far och kom hit.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	20	Bekymra er inte om era ägodelar, för det bästa som finns i hela Egyptens land skall vara ert."
Första Moseboken	1 Mos	1	45	21	Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar som farao befallt och gav dem också reskost.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	22	Och han gav var och en av dem en högtidsdräkt, men Benjamin gav han trehundra siklar silver och fem högtidsdräkter.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	23	Till sin far skickade han också gåvor, tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans far för resan.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	24	Sedan lät han sina bröder resa och de gav sig i väg. Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"
Första Moseboken	1 Mos	1	45	25	De drog upp från Egypten och kom till sin fader Jakob i Kanaans land.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	26	De berättade för honom: "Josef lever än och han är härskare över hela Egyptens land!" Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	27	Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras fader Jakob nytt liv.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	28	Och Israel sade: "Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör."
Första Moseboken	1 Mos	1	46	1	Israel bröt upp med allt han ägde. När han kom till Beer-Sheba offrade han slaktoffer åt sin fader Isaks Gud.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	2	Och Gud talade till Israel i en syn om natten och sade: "Jakob! Jakob!" Han svarade: "Här är jag."
Första Moseboken	1 Mos	1	46	3	Då sade han: "Jag är Gud, din faders Gud. Var inte rädd för att resa till Egypten, ty jag skall där göra dig till ett stort folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	4	Jag skall själv följa med dig till Egypten och jag skall också föra dig tillbaka därifrån. Och Josefs hand skall tillsluta dina ögon."
Första Moseboken	1 Mos	1	46	5	Jakob bröt upp från Beer-Sheba. Och Israels söner satte sin fader Jakob, sina små barn och sina hustrur på vagnarna som farao hade skickat för att hämta honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	6	De tog sin boskap och de ägodelar som de hade skaffat sig i Kanaans land och kom till Egypten, Jakob och alla hans ättlingar med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	7	Sina söner och sonsöner, sina döttrar och sondöttrar, alla sina ättlingar förde han med sig till Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	8	Detta är namnen på Israels barn, Jakob och hans söner, som kom till Egypten: Jakobs förstfödde var Ruben,
Första Moseboken	1 Mos	1	46	9	och Rubens söner var Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	10	Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	11	Levis söner var Gerson, Kehat och Merari.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	12	Judas söner var Er, Onan, Sela, Peres och Sera, men Er och Onan dog i Kanaans land, och Peres söner var Hesron och Hamul.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	13	Isaskars söner var Tola, Puva, Job och Simron.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	14	Sebulons söner var Sered, Elon och Jaleel.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	15	Detta var Leas söner som hon födde åt Jakob i Paddan-Aram. Dessutom födde hon åt honom dottern Dina. Sönerna och döttrarna var sammanlagt trettiotre personer.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	16	Gads söner var Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	17	Asers söner var Jimna, Jisva, Jisvi och Beria, och deras syster var Sera. Berias söner var Heber och Malkiel.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	18	Dessa var söner till Silpa, som Laban hade givit åt sin dotter Lea. Hon födde dem åt Jakob, sexton personer.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	19	Rakels, Jakobs hustrus, söner var Josef och Benjamin.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	20	De söner som föddes åt Josef i Egyptens land var Manasse och Efraim. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	21	Benjamins söner var Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Rosh, Muppim och Huppim och Ard.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	22	Dessa var Rakels söner som föddes åt Jakob, sammanlagt fjorton personer.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	23	Dans son var Husim.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	24	Naftalis söner var Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	25	Dessa var söner till Bilha, som Laban hade givit åt sin dotter Rakel, och hon födde dem åt Jakob, sammanlagt sju personer.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	26	De som kom med Jakob till Egypten, de som var hans ättlingar, var sammanlagt sextiosex personer förutom Jakobs sonhustrur.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	27	Och Josefs söner, som föddes åt honom i Egypten, var två. De personer av Jakobs hus som kom till Egypten var sammanlagt sjuttio.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	28	Jakob skickade Juda i förväg till Josef för att denne skulle visa honom vägen till Gosen. Och de kom till landet Gosen.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	29	Josef lät spänna för sin vagn och for till Gosen för att möta sin fader Israel. När han kom fram till honom föll han honom om halsen och grät länge vid hans hals.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	30	Och Israel sade till Josef: "Nu kan jag dö då jag har sett ditt ansikte, eftersom du ännu lever."
Första Moseboken	1 Mos	1	46	31	Josef sade till sina bröder och sin fars husfolk: "Jag skall fara upp och tala med farao och säga till honom: Mina bröder och min fars husfolk, som hittills bott i Kanaans land, har kommit till mig.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	32	De här männen är herdar och har ägnat sig åt boskapsskötsel. Sina får och sin nötboskap och allt som de äger har de fört med sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	33	När sedan farao kallar er till sig och frågar vilket yrke ni har,
Första Moseboken	1 Mos	1	46	34	skall ni svara: Vi, dina tjänare, har sysslat med boskapsskötsel från vår ungdom ända tills nu, vi liksom våra fäder. Då kommer ni att få bo i landet Gosen, för egyptierna avskyr allt vad fåraherdar heter."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	1	Och Josef kom och berättade för farao: "Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och sin nötboskap och allt de äger. De är nu i landet Gosen."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	2	Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	3	Då frågade farao hans bröder: "Vad har ni för yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, vi liksom våra fäder."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	4	De sade också till farao: "Vi har kommit för att bo här i landet någon tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom hungersnöden är svår i Kanaans land. Låt nu dina tjänare bo i landet Gosen."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	5	Då sade farao till Josef: "Din far och dina bröder har alltså kommit till dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	6	Egyptens land ligger öppet för dig. I den bästa delen av landet skall du låta din far och dina bröder bo. Låt dem bo i landet Gosen, och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	7	Sedan hämtade Josef sin fader Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade farao.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	8	Och farao frågade Jakob: "Vad är din ålder?"
Första Moseboken	1 Mos	1	47	9	Jakob svarade farao: "Min vandringstid har varat i etthundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	10	Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	11	Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område, så som farao hade befallt.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	12	Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	13	Men ingenstans i landet fanns bröd eftersom hungersnöden var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land försmäktade av hunger.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	14	För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	15	Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd! Varför skall vi dö inför dina ögon? Vi har ju inga pengar kvar."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	16	Josef svarade: "För hit er boskap, så skall jag ge er bröd för boskapen, om era pengar är slut."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	17	Då kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, nötboskap och åsnor. På detta sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	18	Så tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: "Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Ingenting annat finns nu kvar att ge än våra kroppar och vår jord.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	19	Varför skall vi dö inför dina ögon, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så skall vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, så att vi får leva och inte dör och så att åkerjorden inte läggs öde."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	20	Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Egyptierna sålde var och en sin åker eftersom hungersnöden var så svår. Och åkerjorden blev så faraos egendom.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	21	Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	22	Men prästernas jord köpte han inte, ty prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao, och de levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	23	Och Josef sade till folket: "Se, jag har nu köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde. Beså nu jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	24	När grödan kommer in skall ni ge en femtedel åt farao. Men fyra femtedelar skall ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	25	De svarade: "Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så skall vi bli faraos slavar."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	26	Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden skall ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	27	Så bodde Israel i landet Gosen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	28	Jakob levde sjutton år i Egypten och han blev etthundrafyrtiosju år gammal.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	29	När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	30	När jag har gått till vila hos mina fäder skall du i stället föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav." Han svarade: "Jag skall göra som du säger."
Första Moseboken	1 Mos	1	47	31	Men Jakob sade: "Ge mig din ed på det!" Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudgärd.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	1	En tid därefter sade man till Josef: "Din far är sjuk." Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	2	Och man sade till Jakob: "Din son Josef har kommit till dig." Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	3	Han sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land. Han välsignade mig
Första Moseboken	1 Mos	1	48	4	och sade till mig: Jag skall göra dig fruktsam och föröka dig och låta skaror av folk komma av dig, och åt dina efterkommande skall jag ge detta land till egendom för evigt.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	5	Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, skall nu vara mina. Efraim och Manasse skall vara mina liksom Ruben och Simeon.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	6	Men de barn som du har fött efter dem skall vara dina. De skall bära sina bröders namn i deras arvedel.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	7	När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, medan det ännu var ett stycke kvar till Efrat, och jag begravde henne där vid vägen till Efrat." - Platsen heter nu Betlehem.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	8	När Israel fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?"
Första Moseboken	1 Mos	1	48	9	Josef svarade sin far: "Det är mina söner som Gud har gett mig här." Då sade han: "Tag hit dem till mig så att jag får välsigna dem."
Första Moseboken	1 Mos	1	48	10	Israels ögon var svaga av ålder så att han inte kunde se. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i famn.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	11	Och Israel sade till Josef: "Jag hade inte trott att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud till och med låtit mig se avkomlingar av dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	48	12	Och Josef tog dem från hans knän och bugade sig till jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	13	Sedan tog Josef dem båda i handen, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	14	Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud fastän han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	15	Och han välsignade Josef och sade: "Den Gud som mina fäder Abraham och Isak har vandrat inför, den Gud som har varit min herde från min födelse ända till i dag,
Första Moseboken	1 Mos	1	48	16	den ängel som har förlossat mig från allt ont, han skall välsigna pojkarna. De skall uppkallas efter mitt och mina fäders, Abrahams och Isaks, namn och de skall föröka sig och bli talrika på jorden."
Första Moseboken	1 Mos	1	48	17	Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efraims till Manasses huvud.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	18	Och Josef sade till sin far: "Gör inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud."
Första Moseboken	1 Mos	1	48	19	Men hans far ville inte det. Han sade: "Jag vet, min son, jag vet. Också från honom skall det komma ett folk, också han skall bli stor. Men hans yngre bror skall ändå bli större än han, och flera folk skall härstamma från honom."
Första Moseboken	1 Mos	1	48	20	Och han välsignade dem på den dagen och sade: "I dig skall Israel välsigna och säga: Gud skall göra dig lik Efraim och Manasse." Och han satte Efraim före Manasse.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	21	Därefter sade Israel till Josef: "Se, jag dör, men Gud skall vara med er och föra er tillbaka till era fäders land.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	22	Och utöver vad jag ger dina bröder, ger jag dig en bergsrygg som jag har tagit från amoreerna med mitt svärd och min båge."
Första Moseboken	1 Mos	1	49	1	Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	2	Ja, kom samman och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er fader!
Första Moseboken	1 Mos	1	49	3	Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	4	Du sjuder över som vatten, du skall inte bli den främste, ty du besteg din fars bädd. Då vanhelgade du den, ja, min bädd besteg han.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	5	Simeon och Levi är bröder. Våldet är deras vapen.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	6	Min själ skall inte ta del i deras råd, min själ skall inte umgås med dem, ty i sin vrede dödade de män och i sitt övermod stympade de oxar.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	7	Förbannad är deras vrede som är så våldsam och deras grymhet som är så stor! Jag skall strö ut dem i Jakob, jag skall skingra dem i Israel.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	8	Juda, dig skall dina bröder prisa. Din hand skall vara på dina fienders nacke, din fars söner skall buga sig för dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	9	Ett ungt lejon är Juda. Från rivet byte har du rest dig, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna - vem får honom att resa sig?
Första Moseboken	1 Mos	1	49	10	Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	11	Han binder sin ungåsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	12	Hans ögon är dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	13	Sebulon skall bo vid havets strand och bli en hamn för skepp. Sin sida skall han vända mot Sidon.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	14	Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sitt hägn.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	15	Han såg att viloplatsen var god och att landet var ljuvligt. Då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig slav.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	16	Dan skall skaffa rätt åt sitt folk som en av Israels stammar.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	17	Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	18	Herre, jag väntar på din frälsning!
Första Moseboken	1 Mos	1	49	19	Gad skall trängas av skaror, men själv skall han tränga dem in på hälarna.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	20	Från Aser kommer utsökta rätter. Kungliga läckerheter skall han ge.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	21	Naftali är en snabb hind, som talar vackra ord.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	22	Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan. Grenarna når upp över muren.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	23	Bågskyttar oroar honom, de skjuter på honom och ansätter honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	24	Men hans båge förblir fast och hans händer och armar spänstiga genom dens händer som är den Starke i Jakob, genom honom som är Herden, Israels Klippa,
Första Moseboken	1 Mos	1	49	25	genom din fars Gud, han skall hjälpa dig, genom den Allsmäktige, han skall välsigna dig med välsignelser ovanifrån, från himlen, välsignelser från djupet som ruvar där nere, välsignelser från bröst och moderliv.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	26	Din fars välsignelser når högt, högre än mina fäders välsignelser, till de eviga höjdernas härlighet. De skall vara över Josefs huvud, över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	27	Benjamin är en glupsk varg. På morgonen äter han rov, på kvällen fördelar han byte."
Första Moseboken	1 Mos	1	49	28	Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	29	Sedan befallde han dem och sade: "Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark,
Första Moseboken	1 Mos	1	49	30	i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	31	Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea,
Första Moseboken	1 Mos	1	49	32	i grottan på den åker som köptes av hetiterna."
Första Moseboken	1 Mos	1	49	33	När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	1	Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	2	Josef befallde läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans far. Och läkarna balsamerade Israel.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	3	Det tog fyrtio dagar, ty så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna begrät honom i sjuttio dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	4	När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: "Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao:
Första Moseboken	1 Mos	1	50	5	Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag har grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka."
Första Moseboken	1 Mos	1	50	6	Farao svarade: "Res dit och begrav din far enligt den ed som han har tagit av dig."
Första Moseboken	1 Mos	1	50	7	Då reste Josef för att begrava sin far. Och alla faraos tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land,
Första Moseboken	1 Mos	1	50	8	dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sin nötboskap lämnade de kvar i landet Gosen.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	9	Både vagnar och ryttare for tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	10	När de kom till Goren-Haatad på andra sidan Jordan, höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	11	När landets inbyggare, kananeerna, såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: "Det är en mycket stor sorgehögtid som egyptierna håller här." Därför kallades platsen Abel-Misrajim. Den ligger på andra sidan Jordan.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	12	Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	13	De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, det markstycke som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	14	När Josef hade begravt sin far vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit med honom för att begrava hans far.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	15	När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: "Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss."
Första Moseboken	1 Mos	1	50	16	Därför sände de detta bud till Josef: "Din far sade till oss före sin död:
Första Moseboken	1 Mos	1	50	17	Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." Och Josef grät när han fick deras hälsning.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	18	Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar."
Första Moseboken	1 Mos	1	50	19	Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Håller ni mig för Gud?
Första Moseboken	1 Mos	1	50	20	Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	21	Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	22	Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev etthundratio år.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	23	Josef fick se Efraims barn till tredje led. Också åt Makir, Manasses son, föddes barn som Josef fick ta i knäet.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	24	Och Josef sade till sina bröder: "Jag dör, men Gud skall se till er och föra er upp från det här landet till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob."
Första Moseboken	1 Mos	1	50	25	Och Josef tog ed av Israels söner och sade: "När Gud ser till er, för då mina ben härifrån."
Första Moseboken	1 Mos	1	50	26	Josef dog när han var etthundratio år. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	1	Detta är namnen på Israels söner, de som kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sitt hus:
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	2	Ruben, Simeon, Levi, Juda,
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	3	Isaskar, Sebulon, Benjamin,
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	4	Dan, Naftali, Gad och Aser.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	5	De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	6	Sedan dog han och alla hans bröder, hela det släktet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	7	Men Israels barn var fruktsamma och växte till. De förökade sig och blev mycket talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	8	Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	9	Han sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	10	Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet."
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	11	Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	12	Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man hyste fruktan för Israels barn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	13	Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	14	De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel och med allt arbete på fälten, ja, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	15	Kungen i Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna, en av dem hette Sifra och den andra Pua,
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	16	och han sade: "Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder, när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva."
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	17	Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	18	Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: "Varför har ni gjort på detta sätt och låtit barnen leva?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	19	Barnmorskorna svarade farao: "Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, och innan barnmorskan kommer till dem har de fött."
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	20	Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	21	Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, välsignade han deras hus.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	22	Då befallde farao allt sitt folk: "Alla nyfödda pojkar skall ni kasta i Nilen, men alla flickor skall ni låta leva."
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	1	En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	2	Hustrun blev havande och födde en son. Hon såg att det var ett vackert barn och höll honom gömd i tre månader.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	3	Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg av papyrus och strök på jordbeck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	4	Hans syster ställde sig på avstånd för att se vad som skulle hända med honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	5	Och faraos dotter kom ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	6	Hon öppnade den och fick syn på barnet, och se, det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: "Det här är ett av de hebreiska barnen."
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	7	Men hans syster frågade faraos dotter: "Vill du att jag skall gå efter en hebreisk amma som kan amma barnet åt dig?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	8	Faraos dotter svarade henne: "Ja, gör det." Då gick flickan och hämtade barnets mor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	9	Och faraos dotter sade till henne: "Tag med dig det här barnet och amma det åt mig, så skall jag ge dig lön för det." Kvinnan tog då barnet och ammade det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	10	När pojken hade vuxit upp förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, "för ur vattnet har jag dragit upp honom", sade hon.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	11	En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	12	Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	13	Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: "Skall du slå din landsman?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	14	Han svarade: "Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?" Mose blev förskräckt och tänkte: "Då har saken i alla fall blivit känd."
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	15	Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	16	Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna och vattna sin fars får.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	17	Då kom herdarna och drev bort dem, men Mose grep in och hjälpte dem och gav deras får vatten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	18	När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: "Varför kommer ni hem så tidigt i dag?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	19	De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren."
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	20	Då sade han till sina döttrar: "Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom att äta med oss."
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	21	Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	22	Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, "för", sade han, "jag har blivit främling i ett främmande land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	23	Det gick en lång tid, och under den tiden dog kungen i Egypten. Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	24	Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	25	Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	1	Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	2	Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	3	Då tänkte Mose: "Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp."
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	4	När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag."
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	5	Då sade Gud: "Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark."
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	6	Och han sade: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	7	Herren sade: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	8	Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	9	Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	10	Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	11	Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	12	Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	13	Då sade Mose till Gud: "När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	14	Gud sade till Mose: "Jag är den Jag Är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er."
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	15	Och Gud sade ytterligare till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	16	Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig, och han har sagt: Jag har sett till er och vet vad man har gjort mot er i Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	17	Därför säger jag: Jag skall föra er bort från lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	18	De kommer att lyssna till dina ord, och du skall tillsammans med de äldste i Israel gå till kungen i Egypten och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren, vår Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	19	Men jag vet att kungen i Egypten inte kommer att låta er gå om inte en stark hand tvingar honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	20	Jag skall därför räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under som jag skall göra där. Sedan kommer han att släppa er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	21	Och jag skall låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att ni inte kommer att gå med tomma händer när ni drar bort.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	22	Nej, varje kvinna skall av sin grannkvinna och av den kvinna som bor i hennes hus begära föremål av silver och guld och även kläder, som ni skall sätta på era söner och döttrar. Så skall ni ta byte från egyptierna."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	1	Mose svarade: "Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	2	Då sade Herren till honom: "Vad är det du har i handen?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	3	Han svarade: "En stav." Han sade: "Kasta den på marken!" När han då kastade den på marken förvandlades den till en orm, och Mose flydde för den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	4	Men Herren sade till Mose: "Räck ut handen och tag den i stjärten." Då räckte han ut handen och grep ormen, och den förvandlades åter till en stav i hans hand.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	5	Herren sade: "Genom detta skall de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	6	Herren sade ytterligare till honom: "Stick in handen i barmen!" Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	7	Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen i barmen!" Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	8	Och Herren sade: "Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	9	Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	10	Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	11	Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren?
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	12	Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	13	Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	14	Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	15	Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	16	Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	17	Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	18	Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: "Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än." Jetro sade till Mose: "Gå i frid!"
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	19	Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: "Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	20	Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	21	Herren sade till Mose: "När du vänder åter till Egypten, se då till att du inför farao gör alla de under som jag har givit dig makt att utföra. Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	22	Du skall säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son,
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	23	och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	24	Under resan hände det på ett viloställe att Herren kom emot Mose och ville döda honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	25	Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, vidrörde Moses fötter med den och sade: "Du är en blodsbrudgum för mig."
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	26	Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade "blodsbrudgum".
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	27	Och Herren sade till Aron: "Gå och möt Mose ute i öknen!" Han gav sig i väg och mötte Mose på Guds berg, och han kysste honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	28	Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade talat när han sände honom, och om alla de tecken som han hade befallt honom att göra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	29	Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste av Israels barn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	30	Och Aron talade om allt vad Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	31	Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	1	Därefter gick Mose och Aron till farao och sade: "Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!"
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	2	Men farao svarade: "Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, inte heller tänker jag släppa Israel."
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	3	Då sade de: "Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss därför få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren, vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd."
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	4	Men kungen i Egypten sade till dem: "Mose och Aron, varför drar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!"
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	5	Farao sade vidare: "Se, folket är redan nu talrikt i landet, och ändå vill ni få dem att upphöra med sina dagsverken."
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	6	Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets tillsyningsmän:
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	7	"Ni skall inte som hittills ge dem halm till teglet utan låt dem själva gå och skaffa sig halm.
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	8	Men samma antal tegel som de har gjort förut skall ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata och därför ropar de och säger: Låt oss gå och offra åt vår Gud!
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	9	Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de får något att göra och inte lyssnar på lögner."
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	10	Då gick slavdrivarna och tillsyningsmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: Jag ger er inte längre halm.
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	11	Gå själva och skaffa er halm, där ni kan finna den. Men något avdrag i ert arbete kommer inte att göras."
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	12	Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda det som halm.
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	13	Slavdrivarna drev på dem och sade: "Gör ert arbete färdigt, den bestämda kvoten för varje dag, precis som när man gav er halm!"
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	14	Och israeliternas tillsyningsmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick ta emot hugg och slag och man sade till dem: "Varför har ni inte som tidigare tillverkat det bestämda antalet tegel, varken i går eller i dag?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	15	Då kom israeliternas tillsyningsmän och ropade till farao: "Varför gör du så mot dina tjänare?
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	16	Ingen halm ger man dina tjänare, och ändå säger man åt oss att skaffa fram tegel. Se, dina tjänare får ta emot hugg och slag, fast skulden ligger hos ditt eget folk."
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	17	Men han svarade: "Ni är lata, ja, lata är ni. Det är därför som ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren!
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	18	Nej, gå nu och arbeta! Någon halm skall ni inte få, men det bestämda antalet tegel måste ni ändå lämna."
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	19	Israeliternas tillsyningsmän märkte att det var illa ställt för dem, eftersom man hade sagt att folket inte skulle få något avdrag i det antal tegel de skulle lämna för varje dag.
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	20	När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron, som stod där för att möta dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	21	Och de sade till dem: "Måtte Herren se vad ni har gjort och döma er, därför att ni kommit farao och hans tjänare att avsky oss och har satt svärd i deras hand, så att de kan döda oss."
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	22	Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: "Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig?
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	23	Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han ju handlat illa mot dem, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk."
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	1	Men Herren sade till Mose: "Nu skall du få se vad jag skall göra med farao, ty genom min starka hand skall han tvingas släppa dem, och genom min starka hand skall han tvingas driva dem ut ur sitt land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	2	Och Gud sade till Mose: "Jag är Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	3	För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn Herren gjorde jag mig inte känd för dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	4	Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	5	Också jag har hört Israels barns bittra klagan över att egyptierna håller dem i slaveri, och jag har kommit ihåg mitt förbund.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	6	Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	7	Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är Herren, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	8	Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag skall ge er det till arvedel. Jag är Herren."
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	9	Allt detta talade Mose till Israels barn, men de hörde inte på honom på grund av sin otålighet och det hårda arbetet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	10	Därefter sade Herren till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	11	"Gå och säg till farao, kungen i Egypten, att han släpper Israels barn ut ur sitt land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	12	Men Mose talade inför Herren och sade: "Israels barn hör ju inte på mig. Hur skulle då farao vilja lyssna på mig, jag som har oomskurna läppar?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	13	Men Herren talade till Mose och Aron och befallde dem att säga till Israels barn och till farao, kungen i Egypten, att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	14	Detta var huvudmännen för deras familjer: Söner till Ruben, Israels förstfödde, var Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa var Rubens släkter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	15	Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa var Simeons släkter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	16	Och detta är namnen på Levis söner enligt deras födelseordning: Gerson, Kehat och Merari. Levi blev 137 år.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	17	Gersons söner var Libni och Simei efter deras släkter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	18	Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	19	Meraris söner var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter enligt deras födelseordning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	20	Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose. Amram blev 137 år.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	21	Jishars söner var Kora, Nefeg och Sikri.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	22	Ussiels söner var Misael, Elsafan och Sitri.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	23	Aron tog till hustru Amminadabs dotter Eliseba, syster till Nahson, och hon födde Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	24	Koras söner var Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa var koraiternas släkter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	25	Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde Pinehas. Dessa var huvudmännen för leviternas familjer efter deras släkter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	26	Det var till denne Aron och denne Mose som Herren hade sagt: "För ut Israels barn ur Egyptens land efter deras härskaror."
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	27	Och det var dessa som talade med farao, kungen i Egypten, om att föra Israels barn ut ur Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	28	Och Herren talade till Mose i Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	29	Han sade till honom: "Jag är Herren. Tala till farao, kungen i Egypten, allt som jag talar till dig."
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	30	Men Mose sade inför Herren: "Se, jag har oomskurna läppar. Hur skulle farao vilja lyssna på mig?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	1	Men Herren sade till Mose: "Se, jag har satt dig att vara som Gud för farao och din bror Aron skall vara din profet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	2	Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	3	Jag skall förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	4	Farao kommer inte att lyssna på er, men jag skall lägga min hand på Egypten och föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten genom stora straffdomar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	5	Och egyptierna skall få erfara att jag är Herren, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån."
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	6	Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	7	Mose var åttio år och Aron åttiotre, när de talade med farao.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	8	Herren sade till Mose och Aron:
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	9	"När farao säger till er: Låt oss se något under! då skall du säga till Aron: Tag din stav och kasta den framför farao så skall den bli en stor orm."
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	10	Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	11	Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	12	Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	13	Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	14	Därefter sade Herren till Mose: "Faraos hjärta är tillslutet, han vägrar att släppa folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	15	Men gå till honom på morgonen då han går ut till vattnet. Ställ dig i hans väg på stranden av Nilen och tag i din hand staven som förvandlades till en orm.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	16	Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	17	Därför säger Herren så: Genom detta skall du förstå att jag är Herren. Se, med staven som jag håller i handen skall jag slå på Nilens vatten, och det skall förvandlas till blod.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	18	Fiskarna i floden skall dö, och Nilen skall stinka så att egyptierna inte kan dricka vattnet i floden."
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	19	Och Herren sade till Mose: "Säg till Aron: Tag din stav och räck ut handen över Egyptens vatten, över dess strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så skall de bli blod. Ja, över hela Egyptens land skall det vara blod, både i träkärl och stenkärl."
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	20	Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	21	Fiskarna i Nilen dog och floden stank så att egyptierna inte kunde dricka vattnet från floden. Det var blod i hela Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	22	Men de egyptiska spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem, alldeles som Herren hade sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	23	Farao gick därifrån hem till sitt palats och brydde sig inte heller om detta.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	24	Men i hela Egypten grävde man efter dricksvatten kring Nilen, eftersom vattnet i floden inte var drickbart.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	25	Så gick det sju dagar sedan Herren hade slagit Nilen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	1	Därefter sade Herren till Mose: "Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig!
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	2	Men om du vägrar att släppa dem, skall jag plåga hela ditt land med paddor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	3	Nilen skall vimla av paddor. De skall stiga upp och komma in i ditt hus, in i ditt sovrum och upp i din säng, in i dina tjänares hus och bland ditt folk och i dina bakugnar och baktråg.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	4	Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare skall paddorna hoppa upp."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	5	Herren sade ytterligare till Mose: "Säg till Aron: Räck ut handen med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna och låt paddor stiga upp över Egyptens land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	6	Då räckte Aron ut handen över Egyptens vatten, och det kom upp paddor som övertäckte landet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	7	Men spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster och lät paddor stiga upp över Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	8	Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Be till Herren att han tar bort paddorna från mig och mitt folk. Då skall jag släppa folket, så att de kan offra till Herren."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	9	Mose sade till farao: "Du skall få äran att bestämma när jag skall be för dig, dina tjänare och ditt folk att paddorna skall försvinna från dig och dina hus, så att de bara finns kvar i Nilen."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	10	Han svarade: "I morgon." Då sade Mose: "Det skall bli som du har sagt, så att du förstår att ingen är som Herren, vår Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	11	Paddorna skall försvinna från dig och dina hus, från dina tjänare och ditt folk, och de skall bara finnas kvar i Nilen."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	12	Därefter gick Mose och Aron ut från farao. Och Mose ropade till Herren om hjälp mot paddorna som han låtit komma över farao.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	13	Herren gjorde så som Mose hade begärt. Paddorna dog och försvann från husen, gårdarna och fälten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	14	Man samlade ihop dem i hög på hög, och landet fylldes av stank.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	15	Men när farao såg att han fått lindring, stängde han till sitt hjärta och hörde inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	16	Sedan sade Herren till Mose: "Säg till Aron: Räck ut din stav och slå i stoftet på marken. Över hela Egyptens land skall då stoftet förvandlas till mygg."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	17	De gjorde så. Aron räckte ut sin hand med staven och slog i stoftet på marken, och det kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev det mygg i hela Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	18	Spåmännen ville då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	19	Då sade spåmännen till farao: "Detta är Guds finger." Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	20	Herren sade till Mose: "Träd fram inför farao tidigt på morgonen när han går ut till vattnet och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig!
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	21	Om du inte släpper mitt folk skall jag sända flugsvärmar över dig och dina tjänare, ditt folk och dina hus, så att egyptiernas hus blir fyllda av flugsvärmar, ja, också marken som de står på.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	22	Men på den dagen skall jag göra ett undantag för landet Gosen där mitt folk bor, så att det inte skall finnas några flugsvärmar där. Detta för att du skall inse att jag, Herren, är här i landet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	23	Jag skall göra åtskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken inträffa."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	24	Och Herren gjorde så. Stora flugsvärmar kom in i faraos och hans tjänares hus, och överallt i Egypten blev landet förstört av flugsvärmarna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	25	Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Gå och offra åt er Gud här i landet!"
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	26	Men Mose svarade: "Det skulle inte vara riktigt att göra så. Vi offrar nämligen åt Herren, vår Gud, sådant som är avskyvärt för egyptierna. Om vi skulle offra inför egyptiernas ögon sådant som de avskyr skulle de säkert stena oss.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	27	Vi vill gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud, så som han befaller oss."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	28	Då sade farao: "Jag släpper er så att ni kan offra åt Herren, er Gud, i öknen, men gå bara inte för långt bort. Be för mig!"
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	29	Mose svarade: "Ja, när jag kommer ut från dig, skall jag be till Herren att flugsvärmarna i morgon viker bort från farao, från hans tjänare och hans folk. Men må farao inte bedra oss igen och vägra att släppa folket, så att de kan offra åt Herren."
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	30	Mose gick ut från farao och bad till Herren,
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	31	och Herren gjorde så som Mose hade begärt. Han tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och hans folk, så att inte en enda fluga fanns kvar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	32	Men farao stängde till sitt hjärta också den här gången och släppte inte folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	1	Herren sade till Mose: "Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig!
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	2	Ty om du vägrar släppa dem och fortfarande håller dem kvar,
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	3	se, då skall Herrens hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, nötboskap och får.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	4	Men Herren skall göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget djur som tillhör Israels barn skall dö."
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	5	Herren bestämde en tid och sade: "I morgon skall Herren göra detta i landet."
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	6	Nästa dag gjorde Herren så, och all egyptiernas boskap dog. Men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	7	När farao sände bud för att höra efter, se, då hade inte ett enda djur dött av Israels boskap. Men faraos hjärta förblev tillslutet och han släppte inte folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	8	Herren sade till Mose och Aron: "Fyll era händer med sot ur smältugnen, och Mose skall kasta upp det mot himlen inför faraos ögon.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	9	Av sotet skall det bli ett damm över hela Egyptens land och genom det skall bölder uppstå som slår ut med blåsor på människor och boskap i hela Egypten."
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	10	Då tog de sot ur smältugnen och trädde fram inför farao, och Mose kastade upp sotet mot himlen. Genom sotet uppstod bölder som slog ut med blåsor på människor och boskap.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	11	Och spåmännen kunde inte träda fram inför Mose för böldernas skull, ty det var bölder på dem och på alla egyptier.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	12	Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem, alldeles så som Herren hade sagt till Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	13	Därefter sade Herren till Mose: "Stig upp tidigt på morgonen, träd fram inför farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	14	Annars skall jag denna gång sända alla mina plågor över dig själv, dina tjänare och ditt folk, för att du skall förstå att ingen är som jag på hela jorden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	15	Ty nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	16	Men just därför skonade jag dig, att jag skulle visa dig min kraft och för att mitt namn skulle förkunnas på hela jorden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	17	Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem,
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	18	se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket tungt hagel komma, sådant att något liknande inte har förekommit i Egypten från den dag det grundades ända tills nu.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	19	Sänd därför ut folk och för din boskap i säkerhet och allt annat som du har ute på marken. Ty alla människor och all boskap, som finns ute på marken och inte har kommit under tak, skall träffas av haglet och dödas."
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	20	Den av faraos tjänare som fruktade Herrens ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen,
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	21	men den som inte brydde sig om Herrens ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	22	Herren sade till Mose: "Lyft upp din hand mot himlen, så skall det falla hagel över hela Egypten, över människor och boskap och all växtlighet på marken i Egyptens land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	23	Då räckte Mose upp sin stav mot himlen, och Herren lät det dundra och hagla, och eld for ner mot jorden. Så lät Herren hagel komma över Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	24	Och det haglade och eld for fram och tillbaka bland hagelskurarna. Haglet var så tungt att något liknande inte hade förekommit i hela Egyptens land från den tid då det blev befolkat.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	25	I hela Egypten slog haglet ner allt som fanns på marken, både människor och djur. Det slog också ner all växtlighet på marken och bröt sönder alla träd på marken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	26	Endast i landet Gosen, där Israels barn bodde, haglade det inte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	27	Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: "Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig och jag och mitt folk har gjort orätt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	28	Be till Herren, för hans dunder och hagel har varat länge nog. Så skall jag släppa er och ni skall inte behöva bli kvar längre."
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	29	Mose svarade honom: "När jag kommer ut ur staden skall jag sträcka mina händer mot Herren. Då skall dundret upphöra och inget hagel komma mer, för att du skall inse att landet tillhör Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	30	Men jag vet att du och dina tjänare ännu inte fruktar Herren Gud."
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	31	- Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax och linet stod i knopp.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	32	Men vetet och spälten slogs inte ner, eftersom de mognar senare. -
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	33	Sedan lämnade Mose farao och gick ut ur staden, och han räckte ut sina händer mot Herren. Då upphörde dundret och haglet och regnet strömmade inte längre ner på jorden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	34	Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och stängde till sitt hjärta, både han och hans tjänare.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	35	Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn, alldeles som Herren hade sagt genom Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	1	Herren sade till Mose: "Gå till farao, ty jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem,
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	2	och för att du skall kunna berätta för dina barn och barnbarn vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna och vilka tecken jag har gjort bland dem. Och ni skall inse att jag är Herren."
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	3	Då gick Mose och Aron till farao och sade till honom: "Så säger Herren, hebreernas Gud: Hur länge skall du vägra att ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan hålla gudstjänst åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	4	Ty om du vägrar att släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon sända gräshoppor över ditt land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	5	De skall täcka marken så att man inte kan se den. Det sista som är kvar efter haglet skall de äta upp, och de skall gnaga av alla era träd som växer på marken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	6	De skall fylla dina hus och dina tjänares och alla egyptiernas hus, så att dina fäder och förfäder inte har sett något sådant från den dag de blev till på jorden ända till denna dag." Sedan vände han sig om och gick ut från farao.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	7	Men faraos tjänare sade till honom: "Hur länge skall den där mannen vara en snara för oss? Släpp männen, så att de kan hålla gudstjänst åt Herren, sin Gud. Förstår du ännu inte att Egypten går under?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	8	Då hämtade man tillbaka Mose och Aron till farao, och han sade till dem: "Gå och håll gudstjänst åt Herren, er Gud! Men vilka är det som skall gå?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	9	Mose svarade: "Vi går både unga och gamla. Vi går med söner och döttrar, med får och nötboskap, eftersom vi skall fira en Herrens högtid."
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	10	Då sade han till dem: " Herren vare med er, lika visst som jag släpper er och era små barn! Se, ni har något ont i sikte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	11	Nej, ni män får ge er i väg och hålla gudstjänst åt Herren. Det var ju det ni begärde." Och man drev ut dem från farao.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	12	Herren sade till Mose: "Räck ut handen över Egypten, så att det kommer gräshoppor över Egyptens land och äter upp alla örter i landet, allt som haglet har lämnat kvar."
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	13	Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och Herren lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och natten. När det blev morgon förde östanvinden med sig gräshopporna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	14	De kom över hela Egypten och slog ner i stor mängd över hela Egyptens område. Så mycket gräshoppor hade aldrig förekommit och skall aldrig mer förekomma.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	15	De täckte hela marken och landet blev mörkt. Och de åt upp alla örter i landet, all frukt på träden och allt som haglet hade lämnat kvar. Inget grönt blev kvar på träden eller på markens örter i hela Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	16	Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: "Jag har syndat mot Herren, er Gud, och mot er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	17	Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till Herren, er Gud, att han tar bort bara denna dödsplåga från mig."
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	18	Då gick han ut från farao och bad till Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	19	Och Herren vände vinden och lät en mycket stark västanvind blåsa. Den tog tag i gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	20	Men Herren gjorde faraos hjärta hårt, och han släppte inte Israels barn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	21	Herren sade till Mose: "Räck upp handen mot himlen, så skall det komma ett sådant mörker över Egypten att man kan ta på det."
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	22	Då räckte Mose upp handen mot himlen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	23	Ingen såg den andre och ingen steg upp från sin plats på tre dagar. Men där Israels barn bodde var det ljust överallt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	24	Då kallade farao till sig Mose och sade: "Gå och håll gudstjänst åt Herren. Bara era får och er nötboskap måste bli kvar. Till och med era barn får gå med er."
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	25	Men Mose sade: "Du måste låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt Herren, vår Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	26	Också vår boskap måste gå med oss, och inte en klöv får bli kvar. Från vår boskap tar vi när vi tjänar Herren, vår Gud. Och innan vi är där, vet vi inte själva vad vi skall offra åt Herren."
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	27	Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte ville släppa dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	28	Farao sade till honom: "Gå bort ifrån mig och akta dig för att komma inför mina ögon en gång till. Den dag du kommer inför mina ögon skall du dö."
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	29	Mose svarade: "Du har talat rätt. Jag skall aldrig mer komma inför dina ögon."
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	1	Herren sade till Mose: "Ännu en plåga skall jag låta komma över farao och Egypten, och sedan skall han släppa er. Han skall till och med driva ut er härifrån när han släpper er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	2	Säg därför till folket att var och en av dem, både man och kvinna, skall be sin granne om föremål av silver och guld."
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	3	Och Herren gjorde egyptierna vänligt sinnade mot folket. Dessutom hade mannen Mose stort anseende i Egyptens land, både hos faraos tjänare och hos folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	4	Mose sade: "Så säger Herren: Vid midnatt skall jag gå fram genom Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	5	Då skall allt förstfött i Egyptens land dö, från den förstfödde hos farao som sitter på tronen ända till den förstfödde hos slavinnan som arbetar vid handkvarnen och även allt förstfött bland boskapen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	6	Ett högt klagorop skall höras i hela Egypten, sådant som aldrig har hörts och aldrig mer kommer att höras.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	7	Men inte en hund skall gläfsa mot någon av Israels barn, vare sig mot människor eller boskap. Ni skall då inse att Herren gör skillnad mellan Egypten och Israel.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	8	Då skall alla dina tjänare komma ner till mig och buga sig för mig och säga: Ge dig av, du själv och allt folket som följer dig! Sedan skall jag dra ut." Och Mose gick ut från farao, upptänd av vrede.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	9	Men Herren sade till Mose: "Farao kommer inte att lyssna på er, detta för att jag skall låta många under ske i Egyptens land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	10	Mose och Aron gjorde alla dessa under inför farao, men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte släppte Israels barn ut ur sitt land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	1	Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land:
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	2	"Denna månad skall vara den främsta hos er. Den skall hos er vara den första av årets månader.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	3	Säg till hela Israels menighet: På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	4	Men om hushållet är för litet för ett lamm, skall familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm skall ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	5	Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	6	Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	7	Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	8	Köttet skall ätas samma natt. Det skall vara stekt över eld och ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	9	Ni skall inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	10	Ni skall inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, skall ni bränna upp det i eld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	11	På detta sätt skall det ätas: Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen. Och ni skall äta det snabbt. Detta är Herrens påsk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	12	Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. Jag är Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	13	Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	14	Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en Herrens högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	15	I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus. Ty var och en som äter något syrat, från den första dagen till den sjunde, skall utrotas ur Israel.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	16	På första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna skall ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	17	Ni skall fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det skall vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	18	Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden skall ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	19	Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat skall utrotas ur Israels menighet, vare sig han är främling eller född i landet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	20	Inget syrat skall ni äta. Var ni än är bosatta skall ni äta osyrat bröd."
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	21	Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: "Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet!
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	22	Tag en knippa isop och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	23	Ty Herren skall gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte tillåta fördärvaren att komma in i era hem och slå er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	24	Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	25	Och när ni kommer in i det land som Herren skall ge er, som han har sagt, skall ni fira denna gudstjänst.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	26	När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten?
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	27	skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	28	Och Israels barn gick åstad och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	29	Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången som var i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	30	Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier, och det hördes ett högt klagorop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	31	Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: "Stå upp och drag ut från mitt folk, ni själva och Israels barn, och gå i väg och håll gudstjänst, som ni har sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	32	Tag även med era får och er nötboskap, som ni har sagt, och välsigna också mig när ni drar ut."
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	33	Egyptierna drev på folket för att fort få dem ut ur landet, för de sade: "Annars dör vi alla."
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	34	Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	35	Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt av egyptierna att få föremål av silver och guld och även kläder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	36	Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte från egyptierna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	37	Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	38	Också en stor blandad folkhop drog upp med dem, dessutom får och nötboskap, en mycket stor hjord.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	39	Av degen som de fört med sig ur Egypten bakade de osyrade brödkakor. Ty den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	40	Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	41	Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	42	En vakandets natt var detta för Herren, då han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt skall alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	43	Herren sade till Mose och Aron: "Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det,
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	44	men en slav som är köpt för pengar får äta av det, sedan du omskurit honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	45	Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	46	I ett och samma hus skall det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben på det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	47	Hela Israels menighet skall hålla detta.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	48	Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	49	En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er."
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	50	Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	51	Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	1	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	2	"Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	3	Mose sade till folket: "Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset, för med stark hand förde Herren er ut därifrån. Och därför får inget som är syrat ätas.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	4	Den här dagen i månaden Aviv drar ni ut.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	5	Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land, som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då skall du fira denna gudstjänst i den här månaden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	6	I sju dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall en Herrens högtid firas.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	7	Under de sju dagarna skall man äta osyrat bröd. Inget syrat skall man då se hos dig och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	8	På den dagen skall du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig, när jag drog ut ur Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	9	Det skall för dig vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna, att Herrens undervisning skall vara i din mun, ty med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	10	Denna stadga skall du hålla på den bestämda tiden år efter år.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	11	När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder,
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	12	då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	13	Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	14	När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	15	Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	16	Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna, ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten."
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	17	När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Ty Gud tänkte att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten, när de fick se krig hota.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	18	Därför lät han folket ta en omväg genom öknen åt Röda havet till. Israels barn drog upp ur Egypten beväpnade.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	19	Och Mose tog med sig Josefs ben, ty Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till er, tag då med mina ben härifrån."
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	20	Sedan bröt de upp från Suckot och slog läger i Etam på gränsen till öknen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	21	Herren gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	22	Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	1	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	2	"Säg till Israels barn att de vänder om och slår läger framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet. Mitt emot Baal-Sefon skall ni slå läger vid havet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	3	Farao kommer att säga att Israels barn har gått vilse i landet och blivit instängda i öknen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	4	Och jag skall göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är Herren." Och de gjorde så.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	5	När man berättade för kungen i Egypten att folket hade flytt, förändrades faraos och hans tjänares inställning till folket, och de sade: "Vad var det vi gjorde när vi släppte israeliterna, så att de inte tjänar oss mer!"
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	6	Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	7	Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	8	Och Herren gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt så att han förföljde Israel när hela folket drog ut med upplyft hand.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	9	Egyptierna, alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hann upp dem där de slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	10	När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se att egyptierna kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	11	Och de sade till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad var det du gjorde mot oss, när du förde oss ut ur Egypten?
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	12	Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen."
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	13	Mose svarade folket: "Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	14	Herren skall strida för er, och ni skall hålla er stilla."
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	15	Sedan sade Herren till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	16	Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	17	Se, jag skall förhärda egyptiernas hjärtan, så att de följer efter dem, och jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	18	Egyptierna skall inse att jag är Herren, när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare."
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	19	Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem,
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	20	så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	21	Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	22	Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	23	Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	24	Men när morgonväkten var inne, såg Herren från pelaren av eld och moln ner på egyptiernas här och förvirrade den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	25	Han lät hjulen falla av deras vagnar, så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: "Låt oss fly för Israel, ty Herren strider för dem mot egyptierna."
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	26	Och Herren sade till Mose: "Räck ut handen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare."
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	27	Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen vände vattnet tillbaka till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde omkring dem mitt i havet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	28	Vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	29	Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	30	På detta sätt frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	31	När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	1	Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren: "Jag vill lovsjunga Herren, ty högt är han upphöjd. Häst och ryttare störtade han i havet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	2	Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	3	Herren är en stridsman, Herren är hans namn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	4	Faraos vagnar och här kastade han i havet, hans utvalda krigsmän dränktes i Röda havet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	5	Djupen övertäckte dem, de sjönk till botten som sten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	6	Din högra hand, Herre, härlig i sin kraft, din högra hand, Herre, krossade fienden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	7	I din stora höghet slog du ner dina motståndare, du släppte loss din vrede, den förtärde dem som strå.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	8	För en fnysning från din näsa dämdes vattnen upp, böljorna reste sig som en mur, vattenströmmarna stelnade i havets djup.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	9	Fienden sade: Jag skall förfölja dem, jag skall hinna upp dem, jag skall utskifta byte, släcka min hämnd på dem. Jag skall dra mitt svärd, min hand skall förgöra dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	10	Du andades på dem och havet övertäckte dem, de sjönk som bly i de väldiga vattnen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	11	Vem är som du bland gudarna, Herre? Vem är som du, härlig i helighet, värdig förundran under lovsång, du som gör under.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	12	Du räckte ut din högra hand, och jorden uppslukade dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	13	Du ledde med din nåd det folk som du återlöst, du förde dem med din makt till din heliga boning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	14	Folken hörde det och darrade, ångest grep Filisteens inbyggare.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	15	Då förskräcktes Edoms furstar, Moabs hövdingar bävade, alla Kanaans inbyggare smälte av ångest.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	16	Över dem föll skräck och fruktan. Inför din mäktiga arm stod de som förstenade, till dess ditt folk hade dragit förbi, Herre, till dess det hade dragit förbi, det folk som du hade köpt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	17	Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, på den plats, Herre, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina händer berett.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	18	Herren skall regera alltid och för evigt."
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	19	När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	20	Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	21	Mirjam sjöng för dem: "Lovsjung Herren, ty högt är han upphöjd. Häst och ryttare störtade han i havet."
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	22	Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	23	Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	24	Då knotade folket mot Mose och sade: "Vad skall vi dricka?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	25	Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	26	Han sade: "Om du hör Herrens, din Guds, röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är Herren, din läkare.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	27	Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	1	Hela Israels menighet bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	2	Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	3	och sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	4	Då sade Herren till Mose: "Se, jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så skall jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	5	När de på sjätte dagen lagar till vad de har fört hem, skall det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	6	Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: "I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land,
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	7	och i morgon skall ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni knotar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle knota mot oss?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	8	Och Mose fortsatte: " Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni knotar mot honom. Men vilka är vi? Ni knotar inte mot oss utan mot Herren."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	9	Därefter sade Mose till Aron: "Säg till hela Israels menighet: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni knotar."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	10	När sedan Aron hade talat till hela Israels menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	11	Och Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	12	"Jag har hört hur Israels barn knotar. Säg till dem: I skymningen skall ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	13	På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	14	När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	15	Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: "Vad är det här?" Mose sade till dem: "Detta är brödet som Herren har gett er att äta.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	16	Och detta är vad Herren har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	17	Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	18	Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	19	Och Mose sade till dem: "Ingen får lämna kvar något av det till i morgon."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	20	Men de lydde inte Mose, utan somliga sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	21	De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	22	På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	23	Då sade han till dem: "Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	24	Och de sparade det till följande morgon, som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	25	Mose sade: "Ät detta i dag, för i dag är det Herrens sabbat och då kan ni inte finna något på marken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	26	I sex dagar skall ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	27	Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	28	Då sade Herren till Mose: "Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar?
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	29	Se, Herren har givit er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	30	Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	31	Israels barn kallade det manna. Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	32	Och Mose sade: "Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	33	Till Aron sade Mose: "Tag ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det skall förvaras till kommande släkten."
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	34	Som Herren hade befallt Mose, så gjorde Aron. Han ställde det framför vittnesbördet för att förvaras där.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	35	Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända till dess de kom till bebott land. De åt manna till dess de kom till gränsen av Kanaans land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	36	- En gomer är en tiondels efa. -
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	1	På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	2	Då klagade folket på Mose och sade: "Ge oss vatten att dricka." Mose svarade dem: "Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	3	Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	4	Då ropade Mose till Herren och sade: "Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig."
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	5	Herren svarade Mose: "Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	6	Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka." Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	7	Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: "Är Herren ibland oss eller inte?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	8	Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	9	Då sade Mose till Josua: "Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen."
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	10	Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	11	Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	12	När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	13	Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	14	Herren sade till Mose: "Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen."
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	15	Och Mose byggde ett altare och gav det namnet " Herren mitt baner".
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	16	Han sade: "En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte."
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	1	Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur Herren hade fört dem ut ur Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	2	Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora, som Mose tidigare hade sänt hem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	3	Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gersom, ty Mose sade: "Jag är främling i ett främmande land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	4	Den andre fick namnet Elieser, ty Mose sade: "Min faders Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd."
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	5	När Jetro, Moses svärfar, tillsammans med Moses söner och hans hustru kom till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg,
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	6	sände han detta bud till Mose: "Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner."
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	7	Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom, och när de hälsat varandra gick de in i tältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	8	Och Mose berättade för sin svärfar allt som Herren gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all den möda de hade utstått på vägen och hur Herren hade räddat dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	9	Jetro gladde sig över allt det goda som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	10	Han sade: "Lovad vare Herren, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket undan egyptiernas hand!
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	11	Nu vet jag att Herren är större än alla gudarna. Det visade han när man handlade övermodigt mot detta folk."
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	12	Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	13	Följande dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	14	När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	15	Mose svarade sin svärfar: "Folket kommer till mig för att fråga Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	16	De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud."
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	17	Då sade Moses svärfar till honom: "Ditt sätt att arbeta är inte bra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	18	Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	19	Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud skall vara med dig. Du skall föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	20	Du skall upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de skall vandra och vad de skall göra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	21	Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar orätt vinning, och sätt dem till föreståndare för folket, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	22	De skall alltid döma folket, men varje viktigt ärende skall hänskjutas till dig. I alla enklare mål skall de döma själva. Så skall du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	23	Om du gör på detta sätt och om Gud befaller dig det, skall du kunna hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid."
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	24	Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	25	Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	26	Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	27	Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	1	På den dag då den tredje månaden började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	2	De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	3	och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: "Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn:
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	4	Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	5	Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	6	Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	7	När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som Herren hade befallt honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	8	Allt folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har talat vill vi göra." Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	9	Och Herren sade till Mose: "Se, jag skall komma till dig i ett tjockt moln för att folket skall höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig." Mose framförde folkets svar till Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	10	Då sade Herren till Mose: "Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	11	De skall hålla sig beredda till i övermorgon, ty då skall Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	12	Du skall märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Tag er i akt för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget skall straffas med döden,
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	13	men ingen hand får röra vid honom, utan han skall stenas eller skjutas. Vare sig det är ett djur eller en människa, skall den det gäller inte få leva. När jubelhornet ljuder med utdragen ton får de stiga upp på berget."
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	14	Mose steg ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	15	Och han sade till folket: "Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna."
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	16	På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	17	Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	18	Hela Sinai berg höljdes i rök därför att Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	19	Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	20	Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose dit upp.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	21	Och Herren sade till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, ty då kommer många av dem att falla ner och dö.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	22	Även prästerna, som får komma inför Herren, skall helga sig, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem."
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	23	Mose svarade Herren: "Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, ty du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det."
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	24	Då sade Herren till honom: "Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, för att inte Herrens vrede skall bryta ut mot dem."
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	25	Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	1	Och Gud talade alla dessa ord:
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	2	Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	3	Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	4	Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	5	Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig,
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	6	men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	7	Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	8	Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	9	Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	10	Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	11	Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	12	Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	13	Du skall inte mörda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	14	Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	15	Du skall inte stjäla.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	16	Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	17	Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	18	Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	19	De sade till Mose: "Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö."
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	20	Men Mose sade till folket: "Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar."
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	21	Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	22	Herren sade till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	23	Ni skall inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	24	Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet, skall jag komma till dig och välsigna dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	25	Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten. Ty om du rör vid den med din mejsel, vanhelgar du stenen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	26	Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor, så att din nakenhet blottas vid mitt altare.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	1	Detta är de lagar du skall lägga fram för dem:
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	2	Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	3	Om han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	4	Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	5	Men om slaven säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri",
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	6	då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	7	Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	8	Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	9	Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	10	Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	11	Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	12	Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	13	Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	14	Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	15	Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	16	Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	17	Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	18	Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande,
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	19	eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	20	Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	21	Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	22	Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då skall han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	23	Men om det sker en olycka skall liv ges för liv,
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	24	öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	25	brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	26	Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	27	Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	28	Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, skall oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare skall vara fri från straff.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	29	Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, skall oxen stenas och även hans ägare dödas.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	30	Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, skall han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	31	Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	32	Men om oxen stångar en slav eller slavinna, skall ägaren betala trettio siklar silver till den stångades herre och oxen skall stenas.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	33	Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den,
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	34	skall brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	35	Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, skall de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom skall de dela den döda kroppen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	36	Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	1	Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, skall han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	2	Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	3	Men om solen hade gått upp när det skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall ge full ersättning. Äger han ingenting skall han säljas, till betalning för vad han stulit.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	4	Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, skall han ge dubbel ersättning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	5	Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker, skall han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och med det bästa från sin vingård.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	6	Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, skall den som vållat branden ge full ersättning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	7	Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	8	Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför Gud, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	9	Om det blir fråga om olagligt tillgrepp - det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat - och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	10	Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det,
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	11	då skall de båda ingå en ed inför Herren, för att det skall komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed skall ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	12	Men om djuret har blivit stulet från honom, skall han ersätta ägaren för det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	13	Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	14	Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, skall han ge full ersättning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	15	Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	16	Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	17	Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	18	En trollkvinna skall du inte låta leva.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	19	Var och en som har samlag med ett djur skall straffas med döden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	20	Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren, han skall drabbas av förbannelse.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	21	En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	22	Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	23	Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	24	Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	25	Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	26	Om du tar manteln i pant av din nästa, skall du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	27	Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han annars ha när han sover? Om han ropar till mig, skall jag höra, ty jag är barmhärtig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	28	Gud skall du inte häda, och en ledare för ditt folk skall du inte förbanna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	29	Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	30	På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	31	Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken skall ni inte äta utan kasta det åt hundarna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	1	Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	2	Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	3	Du skall inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	4	Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	5	Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, skall du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	6	Du skall inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	7	Håll dig långt ifrån orätt sak. Du skall inte döda den som är oskyldig och har rätt, ty jag frikänner inte någon som är skyldig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	8	Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	9	En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	10	I sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	11	Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga i ditt folk skall få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård och din olivplantering.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	12	Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	13	Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn skall ni inte nämna. De får inte höras från din mun.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	14	Tre gånger om året skall du hålla högtid åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	15	Det osyrade brödets högtid skall du fira. Sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv, eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	16	Skördehögtiden skall du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du fira vid årets utgång, när du inbärgar frukten av ditt arbete från marken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	17	Tre gånger om året skall alla av manligt kön träda fram inför din Herre, Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	18	Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	19	Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus. Koka inte en killing i mjölken från dess mor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	20	Se, jag sänder en ängel framför dig, och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	21	Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	22	Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt vad jag säger, skall jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	23	Ty min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag skall utrota dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	24	Du skall inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du skall slå ner dem grundligt och krossa deras stoder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	25	Ni skall tjäna Herren, er Gud, och han skall välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	26	I ditt land skall det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal skall jag göra fullt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	27	Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	28	Och jag skall sända panik framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	29	Men jag skall inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte skall bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	30	Så småningom skall jag driva bort dem för dig, till dess du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	31	Jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden, ty jag skall ge landets inbyggare i er hand, och du skall driva bort dem från dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	32	Du skall inte sluta förbund med dem eller deras gudar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	33	De skall inte bo kvar i ditt land, för att de inte skall få dig att synda mot mig. Du kunde då tjäna deras gudar och detta skulle bli en snara för dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	1	Till Mose sade han: "Stig upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel, och fall ner och tillbe på avstånd.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	2	Endast Mose får träda fram till Herren. De andra skall inte träda fram, och folket får inte heller gå upp med honom."
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	3	När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra."
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	4	Och Mose skrev ner alla Herrens ord. Följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	5	Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	6	Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	7	Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda."
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	8	Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: "Se, detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	9	Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	10	De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safirer, likt själva himlen i klarhet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	11	Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och sedan åt de och drack.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	12	Herren sade till Mose: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem."
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	13	Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	14	Men till de äldste sade han: "Vänta på oss här till dess vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem."
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	15	Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn övertäckte berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	16	Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn övertäckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	17	Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	18	Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	1	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	2	"Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den skall samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	3	Detta är den offergåva som ni skall ta av dem: guld, silver och koppar,
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	4	mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår,
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	5	rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ,
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	6	olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	7	samt onyx-stenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	8	De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	9	Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så skall ni göra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	10	De skall göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	11	Du skall överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du skall göra en guldkant runt den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	12	Du skall gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	13	Och du skall göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	14	Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem,
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	15	och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	16	I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	17	Du skall göra en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	18	Och du skall göra två keruber av guld. I hamrat arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	19	Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen skall ni göra keruberna vid dess båda ändar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	20	Keruberna skall breda ut sina vingar uppåt så att de övertäcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten skall vara vända mot varandra. Mot nådastolen skall kerubernas ansikten vara vända.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	21	Du skall sätta nådastolen ovanpå arken och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	22	Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om allt som jag genom dig skall befalla Israels barn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	23	Du skall också göra ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	24	Du skall överdra det med rent guld och du skall göra en guldkant runt omkring det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	25	Runt bordet skall du göra en handsbred list och runt omkring den skall du göra en kant av guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	26	Till bordet skall du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	27	Ringarna skall sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	28	Du skall göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem skall bordet bäras.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	29	Till bordet skall du också göra fat och skålar, kannor och bägare, som man skall utgjuta drickoffren med. Av rent guld skall du göra dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	30	Du skall alltid ha skådebröd på bordet inför mitt ansikte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	31	Du skall göra en ljusstake av rent guld. I hamrat arbete skall den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor skall göras i ett stycke med den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	32	Sex armar skall utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	33	På den ena armen skall det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så skall det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	34	Men på själva ljusstaken skall det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	35	En knopp skall sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	36	Och deras knoppar och armar skall vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	37	Du skall göra sju lampor till den. Lamporna skall sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	38	Även lamptänger och brickor till den skall du göra av rent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	39	Av en talent rent guld skall man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	40	Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	1	Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder, vävda av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn. I konstvävnad med keruber på skall du göra dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	2	Varje våd skall vara tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	3	Fem av våderna skall fogas samman med varandra och likaså skall de övriga fem våderna fogas samman med varandra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	4	Du skall sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden ytterst på det hopfogade stycket, och så skall du också göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	5	Femtio öglor skall du sätta på ena våden och femtio öglor skall du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarar mot varandra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	6	Och du skall göra femtio hakar av guld och foga samman våderna med dem, så att tabernaklet bildar en helhet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	7	Du skall göra tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder skall du göra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	8	Varje våd skall vara trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna skall ha samma mått.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	9	Fem av våderna skall du foga samman för sig och de sex övriga våderna för sig. Den sjätte våden skall du lägga dubbel på framsidan av tältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	10	Du skall sätta femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	11	Du skall också göra femtio hakar av koppar och föra in dem i öglorna och foga samman tältet så att det bildar en helhet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	12	Beträffande den överskjutande delen av tältets våder skall halva den våd som blir över hänga ner på baksidan av tabernaklet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	13	Den aln på vardera sidan som blir över på längden av tältets våder skall hänga ner på båda sidorna av tabernaklet för att täcka över det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	14	Dessutom skall du göra ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	15	Brädorna till tabernaklet skall du göra av akacieträ, och de skall stå upprätt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	16	Tio alnar lång och en och en halv aln bred skall varje bräda vara.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	17	Varje bräda skall ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så skall du göra med alla brädorna till tabernaklet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	18	Och av tabernaklets brädor skall du sätta tjugo på södra sidan, åt söder,
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	19	och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	20	På tabernaklets andra sida, den norra, skall du också sätta tjugo brädor
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	21	med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	22	På tabernaklets baksida, åt väster, skall du sätta sex brädor
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	23	och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	24	De skall vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. De skall sättas i de båda hörnen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	25	Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	26	Och du skall göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida,
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	27	fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	28	Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, skall gå tvärs över från den ena änden till den andra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	29	Brädorna skall du överdra med guld och ringarna på dem där tvärstängerna skall skjutas in, skall du göra av guld. Också tvärstängerna skall du överdra med guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	30	Sätt sedan upp tabernaklet som det skall vara, så som det har visats för dig på berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	31	Du skall göra en förlåt av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Den skall göras i konstvävnad med keruber på.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	32	Du skall hänga upp den på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna skall vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de skall stå på fyra fotstycken av silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	33	Du skall hänga upp förlåten i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förlåten. Förlåten skall för er skilja det heliga från det allra heligaste.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	34	Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	35	Bordet skall du ställa utanför förlåten på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	36	För ingången till tältet skall du göra ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	37	Till förhänget skall du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem skall vara av guld, och till stolparna skall du gjuta fem fotstycken av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	1	Du skall göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett - altaret skall alltså vara liksidigt och fyrkantigt - och tre alnar högt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	2	Och du skall göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen skall vara i ett stycke med altaret, och du skall överdra det med koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	3	Du skall göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör skall du göra av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	4	Du skall göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet skall du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	5	Du skall sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	6	Du skall göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	7	Stängerna skall skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	8	Ihåligt och av plankor skall du göra det. Så som det har visats för dig på berget skall det göras.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	9	Du skall också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, skall omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, detta för den ena sidan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	10	Stolparna till dem skall vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	11	På samma sätt skall omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem skall vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	12	Förgårdens västra kortsida skall ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem skall vara tio med tio fotstycken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	13	Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, skall vara femtio alnar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	14	Omhängena skall vara femton alnar långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	15	På den andra sidan skall omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	16	Till förgårdens port skall göras ett förhänge, tjugo alnar långt, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	17	Alla stolparna runt förgården skall ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken skall vara av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	18	Förgården skall vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena skall vara av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	19	Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården skall vara av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	20	Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	21	I uppenbarelsetältet, utanför förlåten som hänger framför vittnesbördet, skall Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför Herrens ansikte. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	1	Du skall låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	2	Och du skall göra heliga kläder åt din bror Aron till ära och prydnad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	3	Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de skall göra kläder åt Aron för hans vigning till präst åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	4	Detta är de kläder de skall göra: bröstsköld, efod, kåpa, livklädnad i mönstervävnad, turban och bälte. De skall göra dessa heliga kläder åt din bror Aron och hans söner för att Aron skall tjäna som präst åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	5	Och de skall ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	6	Efoden skall göras i konstvävnad av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	7	Den skall ha två axelstycken som skall fästas ihop med varandra. Vid sina båda ändar skall den fästas ihop.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	8	Skärpet som skall sitta på efoden skall göras i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	9	Du skall sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner,
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	10	sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra, i födelseordning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	11	Som när en juvelerare graverar sigill skall du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	12	Du skall sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aron skall bära deras namn på sina axlar inför Herrens ansikte till en påminnelse.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	13	Och du skall göra flätverk av guld
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	14	och två kedjor av rent guld. Du skall tvinna dem som snoddar, och fästa de snodda kedjorna vid flätverken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	15	Du skall göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn skall du göra den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	16	Den skall vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	17	Du skall förse den med infattade stenar, ordnade i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd,
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	18	i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon,
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	19	i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	20	och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De skall vara infattade i flätverk av guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	21	Stenarna skall vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	22	Till bröstskölden skall du göra flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	23	Du skall göra två ringar av guld till bröstskölden och sätta dem i två av bröstsköldens hörn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	24	Du skall fästa de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	25	De båda snoddarnas andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och sedan fästa dem på framkanten av efodens axelstycken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	26	Du skall göra två ringar av guld och sätta dem i de båda andra hörnen på bröstskölden, vid den kant som är vänd in mot efoden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	27	Och du skall göra två ringar av guld och fästa dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	28	Bröstskölden skall knytas fast med en mörkblå snodd, som går från dess ringar in i efodens ringar så att den sitter ovanför efodens skärp för att inte lossna från efoden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	29	Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför Herrens ansikte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	30	I domsskölden skall du lägga urim och tummim, så att de ligger på Arons hjärta när han går inför Herren. Aron skall på detta sätt alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför Herrens ansikte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	31	Efodkåpan skall du göra helt och hållet i mörkblått.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	32	Mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och öppningen skall omges med en vävd kant som på en pansarskjorta för att kåpan inte skall slitas sönder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	33	Runt kåpans nedre fåll skall du sätta granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, och bjällror av guld mellan dem runt om,
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	34	en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple runt hela fållen av kåpan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	35	Aron skall bära denna kåpa när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut, detta för att han inte skall dö.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	36	Du skall också göra en skinande platta av rent guld, och på den skall du ingravera som på ett sigill: Helgad åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	37	Du skall fästa den med ett mörkblått snöre och den skall sitta på turbanen, på framsidan av turbanen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	38	Den skall sitta på Arons panna och Aron skall bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram, alla deras heliga gåvor. Den skall ständigt sitta på hans panna så att Herren kan ta emot dem med glädje.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	39	Du skall också väva livklädnaden i rutmönster av fint lingarn, och du skall göra en turban av fint lingarn och ett bälte i brokig väv.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	40	Också åt Arons söner skall du göra livklädnader. Och du skall göra bälten åt dem och huvor till ära och prydnad. Detta skall du klä på din bror Aron och hans söner,
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	41	och du skall smörja dem och viga dem till präster och helga dem, så att de kan tjäna som präster åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	42	Du skall göra benkläder av linne åt dem för att skyla deras kön. De skall räcka från höfterna ner på låren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	43	Aron och hans söner skall ha dem på sig när de går in i uppenbarelsetältet eller träder fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen, så att de inte ådrager sig skuld och drabbas av döden. Detta skall vara en evig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	1	Detta är vad du skall göra med dem för att helga dem till att bli mina präster: Tag en ungtjur och två baggar, felfria djur,
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	2	osyrat bröd och osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Av fint vetemjöl skall du baka dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	3	Du skall lägga dem i samma korg och bära fram dem i korgen som en offergåva när du för fram tjuren och de båda baggarna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	4	Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	5	Du skall ta kläderna och sätta på Aron livklädnaden, efodkåpan, själva efoden och bröstskölden och fästa ihop efoden på honom med efodens skärp.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	6	Du skall sätta turbanen på hans huvud och fästa det heliga diademet på turbanen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	7	Och du skall ta smörjelseoljan och hälla på hans huvud och smörja honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	8	Hans söner skall du föra fram och sätta på dem livklädnader.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	9	Du skall spänna fast bälten på Aron och hans söner och sätta på dem huvor. Och de skall ha rätten till prästämbetet för evigt. På detta sätt skall du viga Aron och hans söner till präster.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	10	Du skall föra fram tjuren till uppenbarelsetältet, och Aron och hans söner skall lägga händerna på tjurens huvud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	11	Sedan skall du slakta tjuren inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	12	Du skall ta av tjurens blod och stryka det med fingret på altarets horn. Men allt det övriga blodet skall du hälla ut vid altarets fot.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	13	Du skall ta allt det fett som omsluter inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med det fett som är på dem, och bränna det på altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	14	Men tjurens kött och hud och hans tarminnehåll skall du bränna upp i eld utanför lägret. Det är ett syndoffer.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	15	Du skall ta den ena baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på baggens huvud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	16	Sedan skall du slakta den och ta av dess blod och stänka det runt omkring på altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	17	Men själva baggen skall du stycka och tvätta inälvorna och fötterna och lägga dem på styckena och huvudet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	18	Och du skall bränna hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer åt Herren, en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	19	Därefter skall du ta den andra baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på hans huvud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	20	Och du skall slakta baggen och ta litet av blodet och stryka på Arons högra örsnibb, på hans söners högra örsnibb, på tummen på deras högra hand och på stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet skall du stänka runt omkring på altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	21	Och du skall ta något av blodet på altaret och av smörjelseoljan och stänka på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Då blir Aron själv och hans kläder heliga, och även hans söner och deras kläder blir heliga.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	22	Och du skall ta fettet på baggen, svansfettet och det fett som omsluter inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med det fett som finns på dem och dessutom det högra lårstycket, ty detta är prästvigningsbaggen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	23	Du skall ta en rund brödkaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade bröden som står inför Herrens ansikte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	24	Och du skall lägga allt detta i händerna på Aron och hans söner och vifta det som ett viftoffer inför Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	25	Sedan skall du ta det ur deras händer och bränna det på altaret, ovanpå brännoffret, till en ljuvlig doft inför Herrens ansikte. Det är ett eldsoffer åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	26	Du skall ta bringan av Arons prästvigningsbagge och vifta den som ett viftoffer inför Herrens ansikte, och detta skall vara din del.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	27	Du skall helga viftoffersbringan och offergärdslåret, det som har viftats och det som har offrats som offergåva, de delar av prästvigningsbaggen som skall tillhöra Aron och hans söner.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	28	Aron och hans söner skall få detta av Israels barn som en rättighet för all framtid, ty det är en offergåva. Det skall vara en gåva från Israels barn av deras gemenskapsoffer, deras gåva till Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	29	Arons heliga kläder skall hans söner ha efter honom. Klädda i dem skall de bli smorda och vigda till sin tjänst.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	30	I sju dagar skall den av Arons söner som blir präst i hans ställe sätta på sig dessa kläder, när han går in i uppenbarelsetältet för att göra tjänst i helgedomen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	31	Du skall ta prästvigningsbaggen och koka köttet på en helig plats.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	32	Baggens kött och brödet som är i korgen skall Aron och hans söner äta vid ingången till uppenbarelsetältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	33	De skall äta det som användes till att bringa försoning när de vigdes till präster och helgades, men ingen främmande får äta av det eftersom det är heligt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	34	Om något av prästvigningsköttet eller brödet blir över till följande morgon skall du bränna upp det i eld. Det får inte ätas, ty det är heligt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	35	I allt skall du göra med Aron och hans söner så som jag har befallt dig. I sju dagar skall deras prästvigning vara.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	36	Varje dag skall du offra en tjur som syndoffer till försoning och rena altaret genom att du bringar försoning för det. Och du skall smörja det för att helga det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	37	I sju dagar skall du bringa försoning för altaret och helga det. Altaret blir då högheligt, och var och en som rör vid det blir helig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	38	Detta är vad du skall offra på altaret varje dag för all framtid: två årsgamla lamm.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	39	Det ena lammet skall du offra på morgonen och det andra i skymningen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	40	Till det första lammet skall du offra en tiondels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver och som drickoffer en fjärdedels hin vin.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	41	Det andra lammet skall du offra i skymningen. Med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	42	Från släkte till släkte skall detta vara ert dagliga brännoffer inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Där skall jag uppenbara mig för er och tala med dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	43	Där skall jag uppenbara mig för Israels barn och den platsen skall bli helgad genom min härlighet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	44	Jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till präster åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	45	Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	46	Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är Herren, deras Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	1	Du skall göra ett altare att tända rökelse på. Av akacieträ skall du göra det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	2	Det skall vara fyrkantigt, en aln långt och en aln brett, och två alnar högt. Hornen skall göras i ett stycke med altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	3	Du skall överdra det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Du skall också göra en kant av guld runt altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	4	Två ringar av guld skall du göra till det och sätta dem under kanten på två sidor. På två motsatta sidostycken skall du sätta dem som hållare för stänger, så att man kan bära altaret med dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	5	Stängerna skall du göra av akacieträ och överdra dem med guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	6	Du skall ställa altaret framför förlåten som hänger framför vittnesbördets ark. Det skall stå framför nådastolen som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	7	Aron skall tända väldoftande rökelse på altaret. Varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	8	Aron skall också tända rökelse när han sätter upp lamporna i skymningen. Detta skall vara det dagliga rökelseoffret inför Herrens ansikte från släkte till släkte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	9	Ni skall inte låta någon främmande rökelse komma på det och inte heller brännoffer eller matoffer och ni skall inte utgjuta något drickoffer på det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	10	En gång om året skall Aron bringa försoning för altarets horn. Med blod från försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högheligt för Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	11	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	12	När du räknar antalet av Israels barn som skall mönstras, skall var och en vid mönstringen ge åt Herren en lösepenning för sitt liv, för att ingen straffdom skall drabba dem vid mönstringen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	13	Var och en som tas upp bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera, en halv sikel som offergåva åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	14	Var och en som tas upp bland de mönstrade, den som är tjugo år gammal eller mer, skall ge detta som en offergåva åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	15	Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel, när ni ger offergåvan åt Herren som lösen för ert liv.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	16	Du skall ta emot lösensumman från Israels barn och ge den till arbetet vid uppenbarelsetältet. Detta skall vara för Israels barn som en påminnelse inför Herrens ansikte för att lösen skall betalas för er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	17	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	18	Du skall göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas till tvättning och du skall ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	19	Aron och hans söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten från det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	20	När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig med vatten för att de inte skall dö, så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	21	De skall tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta skall vara en evig stadga för dem, för Aron själv och hans efterkommande från släkte till släkte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	22	Herren sade vidare till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	23	Tag kryddor av bästa slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus,
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	24	femhundra siklar kassia efter helgedomssikelns vikt och en hin olivolja.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	25	Av detta skall du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, en konstmässigt beredd salva. Det skall vara en helig smörjelseolja.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	26	Med denna olja skall du smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark,
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	27	bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret,
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	28	brännoffersaltaret med alla dess tillbehör och slutligen karet med dess fotställning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	29	Du skall helga dessa föremål så att de blir högheliga. Och var och en som rör vid dem blir helig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	30	Aron och hans söner skall du smörja och helga till präster åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	31	Du skall säga till Israels barn: Detta skall vara min heliga smörjelseolja från släkte till släkte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	32	Smörj inte någon annan människas kropp med den och gör inte heller någon annan smörjelseolja med denna sammansättning. Helig är den, och helig skall den vara för er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	33	Den som gör en sådan blandning och använder något av den på en obehörig skall utrotas ur sitt folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	34	Herren sade till Mose: Tag väldoftande kryddor, stakte, sjönagel och galban, och dessutom rent rökelseharts, lika mycket av varje slag,
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	35	och gör rökelse av dem, en konstmässigt beredd blandning, saltad, ren och helig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	36	En del av den skall du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag skall uppenbara mig för dig. Höghelig skall den vara för er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	37	Den rökelse ni gör med denna sammansättning får ni inte göra åt er själva. Den skall vara helig för dig inför Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	38	Den som gör en sådan för att njuta av doften skall utrotas ur sitt folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	1	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	2	Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	3	Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk,
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	4	så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar,
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	5	slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	6	Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om:
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	7	uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet,
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	8	bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret,
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	9	brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning,
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	10	de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder,
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	11	smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	12	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	13	Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är Herren som helgar er.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	14	Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	15	Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	16	Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	17	Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	18	När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	1	När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	2	Då sade Aron till dem: "Tag guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem åt mig."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	3	Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	4	Han tog emot guldet och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Och de sade: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	5	När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	6	Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	7	Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	8	De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	9	Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	10	Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	11	Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: " Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand?
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	12	Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	13	Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	14	Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	15	Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	16	Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	17	Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	18	Men han svarade: "Det är inte ljudet av segerrop, ej heller ljudet av klagan efter nederlag. Ljudet av sång är vad jag hör."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	19	När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	20	Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	21	Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	22	Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	23	De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	24	Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	25	Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	26	Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Var och en som tillhör Herren skall komma hit till mig." Då samlades alla leviterna kring honom,
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	27	och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	28	Leviterna gjorde som Mose hade sagt och på den dagen föll omkring tretusen män av folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	29	Och Mose sade: "Eftersom ni nu har stått emot era egna söner och bröder, må ni i dag inviga er till Herrens tjänst. Så skall han i dag ge er sin välsignelse."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	30	Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	31	Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	32	Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	33	Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	34	Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd."
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	35	Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	1	Herren sade till Mose: "Bryt upp och drag härifrån, du själv och folket som du har fört upp ur Egypten, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sade: Åt din avkomma skall jag ge det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	2	Jag skall sända en ängel framför dig och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	3	och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Jag skall inte själv gå upp med dig. Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen."
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	4	När folket hörde detta stränga tal blev de sorgsna och ingen tog på sig sina smycken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	5	Och Herren sade till Mose: "Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så skall jag besluta vad jag skall göra med dig."
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	6	Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	7	Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	8	Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose till dess han hade kommit in i tältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	9	Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och Herren talade med Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	10	När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	11	Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	12	Mose sade till Herren: "Se, du säger till mig: För detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har också funnit nåd för mina ögon.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	13	Om jag alltså nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få veta dina vägar och lära känna dig, så att jag må finna nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk."
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	14	Herren sade: "Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro."
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	15	Han svarade: "Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	16	Ty hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärks framför alla andra folk på jorden?"
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	17	Herren svarade Mose: "Det du har begärt skall jag också göra, ty du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn."
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	18	Mose sade: "Låt mig få se din härlighet."
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	19	Han svarade: "Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig och jag skall ropa ut namnet ' Herren ' inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	20	Men mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva."
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	21	Därefter sade Herren: "Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	22	När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig till dess jag har gått förbi.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	23	Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se."
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	1	Herren sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	2	Var redo tidigt i morgon. Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	3	Ingen får stiga upp tillsammans med dig, och på hela berget får inte heller någon annan visa sig. Får och nötboskap får inte heller gå i bet framför detta berg."
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	4	Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	5	Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	6	Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: " Herren! Herren! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning,
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	7	som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet."
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	8	Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	9	Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	10	Herren svarade: "Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland skall se Herrens gärning, ty det som jag gör med dig är förunderligt stort.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	11	Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	12	Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	13	I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	14	Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	15	Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	16	Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	17	Du skall inte göra några gjutna gudar åt dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	18	Du skall fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Ty det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	19	Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	20	Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	21	Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	22	Du skall fira veckohögtiden när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden vid årets slut.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	23	Tre gånger om året skall alla dina män träda fram inför din Herre, Herren, Israels Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	24	Ty jag skall driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen skall stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	25	Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Påskhögtidens slaktoffer skall inte lämnas kvar över natten till morgonen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	26	Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till Herrens, din Guds, hus. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor."
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	27	Herren sade till Mose: "Skriv upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel."
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	28	Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	29	När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	30	Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	31	Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	32	Därefter kom alla Israels barn fram till honom, och han framhöll för dem allt som Herren hade sagt honom på Sinai berg.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	33	När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	34	Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	35	Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	1	Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: "Detta är vad Herren har befallt er att göra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	2	Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en Herrens sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	3	Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor."
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	4	Mose sade till hela Israels menighet: "Detta är vad Herren har befallt:
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	5	Tag upp bland er en offergåva åt Herren. Var och en som har ett hjärta som är villigt till det skall bära fram denna offergåva åt Herren: guld, silver och koppar,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	6	mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	7	rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	8	olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	9	samt onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	10	Alla konstnärligt begåvade män bland er skall komma och tillverka allt det som Herren har befallt:
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	11	tabernaklet, dess tält och överdraget till det, dess hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och fotstycken,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	12	arken med dess stänger, nådastolen och förlåten som skall hänga framför den,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	13	bordet med dess stänger och alla tillbehör och skådebröden,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	14	ljusstaken med dess tillbehör och lampor, oljan till ljusstaken,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	15	rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tabernaklet,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	16	brännoffersaltaret med det koppargaller som hör till det, stängerna och alla dess tillbehör, karet med dess fotställning,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	17	omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	18	tabernaklets och förgårdens tältpluggar med deras tältlinor
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	19	samt kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder."
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	20	Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	21	Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt Herren till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	22	De kom, både män och kvinnor, och var och en bar med villigt hjärta fram spännen, örhängen, fingerringar och halssmycken, alla slags värdesaker av guld, var och en som kunde offra en gåva av guld åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	23	Var och en som ägde mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade fårskinn och tahasskinn bar fram det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	24	Alla som kunde ge en gåva av silver eller koppar bar fram sin gåva åt Herren, och var och en som ägde akacieträ för arbetets utförande bar fram det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	25	Alla konstnärligt begåvade kvinnor spann med sina händer mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och bar fram vad de spunnit,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	26	och alla kvinnor, som manades till det i sitt hjärta och kunde konsten, spann gethår.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	27	Hövdingarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar för efoden och bröstskölden,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	28	kryddor och olja till ljusstaken, till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	29	Och varje man och kvinna av Israels barn som hade ett villigt hjärta att bära fram något till allt det arbete som Herren hade befallt genom Mose att man skulle göra, bar fram sin frivilliga gåva åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	30	Mose sade till Israels barn: "Se, Herren har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	31	och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	32	så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar,
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	33	slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	34	Åt honom och åt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, har han också givit förmågan att undervisa andra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	35	Han har fyllt deras hjärtan med vishet att utföra alla slags snideriarbeten och konstvävnader och brokiga vävnader av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och andra vävnader, ja, att utföra alla slags arbeten och tänka ut konstfulla verk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	1	Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män har Herren utrustat med vishet och förstånd till att veta hur de skall utföra allt arbetet med att uppföra och färdigställa helgedomen. De skall i allt göra det så som Herren har befallt."
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	2	Sedan kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstnärligt begåvade män som Herren hade utrustat med vishet i hjärtat, alla som manades i sitt hjärta att träda fram för att utföra arbetet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	3	Och de tog emot av Mose alla de gåvor som Israels barn hade burit fram till arbetet med att bygga helgedomen. Folket fortsatte att bära fram frivilliga gåvor till honom morgon efter morgon.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	4	Då kom alla de konstnärligt begåvade män som utförde allt arbete vid helgedomen, var och en från det arbete de höll på med,
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	5	och sade till Mose: "Folket bär fram mer än vad som behövs för att göra det arbete som Herren har befallt oss att utföra."
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	6	Då befallde Mose att man skulle kungöra i lägret: "Ingen, vare sig man eller kvinna, skall göra något mer för att ge till helgedomen." Så hindrades folket från att bära fram fler gåvor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	7	Det man hade samlat var tillräckligt för allt det arbete som skulle utföras, ja, mer än nog.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	8	Alla de konstnärligt begåvade hantverkarna gjorde nu tabernaklet av tio tygvåder. Av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn gjorde de dem i konstvävnad med keruber på.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	9	Varje våd gjordes tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	10	Man fogade samman fem av våderna med varandra, och likaså fogade man samman de övriga fem våderna med varandra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	11	I kanten på ena våden, ytterst på det hopfogade stycket, satte man öglor av mörkblått garn. Så gjorde man också i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	12	Femtio öglor satte man på den ena våden och femtio öglor satte man ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarade mot varandra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	13	Och man gjorde femtio hakar av guld och fogade samman våderna med varandra med hjälp av hakarna, så att tabernaklet bildade en helhet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	14	Man gjorde också tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder gjordes.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	15	Varje våd gjordes trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna hade samma mått.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	16	Fem av våderna fogades samman för sig och de övriga sex våderna för sig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	17	Man satte femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	18	Man gjorde också femtio hakar av koppar för att foga samman tältet till en helhet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	19	Dessutom gjordes ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	20	Brädorna till tabernaklet gjorde man av akacieträ och ställde dem upprätt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	21	Varje bräda gjordes tio alnar lång och en och en halv aln bred.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	22	På varje bräda sattes två tappar hopfogade med varandra. Så gjorde man på alla brädorna till tabernaklet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	23	Och av tabernaklets brädor satte man tjugo på södra sidan, åt söder,
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	24	och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	25	På samma sätt satte man på tabernaklets andra sida, den norra, tjugo brädor
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	26	med deras fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	27	På tabernaklets baksida, åt väster, satte man sex brädor
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	28	och på tabernaklets hörn på baksidan två brädor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	29	De var dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så gjorde man med dem båda, i de två hörnen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	30	Det blev alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sammanlagt sexton fotstycken, två under varje bräda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	31	Man gjorde tvärstänger av akacieträ, fem till de brädor som var på tabernaklets ena sida,
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	32	fem till de brädor som var på tabernaklets andra sida och fem till de brädor som var på tabernaklets baksida, åt väster.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	33	Man satte den mellersta tvärstången så att den gick tvärs över, mitt på brädorna, från den ena änden till den andra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	34	Brädorna överdrog man med guld, och ringarna på dem där tvärstängerna skulle skjutas in, gjordes av guld. Och tvärstängerna överdrogs med guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	35	Man gjorde förlåten av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt tvinnat fint lingarn. Den gjordes i konstvävnad med keruber på.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	36	Och till den gjorde man fyra stolpar av akacieträ och överdrog dem med guld, krokarna till dem gjordes av guld och man göt fyra fotstycken till dem av silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	37	För ingången till tältet gjorde man ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt tvinnat fint lingarn
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	38	och till detta fem stolpar med deras krokar. Deras knoppar och band överdrogs med guld och deras fem fotstycken gjordes av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	1	Besalel gjorde arken av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	2	Han överdrog den med rent guld på insidan och utsidan och gjorde en guldkant runt den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	3	Han göt fyra ringar av guld till den och satte dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på ena sidan och två ringar på den andra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	4	Och han gjorde stänger av akacieträ och överdrog dem med guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	5	Stängerna sköt han in i ringarna på sidorna av arken, så att man kunde bära den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	6	Och han gjorde en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	7	Han gjorde två keruber av guld. I hamrat arbete gjorde han dem och satte dem vid de båda ändarna av nådastolen,
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	8	en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen gjorde han keruberna vid dess båda ändar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	9	Keruberna bredde ut sina vingar uppåt, så att de övertäckte nådastolen med sina vingar. Deras ansikten var vända mot varandra. Mot nådastolen var kerubernas ansikten vända.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	10	Han gjorde bordet av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	11	Han överdrog det med rent guld och gjorde en guldkant runt omkring det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	12	Runt bordet gjorde han en handsbred list, och runt omkring den gjorde han en kant av guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	13	Till bordet göt han fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	14	Ringarna sattes vid listen som hållare för stängerna, så att man kunde bära bordet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	15	Han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med guld. Så kunde bordet bäras.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	16	Och han gjorde kärlen till bordet, faten och skålarna, bägarna och kannorna som användes till att utgjuta drickoffren med, allt av rent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	17	Han gjorde ljusstaken av rent guld. I hamrat arbete gjorde han den med fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor gjordes i ett stycke med den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	18	Sex armar utgick från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	19	På den ena armen sattes tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så gjordes på de sex armar som utgick från ljusstaken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	20	Men på själva ljusstaken sattes fyra skålar, formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	21	En knopp sattes under det första armparet som utgick från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgick från ljusstaken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	22	Och deras knoppar och armar var i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	23	Han gjorde sju lampor till den, likaså lamptänger och brickor till den av rent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	24	Av en talent rent guld gjorde han ljusstaken med alla dess tillbehör.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	25	Han gjorde rökelsealtaret av akacieträ. Det var fyrkantigt, en aln långt och en aln brett, och två alnar högt. Hornen gjordes i ett stycke med altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	26	Han överdrog det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Han gjorde också en kant av guld runt altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	27	Två ringar av guld gjorde han till det och satte dem under kanten på två sidor. På två motsatta sidostycken satte han dem som hållare för stänger, så att man kunde bära altaret med dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	28	Stängerna gjorde han av akacieträ och överdrog dem med guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	29	Han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena, väldoftande rökelsen, konstmässigt tillredda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	1	Han gjorde brännoffersaltaret av akacieträ. Det var liksidigt, fem alnar långt och fem alnar brett, och fyrkantigt och tre alnar högt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	2	Han gjorde horn till det och satte dem i de fyra hörnen. Hornen gjordes i ett stycke med altaret, och han överdrog det med koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	3	Altarets alla tillbehör gjorde han av koppar: askkärlen, skovlarna, skålarna, gafflarna och fyrfaten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	4	Och han gjorde ett galler till altaret, ett nät av koppar, och satte det nertill under avsatsen på altaret, så att det nådde upp till mitten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	5	Han göt också fyra ringar och satte dem i de fyra hörnen på koppargallret som hållare för stängerna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	6	Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	7	Han sköt in stängerna i ringarna på sidorna av altaret, så att man kunde bära det med dem. Ihåligt och av plankor gjordes det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	8	Han gjorde karet av koppar med en fotställning av koppar, och till det använde han speglar, som hade tillhört de kvinnor som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	9	Han gjorde också förgården. För den södra sidan, åt söder, gjordes omhängena till förgården av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	10	Till dem gjordes tjugo stolpar med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band gjordes av silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	11	Även för norra sidan gjordes omhängena hundra alnar långa, och till dem gjordes tjugo stolpar med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band gjordes av silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	12	För västra sidan gjordes omhängena femtio alnar långa. Till dem gjordes tio stolpar och tio fotstycken, men stolparnas krokar och band gjordes av silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	13	Också för framsidan, åt öster, gjordes de femtio alnar långa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	14	På ena sidan om porten till förgården gjordes omhängena femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken, och likaså gjordes omhängena på andra sidan femton alnar långa, med tre stolpar och tre fotstycken, alltså lika på båda sidor om porten till förgården.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	15	Alla omhängena runt förgården gjordes av tvinnat fint lingarn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	16	Fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas krokar och band var av silver, och deras knoppar överdrogs med silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	17	Alla förgårdens stolpar försågs med band av silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	18	Förhänget för porten till förgården gjordes i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, tjugo alnar långt och fem alnar högt, efter tygets bredd, i likhet med förgårdens omhängen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	19	Till förhänget gjordes fyra stolpar med fyra fotstycken av koppar, men deras krokar och band var av silver, och deras knoppar överdrogs med silver.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	20	Alla tältpluggarna till tabernaklet och till förgården runt omkring gjordes av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	21	Detta är vad som beräknas ha gått åt till tabernaklet, vittnesbördets tabernakel, enligt den beräkning som Mose gav befallning om och som utfördes genom leviterna under ledning av Itamar, prästen Arons son.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	22	Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam, utförde allt som Herren hade givit Mose befallning om.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	23	Till medhjälpare hade han Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, en konsthantverkare som tänkte ut mönster och kunde göra brokiga vävnader i mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	24	Det guld som använts till arbetet med att färdigställa hela helgedomen, det guld som hade givits som offer, utgjorde sammanlagt 29 talenter och 730 siklar efter helgedomssikelns vikt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	25	Det silver som gavs av de mönstrade av folkförsamlingen utgjorde 100 talenter och 1 775 siklar efter helgedomssikelns vikt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	26	En beka, det vill säga en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, kom på var och en som togs upp bland de inmönstrade, var och en som var tjugo år gammal eller mer, 603 550 personer.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	27	De hundra talenterna silver användes till att gjuta fotstyckena till helgedomen och till förlåten, 100 talenter till 100 fotstycken, en talent till varje fotstycke.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	28	De 1 775 siklarna silver användes till att göra krokar till stolparna och till att överdra deras knoppar och göra band till dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	29	Den koppar som hade givits som offer utgjorde 70 talenter och 2 400 siklar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	30	Av den gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetältets ingång och kopparaltaret med dess koppargaller och altarets alla tillbehör,
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	31	vidare fotstyckena till förgården, runt omkring, och fotstyckena till förgårdens port samt tabernaklets och förgårdens alla tältpluggar, runt omkring.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	1	Av det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet gjorde man vävda kläder för tjänsten i helgedomen. Man gjorde de heliga kläder som Aron skulle ha, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	2	Efoden gjorde man av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	3	Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dem i trådar, så att de kunde vävas in med det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet och med det fina lingarnet i konstvävnad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	4	Till efoden gjordes axelstycken som fästes ihop med varandra. Vid sina båda ändar fästes den ihop.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	5	Skärpet som skulle sitta på efoden och hålla ihop den gjordes i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	6	Onyxstenarna infattades i flätverk av guld. På dem var namnen på Israels söner ingraverade som på ett sigill.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	7	Man satte dem på efodens axelstycken som påminnelsestenar för Israels barn, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	8	Bröstskölden gjordes i konstvävnad av samma slag som efoden, av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	9	Den gjordes fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	10	På den satte man fyra rader stenar: i första raden en karneol, en topas och en smaragd,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	11	i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	12	i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	13	och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med flätverk av guld omgavs de i sina infattningar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	14	Stenarna var tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten bar namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat på samma sätt som man graverar sigill.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	15	Till bröstskölden gjorde man flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	16	Vidare gjorde man två flätverk av guld och två ringar av guld och satte de båda ringarna i två av bröstsköldens hörn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	17	Man fäste de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	18	De båda snoddarnas andra ändar fäste man vid de två flätverken och satte fast dem vid framkanten på efodens axelstycken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	19	Man gjorde två ringar av guld och satte dem i de båda andra hörnen av bröstskölden, vid den kant som var vänd in mot efoden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	20	Sedan gjorde man två ringar av guld och satte dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	21	Man knöt fast bröstskölden med en mörkblå snodd som gick från dess ringar in i efodens ringar, för att den skulle sitta fast ovanför efodens skärp, så att bröstskölden inte skulle lossna från efoden, alldeles som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	22	Efodkåpan gjordes i vävt tyg, helt och hållet i mörkblått.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	23	Mitt på kåpan gjordes en öppning, som liknade öppningen på en pansarskjorta. Öppningen hade en kant runt om för att den inte skulle slitas sönder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	24	På kåpans nedre fåll satte man granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött tvinnat garn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	25	Man gjorde bjällror av rent guld och satte dem mellan granatäpplena runt hela fållen på kåpan mellan granatäpplena:
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	26	en bjällra och ett granatäpple, sedan en bjällra och ett granatäpple, runt fållen på den kåpa som skulle bäras vid tjänstgöringen, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	27	Och man gjorde livklädnaderna åt Aron och hans söner av en vävnad i fint lingarn,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	28	turbanen och högtidshuvorna av fint lingarn, benkläderna av tvinnat fint lingarn
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	29	och bältet av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn i brokig vävnad, allt så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	30	Den skinande plattan till det heliga diademet gjordes av rent guld, och på den skrev man på samma sätt som man graverar sigill: Helgad åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	31	Man satte fast den upptill på turbanen med en mörkblå snodd, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	32	Så blev allt arbetet på uppenbarelsetältets tabernakel fullbordat. Israels barn utförde det, och de gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	33	Och de förde fram tabernaklet till Mose, tältet med alla dess tillbehör, hakarna, brädorna, tvärstängerna, stolparna och fotstyckena,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	34	överdraget av rödfärgade fårskinn, överdraget av tahasskinn, förlåten som skulle hänga framför arken,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	35	vittnesbördets ark med dess stänger och nådastolen,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	36	bordet med alla dess tillbehör och skådebröden,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	37	ljusstaken av rent guld, lamporna som skulle sättas på den och alla övriga tillbehör till den, oljan till ljusstaken,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	38	altaret av guld, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tältet,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	39	kopparaltaret med tillhörande koppargaller, stänger och alla tillbehör, karet med dess fotställning,
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	40	omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården, dess linor och tältpluggar, alla redskap för arbetet vid uppenbarelsetältets tabernakel
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	41	samt de vävda kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	42	Så som Herren hade befallt Mose hade Israels barn i allt utfört hela arbetet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	43	Mose inspekterade hela arbetet, och se, de hade utfört det så som Herren hade befallt. Så hade de gjort. Och Mose välsignade dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	1	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	2	"På första dagen i den första månaden skall du resa uppenbarelsetältets tabernakel.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	3	Där skall du ställa vittnesbördets ark och avskärma den med förlåten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	4	Du skall bära in bordet och lägga upp det som skall vara på det. Och du skall bära in ljusstaken och sätta upp lamporna på den.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	5	Du skall ställa det gyllene rökelsealtaret framför vittnesbördets ark och sätta upp förhänget för ingången till tabernaklet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	6	Brännoffersaltaret skall du ställa framför ingången till uppenbarelsetältets tabernakel.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	7	Du skall ställa karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	8	Du skall sätta upp förgårdens omhängen runt omkring och hänga upp förhänget för porten till förgården.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	9	Och du skall ta smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt som finns i det och helga det tillsammans med alla dess tillbehör, så att det blir heligt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	10	Du skall smörja brännoffersaltaret och alla dess tillbehör och helga altaret. Det blir då högheligt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	11	Du skall också smörja karet och dess fotställning och helga det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	12	Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	13	Och du skall sätta på Aron de heliga kläderna och smörja honom och helga honom till präst åt mig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	14	Hans söner skall du föra fram och sätta på dem livklädnader,
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	15	och du skall smörja dem så som du smorde deras far till att vara präster åt mig. Denna smörjelse skall för dem innebära ett evigt prästadöme, släkte efter släkte."
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	16	Och Mose gjorde så. Han gjorde i allt som Herren hade befallt honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	17	I första månaden av andra året, på första dagen i månaden blev tabernaklet uppsatt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	18	Då satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, ställde upp brädorna, sköt in tvärstängerna och satte upp stolparna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	19	Han bredde ut tältet över tabernaklet och tältöverdragen ovanpå det, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	20	Han tog vittnesbördet och lade in det i arken och satte stängerna på arken. Och han lade nådastolen ovanpå arken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	21	Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förlåten, som skulle hänga framför arken, och skärmade av vittnesbördets ark, så som Herren hade befallt honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	22	Han ställde också bordet i uppenbarelsetältet, vid tabernaklets norra sida, utanför förlåten,
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	23	och lade upp bröd på det inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	24	Och han ställde in ljusstaken i uppenbarelsetältet mitt emot bordet på tabernaklets södra sida
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	25	och satte upp lamporna inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	26	Han ställde in det förgyllda altaret i uppenbarelsetältet framför förlåten
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	27	och tände väldoftande rökelse på det, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	28	Han satte upp förhänget framför ingången till tabernaklet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	29	Brännoffersaltaret ställde han vid ingången till uppenbarelsetältets tabernakel och offrade på det brännoffer och matoffer, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	30	Han ställde karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten att tvätta sig i.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	31	Mose och Aron och hans söner tvättade sina händer och fötter med vatten ur det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	32	När de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	33	Och han satte upp förgårdens omhängen runt omkring tabernaklet och altaret och hängde upp förhänget framför porten till förgården. Så fullbordade Mose arbetet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	34	Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	35	Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	36	Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp. Så gjorde de under hela sin vandring.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	37	Men så länge molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp, förrän den dag då den höjde sig igen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	38	Ty Herrens molnsky vilade över tabernaklet om dagen, och eld var i den om natten. Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	1	Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	2	Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åt Herren, skall ni ta ert offer av boskapen, antingen av nötboskapen eller småboskapen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	3	Om han vill bära fram ett brännoffer från nötboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han skall räknas som välbehaglig inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	4	Han skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till försoning för honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	5	Han skall slakta ungtjuren inför Herrens ansikte, och Arons söner, prästerna, skall bära fram blodet och stänka det runt omkring på det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	6	Sedan skall han flå brännoffersdjuret och stycka det,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	7	och prästen Arons söner skall göra upp eld på altaret och lägga ved på elden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	8	Sedan skall Arons söner, prästerna, lägga styckena, huvudet och fettet ovanpå veden som brinner på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	9	Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen bränna alltsammans på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	10	Om han vill bära fram ett brännoffer av småboskapen, av fåren eller getterna, skall han ta ett felfritt djur av hankön.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	11	Han skall slakta det inför Herrens ansikte vid norra sidan av altaret, och Arons söner, prästerna, skall stänka blodet runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	12	Han skall stycka djuret i dess delar, tillsammans med huvudet och fettet, och prästen skall lägga dem ovanpå veden som brinner på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	13	Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen offra alltsamman och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	14	Och om han vill bära fram åt Herren ett brännoffer av fåglar, skall han ta sitt offer av turturduvor eller unga duvor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	15	Prästen skall bära fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och bränna det på altaret. Blodet skall kramas ut på altarets sida.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	16	Men krävan med dess orenhet skall han ta ut och kasta på askhögen vid östra sidan av altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	17	Han skall fläka upp fågeln vid vingarna, dock utan att slita loss dem, och prästen skall bränna den på altaret, ovanpå veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	1	När någon vill bära fram ett matoffer åt Herren, skall hans offer bestå av fint mjöl, och han skall hälla olja på det och lägga rökelse ovanpå.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	2	Han skall bära fram det till Arons söner, prästerna, och prästen skall ta en handfull av mjölet och oljan och dessutom all rökelsen och bränna det på altaret som ett påminnelseoffer. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	3	Det som är över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland Herrens eldsoffer är det högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	4	När du vill bära fram ett matoffer av det som bakas i ugn, skall det vara av fint mjöl, osyrade kakor blandade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	5	Om ditt offer är ett matoffer som tillreds på plåt, skall det vara av fint mjöl, osyrat och blandat med olja.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	6	Du skall bryta sönder det i stycken och hälla olja på det. Det är ett matoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	7	Om ditt offer är ett matoffer som tillreds i panna, skall det tillredas av fint mjöl med olja.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	8	Varje matoffer som är tillrett på något av dessa sätt skall du föra fram till Herren. Det skall bäras fram till prästen och han skall ta det till altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	9	Sedan skall prästen ta den del av matoffret som utgör påminnelseoffret och bränna det på altaret. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	10	Det som blir över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland Herrens eldsoffer är det högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	11	Inget matoffer som ni bär fram åt Herren skall vara syrat, ty varken av surdeg eller honung skall ni bränna något som eldsoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	12	Som förstlingsoffer skall ni bära fram sådant åt Herren, men på altaret får det inte komma för att vara en ljuvlig doft.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	13	Alla dina matoffer skall du beströ med salt. Du skall inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer skall du offra salt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	14	Om du vill bära fram ett matoffer åt Herren av den första skörden, skall du till ett sådant matoffer bära fram ax av grönskuren säd, rostade över eld och sönderstötta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	15	Du skall hälla olja på offret och lägga rökelse på det. Det är ett matoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	16	Prästen skall som påminnelseoffer bränna en del av de sönderstötta axen och oljan tillsammans med all rökelsen. Det är ett eldsoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	1	Om någon vill bära fram ett gemenskapsoffer och han då vill ta sitt offer av nötboskapen, skall han föra fram ett felfritt djur inför Herrens ansikte, antingen av hankön eller honkön.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	2	Han skall lägga sin hand på offerdjurets huvud och sedan slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet, och Arons söner, prästerna, skall stänka blodet runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	3	Av gemenskapsoffret skall han som eldsoffer åt Herren bära fram det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	4	de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna och leverfettet som han skall ta loss tillsammans med njurarna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	5	Sedan skall Arons söner bränna det på altaret, ovanpå brännoffret som ligger på den brinnande veden. Detta är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	6	Men om någon vill bära fram ett gemenskapsoffer åt Herren av småboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön eller honkön.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	7	Om han vill offra ett får, skall han föra fram det inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	8	Och han skall lägga sin hand på offerdjurets huvud och sedan slakta det framför uppenbarelsetältet och Arons söner skall stänka blodet runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	9	Av gemenskapsoffret skall han som eldsoffer åt Herren offra fettet, hela fettsvansen, avstyckad vid ryggraden, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	10	de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	11	Och prästen skall bränna det på altaret. Det är ett matoffer, ett eldsoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	12	Om någon vill offra en get, skall han föra fram den inför Herrens ansikte,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	13	lägga sin hand på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet och Arons söner skall stänka blodet runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	14	Som ett eldsoffer åt Herren skall han offra det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	15	de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	16	Sedan skall prästen bränna det på altaret. Det är ett matoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft. Allt fettet skall tillhöra Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	17	Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. Inget fett och inget blod skall ni förtära.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	2	Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	3	skall den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	4	Han skall föra fram tjuren inför Herrens ansikte till uppenbarelsetältets ingång och han skall lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	5	Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	6	och han skall doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herrens ansikte framför förlåten till helgedomen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	7	Därefter skall prästen stryka med blodet på hornen på den väldoftande rökelsens altare, som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet från tjuren skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	8	Och allt fett på syndofferstjuren skall han avlägsna, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	9	de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	10	Fettet skall tas ut så som det tas ut ur tjuren för gemenskapsoffret. Och prästen skall bränna det på brännoffersaltaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	11	Men tjurens hud och allt hans kött, hans huvud, fötter, inälvor och orenhet,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	12	allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	13	Om Israels hela menighet försyndar sig utan att församlingen märker det och de bryter mot något av Herrens bud och gör sådant som inte får göras och därigenom ådrar sig skuld,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	14	och sedan den synd de har begått blir känd, då skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skall föra fram den inför uppenbarelsetältet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	15	Och de äldste i menigheten skall lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens ansikte, och man skall slakta tjuren inför Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	16	Den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	17	och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger framför förlåten inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	18	Därefter skall han stryka en del av blodet på hornen på det altare som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	19	Allt fett skall han ta ut ur tjuren och bränna det på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	20	Och han skall göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så skall han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	21	Sedan skall han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	22	Om en ledare syndar genom att han av misstag bryter mot något av Herrens, sin Guds, bud och gör sådant som inte får göras och han därigenom ådrar sig skuld,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	23	eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, skall han som sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	24	Han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta den inför Herrens ansikte på samma plats som man slaktar brännoffret. Det är ett syndoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	25	Prästen skall ta något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn, men det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	26	Allt fettet skall han bränna på altaret, så som man gör med fettet vid gemenskapsoffret. Och när prästen bringar försoning för honom till rening från hans synd, får han förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	27	Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt Herrens bud och därigenom ådrar sig skuld,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	28	eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	29	Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det på den plats där brännoffersdjuren slaktas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	30	Prästen skall ta något av blodet på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn, men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	31	Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret till en ljuvlig doft för Herren. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	32	Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, skall han föra fram ett felfritt djur av honkön.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	33	Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och slakta det till syndoffer på samma plats som man slaktar brännoffersdjuren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	34	Prästen skall ta av syndoffrets blod på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	35	Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur lammet till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Och när prästen bringar försoning för den synd han har begått, får han förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	1	Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	2	Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, det må vara den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och ådrar sig skuld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	3	Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så ådrar han sig skuld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	4	Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar - att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed - och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han ådragit sig skuld i något av dessa avseenden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	5	Då skall han, när han ådragit sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	6	Som offer för sin synd skall han föra fram åt Herren ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för honom för hans synd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	7	Men om han inte har råd med ett sådant djur, skall han som offer för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	8	Han skall bära fram dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	9	och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men det övriga blodet skall kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	10	Den andra duvan skall han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	11	Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, skall han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl till syndoffer, men inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse på det, ty det är ett syndoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	12	Han skall bära fram det till prästen, och prästen skall ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	13	Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Det övriga skall tillhöra prästen liksom vid matoffret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	14	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	15	Om någon av misstag begår en trolös handling genom att undanhålla något som är helgat åt Herren, skall han som skuldoffer föra fram åt Herren en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer i silver, ett visst antal siklar efter helgedomssikelns vikt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	16	Han skall ersätta det han har undanhållit av det helgade och lägga till en femtedel. Detta skall han ge åt prästen, och när prästen bringar försoning för honom genom skuldoffersbaggen, får han förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	17	Om någon syndar utan att veta det och bryter mot något Herrens bud och gör sådant som inte får göras, ådrar han sig skuld och bär på missgärning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	18	Han skall som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått av misstag och utan att veta det får han förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	19	Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	2	Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren, genom att han ljuger för sin nästa angående något som denne har anförtrott honom eller överlämnat i hans vård eller angående något som han med våld har tagit eller om han genom utpressning berövat sin nästa något,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	3	eller om han, när han har hittat något borttappat, ljuger om det och svär falskt i någon sak, vad det än är som en människa kan göra sig skyldig till,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	4	då skall den som har syndat på detta sätt och därmed ådragit sig skuld återlämna det han har tagit med våld eller tillägnat sig genom utpressning eller det som anförtrotts honom, eller det borttappade som han har hittat,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	5	eller vad det än gäller där han svurit falskt. Han skall ersätta det till dess fulla värde och lägga till en femtedel. Han skall ge det åt ägaren samma dag som han bär fram sitt skuldoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	6	Ty sitt skuldoffer skall han föra fram inför Herren, en felfri bagge av småboskapen skall han föra fram till prästen, efter det värde du bestämmer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	7	Och när prästen så bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för vad han än har gjort som har dragit skuld över honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	8	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	9	Ge Aron och hans söner denna befallning: Detta är lagen om brännoffret: Brännoffret skall ligga på altarets härd hela natten till morgonen och elden på altaret skall därigenom hållas brinnande.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	10	Prästen skall klä sig i sin livrock av linne och ta på sig benkläder av linne närmast kroppen. Han skall ta bort askan efter brännoffret som elden har förtärt på altaret och lägga den vid sidan av altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	11	Sedan skall han ta av sig kläderna och klä sig i andra kläder och föra bort askan till en ren plats utanför lägret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	12	Men elden på altaret skall hållas brinnande och får inte slockna. Varje morgon skall prästen där antända ny ved, och ovanpå veden skall han lägga brännoffret och bränna fettstyckena av gemenskapsoffret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	13	Elden skall alltid hållas brinnande på altaret. Den får inte slockna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	14	Detta är lagen om matoffret: Arons söner skall bära fram det inför Herrens ansikte till altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	15	Och prästen skall ta en handfull av offret, av det fina mjölet som hör till matoffret och av oljan, dessutom all rökelsen som ligger på matoffret. Detta skall han bränna på altaret till en ljuvlig doft, som ett påminnelseoffer till Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	16	Det som är över av det skall Aron och hans söner äta. Osyrat skall det ätas på en helig plats. I förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	17	Det skall inte bakas med surdeg. Detta är deras andel som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	18	Alla av manligt kön bland Arons barn skall äta det. Det skall vara deras eviga rätt av Herrens eldsoffer från släkte till släkte. Var och en som rör vid det blir helig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	19	Och Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	20	Detta är den offergåva som Aron och hans söner skall offra åt Herren på den dag då någon av dem blir smord: en tiondels efa fint mjöl som det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	21	Det skall bakas på plåt med olja, och när det är blandat skall du bära fram det. Du skall offra det sönderdelat som när man offrar ett matoffer i stycken, till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	22	Den präst bland Arons söner som blir smord i hans ställe skall göra det. Detta skall vara en evig stadga. Som ett heloffer skall det brännas åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	23	En prästs matoffer skall alltid vara ett heloffer. Det får inte ätas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	24	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	25	Säg till Aron och hans söner: Detta är lagen om syndoffret: På samma plats som brännoffersdjuret slaktas skall syndoffersdjuret slaktas inför Herrens ansikte. Det är högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	26	Den präst som offrar syndoffret skall äta det. På en helig plats skall det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	27	Var och en som rör vid köttet blir helig. Om något av blodet stänks på någons kläder, skall man tvätta av det nerstänkta stället på en helig plats.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	28	Det lerkärl som offerköttet har kokats i skall slås sönder, men om kokningen har skett i ett kopparkärl skall detta skuras och sköljas med vatten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	29	Alla av manligt kön bland prästerna får äta det. Det är högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	30	Men sådant syndoffer vars blod bärs in i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. Det skall brännas upp i eld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	1	Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	2	På samma plats som man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret och man skall stänka blodet runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	3	Allt fettet skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	4	de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man skall ta loss tillsammans med njurarna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	5	Prästen skall bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	6	Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det. På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	7	Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Samma lag skall gälla för dem båda. Offerköttet skall tillhöra den präst som bringar försoning med det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	8	När en präst bär fram brännoffer för någon, skall huden av brännoffersdjuret som bärs fram tillhöra den prästen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	9	Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt skall alltid tillfalla den präst som bär fram det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	10	Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	11	Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	12	Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, skall han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	13	Tillsammans med kakor av syrat bröd skall han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer han offrar som gemenskapsoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	14	Av detta skall han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna skall tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	15	Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer skall ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till följande morgon.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	16	Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas följande dag.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	17	Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, skall det brännas upp i eld på tredje dagen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	18	Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	19	Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det skall brännas upp i eld. I övrigt må köttet ätas av var och en som är ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	20	Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han skall utrotas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	21	Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, skall han utrotas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	22	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	23	Säg till Israels barn: Ni skall inte äta något fett av nötboskap, får eller getter.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	24	Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni skall inte äta det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	25	Ty var och en som äter fettet av något djur, av vilket man bär fram eldsoffer åt Herren, han skall utrotas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	26	Och ni skall inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	27	Var och en som förtär blod skall utrotas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	28	Och Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	29	Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	30	Med egna händer skall han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan skall han bära fram, och bringan skall viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	31	Fettet skall prästen bränna på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	32	Också det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	33	Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra lårstycket som sin andel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	34	Ty av israeliternas gemenskapsoffer tar jag viftoffersbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	35	Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	36	Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	37	Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	38	Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	2	"För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan samt syndofferstjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	3	Samla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	4	Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid uppenbarelsetältets ingång.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	5	Och Mose sade till menigheten: "Detta är vad Herren har befallt mig att göra."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	6	Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	7	Och han satte livklädnaden på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	8	Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim i skölden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	9	Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	10	Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	11	Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	12	Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom för att helga honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	13	Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem livklädnader, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	14	Mose förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndofferstjurens huvud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	15	Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men det övriga blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	16	Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	17	Men det övriga av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som Herren hade befallt honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	18	Och han förde fram brännoffersbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	19	Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	20	Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	21	Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	22	Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	23	Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	24	Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet stänkte Mose runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	25	Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	26	Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför Herrens ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	27	Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner och de viftade det som ett viftoffer inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	28	Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	29	Och Mose tog bringan - den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge - och viftade den som ett viftoffer inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	30	Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. På detta sätt helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	31	Sedan sade Mose till Aron och hans söner: "Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner skall äta det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	32	Men det som blir kvar av köttet eller av brödet skall ni bränna upp i eld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	33	Under sju dagar skall ni inte gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, ty er prästvigning skall vara i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	34	Herren har befallt att så som det har gått till i dag skall det också ske i fortsättningen, för att försoning skall bringas för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	35	Vid ingången till uppenbarelsetältet skall ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni skall iaktta vad Herren har befallt er att iaktta för att ni inte skall dö. Detta har jag fått befallning om."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	36	Och Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	1	På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	2	Han sade till Aron: "Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	3	Och säg till Israels barn: Tag en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	4	Tag vidare en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför Herrens ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, ty i dag kommer Herren att uppenbara sig för er."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	5	De tog det som Mose hade givit befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	6	Då sade Mose: "Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet skall visa sig för er."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	7	Och Mose sade till Aron: "Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	8	Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	9	Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	10	Syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	11	Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	12	Sedan slaktade han brännoffersdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	13	De räckte honom det styckade brännoffersdjuret med dess huvud och han brände detta på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	14	Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	15	Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndoffersdjuret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	16	Och han förde fram brännoffersdjuret och offrade det på föreskrivet sätt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	17	Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	18	Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	19	Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	20	lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	21	Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron som ett viftoffer inför Herrens ansikte, så som Mose hade befallt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	22	Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	23	Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	24	Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	1	Men Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför Herrens ansikte, något som han inte hade befallt dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	2	Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	3	Och Mose sade till Aron: "Detta är vad Herren har talat: På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig och inför allt folketbevisa mig härlig." Och Aron teg stilla.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	4	Mose kallade till sig Misael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror, och sade till dem: "Kom fram och bär era släktingar bort från helgedomen, utanför lägret."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	5	Då steg de fram och bar bort dem i deras livklädnader, utanför lägret, så som Mose hade sagt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	6	Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: "Ni skall inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder, för att ni inte skall dö och vrede drabba hela menigheten. Men era bröder, hela Israels hus, må gråta över den brand som Herren har tänt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	7	Ni skall inte gå bort från ingången till uppenbarelsetältet, för att ni inte skall dö, ty Herrens smörjelseolja är på er." Och de gjorde enligt Moses ord.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	8	Herren talade till Aron. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	9	"För att ni inte skall dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker när ni skall gå in i uppenbarelsetältet. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	10	Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	11	Och ni skall lära Israels barn alla de stadgar som Herren har kungjort för dem genom Mose."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	12	Mose sade till Aron, och till Eleasar och Itamar, hans söner som ännu var kvar: "Tag det matoffer som har blivit över av Herrens eldsoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, ty det är högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	13	Ni skall äta det på en helig plats, ty det är din och dina söners lagliga rätt av Herrens eldsoffer. Den befallningen har jag fått.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	14	Viftoffersbringan och offergärdslåret skall ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, ty du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	15	Tillsammans med eldsoffren av fettstyckena skall offergärdslåret och viftoffersbringan bäras fram för att viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte. De skall som en evig rätt tillhöra dig och dina söner med dig, så som Herren har befallt."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	16	Mose frågade efter syndoffersbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Mose vred på Eleasar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	17	"Varför har ni inte ätit syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt och han har gett er det för att ni skall ta bort menighetens skuld och bringa försoning för dem inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	18	Se, dess blod har inte burits in i helgedomens inre. Därför skulle ni ha ätit upp köttet på helig plats, så som jag hade befallt."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	19	Men Aron sade till Mose: "Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och brännoffer inför Herrens ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferskött, skulle det ha varit välbehagligt för Herren?"
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	20	När Mose hörde detta, blev han tillfreds.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	1	Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	2	Säg till Israels barn: Detta är de djur som ni får äta bland alla fyrfotadjur på jorden:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	3	Alla de djur som har helt kluvna klövar och som idisslar får ni äta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	4	Men av de djur som idisslar och av dem som har kluvna klövar skall ni inte äta dessa: kamelen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er;
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	5	klippgrävlingen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er;
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	6	haren, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er;
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	7	svinet, ty det har visserligen klövar som är helt kluvna, men det idisslar inte. Det skall vara orent för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	8	Köttet av dessa djur skall ni inte äta, och ni skall inte heller röra vid deras döda kroppar. De skall vara orena för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	9	Detta får ni äta av det som är i vattnet: Allt i vattnet, i sjöarna och floderna, som har fenor och fjäll, det får ni äta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	10	Men allt i sjöarna och floderna som inte har fenor och fjäll, allt som rör sig i vattnet, ja, alla levande varelser som finns i vattnet, det skall ni anse som något avskyvärt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	11	Ja, de skall vara en styggelse för er. Av deras kött skall ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni avsky.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	12	Allt i vattnet som inte har fenor och fjäll skall vara något avskyvärt för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	13	Dessa är de fåglar som ni skall räkna som en styggelse, de skall inte ätas, de är en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	14	gladan, falken med dess arter,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	15	korpen med dess arter,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	16	strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	17	ugglan, dykfågeln, uven,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	18	tinsemetfågeln, pelikanen,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	19	asgamen, storken, regnpiparen med dess arter, härfågeln och fladdermusen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	20	Alla de flygande smådjur som går på fyra fötter skall vara en styggelse för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	21	Av alla de flygande smådjur som går på fyra fötter får ni äta endast dem som ovanför sina fötter har två ben att hoppa med på jorden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	22	Dessa får ni äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	23	Men alla andra flygande smådjur som har fyra fötter skall vara en styggelse för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	24	Var och en som rör vid den döda kroppen av något av följande djur ådrar sig orenhet och skall vara oren ända till kvällen,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	25	och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	26	Alla de fyrfotadjur som har klövar, men inte helt kluvna, och som inte idisslar, de skall vara orena för er. Var och en som rör vid dem blir oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	27	Och alla slags fyrfotadjur som går på tassar skall vara orena för er. Var och en som rör vid deras döda kroppar skall vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	28	Den som bär bort en sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. De skall vara orena för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	29	Bland de smådjur som rör sig på marken skall dessa vara orena för er: vesslan, jordråttan, de olika slagen av ödlor,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	30	geckoödlan, landkrokodilen, letaan, sandödlan och kameleonten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	31	Bland alla smådjur skall dessa vara orena för er. Var och en som rör vid dem när de är döda skall vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	32	Allt som ett sådant djur faller på när det är dött blir orent, vare sig det är något slags träkärl eller kläder, något av skinn eller en säck eller vilken annan sak det kan vara som används till något behov. Man skall lägga det i vatten, och det skall vara orent ända till kvällen, då det blir rent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	33	Om något sådant faller i ett lerkärl, blir allt som är i detta orent, och ni skall slå sönder kärlet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	34	All mat man äter som är tillredd med vatten från ett sådant kärl är oren, och all dryck man dricker ur ett sådant kärl blir oren av det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	35	Allt som en sådan död kropp faller på blir orent. Är det en ugn eller öppen eldstad skall den förstöras, ty den blir oren. Den skall vara oren för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	36	Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlas, skall förbli ren. Men om någon rör vid själva den döda kroppen blir han oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	37	Om en sådan död kropp faller på något slags utsäde, något man sår, förblir det rent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	38	Men om vatten har kommit på säden och en sådan död kropp sedan faller på den, skall den vara oren för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	39	Om något fyrfotadjur som får ätas av er, dör, skall den som rör vid den döda kroppen vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	40	Den som äter kött av en sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. Den som bär bort den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	41	Alla slags smådjur som rör sig på jorden är en styggelse, de får inte ätas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	42	Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter bland alla de smådjur som rör sig på jorden skall ni äta något, ty de är en styggelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	43	Gör er inte själva avskyvärda genom något av dessa kryp. Ådrag er inte orenhet genom sådana, så att ni blir orena genom dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	44	Ty jag är Herren, er Gud. Ni skall hålla er heliga och vara heliga, ty jag är helig. Orena er inte genom något av de smådjur som rör sig på jorden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	45	Ty jag är Herren, som har fört er upp ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Så skall ni nu vara heliga, ty jag är helig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	46	Detta är lagen om fyrfotadjuren, om fåglarna, om alla slags levande varelser som rör sig i vattnet och om alla slags smådjur som rör sig på jorden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	47	Den visar hur man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som får ätas och de som inte får ätas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	2	Säg till Israels barn: När en kvinna blir havande och föder en pojke, skall hon vara oren i sju dagar, lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	3	På åttonde dagen skall hans förhud omskäras.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	4	Sedan skall kvinnan stanna hemma i trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon får inte röra vid något som är heligt och hon får inte heller komma till helgedomen förrän hennes reningsdagar är över.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	5	Men om det är en flicka som hon har fött, skall kvinnan vara oren i två veckor som vid sin månadsrening. Sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar under sitt reningsflöde.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	6	När hennes reningsdagar är över, efter det hon fött son eller dotter, skall hon till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	7	Prästen skall offra detta inför Herrens ansikte och bringa försoning för henne, så blir hon ren från sitt blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, både när hon har fött en pojke och när hon har fött en flicka.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	8	Men om hon inte har råd med ett får, skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Prästen skall så bringa försoning för henne och hon blir ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	1	Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	2	När någon får en upphöjning på huden eller ett utslag eller en ljus fläck och detta utvecklas till något som liknar spetälska på hans hud, skall han föras till prästen Aron, eller till en av hans söner, prästerna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	3	Prästen skall se på det angripna stället på huden. Om han då finner att håret på det angripna stället har vitnat och att det angripna stället visar sig djupare än den övriga huden på kroppen, då är det spetälska. När prästen ser det, skall han förklara honom oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	4	Och om den ljusa fläcken på hans hud är vit men inte visar sig djupare än den övriga huden och om håret på den inte har vitnat, skall prästen hålla den angripne instängd i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	5	Den sjunde dagen skall prästen se på honom. Om han då finner att det angripna stället är oförändrat och att det onda inte har brett ut sig på huden, skall han för andra gången hålla honom instängd i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	6	Sedan skall prästen se på honom igen på sjunde dagen, och om det angripna stället har bleknat och det onda inte har brett ut sig på huden, skall han förklara honom ren, ty då är det ett vanligt utslag, och när han har tvättat sina kläder är han ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	7	Men om utslaget breder ut sig på huden, sedan han visat sig för prästen för att förklaras ren, skall han visa sig för prästen en gång till.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	8	Om prästen ser att utslaget har brett ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är det spetälska.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	9	När någon får spetälska, skall han föras till prästen,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	10	och prästen skall se på honom. Om det finns en vit upphöjning på huden och håret har vitnat där och svallkött har bildats i upphöjningen,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	11	då är det gammal spetälska på hans hud, och prästen skall förklara honom oren. Han skall inte stänga honom inne, ty han är oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	12	Men om spetälskan har brutit ut så att hela huden är täckt av spetälska på den angripne, från huvud till fot, överallt där prästen ser,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	13	då skall prästen undersöka honom. Om han då finner att spetälska täcker hela hans kropp, skall han förklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit, han är ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	14	Men så snart svallkött visar sig på honom är han oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	15	När prästen ser svallköttet, skall han förklara honom oren. Svallköttet är orent, det är spetälska.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	16	Men om svallköttet förändras och stället blir vitt, skall han gå till prästen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	17	Och prästen skall se på honom och om det angripna stället har blivit vitt, skall han förklara den angripne ren. Han är då ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	18	När någon på sin hud har haft en böld som har läkts,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	19	men det sedan visar sig en vit upphöjning eller en rödvit fläck på det ställe där bölden var, skall han visa sig för prästen,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	20	och prästen skall se på honom. Om denne finner att stället är lägre än den övriga huden och att håret på det har vitnat, skall han förklara honom oren, ty då är han angripen av spetälska som har brutit ut där bölden var.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	21	Men om prästen undersöker honom och finner att vitt hår saknas där, att stället inte är lägre än den övriga huden och att det är blekt, då skall prästen hålla honom instängd i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	22	Om då det onda breder ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är han angripen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	23	Men om den ljusa fläcken stannar kvar på sin plats och inte breder ut sig, då är det ett ärr efter bölden, och prästen skall förklara honom ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	24	Om någon får ett brännsår på sin hud och det sedan blir en rödvit eller en vit fläck av ärrbildningen i brännsåret,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	25	skall prästen undersöka det. Om håret på fläcken har vitnat och den visar sig vara djupare än huden, då är det spetälska som har brutit ut i brännsåret. Därför skall prästen förklara honom oren, ty han är angripen av spetälska.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	26	Men om prästen undersöker stället och finner att vitt hår saknas på den ljusa fläcken, att stället inte är lägre än den övriga huden och att det är blekt, då skall prästen hålla honom instängd i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	27	Och prästen skall se på honom den sjunde dagen. Om det onda har brett ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är han angripen av spetälska.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	28	Men om den ljusa fläcken stannar kvar på sin plats och inte breder ut sig på huden och förblir blek, då är det en upphöjning efter brännsåret, och prästen skall förklara honom ren, ty det är ett märke efter brännsåret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	29	Om en man eller kvinna får någon fläck på huvudet eller hakan,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	30	skall prästen undersöka fläcken. Om den då visar sig djupare än huden och där finns gulaktigt, tunt hår, skall prästen förklara den angripne oren, ty då är det elakartad spetälskeskorv eller spetälska på huvud eller haka.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	31	Men om prästen ser på det ställe som angripits av skorven och det inte är djupare än huden och det inte finns något svart hår i det, då skall prästen hålla den som angripits av skorven instängd i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	32	Den sjunde dagen skall prästen se på det angripna stället. Om skorven då inte har brett ut sig och där inte finns något gulaktigt hår och skorven inte visar sig djupare än huden,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	33	då skall den sjuke raka sig utan att raka det skorviga stället, och prästen skall för andra gången hålla honom instängd i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	34	Den sjunde dagen skall prästen se på den skorvsjuke. Om skorven inte har brett ut sig på huden och inte visar sig djupare än huden, skall prästen förklara honom ren. Han skall tvätta sina kläder och vara ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	35	Men om skorven breder ut sig på huden, sedan han har förklarats ren,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	36	skall prästen se på honom. Om skorven då har brett ut sig på huden, behöver han inte närmare se efter om det finns något gulaktigt hår, ty han är oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	37	Men om skorven visar sig oförändrad och det har växt svart hår på stället, då är skorven läkt. Han är ren, och prästen skall förklara honom ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	38	När någon, man eller kvinna, får ljusa fläckar på huden, särskilt vita, ljusa fläckar,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	39	skall prästen se på den angripne. Om de ljusa fläckarna på huden är blekvita, då är det ett ofarligt utslag på huden. Han är ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	40	När håret på en mans huvud faller av, är det vanlig bakskallighet. Han är ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	41	Om håret faller av på främre delen av huvudet, är det vanlig framskallighet och han är ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	42	Men om det uppstår en rödvit fläck på det skalliga stället, baktill eller framtill, då är det spetälska som har brutit ut på det skalliga stället, baktill eller framtill,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	43	och prästen skall se på honom. Om den upphöjda fläcken på det skalliga stället, baktill eller framtill, då är rödvit och visar sig vara lik spetälska på kroppens hud,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	44	då är mannen spetälsk. Han är oren. Prästen skall förklara honom oren, ty han är angripen på sitt huvud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	45	Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder. Han skall ha sitt hår ovårdat och skyla sitt skägg och ropa: "Oren! Oren!"
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	46	Så länge han är angripen av spetälska skall han vara oren. Han är oren och skall bo avskilt. Han skall ha sin bostad utanför lägret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	47	När ett klädesplagg blir angripet av spetälska, vare sig det är ett plagg av ylle eller linne,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	48	om det är något vävt eller virkat tyg, av linne eller ylle, eller om det är ett skinn eller vad det än är som är tillverkat av skinn,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	49	och det angripna stället är grönaktigt eller rödaktigt på plagget eller skinnet, på det vävda eller virkade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, då är stället angripet av spetälska och skall visas för prästen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	50	Och prästen skall se på det angripna stället och det föremål som angripits skall vara inlåst i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	51	Den sjunde dagen skall han se på det angripna stället. Om skadan har brett ut sig på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnet, vad det än är som är gjort av skinnet, så är stället angripet av elakartad spetälska. Det är orent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	52	Man skall bränna upp plagget eller det vävda eller virkade tyget, vare sig det är av ylle eller linne, eller skinnföremålet, vad det än är som är angripet, ty det är elakartad spetälska. Allt skall brännas upp i eld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	53	Men om prästen ser på stället och fläcken då inte har brett ut sig på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	54	skall han befalla att man tvättar den sak där det angripna stället finns, och prästen skall ha den inlåst i ytterligare sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	55	Han skall efter tvättningen se på det angripna stället. Om fläcken då inte har ändrat utseende, är saken oren, även om fläcken inte har brett ut sig. Du skall bränna upp den i eld. Det är en frätfläck, vare sig den sitter på avigsidan eller på rätsidan.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	56	Men om prästen ser på det angripna stället och finner att det har bleknat efter tvättningen, då skall han riva bort det från plagget eller skinnet eller från det vävda eller virkade tyget.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	57	Om en fläck visar sig igen på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, så är det spetälska som har brutit ut. Den sak där det angripna stället finns skall du bränna upp i eld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	58	Men om fläcken på plagget eller på det vävda eller stickade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, har gått bort genom tvättningen, skall plagget tvättas en andra gång och blir då rent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	59	Detta är lagen om det som blir angripet av spetälska, vare sig det är ett plagg av ylle eller linne eller det är ett vävt eller virkat tyg eller något skinnföremål, vad det än är, och efter denna lag skall det förklaras rent eller orent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	2	Detta är lagen om den spetälske den dag han skall renas: Han skall föras till prästen
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	3	och prästen skall gå ut utanför lägret och se på honom. Om han är botad från sin spetälska
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	4	skall prästen befalla att man för den som skall renas tar två levande rena fåglar, cederträ, karmosinrött garn och isop.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	5	Prästen skall befalla att man skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	6	Sedan skall han ta den levande fågeln, cederträet, det karmosinröda garnet och isopen och doppa allt detta tillsammans med den levande fågeln i blodet från den fågel som blev slaktad över det friska vattnet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	7	Han skall stänka sju gånger på den som skall renas från spetälskan, och när han på detta sätt har renat honom, skall han släppa den levande fågeln fri ute på marken.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	8	Den som skall renas skall tvätta sina kläder och raka av allt sitt hår och bada i vatten, så blir han ren och får sedan gå in i lägret. Men han skall stanna utanför sitt tält i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	9	På sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både huvudhåret, skägget och ögonbrynen, ja, allt sitt hår skall han raka av. Och han skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten, så blir han ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	10	På åttonde dagen skall han ta två felfria lamm av hankön, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön och tre tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, till matoffer, och vidare en log olja.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	11	Och prästen som utför reningen skall ställa fram den som skall renas och allt det övriga inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	12	Prästen skall ta det ena lammet med tillhörande logmått olja och offra det till ett skuldoffer och vifta det som ett viftoffer inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	13	Han skall slakta lammet på samma plats som man slaktar syndoffersdjuren och brännoffersdjuren, på en helig plats, ty skuldoffret liksom syndoffret tillhör prästen. Det är högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	14	Och prästen skall ta något av skuldoffrets blod och stryka det på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	15	Sedan skall prästen ta av tillhörande log olja och hälla i sin vänstra hand.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	16	Han skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i vänster hand och stänka något av oljan med sitt finger sju gånger inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	17	Av den olja som är kvar i hans hand skall prästen stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldoffersblodet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	18	Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han hälla på huvudet på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	19	Därefter skall han offra syndoffret och bringa försoning för den som skall renas, så att han blir fri från sin orenhet. Sedan skall prästen slakta brännoffersdjuret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	20	Han skall offra brännoffret och matoffret på altaret. När prästen på detta sätt bringar försoning för honom, blir han ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	21	Men om han är fattig och inte har råd med så mycket, skall han ta endast ett lamm till skuldoffer och vifta det för att bringa försoning för sig, och endast en tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, till matoffer samt en log olja,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	22	och dessutom två turturduvor eller två unga duvor, allt eftersom han har råd. Den ena duvan skall vara till syndoffer och den andra till brännoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	23	För att förklaras ren skall han på åttonde dagen bära allt detta till prästen, till uppenbarelsetältets ingång inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	24	Prästen skall ta skuldofferslammet och det logmått olja som hör till det, och han skall vifta det som ett viftoffer inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	25	När skuldofferslammet har slaktats, skall prästen ta av skuldoffrets blod och stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	26	Sedan skall prästen hälla något av oljan i sin vänstra hand,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	27	och han skall med sitt högra pekfinger stänka något av oljan som han har i vänster hand sju gånger inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	28	Och prästen skall med oljan som han har i handen stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldoffersblodet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	29	Det som är kvar av oljan i prästens hand skall han hälla på huvudet på den som skall renas, för att bringa försoning för honom inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	30	Sedan skall han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har haft råd till.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	31	Av det han har kunnat skaffa skall han offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer tillsammans med matoffret. På detta sätt skall prästen bringa försoning inför Herrens ansikte för den som skall renas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	32	Detta är lagen om den som har blivit angripen av spetälska men inte har råd att skaffa vad som enligt lagen hör till hans rening.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	33	Herren sade till Mose och Aron:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	34	När ni kommer in i Kanaans land, som jag ger er till arvedel, och jag låter något hus i landet ni får till arvedel bli angripet av spetälska,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	35	skall husets ägare anmäla det för prästen och säga: "Det ser ut som om mitt hus är angripet av spetälska."
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	36	Då skall prästen ge befallning om att man utrymmer huset innan han går in för att se på det angripna stället, detta för att inte allt som är i huset skall bli orent. Därefter skall prästen gå in för att bese huset.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	37	Om han då, när han undersöker det angripna stället, finner att det på husets vägg har bildats grönaktiga eller rödaktiga fördjupningar, som är lägre än den övriga väggen,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	38	skall prästen gå ut ur huset, till dörren på huset, och stänga det för sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	39	Och prästen skall komma tillbaka på sjunde dagen och undersöka huset. Om fläcken har brett ut sig på husets vägg,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	40	skall han befalla att man tar bort de stenar som är angripna och kastar dem utanför staden på någon oren plats.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	41	Men huset skall man skrapa överallt på insidan och kasta det avskrapade murbruket på en oren plats utanför staden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	42	Och man skall ta andra stenar och sätta in dem i de förras ställe och ta annat murbruk och rappa huset med det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	43	Om en fläck kommer fram igen på huset, sedan man tagit bort stenarna, skrapat huset och rappat det,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	44	skall prästen gå in och se på det. Om fläcken har brett ut sig på huset, är det elakartad spetälska. Huset är orent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	45	Och man skall riva ner huset med dess stenar och trävirke och allt murbruk på huset och föra bort alltsammans utanför staden till någon oren plats.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	46	Om någon har gått in i huset under den tid det skulle vara stängt, skall han vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	47	Om någon har legat i huset skall han tvätta sina kläder, och om någon har ätit i huset skall också han tvätta sina kläder.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	48	Men om prästen går in och undersöker huset och ser att fläcken inte har brett ut sig på huset sedan det blivit rappat, skall han förklara huset rent, ty då är det onda läkt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	49	Till husets rening skall han ta två fåglar, cederträ, karmosinrött garn och isop.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	50	Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	51	Sedan skall han ta cederträet, isopen, det karmosinröda garnet och den levande fågeln, doppa alltsammans i den slaktade fågelns blod och i det friska vattnet och bestänka huset sju gånger.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	52	Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det karmosinröda garnet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	53	Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på marken utanför staden. När han så bringar försoning för huset, blir det rent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	54	Detta är lagen om allt slags spetälskesjukdom och spetälskeskorv,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	55	om spetälska på kläder och på hus,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	56	om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	57	till undervisning om när något är orent eller rent. Detta är lagen om spetälska.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	1	Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	2	Säg till Israels barn:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	3	Om någon får flytning från sin kropp, är hans flytning oren. Detta är vad som gäller om hans orenhet så länge flytningen pågår: Vare sig hans kropp avsöndrar flytningen eller tillsluter sig för flytningen, är han oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	4	Allt som den sjuke ligger på blir orent, och allt som han sitter på blir orent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	5	Den som rör vid något som han legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	6	Den som sätter sig på något som den sjuke suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	7	Den som rör vid den sjukes kropp skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	8	Om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	9	Varje sadel som den sjuke sitter på när han rider blir oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	10	Var och en som rör vid något vad det än är som har legat under honom skall vara oren ända till kvällen, och den som bär bort något sådant skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	11	Var och en som den sjuke rör vid utan att ha sköljt sina händer i vatten skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	12	Ett lerkärl som den sjuke rör vid skall slås sönder, och varje träkärl skall sköljas i vatten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	13	När den som har flytning blir fri från sin flytning, skall han räkna sju dagar för att förklaras ren. Därefter skall han tvätta sina kläder och bada sin kropp i rinnande vatten. Då blir han ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	14	På åttonde dagen skall han ta två turturduvor eller två unga duvor och komma inför Herrens ansikte, till uppenbarelsetältets ingång, och han skall ge dem åt prästen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	15	Och prästen skall offra dem, den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. Så skall prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte till rening från hans flytning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	16	Om en man har haft sädesuttömning, skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	17	Alla kläder och allt av skinn som sädesuttömningen kommit på skall tvättas i vatten och vara orent ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	18	När en man har legat med en kvinna och sädesuttömning har skett, skall de båda bada i vatten och vara orena ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	19	När en kvinna har sin flytning och det kommer blod från hennes kropp, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som rör vid henne skall vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	20	Allt som hon ligger på under sin månadsrening blir orent, och allt som hon sitter på blir orent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	21	Var och en som rör vid det som hon legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	22	Var och en som rör vid något som hon suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	23	Om någon sak läggs på det som hon har legat eller suttit på och någon sedan rör vid det, skall han vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	24	Om en man ligger med henne och något av hennes månadsblödning kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt som han ligger på blir orent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	25	Om en kvinna har blödningar under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver tiden för sin månadsrening, skall samma regler gälla för henne som under tiden för hennes månadsrening. Hon är oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	26	För allt som hon ligger på så länge hennes blödningar varar skall gälla samma regler som för det hon ligger på under sin månadsrening, och allt som hon sitter på blir orent liksom under hennes månadsrening.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	27	Och var och en som rör vid något av detta blir oren. Han skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	28	När hon blir ren från blödningen, skall hon räkna sju dagar, och sedan är hon ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	29	På åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor och bära dem till prästen, till uppenbarelsetältets ingång.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	30	Prästen skall offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. På detta sätt skall prästen bringa försoning för henne inför Herrens ansikte till rening från hennes orena blödning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	31	Ni skall skilja Israels barn från deras orenhet, så att de inte måste dö i sin orenhet, om de orenar mitt tabernakel som står mitt ibland dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	32	Detta är lagen om den som har flytning och om den som har sädesuttömning så att han därigenom blir oren,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	33	och om den kvinna som har sin månadsrening och om den man eller kvinna som har någon flytning, samt om en man som ligger med en oren kvinna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	1	Herren talade till Mose, sedan Arons båda söner hade dött, de som dog när de trädde fram inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	2	Och Herren sade till Mose: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten framför nådastolen som är ovanpå arken, för att han inte skall dö. Ty jag skall uppenbara mig i molnet över nådastolen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	3	Detta skall Aron ha med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	4	Han skall ta på sig en helig livklädnad av linne och ha benkläder av linne på sin kropp, och han skall spänna på sig ett bälte av linne och vira en turban av linne om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och innan han tar dem på sig skall han bada sin kropp i vatten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	5	Av israeliternas menighet skall han ta emot två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	6	Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	7	Sedan skall han ta de två bockarna och ställa dem inför Herrens ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	8	Aron skall dra lott om de båda bockarna: en lott för Herren och en lott för att skaffa bort synden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	9	Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	10	Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	11	Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	12	Sedan skall han ta ett fyrfat, fullt med glöd från altaret som står inför Herrens ansikte, och han skall fylla sina händer med krossad, väldoftande rökelse, och han skall bära in detta innanför förlåten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	13	Han skall lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse täcker nådastolen ovanpå vittnesbördet, detta för att han inte skall dö.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	14	Och han skall ta av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på nådastolen. Sju gånger skall han stänka blodet framför nådastolen med sitt finger.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	15	Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	16	Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	17	Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	18	Sedan skall han gå ut till altaret som står inför Herrens ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	19	och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	20	När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	21	Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	22	Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	23	Sedan skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna, som han hade klätt sig i när han gick in i helgedomen, och han skall lämna dem där.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	24	Han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och ta på sig sina vanliga kläder. Sedan skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig och för folket.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	25	Fettet av syndoffersdjuret skall han bränna på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	26	Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	27	Syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skall föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud, kött och orenhet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	28	Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	29	Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	30	Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	31	En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall fasta. Detta skall vara en evig stadga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	32	Den präst som har blivit smord och invigd till att vara präst i sin fars ställe skall bringa försoning. Han skall ta på sig linnekläderna, de heliga kläderna,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	33	och han skall bringa försoning för det allra heligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	34	Detta skall för er vara en evig stadga, så att försoning bringas för Israels barn en gång om året för alla deras synder. Och Aron gjorde så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	2	Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Detta är vad Herren har befallt:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	3	Om någon av Israels hus slaktar ett nötkreatur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	4	och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att bära fram det som en offergåva åt Herren framför hans tabernakel, skall detta tillräknas den mannen som blodskuld. Han har utgjutit blod, och han skall utrotas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	5	Därför skall Israels barn komma med sina slaktdjur, som de brukar slakta ute på marken, fram till Herren, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och slakta dem där som ett gemenskapsoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	6	Prästen skall stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	7	De skall inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta skall vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	8	Säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	9	och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt Herren, skall den mannen utrotas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	10	Och om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, skall jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet och utrota honom ur hans folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	11	Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	12	Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall förtära blod. Främlingen som bor ibland er skall inte heller förtära blod.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	13	Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, skall han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	14	Ty varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni skall inte äta någon kropps blod, ty varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det skall utrotas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	15	Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är född i landet eller är främling, skall tvätta sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till kvällen. Då blir han ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	16	Om han inte tvättar sina kläder och badar sin kropp, kommer han att bära på missgärning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	2	Säg till Israels barn: Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	3	Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	4	Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	5	Ja, ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	6	Ingen av er skall röra en kvinna som är hans nära släkting och blotta hennes nakenhet. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	7	Du skall inte blotta din fars nakenhet genom att blotta din mors nakenhet. Hon är din mor, och du skall inte blotta hennes nakenhet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	8	Du skall inte blotta nakenheten hos din fars hustru, ty det är din fars nakenhet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	9	Du skall inte blotta din systers nakenhet, vare sig hon är din fars dotter eller din mors dotter, vare sig hon är född hemma eller ute.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	10	Du skall inte blotta din sondotters eller din dotterdotters nakenhet, ty det är din egen nakenhet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	11	Du skall inte blotta nakenheten hos dottern till din fars hustru, ty hon är av din fars släkt och hon är din syster.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	12	Du skall inte blotta nakenheten hos din fars syster, ty hon är din fars nära släkting.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	13	Du skall inte blotta nakenheten hos din mors syster, ty hon är din mors nära släkting.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	14	Du skall inte blotta nakenheten hos din fars bror, och du skall inte röra hans hustru, ty hon är din fars syster.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	15	Du skall inte blotta din svärdotters nakenhet. Hon är din sons hustru, och hennes nakenhet skall du inte blotta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	16	Du skall inte blotta nakenheten hos din brors hustru, ty det är din brors nakenhet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	17	Du skall inte blotta en kvinnas nakenhet och dessutom hennes dotters. Du skall inte heller ta till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta deras nakenhet. Det vore en skam, ty de är ju dina nära släktingar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	18	Du skall inte ta till hustru en kvinna som är syster till din hustru, så att du väcker fiendskap mellan dem genom att du blottar också hennes nakenhet medan din hustru lever.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	19	Du skall inte röra en kvinna och blotta hennes nakenhet, när hon är oren under sin månadsrening.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	20	Du skall inte ligga med din nästas hustru, så att du genom henne orenar dig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	21	Du skall inte offra någon av dina avkomlingar åt Molok. Du skall inte ohelga din Guds namn. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	22	Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	23	Du skall inte ligga med något djur, så att du genom det blir oren. Inte heller skall en kvinna ställa sig framför ett djur för att para sig med det. Det är naturvidrigt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	24	Ni skall inte orena er med något av detta, ty med allt sådant har de hednafolk orenat sig som jag driver bort för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	25	Genom detta har landet blivit orenat, och jag har straffat det för dess missgärning, så att landet har spytt ut sina invånare.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	26	Ni skall därför hålla fast vid mina stadgar och lagar, och ingen av er, vare sig han är född i landet eller är en främling som bor ibland er, skall göra någon av dessa avskyvärdheter.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	27	Ty alla dessa avskyvärda ting har landets inbyggare bedrivit, de som var där före er, och landet har blivit orenat.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	28	Gör inte något sådant, så att landet spyr ut er, liksom det har spytt ut det folk som har bott där före er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	29	Ty var och en som gör någon av alla dessa avskyvärdheter skall utrotas ur sitt folk, ja, alla som gör sådant.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	30	Håll därför fast vid vad jag har befallt er att iaktta, så att ni inte följer någon av de avskyvärda seder som man har följt före er och så orenar er genom dem. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	2	Säg till Israels barns hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	3	Var och en av er skall vörda sin mor och sin far. Mina sabbater skall ni hålla. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	4	Ni skall inte vända er till avgudar och inte göra er några gjutna gudar. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	5	När ni vill offra gemenskapsoffer åt Herren, skall ni offra det på sådant sätt att ni räknas som välbehagliga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	6	Det skall ätas samma dag som ni offrar det eller följande dag. Det som blir över till tredje dagen skall brännas upp i eld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	7	Om det äts på tredje dagen, är det en styggelse och blir inte mottaget.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	8	Den som äter av det måste bära sin skuld, ty han har ohelgat det som var helgat åt Herren, och han skall utrotas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	9	När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	10	Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	11	Ni skall inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	12	Ni skall inte svära falskt vid mitt namn. Då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	13	Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	14	Du skall inte uttala förbannelser över en döv, och framför en blind skall du inte lägga något som han kan snava över. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	15	Du skall inte handla orätt när du dömer. Du skall inte hålla med någon för att han är fattig och du skall inte vara partisk för den som har makt. Du skall döma din nästa med rättvisa.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	16	Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	17	Du skall inte hata din broder i ditt hjärta, men du skall tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	18	Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	19	Mina stadgar skall ni hålla: Du skall inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra. I din åker skall du inte så två slags säd. Ett klädesplagg av två olika slags garn skall du inte ta på dig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	20	Om en man har legat med en kvinna, som är en annan mans slavinna, och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, skall de straffas men inte dödas, eftersom hon inte var fri.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	21	Han skall föra fram sitt skuldoffer, en skuldoffersbagge, inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	22	När prästen med skuldoffersbaggen bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	23	När ni kommer in i landet och planterar träd av olika slag med ätbar frukt, skall ni se deras frukt som deras förhud. I tre år skall ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	24	Under det fjärde året skall all deras frukt vara helig, ett gemenskapsoffer till Herren,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	25	och först under det femte året skall ni äta deras frukt. Så skall ni göra för att de skall ge så mycket större avkastning åt er. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	26	Ni skall inte äta något som innehåller blod. Ni skall inte befatta er med spådom eller trolldom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	27	Ni skall inte rundklippa kanten av ert hår, och inte heller skall du stympa kanten av ditt skägg.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	28	Ni skall inte rista märken på er kropp för någon död och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	29	Vanära inte din dotter genom att låta henne bli en sköka, så att landet blir fördärvat genom otukt och uppfyllt av skamliga ting.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	30	Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni visa vördnad. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	31	Vänd er inte till andebesvärjare eller till spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	32	För ett grått huvud skall du resa dig upp, och den gamle skall du ära. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	33	När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	34	Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	35	Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	36	Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	37	Så skall ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	2	Du skall säga till Israels barn: Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger någon av sina avkomlingar åt Molok, skall han straffas med döden. Folket i landet skall stena honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	3	Jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han givit en av sina avkomlingar åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	4	Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen, när han ger en av sina avkomlingar åt Molok, och inte dödar honom,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	5	då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt. Och jag skall utrota honom ur folket jämte alla dem som följt honom och i trolös avfällighet dyrkat Molok.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	6	Om någon vänder sig till andebesvärjare för att i trolös avfällighet hålla sig till dem, skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	7	Ni skall helga er och vara heliga, ty jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	8	Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren, som helgar er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	9	Om någon uttalar förbannelser över sin far eller sin mor, skall han straffas med döden. Sin far och sin mor har han förbannat. Han bär på blodskuld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	10	Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	11	Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru, blottar han sin fars nakenhet. De skall båda straffas med döden. De bär på blodskuld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	12	Om någon ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden. De har begått en avskyvärd handling. De bär på blodskuld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	13	Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	14	Om någon till hustru tar en kvinna och dessutom hennes mor, så är det en skändlighet. Man skall bränna upp både honom och dem i eld, för att ingen skändlighet skall finnas ibland er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	15	Om en man ligger med något djur, skall han straffas med döden, och djuret skall ni döda.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	16	Om en kvinna gör närmande mot något djur för att para sig med det, skall du döda både kvinnan och djuret. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	17	Om någon tar sin syster till hustru, sin fars dotter eller sin mors dotter och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. De skall utrotas inför sitt folks ögon. Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	18	Om någon ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet, blottar han hennes blodflöde. De skall båda utrotas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	19	Du skall inte blotta nakenheten hos din mors syster eller din fars syster, ty den som gör det blottar en nära släktings nakenhet. De kommer att bära på missgärning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	20	Om någon ligger med hustrun till sin fars bror, blottar han nakenheten hos sin fars bror. De kommer att bära på missgärning, och de kommer att dö barnlösa.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	21	Om någon tar sin brors hustru, är det en oren gärning. Han blottar då sin brors nakenhet, och de skall bli barnlösa.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	22	Ni skall hålla alla mina stadgar och lagar och följa dem, för att landet inte skall spy ut er, det land dit jag nu för er, så att ni får bo där.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	23	Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	24	Därför har jag sagt till er: Ni skall ärva deras land, ty jag skall ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	25	Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda för de fyrfotadjurs eller fåglars skull, eller för de kräldjurs skull som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	26	Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	27	När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, skall den personen straffas med döden. Han bär på blodskuld och skall stenas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	1	Herren sade till Mose: Tala till prästerna, Arons söner, och säg: En präst får inte orena sig genom någon död bland sitt folk
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	2	utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin mor, sin far, sin son, sin dotter, sin bror
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	3	eller genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nära och inte tillhörde någon man. I sådant fall må han ådraga sig orenhet genom henne.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	4	Eftersom han är en ledare bland sitt folk, får han inte ådraga sig orenhet och göra sig ohelig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	5	Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	6	De skall vara heliga inför sin Gud och får inte ohelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldsoffer, sin Guds mat. Därför skall de vara heliga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	7	Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	8	Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar er, är helig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	9	Om en dotter till en präst vanärar sig genom att bedriva otukt, vanärar hon sin far. Hon skall brännas upp i eld.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	10	Den som är överstepräst bland sina bröder, den som fått smörjelseoljan utgjuten på sitt huvud och blivit vigd med rätt att bära prästkläderna, skall inte ha sitt hår oordnat eller riva sönder sina kläder.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	11	Han skall inte gå in till någon död. Varken genom sin far eller sin mor får han orena sig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	12	Han skall inte heller gå ut ur helgedomen och inte ohelga sin Guds helgedom, ty den vigning han fick genom sin Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	13	Till hustru skall han ta en kvinna som är jungfru.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	14	Han får inte ta en änka eller en frånskild kvinna, eller en vanärad kvinna, en sköka, utan han skall ta en jungfru av sitt eget folk till hustru,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	15	så att han inte ohelgar sina efterkommande bland sitt eget folk, ty jag är Herren, som helgar honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	16	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	17	Säg till Aron: Av dina avkomlingar i kommande släkten skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin Guds mat.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	18	Ingen som har något lyte får träda fram, varken en blind eller halt eller en som har ett lyte i ansiktet eller har någon lem för stor,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	19	ingen med bruten arm eller brutet ben,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	20	ingen som är puckelryggig eller dvärg eller som har fel på ögat eller som har skabb eller något annat utslag eller som är kastrerad.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	21	Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå fram för att offra Herrens eldsoffer. Har han ett lyte, får han inte gå fram för att offra sin Guds mat.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	22	Han må äta sin Guds mat, både det som är högheligt och det som är heligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	23	Men eftersom han har ett lyte skall han inte gå in till förlåten eller gå fram till altaret, så att han ohelgar mina heliga ting. Ty jag är Herren, som helgar dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	24	Detta talade Mose till Aron och hans söner och alla Israels barn.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	1	Och Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	2	Säg till Aron och hans söner att de skall hålla sig borta från de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt mig, så att de inte ohelgar mitt heliga namn. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	3	Säg till dem: Om i kommande släkten någon av era avkomlingar, medan han är oren, rör vid de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt Herren, skall han utrotas ur min åsyn. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	4	Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han inte äta av de heliga gåvorna förrän han har blivit ren. Och den som rör vid någon som har blivit oren genom en död, eller någon som haft sädesuttömning,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	5	eller den som rör vid något smådjur som förorsakar orenhet, eller vid en människa som man blir oren genom, hur hon än har blivit oren -
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	6	den som rör vid något sådant skall vara oren ända till kvällen och skall inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat sin kropp i vatten.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	7	Men när solen har gått ner är han ren, och sedan kan han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	8	Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han inte äta, så att han blir oren genom det. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	9	De skall hålla fast vid det jag har befallt dem iaktta, så att de inte för det heligas skull kommer att bära på synd och drabbas av döden, därför att de ohelgar det. Jag är Herren, som helgar dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	10	Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare skall inte äta av det heliga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	11	Men när en präst har köpt en slav för sina pengar, får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	12	Om en dotter till en präst gifter sig med en lekman, får hon inte äta av det heliga som har getts som offergåva.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	13	Men om dottern till en präst har blivit änka eller blivit förskjuten och inte har några barn och hon kommer tillbaka till sin fars hus och bor där som i sin ungdom, då får hon äta av sin fars mat. Men ingen obehörig skall äta av den.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	14	Om någon av misstag äter av det heliga, skall han ge en helig offergåva till prästen och lägga till en femtedel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	15	Prästerna skall inte ohelga de heliga gåvor som Israels barn offrar åt Herren
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	16	och därigenom dra över dem missgärning och skuld, när de äter av deras heliga gåvor. Ty jag är Herren, som helgar dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	17	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	18	Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill bära fram något offer, ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, skall ni göra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	19	Offret skall vara ett felfritt handjur av nötboskapen, av fåren eller av getterna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	20	Ni skall inte offra ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant offer blir ni inte välbehagliga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	21	Och när någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nötboskapen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det gäller ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli välbehagligt. Inget lyte får finnas på offerdjuret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	22	Det som är blint eller brutet, stympat eller sårigt, eller har skabb eller utslag skall ni inte offra åt Herren. Eldsoffer av något sådant skall ni inte lägga på altaret åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	23	Ett djur av nötboskapen eller småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, kan du offra som frivilligt offer, men som löftesoffer blir det inte välbehagligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	24	Ni får inte offra åt Herren ett djur, vars testiklar blivit klämda, krossade, avslitna eller bortskurna. Sådant skall ni inte göra i ert land.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	25	Inte heller av en utlänning skall ni ta emot och offra sådana djur till mat åt er Gud, ty de är skadade, de har ett lyte. Genom sådana blir ni inte välbehagliga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	26	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	27	När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall djuret dia sin mor i sju dagar. Men från den åttonde dagen är det välbehagligt som eldsoffergåva åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	28	Ni skall inte slakta något djur, vare sig av nötboskapen eller småboskapen, på samma dag som dess avkomma.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	29	När ni vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren, skall ni offra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	30	Det skall ätas samma dag. Ni skall inte lämna något av offret kvar till följande morgon. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	31	Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	32	Ni skall inte ohelga mitt heliga namn, ty jag vill hållas helig bland Israels barn. Jag är Herren, som helgar er
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	33	och som har fört er ut ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	2	Säg till Israels barn: Herrens högtider skall ni utlysa som heliga sammankomster, de är mina högtider.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	3	Under sex dagar skall arbete utföras, men den sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra. Det är Herrens sabbat, var ni än bor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	4	Detta är Herrens högtider, de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	5	I första månaden, vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	6	Och på femtonde dagen i samma månad är Herrens osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	7	På den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då inte utföra något arbete.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	8	Och ni skall offra eldsoffer åt Herren i sju dagar. På sjunde dagen skall ni åter hålla en helig sammankomst, och då skall ni inte utföra något arbete.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	9	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	10	Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er och ni bärgar in dess skörd, skall ni ta den kärve som är det första av er skörd och bära den till prästen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	11	Den kärven skall han vifta inför Herrens ansikte, för att ni skall räknas som välbehagliga. Dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	12	Den dag ni viftar kärven skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	13	Som matoffer till det skall ni offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, ett eldsoffer åt Herren till en ljuvlig doft, och som drickoffer till det en fjärdedels hin vin.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	14	Ingenting av den nya skörden, varken bröd, rostade ax eller korn av grönskuren säd, skall ni äta förrän på den dagen, inte förrän ni har burit fram offergåvan åt er Gud. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	15	Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	16	Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	17	Från de orter där ni bor skall ni bära fram viftoffersbröd, två kakor gjorda av två tiondels efa fint mjöl, bakade med surdeg, de är en förstlingsgåva åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	18	Och tillsammans med brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar som brännoffer åt Herren, med det matoffer och drickoffer som hör till. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	19	Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	20	Prästen skall vifta dem som ett viftoffer inför Herrens ansikte jämte förstlingsbröden som bärs fram tillsammans med de båda lammen. De skall vara helgade åt Herren och tillhöra prästen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	21	Och på just den dagen skall ni utlysa en helig sammankomst, som ni skall hålla. Inget arbete skall ni då utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	22	När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	23	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	24	Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang, en helig sammankomst.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	25	Inget arbete skall ni då utföra, och ni skall offra eldsoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	26	Och Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	27	Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, och ni skall fasta och offra eldsoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	28	På den dagen skall ni inte utföra något arbete, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för er inför Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	29	Var och en som inte fastar på denna dag skall utrotas ur sin släkt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	30	Och var och en som utför något arbete på just den dagen skall jag utrota ur hans folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	31	Inget arbete skall ni utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	32	En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall då fasta. På kvällen den nionde dagen i månaden skall ni hålla denna sabbatsvila, från kväll till kväll.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	33	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	34	Säg till Israels barn: På femtonde dagen i samma sjunde månad är Herrens lövhyddohögtid, i sju dagar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	35	På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	36	I sju dagar skall ni offra eldsoffer åt Herren. På åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldsoffer åt Herren. Det är en högtidsförsamling. Inget arbete skall ni då utföra.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	37	Detta är Herrens högtider. Ni skall utlysa dem som heliga sammankomster, då ni skall offra eldsoffer åt Herren, brännoffer och matoffer, slaktoffer och drickoffer, varje dag de för den dagen bestämda offren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	38	Detta förutom Herrens sabbater och förutom era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla era frivilliga offer, som ni ger åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	39	Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när ni inbärgat landets skörd, skall ni fira Herrens högtid i sju dagar. På första dagen är sabbatsvila, och på åttonde dagen är också sabbatsvila.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	40	På första dagen skall ni ta frukt av era vackraste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd, och ni skall glädja er i sju dagar inför Herrens, er Guds, ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	41	Ni skall fira denna högtid som en Herrens högtid sju dagar om året. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. I sjunde månaden skall ni fira den.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	42	Då skall ni bo i lövhyddor i sju dagar. Alla de som är födda i Israel skall bo i lövhyddor,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	43	för att era efterkommande skall veta att jag lät Israels barn bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	44	Och Mose talade till Israels barn om Herrens högtider.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	2	Befall Israels barn att bära till dig ren olja av krossade oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	3	Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, skall Aron ständigt sköta den inför Herrens ansikte, från kväll till morgon. Det skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	4	Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han ständigt sköta inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	5	Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	6	Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför Herrens ansikte.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	7	På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	8	Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför Herrens ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	9	De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av Herrens eldsoffer. Detta är en evig stadga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	10	En man, som var son till en israelitisk kvinna och en egyptisk man gick ut bland Israels barn. Den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kom då i gräl med varandra i lägret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	11	Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	12	De satte honom i förvar, för att få ett bestämt uttalande från Herrens mun.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	13	Och Herren sade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	14	För ut hädaren utanför lägret. Sedan skall alla som hörde hädelsen lägga sina händer på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	15	Till Israels barn skall du säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	16	Och den som smädar Herrens namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	17	Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	18	Och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	19	Om någon tillfogar sin nästa kroppsskada, skall man göra mot honom som han själv har gjort:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	20	bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan, skall han själv tillfogas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	21	Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	22	En och samma lag skall gälla för er, den skall gälla såväl för främlingen som för den som är född i landet, ty jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	23	Mose talade detta till Israels barn. Och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Israels barn gjorde så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	1	Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	2	Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	3	Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	4	men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	5	Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	6	Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	7	Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	8	Du skall räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	9	Då skall du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta hornet ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen skall ni låta hornet ljuda över hela ert land.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	10	Ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall vara ett jubelår för er. Var och en av er skall då återvända till sin arvedel och var och en av er skall återvända till sin släkt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	11	Ett jubelår skall detta femtionde år vara för er. Då skall ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och ni skall inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	12	Ty det är ett jubelår, heligt skall det vara för er. Av markens egen avkastning skall ni få er föda.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	13	Under ett sådant jubelår skall var och en av er återvända till sin arvedel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	14	Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, skall ni inte göra varandra orätt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	15	Efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa och efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	16	Ju fler åren är, desto högre pris skall du betala, och ju färre de är, desto lägre pris skall du betala. Ty det är ett visst antal grödor han säljer till dig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	17	Ni skall inte göra varandra orätt, du skall frukta din Gud. Ty jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	18	Ni skall följa mina stadgar och mina lagar skall ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	19	Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	20	Om ni frågar: "Vad skall vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?"
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	21	så må ni veta att jag skall befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	22	Och ännu när ni sår under det åttonde året, skall ni ha av den gamla grödan att äta. Ända till dess grödan har kommit in på det nionde året, skall ni ha gammal säd att äta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	23	När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	24	I hela det land ni får till besittning skall ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	25	Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, skall hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	26	Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	27	skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han skall så återvända till sin egendom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	28	Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, skall det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall återvända till sin arvedel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	29	Om någon säljer ett hus i en stad, som är omgiven av murar, skall han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	30	Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått, skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det skall då inte frånträdas på jubelåret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	31	Men hus i byar som inte är omgivna av murar skall räknas till landets åkermark. De skall kunna återlösas, och på jubelåret skall de frånträdas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	32	Angående leviternas städer skall leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	33	Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom, skall det frånträdas på jubelåret, ty husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	34	Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får inte säljas, ty det är deras eviga arvedel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	35	Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	36	Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	37	Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	38	Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	39	Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	40	Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	41	Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	42	Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	43	Och du skall inte härska över dem med hårdhet. Du skall frukta din Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	44	Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, skall du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	45	Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De skall förbli er egendom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	46	Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, skall ingen härska över den andre med hårdhet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	47	Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	48	skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	49	Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	50	Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	51	Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	52	Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	53	Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	54	Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	55	Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	1	Ni skall inte göra er några avgudar och inte resa upp åt er någon avbild eller stod och inte heller i ert land sätta upp några stenar med inhuggna bilder för att tillbe dem. Ty jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	2	Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni ha vördnad. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	3	Om ni vandrar efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	4	skall jag ge er regn i rätt tid, så att jorden ger sin gröda och träden på marken bär sin frukt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	5	Trösktiden skall hos er räcka till vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka till såningstiden, och ni skall ha bröd nog för att äta er mätta och ni skall bo trygga i ert land.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	6	Och jag skall ge frid i landet, ni skall få ro och ingen skall förskräcka er. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och inget svärd skall gå fram genom ert land.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	7	Ni skall jaga era fiender framför er, och de skall falla för era svärd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	8	Fem av er skall jaga hundra framför sig, och hundra av er skall jaga tiotusen, och era fiender skall falla för era svärd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	9	Jag skall vända mig till er och göra er fruktsamma och föröka er, och jag skall upprätthålla mitt förbund med er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	10	Gammal gröda, som legat inne länge, skall ni ha att äta. Ni skall tvingas skaffa undan den gamla för den nya.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	11	Och jag skall resa upp min boning mitt ibland er, och jag skall inte avvisa er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	12	Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	13	Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land, för att ni inte skulle vara slavar där. Jag har brutit sönder ert ok och låtit er gå med upprätt huvud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	14	Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	15	om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	16	då skall också jag handla på samma sätt mot er. Jag skall straffa er med förskräckelse, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni skall så er säd förgäves, ty era fiender skall äta den.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	17	Jag skall vända mitt ansikte mot er, och ni skall bli slagna av era fiender. De som hatar er skall råda över er, och ni skall fly, även om ingen förföljer er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	18	Om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag tukta er sjufalt värre för era synders skull.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	19	Jag skall krossa er stolta makt och låta er himmel bli som järn och er jord som koppar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	20	Er möda skall vara förgäves, ty er jord skall inte ge sin gröda och träden i landet skall inte bära frukt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	21	Om ni ändå gör mig emot och inte vill lyssna på mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	22	Jag skall sända över er vilddjur, som skall döda era barn och fördärva er boskap och minska ert eget antal, så att era vägar blir öde.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	23	Om ni trots detta inte låter varna er av mig utan står mig emot,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	24	skall också jag stå er emot och slå er sjufalt för era synders skull.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	25	Jag skall låta er drabbas av ett hämndens svärd som skall hämnas mitt förbund, och ni skall samlas i städerna. Men där skall jag sända pest ibland er, och ni skall bli överlämnade i fienders hand.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	26	Jag skall så fördärva ert livsuppehälle att ert bröd skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor. Brödet skall lämnas ut efter vikt, och när ni äter skall ni inte bli mätta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	27	Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan står mig emot,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	28	skall också jag i vrede stå er emot och tukta er sjufalt för era synders skull.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	29	Ni skall tvingas äta era söners och döttrars kött.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	30	Jag skall ödelägga era offerhöjder och utrota era solstoder. Jag skall kasta era döda kroppar på era eländiga avgudars döda kroppar, och jag skall visa er ifrån mig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	31	Jag skall göra era städer till ruiner och ödelägga era helgedomar, och jag skall inte mer med välbehag känna doften av era offer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	32	Jag skall själv ödelägga landet, så att era fiender som bor där skall häpna över det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	33	Men er skall jag sprida ut bland hednafolken och jag skall förfölja er med draget svärd. Så skall ert land bli en ödemark och era städer ruiner.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	34	Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater under hela den tid som det ligger öde och ni är i era fienders land. Ja, då skall landet vila och få gottgörelse för sina sabbater.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	35	Hela den tid det ligger öde skall det hålla sabbat och få den vila det inte fick på era sabbater, då ni bodde där.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	36	Och åt dem som blir kvar av er, skall jag ge försagda hjärtan där de är i sina fienders länder, så att de jagas på flykten av ett prasslande löv som rörs av vinden. De skall fly som om de flydde för svärd och falla, även om ingen förföljer dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	37	De skall stupa på varandra som om de stupade för svärd, även om ingen förföljer dem. Ja, ni skall inte kunna hålla stånd mot era fiender.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	38	Ni skall förgås bland hednafolken, och era fienders land skall förtära er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	39	De som blir kvar av er skall genom sin egen missgärning tyna bort i era fienders land. Också genom sina fäders missgärning skall de tyna bort, liksom dessa har gjort.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	40	De skall bekänna den missgärning de själva har begått och den deras fäder har begått, att de har handlat trolöst mot mig och stått mig emot,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	41	så att också jag måste stå dem emot och föra dem bort till deras fienders land. Ja, då skall deras oomskurna hjärtan tvingas att ödmjuka sig, och de skall få lida för sin missgärning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	42	Då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob och jag skall också tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham. Och jag skall tänka på landet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	43	Ty landet skall överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde, när folket är borta. Själva skall de få lida för sin missgärning, just därför att de förkastade mina lagar och därför att de avvisade mina stadgar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	44	Men, medan de är i sina fienders land, skall jag trots detta inte så förkasta eller avvisa dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	45	Nej, dem till godo skall jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	46	Dessa är de stadgar, domslut och lagar som Herren fastställde mellan sig och Israels barn på Sinai berg genom Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	2	Säg till Israels barn: Om någon gör ett heligt löfte, skall du bestämma lösensumman åt Herren för personerna ifråga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	3	Om det gäller en man som är mellan tjugo och sextio år gammal, skall du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	4	Om det är fråga om en kvinna, skall du fastställa värdet till trettio siklar.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	5	Om det är fråga om någon som är mellan fem och tjugo år gammal, skall det värde du fastställer vara tjugo siklar för en pojke och tio siklar för en flicka.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	6	Om det är fråga om någon som är mellan en månad och fem år gammal, skall det värde du bestämmer vara fem siklar silver för en pojke och tre siklar silver för en flicka.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	7	Om det gäller någon som är sextio år gammal eller däröver, skall det värde du bestämmer vara femton siklar för en man och tio siklar för en kvinna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	8	Om någon är så fattig att han inte kan betala det värde du bestämmer, skall han ställas fram inför prästen, och denne skall fastställa ett värde för honom. Efter vad den som gjort löftet kan betala, skall prästen fastställa värdet för honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	9	Om det gäller boskap av de slag man får bära fram som offer åt Herren, skall allt sådant vara heligt, sedan man givit det åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	10	Man får inte utväxla eller byta ut det, varken ett bättre mot ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon ändå byter ut ett djur mot ett annat, skall både det förra och det som har blivit lämnat i utbyte vara heligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	11	Men om frågan gäller något slags orent djur som man inte får bära fram som offer åt Herren, skall djuret ställas fram inför prästen,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	12	och han skall fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som du, prästen, fastställer det, så skall det vara.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	13	Om ägaren vill lösa djuret, skall han till det värde du har bestämt lägga en femtedel av värdet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	14	Om någon helgar sitt hus som något heligt åt Herren, skall prästen fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som han fastställer dess värde, så skall det vara.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	15	Om den som har helgat sitt hus vill lösa det, skall han till det värde i pengar som du har bestämt lägga en femtedel. Då blir det hans.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	16	Om någon helgar åt Herren ett stycke åker av den egendom han ärvt, skall du bestämma dess värde efter utsädet på den. Varje homer utsäde skall motsvara femtio siklar silver.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	17	Om han helgar sin åker ända från jubelåret, skall det förbli vid det värde du bestämmer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	18	Men om han helgar sin åker efter jubelåret, skall prästen beräkna penningvärdet åt honom efter det antal år som återstår till nästa jubelår. Ett motsvarande avdrag skall göras på det värde du förut har bestämt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	19	Om den som har helgat åkern vill lösa den, skall han lägga till en femtedel till det pris du har bestämt. Då förblir den hans.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	20	Om han inte löser åkern utan säljer den till någon annan, får åkern sedan inte lösas,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	21	utan när den frånträds på jubelåret, skall den vara helgad åt Herren som en åker som avskilts för tillspillogivning. Hans egendom tillfaller då prästen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	22	Om någon helgar åt Herren en åker som han har köpt och som inte hör till den egendom han ärvt,
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	23	skall prästen åt honom räkna ut det bestämda värdet fram till jubelåret, och samma dag skall han erlägga den summa som du har bestämt. Den skall vara helgad åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	24	Men på jubelåret skall åkern gå tillbaka till den som den köpts ifrån, till den som ägde den som sin egendom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	25	När du bestämmer något värde, skall det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugo gera.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	26	Men det som är förstfött bland boskap och som tillhör Herren redan som förstfött skall ingen helga. Vare sig det är ett djur av nötboskapen eller ett djur av småboskapen, tillhör det redan Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	27	Men om det är fråga om något orent djur, skall man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga till femtedelen av värdet. Om det inte blir löst, skall det säljas efter det värde du bestämmer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	28	Om det är fråga om något tillspillogivet, som någon har givit till spillo åt Herren av allt han äger, det må vara en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får detta varken säljas eller lösas. Allt tillspillogivet är högheligt och tillhör Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	29	En människa som har blivit tillspillogiven får aldrig lösas. Hon måste dödas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	30	All tionde av jorden, både av säden på jorden och av trädens frukt, tillhör Herren. Den är helgad åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	31	Om någon vill lösa något av sin tionde, skall han lägga till femtedelen av värdet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	32	Beträffande tionde av nötboskap eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven skall vart tionde djur vara helgat åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	33	Man skall inte undersöka om det är bättre eller sämre, och man får inte byta ut det. Om någon ändå byter ut djuret, skall både detta och det som har lämnats i utbyte vara helgat åt Herren. Det får inte lösas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	34	Dessa är de bud som Herren genom Mose gav Israels barn på Sinai berg.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	1	Herren talade till Mose i Sinai öken, i uppenbarelsetältet, på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	2	"Räkna antalet av Israels barn, hela deras menighet efter deras släkter och familjer, med uppräkning av namnen på alla män, var person för sig,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	3	alla vapenföra i Israel som är tjugo år eller äldre. Du och Aron skall inmönstra dem efter deras häravdelningar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	4	En man från varje stam skall vara med er, den som är huvudman för sin stams familjer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	5	Detta är namnen på de män som skall bistå er: Av Ruben: Elisur, Sedeurs son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	6	av Simeon: Selumiel, Surisaddajs son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	7	av Juda: Nahson, Amminadabs son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	8	av Isaskar: Netanel, Suars son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	9	av Sebulon: Eliab, Helons son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	10	av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	11	av Benjamin: Abidan, Gideonis son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	12	av Dan: Ahieser, Ammisaddajs son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	13	av Aser: Pagiel, Okrans son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	14	av Gad: Eljasaf, Deguels son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	15	av Naftali: Ahira, Enans son."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	16	Dessa var utvalda från menigheten, de var ledare för sina fäders stammar, stamhövdingar i Israel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	17	Mose och Aron tog till sig dessa namngivna män.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	18	De samlade hela menigheten på första dagen i andra månaden, och folket blev infört i förteckningen efter sina släkter och familjer, var och en räknad, de som var tjugo år eller äldre, varje person för sig,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	19	allt så som Herren hade befallt Mose. Och han mönstrade dem i Sinai öken.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	20	Avkomlingarna till Rubens, Israels förstföddes, söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, var person för sig, samtliga vapenföra män som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	21	de som inmönstrades av Rubens stam, utgjorde 46 500.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	22	Avkomlingarna till Simeons söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, så många som inmönstrades, var och en räknad, var person för sig, samtliga vapenföra män som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	23	de som inmönstrades av Simeons stam, utgjorde 59 300.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	24	Avkomlingarna till Gads söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	25	de som inmönstrades av Gads stam, utgjorde 45 650.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	26	Avkomlingarna till Judas söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	27	de som inmönstrades av Juda stam, utgjorde 74 600.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	28	Avkomlingarna till Isaskars söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	29	de som inmönstrades av Isaskars stam, utgjorde 54 400.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	30	Avkomlingarna till Sebulons söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	31	de som inmönstrades av Sebulons stam, utgjorde 57 400.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	32	Avkomlingarna till Josefs söner: Avkomlingarna till Efraims söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	33	de som inmönstrades av Efraims stam, utgjorde 40 500.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	34	Avkomlingarna till Manasses söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	35	de som inmönstrades av Manasse stam, utgjorde 32 200.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	36	Avkomlingarna till Benjamins söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	37	de som inmönstrades av Benjamins stam, utgjorde 35 400.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	38	Avkomlingarna till Dans söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	39	de som inmönstrades av Dans stam, utgjorde 62 700.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	40	Avkomlingarna till Asers söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	41	de som inmönstrades av Asers stam, utgjorde 41 500.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	42	Avkomlingarna till Naftalis söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	43	de som inmönstrades av Naftali stam, utgjorde 53 400.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	44	Dessa var de inmönstrade, de som blev inmönstrade av Mose och Aron och Israels hövdingar, tolv män som var och en företrädde sin stamfamilj.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	45	Och alla de av Israels barn som blev inmönstrade efter sina familjer, alla vapenföra i Israel som var tjugo år eller äldre,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	46	alla dessa inmönstrade utgjorde 603 550.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	47	Men leviterna i sin fädernestam blev inte inmönstrade med de övriga.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	48	Ty Herren hade sagt till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	49	Endast Levi stam skall du inte inmönstra, och du skall inte räkna deras antal med Israels barn,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	50	utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	51	När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han dödas.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	52	Israels barn skall resa sina tält var och en i sitt läger och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	53	Men leviterna skall slå läger runt omkring vittnesbördets tabernakel, för att inte vrede skall drabba Israels barns menighet. Och leviterna skall ha ansvaret för vittnesbördets tabernakel och dess skötsel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	54	Israels barn gjorde så, de gjorde i allt som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	1	Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	2	"Israels barn skall slå läger, var och en under sitt baner, vid de fälttecken som hör till deras särskilda familjer. Runt omkring uppenbarelsetältet skall de slå läger, på något avstånd från det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	3	På framsidan, österut, skall Juda slå läger under sitt baner efter sina häravdelningar. Ledare för Juda barn skall vara Nahson, Amminadabs son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	4	med de inmönstrade som utgör hans här, 74 600 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	5	Bredvid honom skall Isaskars stam slå läger. Ledare för Isaskars barn skall vara Netanel, Suars son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	6	med de inmönstrade som utgör hans här, 54 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	7	Därnäst Sebulons stam, och ledare för Sebulons barn skall vara Eliab, Helons son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	8	med de inmönstrade som utgör hans här, 57 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	9	Alla de inmönstrade som tillhör Juda läger utgör 186 400 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp först.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	10	Ruben skall slå läger under sitt baner söderut efter sina häravdelningar. Ledare för Rubens barn skall vara Elisur, Sedeurs son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	11	med de inmönstrade som utgör hans här, 46 500 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	12	Bredvid honom skall Simeons stam slå läger, och ledare för Simeons barn skall vara Selumiel, Surisaddajs son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	13	med de inmönstrade som utgör hans här, 59 300 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	14	Därnäst Gads stam, och ledare för Gads barn skall vara Eljasaf, Reguels son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	15	med de inmönstrade som utgör hans här, 45 650 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	16	Alla de inmönstrade som tillhör Rubens läger utgör 151 450 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp som nummer två.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	17	Sedan skall uppenbarelsetältet gå med leviternas läger i mitten av lägren. I den ordning de slår läger skall de också gå, var och en på sin plats, under sina baner.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	18	Efraim skall slå läger under sitt baner västerut, efter sina häravdelningar. Ledare för Efraims barn skall vara Elisama, Ammihuds son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	19	med de inmönstrade som utgör hans här, 40 500 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	20	Bredvid honom skall Manasse stam slå läger, och ledare för Manasse barn skall vara Gamliel, Pedasurs son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	21	med de inmönstrade som utgör hans här, 32 200 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	22	Därnäst Benjamins stam, och ledare för Benjamins barn skall vara Abidan, Gideonis son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	23	med de inmönstrade som utgör hans här, 35 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	24	Alla de inmönstrade som tillhör Efraims läger utgör 108 100 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp som nummer tre.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	25	Dan skall slå läger under sitt baner norrut, efter sina häravdelningar. Ledare för Dans barn skall vara Ahieser, Ammisaddajs son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	26	med de inmönstrade som utgör hans här, 62 700 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	27	Bredvid honom skall Asers stam slå läger, och ledare för Asers barn skall vara Pagiel, Okrans son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	28	med de inmönstrade som utgör hans här, 41 500 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	29	Därnäst Naftali stam, och ledare för Naftalis barn skall vara Ahira, Enans son,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	30	med de inmönstrade som utgör hans här, 53 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	31	Alla de inmönstrade som tillhör Dans läger utgör 157 600 man. De skall bryta upp sist, under sitt baner."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	32	Dessa var de av Israels barn som inmönstrades efter sina familjer. Alla som efter sina häravdelningar inmönstrades i lägren utgjorde 603 550 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	33	Men leviterna inmönstrades inte med de andra israeliterna, ty så hade Herren befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	34	Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose. De slog läger under sina baner, och de bröt upp var och en i sin släkt, efter sin familj.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	1	Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt vid den tid då Herren talade med Mose på Sinai berg.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	2	Arons söner hette Nadab, den förstfödde, och Abihu, Eleasar och Itamar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	3	Detta var namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade invigts till att vara präster.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	4	Men Nadab och Abihu dog inför Herrens ansikte, när de bar fram främmande eld inför Herren i Sinai öken, och de hade inga söner. Därför var Eleasar och Itamar präster under sin fader Aron.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	5	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	6	"Levi stam skall du föra hit och låta dem stå inför prästen Aron för att betjäna honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	7	De skall utföra vad som åligger honom och hela menigheten inför uppenbarelsetältet genom att göra tjänst vid tabernaklet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	8	Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	9	Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	10	Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	11	Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	12	"Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	13	ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	14	Herren talade till Mose i Sinai öken. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	15	"Mönstra Levi barn efter deras familjer och släkter. Alla av manligt kön som är en månad eller äldre skall du räkna."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	16	Mose inmönstrade dem enligt Herrens ord så som han hade blivit befalld.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	17	Och detta är Levis söner, de hette: Gerson, Kehat och Merari.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	18	Detta är namnen på Gersons söner efter sina släkter: Libni och Simei.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	19	Kehats söner efter sina släkter var Amram och Jishar, Hebron och Ussiel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	20	Meraris söner efter sina släkter var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter efter deras familjer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	21	Från Gerson härstammade libniternas släkt och simeiternas släkt. Dessa var gersoniternas släkter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	22	De av dem som inmönstrades, sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde 7 500.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	23	Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet, västerut.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	24	Furste för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	25	Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet ha vården om tabernaklet och tältet med dess överdrag, och om förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	26	om förgårdens omhängen och förhänget framför ingången till förgården som omgav tabernaklet och altaret, vidare om alla tältlinor, ja, allt arbete som hörde till detta.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	27	Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkt, hebroniternas släkt och ussieliternas släkt. Dessa var kehatiternas släkter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	28	När man räknade alla av manligt kön som var en månad eller äldre utgjorde de 8 600. Dessa skulle ha vården om de heliga föremålen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	29	Kehatiternas släkter hade sitt läger vid södra sidan av tabernaklet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	30	Ledare för de kehatitiska släkternas stamfamilj var Elisafan, Ussiels son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	31	De skulle ha vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehör till de heliga föremålen som användes vid tjänsten, likaså om förhänget och allt arbetet med det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	32	Men högste ledare för alla leviterna var Eleasar, prästen Arons son. Han hade tillsyn över dem som ansvarade för helgedomen och dess skötsel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	33	Från Merari härstammade mahliternas släkt och musiternas släkt. Dessa var merariternas släkter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	34	De av dem som inmönstrades, sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde 6 200.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	35	Ledare för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt läger vid norra sidan av tabernaklet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	36	Och Meraris barn fick till uppgift att ha vården om brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehör - allt arbete med dessa föremål,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	37	likaså om stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	38	Mitt för tabernaklet på framsidan, mitt för uppenbarelsetältet österut, hade Mose och Aron och hans söner sitt läger. På Israels barns vägnar var de ansvariga för vården av helgedomen. Men om någon främmande kom nära det heliga, skulle han dödas.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	39	De inmönstrade leviterna, som Mose och Aron på Herrens befallning inmönstrade efter deras släkter, alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde tillsammans 22 000.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	40	Herren sade till Mose: "Mönstra alla förstfödda av manligt kön bland Israels barn, alla som är en månad eller äldre, och räkna antalet namn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	41	Och tag ut åt mig leviterna - ty jag är Herren - i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	42	Mose mönstrade alla förstfödda bland Israels barn, så som Herren hade befallt honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	43	Och de förstfödda av manligt kön, varje namn räknat av de inmönstrade som var en månad eller äldre, utgjorde 22 273.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	44	Och Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	45	"Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	46	Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	47	skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	48	Dessa pengar skall du ge åt Aron och hans söner till lösen för de övertaliga bland dem."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	49	Mose tog lösensumman från de övertaliga, när man räknade dem som var lösta genom leviterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	50	Av Israels barns förstfödda tog han emot pengarna, 1 365 siklar efter helgedomssikelns vikt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	51	Och Mose gav lösensumman åt Aron och hans söner, efter Herrens ord och befallning till Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	1	Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	2	"Räkna antalet av Kehats söner bland leviterna efter deras släkter och familjer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	3	från trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	4	Detta är den tjänst som kehatiterna skall ha vid uppenbarelsetältet: att ta vård om de högheliga föremålen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	5	När lägret bryter upp skall Aron och hans söner gå in och ta ner den förlåt som hänger framför arken, och med den skall de övertäcka vittnesbördets ark.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	6	Över förlåten skall de lägga ett överdrag av tahasskinn och över det breda ut en vävnad, helt mörkblå. Sedan skall de sätta in stängerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	7	Över skådebrödsbordet skall de breda en mörkblå vävnad, och på den skall de ställa faten, skålarna och bägarna samt kannorna till drickoffren. 'Det beständiga brödet' skall också läggas på det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	8	Över detta skall de breda en karmosinröd vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan skall de sätta in stängerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	9	Och de skall ta en mörkblå vävnad och täcka över ljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor samt alla de oljekärl som hör till den och som används vid tjänstgöringen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	10	Sedan skall de lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag av tahasskinn och lägga allt på en bår.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	11	Över det gyllene altaret skall de breda en mörkblå vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan skall de sätta in stängerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	12	Och de skall ta alla redskap vid tjänstgöringen, de som används vid tjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i en mörkblå vävnad och täcka över dem med ett överdrag av tahasskinn och lägga dem på en bår.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	13	De skall också ta bort askan från altaret och breda en purpurröd vävnad över det,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	14	och där skall de lägga alla tillbehör som används under tjänstgöringen vid det: eldfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, altarets alla tillbehör. Över detta skall de breda ett överdrag av tahasskinn och sedan sätta in stängerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	15	När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de dö. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	16	Eleasar, prästen Arons son, skall ha ansvar för oljan till ljusstaken, den väldoftande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han har ansvaret för hela tabernaklet och för allt som finns i det, de heliga föremålen och deras tillbehör."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	17	Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	18	"Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	19	utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	20	men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de dö."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	21	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	22	"Räkna också antalet av Gersons barn efter deras familjer och släkter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	23	Inmönstra dem som är trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	24	Detta är den tjänst gersoniternas släkter skall ha, vad de skall göra och vad de skall bära:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	25	De skall bära tabernaklets tygvåder, uppenbarelsetältet och dess överdrag och överdraget av tahasskinn, som ligger ovanpå detta, och förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	26	vidare förgårdens omhängen, förhänget framför porten till förgården som omger tabernaklet och altaret, samt dess linor och alla redskap till arbetet med tabernaklet. De skall utföra allt som behöver göras med dessa ting.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	27	På order av Aron och hans söner skall gersoniternas hela tjänstgöring ske i fråga om allt som de har att bära och göra. Ni skall överlämna i deras vård allt vad de skall bära.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	28	Detta är den tjänst som gersoniternas släkter skall ha vid uppenbarelsetältet. Och de skall utföra sin tjänst under ledning av Itamar, prästen Arons son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	29	Meraris barn skall du inmönstra efter deras släkter och familjer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	30	Inmönstra dem som är trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	31	Och detta är vad de har till uppgift att bära, allt som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	32	liksom stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor, med alla deras tillbehör och allt som hör till arbetet vid det. Ni skall göra en lista över de föremål var och en har att bära.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	33	Detta är den tjänst merariternas släkter skall ha, allt som hör till deras tjänst vid uppenbarelsetältet. Och de skall utföra den under ledning av Itamar, prästen Arons son."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	34	Mose och Aron och menighetens furstar inmönstrade Kehats barn efter deras släkter och familjer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	35	dem som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	36	Och de inmönstrade efter deras släkter utgjorde 2 750.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	37	Dessa var de inmönstrade av kehatiternas släkter, alla de som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	38	De av Gersons barn som inmönstrades efter sina släkter och familjer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	39	de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	40	dessa som inmönstrades efter sina släkter och familjer utgjorde 2 630.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	41	Dessa var de inmönstrade av gersoniternas släkter, alla de som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	42	De av Meraris barns släkter som inmönstrades efter sina släkter och familjer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	43	de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män, som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	44	dessa som inmönstrades efter sina släkter, utgjorde 3 200.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	45	Dessa var de inmönstrade av Meraris barns släkter, de som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	46	De av leviterna som Mose och Aron och Israels furstar inmönstrade efter deras släkter och familjer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	47	de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla som kom för att utföra något arbete med att tjäna eller någon tjänst med att bära vid uppenbarelsetältet,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	48	dessa som inmönstrades utgjorde 8 580.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	49	Efter Herrens befallning blev de inmönstrade genom Mose, var och en till det som han skulle göra eller bära. Var och en fick det åliggande som Herren befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	2	"Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som blivit oren genom en död kropp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	3	En sådan, vare sig man eller kvinna, skall ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger, där jag bor mitt ibland dem."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	4	Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	5	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	6	"Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och ådrager sig skuld,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	7	skall han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta skall han ge åt den som han har gjort orätt emot.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	8	Men om den drabbade inte har någon nära släkting, som kan ta emot gottgörelsen för hans orätt, skall ersättningen för detta ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge med vilken försoning bringas för den skyldige.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	9	Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen skall tillhöra denne.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	10	De heliga gåvor var och en ger tillhör honom, ja, vad någon ger åt prästen tillhör denne."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	11	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	12	"Säg till Israels barn: Om någon mans hustru har kommit på avvägar och varit otrogen mot sin man,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	13	genom att någon annan har legat med henne och haft sädesuttömning, och hennes man ingenting sett och hon hemlighåller att hon orenats och inget vittne finns mot henne och hon inte har blivit tagen på bar gärning,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	14	och svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	15	då skall mannen föra sin hustru till prästen och som offer för henne frambära en tiondels efa kornmjöl, men han skall inte gjuta någon olja eller lägga någon rökelse på offret, ty det är ett misstankeoffer, ett påminnelseoffer, som skall påminna om en missgärning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	16	Och prästen skall föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	17	Han skall ta heligt vatten i ett lerkärl och ta något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	18	Prästen skall ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret på hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand skall prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	19	Därefter skall prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så skall detta bittra vatten som för med sig förbannelse inte skada dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	20	Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	21	- prästen skall nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: - " Herren skall göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren skall låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	22	och må detta vatten som för med sig förbannelse komma in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna." Och kvinnan skall säga: "Amen, amen."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	23	Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	24	Och han skall ge kvinnan att dricka av det bittra vatten som för med sig förbannelse, och detta vatten som för med sig förbannelse skall komma in i henne och orsaka bitter smärta.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	25	Prästen skall ta misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	26	Och prästen skall ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och förbränna det på altaret. Därefter skall han ge kvinnan vattnet att dricka.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	27	När han givit henne vattnet att dricka, skall detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, skall vattnet som för med sig förbannelse gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk skall svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan skall bli en förbannelse bland sitt folk.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	28	Men om kvinnan inte har låtit orena sig, utan är ren, skall inget skada henne, och hon skall kunna bli havande.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	29	Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	30	eller när svartsjukans ande kommer över en man, så att han misstänker sin hustru. Han skall då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen skall göra med henne allt vad denna lag påbjuder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	31	Så skall mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	2	"Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte, att avskilja sig för Herren,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	3	skall han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft, och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torra.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	4	Så länge hans nasirtid varar, skall han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	5	Så länge hans nasirlöfte varar skall inte någon rakkniv komma på hans huvud. Till dess att de dagar som han är avskild för Herren har nått sitt slut, skall han vara helig och låta håret växa långt på sitt huvud.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	6	Så länge han är avskild för Herren, får han inte komma nära en död kropp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	7	Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig, om de skulle dö, ty han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	8	Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	9	Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, skall han raka sitt huvud den dag han blir ren; på sjunde dagen skall han raka det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	10	På åttonde dagen skall han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	11	Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han ådragit sig genom den döda kroppen. Sedan skall han samma dag helga sitt huvud.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	12	Han skall inviga sig till nasir åt  Herren samma antal dagar som han förut avskilt sig och han skall föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	13	Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	14	och han skall som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	15	dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och drickoffer som hör till.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	16	Detta skall prästen bära fram inför Herrens ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	17	Baggen skall han offra till gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det matoffer och drickoffer som hör till.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	18	Och vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han skall ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	19	När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, skall prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga detta på nasirens händer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	20	Och prästen skall vifta detta som ett viftoffer inför Herrens ansikte. Det skall vara helgat åt prästen tillsammans med viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	21	Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet skall offra åt Herren, förutom vad han i övrigt kan anskaffa. Han måste infria det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	22	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	23	"Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	24	Herren välsigne dig och bevare dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	25	Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	26	Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	27	På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	1	Mose hade nu satt upp tabernaklet och smort och helgat det med alla dess tillbehör. Likaså hade han satt upp altaret med alla dess tillbehör och smort och helgat dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	2	Och Israels ledare, huvudmännen för sina familjer, stamhövdingarna, de som stod i spetsen för de inmönstrade, bar fram sina offergåvor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	3	Som sin offergåva förde de fram inför Herrens ansikte sex övertäckta vagnar och tolv oxar, en vagn för två ledare och en oxe för varje ledare, och de förde fram dem inför tabernaklet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	4	Och Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	5	"Tag emot detta av dem och använd det till tjänsten vid uppen-barelsetältet. Och du skall ge det åt leviterna efter behoven i vars och ens tjänst."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	6	Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem åt leviterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	7	Två vagnar och fyra oxar gav han åt Gersons barn efter behoven i deras tjänst.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	8	Fyra vagnar och åtta oxar gav han åt Meraris barn efter behoven i den tjänst de utförde under ledning av Itamar, prästen Arons son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	9	Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	10	Ledarna förde fram gåvor till altarets invigning den dag då det smordes. När ledarna förde fram dessa offergåvor inför altaret,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	11	sade Herren till Mose: "Låt ledarna, en i sänder, var och en på sin dag, föra fram sina offergåvor till altarets invigning."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	12	Den som på första dagen förde fram sin offergåva var Nahson, Amminadabs son, av Juda stam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	13	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	14	en guldskål om tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	15	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	16	en bock till syndoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	17	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Nahsons, Amminadabs sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	18	På andra dagen förde Netanel, Suars son, ledaren för Isaskar, fram sin gåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	19	Som sin offergåva förde han fram ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	20	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	21	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	22	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	23	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Netanels, Suars sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	24	På tredje dagen kom ledaren för Sebulons barn, Eliab, Helons son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	25	Hans offergåva var ett silverfat med en vikt på etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	26	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	27	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	28	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	29	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Eliabs, Helons sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	30	På fjärde dagen kom ledaren för Rubens barn, Elisur, Sedeurs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	31	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	32	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	33	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	34	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	35	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	36	På femte dagen kom ledaren för Simeons barn, Selumiel, Surisaddajs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	37	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	38	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	39	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	40	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	41	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Selumiels, Surisaddajs sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	42	På sjätte dagen kom ledaren för Gads barn, Eljasaf, Deguels son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	43	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	44	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	45	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	46	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	47	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	48	På sjunde dagen kom ledaren för Efraims barn, Elisama, Ammihuds son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	49	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	50	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	51	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	52	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	53	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Elisamas, Ammihuds sons offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	54	På åttonde dagen kom ledaren för Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	55	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	56	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	57	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	58	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	59	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Gamliels, Pedasurs sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	60	På nionde dagen kom ledaren för Benjamins barn, Abidan, Gideonis son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	61	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	62	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	63	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	64	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	65	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	66	På tionde dagen kom ledaren för Dans barn, Ahieser, Ammisaddajs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	67	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	68	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	69	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	70	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	71	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Ahiesers, Ammisaddajs sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	72	På elfte dagen kom ledaren för Asers barn, Pagiel, Okrans son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	73	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	74	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	75	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	76	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	77	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	78	På tolfte dagen kom ledaren för Naftali barn, Ahira, Enans son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	79	Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	80	en guldskål på tio siklar, full med rökelse,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	81	vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	82	en bock till syndoffer
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	83	samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Ahiras, Enans sons, offergåva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	84	Detta var vad Israels ledare skänkte till altarets invigning, när det blev smort: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolv guldskålar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	85	Varje silverfat vägde etthundratrettio siklar och varje skål sjuttio siklar, så att silvret i kärlen vägde tillsammans tvåtusenfyrahundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	86	De tolv guldskålarna fulla av rökelse vägde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, så att guldet i skålarna vägde sammanlagt etthundratjugo siklar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	87	Antalet djur till brännoffer var tolv tjurar, tolv baggar, tolv årsgamla lamm med tillhörande matoffer, och tolv bockar till syndoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	88	Antalet djur till gemenskapsoffer var tjugofyra tjurar, sextio baggar, sextio bockar och sextio årsgamla lamm. Detta var offergåvorna till altarets invigning, sedan det hade blivit smort.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	89	När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten tala till sig från nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna. Och han talade till honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	2	"Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, skall du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	3	Och Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	4	Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som Herren hade visat Mose gjorde han ljusstaken.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	5	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	6	"Bland Israels barn skall du ta ut leviterna och rena dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	7	På följande sätt skall du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	8	Sedan skall de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du skall ta en annan ungtjur till syndoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	9	Och du skall föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels menighet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	10	När du har fört fram leviterna inför Herrens ansikte, skall Israels barn lägga sina händer på dem,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	11	och Aron skall föra fram leviterna inför Herrens ansikte som ett viftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta Herrens tjänst.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	12	Och leviterna skall lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt Herren för att bringa försoning för leviterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	13	Sedan skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett viftoffer åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	14	På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så att de tillhör mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	15	Sedan du har renat leviterna och fört fram dem såsom ett viftoffer, skall de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	16	ty bland Israels barn är de givna åt mig som en gåva. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	17	Allt förstfött bland Israels barn tillhör mig, både människor och boskap. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	18	Jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	19	Och jag har bland Israels barn givit leviterna som gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga skall drabba dem när de kommer nära helgedomen."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	20	Mose, Aron och hela Israels menighet gjorde med leviterna i allt så som Herren hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	21	Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem såsom ett viftoffer inför Herrens ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	22	Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	23	Och Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	24	"Detta gäller angående leviterna: De som är tjugofem år eller äldre skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	25	Men när leviten blir femtio år skall han vara fri från sin tjänst, och han skall då inte längre göra tjänst.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	26	Han må hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst skall han inte inneha. Så skall du handla med leviterna ifråga om deras åligganden."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	1	Herren talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	2	"Israels barn skall fira påskhögtid på den bestämda tiden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	3	På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, skall ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter skall ni fira den."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	4	Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	5	De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	6	Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa, så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	7	och sade till Mose: "Vi har blivit orena genom en död människa. Skall vi därför nekas att bland Israels barn frambära Herrens offergåva på bestämd tid?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	8	Mose svarade dem: "Stanna här, så vill jag höra vad Herren befaller om er."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	9	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	10	"Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira Herrens påskhögtid.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	11	De skall då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter skall de äta påskalammet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	12	Inget av det skall lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det skall slås sönder. De skall fira påskhögtiden i allt så som det är föreskrivet om den.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	13	Men den som är ren och inte är på resa, men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han skall utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram Herrens offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	14	Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, skall han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni skall ha en och samma stadga för främlingen och för den som är född i landet."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	15	På den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	16	Så var det alltid: Molnskyn övertäckte det, och om natten såg den ut som eld.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	17	Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	18	På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	19	Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	20	Ibland stannade molnskyn över tabernaklet endast några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	21	Ibland stannade molnskyn endast från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	22	Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	23	På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	2	"Gör dig två silvertrumpeter, i hamrat arbete skall du göra dem. Du skall använda dem när menigheten skall sammankallas och när lägren skall bryta upp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	3	När man stöter i dem båda skall hela menigheten samlas hos dig vid ingången till uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	4	Men när man stöter endast i den ena, skall furstarna, huvudmännen för Israels ätter, samlas hos dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	5	När ni blåser en larmsignal, skall de läger som ligger österut bryta upp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	6	Och när ni blåser larmsignal för andra gången, skall de läger som ligger söderut bryta upp. När lägren skall bryta upp skall man blåsa larmsignal.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	7	Men när församlingen skall sammankallas, skall ni inte blåsa larmsignal utan stöta i trumpeterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	8	Det är Arons söner, prästerna, som skall blåsa i trumpeterna. Detta skall vara en evig stadga för er, släkte efter släkte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	9	När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som angriper er, skall ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då skall ni bli ihågkomna inför Herrens, er Guds, ansikte, och bli räddade från era fiender.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	10	Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader, skall ni stöta i trumpeterna vid era brännoffer och gemenskapsoffer. De skall göra att ni blir ihågkomna inför er Gud. Jag är Herren, er Gud."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	11	Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	12	Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	13	När de nu första gången bröt upp efter Herrens befallning genom Mose,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	14	var det Juda barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nahson, Amminadabs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	15	Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars stam var Netanel, Suars son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	16	Anförare för den här som utgjordes av Sebulons stam var Eliab, Helons son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	17	Sedan tabernaklet hade tagits ner, bröt Gersons och Meraris barn upp och bar tabernaklet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	18	Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisur, Sedeurs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	19	Anförare för den här som utgjordes av Simeons stam var Selumiel, Surisaddajs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	20	Anförare för den här som utgjordes av Gads stam var Eljasaf, Deguels son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	21	Sedan bröt kehatiterna upp, de bar de heliga föremålen. Och tabernaklet sattes upp innan de hann fram.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	22	Därefter bröt Efraims läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisama, Ammihuds son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	23	Anförare för den här som utgjordes av Manasse stam var Gamliel, Pedasurs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	24	Och anförare för den här som utgjordes av Benjamins stam var Abidan, Gideonis son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	25	Därefter bröt Dans läger upp under sitt baner som en eftertrupp för alla läger, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddajs son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	26	Anförare för den här som utgjordes av Asers stam var Pagiel, Okrans son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	27	Och anförare för den här som utgjordes av Naftalis stam var Ahira, Enans son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	28	Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	29	Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: "Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	30	Men han svarade honom: "Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	31	Mose sade: "Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du skall bli vårt öga.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	32	Om du följer med oss skall vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	33	Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse viloplats åt dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	34	Herrens molnsky svävade över dem om dagen, när de bröt upp från sin lägerplats.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	35	Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: "Stå upp, Herre! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	36	Och när den sattes ner, sade han: "Vänd åter, Herre, till Israels ätters många tusenden."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	1	Folket började högljutt klaga inför Herren hur illa de hade det. Då Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	2	Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	3	Platsen fick namnet Tabeera, därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	4	Den blandade hop som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: "Vem skall ge oss kött att äta?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	5	Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	6	Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	7	Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	8	Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	9	När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	10	Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes Herrens vrede, och Mose blev illa till mods.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	11	Och Mose sade till Herren: "Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	12	Har då jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: 'Bär dem i din famn, så som spädbarnet bärs av sin vårdare' in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	13	Varifrån skall jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	14	Jag orkar inte ensam bära hela detta folk, det är för tungt för mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	15	Om det är så här du vill handla mot mig, döda mig då genast, om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se detta elände"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	16	Då sade Herren till Mose: "Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och dess tillsyningsmän bland folket. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	17	Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	18	Säg till folket: Helga er till i morgon, så skall ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem skall ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför skall nu Herren ge er kött att äta.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	19	Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	20	utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ty ni har förkastat Herren som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	21	Mose sade: "Sexhundratusen man fotfolk har jag omkring mig, och du säger: Jag skall ge dem kött att äta under en månad!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	22	Finns det då tillräckligt med får och nötboskap att slakta, så att det räcker till åt dem? Eller skall alla fiskar i havet fångas, så att det räcker till åt dem?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	23	Herren svarade Mose: "Är då Herrens arm för kort? Du skall nu få se om det jag sagt skall hända dig eller inte."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	24	Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	25	Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	26	Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	27	Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	28	Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	29	Men Mose sade till honom: "Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	30	Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	31	Och en stormvind for ut från Herren. Den förde med sig vaktlar från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar över marken.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	32	Folket gick då hela den dagen och natten och följande dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer, och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	33	Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket, och Herren slog dem med en mycket svår plåga.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	34	Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava, ty där begravde man dem av folket som hade gripits av begär.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	35	Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	1	Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	2	De sade: "Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och Herren hörde detta.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	3	Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	4	Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet." Och de gick dit ut alla tre.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	5	Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	6	Och han sade: "Hör nu mina ord. Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	7	Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	8	Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gåtor, och han får se Herrens gestalt. Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Mose?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	9	Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	10	När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	11	Då sade Aron till Mose: "O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	12	Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	13	Då ropade Mose till Herren: "O, Gud, gör henne frisk!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	14	Herren svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	15	I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	1	Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	2	Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	3	"Sänd ut män för att bespeja Kanaans land, som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam skall ni sända. Var och en av dem skall vara en ledare."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	4	På Herrens befallning sände Mose ut dem från öknen Paran. Alla var huvudmän bland Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	5	Deras namn var: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	6	av Simeons stam: Safat, Horis son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	7	av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	8	av Isaskars stam: Jigal, Josefs son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	9	av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	10	av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	11	av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	12	av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	13	av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	14	av Asers stam: Setur, Mikaels son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	15	av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	16	av Gads stam: Geuel, Makis son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	17	Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	18	Mose sände i väg dem för att bespeja Kanaans land och sade till dem: "Drag upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	19	Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	20	om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	21	om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt." Det var den tid då de första druvorna mognade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	22	De gav sig av och bespejade landet, från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	23	De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sesaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. - Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. -
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	24	De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	25	Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	26	Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade bespejat landet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	27	De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels menighet i öknen Paran i Kadesh, där de avgav rapport för dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	28	Och de sade till Mose: "Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	29	Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	30	Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiter och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	31	Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: "Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	32	Men de män som hade gått upp med honom sade: "Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	33	Och inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	34	Vi såg också jättarna där - Anaks barn kom från jättestammen - och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	1	Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	2	Alla Israels barn knotade mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	3	Varför leder Herren oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra hustrur och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	4	Och de sade till varandra: "Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	5	Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den samlade menigheten av Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	6	Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade bespejat landet, rev sönder sina kläder
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	7	och sade till hela Israels menighet: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett mycket, mycket gott land.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	8	Om Herren har behag till oss, skall han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	9	Men var inte upproriska mot Herren och frukta inte för folket i landet, för de skall bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss. Frukta inte för dem."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	10	Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig Herrens härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	11	Och Herren sade till Mose: "Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	12	Jag skall slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än detta."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	13	Mose sade till Herren: "Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	14	och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, Herre, är mitt ibland detta folk, att du, Herre, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	15	Om du dödar detta folk, alla på en gång, skall folken som hört talas om dig säga:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	16	'Därför att Herren inte förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat dem, har han slaktat dem i öknen.'
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	17	Nej, låt nu Herrens kraft bevisa sig stor, så som du själv har sagt:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	18	Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse, men låter inte någon bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	19	Förlåt nu detta folks missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	20	Då sade Herren: "Jag förlåter dem enligt ditt ord.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	21	Men så sant jag lever och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	22	Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	23	av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig skall få se det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	24	Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför skall jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skall ta det i besittning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	25	Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och tag vägen mot öknen åt Röda havet till."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	26	Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	27	"Hur länge skall denna onda menighet knota mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt knotar mot mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	28	Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger Herren, jag skall göra med er så som ni själva har sagt inför mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	29	Här i öknen skall era döda kroppar falla, alla ni som har blivit inmönstrade, alla som är tjugo år eller äldre, eftersom ni har knotat mot mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	30	Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	31	Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem skall jag föra in där, och de skall lära känna det land som ni har förkastat.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	32	Men era döda kroppar skall falla här i öknen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	33	Och era barn skall vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet, till dess att era döda kroppar förmultnat i öknen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	34	Så som ni under fyrtio dagar har bespejat landet, skall ni under fyrtio år - ett år för varje dag - bära på era synder. Ni skall då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	35	Jag, Herren, har talat. Jag skall i sanning göra så med hela denna onda menighet som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen skall de omkomma, här skall de dö."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	36	De män som Mose hade sänt för att bespeja landet och som vid sin återkomst hade fått hela menigheten att knota mot honom genom att tala illa om landet,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	37	ja, dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse, inför Herrens ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	38	Av de män som hade gått ut för att bespeja landet överlevde endast Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	39	Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	40	De steg upp tidigt följande morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: "Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som Herren har talat om."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	41	Men Mose sade: "Varför vill ni överträda Herrens befallning? Det kommer inte att lyckas.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	42	Herren är inte med er. Därför skall ni inte dra dit upp för att inte bli slagna inför era fiender.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	43	Amalekiterna och kananeerna skall där möta er, och ni kommer att falla för svärd, ty ni har vänt er bort ifrån Herren, och därför kommer Herren inte att vara med er."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	44	I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men Herrens förbundsark och Mose lämnade inte lägret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	45	Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	2	"Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land som jag ger er att bo i,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	3	och ni vill offra ett eldsoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer av nötboskap eller småboskap, för att bereda Herren en ljuvlig doft - vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller om det är ett frivilligt offer eller era högtidsoffer -
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	4	så skall den som bär fram ett sådant offer åt Herren, också som matoffer bära fram en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin olja,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	5	och som drickoffer skall du offra en fjärdedels hin vin för varje lamm tillsammans med brännoffret eller slaktoffret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	6	Till en bagge skall du som matoffer offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med en tredjedels hin olja,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	7	och som drickoffer skall du bära fram en tredjedels hin vin till en ljuvlig doft för Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	8	När du offrar en ungtjur till brännoffer eller slaktoffer för att fullgöra ett löfte eller som gemenskapsoffer åt Herren,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	9	skall du tillsammans med tjuren som matoffer bära fram tre tiondels efa fint mjöl, blandat med en halv hin olja,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	10	och som drickoffer skall du bära fram en halv hin vin, det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	11	På detta sätt skall man göra med varje tjur, varje bagge, varje lamm eller killing.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	12	Efter det antal ni offrar, skall ni göra så med var och en efter deras antal.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	13	Varje infödd skall göra på detta sätt när han bär fram ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	14	När en främling som bor hos er eller någon som vistas ibland er i kommande släkten vill offra ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren, skall han göra så som ni gör.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	15	Inom församlingen skall samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så skall det vara för främlingen inför Herrens ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	16	Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för främlingen som bor hos er."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	17	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	18	"Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	19	då skall ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	20	Av det första ni bakar skall ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge skall ni ge den.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	21	Ni skall ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	22	Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud, som Herren kungjorde för Mose
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	23	- allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, -
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	24	om det skedde av misstag utan att menigheten visste det, skall hela menigheten offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och drickoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	25	Och prästen skall bringa försoning för hela Israels menighet, och de skall få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	26	Hela Israels menighet och främlingen som bor ibland dem skall få förlåtelse, ty hela folket hade del i synden som skedde av misstag.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	27	Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	28	Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	29	Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	30	Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	31	Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	32	Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	33	De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	34	Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	35	Och Herren sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	36	Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	37	Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	38	"Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, skall göra tofsar i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått snöre på varje hörntofs.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	39	Ni skall ha sådana tofsar, och när ni ser dem skall ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	40	Så skall ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	41	Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	1	Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	2	och gjorde uppror mot Mose. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i menigheten, valda av folkförsamlingen, ansedda män.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	3	De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: "Nu får det vara nog! Hela menigheten är ju helig, alla är det, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphäver ni er då över Herrens församling?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	4	När Mose hörde detta föll han ner på sitt ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	5	Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: "I morgon skall Herren visa vem som hör honom till, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer skall få komma inför honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	6	Gör så här: Tag era fyrfat, du Kora och hela din hop,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	7	och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför Herrens ansikte i morgon. Den man som Herren då utväljer, han är den helige. Nu får det vara nog, ni Levi söner!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	8	Och Mose sade till Kora: "Hör, ni Levi söner!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	9	Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet för att låta er komma inför sig och göra tjänst i Herrens tabernakel och stå inför menigheten och betjäna den.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	10	Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	11	Det är därför som du och hela din hop har rotat er samman mot Herren. Vem är Aron att ni skulle knota mot honom?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	12	Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: "Vi kommer inte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	13	Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	14	Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. Vill du sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	15	Då blev Mose mycket vred och sade till Herren: "Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	16	Mose sade till Kora: "I morgon skall du och hela din hop träda fram inför Herrens ansikte, du själv och de och Aron.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	17	Och var och en av er skall ta sitt fyrfat och lägga rökelse på det och bära sitt fyrfat fram inför Herrens ansikte, tvåhundrafemtio fyrfat. Du själv och Aron skall också ta var sitt fyrfat."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	18	Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	19	Kora samlade hela menigheten mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet. Då visade sig Herrens härlighet för hela menigheten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	20	Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	21	"Skilj er från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	22	Då föll de ner på sina ansikten och sade: "O Gud, den Gud som råder över anden i allt kött, skall du vredgas på hela menigheten därför att en enda man syndar?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	23	Då talade Herren till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	24	"Säg till menigheten: Drag er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	25	Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	26	Mose talade till menigheten. Han sade: "Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	27	Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	28	Och Mose sade: "Av detta skall ni förstå att det är Herren som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	29	Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har Herren inte sänt mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	30	Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och uppslukar dem med allt vad de äger så att de far levande ner i dödsriket, då skall ni förstå att dessa människor har föraktat Herren."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	31	Just som han hade sagt detta, rämnade marken under dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	32	Jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	33	De for levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	34	Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars kommer också vi att uppslukas av jorden!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	35	Och eld gick ut från Herren och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	36	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	37	"Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han skall ta fyrfaten ut ur branden och kasta elden långt bort, ty de har blivit heliga.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	38	Och dessa fyrfat som tillhörde de män som syndade och förlorade sina liv, dem skall man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, ty de har varit framburna inför Herrens ansikte och har därför blivit heliga. De skall vara ett tecken för Israels barn."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	39	Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar vilka de som bränts upp hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	40	De skulle vara till en påminnelse för Israels barn så att ingen främling, ingen som inte var av Arons släkt, skulle träda fram och antända rökelse inför Herrens ansikte, för att inte bli som Kora och hans hop - allt i enlighet med vad Herren hade sagt honom genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	41	Men dagen efter knotade hela Israels menighet mot Mose och Aron och sade: "Det är ni som har dödat Herrens folk!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	42	Och det hände att när menigheten samlades mot Mose och Aron och de vände sig mot uppenbarelsetältet, se, då övertäcktes det av molnskyn och Herrens härlighet visade sig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	43	Mose och Aron gick fram inför uppenbarelsetältet,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	44	och Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	45	"Gå bort ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem." Då föll de ner på sina ansikten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	46	Och Mose sade till Aron: "Tag ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till menigheten och bringa försoning för dem, ty vrede har gått ut från Herrens ansikte, hemsökelsen har börjat."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	47	Aron tog det Mose hade sagt och skyndade mitt in i församlingen. Och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket. Aron lade på rökelse och bringade försoning för folket.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	48	Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	49	De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14 700 förutom dem som dog för Koras skull.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	50	Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, ty hemsökelsen hade upphört.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	2	"Tala till Israels barn och tag av dem en stav för varje stam. Av alla deras stamhövdingar skall du ta tolv stavar, och vars och ens namn skall du skriva på hans stav.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	3	Arons namn skall du skriva på Levi stav, ty huvudmannen för denna stams familjer skall ha en stav.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	4	Sedan skall du lägga in dem i uppenbarelsetältet framför vittnesbördet, där jag möter er.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	5	Då skall det ske att den man som jag utväljer, hans stav skall grönska. Så skall jag göra slut på Israels barns knotande, ty de knotar ständigt mot er."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	6	Mose talade till Israels barn, och alla stamhövdingarna gav honom var och en sin stav, tolv stavar, och Arons stav var med bland deras stavar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	7	Och Mose lade stavarna inför Herrens ansikte i vittnesbördets tält.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	8	Nästa dag gick Mose in i vittnesbördets tält, och se, Arons stav för Levi hus grönskade, och den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	9	Mose bar alla stavarna ut från Herrens ansikte till alla Israels barn. De såg på dem och var och en tog sin stav.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	10	Och Herren sade till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet. Den skall förvaras som ett tecken för de upproriska. Så skall du göra slut på deras knotande mot mig, så att de inte dör."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	11	Mose gjorde det. Så som Herren hade befallt honom, så gjorde han.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	12	Israels barn sade till Mose: "Se, vi dör, vi förgås, vi förgås alla!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	13	Var och en som kommer nära Herrens tabernakel skall dö. Skall vi då verkligen alla omkomma?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	1	Herren sade till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig skall bära den missgärning som hör till helgedomen, och du och dina söner med dig skall bära den missgärning som hör till ert prästämbete.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	2	Men också dina bröder av Levi stam, din fars stam, skall du låta få tillträde dit tillsammans med dig, och de skall hålla sig till dig och betjäna dig, medan du och dina söner med dig gör tjänst vid vittnesbördets tält.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	3	De skall sköta vad du har att sköta och vad som hör till skötseln av tältet. Men de får inte komma nära de heliga redskapen eller altaret, för att inte både de och ni skall dö.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	4	De skall hålla sig till dig och sköta vad som hör till uppenbarelsetältet, under all tjänstgöring vid tältet. Ingen främling får komma nära dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	5	Ni skall iaktta vad som hör till skötseln av helgedomen och altaret, för att inte vrede åter skall komma över Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	6	Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	7	Men du och dina söner med dig skall sköta vad som hör till ert prästämbete, i allt som avser altaret och det som är innanför förlåten. Så skall ni göra tjänst. Jag ger er prästämbetet som en gåva. Om en obehörig inkräktar på det skall han dödas."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	8	Herren sade till Aron: "Se, jag överlämnar åt dig att ta hand om det som offras åt mig. Av Israels barns alla heliga gåvor ger jag detta som en ämbetslott åt dig och dina söner, som en evig rätt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	9	Av det högheliga som inte lämnas åt elden skall detta tillhöra dig: Alla deras offergåvor, alla matoffer, syndoffer eller skuldoffer, som de offrar åt mig. Detta är högheligt och tillhör dig och dina söner.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	10	På en höghelig plats skall du äta det. Alla av manligt kön skall äta det. Det skall vara heligt för dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	11	Också Israels barns alla viftoffer som bärs fram som gåvor skall tillhöra dig. Som en evig rättighet ger jag dem åt dig och dina söner och döttrar med dig. Var och en i ditt hus som är ren må äta det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	12	Allt det bästa av oljan och det bästa av det nya vinet och av säden, det första av det som de ger åt Herren, ger jag åt dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	13	De första frukterna av allt som växer i deras land och som de bär fram åt Herren skall tillhöra dig. Var och en i ditt hus som är ren må äta av det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	14	Allt i Israel som är givet till spillo skall tillhöra dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	15	Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	16	När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	17	Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	18	Men deras kött skall tillhöra dig, liksom även viftoffersbringan och det högra lårstycket skall tillhöra dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	19	Alla heliga gåvor som Israels barn offrar åt Herren ger jag åt dig och dina söner och döttrar med dig som en evig rätt. Detta skall vara ett evigt saltförbund inför Herrens ansikte, för dig och för dina avkomlingar."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	20	Herren sade till Aron: "I deras land skall du inte ha någon arvedel, och du skall inte ha någon lott bland dem. Jag skall vara din lott och din arvedel bland Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	21	Se, jag ger åt Levi barn allt tionde i Israel till arvedel, som lön för den tjänst de utför, tjänsten vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	22	Och Israels barn skall härefter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty de kommer då att bära på synd och måste dö.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	23	Det är leviterna som skall förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet, och de skall själva bära sina missgärningar. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte: Bland Israels barn skall de inte ha någon arvedel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	24	Ty det tionde som Israels barn offrar som gåva åt Herren ger jag som arvedel åt leviterna. Det är därför jag säger om dem: De skall inte ha någon arvedel bland Israels barn."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	25	Och Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	26	"Tala till leviterna och säg: När ni av Israels barn tar emot det tionde som jag har bestämt att ni skall få av dem som er arvedel, då skall ni av det ge en gåva åt Herren, ett tionde av tiondena.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	27	Denna er gåva skall räknas som om det vore brödsäd från logen och den fulla avkastningen från vinpressen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	28	På detta sätt skall också ni ge en gåva åt Herren av allt tionde som ni tar emot av Israels barn. Denna Herrens gåva av tionden skall ni ge åt prästen Aron.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	29	Av alla gåvor ni får skall ni offra åt Herren allt det som tillhör honom, det bästa av gåvorna, den del som är helig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	30	Du skall säga till dem: När ni ger som gåva det bästa, skall leviternas gåva räknas som om det vore vad loge och press avkastar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	31	Med ert husfolk får ni äta det var som helst, ty det är er lön för er tjänstgöring vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	32	När ni offrar det bästa av det skall ni inte bära på synd. Då skall ni inte ohelga Israels barns heliga gåvor, så att ni måste dö."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	1	Herren talade till Mose och Aron. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	2	"Detta är en lagstadga som Herren har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har något lyte och som inte har burit något ok.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	3	Ni skall ge den åt prästen Eleasar, och man skall föra den utanför lägret och slakta den i hans åsyn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	4	Och prästen Eleasar skall ta något av blodet från kvigan på sitt finger och stänka det sju gånger mot framsidan av uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	5	Sedan skall man bränna upp kvigan inför hans ögon. Hud och kött och blod skall brännas upp tillsammans med hennes orenlighet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	6	Och prästen skall ta cederträ, isop och karmosinrött garn och kasta det i elden där kvigan bränns upp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	7	Sedan skall prästen tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han gå in i lägret, men han skall vara oren till kvällen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	8	Också den som brände upp kvigan skall tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och vara oren till kvällen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	9	En man som är ren skall samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den skall förvaras åt Israels barns menighet för att användas i reningsvattnet. Detta är ett syndoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	10	Den som samlade ihop askan efter kvigan skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta skall vara en evig stadga för Israels barn och för främlingen som bor ibland dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	11	Den som rör vid en död människa skall vara oren i sju dagar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	12	Han skall rena sig med vattnet på tredje dagen och på sjunde dagen, och så blir han ren. Men om han inte renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen, blir han inte ren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	13	Var och en som rör vid ett lik, vid en död människa, och inte renar sig, han orenar Herrens tabernakel och skall utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blivit stänkt på honom är han oren. Hans orenhet är alltjämt kvar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	14	Detta är lagen när en människa dör i ett tält: Var och en som kommer in i tältet, och var och en som redan är i tältet skall vara oren i sju dagar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	15	Alla öppna kärl som inte har stått övertäckta skall vara orena.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	16	Och var och en som ute på marken rör vid någon som har dräpts med svärd eller dött på annat sätt, eller rör vid människoben eller en grav, skall vara oren i sju dagar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	17	För den som är oren skall man ta av askan efter det uppbrända syndoffret och hälla friskt vatten över det i ett kärl.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	18	En man som är ren skall ta isop och doppa i vattnet och stänka på tältet, på alla kärlen, på de personer som varit där, på den som rört vid benen, på den dräpte och på den som dött på annat sätt eller på graven.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	19	Och den som är ren skall på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har blivit oren. När han så på sjunde dagen har renat honom, skall han tvätta sina kläder och bada i vatten, så blir han ren om kvällen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	20	Men om någon har blivit oren och sedan inte renar sig, skall han utrotas ur församlingen, ty han har orenat Herrens helgedom. Reningsvattnet har inte blivit stänkt på honom. Han är oren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	21	Detta skall vara en evig stadga för dem. Mannen som stänkte reningsvattnet skall tvätta sina kläder, och om någon rör vid detta reningsvatten skall han vara oren till kvällen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	22	Allt som den orene rör vid skall vara orent, och den som rör vid honom skall vara oren till kvällen."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	1	Israels barn, hela menigheten, kom in i öknen Sin i den första månaden, och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	2	Och menigheten saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	3	Folket klagade på Mose och sade: "Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herrens ansikte!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	4	Varför har ni låtit Herrens församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	5	Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	6	Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	7	Och Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	8	"Tag staven, och kalla samman menigheten, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att dricka."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	9	Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	10	Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: "Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	11	Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och boskap fick dricka.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	12	Men Herren sade till Mose och Aron: "Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	13	Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han bevisade sig helig bland dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	14	Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom och lät säga: "Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	15	Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	16	Men vi ropade till Herren, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	17	Låt oss tåga igenom ditt land. Vi skall inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall ta Kungsvägen utan att vika av vare sig till höger eller vänster, förrän vi har kommit igenom ditt område."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	18	Men Edom svarade honom: "Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det skall jag komma mot dig med svärd."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	19	Israels barn sade till honom: "Vi skall hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	20	Han svarade: "Nej, du får inte gå härigenom." Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	21	Eftersom Edom inte tillät Israel att ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	22	Och Israels barn, hela menigheten, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	23	Herren talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	24	"Aron skall samlas till sitt folk. Han skall inte komma in i det land som jag har givit åt Israels barn, ty ni trotsade min befallning vid Meribas vatten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	25	Tag Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	26	och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	27	Mose gjorde som Herren hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela menigheten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	28	Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	29	När hela menigheten såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	1	När kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	2	Då gav Israel ett löfte till Herren: "Om du ger detta folk i min hand, skall jag ge deras städer till spillo."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	3	Herren lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de gav dem och deras städer till spillo. Och platsen fick namnet Horma.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	4	De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	5	Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	6	Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	7	Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	8	Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	9	Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	10	Israels barn bröt upp och slog läger i Obot.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	11	Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	12	Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	13	Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Ty Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	14	Därför heter det i 'Boken om Herrens krig': "Vaheb i Sufa, och Arnons bäckravin,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	15	och bäckravinens sidor, som går ner till Ars bosättning och lutar sig mot Moabs gräns."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	16	Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: "Samla folket så skall jag ge dem vatten."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	17	Då sjöng Israel denna sång: "Flöda, du brunn! Sjung om den!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	18	Brunnen som hövdingar grävde, som folkets främste grävde utmed spiran, med sina stavar." Från öknen drog de till Mattana,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	19	från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	20	från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över ödemarken.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	21	Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung, och lät säga:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	22	"Låt mig tåga igenom ditt land. Vi skall inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall gå Kungsvägen till dess vi kommit igenom ditt område."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	23	Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom sitt område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	24	Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända till Ammons barn, ty deras gräns var befäst.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	25	Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Hesbon med alla dess underlydande orter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	26	Hesbon var nämligen Sichons, den amoreiske kungens, stad, ty han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	27	Därför säger skalderna: "Kom till Hesbon! Bygg och befäst Sichons stad!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	28	Ty eld gick ut från Hesbon, en låga från Sichons stad. Den förtärde Ar i Moab, herrarna på Arnons höjder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	29	Ve dig, Moab! Förlorat är du, Kemosh folk! Han lät sina söner bli flyktingar och sina döttrar gå i fångenskap, till amoreernas kung, Sichon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	30	Vi sköt ner dem. Förlorat var Hesbon, ända till Dibon. Vi härjade ända till Nofa, som når till Medeba."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	31	Så bosatte sig Israel i amoreernas land.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	32	Mose sände ut några att bespeja Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	33	Sedan vek de av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	34	Men Herren sade till Mose: "Var inte rädd för honom, ty jag har givit honom i din hand, med allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	35	Och de slog honom och hans söner och allt hans folk till dess ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	1	Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	2	Balak, Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort mot amoreerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	3	Och Moab fruktade för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	4	och sade till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken." Balak, Sippors son, var på den tiden kung i Moab.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	5	Han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, där hans folk var bosatt, för att kalla honom till sig, och han lät säga: "Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	6	Kom nu därför och förbanna detta folk åt mig, för det är starkare än jag. Kanske skall jag då kunna slå det och driva bort det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	7	De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	8	Bileam sade till dem: "Stanna här över natten, så skall jag komma tillbaka till er med de ord som Herren talar till mig." Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	9	Och Gud kom till Bileam och sade: "Vilka är de män du har hos dig?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	10	Bileam svarade Gud: "Balak, Sippors son, kungen i Moab, har sänt mig detta bud:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	11	Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske skall jag då kunna strida mot det och driva bort det."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	12	Men Gud sade till Bileam: "Du skall inte gå med dem. Du skall inte förbanna detta folk, ty det är välsignat."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	13	När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: "Gå hem till ert land, för Herren tillåter mig inte att följa med er."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	14	Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: "Bileam vägrar att följa med oss."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	15	Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	16	De kom till Bileam och sade till honom: "Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	17	för jag vill bevisa dig mycket stor ära, och allt vad du säger till mig skall jag göra. Kom nu och förbanna detta folk åt mig."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	18	Bileam svarade Balaks tjänare: "Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herrens, min Guds, befallning, vare sig i smått eller stort.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	19	Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	20	Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, så stå upp och följ med dem. Men du skall endast göra det som jag säger dig."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	21	Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sin åsninna och följde med Moabs hövdingar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	22	Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsninna och två av hans tjänare var med honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	23	När åsninnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsninnan för att driva henne tillbaka in på vägen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	24	Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	25	Åsninnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	26	Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig till höger eller vänster.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	27	När åsninnan nu fick se Herrens ängel lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsninnan med staven.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	28	Då öppnade Herren åsninnans mun, och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	29	Bileam svarade åsninnan: "Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	30	Men åsninnan sade till Bileam: "Är inte jag din egen åsninna, som du ridit på hela ditt liv ända till denna dag? Och har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?" Han svarade: "Nej."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	31	Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	32	Herrens ängel sade till honom: "Varför har du dessa tre gånger slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty jag ser att den här vägen leder till fördärvet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	33	Åsninnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	34	Då sade Bileam till Herrens ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	35	Men Herrens ängel svarade Bileam: "Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala." Och Bileam följde med Balaks hövdingar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	36	När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab, som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	37	Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna bevisa dig ära?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	38	Bileam svarade Balak: "Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	39	Sedan följde Bileam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	40	Där offrade Balak nötboskap och småboskap och sände av det till Bileam och de hövdingar som var med honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	41	Balak tog följande morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal. Från den platsen kunde han se en del av folket.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	1	Bileam sade till Balak: "Bygg här sju altaren åt mig och skaffa fram åt mig sju tjurar och sju baggar."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	2	Balak gjorde som Bileam sade, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	3	Sedan sade Bileam till Balak: "Stanna kvar vid ditt brännoffer, medan jag går i väg. Kanske Herren kommer och möter mig. Vad han än låter mig se skall jag meddela dig." Och han gick upp på en kal höjd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	4	Och Gud mötte Bileam, som sade till honom: "De sju altarna har jag ställt i ordning, och på varje altare har jag offrat en tjur och en bagge."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	5	Då lade Herren ett ord i Bileams mun och sade: "Gå tillbaka till Balak, och så skall du säga."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	6	När han kom tillbaka till Balak, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs hövdingar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	7	Då framförde han detta budskap: "Balak hämtade mig från Aram, Moabs kung från österns berg. Kom, förbanna åt mig Jakob, kom, fördöm Israel!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	8	Hur kan jag förbanna den som Gud ej förbannar? Hur kan jag fördöma den som Herren ej fördömer?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	9	Från klippornas topp ser jag honom, från höjderna skådar jag honom. Se, ett folk som bor avskilt och ej räknar sig bland folken.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	10	Vem kan räkna Jakobs stoft, räkna fjärdedelen av Israel? Må jag dö de rättfärdigas död, må mitt slut bli som deras!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	11	Då sade Balak till Bileam: "Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	12	Men han svarade: "Skall jag inte vara noga med att tala det som Herren lägger i min mun?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	13	Balak sade till Bileam: "Följ med mig till en annan plats där du kan se dem. Du kan därifrån se bara en del av dem, du kan inte se dem alla. Därifrån skall du förbanna dem åt mig."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	14	Och han tog honom till Väktarplatsen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en bagge på varje altare.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	15	Sedan sade han till Balak: "Stanna kvar här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	16	Och Herren mötte Bileam och lade ett ord i hans mun, och han sade: "Gå tillbaka till Balak, och så skall du säga."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	17	När han kom tillbaka till Balak fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med Moabs hövdingar. Balak frågade honom: "Vad har Herren talat?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	18	Då framförde han detta budskap: "Stå upp, Balak, och hör, lyssna till mig, du Sippors son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	19	Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	20	Se, att välsigna är mitt uppdrag. Han har välsignat, och jag kan inte ändra det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	21	Ingen ofärd kan skådas i Jakob, ingen olycka kan ses i Israel. Herren, hans Gud, är med honom, en konungs jubel hörs bland dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	22	Gud förde dem ut ur Egypten. Hans styrka är som vildoxens.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	23	Ingen trolldom hjälper mot Jakob, ingen spådom mot Israel. När tiden är inne skall det sägas om Jakob och Israel: Vad har inte Gud gjort!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	24	Se, ett folk står upp likt en lejoninna, likt ett lejon reser det sig. Det vilar ej förrän det ätit rov och druckit blod av slagna."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	25	Då sade Balak till Bileam: "Kan du inte förbanna dem, så välsigna dem inte!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	26	Men Bileam sade till Balak: "Har jag inte sagt dig att allt vad Herren säger, det måste jag göra?"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	27	Sedan sade Balak till Bileam: "Kom, jag vill ta med dig till en annan plats. Kanske behagar det Gud att du därifrån förbannar dem åt mig."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	28	Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, med utsikt över ödemarken.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	29	Och Bileam sade till Balak: "Bygg här sju altaren åt mig, och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	30	Balak gjorde som Bileam sade, och han offrade en tjur och en bagge på varje altare.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	1	När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	2	Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	3	Då framförde han detta budskap: "Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	4	så säger han som hör Guds ord, han som skådar syner från den Allsmäktige, han som faller ner och får sina ögon öppnade
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	5	Hur sköna är inte dina tält, o Jakob, dina boningar, o Israel!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	6	Likt dalar utbreder de sig, likt trädgårdar vid en ström, likt aloeträd planterade av Herren, likt cedrar vid vatten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	7	Vatten flödar ur hans ämbar, hans sådd blir rikligen vattnad. Större än Agag skall hans kung vara, upphöjt är hans kungadöme.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	8	Gud förde honom ut ur Egypten. Hans styrka är som vildoxens. Han skall uppsluka hednafolken, hans fiender. Han skall krossa deras ben, med sina pilar genomborra dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	9	Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, som en lejoninna, vem vågar oroa honom? Välsignad är den som välsignar dig, förbannad är den som förbannar dig!"
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	10	Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: "Till att förbanna mina fiender kallade jag hit dig, men se, du har dessa tre gånger rikligt välsignat dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	11	Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle bevisa dig stor ära, men se, Herren har förhindrat att du skulle bli ärad."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	12	Bileam svarade Balak: "Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	13	Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	14	Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	15	Och han framförde detta budskap: "Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	16	så säger han som hör Guds ord och har kunskap från den Högste. Han skådar syner från den Allsmäktige, när han faller ner, och får sina ögon öppnade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	17	Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ner alla söner till Set.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	18	Han skall få till besittning Edom och Seir, sina fiender. Ja, Israel skall göra mäktiga ting.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	19	Ur Jakob skall en härskare komma, och de överlevande skall han utrota ur staden."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	20	Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap: "Den förste bland hednafolken är Amalek, men slutet för honom blir undergång."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	21	Han fick se keniterna. Då framförde han detta budskap: "Säker är din boning, lagt på klippan är ditt näste.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	22	Likväl skall Kain utrotas, när Assur för dig bort i fångenskap."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	23	Och han framförde detta budskap: "O, vem kan bli vid liv, när Gud låter detta ske?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	24	Skepp skall komma från kitteernas kust, de skall kuva Assur och kuva Eber. Men också de skall drabbas av undergång."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	25	Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	1	Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	2	Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	3	Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes Herrens vrede mot Israel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	4	Och Herren sade till Mose: "Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem i solen inför Herren, för att Herrens glödande vrede må vändas ifrån Israel."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	5	Då sade Mose till Israels domare: "Var och en av er skall bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	6	Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	7	När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	8	följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	9	Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	10	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	11	"Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	12	Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	13	För honom och för hans avkomlingar efter honom skall detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han nitälskade för sin Gud och bringade försoning för Israels barn."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	14	Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	15	Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	16	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	17	"Angrip midjaniterna och slå dem!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	18	Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	1	Efter hemsökelsen sade Herren till Mose och till Eleasar, prästen Arons son:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	2	"Räkna antalet av Israels barn, hela menigheten, de män som är tjugo år eller äldre, efter deras familjer, alla i Israel som kan göra krigstjänst."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	3	Mose och prästen Eleasar talade då till dem på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	4	"Räkna dem som är tjugo år eller äldre," enligt vad Herren hade befallt Mose. Dessa var de israeliter som drog ut ur Egyptens land:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	5	Ruben var Israels förstfödde. Rubens barn var: Av Hanok hanokiternas släkt, av Pallu palluiternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	6	av Hesron hesroniternas släkt, av Karmi karmiternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	7	Dessa var rubeniternas släkter. De som inmönstrades utgjorde 43 730.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	8	Pallus söner var Eliab.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	9	Eliabs söner var Nemuel, Datan och Abiram. Det var den Datan och den Abiram, båda ombud för menigheten, som satte sig upp mot Mose och Aron tillsammans med hopen kring Kora, när dessa satte sig upp mot Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	10	Då öppnade jorden sitt gap och uppslukade dem tillsammans med Kora, och hans hop omkom genom att elden förtärde de 250 männen, och de blev ett varnande exempel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	11	Men Koras söner omkom inte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	12	Simeons barn, efter deras släkter, var: Av Nemuel nemueliternas släkt, av Jamin jaminiternas släkt, av Jakin jakiniternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	13	av Sera seraiternas släkt, av Saul sauliternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	14	Dessa var simeoniternas släkter, 22 200.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	15	Gads barn, efter deras släkter, var: Av Sefon sefoniternas släkt, av Haggi haggiternas släkt, av Suni suniternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	16	av Osni osniternas släkt, av Eri eriternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	17	av Arod aroditernas släkt, av Areli areliternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	18	Dessa var Gads barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 40 500.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	19	Judas söner var Er och Onan, men Er och Onan dog i Kanaans land.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	20	Juda barn, efter deras släkter, var: Av Sela selaiternas släkt, av Peres peresiternas släkt, av Sera seraiternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	21	Peres barn var: Av Hesron hesroniternas släkt, av Hamul hamuliternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	22	Dessa var Juda släkter, så många av dem som inmönstrades, 76 500.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	23	Isaskars barn, efter deras släkter, var: Av Tola tolaiternas släkt, av Puva puniternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	24	av Jasub jasubiternas släkt, av Simron simroniternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	25	Dessa var Isaskars släkter, så många av dem som inmönstrades, 64 300.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	26	Sebulons barn, efter deras släkter, var: Av Sered serediternas släkt, av Elon eloniternas släkt, av Jaleel jaleeliternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	27	Dessa var sebuloniternas släkter, så många av dem som inmönstrades, 60 500.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	28	Josefs barn, efter deras släkter, var Manasse och Efraim.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	29	Manasses barn var: Av Makir makiriternas släkt. Och Makir blev far till Gilead. Av Gilead kom gileaditernas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	30	Dessa var Gileads barn: Av Ieser ieseriternas släkt, av Helek helekiternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	31	av Asriel asrieliternas släkt, av Sikem sikemiternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	32	av Semida semidaiternas släkt och av Hefer heferiternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	33	Men Selofhad, Hefers son, hade inga söner utan endast döttrar. Selofhads döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	34	Dessa var Manasses släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde 52 700.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	35	Dessa var Efraims barn, efter deras släkter: Av Sutela sutelaiternas släkt, av Beker bekeriternas släkt, av Tahan tahaniternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	36	Sutelas barn var: Av Eran eraniternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	37	Dessa var Efraims barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 32 500. Dessa var Josefs barn, efter deras släkter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	38	Benjamins barn, efter deras släkter, var: Av Bela belaiternas släkt, av Asbel asbeliternas släkt, av Ahiram ahiramiternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	39	av Sefufam sufamiternas släkt, av Hufam hufamiternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	40	Belas söner var Ard och Naaman. Arditernas släkt, av Naaman naamiternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	41	Dessa var Benjamins barn, efter deras släkter, de av dem som inmönstrades utgjorde 45 600.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	42	Dessa var Dans barn, efter deras släkter: Av Suham suhamiternas släkt. Dessa var Dans släkter efter deras släkter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	43	Suhamiternas släkter, så många av dem som inmönstrades, utgjorde 64 400.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	44	Asers barn, efter deras släkter, var: Av Jimna jimnaiternas släkt, av Jisvi jisviternas släkt, av Beria beriaiternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	45	Av Berias barn: Av Heber heberiternas släkt, av Malkiel malkieliternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	46	Asers dotter hette Sera.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	47	Dessa var Aser barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 53 400.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	48	Naftali barn, efter deras släkter, var: Av Jaseel jaseeliternas släkt, av Guni guniternas släkt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	49	av Jeser jeseriternas släkt, av Sillem sillemiternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	50	Dessa var Naftali släkter efter deras släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde 45 400.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	51	Dessa var de av Israels barn som inmönstrades, 601 730.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	52	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	53	"Åt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter antalet namn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	54	Åt en större stam skall du ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Varje stam skall få sin arvedel efter antalet av dem som inmönstrats.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	55	Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen på sina fädernestammar skall de få sina arvedelar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	56	Efter lottens utslag skall varje stam, större eller mindre, få sin arvedel."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	57	Dessa var de av Levi stam som inmönstrades efter sina släkter: Av Gerson gersoniternas släkt, av Kehat kehatiternas släkt, av Merari merariternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	58	Dessa var leviternas släkter: libniternas släkt, hebroniternas släkt, mahliternas släkt, musiternas släkt, koraiternas släkt. Och Kehat blev far till Amram.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	59	Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten. Hon födde åt Amram: Aron, Mose och deras syster Mirjam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	60	Åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	61	Men Nadab och Abihu dog, när de bar fram främmande eld inför Herrens ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	62	De av dem som inmönstrades utgjorde 23 000, alla av manligt kön, som var en månad gamla eller äldre. De hade inte blivit inmönstrade bland Israels barn, eftersom de inte hade fått någon arvedel bland Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	63	Dessa var de som inmönstrades av Mose och prästen Eleasar, när de mönstrade Israels barn på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	64	Bland dessa fanns ingen av dem som förut hade blivit inmönstrade av Mose och prästen Aron, när de mönstrade Israels barn i Sinai öken,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	65	ty om dem hade Herren sagt: "De skall dö i öknen." Ingen fanns kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	1	Döttrarna till Selofhad trädde fram. Selofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	2	De stod nu inför Mose och prästen Eleasar, furstarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	3	"Vår far dog i öknen, men han tillhörde inte den hop som rotade sig samman mot Herren, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga söner.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	4	Varför skall vår fars namn avlägsnas ur hans släkt därför att han inte hade någon son? Ge oss nu en besittning bland vår fars bröder."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	5	Mose bar fram deras sak inför Herrens ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	6	Och Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	7	"Selofhads döttrar har talat rätt. Du skall ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder genom att låta deras fars arvedel gå över till dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	8	Du skall säga till Israels barn: Om en man dör och han inte efterlämnar någon son, skall ni låta hans arvedel gå över till hans dotter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	9	Men om han inte har någon dotter, skall ni ge hans arvedel åt hans bröder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	10	Har han inte några bröder, skall ni ge hans arvedel åt hans fars bröder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	11	Men om hans far inte har några bröder, skall ni ge hans arvedel åt närmaste släkting som då skall ta den i besittning. Detta skall vara en laglig rätt för Israels barn, så som Herren har befallt Mose."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	12	Herren sade till Mose: "Stig upp på Abarimberget och se det land som jag har givit åt Israels barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	13	Men när du har sett det, skall också du samlas till ditt folk, liksom din bror Aron.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	14	Ty ni var upproriska mot mitt ord i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig. Ni höll mig inte helig inför deras ögon vid vattnet, Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	15	Mose talade till Herren. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	16	"Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över menigheten,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	17	som kan gå i spetsen för dem när de drar ut eller vänder åter, och som kan vara deras ledare och anförare, så att Herrens menighet inte blir som får utan herde."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	18	Herren svarade Mose: "Tag Josua, Nuns son, en man med ande, och lägg din hand på honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	19	Du skall ställa honom inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	20	Ge honom något av din auktoritet, så att hela Israels menighet lyder honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	21	Han skall stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom skall hämta svar åt honom inför Herrens ansikte. Efter hans ord skall de dra ut och efter hans ord vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	22	Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	23	och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som Herren hade sagt genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	2	"Befall Israels barn och säg till dem: Var noga med att ni på bestämd tid bär fram mina offer, min mat av mina eldsoffer, till en ljuvlig doft för mig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	3	Och säg till dem: Detta är vad ni skall offra åt Herren som eldsoffer: två felfria årsgamla lamm som ständigt återkommande brännoffer varje dag.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	4	Det ena lammet skall du offra på morgonen, och det andra lammet skall du offra i skymningen,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	5	och som matoffer skall du offra en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin olja av stötta oliver.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	6	Detta är det dagliga brännoffret som offrades på Sinai berg till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	7	Som drickoffer till det skall du offra en fjärdedels hin för varje lamm. I helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	8	Det andra lammet skall du offra i skymningen, med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	9	På sabbatsdagen skall du offra två felfria årsgamla lamm och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer, med tillhörande drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	10	Detta är sabbatsbrännoffret, som skall offras varje sabbat utöver det dagliga brännoffret, med tillhörande drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	11	På era nymånadsdagar skall ni som brännoffer åt Herren offra två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla lamm
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	12	samt tre tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till varje tjur, och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till baggen,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	13	och en tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till varje lamm. Detta är ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	14	De tillhörande drickoffren skall vara en halv hin vin till varje tjur, en tredjedels hin till baggen och en fjärdedels hin till varje lamm. Detta är nymånadsbrännoffret som skall offras i var och en av årets månader.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	15	Dessutom skall ni offra en bock till syndoffer åt Herren. Den skall offras tillsammans med det dagliga brännoffret, med tillhörande drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	16	I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	17	På femtonde dagen i samma månad är högtid. Då skall man äta osyrat bröd i sju dagar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	18	På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	19	Och som eldsoffer, som brännoffer åt Herren, skall ni offra: två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, som skall vara felfria.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	20	Som matoffer till detta skall ni offra fint mjöl blandat med olja. Tre tiondels efa skall ni offra till varje ungtjur, två tiondels efa till baggen,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	21	och en tiondels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	22	Dessutom skall ni offra en syndoffersbock som skall bringa försoning för er.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	23	Detta skall ni offra förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	24	Likadana offer skall ni offra varje dag i sju dagar, matoffer och eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. Tillsammans med det dagliga brännoffret skall detta offras med tillhörande drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	25	På den sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	26	På den dag då förstlingsskörden bärgas, då ni vid er veckohögtid bär fram ett offer åt Herren av den nya grödan, skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	27	Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren skall ni då offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	28	och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två tiondels efa till baggen,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	29	och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	30	Dessutom skall ni offra en bock som skall bringa försoning för er.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	31	Förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer skall ni offra detta, med tillhörande drickoffer. Djuren skall vara felfria.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	1	I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras. Den skall för er vara en dag med basunklang.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	2	Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	3	och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	4	och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	5	Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer som skall bringa försoning för er,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	6	detta förutom nymånadsbrännoffret med tillhörande matoffer, det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffren i enlighet med föreskrifterna för dem, allt till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	7	På tionde dagen i samma sjunde månad skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då fasta och inte utföra något arbete.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	8	Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	9	och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	10	och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	11	Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer, detta förutom försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	12	På femtonde dagen i sjunde månaden skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras, utan ni skall fira en Herrens högtid i sju dagar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	13	Och som brännoffer, som eldsoffer, skall ni då till en ljuvlig doft för Herren offra tretton ungtjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	14	och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondels efa till var och en av de två baggarna,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	15	och en tiondels efa till vart och ett av de fjorton lammen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	16	Dessutom skall ni offra en bock till syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	17	På andra dagen skall ni offra tolv ungtjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	18	med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	19	dessutom också en bock som syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	20	På tredje dagen skall ni offra elva tjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	21	med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	22	dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	23	På fjärde dagen skall ni offra tio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	24	med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	25	dessutom också en bock som syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	26	På femte dagen skall ni offra nio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	27	med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	28	dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	29	På sjätte dagen skall ni offra åtta tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	30	med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	31	dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	32	På sjunde dagen skall ni offra sju tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	33	med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	34	dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	35	På åttonde dagen skall ni hålla en högtidssammankomst. Då skall inget arbete utföras.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	36	Som brännoffer, som eldsoffer, skall ni då offra till en ljuvlig doft för Herren en tjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	37	med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjuren, baggen och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	38	dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	39	Detta skall ni offra åt Herren vid era högtider förutom era löftesoffer och frivilliga offer, vare sig det är brännoffer, matoffer, drickoffer eller gemenskapsoffer."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	1	Mose sade detta till Israels barn, alldeles som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	2	Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: "Detta är vad Herren har befallt:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	3	Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han skall i allt göra vad hans mun har talat.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	4	Om en kvinna ger ett löfte åt Herren, medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	5	och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	6	Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, skall hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och Herren skall förlåta henne, eftersom hennes far sade nej till henne.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	7	Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	8	och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då skall hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	9	Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och Herren skall förlåta henne.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	10	Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna skall ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	11	Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	12	och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	13	Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då skall allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför skall Herren förlåta henne.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	14	Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	15	Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	16	Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	17	Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	2	"Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	3	Och Mose sade till folket: "Låt några av era män beväpna sig till strid. De skall rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	4	Ettusen man från var och en av Israels alla stammar skall ni sända ut i striden."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	5	Då avskiljdes ur Israels ätter ettusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	6	Dessa sände Mose ut i striden, ettusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga redskapen och larmtrumpeterna i sin hand.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	7	De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	8	Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	9	Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	10	Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	11	De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	12	och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	13	Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	14	Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	15	Mose sade till dem: "Har ni låtit alla kvinnor leva?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	16	Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Herrens menighet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	17	Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	18	Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	19	Och ni skall vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	20	Ni skall rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	21	Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: "Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	22	Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	23	allt som tål eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	24	På sjunde dagen skall ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	25	Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	26	"Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menigheten skall du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	27	Sedan skall du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela menigheten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	28	Som skatt åt Herren skall du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, nötboskap, åsnor och får.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	29	Tag detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	30	Och från Israels barns hälft skall du ta: en av var femtionde av människor, nötboskap, åsnor, får, ja, av all boskap, och ge detta åt leviterna, som skall ha vården om Herrens tabernakel."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	31	Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	32	Och rovet, återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	33	av nötboskap 72 000,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	34	av åsnor 61 000
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	35	och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32 000.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	36	Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde: av får 337 500,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	37	varav skatten åt Herren utgjorde 675 får;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	38	av nötboskap 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	39	av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	40	av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	41	Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	42	Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	43	den hälft som tillföll menigheten, utgjorde: av får 337 500,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	44	av nötboskap 36 000,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	45	av åsnor 30 500
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	46	och av människor 16 000.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	47	Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav detta åt leviterna, som skall ha vården om Herrens tabernakel, allt så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	48	Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, trädde fram till Mose
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	49	och sade till honom: "Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	50	Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	51	Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	52	Guldet som gavs som gåva åt Herren, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16 750 siklar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	53	Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	54	Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen, och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	1	Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land och Gileads land, fann de att det var en god trakt för boskap.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	2	Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och menighetens furstar och sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	3	"Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	4	det land som Herren har vunnit åt Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	5	De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa gå över Jordan."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	6	Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: "Skall ni stanna här medan era bröder drar ut i krig?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	7	Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	8	Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	9	Sedan de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade givit dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	10	Herrens vrede upptändes den dagen och han svor denna ed:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	11	Av de män som drog upp ur Egypten skall ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	12	ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	13	Så upptändes Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	14	Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	15	Om ni vänder er bort ifrån honom, skall han låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni kommer att dra fördärv över hela detta folk."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	16	Då trädde de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	17	Själva vill vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn, till dess att vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, i säkerhet för landets inbyggare.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	18	Vi skall inte återvända hem, förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	19	Ty vi vill inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	20	Mose svarade dem: "Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	21	så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, till dess att han har fördrivit sina fiender inför sig,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	22	och landet har blivit underkuvat inför Herren, och ni sedan vänder tillbaka, då skall ni vara utan skuld mot Herren och mot Israel, och detta land skall bli er besittning inför Herrens ansikte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	23	Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni skall veta att er synd skall drabba er.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	24	Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör vad ni har sagt."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	25	Gads barn och Rubens barn sade till Mose: "Dina tjänare skall göra så som min herre befaller.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	26	Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur skall bli kvar här i Gileads städer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	27	Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, skall dra över dit och strida inför Herrens ansikte, alldeles som min herre har sagt."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	28	Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	29	Mose sade till dem: "Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då skall ni ge dem landet Gilead till besittning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	30	Men om de inte drar beväpnade över med er, skall de få sin besittning bland er i Kanaans land."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	31	Gads barn och Rubens barn svarade: "Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	32	Inför Herrens ansikte vill vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	33	Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Basans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	34	Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	35	Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	36	Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	37	Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjatajim,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	38	Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	39	Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	40	Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	41	Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	42	Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	1	Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	2	På Herrens befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	3	De bröt upp från Raamses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn oförskräckt ut inför ögonen på alla egyptier,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	4	medan egyptierna begravde alla som Herren hade slagit bland dem, alla förstfödda, när Herren höll dom över deras gudar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	5	Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	6	De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	7	De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	8	De bröt upp från Hahirot och gick mitt igenom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	9	De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	10	De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	11	De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	12	De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	13	De bröt upp från Dofka och slog läger i Alus.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	14	De bröt upp från Alus och slog läger i Refidim, där det inte fanns vatten för folket att dricka.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	15	De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	16	De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	17	De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	18	De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	19	De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	20	De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	21	De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	22	De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	23	De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Sefer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	24	De bröt upp från berget Sefer och slog läger i Harada.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	25	De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	26	De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	27	De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	28	De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	29	De bröt upp från Mitka och slog läger i Hasmona.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	30	De bröt upp från Hasmona och slog läger i Moserot.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	31	De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	32	De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	33	De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	34	De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	35	De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	36	De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Sin, det vill säga Kadesh.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	37	De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	38	På Herrens befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	39	Aron var etthundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	40	Kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	41	De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	42	De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	43	De bröt upp från Punon och slog läger i Obot.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	44	De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	45	De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	46	De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	47	De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	48	De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	49	Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	50	Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	51	"Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	52	skall ni driva bort landets alla inbyggare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder skall ni förstöra och alla deras offerhöjder skall ni ödelägga.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	53	Ni skall erövra landet och bosätta er där, ty jag har givit landet åt er till besittning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	54	Ni skall utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam skall ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en skall få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar skall ni utskifta landet mellan er.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	55	Men om ni inte driver bort landets inbyggare för er, då skall de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de skall tränga er i landet där ni bor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	56	Och då skall jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	1	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	2	"Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som skall tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	3	I söder skall ert land sträcka sig från öknen Sin utmed Edom, och er södra gräns skall börja vid änden av Salthavet i öster.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	4	Sedan skall er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Sin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	5	Från Asmon skall gränsen vända sig mot Egyptens bäck och gå ut vid havet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	6	Er gräns i väster skall vara Stora havet. Det skall vara er gräns i väster.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	7	Och detta skall vara er gräns i norr: Från Stora havet skall ni dra er gränslinje till berget Hor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	8	Från berget Hor skall ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen skall gå ut till Sedad.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	9	Sedan skall gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta skall vara er gräns i norr.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	10	Som er gräns i öster skall ni dra en linje från Hasar-Enan till Sefam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	11	Och från Sefam skall gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	12	Sedan skall gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara ert land med dess gränser runt omkring."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	13	Och Mose gav Israels barn denna befallning: "Detta är det land som ni genom lottkastning skall utskifta som arvedel åt er. Herren har befallt att det skall ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	14	Ty familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	15	Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	16	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	17	"Detta är namnen på de män som åt er skall utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	18	Och ni skall ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	19	Detta är männens namn: Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	20	av Simeons stam Samuel, Ammihuds son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	21	av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	22	av Dans stam en furste, Bucki, Joglis son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	23	av Josefs barn: av Manasse stam en furste, Hanniel, Efods son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	24	och av Efraims stam en furste, Kemuel, Siftans son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	25	av Sebulons stam en furste, Elisafan, Parnaks son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	26	av Isaskars stam en furste, Paltiel, Assans son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	27	av Asers stam en furste, Ahihud, Selomis son;
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	28	av Naftali stam en furste, Pedael, Ammihuds son."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	29	Dessa är de som Herren befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	1	Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	2	"Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning skall ge städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge utmarker åt dem omkring dessa städer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	3	Städerna skall de själva bo i, och utmarkerna skall vara för deras dragdjur och boskap och alla övriga djur.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	4	Städernas utmarker som ni skall ge leviterna skall sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	5	Och utanför staden skall ni mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skall de ha som utmarker till sina städer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	6	De städer som ni ger åt leviterna skall vara sex fristäder som en dråpare kan fly till. Utöver dessa skall ni ge dem fyrtiotvå andra städer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	7	Åt leviterna skall ni ge tillsammans fyrtioåtta städer med utmarker omkring.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	8	Av de städer som ni skall ge av Israels barns besittningar, skall ni ta flera från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam skall ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	9	Herren talade till Mose. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	10	"Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	11	skall ni utse åt er städer som skall vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon skall kunna fly.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	12	Dessa städer skall ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför menigheten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	13	Av de städer ni ger dem skall sex städer vara fristäder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	14	Tre städer skall ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De skall vara fristäder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	15	Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem skall ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon skall kunna fly.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	16	Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	17	Eller om någon i sin hand har en sten som kan döda, och han med den slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	18	Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä som kan döda, och han med det slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	19	Blodshämnaren skall döda mördaren. Varhelst han träffar på honom skall han döda honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	20	Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom, så att han dör,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	21	eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en mördare. Blodshämnaren skall döda honom när han träffar honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	22	Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	23	eller, utan att se honom, träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	24	då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	25	Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att översteprästen, som är smord med den heliga oljan, är död.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	26	Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	27	och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	28	Ty en dråpare skall stanna kvar i sin fristad till dess översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	29	Detta skall vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	30	Om någon dödar en annan, skall mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	31	Ni skall inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	32	Ni skall inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han skall få vända tillbaka och bo i landet före prästens död.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	33	Ni skall inte ohelga det land där ni bor. Genom blod ohelgas landet, och försoning kan inte bringas för landet för det blod som blivit utgjutet där, utom genom blodet från den som har utgjutit det.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	34	Ni skall inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, ty jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	1	Huvudmännen för familjerna som härstammade från Gilead, son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter, trädde fram och talade inför Mose och de furstar som var huvudmän för israeliternas familjer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	2	De sade: " Herren har befallt min herre att genom lottkastning ge landet som arvedel åt Israels barn, och min herre har fått befallning av Herren att ge vår broder Selofhads arvedel åt hans döttrar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	3	Men om de blir gifta med någon ur en annan israelitisk stam, så tas deras arvedel bort från våra fäders arvedel. Den läggs till den stam de kommer att tillhöra och tas från vår arvslott.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	4	När sedan jubelåret kommer för Israels barn, blir deras arvedel lagd till den stam som de kommer att tillhöra, men deras arvedel tas från vår fädernestams arvedel."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	5	Efter Herrens ord befallde då Mose Israels barn: "Josefs barns stam har talat rätt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	6	Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De må gifta sig med vem de vill, men de skall gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	7	Ty ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skall behålla var och en sin fädernestams arvedel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	8	Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar skall gifta sig med någon från en släkt som tillhör hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	9	Ty ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skall behålla var och en sin arvedel."
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	10	Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	11	Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	12	De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	13	Detta är de bud och stadgar som Herren gav Israels barn genom Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	1	Detta är de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen, på hedmarken mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab,
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	2	elva dagsresor från Horeb, när man tar den väg som går över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	3	I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles så som Herren hade befallt honom att tala till dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	4	Han gjorde det sedan han hade slagit Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Ashtarot vid Edrei.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	5	På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose denna undervisning. Han sade:
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	6	Herren, vår Gud, talade till oss vid Horeb och sade: "Länge nog har ni uppehållit er vid detta berg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	7	Bryt nu upp och bege er till amoreernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden och i Låglandet, i Negev och i Kustlandet vid havet till kananeernas land och till Libanon, ända till den stora floden, floden Eufrat.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	8	Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	9	Jag sade till er på den tiden: "Jag kan inte ensam bära er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	10	Herren, er Gud, har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	11	Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	12	Men hur skall jag ensam kunna bära era bekymmer, era bördor och tvister?
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	13	Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över er."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	14	Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	15	Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er, som befälhavare över tusen eller över hundra eller över femtio eller över tio, och till tillsyningsmän i era stammar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	16	Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	17	När ni dömer skall ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni skall inte frukta för någon människa ty domen hör Gud till. Och om något fall blir för svårt för er, skall ni lägga fram det för mig, så att jag får höra det."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	18	Jag befallde er på den tiden allt vad ni skulle göra.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	19	Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren, vår Gud, hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	20	Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren, vår Gud, vill ge oss.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	21	Se, Herren, din Gud, har lagt landet framför dig. Drag dit upp och intag det, så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd och var inte förfärad."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	22	Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män framför oss som kan utforska landet åt oss, och må de sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi skall ta dit upp och om de städer vi skall komma till."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	23	Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	24	De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och bespejade landet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	25	De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren, vår Gud, ger oss."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	26	Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	27	Ni knotade i era tält och sade: "Eftersom Herren hatar oss har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	28	Vart skall vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss förskräckta, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp mot himlen, och dessutom såg vi anakiter där."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	29	Då svarade jag er: "Ni skall inte bli förskräckta och inte vara rädda för dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	30	Herren, er Gud, som går framför er, skall själv strida för er, alldeles som han gjorde för er i Egypten, inför era ögon,
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	31	och i öknen där du såg hur Herren, din Gud, bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	32	Men trots detta trodde ni inte på Herren, er Gud,
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	33	som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er - om natten i eld för att visa den väg ni skulle gå och om dagen i molnskyn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	34	När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed:
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	35	"Inte någon av dessa män i detta onda släkte skall få se det goda land som jag med ed har lovat att ge åt era fäder,
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	36	ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han skall få se det, och åt honom och hans barn skall jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	37	Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du skall komma dit in.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	38	Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma dit in. Honom skall du inge mod, ty han skall dela landet åt Israel som arv.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	39	Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de skall komma dit in. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	40	Men ni skall vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	41	Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, alldeles som Herren, vår Gud, har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	42	Men Herren sade till mig: "Säg till dem: Ni skall inte gå dit upp och ge er in i strid, så att ni blir slagna av era fiender, ty jag är inte med er."
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	43	Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	44	Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er så som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	45	Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	46	Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	1	Sålunda vände vi om och tog vägen mot öknen, åt Röda havet till, så som Herren hade sagt till mig, och det tog lång tid att ta oss runt Seirs bergsbygd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	2	Då sade Herren till mig:
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	3	"Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	4	Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn, som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	5	Ni skall inte inlåta er i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	6	Mat att äta skall ni inköpa av dem för pengar och vatten att dricka skall ni köpa av dem för pengar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	7	Ty Herren, din Gud, har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig och ingenting har fattats dig."
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	8	Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	9	Och Herren sade till mig: "Du skall inte angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar till Lots barn."
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	10	- Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	11	Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer, men moabiterna kallar dem emeer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	12	I Seir bodde tidigare horeerna, men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade givit dem till besittning. -
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	13	"Så stå nu upp och gå över floden Sered." Och vi gick då över den flodsänkan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	14	Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea till dess vi gick över floden Sered, gick det trettioåtta år, och under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	15	Ja, Herrens hand var emot dem. Han utrotade dem ur lägret så att de dog.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	16	Då nu alla stridsmän i folket hade dött,
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	17	sade Herren till mig:
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	18	"Du skall i dag gå över Moabs gräns vid Ar
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	19	och skall då komma i närheten av Ammons barn, men du skall inte angripa dem eller inlåta dig i strid med dem, ty av ammoniternas land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det till Lots barn."
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	20	- Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	21	De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	22	På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	23	Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor och sedan bodde i deras land. -
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	24	"Bryt nu upp och gå över flodsänkan Arnon. Se, jag har givit amoreen Sichon, kungen i Hesbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	25	Redan i dag skall jag börja att inge fruktan och förskräckelse för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig."
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	26	Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sichon, kungen i Hesbon, med fridsamma ord och lät säga:
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	27	"Låt mig gå igenom ditt land. Jag skall strikt följa vägen utan att vika av till höger eller vänster.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	28	Den mat som du vill sälja till mig för pengar skall jag äta, och det vatten som du vill ge mig för pengar skall jag dricka. Låt mig bara passera igenom till fots
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	29	- på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig - så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren, vår Gud, vill ge oss."
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	30	Men Sichon, kungen i Hesbon, var inte villig att låta oss gå igenom sitt land, ty Herren, din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	31	Och Herren sade till mig: "Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning."
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	32	Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	33	Men Herren, vår Gud, överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	34	Vi intog vid den tiden alla hans städer och gav till spillo alla män, kvinnor och barn i varje stad. Vi lät ingen komma undan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	35	Endast boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	36	Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad, vars murar var för höga för oss. Herren, vår Gud, gav allt till oss.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	37	Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren, vår Gud, hade befallt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	1	Sedan vek vi av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, kom ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	2	Men Herren sade till mig: "Var inte rädd för honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon."
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	3	Herren, vår Gud, gav också Og, kungen i Basan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom och lät ingen överleva.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	4	Och vi intog vid den tiden alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Basan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	5	Alla dessa städer var befästa med höga murar, med portar och bommar. Dessutom fanns det en stor mängd byar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	6	Vi gav dem till spillo, liksom vi hade gjort med Sichon, kungen i Hesbon. I varje stad gav vi till spillo alla män, kvinnor och barn,
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	7	men all boskap och bytet från städerna tog vi för egen räkning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	8	Från amoreernas två kungar, som härskade på andra sidan Jordan, tog vi vid den tiden deras land, från Arnons dalsänka ända till berget Hermon
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	9	- sidonierna kallar Hermon för Sirjon, medan amoreerna kallar det Senir. -
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	10	Vi tog alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Basan, ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Basan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	11	Ty Og, kungen i Basan, var den ende som fanns kvar av rafaeerna. Hans säng var gjord av järn, och finns nu i Rabba i ammoniternas land. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, alnen beräknad efter en mans underarm.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	12	Av det land som vi hade erövrat vid den tiden gav jag den del som breder ut sig från Aroer, vid Arnons dalsänka, samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	13	Återstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasse stam: hela landsträckan Argob och hela Basan. Detta kallas rafaeernas land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	14	Jair, Manasses son, tog hela landsträckan Argob ända till gesureernas och maakateernas område, och efter sitt eget namn kallade han Basan för Jairs byar, som det heter än i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	15	Åt Makir gav jag Gilead.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	16	Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända till Arnons dalsänka - gränsen gick mitt i floden - och till Jabboks dalsänka som är ammoniternas gräns,
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	17	vidare Hedmarken med Jordan som gräns från Kinneret ända till Hedmarkshavet, Salthavet nedanför Pisgas sluttningar öster därom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	18	Jag befallde er på den tiden och sade: " Herren, er Gud, har gett er detta land till besittning. Men nu skall ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	19	Men era hustrur och barn och er boskap - jag vet att ni har mycket boskap - skall stanna kvar i de städer som jag har gett er,
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	20	till dess att Herren har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som Herren, er Gud, vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan må ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er."
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	21	På den tiden befallde jag Josua och sade: "Du har med egna ögon sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med dessa båda kungar. Så skall också Herren göra med alla riken där du drar fram.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	22	Var inte rädda för dem, ty Herren, er Gud, skall själv strida för er."
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	23	På den tiden bad jag så till Herren:
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	24	"Herre Herre, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Ty vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du?
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	25	Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land, och Libanon."
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	26	Men Herren hade blivit vred på mig för er skull och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: "Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	27	Stig upp på toppen av Pisga och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster, och se med dina ögon. Ty du skall inte gå över denna Jordan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	28	Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Ty det är han som skall gå över dit i spetsen för detta folk, och det är han som skall ge dem som arv det land du ser."
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	29	Vi stannade sedan i dalen mitt emot Bet-Peor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	1	Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	2	Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herrens, er Guds, bud som jag ger er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	3	Ni har med egna ögon sett vad Herren har gjort i fråga om Baal-Peor. Herren, din Gud, utrotade ur ditt folk var och en som följde Baal-Peor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	4	Men ni som höll fast vid Herren, er Gud, ni lever alla än i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	5	Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	6	Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: "I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk."
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	7	Ty finns det något annat stort folk som har gudar som är så nära det som Herren, vår Gud, är nära oss, så ofta vi åkallar honom?
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	8	Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er?
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	9	Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	10	vad som skedde den dag då du stod inför Herren, din Gud, vid Horeb, då Herren sade till mig: "Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem."
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	11	Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	12	Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	13	Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	14	Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni drar för att ta det i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	15	Eftersom ni inte såg någon gestalt den dag då Herren talade till er på Horeb ur elden, må ni noga ta er i akt,
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	16	så att ni inte försyndar er genom att ni gör åt er något beläte, något slags avgudabild, en bild av man eller kvinna
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	17	eller en bild av något djur på jorden eller av någon bevingad fågel som flyger under himlen
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	18	eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet under jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	19	Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem. Ty Herren, din Gud, har gett dem åt alla folk under hela himlen till deras del.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	20	Men er har Herren tagit och han har fört er ut ur smältugnen, ut ur Egypten, för att ni skall vara hans egendomsfolk, så som ni är i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	21	Herren blev vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och inte komma in i det goda land som Herren, din Gud, vill ge dig till arvedel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	22	Ty jag kommer att dö i detta land och inte gå över Jordan, men ni skall gå över den och ta det goda landet i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	23	Tag er till vara så att ni inte glömmer det förbund som Herren, er Gud, har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad Herren, din Gud, har befallt dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	24	Ty Herren, din Gud, är en förtärande eld, han är en nitälskande Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	25	När du har fött barn och barnbarn och ni bott länge i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och väcker hans vrede,
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	26	då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	27	Och Herren skall skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er skall bli kvar bland de hednafolk som Herren skall driva er bort till.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	28	Där skall ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	29	Men om ni där söker Herren, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	30	När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar, skall du vända om till Herren, din Gud, och lyda hans röst.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	31	Ty en barmhärtig Gud är Herren, din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	32	Fråga tider som varit, tider som varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga från himlens ena ände till den andra: Har någonsin något så stort som detta skett eller har man hört talas om något som är detta likt?
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	33	Har något folk hört Guds röst tala ur elden, så som du har hört, och överlevt?
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	34	Eller har någon gud försökt att gå och ta ett folk åt sig ur ett annat folk, genom prövningar, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm och genom stora och fruktansvärda gärningar, allt detta som Herren, er Gud, har gjort med er i Egypten inför dina ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	35	Du har själv fått se det, för att du skulle veta att Herren är Gud: Det finns ingen annan än han.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	36	Från himlen lät han dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden lät han dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	37	Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, förde han genom sin närvaro och stora kraft dig ut ur Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	38	Han drev bort för dig folk, större och mäktigare än du, och förde dig in i deras land och gav det åt dig till arvedel, så som det är i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	39	Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att Herren är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	40	Och du skall hålla hans stadgar och bud som jag i dag ger dig, för att det skall gå väl för dig och dina barn efter dig, och för att du länge skall få leva i det land som Herren, din Gud, vill ge dig för all framtid.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	41	Vid denna tid avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, på östra sidan,
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	42	dit en dråpare skulle kunna fly om han hade dödat någon utan vett och vilja och utan att förut ha burit hat till honom. Genom att fly till någon av dessa städer skulle han få leva.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	43	De var: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasse stam.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	44	Detta är den undervisning, som Mose lade fram för Israels barn,
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	45	och dessa är de vittnesbörd, stadgar och föreskrifter som Mose kungjorde för Israels barn sedan de hade dragit ut ur Egypten,
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	46	på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Bet-Peor, i amoreerkungen Sichons land, han som bodde i Hesbon och som Mose och Israel slog när de hade dragit ut ur Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	47	De intog hans land och Ogs land, kungens i Basan, de två amoreiska kungarnas länder på andra sidan Jordan, på östra sidan,
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	48	från Aroer vid floden Arnons strand ända till berget Sion, det vill säga Hermon,
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	49	och hela Hedmarken på andra sidan Jordan, på östra sidan, ända till Hedmarkshavet, nedanför Pisgas sluttningar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	1	Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	2	Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	3	Det var inte med våra fäder Herren slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	4	Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	5	Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	6	Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	7	Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	8	Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	9	Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig,
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	10	men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	11	Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	12	Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren, din Gud, har befallt dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	13	Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	14	Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	15	Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	16	Hedra din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det må gå dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	17	Du skall inte mörda.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	18	Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	19	Du skall inte stjäla.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	20	Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	21	Du skall inte ha begär till din nästas hustru. Du skall inte ha lust till din nästas hus eller hans åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör din nästa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	22	Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	23	När ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädde ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	24	Och ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	25	Varför skall vi nu dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi ytterligare får höra Herrens, vår Guds, röst kommer vi att dö.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	26	För vem finns bland allt kött, som har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och ändå blivit vid liv?
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	27	Träd du fram och hör allt vad Herren, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad Herren, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter."
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	28	Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade till mig: "Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt vad de har sagt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	29	Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	30	Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	31	Men du skall stanna kvar här hos mig, så skall jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du skall lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning."
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	32	Var noga med att göra vad Herren, er Gud, har befallt er. Vik inte av, vare sig till höger eller till vänster.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	33	Den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå skall ni alltid följa, så att ni får leva och det går er väl och ni får ett långt liv i det land som ni skall ta i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	1	Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som Herren, er Gud, har befallt mig att lära er, för att ni skall följa dem i det land dit ni drar för att ta det i besittning
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	2	och för att du i hela ditt liv skall frukta Herren, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du med din son och din sonson, och för att du skall få ett långt liv.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	3	Du skall lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, för att det må gå dig väl och ni må bli mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig i det land som flödar av mjölk och honung.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	4	Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	5	Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	6	Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	7	Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	8	Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	9	Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	10	När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig - det har stora och vackra städer som du inte har byggt,
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	11	och hus, fulla med allt gott, som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivplanteringar som du inte har planterat - när du då äter och blir mätt
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	12	må du se till att du inte glömmer Herren som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	13	Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du avlägga din ed.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	14	Ni skall inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er,
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	15	ty en nitälskande Gud är Herren, din Gud, i din mitt. Se därför till att inte Herrens, din Guds, vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	16	Ni skall inte fresta Herren, er Gud, så som ni frestade honom i Massa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	17	Ni skall troget hålla Herrens, er Guds, bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	18	Du skall göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, för att det må gå dig väl och för att du må komma in i och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat åt dina fäder,
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	19	genom att han driver bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	20	När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som Herren, vår Gud, har gett er?,
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	21	då skall du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	22	Och Herren gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	23	Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	24	Herren befallde oss att följa alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl och för att bevara oss vid liv, så som han gjort till denna dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	25	Det skall vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herrens, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	1	När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du,
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	2	och när Herren, din Gud, ger dem till dig och du slår dem, då skall du ge dem till spillo. Du skall inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	3	Du skall inte ingå släktskap med dem. Dina döttrar skall du inte ge åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	4	Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede skall då upptändas mot er och han skall snabbt förgöra dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	5	Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	6	Ty du är ett heligt folk inför Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	7	Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	8	Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	9	Så skall du veta att endast Herren, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	10	Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	11	Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	12	Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, skall Herren, din Gud, hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	13	Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han skall välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, din nötboskaps avkomma och din småboskaps avel i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	14	Du skall bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	15	Herren skall låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till skall han lägga på dig, men han skall lägga dem på alla som hatar dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	16	Du skall förgöra alla de folk som Herren, din Gud, ger dig. Du skall inte visa dem någon skonsamhet. Och du skall inte tjäna deras gudar, ty det skulle bli en snara för dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	17	Även om du säger i ditt hjärta: "Dessa hednafolk är större än jag, hur skall jag kunna driva bort dem?",
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	18	så var inte rädd för dem. Tänk endast på vad Herren, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	19	Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm, genom vilken Herren, din Gud, förde dig ut: Så skall Herren, din Gud, göra med alla de folk som du är rädd för.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	20	Dessutom skall Herren, din Gud, sända panik bland dem, till dess att de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	21	Du skall inte vara förskräckt för dem, ty Herren, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	22	Och Herren, din Gud, skall jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken skall bli för många, dig till skada.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	23	Herren, din Gud, skall ge dem till dig och sända stor förvirring ibland dem, till dess att de blir förgjorda.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	24	Han skall ge deras kungar i din hand, och du skall utplåna deras namn under himlen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess att du har utrotat dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	25	Deras avgudabilder skall du bränna upp i eld. Du skall inte ha begär till det silver och det guld som finns på dem och inte själv ta något av det, så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	26	Du skall inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du drabbas av tillspillogivning. Du skall räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är tillspillogivet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	1	Alla de bud som jag i dag ger dig skall ni vara noga med att följa för att ni må leva och bli talrika, och för att ni må komma in i och ta i besittning det land som Herren med ed har lovat era fäder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	2	Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	3	Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som varken du eller dina fäder kände till, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från Herrens mun.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	4	Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	5	Du skall veta i ditt hjärta att Herren, din Gud, fostrar dig, så som en man fostrar sin son,
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	6	och du skall hålla Herrens, din Guds, bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	7	Ty Herren, din Gud, för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	8	Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung,
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	9	ett land där du inte skall äta ditt bröd i fattigdom och där ingenting skall fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du skall bryta koppar ur bergen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	10	Du skall äta och bli mätt, och du skall prisa Herren, din Gud, för det goda land han har gett dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	11	Se till att du inte glömmer Herren, din Gud, utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	12	När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem,
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	13	när din nötboskap och din småboskap förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas,
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	14	då må ditt hjärta inte bli högmodigt, så att du glömmer Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	15	Det var han som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen, bland giftiga ormar och skorpioner och över torr mark utan vatten, men som lät vatten komma ut åt dig ur den hårda klippan
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	16	och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till, detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	17	Du skall inte säga i ditt hjärta: "Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom".
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	18	Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	19	Men om du glömmer Herren, din Gud, och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, så bedyrar jag i dag för er att ni förvisso skall förgås.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	20	Liksom de hednafolk som Herren förgör för er skall också ni förgås, därför att ni inte lyssnade till Herrens, er Guds, röst.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	1	Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	2	Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: "Vem kan stå emot Anaks barn?"
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	3	Därför skall du i dag veta att Herren, din Gud, är den som går framför dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem och kuva dem för dig, och du skall driva bort dem och utrota dem snabbt, så som Herren har lovat dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	4	När Herren, din Gud, driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: "För min rättfärdighets skull har Herren låtit mig komma in i detta land för att ta det i besittning." Ty det är ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	5	Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som Herren, din Gud, driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	6	Du skall veta att det inte är för din rättfärdighets skull som Herren, din Gud, har gett dig detta goda land till besittning, ty du är ett hårdnackat folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	7	Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herrens, din Guds, vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land, till dess ni kom till denna plats, har ni varit upproriska mot Herren.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	8	Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er, så att han ville förgöra er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	9	När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	10	Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	11	När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått, gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	12	Och han sade till mig: "Stig upp och gå snabbt ner härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har handlat fördärvligt. De har snabbt vikit av från den väg som jag befallde dem att gå och de har gjort sig en gjuten avgudabild."
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	13	Och Herren sade till mig: "Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	14	Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta."
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	15	Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	16	Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren, er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade snabbt vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	17	Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	18	Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	19	Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	20	Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	21	Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till fint stoft och detta kastade jag i bäcken som flöt ner från berget.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	22	I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni också Herrens vrede.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	23	När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Drag upp och erövra det land, som jag har givit er", då var ni upproriska mot befallningen från Herren, er Gud, och trodde honom inte och lyssnade inte på hans röst.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	24	Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	25	Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	26	Jag bad till Herren: Herre Herre, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	27	Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	28	Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: "Därför att Herren inte kunde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem och därför att han hatade dem, förde han ut dem för att döda dem i öknen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	29	De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	1	På den tiden sade Herren till mig: "Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du skall också göra dig en ark av trä.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	2	Och jag skall skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du skall lägga dem i arken."
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	3	Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	4	Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som Herren hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och Herren gav dem åt mig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	5	Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som Herren hade befallt mig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	6	Israels barn bröt upp från Beerot-Bene-Jaakan och kom till Mosera. Där dog Aron och där blev han begravd, och hans son Eleasar blev präst i hans ställe.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	7	Därifrån drog de till Gudgoda och från Gudgoda till Jotbata, en trakt rik på vattenbäckar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	8	På den tiden avskilde Herren Levi stam till att bära Herrens förbundsark, till att stå inför Herrens ansikte och göra tjänst inför honom och till att välsigna i hans namn, så som de gör än i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	9	Därför fick Levi ingen lott eller arvedel bland sina bröder. Herren är hans arvedel, så som Herren, din Gud, har lovat honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	10	Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och Herren lyssnade till mig också denna gång. Herren ville inte förgöra dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	11	Herren sade till mig: "Res dig upp och gå framför folket och låt dem bryta upp, så att de får komma in i och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem."
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	12	Och nu Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig annat än att du fruktar Herren, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ,
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	13	så att du håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	14	Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	15	Ändå var det just dina fäder som Herren fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande, utvalde han bland alla folk, så som det är i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	16	Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	17	Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	18	Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	19	Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	20	Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du avlägga din ed.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	21	Han är din berömmelse, han är din Gud, med dig har han gjort de stora gärningar som inger fruktan och som du med egna ögon har sett.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	22	När dina fäder drog ner till Egypten var de sjuttio personer, men nu har Herren, din Gud, gjort dig talrik som himlens stjärnor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	1	Du skall älska Herren, din Gud, och alltid iaktta vad han ålagt dig, hans stadgar, domslut och bud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	2	Ni skall i dag besinna - det gäller inte era barn som ej har erfarit eller sett det - hur Herren, er Gud, har fostrat er, besinna hans storhet, hans starka hand och uträckta arm,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	3	de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten med farao, kungen i Egypten, och med hela hans land,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	4	och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och vagnar, hur han lät Röda havets vatten strömma över dem när de förföljde er, och hur Herren då förgjorde dem så att de nu inte mer är till.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	5	Och tänk på vad han gjorde med er i öknen, ända till dess ni kom hit,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	6	och vad han gjorde med Datan och Abiram, söner till Eliab, Rubens son, när jorden öppnade sitt gap och mitt i Israel slukade dem med deras familjer, deras tält och allt levande som följde dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	7	Ni har med egna ögon sett alla de stora gärningar som Herren har gjort.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	8	Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig, så att ni blir starka och kan gå in i och inta det land dit ni nu drar vidare för att ta det i besittning,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	9	och så att ni må länge leva i det land som Herren med ed lovade era fäder att ge åt dem och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	10	Ty det land som du nu kommer till för att ta det i besittning är inte som Egyptens land som ni drog ut ifrån, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, så som man gör i en köksträdgård.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	11	Nej, det land dit ni nu drar för att ta det i besittning är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himlens regn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	12	Det är ett land som Herren, din Gud, vårdar sig om. Ständigt vilar Herrens, din Guds, ögon på det, från årets början till årets slut.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	13	Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	14	då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, ditt vin och din olja.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	15	Jag skall ge din boskap gräs på din mark, och du skall äta och bli mätt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	16	Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	17	ty då skall Herrens vrede upptändas mot er, och han skall tillsluta himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som Herren ger er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	18	Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	19	Ni skall lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	20	Du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	21	för att ni och era barn länge må få leva i det land som Herren med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen välver sig över jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	22	Ty om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar Herren, er Gud, och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	23	då skall Herren driva bort alla dessa folk för er, och ni skall lägga under er folk som är större och mäktigare än ni själva.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	24	Varje ort där ni sätter er fot skall bli er. Från öknen till Libanon och från floden, floden Eufrat, ända till Västra havet skall ert område sträcka sig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	25	Ingen skall kunna stå er emot. Fruktan och förskräckelse för er skall Herren, er Gud, sända över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	26	Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse:
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	27	Välsignelse, om ni lyssnar till Herrens, er Guds, bud som jag i dag ger er,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	28	och förbannelse om ni inte lyssnar till Herrens, er Guds, bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	29	Och när Herren, din Gud, har låtit dig komma in i det land dit du går för att ta det i besittning, skall du utdela välsignelsen på berget Gerissim och förbannelsen på berget Ebal.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	30	Dessa berg ligger, som ni vet, på andra sidan Jordan, bortom den väg som går mot solens nedgång i kananeernas land, de som bor i ödemarken mitt emot Gilgal, vid Mores terebinter.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	31	Ni står nu i begrepp att gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som Herren, er Gud, ger er. När ni tagit det i besittning och bor där,
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	32	skall ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	1	Detta är de stadgar och föreskrifter som ni skall vara noga med att följa i det land, som Herren, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	2	Ni skall i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	3	Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras aseror i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	4	Ni skall inte tjäna Herren, er Gud, på deras sätt,
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	5	utan den plats som Herren, er Gud, utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning skall ni söka och dit skall du gå.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	6	Dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, och era händers bidrag, era löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av er nötboskap och småboskap.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	7	Och där skall ni äta inför Herrens, er Guds, ansikte och glädja er med ert husfolk över allt vad ni har förvärvat, det som Herren, din Gud, har välsignat dig med.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	8	Ni skall då inte göra allt som vi i dag gör här, där var och en gör vad han själv anser vara rätt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	9	Ni har ju ännu inte kommit in i den vila och den arvedel som Herren, din Gud, vill ge dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	10	Men när ni har gått över Jordan och bor i det land som Herren, er Gud, vill ge er till arvedel och när han har låtit er få ro för alla era fiender runt omkring och ni bor i trygghet,
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	11	då skall ni föra allt som jag befaller er till den plats som Herren, er Gud, utväljer till boning åt sitt namn: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, era händers bidrag och alla de utvalda löftesoffer som ni ger Herren löfte om.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	12	Där skall ni glädja er inför Herrens, er Guds, ansikte med era söner och döttrar, tjänare och tjänarinnor och med leviten som bor inom era portar, för han har ju ingen egen lott eller arvedel med er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	13	Tag dig till vara så att du inte offrar dina brännoffer på vilken plats som helst.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	14	Endast där, på den plats Herren utväljer inom en av dina stammar, skall du offra dina brännoffer, och där skall du göra allt vad jag befaller dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	15	Däremot får du slakta och äta kött så mycket du önskar inom alla dina städer, allt efter den välsignelse som Herren, din Gud, ger dig. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, som vore det kött av gasell eller hjort.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	16	Men blodet får ni inte förtära. Det skall du hälla ut på marken som vatten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	17	Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	18	På den plats som Herren, din Gud, utväljer skall du äta det inför Herrens, din Guds, ansikte tillsammans med din son och dotter, din tjänare och tjänarinna och med leviten som bor inom dina portar. Och du skall glädja dig inför Herrens, din Guds, ansikte över allt vad du har förvärvat.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	19	Se till att du inte glömmer bort leviten så länge du lever i ditt land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	20	När Herren, din Gud, har utvidgat ditt område så som han har lovat dig, och du tänker så: "Jag vill äta kött", eftersom du har lust att äta kött, så må du äta kött så mycket du vill.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	21	Om den plats som Herren, din Gud, utväljer till att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, så må du enligt min befallning till dig slakta av den nötboskap och av den småboskap som Herren har gett dig och äta av det inom dina portar, så mycket du vill.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	22	Men du skall äta det så som man äter kött av gasell eller hjort. Både den som är oren och den som är ren får äta av det.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	23	Men se till att du inte förtär blodet, ty blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	24	Du får inte förtära det. Du skall hälla ut det på marken som vatten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	25	Du får inte förtära det, för att det må gå dig väl, och dina barn efter dig, när du gör det som är rätt i Herrens ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	26	Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer, skall du ta med dig till den plats som Herren utväljer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	27	Av dina brännoffer skall du offra köttet och blodet på Herrens, din Guds, altare. Av dina slaktoffer skall blodet gjutas ut på Herrens, din Guds, altare. Men köttet må du äta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	28	Var noga med att lyda alla dessa bud som jag ger dig, för att det till evig tid må gå dig väl och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	29	När Herren, din Gud, har utrotat de hednafolk som du nu kommer till för att fördriva, och du har drivit bort dem och bor i deras land,
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	30	se då till att du inte lockas till att följa deras seder, sedan de blivit röjda ur vägen för dig. Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: "Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt."
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	31	Så skall inte du göra när du tillber Herren, din Gud, ty allt som är avskyvärt för Herren och som han hatar, det har de gjort till sina gudars ära. Ja, till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	32	Allt vad jag befaller er skall ni vara noga med att följa. Du skall inte lägga något till det och inte ta något därifrån.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	1	Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under,
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	2	och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: "Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem",
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	3	då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty Herren, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	4	Herren, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	5	Men den profeten eller den som har drömsyner skall dödas. Ty han predikade avfall från Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall skaffa bort det onda hos dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	6	Om din bror, din mors son, eller din son eller dotter, eller hustrun i din famn eller din vän som står dig så nära som ditt eget liv, i hemlighet vill förleda dig och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som varken du eller dina fäder har känt
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	7	- gudar hos de folk som bor runt omkring er, nära dig eller fjärran, från jordens ena ände till den andra -
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	8	så skall du inte göra som han vill eller lyssna till honom. Du skall inte visa honom någon skonsamhet eller ha förbarmande eller överseende med honom,
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	9	utan du skall döda honom. Först skall din hand vara mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	10	Du skall stena honom till döds, därför att han försökte leda dig bort från Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ur träldomshuset.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	11	Och hela Israel skall höra detta och frukta och skall sedan inte mer göra något sådant ont hos dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	12	Om du får höra om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i,
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	13	att från dig har utgått onda män, som förför invånarna i sin stad genom att säga: "Låt oss gå bort och tjäna andra gudar", gudar som ni inte känner,
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	14	då skall du noga undersöka, rannsaka och utforska. Om det då visar sig vara sant och kan bekräftas att något så avskyvärt har ägt rum hos dig,
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	15	skall du slå den stadens invånare med svärd. Du skall ge den till spillo med allt som är i den. Också boskapen skall du döda med svärd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	16	Allt byte du får skall du samla ihop mitt på torget och sedan skall du bränna upp staden i eld tillsammans med allt bytet som ett heloffer åt Herren, din Gud. Staden skall bli en grushög för evig tid och aldrig mer byggas upp igen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	17	Låt inget av det tillspillogivna fastna i dina händer, så att Herren vänder sig ifrån sin glödande vrede och visar dig barmhärtighet och förbarmar sig över dig och förökar dig, så som han med ed har lovat dina fäder,
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	18	när du lyssnar till Herrens, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud som jag i dag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	1	Ni är Herrens, er Guds, barn. Ni skall inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	2	ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk bland alla folk på jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	3	Du skall inte äta något avskyvärt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	4	Dessa djur får ni äta: oxe, får, get, hjort,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	5	gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	6	Alla djur med klövar, kluvna i två halvor, och som idisslar får ni äta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	7	Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen. Ty även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	8	Inte heller svinet, ty även om det har klövar idisslar det inte. Det är orent för er. Ni skall inte äta av deras kött, och deras döda kroppar skall ni inte röra.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	9	Av allt det som lever i vattnet får ni äta detta: Allt som har fenor och fjäll får ni äta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	10	Men ni skall inte äta det som saknar fenor och fjäll. Det är orent för er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	11	Alla rena fåglar får ni äta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	12	Men dessa fåglar skall ni inte äta: örnen, lammgamen, havsörnen,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	13	raafågeln, falken, gladan med dess arter,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	14	alla slags kråkfåglar,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	15	strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	16	ugglan, uven, tinsemetfågeln,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	17	pelikanen, asgamen, dykfågeln,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	18	storken, hägern med dess arter, härfågeln och fladdermusen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	19	Alla flygande smådjur är orena för er. De skall inte ätas.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	20	Men alla rena flygande djur får ni äta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	21	Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	22	Av all säd som varje år växer på din åker skall du ge tionde.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	23	Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	24	Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu Herren, din Gud, välsignar dig,
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	25	må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	26	Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	27	Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	28	Vid slutet av vart tredje år skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	29	Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	1	Vart sjunde år skall du låta vara ett friår,
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	2	och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	3	En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	4	Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel,
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	5	om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	6	Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	7	Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	8	utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	9	Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: "Det sjunde året, friåret, är nära", och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	10	Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	11	Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	12	Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, skall du det sjunde året frige honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	13	Och när du friger honom, skall du inte låta honom gå med tomma händer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	14	Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du skall ge honom av det som Herren, din Gud, har välsignat dig med.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	15	Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren, din Gud, friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	16	Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig,
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	17	då skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter skall han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	18	Du skall inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som någon avlönad arbetare. Och Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt vad du gör.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	19	Allt förstfött av hankön som föds bland din nötboskap och småboskap skall du helga åt Herren, din Gud. Du skall vid ditt arbete inte använda det förstfödda bland din nötboskap och inte heller klippa ullen på det som är förstfött bland din småboskap.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	20	Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du varje år tillsammans med ditt husfolk äta det på den plats som Herren utväljer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	21	Men om djuret har något lyte, om det är halt eller blint eller allvarligt vanskapt, skall du inte offra det åt Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	22	Inom dina portar må du äta det. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, så som man äter kött av gasell eller hjort.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	23	Men blodet skall du inte förtära, utan du skall hälla ut det på marken som vatten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	1	Ge akt på månaden Abib och fira Herrens, din Guds, påskhögtid. Ty i månaden Abib förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	2	Du skall slakta påskoffer åt Herren, din Gud, av småboskap och nötboskap på den plats som Herren utväljer till boning åt sitt namn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	3	Till offret skall du inte äta något syrat. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, betryckets bröd. Ty snabbt drog du ut ur Egyptens land. Så länge du lever skall du därför komma ihåg den dag då du lämnade Egyptens land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	4	I sju dagar skall man inte se någon surdeg hos dig inom hela ditt område, och av det som du slaktar om kvällen på den första dagen skall inget lämnas kvar över natten till morgonen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	5	Du får inte slakta påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger dig,
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	6	utan endast på den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. Där skall du slakta påskoffret om kvällen när solen går ner vid den tid då du drog ut ur Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	7	Du skall koka det och äta det på den plats som Herren, din Gud, utväljer och om morgonen skall du vända tillbaka och gå till dina tält.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	8	Sex dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall högtidsförsamling hållas åt Herren, din Gud. Då skall du inte utföra något arbete.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	9	Du skall räkna sju veckor. Från det att man börjar skära säden skall du räkna de sju veckorna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	10	Därefter skall du fira Herrens, din Guds, veckohögtid och bära fram din hands frivilliga gåva, som du skall ge efter måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	11	Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du glädja dig på den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, du med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten som bor inom dina portar och främlingen, den faderlöse och änkan, som du har hos dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	12	Kom ihåg att du var slav i Egypten och följ noga dessa stadgar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	13	Lövhyddohögtiden skall du fira i sju dagar sedan du har inbärgat avkastningen från din tröskplats och från din vinpress.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	14	Du skall glädja dig vid denna högtid med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bor inom dina portar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	15	I sju dagar skall du fira Herrens, din Guds, högtid på den plats som Herren utväljer, ty Herren, din Gud, skall välsigna dig i all den avkastning du får och i allt vad dina händer har uträttat, och du skall vara fylld av glädje.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	16	Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men med tomma händer får ingen träda fram inför Herrens ansikte,
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	17	var och en skall ge vad han förmår, efter den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	18	Du skall för dina särskilda stammar tillsätta domare och tillsyningsmän åt dig inom alla de städer som Herren, din Gud, ger dig. De skall döma folket med rättvisa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	19	Du skall inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	20	Rättfärdighet, ja, rättfärdighet skall du sträva efter, för att du må leva och ta i besittning det land som Herren, din Gud, ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	21	Du skall inte sätta upp åt dig någon träpåle som en Asera vid sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall göra åt dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	22	Du skall inte heller resa någon stenstod åt dig, för sådant hatar Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	1	Du skall inte offra åt Herren, din Gud, något djur av nötboskapen eller av småboskapen som har något lyte eller annat fel, för sådant är avskyvärt för Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	2	Om en man eller kvinna hos dig i någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig, visar sig göra något som är ont i Herrens, din Guds, ögon, genom att överträda hans förbund,
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	3	och mot min befallning går bort och tjänar andra gudar och tillber dem eller tillber solen, månen eller himlens hela härskara,
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	4	och detta blir berättat för dig och du får höra om det, skall du noga undersöka saken. Om det visar sig vara sant och kan slås fast att detta avskyvärda har förövats i Israel,
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	5	skall du föra ut till din stadsport den man eller kvinna som har gjort denna onda gärning - det må vara man eller kvinna - och stena den personen till döds.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	6	Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas. Ingen skall dömas till döden efter endast ett vittnesmål.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	7	Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. Du skall skaffa bort det onda från dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	8	Om det i något fall blir för svårt för dig att döma, det må gälla ett dråp, en rättsfråga, ett misshandelsbrott eller något annat som kan orsaka tvist inom dina portar, då skall du stå upp och bege dig till den plats som Herren, din Gud, utväljer
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	9	och gå till de levitiska prästerna och till den som på den tiden är domare. Dem skall du fråga till råds och de skall meddela dig vad som är rätt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	10	Du skall göra det de meddelar dig på den plats som Herren utväljer, och du skall noggrant följa allt som de lär dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	11	Efter den lag de undervisar dig i och efter den dom de avkunnar för dig skall du handla. Du skall inte vika av från de ord de meddelar, vare sig till höger eller vänster.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	12	Men om någon handlar så förmätet att han varken vill lyssna till prästen, som står där och gör tjänst inför Herren, din Gud, eller till domaren, då skall den mannen dö. Du skall skaffa bort det onda från Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	13	Allt folket skall höra det och frukta och inte mer handla förmätet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	14	När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: "Jag vill sätta en kung över mig, liksom alla hednafolk omkring mig",
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	15	så skall du till kung över dig sätta den som Herren, din Gud, utväljer. En av dina bröder skall du sätta till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	16	Men han får inte skaffa sig många hästar och inte sända sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa många hästar, för Herren har sagt till er: "Ni skall aldrig mer vända tillbaka denna väg."
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	17	Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla, och han skall inte skaffa sig mycket silver och guld.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	18	När han sitter på sin kungatron, skall han låta göra åt sig en avskrift av denna lag enligt den bokrulle som finns hos de levitiska prästerna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	19	Den skall han ha hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar, så att han lär sig frukta Herren, sin Gud, och ger akt på alla ord i denna lag och dessa stadgar och följer dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	20	Detta för att hans hjärta inte skall förhäva sig över hans bröder och för att han inte skall vika av ifrån buden, vare sig till höger eller vänster. Då skall han och hans söner regera länge i Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	1	De levitiska prästerna, hela Levi stam, skall inte ha någon lott eller arvedel tillsammans med Israel. Av Herrens eldsoffer och hans arvedel skall de äta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	2	De skall inte ha någon arvedel bland sina bröder. Herren är deras arvedel, som han har lovat dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	3	Och detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av dem som offrar ett slaktoffer, vare sig av nötboskap eller av småboskap: Man skall ge prästen bogen, käkstyckena och magen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	4	Det första av din säd, ditt vin och din olja och det första av dina fårs ull skall du ge honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	5	Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, för att han och hans söner alltid skall stå och göra tjänst i Herrens namn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	6	Om en levit kommer från någon av dina städer i Israel där han uppehåller sig, så må han om han så önskar komma till den plats som Herren utväljer
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	7	och där göra tjänst i Herrens, sin Guds, namn, liksom alla hans bröder, leviterna, som står där inför Herrens ansikte.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	8	De skall alla ha lika mycket till underhåll, utan hänsyn till vad någon kan äga genom försäljning av fädernearv.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	9	När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte lära dig att handla enligt dessa folks vedervärdiga seder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	10	Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri,
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	11	ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	12	Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	13	Du skall vara fullkomlig inför Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	14	Dessa hednafolk som du skall fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men Herren, din Gud, har inte tillåtit dig något sådant.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	15	Herren, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	16	Det skall bli alldeles som du begärde av Herren, din Gud, vid Horeb den dag då ni var samlade där och du sade: "Låt mig inte mer höra Herrens, min Guds, röst och låt mig slippa att längre se denna stora eld, annars kommer jag att dö."
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	17	Herren sade då till mig: "De har rätt i vad de säger.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	18	En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	19	Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag själv utkräva det av honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	20	Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	21	Och om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen det ord som Herren inte har talat?
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	22	så vet: När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som Herren inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom."
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	1	När Herren, din Gud, har utrotat de hednafolk vilkas land Herren, din Gud, ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus,
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	2	då skall du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren, din Gud, ger dig till besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	3	Du skall rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren, din Gud, ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	4	I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare -
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	5	som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör - då skall han kunna fly till någon av dessa städer och få leva.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	6	Annars kan blodshämnaren som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom, fastän han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	7	Därför befaller jag dig: "Du skall avskilja tre städer åt dig."
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	8	När Herren, din Gud, utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder,
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	9	om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren, din Gud, och alltid vandrar på hans vägar, då skall du lägga tre städer till dessa tre.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	10	Så skall oskyldigt blod inte utgjutas i ditt land, det som Herren, din Gud, ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	11	Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer,
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	12	då skall de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall dö.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	13	Du skall inte visa honom någon skonsamhet, utan du skall rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det skall gå dig väl.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	14	Du skall inte flytta din nästas råmärke, som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	15	Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	16	Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott,
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	17	skall bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	18	Och domarna skall noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder,
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	19	skall ni låta detsamma drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	20	Det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall aldrig mer göra något sådant ont hos dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	21	Du skall inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	1	När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar och ett folk större än du, skall du inte bli rädd för dem, ty Herren, din Gud, som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	2	När ni står beredda att gå till strid, skall prästen träda fram och tala till folket.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	3	Han skall säga till dem: "Hör, Israel! Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte för dem och var inte förskräckta,
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	4	ty Herren, er Gud, går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger."
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	5	Och tillsyningsmännen skall säga till folket: "Om någon har byggt sig ett nytt hus men ännu inte invigt det, må han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och inviger det, om han själv faller i striden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	6	Om någon har planterat en vingård men ännu inte fått skörda frukten från den, må han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och skördar frukten av den, om han själv faller i striden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	7	Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte tagit henne till sig, må han vända tillbaka hem så att inte en annan tar henne till sig, om han själv faller i striden."
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	8	Vidare skall tillsyningsmännen säga till folket: "Om någon är rädd och har ett modlöst hjärta, må han vända tillbaka hem så att inte också hans bröders hjärtan blir lika modlösa som hans eget."
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	9	När tillsyningsmännen har avslutat sitt tal till folket, skall befälhavare över hären tillsättas och dessa skall gå i spetsen för folket.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	10	När du kommer till någon stad för att strida mot den, skall du först erbjuda den fred.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	11	Om den då ger ett fredligt svar och öppnar sina portar för dig, skall allt folket som finns där bli arbetspliktigt under dig och tjäna dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	12	Men om den inte vill ha fred utan vill föra krig mot dig, skall du belägra den.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	13	Och när Herren, din Gud, ger den i din hand skall du slå alla av mankön där med svärd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	14	Men kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat som finns i staden, ja, allt rov, skall du ha som ditt byte. Du skall njuta av det rov som Herren, din Gud, har gett dig från dina fiender.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	15	Så skall du göra med alla de städer som är mycket långt borta från dig och som inte hör till dessa hednafolks städer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	16	Men i de städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, ger dig till arvedel skall du inte låta något som andas få leva.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	17	Du skall ge dem till spillo: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som Herren, din Gud, har befallt dig,
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	18	för att de inte skall lära er att bedriva alla de vedervärdigheter som de själva har bedrivit till sina gudars ära och så komma er att synda mot Herren, er Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	19	Om du belägrar en stad under lång tid för att erövra och inta den, skall du inte förstöra träden omkring den genom att höja din yxa mot dem. Du må äta av deras frukt, men du får inte hugga ner dem. Träden på marken är ju inte människor, som skall drabbas när du går till angrepp.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	20	Men träd som du vet inte bär ätbar frukt må du förstöra och hugga ner och av dem bygga belägringsverk mot den fientliga staden till dess den faller.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	1	Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom,
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	2	skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	3	De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	4	De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	5	Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgöras.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	6	Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen,
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	7	och de skall intyga och säga: "Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	8	Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel." Därmed får de försoning för denna blodskuld.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	9	Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	10	När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar,
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	11	och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru,
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	12	så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	13	Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	14	Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har förnedrat henne.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	15	Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar,
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	16	då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	17	Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	18	Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom,
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	19	så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	20	Och de skall säga till de äldste i staden: "Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare."
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	21	Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	22	Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä,
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	23	så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	1	Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse, skall du inte låta dem vara utan föra dem tillbaka till din broder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	2	Om din broder inte bor i din närhet eller om du inte känner ägaren, skall du ta djuret till ditt hus och det skall vara hos dig till dess att din broder frågar efter det. Då skall du lämna tillbaka det åt honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	3	På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt skall du göra med hans kläder och på samma sätt skall du göra med allt annat som din broder kan ha förlorat och som du hittar. Du får inte dra dig undan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	4	Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, får du inte låta dem vara. Du skall hjälpa honom att resa upp djuret.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	5	En kvinna skall inte bära manskläder, och en man skall inte klä sig i kvinnoplagg. Ty var och en som gör så är avskyvärd för Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	6	Om du på din väg råkar finna ett fågelbo i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och modern ligger på ungarna eller på äggen, skall du inte ta både modern och ungarna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	7	Du skall släppa i väg modern, men ungarna kan du ta för din räkning. Gör så för att det må gå dig väl och du må få ett långt liv.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	8	När du bygger ett nytt hus skall du förse taket med ett räcke, så att du inte drar blodskuld över ditt hus, om någon skulle falla ner från det.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	9	Du skall inte så i din vingård två slags grödor. Gör du det kommer alltsammans, både det du har sått och det som själva vingården avkastar, att tillfalla helgedomen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	10	Du skall inte plöja med oxe och åsna tillsammans.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	11	Du skall inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	12	Du skall göra tofsar i de fyra hörnen på den mantel du höljer dig i.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	13	Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	14	och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: "Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru",
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	15	då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	16	Och flickans far skall säga till de äldste: "Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	17	Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru." Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	18	Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	19	De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	20	Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru,
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	21	då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	22	Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	23	Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne,
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	24	skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	25	Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	26	Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	27	Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	28	Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas,
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	29	då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	30	En man får inte ta sin fars hustru och därmed vanära sin fars bädd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	1	Ingen som är kastrerad, vare sig genom krossning eller stympning, skall komma in i Herrens församling.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	2	Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i Herrens församling. Inte ens efterkommande i tionde led skall komma in i Herrens församling.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	3	Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling,
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	4	detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	5	Men Herren, din Gud, ville inte lyssna på Bileam, utan Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	6	Du skall aldrig någonsin fråga efter deras välfärd och lycka.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	7	Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	8	Barn som föds av dem i tredje led må komma in i Herrens församling.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	9	När du drar ut mot dina fiender och slår läger, skall du hålla dig borta från allt som är ont.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	10	Om någon av dina män är oren, därför att något hänt honom under natten, skall han gå utanför lägret. Han får inte komma in i lägret.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	11	Mot kvällen skall han bada sig i vatten, och när solen går ner får han gå in i lägret.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	12	Du skall ha en plats utanför lägret, dit du kan gå avsides.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	13	Tillsammans med andra redskap skall du ha en pinne, och när du vill sätta dig där ute skall du med den gräva en grop och sedan täcka över din avföring.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	14	Herren, din Gud, går ju omkring i ditt läger för att rädda dig och ge dina fiender till dig. Därför skall ditt läger vara heligt, så att han inte ser något orent hos dig och vänder sig bort ifrån dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	15	En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	16	Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	17	Ingen tempelprostituerad får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	18	Du får inte komma med lönen från kvinnlig eller manlig prostitution till Herrens, din Guds, hus på grund av något löfte, för Herren, din Gud, avskyr bådadera.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	19	Du skall inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	20	Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	21	Om du avger ett löfte åt Herren, din Gud, skall du inte dröja att infria det, för Herren, din Gud, skall utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	22	Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	23	Vad dina läppar har talat skall du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	24	När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	25	När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	1	Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus,
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	2	och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru,
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	3	och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör,
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	4	då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	5	Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han inte gå i krigstjänst eller åläggas någon annan tjänstgöring. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han tagit.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	6	Man får inte ta handkvarnen eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	7	Om en man ertappas med att ha rövat bort någon av sina bröder bland Israels barn, och han behandlar denne som en slav eller säljer honom, skall kidnapparen dö. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	8	När någon blir angripen av spetälska, skall du vara mycket noga med att göra allt som de levitiska prästerna lär er. Vad jag har befallt dem skall ni noggrant följa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	9	Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när ni drog ut ur Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	10	Om du ger ett lån åt din nästa, skall du inte gå in i hans hus och ta pant av honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	11	Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall bära ut panten till dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	12	Om det är en fattig man, skall du inte sova med manteln du fått i pant.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	13	Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	14	Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	15	Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	16	Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	17	Du skall inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	18	Du skall komma ihåg att du har varit slav i Egypten och att Herren, din Gud, har befriat dig därifrån. Därför befaller jag dig att iaktta detta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	19	När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	20	När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	21	När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	22	Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	1	Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, skall man fria den oskyldige och fälla den skyldige.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	2	Om den skyldige förtjänar spöstraff, skall domaren befalla honom att lägga sig ner och under sin övervakning låta honom få det antal slag som svarar mot hans brott.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	3	Fyrtio slag får man ge honom, inte mer, för att din broder inte skall bli vanärad i dina ögon om man fortsätter att slå honom ännu mer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	4	Du skall inte binda till munnen på oxen som tröskar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	5	När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	6	Och den förste son hon föder skall få den döde broderns namn, för att dennes namn inte skall utplånas ur Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	7	Men om mannen inte vill gifta sig med sin svägerska, skall hon gå upp till de äldste i porten och säga: "Min svåger vägrar att föra sin brors namn vidare i Israel. Han vill inte uppfylla sin plikt som svåger."
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	8	Då skall de äldste i staden där han bor kalla på honom och tala med honom. Om han står fast och säger: "Jag vill inte gifta mig med henne",
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	9	då skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldste och dra skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och säga: "Så gör man med den man som inte vill bygga upp sin brors hus."
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	10	Hans hus skall sedan i Israel kallas 'den barfotades hus'.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	11	Om två män slåss med varandra och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre när denne slår honom, och hon räcker ut sin hand och fattar tag i hans könsdelar,
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	12	då skall du hugga av hennes hand och du skall inte visa henne någon skonsamhet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	13	Du skall inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten,
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	14	och i ditt hem skall du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	15	Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efamått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	16	För Herren, din Gud, avskyr alla som gör orätt på detta sätt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	17	Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	18	Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	19	När därför Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	1	När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där,
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	2	då skall du ta det första av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som Herren, din Gud, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	3	Och du skall gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: "Jag kungör i dag för Herren, din Gud, att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss."
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	4	Prästen skall då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herrens, din Guds, altare.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	5	Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du ta till orda och säga: "Min fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	6	Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	7	Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	8	Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	9	Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	10	Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig." Och du skall sätta ner korgen inför Herrens, din Guds, ansikte och tillbedja inför Herrens, din Guds, ansikte.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	11	Över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	12	När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta,
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	13	då skall du säga inför Herrens, din Guds, ansikte: "Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	14	Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till Herrens, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	15	Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder."
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	16	Herren, din Gud, befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du skall hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	17	Du har i dag sagt att Herren skall vara din Gud och att du skall vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	18	Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du skall vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du skall hålla alla hans bud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	19	Han skall upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du skall vara ett heligt folk åt Herren, din Gud, så som han har lovat.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	1	Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: "Håll alla de bud som jag i dag ger er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	2	Den dag ni kommer över Jordan, in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	3	När du har gått över skall du på dem skriva alla ord i denna lag, för att du må komma in i det land som Herren, din Gud, ger dig, ett land som flödar av mjölk och honung, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	4	När ni har gått över Jordan, skall ni på berget Ebal resa dessa stenar som jag i dag ger er befallning om, och du skall bestryka dem med kalk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	5	Och du skall där bygga ett altare åt Herren, din Gud, ett altare av stenar, som du inte skall bearbeta med något järn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	6	Av ohuggna stenar skall du bygga Herrens, din Guds, altare, och på det skall du offra brännoffer åt Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	7	Där skall du också offra gemenskapsoffer och du skall äta och glädja dig inför Herrens, din Guds, ansikte.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	8	På stenarna skall du klart och tydligt skriva alla ord i denna lag."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	9	Mose och de levitiska prästerna sade till hela Israel: "Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit Herrens, din Guds, folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	10	Du skall lyda Herrens, din Guds, röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	11	På den dagen gav Mose folket denna befallning:
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	12	När ni har gått över Jordan skall dessa stammar stå på berget Gerissim och välsigna folket: Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	13	Och dessa skall stå och uttala förbannelsen på berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	14	Leviterna skall sedan ta till orda och med hög röst säga till alla i Israel:
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	15	Förbannad är den man som gör en utskuren eller gjuten avgud, en styggelse för Herren, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet sätter upp den. Och allt folket skall svara och säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	16	Förbannad är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	17	Förbannad är den som flyttar sin nästas råmärke. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	18	Förbannad är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	19	Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	20	Förbannad är den som ligger med sin fars hustru, ty han vanärar sin fars bädd. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	21	Förbannad är den som ligger med något djur. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	22	Förbannad är den som ligger med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	23	Förbannad är den som ligger med sin svärmor. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	24	Förbannad är den som i hemlighet slår ihjäl sin nästa. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	25	Förbannad är den som tar mutor för att slå ihjäl en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	26	Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: "Amen."
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	1	Om du lyssnar till Herrens, din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	2	Och alla dessa välsignelser skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till Herrens, din Guds, röst.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	3	Välsignad skall du vara i staden, och välsignad ute på marken.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	4	Välsignad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	5	Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	6	Välsignad skall du vara när du kommer in, och välsignad skall du vara när du går ut.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	7	När dina fiender reser sig upp mot dig, skall Herren låta dem bli slagna inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall de fly för dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	8	Herren skall befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt vad du företar dig. Han skall välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	9	Herren skall upphöja dig till ett heligt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar på hans vägar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	10	Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter Herrens namn och de skall frukta för dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	11	Herren skall ge dig överflöd av allt gott - barn, avkomma från boskapen och gröda på marken - i det land som Herren med ed har lovat dina fäder att ge dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	12	Herren skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk. Du skall ge lån åt många hednafolk men själv skall du inte låna av någon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	13	Herren skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	14	Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	15	Men om du inte lyder Herrens, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig:
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	16	Förbannad skall du vara i staden, och förbannad ute på marken.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	17	Förbannad skall din korg vara och förbannat ditt baktråg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	18	Förbannad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	19	Förbannad skall du vara när du kommer in, och förbannad skall du vara när du går ut.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	20	Herren skall sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt vad du gör och företar dig, till dess du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergivit mig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	21	Herren skall låta pesten drabba dig, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	22	Herren skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och svärd, med sot och rost. Detta skall förfölja dig till dess du förgås.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	23	Himlen över ditt huvud skall vara som koppar, och jorden under dig skall vara som järn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	24	Damm och stoft skall vara det regn Herren ger åt ditt land. Från himlen skall det komma ner över dig, till dess att du förgörs.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	25	Herren skall låta dig bli slagen inför dina fiender. På en väg skall du dra ut mot dem, men på sju vägar skall du fly för dem, och du skall bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	26	Dina dödas kroppar skall bli mat åt alla himlens fåglar och åt markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	27	Herren skall slå dig med Egyptens utslag och bölder, med skabb och skorv, så att du inte kan botas.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	28	Herren skall slå dig med vanvett, blindhet och sinnesförvirring.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	29	Du skall famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker, och du skall inte ha framgång på dina vägar. Du skall bli förtryckt och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	30	Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall ligga med henne. Du skall bygga ett hus, men inte få bo i det. Du skall plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	31	Din oxe skall slaktas inför dina ögon, men du skall inte få äta av den. Din åsna skall rövas bort från dig i din åsyn och inte föras tillbaka till dig. Dina får skall ges till dina fiender utan att någon kommer till din hjälp.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	32	Dina söner och döttrar skall ges till främmande folk, och dina ögon skall se det och ivrigt längta efter dem varje dag, men du skall stå maktlös.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	33	Ett folk som du inte känner skall äta frukten av din mark och allt ditt arbete. Du skall i alla dina dagar bli förtryckt och utsatt för våld.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	34	Du skall drivas till vanvett av det du kommer att se med dina ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	35	Herren skall slå dig med svåra bölder på knän och ben, ja, från fotbladet ända till hjässan, så att du inte skall kunna botas.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	36	Herren skall föra dig och den kung som du sätter över dig bort till ett folk som varken du eller dina fäder har känt, och där skall du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	37	Du skall bli till häpnad och ett ordspråk och en nidvisa bland alla de hednafolk som Herren skall föra dig till.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	38	På åkern skall du föra ut mycket säd, men du skall skörda litet, för gräshoppor skall äta upp den.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	39	Vingårdar skall du plantera och bruka, men inget vin skall du få att dricka och inget skall du få samla in, ty maskar skall äta upp allt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	40	Olivplanteringar skall du ha överallt i ditt land, men du skall inte smörja din kropp med oljan, för oliverna skall falla av.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	41	Söner och döttrar skall du föda, men du skall inte få behålla dem, för de måste gå i fångenskap.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	42	Alla dina träd och all din marks frukt skall angripas av gräshoppor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	43	Främlingen som bor hos dig skall höja sig över dig allt högre och högre, men du skall sjunka ner allt djupare och djupare.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	44	Han skall ge lån åt dig, men du skall inte ge lån åt honom. Han skall bli huvudet och du skall bli svansen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	45	Alla dessa förbannelser skall komma över dig och förfölja dig och träffa dig till dess att du går under, därför att du inte lyssnade till Herrens, din Guds, röst och inte höll de bud och stadgar som han gav dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	46	Som tecken och under skall de komma över dig och dina efterkommande till evig tid.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	47	Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, med glädje och av hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt,
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	48	skall du komma att tjäna fiender som Herren skall sända mot dig, under hunger, törst och nakenhet och brist på allt. Och han skall lägga ett järnok på din nacke till dess att han har utrotat dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	49	Herren skall sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt örnen i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår,
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	50	ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	51	Det folket skall äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du utrotas, ty de skall inte lämna kvar åt dig vare sig säd, vin eller olja, inte din nötboskaps kalvar eller lammen i din hjord, till dess de har gjort slut på dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	52	De skall angripa dig i alla dina städer, till dess att dina höga och befästa murar som du förtröstar på, faller i hela ditt land. Ja, de skall angripa dig i alla dina städer över hela ditt land, det land som Herren, din Gud, har gett dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	53	I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig att du skall äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar som Herren, din Gud, har gett dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	54	En veklig och mycket bortskämd man hos dig skall då med så ont öga se på sin bror och på hustrun som han tar i famn och på de barn han ännu har kvar,
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	55	att han inte åt någon av dem vill dela med sig av sina barns kött, ty han äter det själv, eftersom han inte har något annat kvar. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig i alla dina städer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	56	En veklig och bortskämd kvinna hos dig, så veklig och bortskämd att hon inte ens försökt sätta sin fot på marken, skall då med så ont öga se på mannen som hon tar i famn och på sin son och sin dotter,
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	57	att hon missunnar dem efterbörden som kommer ur hennes liv och barnen som hon föder. I brist på allt annat skall hon i hemlighet äta detta. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig i dina städer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	58	Om du inte noggrant följer alla ord i denna lag som är skrivna i denna bok, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn " Herren, din Gud",
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	59	då skall Herren sända mycket svåra plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, elakartade och långvariga sjukdomar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	60	Han skall låta Egyptens alla farsoter, som du är rädd för, komma tillbaka, och de skall drabba dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	61	Också många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna lagbok, skall Herren låta komma över dig till dess att du går under.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	62	Och av er skall det bli kvar ett fåtal, ni som tidigare var talrika som stjärnorna på himlen. Detta därför att du inte lyssnade till Herrens, din Guds, röst.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	63	Och det skall ske att liksom Herren förut fröjdade sig över er, när han fick göra er gott och föröka er, så skall Herren nu fröjda sig över er, när han utrotar och förgör er. Ni skall ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	64	Herren skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där skall du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	65	Bland de folken skall du inte få någon ro eller någon vila för din fot. Herren skall där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	66	Du skall sväva i största livsfara, du skall darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	67	Om morgonen skall du säga: "Om det ändå vore kväll!", och om kvällen skall du säga: "Om det ändå vore morgon!" Detta på grund av den fruktan du skall känna i ditt hjärta och den syn dina ögon skall se.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	68	Och Herren skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade till dig: "Du skall inte se den mer." Där skall ni bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men ingen skall vilja köpa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	1	Dessa är orden i det förbund som Herren befallde Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, förutom det förbund som han hade slutit med dem vid Horeb.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	2	Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt vad Herren har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land,
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	3	de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	4	Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	5	Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	6	Bröd fick ni inte att äta och inte vin eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är Herren, er Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	7	Och när ni kom till denna plats, drog Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slog dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	8	Vi intog deras land och gav det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	9	Ni skall därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni må ha framgång i allt vad ni gör.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	10	Ni står i dag alla inför Herren, er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era tillsyningsmän, alla män i Israel,
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	11	era barn och hustrur, främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare,
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	12	för att du må träda in i Herrens, din Guds, förbund, det edsförbund som Herren, din Gud, i dag sluter med dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	13	Ty han vill i dag upphöja dig så att du skall vara hans folk och han din Gud, så som han har sagt dig och så som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	14	Och det är inte endast med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund,
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	15	utan både med dem som i dag står här med oss inför Herren, vår Gud, och med dem som inte är här med oss i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	16	Ni vet själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog mitt igenom de hednafolks länder som ni nu har lämnat.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	17	Ni såg deras vidrigheter och deras eländiga avgudar av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	18	Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört,
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	19	så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	20	Herren skall inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och nitälskan skall då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren skall utplåna hans namn under himlen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	21	Herren skall avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	22	Det kommande släktet, era barn som träder fram efter er, och främlingen som kommer från ett avlägset land, de skall säga, när de ser detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit detta land med
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	23	- svavel och salt och en helt förbränd jord, som inte kan besås och inte ge någon gröda och där ingen växtlighet kan skjuta upp, en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och förbittring omstörtade Sodom och Gomorra, Adma och Sebojim -
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	24	ja, alla folk skall då säga: "Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?"
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	25	Och man skall svara: "Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	26	De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	27	Därför upptändes Herrens vrede mot detta land, så att han lät varje förbannelse som är uppskriven i denna bok komma över det.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	28	Och Herren ryckte upp dem ur deras land med vrede och förbittring och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett."
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	29	Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	1	När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren, din Gud, fördriver dig,
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	2	och du vänder om till Herren, din Gud, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ,
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	3	då skall Herren, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	4	Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle Herren, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	5	Herren, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	6	Herren, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då ska du få leva.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	7	Och Herren, din Gud, skall lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	8	Du skall på nytt lyssna till Herrens röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	9	Herren, din Gud, skall ge dig överflöd i allt vad du företar dig och då det gäller dina barn, avkomman från din boskap och grödan från din mark. Ty så som Herren fröjdade sig över dina fäder, skall han åter fröjda sig över dig och göra dig gott,
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	10	när du lyssnar till Herrens, din Guds, röst och håller hans bud och stadgar som är skrivna i denna lagbok, och vänder om till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	11	Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	12	Det är inte i himlen, så att du behöver säga: "Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?"
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	13	Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: "Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?"
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	14	Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	15	Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är,
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	16	då jag i dag befaller dig att älska Herren, din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att Herren, din Gud, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	17	Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem,
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	18	så kungör jag för er i dag att ni förvisso skall förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	19	Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva,
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	20	genom att du älskar Herren, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	1	Mose gick i väg och talade dessa ord till hela Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	2	Han sade till dem: "Jag är i dag etthundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare, och Herren har sagt till mig: 'Du skall inte komma över denna Jordan.'
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	3	Men Herren, din Gud, går själv framför dig. Han skall förgöra dessa folk för dig och du skall driva bort dem. Josua skall anföra dig, som Herren har sagt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	4	Herren skall göra med dem så som han gjorde med Sichon och Og, amoreernas kungar, och med deras land när han lät dem gå under.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	5	Herren skall överlämna dem till er och ni skall göra med dem alldeles så som jag har befallt er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	6	Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig."
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	7	Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: "Var stark och frimodig, ty du skall med detta folk gå in i det land som Herren med ed har lovat deras fäder att ge dem och du skall utskifta det åt dem som arv.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	8	Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	9	Mose skrev denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som bar Herrens förbundsark, och åt alla de äldste i Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	10	Och Mose befallde dem och sade: "Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden,
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	11	då hela Israel kommer för att träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, för att de skall höra den.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	12	Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta Herren, er Gud, och noggrant följer alla ord i denna lag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	13	Också deras barn, som ännu inte känner den, skall höra och lära sig den så att de fruktar Herren, er Gud, så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning."
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	14	Herren sade till Mose: "Se, tiden är nära då du skall dö. Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet, så skall jag insätta honom i hans ämbete." Mose gick då med Josua och inställde sig i uppenbarelsetältet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	15	Då visade sig Herren i tältet i en molnstod, och molnstoden blev stående vid ingången till tältet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	16	Och Herren sade till Mose: "Se, när du har gått till vila hos dina fäder, skall detta folk stå upp och trolöst följa främmande gudar i det land dit de kommer och de skall överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	17	Min vrede skall den dagen upptändas mot dem, och jag skall överge dem och dölja mitt ansikte för dem, så att de förgås. Olyckor och lidande i mängd skall drabba dem. Då skall de säga: Är det inte därför att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss?
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	18	Den dagen skall jag helt dölja mitt ansikte på grund av allt det onda som de har gjort genom att vända sig till andra gudar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	19	Skriv nu upp åt er denna sång, lär Israels barn den och lägg den i deras mun. Den skall så bli för mig ett vittne mot Israels barn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	20	När jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung, och de äter och blir mätta och feta, skall de vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	21	När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, skall denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, ty deras efterkommande skall inte glömma den. Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem."
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	22	Den dagen skrev Mose ner sången och lärde Israels barn den.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	23	Och han insatte Josua, Nuns son, i ämbetet och sade: "Var stark och frimodig, ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag är med dig."
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	24	Sedan Mose till alla delar hade skrivit ner orden i denna lag i en bok,
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	25	befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark och sade:
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	26	"Tag denna lagbok och lägg den vid sidan av Herrens, er Guds, förbundsark, och den skall ligga där som ett vittnesbörd mot dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	27	Ty jag vet att du är upprorisk och hårdnackad. Se, ännu medan jag lever bland er har ni varit upproriska mot Herren. Hur mycket mer skall ni då inte bli det efter min död!
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	28	Kalla samman till mig alla de äldste i era stammar, liksom era tillsyningsmän, så att jag får tala dessa ord till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	29	Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför skall olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar."
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	30	Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	1	Lyssna, ni himlar, jag vill tala, hör, du jord, orden från min mun.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	2	Som regnet må min lära drypa, som daggen må mitt tal flöda, som rikligt regn på grönska, som regnskurar på gräs.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	3	Ty Herrens namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	4	Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	5	De har handlat illa mot honom, de är inte hans barn, utan en skam, ett förvänt och avogt släkte.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	6	Är det så du lönar Herren, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då ej din Fader som skapade dig, han som danade och formade dig?
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	7	Kom ihåg forna dagar. Ge akt på gångna släktens år. Fråga din far, han skall berätta för dig, dina äldste, de skall säga dig det.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	8	När den Högste gav arvslotter åt folken, när han spred ut människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	9	Ty Herrens del är hans folk, Jakob är hans arvedels lott.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	10	Han fann honom i öknens land, i ödslig, tjutande ödemark. Han omslöt honom och tog honom i sin vård, han bevarade honom som sin ögonsten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	11	Liksom en örn väcker upp sitt bo, och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog emot honom och bar honom på sina fjädrar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	12	Blott Herren ledde honom, ingen främmande gud vid hans sida.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	13	Han lät honom fara fram över landets höjder och han fick äta av markens gröda. Han lät honom suga honung ur hälleberget och olja ur den hårda klippan.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	14	Han gav honom gräddmjölk av kor, söt mjölk av får, tillsammans med det bästa av lamm, baggar från Basan och bockar, det bästa och märgfullaste vete. Druvors blod drack du, skummande vin.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	15	Då blev Jesurun fet och slog bakut. Du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	16	De retade honom genom främmande gudar, med vidrigheter väckte de hans vrede.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	17	De offrade åt onda andar, som inte är Gud, åt gudar som de inte kände, nya gudar som nyss kommit till och som era fäder ej fruktade.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	18	Du övergav Klippan som födde dig. Du glömde Gud som gav dig livet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	19	Herren såg detta och förkastade dem, eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	20	Han sade: "Jag vill dölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de får. Ty de är ett förvänt släkte, barn utan trohet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	21	De har retat mig med gudar som inte är gudar, väckt min vrede med sina tomma avgudar. Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	22	Ty genom min vrede har en eld tänts och den brinner till dödsrikets djup. Den förtär jorden med dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	23	Jag skall hopa olyckor över dem, mina pilar skall jag skjuta på dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	24	Hungersnöd skall drabba dem, feberglöd förtära dem, pest som bittert pinar. Jag skall sända över dem vilddjurs tänder och gift från ormar som krälar i stoftet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	25	Ute skall svärdet dräpa deras barn, inne gör skräcken det. Unga män och jungfrur förgås, spädbarn och grånade män.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	26	Jag skulle säga: Jag vill skingra dem, utplåna minnet av dem bland människor,
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	27	om jag inte fruktade hån från fienden, att deras ovänner skulle misstyda det, och säga: Vår hand är mäktig, det var inte Herren som gjorde allt detta."
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	28	Ty ett rådlöst folk är de, och förstånd finns ej i dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	29	Vore de visa skulle de inse detta, de skulle förstå vilket slut de måste få.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	30	Hur kunde en enda jaga tusen framför sig, två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem, om ej Herren hade utlämnat dem?
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	31	Ty de andras klippa är ej som vår Klippa, det kan våra fiender döma om.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	32	Ty från Sodoms vinstock är deras vinstock, och från Gomorras fält. Deras druvor är giftiga druvor, deras klasar är beska.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	33	Deras vin är ormars etter, kobrors grymma gift.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	34	Sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	35	Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras olyckas dag, det som väntar dem kommer med hast.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	36	Ty Herren skall ta sig an sitt folks sak, och förbarma sig över sina tjänare, när han ser att deras kraft är borta och att ingen finns kvar, varken slav eller fri.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	37	Då skall han fråga: Var är deras gudar, klippan de tog sin tillflykt till,
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	38	de som åt deras slaktoffers fett och drack deras drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa er, må de vara ert beskydd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	39	Se nu, jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	40	Se, jag lyfter min hand upp mot himlen, och säger: Så sant jag lever för evigt:
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	41	När jag har vässat mitt flammande svärd och min hand skipar rätt, skall jag ta hämnd på mina ovänner och vedergälla dem som hatar mig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	42	Jag skall göra mina pilar berusade av blod, mitt svärd skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av fiendehövdingars huvuden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	43	Jubla, ni hednafolk med hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod. Han tar hämnd på sina ovänner och bringar försoning för sitt land, sitt folk."
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	44	Mose kom tillsammans med Hosea, Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	45	Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel,
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	46	sade han till dem: "Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	47	Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord skall ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning."
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	48	Samma dag talade Herren till Mose och sade:
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	49	"Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land mitt emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	50	Du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor och samlades till sitt folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	51	Detta sker därför att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	52	Du skall se landet rakt framför dig, men du skall inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	1	Detta är den välsignelse gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	2	Han sade: " Herren kom från Sinai, från Seir gick hans sken upp över dem. Han strålade fram från berget Paran, ur skaran av mångtusen heliga. På hans högra sida brann i eld en lag för dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	3	I sanning, han älskar folken. Alla hans heliga är i din hand. De faller ner vid din fot, de tar emot av dina ord.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	4	Mose gav oss en lag, en arvedel för Jakobs menighet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	5	Han blev kung i Jesurun, när folkets huvudmän samlades, Israels alla stammar."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	6	"Må Ruben leva och ej dö. Dock blir hans män en liten skara."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	7	Detta sade han om Juda: "Hör, o Herre, Juda röst, låt honom komma till sitt folk. Med sina händer strider han för det. Bli en hjälp för honom mot hans ovänner."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	8	Om Levi sade han: "Dina tummim och dina urim tillhör din fromme, som du prövade i Massa, som du kämpade med vid Meribas vatten,
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	9	han som sade om sin fader och sin moder:'Jag ser dem inte', och som inte ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina barn. Ty de tog vara på ditt ord, och ditt förbund höll de.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	10	De skall lära Jakob dina förordningar och Israel din lag. De skall bära fram rökelse för din näsa, och heloffer på ditt altare.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	11	Välsigna, o Herre, hans kraft, låt hans händers verk behaga dig. Krossa höfterna på hans motståndare, på hans fiender, så att de inte kan resa sig."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	12	Om Benjamin sade han: " Herrens älskade skall bo i trygghet hos honom som alltid skyddar honom. Mellan hans höjder skall han bo."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	13	Om Josef sade han: "Välsignat av Herren vare hans land, med himlens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som ligger där nere,
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	14	med solens ädlaste alster och månvarvens ädlaste frukter,
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	15	med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas dyrbara frukt,
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	16	med jordens dyrbara frukt och all dess fullhet, med nåd från honom som bodde i busken. Må detta komma över Josefs huvud, över hans hjässa, fursten bland bröder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	17	Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, som en vildoxes är hans horn. Med dem stångar han folken, också dem som bor vid jordens ändar. Sådana är Efraims tiotusenden, sådana Manasses tusenden."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	18	Om Sebulon sade han: "Gläd dig, Sebulon, när du drar ut, och du Isaskar, i dina tält.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	19	Folk bjuder de in till sitt berg. Där offrar de rätta offer. Ty havens rikedom suger de till sig, och skatter som sanden döljer."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	20	Om Gad sade han: "Lovad vare han som gav rymligt land åt Gad! Han bor som en lejoninna, och krossar både arm och hjässa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	21	Han utsåg den bästa delen åt sig själv, ty där var hans härskarlott förvarad. När folkets huvudmän kom samman, utförde han Herrens rätt, hans domar med Israel."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	22	Om Dan sade han: "Dan är ett ungt lejon, som rusar ner från Basan."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	23	Om Naftali sade han: "Naftali har fått riklig nåd och full välsignelse av Herren. Väster och söder skall du ta i besittning."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	24	Om Aser sade han: "Välsignad bland söner är Aser. Må han bli älskad av sina bröder, och må han doppa sin fot i olja.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	25	Av järn och koppar skall dina reglar vara, och som dina dagar din kraft."
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	26	"Ingen är som Jesuruns Gud, han som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	27	En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. Han skall jaga fienderna framför dig, och säga: Förgör dem!
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	28	Så skall Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	29	Salig är du, Israel. Vem är dig lik? Du är ett folk, som har sin räddning i Herren. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender skall visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder."
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	1	Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet, från Gilead ända till Dan
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	2	och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet,
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	3	och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	4	Och Herren sade till honom: "Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma."
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	5	Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	6	Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	7	Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	8	Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var sorgetidens gråtodagar efter Mose slut.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	9	Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	10	I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som Herren kände ansikte mot ansikte,
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	11	ingen om man tänker på alla de tecken och under som Herren hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land,
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	12	och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel.
Josua	Jos	6	1	1	När Herrens tjänare Mose var död, sade Herren till Josua, Nuns son, Moses tjänare:
Josua	Jos	6	1	2	"Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn.
Josua	Jos	6	1	3	Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose.
Josua	Jos	6	1	4	Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land och till Stora havet västerut, skall ert område sträcka sig.
Josua	Jos	6	1	5	Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar. Så som jag har varit med Mose, så skall jag också vara med dig. Jag skall inte lämna dig eller överge dig.
Josua	Jos	6	1	6	Var stark och frimodig, ty du skall som arv åt detta folk fördela landet som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.
Josua	Jos	6	1	7	Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går.
Josua	Jos	6	1	8	Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.
Josua	Jos	6	1	9	Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty Herren, din Gud, är med dig vart än du går."
Josua	Jos	6	1	10	Josua befallde folkets tillsyningsmän och sade:
Josua	Jos	6	1	11	"Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. Ty om tre dagar skall ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren, er Gud, har gett er till besittning."
Josua	Jos	6	1	12	Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua:
Josua	Jos	6	1	13	"Kom ihåg det som Herrens tjänare Mose befallde er, när han sade: Herren, er Gud, skall låta er komma till ro och ge er detta land.
Josua	Jos	6	1	14	Era hustrur, era små barn och er boskap skall stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni själva, alla tappra stridsmän, skall dra i väg beväpnade i spetsen för era bröder och hjälpa dem,
Josua	Jos	6	1	15	tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren, er Gud, ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som skall vara er besittning. Ni skall då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan."
Josua	Jos	6	1	16	De svarade Josua: "Allt som du har befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå.
Josua	Jos	6	1	17	Som vi har lytt Mose i allt, skall vi också lyda dig. Må endast Herren, din Gud, vara med dig, så som han var med Mose.
Josua	Jos	6	1	18	Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord, vad du än befaller honom, han skall dödas. Var stark och frimodig."
Josua	Jos	6	2	1	Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Sittim och sade: "Gå och undersök landet och särskilt Jeriko." De gav sig i väg och kom in i ett hus, där en sköka vid namn Rahab bodde, och där lade de sig att vila.
Josua	Jos	6	2	2	Men för kungen i Jeriko berättade man: "I natt har några israelitiska män kommit hit för att bespeja landet."
Josua	Jos	6	2	3	Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: "Lämna ut de män som har kommit till dig och tagit in i ditt hus, de har kommit hit för att bespeja hela landet."
Josua	Jos	6	2	4	Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom.
Josua	Jos	6	2	5	Och när porten skulle stängas sedan det hade blivit mörkt, gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda efter dem, så får ni nog tag i dem."
Josua	Jos	6	2	6	Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar, som hon hade utbredda på taket.
Josua	Jos	6	2	7	Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.
Josua	Jos	6	2	8	Men innan spejarna hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket
Josua	Jos	6	2	9	och sade: "Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er.
Josua	Jos	6	2	10	Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo.
Josua	Jos	6	2	11	När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
Josua	Jos	6	2	12	Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det,
Josua	Jos	6	2	13	och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden."
Josua	Jos	6	2	14	Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet, skall vi visa nåd och trofasthet mot dig."
Josua	Jos	6	2	15	Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren, så att hon bodde i själva muren.
Josua	Jos	6	2	16	Och hon sade till dem: "Gå upp i bergen, så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar, till dess era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd."
Josua	Jos	6	2	17	Och männen sade till henne: "Vi är fria från den ed du har tagit av oss,
Josua	Jos	6	2	18	om du, när vi kommer in i landet, inte binder detta röda snöre i fönstret som du släppte ner oss genom, och likaså om du inte har din far och din mor och dina bröder, alla som tillhör din fars hus, samlade hemma hos dig.
Josua	Jos	6	2	19	Men om någon går ut genom dörren till ditt hus, skall hans blod komma över hans eget huvud, och vi är utan skuld. Om däremot någon bär hand på en av dem som är inne i ditt hus, skall dennes blod komma över vårt huvud.
Josua	Jos	6	2	20	Men om du förråder vårt ärende är vi fria från den ed som du har tagit av oss."
Josua	Jos	6	2	21	Hon svarade: "Låt det bli som ni har sagt." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.
Josua	Jos	6	2	22	De begav sig i väg och gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, till dess deras förföljare hade vänt tillbaka. Dessa hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem.
Josua	Jos	6	2	23	Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem.
Josua	Jos	6	2	24	Och de sade till Josua: " Herren har gett hela landet i vår hand. Alla landets invånare bävar för oss."
Josua	Jos	6	3	1	Tidigt följande morgon bröt Josua och alla Israels barn upp från Sittim och kom till Jordan. Där stannade de över natten innan de gick över.
Josua	Jos	6	3	2	Men efter tre dagar gick tillsyningsmännen genom lägret
Josua	Jos	6	3	3	och befallde folket och sade: "Så snart ni får se Herrens, er Guds, förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, skall också ni bryta upp från er plats och följa den,
Josua	Jos	6	3	4	men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni skall veta vilken väg ni skall gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut."
Josua	Jos	6	3	5	Och Josua sade till folket: "Helga er, för i morgon skall Herren göra under bland er."
Josua	Jos	6	3	6	Därefter sade Josua till prästerna: "Tag förbundsarken och gå framför folket." Då tog de förbundsarken och gick framför folket.
Josua	Jos	6	3	7	Herren sade till Josua: "I dag skall jag börja göra dig stor i hela Israels ögon, så att de märker att jag är med dig, så som jag har varit med Mose.
Josua	Jos	6	3	8	Befall nu prästerna som bär förbundsarken och säg: Så snart ni kommer till den yttersta randen av Jordans vatten, skall ni stanna där vid Jordan."
Josua	Jos	6	3	9	Och Josua sade till Israels barn: "Kom fram hit och hör Herrens, er Guds, ord."
Josua	Jos	6	3	10	Josua fortsatte: "Av detta skall ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han skall driva undan kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebusiterna för er:
Josua	Jos	6	3	11	Se, hela jordens Herres förbundsark drar nu framför er över Jordan.
Josua	Jos	6	3	12	Välj ut tolv män ur Israels stammar, en man från varje stam.
Josua	Jos	6	3	13	Så snart prästerna som bär Herrens, hela jordens Herres, ark står stilla med sina fötter i Jordans vatten, skall Jordans vatten, det som kommer uppifrån, skäras av i sitt lopp och bli stående som en hög vall."
Josua	Jos	6	3	14	Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som bar förbundsarken gick framför folket.
Josua	Jos	6	3	15	När de som bar arken kom till Jordan och prästerna, som bar den, med sina fötter rörde vid yttersta randen av vattnet i Jordan, som under hela skördetiden svämmar över alla sina bräddar,
Josua	Jos	6	3	16	då stannade det vatten som kom uppifrån och det blev stående som en hög vall långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan. Det vatten som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, skars på det sättet av helt och hållet. Och folket gick över mitt emot Jeriko.
Josua	Jos	6	3	17	Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på torr mark, till dess allt folket helt och hållet kommit över Jordan.
Josua	Jos	6	4	1	När allt folket helt och hållet hade kommit över Jordan, sade Herren till Josua:
Josua	Jos	6	4	2	"Välj ut bland folket tolv män, en man från varje stam,
Josua	Jos	6	4	3	och befall dem och säg: Tag här ur Jordan tolv stenar från det ställe där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär dem över med er och lägg ner dem på den plats där ni skall slå läger i natt."
Josua	Jos	6	4	4	Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam.
Josua	Jos	6	4	5	Och Josua sade till dem: "Gå framför Herrens, er Guds, ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er skall lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar,
Josua	Jos	6	4	6	så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar?
Josua	Jos	6	4	7	skall ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Därför skall dessa stenar vara ett minnesmärke för Israels barn till evig tid."
Josua	Jos	6	4	8	Israels barn gjorde som Josua befallde dem. De tog tolv stenar ur Jordan, så som Herren hade sagt till Josua, efter antalet av Israels stammar. Och de tog dem med sig till lägret och lade ner dem där.
Josua	Jos	6	4	9	Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått med sina fötter, och stenarna finns där än i dag.
Josua	Jos	6	4	10	Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan, till dess allt det var utfört som Herren hade befallt Josua att säga till folket, allt i enlighet med vad Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig över.
Josua	Jos	6	4	11	När allt folket helt och hållet hade kommit över, gick också Herrens ark och prästerna över och tog plats framför folket.
Josua	Jos	6	4	12	Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam gick beväpnade i spetsen för Israels barn, så som Mose hade befallt dem.
Josua	Jos	6	4	13	Omkring fyrtiotusen män, beväpnade till strid, gick över inför Herren för att strida på Jerikos hedmarker.
Josua	Jos	6	4	14	Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de fruktade honom så som de hade fruktat Mose, så länge han levde.
Josua	Jos	6	4	15	Och Herren sade till Josua:
Josua	Jos	6	4	16	"Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att stiga upp ur Jordan."
Josua	Jos	6	4	17	Och Josua befallde prästerna: "Stig upp ur Jordan."
Josua	Jos	6	4	18	När då prästerna som bar Herrens förbundsark steg upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark, förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.
Josua	Jos	6	4	19	Det var på tionde dagen i första månaden som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal på gränsen till östra Jerikoområdet.
Josua	Jos	6	4	20	De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal.
Josua	Jos	6	4	21	Han sade till Israels barn: "När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar?
Josua	Jos	6	4	22	skall ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan,
Josua	Jos	6	4	23	ty Herren, er Gud, lät vattnet i Jordan torka ut framför er, till dess ni hade gått över den, på samma sätt som Herren, er Gud, gjorde med Röda havet, som han torkade ut framför oss, till dess vi hade gått över det.
Josua	Jos	6	4	24	Detta gjorde han för att alla folk på jorden skall veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid skall frukta Herren, er Gud."
Josua	Jos	6	5	1	Då nu alla amoreernas kungar på Jordans västra sida och alla kananeernas kungar vid havet hörde hur Herren hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gick över den, blev deras hjärtan förskräckta och de hade inte längre mod att stå emot Israels barn.
Josua	Jos	6	5	2	Vid den tiden sade Herren till Josua: "Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången."
Josua	Jos	6	5	3	Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.
Josua	Jos	6	5	4	Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten.
Josua	Jos	6	5	5	Visserligen hade alla de som kommit ut blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna.
Josua	Jos	6	5	6	Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, till dess hela folket - alla stridsdugliga män - som dragit ut ur Egypten var döda eftersom de inte lyssnade till Herrens röst. Därför svor Herren att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung.
Josua	Jos	6	5	7	Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de var oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen.
Josua	Jos	6	5	8	När allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar i lägret, till dess de hade återhämtat sig.
Josua	Jos	6	5	9	Och Herren sade till Josua: "I dag har jag vältrat av Egyptens vanära från er." Platsen fick namnet Gilgal, som den heter än i dag.
Josua	Jos	6	5	10	På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker.
Josua	Jos	6	5	11	Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd.
Josua	Jos	6	5	12	Mannat upphörde dagen därpå, då de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.
Josua	Jos	6	5	13	Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?"
Josua	Jos	6	5	14	Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?"
Josua	Jos	6	5	15	Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.
Josua	Jos	6	6	1	Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in.
Josua	Jos	6	6	2	Och Herren sade till Josua: "Se, jag har givit Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand.
Josua	Jos	6	6	3	Tåga omkring staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. Så skall du göra i sex dagar.
Josua	Jos	6	6	4	Sju präster skall bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen skall ni tåga omkring staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen.
Josua	Jos	6	6	5	När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt härskri. Då skall stadsmuren störta samman och folket skall dra in över den, var och en rakt fram."
Josua	Jos	6	6	6	Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade till dem: "Tag förbundsarken och låt sju präster bära sju basuner gjorda av bagghorn framför Herrens ark."
Josua	Jos	6	6	7	Till folket sade han: "Drag ut och tåga omkring staden. Och den beväpnade styrkan skall gå framför Herrens ark."
Josua	Jos	6	6	8	När Josua hade sagt detta till folket, gick de sju präster som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herren i väg och blåste i hornen, medan Herrens förbundsark följde efter dem.
Josua	Jos	6	6	9	Och den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen och det övriga folket följde arken, allt under det att de blåste i hornen.
Josua	Jos	6	6	10	Men Josua hade sagt till folket: "Ni skall inte ge upp något härskri, inte låta er röst höras eller ens säga ett ord, förrän den dag jag säger till er att ni skall ge upp ett härskri. Då skall ni göra det."
Josua	Jos	6	6	11	När han hade låtit Herrens ark föras runt staden, runt omkring den en gång, gick de in i lägret och stannade där över natten.
Josua	Jos	6	6	12	Följande morgon steg Josua upp tidigt, och prästerna lyfte upp Herrens ark.
Josua	Jos	6	6	13	De sju präster som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herrens ark gick hela tiden och blåste i hornen. Den beväpnade styrkan gick framför dem, och det övriga folket följde Herrens ark, medan man blåste i hornen.
Josua	Jos	6	6	14	De tågade också andra dagen en gång runt staden och återvände sedan till lägret. Så gjorde de i sex dagar.
Josua	Jos	6	6	15	Men på sjunde dagen steg de upp tidigt, i gryningen, och tågade då runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den dagen gick de sju gånger runt staden.
Josua	Jos	6	6	16	Den sjunde gången, när prästerna blåste i hornen, sade Josua till folket: "Ge upp ett härskri, ty Herren har gett er staden.
Josua	Jos	6	6	17	Staden med allt som är i den skall ges till spillo, det tillhör Herren. Bara skökan Rahab och de som finns i hennes hus skall få leva, därför att hon gömde spejarna vi hade skickat ut.
Josua	Jos	6	6	18	Ni skall hålla er borta från det tillspillogivna, så att ni inte själva blir tillspillogivna. Om ni tar något från det tillspillogivna, blir ni orsak till att Israels läger drabbas av tillspillogivning och ni drar olycka över det.
Josua	Jos	6	6	19	Allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn skall vara helgat åt Herren och gå till Herrens skattkammare."
Josua	Jos	6	6	20	Då upphävde folket ett härskri och man blåste i hornen. Ja, när folket hörde ljudet från hornen, upphävde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket drog in i staden, var och en rakt fram, och intog den.
Josua	Jos	6	6	21	Med svärd gav de till spillo allt som fanns i staden - både män och kvinnor, unga och gamla, liksom oxar, får och åsnor.
Josua	Jos	6	6	22	Men till de båda män som hade bespejat landet sade Josua: "Gå in i skökans hus och för ut kvinnan därifrån tillsammans med alla som tillhör henne, så som ni har lovat henne med ed."
Josua	Jos	6	6	23	Då gick de unga män som hade varit där som spejare in och förde ut Rahab och hennes far och mor, hennes bröder och alla som tillhörde henne. Hela hennes släkt förde de ut och lät dem stanna utanför Israels läger.
Josua	Jos	6	6	24	Men staden och allt som fanns i den brände de upp, endast silvret och guldet och det som var av koppar eller järn lade de till skatten i Herrens hus.
Josua	Jos	6	6	25	Skökan Rahab och hennes fars hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva. Hon bor bland israeliterna än i dag, därför att hon gömde spejarna som Josua hade sänt för att bespeja Jeriko.
Josua	Jos	6	6	26	Vid den tiden svor Josua en ed. Han sade: "Förbannad inför Herren vare den man som företar sig att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt. När han lägger dess grund, skall det kosta honom hans förstfödde son, och när han sätter upp dess portar, skall det kosta honom hans yngste son."
Josua	Jos	6	6	27	Och Herren var med Josua och ryktet om honom spred sig över hela landet.
Josua	Jos	6	7	1	Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.
Josua	Jos	6	7	2	Josua sände från Jeriko i väg några män till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: "Gå dit upp och bespeja landet." Männen gav sig i väg och bespejade Ai.
Josua	Jos	6	7	3	När de kom tillbaka till Josua sade de till honom: "Allt folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta ut sig med att att gå dit, för de är inte många."
Josua	Jos	6	7	4	Alltså drog tretusen man av folket dit upp. Men de tvingades fly för männen från Ai.
Josua	Jos	6	7	5	Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.
Josua	Jos	6	7	6	Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden,
Josua	Jos	6	7	7	och Josua sade: "O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan!
Josua	Jos	6	7	8	O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender?
Josua	Jos	6	7	9	När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?"
Josua	Jos	6	7	10	Och Herren svarade Josua: "Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte?
Josua	Jos	6	7	11	Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar.
Josua	Jos	6	7	12	Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna.
Josua	Jos	6	7	13	Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er.
Josua	Jos	6	7	14	Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram.
Josua	Jos	6	7	15	Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel."
Josua	Jos	6	7	16	Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad.
Josua	Jos	6	7	17	När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi.
Josua	Jos	6	7	18	När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.
Josua	Jos	6	7	19	Då sade Josua till Akan: "Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig."
Josua	Jos	6	7	20	Akan svarade Josua: "Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort:
Josua	Jos	6	7	21	Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst."
Josua	Jos	6	7	22	Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst.
Josua	Jos	6	7	23	De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren.
Josua	Jos	6	7	24	Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal.
Josua	Jos	6	7	25	Och Josua sade: "Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig." Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem.
Josua	Jos	6	7	26	Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande heter.
Josua	Jos	6	8	1	Herren sade till Josua: "Frukta inte, var inte förskräckt! Tag med dig allt krigsfolk och stå upp och drag ut mot Ai. Se, jag har givit kungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land i dina händer.
Josua	Jos	6	8	2	Och du skall göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung, men rovet och boskapen därifrån får ni behålla som ert byte. Lägg ett bakhåll mot staden på andra sidan om den."
Josua	Jos	6	8	3	Då bröt Josua upp med allt krigsfolket för att tåga mot Ai. Och Josua valde ut trettiotusen man, tappra stridsmän, och sände ut dem om natten.
Josua	Jos	6	8	4	Han befallde dem: "Lägg er i bakhåll mot staden, på andra sidan om den, men gå inte alltför långt från staden. Och håll er alla beredda.
Josua	Jos	6	8	5	Själv skall jag med allt folk som är kvar hos mig rycka fram mot staden. När de då drar ut mot oss som förra gången, skall vi fly för dem.
Josua	Jos	6	8	6	Då kommer de att följa efter oss, tills vi har lockat bort dem från staden. De kommer nämligen att säga: Nu flyr de för oss precis som förra gången.
Josua	Jos	6	8	7	Men när vi flyr för dem, skall ni komma fram från bakhållet och inta staden, ty Herren, er Gud, har givit den i er hand.
Josua	Jos	6	8	8	Och när ni har intagit staden, skall ni tända eld på den. Det är vad Herren har sagt att ni skall göra. Ge akt på vad jag har befallt."
Josua	Jos	6	8	9	Josua sände i väg dem, och de gick och lade sig i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om Ai. Men Josua stannade över natten bland folket.
Josua	Jos	6	8	10	Tidigt följande morgon mönstrade Josua folket och drog sedan med de äldste i Israel i spetsen för folket upp till Ai.
Josua	Jos	6	8	11	Allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med dit upp och ryckte allt närmare, till dess de kom mitt emot staden. Där slog de läger norr om Ai med dalen mellan sig och Ai.
Josua	Jos	6	8	12	Men han tog omkring femtusen man och lade dem i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om staden.
Josua	Jos	6	8	13	Och när folket intagit ställning, både lägret norr om staden och de som låg i bakhåll väster om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.
Josua	Jos	6	8	14	När kungen i Ai såg detta, skyndade sig männen i staden och han själv med allt sitt folk och drog tidigt på morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen framför hedmarken. Han visste inte om bakhållet mot honom på andra sidan staden.
Josua	Jos	6	8	15	Josua och hela Israel låtsades bli slagna och flydde i riktning mot öknen.
Josua	Jos	6	8	16	Då kallade man samman allt folket i staden för att förfölja dem. Och de förföljde Josua och lockades bort från staden.
Josua	Jos	6	8	17	Inte en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, alla drog ut efter Israel och lämnade staden öppen, när de förföljde Israel.
Josua	Jos	6	8	18	Och Herren sade till Josua: "Räck ut spjutet som du har i handen mot Ai, ty jag skall ge staden i din hand." Då räckte Josua ut spjutet som han hade i sin hand mot staden.
Josua	Jos	6	8	19	Och de som låg i bakhåll bröt hastigt upp från sin plats och skyndade i väg, så snart han räckte ut sin hand, och de kom in i staden och intog den och skyndade sig att sätta eld på den.
Josua	Jos	6	8	20	När då männen från Ai vände sig om, fick de se hur rök från staden steg upp mot himlen. Och de hade inte möjlighet att fly vare sig i ena eller andra riktningen, eftersom det folk som flydde åt öknen vände sig mot sina förföljare.
Josua	Jos	6	8	21	Ty när Josua och hela Israel såg, att de som låg i bakhåll hade intagit staden och att rök steg upp från staden, vände de om och slog ner männen från Ai.
Josua	Jos	6	8	22	De andra drog ut från staden emot dem, så att de kom mitt emellan israeliterna och hade dem på båda sidor om sig. Och dessa nergjorde dem och lät ingen överleva eller komma undan.
Josua	Jos	6	8	23	Men kungen i Ai blev tagen till fånga levande och förd till Josua.
Josua	Jos	6	8	24	När Israel hade dödat alla Ais invånare ute på fältet och i öknen, dit de hade förföljt dem, och alla dessa hade fallit för svärd och blivit nergjorda, vände alla israeliter tillbaka till Ai och slog det med svärd.
Josua	Jos	6	8	25	De som föll den dagen, män och kvinnor, utgjorde tolvtusen personer, allt folket i Ai.
Josua	Jos	6	8	26	Josua drog inte tillbaka sin hand, som han hade räckt ut spjutet med, förrän alla Ais invånare hade blivit tillintetgjorda.
Josua	Jos	6	8	27	Det var bara boskapen och rovet från denna stad, som Israel tog som byte, enligt den befallning Herren hade givit Josua.
Josua	Jos	6	8	28	Och Josua brände upp Ai och gjorde det till en grushög för evig tid, till en ödemark, som det är ännu i dag.
Josua	Jos	6	8	29	Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, och där fick han hänga till kvällen. När solen gick ner, tog man på Josuas befallning ner hans döda kropp från pålen och kastade den vid ingången till stadsporten. De reste ett stort stenröse över den, och det finns kvar än i dag.
Josua	Jos	6	8	30	Sedan byggde Josua åt Herren, Israels Gud, ett altare på berget Ebal,
Josua	Jos	6	8	31	så som Herrens tjänare Mose hade befallt Israels barn, och som det var föreskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, som inte var bearbetade med järn. På det offrade de brännoffer åt Herren och slaktade gemenskapsoffer.
Josua	Jos	6	8	32	Där på stenarna lät Josua göra en avskrift av den lag som Mose hade skrivit inför Israels barn.
Josua	Jos	6	8	33	Hela Israel med dess äldste och tillsyningsmän och domare stod på båda sidor om arken, så att de hade de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark framför sig. Den ena hälften av folket, främlingar såväl som infödda, stod vänd mot berget Gerissim och den andra hälften mot berget Ebal, i enlighet med vad Herrens tjänare Mose hade befallt, nämligen att man först skulle välsigna Israels folk.
Josua	Jos	6	8	34	Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, allt så som det var skrivet i lagboken.
Josua	Jos	6	8	35	Inte ett ord av allt det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem.
Josua	Jos	6	9	1	Då alla de kungar som bodde på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon, hörde vad som hade skett med hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna,
Josua	Jos	6	9	2	slöt de sig enigt samman för att strida mot Josua och Israel.
Josua	Jos	6	9	3	Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
Josua	Jos	6	9	4	handlade också de med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn,
Josua	Jos	6	9	5	och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt.
Josua	Jos	6	9	6	De gick till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: "Vi har kommit hit från ett avlägset land. Slut nu förbund med oss."
Josua	Jos	6	9	7	Men Israels män svarade hiveerna: "Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?"
Josua	Jos	6	9	8	Då sade de till Josua: "Vi är dina tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni, och varifrån kommer ni?"
Josua	Jos	6	9	9	De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herrens, din Guds, namns skull. Vi har nämligen hört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten,
Josua	Jos	6	9	10	och om allt vad han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Astarot.
Josua	Jos	6	9	11	Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Tag med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: 'Vi är era tjänare. Slut nu förbund med oss.'
Josua	Jos	6	9	12	Det här brödet var nybakat när vi tog det med oss hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt.
Josua	Jos	6	9	13	De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa."
Josua	Jos	6	9	14	Då tog männen i Israel av deras reskost men frågade inte Herren.
Josua	Jos	6	9	15	Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och menighetens furstar gav dem sin ed.
Josua	Jos	6	9	16	Men när tre dagar hade gått sedan de hade ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar, ja, att de bodde mitt ibland dem.
Josua	Jos	6	9	17	Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.
Josua	Jos	6	9	18	Men Israels barn angrep dem inte, eftersom menighetens furstar hade givit dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela menigheten knotade mot furstarna.
Josua	Jos	6	9	19	Då svarade alla furstarna hela menigheten: "Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem.
Josua	Jos	6	9	20	Så här skall vi göra med dem: Vi skall låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem."
Josua	Jos	6	9	21	De fortsatte: "Låt dem leva." Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten såsom furstarna hade sagt till dem.
Josua	Jos	6	9	22	Josua kallade dem till sig och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss?
Josua	Jos	6	9	23	Nu är ni under förbannelse. Ni skall aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus."
Josua	Jos	6	9	24	De svarade Josua: "Dina tjänare hade hört berättas hur Herren, din Gud, hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra alla landets inbyggare för er. Därför fruktade vi mycket för våra liv för er skull och så gjorde vi detta.
Josua	Jos	6	9	25	Och se, nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt."
Josua	Jos	6	9	26	Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand, så att de inte dödade dem.
Josua	Jos	6	9	27	På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.
Josua	Jos	6	10	1	Och Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han hade gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem.
Josua	Jos	6	10	2	Adoni-Sedek och hans folk var mycket förskräckta, ty Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, ja, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare.
Josua	Jos	6	10	3	Därför sände Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, bud till Hoham, kungen i Hebron, till Piram, kungen i Jarmut, till Jafia, kungen i Lakish, och till Debir, kungen i Eglon, och lät säga:
Josua	Jos	6	10	4	"Kom till mig och hjälp mig, så att vi kan slå gibeoniterna, för de har ingått fred med Josua och Israels barn."
Josua	Jos	6	10	5	Då samlades de fem amoreiska kungarna, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon, och drog upp dit med alla sina härar och belägrade Gibeon och angrep det.
Josua	Jos	6	10	6	Men gibeoniterna sände bud till Josua i lägret vid Gilgal: "Drag inte din hand från dina tjänare utan kom snabbt hit upp till oss och rädda oss och hjälp oss, för kungarna över amoreerna, som bor i bergsbygden, har alla förenat sig mot oss."
Josua	Jos	6	10	7	Då drog Josua dit från Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste krigare.
Josua	Jos	6	10	8	Herren sade till Josua: "Frukta inte för dem, ty jag har givit dem i dina händer. Ingen av dem skall kunna stå dig emot."
Josua	Jos	6	10	9	Efter att ha ryckt fram hela natten från Gilgal kom Josua plötsligt över dem.
Josua	Jos	6	10	10	Och Herren lät dem drabbas av panik inför Israel och tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon och förföljde dem på vägen upp till Bet-Horon och dödade dem ända till Aseka och Mackeda.
Josua	Jos	6	10	11	Och när de under sin flykt för Israel hade kommit till den sluttning som går ner från Bet-Horon, lät Herren stora stenar falla över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.
Josua	Jos	6	10	12	På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren inför hela Israel: "Du sol, stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!"
Josua	Jos	6	10	13	Och solen stod stilla och månen blev stående, till dess folket hämnats på sina fiender. Detta står skrivet i "Den redliges bok". Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen.
Josua	Jos	6	10	14	Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, då Herren lyssnade till en mans ord. Ty Herren stred för Israel.
Josua	Jos	6	10	15	Sedan vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid Gilgal.
Josua	Jos	6	10	16	Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Mackeda.
Josua	Jos	6	10	17	Då det berättades för Josua att man funnit de fem kungarna gömda i grottan vid Mackeda,
Josua	Jos	6	10	18	sade han: "Vältra stora stenar framför ingången till grottan, och sätt folk där för att bevaka dem.
Josua	Jos	6	10	19	Men ni andra, stanna inte utan förfölj era fiender och förgör dem som blir efter. Låt dem inte komma in i sina städer, för Herren, er Gud, har gett dem i er hand."
Josua	Jos	6	10	20	När Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och dödat dem - utom några som lyckades rädda sig och komma in i de befästa städerna -
Josua	Jos	6	10	21	vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vid Mackeda. Ingen vågade säga ett ord mot Israels barn.
Josua	Jos	6	10	22	Då sade Josua: "Öppna ingången till grottan och för ut de fem kungarna ur grottan till mig."
Josua	Jos	6	10	23	De gjorde så och förde ut de fem kungarna till honom från grottan: kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon.
Josua	Jos	6	10	24	När de hade fört ut dessa kungar till Josua, kallade han till sig alla Israels män och sade till befälhavarna för krigsfolket som hade varit med honom: "Kom fram och sätt era fötter på dessa kungars nackar." De kom fram och satte sina fötter på deras nackar.
Josua	Jos	6	10	25	Sedan sade Josua till dem: "Frukta inte och var inte rädda, utan var starka och frimodiga, ty så här skall Herren göra med alla fiender som ni kommer i strid med."
Josua	Jos	6	10	26	Därefter lät Josua slå dem till döds och hänga upp dem på fem pålar, och där fick de hänga till aftonen.
Josua	Jos	6	10	27	Men vid solnedgången togs de på Josuas befallning ner från pålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda. Framför ingången till grottan lade man stora stenar, som ligger kvar där än i dag.
Josua	Jos	6	10	28	Den dagen intog Josua Mackeda och slog dess invånare och kung med svärd. Han gav dem till spillo, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med kungen i Mackeda så som han hade gjort med kungen i Jeriko.
Josua	Jos	6	10	29	Därefter drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna och stred mot det.
Josua	Jos	6	10	30	Herren gav också Libna och dess kung i Israels hand och de slog invånarna med svärd, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med dess kung på samma sätt som han hade gjort med kungen i Jeriko.
Josua	Jos	6	10	31	Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakish och belägrade och stred mot det.
Josua	Jos	6	10	32	Herren gav Lakish i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen. De slog dess invånare med svärd, alla som var därinne, så som de hade gjort med Libna.
Josua	Jos	6	10	33	Då drog Horam, kungen i Gezer, upp för att hjälpa Lakish. Men Josua slog honom och hans folk och lät ingen av dem komma undan.
Josua	Jos	6	10	34	Från Lakish drog Josua med hela Israel till Eglon, och de belägrade och angrep det.
Josua	Jos	6	10	35	De intog det samma dag och slog dess invånare med svärd. Alla som var därinne gav han till spillo den dagen, så som han hade gjort med Lakish.
Josua	Jos	6	10	36	Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron och stred mot det.
Josua	Jos	6	10	37	Och de intog staden och slog dess invånare och dess kung med svärd, likaså alla dess lydstäder och alla som var i dem och han lät ingen komma undan, så som han hade gjort med Eglon. Han gav staden till spillo med alla som var därinne.
Josua	Jos	6	10	38	Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till Debir och stred mot det.
Josua	Jos	6	10	39	Han intog det med dess kung och alla dess lydstäder, och de slog deras invånare med svärd. De gav till spillo alla som var därinne. Ingen lät han komma undan. Han gjorde med Debir och dess kung så som han hade gjort med Hebron och som han hade gjort med Libna och dess kung.
Josua	Jos	6	10	40	Så erövrade Josua hela landet, Bergsbygden, Negev, Låglandet och Bergssluttningarna och slog alla kungar där, ingen lät han komma undan. Han gav till spillo allt som andades, så som Herren, Israels Gud, hade befallt.
Josua	Jos	6	10	41	Josua slog allt som fanns mellan Kadesh-Barnea och Gaza, liksom hela landet Gosen ända till Gibeon.
Josua	Jos	6	10	42	Alla dessa kungar och deras land intog Josua på en gång, ty Herren, Israels Gud, stred för Israel.
Josua	Jos	6	10	43	Sedan återvände Josua med hela Israel till lägret vid Gilgal.
Josua	Jos	6	11	1	När Jabin, kungen i Hasor, hörde detta, sände han bud till Jobab, kungen i Madon, och till kungen i Simron och kungen i Aksaf
Josua	Jos	6	11	2	och till de kungar som bodde norrut, i Bergsbygden och på Hedmarken, söder om Kinneret och i Låglandet, likaså i Nafot-Dor, västerut,
Josua	Jos	6	11	3	vidare till kananeerna österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna och jebusiterna i Bergsbygden, likaså till hiveerna, nedanför Hermon i Mispalandet.
Josua	Jos	6	11	4	Dessa drog ut med alla sina härar, en folkskara så talrik som sanden på havets strand, och med ett stort antal hästar och vagnar.
Josua	Jos	6	11	5	Alla dessa kungar möttes, och de kom och slog läger tillsammans vid Meroms vatten för att strida mot Israel.
Josua	Jos	6	11	6	Men Herren sade till Josua: "Frukta inte för dem, ty i morgon vid denna tid skall jag själv överlämna dem alla slagna åt Israel. Du skall skära av fotsenorna på deras hästar och deras vagnar skall du bränna upp i eld."
Josua	Jos	6	11	7	Och Josua kom med allt krigsfolket plötsligt över dem vid Meroms vatten och angrep dem.
Josua	Jos	6	11	8	Och Herren gav dem i Israels hand. De slog dem och förföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Majim och till Mispadalen på östra sidan. De slog dem till dess ingen överlevande fanns kvar.
Josua	Jos	6	11	9	Josua gjorde med dem så som Herren hade befallt honom. Han lät skära av fotsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar i eld.
Josua	Jos	6	11	10	Vid den tiden vände Josua tillbaka och intog Hasor och dödade dess kung med svärd. Hasor var tidigare huvudstad för alla dessa riken.
Josua	Jos	6	11	11	Alla som var i staden dödades med svärd. Han gav dem till spillo, ingen som andades lämnades kvar, och Hasor brände han upp i eld.
Josua	Jos	6	11	12	Josua intog alla dessa kungars städer och slog dem och deras kungar med svärd. Han utrotade dem helt, så som Herrens tjänare Mose hade befallt.
Josua	Jos	6	11	13	Men Israel brände inte upp någon av de städer som låg på höjder med undantag av Hasor, som Josua brände upp.
Josua	Jos	6	11	14	Rovet från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn som byte, men alla människor i dem dödade de med svärd, till dess de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar.
Josua	Jos	6	11	15	Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.
Josua	Jos	6	11	16	Och Josua intog hela detta land: Bergsbygden, hela Negev och hela landet Gosen, Låglandet och Hedmarken liksom Israels bergsbygd och dess lågland,
Josua	Jos	6	11	17	landet från Halakberget, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Alla kungar där tog han till fånga och slog dem till döds.
Josua	Jos	6	11	18	Josua förde krig mot alla dessa kungar under lång tid.
Josua	Jos	6	11	19	Förutom de hiveer som bodde i Gibeon fanns det ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan de intog dem alla med strid.
Josua	Jos	6	11	20	Ty från Herren kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.
Josua	Jos	6	11	21	Vid denna tid begav sig Josua i väg och utrotade anakiterna från Bergsbygden, från Hebron, Debir och Ana, från hela Juda bergsbygd och hela Israels bergsbygd. Josua gav både dem och deras städer till spillo.
Josua	Jos	6	11	22	Inga anakiter lämnades kvar i Israels barns land. Det var bara i Gaza, Gat och Asdod som några blev kvar.
Josua	Jos	6	11	23	Så intog Josua hela landet, så som Herren hade lovat Mose. Och Josua gav det till arvedel åt Israel, efter deras avdelningar och stammar. Landet hade nu ro från krig.
Josua	Jos	6	12	1	Dessa är de kungar i landet, som Israels barn besegrade, och vilkas land de tog i besittning på andra sidan Jordan, på östra sidan, landet från floden Arnon till berget Hermon, liksom hela Hedmarken på östra sidan:
Josua	Jos	6	12	2	Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon och regerade över landet från Aroer vid floden Arnons strand och från dalens mitt samt över ena hälften av Gilead till floden Jabbok, som är ammoniternas gräns.
Josua	Jos	6	12	3	Han regerade också över Hedmarken upp till Kinneretsjön, på östra sidan, och ner till Hedmarkshavet, Döda havet, på östra sidan, åt Bet-Hajesimot till, och längre söderut till trakten nedanför Pisgas sluttningar.
Josua	Jos	6	12	4	Vidare intog de Ogs område. Han var kung i Basan och en av de sista rafaeerna, och bodde i Astarot och Edrei.
Josua	Jos	6	12	5	Han regerade över Hermons bergsbygd och över Salka och hela Basan till gesureernas och maakateernas område, likaså över andra hälften av Gilead, till Sichons område, kungens i Hesbon.
Josua	Jos	6	12	6	Herrens tjänare Mose och Israels barn besegrade dessa, och Herrens tjänare Mose gav landet till besittning åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.
Josua	Jos	6	12	7	Dessa är de kungar i landet som Josua och Israels barn besegrade på andra sidan Jordan, på västra sidan, från Baal-Gad i Libanondalen ända till Halakberget, som höjer sig mot Seir. Josua gav detta land till besittning åt Israels stammar efter deras avdelningar:
Josua	Jos	6	12	8	Bergsbygden, Låglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna, Öknen och Negev, hetiternas, amoreernas, kananeernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land.
Josua	Jos	6	12	9	Kungarna var: Kungen i Jeriko en, kungen i Ai, som ligger bredvid Betel en,
Josua	Jos	6	12	10	kungen i Jerusalem en, kungen i Hebron en,
Josua	Jos	6	12	11	kungen i Jarmut en, kungen i Lakish en,
Josua	Jos	6	12	12	kungen i Eglon en, kungen i Gezer en,
Josua	Jos	6	12	13	kungen i Debir en, kungen i Geder en,
Josua	Jos	6	12	14	kungen i Horma en, kungen i Arad en,
Josua	Jos	6	12	15	kungen i Libna en, kungen i Adullam en,
Josua	Jos	6	12	16	kungen i Mackeda en, kungen i Betel en,
Josua	Jos	6	12	17	kungen i Tappua en, kungen i Hefer en,
Josua	Jos	6	12	18	kungen i Afek en, kungen över Saron en,
Josua	Jos	6	12	19	kungen i Madon en, kungen i Hasor en,
Josua	Jos	6	12	20	kungen i Simron-Meron en, kungen i Aksaf en,
Josua	Jos	6	12	21	kungen i Taanak en, kungen i Megiddo en,
Josua	Jos	6	12	22	kungen i Kedesh en, kungen i Jokneam vid Karmel en,
Josua	Jos	6	12	23	kungen i Dor över Nafat-Dor en, kungen över Gojim vid Gilgal en,
Josua	Jos	6	12	24	kungen i Tirsa en - tillsammans trettioen kungar.
Josua	Jos	6	13	1	Josua var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren sade till honom: "Du är gammal och har nått hög ålder, men ännu återstår det en stor del av landet som skall intas.
Josua	Jos	6	13	2	Detta är vad som återstår av landet: filisteernas alla områden och hela gesureernas land.
Josua	Jos	6	13	3	Ty allt som finns mellan Sihor, öster om Egypten, och Ekrons område norrut, räknas till Kanaans land, nämligen vad filisteernas fem furstar i Gaza, Asdod, Askelon, Gat och Ekron har, likaså aveernas område,
Josua	Jos	6	13	4	kananeernas land söderut, och Meara, som tillhör sidonierna, ända till Afek, och till amoreernas område,
Josua	Jos	6	13	5	och gebaleernas land samt hela Libanontrakten österut, från Baal-Gad, nedanför berget Hermon, ända dit där vägen går till Hamat,
Josua	Jos	6	13	6	alla invånarna i bergsbygden, från Libanon ända till Misrefot-Majim, alla sidonier. Dessa skall jag själv driva undan för Israels barn. Men fördela du genom lottkastning landet åt Israel till arvedel, som jag har befallt dig.
Josua	Jos	6	13	7	Utskifta redan nu detta land till arvedel åt de nio stammarna och åt ena hälften av Manasse stam."
Josua	Jos	6	13	8	Tillsammans med Manasse hade också rubeniterna och gaditerna fått sin arvedel, den som Mose gav dem på andra sidan Jordan, på östra sidan, just så som Herrens tjänare Mose gav den åt dem:
Josua	Jos	6	13	9	landet från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, likaså hela Medebaslätten ända till Dibon,
Josua	Jos	6	13	10	tillsammans med alla övriga städer, som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, som regerade i Hesbon, ända till ammoniternas område,
Josua	Jos	6	13	11	vidare Gilead och gesureernas och maakateernas område och hela Hermons bergsbygd och hela Basan ända till Salka,
Josua	Jos	6	13	12	hela Ogs rike i Basan, Og som regerade i Astarot och Edrei och som levde kvar som en av de sista rafaeerna, sedan Mose hade slagit och fördrivit dem.
Josua	Jos	6	13	13	Men Israels barn fördrev inte gesureerna och maakateerna. Därför bodde också gesureer och maakateer kvar bland Israels barn, som de gör än i dag.
Josua	Jos	6	13	14	Men åt Levi stam gav han inte någon arvedel. Herrens, Israels Guds, eldsoffer är hans arvedel, som han hade sagt honom.
Josua	Jos	6	13	15	Detta är vad Mose gav åt Rubens barns stam, efter deras släkter.
Josua	Jos	6	13	16	De fick området från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, liksom hela slätten vid Medeba,
Josua	Jos	6	13	17	Hesbon med alla dess lydstäder på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,
Josua	Jos	6	13	18	Jahas, Kedemot, Mefaat,
Josua	Jos	6	13	19	Kirjatajim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget,
Josua	Jos	6	13	20	Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,
Josua	Jos	6	13	21	alla städerna på slätten, amoreernas kung Sichons hela rike, han som regerade i Hesbon. Denne och de midjanitiska furstarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sichons lydfurstar, som bodde där i landet, hade blivit slagna av Mose.
Josua	Jos	6	13	22	Spåmannen Bileam, Beors son, dödades också med svärd av Israels barn tillsammans med andra som blev slagna av dem.
Josua	Jos	6	13	23	Gränsen för Rubens barn var Jordan. Den utgjorde gränsen. Detta är Rubens barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.
Josua	Jos	6	13	24	Detta är vad Mose gav åt Gads stam, åt Gads barn, efter deras släkter.
Josua	Jos	6	13	25	De fick som sitt område Jazer och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land, till det Aroer som ligger mitt emot Rabba,
Josua	Jos	6	13	26	vidare landet från Hesbon till Ramat-Hammispe och Betonim, och från Mahanajim till Debirs område,
Josua	Jos	6	13	27	samt i dalen följande: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det övriga av Sichons rike, kungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gränsen, upp till änden av Kinneretsjön, landet på andra sidan Jordan, på östra sidan.
Josua	Jos	6	13	28	Detta är Gads barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.
Josua	Jos	6	13	29	Detta är vad Mose gav åt ena hälften av Manasse stam, så att denna hälft av Manasse barns stam fick land efter sina släkter.
Josua	Jos	6	13	30	Deras område utgjordes av landet från Mahanajim, hela Basan, hela Ogs rike, Og som var kung i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio städer,
Josua	Jos	6	13	31	och halva Gilead med Astarot och Edrei, Ogs huvudstäder i Basan. Detta fick barnen till Makir, Manasses son, nämligen ena hälften av Makirs barn efter deras släkter.
Josua	Jos	6	13	32	Dessa var de arvslotter som Mose utskiftade på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan.
Josua	Jos	6	13	33	Men åt Levi stam gav Mose inte någon arvedel. Herren, Israels Gud, är deras arvedel, så som han har sagt dem.
Josua	Jos	6	14	1	Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem,
Josua	Jos	6	14	2	nämligen arvslotter genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.
Josua	Jos	6	14	3	De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte givit någon arvedel bland dem.
Josua	Jos	6	14	4	Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gav man inte någon särskild del av landet utan bara några städer att bo i med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom.
Josua	Jos	6	14	5	Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.
Josua	Jos	6	14	6	Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: "Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea.
Josua	Jos	6	14	7	Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening.
Josua	Jos	6	14	8	Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren, min Gud.
Josua	Jos	6	14	9	Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt skall i sanning vara din och dina barns arvedel för evig tid, därför att du i allt har följt Herren, min Gud.
Josua	Jos	6	14	10	Och se, nu har Herren, så som han lovade, låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år.
Josua	Jos	6	14	11	Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag, vare sig det gäller att strida eller vara ledare eller anförare.
Josua	Jos	6	14	12	Ge mig nu denna bergsbygd, som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, skall jag fördriva dem så som Herren har lovat."
Josua	Jos	6	14	13	Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.
Josua	Jos	6	14	14	Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud.
Josua	Jos	6	14	15	Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna. Landet hade nu ro från krig.
Josua	Jos	6	15	1	Juda barns stam fick efter sina släkter sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ner i söder.
Josua	Jos	6	15	2	Deras södra gräns började vid änden av Döda havet, vid dess sydligaste vik,
Josua	Jos	6	15	3	gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin. Sedan drog den sig upp söder om Kadesh-Barnea, förbi Hesron och upp till Addar och böjde sedan av mot Karka.
Josua	Jos	6	15	4	Den fortsatte mot Asmon och sammanföll med Egyptens bäckravin och slutade ute vid havet. Detta skall vara er gräns i söder.
Josua	Jos	6	15	5	Gränsen i öster var Döda havet ända till Jordans utlopp. Gränsen på norra sidan började vid den vik av detta hav där Jordan har sitt utlopp.
Josua	Jos	6	15	6	Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba. Vidare drog sig gränsen upp till Rubens son Bohans sten.
Josua	Jos	6	15	7	Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimhöjden, söder om bäckravinen. Sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så till Rogelskällan.
Josua	Jos	6	15	8	Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, det är Jerusalem. Därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms dal, västerut, i norra änden av Refaimdalen.
Josua	Jos	6	15	9	Från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd. Sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim.
Josua	Jos	6	15	10	Från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ner till Bet-Semes och framför Timna.
Josua	Jos	6	15	11	Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut. Därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framför berget Baala och därifrån ut till Jabneel. Sedan gick gränsen ut vid havet.
Josua	Jos	6	15	12	Gränsen i väster var Stora havets kustlinje. Dessa var Judas barns gränser runt omkring, efter deras släkter.
Josua	Jos	6	15	13	Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs enligt Herrens befallning till Josua en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron.
Josua	Jos	6	15	14	Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner Sesaj, Ahiman och Talmaj, Anaks avkomlingar.
Josua	Jos	6	15	15	Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Debir hette tidigare Kirjat-Sefer.
Josua	Jos	6	15	16	Och Kaleb sade: "Den som angriper Kirjat-Sefer och intar det skall jag ge min dotter Aksa till hustru."
Josua	Jos	6	15	17	När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav Kaleb honom sin dotter Aksa till hustru.
Josua	Jos	6	15	18	Och när hon kom till honom, övertalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far: Och hon steg ner från åsnan. Då sade Kaleb till henne: "Vad önskar du?"
Josua	Jos	6	15	19	Hon svarade: "Ge mig en avskedsgåva. Eftersom du har gift bort mig till det torra Negev, må du också ge mig vattenkällor." Då gav han henne Övre och Nedre källorna.
Josua	Jos	6	15	20	Detta var Juda barns stams arvedel efter deras släkter.
Josua	Jos	6	15	21	Städerna som låg ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Negev, var: Kabseel, Eder, Jagur,
Josua	Jos	6	15	22	Kina, Dimona, Adada,
Josua	Jos	6	15	23	Kedesh, Hasor och Jitnan,
Josua	Jos	6	15	24	Sif, Telem, Bealot,
Josua	Jos	6	15	25	Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor,
Josua	Jos	6	15	26	Amam, Sema, Molada,
Josua	Jos	6	15	27	Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
Josua	Jos	6	15	28	Hasar-Sual, Beer-Sheba och Bisjotja,
Josua	Jos	6	15	29	Baala, Ijim, Esem,
Josua	Jos	6	15	30	Eltolad, Kesil, Horma,
Josua	Jos	6	15	31	Siklag, Madmanna, Sansanna,
Josua	Jos	6	15	32	Lebaot, Silhim, Ajin och Rimmon - tillsammans tjugonio städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	33	I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,
Josua	Jos	6	15	34	Sanoa och En Gannim, Tappua och Enam,
Josua	Jos	6	15	35	Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
Josua	Jos	6	15	36	Saarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim - fjorton städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	37	Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
Josua	Jos	6	15	38	Dilean, Mispe, Jokteel,
Josua	Jos	6	15	39	Lakish, Boskat, Eglon,
Josua	Jos	6	15	40	Kabbon, Lahmas, Kitlish,
Josua	Jos	6	15	41	Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda - sexton städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	42	Libna, Eter, Asan,
Josua	Jos	6	15	43	Jifta, Asna, Nesib,
Josua	Jos	6	15	44	Kegila, Aksib och Maresa - nio städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	45	Ekron med dess städer och byar.
Josua	Jos	6	15	46	Från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod med dess byar.
Josua	Jos	6	15	47	Vidare Asdod med dess städer och byar, Gaza med dess städer och byar ända till Egyptens bäckravin och fram till Stora havet som utgjorde gränsen.
Josua	Jos	6	15	48	Och i bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
Josua	Jos	6	15	49	Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir,
Josua	Jos	6	15	50	Anab, Estemo, Anim,
Josua	Jos	6	15	51	Gosen, Holon och Gilo - elva städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	52	Arab, Duma, Eshan,
Josua	Jos	6	15	53	Janum, Bet-Tappua, Afeka,
Josua	Jos	6	15	54	Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron och Sior - nio städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	55	Maon, Karmel, Sif, Juta,
Josua	Jos	6	15	56	Jis-reel, Jokdeam och Sanoa,
Josua	Jos	6	15	57	Kajin, Gibea och Timna - tio städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	58	Halhul, Bet-Sur, Gedor,
Josua	Jos	6	15	59	Maarat, Bet-Anot och Eltekon - sex städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	60	Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba - två städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	61	I öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
Josua	Jos	6	15	62	Nibsan, Saltstaden och En-Gedi - sex städer med sina byar.
Josua	Jos	6	15	63	Men jebusiterna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.
Josua	Jos	6	16	1	Den lott som tillföll Josefs barn gick från Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten österut, genom öknen, som från Jeriko höjer sig uppåt Bergsbygden mot Betel.
Josua	Jos	6	16	2	Gränsen gick vidare från Betel till Luz och så fram till arkiternas område, mot Atarot.
Josua	Jos	6	16	3	Därefter gick den västerut ner till jafletiternas område, ända till Nedre Bet-Horons område och till Gezer. Sedan gick den ut vid havet.
Josua	Jos	6	16	4	Detta fick Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
Josua	Jos	6	16	5	Efraims barn fick, efter sina släkter, dessa gränser: Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot-Addar till Övre Bet-Horon.
Josua	Jos	6	16	6	Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns. Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Silo och fortsatte österut till Janoa.
Josua	Jos	6	16	7	Från Janoa gick den ner till Atarot och Naara, nådde Jeriko och gick ut vid Jordan.
Josua	Jos	6	16	8	Från Tappua gick gränsen västerut till bäcken Kana och gick sedan ut vid havet. Detta blev arvedelen för Efraims barns stam efter deras släkter.
Josua	Jos	6	16	9	Dit hörde också de städer som avdelades åt Efraims barn inom Manasses barns arvedel, alla dessa städer med sina byar.
Josua	Jos	6	16	10	Men de fördrev inte kananeerna, som bodde i Gezer. Därför bodde också kananeerna kvar bland Efraims barn, som de gör än i dag, men de blev arbetspliktiga tjänare under dem.
Josua	Jos	6	17	1	Denna lott tillföll Manasse stam, ty Manasse var Josefs förstfödde. Makir, Manasses förstfödde, Gileads far, fick Gilead och Basan, eftersom han var en stridsman.
Josua	Jos	6	17	2	Manasses övriga barn fick också land efter sina släkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn och Semidas barn. Dessa var Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar efter deras släkter.
Josua	Jos	6	17	3	Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan endast döttrar. Hans döttrar hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
Josua	Jos	6	17	4	Dessa trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför furstarna och sade: " Herren befallde Mose att ge oss en arvedel bland våra bröder." Då gav man dem enligt Herrens befallning en arvedel bland deras farbröder.
Josua	Jos	6	17	5	Alltså blev det tio delar som tillföll Manasse - förutom Gileads land och Basan på andra sidan Jordan -
Josua	Jos	6	17	6	eftersom Manasses döttrar fick en arvedel bland hans söner. Men Gileads land hade Manasses övriga barn fått.
Josua	Jos	6	17	7	Området för Manasse gick från Aser till Mikmetat, som ligger öster om Sikem. Därefter gick gränsen åt höger, till En-Tappuas invånare.
Josua	Jos	6	17	8	Tappuas land tillhörde nämligen Manasse, men själva Tappua, inemot Manasses gräns, tillhörde Efraims barn.
Josua	Jos	6	17	9	Och gränsen gick ner till bäcken Kana. Städerna söder om bäcken hörde till Efraim, fastän de låg bland Manasses städer. Manasses gräns gick vidare norr om bäcken och sedan ut vid havet.
Josua	Jos	6	17	10	Det som låg söder om den tillhörde Efraim, men det som låg norr om den tillhörde Manasse, och deras gräns var havet. I norr nådde de till Aser och i öster till Isaskar.
Josua	Jos	6	17	11	Inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Shan med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor med underlydande orter, invånarna i En-Dor med underlydande orter, invånarna i Taanak med underlydande orter, invånarna i Megiddo med underlydande orter, de tre höjdernas landskap.
Josua	Jos	6	17	12	Men Manasses barn kunde inte inta dessa städer, utan kananeerna förmådde hålla sig kvar där i landet.
Josua	Jos	6	17	13	När Israels barn blev starkare, gjorde de kananeerna arbetspliktiga under sig. De fördrev dem inte.
Josua	Jos	6	17	14	Josefs barn sade till Josua. "Varför har du gett oss endast en lott och ett skifte till arvedel, fastän vi är ett talrikt folk, som Herren hittills har välsignat?"
Josua	Jos	6	17	15	Då svarade Josua dem: "Om du är ett talrikt folk, drag upp till skogsbygden och röj dig mark där i perisseernas och rafaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd är för trång för dig."
Josua	Jos	6	17	16	Men Josefs barn sade: "Bergsbygden är inte tillräcklig för oss. Och alla kananeer som bor på slätten har vagnar av järn, både de som bor i Bet-Shan med underlydande orter och de som bor på Jisreelslätten."
Josua	Jos	6	17	17	Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: "Du är ett talrikt folk och har stor kraft. Du skall inte ha endast en lott,
Josua	Jos	6	17	18	utan du skall få en bergsbygd, som också är en skogsbygd. Men du skall röja upp den, så att till och med dess utkanter kommer att tillhöra dig. Du skall fördriva kananeerna, även om de har vagnar av järn och är starka."
Josua	Jos	6	18	1	Och Israels barns hela menighet samlades i Silo och satte upp uppenbarelsetältet där. Landet var nu kuvat inför dem,
Josua	Jos	6	18	2	men ännu hade sju av Israels stammar inte fått sin arvedel tilldelad åt sig.
Josua	Jos	6	18	3	Därför sade Josua till Israels barn: "Hur länge vill ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er?
Josua	Jos	6	18	4	Utse åt er tre män från varje stam, så skall jag sända i väg dem, och de skall genomkorsa landet och göra en beskrivning över det efter vars och ens arvedel, och sedan komma tillbaka till mig.
Josua	Jos	6	18	5	De skall dela upp landet i sju delar, varvid Juda skall vara kvar i sitt område i söder och Josefs hus förbli vid sitt område i norr.
Josua	Jos	6	18	6	När ni har gjort en beskrivning över landet i sju delar, skall ni komma med den hit till mig, så skall jag kasta lott för er här inför Herren, vår Gud.
Josua	Jos	6	18	7	Leviterna får ingen del bland er, eftersom Herrens prästtjänst är deras arvedel. Och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem."
Josua	Jos	6	18	8	Då bröt männen upp och gick. Josua befallde dem att de skulle göra en beskrivning över landet. Han sade: "Gå i väg och genomkorsa landet och gör en beskrivning över det, och vänd sedan tillbaka till mig, så skall jag kasta lott för er här inför Herren i Silo."
Josua	Jos	6	18	9	Männen gav sig av och vandrade igenom landet och gjorde en beskrivning över det i en bok i sju delar, stad efter stad, och kom sedan tillbaka till Josua i lägret vid Silo.
Josua	Jos	6	18	10	Och Josua kastade lott för dem i Silo inför Herren, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, åt varje stam dess del.
Josua	Jos	6	18	11	Då lotten drogs för benjaminiternas stam, efter deras släkter, föll den ut så att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden.
Josua	Jos	6	18	12	Deras gräns på norra sidan började vid Jordan, och gränsen drog sig upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick ut i öknen vid Bet-Aven.
Josua	Jos	6	18	13	Därifrån gick gränsen fram till Luz, till höjden söder om Luz, det är Betel. Sedan gick gränsen ner till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon.
Josua	Jos	6	18	14	Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger mitt emot Bet-Horon, söder om det, och gick ut vid Kirjat-Baal, det är staden Kirjat-Jearim inom Judas barns område. Detta var västra sidan.
Josua	Jos	6	18	15	Och södra sidan började vid slutet av Kirjat-Jearims område och gränsen gick åt väster fram till Neftoavattnets källa.
Josua	Jos	6	18	16	Sedan gick gränsen ner till sluttningen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimdalen, och därefter ner i Hinnoms dal, på södra sidan om jebusiternas höjd och ner till Rogelskällan.
Josua	Jos	6	18	17	Därefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimhöjden och ner till Bohans, Rubens sons, sten.
Josua	Jos	6	18	18	Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken norrut och ner till Hedmarken.
Josua	Jos	6	18	19	Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd norrut och slutade vid Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta var södra gränsen.
Josua	Jos	6	18	20	Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var benjaminiternas arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.
Josua	Jos	6	18	21	Och de städer som tillföll benjaminiternas stam, efter deras släkter, var Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
Josua	Jos	6	18	22	Bet-Haaraba, Semarajim, Betel,
Josua	Jos	6	18	23	Avim, Para, Ofra,
Josua	Jos	6	18	24	Kefar-Haamoni, Ofni och Geba - tolv städer med sina byar,
Josua	Jos	6	18	25	Gibeon, Rama, Beerot,
Josua	Jos	6	18	26	Mispe, Kefira, Mosa,
Josua	Jos	6	18	27	Rekem, Jirpeel, Tarala,
Josua	Jos	6	18	28	Sela, Elef, Jebus, det är Jerusalem, Gibea och Kirjat - fjorton städer med sina byar. Detta var benjaminiternas arvedel, efter deras släkter.
Josua	Jos	6	19	1	Den andra lotten föll ut för Simeon, för simeoniternas stam, efter deras släkter. Deras arvedel låg inom Juda barns arvedel.
Josua	Jos	6	19	2	Till deras arvedel hörde Beer-Sheba, Sheba, Molada,
Josua	Jos	6	19	3	Hasar-Shual, Bala, Esem,
Josua	Jos	6	19	4	Eltolad, Betul, Horma,
Josua	Jos	6	19	5	Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
Josua	Jos	6	19	6	Bet-Lebaot och Sharuhen - tretton städer med deras byar.
Josua	Jos	6	19	7	Ajin, Rimmon, Eter och Asan - fyra städer med deras byar,
Josua	Jos	6	19	8	därtill alla de byar som låg runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter.
Josua	Jos	6	19	9	Ur Juda barns skifte fick Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var för stor för dem. Därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
Josua	Jos	6	19	10	Den tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras släkter. Och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid.
Josua	Jos	6	19	11	Därifrån drog sig deras gräns västerut upp till Marela och träffade Dabbeset och vidare bäcken som rinner öster om Jokneam.
Josua	Jos	6	19	12	Från Sarid vände den österut mot solens uppgång längs Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia.
Josua	Jos	6	19	13	Därifrån fortsatte den österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea.
Josua	Jos	6	19	14	Här böjde sig gränsen mot norr till Hannaton och gick ut vid Jifta-Els dal.
Josua	Jos	6	19	15	Dessutom fick de Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Betlehem, i allt tolv städer med deras byar.
Josua	Jos	6	19	16	Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Josua	Jos	6	19	17	För Isaskar föll den fjärde lotten ut, för Isaskars barn efter deras släkter.
Josua	Jos	6	19	18	Deras område omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
Josua	Jos	6	19	19	Hafarajim, Shion, Anaharat,
Josua	Jos	6	19	20	Rabbit, Kisjon, Ebes,
Josua	Jos	6	19	21	Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes.
Josua	Jos	6	19	22	Gränsen nådde Tabor, Sahasuma och Bet-Semes, och deras gräns gick ut vid Jordan - sexton städer med deras byar.
Josua	Jos	6	19	23	Detta var arvedelen för Isaskars barns stam efter deras släkter, städerna med sina byar.
Josua	Jos	6	19	24	Den femte lotten föll ut för Asers barns stam efter deras släkter.
Josua	Jos	6	19	25	Deras område omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
Josua	Jos	6	19	26	Alammelek, Amad och Mishal och nådde Karmel i väster och Sihor-Libnat.
Josua	Jos	6	19	27	Därefter gick gränsen österut till Bet-Dagon och nådde Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och fortsatte norrut till Kabul.
Josua	Jos	6	19	28	De fick Ebron, Rehov, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon.
Josua	Jos	6	19	29	Sedan vände gränsen tillbaka till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus, böjde av mot Hosa och gick ut vid havet inte långt från Aksib.
Josua	Jos	6	19	30	Dessutom fick de Umma, Afek och Rehob, tjugutvå städer med deras byar.
Josua	Jos	6	19	31	Detta var arvedelen för Asers barns stam, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Josua	Jos	6	19	32	För Naftalis barn föll den sjätte lotten ut, för Naftalis barn efter deras släkter.
Josua	Jos	6	19	33	Deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och slutade vid Jordan.
Josua	Jos	6	19	34	Gränsen böjde av västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok. Den nådde Sebulon i söder, Aser i väster och Juda med Jordan i öster.
Josua	Jos	6	19	35	Den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret,
Josua	Jos	6	19	36	Adama, Rama, Hasor,
Josua	Jos	6	19	37	Kedesh, Edrei, En-Hasor,
Josua	Jos	6	19	38	Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes, nitton städer med deras byar.
Josua	Jos	6	19	39	Detta var arvedelen för Naftalis barns stam, efter deras släkter, städerna med sina byar.
Josua	Jos	6	19	40	För Dans barns stam efter deras släkter föll den sjunde lotten ut.
Josua	Jos	6	19	41	Deras tilldelade område omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
Josua	Jos	6	19	42	Saalabbin, Ajalon, Jitla,
Josua	Jos	6	19	43	Elon, Timna, Ekron,
Josua	Jos	6	19	44	Elteke, Gibbeton, Baalat,
Josua	Jos	6	19	45	Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
Josua	Jos	6	19	46	Me-Hajarkon och Harackon med området framför Jafo.
Josua	Jos	6	19	47	Men när Dans barns område gick förlorat för dem, drog Dans barn upp och angrep Lesem och intog det och slog dess invånare med svärd. De tog det i besittning och bosatte sig där. Och de kallade Lesem för Dan efter sin stamfader Dan.
Josua	Jos	6	19	48	Detta var arvedelen för Dans barns stam efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Josua	Jos	6	19	49	När de hade utskiftat landet efter dess områden, gav de åt Josua, Nuns son, en arvedel ibland sig.
Josua	Jos	6	19	50	Efter Herrens befallning gav de honom den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.
Josua	Jos	6	19	51	Dessa var de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.
Josua	Jos	6	20	1	Herren sade till Josua:
Josua	Jos	6	20	2	"Säg till Israels barn: Utse åt er de fristäder som jag talade till er om genom Mose,
Josua	Jos	6	20	3	de städer som en dråpare skall kunna fly till, när han av misstag och utan avsikt har dödat någon. Ni skall ha dem som tillflyktsorter undan blodshämnaren.
Josua	Jos	6	20	4	Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och förklara sin sak för de äldste i staden. Därefter skall de låta honom komma in i deras stad och ge honom en plats, där han kan bo bland dem.
Josua	Jos	6	20	5	Om blodshämnaren förföljer honom, skall de inte överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan avsikt har dödat sin nästa och utan att förut ha burit hat till honom.
Josua	Jos	6	20	6	Han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten och till dess översteprästen som då är i tjänst har dött. Sedan kan dråparen vända tillbaka och komma åter till sin stad och sitt hus i den stad som han har flytt ifrån."
Josua	Jos	6	20	7	De avskilde Kedesh i Galieen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd.
Josua	Jos	6	20	8	På andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead och inom Manasse stam Golan i Basan.
Josua	Jos	6	20	9	Dessa var de städer som utsågs till tillflyktsorter för var och en av Israels barn - och för de främlingar som bodde bland dem - som av misstag hade dödat någon, för att han inte skulle dö för blodshämnarens hand, innan han hade stått inför menigheten.
Josua	Jos	6	21	1	Huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.
Josua	Jos	6	21	2	De talade till dem i Silo i Kanaans land: " Herren gav befallning genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande utmarker för vår boskap."
Josua	Jos	6	21	3	Enligt Herrens befallning gav då Israels barn av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande utmarker:
Josua	Jos	6	21	4	För kehatiternas släkter föll lotten ut så att bland dessa leviter fick prästen Arons söner genom lotten tretton städer ur Juda, Simeons och Benjamins stam.
Josua	Jos	6	21	5	Och Kehats övriga barn fick genom lotten tio städer ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam.
Josua	Jos	6	21	6	Gersons barn åter fick genom lotten tretton städer ur Isaskars stams släkter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Basan.
Josua	Jos	6	21	7	Meraris barn fick efter sina släkter tolv städer ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam.
Josua	Jos	6	21	8	Israels barn gav åt leviterna dessa städer med tillhörande utmarker genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose.
Josua	Jos	6	21	9	Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer.
Josua	Jos	6	21	10	Av kehatiternas släkter bland Levi barn fick Arons söner följande, ty dem träffade lotten först:
Josua	Jos	6	21	11	Man gav dem Arbas, Anoks fars, stad, det vill säga Hebron i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.
Josua	Jos	6	21	12	Men åkerjorden och byarna, som tillhörde staden, gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.
Josua	Jos	6	21	13	Åt prästen Arons söner gav man dråparfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	14	Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	15	Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	16	Ajin med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker - nio städer ur dessa två stammar.
Josua	Jos	6	21	17	Ur Benjamins stam gav man dem Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	18	Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker - fyra städer.
Josua	Jos	6	21	19	De städer som Arons söner, prästerna, fick utgjorde tillsammans tretton städer med tillhörande utmarker.
Josua	Jos	6	21	20	De övriga kehatiternas släkter av leviterna fick ur Efraims stam följande städer, som lotten bestämde åt dem:
Josua	Jos	6	21	21	Man gav dem dråparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med dess utmarker
Josua	Jos	6	21	22	och Kibsajim med dess utmarker - fyra städer.
Josua	Jos	6	21	23	Från Dans stam fick de Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	24	Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker - fyra städer.
Josua	Jos	6	21	25	Från ena hälften av Manasse stam fick de Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker - två städer.
Josua	Jos	6	21	26	De städer som de övriga kehatiternas släkter fick utgjorde alltså tio med tillhörande utmarker.
Josua	Jos	6	21	27	Bland leviternas släkter fick vidare Gersons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker - två städer.
Josua	Jos	6	21	28	Ur Isaskars stam fick de Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	29	Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker - fyra städer.
Josua	Jos	6	21	30	Ur Asers stam fick de Misal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	31	Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker - fyra städer.
Josua	Jos	6	21	32	Ur Naftali stam fick de dråparfristaden Kedesh i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker - tre städer.
Josua	Jos	6	21	33	Gersoniternas städer efter deras släkter utgjorde alltså tretton med tillhörande utmarker.
Josua	Jos	6	21	34	De övriga leviterna, Meraris barns släkter, fick ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	35	Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker - fyra städer.
Josua	Jos	6	21	36	Ur Rubens stam fick de Beser med dess utmarker, Jahsa med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	37	Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker - fyra städer.
Josua	Jos	6	21	38	Ur Gads stam fick de dråparfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanajim med dess utmarker,
Josua	Jos	6	21	39	Hesbon med dess utmarker och Jaser med dess utmarker - fyra städer.
Josua	Jos	6	21	40	De städer som de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fick på sin lott efter sina släkter, var tolv städer.
Josua	Jos	6	21	41	Tillsammans utgjorde levitstäderna inom israeliternas besittningsområde fyrtioåtta städer med tillhörande utmarker.
Josua	Jos	6	21	42	Var och en av dessa städer bestod av staden med tillhörande utmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.
Josua	Jos	6	21	43	Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där.
Josua	Jos	6	21	44	Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå dem emot, utan Herren gav alla fienderna i deras hand.
Josua	Jos	6	21	45	Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.
Josua	Jos	6	22	1	Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam
Josua	Jos	6	22	2	och sade till dem: "Ni har hållit allt vad Herrens tjänare Mose har befallt er och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er.
Josua	Jos	6	22	3	Ni har under denna långa tid, ända till denna dag, inte övergivit era bröder, och ni har hållit vad Herren, er Gud, har befallt i sina bud.
Josua	Jos	6	22	4	Och nu har Herren, er Gud, låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Vänd därför nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.
Josua	Jos	6	22	5	Men var mycket noga att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren, er Gud. Vandra på alla hans vägar, iaktta hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ."
Josua	Jos	6	22	6	Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält.
Josua	Jos	6	22	7	Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua sände i väg dem till sina boningar, välsignade han dem
Josua	Jos	6	22	8	och sade till dem: "Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.
Josua	Jos	6	22	9	Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de övriga israeliterna, bort från Silo i Kanaans land, för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.
Josua	Jos	6	22	10	När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett ansenligt altare.
Josua	Jos	6	22	11	När israeliterna hörde sägas: "Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,"
Josua	Jos	6	22	12	då samlades hela deras menighet i Silo för att dra upp till strid mot dem.
Josua	Jos	6	22	13	Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas, prästen Eleasars son,
Josua	Jos	6	22	14	och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.
Josua	Jos	6	22	15	När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem:
Josua	Jos	6	22	16	"Så säger Herrens hela menighet: Vad är det för otrohet som ni har begått mot Israels Gud, då ni i dag har vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren?
Josua	Jos	6	22	17	Är det inte nog med vår missgärning vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens menighet drabbades av plåga?
Josua	Jos	6	22	18	Vill ni nu i dag vända er bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så skall förvisso i morgon hans vrede drabba Israels hela menighet.
Josua	Jos	6	22	19	Men om det land ni har fått till besittning är orent, så kom över till det land Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa inte oss genom att bygga er ett altare som är ett annat än Herrens, vår Guds, altare.
Josua	Jos	6	22	20	När Akan, Seras son, trolöst hade förgripit sig på det tillspillogivna, kom inte då vrede över Israels hela menighet? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!"
Josua	Jos	6	22	21	Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter:
Josua	Jos	6	22	22	"Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel skall veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren - så rädda oss inte i dag!
Josua	Jos	6	22	23	Om vi har byggt altaret åt oss därför att vi vill vända oss bort från Herren, och om det är för att vi vill offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv utkräva vedergällning för vad vi har gjort oss skyldiga till.
Josua	Jos	6	22	24	Nej, sanningen är den att vi gjorde detta av rädsla, av det skälet att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: 'Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra?
Josua	Jos	6	22	25	Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.' Och så skulle era barn få våra barn att upphöra med att frukta Herren.
Josua	Jos	6	22	26	Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång med att bygga detta altare, men inte till brännoffer eller till slaktoffer,
Josua	Jos	6	22	27	utan till att vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra efterkommande, att vi vill förrätta Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: 'Ni har ingen del i Herren.'
Josua	Jos	6	22	28	Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: 'Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och er.'
Josua	Jos	6	22	29	Det vare främmande för oss att vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare till brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herrens, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel."
Josua	Jos	6	22	30	Då nu prästen Pinehas och menighetens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda.
Josua	Jos	6	22	31	Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: "I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand."
Josua	Jos	6	22	32	Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och lämnade sin rapport.
Josua	Jos	6	22	33	Den tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.
Josua	Jos	6	22	34	Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: "Ett vittne mellan oss att Herren är Gud".
Josua	Jos	6	23	1	En lång tid härefter, när Herren hade låtit Israel få ro för alla dess fiender runt omkring och då Josua var gammal och hade nått hög ålder,
Josua	Jos	6	23	2	kallade denne till sig hela Israel, dess äldste, huvudmän, domare och tillsyningsmän och sade till dem: "Jag är nu gammal och har nått hög ålder.
Josua	Jos	6	23	3	Ni har själva sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk för er skull, ty Herren, er Gud, stred själv för er.
Josua	Jos	6	23	4	Se, genom lotten har jag fördelat åt era stammar till arvedel de folk som ännu finns kvar, likaså de folk jag har utrotat, från Jordan till Stora havet västerut.
Josua	Jos	6	23	5	Och Herren, er Gud, skall själv driva undan dem för er och jaga bort dem från er, så att ni skall inta deras land, så som Herren, er Gud, har lovat er.
Josua	Jos	6	23	6	Var nu mycket fasta, så att ni håller och följer allt vad som är föreskrivet i Mose lagbok, så att ni inte viker av därifrån, vare sig till höger eller till vänster,
Josua	Jos	6	23	7	och så att ni inte har gemenskap med dessa folk som ännu finns kvar här tillsammans med er, inte heller nämner deras gudars namn eller svär vid dem eller tjänar och tillber dem.
Josua	Jos	6	23	8	Men till Herren, er Gud, skall ni hålla er, så som ni har gjort ända till denna dag.
Josua	Jos	6	23	9	Herren har fördrivit stora och mäktiga folk för er, och ingen har kunnat stå er emot intill denna dag.
Josua	Jos	6	23	10	En enda man bland er jagade tusen framför sig, ty Herren, er Gud, stred själv för er, så som han hade lovat er.
Josua	Jos	6	23	11	Var ständigt på er vakt så att ni älskar Herren, er Gud.
Josua	Jos	6	23	12	Ty om ni vänder er bort och håller er till återstoden av dessa folk som är kvar här bland er och gifter in er med dem och har gemenskap med dem och de med er,
Josua	Jos	6	23	13	då skall ni veta att Herren, er Gud, inte mer skall fördriva dessa folk för er. De skall då bli en snara och en fälla för er och ett gissel för era sidor och taggar i era ögon, till dess ni blir utrotade ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er.
Josua	Jos	6	23	14	Se, jag lämnar nu denna världen, och ni vet av hela ert hjärta och hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren, er Gud, har lovat angående er. Allt har gått i fullbordan för er, inget har slagit fel.
Josua	Jos	6	23	15	Men liksom allt det goda som Herren, er Gud, lovade er, har kommit er till del så skall Herren också låta allt det onda komma er till del till dess han har utrotat er ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er.
Josua	Jos	6	23	16	Om ni överträder Herrens, er Guds, förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då skall Herrens vrede upptändas mot er, och ni skall snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er."
Josua	Jos	6	24	1	Josua samlade alla Israels stammar till Sikem. Han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, domare och tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud.
Josua	Jos	6	24	2	Och Josua sade till allt folket: "Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar.
Josua	Jos	6	24	3	Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak,
Josua	Jos	6	24	4	och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten.
Josua	Jos	6	24	5	Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut.
Josua	Jos	6	24	6	När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet.
Josua	Jos	6	24	7	Då ropade de till Herren, och han satte mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem, så att det täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodde ni i öknen en lång tid.
Josua	Jos	6	24	8	Därefter förde jag er in i amoreernas land, vilka bodde på andra sidan Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand, så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er.
Josua	Jos	6	24	9	Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.
Josua	Jos	6	24	10	Men jag ville inte höra på Bileam, utan han måste välsigna er, och jag räddade er ur hans hand.
Josua	Jos	6	24	11	När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko, gav sig Jerikos invånare i strid med er, och det gjorde också amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgaseerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand.
Josua	Jos	6	24	12	Jag sände panik framför er, och därigenom jagades amoreernas båda kungar undan framför er, men inte genom ditt svärd eller din båge.
Josua	Jos	6	24	13	Och jag gav er ett land, som ni inte hade lagt ner något arbete på, och även städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo. Av vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat fick ni äta.
Josua	Jos	6	24	14	Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Skaffa bort de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren.
Josua	Jos	6	24	15	Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni själva bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren."
Josua	Jos	6	24	16	Då svarade folket: "Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar!
Josua	Jos	6	24	17	Ty Herren är vår Gud, han själv är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk, vilkas land vi har dragit igenom.
Josua	Jos	6	24	18	Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren, för han är vår Gud."
Josua	Jos	6	24	19	Josua sade till folket: "Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitälskande Gud, och han skall inte ha fördrag med era överträdelser och era synder.
Josua	Jos	6	24	20	Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, skall han vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott."
Josua	Jos	6	24	21	Men folket sade till Josua: "Nej, vi vill tjäna Herren!"
Josua	Jos	6	24	22	Då sade Josua till folket: "Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom." De svarade: "Ja."
Josua	Jos	6	24	23	Han sade: "Skaffa då bort de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!"
Josua	Jos	6	24	24	Folket svarade Josua: " Herren, vår Gud, vill vi tjäna och hans röst vill vi lyda."
Josua	Jos	6	24	25	Den dagen slöt Josua ett förbund med folket och förelade dem lag och rätt i Sikem.
Josua	Jos	6	24	26	Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under eken som stod vid Herrens helgedom.
Josua	Jos	6	24	27	Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den skall vara vittne mot er, så att ni inte förnekar er Gud."
Josua	Jos	6	24	28	Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.
Josua	Jos	6	24	29	En tid härefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, etthundratio år gammal.
Josua	Jos	6	24	30	Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
Josua	Jos	6	24	31	Och Israel tjänade Herren, så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som visste om alla de gärningar Herren hade gjort för Israel.
Josua	Jos	6	24	32	Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Sikems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.
Josua	Jos	6	24	33	Också Eleasar, Arons son, dog, och man begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.
Domarboken	Dom	7	1	1	Efter Josuas död frågade Israels barn Herren: "Vem bland oss skall först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?"
Domarboken	Dom	7	1	2	Herren svarade: "Juda skall göra det. Se, jag har givit landet i hans hand."
Domarboken	Dom	7	1	3	Då sade Juda till sin bror Simeon: "Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så skall jag sedan gå med dig till ditt område." Och Simeon gick med honom.
Domarboken	Dom	7	1	4	När Juda drog dit upp gav Herren kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man.
Domarboken	Dom	7	1	5	Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna.
Domarboken	Dom	7	1	6	Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår.
Domarboken	Dom	7	1	7	Då sade Adoni-Besek: "Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår hämtade upp smulorna under mitt bord. Efter mina gärningar har Gud vedergällt mig." Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.
Domarboken	Dom	7	1	8	Juda barn belägrade Jerusalem och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden.
Domarboken	Dom	7	1	9	Därefter drog Juda barn ner för att strida mot de kananeer som bodde i Bergsbygden, i Negev och i Låglandet.
Domarboken	Dom	7	1	10	Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron - som förr hette Kirjat-Arba - och de slog Sesaj, Ahiman och Talmaj.
Domarboken	Dom	7	1	11	Därifrån gick de mot Debirs invånare - Debir hette tidigare Kirjat-Sefer.
Domarboken	Dom	7	1	12	Och Kaleb sade: "Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intar det skall jag ge min dotter Aksa till hustru.
Domarboken	Dom	7	1	13	Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru.
Domarboken	Dom	7	1	14	När hon kom till honom intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: "Vad vill du?"
Domarboken	Dom	7	1	15	Hon svarade: "Låt mig få en avskedsgåva. Eftersom du har gett mig det torra Negev, så låt mig få vattenkällor." Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.
Domarboken	Dom	7	1	16	Barn till keniten, Moses svärfar, hade dragit upp från Palmstaden med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket.
Domarboken	Dom	7	1	17	Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog de kananeer som bodde i Sefat och förstörde staden helt och hållet. Så fick den namnet Horma.
Domarboken	Dom	7	1	18	Juda intog Gaza med dess område, Askelon med dess område och Ekron med dess område.
Domarboken	Dom	7	1	19	Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom dessa hade vagnar av järn.
Domarboken	Dom	7	1	20	Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.
Domarboken	Dom	7	1	21	Men jebusiterna som bodde i Jerusalem blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.
Domarboken	Dom	7	1	22	Och Josefs hus drog upp till Betel, och Herren var med dem.
Domarboken	Dom	7	1	23	De bespejade Betel, den stad som förr hette Luz.
Domarboken	Dom	7	1	24	Då fick deras spejare se en man gå ut ur staden, och de sade till honom: "Visa oss var vi kan komma in i staden, så skall vi visa barmhärtighet mot dig."
Domarboken	Dom	7	1	25	När han hade visat dem var de kunde ta sig in i staden, slog de invånarna där med svärd. Men den mannen och hela hans släkt lät de gå.
Domarboken	Dom	7	1	26	Han begav sig till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, så som den heter än i dag.
Domarboken	Dom	7	1	27	Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo, och inte heller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet.
Domarboken	Dom	7	1	28	När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att utföra arbete åt sig. Men de drev inte bort dem.
Domarboken	Dom	7	1	29	Efraim drev inte heller bort de kananeer som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.
Domarboken	Dom	7	1	30	Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men blev tvingade att utföra arbete åt dem.
Domarboken	Dom	7	1	31	Aser drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.
Domarboken	Dom	7	1	32	Alltså bodde aseriterna kvar bland kananeerna, landets inbyggare, ty de fördrev dem inte.
Domarboken	Dom	7	1	33	Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Semes, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets inbyggare. Men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blev arbetspliktiga åt dem.
Domarboken	Dom	7	1	34	Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillät dem inte att komma ner till dalbygden.
Domarboken	Dom	7	1	35	Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem, så att de blev tvingade att utföra arbete åt dem.
Domarboken	Dom	7	1	36	Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.
Domarboken	Dom	7	2	1	Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: "Jag förde er upp ur Egypten och lät er komma in i det land som jag med ed hade lovat ge åt era fäder och jag sade: Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er.
Domarboken	Dom	7	2	2	Och ni skall inte sluta förbund med detta lands inbyggare. Ni skall bryta ner deras altaren. Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort!
Domarboken	Dom	7	2	3	Därför säger jag, att jag inte skall driva dem bort från er, utan de skall tränga er i sidorna, och deras gudar skall bli en snara för er."
Domarboken	Dom	7	2	4	När Herrens ängel hade sagt detta till alla Israels barn, brast de ut i gråt.
Domarboken	Dom	7	2	5	De kallade platsen Bokim. Och där offrade de åt Herren.
Domarboken	Dom	7	2	6	När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning.
Domarboken	Dom	7	2	7	Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som hade sett alla de stora gärningar som Herren hade gjort för Israel.
Domarboken	Dom	7	2	8	Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var etthundratio år gammal.
Domarboken	Dom	7	2	9	Man begravde honom på det område han hade tagit i besittning, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
Domarboken	Dom	7	2	10	När också hela det släktet hade samlats till sina fäder, växte ett annat släkte upp efter dem, ett som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel.
Domarboken	Dom	7	2	11	Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna.
Domarboken	Dom	7	2	12	De övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos de folk som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.
Domarboken	Dom	7	2	13	Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.
Domarboken	Dom	7	2	14	Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare, som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte längre stå emot sina fiender.
Domarboken	Dom	7	2	15	Överallt där de drog fram var Herrens hand emot dem till deras ofärd, så som Herren hade sagt och så som Herren hade svurit. Och de kom i stor nöd.
Domarboken	Dom	7	2	16	Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand.
Domarboken	Dom	7	2	17	Men de lyssnade inte heller på sina domare utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de.
Domarboken	Dom	7	2	18	När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Ty när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig Herren.
Domarboken	Dom	7	2	19	Men när domaren dog vände de om och gjorde det som var fördärvligt, ännu mer än deras fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.
Domarboken	Dom	7	2	20	Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: "Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag fastställde för deras fäder och inte har velat lyssna till min röst,
Domarboken	Dom	7	2	21	skall inte heller jag längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade efter sig när han dog.
Domarboken	Dom	7	2	22	Ty med dem skall jag sätta Israel på prov och se om de vill hålla sig till Herrens väg och vandra på den, så som deras fäder gjorde, eller om de inte vill det."
Domarboken	Dom	7	2	23	Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.
Domarboken	Dom	7	3	1	Dessa var de folk som Herren lät bli kvar för att med dem sätta alla de israeliter på prov som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan,
Domarboken	Dom	7	3	2	detta för att han skulle lära Israels barn att föra krig, men bara dem som förut inte hade varit med om sådana:
Domarboken	Dom	7	3	3	filisteernas fem furstar och alla kananeer och sidonier samt de hiveer som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till sista vägstycket mot Hamat.
Domarboken	Dom	7	3	4	Med dessa ville Herren sätta Israel på prov för att få veta om de ville följa de bud som han hade givit deras fäder genom Mose.
Domarboken	Dom	7	3	5	Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna,
Domarboken	Dom	7	3	6	och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.
Domarboken	Dom	7	3	7	Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren, sin Gud, och tjänade baalerna och aserorna.
Domarboken	Dom	7	3	8	Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i Kusan-Risatajims hand, kungen i Aram-Naharajim. Och Israels barn tjänade Kusan-Risatajim i åtta år.
Domarboken	Dom	7	3	9	Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät då en frälsare uppstå bland dem som räddade dem, nämligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre bror.
Domarboken	Dom	7	3	10	Herrens Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. När han drog ut i strid, gav Herren Kusan-Risatajim, kungen i Aram, i hans hand så att han blev Kusan-Risatajim övermäktig.
Domarboken	Dom	7	3	11	Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.
Domarboken	Dom	7	3	12	Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då Eglon, kungen i Moab, makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon.
Domarboken	Dom	7	3	13	Eglon förenade sig med Ammons barn och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden.
Domarboken	Dom	7	3	14	Och Israels barn tjänade Eglon, kungen i Moab, i arton år.
Domarboken	Dom	7	3	15	Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor till Eglon, kungen i Moab,
Domarboken	Dom	7	3	16	gjorde Ehud ett tveeggat svärd åt sig, en fot långt. Detta band han fast under sina kläder vid sin högra höft.
Domarboken	Dom	7	3	17	Han överlämnade gåvorna till Eglon, kungen i Moab. Denne var en mycket fet man.
Domarboken	Dom	7	3	18	När han hade överlämnat gåvorna, sände han i väg folket som hade burit dem.
Domarboken	Dom	7	3	19	Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: "Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung." Kungen sade: "Var tysta!" Alla som stod omkring honom gick ut därifrån.
Domarboken	Dom	7	3	20	Ehud gick fram till honom, där han satt i sommarsalen som han hade för sig själv och Ehud sade: "Jag har ett ord från Gud till dig." När kungen reste sig från sin stol,
Domarboken	Dom	7	3	21	räckte Ehud ut sin vänstra hand, tog svärdet från sin högra höft och stötte det i hans buk,
Domarboken	Dom	7	3	22	så att fästet följde med in efter klingan, och klingan omslöts av fettet, ty han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen,
Domarboken	Dom	7	3	23	och då han hade kommit dit, stängde han igen dörrarna till salen efter sig och låste dem.
Domarboken	Dom	7	3	24	När han hade gått kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: "Han har helt säkert något privat bestyr i sin sommarkammare."
Domarboken	Dom	7	3	25	Men sedan de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva, och se, där låg deras herre död på golvet.
Domarboken	Dom	7	3	26	Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira.
Domarboken	Dom	7	3	27	Så snart han kom dit, lät han stöta i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen.
Domarboken	Dom	7	3	28	Han sade till dem: "Följ mig, för Herren har gett era fiender moabiterna i er hand." Då följde de honom och intog vadställena över Jordan till Moabs land och lät ingen komma över.
Domarboken	Dom	7	3	29	Vid detta tillfälle slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra män. Inte en enda kom undan.
Domarboken	Dom	7	3	30	På den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i åttio år.
Domarboken	Dom	7	3	31	Efter Ehud kom Samgar, Anats son. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han räddade Israel.
Domarboken	Dom	7	4	1	När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon.
Domarboken	Dom	7	4	2	Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim.
Domarboken	Dom	7	4	3	Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.
Domarboken	Dom	7	4	4	Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel.
Domarboken	Dom	7	4	5	Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt.
Domarboken	Dom	7	4	6	Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: "Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar.
Domarboken	Dom	7	4	7	Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand."
Domarboken	Dom	7	4	8	Barak sade till henne: "Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag."
Domarboken	Dom	7	4	9	Då svarade hon: "Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand." Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh.
Domarboken	Dom	7	4	10	Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom.
Domarboken	Dom	7	4	11	Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.
Domarboken	Dom	7	4	12	När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor,
Domarboken	Dom	7	4	13	samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon.
Domarboken	Dom	7	4	14	Men Debora sade till Barak: "Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig." Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom.
Domarboken	Dom	7	4	15	Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots.
Domarboken	Dom	7	4	16	Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.
Domarboken	Dom	7	4	17	Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus.
Domarboken	Dom	7	4	18	Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd." Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke.
Domarboken	Dom	7	4	19	Han sade till henne: "Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig". Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen.
Domarboken	Dom	7	4	20	Han sade till henne: "Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej."
Domarboken	Dom	7	4	21	Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog.
Domarboken	Dom	7	4	22	Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: "Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker." Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.
Domarboken	Dom	7	4	23	Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn.
Domarboken	Dom	7	4	24	Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.
Domarboken	Dom	7	5	1	Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
Domarboken	Dom	7	5	2	När härförare anför i Israel, när folket villigt offrar sig - lova Herren!
Domarboken	Dom	7	5	3	Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar! Jag vill sjunga, till Herrens ära vill jag sjunga, jag vill lovsjunga Herren, Israels Gud.
Domarboken	Dom	7	5	4	Herre, när du drog ut från Seir, när du skred fram från Edoms land, då bävade jorden, då strömmade det från himlen, då strömmade vatten ner från molnen.
Domarboken	Dom	7	5	5	Bergen skalv inför Herrens ansikte, Sinai, inför Herrens, Israels Guds, ansikte.
Domarboken	Dom	7	5	6	I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar låg vägarna öde. Vandrarna måste färdas omvägar.
Domarboken	Dom	7	5	7	Ingen ledare fanns, ingen fanns i Israel förrän jag, Debora, trädde fram, trädde fram som en moder i Israel.
Domarboken	Dom	7	5	8	Man valde åt sig nya gudar, då nådde striden fram till portarna. Men varken sköld eller spjutfanns att se hos de fyrtiotusen i Israel.
Domarboken	Dom	7	5	9	Mitt hjärta tillhör Israels furstar och dem bland folket som villigt offrade sig. Lova Herren!
Domarboken	Dom	7	5	10	Ni som rider på vita åsninnor, ni som sitter hemma på mattor, och ni som vandrar på vägen, sjung!
Domarboken	Dom	7	5	11	När man under sång delar byte mellan vattenhoarna, då lovprisar man där Herrens rättfärdiga gärningar, att han i rättfärdighet regerar i Israel. Då drog Herrens folk ner till portarna.
Domarboken	Dom	7	5	12	Vakna, vakna, Debora! Vakna, vakna, sjung din sång! Stå upp Barak! Tag dig fångar, du Abinoams son!
Domarboken	Dom	7	5	13	Då satte folkets kvarleva de tappra till anförare, Herren satte mig till anförare över hjältarna.
Domarboken	Dom	7	5	14	Från Efraim kom män med rotfäste i Amalek. Benjamin följde dig med dina skaror. Från Makir kom furstar ner och från Sebulon män med ledarstav.
Domarboken	Dom	7	5	15	Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora. Och liksom Isaskar gjorde också Barak, ner i dalen skyndade man i dennes spår. Bland Rubens ätter hölls stora rådslag.
Domarboken	Dom	7	5	16	Varför satt du kvar bland dina fållor och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Bland Rubens ätter fördes stora överläggningar.
Domarboken	Dom	7	5	17	Gilead stannade på andra sidan Jordan. Och Dan, varför dröjde han ännu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.
Domarboken	Dom	7	5	18	Men Sebulon var ett folk som föraktade döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder.
Domarboken	Dom	7	5	19	Kungar drog fram och stred, då stred Kanaans kungar vid Taanak, nära Megiddos vatten. Men byte av silver vann de inte.
Domarboken	Dom	7	5	20	Från himlen fördes strid, stjärnorna stred från sina banor mot Sisera.
Domarboken	Dom	7	5	21	Floden Kishon svepte dem bort, urtidsfloden, floden Kishon. Gå fram, min själ, med makt!
Domarboken	Dom	7	5	22	Då stampade hästarnas hovar, när deras tappra ryttare jagade dem framåt, framåt.
Domarboken	Dom	7	5	23	Förbanna Meros, säger Herrens ängel, förbanna, ja, förbanna dess inbyggare, därför att de ej kom Herren till hjälp, Herren till hjälp bland hjältarna.
Domarboken	Dom	7	5	24	Välsignad vare Jael framför andra kvinnor, keniten Hebers hustru, välsignad framför alla kvinnor som bor i tält.
Domarboken	Dom	7	5	25	Vatten begärde han, hon gav honom mjölk, gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
Domarboken	Dom	7	5	26	Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen, sin högra hand efter arbetshammaren. Med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spräckte hans tinning och genomborrade den.
Domarboken	Dom	7	5	27	Vid hennes fötter sjönk han ihop, föll och blev liggande. Vid hennes fötter sjönk han ihop och föll. Där han sjönk ihop, där föll han slagen till döds.
Domarboken	Dom	7	5	28	Ut genom fönstret skådar Siseras moder, hon ropar ut genom gallret: "Varför dröjer hans vagn att komma? Varför hörs inte ljudet från hans vagnar?"
Domarboken	Dom	7	5	29	Då svarar de klokaste av hennes hovtärnor, och själv ger hon sig samma svar:
Domarboken	Dom	7	5	30	"Utan tvivel vann de byte som de nu delar: en flicka eller två åt var och en av männen, byte av praktvävnader för Siseras räkning, byte av praktvävnader, brokiga tyger, en brokig duk eller två för de fångnas halsar."
Domarboken	Dom	7	5	31	Så må alla dina fiender förgås, o Herre. Men de som älskar honom må likna solen, när den går upp i kraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.
Domarboken	Dom	7	6	1	Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon, och han gav dem i midjaniternas hand i sju år.
Domarboken	Dom	7	6	2	Midjaniternas hand blev Israel så övermäktig att Israels barn på grund av midjaniterna gjorde sig hålor, som nu finns i bergen, och grottor och bergfästen.
Domarboken	Dom	7	6	3	Så ofta israeliterna hade sått, drog midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna upp mot dem.
Domarboken	Dom	7	6	4	De slog läger emot dem, överföll dem och fördärvade landets gröda ända fram till Gaza. De lämnade inget kvar att leva av i Israel, varken får, oxar eller åsnor.
Domarboken	Dom	7	6	5	Ty de drog dit upp med sin boskap och sina tält, talrika som gräshoppor. De själva och deras kameler var omöjliga att räkna, och de kom in i landet för att fördärva det.
Domarboken	Dom	7	6	6	Så blev Israel utarmat genom midjaniterna, och Israels barn ropade till Herren.
Domarboken	Dom	7	6	7	När Israels barn ropade till Herren för midjaniternas skull,
Domarboken	Dom	7	6	8	sände Herren en profet till Israels barn. Denne sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag själv har fört er upp ur Egypten och hämtat er ut ur träldomshuset.
Domarboken	Dom	7	6	9	Jag har räddat er från egyptiernas hand och från alla era förtryckares hand. Jag drev bort dem från er och gav deras land åt er.
Domarboken	Dom	7	6	10	Och jag sade till er: Jag är Herren, er Gud. Ni skall inte frukta de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte till min röst."
Domarboken	Dom	7	6	11	Herrens ängel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillhörde abiesriten Joas. Dennes son Gideon höll på att klappa ut vete i vinpressen för att gömma det för midjaniterna.
Domarboken	Dom	7	6	12	För honom uppenbarade sig Herrens ängel och sade till honom: " Herren är med dig, du tappre stridsman."
Domarboken	Dom	7	6	13	Gideon svarade honom: "O, min herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta kommit över oss? Och var är alla hans under, som våra fäder har berättat om och sagt: 'Se, har inte Herren fört oss upp ur Egypten?' Nu har Herren övergivit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Domarboken	Dom	7	6	14	Då vände Herren sig till honom och sade: "Gå i denna din kraft och fräls Israel ur midjaniternas våld. Se, jag har sänt dig."
Domarboken	Dom	7	6	15	Han svarade honom: "O Herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är ju den oansenligaste i Manasse och jag själv den ringaste i min fars hus."
Domarboken	Dom	7	6	16	Herren sade till honom: "Jag är med dig, och du skall slå midjaniterna som om de vore en enda man."
Domarboken	Dom	7	6	17	Gideon svarade honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få ett tecken att det är du som talar med mig.
Domarboken	Dom	7	6	18	Gå inte härifrån förrän jag kommer tillbaka till dig och bär fram min offergåva och lägger den framför dig." Han sade: "Jag skall stanna till dess du kommer tillbaka."
Domarboken	Dom	7	6	19	Och Gideon gick in och redde till en killing, likaså osyrat bröd av en efa mjöl. Därefter lade han köttet i en korg och hällde spadet i en kruka. Sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det.
Domarboken	Dom	7	6	20	Då sade Guds ängel till honom: "Tag köttet och det osyrade brödet och lägg det på berghällen där och häll spadet över det." Han gjorde så.
Domarboken	Dom	7	6	21	Herrens ängel räckte då ut staven som han hade i handen och rörde med spetsen vid köttet och det osyrade brödet. Då slog eld ut ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens ängel försvann ur hans åsyn.
Domarboken	Dom	7	6	22	När Gideon såg att det var Herrens ängel, sade Gideon: "Ve mig, Herre Herre, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!"
Domarboken	Dom	7	6	23	Men Herren sade till honom: "Frid vare med dig! Frukta inte, du skall inte dö."
Domarboken	Dom	7	6	24	Då byggde Gideon ett altare där åt Herren och kallade det " Herren är frid". Det finns kvar än i dag i det abiesritiska Ofra.
Domarboken	Dom	7	6	25	Den natten sade Herren till honom: "Tag den tjur som tillhör din far, och den andra sjuåriga tjuren. Riv sedan ner det baalsaltare som tillhör din far, och hugg sönder Aseran som står intill det.
Domarboken	Dom	7	6	26	Bygg ett altare åt Herren, din Gud, överst på denna klippa och uppför det på vanligt sätt. Tag sedan den andra tjuren och offra den till brännoffer på resterna av Aseran som du skall hugga sönder."
Domarboken	Dom	7	6	27	Då tog Gideon med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt till honom. Men eftersom han var rädd för sin fars hus och för männen i staden, gjorde han det inte på dagen utan på natten.
Domarboken	Dom	7	6	28	När männen i staden tidigt följande morgon steg upp, se, då låg Baals altare nerbrutet, Aseran intill var sönderhuggen och den andra tjuren var offrad som brännoffer på det nya altaret.
Domarboken	Dom	7	6	29	Då sade de till varandra: "Vem har gjort detta?" När de undersökte saken och hörde sig för, fick de veta att Gideon, Joas son, hade gjort det.
Domarboken	Dom	7	6	30	Då sade männen i staden till Joas: "För ut din son. Han måste dö, för han har brutit ner Baals altare och huggit sönder Aseran som stod intill det."
Domarboken	Dom	7	6	31	Men Joas svarade alla som stod omkring honom: "Vill ni utföra Baals sak? Vill ni komma honom till hjälp? Den som utför hans sak skall bli dödad före nästa morgon. Är Baal Gud, så kan han försvara sig själv, när nu någon har brutit ner hans altare."
Domarboken	Dom	7	6	32	Därför kallade man Gideon från den dagen Jerubbaal, för man sade: "Baal må utföra sin sak mot honom, eftersom han har brutit ner Baals altare."
Domarboken	Dom	7	6	33	Midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna hade alla samlats och gått över Jordan och slagit läger i Jisreels dal.
Domarboken	Dom	7	6	34	Men Herrens Ande kom över Gideon. Han stötte i hornet, och abiesriterna samlades och följde honom.
Domarboken	Dom	7	6	35	Han sände omkring budbärare i hela Manasse, så att också de samlades och följde honom. Han sände även budbärare till Aser, Sebulon och Naftali, och de kom upp för att möta dem.
Domarboken	Dom	7	6	36	Och Gideon sade till Gud: "Om du verkligen vill rädda Israel genom min hand, så som du har lovat,
Domarboken	Dom	7	6	37	se då här. Jag lägger denna avklippta ull på tröskplatsen. Om det kommer dagg endast på ullen, medan marken förblir torr, då vet jag att du genom min hand skall rädda Israel, så som du har lovat."
Domarboken	Dom	7	6	38	Och det skedde så. När han tidigt följande morgon kramade ur ullen, kunde han pressa ut så mycket dagg ur den att en skål blev full med vatten.
Domarboken	Dom	7	6	39	Men Gideon sade till Gud: "Må din vrede inte brinna mot mig, om jag talar än en gång. Låt mig få försöka bara en gång till med ullen. Gör nu så att endast ullen förblir torr, medan det kommer dagg överallt på marken."
Domarboken	Dom	7	6	40	Gud gjorde så den natten. Endast ullen var torr, medan det hade kommit dagg överallt på marken.
Domarboken	Dom	7	7	1	Tidigt följande morgon drog Jerubbaal, det vill säga Gideon, i väg med allt folket som följde honom, och de slog läger vid Harodskällan. Han hade då midjaniternas läger norr om sig, på slätten mot Morehöjden.
Domarboken	Dom	7	7	2	Herren sade till Gideon: "Folket som följer dig är för talrikt för att jag skulle vilja ge midjaniterna i deras hand. Israel skulle då kunna berömma sig mot mig och säga: Min egen hand har räddat mig.
Domarboken	Dom	7	7	3	Meddela nu folket: Den som är förskräckt och rädd, må vända om och skynda sig från Gileads berg." Då vände 22 000 man av folket tillbaka, och bara 10 000 stannade kvar.
Domarboken	Dom	7	7	4	Men Herren sade till Gideon: "Folket är fortfarande för talrikt. För ner dem till vattnet, så skall jag där göra ett urval bland dem åt dig. När jag säger till dig: 'Denne skall gå med dig', så skall han gå med dig. När jag säger till dig: 'Denne skall inte gå med dig', så skall han inte gå med."
Domarboken	Dom	7	7	5	Så förde han folket ner till vattnet. Och Herren sade till Gideon: "Alla som läppjar av vattnet som hunden gör, dem skall du skilja ut från dem som faller ner på knä för att dricka."
Domarboken	Dom	7	7	6	Då visade det sig att antalet av dem som hade läppjat av vattnet genom att med handen föra det till munnen var trehundra män. Alla de andra hade fallit ner på knä för att dricka vatten.
Domarboken	Dom	7	7	7	Herren sade då till Gideon: "Med de trehundra män som har läppjat av vattnet skall jag rädda er och ge midjaniterna i din hand. Alla de övriga kan bege sig hem, var och en till sitt."
Domarboken	Dom	7	7	8	Då tog hans folk till sig de övrigas matförråd och deras horn, och därefter lät han de övriga israeliterna gå hem, var och en till sitt tält. Han behöll endast de trehundra männen. Och midjaniternas läger hade han nedanför sig på slätten.
Domarboken	Dom	7	7	9	Den natten sade Herren till Gideon: "Stå upp och gå ner mot lägret, ty jag har givit det i din hand.
Domarboken	Dom	7	7	10	Men om du är rädd för att dra ner, gå då ner till lägret med din tjänare Pura
Domarboken	Dom	7	7	11	och hör vad man säger där. Då skall du få mod att dra ner mot lägret." Han gick då med sin tjänare Pura ner till förposterna i lägret.
Domarboken	Dom	7	7	12	Och midjaniterna, amalekiterna och alla österlänningarna låg där i dalen, talrika som gräshoppor. Deras kameler var oräkneliga, talrika som sanden på havets strand.
Domarboken	Dom	7	7	13	När Gideon kom dit höll en man just på att berätta en dröm för en annan. Han sade: "Jag hade en dröm, och se, jag tyckte att en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger. Den kom fram till tältet och slog emot det, så att det föll och vändes upp och ner, och tältet blev liggande."
Domarboken	Dom	7	7	14	Då svarade den andre: "Detta kan inte betyda något annat än israeliten Gideons, Joas sons, svärd. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans hand."
Domarboken	Dom	7	7	15	När Gideon hörde denna dröm och uttydningen av den föll han ner och tillbad. Därefter vände han tillbaka till Israels läger och sade: "Stå upp, Herren har gett midjaniternas läger i er hand."
Domarboken	Dom	7	7	16	Han delade sina trehundra män i tre grupper och gav dem alla horn i händerna och tomma krukor med facklor inne i krukorna.
Domarboken	Dom	7	7	17	Han sade till dem: "Se på mig och gör som jag! Så snart jag har kommit till utkanten av lägret, skall ni göra som jag.
Domarboken	Dom	7	7	18	När jag och alla som jag har med mig blåser i hornen, skall ni också blåsa i hornen runt omkring hela lägret och ropa: För Herren och för Gideon!"
Domarboken	Dom	7	7	19	Så kom Gideon och de hundra män han hade med sig till utkanten av lägret, när den mellersta nattväkten gick in och man just hade ställt ut vakterna. Då blåste de i hornen och krossade krukorna som de hade i händerna.
Domarboken	Dom	7	7	20	Alla tre grupperna blåste i hornen och slog sönder krukorna. De fattade med vänstra handen i facklorna och med högra handen i hornen, och blåste i dem och ropade: " Herrens och Gideons svärd!"
Domarboken	Dom	7	7	21	Men de stod stilla, var och en på sin plats, runt omkring lägret. Då började alla i lägret att irra omkring och skrikande ta till flykten.
Domarboken	Dom	7	7	22	När de trehundra hornen ljöd, vände Herren den enes svärd mot den andre i hela lägret. De som var i lägret flydde ända till Bet-Hasitta, åt Serera till, ända till utkanten av Abel-Mehola, förbi Tabbat.
Domarboken	Dom	7	7	23	Då samlades israeliterna från Naftali och Aser och från hela Manasse och förföljde midjaniterna.
Domarboken	Dom	7	7	24	Gideon sände budbärare över hela Efraims bergsbygd och sade: "Drag ner mot midjaniterna och spärra all tillgång till vatten i deras väg ända till Bet-Bara och Jordan." Så uppbådades alla Efraims män och spärrade all tillgång till vatten ända till Bet-Bara och Jordan.
Domarboken	Dom	7	7	25	De tog till fånga två midjanitiska furstar, Oreb och Seeb. De dödade Oreb vid Orebsklippan, och Seeb dödade de vid Seebspressen. Sedan förföljde de midjaniterna och förde Orebs och Seebs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.
Domarboken	Dom	7	8	1	Men Efraims män sade till Gideon: "Varför har du gjort så här mot oss, och inte kallat på oss när du drog ut till strid mot midjaniterna?" Och de gick skarpt till rätta med honom.
Domarboken	Dom	7	8	2	Han svarade dem: "Vad har jag uträttat i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning?
Domarboken	Dom	7	8	3	Det var i er hand som Gud gav de midjanitiska furstarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat uträtta i jämförelse med er?" När han talade så, lade sig deras upprördhet mot honom.
Domarboken	Dom	7	8	4	Gideon kom till Jordan, och han gick över tillsammans med de trehundra man som var med honom. De var trötta av förföljandet.
Domarboken	Dom	7	8	5	Därför sade han till männen i Suckot: "Ge några brödkakor åt folket som följer mig, de är utmattade, och jag är i färd med att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska kungarna."
Domarboken	Dom	7	8	6	Men ledarna i Suckot svarade: "Har du då redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt din här?"
Domarboken	Dom	7	8	7	Gideon svarade: "När Herren ger Seba och Salmunna i min hand, skall jag på grund av detta svar söndertröska ert kött med ökentörnen och tistlar."
Domarboken	Dom	7	8	8	Så fortsatte han därifrån upp till Penuel och sade samma sak till dem som var där. Och männen i Penuel gav honom samma svar som männen i Suckot.
Domarboken	Dom	7	8	9	Då sade han också till männen i Penuel: "När jag kommer välbehållen tillbaka skall jag riva ner det här tornet."
Domarboken	Dom	7	8	10	Men Seba och Salmunna befann sig i Karkor och hade med sig sin här, omkring 15 000 man, allt som fanns kvar av österlänningarnas här. De stupade utgjorde nämligen 120 000 man beväpnade med svärd.
Domarboken	Dom	7	8	11	Gideon drog upp på karavanvägen öster om Noba och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet.
Domarboken	Dom	7	8	12	Seba och Salmunna flydde, men han följde efter dem, och tog de två midjanitiska kungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären.
Domarboken	Dom	7	8	13	När Gideon, Joas son, vände tillbaka från striden, ner från Hereshöjden,
Domarboken	Dom	7	8	14	grep han en ung man, en av männen i Suckot. Gideon frågade ut honom, och den unge mannen skrev upp namnen på ledarna och de äldste i Suckot, sjuttiosju män.
Domarboken	Dom	7	8	15	När Gideon kom till männen i Suckot, sade han: "Se, här är nu Seba och Salmunna, som ni hånade mig för och sade: Har du redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt dina utmattade män?"
Domarboken	Dom	7	8	16	Därefter lät han gripa de äldste i staden och tog ökentörnen och tistlar och lät männen i Suckot få känna av dem.
Domarboken	Dom	7	8	17	Tornet i Penuel rev han ner och dödade männen i staden.
Domarboken	Dom	7	8	18	Sedan frågade han Seba och Salmunna: "Hurdana var de män som ni dödade på Tabor?" De svarade: "De var lika dig, var och en såg ut som en kungason."
Domarboken	Dom	7	8	19	Gideon sade: "Då var det mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever: Om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er."
Domarboken	Dom	7	8	20	Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: "Stå upp och döda dem." Men han drog inte ut sitt svärd, ty han var rädd, han var ju bara en pojke.
Domarboken	Dom	7	8	21	Då sade Seba och Salmunna: "Stå upp, du själv, och stöt ner oss. För sådan mannen är, sådan är också hans styrka." Då stod Gideon upp och dödade Seba och Salmunna. Och han tog för sin räkning de prydnader som deras kameler hade runt halsen.
Domarboken	Dom	7	8	22	Israeliterna sade till Gideon: "Härska du över oss, och sedan också din son och din sonson, för du har räddat oss ur midjaniternas hand."
Domarboken	Dom	7	8	23	Men Gideon svarade dem: "Jag skall inte härska över er, och min son skall inte heller härska över er, utan Herren skall härska över er."
Domarboken	Dom	7	8	24	Gideon sade vidare till dem: "En sak begär jag av er: Att var och en av er ger mig den öronring han har fått som byte." Fienderna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter.
Domarboken	Dom	7	8	25	De svarade: "Dem ger vi dig gärna." De bredde ut ett klädesplagg, och var och en kastade där den öronring han hade fått som byte.
Domarboken	Dom	7	8	26	Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom de kedjor som hade suttit kring halsen på deras kameler.
Domarboken	Dom	7	8	27	Gideon lät göra en efod av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus.
Domarboken	Dom	7	8	28	Så blev Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.
Domarboken	Dom	7	8	29	Men Jerubbaal, Joas son, begav sig hem och stannade där.
Domarboken	Dom	7	8	30	Gideon hade sjuttio egna söner, ty han hade många hustrur.
Domarboken	Dom	7	8	31	Han hade en bihustru i Sikem, och hon födde honom också en son, som han gav namnet Abimelek.
Domarboken	Dom	7	8	32	Och Gideon, Joas son, dog i hög ålder och blev begravd i sin fader Joas grav i det abiesritiska Ofra.
Domarboken	Dom	7	8	33	När Gideon var död, var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit till gud åt sig.
Domarboken	Dom	7	8	34	Israels barn tänkte inte på Herren sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring.
Domarboken	Dom	7	8	35	Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort mot Israel.
Domarboken	Dom	7	9	1	Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Sikem och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus:
Domarboken	Dom	7	9	2	"Säg så här till alla män i Sikem: Vilket är bäst för er: att alla Jerubbaals sjuttio söner råder över er, eller att en enda man råder över er? Kom också ihåg att jag är ert kött och blod."
Domarboken	Dom	7	9	3	Då talade hans morbröder allt detta till hans förmån inför Sikems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, ty de tänkte: "Han är ju vår bror."
Domarboken	Dom	7	9	4	De gav honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom.
Domarboken	Dom	7	9	5	Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där på en och samma sten sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner. Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig.
Domarboken	Dom	7	9	6	Sedan samlades alla män i Sikem och alla i Millo, och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Sikem.
Domarboken	Dom	7	9	7	När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: "Hör på mig, ni män i Sikem, för att Gud också må höra er.
Domarboken	Dom	7	9	8	En gång gick träden för att smörja en kung över sig. De sade till olivträdet: Bli du kung över oss!
Domarboken	Dom	7	9	9	Men olivträdet svarade: Skulle jag avstå från min olja, som gudar och människor ärar mig för, och gå för att svaja över de andra träden?
Domarboken	Dom	7	9	10	Då sade träden till fikonträdet: Kom, bli du kung över oss!
Domarboken	Dom	7	9	11	Men fikonträdet svarade: Skulle jag avstå från min sötma och min goda frukt och gå för att svaja över de andra träden?
Domarboken	Dom	7	9	12	Då sade träden till vinstocken: Kom, bli du kung över oss!
Domarboken	Dom	7	9	13	Men vinstocken svarade: Skulle jag avstå från min vinmust, som gläder gudar och människor, och gå för att svaja över de andra träden?
Domarboken	Dom	7	9	14	Då sade alla träden till törnbusken: Kom, bli du kung över oss!
Domarboken	Dom	7	9	15	Törnbusken svarade träden: Om ni av uppriktig mening vill smörja mig till kung över er, kom då och tag er tillflykt under min skugga. Om inte, skall eld gå ut från törnbusken och förtära cedrarna på Libanon.
Domarboken	Dom	7	9	16	Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung, har ni handlat rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar?
Domarboken	Dom	7	9	17	Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand,
Domarboken	Dom	7	9	18	medan ni i dag har rest er upp mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Sikems medborgare, eftersom han är er bror.
Domarboken	Dom	7	9	19	Har ni alltså denna dag handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek, och må han glädja sig över er.
Domarboken	Dom	7	9	20	Om det inte är så, må då eld gå ut från Abimelek och förtära männen i Sikem och Millo, och från männen i Sikem och Millo må eld gå ut och förtära Abimelek."
Domarboken	Dom	7	9	21	Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.
Domarboken	Dom	7	9	22	När Abimelek hade härskat över Israel i tre år,
Domarboken	Dom	7	9	23	sände Gud en ond ande mellan Abimelek och männen i Sikem, så att dessa avföll från Abimelek.
Domarboken	Dom	7	9	24	Detta skedde för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat och för att deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som dödade dem, och över männen i Sikem, som hade hjälpt honom att döda sina bröder.
Domarboken	Dom	7	9	25	För att skada honom lade männen i Sikem folk i bakhåll på bergshöjderna, och dessa plundrade alla som tog den vägen. Detta berättade man för Abimelek.
Domarboken	Dom	7	9	26	Men Gaal, Ebeds son, kom med sina bröder och drog in i Sikem, och Sikems män fick förtroende för honom.
Domarboken	Dom	7	9	27	De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar, pressade druvor och ordnade en fest. Så gick de in i sin guds hus och åt och drack och uttalade förbannelser över Abimelek.
Domarboken	Dom	7	9	28	Och Gaal, Ebeds son, sade: "Vem är Abimelek, och vem är Sikem, eftersom vi skall tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son och Sebul hans tillsyningsman? Nej, ni skall tjäna män som härstammar från Hamor, Sikems far. Varför skulle vi tjäna Abimelek?
Domarboken	Dom	7	9	29	Om jag bara hade detta folk i min hand! Då skulle jag driva bort Abimelek." Och han sade om Abimelek: "Utöka din här och drag ut."
Domarboken	Dom	7	9	30	Men när Sebul, stadens hövding, fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han mycket upprörd.
Domarboken	Dom	7	9	31	Han sände i hemlighet bud till Abimelek och lät säga: "Akta dig! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Sikem, och de uppviglar staden mot dig.
Domarboken	Dom	7	9	32	Bryt därför upp i natt, du med ditt folk, och lägg dig i bakhåll på fältet.
Domarboken	Dom	7	9	33	Sedan kan du tidigt i morgon, när solen går upp, gå till anfall mot staden. När han då med sitt folk drar ut mot dig, gör då med honom vad du får tillfälle till."
Domarboken	Dom	7	9	34	Då bröt Abimelek med allt sitt folk upp om natten och lade sig i bakhåll mot Sikem i fyra grupper.
Domarboken	Dom	7	9	35	Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Samtidigt bröt Abimelek med sitt folk fram från bakhållet.
Domarboken	Dom	7	9	36	När då Gaal såg folket, sade han till Sebul: "Se, det kommer folk ner från bergshöjderna!" Men Sebul svarade honom: "Det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut som människor."
Domarboken	Dom	7	9	37	Men Gaal sade på nytt: "Jo, det kommer folk ner från Mittelhöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Teckentydar-eken."
Domarboken	Dom	7	9	38	Då sade Sebul till honom: "Var är nu dina stora ord, du som sade: Vem är Abimelek eftersom vi skall tjäna honom? Se, här kommer det folk som du föraktade. Drag ut och strid mot dem!"
Domarboken	Dom	7	9	39	Då drog Gaal ut i spetsen för Sikems män och gav sig i strid med Abimelek.
Domarboken	Dom	7	9	40	Men Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom. Många föll slagna ända fram mot stadsporten.
Domarboken	Dom	7	9	41	Abimelek stannade i Aruma. Men Sebul drev bort Gaal och hans bröder, så att de inte kunde bo i Sikem.
Domarboken	Dom	7	9	42	Dagen därefter gick folket ut på fältet, och man berättade detta för Abimelek.
Domarboken	Dom	7	9	43	Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han fick se folket gå ut ur staden, ryckte han fram mot dem och slog dem.
Domarboken	Dom	7	9	44	Abimelek och de grupper han hade med sig gick till anfall och ställde sig vid ingången till stadsporten. Men de båda andra grupperna anföll alla ute på fältet och slog dem.
Domarboken	Dom	7	9	45	Abimelek angrep staden hela den dagen, han intog den och dödade dem som fanns där inne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt.
Domarboken	Dom	7	9	46	När männen i Sikems torn hörde detta, begav sig alla till valvet i El-Berits tempel.
Domarboken	Dom	7	9	47	Man underrättade Abimelek om att alla männen i Sikems torn hade samlats där.
Domarboken	Dom	7	9	48	Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren, som han lyfte upp och lade på axeln. Och han sade till folket: "Skynda er och gör detsamma som ni sett mig göra."
Domarboken	Dom	7	9	49	Då högg allt folket av var sin gren och följde Abimelek, och de lade grenarna intill valvet och tände eld på valvet över dem. Så omkom de människor som bodde i Sikems torn, omkring ettusen män och kvinnor.
Domarboken	Dom	7	9	50	Och Abimelek drog bort till Tebes och belägrade Tebes och intog det.
Domarboken	Dom	7	9	51	Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, alla stadens medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak.
Domarboken	Dom	7	9	52	Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna upp den,
Domarboken	Dom	7	9	53	kastade en kvinna ner en kvarnsten på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle.
Domarboken	Dom	7	9	54	Han ropade genast på sin vapendragare och sade till honom: "Drag ut ditt svärd och döda mig, så att man inte kan säga om mig: En kvinna dödade honom." Då genomborrade hans tjänare honom, och han dog.
Domarboken	Dom	7	9	55	När nu israeliterna såg att Abimelek var död, gick var och en hem.
Domarboken	Dom	7	9	56	Så lät Gud Abimelek få igen det onda som han hade gjort mot sin far, då han dödade sina sjuttio bröder.
Domarboken	Dom	7	9	57	Och allt det onda som Sikems män hade gjort, lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden. Så kom Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse över dem.
Domarboken	Dom	7	10	1	Efter Abimelek framträdde Tola och räddade Israel. Han var son till Pua, son till Dodo, en man från Isaskar. Han bodde i Samir i Efraims bergsbygd
Domarboken	Dom	7	10	2	och var domare i Israel i tjugotre år. Sedan dog han och blev begravd i Samir.
Domarboken	Dom	7	10	3	Efter honom framträdde gileaditen Jair och var domare i Israel i tjugotvå år.
Domarboken	Dom	7	10	4	Han hade trettio söner, som red på trettio åsnor, och de hade trettio städer som man än i dag kallar Jairs byar. De ligger i Gileads land.
Domarboken	Dom	7	10	5	Och Jair dog och blev begravd i Kamon.
Domarboken	Dom	7	10	6	Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna och astarterna och även Arams, Sidons, Moabs, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och tjänade honom inte.
Domarboken	Dom	7	10	7	Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas hand.
Domarboken	Dom	7	10	8	Dessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead.
Domarboken	Dom	7	10	9	Dessutom gick Ammons barn över Jordan och gav sig i strid med Juda, Benjamins och Efraims hus, så att Israel kom i stor nöd.
Domarboken	Dom	7	10	10	Då ropade Israels barn till Herren och sade: "Vi har syndat mot dig, för vi har övergivit vår Gud och tjänat baalerna."
Domarboken	Dom	7	10	11	Men Herren sade till Israels barn: "När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna,
Domarboken	Dom	7	10	12	sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig, och jag frälste er från deras hand.
Domarboken	Dom	7	10	13	Men ni har övergivit mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er.
Domarboken	Dom	7	10	14	Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. Må de rädda er i er nöd."
Domarboken	Dom	7	10	15	Då sade Israels barn till Herren: "Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt inför dina ögon. Men befria oss denna gång."
Domarboken	Dom	7	10	16	Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd.
Domarboken	Dom	7	10	17	Ammoniterna uppbådades till strid och slog läger i Gilead och Israels barn samlades och slog läger i Mispa.
Domarboken	Dom	7	10	18	Folket, hövdingarna i Gilead, sade då till varandra: "Vem vill börja striden mot ammoniterna? Den som gör det skall vara huvud över alla som bor i Gilead."
Domarboken	Dom	7	11	1	Gileaditen Jefta var en tapper stridsman. Han var son till en sköka, och hans far hette Gilead.
Domarboken	Dom	7	11	2	Gileads hustru födde söner åt honom, och när de växte upp drev de bort Jefta och sade till honom: "Du skall inte få dela arvet i vår fars hus, för du är son till en främmande kvinna."
Domarboken	Dom	7	11	3	Då flydde Jefta bort från sina bröder och bosatte sig i landet Tob. Där slöt sig löst folk till honom och drog ut på plundringståg med honom.
Domarboken	Dom	7	11	4	En tid därefter gav sig ammoniterna i strid med Israel.
Domarboken	Dom	7	11	5	Men när ammoniterna gav sig i strid med Israel, gick de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tob.
Domarboken	Dom	7	11	6	De sade till Jefta: "Kom och bli vår anförare, så skall vi strida mot ammoniterna."
Domarboken	Dom	7	11	7	Men Jefta svarade de äldste i Gilead: "Har ni inte hatat mig och drivit ut mig ur min fars hus? Varför kommer ni till mig nu, då ni är i nöd?"
Domarboken	Dom	7	11	8	De äldste i Gilead svarade honom: "Just därför har vi kommit tillbaka till dig. Kom nu med oss och strid mot ammoniterna. Du skall bli huvud över oss alla som bor i Gilead."
Domarboken	Dom	7	11	9	Jefta svarade de äldste i Gilead: "Om ni för mig tillbaka för att strida mot ammoniterna och Herren ger dem till mig, så skall jag sedan vara ert huvud."
Domarboken	Dom	7	11	10	Då sade de äldste i Gilead till Jefta: " Herren är vittne mellan oss, om vi inte gör som du har sagt."
Domarboken	Dom	7	11	11	Jefta följde då med de äldste i Gilead, och folket satte honom till huvud och anförare över sig. Och Jefta uttalade allt vad han hade sagt inför Herren i Mispa.
Domarboken	Dom	7	11	12	Jefta skickade sändebud till ammoniternas kung och sade: "Vad har du emot mig, eftersom du kommer för att angripa mig i mitt land?"
Domarboken	Dom	7	11	13	Då svarade ammoniternas kung Jeftas sändebud: "När Israel drog upp ur Egypten, tog de mitt land från Arnon ända till Jabbok och Jordan. Ge mig nu frivilligt tillbaka detta."
Domarboken	Dom	7	11	14	På nytt skickade Jefta sändebud till ammoniternas kung
Domarboken	Dom	7	11	15	och sade till honom: "Så säger Jefta: Israel har inte tagit något land vare sig från Moab eller från ammoniterna.
Domarboken	Dom	7	11	16	Ty när Israel drog upp ur Egypten och de hade vandrat genom öknen ända till Röda havet och kommit till Kadesh,
Domarboken	Dom	7	11	17	skickade Israel budbärare till kungen i Edom och sade: Låt mig gå genom ditt land. Men kungen i Edom hörde inte på detta. De skickade också bud till kungen i Moab, men denne ville inte heller. Då stannade Israel i Kadesh.
Domarboken	Dom	7	11	18	Därefter vandrade de genom öknen och gick runt Edoms land och Moabs land och kom öster om Moabs land och slog läger på andra sidan Arnon. De kom inte in på Moabs område, ty Arnon var gräns mot Moab.
Domarboken	Dom	7	11	19	Sedan skickade Israel budbärare till Sichon, amoreernas kung, kungen i Hesbon, och sade till honom: Låt oss gå genom ditt land fram till vårt område.
Domarboken	Dom	7	11	20	Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gav han sig i strid med Israel.
Domarboken	Dom	7	11	21	Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand, så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde.
Domarboken	Dom	7	11	22	De intog hela amoreernas område, från Arnon ända till Jabbok och från öknen ända till Jordan.
Domarboken	Dom	7	11	23	När nu Herren, Israels Gud, har fördrivit amoreerna för sitt folk Israel, skulle då du ta deras land i besittning!
Domarboken	Dom	7	11	24	Är det inte så att vad din gud Kemosh ger dig till besittning, det tar du i besittning? Och allt vad Herren, vår Gud, har gett oss, det tar vi i besittning.
Domarboken	Dom	7	11	25	Skulle du vara så mycket bättre än Balak, Sippors son, kungen i Moab? Vågade han inlåta sig i tvist med Israel eller ge sig i strid med dem?
Domarboken	Dom	7	11	26	Israel har i trehundra år bott i Hesbon med underlydande orter, i Aroer med underlydande orter och i alla städer längs Arnon. Varför har ni då under den tiden inte tagit tillbaka detta från oss?
Domarboken	Dom	7	11	27	Jag har inte syndat mot dig, men du gör illa mot mig genom att du strider mot mig. Herren, domaren, skall i dag döma mellan Israels barn och ammoniterna."
Domarboken	Dom	7	11	28	Men ammoniternas kung hörde inte på vad Jefta sade till honom genom sändebuden.
Domarboken	Dom	7	11	29	Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna.
Domarboken	Dom	7	11	30	Jefta gav ett löfte till Herren och sade: "Om du ger ammoniterna i min hand,
Domarboken	Dom	7	11	31	lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer."
Domarboken	Dom	7	11	32	Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand.
Domarboken	Dom	7	11	33	Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn.
Domarboken	Dom	7	11	34	När sedan Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter.
Domarboken	Dom	7	11	35	När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: "O, min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar elände över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord."
Domarboken	Dom	7	11	36	Hon svarade honom: "Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender, ammoniterna."
Domarboken	Dom	7	11	37	Hon sade vidare till sin far: "Men uppfyll en begäran: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor."
Domarboken	Dom	7	11	38	Han svarade henne: "Du får gå." Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen.
Domarboken	Dom	7	11	39	Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde då med henne efter löftet han hade givit. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel,
Domarboken	Dom	7	11	40	att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.
Domarboken	Dom	7	12	1	Efraims män samlades och drog till Safon. De sade till Jefta: "Varför gick du ut i strid mot ammoniterna utan att kalla på oss till att gå med dig? Nu skall vi bränna upp ditt hus tillsammans med dig själv."
Domarboken	Dom	7	12	2	Jefta svarade dem: "Jag och mitt folk låg i hård strid med ammoniterna. Då kallade jag på er, men ni ville inte rädda mig ur deras hand.
Domarboken	Dom	7	12	3	När jag såg att ni inte ville rädda mig, tog jag min själ i min hand och drog i väg mot ammoniterna, och Herren gav dem i min hand. Varför har ni då kommit emot mig denna dag för att strida mot mig?"
Domarboken	Dom	7	12	4	Och Jefta samlade alla Gileads män och gav sig i strid med Efraim, och Gileads män slog efraimiterna eftersom dessa sade: "Ni är flyktingar från Efraim. Gilead är ett mellanting, varken Efraim eller Manasse."
Domarboken	Dom	7	12	5	Gileaditerna skar av vadställena över Jordan för efraimiterna. Då någon av de efraimitiska flyktingarna sade: "Låt mig komma över", frågade Gileads män honom: "Är du en efraimit?" Om han då svarade "nej",
Domarboken	Dom	7	12	6	sade de till honom: "Säg schibbólet." Sade han då "sibbólet", därför att han inte kunde uttala ordet rätt, grep de honom och dödade honom där vid vadställena över Jordan. På detta sätt föll vid det tillfället 42 000 efraimiter.
Domarboken	Dom	7	12	7	Och Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begravd i en av Gileads städer.
Domarboken	Dom	7	12	8	Efter honom var Ibsan från Betlehem domare i Israel.
Domarboken	Dom	7	12	9	Han hade trettio söner. Och han gifte bort trettio döttrar och fick också trettio döttrar genom att utifrån hämta hustrur åt sina söner. Han var domare i Israel i sju år.
Domarboken	Dom	7	12	10	Sedan dog Ibsan och blev begravd i Betlehem.
Domarboken	Dom	7	12	11	Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel. I tio år var han domare i Israel.
Domarboken	Dom	7	12	12	Sedan dog sebuloniten Elon och blev begravd i Ajalon i Sebulons land.
Domarboken	Dom	7	12	13	Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel.
Domarboken	Dom	7	12	14	Han hade fyrtio söner och trettio sonsöner, som red på sjuttio åsnor. Han var domare i Israel i åtta år.
Domarboken	Dom	7	12	15	Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begravd i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.
Domarboken	Dom	7	13	1	Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas hand i fyrtio år.
Domarboken	Dom	7	13	2	I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn.
Domarboken	Dom	7	13	3	Men Herrens ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: "Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du skall bli havande och föda en son.
Domarboken	Dom	7	13	4	Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker och inte äter något orent.
Domarboken	Dom	7	13	5	Ty se, du skall bli havande och föda en son, och på hans huvud skall ingen rakkniv komma, ty pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Han skall påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand."
Domarboken	Dom	7	13	6	Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: "En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn.
Domarboken	Dom	7	13	7	Han sade till mig: Se, du skall bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, ty pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död."
Domarboken	Dom	7	13	8	Då bad Manoa till Herren: "O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss för att lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas."
Domarboken	Dom	7	13	9	Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru, när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne.
Domarboken	Dom	7	13	10	Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: "Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig."
Domarboken	Dom	7	13	11	Manoa steg upp och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: "Är du den man som talade med min hustru?" Han svarade: "Ja".
Domarboken	Dom	7	13	12	Då sade Manoa: "När det nu går som du har sagt, hur skall vi då bära oss åt med pojken? Vad skall vi göra med honom?"
Domarboken	Dom	7	13	13	Herrens ängel svarade Manoa: "Din hustru skall ge akt på allt det jag har sagt henne.
Domarboken	Dom	7	13	14	Hon skall inte äta något som har vuxit på en vinstock, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt vad jag har befallt henne skall hon hålla."
Domarboken	Dom	7	13	15	Manoa sade till Herrens ängel: "Låt oss få hålla dig kvar, så skall vi tillreda en killing åt dig."
Domarboken	Dom	7	13	16	Men Herrens ängel svarade Manoa: "Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren." Manoa förstod nämligen inte att det var Herrens ängel.
Domarboken	Dom	7	13	17	Manoa sade till Herrens ängel: "Vad är ditt namn? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse."
Domarboken	Dom	7	13	18	Herrens ängel sade till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar."
Domarboken	Dom	7	13	19	Manoa tog killingen med tillhörande matoffer och offrade det på klippan åt Herren. Då lät han något underbart ske inför Manoas och hans hustrus ögon.
Domarboken	Dom	7	13	20	När lågan slog upp från altaret mot himlen, for Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg detta, och de föll ner till jorden på sitt ansikte.
Domarboken	Dom	7	13	21	Sedan visade sig Herrens ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens ängel.
Domarboken	Dom	7	13	22	Manoa sade till sin hustru: "Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud."
Domarboken	Dom	7	13	23	Men hans hustru svarade honom: "Om Herren hade velat döda oss, hade han inte tagit emot något brännoffer och matoffer av vår hand och inte låtit oss se allt detta, inte heller hade han sagt oss detta."
Domarboken	Dom	7	13	24	Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom.
Domarboken	Dom	7	13	25	Herrens Ande började verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol.
Domarboken	Dom	7	14	1	Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar.
Domarboken	Dom	7	14	2	När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: "Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru."
Domarboken	Dom	7	14	3	Hans far och mor sade till honom: "Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?" Simson sade till sin far: "Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon."
Domarboken	Dom	7	14	4	Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.
Domarboken	Dom	7	14	5	Simson gick med sin far och mor ner till Timna. Men just när de kom fram till vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom.
Domarboken	Dom	7	14	6	Då föll Herrens Ande över honom, och han slet sönder lejonet med bara händerna, som vore det en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han hade gjort.
Domarboken	Dom	7	14	7	När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.
Domarboken	Dom	7	14	8	En tid därefter vände han tillbaka för att hämta henne och vek då av vägen för att se på det döda lejonet. Och se, det fanns en bisvärm och honung i lejonets kropp.
Domarboken	Dom	7	14	9	Han skrapade ut honungen i sina händer och åt av den medan han gick. Han kom till sin far och mor och gav till dem, och de åt. Men han talade inte om för dem att han hade skrapat honungen ur lejonets kropp.
Domarboken	Dom	7	14	10	Simsons far gick ner till kvinnan, och Simson ordnade en fest, för så brukade de unga männen göra.
Domarboken	Dom	7	14	11	När de fick se honom hämtade de trettio bröllopssvenner, som skulle vara tillsammans med honom.
Domarboken	Dom	7	14	12	Simson sade till dem: "Jag skall ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen på den och gissar rätt, skall jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter.
Domarboken	Dom	7	14	13	Men om ni inte kan säga mig lösningen, skall ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter." De sade till honom: "Berätta, låt oss höra din gåta!"
Domarboken	Dom	7	14	14	Då sade han till dem: "Från storätaren utgick ätbart, från den starke kom sötma." Men under tre dagar kunde de inte lösa gåtan.
Domarboken	Dom	7	14	15	På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: "Locka din man att ge oss lösningen på gåtan, annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl inte bjudit hit oss för att utarma oss?"
Domarboken	Dom	7	14	16	Och Simsons hustru låg över honom med gråt och sade: "Du hatar mig bara och älskar mig inte alls. Du har lagt fram en gåta för mina landsmän, men för mig har du inte talat om lösningen." Han svarade: "Varken för min far eller min mor har jag talat om lösningen. Skulle jag då tala om den för dig?"
Domarboken	Dom	7	14	17	Då hon legat över honom med gråt under de sju festdagarna, gav han henne lösningen den sjunde dagen eftersom hon pressade honom hårt. Sedan talade hon om den för sina landsmän.
Domarboken	Dom	7	14	18	Innan solen gick ner på sjunde dagen, gav männen i staden honom sitt svar: "Vad är sötare än honung, och vad är starkare än ett lejon?"Då sade han till dem: "Hade ni inte plöjt med min kviga, hade ni inte gissat min gåta."
Domarboken	Dom	7	14	19	Herrens Ande kom över honom, och han gick ner till Askelon och slog ihjäl trettio män och tog deras kläder och gav högtidsdräkterna åt dem som hade sagt lösningen på gåtan. I stor vrede vände han tillbaka till sin fars hus.
Domarboken	Dom	7	14	20	Och Simsons hustru gavs åt den av hans bröllopssvenner som hade varit hans marskalk.
Domarboken	Dom	7	15	1	En tid därefter, medan veteskörden pågick, besökte Simson sin hustru och hade med sig en killing. Han sade: "Låt mig gå in till min hustru i kammaren." Men hennes far tillät honom inte att gå in.
Domarboken	Dom	7	15	2	Han sade: "Jag var säker på att du hatade henne, och därför gav jag henne till din bröllopssven. Men hon har en yngre syster som är vackrare än hon. Tag henne i stället!
Domarboken	Dom	7	15	3	Men Simson svarade dem: "Den här gången är jag utan skuld till filisteerna, om jag gör dem något ont."
Domarboken	Dom	7	15	4	Simson gick och fångade trehundra rävar. Sedan tog han facklor, band ihop rävarna med svansarna två och två och satte en fackla mitt emellan de två svansarna.
Domarboken	Dom	7	15	5	Därefter tände han eld på facklorna och släppte in rävarna på filisteernas sädesfält och antände så både sädesskylar och oskuren säd, vingårdar och olivplanteringar.
Domarboken	Dom	7	15	6	När filisteerna frågade vem som hade gjort detta, fick de svaret: "Det har Simson, timnitens svärson, därför att timniten tog hans hustru och gav henne till hans bröllopssven." Då drog filisteerna bort och brände upp både henne och hennes far i eld.
Domarboken	Dom	7	15	7	Men Simson sade till dem: "Eftersom ni bär er åt så, skall jag sannerligen inte vila förrän jag har tagit hämnd på er."
Domarboken	Dom	7	15	8	Och han angrep dem våldsamt, så att de led ett stort nederlag. Sedan gick han ner därifrån och bodde i bergsklyftan vid Etam.
Domarboken	Dom	7	15	9	Då drog filisteerna upp och slog läger i Juda och spred sig i Lehi.
Domarboken	Dom	7	15	10	Och Juda män sade: "Varför har ni dragit upp mot oss?" De svarade: "Vi har kommit hit upp för att binda Simson och göra mot honom som han har gjort mot oss.
Domarboken	Dom	7	15	11	Då begav sig tretusen män från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filisteerna råder över oss? Hur har du då kunnat göra så mot oss?" Han svarade dem: "Som de har gjort mot mig, så har jag gjort mot dem."
Domarboken	Dom	7	15	12	De sade till honom: "Vi har kommit ner för att binda dig och överlämna dig till filisteerna." Simson sade till dem: "Svär på att ni inte själva skall döda mig."
Domarboken	Dom	7	15	13	De svarade honom: "Nej, vi skall bara binda dig och överlämna dig åt dem. Vi skall inte döda dig." Så band de honom med två nya rep och förde honom upp från klippan.
Domarboken	Dom	7	15	14	När han kom till Lehi, sprang filisteerna skrikande emot honom. Då föll Herrens Ande över honom, och repen kring hans armar blev som lintrådar när de antänds av eld, och banden liksom smälte bort från hans händer.
Domarboken	Dom	7	15	15	Han fick syn på ett friskt käkben av en åsna, räckte ut handen och tog det och slog ihjäl tusen män med det.
Domarboken	Dom	7	15	16	Sedan sade Simson: "Med åsnekäken slog jag en skara, ja, två. Med åsnekäken slog jag tusen män."
Domarboken	Dom	7	15	17	När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig, och man kallade den platsen Ramat-Lehi.
Domarboken	Dom	7	15	18	Och han blev mycket törstig och ropade till Herren: "Du har genom din tjänare gett denna stora seger, och nu måste jag dö av törst och falla i de oomskurnas hand!"
Domarboken	Dom	7	15	19	Då lät Gud fördjupningen i Lehi öppna sig, och ur den kom vatten. Han drack, och hans ande kom tillbaka och han fick liv igen. Därför kallas källan "Den ropandes källa i Lehi", och den finns än i dag i Lehi.
Domarboken	Dom	7	15	20	Och Simson var domare i Israel i tjugo år under filisteernas tid.
Domarboken	Dom	7	16	1	Simson begav sig till Gaza. Där fick han se en sköka och gick in till henne.
Domarboken	Dom	7	16	2	När folket i Gaza fick höra att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och låg i bakhåll för honom hela natten vid stadsporten. De höll sig stilla hela natten och tänkte: "I morgon, vid gryningen, skall vi döda honom."
Domarboken	Dom	7	16	3	Simson låg där till midnatt. Då steg han upp och grep tag i stadsportens dörrar och i de båda dörrposterna, ryckte loss dem tillsammans med bommen och lade allt på sina axlar och bar upp det till toppen på det berg som ligger mitt emot Hebron.
Domarboken	Dom	7	16	4	Senare blev han kär i en kvinna i Sorekdalen. Hennes namn var Delila.
Domarboken	Dom	7	16	5	Filisteernas furstar kom då upp till henne och sade: "Locka honom att avslöja för dig var han får sin styrka ifrån, och hur vi skall få makt över honom, så att vi kan binda honom och kuva honom. Vi skall då var och en ge dig ettusenetthundra siklar silver."
Domarboken	Dom	7	16	6	Då sade Delila till Simson: "Säg mig var du får din styrka ifrån, och hur man kan binda dig så att du kuvas?"
Domarboken	Dom	7	16	7	Simson svarade henne: "Om man binder mig med sju friska sensträngar som inte har hunnit torka, så blir jag svag som en vanlig människa."
Domarboken	Dom	7	16	8	Filisteernas furstar bar till henne sju friska sensträngar som inte hade hunnit torka, och hon band honom med dem.
Domarboken	Dom	7	16	9	Hon hade lagt folk i bakhåll i den inre kammaren. Så ropade hon till honom: "Filisteerna är över dig, Simson!" Då slet han av sensträngarna så lätt som en snodd av grovt lingarn slits sönder när den kommer nära elden. Och hemligheten till hans styrka blev inte röjd.
Domarboken	Dom	7	16	10	Delila sade då till Simson: "Du har lurat mig och ljugit för mig. Tala nu om för mig hur man kan binda dig."
Domarboken	Dom	7	16	11	Han svarade henne: "Om man binder mig med nya rep som aldrig använts, så blir jag svag som en vanlig människa."
Domarboken	Dom	7	16	12	Delila tog nya rep och band honom med dem och ropade till honom: "Filisteerna är över dig, Simson!" Och män låg i bakhåll i den inre kammaren. Men han slet bort repen från sina armar som om de vore trådar.
Domarboken	Dom	7	16	13	Då sade Delila till Simson: "Hittills har du lurat mig och ljugit för mig. Säg mig nu hur man kan binda dig." Han svarade henne: "Jo, om du väver in de sju flätorna på mitt huvud i varpen till din väv."
Domarboken	Dom	7	16	14	Hon slog då fast dem med pluggen och ropade sedan till honom: "Filisteerna är över dig, Simson!" När han vaknade ur sömnen ryckte han loss vävpluggen tillsammans med varpen till väven.
Domarboken	Dom	7	16	15	Då sade hon till honom: "Hur kan du säga att du älskar mig när du inte är uppriktig mot mig? Tre gånger har du lurat mig och inte velat säga mig var du får din styrka ifrån."
Domarboken	Dom	7	16	16	När hon nu dag efter dag ansatte honom och plågade honom med sina ord, blev han så otålig att han kunde dö.
Domarboken	Dom	7	16	17	Och han öppnade hela sitt hjärta för henne och sade: "Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud, för jag är en Guds nasir sedan jag var i moderlivet. Om man rakar av mig håret, viker min styrka ifrån mig, och jag blir svag som alla andra människor."
Domarboken	Dom	7	16	18	När Delila insåg att han hade avslöjat hela sin hemlighet för henne, sände hon bud och kallade till sig filisteernas furstar och sade: "Kom hit upp än en gång, för nu har han avslöjat hela sin hemlighet för mig." Då kom filisteernas furstar dit upp till henne och hade med sig pengarna.
Domarboken	Dom	7	16	19	Hon fick honom att somna i sitt knä. Sedan kallade hon till sig en man som på hennes befallning skar av de sju flätorna på hans huvud. Då började hon få makt över honom, och hans styrka vek ifrån honom.
Domarboken	Dom	7	16	20	Därefter ropade hon: "Filisteerna är över dig, Simson!" Han vaknade upp ur sömnen och tänkte: "Jag gör mig väl fri nu som förut och skakar mig loss." Men han visste inte att Herren hade lämnat honom.
Domarboken	Dom	7	16	21	Och filisteerna grep honom och stack ut ögonen på honom. Därefter förde de honom ner till Gaza och band honom med kopparkedjor, och han blev satt att mala i fängelset.
Domarboken	Dom	7	16	22	Men hans huvudhår började åter växa ut, sedan det hade blivit avrakat.
Domarboken	Dom	7	16	23	Filisteernas furstar samlades för att hålla en stor offerfest åt sin gud Dagon och glädja sig. De sade: "Vår gud har gett vår fiende Simson i vår hand."
Domarboken	Dom	7	16	24	Och när folket såg honom, lovade de sin gud och sade: "Vår gud har gett vår fiende i vår hand, honom som ödelade vårt land och dödade så många av oss."
Domarboken	Dom	7	16	25	När nu deras hjärtan hade blivit glada, sade de: "Hämta Simson, så att han kan roa oss." Och Simson hämtades ur fängelset och måste roa dem. De ställde honom mellan pelarna.
Domarboken	Dom	7	16	26	Då sade Simson till den pojke som höll honom i handen: "Släpp mig och låt mig komma intill pelarna som huset vilar på, så att jag får luta mig mot dem."
Domarboken	Dom	7	16	27	Huset var fullt med män och kvinnor, och alla filisteernas furstar var där. På taket fanns omkring tretusen män och kvinnor, som såg på medan Simson roade dem.
Domarboken	Dom	7	16	28	Men Simson ropade till Herren: "Herre, Herre, tänk på mig och styrk mig bara denna gång, o Gud, så att jag får hämnas på filisteerna för ett av mina båda ögon."
Domarboken	Dom	7	16	29	Därefter fattade Simson i de båda mittpelarna som huset vilade på och tryckte sig mot dem, med högra handen mot den ena pelaren och med vänstra handen mot den andra.
Domarboken	Dom	7	16	30	Och Simson sade: "Låt mig dö med filisteerna!" Sedan böjde han sig framåt med sådan kraft att huset föll omkull över furstarna och allt folket som fanns där. De som han dödade vid sin död var fler än de som han hade dödat medan han levde.
Domarboken	Dom	7	16	31	Och hans bröder och hela hans familj kom dit ner och tog honom med sig hem och begravde honom mellan Sorga och Estaol, i hans fader Manoas grav. Han hade då varit domare i Israel i tjugo år.
Domarboken	Dom	7	17	1	I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.
Domarboken	Dom	7	17	2	Han sade till sin mor: "De ettusenetthundra silversiklarna som togs från dig och som du uttalade en förbannelse över till och med inför mina öron, de pengarna finns hos mig. Det var jag som tog dem." Då sade hans mor: " Herren välsigne dig, min son!"
Domarboken	Dom	7	17	3	Så gav han de ettusenetthundra silversiklarna tillbaka till sin mor. Men hon sade: "Härmed helgar jag dessa pengar åt Herren och lämnar dem till min son, för att han skall göra en utskuren och en gjuten gudabild. Jag ger dem tillbaka till dig."
Domarboken	Dom	7	17	4	Men han gav pengarna tillbaka till sin mor. Då tog hans mor tvåhundra siklar silver och gav dem till en guldsmed. Denne gjorde av dem en utskuren och en gjuten gudabild, som sedan ställdes in i Mikas hus.
Domarboken	Dom	7	17	5	Denne Mika hade ett gudahus. Han lät också göra en efod och husgudar och insatte en av sina söner till präst åt sig.
Domarboken	Dom	7	17	6	På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
Domarboken	Dom	7	17	7	I Betlehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt. Han var levit och bodde där som främling.
Domarboken	Dom	7	17	8	Han begav sig från sin stad Betlehem i Juda för att finna någon annan plats där han kunde bo. Under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.
Domarboken	Dom	7	17	9	Då frågade Mika honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag är en levit från Betlehem i Juda, och jag är på vandring för att hitta någon annan plats där jag kan bo."
Domarboken	Dom	7	17	10	Mika sade till honom: "Stanna hos mig och bli fader och präst åt mig, så skall jag årligen ge dig tio siklar silver och de kläder och den mat du behöver." Då följde leviten med in till honom.
Domarboken	Dom	7	17	11	Och leviten gick med på att stanna hos mannen, och den unge mannen blev som en av hans egna söner.
Domarboken	Dom	7	17	12	Mika insatte den unge leviten som präst åt sig och han bodde i Mikas hus.
Domarboken	Dom	7	17	13	Och Mika sade: "Nu vet jag att Herren skall vara god mot mig, eftersom jag har fått leviten till präst."
Domarboken	Dom	7	18	1	På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Och på den tiden sökte sig Dans stam en arvedel där de kunde bo, ty dittills hade inte något område tillfallit den som arvedel bland Israels stammar.
Domarboken	Dom	7	18	2	Därför sände Dans barn fem utvalda och tappra män ur sin släkt, från Sorga och Estaol, för att bespeja landet och undersöka det. De sade till dem: "Gå och undersök landet." Så kom de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus, där de stannade över natten.
Domarboken	Dom	7	18	3	När de var vid Mikas hus och kände igen den unge levitens röst, gick de fram till honom och frågade: "Vem har fört dig hit? Vad gör du på den här platsen, och hur har du det här?"
Domarboken	Dom	7	18	4	Han berättade då för dem vad Mika hade gjort för honom och sade: "Han gav mig lön och jag blev präst åt honom."
Domarboken	Dom	7	18	5	Då sade de till honom: "Fråga då Gud så att vi får veta, om vår resa kommer att bli framgångsrik."
Domarboken	Dom	7	18	6	Prästen svarade dem: "Gå i frid. Er resa står under Herrens beskydd."
Domarboken	Dom	7	18	7	Då gick de fem männen vidare och kom till Lais. De såg hur folket där bodde i trygghet, stilla och trygga, så som sidonierna, och att ingen gjorde någon skada i landet genom att försöka ta makten. De bodde långt från sidonierna och hade inget att göra med andra människor.
Domarboken	Dom	7	18	8	När de kom tillbaka till sina bröder i Sorga och Estaol, frågade bröderna dem: "Vad säger ni?"
Domarboken	Dom	7	18	9	De svarade: "Kom, låt oss dra ut mot dem! För vi har besett landet och funnit att det är mycket gott. Vad väntar ni på? Tveka inte att rycka ut och inta landet!
Domarboken	Dom	7	18	10	När ni kommer dit, kommer ni till ett folk som lever tryggt, och landet är vidsträckt. Gud har gett det i er hand, en plats där det inte är brist på något som finns på jorden."
Domarboken	Dom	7	18	11	Så bröt de upp från Sorga och Estaol, sexhundra beväpnade män av Dans släkt.
Domarboken	Dom	7	18	12	De drog upp och slog läger vid Kirjat-Jearim i Juda. Därför kallar man än i dag den platsen för Dans läger. Det ligger väster om Kirjat-Jearim.
Domarboken	Dom	7	18	13	Därifrån drog de vidare till Efraims bergsbygd och kom till Mikas hus.
Domarboken	Dom	7	18	14	De fem män som hade varit ute för att bespeja Lais land, sade då till sina bröder: "Vet ni att i ett av husen här finns en efod och husgudar och en utskuren och en gjuten gudabild? Så överväg nu vad ni bör göra."
Domarboken	Dom	7	18	15	Då begav de sig av och kom till den unge levitens hus, Mikas hus, och hälsade honom.
Domarboken	Dom	7	18	16	Men de sexhundra männen av Dans barn ställde sig beväpnade vid ingången till porten.
Domarboken	Dom	7	18	17	De fem män som hade bespejat landet gick upp till huset. De gick in och tog den utskurna gudabilden, efoden, husgudarna och den gjutna gudabilden, medan prästen stod vid ingången till porten tillsammans med de sexhundra beväpnade männen.
Domarboken	Dom	7	18	18	När de fem männen hade gått in i Mikas hus och tagit den utskurna gudabilden, efoden, husgudarna och den gjutna gudabilden, sade prästen till dem: "Vad är det ni gör?"
Domarboken	Dom	7	18	19	De svarade honom: "Tig, lägg handen på din mun och gå med oss och bli fader och präst åt oss. Är det bättre för dig att vara präst för en enda mans hus än att vara präst för en hel stam och släkt i Israel?"
Domarboken	Dom	7	18	20	Då gladdes prästen i sitt hjärta, och han tog efoden, husgudarna och den utskurna gudabilden och följde med folket.
Domarboken	Dom	7	18	21	Sedan vek de av och fortsatte sin väg och lät barn och boskap och det dyrbaraste godset föras främst.
Domarboken	Dom	7	18	22	Men när de hade kommit ett stycke ifrån Mikas hus, blev de upphunna av män som bodde i närheten av dennes hus och som under tiden hade samlats.
Domarboken	Dom	7	18	23	När dessa ropade på dem, vände sig Dans barn om och frågade Mika: "Hur är det fatt, eftersom du kommer med en sådan skara?"
Domarboken	Dom	7	18	24	Han svarade: "Ni har tagit de gudar som jag har gjort och dessutom prästen och går sedan er väg. Vad har jag nu mer kvar? Ändå frågar ni mig: Hur är det fatt?"
Domarboken	Dom	7	18	25	Men Dans barn sade till honom: "Vi vill inte höra ett ord till från dig. Annars kan det hända att några män i sin förbittring angriper er och ni förlorar livet, både du och ditt husfolk."
Domarboken	Dom	7	18	26	Därefter fortsatte Dans barn sin väg. Och när Mika såg att de var starkare än han, vände han tillbaka hem.
Domarboken	Dom	7	18	27	Sedan de tagit både det som Mika hade gjort och hans präst, anföll de folket i Lais, som levde stilla och i trygghet. De slog dem med svärd, och brände upp staden.
Domarboken	Dom	7	18	28	Och ingen hjälpte den, ty den låg långt från Sidon och folket hade inget att göra med andra människor. Staden låg i Bet-Rehobs dal. Daniterna byggde upp staden och bosatte sig där.
Domarboken	Dom	7	18	29	De kallade staden Dan efter sin fader Dan, som var son till Israel. Tidigare hette staden Lais.
Domarboken	Dom	7	18	30	Där ställde Dans barn upp åt sig den utskurna gudabilden. Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans söner var präster åt Dans stam, ända till dess att landet fördes bort i fångenskap.
Domarboken	Dom	7	18	31	De ställde upp åt sig den utskurna gudabild som Mika hade gjort, och den var kvar hela den tid Guds hus var i Silo.
Domarboken	Dom	7	19	1	På den tid då det ännu inte fanns någon kung i Israel, bodde en levitisk man längst upp i Efraims bergsbygd. Han tog till bihustru en kvinna från Betlehem i Juda.
Domarboken	Dom	7	19	2	Men hon var otrogen mot honom och gick ifrån honom till sin fars hus i Betlehem i Juda. Där stannade hon i fyra månader.
Domarboken	Dom	7	19	3	Då begav sig hennes man i väg efter henne för att med vänliga ord föra henne tillbaka. Han hade med sig sin tjänare och ett par åsnor. Hon förde in honom i sin fars hus, och när kvinnans far fick se honom, tog han emot honom med glädje.
Domarboken	Dom	7	19	4	Hans svärfar, kvinnans far, höll honom kvar, och han stannade hos honom i tre dagar. De åt och drack och han övernattade där.
Domarboken	Dom	7	19	5	När de på fjärde dagen steg upp tidigt på morgonen och han gjorde sig beredd att resa, sade kvinnans far till sin svärson: "Stärk dig med litet bröd. Sedan kan ni resa."
Domarboken	Dom	7	19	6	Då satte sig båda ner och åt och drack tillsammans. Därefter sade kvinnans far till mannen: "Stanna gärna här över natten och låt ditt hjärta vara glatt."
Domarboken	Dom	7	19	7	När mannen ändå gjorde sig klar att resa, bad hans svärfar honom så enträget att han stannade där ännu en natt.
Domarboken	Dom	7	19	8	Den femte dagen steg han åter upp tidigt på morgonen för att resa. Då sade kvinnans far: "Stärk dig först och vänta till i eftermiddag." Därefter åt de båda tillsammans.
Domarboken	Dom	7	19	9	När sedan mannen gjorde sig klar att resa med sin bihustru och sin tjänare, sade hans svärfar, kvinnans far, till honom: "Se, det är snart kväll. Stanna kvar över natten, dagen är ju snart slut. Ja, stanna över natten och låt ditt hjärta vara glatt. Sedan kan ni tidigt i morgon ge er av, så att du får komma hem."
Domarboken	Dom	7	19	10	Men mannen ville inte stanna över natten, utan steg upp och reste sin väg och kom fram till platsen mitt emot Jebus, det vill säga Jerusalem. Han hade med sig ett par sadlade åsnor. Hans bihustru följde också med honom.
Domarboken	Dom	7	19	11	När de var vid Jebus och dagen nästan var slut, sade tjänaren till sin herre: "Kom, låt oss ta in i denna jebusitstad och stanna här över natten."
Domarboken	Dom	7	19	12	Men hans herre svarade honom: "Vi skall inte ta in i en främmande stad där det inte bor några israeliter. Vi fortsätter till Gibea."
Domarboken	Dom	7	19	13	Han sade vidare till sin tjänare: "Kom, låt oss försöka hinna fram till Gibea eller Rama och övernatta på en av de platserna."
Domarboken	Dom	7	19	14	De fortsatte därför, och när solen gick ner var de nära Gibea, som hör till Benjamin.
Domarboken	Dom	7	19	15	De tog av från vägen och gick in i Gibea för att stanna där över natten. När han kommit in dit, satte han sig på den öppna platsen i staden, men ingen ville ta emot dem i sitt hus över natten.
Domarboken	Dom	7	19	16	Men se, på aftonen kom en gammal man från sitt arbete på fältet. Han var från Efraims bergsbygd och bodde som främling i Gibea. Folket på orten var nämligen benjaminiter.
Domarboken	Dom	7	19	17	När han fick syn på den vägfarande mannen på den öppna platsen i staden, sade han: "Vart skall du resa, och varifrån kommer du?"
Domarboken	Dom	7	19	18	Han svarade honom: "Vi är på genomresa från Betlehem i Juda till Efraims bergsbygd som ligger långt upp. Jag är därifrån, och jag har gjort en resa till Betlehem i Juda och är nu på väg till Herrens hus, men ingen här vill ta emot mig i sitt hus.
Domarboken	Dom	7	19	19	Jag har både halm och foder åt våra åsnor, och både bröd och vin åt mig och åt din tjänarinna och åt den unge man som följer med din tjänare. Vi saknar ingenting."
Domarboken	Dom	7	19	20	Då sade den gamle mannen: "Frid vare med dig! Låt mig sörja för allt som saknas dig. Men här på den öppna platsen skall du inte stanna över natten."
Domarboken	Dom	7	19	21	Så förde han honom in i sitt hus och gav åsnorna foder. Och när de hade tvättat sina fötter, åt de och drack.
Domarboken	Dom	7	19	22	Medan de gjorde sig glada, se, då omringades plötsligt huset av männen i staden, onda män. De bultade på dörren och sade till den gamle mannen som ägde huset: "För ut mannen som har kommit till ditt hus, så att vi får känna honom."
Domarboken	Dom	7	19	23	Då gick mannen som ägde huset ut till dem och sade: "Nej, mina bröder, gör inte så illa! Eftersom den här mannen kommit in i mitt hus, får ni inte göra en sådan galenskap.
Domarboken	Dom	7	19	24	Se, här är min dotter som är jungfru och mannens bihustru. Dem vill jag föra ut till er, så kan ni våldta dem och göra med dem vad ni finner för gott. Men gör inte en sådan galenskap mot denne man."
Domarboken	Dom	7	19	25	Men männen ville inte höra på honom. Då grep mannen sin bihustru och tvingade ut henne till dem. Och de kände henne och hanterade henne skändligt hela natten ända till morgonen. Först när det började ljusna släppte de henne.
Domarboken	Dom	7	19	26	I gryningen kom kvinnan och föll ihop vid ingången till mannens hus, där hennes herre var. Där blev hon liggande till dess det blev ljust.
Domarboken	Dom	7	19	27	När hennes herre steg upp på morgonen och öppnade dörren till huset och gick ut för att fortsätta sin resa, fick han se sin bihustru ligga hopsjunken vid ingången till huset med händerna på tröskeln.
Domarboken	Dom	7	19	28	Han sade till henne: "Stig upp, vi skall gå." Men hon svarade inte. Då lyfte han upp henne på åsnan. Sedan gjorde sig mannen i ordning och gav sig av hemåt.
Domarboken	Dom	7	19	29	När han kom hem, fattade han en kniv och tog sin bihustru och skar henne i tolv stycken, efter benen i hennes kropp, och sände omkring styckena över hela Israels land.
Domarboken	Dom	7	19	30	Och var och en som såg detta sade: "Något sådant har inte hänt eller setts alltifrån den dag då Israels barn drog upp ur Egyptens land ända till denna dag. Tag detta till er, rådslå och säg er mening!"
Domarboken	Dom	7	20	1	Då drog alla Israels barn ut, från Dan till Beer-Sheba, och även från Gileads land. De samlades som en man inför Herren i Mispa.
Domarboken	Dom	7	20	2	De ledande bland allt folket, alla Israels stammar, trädde fram i Guds församling: 400 000 man till fots, beväpnade med svärd.
Domarboken	Dom	7	20	3	Men Benjamins barn fick höra att de övriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: "Tala om hur detta illdåd har gått till."
Domarboken	Dom	7	20	4	Då sade leviten, den mördade kvinnans man: "Jag och min bihustru kom till Gibea i Benjamin för att stanna där över natten.
Domarboken	Dom	7	20	5	Då blev jag angripen av Gibeas män. De omringade huset om natten för att komma åt mig. Mig tänkte de döda, och min bihustru skändade de så att hon dog.
Domarboken	Dom	7	20	6	Då tog jag min bihustru och styckade henne och sände styckena över hela området för Israels arvedel, eftersom de hade gjort en sådan skamlighet och galenskap i Israel.
Domarboken	Dom	7	20	7	Och nu, alla ni Israels barn, lägg här fram era råd och förslag."
Domarboken	Dom	7	20	8	Då stod allt folket upp som en man och sade: "Ingen av oss skall bege sig hem till sitt tält eller vända om till sitt hus.
Domarboken	Dom	7	20	9	Detta är vad vi skall göra med Gibea: Lotten får avgöra hur vi skall anfalla.
Domarboken	Dom	7	20	10	På varje hundratal i alla Israels stammar skall vi ta ut tio män och på varje tusental hundra och på varje tiotusental tusen, för att de skall skaffa matförråd åt allt manskap. När de sedan kommer till Gibea i Benjamin kan de göra med staden vad den förtjänar, för den galenskap den har gjort i Israel."
Domarboken	Dom	7	20	11	Och alla män i Israel samlades vid staden förenade som en man.
Domarboken	Dom	7	20	12	Och Israels stammar sände män till alla Benjamins stammar och lät säga: "Vad är det för illdåd som har begåtts bland er!
Domarboken	Dom	7	20	13	Lämna nu ut de onda män som bor i Gibea, så att vi får döda dem och avlägsna det onda från Israel." Men benjaminiterna ville inte lyssna till sina bröder, israeliterna.
Domarboken	Dom	7	20	14	I stället samlades Benjamins barn från sina städer till Gibea för att dra ut till strid mot Israels barn.
Domarboken	Dom	7	20	15	På den dagen mönstrade Benjamins barn från städerna 26 000 man, beväpnade med svärd, förutom de 700 utvalda män som bodde i Gibea.
Domarboken	Dom	7	20	16	Bland allt detta folk fanns 700 utvalda män som var vänsterhänta. Alla dessa kunde med slungstenen träffa på håret utan att missa.
Domarboken	Dom	7	20	17	Och Israels män, Benjamin frånräknad, mönstrade 400 000 man, beväpnade med svärd. Alla var krigsmän.
Domarboken	Dom	7	20	18	Israels barn bröt upp och drog i väg till Betel och frågade Gud: "Vem bland oss skall först dra ut i striden mot Benjamins barn?" Herren svarade: "Juda skall dra ut först."
Domarboken	Dom	7	20	19	Och Israels barn bröt upp följande morgon och slog läger framför Gibea.
Domarboken	Dom	7	20	20	Israels män drog ut till strid mot Benjamin och gick i ställning mot dem vid Gibea.
Domarboken	Dom	7	20	21	Men Benjamins barn drog ut från Gibea och dödade på den dagen 22 000 man av Israel.
Domarboken	Dom	7	20	22	Folket, Israels män, fattade nytt mod och gick åter i ställning på samma plats som de hade intagit ställning första dagen.
Domarboken	Dom	7	20	23	Och Israels barn gick upp och grät inför Herrens ansikte ända till kvällen. De frågade Herren: "Skall jag än en gång gå ut och strida mot min bror Benjamin?" Herren svarade: "Drag ut mot honom."
Domarboken	Dom	7	20	24	När Israel dagen därefter ryckte fram mot Benjamins barn,
Domarboken	Dom	7	20	25	drog också Benjamin på andra dagen ut från Gibea mot Israels barn och dödade ytterligare 18 000 man, alla beväpnade med svärd.
Domarboken	Dom	7	20	26	Då drog alla Israels barn, allt folket, upp till Betel och grät. De stannade där inför Herrens ansikte och fastade den dagen ända till kvällen och offrade brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte.
Domarboken	Dom	7	20	27	Israels barn frågade Herren - ty Guds förbundsark stod på den tiden där,
Domarboken	Dom	7	20	28	och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren - de sade: "Skall jag än en gång gå i strid mot min bror Benjamin, eller skall jag avstå?" Herren svarade: "Drag upp, ty i morgon skall jag ge honom i din hand."
Domarboken	Dom	7	20	29	Israel lade då sina män i bakhåll runt omkring Gibea.
Domarboken	Dom	7	20	30	Därefter drog Israel upp mot Benjamins barn på tredje dagen och gick i ställning mot Gibea liksom de förra gångerna.
Domarboken	Dom	7	20	31	Benjamins barn drog ut mot folket och lockades långt bort från staden. Liksom förut slog de i början ihjäl några av folket på vägarna, både på den väg som går upp till Betel och på den som går till Gibea över fältet, ett trettiotal av Israels män.
Domarboken	Dom	7	20	32	Då tänkte Benjamins barn: "De är slagna av oss, nu liksom förut." Men Israels män hade sagt: "Vi flyr och lockar dem på så sätt långt bort från staden, ut på vägarna."
Domarboken	Dom	7	20	33	Alla Israels män hade brutit upp från sina platser och hade gått i ställning vid Baal-Tamar, medan de israeliter som låg i bakhåll ryckte fram från sin plats vid Maare-Geba.
Domarboken	Dom	7	20	34	Så kom 10 000 man, utvalda ur hela Israel, fram emot Gibea, och striden blev hård, och benjaminiterna förstod inte att olyckan var nära för dem.
Domarboken	Dom	7	20	35	Herren slog Benjamin inför Israel, så att Israels barn den dagen nergjorde av Benjamin 25 100 man, alla beväpnade med svärd.
Domarboken	Dom	7	20	36	Nu såg Benjamins barn att de var slagna. Men Israels män drog sig tillbaka från Benjamin, eftersom de förlitade sig på bakhållet som de hade lagt mot Gibea.
Domarboken	Dom	7	20	37	Då skyndade sig de som låg i bakhåll att falla in i Gibea. De ryckte fram och slog alla invånarna i staden med svärd.
Domarboken	Dom	7	20	38	Men Israels män hade kommit överens med dem som låg i bakhåll att de skulle låta tjock rök stiga upp från staden.
Domarboken	Dom	7	20	39	Då Israels män vände ryggen till striden, slog Benjamin i början ihjäl omkring trettio av Israels män och tänkte: "Sannerligen, de är slagna av oss liksom i den förra striden".
Domarboken	Dom	7	20	40	När den tjocka röken började stiga upp från staden som en pelare, vände benjaminiterna sig om. Och se, hela staden stod i lågor som slog upp mot himlen.
Domarboken	Dom	7	20	41	Israels män vände nu om och Benjamins män greps av panik, för nu såg de att olyckan var nära.
Domarboken	Dom	7	20	42	De vände om och flydde för Israels män åt öknen till, men striden hann upp dem. Och de som kom ut från städerna nergjorde dem som hamnat mitt emellan.
Domarboken	Dom	7	20	43	De omringade benjaminiterna, satte efter dem och trampade ner dem när de måste vila, ända fram mot Gibea på dess östra sida.
Domarboken	Dom	7	20	44	Så föll av Benjamin 18 000 man, alla tappert folk.
Domarboken	Dom	7	20	45	Andra vände om och flydde mot öknen till Rimmons klippa. Israels män gjorde en efterskörd bland dem på vägarna, 5 000 man, och förföljde dem ända till Gideom och slog av dem 2 000 man.
Domarboken	Dom	7	20	46	Alltså utgjorde de benjaminiter som den dagen föll tillsammans 25 000 man beväpnade med svärd. Alla dessa var tappra män.
Domarboken	Dom	7	20	47	Men 600 man vände om och flydde mot öknen, till Rimmons klippa, och de stannade på Rimmons klippa i fyra månader.
Domarboken	Dom	7	20	48	Men Israels män vände tillbaka till Benjamins barn och slog dem med svärd, alla i staden, boskapen, ja, allt vad de träffade på. Dessutom satte de eld på alla städer som fanns där.
Domarboken	Dom	7	21	1	Israels män hade avlagt en ed i Mispa och sagt: "Ingen av oss skall ge sin dotter till hustru åt någon benjaminit."
Domarboken	Dom	7	21	2	Då nu folket kom till Betel, stannade de där till kvällen inför Guds ansikte. De brast ut i bitter gråt
Domarboken	Dom	7	21	3	och sade: "O, Herre, Israels Gud, varför har detta skett i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?"
Domarboken	Dom	7	21	4	Följande dag steg folket upp tidigt och byggde där ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer.
Domarboken	Dom	7	21	5	Israels barn sade: "Finns det någon bland Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför Herren?" Man hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte kom upp inför Herren i Mispa skulle straffas med döden.
Domarboken	Dom	7	21	6	Israel kände medlidande med sin bror Benjamin och sade: "I dag har en hel stam blivit borthuggen från Israel.
Domarboken	Dom	7	21	7	Vad skall vi göra för dem som finns kvar, så att de kan få hustrur? Själva har vi ju svurit vid Herren att inte ge dem någon av våra döttrar till hustru."
Domarboken	Dom	7	21	8	Så de frågade: "Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till Herren i Mispa?" Det visade sig att ingen från Jabesh i Gilead hade kommit till lägret, till församlingen.
Domarboken	Dom	7	21	9	Ty när folket mönstrades, visade det sig att ingen av invånarna i Jabesh i Gilead var där.
Domarboken	Dom	7	21	10	Då sände menigheten dit 12 000 av de tappraste männen med denna befallning: "Gå och slå invånarna i Jabesh i Gilead med svärd, även kvinnor och barn.
Domarboken	Dom	7	21	11	Ja, detta skall ni göra: Alla män liksom alla kvinnor som legat med någon man skall ni ge till spillo."
Domarboken	Dom	7	21	12	Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor, som var jungfrur och som inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Silo i Kanaans land.
Domarboken	Dom	7	21	13	Sedan sände hela församlingen ett budskap om fred till benjaminiterna som befann sig på Rimmons klippa.
Domarboken	Dom	7	21	14	Så vände Benjamin tillbaka och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabesh i Gilead som man hade låtit leva. Men de var inte tillräckligt många för dem.
Domarboken	Dom	7	21	15	Folket kände medlidande med Benjamin eftersom Herren hade gjort en rämna bland Israels stammar.
Domarboken	Dom	7	21	16	De äldste i församlingen sade: "Vad skall vi göra för dem som är kvar, så att de kan få hustrur? Alla kvinnor är ju utrotade ur Benjamin."
Domarboken	Dom	7	21	17	De sade: "De som överlevt av Benjamin måste få sin besittning, så att inte en stam blir utplånad ur Israel.
Domarboken	Dom	7	21	18	Själva kan vi inte ge dem våra döttrar till hustrur, för Israels barn har svurit och sagt: Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin."
Domarboken	Dom	7	21	19	Men så sade de: "En Herrens högtid brukar firas varje år i Silo som ligger norr om Betel, öster om vägen som går från Betel upp till Sikem och söder om Lebona."
Domarboken	Dom	7	21	20	De uppmanade Benjamins barn: "Gå dit och lägg er i bakhåll i vingårdarna.
Domarboken	Dom	7	21	21	När ni får se Silos döttrar komma ut för att uppföra sina danser, skall ni komma fram ur vingårdarna, och var och en skall föra bort åt sig en hustru bland Silos döttrar. Sedan skall ni bege er hem till Benjamins land.
Domarboken	Dom	7	21	22	Om sedan deras fäder eller bröder kommer till oss och klagar, skall vi säga: Unna oss dem, för ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. Ni har ju inte själva gett era döttrar till dem, för i så fall hade ni dragit över er skuld."
Domarboken	Dom	7	21	23	Benjamins barn gjorde så. Var och en tog sig en hustru bland de dansande kvinnor som de förde bort. Sedan vände de tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem.
Domarboken	Dom	7	21	24	Samtidigt begav sig Israels barn därifrån, var och en till sin stam och sin släkt. De drog bort därifrån, var och en till sin arvedel.
Domarboken	Dom	7	21	25	På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
Rut	Rut	8	1	1	På den tid då domarna regerade blev det hungersnöd i landet. Då begav sig en man från Betlehem i Juda i väg med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land.
Rut	Rut	8	1	2	Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon, efratiter från Betlehem i Juda. De kom till Moabs land och stannade där.
Rut	Rut	8	1	3	Och Elimelek, Noomis man, dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner.
Rut	Rut	8	1	4	Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut.
Rut	Rut	8	1	5	När de hade bott där ungefär tio år, dog också de båda sönerna, Mahlon och Kiljon, och kvinnan blev ensam kvar, utan söner och utan man.
Rut	Rut	8	1	6	Noomi bröt upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land. Ty medan hon var i Moabs land, hade hon hört att Herren hade tagit sig an sitt folk och givit dem bröd.
Rut	Rut	8	1	7	Hon lämnade tillsammans med sina båda sonhustrur den plats där hon hade bott. Men när de var på väg mot Juda land,
Rut	Rut	8	1	8	sade Noomi till sina båda sonhustrur: "Vänd om och gå hem igen, var och en till sin moders hus.
Rut	Rut	8	1	9	Må Herren visa godhet mot er, så som ni har gjort mot de båda döda och mot mig. Må Herren låta er finna trygghet, var och en i sin mans hus." Och hon kysste dem. Men de brast ut i gråt,
Rut	Rut	8	1	10	och sade till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."
Rut	Rut	8	1	11	Men Noomi svarade dem: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni gå med mig? Har jag några fler söner i mitt moderliv som kan bli män åt er?
Rut	Rut	8	1	12	Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal att bli gift. Och även om jag skulle tänka att jag ännu har hopp, ja, om jag så redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner,
Rut	Rut	8	1	13	skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni stänga er inne utan man? Nej, mina döttrar! Det är mycket bittrare för mig än för er, eftersom Herrens hand har drabbat mig."
Rut	Rut	8	1	14	Då brast de på nytt ut i gråt. Orpa kysste sin svärmor farväl, men Rut klamrade sig fast vid henne.
Rut	Rut	8	1	15	Noomi sade då: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sina gudar. Vänd också du tillbaka och följ din svägerska."
Rut	Rut	8	1	16	Men Rut svarade: "Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud.
Rut	Rut	8	1	17	Där du dör vill också jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig."
Rut	Rut	8	1	18	När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne, talade hon inte mer med henne om det.
Rut	Rut	8	1	19	Så gick de båda till dess att de kom till Betlehem. När de kom fram till Betlehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: "Är det inte Noomi?"
Rut	Rut	8	1	20	Men hon sade till dem: "Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara, för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig.
Rut	Rut	8	1	21	Rik drog jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig då Noomi? Herren har vittnat mot mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig."
Rut	Rut	8	1	22	Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började.
Rut	Rut	8	2	1	Noomi hade en släkting på sin mans sida, en mäktig man av Elimeleks släkt. Hans namn var Boas.
Rut	Rut	8	2	2	Moabitiskan Rut sade till Noomi: "Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon som ser till mig med välvilja." Hon svarade henne: "Ja, gå, min dotter."
Rut	Rut	8	2	3	Då gick hon i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det föll sig så att åkerstycket tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.
Rut	Rut	8	2	4	Boas kom just då dit från Betlehem. " Herren vare med er", hälsade han skördemännen. De svarade honom: " Herren välsigne dig."
Rut	Rut	8	2	5	Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: "Vem tillhör den där unga kvinnan?"
Rut	Rut	8	2	6	Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: "Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land.
Rut	Rut	8	2	7	Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet."
Rut	Rut	8	2	8	Då sade Boas till Rut: "Hör på mig, min dotter: Gå inte och plocka ax på någon annan åker och gå inte heller härifrån, utan håll dig till mina tjänstekvinnor här.
Rut	Rut	8	2	9	Se efter var skördemännen arbetar på åkern och följ efter dem. Jag har förbjudit mina tjänare att röra dig. Om du blir törstig, så gå till krukorna och drick av det som mina tjänare öser upp."
Rut	Rut	8	2	10	Då föll hon ner på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: "Varför har du sett till mig med välvilja och tar dig an mig, fast jag är en främling?"
Rut	Rut	8	2	11	Boas svarade henne: "Man har berättat för mig allt vad du har gjort för din svärmor efter din mans död, hur du har lämnat din far och din mor och ditt fädernesland och följt med till ett folk som du inte kände förut.
Rut	Rut	8	2	12	Herren skall löna dig för vad du har gjort. Ja, full lön skall tillfalla dig från Herren, Israels Gud, som du har kommit till för att finna tillflykt under hans vingar."
Rut	Rut	8	2	13	Hon sade: "Herre, du har varit god mot mig. Du har tröstat mig och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänstekvinnor."
Rut	Rut	8	2	14	När det var dags att äta, sade Boas till henne: "Kom hit och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinättikan." Då satte hon sig vid sidan av skördemännen. Han räckte henne rostade ax, och hon åt och blev mätt och fick över.
Rut	Rut	8	2	15	När hon sedan steg upp för att plocka ax befallde Boas sina tjänare och sade: "Låt henne också få plocka mellan kärvarna och behandla henne inte illa.
Rut	Rut	8	2	16	Ja, ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det."
Rut	Rut	8	2	17	Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon klappade ut det som hon hade plockat, var det ungefär en efa korn.
Rut	Rut	8	2	18	Hon tog det med sig och gick in i staden, och hennes svärmor fick se vad hon hade plockat. Hon tog också fram och gav henne det hon hade fått över, sedan hon ätit sig mätt.
Rut	Rut	8	2	19	Då sade hennes svärmor till henne: "Var har du plockat ax i dag och var har du arbetat? Välsignad vare han som har tagit sig an dig!" Då berättade hon för sin svärmor vem hon hade arbetat hos. Hon sade: "Mannen som jag i dag har arbetat hos heter Boas."
Rut	Rut	8	2	20	Då sade Noomi till sin sonhustru: "Välsignad vare han av Herren, som inte har tagit bort sin nåd från vare sig de levande eller de döda!" Och Noomi tillade: "Den mannen är vår nära släkting. Han är en av våra återlösare."
Rut	Rut	8	2	21	Moabitiskan Rut sade: "Han sade också till mig: Håll dig till mina tjänare, tills de har bärgat hela min skörd."
Rut	Rut	8	2	22	Då sade Noomi till sin sonhustru Rut: "Ja, det är bäst, min dotter, att du går med hans tjänstekvinnor, för på en annan åker kunde du bli antastad."
Rut	Rut	8	2	23	Så höll hon sig till Boas tjänstekvinnor och plockade ax där till dess både kornskörden och veteskörden var avslutade. Men hon bodde hos sin svärmor.
Rut	Rut	8	3	1	Ruts svärmor Noomi sade till henne: "Min dotter, jag vill försöka skaffa dig trygghet, så att det går bra för dig.
Rut	Rut	8	3	2	Det är så att Boas, vars tjänstekvinnor du har varit tillsammans med, är vår släkting. Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats.
Rut	Rut	8	3	3	Tvätta dig, smörj dig och kläd dig fin och gå ner till tröskplatsen. Men ge dig inte till känna för honom innan han har ätit och druckit.
Rut	Rut	8	3	4	När han lägger sig, se då efter var han lägger sig. Gå dit och lyft upp manteln vid hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan själv att säga dig vad du bör göra."
Rut	Rut	8	3	5	Hon svarade henne: "Allt vad du säger vill jag göra."
Rut	Rut	8	3	6	Rut gick ner till tröskplatsen och gjorde precis som hennes svärmor hade sagt till henne.
Rut	Rut	8	3	7	När Boas hade ätit och druckit och hans hjärta var glatt, gick han bort och lade sig intill sädeshögen. Då kom hon dit utan att han märkte det och hon lyfte upp manteln vid hans fötter och lade sig där.
Rut	Rut	8	3	8	Vid midnatt blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt, och se, då låg en kvinna vid hans fötter.
Rut	Rut	8	3	9	"Vem är du?" frågade han. Hon svarade: "Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, för du är min återlösare."
Rut	Rut	8	3	10	Då sade han: "Välsignad är du av Herren, min dotter! Du har nu visat ännu större trohet än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika.
Rut	Rut	8	3	11	Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra dig. Alla i stadsporten vet att du är en ärbar kvinna.
Rut	Rut	8	3	12	Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare, som står dig närmare än jag.
Rut	Rut	8	3	13	Stanna nu kvar här i natt. Om han i morgon vill ta ansvaret för dig, ja, då får han göra det. Men om han inte vill det, då skall jag göra det, så sant Herren lever. Ligg kvar här tills det blir morgon."
Rut	Rut	8	3	14	Hon låg kvar vid hans fötter ända till morgonen. Men hon steg upp innan någon ännu kunde känna igen den andre. Han tänkte: "Det får inte bli känt att kvinnan har kommit hit till tröskplatsen."
Rut	Rut	8	3	15	Och han sade: "Räck fram manteln som du har på dig och håll den stadigt." Hon höll fram den. Då mätte han upp sex mått korn och lade det på henne. Därefter gick hon in i staden.
Rut	Rut	8	3	16	När hon kom till sin svärmor, frågade hon: "Hur har det gått för dig, min dotter?" Då berättade hon för henne allt vad mannen hade gjort för henne.
Rut	Rut	8	3	17	Och hon sade: "De här sex måtten gav han mig och sade: Du skall inte komma tomhänt hem till din svärmor."
Rut	Rut	8	3	18	Då svarade hon: "Vänta, min dotter, tills du får se hur saken utfaller. För den mannen kommer inte att ge sig någon ro, förrän han i dag fört saken till sitt slut."
Rut	Rut	8	4	1	Boas gick upp till stadsporten och satte sig där. Då kom återlösaren förbi, den som Boas hade talat om. Boas sade: "Kom och sätt dig här, min vän." Och han kom och satte sig.
Rut	Rut	8	4	2	Därefter tog Boas till sig tio män av de äldste i staden och sade: "Sätt er här." Och de satte sig.
Rut	Rut	8	4	3	Sedan sade han till återlösaren: "Den åkermark som tillhörde vår broder Elimelek vill Noomi sälja, hon som kom tillbaka från Moabs land.
Rut	Rut	8	4	4	Därför tänkte jag meddela dig detta och säga: Köp marken inför dem som sitter här och inför mitt folks äldste. Vill du lösa in den, så gör det. Men om du inte vill lösa in den så säg mig det, så att jag vet. För ingen annan än du har den rätten och näst dig jag själv." Han sade: "Jag löser in den."
Rut	Rut	8	4	5	Boas sade: "När du köper marken av Noomi, då köper du den också av den moabitiska kvinnan Rut, den dödes hustru, för att uppväcka den dödes namn över hans arvslott."
Rut	Rut	8	4	6	Återlösaren svarade: "Då kan jag inte lösa in den, för då skulle jag skada min egen arvslott. Lös du in det jag skulle ha löst in, för jag kan inte göra det."
Rut	Rut	8	4	7	Vid inlösen och ägarbyte var det förr i tiden sed i Israel att den ena parten, för att stadfästa avtalet, drog av sig sin sko och gav den åt den andre. Detta gällde som bekräftelse i Israel.
Rut	Rut	8	4	8	Återlösaren sade till Boas: "Köp det du!" Och han tog av sig skon.
Rut	Rut	8	4	9	Då sade Boas till de äldste och till allt folket: "Ni är i dag vittnen till att jag av Noomi har köpt allt det som tillhört Elimelek och allt det som tillhört Kiljon och Mahlon.
Rut	Rut	8	4	10	Samtidigt har jag också förvärvat moabitiskan Rut, Mahlons hustru, till hustru åt mig för att uppväcka den dödes namn över hans arvslott, så att den dödes namn inte blir utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad. Ni är i dag vittnen till detta."
Rut	Rut	8	4	11	Allt folket i stadsporten liksom de äldste svarade: "Vi är vittnen. Må Herren göra den kvinna som nu kommer till ditt hem lik Rakel och Lea, de båda som har byggt upp Israels hus. Må du bli framgångsrik i Efrata och ryktbar i Betlehem.
Rut	Rut	8	4	12	Må ditt hus bli som Peres hus, honom som Tamar födde åt Juda, genom de avkomlingar som Herren skall ge dig med denna unga kvinna."
Rut	Rut	8	4	13	Boas tog Rut till sig och hon blev hans hustru. När han gick in till henne, lät Herren henne bli havande och hon födde en son.
Rut	Rut	8	4	14	Då sade kvinnorna till Noomi: "Välsignad vare Herren, som i dag inte har låtit dig vara utan återlösare. Må hans namn bli prisat i Israel!
Rut	Rut	8	4	15	Han skall ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom. Ty din sonhustru, som har dig kär, har fött honom, hon som är mer för dig än sju söner."
Rut	Rut	8	4	16	Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev den som skötte det.
Rut	Rut	8	4	17	Grannkvinnorna gav honom ett namn och sade: "Noomi har fått en son". De kallade honom Obed och han blev far till Isai, Davids far.
Rut	Rut	8	4	18	Detta är Peres fortsatta historia: Peres blev far till Hesron,
Rut	Rut	8	4	19	Hesron blev far till Ram, Ram blev far till Amminadab
Rut	Rut	8	4	20	Amminadab blev far till Nahson, Nahson blev far till Salmon,
Rut	Rut	8	4	21	Salmon blev far till Boas, Boas blev far till Obed,
Rut	Rut	8	4	22	Obed blev far till Isai och Isai blev far till David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	1	I Ramatajim-Sofim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	2	Elkana hade två hustrur. Den ena hette Hanna och den andra Peninna. Peninna hade barn, men Hanna hade inga.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	3	Elkana gav sig år efter år i väg från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Silo, där Elis båda söner Hofni och Pinehas var Herrens präster.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	4	Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	5	Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del, ty han hade henne kär, även om Herren hade gjort henne ofruktsam.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	6	För att göra henne upprörd brukade hennes medtävlerska retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	7	Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt. Nu grät Hanna och ville inte äta något.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	8	Då sade hennes man Elkana till henne: "Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	9	Sedan de hade ätit och druckit i Silo, reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	10	Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	11	Hon gav ett löfte och sade: " Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	12	När hon länge bad inför Herren, gav Eli akt på hennes mun.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	13	Hanna talade i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. Då trodde Eli att hon var drucken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	14	Därför sade han till henne: "Hur länge skall du bära dig åt som en drucken? Se till att ruset går av dig!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	15	"Nej, min herre", svarade Hanna, "jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	16	Tag inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till denna stund."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	17	Då svarade Eli henne: "Gå i frid och må Israels Gud ge dig vad du har bett honom om."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	18	Hon sade: "Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon". Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte längre sorgsen ut.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	19	De steg alla upp tidigt följande morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana kände sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	20	Hanna blev havande och födde en son, när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel, ty hon sade: "Av Herren har jag begärt honom."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	21	När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	22	gick inte Hanna med utan sade till sin man: "Jag vill vänta tills pojken har blivit avvand. Då skall jag ta honom med mig och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	23	Hennes man Elkana sade till henne: "Gör vad du finner bäst. Stanna tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son, tills hon hade avvant honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	24	Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel. Hon förde honom in i Herrens hus i Silo. Pojken var då ännu helt ung.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	25	De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	26	Hon sade: "Hör på mig, min herre, så sant du lever, min herre, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	27	Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag begärde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	28	Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever skall han tillhöra Herren." Och de tillbad Herren där.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	1	Hanna bad och sade: "Mitt hjärta fröjdar sig i Herren, mitt horn är upphöjt genom Herren. Min mun är vidöppen mot mina fiender, ty jag gläder mig i din frälsning.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	2	Ingen är helig som Herren, ty ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	3	Tala inte så högmodigt, låt inte fräcka ord komma från er mun. Ty Herren är en Gud som vet allt, och hos honom vägs gärningarna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	4	Hjältarnas bågar är sönderbrutna, men de stapplande rustar sig med kraft.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	5	De mätta måste tjäna för bröd, men de hungriga hungrar inte mer. Den ofruktsamma föder sju barn, men den som fick många söner tynar bort.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	6	Herren dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	7	Herren gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	8	Han reser den ringe upp ur stoftet, ur dyn lyfter han upp den fattige för att sätta honom bland furstar. Ja, han låter honom ärva härlighetens tron. Ty jordens grundpelare är Herrens, och på dem har han byggt världen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	9	Sina frommas fötter bevarar han, men de ogudaktiga tystas i mörkret, ty av egen kraft är ingen stark.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	10	De som strider mot Herren blir krossade, mot dem dundrar han i himlen. Herren dömer jordens ändar och ger makt åt sin konung. Han upphöjer sin smordes horn."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	11	Elkana gick hem igen till Rama. Men Samuel gjorde tjänst inför Herren under prästen Eli.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	12	Men Elis söner var onda män, som inte kände Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	13	Så här brukade prästerna göra med folket: När någon offrade ett slaktoffer, kom prästens tjänare medan köttet kokades och hade en treuddig gaffel i handen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	14	Den stack han ner i kitteln, pannan, krukan eller grytan, och allt som gaffeln fick upp tog prästen. Så gjorde de mot alla israeliter som kom dit till Silo.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	15	Ja, till och med innan man hade förbränt det feta, kom prästens tjänare och sade till den som offrade: "Ge hit kött att steka åt prästen, för han vill inte ha kokt kött av dig, utan rått."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	16	Om då mannen svarade honom: "Låt dem först förbränna det feta, sedan kan du ta vad du vill", så brukade han svara: "Nej, ge mig det nu, annars tar jag det med våld."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	17	De unga männens synd var mycket stor inför Herren, eftersom folket därigenom lärde sig att förakta Herrens offer.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	18	Samuel gjorde tjänst inför Herrens ansikte och var redan som pojke klädd i linneefod.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	19	Dessutom brukade hans mor varje år göra åt honom en liten kåpa, som hon hade med sig, när hon tillsammans med sin man begav sig upp för att offra det årliga slaktoffret.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	20	Då brukade Eli välsigna Elkana och hans hustru och säga: "Må Herren ge dig fler barn med denna kvinna i stället för det som hon fick som bönesvar när hon bad till Herren." Så gick de hem igen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	21	Herren såg till Hanna och hon blev havande och födde tre söner och två döttrar. Men pojken Samuel växte upp inför Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	22	Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	23	sade han till dem: "Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	24	Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	25	Om en människa syndar mot en annan människa, kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?" Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	26	Och pojken Samuel växte och blev stor och blev till glädje för både Herren och människor.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	27	En gudsman kom till Eli och sade till honom: "Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	28	Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	29	Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	30	Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	31	Se, dagar skall komma, då jag skall hugga av din arm och din faders hus arm så att ingen skall bli gammal i ditt hus.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	32	Du skall få se min boning lida nöd trots allt det goda som sker med Israel. Ingen skall någonsin bli gammal i ditt hus.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	33	Den man av din släkt som jag inte utrotar från mitt altare skall få dina ögon att förtvina och bli till sorg för din själ. Och alla som växer upp i ditt hus skall dö i sina bästa år.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	34	Tecknet på detta skall för dig vara det som kommer att drabba dina båda söner Hofni och Pinehas: På samma dag skall de båda dö.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	35	Men jag skall låta en trogen präst framträda åt mig. Han skall göra det som är i mitt hjärta och min själ. Åt honom skall jag bygga ett hus på fast grund, och han skall ständigt vandra inför min smorde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	36	Och det skall bli så att var och en som är kvar av ditt hus skall komma och falla ner inför honom för att få ett silvermynt eller en kaka bröd och säga: Anställ mig för någon prästsyssla, så att jag får en bit bröd att äta."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	1	Pojken Samuel gjorde tjänst inför Herren hos Eli. Herrens ord var sällsynt på den tiden och profetsyner var inte vanliga.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	2	Då hände en gång detta medan Eli låg på sin plats. Hans ögon hade börjat bli skumma så att han inte kunde se.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	3	Guds lampa hade ännu inte slocknat, och Samuel låg i Herrens tempel där Guds ark stod.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	4	Då kallade Herren på Samuel. "Här är jag," svarade Samuel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	5	Därefter skyndade han sig till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men han svarade: "Jag har inte ropat. Gå tillbaka och lägg dig." Och han gick och lade sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	6	Herren kallade än en gång på Samuel, och Samuel steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men han svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå tillbaka och lägg dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	7	Samuel kände ännu inte Herren, och Herrens ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	8	Herren kallade på Samuel för tredje gången, och han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som kallade på den unge pojken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	9	Därför sade han till Samuel: "Gå och lägg dig, och om han ropar på dig, så säg: Tala Herre, din tjänare hör." Och Samuel gick och lade sig på sin plats.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	10	Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: "Samuel! Samuel!" Samuel svarade: "Tala, din tjänare hör."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	11	Då sade Herren till Samuel: "Se, jag skall i Israel göra något som kommer att ge eko i båda öronen på var och en som får höra det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	12	På den dagen skall jag låta komma över Eli allt vad jag har talat mot hans hus, från det första till det sista.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	13	Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	14	Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	15	Samuel låg kvar till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd för att berätta synen för Eli.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	16	Men Eli ropade på Samuel: "Samuel, min son!" Han svarade: "Här är jag."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	17	Då sade Eli: "Vad var det han sade till dig? Dölj det inte för mig! Må Gud straffa dig både nu och senare, om du döljer för mig något enda ord av det han sade till dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	18	Samuel talade då om allt för honom och dolde ingenting. Eli sade: "Han är Herren. Han må göra det som är gott i hans ögon."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	19	Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	20	Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	21	Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	1	Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	2	Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	3	När folket kom tillbaka till lägret, sade de äldste i Israel: "Varför har Herren i dag slagit oss inför filisteerna? Låt oss hämta Herrens förbundsark från Silo så att den är här bland oss och räddar oss från våra fienders hand.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	4	Folket sände män till Silo, och de bar Herren Sebaots förbundsark därifrån, hans som tronar på keruberna. Elis båda söner Hofni och Pinehas följde med Guds förbundsark.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	5	Då Herrens förbundsark kom in i lägret, brast hela Israel ut i ett så högt jubelrop att marken skakade.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	6	Filisteerna hörde jubelropet och sade: "Vad betyder detta höga jubelrop i hebreernas läger?" När filisteerna fick veta att Herrens ark hade kommit in i lägret
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	7	blev de rädda ty de tänkte: "Gud har kommit in i lägret." De sade: "Ve oss! Något sådant har inte hänt förut.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	8	Ve oss! Vem kan rädda oss från denne mäktige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	9	Men fatta mod och var män, ni filisteer, så att ni inte blir slavar åt hebreerna, som de har varit slavar åt er. Ja, var män och kämpa!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	10	Så stred filisteerna, och israeliterna blev slagna och flydde var och en till sitt tält. Nederlaget blev mycket stort, och Israel förlorade trettiotusen man av fotfolket.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	11	Dessutom blev Guds ark erövrad, och Elis båda söner Hofni och Pinehas miste livet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	12	En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	13	När han kom dit satt Eli på sin stol vid sidan av vägen och vaktade, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden med budskapet, brast hela staden ut i klagorop.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	14	När Eli hörde klagoropet, sade han: "Vad betyder detta oväsen?" Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	15	Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade gråstarr så att han inte kunde se.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	16	Mannen sade till Eli: "Jag är den som har kommit från slagfältet. Jag flydde därifrån i dag." Då sade Eli: "Vad har hänt, min son?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	17	Budbäraren svarade: "Israel har flytt för filisteerna, och mycket folk har stupat. Dina båda söner Hofni och Pinehas är också döda, och Guds ark har blivit erövrad."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	18	När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten, bröt nacken och dog. Ty mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	19	Hans sonhustru, Pinehas hustru, som var havande och nära att föda, fick höra nyheten att Guds ark var bortrövad och att hennes svärfar och man var döda. Hon sjönk då ner och födde sitt barn, ty födslovärkarna kom över henne.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	20	När hon höll på att dö, sade kvinnorna som stod omkring henne: "Frukta inte, du har fött en son." Men hon svarade inte och brydde sig inte om det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	21	Hon kallade pojken I-Kabod, och därför att Guds ark var tagen och hennes svärfar och man var döda, sade hon: "Härligheten är borta från Israel".
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	22	Hon sade: "Härligheten är borta från Israel, för Guds ark är bortrövad."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	1	Filisteerna tog Guds ark och förde den från Eben-Haezer till Asdod.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	2	De bar Guds ark in i Dagons tempel och ställde den bredvid Dagon.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	3	När asdoditerna tidigt dagen därefter kom dit, fick de se Dagon ligga framstupa på marken framför Herrens ark. Då tog de Dagon och reste upp honom igen på hans plats.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	4	Men när de tidigt nästa dag kom dit, fick de se Dagon ligga framstupa framför Herrens ark. Dagons huvud och hans båda händer hade slagits av och låg på tröskeln, bara fiskdelen satt kvar på honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	5	I Asdod trampar därför ingen än i dag på Dagons tröskel, varken Dagons präster eller någon annan som går in i Dagons tempel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	6	Herrens hand var tung över asdoditerna. Han ställde till förödelse bland dem genom att han i Asdod och tillhörande områden slog dem med bölder.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	7	När invånarna i Asdod såg att detta hände, sade de: "Israels Guds ark får inte stanna hos oss, för hans hand är tung över oss och vår gud Dagon."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	8	De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: "Vad skall vi göra med Israels Guds ark?" De svarade: "Låt Israels Guds ark flyttas till Gat." Då flyttade de Israels Guds ark dit.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	9	Men sedan de hade flyttat den dit, uppstod genom Herrens hand en mycket stor förvirring i staden. Han slog invånarna i staden, både små och stora, med bölder.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	10	Då sände de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: "De har flyttat Israels Guds ark till oss för att döda oss och vårt folk."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	11	De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: "Sänd bort Israels Guds ark, så att den får komma tillbaka till sin plats igen och inte dödar oss och vårt folk." Ty en dödlig förvirring hade uppstått i hela staden. Guds hand låg mycket tung över den.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	12	De av invånarna som inte dog blev slagna med bölder, och ropet från staden steg upp mot himlen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	1	När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	2	kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: "Vad skall vi göra med Herrens ark? Låt oss få veta på vilket sätt vi skall sända den tillbaka till dess plats."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	3	De svarade: "Om ni vill sända i väg Israels Guds ark, skall ni inte sända bort den utan gåvor. Ni måste i varje fall sända honom ett skuldoffer. Då skall ni bli botade, och ni skall förstå varför hans hand inte drar sig tillbaka från er."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	4	De frågade: "Vad för slags skuldoffer skall vi sända honom?" De svarade: "Fem bölder av guld och fem råttor av guld, lika många som filisteernas furstar. Ty samma plåga har drabbat er alla och era furstar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	5	Ni skall göra avbildningar av era bölder och avbildningar av råttorna som fördärvar ert land. Ge så ära åt Israels Gud. Kanske han då lättar sin hand över er och era gudar och ert land.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	6	Varför förhärdar ni era hjärtan, som farao och egyptierna gjorde? När han använde sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	7	Så gör er nu en ny vagn och tag två kor som ger di och som inte har burit något ok. Spänn korna för vagnen, men tag hem deras kalvar från dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	8	Sätt Herrens ark på vagnen och lägg ner guldföremålen ni ger honom som skuldoffer i ett skrin vid sidan av den. Sänd så i väg vagnen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	9	Se efter om den tar vägen till sitt eget land, till Bet-Semes. Då var det han som gjorde oss allt detta stora onda. Men annars vet vi att det inte var hans hand som slog oss utan att det drabbade oss av en slump."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	10	Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	11	Och de satte Herrens ark på vagnen och även skrinet med guldråttorna och med avbildningarna av deras svulster.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	12	Korna gick raka vägen åt Bet-Semes till. De gick hela tiden samma väg. De gick där och råmade utan att vika av vare sig till höger eller till vänster. Filisteernas furstar följde efter dem ända till Bet-Semes gräns.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	13	Folket i Bet-Semes höll på med veteskörd i dalen. Då de såg upp fick de syn på arken, och de blev mycket glada när de såg den.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	14	När vagnen kom till betsemesiten Josuas åker stannade den där, och där låg en stor sten. Då högg de sönder trävirket på vagnen och offrade korna till brännoffer åt Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	15	Leviterna lyfte ner Herrens ark tillsammans med skrinet med guldföremålen som stod där bredvid. De placerade detta på den stora stenen. Invånarna i Bet-Semes offrade på den dagen brännoffer och slaktoffer åt Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	16	När filisteernas fem furstar hade sett detta, vände de samma dag tillbaka till Ekron.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	17	De svulster av guld som filisteerna gav som skuldoffer åt Herren var: för Asdod en, för Gaza en, för Askelon en, för Gat en, för Ekron en.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	18	Men guldråttorna var lika många som filisteernas alla städer under de fem furstarna, och då medräknades både befästa städer och landsbygdens byar, intill den stora sorgestenen, där de satte ner Herrens ark. Den finns kvar än i dag på betsemesiten Josuas åker.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	19	Av invånarna i Bet-Semes blev somliga slagna, därför att de hade sett in i Herrens ark. Herren dödade bland folket sjuttio man, femtio var hövdingar. Och folket sörjde över att Herren hade slagit så många bland dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	20	Invånarna i Bet-Semes sade: "Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud? Till vem skall han dra vidare efter att ha varit hos oss?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	21	De skickade sändebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och sade: "Filisteerna har sänt tillbaka Herrens ark. Kom ner hit och hämta upp den till er."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	1	Då kom Kirjat-Jearims män och hämtade Herrens ark dit upp och förde den in i Abinadabs hus på höjden. De helgade hans son Eleasar till att ha vården om Herrens ark.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	2	Från den dag då arken fick sin plats i Kirjat-Jearim gick en lång tid, tjugo år. Hela Israels hus suckade efter Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	3	Men Samuel sade till alla israeliterna: "Om ni av hela ert hjärta vill vända om till Herren, så skaffa bort ifrån er de främmande gudarna och astarterna och vänd era hjärtan till Herren och tjäna endast honom, så skall han rädda er från filisteernas hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	4	Då skaffade Israels barn bort baalerna och astarterna och tjänade endast Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	5	Sedan sade Samuel: "Samla hela Israel till Mispa, så skall jag be till Herren för er."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	6	Då samlades de i Mispa och öste upp vatten och hällde ut det inför Herren och fastade den dagen och sade: "Vi har syndat mot Herren." Och Samuel dömde Israels barn i Mispa.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	7	När filisteerna hörde att Israels barn hade samlats i Mispa, drog filisteernas furstar upp mot Israel. Israeliterna fick höra detta och blev förskräckta för filisteerna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	8	Israels barn sade till Samuel: "Upphör inte att ropa till Herren, vår Gud, för oss, så att han räddar oss från filisteernas hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	9	Då tog Samuel ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer åt Herren. Samuel ropade till Herren för Israel och Herren bönhörde honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	10	Medan Samuel offrade brännoffret ryckte filisteerna fram till strid mot Israel. Men Herren lät ett starkt åskväder dundra över filisteerna på den dagen och förvirrade dem, och de blev slagna av Israel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	11	Och Israels män drog ut från Mispa och förföljde filisteerna och nergjorde dem ända till trakten nedanför Bet-Kar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	12	Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav den namnet Eben-Haezer, och han sade: "Ända till denna stund har Herren hjälpt oss."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	13	Så blev filisteerna kuvade och kom inte mer in i Israels land. Herrens hand var emot filisteerna, så länge Samuel levde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	14	De städer som filisteerna hade tagit från Israel kom alla tillbaka till Israel från Ekron ända till Gat. Det tillhörande området tog Israel också tillbaka från filisteerna och det blev fred mellan Israel och amoreerna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	15	Samuel var domare i Israel så länge han levde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	16	Varje år färdades han omkring mellan Betel, Gilgal och Mispa. På alla dessa platser dömde han Israel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	17	Sedan brukade han vända tillbaka till Rama, som var hans hem, och där dömde han Israel. Han byggde där ett altare åt Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	1	När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	2	Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	3	Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	4	Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	5	och sade till honom: "Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	6	Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: "Ge oss en kung till att styra över oss." Och Samuel bad till Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	7	Då sade Herren till Samuel: "Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	8	Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	9	Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	10	Allt vad Herren hade talat sade Samuel till folket, som hade begärt en kung av honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	11	Han sade: "Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Era söner skall han ta för att de skall göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och de skall springa framför hans vagnar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	12	Han skall sätta dem till befäl över tusen och till befäl över femtio eller till att plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd eller till att tillverka krigsredskap och utrustning för hans vagnar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	13	Era döttrar skall han ta till att bereda salvor, laga mat och baka bröd.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	14	Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och ge åt sina tjänare.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	15	Han skall ta tionde från era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	16	Och han skall ta era tjänare och tjänarinnor och era bästa unga män liksom era åsnor och använda dem för sitt behov.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	17	Han skall ta tionde av er småboskap, och ni skall vara hans tjänare.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	18	När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	19	Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: "Nej, en kung måste vi ha över oss.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	20	Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	21	När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	22	Då sade Herren till Samuel: "Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem." Och Samuel sade till Israels män: "Gå hem, var och en till sin stad."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	1	I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	2	Han hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	3	En gång hade åsninnorna sprungit bort för Sauls fader Kish. Då sade Kish till sin son Saul: "Tag med dig en av tjänarna och gå och leta efter åsninnorna."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	4	Då vandrade han genom Efraims bergsbygd och därefter genom Salisalandet, men de fann dem inte. De gick genom Saalimslandet, men där var de inte. Sedan tog han vägen genom Benjamins land, men inte heller där fann de dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	5	När de sedan hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänaren som han hade med sig: "Kom, låt oss gå hem igen. Min far kan annars bli orolig för vår skull i stället för att tänka på åsninnorna."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	6	Men han svarade honom: "Se, i den här staden finns en gudsman. Han är högt ansedd och allt han säger, det sker. Låt oss nu gå dit. Kanske han kan säga oss vilken väg vi skall ta."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	7	Då sade Saul till sin tjänare: "Men om vi går dit, vad skall vi då ta med till mannen? Brödet är ju slut i vår packning och vi har inte heller någon annan gåva att ta med till gudsmannen. Eller har vi det?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	8	Tjänaren svarade Saul än en gång: "Se, här har jag en fjärdedels sikel silver. Den skall jag ge gudsmannen, för att han skall säga oss vilken väg vi skall ta."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	9	- Förr i tiden i Israel, när man gick för att fråga Gud sade man: "Kom, låt oss gå till siaren." Ty den som man nu kallar profet kallade man förr siare. -
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	10	Saul sade till sin tjänare: "Ditt förslag är bra. Kom så går vi!" Så gick de till staden där gudsmannen fanns.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	11	När de gick uppför höjden där staden låg, träffade de några flickor som hade gått ut för att hämta vatten. De frågade dem: "Är siaren här?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	12	"Ja, alldeles i närheten", svarade de. "Men skynda er, för han har kommit till staden i dag. Folket firar i dag en offerfest på offerhöjden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	13	Om ni går in i staden, träffar ni honom innan han går upp på höjden till måltiden. Folket äter inte förrän han kommer, för han skall välsigna offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Gå därför dit upp, för just nu kan ni träffa honom."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	14	Så gick de upp till staden. Och när de kom in i staden, se, då kom Samuel ut mot dem på väg upp till offerhöjden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	15	Dagen innan Saul kom, hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt:
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	16	"I morgon vid den här tiden skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste för mitt folk Israel. Han skall rädda mitt folk från filisteernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	17	När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: "Se, där är den man som jag talade till dig om: Han skall styra mitt folk."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	18	Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: "Säg mig var siaren bor."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	19	Samuel svarade Saul: "Jag är siaren. Gå före mig upp till offerhöjden, för ni skall äta där med mig i dag. Men i morgon skall jag låta dig gå, och jag skall ge dig besked om allt vad du har på hjärtat.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	20	Du skall inte bekymra dig för åsninnorna som har varit borta för dig i tre dagar, för de har kommit till rätta. Vem tillhör allt det härliga som finns i Israel, om inte dig och hela din fars hus?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	21	Saul svarade: "Jag är ju en benjaminit från en av de minsta stammarna i Israel, och min släkt är den ringaste bland alla släkter i Benjamins stam. Varför talar du då till mig på det sättet?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	22	Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem in i salen och gav dem den förnämsta platsen bland de omkring trettio män som var inbjudna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	23	Samuel sade till kocken: "Ge mig det stycke som jag gav dig och som jag sade att du skulle ta hand om."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	24	Då tog kocken fram lårstycket och vad som hörde till det och satte fram det åt Saul. Och Samuel sade: "Se, det här har blivit sparat, tag för dig och ät! Ty det lades undan åt dig just för den här stunden, när jag sade att jag hade inbjudit folket." Och Saul åt den dagen med Samuel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	25	Därefter gick de ner från offerhöjden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe på taket.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	26	De steg upp tidigt, och i gryningen ropade Samuel upp till Saul på taket: "Stig upp, så skall jag följa dig på väg." Då steg Saul upp och de gick båda i väg, han och Samuel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	27	När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: "Säg till tjänaren att han skall gå före oss." Och tjänaren fick gå. "Men stanna själv här, så skall jag låta dig höra vad Gud har talat."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	1	Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: "Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	2	När du går ifrån mig i dag skall du träffa två män vid Rakels grav, i Selsa på Benjamins område. De kommer att säga till dig: Åsninnorna som du gick i väg för att söka har kommit till rätta. Din far tänker därför inte mer på åsninnorna, men han är orolig för er skull och säger: Vad skall jag göra för min son?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	3	När du har gått vidare därifrån och kommit till Tabors terebint, skall du där möta tre män på väg upp till Gud i Betel. En av dem bär tre killingar, en bär tre brödkakor och en bär en vinlägel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	4	De skall hälsa vänligt på dig och ge dig två bröd, och du skall ta emot vad de ger.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	5	Sedan kommer du till Guds Gibea, där filisteernas postering är. Och när du kommer in i staden, träffar du på en skara profeter, som är på väg ner från offerhöjden med psaltare, pukor, flöjt och harpa framför sig, medan de själva profeterar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	6	Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	7	När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	8	Och du skall gå före mig till Gilgal. Se, jag skall komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du skall vänta i sju dagar, till dess jag kommer till dig och meddelar vad du skall göra."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	9	När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	10	När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	11	Alla som förut kände Saul fick se att han profeterade tillsammans med profeterna, och de sade till varandra: "Vad har hänt med Kish son? Är också Saul bland profeterna?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	12	Men en av männen därifrån svarade: "Vem är deras far?" Härav uppkom ordspråket: "Är också Saul bland profeterna?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	13	Men när han hade slutat att profetera, gick han upp på offerhöjden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	14	Då frågade Sauls farbror honom och hans tjänare: "Vart gick ni?" "För att leta efter åsninnorna", svarade han. "Men när vi såg att vi inte kunde hitta dem någonstans, gick vi till Samuel."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	15	Då sade Sauls farbror: "Berätta för mig vad Samuel sade till er."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	16	Saul svarade sin farbror: "Han talade om för oss att åsninnorna hade kommit till rätta." Men vad Samuel hade sagt om kungadömet berättade han inte för honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	17	Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	18	Han sade till Israels barn: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	19	Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	20	Därefter lät Samuel alla Israels stammar gå fram. Då träffades Benjamins stam av lotten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	21	När han sedan lät släkt efter släkt i Benjamins stam gå fram, träffades Matris släkt av lotten. Därpå träffades Saul, Kish son, av lotten, men när de sökte efter honom, kunde de inte finna honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	22	Och de frågade Herren än en gång: "Har mannen kommit hit än?" Herren svarade: "Se, han gömmer sig bland trossen."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	23	De sprang dit och hämtade honom, och när han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	24	Samuel sade till allt folket: "Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket." Då jublade alla och ropade: "Leve konungen!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	25	Samuel förklarade för folket kungadömets rättigheter och skrev upp dem i en bok och lade den inför Herren. Sedan lät Samuel allt folket gå hem, var och en till sitt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	26	Också Saul begav sig hem, till Gibea, och en skara stridsmän vilkas hjärtan Gud hade rört följde honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	27	Men några onda män sade: "Hur skall den där kunna rädda oss?" De föraktade honom och bar inte fram några gåvor till honom. Men han låtsades som om han inte märkte det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	1	Ammoniten Nahas drog upp och belägrade Jabesh i Gilead. Då sade alla män i Jabesh till Nahas: "Slut förbund med oss, så skall vi tjäna dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	2	Ammoniten Nahas svarade dem: "På det villkoret skall jag sluta förbund med er, att jag får sticka ut högra ögat på er alla och därmed dra skam över hela Israel."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	3	De äldste i Jabesh sade till honom: "Ge oss sju dagars frist, så att vi kan skicka sändebud över hela Israels land. Om då ingen vill hjälpa oss, ger vi oss åt dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	4	Sändebuden kom till Sauls Gibea och berättade detta för folket. Då brast allt folket ut i gråt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	5	Just då kom Saul gående från åkern bakom sina oxar, och Saul frågade: "Vad är det med folket, eftersom de gråter?" De berättade för honom vad männen från Jabesh hade sagt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	6	När Saul hörde detta föll Guds Ande över honom, och han blev mycket vred.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	7	Han tog ett par oxar och styckade dem och sände omkring styckena med sändebuden över hela Israels land och lät säga: "Den som inte drar ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall det göras på detta sätt." Då kom förskräckelse från Herren över folket, så att de drog ut som en man.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	8	Och Saul inmönstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde då 300 000 och Juda män 30 000.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	9	De sade till sändebuden som hade kommit: "Så skall ni säga till männen i Jabesh i Gilead: I morgon skall ni få hjälp, när solen bränner som hetast." Sändebuden kom och meddelade männen i Jabesh detta, och de blev glada över beskedet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	10	Då meddelade männen i Jabesh ammoniterna: "I morgon skall vi ge oss åt er, och ni får då göra med oss vad ni finner för gott."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	11	Dagen därefter delade Saul upp folket i tre grupper. De trängde in i lägret vid morgonväkten och nergjorde ammoniterna ända till dess dagen blev som hetast. De som kom undan blev så kringspridda att inte två av dem kom undan tillsammans.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	12	Då sade folket till Samuel: "Vilka var de som sade: Skulle Saul bli kung över oss! Tag hit dessa män, så att vi får döda dem."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	13	Men Saul sade: "Denna dag skall ingen dödas, för i dag har Herren gett seger åt Israel."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	14	Samuel sade till folket: "Kom, låt oss gå till Gilgal och förnya kungadömet där."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	15	Då gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till kung där inför Herren i Gilgal. De offrade gemenskapsoffer inför Herrens ansikte, och Saul och alla Israels män var mycket glada.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	1	Samuel sade till hela Israel: "Se, jag har lyssnat till er och till allt ni sagt till mig. Jag har gett er en kung.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	2	Nu är det han som skall vara er ledare. Jag är gammal och grå och ni har mina söner bland er. Hittills är det jag som varit er ledare, från min ungdom ända till i dag.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	3	Se, här står jag. Vittna nu mot mig inför Herren och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller använt våld mot någon? Har jag tagit mutor av någon för att jag skulle se mellan fingrarna med honom? I så fall skall jag ersätta det."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	4	De svarade: "Du har inte förtryckt oss, du har inte använt våld mot oss och har inte tagit något från någon människa."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	5	Då sade han till dem: " Herren är vittne mot er, och hans smorde är vittne denna dag, att ni inte har funnit något hos mig." De svarade: "Ja, han är vittne."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	6	Samuel sade till folket: "Det var Herren som insatte Mose och Aron och förde era fäder upp ur Egyptens land.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	7	Ställ nu upp er, så att jag kan gå till rätta med er inför Herren angående alla de rättfärdiga gärningar som Herren har gjort med er och era fäder.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	8	När Jakob hade kommit till Egypten, ropade era fäder till Herren, och Herren sände Mose och Aron, som förde era fäder ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här i landet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	9	Men de glömde Herren, sin Gud. Då sålde han dem i Siseras hand, härföraren i Hasor, och i filisteernas hand och i den moabitiske kungens hand, och dessa stred mot dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	10	Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, för vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna. Men rädda oss nu från våra fienders hand, så skall vi tjäna dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	11	Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	12	Men när ni såg Nahas, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss. Och ändå är det Herren, er Gud, som är er konung.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	13	Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Se, Herren har satt en kung över er.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	14	Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er följa Herren, er Gud.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	15	Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då skall Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	16	Ställ nu upp er och se det stora som Herren skall göra inför era ögon.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	17	Nu är ju tiden för veteskörden, men jag skall ropa till Herren att han skall låta det åska och regna. Då skall ni förstå och se hur mycket ont ni gjorde i Herrens ögon, när ni begärde att få en kung."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	18	Samuel ropade till Herren och Herren lät det åska och regna den dagen. Då greps folket av stor fruktan för Herren och för Samuel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	19	Och allt folket sade till Samuel: "Bed till Herren, din Gud, för dina tjänare, så att vi inte dör, eftersom vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi har begärt att få en kung."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	20	Samuel sade till folket: "Frukta inte. Ni har gjort allt detta onda, men vik bara inte av från Herren, utan tjäna Herren av hela ert hjärta.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	21	Vik inte av för att följa tomma avgudar, som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	22	För sitt stora namns skull skall Herren inte förskjuta sitt folk, eftersom Herren har beslutat att göra er till sitt folk.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	23	Det vare också fjärran från mig att jag skulle synda så mot Herren att jag slutade be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	24	Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	25	Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	1	Saul hade nu varit kung ett år. När han regerade över Israel det andra året
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	2	valde han ut åt sig 3 000 män ur Israel. Själv hade Saul 2 000 hos sig i Mikmash och i Betels bergsbygd, och 1 000 var hos Jonatan i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en till sin boning.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	3	Jonatan angrep filisteernas utpost i Geba, och filisteerna fick höra det. Men Saul lät blåsa i horn över hela landet och säga: "Detta skall hebreerna höra."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	4	Så fick hela Israel höra att Saul hade angripit filisteernas utpost och att Israel genom detta hade blivit förhatligt för filisteerna. Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	5	Filisteerna samlades då för att strida mot Israel med 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand. De drog upp och slog läger vid Mikmash öster om Bet-Aven.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	6	När israeliterna såg att de var i nöd, därför att folket ansattes så svårt, gömde de sig i grottor, i skogssnår och bland klippor, i fasta valv och i gropar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	7	Somliga av hebreerna gick över Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var fortfarande kvar i Gilgal, och allt folket som följde honom bävade.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	8	Han väntade i sju dagar, den bestämda tid Samuel hade angett. Men när Samuel ännu inte hade kommit till Gilgal, började folket skingras och gå ifrån honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	9	Då sade Saul: "För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig." Därefter bar han fram brännoffret.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	10	Men just som han hade slutat att offra, kom Samuel. Då gick Saul och mötte honom för att hälsa honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	11	Men Samuel frågade: "Vad har du gjort?" Saul svarade: "När jag såg att folket skingrades och gick ifrån mig och du inte kom inom den bestämda tiden, medan filisteerna samlades vid Mikmash,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	12	tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner hit mot mig i Gilgal, och jag har ännu inte bett om Herrens hjälp. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	13	Samuel sade: "Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	14	Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	15	Därefter bröt Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul inmönstrade det folk som fanns hos honom och det var omkring sexhundra man.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	16	Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, medan filisteerna hade slagit läger vid Mikmash.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	17	En skara drog ut ur filisteernas läger för att härja. Den var uppdelad i tre grupper. En tog vägen mot Ofra i Suals-landet,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	18	en tog vägen mot Bet-Horon, och en grupp tog vägen till det område som vette mot Seboimdalen, åt öknen till.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	19	Det fanns ingen smed i hela Israels land, ty filisteerna var rädda att hebreerna skulle tillverka svärd eller spjut åt sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	20	Därför måste varje israelit bege sig ner till filisteerna, om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	21	Och priset för slipning var en pim för skärorna och plogbillarna och en tredjedels sikel för gafflarna och yxorna och för att få en udd påsatt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	22	Det innebar att när striden skulle börja, hade inte en enda av Sauls och Jonatans män något svärd eller spjut. Det var bara Saul själv och hans son Jonatan som hade sådana.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	23	Men filisteerna lät en förpost rycka fram till passet vid Mikmash.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	1	En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: "Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan." Men detta talade han inte om för sin far.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	2	Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	3	Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	4	Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	5	Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	6	Jonatan sade till sin vapenbärare: "Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	7	Hans vapenbärare svarade: "Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	8	Då sade Jonatan: "Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	9	Om de säger till oss: "Stå stilla, till dess vi kommer fram till er", då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	10	Men om de säger: "Kom upp hit till oss", då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	11	När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: "Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	12	Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: "Kom upp till oss, så skall vi lära er!" Då sade Jonatan till sin vapenbärare: "Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	13	Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	14	I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	15	Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	16	Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	17	Då sade Saul till folket som han hade hos sig: "Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss." När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	18	Då sade Saul till Ahia: "För hit Guds ark!" Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	19	Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: "Drag tillbaka din hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	20	Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	21	De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	22	När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	23	Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	24	Fastän Israels män den dagen hade drivits hårt, band Saul folket med följande ed: "Förbannad vare den man som äter något innan kvällen kommer och jag har tagit hämnd på mina fiender." Ingen bland folket smakade då någon mat.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	25	Och allt folket kom in i skogen, där det låg honung på marken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	26	Men när folket hade kommit in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade ingen föra handen till munnen, ty folket kände fruktan för eden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	27	Jonatan däremot hade inte hört när hans far band folket med eden. Han räckte därför ut staven som han hade i handen och doppade änden på den i honungskakan och förde handen till munnen. Då klarnade hans ögon.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	28	Men en man bland folket sade till honom: "Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den man som i dag äter något. Därför är folket utmattat."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	29	Jonatan svarade: "Min far har dragit olycka över landet. Se bara så klara mina ögon har blivit av att jag smakade något lite av honungen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	30	Tänk om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet som de funnit hos sina fiender! Hur mycket större skulle då inte filisteernas nederlag ha blivit!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	31	Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem från Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	32	Man kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken och åt köttet med blodet i.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	33	Man berättade detta för Saul och sade: "Se, folket syndar mot Herren genom att äta kött med blodet i." Då sade han: "Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	34	Sedan sade Saul: "Gå ut bland folket och säg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt får och slakta dem här och äta. Synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!" Under natten förde var och en bland folket själv fram sina oxar och slaktade dem där.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	35	Och Saul byggde ett altare åt Herren. Detta var det första altare som han byggde åt Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	36	Saul sade: "Låt oss i natt dra ner och förfölja filisteerna och plundra dem ända tills det blir ljust i morgon, och låt oss inte lämna en enda av dem kvar." De svarade: "Gör det du anser vara rätt." Men prästen sade: "Låt oss träda fram hit till Gud."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	37	Då frågade Saul Gud: "Skall jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du då ge dem i Israels hand?" Men han gav honom inte något svar den dagen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	38	Då sade Saul: "Kom fram hit, ni som är ledare för folket, för att vi skall få veta och se vad det är för en synd som har begåtts i dag.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	39	Ty så sant Herren lever, han som har räddat Israel: Om den också har begåtts av min son Jonatan, måste han dö." Men ingen bland folket svarade honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	40	Då sade han till hela Israel: "Ställ er på ena sidan, så skall jag och min son Jonatan ställa oss på andra sidan." Folket svarade Saul: "Gör det du anser vara rätt."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	41	Saul sade till Herren, Israels Gud: "Låt sanningen komma fram." Då träffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	42	Saul sade: "Kasta lott mellan mig och min son Jonatan." Och Jonatan träffades av lotten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	43	Saul sade till Jonatan: "Tala om för mig vad du har gjort." Då talade Jonatan om det för honom: "Med änden av staven som jag hade i handen tog jag lite honung och smakade på den. Här är jag. Skall jag nu dö?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	44	Saul svarade: "Må Gud straffa mig både nu och senare: Du måste dö, Jonatan."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	45	Men folket sade till Saul: "Skulle Jonatan dö, han som har skaffat Israel denna stora seger? Det får inte ske! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud skall falla till jorden, för med Guds hjälp har han i dag utfört detta." Så friade folket Jonatan, han behövde inte dö.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	46	Saul drog hem utan att vidare förfölja filisteerna, och filisteerna begav sig hem till sitt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	47	När Saul hade tagit över kungamakten i Israel, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han än vände sig segrade han.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	48	Han gjorde mäktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel från dess plundrare.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	49	Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	50	Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefälhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	51	Kish, Sauls far, och Ner, Abners far, var nämligen söner till Abiel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	52	Kriget mot filisteerna pågick häftigt så länge Saul levde. Och när Saul såg någon stark och krigsduglig man, tog han honom i sin tjänst.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	1	Samuel sade till Saul: "Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	2	Så säger Herren Sebaot: Jag skall straffa Amalek för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom, då han drog upp ur Egypten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	3	Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	4	Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	5	När Saul kom till Amaleks stad, ordnade han ett bakhåll i dalen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	6	Han sade till keniterna: "Skilj er från amalekiterna och drag bort, så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drog ut ur Egypten." Då skilde sig keniterna från amalekiterna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	7	Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	8	Han tog Agag, Amaleks kung, levande till fånga och förgjorde allt folket med svärd.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	9	Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, nötboskapen och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte ge till spillo. All boskap däremot som var dålig och värdelös, gav de till spillo.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	10	Då kom Herrens ord till Samuel:
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	11	"Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar." Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	12	Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest en minnesstod åt sig och sedan vänt om och dragit därifrån ner till Gilgal.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	13	När Samuel kom till Saul, sade Saul: " Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	14	Men Samuel sade: "Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av nötboskap jag hör?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	15	Saul svarade: "Från amalekiterna har de fört dem med sig. Folket skonade det bästa av fåren och nötboskapen för att offra det åt Herren, din Gud. Men det övriga har vi gett till spillo."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	16	Då sade Samuel till Saul: "Sluta nu, så skall jag tala om för dig vad Herren sade till mig i natt." Saul sade till honom: "Tala!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	17	Samuel sade: "Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	18	Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	19	Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	20	Saul svarade Samuel: "Jag har ju hört Herrens röst och gått den väg som Herren har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	21	Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	22	Då sade Samuel: "Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	23	Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	24	Saul sade till Samuel: "Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	25	Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	26	Samuel sade till Saul: "Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	27	När Samuel vände sig om för att gå, tog han tag i hörnet på Sauls mantel, och den slets sönder.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	28	Samuel sade till honom: " Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	29	Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	30	Saul svarade: "Jag har syndat. Bevisa mig ändå nu den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel att du vänder tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren, din Gud."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	31	Då vände Samuel tillbaka med Saul, och Saul tillbad Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	32	Samuel sade: "För hit till mig Agag, Amaleks kung." Då gick Agag med glad min fram till honom och sade: "Dödens bitterhet är säkert snart över".
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	33	Men Samuel sade: "Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din mor bli barnlös bland kvinnor." Därpå högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	34	Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	35	Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	1	Herren sade till Samuel: "Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	2	Samuel svarade: "Hur skall jag kunna gå dit? Om Saul får höra det, dödar han mig." Herren svarade: "Tag med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	3	Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall då låta dig veta vad du skall göra, så att du åt mig smörjer den jag visar dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	4	Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: "Kommer du med frid?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	5	Han svarade: "Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret." Och han helgade Isai och hans söner och inbjöd dem till offret.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	6	När de kom dit och han fick se Eliab, tänkte han: "Det är säkert Herrens smorde, som står här inför Herren."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	7	Men Herren sade till Samuel: "Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	8	Då kallade Isai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: "Inte heller honom har Herren utvalt."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	9	Då lät Isai sin son Samma gå fram. Men Samuel sade: "Inte heller honom har Herren utvalt."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	10	På detta sätt lät Isai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Isai: " Herren har inte utvalt någon av dessa."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	11	Och han frågade honom: "Är detta alla pojkar du har?" Han svarade: "Det fattas en, den yngste, och han vaktar fåren." Då sade Samuel till Isai: "Sänd bud och hämta hit honom, för vi sätter oss inte till bords förrän han kommer hit."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	12	Isai sände då bud och hämtade David. Han var rödkindad, hade vackra ögon och såg bra ut. "Stå upp och smörj honom", sade Herren, "ty han är det."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	13	Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	14	Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	15	Sauls tjänare sade till honom: "Eftersom en ond ande från Gud plågar dig,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	16	borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	17	Då sade Saul till sina tjänare: "Se er om för min räkning efter en man som är duktig att spela och för hit honom till mig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	18	En av tjänarna svarade: " Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara skicklig att spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	19	Saul sände då bud till Isai och lät säga: "Sänd till mig din son David, som vaktar fåren."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	20	Då tog Isai en åsna, som han lastade med bröd, vidare en vinlägel och en killing och skickade detta med sin son David till Saul.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	21	Så kom David till Saul och trädde i hans tjänst och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	22	Saul sände bud till Isai och lät säga: "Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	23	När så anden från Gud kom över Saul, brukade David ta harpan och spela. Då kände Saul lindring och blev bättre, och den onde anden vek ifrån honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	1	Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	2	Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	3	Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	4	Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	5	På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta - pansaret av koppar vägde femtusen siklar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	6	Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	7	Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	8	Och han stod och ropade till Israels här: "Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	9	Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	10	Filisteen fortsatte: "Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	11	När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	12	David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	13	Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	14	David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	15	Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	16	Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	17	Nu sade Isai en gång till sin son David: "Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	18	De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	19	Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	20	David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen skulle hären just dra ut till strid, och den gav upp ett härskri.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	21	Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	22	David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	23	Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	24	När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	25	Israels män sade: "Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	26	David frågade männen som stod bredvid honom: "Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	27	De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: "Detta får den som slår ner honom."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	28	Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: "Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	29	David svarade: "Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	30	Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	31	Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	32	David sade till Saul: "Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	33	Saul sade till David: "Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	34	Men David svarade: "Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	35	följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	36	Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	37	David sade vidare: " Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen." Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren vara med dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	38	Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	39	David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat på något sådant. Men David sade till Saul: "Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det." Så han lade av sig det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	40	Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	41	Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	42	Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	43	Han sade till David: "Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?" Och han förbannade David med hjälp av sina gudar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	44	Sedan sade filisteen till David: "Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	45	David svarade filisteen: "Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	46	Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	47	Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	48	När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	49	David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	50	Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	51	Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet. När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	52	Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	53	När så israeliterna häftigt hade förföljt filisteerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	54	David tog filisteens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	55	När Saul såg David gå ut mot filisteen, sade han till överbefälhavaren Abner: "Vems son är egentligen denne pojke, Abner?" Abner svarade: "Så sant du lever, o konung, jag vet inte."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	56	Då sade kungen: "Fråga vems son denne unge man är."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	57	När David återvände sedan han slagit filisteen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul. Filisteens huvud hade han i handen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	58	Då sade Saul till honom: "Vems son är du, unge man?" David svarade: "Son till din tjänare Isai från Betlehem."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	1	Sedan David hade talat med Saul, fäste sig Jonatan så vid David att Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	2	Saul tog David till sig på den dagen och lät honom inte mer vända tillbaka till sin fars hus.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	3	Jonatan slöt ett förbund med David, eftersom han hade honom lika kär som sitt eget liv.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	4	Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den åt David, och även sina övriga kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	5	Och när David drog ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Därför satte Saul honom över krigsfolket, och allt folket uppskattade honom, också de som var Sauls tjänare.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	6	När de kom hem, då David vände tillbaka efter att ha dödat filisteen, gick kvinnorna ut från alla Israels städer under sång och dans för att möta kung Saul med jubel, med pukor och trianglar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	7	Kvinnorna sjöng och dansade och sade: "Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	8	Då blev Saul mycket vred. Dessa ord berörde honom mycket illa. Han sade: "Åt David har de gett tiotusen, åt mig har de gett tusen. Nu är det bara kungadömet som fattas honom."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	9	Från och med den dagen hade Saul ett ont öga till David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	10	Dagen därpå kom en ond ande från Gud över Saul. Han bar sig åt som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han dagligen brukade göra. Saul hade sitt spjut i handen,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	11	och han kastade det och tänkte: "Jag skall spetsa fast David vid väggen." Men två gånger vek David undan för honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	12	Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrån Saul.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	13	Därför skickade Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	14	David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	15	När Saul såg att han lyckades så väl blev han rädd för honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	16	Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han var deras ledare och anförare.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	17	Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merab vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du är tapper och utför Herrens krig." Ty Saul tänkte: "Min hand skall inte drabba honom, det må filisteernas hand göra."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	18	Men David svarade Saul: "Vem är jag, vad är mitt liv och vad är min fars släkt i Israel, eftersom jag skulle bli konungens svärson?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	19	Men när tiden kom att Sauls dotter Merab skulle ha givits åt David, fick i stället meholatiten Adriel henne till hustru.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	20	Men Sauls dotter Mikal älskade David. När man talade om det för Saul, gladde det honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	21	Saul tänkte nämligen: "Jag skall ge henne åt honom och så blir hon en snara för honom, så att filisteernas hand kan drabba honom." Han sade till David: "För andra gången kan du nu bli min svärson."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	22	Saul befallde sina tjänare att de i hemlighet skulle säga till David: "Kungen tycker om dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	23	När Sauls tjänare sade detta till David svarade han: "Tycker ni det är så obetydligt att bli kungens svärson? Jag är ju en fattig och obetydlig man."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	24	När Sauls tjänare berättade för honom vad David sagt,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	25	bad Saul dem att säga så här: "Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna av etthundra filisteer som hämnd på kungens fiender." Saul hoppades nämligen att David skulle falla för filisteernas hand.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	26	När Sauls tjänare talade om för David vad han hade sagt, ville David gärna på det villkoret bli kungens svärson. Innan tiden ännu hade gått ut,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	27	stod David upp och drog i väg med sina män och slog tvåhundra man av filisteerna. Han tog deras förhudar med sig och överlämnade hela antalet åt kungen, för att han skulle bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	28	Men Saul såg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal älskade honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	29	Då blev Saul ännu mer rädd för David, och Saul blev Davids fiende för alltid.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	30	Men filisteernas furstar drog ut i fält. Och så ofta de gjorde det, hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket aktat.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	1	Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan hade David mycket kär.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	2	Därför berättade Jonatan detta för David och sade: "Min fader Saul försöker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti och håll dig undan på någon plats där du kan gömma dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	3	Själv skall jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är, och jag skall tala med min far om dig. Om jag då märker något, skall jag tala om det för dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	4	Jonatan talade väl om David med sin fader Saul och sade till honom: "Konungen må inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig, utan vad han har gjort, har varit till stor nytta för dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	5	Han satte sitt liv på spel och slog ner filisteen, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och blev glad över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	6	Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: "Så sant Herren lever, han skall inte dödas."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	7	Sedan kallade Jonatan till sig David och talade om för honom allt som hade sagts. Därefter tog Jonatan med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	8	När kriget bröt ut igen, drog David ut och stred mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag, så att de flydde för honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	9	Men en ond ande från Herren kom över Saul, där han satt i sitt hus med spjutet i handen, medan David spelade.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	10	Då försökte Saul att med spjutet spetsa fast David vid väggen. Men David vek undan för Saul, så att han stötte spjutet in i väggen. David flydde och kom undan samma natt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	11	Men Saul sände några män till Davids hus för att vakta på honom och döda honom morgonen därpå. Davids hustru Mikal talade om detta för honom och sade: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du att dödas i morgon."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	12	Därefter släppte hon ner David genom fönstret, och han flydde och kom undan.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	13	Sedan tog Mikal husguden och lade den i sängen. Hon satte myggnät av gethår över huvudet på den och lade täcket över den.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	14	När Saul sände män för att hämta David, sade hon: "Han är sjuk".
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	15	Saul sände då dit männen igen för att de skulle gå in till David och sade: "Bär honom hit till mig i sängen, så att jag kan döda honom."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	16	Men när männen kom in, fick de se att det var husguden som låg i sängen med myggnätet över huvudet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	17	Då sade Saul till Mikal: "Varför har du lurat mig på det här sättet och släppt ut min fiende, så att han har kommit undan?" Mikal svarade Saul: "Han sade till mig: Släpp mig, annars dödar jag dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	18	När David hade flytt och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och talade om för denne, allt vad Saul hade gjort honom. Sedan gick han med Samuel till Najot och stannade där.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	19	Man berättade för Saul att David var i Najot vid Rama.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	20	Då sände Saul dit några män för att hämta David. Men när männen fick se skaran av profeter som profeterade och fick se Samuel stå där som deras anförare, kom Guds Ande över dem så att också de profeterade.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	21	När man talade om detta för Saul, sände han dit andra män, men också de profeterade. När han då för tredje gången sände dit andra män, profeterade de också.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	22	Då begav han sig själv till Rama. När han kom till den stora brunnen i Seku, frågade han: "Var är Samuel och David?" Man svarade: "De är i Najot i Rama."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	23	Då begav han sig dit, till Najot i Rama. Men Guds Ande kom också över honom, så att han hela vägen gick och profeterade, ända till dess han kom fram till Najot i Rama.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	24	Då tog även han av sig kläderna, och profeterade, också han, inför Samuel. Han blev liggande naken hela den dagen och hela natten. Därför brukar man säga: "Är också Saul bland profeterna?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	1	Men David flydde från Najot i Rama och kom till Jonatan och frågade: "Vad har jag gjort? Vilken missgärning eller vilken synd har jag gjort mot din far, eftersom han försöker ta mitt liv?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	2	"Aldrig!" svarade Jonatan. "Du skall inte dö. Min far gör ingenting, varken stort eller smått, utan att låta mig få veta det. Varför skulle han då dölja detta för mig? Nej, så skall inte ske."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	3	Men David försäkrade med ed och sade: "Din far vet mycket väl att du tycker om mig. Därför tänker han: Jonatan skall inte få veta detta, för att han inte skall bli bedrövad. Men så sant Herren lever och så sant du själv lever: Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	4	Då sade Jonatan till David: "Vad du än önskar skall jag göra för dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	5	David sade till Jonatan: "I morgon är det nymånad och jag skulle då egentligen sitta till bords med kungen. Men låt mig nu gå och gömma mig ute på marken till i övermorgon kväll.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	6	Om din far saknar mig, så säg: David bad mig enträget att i all hast få göra ett besök i sin stad Betlehem, där hela släkten nu firar sin årliga offerfest.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	7	Om han säger: "Bra!", då kan din tjänare vara trygg. Men om han blir arg, vet du att han har ont i sinnet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	8	Visa nu din kärlek till din tjänare, eftersom du har låtit din tjänare ingå ett Herrens förbund med dig. Men om det finns missgärning hos mig, så döda mig du! Varför skulle du föra mig till din far?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	9	Jonatan svarade: "Nej aldrig! Om jag på något sätt förstår att min far har beslutat att göra dig något ont, skall jag tala om det för dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	10	Då sade David till Jonatan: "Vem skall meddela mig, om din far ger dig ett hårt svar?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	11	"Kom", sade Jonatan, "låt oss gå ut på marken!" Så gick de båda ut på marken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	12	Och Jonatan sade till David: "Vid Herren, Israels Gud, om jag finner att det låter bra för David, när jag i morgon eller i övermorgon vid denna tid frågar ut min far, så lovar jag att sända bud till dig och avslöja det för dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	13	Må Herren straffa Jonatan både nu och senare, om jag inte avslöjar för dig om min far har beslutat att göra dig något ont, så att du kan gå din väg i trygghet. Herren skall då vara med dig, så som han har varit med min far.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	14	Lova mig att du, så länge jag ännu lever, visar mig Herrens godhet och när jag dör
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	15	aldrig upphör med din godhet mot mitt hus, inte ens när Herren har tagit bort alla Davids fiender från jorden?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	16	Så slöt Jonatan förbund med Davids hus och sade: " Herren skall ställa Davids fiender till svars."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	17	Av kärlek till David svor Jonatan på nytt sin ed till honom, ty han hade honom lika kär som sitt eget liv.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	18	Sedan sade Jonatan till honom: "I morgon är nymånad, och du kommer då att saknas, för din plats står tom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	19	Men skynda dig i övermorgon ner till den plats där du gömde dig den dag då ogärningen skulle ha ägt rum, och vänta där vid Eselstenen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	20	Jag skall då skjuta tre pilar i närheten av den, som om jag sköt mot något mål.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	21	Sedan skall jag skicka min tjänare att leta reda på pilarna. Om jag då säger till tjänaren: Se, pilarna ligger bakom dig, tag upp dem! Då kan du komma fram och vara trygg, för ingen fara är på färde så sant Herren lever.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	22	Men om jag säger till den unge mannen: Se, pilarna ligger framför dig, längre bort! Gå i så fall din väg, för Herren sänder dig bort.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	23	Och ifråga om det som vi, du och jag, nu har talat om, är Herren vittne mellan mig och dig för all framtid."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	24	David gömde sig ute på marken. När nymånaden var inne satte kungen sig till bords för att äta.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	25	Kungen satte sig på sin vanliga sittplats, platsen vid väggen. Jonatan reste sig, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	26	Saul sade dock ingenting den dagen, eftersom han tänkte: "Något har hänt honom. Han är nog inte ren. Säkert är han inte ren."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	27	Men nästa dag, dagen efter nymånadsdagen, stod Davids plats också tom. Då sade Saul till sin son Jonatan: "Varför har Isais son varken i går eller i dag kommit till måltiden?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	28	Jonatan svarade Saul: "David bad mig enträget att få gå till Betlehem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	29	Han sade: Låt mig gå, för vi firar en släktofferfest i staden, och min bror har själv befallt mig att komma. Om jag har funnit nåd för dina ögon, så låt mig gå för att besöka mina bröder. Därför har han inte kommit till konungens bord."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	30	Då blev Saul rasande mot Jonatan, och han sade till honom: "Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Visste jag då inte, att du har tagit parti för Isais son till skam för dig själv och till skam för din mors sköte.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	31	För så länge Isais son lever på jorden är varken du eller din kungamakt säker. Så sänd nu och låt hämta honom hit till mig, för han måste dö!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	32	"Varför skall han dödas?" frågade Jonatan. "Vad har han gjort?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	33	Då kastade Saul spjutet mot honom för att genomborra honom. Jonatan förstod nu att hans far hade beslutat att döda David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	34	Jonatan reste sig från bordet i häftig vrede och åt ingenting den andra nymånadsdagen, för han var bedrövad för Davids skull, därför att hans far hade skymfat honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	35	Följande morgon gick Jonatan ut på marken vid den tid han hade bestämt med David. Och han hade en liten pojke med sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	36	"Spring och leta reda på pilarna, som jag skjuter", sade han till pojken. Medan pojken sprang, sköt Jonatan pilen över honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	37	När pojken kom till det ställe dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: "Pilen ligger ju framför dig, längre bort."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	38	Jonatan ropade vidare efter pojken: "Fort, skynda dig, stanna inte!" Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	39	Men han visste inte vad det var fråga om, bara Jonatan och David visste det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	40	Jonatan lämnade sina vapen åt pojken som han hade med sig och sade till honom: "Gå, tag med dem till staden!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	41	Men sedan pojken hade gått, kom David fram från södra sidan. Han föll ner till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger. De kysste varandra och grät tillsammans, och David grät högt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	42	Jonatan sade till David: "Gå i frid. Må det bli, som vi båda svor vid Herrens namn när vi sade: Herren skall vara vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina för all framtid." Sedan bröt David upp och gick sin väg, och Jonatan gick in i staden igen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	1	David kom till prästen Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev förskräckt när han fick se David och frågade honom: "Varför kommer du ensam och har ingen med dig?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	2	David svarade prästen Ahimelek: "Kungen har gett mig ett uppdrag, och han sade till mig: Ingen får veta något om det ärende som jag sänder dig i och som jag har gett dig befallning om. Mina män har jag visat till det och det stället.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	3	Ge mig nu vad du har till hands, fem bröd eller vad som kan finnas."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	4	"Vanligt bröd har jag inte ", svarade prästen. "Endast heligt bröd finns - om bara dina män har avhållit sig från kvinnor."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	5	David svarade prästen: "Jag försäkrar dig att kvinnor har varit skilda från oss sedan i förrgår. När jag drog ut, var mina mäns tillhörigheter heliga fastän ärendet är av vanligt slag. Hur mycket renare skall de då inte vara i dag?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	6	Då gav prästen honom det heliga, ty det fanns inte något annat bröd än skådebröden. De hade legat inför Herrens ansikte, men man hade burit undan dem för att lägga fram nybakat bröd samma dag som det gamla togs bort.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	7	Men en av Sauls tjänare befann sig där den dagen. Det var edomiten Doeg, den främste av Sauls herdar. Han hölls i förvar inför Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	8	David frågade Ahimelek: "Har du inte något spjut eller svärd till hands här? För varken mitt svärd eller mina andra vapen tog jag med mig, eftersom kungens uppdrag var så brådskande."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	9	Prästen svarade: "Här finns det svärd som har tillhört filisteen Goliat, som du slog ner i Terebintdalen. Det är inlindat i ett stycke tyg bakom efoden. Vill du ha det, så tag det. Något annat har jag inte." David svarade: "Ge mig det! Maken till det finns inte."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	10	David bröt upp och flydde den dagen för Saul och kom till Akish, kungen i Gat.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	11	Men Akish tjänare sade till honom: "Är det inte David, landets kung? Är det inte om honom man sjunger under dansen: "Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	12	David lade märke till dessa ord, och han blev mycket rädd för Akish, kungen i Gat.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	13	Därför ändrade han sitt beteende inför dem och låtsades vara galen, när de ville hålla fast honom. Han ritade på dörrarna i porten och lät saliven rinna ner i skägget.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	14	Då sade Akish till sina tjänare: "Ni ser ju att mannen är galen. Varför tar ni honom till mig?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	15	Har jag då sådan brist på galningar att ni behövde föra den där hit, för att han skulle bära sig vansinnigt åt inför mig? Skall en sådan få komma in i mitt hus?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	1	David begav sig därifrån och flydde bort till Adullams grotta. När hans bröder och hela hans fars hus fick höra detta, kom de dit ner till honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	2	Alla som var i svårigheter, alla som hade fordringsägare och alla som var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring fyrahundra man slöt sig till honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	3	Därifrån begav sig David till Mispe i Moab. Till kungen i Moab sade han: "Låt min far och min mor få komma över hit och vara hos er, till dess jag får veta vad Gud vill göra med mig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	4	Han förde dem fram inför kungen i Moab och de fick stanna hos honom så länge David var i borgen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	5	Men profeten Gad sade till David: "Du skall inte stanna här i borgen. Drag bort härifrån till Juda land." Då begav sig David därifrån och kom till Heretskogen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	6	Saul fick höra att David och de män som var med honom hade blivit upptäckta. Saul satt då under tamarisken på höjden i Gibea med sitt spjut i handen, och alla hans tjänare stod omkring honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	7	Då sade han till sina tjänare, som stod omkring honom: "Hör, ni benjaminiter. Skall Isais son ge er allesammans åkrar och vingårdar och göra er alla till befäl och underbefäl?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	8	Ni har ju alla sammansvurit er mot mig och ingen har avslöjat för mig att min son har slutit förbund med Isais son. Ingen av er bekymrar sig så pass mycket om mig att han har avslöjat det för mig. Min son har ju eggat upp min tjänare så att han ligger i bakhåll för mig, så som nu sker."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	9	Edomiten Doeg, som också stod där bland Sauls tjänare, sade då: "Jag såg Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	10	Denne frågade då Herren för honom och gav honom reskost. Han gav honom också filisteen Goliats svärd."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	11	Då sände kungen bud och lät kalla till sig prästen Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans fars hus, prästerna i Nob, och de kom alla till kungen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	12	Saul sade: "Hör nu på mig, du Ahitubs son." Han svarade: "Här är jag, min herre."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	13	Saul sade till honom: "Varför har ni sammansvurit er mot mig, du och Isais son? Varför har du gett honom bröd och ett svärd och frågat Gud för honom, för att han skulle sätta sig upp mot mig och ligga i bakhåll för mig, så som nu sker?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	14	Ahimelek svarade kungen: "Vem bland alla dina tjänare är så betrodd som David, han som är konungens svärson och har tillträde till din inre krets och är högt ärad i ditt hus?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	15	Var då detta första gången som jag frågade Gud för honom? Nej, verkligen inte! Därför må konungen inte lägga skuld på mig, sin tjänare, eller på någon i min fars hus, för din tjänare visste alls ingenting om allt detta."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	16	Men kungen sade: "Du måste dö, Ahimelek, du och hela din fars hus."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	17	Kungen sade till drabanterna som stod där omkring honom: "Kom fram och döda Herrens präster, för de håller också med David. Fastän de visste att han flydde, avslöjade de det inte för mig." Men kungens tjänare ville inte räcka ut sin hand för att stöta ner Herrens präster.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	18	Då sade kungen till Doeg: "Gå fram du och stöt ner prästerna!" Edomiten Doeg gick då fram och stötte ner prästerna och dödade den dagen åttiofem män som bar linne-efod.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	19	Invånarna i Nob, både män och kvinnor, barn och spädbarn, blev slagna av Saul med svärd. Nötboskap, åsnor och får blev också slagna med svärd.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	20	Endast en son till Ahimelek, Ahitubs son, kom undan. Han hette Ebjatar och han flydde bort till David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	21	Ebjatar talade om för David att Saul hade dödat Herrens präster.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	22	Då sade David till Ebjatar: "Jag förstod redan då att edomiten Doeg, eftersom han var där, skulle tala om allt för Saul. Det är jag som är orsaken till att hela din fars hus har utplånats.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	23	Stanna kvar hos mig och var inte rädd. Den som vill beröva mig livet, vill också ta ditt liv. Hos mig är du i säkerhet."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	1	Man berättade för David: "Se, filisteerna håller nu på att belägra Kegila och de plundrar logarna".
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	2	Då frågade David Herren: "Skall jag dra ut och slå dessa filisteer?" Herren svarade David: "Gå och slå filisteerna och rädda Kegila."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	3	Men Davids män sade till honom: "Se, vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Skulle vi dessutom dra i väg till Kegila mot filisteernas här!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	4	David frågade Herren än en gång och Herren svarade honom: "Bryt upp och gå ner till Kegila, ty jag har givit filisteerna i din hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	5	Då drog David med sina män till Kegila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. På så sätt räddade han invånarna i Kegila.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	6	När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, förde han en efod med sig ner dit.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	7	Då man berättade för Saul att David hade kommit till Kegila, sade Saul: "Gud har gett honom i min hand, för han har själv stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	8	Därefter kallade Saul allt folket till strid för att dra ner till Kegila och stänga inne David och hans män.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	9	Men när David fick veta att Saul hade onda avsikter mot honom, sade han till prästen Ebjatar: "Bär hit efoden!"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	10	Och David sade: " Herre, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har planer på att komma till Kegila och fördärva staden för min skull.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	11	Skall Kegilas invånare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma ner hit, som din tjänare har hört? Herre, Israels Gud, låt din tjänare få veta det!" Herren svarade: "Han skall komma ner hit."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	12	David frågade vidare: "Skall Kegilas invånare då utlämna mig och mina män åt Saul?" Herren svarade: "De skall utlämna er."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	13	Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Kegila, avstod han från att dra ut.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	14	David stannade i öknen på bergfästena och vistades bland bergen i öknen Sif. Saul sökte varje dag efter honom, men Gud gav honom inte i hans hand.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	15	Medan David var i Hores i öknen Sif, fick han veta att Saul hade dragit ut för att försöka ta hans liv.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	16	Men Jonatan, Sauls son, gick till David i Hores och styrkte honom i Gud.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	17	Han sade till honom: "Var inte rädd, för min fader Sauls hand skall inte finna dig, utan du skall bli kung över Israel och jag skall då ha andra platsen näst efter dig. Det vet också min fader Saul."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	18	Sedan slöt de båda förbund inför Herren. David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	19	Men några sifiter drog upp till Saul i Gibea och sade: "David håller sig nu gömd hos oss på bergfästena i Hores, på Hakilahöjden som ligger söder om ödemarken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	20	Konung, om du har en stark önskan att dra ner dit, så gör det! Det blir vår sak att utlämna honom åt konungen."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	21	Då sade Saul: " Herren skall välsigna er därför att ni har haft medkänsla med mig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	22	Gå och skaffa mer upplysningar. Tag reda på och se efter var han finns och vem som har sett honom där. För man har sagt mig att han är mycket listig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	23	Se efter och tag reda på alla gömställen där han kan gömma sig. Kom sedan tillbaka till mig, när ni säkert vet, så skall jag gå med er. Om han finns i landet skall jag söka efter honom bland alla ätter i Juda."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	24	Då bröt de upp och gick till Sif före Saul. Men David och hans män var i öknen Maon, på hedmarken söder om ödemarken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	25	Saul gick med sina män för att söka efter David. Men David fick reda på detta, och han gav sig då ner till klippan och stannade i öknen Maon. När Saul hörde det, förföljde han David in i öknen Maon.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	26	Saul gick på en sida av berget och David med sina män på den andra sidan. Men medan David skyndade sig för att komma undan Saul, och Saul och hans män försökte omringa David och hans män för att gripa dem,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	27	kom en budbärare till Saul och sade: "Skynda dig och kom, för filisteerna har ryckt in i landet."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	28	Då slutade Saul att förfölja David och drog bort mot filisteerna. Därför fick stället namnet Sela-Hammachlekot.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	1	David drog upp därifrån och uppehöll sig bland En-Gedis bergfästen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	2	När Saul kom tillbaka från filisteerna, talade man om för honom att David var i En-Gedis öken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	3	Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	4	När han kom till fårfållorna vid vägen, fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov. Men David och hans män satt längst inne i grottan.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	5	Davids män sade till honom: "Se, detta är den dag som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, så att du får göra vad du vill med honom." Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	6	Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	7	Han sade till sina män: " Herren förbjude att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att jag skulle räcka ut min hand mot honom. Han är ju Herrens smorde."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	8	David höll tillbaka sina män med stränga ord och tillät dem inte att överfalla Saul. Och Saul steg upp och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	9	Då steg också David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: "Min herre och konung!" När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	10	Han sade till Saul: "Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	11	Du har ju nu med egna ögon sett hur jag skonade dig, när Herren i dag hade gett dig i min hand i grottan och man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag skall inte räcka ut handen mot min herre. Han är ju Herrens smorde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	12	Se själv, min fader, ja, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av fliken på din mantel men inte dödade dig, kan du se och förstå att jag inte har velat göra något ont eller begå något brott och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	13	Herren skall döma mellan mig och dig, och Herren skall hämnas mig på dig, men min hand skall inte komma vid dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	14	Det är som det gamla ordspråket säger: "Från de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt är." Min hand skall inte komma vid dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	15	Vem har Israels konung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund? En loppa?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	16	Må Herren vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se till detta och utföra min sak, ja, må han döma mig fri från din hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	17	När David hade sagt detta sade Saul: "Är det inte din röst, min son David?" Och Saul brast ut i gråt
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	18	och sade till David: "Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig fastän jag har gjort ont mot dig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	19	Du har i dag låtit mig se din godhet mot mig och inte dödat mig, då Herren hade överlämnat mig i din hand.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	20	När någon träffar på sin fiende, brukar han då låta honom gå sin väg i frid? Herren må löna dig med gott för vad du har gjort mot mig i dag.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	21	Nu vet jag säkert att du skall bli kung och att Israels kungadöme skall förbli i din hand.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	22	Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min fars hus."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	23	Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	1	Samuel dog och hela Israel samlades och höll dödsklagan efter honom. De begravde honom i hans hem i Rama. David bröt upp och drog ner till öknen Paran.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	2	I Maon fanns då en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel och den mannen var mycket rik. Han ägde tretusen får och ettusen getter. Och han höll på med fårklippning i Karmel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	3	Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hon var klok och vacker, han var hård och ond i allt han gjorde. Han var en ättling till Kaleb.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	4	När nu David var i öknen och fick höra att Nabal klippte sina får,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	5	sände han i väg tio unga män och sade till dem: "Gå upp till Karmel och bege er till Nabal och hälsa honom i mitt namn
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	6	och säg: Må du leva! Frid vare med dig, frid vare med ditt hus och frid vare med allt vad du har.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	7	Jag har hört att du håller på med fårklippning. Nu är det så att dina herdar har vistats hos oss utan att vi har gjort dem något ont och utan att något har kommit bort för dem under hela den tid de har varit i Karmel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	8	Fråga dina tjänare, så skall de själva säga dig det. Låt nu mina unga män finna nåd för dina ögon. Vi har ju kommit hit en glädjedag. Ge därför åt dina tjänare och din son David vad du kan ha till hands."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	9	När Davids män kom dit, talade de i Davids namn allt detta till Nabal. Sedan väntade de.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	10	Men Nabal svarade Davids tjänare: "Vem är David, vem är Isais son? Nu för tiden är det många tjänare som rymmer från sina herrar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	11	Skulle jag ta min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat åt mina fårklippare, och ge åt män som jag inte vet varifrån de är?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	12	Då vände Davids män om och gick sin väg. När de kom tillbaka berättade de allt detta för David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	13	Och David sade till sina män: "Spänn alla på er svärdet!" Var och en spände på sig sitt svärd och David spände på sig sitt. Omkring fyrahundra man följde med David dit upp, men tvåhundra stannade vid trossen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	14	En av tjänarna berättade för Nabals hustru Abigail: "Se, David har sänt hit budbärare från öknen och låtit hälsa vår herre, men han snäste av dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	15	Men dessa män har varit till stor nytta för oss. Vi har aldrig lidit någon orätt och aldrig har något kommit bort för oss under hela den tid vi drog omkring med dem, medan vi var där ute på marken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	16	De var en mur för oss både dag och natt under hela den tid vi vistades hos dem, medan vi vaktade hjorden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	17	Tänk nu efter och se vad du kan göra, för olycka hotar vår herre och hela hans hus. Han är ju en ond man, så ingen kan säga något till honom."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	18	Då skyndade sig Abigail och tog tvåhundra bröd, två vinläglar, fem tillredda får, fem sea rostade ax, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade detta på åsnor.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	19	Hon sade till sina tjänare: "Gå framför mig, så kommer jag efter er." Men hon berättade ingenting för sin man.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	20	När hon nu red på sin åsna och kom ner i en bergsravin, se, då kom David och hans män ner mot henne, så att hon mötte dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	21	Men David hade sagt: "Förgäves har jag skyddat allt vad den mannen har i öknen och ingenting av allt han äger har kommit bort. Men han har lönat gott med ont.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	22	Må Gud straffa Davids fiender både nu och senare: Jag skall inte låta någon av mankön av alla dem som tillhör honom leva kvar till i morgon."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	23	När Abigail fick se David, steg hon genast ner från åsnan och föll ner på sitt ansikte inför David och bugade sig mot marken.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	24	Hon föll ner för hans fötter och sade: "På mig, min herre, må denna missgärning vila. Men låt din tjänarinna få tala till dig och lyssna på din tjänarinnas ord.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	25	Herre, bry dig inte om Nabal, denne onde man, för vad hans namn betyder, det är han. Nabal heter han, och dårskap är han full av. Men jag, din tjänarinna, har inte sett de män som du, min herre, sände.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	26	Och nu, min herre, så sant Herren lever, och så sant du själv lever, Herren har hindrat dig från att ådra dig blodskuld och skaffa dig rätt med egen hand. Må det nu gå dina fiender och dem som söker min herres olycka så som det må gå Nabal.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	27	Låt nu denna gåva som din tjänarinna har tagit med till min herre, ges åt de män som följer min herre.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	28	Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. Ty Herren skall förvisso åt min herre bygga ett hus som kommer att bestå, eftersom min herre för Herrens krig, och man skall inte finna något ont hos dig under hela ditt liv.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	29	Om någon står upp för att förfölja dig och vill döda dig, skall min herres liv vara bundet med livets band hos Herren, din Gud. Men dina fienders liv må han lägga i sin slunga och slunga bort.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	30	När Herren gör med min herre allt det goda som han har sagt om dig och gör dig till furste över Israel,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	31	skall detta inte vara en stötesten för dig eller ge min herre samvetskval att du har utgjutit blod utan orsak och att min herre själv har skaffat sig rätt. När Herren handlar väl med min herre, tänk då på din tjänarinna."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	32	Då sade David till Abigail: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har sänt dig för att möta mig!
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	33	Välsignat vare ditt förstånd och välsignad vare du själv som i dag har hindrat mig från att ådra mig blodskuld och skaffa mig rätt med egen hand!
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	34	Men så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att göra dig något ont: Om du inte hade skyndat dig att komma mot mig, skulle i gryningen ingen av mankön ha funnits kvar av Nabals hus."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	35	Därmed tog David emot vad hon hade fört med sig till honom och han sade till henne: "Gå hem i frid! Se, jag har lyssnat till dina ord och jag gör som du vill."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	36	När Abigail kom hem till Nabal, höll han i sitt hus en festmåltid som en kunglig bankett. Nabals hjärta var glatt och han var mycket drucken. Därför sade hon ingenting alls till honom förrän på morgonen, när det blev ljust.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	37	Men när Nabal på morgonen hade nyktrat till, berättade hans hustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta som dött i honom och han blev som sten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	38	Omkring tio dagar senare slog Herren Nabal så att han dog.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	39	När David fick höra att Nabal var död, sade han: "Välsignad vare Herren, som på Nabal har hämnats den vanära han drog över mig och som har bevarat sin tjänare från att göra något ont. Herren har låtit Nabals ondska komma tillbaka över hans eget huvud!" Och David sände bud till Abigail och lät säga att han önskade få henne till hustru.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	40	När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel, sade de till henne: "David har sänt oss till dig för att få dig till hustru."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	41	Då reste hon sig och föll ner till marken på sitt ansikte och sade: "Se, här är din tjänarinna. Låt mig tjäna med att tvätta fötterna på min herres tjänare."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	42	Därefter reste hon sig snabbt och satt upp på åsnan. Så gjorde också de fem unga flickor som gick med henne. Hon följde med dem som David hade sänt och hon blev hans hustru.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	43	David hade också tagit Ahinoam från Jisreel till hustru, så dessa båda blev hans hustrur.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	44	Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Lais son, från Gallim.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	1	Sifiterna kom till Saul i Gibea och sade: "David håller sig nu gömd på Hakilahöjden mitt emot ödemarken."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	2	Då bröt Saul upp och drog ner till öknen Sif med tretusen utvalda män ur Israel för att söka efter David där i öknen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	3	Saul slog läger på Hakilahöjden som ligger vid vägen mitt emot ödemarken. När David, som uppehöll sig i öknen, märkte att Saul hade kommit efter honom in i öknen,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	4	sände han ut spejare och förvissade sig om att Saul hade kommit.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	5	Då bröt David upp och gav sig i väg till det ställe där Saul hade slagit läger. David såg platsen där Saul och hans överbefälhavare Abner, Ners son, hade lagt sig. Saul låg nämligen i vagnborgen och folket hade slagit läger runt omkring honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	6	David sade till hetiten Ahimelek och till Abisaj, Serujas son, Joabs bror: "Vem vill gå med mig ner till Saul i lägret?" Abisaj svarade: "Jag går med dig ner."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	7	David och Abisaj kom till folket om natten och såg Saul ligga och sova i vagnborgen med sitt spjut nerstött i marken invid sitt huvud. Abner och folket låg runt omkring honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	8	Då sade Abisaj till David: "Gud har i dag överlämnat din fiende i din hand. Låt mig nu spetsa fast honom i marken med spjutet. En enda stöt räcker, jag skall inte behöva ge honom mer än den."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	9	Men David svarade Abisaj: "Du får inte döda honom. Vem kan ostraffad räcka ut sin hand mot Herrens smorde?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	10	David sade vidare: "Så sant Herren lever: Herren skall själv slå honom, antingen när hans dag kommer och han dör, eller han drar ut i krig och blir dödad.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	11	Men Herren förbjude att jag skulle räcka ut handen mot Herrens smorde. Men tag nu spjutet som står vid hans huvud och krukan med vatten och låt oss gå vår väg."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	12	Så tog David spjutet och krukan med vatten, som stod vid Sauls huvud, och sedan gick de sin väg. Men ingen såg eller märkte det eller vaknade, utan alla sov, ty Herren hade låtit en tung sömn falla över dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	13	När David hade kommit över på andra sidan, ställde han sig på toppen av berget, långt därifrån, med ett stort avstånd mellan dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	14	David ropade till folket och till Abner, Ners son: "Vill du inte svara, Abner?" Abner svarade: "Vem är du som ropar till konungen?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	15	David sade: "Du är ju en man som inte har sin like i Israel. Varför har du då inte vakat över din herre, konungen? En av folket har ju kommit för att förgöra konungen, din herre.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	16	Det du har gjort är inte bra. Så sant Herren lever, ni förtjänar att dö, därför att ni inte har vakat över er herre, Herrens smorde. Se nu efter: Var är konungens spjut och krukan med vatten, som stod vid hans huvud?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	17	Då kände Saul igen Davids röst och sade: "Är det inte din röst, min son David?" David svarade: "Jo, det är min röst, min herre och konung."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	18	Och han fortsatte: "Varför förföljer min herre sin tjänare så? Vad har jag då gjort och vad ont kan du finna hos mig?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	19	Må nu min herre och konung höra sin tjänares ord: Om det är Herren som har eggat upp dig mot mig, så låt honom få känna doften av en offergåva. Men om det är människor, så må de vara förbannade inför Herren, för de har nu drivit bort mig, så att jag inte får uppehålla mig i Herrens arvedel. De säger: Gå bort och tjäna andra gudar!
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	20	Låt nu inte mitt blod falla på jorden fjärran från Herrens ansikte! Israels kung har ju dragit ut för att leta efter en enda liten loppa, som när man jagar rapphöns i bergen."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	21	Då sade Saul: "Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David, för jag vill inte mer göra dig något ont, eftersom mitt liv i dag har varit dyrbart i dina ögon. Se, jag har handlat dåraktigt och grovt misstagit mig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	22	David svarade: "Här är konungens spjut. Låt nu en av dina män komma över hit och hämta det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	23	Herren skall löna var och en efter hans rättfärdighet och trofasthet. Herren gav dig i dag i min hand, men jag ville inte räcka ut handen mot Herrens smorde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	24	Liksom ditt liv i dag har varit dyrbart i mina ögon, så må också mitt liv vara dyrbart i Herrens ögon, så att han räddar mig ur all nöd."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	25	"Välsignad vare du, min son David!" sade Saul till David. "Vad du företar dig skall du också kunna utföra." Därefter gick David sin väg och Saul vände tillbaka hem igen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	1	David sade till sig själv: "En dag kommer jag i alla fall att mista livet genom Sauls hand. Det är bäst att jag flyr till filisteernas land. Då måste Saul upphöra att längre söka efter mig över hela Israels område, och så kommer jag undan hans hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	2	David bröt upp och drog med sina sexhundra man över till Akish, Maoks son, kungen i Gat.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	3	Han stannade hos Akish i Gat med sina män, var och en med sitt husfolk, David med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals änka.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	4	När man berättade för Saul att David hade flytt till Gat, sökte han inte längre efter honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	5	David sade till Akish: "Om jag har funnit nåd för dina ögon så låt mig bo i någon av landsortsstäderna och uppehålla mig där. Varför skulle din tjänare bo i kungastaden hos dig?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	6	Då gav Akish honom samma dag Siklag och därför hör Siklag än i dag till Juda kungar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	7	Den tid David bodde i filisteernas land var ett år och fyra månader.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	8	Men David drog ut med sina män och de plundrade i gesureernas, girsiternas och amalekiternas land. Dessa stammar bodde sedan gammalt där i landet, fram emot Shur och ända till Egyptens land.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	9	När David härjade i landet, lät han varken män eller kvinnor leva, men får, nötboskap, åsnor, kameler och kläder tog han med sig och vände därefter tillbaka och kom till Akish.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	10	När då denne frågade: "Har ni gjort något plundringståg i dag?" svarade David: "Ja, i den del av Negev som tillhör Juda", eller: "I den del av Negev som tillhör jerachmeeliterna", eller: "I den del av Negev som tillhör keniterna."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	11	Men David lät varken män eller kvinnor leva och komma till Gat, för han tänkte: "De skulle annars kunna förråda oss och säga: Så och så har David gjort, så har han betett sig under hela den tid han har bott i filisteernas land."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	12	Därför trodde Akish på David och tänkte: "Han har nu gjort sig förhatlig hos sitt folk Israel och kommer att bli min tjänare för alltid."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	1	Vid den tiden samlade filisteerna sina krigshärar för att strida mot Israel. Akish sade till David: "Du vet väl att du med dina män måste dra ut med mig i krig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	2	David svarade Akish: "Då skall du själv få se vad din tjänare kan uträtta." "Då så", svarade Akish, "du skall bli min livvakt för alltid."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	3	Samuel var nu död och hela Israel hade hållit dödsklagan över honom. De hade begravt honom i hans egen stad, i Rama. Och Saul hade drivit ut andebesvärjare och spåmän ur landet.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	4	Filisteerna samlades och kom och slog läger vid Sunem. Då samlade också Saul hela Israel och de slog läger på Gilboa.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	5	Men när Saul såg filisteernas läger blev han rädd och greps av stor fruktan.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	6	Saul bad Herren om råd, men Herren svarade honom inte, varken genom drömmar eller genom urim eller genom profeter.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	7	Då sade Saul till sina tjänare: "Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så skall jag gå till henne och fråga henne." Hans tjänare svarade: "Det finns en andebesvärjerska i En-Dor."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	8	Och Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. "Spå åt mig genom anden", sade han, "och mana upp åt mig den jag säger dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	9	Men kvinnan sade till honom: "Du vet själv vad Saul har gjort, att han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du då ut en snara för mitt liv för att döda mig?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	10	Då svor Saul henne en ed vid Herren och sade: "Så sant Herren lever, i denna sak skall ingen skuld drabba dig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	11	Kvinnan frågade: "Vem skall jag då mana fram åt dig?" Han svarade: "Mana fram Samuel åt mig."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	12	Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop och sade till Saul: "Varför har du lurat mig? Du är ju Saul."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	13	Kungen sade till henne: "Frukta inte. Vad är det du ser?" Kvinnan svarade Saul: "Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	14	Han frågade henne: "Hur ser han ut?" Hon svarade: "Det är en gammal man som kommer upp, klädd i en mantel." Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	15	Samuel sade till Saul: "Varför har du stört mig och manat fram mig?" Saul svarade: "Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har vikit från mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du skall låta mig veta vad jag skall göra."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	16	Samuel svarade: "Varför frågar du mig, när Herren har vikit ifrån dig och blivit din fiende?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	17	Herren har gjort vad han har sagt genom mig: Herren har ryckt riket ur din hand och gett det åt en annan, åt David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	18	Eftersom du inte lydde Herrens röst och inte lät Amalek känna hans brinnande vrede, har Herren nu gjort dig detta.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	19	Herren skall ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon skall du och dina söner vara hos mig. Ja, också Israels läger skall Herren ge i filisteernas hand."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	20	Då föll Saul genast raklång till jorden i förfäran över Samuels ord. Han var också helt kraftlös, eftersom han inte hade ätit någonting på ett helt dygn.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	21	Kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg hur förskräckt han var, sade hon till honom: "Se, din tjänarinna gjorde som du sade. Jag riskerade mitt liv och gjorde vad du bad mig om.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	22	Så lyssna nu också du till vad din tjänarinna har att säga: Låt mig sätta fram lite mat åt dig, så att du kan äta och hämta krafter innan du går din väg."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	23	Men han vägrade och sade: "Jag vill inte äta." Då bad både hans tjänare och kvinnan honom så enträget att han lyssnade till dem. Han reste sig upp från marken och satte sig på bädden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	24	Kvinnan hade en gödd kalv i huset och den slaktade hon nu i all hast. Därefter tog hon mjöl och knådade det och bakade osyrat bröd av det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	25	Sedan satte hon fram det åt Saul och hans tjänare, och de åt. Därefter reste de sig och gick samma natt sin väg.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	1	Filisteerna samlade nu alla sina härar i Afek, medan israeliterna hade slagit läger vid källan i Jisreel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	2	Filisteernas furstar tågade fram med avdelningar på hundra och tusen man, och David och hans män tågade fram sist tillsammans med Akish.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	3	Då sade filisteernas furstar: "Vad har dessa hebreer här att göra?" Men Akish svarade dem: "Det här är David, den israelitiske kungen Sauls tjänare. Han har nu varit hos mig mer än ett år och jag har inte funnit något ont hos honom från den dag han gick över till mig ända till nu."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	4	Då blev filisteernas furstar förargade på honom och sade till honom: "Låt den där mannen vända tillbaka till den plats du har anvisat honom. Han får inte dra ut i strid med oss, han kan ju under striden bli vår motståndare. På vad sätt skulle han bättre kunna glädja sin herre än genom dessa mäns huvuden?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	5	Är det inte den David som man under dansen sjöng om: Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	6	Då kallade Akish till sig David och sade till honom: "Så sant Herren lever, du är en hederlig man och att du går ut och in här hos mig i lägret gläder mig, för jag har inte funnit något ont hos dig från den dag du kom till mig ända till denna dag. Men furstarna ser inte på dig med blida ögon.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	7	Vänd därför nu tillbaka och gå i frid, så att du inte gör något som filisteernas furstar ogillar."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	8	"Vad har jag då gjort?" frågade David. "Vad har du funnit hos din tjänare från den dag jag kom i din tjänst ända till denna dag, eftersom jag inte får gå ut och strida mot min herre konungens fiender?"
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	9	Akish svarade David: "Jag vet, du är lika god i mina ögon som en Guds ängel. Men filisteernas furstar säger: Han får inte dra ut i strid med oss.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	10	Stig därför nu upp tidigt i morgon tillsammans med din herres tjänare, som har kommit hit med dig, och när ni har stigit upp i morgon, bör ni ge er i väg så snart det blir ljust.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	11	Då steg David tidigt upp tillsammans med sina män för att på morgonen vända tillbaka till filisteernas land. Men filisteerna drog upp till Jisreel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	1	När David tillsammans med sina män kom till Siklag på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt upp det i eld.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	2	Kvinnorna som var därinne, både små och stora, hade de fört bort som fångar, men de hade inte dödat någon. De hade sedan givit sig av.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	3	När David med sina män kom till staden och fick se att den var uppbränd i eld och att deras hustrur tillsammans med deras söner och döttrar var bortförda som fångar,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	4	brast han och hans män ut i gråt, och de grät till dess de inte orkade gråta mer.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	5	Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals änka, hade också tagits tillfånga.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	6	David kom i stor fara, ty folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos Herren, sin Gud.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	7	David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: "Bär hit efoden till mig." Då bar Ebjatar fram efoden till David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	8	David frågade Herren: "Skall jag jaga ifatt denna rövarskara? Kan jag hinna upp den?" Herren svarade honom: "Jaga ifatt den, ty du skall hinna upp den och befria alla."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	9	Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäcken Besor, där en del av dem tvingades stanna kvar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	10	David fortsatte förföljelsen med fyrahundra man, ty tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäcken Besor.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	11	Ute på fältet fann de en egyptier, som de tog med sig till David. När de hade givit honom bröd att äta och vatten att dricka
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	12	och dessutom givit honom ett stycke fikonkaka och två russinkakor att äta, kom livsanden tillbaka till honom. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	13	"Vem tillhör du och varifrån är du?" frågade David honom. "Jag är en egyptisk pojke, tjänare åt en amalekitisk man", svarade han. "Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	14	Vi hade trängt in i den del av Negev som tillhör kereteerna och i det område som tillhör Juda och i den del av Negev som tillhör Kaleb, och vi hade bränt upp Siklag i eld."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	15	David frågade honom: "Vill du föra mig ner till denna rövarskara?" Han svarade: "Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så skall jag föra dig ner till denna rövarskara."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	16	Så förde han honom ner dit, och de låg kringspridda överallt på marken och åt och drack och roade sig med allt det stora byte de hade tagit ur filisteernas land och ur Juda land.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	17	Ända från skymningen till aftonen dagen därpå höll David på med att slå ner dem. Ingen enda av dem kom undan, utom fyrahundra tjänare som satt upp på kamelerna och flydde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	18	Och David räddade allt vad amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	19	Ingen saknades, varken liten eller stor, inte någons son eller dotter, inte heller något av bytet eller något annat av det som de hade tagit med sig. Allt förde David tillbaka.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	20	David tog också alla får och nötboskap, och dessa drev man framför den övriga boskapen och ropade: "Detta är Davids byte."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	21	När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och som därför hade fått stanna kvar vid bäcken Besor, gick dessa för att möta David och det folk som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	22	Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: "Eftersom dessa inte följde med oss, skall vi inte ge dem något av bytet som vi har räddat. Var och en av dem får bara ta med sig sin hustru och sina barn och gå sin väg."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	23	Men David svarade: "Så skall ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav i vår hand denna rövarskara som kom över oss.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	24	Och vem vill lyssna på er i fråga om detta? Nej, sådan deras lott är som drar ut i striden, sådan skall deras lott vara som stannar vid trossen. De skall dela lika."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	25	Så blev det från den dagen och i fortsättningen, ty David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	26	När David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner, och lät säga: "Se, detta är en gåva till er av bytet från Herrens fiender."
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	27	Han sände gåvor till dem i Betel, i Ramot i Negev, gåvor till dem i Jattir,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	28	i Aroer, i Sifamot, i Estemoa,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	29	i Rakal, i jerachmeeliternas städer, i keniternas städer,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	30	i Horma, i Bor-Ashan, i Atak,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	31	i Hebron, ja, till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	1	Filisteerna stred mot Israel och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	2	Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	3	När striden hårdnade omkring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	4	Han sade till sin vapenbärare: "Drag ut ditt svärd och genomborra mig, så att inte dessa oomskurna kommer och genomborrar mig och skymfar mig." Men hans vapenbärare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och störtade sig på det.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	5	När vapenbäraren såg att Saul var död, störtade också han sig på sitt svärd och följde honom i döden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	6	Saul och hans tre söner, hans vapenbärare och alla hans män dog på samma dag.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	7	När israeliterna på andra sidan dalen och på andra sidan Jordan såg att Israels män hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	8	Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans tre söner, där de låg fallna på berget Gilboa.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	9	De högg av Sauls huvud och tog hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land, och de förkunnade den goda nyheten i sitt avgudahus och för folket.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	10	De lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hängde de upp på Bet-Shans mur.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	11	När invånarna i Jabesh i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort med Saul,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	12	bröt alla vapenföra män upp och gick hela natten. De tog ner Sauls och hans söners kroppar från Bet-Shans mur och begav sig sedan till Jabesh och brände dem där.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	13	Och de tog deras ben och begravde dem under tamarisken i Jabesh. Sedan fastade de i sju dagar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	1	Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, uppehöll han sig två dagar i Siklag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	2	Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls läger, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	3	David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt från Israels läger."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	4	David sade till honom: "Hur har det gått? Berätta för mig." Han sade: "Folket har flytt ur striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	5	David frågade den unge mannen som hade berättat detta för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	6	Den unge mannen som hade berättat detta för honom svarade: "Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, och vagnar och ryttare ansatte honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	7	När han vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	8	Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	9	Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Jag har gripits av dödsångest, för livet är ännu kvar i mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	10	Jag gick fram till honom och dödade honom, för jag visste ju att han inte skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som han hade om armen, och jag har tagit med dem hit till min herre."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	11	Då tog David tag i sina kläder och rev sönder dem. Så gjorde också alla de som var hos honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	12	De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	13	David frågade den unge mannen som hade berättat honom detta: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	14	David sade till honom: "Kände du ingen fruktan för att räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	15	Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och stöt ner honom." Och han stack ner honom så att han dog.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	16	David sade till honom: "Ditt blod komme över ditt eget huvud, för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	17	David sjöng denna klagosång över Saul och hans son Jonatan,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	18	och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som är upptecknad i "Den redliges bok":
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	19	"Din prydnad, Israel, ligger slagen på dina höjder. Hur har inte hjältarna fallit!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	20	Förkunna det inte i Gat, ropa ej ut det på Askelons gator, för att filisteernas döttrar ej må glädja sig, de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	21	Ni Gilboa berg, på er må ej falla dagg eller regn, ej finnas fält för offergåvor. Ty nersölad ligger där hjältars sköld, Sauls sköld ej mer smord med olja.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	22	Från slagnas blod, från hjältars hullvek Jonatans båge inte tillbaka, kom Sauls svärd ej omättat åter.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	23	Saul och Jonatan, de älskvärda och ljuvliga, i liv och död ej skilda, snabbare än örnar var de, starkare än lejon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	24	Ni Israels döttrar, gråt över Saul, han som klädde er i scharlakan och praktskrud och prydde era kläder med smycken av guld.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	25	Hur har inte hjältarna fallit mitt i striden! Jonatan ligger slagen på dina höjder.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	26	Jag sörjer dig, Jonatan, min broder. Du var mig mycket ljuvlig. Din kärlek var mig underbar, mer än kvinnors kärlek.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	27	Hur har inte hjältarna fallit, och stridsvapnen förstörts!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	1	David frågade därefter Herren: "Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?" Herren svarade honom: "Drag upp." David frågade: "Vart skall jag gå?" Han svarade: "Till Hebron."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	2	David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, som hade varit hustru till karmeliten Nabal.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	3	David förde också sina män upp dit, var och en med sitt husfolk, och de bosatte sig i Hebrons städer.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	4	Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus. När man berättade för David att det var männen i Jabesh i Gilead som hade begravt Saul,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	5	skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: " Herren välsigne er, eftersom ni visat er herre Saul den godheten att begrava honom!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	6	Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Också jag vill göra gott mot er, därför att ni har gjort detta.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	7	Var nu starka och tappra män, för Saul, er herre, är död, och Juda hus har nu smort mig till kung över dem."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	8	Men Abner, Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Is-Boset och förde honom till Mahanajim
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	9	och gjorde honom till kung i Gilead och asureernas land och Jisreel, och över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	10	Sauls son Is-Boset var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	11	Den tid David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	12	Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk, från Mahanajim till Gibeon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	13	Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De stötte på varandra vid Gibeons damm, och de intog ställning på var sin sida om dammen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	14	Abner sade till Joab: "Låt de unga männen komma fram och utföra en krigslek inför oss." Joab svarade: "Ja, låt dem komma fram."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	15	Då reste de sig och gick fram, tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset och tolv av Davids tjänare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	16	De fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och alla stupade. Därför kallas denna plats Helkat-Hassurim. Den ligger vid Gibeon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	17	Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	18	Tre söner till Seruja var där: Joab, Abisaj och Asael. Asael var snabb på foten som en gasell på fältet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	19	Han förföljde Abner utan att vika från honom vare sig till höger eller vänster.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	20	Då vände Abner sig om och sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	21	Då sade Abner till honom: "Vik av åt höger eller vänster. Angrip någon av de yngre och tag hans rustning." Men Asael ville inte låta honom vara.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	22	Då sade Abner än en gång till Asael: "Låt mig vara! Varför skulle jag slå ner dig? Hur skulle jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	23	Men när han vägrade låta honom vara gav Abner honom med bakänden av sitt spjut en stöt i buken, så att spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ner och dött, stannade till där.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	24	Men Joab och Abisaj förföljde Abner. När solen hade gått ner och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia, på vägen mot Gibeons öken,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	25	samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	26	Abner ropade till Joab: "Skall då svärdet få fortsätta att frossa? Förstår du inte att detta får ett bittert slut? Hur länge skall det dröja innan du befaller ditt folk att sluta med att förfölja sina bröder?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	27	Joab svarade: "Så sant Gud lever: Om du ingenting hade sagt, hade folket först i morgon dragit sig tillbaka och slutat förfölja sina bröder."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	28	Därefter blåste Joab i hornet och allt folket gjorde halt. De förföljde inte längre Israel och fortsatte inte att strida.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	29	Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och drog vidare hela förmiddagen och kom så till Mahanajim.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	30	När Joab upphörde att förfölja Abner och samlade folket, saknades nitton av Davids män förutom Asael.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	31	Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	32	De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	1	Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	2	I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	3	Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änka efter karmeliten Nabal, och den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen i Gesur.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	4	Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte Sefatja, Abitals son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	5	Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	6	Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, stärkte Abner sin ställning i Sauls hus.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	7	Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Is-Boset sade till Abner: "Varför har du gått in till min fars bihustru?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	8	Abner blev mycket upprörd över dessa ord och sade: "Är jag då ett hundhuvud från Juda land? Just då jag visar godhet mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och inte har låtit dig falla i Davids hand, beskyller du mig för att ha begått en missgärning med denna kvinna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	9	Må Gud straffa Abner både nu och senare, om jag inte handlar så med David som Herren med ed har lovat honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	10	Jag skall ta kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan ända till Beer-Sheba."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	11	Då kunde han inte säga ett ord mer till Abner av rädsla för honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	12	Abner skickade sändebud till David och lät säga: "Vem tillhör landet? Slut förbund med mig och jag skall ge dig mitt stöd så att hela Israel går över till dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	13	David svarade: "Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig: Du får inte träda fram inför mitt ansikte utan att föra med dig Mikal, Sauls dotter, när du kommer för att träda fram inför mig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	14	Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, och lät säga: "Ge mig min hustru Mikal, som jag tog mig till priset av etthundra filisteers förhudar."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	15	Då sände Is-Boset bud och lät hämta henne från hennes man, Paltiel, Laish son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	16	Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim. Här sade Abner till honom: "Vänd tillbaka och gå hem." Då vände han tillbaka.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	17	Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: "Sedan lång tid har ni försökt att få David till kung över er.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	18	Låt det nu ske, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare Davids hand skall jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	19	Och Abner talade också med benjaminiterna. Därefter gick Abner till David i Hebron för att berätta allt vad Israel och hela Benjamins hus funnit vara riktigt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	20	Abner kom till David i Hebron, åtföljd av tjugo man, och David ordnade en fest för Abner och hans män.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	21	Abner sade till David: "Jag vill ge mig av och samla hela Israel till min herre konungen, för att de må sluta förbund med dig, så att du kan regera över allt vad ditt hjärta önskar." Då lät David Abner fara, och han gav sig av i frid.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	22	Davids folk och Joab kom just då tillbaka från ett plundringståg och de förde med sig ett stort byte. Abner var nu inte längre kvar hos David i Hebron, för David hade låtit honom gå, och han hade givit sig av i frid.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	23	När Joab och hela hans här kom, berättade man för honom att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som låtit honom gå, och att han hade givit sig av i frid.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	24	Då gick Joab in till kungen och sade: "Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	25	Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och få veta alla dina krigsplaner och ta reda på allt vad du har för dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	26	När Joab hade gått ut från David, sände han bud efter Abner, och de fick honom att vända tillbaka när han var vid Sirabrunnen. Men David visste ingenting om detta.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	27	Då Abner kom tillbaka till Hebron, förde Joab honom avsides till mitten av porten för att tala enskilt med honom. Där stack han ner honom med ett dödande hugg i magen, som hämnd för sin bror Asaels blod.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	28	När David senare fick höra detta, sade han: "Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	29	Må det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Må i Joabs hus aldrig saknas män som har flytning eller spetälska eller som stöder sig på kryckor eller som faller för svärd eller som lider brist på bröd."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	30	Så hade Joab och hans bror Abisaj mördat Abner, därför att denne hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	31	David sade till Joab och allt folket som var med honom: "Riv sönder era kläder och kläd er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner." Och kung David gick själv bakom båren.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	32	De begravde Abner i Hebron. Kungen brast ut i gråt vid Abners grav, och allt folket grät.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	33	Och kungen sjöng en klagosång över Abner: "Måste då Abner dö en dåres död?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	34	Dina händer var ej bundna, dina fötter ej slagna i bojor. Du föll som man faller för onda män." Då grät allt folket ännu mer över honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	35	Sedan kom de alla för att förmå David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om jag smakar bröd eller något annat, innan solen har gått ner!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	36	Folket hörde detta, och det togs väl emot av alla, så som allt annat kungen gjorde togs väl emot av allt folket.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	37	Hela folket och hela Israel insåg då att kungen inte hade haft någon del i att Abner, Ners son, hade blivit dödad.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	38	Kungen sade till sina tjänare: "Vet ni inte att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	39	Men jag är i dag svag, fastän jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är starkare än jag. Må Herren vedergälla den som gör ont för hans ondska."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	1	Då Sauls son hörde att Abner var död i Hebron, förlorade han allt sitt mod, och hela Israel var skräckslaget.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	2	Men Sauls son hade två män till befälhavare för sina plundringståg, den ene hette Baana och den andre Rekab. De var söner till Rimmon från Beerot, av Benjamins barn - för också Beerot räknades till Benjamin.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	3	Men beerotiterna flydde till Gittajim och bodde sedan där som främlingar, vilket de gör än i dag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	4	Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år när nyheten om Saul och Jonatan kom från Jisreel och hans sköterska tog honom och flydde. Men under hennes skyndsamma flykt föll han och blev halt. Han hette Mefiboset.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	5	Beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana kom nu till Is-Bosets hus då det var som hetast på dagen och Is-Boset låg och vilade middag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	6	Under förevändning att hämta vete tog de sig ända in i det inre av huset. Så stack de honom i magen. Därefter undkom Rekab och hans bror Baana.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	7	De kom alltså in i huset när Is-Boset låg på sin bädd i sovkammaren. De stack ihjäl honom och högg av honom huvudet. Därefter tog de hans huvud och färdades genom Hedmarken hela natten.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	8	De förde Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till kungen: "Se, här är Is-Bosets huvud, sonen till din fiende Saul, som försökte ta ditt liv. Herren har i dag gett min herre konungen hämnd på Saul och hans efterkommande."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	9	Men David svarade Rekab och hans bror Baana, söner till beerotiten Rimmon: "Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd:
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	10	Den som kom med bud till mig och sade: Se, nu är Saul död, och trodde sig vara en glädjebudbärare, honom lät jag gripa och döda i Siklag. Det var den lön jag gav honom för hans glädjebud!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	11	Hur mycket mer skall jag inte nu, när ogudaktiga män har dödat en rättfärdig man i hans eget hus på hans säng, utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	12	På Davids befallning dödade hans unga män dem, högg av deras händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud tog de och lade i Abners grav i Hebron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	1	Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och sade: "Vi är av samma kött och blod som du.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	2	Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Till dig har Herren sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara furste över Israel."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	3	När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	4	David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	5	I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	6	Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. Dessa sade till David: "Hit in kommer du inte, till och med blinda och halta skall driva bort dig." De tänkte: David kan inte komma hit in.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	7	Men David intog Sions borg, det vill säga Davids stad.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	8	På den dagen sade David: "Den som slår jebusiterna skall genom vattentunneln nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar." Därför brukar man säga: "Ingen blind eller halt skall komma in i huset."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	9	Och David slog sig ner på borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo och vidare inåt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	10	David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	11	Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med timmermän och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	12	Och David märkte att Herren hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	13	David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	14	Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	15	Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	16	Elisama, Eljada och Elifelet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	17	När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, gick han ner till borgen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	18	Sedan filisteerna hade kommit fram spred de sig i Refaimdalen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	19	Då frågade David Herren: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade David: "Drag upp! Jag skall ge filisteerna i din hand."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	20	Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: " Herren har brutit ner mina fiender inför mig, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	21	Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	22	Men filisteerna drog upp än en gång och spred sig i Refaimdalen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	23	När David då frågade Herren, svarade han: "Du skall inte dra dit upp. Gå runt dem bakifrån och kom över dem från det håll där bakaträden står.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	24	Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, skall du genast rycka fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	25	Och David gjorde som Herren hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	1	Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	2	David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	3	De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	4	Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	5	David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	6	Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	7	Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse. Och han dog där vid Guds ark.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	8	David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	9	David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: "Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	10	Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	11	Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	12	Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	13	När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	14	Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	15	Så hämtade David och hela Israel Herrens ark dit upp under jubel och basuners ljud.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	16	När Herrens ark kom in i Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte, föraktade hon honom i sitt hjärta.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	17	När de hade fört in Herrens ark och ställt den på dess plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	18	Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	19	Åt allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	20	När David återvände hem för att välsigna sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut mot honom och sade. "Hur härlig har inte Israels konung visat sig i dag, då han blottat sig inför ögonen på sina tjänares slavkvinnor, så som lössläppt folk gör!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	21	Då sade David till Mikal: "Det var inför Herren, han som har utvalt mig framför din far och hela hans hus och som har insatt mig till furste över Herrens folk Israel, ja, inför Herren dansade och gladde jag mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	22	Jag skall bli ännu ringare än detta och förnedrad i egna ögon. Men med slavkvinnorna som du talade om, tillsammans med dem skall jag bli ärad."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	23	Och Mikal, Sauls dotter, fick inte några barn så länge hon levde.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	1	När kungen satt i sitt hus, sedan Herren hade givit honom ro för alla hans fiender runt omkring,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	2	sade han till profeten Natan: "Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	3	Natan sade till kungen: "Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Herren är med dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	4	Men den natten kom Herrens ord till Natan:
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	5	"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	6	Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israels barn upp ur Egypten, ända till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	7	Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt så till någon enda inom Israels stammar, någon som jag förordnat till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	8	Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	9	Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig och jag skall göra dig ett stort namn, likt de största namnen på jorden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	10	Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte mer förtrycka det, som det skedde förr,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	11	alltifrån den dag då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall låta dig få ro för alla dina fiender. Nu förkunnar Herren för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	12	När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	13	Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	14	Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris, så som människor brukar, och med plågor som drabbar människors barn.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	15	Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	16	Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja, din tron skall vara befäst för evig tid."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	17	Helt enligt dessa ord och denna uppenbarelse talade Natan till David.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	18	Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Herre, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	19	Och ändå var detta för litet i dina ögon, Herre, Herre. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden, och detta till undervisning för människorna, Herre, Herre.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	20	Vad skall nu David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	21	För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	22	Därför är du stor, Herre Herre, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	23	Finns det ett enda folk på jorden likt ditt folk Israel, som Gud själv kom för att friköpa åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk, som du har friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	24	Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	25	Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	26	Då skall ditt namn vara stort till evig tid så att man skall säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	27	Ty du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag skall bygga dig ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	28	Och nu, Herre, Herre, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	29	Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty du Herre, Herre, har talat, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bli välsignat för evigt."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	1	En tid härefter slog David filisteerna och kuvade dem och han tog Meteg-Haamma från filisteerna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	2	Han slog också moabiterna. Han tvingade ner dem på marken och mätte dem med snöre. Med två snörlängder mätte han ut dem som skulle dödas, och med en full snörlängd dem som han lät leva. Så blev moabiterna underordnade David och skattskyldiga.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	3	David slog också Hadadezer, Rehobs son, kungen i Soba, när han dragit ut för att utsträcka sitt välde till floden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	4	Av hans folk tog David till fånga 1 700 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla vagnshästarna, men skonade 100 hästar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	5	När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Hadadezer, kungen i Soba, slog David 22 000 man av dem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	6	David placerade trupper bland arameerna i Damaskus. Så blev arameerna underordnade David och skattskyldiga. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	7	David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	8	Från Hadadezers städer Beta och Berotaj tog kung David koppar i mycket stor mängd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	9	När Toi, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Hadadezers här,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	10	sände han sin son Joram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom därför att han hade givit sig i strid med Hadadezer och besegrat honom. Ty Hadadezer hade legat i krig med Toi. Joram hade med sig kärl av silver, guld och koppar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	11	Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade helgat det silver och guld han hade tagit från alla de folk som han hade lagt under sig:
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	12	från arameerna, moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna, så också med bytet han hade tagit från Hadadezer, Rehobs son, kungen i Soba.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	13	När David kom tillbaka från sin seger över arameerna, gjorde han sig ett namn när han i Saltdalen dödade 18 000 man.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	14	Och han placerade trupper i Edom. I hela Edom placerade han trupper och alla edomiter blev underordnade David. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	15	David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	16	Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	17	Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var sekreterare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	18	Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. Och Davids söner var präster.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	1	David frågade: "Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	2	Nu hade Sauls hus haft en tjänare som hette Siba, och honom hämtade man till David. Kungen frågade honom: "Är du Siba?" Han svarade: "Jag är din tjänare."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	3	Kungen frågade: "Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?" Siba svarade kungen: "En son till Jonatan finns ännu kvar, en som är förlamad i fötterna."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	4	Kungen frågade: "Var finns han?" Han svarade: "Han är nu i Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	5	Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	6	När Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: "Mefiboset." Han svarade: "Jag är din tjänare."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	7	David sade till honom: "Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill ge dig tillbaka din farfar Sauls alla jordagods, och du skall alltid äta vid mitt bord."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	8	Då bugade han sig och sade: "Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	9	Därefter kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: "Allt vad Saul och hela hans hus ägde har jag gett åt din herres son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	10	Du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son skall ha bröd att äta. Men Mefiboset, din herres son, skall alltid äta vid mitt bord." Siba hade femton söner och tjugo tjänare,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	11	och han sade till kungen: "Din tjänare skall göra allt som min herre konungen befaller sin tjänare." Och Mefiboset åt vid Davids bord som en av kungens söner.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	12	Mefiboset hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefibosets tjänare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	13	Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, ty han åt alltid vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	1	En tid härefter dog ammoniternas kung, och hans son Hanun blev kung efter honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	2	Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahas son, eftersom hans far visade mig godhet." Och David sände några av sina tjänare för att trösta honom i sorgen efter hans far. När Davids tjänare kom till ammoniternas land,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	3	sade ammoniternas furstar till sin herre Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska staden och bespeja den och sedan fördärva den, som David har sänt sina tjänare till dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	4	Hanun grep då Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	5	När man berättade detta för David, sände han några för att möta dem, ty männen var mycket förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko, till dess ert skägg har växt ut. Kom sedan tillbaka."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	6	Då ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bud och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba 20 000 man fotfolk, och av kungen i Maaka 1 000 man och av Tobs män 12 000.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	7	När David hörde detta, sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	8	Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden, medan de som var från Aram-Soba och Rehob tillsammans med Tobs män och maakateerna gick i ställning för sig själva på fältet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	9	Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	10	Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abisaj, som ställde upp dem mot ammoniterna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	11	Han sade: "Om arameerna blir mig för starka, skall du komma till min hjälp, och om Ammons barn blir dig för starka, skall jag komma till din hjälp.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	12	Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren må göra vad han finner vara bäst."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	13	Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	14	När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för Abisaj och begav sig in i staden. Då drog Joab bort från ammoniterna och vände tillbaka till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	15	Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, återsamlade de sina styrkor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	16	Hadadezer sände bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. Dessa kom till Helam, anförda av Sobak, Hadadezers överbefälhavare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	17	När David fick veta detta, samlade han hela Israel och gick över Jordan och kom till Helam. Arameerna gick i ställning mot David och gav sig i strid med honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	18	Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 700 vagnar och 40 000 ryttare. Han slog också ner deras överbefälhavare Sobak, så att han dog där.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	19	När Hadadezers alla lydkungar såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med Israel och gav sig under dem. Och arameerna vågade sedan inte längre hjälpa ammoniterna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	1	Följande år, vid den tid då kungarna brukade dra ut i fält, sände David i väg Joab och med honom sina tjänare och hela Israel. De förgjorde ammoniterna och belägrade Rabba. Men David stannade kvar i Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	2	Då hände det sig en kväll när David hade stigit upp från sin bädd och gick omkring på taket till det kungliga palatset, att han från taket fick se en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	3	David sände bud och hörde sig för om kvinnan. "Det är Bat-Seba, dotter till Eliam och hustru till hetiten Uria", sade man.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	4	David sände då några män för att hämta henne. Hon kom till honom, och han låg med henne, när hon hade renat sig från sin orenhet. Sedan återvände hon hem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	5	Men kvinnan hade blivit havande, och hon sände bud till David och lät säga: "Jag är havande".
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	6	Då sände David detta bud till Joab: "Sänd hetiten Uria till mig." Joab sände då Uria till David.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	7	Och när Uria kom till honom, frågade David om allt var väl med Joab och med folket och hur kriget gick.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	8	Därefter sade David till Uria: "Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter." Uria lämnade då kungens palats, och kungen sände en gåva till honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	9	Men Uria lade sig vid ingången till kungens palats bland hans herres alla andra tjänare och gick inte ner till sitt eget hus.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	10	Detta berättades för David och man sade: "Uria har inte gått ner till sitt hus." Då sade David till Uria: "Du kommer ju från en resa. Varför har du inte gått ner till ditt hus?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	11	Uria svarade David: "Arken och Israel och Juda bor i lägerhyddor, och min herre Joab och min herres tjänare har slagit läger ute på marken. Skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga med min hustru? Så sant du lever och så sant din själ lever: Det kan jag inte göra."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	12	Då sade David till Uria: "Stanna här i dag också, i morgon skall jag låta dig fara." Uria stannade då i Jerusalem den dagen och dagen därpå.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	13	David bjöd in honom till sig och lät honom äta och dricka så att han blev drucken. Men på kvällen gick Uria ut och lade sig på sin bädd bland sin herres tjänare. Han gick inte ner till sitt hus.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	14	Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	15	I brevet skrev han: "Ställ Uria längst fram där striden är som häftigast. Drag er sedan tillbaka från honom, så att han blir slagen och dödad."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	16	Under belägringen av staden skickade Joab Uria till den plats där han visste att de tappraste männen fanns.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	17	Männen i staden gjorde ett utfall och gav sig i strid med Joab, och en del av folket, av Davids tjänare, föll, och även hetiten Uria stupade.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	18	Då sände Joab bud och lät berätta för David allt vad som hade hänt under striden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	19	Han befallde budbäraren att säga: "När du har talat om för kungen allt som har hänt under striden,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	20	blir kanske kungen mycket upprörd och säger till dig: Varför gick ni under striden så nära intill staden? Visste ni inte att de skulle skjuta uppifrån muren?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	21	Vem var det som dödade Abimelek, Jerubbesets son? Var det inte en kvinna som kastade en kvarnsten ner på honom från muren, så att han dödades där i Tebes? Varför gick ni så nära intill muren? Då skall du säga: Din tjänare Uria, hetiten, är också död."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	22	Budbäraren gav sig i väg. När han kom fram berättade han för David allt vad Joab hade sänt honom att säga.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	23	Budbäraren sade till David: "Männen blev oss övermäktiga. De gjorde ett utfall mot oss på fältet, men vi slog dem tillbaka ända till stadsporten.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	24	Då sköt skyttarna uppifrån muren på dina tjänare, så att en del av kungens tjänare dödades. Din tjänare Uria, hetiten, är också död."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	25	Då sade David till budbäraren: "Så skall du säga till Joab: Låt inte detta plåga dig, för svärdet förtär den ene såväl som den andre. Fullfölj med kraft stadens belägring och förstör den. Och inge honom mod."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	26	När Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	27	När sorgetiden var över, sände David bud och lät hämta henne till sitt hus. Hon blev hans hustru och födde honom en son. Men det som David hade gjort misshagade Herren.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	1	Herren sände Natan till David. Han kom till David och sade till honom: "Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	2	Den rike hade får och boskap i mycket stor mängd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	3	Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var som en dotter för honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	4	Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då nändes han inte ta av sina egna får och sin egen boskap för att reda till åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	5	Då blev David alldeles rasande på den mannen och han sade till Natan: "Så sant Herren lever: Den man som har gjort detta förtjänar döden!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	6	Lammet skall han ersätta fyradubbelt, för att han gjorde detta och var så obarmhärtig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	7	Natan sade då till David: "Du är den mannen! Så säger Herren, Israels Gud: Jag har smort dig till konung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	8	Jag har gett dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn. Jag har gett dig Israels och Juda hus. Och om detta hade varit för litet skulle jag ha gett dig ännu mer.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	9	Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i hans ögon? Hetiten Uria har du dödat med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig. Du har dödat honom med ammoniternas svärd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	10	Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus, eftersom du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	11	Så säger Herren: Jag skall sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	12	Du har gjort sådant i hemlighet, men jag skall låta det ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	13	Då sade David till Natan: "Jag har syndat mot Herren." Natan sade till David: "Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du skall inte dö.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	14	Men eftersom du genom denna handling har kommit Herrens fiender att förakta honom, måste den son som just har fötts åt dig dö."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	15	Så gick Natan hem igen. Och Herren lät barnet, som Urias hustru hade fött åt David, drabbas av en svår sjukdom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	16	David bad till Gud för pojken och fastade. När han kom hem låg han hela natten på marken.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	17	Då kom de äldste i hans hus upp till honom för att få honom att resa sig från marken. Men han ville inte, och inte heller åt han något med dem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	18	På sjunde dagen dog barnet. Davids tjänare var rädda för att tala om för honom att barnet hade dött. De tänkte: "När vi talade till honom medan barnet levde, ville han inte lyssna till oss. Hur kan vi då säga honom att barnet har dött? Han kan göra något förfärligt."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	19	Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. David frågade då sina tjänare: "Har barnet dött?" De svarade: "Ja."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	20	Då steg David upp från marken, tvättade sig, smorde sig, bytte om kläder och gick in i Herrens hus och tillbad. När han kom hem igen bad han att man skulle sätta fram mat åt honom, och han åt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	21	Då sade hans tjänare till honom: "Varför gör du så här? Medan barnet levde, fastade du och grät, men så snart barnet har dött, stiger du upp och äter."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	22	Han svarade: "Så länge barnet levde, fastade och grät jag, för jag tänkte: Vem vet, kanske förbarmar sig Herren över mig och låter barnet leva.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	23	Men nu, när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen? Jag kommer att gå till honom, men han kommer inte tillbaka till mig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	24	David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg med henne. Hon födde en son och han gav honom namnet Salomo. Herren älskade honom
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	25	och sände ett budskap med profeten Natan. Och han kallade honom Jedidja, för Herrens skull.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	26	Joab angrep Rabba i ammoniternas land och intog kungastaden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	27	Sedan sände han bud till David och lät säga: "Jag har angripit Rabba och har också intagit Vattenstaden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	28	Samla nu den övriga hären och belägra staden och inta den, annars blir det jag som intar staden och den blir uppkallad efter mig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	29	Då samlade David hela hären och tågade mot Rabba och angrep och intog det.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	30	Han tog kronan från huvudet på deras kung. Den vägde en talent guld och var prydd med ädla stenar, och man satte den på Davids huvud. Och det byte han förde ut ur staden var mycket stort.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	31	Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och järnyxor eller att arbeta vid tegelugnarna. Så gjorde han med alla ammoniternas städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	1	Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förälskad i henne.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	2	Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	3	Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Sima. Jonadab var en mycket klok man.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	4	Han sade nu till honom: "Varför ser du varje morgon så tärd ut, du kungason? Säg mig vad det är!" Amnon svarade honom: "Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	5	Jonadab sade till honom: "Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer för att besöka dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne tillaga maten inför mina ögon så att jag kan se det och få den ur hennes hand."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	6	Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom för att besöka honom, sade Amnon till kungen: "Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	7	Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: "Gå till din bror Amnons hus och laga till mat åt honom."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	8	Då gick Tamar till sin bror Amnons hus, där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och hon gräddade kakorna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	9	Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: "Låt alla gå ut härifrån." När alla hade gått
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	10	sade Amnon till Tamar: "Bär maten hit in till kammaren, så att jag får äta ur din hand." Då tog Tamar kakorna som hon hade bakat och bar dem in i kammaren till sin bror Amnon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	11	Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, tog han tag i henne och sade: "Kom och ligg med mig, min syster."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	12	Men hon svarade honom: "Nej, min bror, kränk mig inte. Sådant får inte ske i Israel. Gör inte en sådan galenskap!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	13	Vart skulle jag då ta vägen med min skam? Och du skulle hållas för en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skall inte neka dig att få mig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	14	Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	15	Därefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne. Det hat han kände mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne. Amnon sade till henne: "Stig upp och gå din väg!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	16	Då sade hon till honom: "Du har ingen orsak till denna stora ondska. Att förskjuta mig vore värre än det andra som du har gjort med mig." Men han ville inte lyssna på henne
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	17	utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: "Driv denna kvinna ut härifrån och regla dörren efter henne!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	18	Tamar hade en fotsid livklädnad på sig, ty i sådana kåpor var kungens döttrar klädda så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	19	tog Tamar aska och strödde på sitt huvud, och den fotsida livklädnaden som hon hade på sig rev hon sönder. Hon lade handen på huvudet och gick där högljutt gråtande.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	20	Då sade hennes bror Absalom till henne: "Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här gå dig djupt till sinnes." Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	21	Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	22	Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont. Ty Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	23	Två år därefter hade Absalom fårklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbjöd alla kungens söner.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	24	Absalom gick till kungen och sade: "Din tjänare skall nu ha fårklippning. Vill inte konungen och hans tjänare följa med mig dit?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	25	Men kungen svarade Absalom: "Nej, min son. Vi kan inte alla gå med, för då skulle vi bli dig till besvär." Fastän Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	26	Då sade Absalom: " Kan då inte min bror Amnon få gå med oss." Kungen frågade honom: "Varför skulle han följa med dig?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	27	Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	28	Och Absalom befallde sina tjänare: "Lägg märke till när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag då säger till er: Hugg ner Amnon, skall ni döda honom. Var inte rädda, det är ju jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	29	Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt alla kungens söner upp, var och en satte sig på sin mulåsna och flydde.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	30	Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner alla kungens söner och att inte en enda av dem fanns kvar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	31	Då steg kungen upp och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	32	Men Jonadab, son till Davids bror Sima, sade: "Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, konungens söner, för det är bara Amnon som är död. Detta har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	33	Min herre konungen skall inte sätta tilltro till ryktet att alla konungens söner är döda. Nej, endast Amnon är död."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	34	Under tiden flydde Absalom. Men den man som höll vakt höjde blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	35	Då sade Jonadab till kungen: "Se, nu kommer konungens söner. Det var ju det som din tjänare sade."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	36	Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast ut i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	37	Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmaj, Ammihurs son, kungen i Gesur, och David sörjde varje dag sin son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	38	Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han där i tre år.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	39	Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, ty han hade blivit tröstad i sin sorg över att Amnon var död.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	1	Joab, Serujas son, förstod att kungen tänkte mycket på Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	2	Då sände Joab bud till Tekoa och lät därifrån hämta en klok kvinna och sade till henne: "Låtsas att du har sorg, tag på dig sorgkläder och smörj dig inte med olja, utan var som en kvinna som länge har sörjt en död.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	3	Gå sedan till kungen och säg detta till honom." Och Joab lade orden i hennes mun.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	4	Kvinnan från Tekoa talade med kungen. Hon föll ner till marken på sitt ansikte och bugade sig och sade: "Hjälp, o konung!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	5	Kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Se, jag är änka, för min man är död.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	6	Din tjänarinna hade två söner. Båda började slåss med varandra ute på marken och ingen fanns som kunde skilja dem åt, så den ene slog ner den andre och dödade honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	7	Nu har hela släkten rest sig upp mot din tjänarinna och de säger: Kom hit med honom som slog ner sin bror så att vi får döda honom, eftersom han tog sin brors liv och dödade honom. Så kan vi också förgöra arvingen. De vill utsläcka den gnista av mig som ännu är kvar genom att inte ge min man vare sig namn eller efterkommande på jordens yta."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	8	Då sade kungen till kvinnan: "Gå hem igen. Jag skall ta mig an din sak."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	9	Kvinnan från Tekoa svarade kungen: "Min herre konung, låt skulden vila på mig och på min fars hus. Konungen och hans tron är utan skuld."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	10	Kungen sade: "Om någon säger något till dig, så för honom till mig, och han skall sedan inte mer besvära dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	11	Då sade hon: "Må konungen komma ihåg Herren, sin Gud, så att inte blodshämnaren kan fördärva ännu mer och så att de inte förgör min son." Då sade han: "Så sant Herren lever, inte ett hår av din son skall falla till marken."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	12	Då sade kvinnan: "Låt din tjänarinna tala ännu ett ord till min herre konungen." Han sade: "Tala."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	13	Kvinnan sade: "Varför har du då tänkt på det sättet mot Guds folk? När konungen talar så, blir han själv skyldig, eftersom konungen inte låter den han förskjutit komma tillbaka.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	14	Vi måste alla dö, och är som vatten som spills på marken och inte kan samlas upp igen. Men Gud tar inte bort livet, utan han tänker ut vägar så att den förskjutne inte skall vara skild från honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	15	Att jag nu har kommit för att tala detta till min herre konungen beror på att folket gjorde mig förskräckt, och då tänkte din tjänarinna: Jag vill tala med konungen, kanske skall konungen uppfylla sin tjänarinnas önskan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	16	Ja, konungen skall lyssna till sin tjänarinna och befria mig från den mans hand som vill utrota både mig och min son från Guds arvedel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	17	Din tjänarinna tänkte: Min herre konungens ord skall ge mig ro, för min herre konungen är lik Guds ängel, han hör både gott och ont. Må nu Herren, din Gud, vara med dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	18	Då svarade kungen kvinnan: "Dölj inte något för mig av det som jag vill fråga dig om." Kvinnan svarade: "Må nu min herre konungen tala."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	19	Då sade kungen: "Har Joab sin hand med i allt detta?" Kvinnan svarade: "Så sant du lever, min herre konung: Ingen kan komma undan det min herre konungen talar, vare sig åt höger eller vänster. Ja, det är din tjänare Joab som befallde mig detta, och han lade i din tjänarinnas mun allt vad jag har sagt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	20	För att ge saken ett annat sken har din tjänare Joab handlat på detta sätt. Men min herre är lik Guds ängel i vishet och vet allt som sker på jorden."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	21	Kungen sade sedan till Joab: "Nåväl, jag skall göra som du vill. Gå nu och hämta tillbaka den unge mannen Absalom."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	22	Då föll Joab ner med ansiktet mot marken och bugade sig och välsignade kungen och sade: "I dag förstår din tjänare att jag har funnit nåd inför dina ögon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tjänares önskan."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	23	Och Joab steg upp och begav sig till Gesur och förde Absalom till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	24	Men kungen sade: "Han skall bege sig till sitt hus, han får inte komma inför mitt ansikte." Och Absalom gick till sitt eget hus och kom inte inför kungens ansikte.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	25	I hela Israel fanns ingen som prisades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	26	När han lät klippa håret på sitt huvud - i slutet av varje år lät han klippa det, eftersom det blev för tungt för honom - så vägde håret tvåhundra siklar efter kungsvikt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	27	Åt Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	28	När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	29	sände han bud efter Joab i avsikt att skicka denne till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sände bud en andra gång, men Joab ville inte komma då heller.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	30	Då sade han till sina tjänare: "Ni ser att Joab har en åker bredvid min och där har han korn. Gå och tänd eld på den." Absaloms tjänare tände då eld på åkern.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	31	Då steg Joab upp och gick hem till Absalom och sade: "Varför har dina tjänare tänt eld på min åker?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	32	Absalom svarade: "Jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit, jag vill skicka dig till kungen för att fråga: 'Varför fick jag komma hem från Gesur? Det hade varit bättre om jag ännu hade varit kvar där.' Nu vill jag komma inför kungens ansikte. Finns det någon missgärning hos mig så må han döda mig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	33	Joab gick då till kungen och berättade detta för honom. Och denne kallade Absalom till sig. Han kom till kungen, föll ner för honom på sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	1	En tid härefter skaffade Absalom sig vagn och hästar och femtio man som sprang framför honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	2	Tidigt varje morgon brukade Absalom ställa sig invid vägen som ledde till porten, och så ofta någon var på väg till kungen för att få en rättssak avdömd, kallade Absalom honom till sig och frågade: "Från vilken stad är du?" När han svarade: "Din tjänare är från den och den av Israels stammar",
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	3	sade Absalom till honom: "Din sak är både god och rätt, men du har ingen som hör på dig hos kungen."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	4	Absalom tillade: "Om ändå jag blev satt till domare i landet, då kunde var och en som hade någon rättssak eller domssak komma till mig, och jag skulle skaffa honom rättvisa."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	5	Och när någon kom fram och ville falla ner för honom, räckte han ut handen och tog tag i honom och kysste honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	6	Så gjorde Absalom med alla israeliter som kom för att få någon sak avdömd hos kungen. Så stal Absalom Israels mäns hjärta.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	7	När fyrtio år hade gått sade Absalom till kungen: "Låt mig gå till Hebron för att infria det löfte som jag har gett åt Herren.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	8	Ty din tjänare gav ett löfte när jag bodde i Gesur i Aram: Om Herren låter mig komma tillbaka till Jerusalem, skall jag tjäna Herren."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	9	Kungen sade till honom: "Gå i frid." Då steg han upp och begav sig till Hebron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	10	Men Absalom sände i hemlighet ut budbärare till alla Israels stammar och lät säga: "När ni hör basunen ljuda, skall ni säga: Nu är Absalom kung i Hebron!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	11	Tvåhundra män från Jerusalem hade följt med Absalom. De hade blivit inbjudna och följde med i god tro helt ovetande.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	12	Medan Absalom offrade slaktoffer, sände han bud och lät hämta giloniten Ahitofel, Davids rådgivare, från hans stad Gilo. Sammansvärjningen växte i styrka och allt fler bland folket gick över till Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	13	En budbärare kom till David och sade: "Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	14	Då sade David till alla de tjänare som var med honom i Jerusalem: "Kom, vi måste fly! Annars finns ingen räddning för oss undan Absalom. Skynda er i väg! Han kan plötsligt komma över oss och dra olycka över oss och slå staden med svärd."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	15	Kungens tjänare svarade kungen: "Vad än vår herre konungen beslutar, är vi dina lydiga tjänare."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	16	Och kungen gav sig i väg och allt hans husfolk följde honom. Men kungen lämnade kvar tio av sina bihustrur för att se efter huset.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	17	När kungen drog ut, följde hela folket efter honom. Men de stannade vid det sista huset.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	18	Alla hans tjänare och alla kereteerna och peleteerna drog förbi honom. Och alla de sexhundra gatiterna som hade följt med honom från Gat gick förbi framför kungen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	19	Då sade kungen till gatiten Ittaj: "Varför går också du med oss? Vänd om och stanna hos kungen. Du är ju en främling och dessutom landsflyktig från ditt land.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	20	Du kom i går, skulle jag då i dag låta dig irra omkring med oss när jag nu ger mig av, vart det nu bär hän? Vänd tillbaka och tag dina bröder med dig. Nåd och sanning vare med dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	21	Men Ittaj svarade kungen: "Så sant Herren lever och så sant min herre konungen lever: Där min herre konungen är, där vill också din tjänare vara, det må gälla liv eller död."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	22	Då sade David till Ittaj: "Kom då och gå med oss." Och gatiten Ittaj följde då med tillsammmans med alla sina män och alla barn som han hade med sig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	23	Hela landet grät högljutt när folket drog fram. Då kungen gick över bäcken Kidron, följde allt folket med och tog vägen åt öknen till.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	24	Där var också Sadok tillsammans med alla leviterna, och de bar med sig Guds förbundsark. Men de satte ner Guds ark, till dess att allt folket hade hunnit gå ut ur staden och Ebjatar kommit dit upp.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	25	Då sade kungen till Sadok: "För tillbaka Guds ark in i staden. Om jag finner nåd för Herrens ögon skall han föra mig tillbaka så att jag åter får se honom och hans boning.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	26	Men om han säger: Jag finner inte behag i dig - se, här är jag, han må göra med mig vad han finner för gott."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	27	Kungen sade vidare till prästen Sadok: "Är du inte en siare? Vänd tillbaka till staden i frid, tillsammans med era båda söner - din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	28	Jag vill dröja vid vadställena i öknen, till dess att bud kommer från er med underrättelser till mig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	29	Då förde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och de stannade där.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	30	Men David gick gråtande uppför Oljeberget med täckt huvud och bara fötter. Allt folket som följde honom täckte också över sina huvuden och gick dit upp under gråt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	31	När det blev berättat för David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: " Herre, förvandla Ahitofels råd till dårskap."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	32	David kom upp på bergstoppen där han ville tillbe Gud, se då kom arkiten Husaj mot honom med sönderrivna kläder och med jord på huvudet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	33	David sade till honom: "Om du följer med mig blir du bara till besvär för mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	34	Men om du vänder tillbaka till staden och säger till Absalom: 'Din tjänare vill jag vara, o konung. Jag har förut varit din fars tjänare, men nu vill jag vara din tjänare', då kan du göra Ahitofels råd om intet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	35	Där har du också prästerna Sadok och Ebjatar. Allt vad du får höra från kungens hus skall du berätta för prästerna Sadok och Ebjatar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	36	Deras två söner är med dem där, Sadok har Ahimaas och Ebjatar har Jonatan. Genom dem kan ni sända bud till mig om allt ni får höra."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	37	Och Husaj, Davids vän, kom in i staden när Absalom drog in i Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	1	När David hade gått ett stycke från bergstoppen, kom Siba, Mefibosets tjänare, emot honom med ett par packåsnor som bar tvåhundra bröd, etthundra russinkakor, etthundra fruktkakor och en lägel vin.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	2	Kungen frågade honom: "Varför har du med dig detta?" Siba svarade: "Åsnorna skall konungens husfolk ha att rida på, brödet och fruktkakorna skall tjänarna ha att äta och vinet skall de som blir utmattade i öknen ha att dricka."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	3	Kungen sade: "Men var är din herres son?" Siba svarade kungen: "Han är kvar i Jerusalem, för han tänkte: I dag skall Israels hus ge mig tillbaka min fars rike."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	4	Då sade kungen till Siba: "Allt vad Mefiboset äger skall vara ditt." Siba svarade: "Jag bugar mig till jorden. Låt mig finna nåd inför dina ögon, min herre konung."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	5	När kung David hade kommit till Bahurim, kom en man ut därifrån och han var släkt med Sauls hus. Han hette Simei och var son till Gera. Han kom fram och for ut i förbannelser.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	6	Han kastade sten på David och alla kung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgav denne både till höger och till vänster.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	7	Simei förbannade David och sade: "Försvinn, försvinn, du blodsman, du fördärvets man!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	8	Herren har låtit allt blod från Sauls hus komma tillbaka över dig, du som blev konung i hans ställe. Herren ger nu kungadömet i din son Absaloms hand. Se hur din ondska har drabbat dig, för en blodsman är du."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	9	Då sade Abisaj, Serujas son, till kungen: "Varför skall den där döda hunden få förbanna min herre konungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	10	Men kungen sade: "Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Må han förbanna. Ty om Herren har befallt honom att förbanna David, vem kan då säga: Varför gör du så?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	11	David sade vidare till Abisaj och alla sina tjänare: "Se, min son som har utgått från mitt eget liv söker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	12	Kanske skall Herren se till mitt elände, så att Herren vänder hans förbannelse i dag mig till godo."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	13	David fortsatte med sina män på vägen fram medan Simei gick jämsides med honom längs berget och förbannade och kastade stenar och jord efter honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	14	Kungen med allt folket som följde honom kom fram utmattade, och han vilade ut där.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	15	Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels män, kommit till Jerusalem, och Ahitofel var med honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	16	När nu arkiten Husaj, Davids vän, kom till Absalom ropade Husaj till honom: "Leve konungen! Leve konungen!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	17	Absalom sade till Husaj: "Är det så du visar trofasthet mot din vän? Varför har du inte följt med din vän?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	18	Husaj svarade Absalom: "Nej, den som Herren och detta folk och alla Israels män har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	19	Dessutom, vem skulle jag tjäna om inte hans son? Så som jag har tjänat din far, så vill jag tjäna dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	20	Absalom sade till Ahitofel: "Vad råder du oss att göra?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	21	Ahitofel sade till Absalom: "Gå in till din fars bihustrur, som han har lämnat kvar för att se efter huset. Då får hela Israel höra att du gjort dig förhatlig för din far, och så styrks modet hos alla dem som är med dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	22	Därefter slog man upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	23	På den tiden ansågs ett råd som Ahitofel gav lika mycket värt som om man hade frågat Gud till råds. Så mycket värderades hans råd av både David och Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	1	Ahitofel sade till Absalom: "Låt mig välja ut tolvtusen män, så skall jag bryta upp och förfölja David i natt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	2	Jag skall komma över honom medan han är utmattad och modlös och göra honom skräckslagen, och allt hans folk kommer då att fly. Bara kungen skall jag döda.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	3	Allt folket skall jag föra tillbaka till dig. När alla återvänt, förutom den man du söker, skall hela folket få frid."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	4	Detta förslag gillade Absalom och alla de äldste i Israel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	5	Men Absalom sade: "Kalla också hit arkiten Husaj och låt oss höra vad han har att säga."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	6	När Husaj kom in till Absalom, sade Absalom till honom: "Det här rådet har Ahitofel gett. Skall vi göra som han säger? Om inte, vad tycker du?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	7	Husaj svarade Absalom: "Det är inget bra råd som Ahitofel har gett den här gången."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	8	Han fortsatte: "Du känner din far och hans män, de är hjältar och rasande som en björnhona som man har tagit ungarna ifrån ute på marken. Din far är en krigare och han vilar inte med sitt folk under natten.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	9	Han har nu gömt sig i någon håla eller på något annat ställe. Om nu redan i det första anfallet några skulle falla, skulle var och en som fick höra detta säga: Absaloms folk har lidit nederlag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	10	Då skulle även den tappraste, med ett hjärta som ett lejon, helt tappa modet. För hela Israel vet att din far är en hjälte och att de som följer honom är tappra män.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	11	Därför är nu mitt råd att du låter hela Israel från Dan ända till Beer-Sheba samlas till dig, så talrikt som sanden vid havet, och att du själv också går ut i striden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	12	När vi så stöter på honom var han än finns, skall vi slå ner på honom så som daggen faller över marken. Och inte en enda skall bli kvar, varken han själv eller någon av de män som är med honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	13	Om han drar sig tillbaka in i någon stad, skall hela Israel kasta linor omkring den staden och dra ner den i dalen, till dess inte minsta lilla sten finns kvar av den."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	14	Då sade Absalom och alla Israels män: "Arkiten Husajs råd är bättre än Ahitofels råd." Ty Herren hade ordnat det så att Ahitofels goda råd gjordes om intet, för att Herren skulle bringa olycka över Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	15	Husaj sade till prästerna Sadok och Ebjatar: "Det och det rådet har Ahitofel gett Absalom och de äldste i Israel, men jag har gett det och det rådet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	16	Sänd nu genast bud och låt säga till David: Stanna inte över natten vid vadställena i öknen utan gå över, så att kungen och allt hans folk inte blir utplånade."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	17	Jonatan och Ahimaas höll till vid Rogelskällan. En tjänstekvinna gick med bud till dem, och sedan brukade de själva gå med budskapet till kung David. Ty de kunde inte gå in i staden och visa sig där.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	18	Men en pojke fick se dem och berättade det för Absalom. Då skyndade sig de båda i väg till Bahurim och gick in till en man som på sin gård hade en brunn och i den steg de ner.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	19	Hans hustru tog ett skynke och bredde ut det över brunnsöppningen och strödde gryn ovanpå, så att ingen kunde märka något.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	20	När Absaloms tjänare kom in i huset till kvinnan och frågade efter Ahimaas och Jonatan, svarade hon dem: "De gick över bäcken." Sedan de sökt efter dem men inte funnit dem, återvände de till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	21	När de hade givit sig av, steg männen upp ur brunnen och gick med sitt budskap till kung David. De sade till honom: "Bryt upp och skynda er över vattnet, för det och det rådet har Ahitofel gett angående er."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	22	Då bröt David upp med allt det folk han hade hos sig och gick över Jordan. När det ljusnade saknades inte en enda, utan alla hade kommit över Jordan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	23	När Ahitofel såg att hans råd inte följdes, sadlade han sin åsna och bröt upp och for hem till sin stad, och sedan han hade ordnat med sitt hus, hängde han sig. Så dog han och blev begravd i sin fars grav.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	24	David hade kommit till Mahanajim, när Absalom och alla Israels män som var med honom gick över Jordan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	25	Absalom hade satt Amasa i Joabs ställe över hären. Amasa var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade gått in till Abigal, Nahas dotter, Serujas syster, Joabs mor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	26	Israel och Absalom slog läger i Gileads land.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	27	När David hade kommit till Mahanajim, hade Sobi, Nahas son, från Rabba i ammoniternas land, och Makir, Ammiels son från Lo-Debar, och Barsillaj, en gileadit från Rogelim,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	28	fört dit sängar, skålar, lerkärl, vete, korn, mjöl, rostade ax, bönor, linsärter, annat rostat,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	29	honung, gräddmjölk, får och ost av komjölk till mat åt David och hans folk. Ty de tänkte: "Folket är hungrigt, trött och törstigt i öknen."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	1	David mönstrade sitt folk och satte befälhavare över dem, somliga över tusen och andra över hundra.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	2	Därefter sände han i väg folket: en tredjedel under Joabs befäl, en tredjedel under Abisajs, Serujas sons, Joabs brors, befäl och en tredjedel under gatiten Ittajs befäl. Kungen sade till folket: "Jag vill också själv dra ut med er."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	3	Men folket sade: "Du får inte gå med, för om vi måste fly bryr de sig inte om oss, och om än hälften av oss stupar bryr sig ingen om det. Men du är lika mycket värd som tiotusen av oss. Därför är det bättre om du kan komma oss till hjälp från staden."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	4	Då sade kungen till dem: "Jag skall göra det ni anser vara bäst." Kungen ställde sig vid sidan av porten, medan allt folket drog ut i avdelningar på hundra och tusen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	5	Men kungen befallde Joab, Abisaj och Ittaj och sade: "För min skull, far varsamt fram med min pojke Absalom." Allt folket hörde hur kungen gav denna befallning om Absalom till alla befälhavarna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	6	Så drog trupperna ut på fältet för att möta israeliterna, och det kom till strid i Efraims skog.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	7	Där blev Israels folk slaget av Davids tjänare. Det blev ett stort manfall, tjugotusen man stupade där den dagen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	8	Striden bredde ut sig över hela trakten, och skogen krävde fler offer bland folket den dagen än svärdet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	9	Och Absalom stötte på några av Davids tjänare. Han red då på sin mulåsna. När mulåsnan kom in under en stor terebint med täta grenar, fastnade hans huvud i terebinten, och han blev hängande mellan himmel och jord, medan mulåsnan som han satt på gick vidare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	10	En man såg det och berättade det för Joab och sade: "Jag såg Absalom hänga där borta i en terebint."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	11	Då sade Joab till mannen som berättade detta för honom: "Du såg honom! Varför slog du honom inte genast till marken? Jag skulle då ha gett dig tio siklar silver och ett bälte."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	12	Men mannen svarade Joab: "Om jag än fick väga upp tusen siklar silver i mina händer, skulle jag inte lyfta min hand mot kungens son, för kungen har ju befallt dig och Abisaj och Ittaj, så att vi har hört det: Var rädda om min pojke Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	13	Om jag hade handlat svekfullt och tagit hans liv, hade du säkert lämnat mig i sticket, eftersom ingenting kan döljas för kungen."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	14	Joab sade: "Jag vill inte slösa tid här med dig." Därefter tog han tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms hjärta, medan denne ännu var vid liv där under terebinten.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	15	Och tio unga män, Joabs vapenbärare, omringade Absalom och högg honom till döds.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	16	Sedan blåste Joab i hornet, och folket upphörde att förfölja Israel, ty Joab höll tillbaka sina trupper.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	17	De tog Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenröse över honom. Och hela Israel flydde, var och en till sitt tält.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	18	Medan Absalom ännu levde hade han låtit resa en minnessten åt sig, som står i Kungsdalen, ty han tänkte: "Jag har ingen son som kan bevara minnet av mitt namn." Den stenen hade han uppkallat efter sitt namn, och den heter än i dag Absaloms minnesvård.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	19	Ahimaas, Sadoks son, sade: "Låt mig springa i väg till kungen med det glada budskapet att Herren har dömt honom fri från hans fienders hand."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	20	Men Joab sade till honom: "I dag blir du ingen glädjebudbärare. En annan dag kan du bära fram goda nyheter, men i dag förkunnar du inga goda nyheter eftersom kungens son är död."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	21	Därefter sade Joab till en nubier: "Gå och berätta för kungen vad du har sett." Nubiern föll ner för Joab och sprang sedan i väg.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	22	Men Ahimaas, Sadoks son, sade än en gång till Joab: "Vad som än må ske, låt mig också få springa i väg efter nubiern." Joab sade: "Varför vill du springa i väg min son, då detta inte är ett glädjebud som ger någon lön?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	23	Han svarade: "Vad som än händer, vill jag springa i väg." Då sade Joab till honom: "Spring då." Och Ahimaas rusade i väg över Jordanslätten och hann förbi nubiern.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	24	Under tiden satt David inne i porten. Och väktaren gick upp på porttaket invid muren. Då fick han ögonen på en man som kom springande ensam.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	25	Väktaren ropade för att meddela kungen, och kungen sade: "Är han ensam så har han ett glädjebud att frambära". Och han kom allt närmare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	26	Därefter fick väktaren se en annan man komma springande, och väktaren ropade till portvakten: "Se, ännu en man kommer springande ensam." Kungen sade: "Också han kommer med ett glädjebud."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	27	Väktaren sade: "Efter sättet att springa verkar den förste vara Ahimaas, Sadoks son". Då sade kungen: "Det är en god man, han kommer säkert med ett gott budskap."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	28	Ahimaas ropade till kungen: "Allt är väl!" Därefter böjde han sig ner till marken på sitt ansikte inför kungen och sade: "Lovad vare Herren, din Gud, som har prisgivit de män som lyfte sin hand mot min herre konungen!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	29	Då frågade kungen: "Är allt väl med min pojke Absalom?" Ahimaas svarade: "Jag såg att det var stor förvirring när Joab sände i väg kungens andre tjänare och mig, din tjänare, men jag vet inte vad det gällde."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	30	Kungen sade: "Gå åt sidan och stå kvar här." Då gick han åt sidan och väntade.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	31	Just då kom nubiern, och han sade: "Min herre konung, tag emot ett glädjebud, för Herren har i dag dömt dig fri från alla dem som reste sig upp mot dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	32	Kungen frågade nubiern: "Är allt väl med min pojke Absalom?" Nubiern svarade: "Må det gå med min herre konungens fiender och med alla som reser sig upp mot dig för att skada dig, så som det har gått med den pojken."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	33	Då blev kungen mycket upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Medan han gick ropade han: "Min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	1	Man berättade för Joab: "Se, kungen gråter och sörjer Absalom."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	2	Och segern blev den dagen förvandlad till sorg för allt folket, eftersom de på den dagen fick höra hur kungen sörjde för sin sons skull.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	3	Folket smög sig den dagen in i staden så som folk gör när de skäms över att de har flytt i en strid.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	4	Men kungen hade dolt sitt ansikte och han klagade med hög röst: "Min son Absalom! Absalom, min son, min son!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	5	Då gick Joab in i huset till kungen och sade: "I dag har du fått alla dina tjänare att skämmas, de som i dag har räddat ditt liv och dina söners och döttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	6	Du älskar ju dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig. Du har visat i dag att dina befälhavare och tjänare inget betyder för dig, för i dag förstår jag att om Absalom varit vid liv men vi andra döda, skulle du ha varit nöjd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	7	Res dig nu och gå ut och tala vänligt till dina tjänare. För jag svär vid Herren att om du inte gör det, skall inte en enda stanna kvar hos dig över natten, och det skall bli mycket värre för dig än allt det onda som drabbat dig från din ungdom ända till nu."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	8	Då steg kungen upp och satte sig i porten. Och det meddelades till alla trupperna: "Kungen sitter nu i porten." Då kom alla trupperna och ställde upp sig framför kungen. Men israeliterna hade flytt, var och en till sitt tält.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	9	Allt folket i alla Israels stammar tvistade med varandra och sade: "Kungen har räddat oss ur våra fienders hand och befriat oss från filisteerna, men nu har han tvingats fly ut ur landet för Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	10	Men Absalom som vi smorde till kung över oss har blivit dödad i striden. Varför säger ni ingenting om att föra kungen tillbaka?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	11	Kung David sände bud till prästerna Sadok och Ebjatar och lät säga: "Säg till de äldste i Juda: Varför skall ni vara de sista att hämta kungen hem igen? Ty vad hela Israel talar om har kommit till kungens kännedom där han bor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	12	Ni är ju mina bröder, mitt eget kött och blod. Varför skall ni då vara de sista att hämta kungen tillbaka?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	13	Och säg till Amasa: Är du inte mitt kött och blod? Må Gud straffa mig både nu och senare, om du inte för all framtid blir överbefälhavare hos mig i Joabs ställe."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	14	På så sätt vände han alla Juda mäns hjärtan som vore de en man, så att de sände detta budskap till kungen: "Vänd tillbaka, du och alla dina tjänare."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	15	Så vände kungen tillbaka och kom till Jordan. Då hade Juda män redan kommit till Gilgal för att möta kungen och föra honom över Jordan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	16	Benjaminiten Simei, Gerars son, som var från Bahurim, skyndade sig och kom ner med Juda män för att möta kung David.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	17	Med honom följde tusen man från Benjamin och även Siba som hade varit tjänare i Sauls hus, och hans femton söner och tjugo tjänare var med. Dessa skyndade till Jordan före kungen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	18	De gick över vid vadstället för att föra över kungens familj och för att göra allt efter hans önskemål. Simei, Gerars son, föll ner inför kungen, när denne skulle fara över Jordan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	19	Han sade till kungen: "Herre, tillräkna mig inte min missgärning och tänk inte på hur illa din tjänare gjorde den dag då min herre konungen drog ut från Jerusalem. Må konungen inte lägga det på hjärtat.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	20	För jag, din tjänare, vet att jag har syndat. Därför har jag i dag som den förste i hela Josefs hus kommit hit ner för att möta min herre konungen."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	21	Då sade Abisaj, Serujas son: "Borde inte Simei mista livet när han har förbannat Herrens smorde."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	22	Men David svarade: "Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner, eftersom ni i dag står mig emot? Skulle väl i dag någon dödas i Israel? Skulle jag inte veta att i dag är det jag som är kung i Israel?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	23	Och kungen sade till Simei: "Du skall inte dö." Kungen gav honom sin ed på detta.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	24	Mefiboset, Sauls son, kom också ner för att möta kungen. Han hade varken ansat fötter eller skägg eller tvättat sina kläder från den dag då kungen drog bort till den dag då han kom välbehållen tillbaka.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	25	När han kom från Jerusalem för att möta kungen, sade kungen till honom: "Varför följde du inte med mig, Mefiboset?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	26	Han svarade: "Min herre konung, min tjänare bedrog mig, för din tjänare sade till honom: Låt sadla min åsna. Jag vill sätta mig på den och följa med konungen. Din tjänare är ju halt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	27	Han förtalade din tjänare hos min herre konungen. Min herre konungen är dock som Guds ängel, så gör därför vad som är gott i dina ögon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	28	Ty hela min fars hus förtjänade inget annat än döden inför min herre konungen, ändå lät du din tjänare sitta bland dem som får äta vid ditt bord. Vilken rätt har jag då mer att vädja inför konungen?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	29	Kungen sade till honom: "Varför talar du mer om detta? Jag har sagt att du och Siba skall dela marken."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	30	Då sade Mefiboset till kungen: "Han får gärna ta alltsammans, när nu min herre konungen har kommit välbehållen hem."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	31	Gileaditen Barsillaj hade kommit ner från Rogelim och gick med kungen till Jordan för att ledsaga honom över.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	32	Barsillaj var då mycket gammal, åttio år. Han hade sörjt för kungens behov medan denne var i Mahanajim, för han var en mycket rik man.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	33	Kungen sade till Barsillaj: "Du skall följa med mig, så skall jag sörja för dina behov hemma hos mig i Jerusalem."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	34	Men Barsillaj svarade kungen: "Hur många år kan jag väl ha kvar att leva, så att jag skulle följa med konungen upp till Jerusalem?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	35	Jag är nu åttio år gammal. Kan jag skilja mellan bra och dåligt? Eller kan din tjänare känna smaken på vad han äter eller dricker? Eller kan jag ännu höra sångare och sångerskor sjunga? Varför skulle då din tjänare bli ytterligare en börda för min herre konungen?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	36	Din tjänare skall bara gå med konungen över Jordan ett kort stycke. Varför skulle väl konungen ge mig en sådan belöning?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	37	Låt din tjänare få vända tillbaka, så att jag får dö i min egen stad, nära min fars och mors grav. Se, här är din tjänare Kimham, låt honom få följa med min herre konungen. Gör för honom vad som är gott i dina ögon."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	38	Då sade kungen: "Kimham skall följa med mig och jag skall göra för honom vad som är gott i dina ögon. Allt vad du begär av mig skall jag göra för dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	39	Och hela hären gick över Jordan, och sedan kungen hade gått över, kysste han Barsillaj och välsignade honom. Sedan vände Barsillaj tillbaka hem igen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	40	Kungen drog nu till Gilgal och Kimham följde med honom. Hela Juda tillsammans med hälften av Israels folk förde kungen dit.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	41	Men då kom alla Israels män till kungen och sade till honom: "Varför har våra bröder, Juda män, fått stjäla dig och föra konungen och hans familj över Jordan tillsammans med Davids män?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	42	Alla Juda män svarade Israels män: "Kungen står oss närmast. Varför blir ni upprörda över det? Har vi levt på kungen eller skaffat oss fördelar genom honom?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	43	Men Israels män svarade Juda män: "Vi har tio gånger större del i kungen, alltså även i David. Varför har ni då föraktat oss? Var det inte vi som först talade om att hämta vår kung tillbaka?" Men Juda män använde ännu hårdare ord än Israels män.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	1	Där var nu av en händelse en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Han blåste i hornet och sade: "Vi har ingen del i David, ingen arvslott i Isais son. Var och en till sitt tält, Israel!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	2	Då övergav alla Israels män David och följde Seba, Bikris son. Men Juda män höll sig till sin kung, från Jordan ända till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	3	David kom nu till sitt palats i Jerusalem, och kungen tog de tio bihustrur som han hade lämnat kvar för att se efter palatset, och satte dem i ett särskilt hus under bevakning. Han gav dem underhåll men gick inte in till dem. Där förblev de instängda till sin död och levde som änkor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	4	Kungen sade till Amasa: "Kalla samman Juda män åt mig inom tre dagar och inställ dig här även du."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	5	Amasa gav sig då i väg för att kalla samman Juda. Men när han dröjde över den bestämda tiden,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	6	sade David till Abisaj: "Nu kommer Seba, Bikris son, att göra oss mer skada än Absalom. Tag din herres tjänare och sätt efter honom, så att han inte finner några befästa städer och undkommer oss."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	7	Så drog Joabs män tillsammans med kereteerna och peleteerna och alla hjältarna ut efter honom. De drog ut från Jerusalem för att sätta efter Seba, Bikris son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	8	När de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa mot dem. Joab var då klädd i sin vapendräkt, och ovanpå den hade han ett bälte med ett svärd i skidan, fäst vid höften. När han nu gick fram, föll det ut.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	9	Joab sade till Amasa: "Är allt väl, min bror?" Och Joab fattade Amasa i skägget med högra handen för att kyssa honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	10	Då Amasa inte var på sin vakt mot det svärd som Joab hade i handen, gav Joab honom en stöt i buken med det så att hans inälvor rann ut på marken. Så dog han, utan att Joab behövde ge en andra stöt. Sedan fortsatte Joab och hans bror Abisaj att förfölja Seba, Bikris son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	11	En av Joabs män som stod bredvid Amasa ropade: "Var och en som är Joabs vän och står på Davids sida - följ Joab!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	12	Amasa låg badande i sitt blod mitt på vägen. När mannen såg att allt folket stannade, förde han undan Amasa från vägen in på åkern och kastade ett skynke över honom, eftersom han såg att alla som kom förbi stannade.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	13	Så snart man hade lyft undan honom från vägen, följde alla efter Joab för att förfölja Seba, Bikris son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	14	Seba drog genom alla Israels stammar till Abel, det vill säga Bet-Maaka, och genom hela Habberim. Och folk samlades och följde honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	15	Men Joab kom och belägrade honom i Abel Bet-Hammaaka och kastade upp en jordvall mot staden som nådde fram till yttermuren. Allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och få den att falla.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	16	Då ropade en klok kvinna från staden: "Lyssna! Lyssna! Säg till Joab att han kommer hit så att jag får tala med honom."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	17	När han kom fram till kvinnan frågade hon: "Är du Joab?" Han svarade: "Ja." Hon sade till honom: "Lyssna till din tjänarinnas ord." Han svarade: "Jag lyssnar."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	18	Då sade hon: "Förr brukade man säga: 'I Abel skall man fråga till råds.' Sedan blev saken avklarad.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	19	Vi är de mest fridsamma och trofasta i Israel, och du försöker fördärva en stad som är en moder i Israel. Varför vill du utplåna Herrens arvedel?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	20	Joab svarade: "Nej aldrig, aldrig, att jag skulle vilja utplåna eller förstöra!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	21	Så är det inte. Men en man från Efraims bergsbygd, han heter Seba, Bikris son, har rest sig upp mot kung David. Lämna bara ut honom så skall jag dra bort från staden." Kvinnan svarade Joab: "Hans huvud skall kastas ut till dig över muren."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	22	Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, och de högg huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då blåste han i hornet, och de drog bort från staden, var och en till sitt tält. Och Joab vände tillbaka till kungen i Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	23	Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	24	Adoram var ansvarig för tvångsarbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	25	Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar präster.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	26	Också jairiten Ira var präst hos David.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	1	Under Davids tid uppstod en hungersnöd som varade tre år i följd. Då sökte David Herrens ansikte. Herren svarade: "Detta sker på grund av Saul och hans blodbefläckade hus, därför att han dödade gibeoniterna."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	2	Då kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. - Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. Fastän Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul i sin nitälskan för Israels barn och Juda försökt döda dem. -
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	3	David sade till gibeoniterna: "Vad skall jag göra för er? Och hur skall jag bringa försoning, så att ni välsignar Herrens arvedel?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	4	Gibeoniterna svarade honom: "Vi begär inte silver och guld av Saul och hans hus, inte heller har vi rätt att döda någon man i Israel." David frågade: "Vad begär ni då att jag skall göra för er?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	5	De svarade kungen: "Den man som ville förgöra oss och planerade att utrota oss så att vi inte skulle ha någon plats i Israels land,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	6	av hans söner må sju utlämnas till oss, så att vi får hänga upp dem inför Herren i Sauls, Herrens utvaldes, Gibea." Kungen sade: "Jag skall utlämna dem."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	7	Men kungen skonade Mefiboset, son till Sauls son Jonatan, på grund av den ed som David och Sauls son Jonatan hade svurit varandra inför Herren.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	8	Kungen tog de båda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboset, och de fem söner som Mikal, Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillais son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	9	Dem överlämnade han i gibeoniternas händer, och de hängde upp dem på berget inför Herren, så att de alla sju dog på en gång. Det var under de första skördedagarna, när kornskörden började, som de blev dödade.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	10	Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdräkt och bredde ut den åt sig ovanpå klippan, från det att skörden började till dess att vattnet från himlen strömmade ner över kropparna. Hon tillät inte himlens fåglar att slå ner på dem om dagen, inte heller markens vilda djur om natten.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	11	När det blev berättat för David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	12	gav sig David i väg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från invånarna i Jabesh i Gilead. Dessa hade lagt beslag på deras kroppar från den öppna platsen i Bet-Shan, där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna besegrade Saul på Gilboa berg.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	13	När David hade hämtat Sauls och hans son Jonatans ben därifrån, samlade man också ihop de upphängdas ben.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	14	Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i den grav som tillhörde Sauls far Kish. Man gjorde allt vad kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	15	Filisteerna började på nytt krig mot Israel, och David drog ner med sina tjänare. De stred mot filisteerna, och David blev utmattad.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	16	Och Jisbo-Benob, en av rafaeernas ättlingar, tänkte då döda David. Han hade en lans som vägde trehundra siklar koppar och var iklädd en ny rustning.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	17	Men Abisaj, Serujas son, kom honom till undsättning och dödade filisteen. Då tog Davids män en ed av honom: "Du får inte mer dra ut med oss i striden. Du får inte släcka Israels lampa."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	18	Åter utbröt strid med filisteerna vid Gob. Det var då husatiten Sibbekaj dräpte Saf, en av rafaeernas ättlingar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	19	Ännu en gång blev det strid med filisteerna vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son från Betlehem, slog då ihjäl gatiten Goliat, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	20	Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	21	När han hånade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Simea, Davids bror.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	22	Dessa fyra var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	1	David sjöng till Herren denna sång, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	2	Han sade: Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	3	min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	4	Till Herren, den högtlovade, ropar jag, och från mina fiender blir jag räddad.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	5	Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar förskräckte mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	6	Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror föll över mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	7	I min nöd åkallade jag Herren, till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop nådde hans öron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	8	Då skakade jorden och bävade, himlens grundvalar darrade, de skakade, ty hans vrede var upptänd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	9	Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	10	Han sänkte himlen och for ner, mörka moln var under hans fötter.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	11	Han for på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	12	Han gjorde mörker till hyddor som omslöt honom, vattenmassor, tjocka moln.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	13	Ur glansen framför honom flammade klot av eld.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	14	Herren dundrade från himlen, den Högste lät höra sin röst.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	15	Han sköt pilar och skingrade dem, blixtar och förvirrade dem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	16	Havets bäddar kom i dagen, jordens grundvalar blev synliga, genom Herrens näpst, för hans vredes stormvind.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	17	Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	18	Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var mig för starka.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	19	De överföll mig på min olyckas dag, men Herren blev mitt stöd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	20	Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig, ty han har mig kär.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	21	Herren gjorde väl med mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	22	Ty jag höll mig på Herrens vägar, jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	23	Alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag inte vika ifrån mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	24	Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	25	Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	26	Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	27	Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	28	Du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon är emot de stolta, du ödmjukar dem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	29	Ty du, Herre, är min lampa, Herren gör mitt mörker ljust.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	30	Med dig kan jag slå ner fiendehärar, med min Gud stormar jag murar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	31	Guds väg är fullkomlig. Herrens tal är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	32	Ty vem är Gud förutom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	33	Gud är mitt starka värn, han leder den fullkomlige på hans väg,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	34	Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	35	Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	36	Du ger mig din frälsnings sköld, ditt saktmod gör mig stor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	37	Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	38	Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem. Jag vände inte tillbaka, förrän jag hade gjort slut på dem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	39	Jag gjorde slut på dem, jag slog dem, och de reste sig inte, de föll under mina fötter.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	40	Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	41	Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	42	De såg sig omkring, men där fanns ingen räddare, till Herren, men han svarade dem inte.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	43	Jag stötte sönder dem till stoft på marken, jag krossade dem och trampade på dem som smuts på gatan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	44	Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud för hednafolk, folkslag jag inte kände blev mina tjänare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	45	Främlingar kom krypande för mig, så snart de hörde talas om mig lydde de mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	46	Främlingarnas mod vissnade bort, med bävan övergav de sina fästen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	47	Herren lever! Välsignad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	48	Gud, du har givit mig hämnd och lagt folken under mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	49	Du har fört mig ut från mina fiender du har upphöjt mig över mina motståndare, och räddat mig från våldsmän.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	50	Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre, och lovsjunga ditt namn.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	51	Ty du ger din kung stor seger, du handlar nådigt mot din smorde, mot David och hans efterkommande till evig tid.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	1	Dessa är Davids sista ord. Så säger David, Isais son, så säger den man som blev högt upphöjd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige sångare:
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	2	Herrens Ande har talat genom mig, hans ord är på min tunga.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	3	Israels Gud har talat, Israels klippa har sagt till mig: "Den som regerar över människor i rättfärdighet, den som regerar i Guds fruktan,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	4	han är lik morgonens ljus när solen går upp, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	5	Är det inte så med mitt hus inför Gud? Han har slutit med mig ett evigt förbund, i allt ordnat och tryggat. Ja, all min frälsning och allt jag begär låter han växa upp.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	6	Men de onda är alla lika bortkastade törnen, som man ej kan ta i med handen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	7	Den som rör vid dem rustar sig med järn och med spjutskaft De måste brännas upp i eld på stället.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	8	Dessa är namnen på Davids hjältar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den främste bland kämparna. Han svängde sitt spjut över åttahundra slagna på en gång.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	9	Efter honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som var med David när de hånade filisteerna som hade samlats där till strid. Israels män drog sig då tillbaka,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	10	men Eleasar höll stånd och angrep filisteerna till dess att hans hand blev så trött att den satt som klistrad vid svärdet. Herren gav en stor seger den dagen. Och folket vände om efter Eleasar, men endast för att plundra.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	11	Efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gång hade filisteerna samlats i en skara vid en åker full med linsärter. Folket flydde för filisteerna,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	12	men Samma ställde sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna. Och Herren gav en stor seger.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	13	En gång drog tre av de trettio främsta männen ner och kom vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filisteer hade slagit läger i Refaimdalen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	14	David befann sig då på borgen, medan en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	15	David greps av begär och sade: "Om någon ändå ville ge mig vatten att dricka från brunnen vid Betlehems stadsport!"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	16	Då bröt sig de tre hjältarna igenom filisteernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men han ville inte dricka det utan göt ut det för Herren.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	17	Han sade: " Herre, aldrig skulle jag göra detta! Skulle jag dricka de mäns blod, som gick ut med fara för sina liv?" Han ville därför inte dricka det. Sådant hade de tre hjältarna gjort.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	18	Abisaj, bror till Joab, Serujas son, var den främste av tre andra. Han svängde sitt spjut över trehundra slagna och hade ett aktat namn bland de tre.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	19	Han var mer ansedd än någon annan av de tre och blev deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	20	Benaja, son till Jojada, från Kabseel, var en tapper man och gjorde många stordåd. Han dödade de två arielerna i Moab. Det var också han som steg ner och dödade lejonet i brunnen, en dag då det snöade.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	21	Han dödade också en mycket stor egyptisk man. Egyptiern hade ett spjut i handen, men Benaja gick ner mot honom med sin stav och ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	22	Sådant gjorde Benaja, Jojadas son. Han hade ett aktat namn bland de tre hjältarna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	23	Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom över sin livvakt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	24	Till de trettio hörde: Asael, Joabs bror, Elhanan, Dodos son från Betlehem,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	25	haroditen Samma, haroditen Elika,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	26	peletiten Heles, tekoaiten Ira, Ickes son,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	27	anatotiten Abieser, husatiten Mebunnaj,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	28	ahoaiten Salmon, netofatiten Maharaj,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	29	netofatiten Heleb, Baanas son, Ittaj, Ribajs son, från Gibea i benjaminiternas stam,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	30	Benaja, en pirgatonit, Hiddaj från Gaas dalar,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	31	arabatiten Abi-Albon, barhumiten Asmavet,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	32	saalboniten Eljahba, Bene-Jasen, Jonatan,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	33	harariten Samma, arariten Ahiam, Sarars son,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	34	Elifelet, son till Ahasbaj, maakatitens son, giloniten Eliam, Ahitofels son,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	35	Hesro från Karmel, arabiten Paaraj,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	36	Jigal, Natans son, från Soba, gaditen Bani,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	37	ammoniten Selek, beerotiten Naharaj, vapenbärare åt Joab, Serujas son,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	38	jeteriten Ira, jeteriten Gareb,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	39	hetiten Uria. Tillsammans utgjorde de trettiosju.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	1	Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han uppeggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	2	Då sade kungen till Joab, befälhavaren för hans här, som var med honom: "Far igenom alla Israels stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket, så att jag får veta hur många de är."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	3	Joab svarade kungen: "Må Herren, din Gud, föröka detta folk hundrafalt mer än vad det är, och må min herre konungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre konungen göra det här?"
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	4	Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	5	De gick över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal och åt Jaeser till.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	6	Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodsis land. Sedan kom de till Dan-Jaan och så vek de av mot Sidon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	7	Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	8	Sedan de hade farit genom hela landet, kom de efter nio månader och tjugo dagar hem till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	9	Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	10	Men Davids samvete slog honom sedan han hade räknat folket, och han sade till Herren: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	11	När David steg upp på morgonen, kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade:
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	12	"Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre ting förelägger jag dig. Välj ett av dem, som jag skall göra mot dig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	13	Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: "Skall hungersnöd komma i ditt land i sju år? Eller skall du i tre månader fly för dina fiender medan de förföljer dig? Eller skall pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	14	David svarade Gad. "Jag är i stor vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	15	Herren sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	16	Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog! Drag tillbaka din hand." Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	17	Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han till Herren: "Det är jag som har syndat, det är jag som har handlat orätt. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	18	Gad kom till David samma dag och sade till honom: "Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas tröskplats."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	19	David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	20	När Arauna såg upp och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	21	Arauna sade: "Varför kommer min herre konungen till sin tjänare?" David svarade: "För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren, så att plågan upphör bland folket."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	22	Då sade Arauna till David: "Min herre konungen må ta till sitt offer vad han önskar. Se, här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	23	Alltsammans, o konung, ger Arauna till konungen." Och Arauna sade till kungen: "Må Herren, din Gud, vara dig nådig."
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	24	Men kungen svarade Arauna: "Nej, jag vill köpa det av dig för ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren, min Gud, brännoffer som jag har fått för intet." Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	25	Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	1	Kung David var nu gammal och hade nått en hög ålder. Trots att man lade täcken över honom, kunde han inte hålla sig varm.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	2	Därför sade hans tjänare till honom: "Låt oss åt min herre konungen leta rätt på en ung kvinna, en jungfru, som kan bli konungens tjänarinna och sköta om honom. Om hon får ligga i din famn, så blir min herre konungen varm."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	3	De sökte över hela Israel efter en vacker ung kvinna och fann Abisag från Sunem och förde henne till kungen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	4	Hon var mycket vacker. Hon skötte om kungen och betjänade honom, men kungen hade inget sexuellt umgänge med henne.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	5	Adonia, Haggits son, hade höga tankar om sig själv och sade: "Det är jag som skall bli konung." Han skaffade sig vagnar och ryttare och dessutom femtio man som sprang framför honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	6	Hans far hade aldrig velat såra honom genom att säga: "Varför gör du så?" Adonia såg också mycket bra ut och han var född efter Absalom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	7	Han började förhandla med Joab, Serujas son, och med prästen Ebjatar, och dessa anslöt sig till Adonia och understödde honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	8	Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjältar stödde inte Adonia.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	9	Adonia offrade får och nötboskap och gödkalvar vid Sohelet-stenen som ligger vid Rogelskällan. Han bjöd in alla sina bröder, kungens söner, och alla de män i Juda som var i kungens tjänst.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	10	Men han bjöd inte in profeten Natan, Benaja, hjältarna och sin bror Salomo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	11	Då sade Natan till Bat-Seba, Salomos mor: "Du har väl hört att Adonia, Haggits son, har blivit kung, utan att vår herre David vet om det?
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	12	Men nu vill jag ge dig ett råd för att du skall kunna rädda ditt och din son Salomos liv.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	13	Gå genast in till kung David och säg till honom: Har inte du själv, min herre konung, med ed lovat din tjänarinna och sagt: Din son Salomo skall bli kung efter mig. Det är han som skall sitta på min tron. Varför har då Adonia blivit kung?
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	14	Medan du är där och talar med kungen, skall jag komma in efter dig och bekräfta det du har sagt."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	15	Bat-Seba gick in till kungen i kammaren. Kungen var nu mycket gammal och Abisag från Sunem betjänade honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	16	Bat-Seba bugade sig och föll ner för kungen. Och kungen frågade: "Vad önskar du?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	17	Hon svarade honom: "Min herre, du har själv lovat din tjänarinna med ed vid Herren, din Gud, och sagt: Din son Salomo skall bli kung efter mig. Det är han som skall sitta på min tron.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	18	Men se, nu har Adonia blivit kung, utan att du, min herre konung, har fått veta det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	19	Han har offrat tjurar, gödkalvar och får i mängd, och han har bjudit in alla konungens söner och prästen Ebjatar och överbefälhavaren Joab. Men din tjänare Salomo har han inte bjudit in.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	20	Nu är hela Israels ögon riktade på dig, min herre konung, för att du skall kungöra för dem vem som skall sitta på min herre konungens tron efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	21	Annars kommer jag och min son Salomo att anses som brottslingar, när min herre konungen har gått till vila hos sina fäder."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	22	Och se, medan hon ännu talade med kungen, kom profeten Natan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	23	Man anmälde det för kungen och sade: "Profeten Natan är här." När han kom inför kungen, föll han ner på sitt ansikte för kungen
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	24	och sade: "Min herre konung, har du verkligen sagt att Adonia skall bli kung efter dig och att det är han som skall sitta på din tron?
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	25	För i dag har han gått ner och offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och har bjudit in alla konungens söner och befälhavare och prästen Ebjatar. De håller nu på att äta och dricka hos honom och de ropar: Leve konung Adonia!
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	26	Men han har inte bjudit in mig, din tjänare, och inte heller prästen Sadok eller Benaja, Jojadas son, eller din tjänare Salomo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	27	Kan väl detta ha kommit från min herre konungen, utan att du har låtit din tjänare veta vem som skall sitta på min herre konungens tron efter honom?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	28	Då svarade kung David och sade: "Kalla Bat-Seba hit till mig." När hon kom inför kungen och stod framför honom,
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	29	svor kungen en ed och sade: "Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd:
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	30	Så som jag lovade dig med ed vid Herren, Israels Gud, då jag sade: Din son Salomo skall bli kung efter mig, det är han som skall sitta på min tron i mitt ställe, så vill jag göra i dag."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	31	Då bugade sig Bat-Seba med ansiktet mot marken och föll ner för kungen och sade: "Må min herre, konung David, leva för evigt!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	32	Kung David sade: "Kalla hit till mig prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son." När dessa kom inför kungen,
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	33	sade han till dem: "Tag er herres tjänare med er och sätt min son Salomo på min egen mulåsna och för honom ner till Gihon.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	34	Där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan skall ni blåsa i hornet och ropa: Leve konung Salomo!
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	35	Därefter skall ni följa honom hit upp, och han skall komma och sitta på min tron, och det är han som skall vara kung i mitt ställe, ty honom har jag utsett till härskare över Israel och Juda."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	36	Då svarade Benaja, Jojadas son, kungen och sade: "Amen. Så skall också Herren, min herre konungens Gud, säga.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	37	Så som Herren har varit med min herre konungen, så skall han också vara med Salomo. Han skall göra hans tron ännu mäktigare än min herres, konung Davids, tron."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	38	Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick dit ner tillsammans med kereteerna och peleteerna och satte Salomo på kung Davids mulåsna och förde honom till Gihon.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	39	Prästen Sadok tog oljehornet ur tältet och smorde Salomo. Därefter blåste de i hornet och allt folket ropade: "Leve konung Salomo!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	40	Sedan följde allt folket med honom upp, medan de blåste på flöjter och visade sin glädje med så stort jubel att marken kunde ha rämnat av deras rop.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	41	Men Adonia och alla de som han hade bjudit till sig hörde detta just som de hade slutat äta. När Joab hörde ljudet från hornet, sade han: "Vad är det för oväsen som hörs från staden?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	42	Medan han ännu talade kom Jonatan, prästen Ebjatars son. Adonia sade till honom: "Kom hit, en hederlig man som du kommer säkert med goda nyheter."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	43	Jonatan svarade Adonia: "Nej, vår herre, kung David, har gjort Salomo till kung.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	44	Kungen har sänt med honom prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, tillsammans med kereteerna och peleteerna, och de har satt honom på kungens mulåsna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	45	Och prästen Sadok och profeten Natan har smort honom till kung i Gihon. Sedan har de jublande dragit upp därifrån och hela staden är i rörelse. Därför har ni hört detta oväsen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	46	Salomo sitter nu också på kungatronen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	47	Vidare har kungens tjänare kommit för att lyckönska vår herre, kung David, och sagt: Må din Gud låta Salomos namn bli ännu större än ditt namn och hans tron ännu mäktigare än din tron. Och kungen har tillbett, nerböjd över sin säng.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	48	Kungen har också sagt: Lovad vare Herren, Israels Gud, som i dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag med egna ögon har sett det!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	49	Då blev alla Adonias gäster förskräckta och gick var och en åt sitt håll.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	50	Men Adonia greps av sådan förskräckelse för Salomo att han reste sig och gick och fattade tag i hornen på altaret.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	51	Och man berättade för Salomo: "Se, Adonia har gripits av förskräckelse för kung Salomo. Därför har han fattat tag i hornen på altaret och sagt: Kung Salomo måste i dag ge mig sin ed på att han inte skall döda sin tjänare med svärd."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	52	Då sade Salomo: "Om han är en uppriktig man skall inte ett hår på hans huvud falla till marken. Men om något ont upptäcks hos honom skall han dö."
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	53	Därefter sände kung Salomo bud och lät hämta honom från altaret. Han kom och föll ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: "Gå hem till ditt."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	1	Då tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	2	"Jag lämnar nu denna världen. Var stark och visa dig som en man.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	3	Håll fast vid vad Herren, din Gud, befallt dig, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, hans bud och föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag. Då får du framgång i allt vad du gör och överallt dit du vänder dig,
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	4	så att Herren kan uppfylla det ord som han talade om mig, då han sade: Om dina barn ger akt på sin väg, så att de vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och av hela sin själ, då skall det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	5	Du vet också vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och utgöt blod i fredstid, som om det hade varit krig, och lät blod komma på bältet som han hade omkring sina höfter och på skorna som han hade på sina fötter, som om det hade varit krig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	6	Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	7	Men mot gileaditen Barsillajs söner skall du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	8	Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dag då jag gick till Mahanajim men kom sedan ner till Jordan och mötte mig. Och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag skall inte döda dig med svärd.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	9	Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du bör göra med honom, så att du låter hans grå hår med blod fara ner i dödsriket."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	10	David gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	11	Den tid David regerade över Israel var fyrtio år. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	12	Och Salomo satt på sin fader Davids tron, och hans kungamakt blev starkt befäst.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	13	Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Bat-Seba. Hon frågade då: "Kommer du i fredliga avsikter?" Han svarade: "Ja.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	14	Och jag har något att tala med dig om." Hon svarade: "Säg det."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	15	Då sade han: "Du vet själv att kungadömet var mitt och att hela Israel hade fäst sina blickar på mig och väntade att jag skulle bli kung. Men kungadömet gick ifrån mig och över till min bror. Genom Herren har det blivit hans.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	16	Nu har jag en enda bön till dig. Visa inte bort mig." Hon svarade: "Tala."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	17	Då sade han: "Bed kung Salomo - dig visar han ju inte bort - att han ger mig Abisag från Sunem till hustru."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	18	Bat-Seba svarade: "Nåväl, jag skall själv tala med kungen om dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	19	Bat-Seba gick till kung Salomo för att tala med honom om Adonia. Då reste sig kungen och gick emot henne, bugade sig för henne och satte sig. Man ställde också fram en stol åt kungens mor och hon satte sig till höger om honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	20	Därefter sade hon: "Jag har en enda liten bön till dig. Visa inte bort mig." Kungen svarade henne: "Moder, låt mig höra din bön. Jag skall inte visa bort dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	21	Då sade hon: "Låt Adonia få Abisag från Sunem till hustru."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	22	Men kung Salomo svarade sin mor: "Varför begär du bara Abisag från Sunem åt Adonia? Du kunde lika gärna begära kungadömet åt honom - han är ju min äldre bror - ja, åt honom och åt prästen Ebjatar och åt Joab, Serujas son."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	23	Kung Salomo svor en ed inför Herren och sade: "Gud må straffa mig både nu och senare om inte Adonia med sitt liv skall få betala att han har sagt detta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	24	Och nu, så sant Herren lever, han som har utsett mig och satt mig på min fader Davids tron och som enligt sitt löfte har byggt ett hus åt mig: I dag skall Adonia dödas."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	25	Och kung Salomo sände i väg Benaja, Jojadas son, som stötte ner Adonia, så att han dog.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	26	Till prästen Ebjatar sade kungen: "Gå till dina ägor i Anatot. Du har förtjänat döden, men i dag skall jag inte döda dig. Du har ju burit Herren, Herrens ark framför min fader David och har lidit med min far allt det han fått lida."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	27	Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom inte längre vara Herrens präst. Ty Herrens ord skulle fullbordas, det som han hade talat över Elis hus i Silo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	28	Ryktet om detta nådde Joab. Han hade anslutit sig till Adonia, men inte till Absalom. Han flydde till Herrens tält och fattade tag i hornen på altaret.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	29	När kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och att han stod invid altaret, sände Salomo i väg Benaja, Jojadas son, och sade: "Gå och stöt ner honom!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	30	När Benaja kom till Herrens tält, sade han till honom: "Så säger kungen: Gå härifrån!" Men han svarade: "Nej, här vill jag dö." Benaja framförde detta till kungen och sade: "Så har Joab sagt och så har han svarat mig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	31	Kungen sade då till honom: "Gör som han har sagt, stöt ner honom och begrav honom, så att du befriar mig och min fars hus från skulden för det oskyldiga blod Joab har utgjutit.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	32	Herren skall låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, därför att han stötte ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv. Han dödade dem med svärd, utan att min fader David visste det, nämligen Abner, Ners son, befälhavaren i Israel, och Amasa, Jeters son, befälhavaren i Juda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	33	Ja, deras blod skall komma tillbaka över Joabs och hans efterkommandes huvuden för evigt. Men åt David och hans efterkommande, hans hus och hans tron skall Herren ge frid till evig tid."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	34	Benaja, Jojadas son, gick då dit upp och stötte ner Joab och dödade honom. Han blev begravd i öknen, där han bodde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	35	Kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över hären, och prästen Sadok satte han i Ebjatars ställe.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	36	Därefter sände kungen bud och kallade till sig Simei och sade till honom: "Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där. Du får inte gå därifrån, varken hit eller dit.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	37	Ty det skall du veta, att den dag du går ut och går över bäcken Kidron måste du dö. Ditt blod kommer över ditt eget huvud."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	38	Simei sade till kungen: "Det är bra. Så som min herre konungen har sagt, så skall din tjänare göra." Och Simei bodde i Jerusalem en lång tid.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	39	Men tre år därefter hände sig att två av hans tjänare flydde till Akish, Maakas son, kungen i Gat. Man berättade det för Simei och sade: "Dina tjänare är i Gat."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	40	Då stod Simei upp, sadlade sin åsna och for till Akish i Gat för att leta efter sina tjänare. Simei begav sig alltså av och hämtade sina tjänare från Gat.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	41	Men när man berättade för Salomo att Simei hade begett sig från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	42	sände kungen bud och kallade till sig Simei och sade till honom: "Har jag inte bundit dig med ed vid Herren, varnat dig och sagt: Det skall du veta att den dag du går ut och beger dig hit eller dit måste du dö? Du svarade mig: Det är bra, jag har hört det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	43	Varför har du då inte hållit eden inför Herren och lytt den befallning som jag har gett dig?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	44	Kungen sade vidare till Simei: "Du känner själv till allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min fader David. Herren skall låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	45	Men kung Salomo skall bli välsignad, och Davids tron skall bli befäst inför Herren till evig tid."
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	46	På kungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram och stötte ner honom, så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	1	Genom giftermål blev Salomo släkt med farao, kungen i Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo till dess han hade byggt sitt hus färdigt liksom Herrens hus och muren runt omkring Jerusalem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	2	Men folket offrade på höjderna, eftersom ännu inte något hus hade blivit byggt åt Herrens namn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	3	Salomo älskade Herren och följde sin fader Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna och tände rökelse där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	4	Kungen begav sig till Gibeon för att offra, detta var ju den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade ettusen brännoffer på altaret där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	5	I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: "Bed mig om det du vill att jag skall ge dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	6	Salomo svarade: "Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	7	Du, Herre, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	8	Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	9	Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	10	Det behagade Herren att Salomo bad om sådant.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	11	Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt,
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	12	se, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	13	Dessutom ger jag dig också vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i alla dina dagar ingen kung skall vara din like.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	14	Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig ett långt liv."
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	15	Då vaknade Salomo, och se, det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	16	Vid den tiden kom det två skökor till kungen och trädde fram inför honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	17	Den ena kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	18	Tredje dagen efter det att jag hade fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans, och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	19	En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	20	Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	21	Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och se, då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, se, då var det inte min son, som jag hade fött."
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	22	Då sade den andra kvinnan: "Så är det inte. Det är min son som lever, och det är din son som är död." Men den första kvinnan svarade: "Det är inte så. Din son är död, och min son lever." Så grälade de inför kungen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	23	Kungen sade: "Den ena säger: Min son är den som lever, och din son är den som är död. Den andra säger: Det är inte så. Det är din son som är död och min som lever."
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	24	Då sade kungen: "Ge mig ett svärd." När man hade burit fram svärdet till kungen,
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	25	sade han: "Hugg det levande barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra."
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	26	Den kvinna som var mor till det barn som levde, sade då till kungen, ty hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever. Döda det bara inte!" Men den andra sade: "Det skall varken vara mitt eller ditt. Hugg itu det!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	27	Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor."
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	28	När hela Israel fick höra talas om den dom som kungen hade fällt, häpnade de över kungen, ty de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	1	Kung Salomo var nu kung över hela Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	2	Dessa var hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	3	Sisas söner Elihoref och Ahia var sekreterare. Josafat, Ahiluds son, var kansler.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	4	Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare. Sadok och Ebjatar var präster.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	5	Asarja, Natans son, var överfogde. Sabud, Natans son, en präst, var kungens vän.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	6	Ahisar var överhovmästare. Adoniram, Abdas son, hade uppsikt över de allmänna arbetena.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	7	Salomo hade tolv styresmän över hela Israel, och de skulle sörja för vad kungen och hans hus behövde. Var och en hade en månad om året då han skulle sörja för dessa behov.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	8	Detta var deras namn: Ben-Hur var fogde i Efraims bergsbygd,
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	9	Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon och Bet-Hanan,
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	10	Ben-Hesed i Arubbot, med Soko och hela Heferlandet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	11	Ben-Abinadab var fogde i hela Nafat-Dor. Han fick Salomos dotter Tafat till hustru.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	12	Baana, Ahiluds son, var fogde i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Shan som ligger nära Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Shan ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	13	Ben-Geber var fogde i Ramot i Gilead. Han hade Manasses son Jairs byar i Gilead och landsträckan Argob i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar,
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	14	Ahinadab, Iddos son, var fogde i Mahanajim
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	15	och Ahimaas i Naftali. Också han hade tagit en dotter till Salomo, Basemat, till hustru.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	16	Baana, Husajs son, var fogde i Aser och Alot,
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	17	Josafat, Paruas son, i Isaskar,
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	18	Simei, Elas son, i Benjamin.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	19	Geber, Uris son, hade Gileads land, det land som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Basan. Det var bara en fogde i det landet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	20	Juda och Israel var talrika som sanden vid havet. De åt och drack och var glada.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	21	Salomo regerade över alla riken från floden till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns. De förde gåvor till Salomo och tjänade honom så länge han levde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	22	De livsmedel Salomo för varje dag behövde var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	23	tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	24	Han rådde över hela landet på denna sidan floden, från Tifsa ända till Gaza, över alla kungar på denna sidan floden. Han hade fred på alla sidor runt omkring,
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	25	så att Juda och Israel bodde i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd, från Dan ända till Beer-Sheba, så länge Salomo levde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	26	Salomo hade 40 000 spann vagnshästar och 12 000 ridhästar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	27	Och fogdarna sörjde var sin månad för kung Salomos behov och för alla dem, som kom till kung Salomos bord. De lät ingenting fattas.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	28	Säden och halmen för hästarna och travarna förde de i turordning till den plats där han uppehöll sig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	29	Gud gav Salomo visdom och förstånd i mycket rikt mått och så mycken kunskap att den kunde liknas vid sanden på havets strand.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	30	Salomos visdom var större än alla österlänningars visdom och alla egyptiers visdom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	31	Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Mahols söner Heman, Kalkol och Darda. Hans namn var känt bland alla hednafolk runt omkring.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	32	Han författade 3 000 ordspråk och 1 005 sånger.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	33	Han talade om träden, från cedern på Libanon till isopen som växer fram ur väggen. Han talade om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	34	Man kom från alla folk för att höra Salomos visdom, från alla kungar på jorden som hade hört talas om hans visdom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	1	När Hiram, kungen i Tyrus, hade fått höra att Salomo hade blivit smord till kung efter sin far, sände han sina tjänare till Salomo. Hiram hade alltid varit Davids vän.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	2	Och Salomo sände bud till Hiram och lät säga:
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	3	"Du vet själv att min fader David inte kunde bygga ett hus åt Herrens, sin Guds, namn på grund av de krig han måste föra på alla sidor, till dess att Herren lagt hans fiender under hans fötter.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	4	Men nu har Herren, min Gud, låtit mig få ro på alla sidor. Ingen motståndare finns, och ingen olycka nalkas.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	5	Se, jag tänker bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn, så som Herren talade till min fader David när han sade: Din son som jag skall sätta på din tron efter dig, han skall bygga huset åt mitt namn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	6	Ge nu order om att man hugger cedrar på Libanon åt mig. Mina tjänare skall arbeta tillsammans med dina, och jag skall betala dig för dina tjänares arbete, allt vad du begär. Du vet ju att det inte finns någon hos oss som kan hugga virke som sidonierna."
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	7	När Hiram hörde Salomos ord, blev han mycket glad, och han sade: "Välsignad vare Herren i dag, han som har givit David en vis son som kan regera över detta stora folk!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	8	Hiram sände bud till Salomo och lät säga: "Jag har hört det budskap du har sänt till mig. Jag skall göra allt vad du önskar i fråga om cederträ och cypressträ.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	9	Mina tjänare skall föra virket från Libanon ner till havet. Jag skall låta dem lägga virket i flottar på havet och föra det till det ställe som du anvisar mig och lossa det där. Men du får själv hämta det. Du i din tur skall göra vad jag önskar och förse mitt hus med livsmedel."
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	10	Hiram gav Salomo cederträ och cypressträ, så mycket han önskade.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	11	Och Salomo gav Hiram 20 000 korer vete till mat för hans hushåll och tjugo korer olja av stötta oliver. Detta gav Salomo åt Hiram varje år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	12	Herren gav Salomo visdom, så som han hade lovat honom. Fred rådde mellan Hiram och Salomo, och de slöt förbund med varandra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	13	Kung Salomo kallade samman en arbetsstyrka ur hela Israel, och den utgjorde 30 000 man.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	14	Han sände dem till Libanon, 10 000 för varje månad i skift, så att de var en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram hade uppsikt över de allmänna arbetena.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	15	Salomo hade 70 000 man som bar bördor och 80 000 som högg sten i bergen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	16	Därtill kom de 3 300 högre arbetsledare som var anställda av Salomo för arbetet. Dessa hade befälet över folket som utförde arbetet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	17	På kungens befallning bröt man stora och dyrbara stenar, för att husets grund skulle kunna läggas med huggen sten.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	18	Salomos byggnadsarbetare, Hirams byggnadsarbetare och männen från Gebal högg och ställde i ordning trävirke och stenar till huset.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	1	I det fyrahundraåttionde året efter det att Israels barn hade dragit ut ur Egypten, i det fjärde året av Salomos regering över Israel, i månaden Siv som är den andra månaden, började han bygga huset åt Herren.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	2	Huset som kung Salomo byggde åt Herren var sextio alnar långt, tjugo alnar brett och trettio alnar högt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	3	Förhuset framför tempelsalen var tjugo alnar långt framför husets kortsida och tio alnar brett, där det låg framför huset.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	4	Han gjorde fönster på huset, slutna fönster med bjälkramar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	5	Runt huset uppförde han en ytterbyggnad, som gick runt om husets väggar, både utmed tempelsalen och utmed koret, och i den gjorde han sidokamrar runt om.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	6	Den nedersta våningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den mellersta sex alnar och den tredje sju alnar bred. Han hade nämligen gjort avsatser utvändigt på huset, runt omkring, för att inte behöva göra bjälkhål i husets väggar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	7	När huset uppfördes, byggdes det av redan färdighuggen sten från stenbrottet. Alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset när det byggdes.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	8	Dörren till den mellersta sidokammaren fanns på husets högra sida, och via en vindeltrappa kom man upp till den mellersta våningen och från den mellersta våningen upp till den tredje.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	9	Så byggde han huset och gjorde det färdigt. Och han täckte det med bjälkar och cederplankor i rader.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	10	I ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han våningarna fem alnar höga. Den var fäst vid huset med cederbjälkar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	11	Och Herrens ord kom till Salomo. Han sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	12	"Med detta hus som du bygger skall så ske: Om du vandrar efter mina stadgar och följer mina föreskrifter och håller fast vid alla mina bud och gör efter dem, skall jag på dig uppfylla mitt ord som jag talade till din fader David:
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	13	Jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall inte överge mitt folk Israel."
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	14	Så byggde Salomo huset och gjorde det färdigt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	15	Han täckte husets väggar invändigt med brädor av cederträ. Från golvet ända upp till takbjälkarna klädde han det med trä invändigt. Husets golv klädde han med brädor av cypressträ.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	16	Han täckte de tjugo alnarna i det innersta av huset, från golvet ända upp till bjälkarna, med brädor av cederträ. Så inredde han rummet därinne till ett kor: det allra heligaste.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	17	Fyrtio alnar mätte den del av huset som utgjorde tempelsalen framför det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	18	Inuti var huset av cederträ med utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband. Allt var av cederträ, ingen sten syntes.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	19	I det inre av huset inredde han ett kor där han skulle ställa Herrens förbundsark.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	20	Framför koret, som var tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tjugo alnar högt och som han överdrog med fint guld, satte han ett altare, klätt med cederträ.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	21	Och det inre av huset överdrog Salomo med fint guld. Med kedjor av guld stängde han för koret, och även detta överdrog han med guld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	22	Alltså överdrog han hela huset med guld, helt och hållet. Han överdrog också med guld hela det altare som hörde till koret.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	23	Till koret gjorde han två keruber av olivträ. De var tio alnar höga.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	24	Den ena kerubens vinge mätte fem alnar, och kerubens andra vinge var också fem alnar. Det var alltså tio alnar från den ena vingspetsen till den andra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	25	Den andra keruben var också tio alnar. Båda keruberna hade samma mått och samma form:
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	26	Den ena keruben var tio alnar hög och så var även den andra keruben.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	27	Och han ställde keruberna mitt i det inre av huset, och keruberna bredde ut sina vingar, så att den enes vinge rörde vid den ena väggen, och den andra kerubens vinge rörde vid den andra väggen. Mitt i huset rörde deras båda andra vingar vid varandra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	28	Salomo överdrog keruberna med guld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	29	Och alla husets väggar runt om prydde han med utskurna bilder i form av keruber, palmer och blomsterband. Så gjorde han både i det inre rummet och i det yttre.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	30	Husets golv, både i det inre rummet och i det yttre, överdrog han med guld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	31	För ingången till koret gjorde han dörrar av olivträ. Dörrinfattningen hade formen av en femkant.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	32	De båda dörrarna av olivträ prydde han med utsirningar i form av keruber, palmer och blomsterband och överdrog dem med guld. Han spred ut guldet över keruberna och palmerna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	33	Likaså gjorde han för ingången till tempelsalen dörrposter av olivträ, i fyrkant.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	34	De båda dörrarna var av cypressträ. Varje dörr bestod av två dörrhalvor som kunde vridas.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	35	Han prydde dem med utsirningar: keruber, palmer och blomsterband och överdrog dem med guld, som spreds ut jämnt över utskärningarna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	36	Han byggde även den inre förgårdsmuren av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	37	Det fjärde året, i månaden Siv, blev grunden till Herrens hus lagd.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	38	I det elfte året, i månaden Bul, som är den åttonde månaden, var huset färdigt till alla delar, alldeles som det skulle vara. Salomo byggde alltså på huset i sju år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	1	Det tog tretton år, innan Salomo fick sitt eget hus färdigt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	2	Han byggde Libanonskogshuset hundra alnar långt, femtio alnar brett och trettio alnar högt med fyra rader pelare av cederträ och med huggna bjälkar av cederträ ovanpå pelarna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	3	Huset hade också ett tak av cederträ över sidokamrarna. Dessa vilade på fyrtiofem pelare, femton i varje rad.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	4	Det hade bjälklag i tre rader. Fönsteröppningarna satt mitt emot varandra i tre omgångar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	5	Alla dörröppningar och dörrposter var fyrkantiga, av bjälkar. Fönsteröppningarna satt mitt emot varandra i tre omgångar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	6	Dessutom gjorde han pelarhallen femtio alnar lång och trettio alnar bred och framför den också ett förhus med pelare och med ett trapphus framför dessa.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	7	Och han gjorde tronhallen, domshallen, där han skulle skipa rätt. Den var täckt med cederträ från golv till tak.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	8	Hans eget hus, där han själv skulle bo, på den andra gården innanför förhuset, var byggt på samma sätt. Salomo byggde också ett hus, likadant som detta förhus, åt faraos dotter som han hade tagit till hustru.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	9	Allt detta var av dyrbara stenar, huggna efter mått som byggnadsblock och sågade med såg invändigt och utvändigt, allt ända från grunden upp till taklisterna, och likaså allt därutanför, ända till den stora förgårdsmuren.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	10	Grunden var lagd med dyrbara och stora stenar som var tio och åtta alnar långa.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	11	Ovanpå dessa låg dyrbara stenar, huggna efter mått, som byggnadsblock, likaså cederbjälkar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	12	Den stora förgårdsmuren runt om var uppförd av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ. Så var det också med den inre förgårdsmuren till Herrens hus och likaså med husets förhus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	13	Kung Salomo sände bud och hämtade Hiram från Tyrus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	14	Denne var son till en änka av Naftali stam, och hans far var en tyrisk man som var kopparsmed. Hiram ägde konstnärlig begåvning och förstånd och kunskap i fullt mått till att göra alla slags arbeten i koppar. Han kom till kung Salomo och utförde alla hans arbeten.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	15	Hiram tillverkade de båda pelarna av koppar. Arton alnar hög var den ena pelaren, och en tråd som var tolv alnar lång mätte omkretsen av den andra pelaren.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	16	Han gjorde också två pelarhuvuden, gjutna av koppar, som skulle sättas ovanpå pelarna. Varje pelarhuvud var fem alnar högt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	17	Nätlika utsmyckningar som bildade ett flätverk, och hängprydnader i form av kedjor fanns på pelarhuvudena som satt ovanpå pelarna, sju på varje pelarhuvud.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	18	Han gjorde pelarna så att två rader gick runt om över det ena av de flätverk som tjänade till att täcka pelarhuvudena, som höjde sig över granatäpplena. Likadant gjorde han på det andra pelarhuvudet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	19	Pelarhuvudena, som satt ovanpå pelarna inne i förhuset, var formade som liljor och mätte fyra alnar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	20	På båda pelarna fanns pelarhuvuden, upptill vid den bukformiga delen in emot flätverket. Granatäpplena var tvåhundra i rader runt om, över det andra pelarhuvudet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	21	Pelarna ställde han upp vid förhuset till tempelsalen. Den pelare han ställde upp på högra sidan gav han namnet Jakin, och den han ställde upp på vänstra sidan gav han namnet Boas.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	22	Överst var pelarna formade som liljor. Så blev arbetet med pelarna fullbordat.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	23	Hiram gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från den ena kanten till den andra, helt runt, och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar långt mätte omkretsen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	24	Under kanten var gurklika utsmyckningar, som omgav det och gick runt om havet. Det var tio alnar brett. De gurklika utsmyckningarna satt i två rader, och de var gjutna i ett stycke med det övriga.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	25	Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre vända mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	26	Havets tjocklek var en handsbredd och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde tvåtusen bat.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	27	Vidare gjorde han de tio bäckenställen av koppar. Varje ställ var fyra alnar långt, fyra alnar brett och tre alnar högt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	28	På följande sätt var dessa ställ gjorda: De var försedda med sidolister, som hade sin plats mellan hörnlisterna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	29	På dessa sidolister mellan hörnlisterna fanns lejon, tjurar och keruber avbildade och likaså upptill på hörnlisterna. Under lejonen och tjurarna hängde blomsterslingor ner.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	30	Varje ställ hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar, och de fyra fötterna var försedda med bärarmar. Dessa bärarmar var gjutna och satt under bäckenet, och mitt för var och en satt blomsterslingor.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	31	Sin öppning hade det inom kransstycket som höjde sig en aln uppåt. Öppningen i detta var rund. Det var gjort så att det kunde tjäna som underlag, och det mätte en och en halv aln. Utsirningar fanns också på öppningen. Men sidolisterna till det var fyrkantiga, inte runda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	32	De fyra hjulen satt under sidolisterna, och hjulens hållare var fästa vid bäckenstället. Varje hjul mätte en och en halv aln.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	33	Hjulen var gjorda som vagnshjul. Deras axlar, ringar, ekrar och nav var alla gjutna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	34	Fyra bärarmar fanns på varje ställ i de fyra hörnen. Bärarmarna var gjorda i ett stycke med sitt ställ.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	35	Överst på varje ställ var en helt och hållet rund upphöjning, en halv aln hög. Upptill på varje ställ satt hållare och sidolister, gjorda i ett stycke med det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	36	På hållarnas ytor och på sidolisterna inristade han keruber, lejon och palmer, allteftersom utrymme fanns på var och en. Han gjorde också blomsterslingor runt omkring.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	37	På detta sätt gjorde han de tio bäckenställen. De var alla gjutna på samma sätt och hade samma mått och samma form.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	38	Han gjorde också tio bäcken av koppar. Varje bäcken rymde fyrtio batmått och mätte fyra alnar. Till vart och ett av de tio bäckenställen gjordes ett bäcken.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	39	Han ställde fem av bäckenställen på högra sidan om huset och fem på vänstra sidan om huset. Havet ställde han på högra sidan om huset, åt sydost.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	40	Hiram gjorde dessa bäcken och likaså skovlarna och skålarna. Så slutförde Hiram allt det arbete som han skulle göra åt kung Salomo för Herrens hus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	41	Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna,
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	42	dessutom de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt uppe på pelarna skulle bli täckta,
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	43	vidare de tio bäckenställen och de tio bäckenen på bäckenställen,
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	44	så också havet - det var bara ett - och de tolv oxarna under havet,
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	45	vidare askkärlen, skovlarna och skålarna. Alla dessa föremål, som Hiram gjorde åt kung Salomo för Herrens hus, var av polerad koppar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	46	På Jordanslätten lät kungen gjuta det i lerformar mellan Suckot och Saretan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	47	På grund av den mycket stora mängden lämnade Salomo alla föremålen ovägda, och därför blev kopparens vikt inte fastställd.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	48	Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Herrens hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet där skådebröden skulle ligga,
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	49	så också ljusstakarna, fem på högra sidan och fem på vänstra framför koret. De var av fint guld, med blomverk, lampor och lamptänger av guld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	50	Vidare gjorde han faten, knivarna, skålarna, bägarna och fyrfaten av fint guld, och gångjärnen av guld till de dörrar som ledde till det innersta av huset, det allra heligaste, och till de dörrar i huset som ledde till tempelsalen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	51	Sedan allt det arbete som kung Salomo lät utföra på Herrens hus var färdigt, förde Salomo in dit vad hans fader David hade helgat åt Herren: silvret, guldet och kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Herrens hus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	1	Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till sig i Jerusalem för att hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, det är Sion.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	2	Så samlades alla Israels män hos kung Salomo under högtiden i månaden Etanim, som är den sjunde månaden.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	3	När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte prästerna upp arken.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	4	De hämtade Herrens ark och uppenbarelsetältet dit upp tillsammans med alla heliga föremål som fanns i tältet. Prästerna och leviterna hämtade dem dit upp.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	5	Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet som hade samlats hos honom. Man offrade småboskap och nötboskap i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	6	Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	7	Ty keruberna bredde ut sina vingar över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	8	Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från helgedomen framför koret, men de var inte synliga längre ut. De har blivit kvar där ända till denna dag.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	9	I arken fanns ingenting annat än de två stentavlor som Mose hade lagt ner i den vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn, sedan de dragit ut ur Egyptens land.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	10	Och det hände att när prästerna gick ut ur helgedomen, uppfylldes Herrens hus av molnet,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	11	så att prästerna inte kunde stå och göra tjänst på grund av molnet. Ty Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	12	Då sade Salomo: " Herren har sagt att han vill bo i dunklet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	13	Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, en plats där du kan bo till evig tid."
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	14	Sedan vände sig kungen om och välsignade Israels hela församling, medan allt folket stod.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	15	Han sade: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, när han sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	16	Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara. Men David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	17	Min fader David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	18	Men Herren sade till min fader David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	19	Men det är inte du som skall bygga huset, utan din son, han som skall utgå från dig, han skall bygga huset åt mitt namn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	20	Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	21	Där har jag inrett ett rum för arken, och i den förvaras det förbund som Herren slöt med våra fäder, när han förde dem ut ur Egyptens land."
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	22	Därefter trädde Salomo fram för Herrens altare inför hela Israels församling. Han räckte ut sina händer mot himlen
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	23	och sade: " Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåd mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	24	du som har hållit vad du lovade din tjänare, min fader David. Ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så som nu har skett.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	25	Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min fader David, när du sade till honom: Det skall aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig, så som du har vandrat inför mig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	26	Och nu, Israels Gud, låt det ord bli sant som du har talat till din tjänare, min fader David.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	27	Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	28	Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare i dag sänder upp till dig
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	29	och låter dina ögon natt och dag vara öppna mot detta hus, mot den plats om vilken du har sagt: Mitt namn skall vara där, så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	30	Ja, hör din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig mot denna plats. Må du höra den på den plats där du bor, i himlen. Och när du hör, må du förlåta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	31	Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	32	må du då höra det i himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall förklara den skyldige skyldig och låta hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	33	Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om till dig och prisar ditt namn och ber och ropar till dig om nåd i detta hus,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	34	må du då höra det i himlen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt deras fäder.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	35	Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	36	må du då höra det i himlen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd, och undervisa dem om den goda väg de skall vandra. Låt det då också regna över ditt land, det som du har givit åt ditt folk till arvedel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	37	Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir sot eller rost, om gräshoppor eller gräsmaskar kommer, om fienden tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga eller sjukdom som än kommer,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	38	om då någon, vem som helst, eller hela ditt folk Israel, ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan i sitt hjärta och så räcker ut sina händer mot detta hus,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	39	må du då höra det i himlen där du bor och förlåta och utföra ditt verk, och ge var och en efter hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. Ty endast du känner alla människors hjärtan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	40	Så skall de frukta dig, så länge de lever i det land som du har givit åt våra fäder.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	41	Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta, för ditt namns skull
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	42	- ty man skall också där höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm - ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	43	må du då höra det i himlen där du bor och göra allt vad främlingen ropar till dig om. Så skall alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, såsom ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus, som jag har byggt, är uppkallat efter ditt namn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	44	Om ditt folk drar ut till strid mot sin fiende på den väg du sänder dem och de ber till Herren, vända i riktning mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	45	må du då i himlen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	46	Om de syndar mot dig - och det finns ingen människa som inte syndar - och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	47	men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i det land där man håller dem fångna och säger: Vi har syndat och gjort illa, vi har varit ogudaktiga;
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	48	om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land, dit man fört dem i fångenskap, och ber till dig, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	49	må du då i himlen, där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	50	Förlåt ditt folk vad de har syndat mot dig, och förlåt alla de överträdelser som de har begått mot dig, och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att dessa förbarmar sig över dem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	51	Ty de är ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut ur Egypten, den smältugnen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	52	Låt dina ögon vara öppna och vända till din tjänares och ditt folk Israels rop om nåd, så att du hör dem, så ofta de ropar till dig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	53	Ty du har själv avskilt dem till arvedel åt dig bland alla folk på jorden, så som du talade genom din tjänare Mose, när du förde våra fäder ut ur Egypten, Herre Herre."
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	54	När Salomo hade slutat att med dessa ord be och åkalla Herren, steg han upp från Herrens altare, där han hade legat på knä med händerna lyfta mot himlen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	55	Han steg fram och välsignade Israels hela församling med hög röst. Han sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	56	"Välsignad vare Herren, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles som han har sagt! Ingenting har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjänare Mose.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	57	Må då Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	58	utan vända våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller fast vid de bud och stadgar och föreskrifter som han har givit våra fäder.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	59	Må dessa mina ord med vilka jag bönfallit inför Herren, vara nära Herren, vår Gud, dag och natt, så att han skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel dag efter dag,
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	60	för att alla folk på jorden skall veta att Herren är Gud och ingen annan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	61	Låt era hjärtan vara hängivna Herren, vår Gud, så att ni alltid lever efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni nu gör."
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	62	Kungen och hela Israel offrade slaktoffer inför Herrens ansikte.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	63	Till det gemenskapsoffer som Salomo offrade åt Herren tog han 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Herrens hus av kungen och alla Israels barn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	64	Samma dag helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens hus. Där offrade han brännoffret, matoffret och fettstyckena av gemenskapsoffret. Kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte var nämligen för litet för att brännoffret, matoffret och fettstyckena av gemenskapsoffret skulle kunna rymmas där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	65	Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden och med honom hela Israel. Det var en stor församling, alltifrån det ställe där vägen går mot Hamat, ända till Egyptens bäck, som var inför Herrens, vår Guds, ansikte i sju dagar och åter sju dagar, tillsammans fjorton dagar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	66	På åttonde dagen lät han folket gå, och de välsignade kungen. Sedan gick de hem, fyllda av glädje i sina hjärtan över allt det goda som Herren hade gjort mot sin tjänare David och mot sitt folk Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	1	Sedan Salomo hade byggt färdigt Herrens hus och även kungshuset och allt annat han hade känt längtan och lust att utföra,
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	2	visade sig Herren för Salomo en andra gång, så som han förut hade uppenbarat sig för honom i Gibeon.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	3	Herren sade till honom: "Jag har hört den bön och begäran du har framburit till mig. Detta hus som du har byggt har jag helgat för att där fästa mitt namn för evig tid. Mina ögon och mitt hjärta skall för alltid vara där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	4	Om du vandrar inför mig, så som din fader David vandrade, med ärligt hjärta och i uppriktighet, så att du följer allt vad jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter,
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	5	då skall jag låta din kungatron över Israel bestå för evigt, som jag lovade din fader David, när jag sade: Aldrig skall det på Israels tron saknas en avkomling av dig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	6	Men om ni och era barn vänder er bort från mig och överger mig och inte håller de bud och stadgar jag har förelagt er, utan går bort och tjänar andra gudar och tillber dem,
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	7	då skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem. Det hus som jag har helgat åt mitt namn skall jag då förkasta från mitt ansikte. Och Israel skall bli ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	8	Hur storslaget detta hus än är, skall var och en som då går förbi häpna och vissla. När man frågar: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? -
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	9	då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sin Gud, som hade fört deras fäder ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har Herren låtit allt detta onda komma över dem."
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	10	Sedan Salomo i tjugo år hade byggt på de två husen, Herrens hus och kungshuset,
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	11	gav kung Salomo tjugo städer i Galileen åt Hiram, kungen i Tyrus, som hade försett honom med cederträ, cypressträ och guld, så mycket han begärde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	12	Men när Hiram från Tyrus begav sig ut för att se på de städer som Salomo hade givit honom, tyckte han inte om dem,
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	13	utan sade: "Vad är detta för städer som du har gett mig, min broder?" Han kallade dem Kabuls land, som de heter än i dag.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	14	Men Hiram hade sänt etthundratjugo talenter guld till kungen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	15	På följande sätt förhöll det sig med det arbetsfolk som kung Salomo samlade för att bygga Herrens hus, sitt eget hus och Millo liksom Jerusalems murar samt Hasor, Megiddo och Gezer.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	16	Farao, kungen i Egypten, hade dragit upp och intagit Gezer och tänt eld på staden och dödat de kananeer som bodde där. Sedan hade han givit den till hemgift åt sin dotter, som var Salomos hustru.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	17	Men Salomo byggde upp Gezer och Nedre Bet-Horon,
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	18	Baalat och Tamar i öknen där i landet,
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	19	vidare alla de städer där han hade sina förråd, vagnar och hästar, och allt annat han önskade bygga i Jerusalem, på Libanon och i övrigt i det land som lydde under hans välde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	20	Allt det folk som fanns kvar av amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, alltså de som inte tillhörde Israels barn
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	21	- deras avkomlingar, så många som fanns kvar i landet efter dem därför att Israels barn inte hade förmått ge dem till spillo - dem gjorde Salomo till arbetspliktiga tjänare, så som de är än i dag.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	22	Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till slav, utan de blev krigare och hans tjänare, befälhavare och kämpar eller tillsyningsmän för hans vagnar och ridhästar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	23	Överfogdarna över Salomos arbeten var femhundrafemtio. Dessa hade befälet över folket som utförde arbetet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	24	När faraos dotter hade flyttat upp från Davids stad till det hus som Salomo hade byggt åt henne, byggde han också Millo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	25	Salomo offrade tre gånger om året brännoffer och gemenskapsoffer på det altare som han hade byggt åt Herren och tände på det rökelsen inför Herrens ansikte. Så hade han då gjort huset färdigt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	26	Kung Salomo byggde också en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot, på stranden av Röda havet, i Edoms land.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	27	På denna flotta sände Hiram av sitt folk sjökunnigt skeppsmanskap, som följde med Salomos folk.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	28	De for till Ofir och hämtade därifrån guld, fyrahundratjugo talenter, som de förde till kung Salomo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	1	När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo och om Herrens namn, kom hon för att sätta honom på prov med svåra frågor.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	2	Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i mängd samt dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	3	Och Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för kungen, utan han kunde ge henne svar på allt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	4	När drottningen av Saba såg Salomos hela vishet och såg huset han hade byggt
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	5	och rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och brännoffren som han offrade i Herrens hus, blev hon utom sig av förundran.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	6	Och hon sade till kungen: "Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	7	Jag ville inte tro det, förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Men se, inte ens hälften hade berättats för mig. Du har långt mer vishet och rikedom än jag hört genom ryktet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	8	Lyckliga är dina män och lyckliga är dessa dina tjänare, som ständigt får stå inför dig och höra din visdom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	9	Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit sådant behag i dig och satt dig på Israels tron! Ja, eftersom Herren älskar Israel för evigt har han gjort dig till kung, för att du skall skipa lag och rätt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	10	Hon gav kungen etthundratjugo talenter guld och dessutom mängder av väldoftande kryddor samt dyrbara stenar. En så stor mängd väldoftande kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig mer förts in.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	11	När Hirams flotta hämtade guld från Ofir, förde den också med sig almugträ i stor mängd och dyrbara stenar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	12	Av almugträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungshuset samt harpor och psaltare för sångarna. Så mycket almugträ har sedan fram till denna dag inte förts in eller setts i landet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	13	Kung Salomo gav drottningen av Saba allt vad hon önskade och begärde. Till det kom allt annat han i sin kungliga frikostighet skänkte henne. Sedan vände hon om och for med sina tjänare hem till sitt land igen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	14	Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter,
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	15	utom det som kringresande handelsmän och köpmän förde in, och det som kom från alla kungarna i Arabien och från ståthållarna i landet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	16	Kung Salomo lät göra tvåhundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld sexhundra siklar guld
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	17	samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld tre minor guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	18	Vidare lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med fint guld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	19	Tronen hade sex trappsteg och tronens ryggstycke var avrundat upptill. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	20	Tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant har aldrig tillverkats i något annat rike.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	21	Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Ingenting var av silver, det hade inget värde på Salomos tid.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	22	Ty kungen hade en egen Tarsisflotta på havet tillsammans med Hirams flotta, och en gång vart tredje år kom Tarsisflottan hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	23	Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och vishet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	24	Från alla länder kom man för att besöka Salomo och höra den visdom som Gud hade lagt ner i hans hjärta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	25	Var och en förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	26	Salomo samlade också vagnar och ridhästar, så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem inrymde han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	27	Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	28	Hästarna som Salomo skaffade kom från Egypten. En del av kungens uppköpare hämtade ett visst antal av dem till bestämt pris.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	29	Varje vagn som hämtades och fördes in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	1	Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor,
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	2	De hörde till folk som Herren hade talat om och sagt till Israels barn: "Ni skall inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar." Till dessa höll sig Salomo och älskade dem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	3	Han hade sjuhundra furstliga gemåler och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	4	När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	5	Salomo följde efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	6	Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans fader David hade gjort.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	7	Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	8	På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	9	Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	10	Han hade givit honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	11	Därför sade Herren till Salomo: "Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	12	Men för din fader Davids skull vill jag inte göra detta så länge du lever. Först ur din sons hand skall jag rycka det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	13	Dock skall jag inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam skall jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt."
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	14	Herren reste upp en motståndare till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	15	När David var i strid med Edom drog befälhavaren Joab upp för att begrava de stupade och han förgjorde alla av mankön i Edom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	16	Joab och hela Israel stannade där i sex månader till dess att han hade utrotat alla av mankön i Edom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	17	Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	18	Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, kungen i Egypten. Denne gav Hadad hus, underhåll och land.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	19	Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	20	Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan vistades Genubat i faraos hus bland faraos söner.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	21	Medan Hadad var i Egypten, hörde han att David hade gått till vila hos sina fäder och att befälhavaren Joab var död. Han sade då till farao: "Låt mig fara hem till mitt land."
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	22	Men farao sade till honom: "Vad saknar du här hos mig, eftersom du vill fara hem till ditt land?" Men han svarade: "Ingenting, men låt mig ändå ge mig av."
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	23	Gud reste upp ännu en motståndare till Salomo. Det var Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, kungen i Soba.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	24	När David åstadkom ett blodbad bland dem, samlade denne folk omkring sig och blev ledare för ett rövarband. Dessa drog till Damaskus och slog sig ner där och gjorde sig till herrar i Damaskus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	25	Rezon var under hela Salomos livstid motståndare till Israel och gjorde landet skada, han liksom Hadad. Han var fientligt inställd till Israel, och han blev kung över Aram.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	26	En av Salomos tjänare hette Jerobeam. Han var son till Nebat, en efraimit från Sereda, och hans mor hette Seruga och var änka. Jerobeam gjorde uppror mot kungen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	27	Orsaken till att han gjorde uppror mot kungen var denna: Salomo byggde på Millo. Han ville täppa till öppningen i muren omkring sin fader Davids stad.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	28	Jerobeam var en duglig man, och då Salomo såg att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det arbete som Josefs hus hade att utföra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	29	Vid den tiden hände sig en gång att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem. Då kom profeten Ahia från Silo emot honom på vägen. Profeten var klädd i en ny mantel, och de båda var ensamma på fältet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	30	Ahia tog den nya manteln, som han hade på sig och slet sönder den i tolv delar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	31	Och han sade till Jerobeam: "Tag här tio delar för din räkning. Ty så säger Herren, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och ge tio av stammarna åt dig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	32	Bara en stam skall han få behålla för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt ur alla Israels stammar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	33	Detta skall ske, därför att de har övergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte gått på mina vägar och inte gjort det som är rätt i mina ögon, efter mina stadgar och föreskrifter, så som Salomos fader David gjorde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	34	Dock skall jag inte ta ifrån honom hela riket, utan jag vill låta honom vara furste så länge han lever, för min tjänare Davids skull, som jag utvalde, därför att han höll fast vid mina bud och stadgar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	35	Men jag skall ta kungadömet från hans son och ge de tio stammarna åt dig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	36	Åt hans son skall jag ge en stam, så att min tjänare David alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mig för att där fästa mitt namn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	37	Dig vill jag alltså ta och låta regera över allt vad du önskar, och du skall bli kung över Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	38	Om du lyder allt jag befaller dig och går på mina vägar och gör det som är rätt i mina ögon, så att du håller fast vid mina stadgar och bud, så som min tjänare David gjorde, då skall jag vara med dig och åt dig bygga ett hus som blir bestående, så som jag byggde ett hus åt David, och jag skall ge Israel åt dig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	39	Jag skall förödmjuka Davids släkt genom detta, men inte för alltid."
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	40	Salomo sökte efter tillfälle att döda Jerobeam, men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, kungen i Egypten, och stannade där till Salomos död.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	41	Vad som mer finns att säga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans visdom, det är skrivet i Salomos krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	42	Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	43	Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begravd i sin fader Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	1	Rehabeam begav sig till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till kung.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	2	Jerobeam, Nebats son, hörde detta medan han ännu var i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Jerobeam bodde alltså i Egypten,
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	3	men man sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med Israels hela församling och sade till Rehabeam:
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	4	"Din far gjorde vårt ok tungt. Men lätta du nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	5	Han svarade dem: "Gå och kom tillbaka till mig om tre dagar." Och folket gick.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	6	Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde, och han sade: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	7	De svarade honom: "Om du i dag vill bli detta folks tjänare och tjäna dem, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, så kommer de för alltid att bli dina tjänare."
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	8	Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	9	Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	10	De unga männen, som hade växt upp med honom, svarade: "Så här bör du säga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss - så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	11	Ni skall veta, att har min far lagt på er ett tungt ok, skall jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, skall jag tukta er med skorpiongissel."
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	12	På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket i Israel till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: "Kom tillbaka till mig på tredje dagen."
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	13	Då gav kungen folket ett hårt svar. Han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	14	Han följde de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, skall jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, skall jag tukta er med skorpiongissel."
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	15	Kungen lyssnade alltså inte till folket. Herren ledde det så, för att det skulle uppfyllas som Herren hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	16	När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar: "Vilken del har vi i David? Ingen arvslott har vi i Isais son. Gå hem till dina tält, Israel. Se nu själv om ditt hus, du David." Därefter gick Israel hem igen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	17	Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	18	När kung Rehabeam sände ut Adoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade hela Israel honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	19	Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	20	När hela Israel fick höra att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de bud och kallade honom till folkförsamlingen och gjorde honom till kung över hela Israel. Ingen höll sig till Davids hus mer än Juda stam.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	21	När Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman hela Juda hus och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam, Salomos son.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	22	Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja. Han sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	23	"Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och det övriga folket:
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	24	Så säger Herren: Ni skall inte dra upp för att strida mot era bröder, Israels barn. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, ty det som har skett har kommit från mig." De lyssnade till Herrens ord och vände om och gick sin väg, så som Herren hade befallt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	25	Jerobeam befäste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han bort och befäste Penuel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	26	Jerobeam tänkte inom sig: "Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	27	Ty om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung."
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	28	Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar av guld och sade till folket: "Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land."
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	29	Han ställde upp den ena i Betel, och den andra i Dan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	30	Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	31	Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	32	Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. De män som han hade gjort till offerhöjdspräster, lät han göra tjänst i Betel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	33	Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	1	På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	2	På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: "Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus skall det födas en son vid namn Josia. På dig skall han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och människoben skall man då bränna upp på dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	3	På samma gång angav han ett tecken genom att säga: "Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret skall rämna, och askan på det spillas ut."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	4	När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	5	Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angivit.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	6	Då sade kungen till gudsmannen: "Ropa till Herren, din Gud, och bed för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen." Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	7	Då sade kungen till gudsmannen: "Kom med mig hem och styrk dig. Sedan skall jag ge dig en gåva."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	8	Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta eller dricka.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	9	Ty så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du skall varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	10	Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	11	I Betel bodde en gammal profet. En av hans söner berättade för honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. När de hade berättat detta för sin far,
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	12	frågade han dem: "Vilken väg gick han?" Hans söner hade sett vilken väg gudsmannen hade gått, han som hade kommit från Juda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	13	Då sade han till sina söner: "Sadla åsnan åt mig." När de hade sadlat åsnan åt honom satt han upp på den
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	14	och begav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: "Är du den gudsman som kommit från Juda?" "Ja", svarade han.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	15	Då sade han till honom: "Kom med mig hem och ät med mig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	16	Men han svarade: "Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	17	Ty genom sitt ord har Herren sagt till mig: Du skall varken äta eller dricka där. Du skall inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	18	Han sade till honom: "Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på Herrens befallning och sagt: För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	19	Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	20	Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	21	Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger Herren: Därför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren, din Gud, har givit dig,
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	22	utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför skall din döda kropp inte komma i dina fäders grav."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	23	Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten, som han hade fört tillbaka.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	24	Denne begav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	25	När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	26	När profeten, som hade fört honom tillbaka från hans väg, hörde det, sade han: "Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. Därför har Herren gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	27	Därefter sade han till sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom. Och de sadlade den.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	28	Så begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller rivit åsnan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	29	Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hålla dödsklagan och begrava honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	30	Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: "Ack ve, min broder!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	31	Då han hade begravt honom, sade han till sina söner: "När jag dör, begrav mig då i den grav där gudsmannen ligger och lägg mina ben vid sidan av hans ben.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	32	Ty helt säkert skall det ord gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer."
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	33	Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	34	På detta sätt blev han orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	1	Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	2	Då sade Jerobeam till sin hustru: "Stå upp och förklä dig, så att ingen kan märka att du är Jerobeams hustru, och gå till Silo. Där bor profeten Ahia, han som sade till mig att jag skulle bli kung över detta folk.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	3	Tag med dig tio bröd och några små kakor och en kruka honung och gå till honom. Han skall då tala om för dig, hur det skall gå med pojken."
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	4	Jerobeams hustru gjorde så. Hon steg upp och gick till Silo och kom till Ahias hus. Ahia kunde inte se, för hans ögon var matta av ålder.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	5	Men Herren hade sagt till Ahia: "Se, nu kommer Jerobeams hustru för att fråga dig om sin son, ty han är sjuk. Så och så skall du säga till henne. När hon kommer, skall hon låtsas att hon är en annan."
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	6	När Ahia hörde ljudet av hennes steg i dörren, sade han: "Kom in, du Jerobeams hustru. Varför låtsas du vara en annan? Jag har fått i uppdrag att ge dig dåliga nyheter.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	7	Gå och säg till Jerobeam: Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag har upphöjt dig ur folket och satt dig till furste över mitt folk Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	8	Jag har ryckt riket från Davids hus och givit det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. Han höll mina bud och följde mig av hela sitt hjärta, så att han endast gjorde det som var rätt i mina ögon.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	9	Du har gjort mer ont än alla som har varit före dig. Du har gjort andra gudar åt dig, ja, gjutna avgudabilder för att väcka min vrede, och du har kastat mig bakom din rygg.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	10	Därför skall jag låta olycka komma över Jerobeams hus och utrota alla av mankön bland dem, både slavar och fria i Israel. Jag skall sopa bort Jerobeams hus, så som man sopar bort smuts, till dess allt är borta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	11	Den av Jerobeams hus som dör i staden skall hundarna äta upp, och den som dör ute på marken skall himlens fåglar äta upp. Ty så har Herren talat.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	12	Res dig därför upp och gå hem igen. När din fot träder in i staden, skall barnet dö.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	13	Hela Israel skall hålla dödsklagan efter honom och begrava honom. Han är den ende av Jerobeams hus som skall läggas i en grav, därför att han är den ende i Jerobeams hus, som Herren, Israels Gud, funnit något gott hos.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	14	Men Herren skall åt sig resa upp en kung över Israel, en kung som skall utrota Jerobeams hus på den dagen. Och vad ser jag redan nu?
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	15	Herren skall slå Israel, så att det blir likt vassen som vaggar hit och dit i vattnet. Han skall rycka upp Israel ur detta goda land som han har givit åt deras fäder och han skall skingra dem på andra sidan floden, därför att de har gjort sig aseror och därmed väckt Herrens vrede.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	16	Han skall överge Israel för de synder som Jerobeam har begått och genom vilka han kommit Israel att synda."
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	17	Då reste sig Jerobeams hustru och gick sin väg och kom till Tirsa. Just som hon steg över husets tröskel dog pojken.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	18	Man begravde honom, och hela Israel höll dödsklagan efter honom enligt det ord som Herren hade talat genom sin tjänare, profeten Ahia.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	19	Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om hans krig och om hans regering, är skrivet i Israels kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	20	Den tid Jerobeam regerade var tjugotvå år. Sedan gick han till vila hos sina fäder. Hans son Nadab blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	21	Rehabeam, Salomos son, var kung i Juda. Fyrtioett år gammal var Rehabeam när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	22	Juda gjorde det som var ont i Herrens ögon. Med de synder de begick uppväckte de hans vrede långt mer än deras fäder hade gjort.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	23	Ty de byggde sig också offerhöjder och reste stoder och aseror på alla höga kullar och under alla gröna träd.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	24	Också manlig tempelprostitution förekom i landet. Man tog efter alla avskyvärda seder hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	25	Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, kungen i Egypten, upp mot Jerusalem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	26	Han tog skatterna i Herrens hus och skatterna i kungshuset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	27	I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för drabanterna som höll vakt vid ingången till kungshuset.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	28	Så ofta kungen gick till Herrens hus, bar drabanterna dem. Sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	29	Vad som mer finns att säga om Rehabeam och om allt han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	30	Rehabeam och Jerobeam låg ständigt i krig med varandra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	31	Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans mor hette Naama och hon var ammonitiska. Hans son Abiam blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	1	I kung Jerobeams, Nebats sons, artonde regeringsår blev Abiam kung över Juda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	2	Han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Maaka, Abisaloms dotter.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	3	Abiam levde i alla de synder som hans far hade begått före honom, och han var inte hängiven Herren, sin Gud, så som hans fader Davids hjärta hade varit.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	4	Men för Davids skull lät Herren, hans Gud, honom få en lampa i Jerusalem, genom att han insatte hans son efter honom och lät Jerusalem finnas kvar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	5	Detta skedde därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort ifrån något som han befallde honom, så länge han levde, utom ifråga om hetiten Uria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	6	Men Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra, så länge Rehabeam levde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	7	Vad som mer finns att säga om Abiam och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Och Abiam och Jerobeam låg i krig med varandra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	8	Abiam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	9	I Jerobeams, Israels kungs, tjugonde regeringsår blev Asa kung över Juda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	10	Han regerade fyrtioett år i Jerusalem. Hans mor hette Maaka, Abisaloms dotter.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	11	Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	12	Han fördrev ur landet alla dem som ägnade sig åt manlig tempelprostitution. Han skaffade bort alla de eländiga avgudabilder som hans fäder hade låtit göra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	13	Till och med sin moder Maaka avsatte han från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Aseran. Asa högg ner avgudabilden och brände upp den i Kidrons dal.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	14	Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet Herren, så länge han levde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	15	Han förde in i Herrens hus, både det hans far och det han själv hade helgat: silver, guld och kärl.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	16	Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra, så länge de levde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	17	Basha, Israels kung, drog upp mot Juda och började befästa Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, Juda kung.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	18	Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i Herrens hus, liksom skatterna i kungshuset och lämnade detta åt sina tjänare. Därefter sände kung Asa dem till Ben-Hadad, son till Tabrimmon, son till Hezjon, kungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lät säga:
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	19	"Låt oss ingå förbund du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig gåvor av silver och guld. Bryt ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred."
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	20	Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och slog Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinneret och hela Naftalis land.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	21	När Basha hörde detta, avstod han från att befästa Rama och stannade kvar i Tirsa.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	22	Då kallade kung Asa samman hela Juda, ingen var undantagen. De förde bort stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste kung Asa Geba i Benjamin och Mispa.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	23	Vad som mer finns att säga om Asa, om alla hans mäktiga gärningar, ja, allt vad han gjorde, och om de städer han byggde, det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han blev gammal fick han en sjukdom i sina fötter.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	24	Asa gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Josafat blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	25	Nadab, Jerobeams son, blev kung över Israel i Asas, Juda kungs, andra regeringsår, och han regerade över Israel i två år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	26	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars vägar och i den synd genom vilken han kom Israel att synda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	27	Men Basha, Ahias son, som var av Isaskars släkt, anstiftade en sammansvärjning mot honom, och Basha dödade honom vid Gibbeton som tillhörde filisteerna medan Nadab med hela Israel belägrade Gibbeton.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	28	I Asas, Juda kungs, tredje regeringsår var det som Basha lät döda Nadab, och han blev själv kung i Nadabs ställe.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	29	När han hade blivit kung, dödade han alla som hörde till Jerobeams hus. Han lät ingen av Jerobeams hus bli kvar, utan utrotade dem enligt det ord som Herren hade talat genom sin tjänare Ahia från Silo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	30	Detta för de synder som Jerobeam hade begått och genom vilka han kom Israel att synda, så att han därmed väckte Herrens, Israels Guds, vrede.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	31	Vad som mer finns att säga om Nadab och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	32	Men Asa och Israels kung Basha låg i krig med varandra så länge de levde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	33	I Asas, Juda kungs, tredje regeringsår blev Basha, Ahias son, kung över hela Israel i Tirsa och regerade i tjugofyra år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	34	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på Jerobeams väg och i den synd genom vilken han kom Israel att synda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	1	Herrens ord kom till Jehu, Hananis son, mot Basha. Han sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	2	"Eftersom jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste över mitt folk Israel, men du har gått på Jerobeams väg och kommit mitt folk att synda, så att de har väckt min vrede genom sina synder,
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	3	därför skall jag sopa bort Basha och hans hus. Ja, jag skall göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	4	Den av Bashas hus som dör i staden skall hundarna äta upp, och den av hans hus som dör ute på marken skall himlens fåglar äta upp."
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	5	Vad som mer finns att säga om Basha, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	6	Basha gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Tirsa. Hans son Ela blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	7	Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade Herrens ord kommit till Basha och hans hus, inte endast för allt det onda som han hade gjort i Herrens ögon, då han väckte hans vrede genom sina händers verk, och det därför måste gå honom som det gick Jerobeams hus, utan också därför att han hade förgjort detta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	8	I Asas, Juda kungs, tjugosjätte regeringsår, blev Ela, Bashas son, kung över Israel i Tirsa och regerade i två år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	9	Men hans tjänare Simri, som var befälhavare för den ena hälften av vagnarna, anstiftade en sammansvärjning mot honom. En gång då Ela i Tirsa hade druckit sig berusad hemma hos Arsa, överhovmästaren i Tirsa,
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	10	kom Simri dit och slog honom till döds i Asas, Juda kungs, tjugosjunde regeringsår. Sedan blev han själv kung efter Ela.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	11	När han hade blivit kung och satt på sin tron, dödade han hela Bashas hus utan att låta någon av mankön bli kvar, varken släkting eller vän.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	12	Så utrotade Simri hela Bashas hus enligt det ord som Herren hade talat mot Basha genom profeten Jehu.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	13	Detta skedde på grund av alla de synder som Basha och hans son Ela hade begått och genom vilka de hade kommit Israel att synda, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	14	Vad som mer finns att säga om Ela och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	15	I Asas, Juda kungs, tjugosjunde regeringsår blev Simri kung och regerade sju dagar i Tirsa. Folket höll då på att belägra Gibbeton, som tillhörde filisteerna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	16	Medan folket höll på med belägringen, fick de höra: "Simri har anstiftat en sammansvärjning. Han har också dödat kungen." Då gjorde hela Israel samma dag den israelitiske befälhavaren Omri till kung i lägret.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	17	Därefter drog Omri med hela Israel upp från Gibbeton, och de angrep Tirsa.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	18	När Simri såg att staden hade intagits, gick han in i kungshusets palatsbyggnad och brände upp kungshuset och sig själv i eld och omkom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	19	Detta skedde på grund av de synder som han hade begått, när han gjorde det som var ont inför Herren och vandrade på Jerobeams väg och i den synd som denne hade gjort och genom vilken han hade kommit Israel att synda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	20	Vad som mer finns att säga om Simri och om den sammansvärjning han anstiftade, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	21	Nu delade sig Israels folk i två hälfter. Den ena hälften av folket följde Tibni, Ginats son, och ville göra honom till kung, medan den andra hälften följde Omri.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	22	Men den del av folket som följde Omri fick övertaget över den del som följde Tibni, Ginats son. När Tibni var död blev Omri kung.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	23	I Asas, Juda kungs, trettioförsta regeringsår blev Omri kung över Israel och regerade i tolv år. I Tirsa regerade han i sex år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	24	Han köpte berget Samaria av Semer för två talenter silver och bebyggde berget. Staden som han byggde där kallade han Samaria efter Semer, den man som tidigare hade ägt berget.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	25	Men Omri gjorde det som var ont inför Herren. Han gjorde mer ont än någon av dem som hade varit före honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	26	Han gick i allt på Jerobeams, Nebats sons, väg och levde i de synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, så att de väckte Herrens, Israels Guds, vrede med sina tomma avgudar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	27	Vad som mer finns att säga om Omri, om vad han gjorde och om hans mäktiga gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	28	Omri gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria. Hans son Ahab blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	29	Ahab, Omris son, blev kung över Israel i Asas, Juda kungs, trettioåttonde regeringsår. Sedan regerade han i tjugotvå år över Israel i Samaria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	30	Men Ahab, Omris son, gjorde det som var ont inför Herren, mer än någon av dem som hade varit före honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	31	Och som om det inte var nog för honom att leva i Jerobeams, Nebats sons, synder, tog han också till hustru Isebel, som var dotter till Etbaal, sidoniernas kung, och gick bort och tjänade Baal och tillbad honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	32	Han reste ett altare åt Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	33	Dessutom lät Ahab göra Aseran. Ja, han gjorde mer för att väcka Herrens, Israels Guds, vrede än någon av de israelitiska kungar som hade varit före honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	34	Under hans tid byggde Hiel från Betel åter upp Jeriko. När han lade grunden till staden, kostade det honom hans äldste son Abiram, och när han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste son Segib. Detta skedde enligt det ord som Herren hade talat genom Josua, Nuns son.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	1	Tisbiten Elia, som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: "Så sant Herren, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	2	Och Herrens ord kom till honom:
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	3	"Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	4	Du skall dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att ge dig att äta där."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	5	Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	6	Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på aftonen, och han drack ur bäcken.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	7	Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det inte regnade i landet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	8	Då kom Herrens ord till Elia. Han sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	9	"Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	10	Han steg upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: "Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	11	När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: "Tag också med dig en bit bröd åt mig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	12	Men hon svarade: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och litet olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi skall äta det och sedan dö."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	13	Då sade Elia till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	14	Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	15	Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv och han och hennes husfolk.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	16	Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	17	En tid därefter blev kvinnans, hans värdinnas, son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	18	Då sade hon till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	19	Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	20	Och han ropade till Herren och sade: " Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	21	Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: " Herre, min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	22	Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	23	Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: "Se, din son lever."
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	24	Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	1	En lång tid därefter, på tredje året, kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Gå och träd fram inför Ahab, så skall jag låta det regna på jorden."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	2	Då gick Elia för att träda fram inför Ahab. Men hungersnöden var svår i Samaria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	3	Och Ahab kallade till sig Obadja, som var hans överhovmästare. Men Obadja var en mycket gudfruktig man.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	4	När Isebel var i färd med att utrota Herrens profeter, hade Obadja tagit etthundra profeter och gömt dem i en grotta, femtio man åt gången, och givit dem mat och dryck.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	5	Ahab sade till Obadja: "Far igenom landet, till alla vattenkällor och alla bäckar. Kanhända skall vi finna gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slippa slakta någon boskap."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	6	De fördelade mellan sig landet som de skulle fara igenom. Ahab gav sig ensam av åt ett håll och Obadja åt ett annat håll.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	7	När Obadja då for vägen fram, se, då kom Elia emot honom. Han kände igen honom och föll ner på sitt ansikte och sade: "Är du här, min herre Elia?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	8	Han svarade honom: "Ja. Gå och säg till din herre: Elia är här."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	9	Då sade han: "På vilket sätt har jag förbrutit mig, eftersom du vill ge din tjänare i Ahabs hand och låta honom döda mig?
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	10	Så sant Herren, din Gud, lever, det finns inte något folk eller något rike, dit min herre inte har sänt någon för att söka efter dig. Om man har svarat: Han är inte här, så har han tagit en ed av det riket eller det folket, att man inte har funnit dig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	11	Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Elia är här.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	12	Om Herrens Ande skulle rycka bort dig, jag vet inte vart, när jag går ifrån dig, och jag kommer till Ahab och berättar om dig, då skulle han döda mig, när han inte finner dig. Och ändå har ju jag, din tjänare, fruktat Herren ända från min ungdom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	13	Har man inte berättat för min herre vad jag gjorde när Isebel dödade Herrens profeter, hur jag gömde etthundra av Herrens profeter i två grottor, femtio man i varje och gav dem mat och dryck?
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	14	Och nu säger du: Gå och säg till din herre: Elia är här. - Han kommer att döda mig!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	15	Men Elia svarade: "Så sant Herren Sebaot lever, honom som jag tjänar, redan i dag skall jag träda fram inför Ahab."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	16	Obadja gick och mötte Ahab och berättade detta för honom. Då begav sig Ahab i väg för att möta Elia.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	17	När Ahab fick se Elia sade han till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	18	Elia svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus. Ni överger ju Herrens bud och följer efter baalerna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	19	Men sänd nu bud och samla hela Israel till mig på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Aseras fyrahundra profeter, de som äter vid Isebels bord."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	20	Då sände Ahab omkring bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	21	Elia trädde fram för allt folket och sade: "Hur länge skall ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom." Men folket svarade honom inte med ett ord.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	22	Då sade Elia till folket: "Jag är ensam kvar som Herrens profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	23	Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan skall jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	24	Därefter må ni åkalla er guds namn, men jag skall åkalla Herrens namn. Den gud som svarar med eld, han är Gud." Allt folket svarade: "Ditt förslag är bra."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	25	Elia sade till Baals profeter: "Välj ut åt er den ena tjuren och gör den i ordning. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	26	De tog den tjur som han gav dem och gjorde den i ordning. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: "Baal, svara oss!" Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	27	När det blev middag, retades Elia med dem och sade: "Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då skall han väl vakna."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	28	Då ropade de ännu högre och ristade sig, som de brukade, med svärd och spjut, så att blodet rann på dem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	29	När det blev eftermiddag, greps de av profetiskt raseri och höll på så ända till dess det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	30	Elia sade då till allt folket: "Kom fram hit till mig!" Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare, som hade blivit nerrivet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	31	Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar. Det var ju Jakob som fick detta ord från Herren: "Israel skall vara ditt namn."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	32	Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	33	Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	34	Sedan sade han: "Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden." Han sade vidare: "Gör så en gång till." De gjorde så för andra gången. Därefter sade han: "Gör så för tredje gången." De gjorde så för tredje gången.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	35	Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	36	Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: " Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	37	Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk förstår att det är du Herre som är Gud, och omvänd du deras hjärtan."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	38	Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	39	När allt folket såg detta, föll de ner på sina ansikten och sade: "Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	40	Men Elia sade till dem: "Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan." De grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon och dräpte dem där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	41	Elia sade till Ahab: "Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	42	Då begav sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	43	Han sade till sin tjänare: "Gå upp och se utåt havet!" Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: "Jag ser ingenting." Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	44	När han kom dit sjunde gången, sade han: "Se, ett litet moln, som en mans hand, stiger upp ur havet." Då sade han: "Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar."
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	45	I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	46	Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	1	Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	2	Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: "Må gudarna straffa mig både nu och senare, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna."
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	3	När han fick höra detta steg han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba, som hör till Juda, och där lämnade han kvar sin tjänare.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	4	Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske. Han önskade sig döden och sade: "Nu är det nog, Herre. Tag mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder."
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	5	Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade. Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: "Stig upp och ät!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	6	Han såg upp, och se, vid hans huvud fanns ett bröd, som var bakat på glödande stenar, och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	7	Men Herrens ängel rörde på nytt vid honom, för andra gången, och sade: "Stig upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	8	Då steg han upp och åt och drack och gick sedan, styrkt av maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	9	Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: "Vad gör du här, Elia?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	10	Han svarade: "Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	11	Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren." Och se, Herren gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	12	Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	13	Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: "Vad gör du här, Elia?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	14	Han svarade: "Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv."
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	15	Herren sade till honom: "Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	16	Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	17	Och det skall bli så att den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	18	Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss."
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	19	När Elia sedan gick därifrån, fann han Elisa, Safats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	20	Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: "Låt mig först få kyssa min far och min mor, så skall jag sedan följa dig." Han sade till honom: "Gå tillbaka igen. Du vet ju vad jag har gjort med dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	21	Då lämnade Elisa honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött. Detta gav han åt folket, och de åt. Därefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjänare.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	1	Ben-Hadad, som var kung i Aram, samlade hela sin här. Han hade med sig trettiotvå kungar, hästar och vagnar. Han drog upp och belägrade Samaria och angrep det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	2	Han skickade sändebud in i staden till Israels kung Ahab
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	3	och lät säga honom: "Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhör mig, och det bästa du har av kvinnor och barn tillhör mig också."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	4	Israels kung svarade: "Som du har sagt, min herre konung: Jag själv och allt vad jag har tillhör dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	5	Men sändebuden kom tillbaka och sade: "Så säger Ben-Hadad: Jag har ju sänt bud till dig och låtit säga: Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du ge mig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	6	Vid den här tiden i morgon skall jag sända mina tjänare till dig, för att genomsöka ditt hus och dina tjänares hus. Allt som dina ögon ser på med lust skall de ta med sig och föra bort."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	7	Då kallade Israels kung till sig alla de äldste i landet och sade: "Lägg märke till och se hur denne vill oss ont. När han sände bud till mig och begärde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vägrade jag ju inte att ge honom det."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	8	Alla de äldste och allt folket sade till honom: "Hör inte på honom och gör honom inte till viljes."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	9	Därefter svarade han Ben-Hadads sändebud: "Säg till min herre konungen: Allt vad du förra gången sände bud till din tjänare om det kommer jag att göra. Men det här kan jag inte acceptera." Sändebuden vände tillbaka med detta svar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	10	Då sände Ben-Hadad bud till honom och lät säga: "Gudarna må straffa mig både nu och senare, om Samarias grus skall räcka till att fylla händerna på allt det folk som följer mig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	11	Men Israels kung svarade: "Säg honom: Inte bör den som sätter på sig svärdet berömma sig likt den som spänner det av sig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	12	Så snart Ben-Hadad hörde detta svar, där han satt och drack med kungarna i lägertälten sade han till sina tjänare: "Gör er redo." Och de gjorde sig redo att anfalla staden.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	13	Då kom en profet fram till Ahab, Israels kung, och sade: "Så säger Herren: Ser du hela denna stora massa? Jag skall i dag ge den i din hand, så att du skall inse att det är jag som är Herren."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	14	Då frågade Ahab: "Genom vem?" Han svarade: "Så säger Herren: Genom provinshövdingarnas tjänare." Han frågade vidare: "Vem skall börja striden?" Han svarade: "Du själv."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	15	Då inmönstrade han provinshövdingarnas tjänare, och de var 232. Därefter inmönstrade han allt folket, alla Israels män, 7 000 man.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	16	Vid middagstiden gick de till anfall, just när Ben-Hadad höll på att berusa sig i lägertälten tillsammans med de 32 kungar som hade kommit för att hjälpa honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	17	Provinshövdingarnas tjänare drog först ut. De spejare som Ben-Hadad sände ut underrättade honom om att folk kom ut från Samaria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	18	Då sade han: "Om de dragit ut i fredlig avsikt, så grip dem levande, och om de har dragit ut till strid, så grip dem också då levande."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	19	Men när provinshövdingarnas tjänare och hären som följde dem hade kommit ut ur staden,
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	20	högg de ner var och en sin man, och arameerna flydde och Israel förföljde dem. Ben-Hadad, kungen i Aram, kom undan på en häst, tillsammans med några ryttare.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	21	Israels kung drog ut och slog både ryttarhären och vagnshären och vållade arameerna ett stort nederlag.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	22	Men profeten kom fram till Israels kung och sade till honom: "Stärk nu din ställning och se över vad du bör göra, för nästa år kommer kungen i Aram att dra upp mot dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	23	Den arameiske kungens tjänare sade till honom: "Deras gud är en bergsgud. Därför har de besegrat oss. Låt oss nu strida mot dem på slätten, så skall vi utan tvivel besegra dem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	24	Gör så här: Avsätt var och en av kungarna från hans plats och insätt ståthållare i deras ställe.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	25	Skaffa dig sedan själv en här, lik den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn och låt oss sedan strida mot dem på slätten, så skall vi utan tvivel besegra dem." Och han lyssnade till dem och gjorde så.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	26	Följande år inmönstrade Ben-Hadad arameerna och drog upp till Afek för att strida mot Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	27	Israels barn hade också blivit inmönstrade och försetts med livsmedel och tågade därefter mot dem. Israels barn slog läger mitt emot dem, lika två små gethjordar, under det att arameerna uppfyllde landet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	28	Då kom gudsmannen och sade till Israels kung: "Så säger Herren: Därför att arameerna har sagt: Herren är en bergsgud och inte en Gud nere i dalarna, därför ger jag hela denna stora hop i din hand, för att ni skall inse att jag är Herren."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	29	I sju dagar låg de i läger mitt emot varandra. Den sjunde dagen bröt striden ut, och Israels barn slog då på en enda dag 100 000 man fotfolk bland arameerna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	30	De återstående flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man, som var kvar. Ben-Hadad flydde och kom in i staden och sprang från rum till rum.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	31	Då sade hans tjänare till honom: "Vi har hört att Israels kungar är barmhärtiga kungar. Låt oss därför sätta säcktyg om våra höfter och rep om våra huvuden och överlämna oss åt Israels kung. Kanske låter han dig då få leva."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	32	De band säcktyg omkring sina höfter och rep omkring sina huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Ben-Hadad ber: Låt mig få leva!" Han svarade: "Lever han fortfarande, han min broder?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	33	Männen tog detta som ett gott tecken och skyndade sig att svara: "Din broder är han, Ben-Hadad." Han sade: "Gå och hämta hit honom." Då kom Ben-Hadad ut till honom, och han lät honom stiga upp i sin vagn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	34	Ben-Hadad sade till honom: "De städer som min far tog från din far skall jag lämna tillbaka, och du skall för din räkning få inrätta handelskvarter i Damaskus, så som min far fick göra i Samaria." Ahab svarade: "Låt oss ingå ett förbund så skall jag ge dig fri." Och han slöt ett förbund med honom och gav honom fri.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	35	En av profetlärjungarna sade på Herrens befallning till en annan: "Slå till mig." Men mannen vägrade att slå honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	36	Då sade han till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens röst, skall ett lejon slå ner dig, när du går ifrån mig." Och när han gick sin väg ifrån honom, kom ett lejon emot honom och dödade honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	37	Sedan träffade han en annan man och sade: "Slå till mig." Och mannen slog honom så att det uppstod sår.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	38	Därefter gick profeten och ställde sig i kungens väg. Han hade gjort sig oigenkännlig genom att sätta en bindel över ögonen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	39	När kungen kom förbi, ropade han till kungen: "Din tjänare gav sig ut mitt i striden, då en man plötsligt kom och förde en annan man till mig och sade: Vakta den här mannen. Om han kommer bort, skall det gå för dig som det skulle ha gått för honom, eller också måste du betala en talent silver.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	40	Nu hände sig medan din tjänare hade att syssla än här och än där, att mannen kom undan." Israels kung sade till honom: "Din dom är given. Du har själv fällt den."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	41	Då tog han snabbt bort bindeln från sina ögon, och Israels kung kände igen honom och såg att han var en av profeterna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	42	Han sade till kungen: "Så säger Herren: Därför att du ur din hand har släppt den man som jag hade givit till spillo, skall det gå för dig som det skulle ha gått för honom, och ditt folk som det har gått hans folk."
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	43	Israels kung begav sig hem, missmodig och arg, och kom till Samaria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	1	Därefter hände följande. Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel vid sidan om det palats som tillhörde Ahab, kungen i Samaria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	2	Ahab talade med Nabot och sade: "Ge mig din vingård. Jag vill göra den till en köksträdgård åt mig, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag skall ge dig en bättre vingård i stället, eller om du hellre vill det, ger jag dig pengar för den."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	3	Men Nabot svarade Ahab: "Må Herren låta det vara fjärran från mig att jag skulle ge dig vad jag fått i arv från mina fäder."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	4	Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och arg på grund av det svar jisreeliten Nabot hade givit honom, när han sade: "Jag vill inte ge dig vad jag fått i arv från mina fäder." Ahab lade sig på sin säng och vände bort ansiktet och åt ingenting.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	5	Då kom hans hustru Isebel in till honom och frågade: "Varför är du så dyster till sinnes och varför äter du ingenting?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	6	Han svarade: "Jag talade med jisreeliten Nabot och sade till honom: Låt mig få din vingård för pengar, eller om du vill skall jag ge dig en annan vingård i stället. Men han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	7	Då sade hans hustru Isebel till honom: "Är det du som regerar över Israel? Stig upp och ät och var glad. Jag skall skaffa dig jisreeliten Nabots vingård."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	8	Därefter skrev hon brev i Ahabs namn och satte sigill under med hans signetring och sände breven till de äldsta och de förnämsta i Nabots stad, som bodde där tillsammans med honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	9	Så här skrev hon i breven: "Utlys en fasta och låt Nabot sitta längst fram bland folket.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	10	Låt sedan två onda män sätta sig mitt emot honom och låt dem vittna mot honom och säga: Du har förbannat Gud och kungen. För sedan ut honom och stena honom till döds."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	11	De äldste och de förnämsta männen som bodde i hans stad gjorde som Isebel hade befallt dem, just som det var skrivet i de brev hon sänt till dem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	12	De utlyste en fasta och lät Nabot sitta längst fram bland folket.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	13	De båda onda männen kom och satte sig mitt emot honom, och dessa onda män vittnade mot Nabot inför folket och sade: "Nabot har förbannat Gud och kungen." Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	14	Därefter sände de bud till Isebel och lät säga: "Nabot har stenats till döds."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	15	Så snart Isebel hörde att Nabot var stenad till döds, sade hon till Ahab: "Stig upp och tag över jisreeliten Nabots vingård, som han vägrade att låta dig få för pengar. Nabot lever inte längre, han är död."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	16	Så snart Ahab hörde att Nabot var död, reste han sig och begav sig ner till jisreeliten Nabots vingård för att ta den i besittning.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	17	Men Herrens ord kom till tisbiten Elia. Han sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	18	"Stå upp och gå ner och möt Ahab, Israels kung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård, dit han har gått ner för att ta den i besittning.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	19	Och du skall säga till honom: Så säger Herren: Har du redan hunnit både mörda och ta arvet i besittning? Därefter skall du säga till honom: Så säger Herren: På samma ställe som hundarna har slickat Nabots blod, skall hundarna slicka också ditt blod."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	20	Ahab sade till Elia: "Så du har funnit mig, du min fiende?" Han svarade: "Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon,
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	21	skall jag också låta det som är ont komma över dig och sopa bort dig, och av Ahabs hus skall jag utrota alla av mankön, både slavar och fria i Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	22	Jag skall göra med ditt hus, som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus, därför att du har väckt min vrede och kommit Israel att synda.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	23	Också om Isebel har Herren talat och sagt: Hundarna skall äta upp Isebel vid Jisreels murar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	24	Den av Ahabs hus som dör i staden skall hundarna äta upp, och den som dör ute på marken skall himlens fåglar äta upp."
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	25	- Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	26	Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren fördrev för Israels barn. -
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	27	När Ahab hörde det Elia sade, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	28	Då kom Herrens ord till tisbiten Elia. Han sade:
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	29	"Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, skall jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid skall jag låta olyckan komma över hans hus."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	1	I tre år hade de ro, utan krig mellan Aram och Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	2	Men under det tredje året for Josafat, Juda kung, ner till Israels kung.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	3	Och Israels kung sade till sina tjänare: "Ni vet ju att Ramot i Gilead tillhör oss. Ändå sitter vi här lugnt och tar det inte ifrån kungen i Aram."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	4	Han frågade Josafat: "Vill du dra ut med mig för att belägra Ramot i Gilead?" Josafat svarade Israels kung: "Jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	5	Men Josafat sade till Israels kung: "Fråga dock först Herren om detta!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	6	Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra män, och frågade dem: "Skall jag dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag låta bli?" De svarade: "Drag dit upp. Herren skall ge det i konungens hand."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	7	Men Josafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	8	Israels kung svarade Josafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka." Josafat sade: "Konungen skall inte säga så."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	9	Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	10	Israels kung och Josafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron på en tröskplats vid ingången till Samarias port klädda i sina skrudar, medan alla profeterna profeterade inför dem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	11	Sidkia, Kenaanas son gjorde sig horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa skall du stånga arameerna, så att de förgörs."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	12	Alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	13	Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt det du säger stämma överens med vad de har sagt och lova också du lycka."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	14	Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det Herren talar till mig skall jag säga honom."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	15	När han kom till kungen, frågade kungen honom: "Mika, skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall vi låta bli?" Han svarade honom: "Drag dit upp, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	16	Men kungen sade till honom: "Hur många gånger skall jag behöva ta ed av dig att du bara skall tala sanning till mig i Herrens namn?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	17	Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	18	Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig, utan bara olycka?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	19	Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	20	Och Herren sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	21	Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag skall locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då?
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	22	Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så!
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	23	Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka skall drabba dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	24	Då gick Sidkia, Kenaanas son fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?"
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	25	Mika svarade: "Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	26	Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen,
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	27	och säg: Så säger konungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd, till dess jag kommer välbehållen tillbaka."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	28	Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	29	Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	30	Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	31	Men kungen i Aram hade givit en befallning åt de trettiotvå befälhavarna över vagnarna och sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	32	När befälen över vagnarna fick se Josafat, tänkte de: "Det där är säkert Israels kung", och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Josafat upp ett rop.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	33	Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	34	Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad."
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	35	Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	36	Vid solnedgången gick ett rop genom hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!"
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	37	Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	38	När man sköljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skökorna badade i det - så som Herren hade sagt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	39	Vad som mer finns att säga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	40	Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	41	Josafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	42	Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	43	Han vandrade i allt på sin fader Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i Herrens ögon.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	44	Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	45	Och Josafat höll fred med Israels kung.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	46	Vad som mer finns att säga om Josafat, om de mäktiga gärningar han utförde och om hans krig, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	47	Han utrotade också ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar sedan hans fader Asas tid.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	48	I Edom fanns då ingen kung, utan en ståthållare regerade där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	49	Josafat hade låtit bygga Tarsisskepp, som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, ty de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	50	Då sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: "Låt mitt folk fara med ditt folk på skeppen." Men Josafat ville inte.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	51	Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	52	Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Josafats, Juda kungs, sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	53	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som hade kommit Israel att synda. Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och uppväckte Herrens, Israels Guds, vrede alldeles som hans far hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	1	Efter Ahabs död gjorde Moab uppror mot Israel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	2	Ahasja föll ner genom gallret i sin övre sal i Samaria och skadade sig så att han blev sjuk. Då skickade han efter sändebud och sade till dem: "Gå och fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag skall bli frisk från denna sjukdom."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	3	Men Herrens ängel hade sagt till tisbiten Elia: "Stå upp och gå och möt sändebuden från kungen i Samaria och säg till dem: Är det därför att det inte finns någon Gud i Israel som ni går och frågar Baal-Sebub, guden i Ekron?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	4	Därför, säger Herren så: Du skall inte komma upp ur den säng där du har lagt dig, ty du måste dö". Och Elia gick.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	5	När sändebuden kom tillbaka till kungen, frågade han dem: "Varför kommer ni tillbaka?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	6	De svarade honom: "En man kom emot oss och sade till oss: Gå tillbaka till kungen som har sänt er och säg till honom: Så säger Herren: Är det därför att det inte finns någon Gud i Israel som du sänder bud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför skall du inte komma upp ur den säng där du har lagt dig, ty du måste dö."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	7	Kungen frågade dem: "Hur såg den mannen ut som kom emot er och talade till er på det sättet?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	8	De svarade honom: "Mannen bar en hårmantel och hade en lädergördel om höfterna." Då sade han: "Det var tisbiten Elia."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	9	Han sände ett befäl med femtio man till Elia. När denne kom upp till honom, där han satt på toppen av berget, sade han till honom: "Du gudsman, kungen befaller dig att komma ner."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	10	Elia svarade befälet: "Om jag är en gudsman skall eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man." Då kom eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	11	Ahasja sände till honom ett annat befäl med femtio man. Denne sade till honom: "Du gudsman, så säger kungen: Kom genast ner!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	12	Elia svarade och sade till dem: "Om jag är en gudsman skall eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man." Då kom Guds eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	13	Åter sände han i väg ett tredje befäl med femtio man. Denne drog dit upp, och när han kom fram föll han ner på sina knän för Elia och bad honom: "Du gudsman, låt mitt liv och dessa dina femtio tjänares liv vara värt något i dina ögon.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	14	Se, eld har kommit ner från himlen och förtärt de första två befälen med deras femtio man. Men låt nu mitt liv vara värt något i dina ögon."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	15	Herrens ängel sade till Elia: "Gå ner med honom och var inte rädd för honom." Då reste Elia sig och gick med honom ner till kungen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	16	Han sade till denne: "Så säger Herren: Eftersom du skickade sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, som om det inte fanns någon Gud i Israel som du kunde fråga, därför skall du inte komma upp ur den säng som du har lagt dig i, ty du måste dö."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	17	Och Ahasja dog enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. Joram blev kung efter honom i Jorams, Josafats sons, Juda kungs, andra regeringsår. Ahasja hade nämligen ingen son.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	18	Vad som mer finns att säga om Ahasja och vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	1	Vid den tid då Herren ville ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisa från Gilgal.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	2	Elia sade till Elisa: "Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel." Men Elisa svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick ner till Betel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	3	Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: "Vet du att Herren skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	4	Elia sade till honom: "Elisa, stanna här, för Herren har sänt mig till Jeriko." Men han svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de kom till Jeriko.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	5	Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: "Vet du att Herren skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	6	Elia sade till honom: "Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan." Men han svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick båda vidare.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	7	Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på något avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	8	Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade detta sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	9	När de hade kommit över sade Elia till Elisa: "Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig." Elisa sade: "Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	10	Han svarade: "Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	11	Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	12	Elisa såg det och ropade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" Sedan såg han honom inte mer. Elisa tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	13	Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	14	Han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: "Var är Herren, Elias Gud?" Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor, och han gick över.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	15	När de profetlärjungar som var vid Jeriko på något avstånd såg detta, sade de: "Elias ande vilar på Elisa." De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	16	Och de sade till honom: "Se, bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal." Men han svarade: "Sänd inte i väg någon."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	17	Men de fortsatte att envist be honom till dess han kände sig besvärad, så han sade: "Skicka i väg dem!" Då sände de i väg de femtio männen, och dessa sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	18	När de sedan kom tillbaka till honom medan han ännu var kvar i Jeriko, sade han till dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	19	Männen i staden sade till Elisa: "Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och jorden bär ingen frukt."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	20	Han sade: "Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den." Och de hämtade en sådan åt honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	21	Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt i den och sade: "Så säger Herren: Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det skall inte längre komma död och ofruktsamhet av det."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	22	Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisa talade.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	23	Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en skara småpojkar ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: "Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	24	När han vände sig om och fick se dem, förbannade han dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	25	Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan tillbaka till Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	1	Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Josafats, Juda kungs, artonde regeringsår och regerade i tolv år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon men inte som hans far och mor, ty han skaffade bort den baalsstaty som hans far hade låtit göra.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	3	Men han höll fast vid de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. Från dessa avstod han inte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	4	Mesa, kungen i Moab, som hade stora fårhjordar, hade i skatt till kungen i Israel betalat 100 000 lamm och ull av 100 000 baggar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	5	Men när Ahab var död, gjorde kungen i Moab uppror mot kungen i Israel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	6	Då drog kung Joram ut från Samaria och inmönstrade hela Israel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	7	Sedan sände han bud till Josafat, kungen i Juda, och lät säga: "Kungen i Moab har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?" Han svarade: "Ja, jag vill dra dit upp - jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	8	Han frågade: "Vilken väg skall vi dra dit upp?" Han svarade: "Vägen genom Edoms öken."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	9	Så drog de ut, kungen i Israel, kungen i Juda och kungen i Edom. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	10	Då sade Israels kung: "Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	11	Men Josafat sade: "Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?" Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: "Elisa, Safats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	12	Josafat sade: "Hos honom är Herrens ord." Israels kung och Josafat och Edoms kung gick då ner till honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	13	Men Elisa sade till Israels kung: "Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter och till din mors profeter." Israels kung svarade honom: "Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	14	Då sade Elisa: "Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för Josafats skull, Juda kung, så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	15	Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa." Och när harpospelaren spelade kom Herrens hand över honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	16	Han sade: "Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	17	Ty så säger Herren: Ni skall inte märka någon vind eller se något regn, men ändå skall dalen bli full med vatten, så att både ni själva, er boskap och era övriga djur får att dricka.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	18	Men Herren anser inte detta vara nog, utan han skall också ge Moab i er hand.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	19	Ni skall inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni skall hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor skall ni täppa igen. Och all bördig åkermark skall ni fördärva med stenar."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	20	Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	21	Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	22	När de steg upp tidigt på morgonen och solen lyste på vattnet, såg det ut för moabiterna som om vattnet framför dem var rött som blod.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	23	Då sade de: "Det är blod! Kungarna har säkert kommit i strid och dödat varandra. Nu till plundring, Moab!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	24	Men när de kom till Israels läger bröt israeliterna fram och slog moabiterna, som flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	25	De förstörde städerna och på all bördig åkermark kastade de var och en sin sten till dess den var övertäckt. Alla vattenkällor täppte de till och alla goda träd fällde de. Till slut återstod endast stenarna av Kir Hareset. Slungkastarna omringade staden och besköt den.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	26	När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	27	Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En våldsam vrede kom då över Israel som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	1	En kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa: "Min man, din tjänare, har dött och du vet att din tjänare fruktade Herren. Nu kommer hans fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	2	Elisa sade till henne: "Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har hemma?" Hon svarade: "Din tjänarinna har ingenting annat hemma än en flaska olja."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	3	Då sade han: "Gå och låna kärl av alla dina grannar, tomma kärl men inte för få.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	4	Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner och häll olja i alla kärlen. När ett kärl är fullt, så flytta det."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	5	Då gick hon ifrån honom. Sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne och hon hällde i av oljan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	6	När kärlen var fulla, sade hon till en av sina söner: "Ge mig ett kärl till." Men han svarade henne: "Det finns inte något mer kärl." Då stannade oljeflödet av.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	7	Hon gick och berättade detta för gudsmannen. Han sade: "Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	8	En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att äta hos sig. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	9	Då sade hon en gång till sin man: "Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	10	Låt oss mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom, så att han kan ta in där när han kommer till oss."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	11	Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	12	Han sade till sin tjänare Gehasi: "Kalla hit sunemitiskan." Då kallade han dit henne och hon infann sig där hos tjänaren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	13	Vidare sade han till honom: "Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?" Men hon svarade: "Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	14	Då frågade han: "Vad kan jag väl göra för henne?" Gehasi svarade: "Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	15	Då sade han: "Kalla på henne." Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisa sade:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	16	"Nästa år vid just den här tiden skall du ha en son i famnen". Hon svarade: "Nej, min herre, du gudsman. Inbilla inte din tjänarinna något sådant."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	17	Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt till henne.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	18	När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	19	Då började han klaga för sin far: "Mitt huvud! Mitt huvud!" Denne sade till sin tjänare: "Tag honom och bär honom till hans mor."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	20	Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	21	Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	22	Därefter kallade hon på sin man och sade: "Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	23	Han sade: "Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad eller sabbat?" Hon svarade: "Oroa dig inte."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	24	Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: "Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	25	Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel. När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: "Se, där är sunemitiskan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	26	Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?" Hon svarade: "Ja."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	27	Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon tag om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: "Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	28	Och hon sade: "Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	29	Då sade han till Gehasi: "Spänn bältet om livet och tag min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	30	Men pojkens mor sade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Då stod han upp och följde med henne.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	31	Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisa och berättade det för honom och sade: "Pojken har inte vaknat."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	32	När Elisa kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	33	Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till Herren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	34	Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	35	Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	36	Elisa ropade på Gehasi och sade: "Kalla på sunemitiskan." Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: "Tag din son."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	37	Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	38	Elisa kom tillbaka till Gilgal medan hungersnöd rådde i landet. När profetlärjungarna satt inför honom, sade han till sin tjänare: "Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	39	En av dem gick ut på marken för att plocka något grönt. Då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han sin mantel full med något som liknade gurkor. När han kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan, utan att veta vad det var.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	40	De öste upp åt männen för att de skulle äta. Men så snart de hade börjat äta av soppan, skrek de till och sade: "Döden är i grytan, du gudsman!" Och de kunde inte äta.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	41	Då sade han: "Hämta lite mjöl!" Han kastade det i grytan och sade: "Ös upp åt folket och låt dem äta." Och inget skadligt fanns nu mer i grytan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	42	Det kom en man från Baal-Salisa och han hade med sig förstlingsbröd åt gudsmannen, tjugo kornbröd och ax av grönskuren säd, i sin påse. Då sade Elisa: "Ge det åt folket att äta."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	43	Men hans tjänare sade: "Hur skall jag kunna sätta fram detta till etthundra män?" Han sade: "Ge det åt folket att äta, ty så säger Herren: De skall äta och få över."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	44	Då satte han fram det till dem, och de åt och fick över, så som Herren hade sagt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	1	Naaman, den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, ty genom honom hade Herren givit seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	2	Arameerna hade en gång dragit ut på ströverståg och som fånge från Israels land fört med sig en ung flicka, som kom i tjänst hos Naamans hustru.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	3	Flickan sade till sin matmor: "Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria, då skulle han befria honom från hans spetälska."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	4	Då gick Naaman och berättade detta för sin herre och sade: "Så och så har flickan från Israels land sagt."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	5	Kungen i Aram svarade: "Res du dit, så skall jag skicka brev till kungen i Israel." Så for Naaman i väg och tog med sig tio talenter silver och 6 000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	6	Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: "Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du skall befria honom från hans spetälska."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	7	När Israels kung hade läst brevet, rev han sönder sina kläder och sade: "Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska? Lägg nu märke till och se hur han söker strid med mig."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	8	När gudsmannen Elisa hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så skall han förstå att det finns en profet i Israel."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	9	Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	10	Då sände Elisa ut ett bud till honom och lät säga: "Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött bli friskt igen och du bli ren."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	11	Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: "Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herrens, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	12	Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren." Så vände han om och for sin väg i vrede.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	13	Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: "Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	14	Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	15	Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe och gick in och kom fram till honom och sade: "Se, nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel. Tag nu emot en gåva av din tjänare."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	16	Men han svarade: "Så sant Herren lever, han som jag tjänar, jag vill inte ta emot något." Fastän han om och om igen bad honom att ta emot, så ville han inte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	17	Då sade Naaman: "Om du inte vill det, så låt din tjänare få så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära. Ty din tjänare vill inte mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar, utan endast åt Herren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	18	Detta må dock Herren förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons tempel för att där böja knä och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då Herren förlåta din tjänare när jag böjer knä i Rimmons tempel."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	19	Elisa sade till honom: "Gå i frid." Men när Naaman hade lämnat honom och hunnit ett stycke på väg,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	20	tänkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjänare: Se, min herre har släppt i väg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade fört med sig. Så sant Herren lever, jag skall springa efter honom och försöka få något av honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	21	Och Gehasi gav sig i väg efter Naaman. När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner från vagnen och gick emot honom och sade: "Allt står väl rätt till?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	22	Han svarade: "Ja, men min herre har sänt mig och låter säga: Just nu har två unga män, två profetlärjungar, kommit till mig från Efraims bergsbygd. Ge dem en talent silver och två högtidsdräkter."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	23	Naaman svarade: "Var snäll och tag två talenter." Och han bad honom enträget och knöt in två talenter silver i två penningpåsar och tog fram två högtidsdräkter och lämnade detta åt två av sina tjänare. Och dessa bar alltsammans framför honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	24	Men när Gehasi kom upp på höjden, tog han gåvorna ur deras hand och lade dem i förvar i huset. Sedan lät han männen gå sin väg.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	25	Därefter gick han och trädde fram inför sin herre. Då frågade Elisa honom: "Varifrån kommer du, Gehasi?" Han svarade: "Din tjänare har inte varit någonstans."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	26	Då sade han till honom: "Menar du att jag i min ande inte var med när en man vände om från sin vagn och gick emot dig? Är det dags att du skaffar dig silver och kläder, olivplanteringar, vingårdar, får och nötboskap, tjänare och tjänarinnor,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	27	nu när Naamans spetälska kommer att drabba dig och dina efterkommande för evigt?" Så gick Gehasi ut från honom, vit som snö av spetälska.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	1	Profetlärjungarna sade till Elisa. "Se, rummet där vi sitter inför dig är för trångt för oss.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	2	Låt oss därför gå till Jordan och hämta var sin timmerstock därifrån, så att vi där kan bygga oss ett annat hus att sitta i." Han svarade: "Gå."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	3	Men en av dem sade: "Jag ber dig: Kom med dina tjänare!" Han svarade: "Jag skall gå med."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	4	Så gick han med dem. Och när de kom till Jordan började de hugga ner träd.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	5	Men medan en av dem höll på att fälla ett träd, föll yxhuvudet i vattnet. Då skrek han till och sade: "O, min herre, yxan var ju lånad."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	6	Gudsmannen frågade: "Var föll den i?" Han visade honom stället. Elisa högg då av ett stycke trä och kastade i det just där yxan fallit i vattnet och fick järnet att flyta upp.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	7	Sedan sade han: "Tag nu upp det." Då räckte mannen ut handen och tog det.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	8	Kungen i Aram låg i krig med Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: "På den och den platsen skall jag slå läger",
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	9	sände gudsmannen bud till Israels kung och lät säga: "Se till att du inte drar förbi den platsen, för arameerna ligger där."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	10	Då sände Israels kung folk till den plats som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för. Och han aktade sig noga där. Detta hände inte bara en eller två gånger.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	11	Kungen i Aram blev mycket oroad över detta. Han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte säga mig vem av de våra det är som håller med Israels kung?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	12	Då svarade en av hans tjänare: "Så är det inte, min herre konung. Men Elisa, profeten i Israel, meddelar Israels kung varje ord du talar i din sovkammare."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	13	Han sade: "Gå och se efter var han finns, så att jag kan skicka någon att gripa honom." Man berättade då för honom att han var i Dotan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	14	Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här. De kom om natten och omringade staden.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	15	När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: "O, min herre, vad skall vi ta oss till?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	16	Han svarade: "Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	17	Och Elisa bad: " Herre, öppna hans ögon, så att han ser." Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	18	När arameerna drog ner mot honom bad Elisa till Herren och sade: "Slå detta folk med blindhet." Och Herren slog dem med blindhet, så som Elisa hade bett.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	19	Elisa sade då till dem: "Det här är inte den rätta vägen eller den rätta staden. Följ mig, så skall jag föra er till den man som ni letar efter." Och han förde dem till Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	20	Men när de kom till Samaria, sade Elisa: " Herre, öppna deras ögon så att de ser." Då öppnade Herren deras ögon, och de såg att de var mitt i Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	21	När Israels kung såg dem, sade han till Elisa: "Skall jag hugga ner dem, min fader, skall jag hugga ner dem?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	22	Han svarade honom: "Du skall inte hugga ner dem. Hugger du ner dem som du har tagit till fånga med svärd och båge? Sätt fram mat och vatten åt dem, låt dem äta och dricka och låt dem sedan gå tillbaka till sin herre igen."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	23	Då lät han laga till en stor måltid åt dem. Och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de gick tillbaka till sin herre igen. Sedan kom det inte mer några arameiska strövskaror in i Israels land.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	24	Därefter samlade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin här och drog upp och belägrade Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	25	Det blev stor hungersnöd i Samaria. De belägrade det ända till dess att ett åsnehuvud kostade åttio siklar silver och en fjärdedels kab duvspillning fem siklar silver.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	26	Och en gång då Israels kung gick omkring på muren, ropade en kvinna till honom och sade: "Min herre och konung, hjälp mig!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	27	Han svarade: "Hjälper inte Herren dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	28	Och kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Kvinnan där sade till mig: Tag hit din son, så att vi får äta honom i dag, så äter vi min son i morgon.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	29	Så kokade vi min son och åt upp honom. Nästa dag sade jag till henne: Tag nu hit din son, så att vi får äta honom. Men då gömde hon undan sin son."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	30	När kungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder där han gick på muren. Då såg folket att han hade säcktyg närmast kroppen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	31	Och han sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om Elisas, Safats sons, huvud får sitta kvar på honom i dag."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	32	Elisa satt i sitt hus och de äldste satt hos honom. Kungen sände en man framför sig, men innan sändebudet hann fram, sade Elisa till de äldste: "Ser ni, hur denne mördarson skickar hit en man för att ta mitt huvud? Men se till att ni stänger igen dörren och spärrar vägen för honom med den, när den utskickade kommer. Nu hör jag också ljudet av hans herres steg efter honom."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	33	Medan han ännu talade med dem, kom sändebudet ner till honom och sade: "Se, detta onda är från Herren. Varför skulle jag längre kunna hoppas på Herren?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	1	Elisa svarade: "Hör Herrens ord. Så säger Herren: I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	2	Den officer som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: "Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle detta kunna ske?" Elisa sade: "Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	3	Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: "Varför skall vi stanna kvar här, tills vi dör?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	4	Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu när där är hungersnöd, så kommer vi att dö där. Och om vi stannar här, kommer vi också att dö. Låt oss alltså nu gå över till arameernas läger. Om de låter oss leva så får vi leva, och om de dödar oss så låt oss dö."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	5	I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger. Men när de kom till utkanten av lägret, se, då fanns inte en människa där.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	6	Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: "Israels kung har säkert lejt hjälp mot oss hos hetiternas och egyptiernas kungar, för att de skall överfalla oss."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	7	Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergivit lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	8	När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	9	Men därefter sade de till varandra: "Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	10	Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: "Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	11	De som höll vakt vid porten ropade ut detta, och man berättade det också inne i kungens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	12	Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: "Jag skall tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de skall gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt skall komma in i staden."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	13	Men en av hans tjänare sade: "Låt oss ta fem av de återstående hästar som ännu finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Det kommer annars att gå med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	14	Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: "Far bort och se efter."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	15	De for efter dem ända till Jordan. Och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig, när de skyndade bort. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	16	Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som Herren hade sagt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	17	Den officer som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Detta skedde enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	18	Ty när gudsmannen sade till kungen: "I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel",
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	19	då sade officeren till gudsmannen: "Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?" Då sade han: "Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	20	Så hände honom också, ty folket trampade ihjäl honom i porten, och han dog.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	1	Elisa sade till den kvinna vars son han hade uppväckt till livet: "Stå upp och drag bort med ditt husfolk och bo var du kan, för Herren har kallat på hungersnöd och den skall komma över landet i sju år."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	2	Då steg kvinnan upp och gjorde som gudsmannen sade. Hon drog bort med sitt husfolk och bodde i filisteernas land i sju år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	3	Men när de sju åren hade gått, kom kvinnan tillbaka från filisteernas land. Hon gick för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	4	Kungen höll just på att tala med Gehasi, gudsmannens tjänare, och sade: "Berätta för mig om alla de stora ting som Elisa har gjort."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	5	Just som han höll på att berätta för kungen hur Elisa hade uppväckt en död, kom den kvinna vars son han hade uppväckt till livet för att vädja till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. Då sade Gehasi: "Min herre konung, här är kvinnan och här är hennes son, som Elisa uppväckte."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	6	Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne och kungen sade: "Skaffa tillbaka allt som tillhör henne och dessutom all avkastning av marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	7	Elisa kom till Damaskus medan den arameiske kungen Ben-Hadad låg sjuk. När man berättade för denne att gudsmannen hade kommit dit,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	8	sade kungen till Hasael: "Tag med dig gåvor och gå och möt gudsmannen och fråga Herren genom honom, om jag skall bli frisk från denna sjukdom."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	9	Hasael gick emot honom och tog med sig gåvor, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Han kom och trädde fram inför honom och sade: "Din son Ben-Hadad, kungen i Aram, har skickat mig till dig och låter fråga: Skall jag bli frisk från denna sjukdom?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	10	Elisa svarade honom: "Gå och säg till honom: Du skall bli frisk igen. Men Herren har uppenbarat för mig att han ändå skall dö."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	11	Gudsmannen stirrade framför sig och såg på honom till dess han blev besvärad. Sedan började han gråta.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	12	Då sade Hasael: "Varför gråter min herre?" Han svarade: "Därför att jag vet hur mycket ont du skall göra Israels barn. Du skall sätta eld på deras befästa platser, deras unga män skall du döda med svärd, deras späda barn skall du krossa och deras havande kvinnor skall du skära upp."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	13	Hasael sade: "Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom han skulle kunna göra så stora ting?" Elisa svarade: " Herren har uppenbarat för mig att du skall bli kung över Aram."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	14	Han gick ifrån Elisa och kom till sin herre. Då frågade denne honom: "Vad sade Elisa till dig?" Han svarade: "Han sade till mig att du skall bli frisk igen."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	15	Men dagen därefter tog han ett täcke och doppade det i vatten och bredde ut det över kungens ansikte. Detta blev hans död. Och Hasael blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	16	I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, femte regeringsår, medan Josafat ännu var kung i Juda, blev Joram, Josafats son, kung i Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	17	Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	18	Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	19	Men Herren ville ändå inte fördärva Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	20	I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	21	Då drog Joram över till Sair med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna, som hade omringat honom, och dem som förde befälet över deras vagnar, men folket flydde till sina tält.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	22	Så avföll Edom från Juda välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	23	Vad som mer finns att säga om Jorams gärningar och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	24	Joram gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Ahasja blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	25	I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, tolfte regeringsår blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	26	Ahasja var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och hon var dotter till Omri, Israels kung.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	27	Han vandrade på samma väg som Ahabs hus och gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort. Han var ju nära släkt med Ahabs hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	28	Han drog ut tillsammans med Joram, Ahabs son, och stred mot Hasael, kungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev sårad av arameerna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	29	Då vände kung Joram tillbaka för att i Jisreel låta sig läkas från de sår som arameerna hade tillfogat honom vid Ramot i striden mot Hasael, kungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda kung, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	1	Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: "Spänn bältet om livet och tag den här oljeflaskan med dig och gå till Ramot i Gilead.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	2	När du har kommit dit, sök då upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi. Gå in till honom och bed honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	3	Tag oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	4	Den unge mannen, profetens tjänare, gav sig i väg till Ramot i Gilead.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	5	När han kom dit fick han se härens befälhavare sitta där. Han sade till honom: "Överste, jag har ett ärende till dig." Jehu frågade: "Till vem av oss alla här?" Han svarade: "Till dig, överste."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	6	Då reste han sig och gick in i huset. Profetlärjungen göt olja på hans huvud och sade till honom: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag har smort dig till kung över Herrens folk, över Israel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	7	Du skall förgöra Ahabs, din herres, hus. Ty jag skall på Isebel hämnas mina tjänare profeternas blod, ja, alla Herrens tjänares blod.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	8	Hela Ahabs hus skall utrotas. Jag skall utrota alla av mankön i Ahabs hus, både små och stora i Israel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	9	Jag skall göra med Ahabs hus, som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	10	Hundarna skall äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och ingen skall begrava henne." Därefter öppnade han dörren och flydde.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	11	När Jehu kom tillbaka ut till sin herres tjänare, frågade man honom: "Allt står väl rätt till? Varför kom denne galning till dig?" Han svarade dem: "Ni känner ju den mannen och hur han pratar."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	12	Men de sade: "Du försöker lura oss. Säg som det är." Då sade han: "Så och så sade han till mig: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	13	Då tog var och en av dem genast sin mantel och lade den under honom på trappan. De blåste i hornet och ropade: "Jehu är kung!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	14	Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade en sammansvärjning mot Joram. Joram hade med hela Israel legat vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, kungen i Aram.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	15	Men kung Joram hade vänt tillbaka till Jisreel för att läka de sår som arameerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, kungen i Aram. Och Jehu sade: "Om ni vill det, så låt inte någon slippa ut ur staden som sedan kan gå och berätta detta i Jisreel."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	16	Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg sjuk där, och Ahasja, Juda kung, hade farit dit för att besöka Joram.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	17	När väktaren, som stod på tornet i Jisreel, fick se Jehu komma med sitt följe, sade han: "Jag ser ett följe." Då befallde Joram att man skulle sända en ryttare att möta dem och fråga: Är det fred?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	18	Ryttaren red mot Jehu och sade: "Kungen frågar: Allt står väl rätt till?" Då svarade Jehu: "Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig." Väktaren rapporterade: "Den du skickade i väg har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	19	Då sände han en annan ryttare. När denne hade hunnit fram till dem sade han: "Kungen frågar: Allt står väl rätt till?" Jehu svarade: "Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	20	Väktaren meddelade på nytt: "Han har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka. De kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör som en galning."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	21	Då sade Joram: "Spänn för." Och man spände för hans vagn. Joram, Israels kung, och Ahasja, Juda kung, for ut, var och en i sin vagn. De for för att möta Jehu, och de träffade honom på jisreeliten Nabots åkerstycke.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	22	När Joram fick se Jehu sade han: "Allt står väl rätt till, Jehu?" Denne svarade: "Hur skulle det kunna göra det så länge som din mor Isebels avgudaväsen och hennes många trolldomskonster finns kvar?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	23	Då vände Joram vagnen och flydde, medan han ropade till Ahasja: "Förräderi, Ahasja!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	24	Men Jehu hade tagit bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen, så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ner i sin vagn.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	25	Sedan sade han till sin officer Bidkar: "Tag honom och kasta ut honom på jisreeliten Nabots åker. Kom ihåg hur du och jag red bredvid varandra bakom hans far Ahab och hur Herren uttalade följande profetia om honom:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	26	Sannerligen, i går såg jag Nabots och hans söners blod, säger Herren. Just på denna åker skall jag vedergälla dig, säger Herren. Tag honom därför nu och kasta honom här på åkern enligt Herrens ord."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	27	När Ahasja, Juda kung, såg detta, flydde han mot trädgårdshuset. Men Jehu satte efter honom och ropade. "Döda också honom i vagnen." Så skedde också på Gurhöjden vid Jibleam. Men han flydde till Megiddo och dog där.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	28	Sedan förde hans tjänare honom i vagnen till Jerusalem. Man begravde honom i hans grav hos hans fäder i Davids stad.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	29	Och Ahasja hade blivit kung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsår.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	30	Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	31	När Jehu kom in genom porten ropade hon: "Står allt rätt till, du Simri, som har mördat din herre?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	32	Han såg upp mot fönstret och sade: "Vem står på min sida? Vem?" Då tittade två eller tre hovmän ner på honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	33	Han sade: "Kasta ner henne!" De kastade då ner henne, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna. Och han körde över henne.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	34	Därefter gick Jehu in och åt och drack. Sedan sade han: "Tag rätt på henne, den förbannade, och begrav henne. Hon är ju en kungadotter."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	35	Men när de gick för att begrava henne, fann de ingenting annat än huvudskålen, fötterna och händerna kvar av henne.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	36	De vände tillbaka och berättade detta för Jehu. Då sade han: "Detta är vad Herren talade genom sin tjänare tisbiten Elia, när han sade: På Jisreels åkerfält skall hundarna äta upp Isebels kött.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	37	Isebels döda kropp skall ligga som gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta är Isebel."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	1	Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev som han sände till Samaria, till ledarna i Jisreel, de äldste och till dem som skulle uppfostra Ahabs söner. Han skrev:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	2	"Nu, när ni får detta brev, ni som har er herres söner hos er och som har vagnarna och hästarna hos er och dessutom en befäst stad och vapen,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	3	utse då den som är bäst och lämpligast av er herres söner och sätt honom på hans fars tron och strid för er herres hus."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	4	Men de blev mycket förskräckta och sade: "De två kungarna har ju inte kunnat stå emot honom. Hur skulle då vi kunna göra det?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	5	Överhovmästaren och högste styresmannen i staden, de äldste och de som fostrade kungens söner sände bud till Jehu och lät säga: "Vi är dina tjänare. Allt vad du säger till oss vill vi göra. Vi vill inte göra någon till kung. Gör vad du finner för gott."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	6	Då skrev han ännu ett brev till dem och där stod: "Om ni står på min sida och vill lyssna till mina ord, så hugg huvudena av er herres söner och kom i morgon vid denna tid till mig i Jisreel." De sjuttio kungasönerna bodde hos de ledande i staden och uppfostrades av dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	7	När de fick brevet, tog de kungasönerna och dräpte dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till Jehu i Jisreel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	8	När ett bud kom och berättade för honom att man hade fört dit kungasönernas huvuden, sade han: "Lägg dem till i morgon i två högar vid ingången till porten."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	9	På morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: "Ni är utan skuld. Det är jag som har ordnat sammansvärjningen mot min herre och dödat honom. Men vem har slagit ihjäl alla dessa?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	10	Ni skall veta att inget av Herrens ord faller till marken, inget som Herren har talat mot Ahabs hus. Ja, Herren har gjort det han har sagt genom sin tjänare Elia."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	11	Sedan dödade Jehu alla som fanns kvar av Ahabs hus i Jisreel, även alla hans förnämsta män, hans förtrogna och hans präster. Han lät ingen komma undan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	12	Därefter steg Jehu upp och gav sig i väg till Samaria. Men när han under vägen kom till Bet-Eked-Haroim,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	13	träffade han på Ahasjas, Juda kungs, bröder. Han frågade dem: "Vilka är ni?" De svarade: "Vi är Ahasjas bröder, och vi är på väg ner för att hälsa på kungasönerna och kungamoderns söner."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	14	Han sade: "Grip dem levande!" Då grep de dem levande och dräpte dem vid Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå. Han lät ingen av dem bli kvar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	15	När han sedan begav sig därifrån träffade han Jonadab, Rekabs son, som kom för att möta honom. Han hälsade på honom och sade till honom: "Är du lika uppriktig mot mig som jag är mot dig?" Jonadab svarade: "Ja." "Är det så", sade han, "räck mig då handen!" Han räckte honom handen och lät honom stiga upp till sig i vagnen och han sade:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	16	"Följ med mig och se hur jag nitälskar för Herren." Så körde man i väg med honom i hans vagn.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	17	När han kom till Samaria dödade han alla som var kvar av Ahabs hus i Samaria, till dess han hade utrotat det, enligt det ord som Herren hade talat till Elia.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	18	Jehu samlade hela folket och sade till dem: "Ahab har tjänat Baal litet, Jehu skall tjäna honom mycket.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	19	Kalla hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare och alla hans präster. Ingen får saknas, för jag planerar ett stort offer åt Baal. Var och en som saknas skall mista livet." Men Jehu gjorde så med list eftersom han ville utrota Baals tjänare.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	20	Därefter sade Jehu: "Lys ut en helig högtidsförsamling åt Baal." Då lyste man ut en sådan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	21	Jehu sände bud över hela Israel och alla Baals tjänare kom, ingen uteblev. De gick in i Baals tempel, som blev fullt från ena änden till den andra.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	22	Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: "Tag fram kläder åt alla Baals tjänare." Och han tog fram kläder åt dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	23	Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Han sade till Baals tjänare: "Se nu noga efter att det inte finns någon Herrens tjänare här bland er, utan endast sådana som tjänar Baal."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	24	De gick in dit för att offra slaktoffer och brännoffer. Men Jehu hade ställt åttio man utanför och sagt: "Om någon av de män som jag nu överlämnar i era händer slipper undan, skall liv ges för liv."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	25	När man hade offrat brännoffret, sade Jehu till livvakterna och officerarna: "Gå in och slå ner dem. Låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärd, och livvakterna och officerarna kastade undan deras kroppar. Sedan gick de in i det inre av Baals tempel
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	26	och kastade ut stoderna och brände upp dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	27	Själva baals-stoden bröt de ner. De bröt också ner Baals tempel och gjorde av det avträden, som finns kvar än i dag.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	28	Så utrotade Jehu Baal ur Israel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	29	Men han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, inte från guldkalvarna i Betel och Dan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	30	Herren sade till Jehu: "Därför att du har väl utfört det som var rätt i mina ögon och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skall dina söner till fjärde led sitta på Israels tron."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	31	Men Jehu brydde sig inte om att av hela sitt hjärta följa Herrens, Israels Guds, lag. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam hade kommit Israel att synda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	32	Vid denna tid började Herren stycka Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gräns.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	33	På östra sidan om Jordan intog han hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid Arnons dalgång, både Gilead och Basan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	34	Vad som mer finns att säga om Jehu, om allt han gjorde och om alla hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	35	Jehu gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joahas blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	36	Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjugoåtta år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	1	När Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	2	Men just när kungabarnen skulle dödas, tog Joseba, som var dotter till kung Joram och syster till Ahasja, och gömde undan Joas, Ahasjas son, och förde honom tillsammans med hans amma i hemlighet in i sovkammaren. Där höll man honom gömd för Atalja så att han inte blev dödad.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	3	Sedan var han hos Joseba i Herrens hus, där han gömdes i sex år, medan Atalja regerade i landet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	4	Men i det sjunde året sände Jojada bud och lät hämta befälen för kareerna, livvakterna, och förde dem in till sig i Herrens hus. Sedan han hade gjort ett avtal med dem och tagit en ed av dem i Herrens hus, visade han dem kungens son.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	5	Därefter befallde han dem och sade: "Detta är vad ni skall göra: En tredjedel av er, som går vakt på sabbaten, skall hålla vakt i kungshuset,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	6	en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom vakten. Så skall ni hålla vakt vid huset i tur och ordning.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	7	Men era andra båda avdelningar, nämligen alla de som skall gå av vakten på sabbaten, de skall hålla vakt i Herrens hus hos kungen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	8	Ni skall ställa er runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig innanför leden skall han dödas. Ni skall följa kungen, både när han går ut och går in."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	9	Befälen gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, och de kom till prästen Jojada.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	10	Prästen gav befälen de spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	11	Livvakterna ställde upp sig var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	12	Därefter förde han ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet. De gjorde honom till kung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: "Leve konungen!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	13	När Atalja hörde vakternas och folkets rop, gick hon in i Herrens hus till folket.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	14	Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid pelaren såsom sed var. Och befälen stod bredvid kungen och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	15	Men prästen Jojada gav denna befallning till befälen, som anförde skaran: "För ut henne mellan leden, och om någon följer henne skall han dödas med svärd." Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	16	Så grep de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna brukade föras in i kungshuset, dödades hon där.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	17	Jojada slöt det förbundet mellan Herren, kungen och folket att de skulle vara ett Herrens folk. Han slöt också ett förbund mellan kungen och folket.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	18	Allt folket i landet begav sig till Baals tempel och rev ner det och förstörde dess altaren och bilder helt och hållet, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. Därefter ställde prästen ut vakter vid Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	19	Han tog med sig befälen tillsammans med kareerna, livvakterna, och allt folket, och de förde kungen ner från Herrens hus och gick in i kungshuset genom vakternas port. Och han satte sig på kungatronen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	20	Allt folket i landet gladde sig, och staden fick ro. Men Atalja hade de dödat med svärd i kungshuset.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	21	Joas var sju år gammal när han blev kung.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	1	I Jehus sjunde regeringsår blev Joas kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	2	Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada undervisade honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	3	Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	4	Joas sade till prästerna: "Alla pengar som kommer in till Herrens hus som heliga gåvor, gångbara pengar, sådana som utgör lösen för personer efter det värde som bestäms för var och en, och alla pengar som någon av sitt hjärta manas att bära till Herrens hus,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	5	dem skall prästerna ta emot, var och en av sina bekanta och de skall rusta upp vad som är förfallet på Herrens hus, överallt där det finns något förfallet."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	6	Men i kung Joas tjugotredje regeringsår hade prästerna ännu inte rustat upp vad som var förfallet på huset.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	7	Då kallade Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: "Varför rustar ni inte upp vad som är förfallet på huset? Nu får ni inte längre ta emot pengar av era bekanta, utan ni skall ge dem till underhållet av huset."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	8	Prästerna samtyckte till att inte ta emot pengar av folket och att inte heller själva rusta upp vad som var förfallet på huset.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	9	Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål i locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan när man går in i Herrens hus. Prästerna som höll vakt vid tröskeln lade dit alla pengar som flöt in till Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	10	Så snart de märkte att det fanns mycket pengar i kistan, gick kungens sekreterare dit upp tillsammans med översteprästen, och de samlade in och räknade de pengar som fanns i Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	11	Sedan överlämnades de uppvägda pengarna till de män som arbetade som tillsyningsmän vid Herrens hus. Dessa betalade ut pengarna till de timmermän och byggnadsarbetare som arbetade på Herrens hus
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	12	och till murarna och stenhuggarna. Pengarna användes också till inköp av trävirke och huggen sten för att rusta upp det som var förfallet på Herrens hus, ja, till alla utgifter för att rusta upp huset.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	13	Men man gjorde inte silverfat för Herrens hus, inte heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller silver för de pengar som flöt in till Herrens hus,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	14	utan man gav dem till arbetarna för att dessa skulle rusta upp huset.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	15	Man höll inte någon räkenskap med de män som pengarna överlämnades till för att de skulle ge dem till arbetarna, utan de fick handla på heder och tro.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	16	Men skuldofferspengarna och syndofferspengarna gick inte till Herrens hus utan tillföll prästerna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	17	Vid den tiden drog Hasael, kungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det. Därefter tågade Hasael upp mot Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	18	Då tog Joas, Juda kung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda kungar, hade helgat åt Herren och vad han själv hade helgat åt Herren och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungshuset och sände det till Hasael, kungen i Aram, som då lämnade Jerusalem i fred.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	19	Vad som mer finns att säga om Joas och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	20	Hans tjänare gjorde uppror och anstiftade en sammansvärjning och dödade Joas i Millobyggnaden som sträcker sig ner mot Silla.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	21	Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slog honom till döds. Man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	1	I Joas, Ahasjas sons, Juda kungs, tjugotredje regeringsår blev Joahas, Jehus son, kung över Israel i Samaria och regerade i sjutton år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och levde i de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. Från dem avstod han inte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	3	Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på Hasael, den arameiske kungen och Ben-Hadad, Hasaels son, under hela denna tid.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	4	Men Joahas bönföll inför Herren och Herren hörde honom, eftersom han såg Israels olycka, då kungen i Aram förtryckte dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	5	Herren gav åt Israel en befriare så att de kom undan arameernas hand. Sedan bodde Israels barn i sina hem som förut.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	6	Likväl avstod de inte från de Jerobeams hus synder, genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan levde i dem. Aseran fick också stå kvar i Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	7	Ty av Joahas folk fanns inte kvar mer än 50 ryttare, tio vagnar och 10 000 man fotfolk. Så svårt hade kungen i Aram tillintetgjort dem. Han hade gjort så att de blev som stoft vid tröskning.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	8	Vad som mer finns att säga om Joahas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	9	Joahas gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joas blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	10	I Joas, Juda kungs, trettiosjunde regeringsår blev Joas, Joahas son, kung över Israel i Samaria och regerade i sexton år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	11	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, utan levde i dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	12	Vad som mer finns att säga om Joas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	13	Joas gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hans tron. Joas blev begravd i Samaria hos Israels kungar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	14	När Elisa låg sjuk i den sjukdom som han dog av, kom Joas, Israels kung, ner till honom. Han satte sig gråtande hos honom och sade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	15	Då sade Elisa till honom: "Hämta en båge och pilar!" Han hämtade en båge och pilar åt honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	16	Och han sade till Israels kung: "Fatta bågen med din hand!" När han hade gjort detta, lade Elisa sina händer på kungens händer.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	17	Sedan sade han: "Öppna fönstret mot öster!" När han hade öppnat det, sade Elisa: "Skjut!" Och han sköt. Då sade han: "En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå arameerna vid Afek, så att de förgås."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	18	Sedan sade han: "Tag pilarna!" När han hade tagit dem, sade han till Israels kung: "Slå på jorden!" Denne slog tre gånger, och sedan slutade han.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	19	Då blev gudsmannen vred på honom och sade: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du ha slagit arameerna, så att de hade blivit tillintetgjorda. Nu kommer du att slå arameerna bara tre gånger."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	20	Elisa dog och man begravde honom. Nu brukade moabitiska strövskaror vid årets början falla in i landet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	21	Så hände sig att just när några höll på att begrava en man, fick de se en strövskara. Då kastade de mannen i Elisas grav. När mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp på sina fötter.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	22	Hasael, kungen i Aram, hade förtryckt Israel så länge Joahas levde.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	23	Men Herren visade dem nåd och förbarmade sig över dem och vände sig till dem på grund av det förbund som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob. Ty han ville inte fördärva dem och han hade ännu inte kastat bort dem från sitt ansikte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	24	Hasael, kungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	25	Då tog Joas, Joahas son, tillbaka från Ben-Hadad, Hasaels son, de städer denne hade tagit från hans fader Joahas i krig. Tre gånger slog Joas honom och tog så tillbaka Israels städer.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	1	I Joas, Joahas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Amasja, Joas son, kung i Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	2	Han var tjugofem år, när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddin och var från Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	3	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	4	men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att frambära offer och tända offereld på höjderna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	5	Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	6	Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: "Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	7	Han slog edomiterna i Saltdalen, 10 000 man, och intog Sela med vapenmakt och gav det namnet Jokteel, som det heter än i dag.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	8	Sedan skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	9	Men Joas, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	10	Du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt. Men låt dig nöja med den äran och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	11	Men Amasja lyssnade inte till detta. Och Joas, Israels kung, drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda kung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	12	Juda besegrades av Israel och de flydde, var och en till sitt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	13	Och Amasja, Juda kung, son till Joas, son till Ahasja, blev tillfångatagen i Bet-Semes av Joas, Israels kung. När de kom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	14	Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Herrens hus och skatterna i kungshuset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	15	Vad som mer finns att säga om Joas, om det han gjorde, om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	16	Och Joas gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria hos Israels kungar. Hans son Jerobeam blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	17	Men Amasja, Joas son, Juda kung, levde i femton år efter Joas, Joahas sons, Israels kungs, död.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	18	Vad som mer finns att säga om Amasja, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	19	En sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakish. Men de sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	20	Sedan förde man honom därifrån på hästar, och han blev begravd i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	21	Allt folket i Juda tog Asarja, som då var sexton år, och gjorde honom till kung i hans fader Amasjas ställe.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	22	Det var han som byggde upp Elat och lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	23	I Amasjas, Joas sons, Juda kungs, femtonde regeringsår blev Jerobeam, Joas son, kung över Israel i Samaria och regerade i fyrtioett år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	24	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	25	Han vann tillbaka Israels område från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarkshavet, enligt det ord som Herren, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare, profeten Jona, Amittajs son, från Gat-Hahefer.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	26	Ty Herren såg att Israel led svårt betryck. Det var ute med både stora och små, och ingen kom till Israels hjälp.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	27	Herren hade inte sagt att han skulle utplåna Israels namn under himlen. Därför räddade han dem genom Jerobeam, Joas son.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	28	Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om allt det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig och om hur han åt Israel vann tillbaka den del av Damaskus och Hamat som en gång hade tillhört Juda, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	29	Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels kungar. Hans son Sakarja blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	1	I Jerobeams, Israels kungs, tjugosjunde regeringsår blev Asarja, Amasjas son, kung i Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	2	Han var sexton år, när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	3	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Amasja hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	4	Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	5	Men Herren slog kungen så att han blev spetälsk för hela livet. Han bodde sedan i ett särskilt hus. Jotam, kungens son, förestod då hans hus och dömde folket i landet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	6	Vad som mer finns att säga om Asarja och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	7	Asarja gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	8	I Asarjas, Juda kungs, trettioåttonde regeringsår blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel i Samaria och regerade i sex månader.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	9	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fäder hade gjort. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	10	Sallum, Jabesh son, anstiftade en sammansvärjning mot honom och dödade honom inför folket och blev kung i hans ställe.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	11	Vad som mer finns att säga om Sakarja, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	12	Så gick det ord i uppfyllelse som Herren hade talat till Jehu, när han sade: "Dina söner skall till fjärde led sitta på Israels tron." Och det skedde så.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	13	Sallum, Jabesh son, blev kung i Ussias, Juda kungs, trettionionde regeringsår, och han regerade en månad i Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	14	Då drog Menahem, Gadis son, upp från Tirsa och kom till Samaria och dödade Sallum, Jabesh son, i Samaria och blev kung i hans ställe.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	15	Vad som mer finns att säga om Sallums gärningar och om den sammansvärjning han anstiftade, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	16	Vid den tiden förstörde Menahem Tifsa och allt som fanns där inne och hela dess område från Tirsa, ty staden hade inte öppnat portarna. Därför förstörde han den och han lät skära upp alla havande kvinnor.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	17	I Asarjas, Juda kungs, trettionionde regeringsår, blev Menahem, Gadis son, kung över Israel och regerade i tio år i Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	18	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Så länge han levde vände han sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	19	Pul, kungen i Assyrien, trängde in i landet. Då gav Menahem åt Pul 1 000 talenter silver, för att han skulle understödja honom och befästa kungadömet i hans hand.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	20	De pengar som Menahem skulle ge kungen i Assyrien tog han ut genom att lägga skatt på alla rika män i Israel, en skatt på 50 siklar silver för var och en. Så vände kungen i Assyrien tillbaka och stannade inte där i landet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	21	Vad som mer finns att säga om Menahem och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	22	Menahem gick till vila hos sina fäder. Hans son Pekaja blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	23	I Asarjas, Juda kungs, femtionde regeringsår blev Pekaja, Menahems son, kung över Israel i Samaria och regerade i två år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	24	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	25	Peka, Remaljas son, en av hans officerare, anstiftade en sammansvärjning mot honom och dödade honom i kungshusets palatsbyggnad i Samaria, han tillsammans med Argob och Arje. Därvid hade han med sig femtio gileaditer. Så dödade han Pekaja och blev kung i hans ställe.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	26	Vad som mer finns att säga om Pekaja och om allt han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	27	I Asarjas, Juda kungs, femtioandra regeringsår blev Peka, Remaljas son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i tjugo år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	28	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	29	När Peka var kung i Israel kom den assyriske kungen Tiglat-Pileser och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedesh, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och förde bort folket till Assyrien.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	30	Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvärjning mot Peka, Remaljas son, och dödade honom och blev så kung i hans ställe i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	31	Vad som mer finns att säga om Peka och om allt han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	32	I Pekas, Remaljas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Jotam, Ussias son, kung i Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	33	Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusa och var dotter till Sadok.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	34	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Ussia hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	35	Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. Han byggde Övre porten till Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	36	Vad som mer finns att säga om Jotam och allt han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	37	Vid den tiden började Herren sända Resin, kungen i Aram, och Peka, Remaljas son, mot Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	38	Jotam gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	1	I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	2	Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon så som hans fader David,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	3	utan vandrade på samma vägar som Israels kungar. Han lät också sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	4	Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	5	På den tiden drog Resin, kungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels kung, upp för att erövra Jerusalem. De belägrade Ahas men kunde inte erövra staden.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	6	Vid samma tid vann Resin, kungen i Aram, tillbaka Elat åt Aram och drev Juda män från Elat. Därefter kom edomiterna till Elat och bosatte sig där, och där bor de än i dag.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	7	Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, och lät säga: "Jag är din tjänare och din son. Drag upp hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	8	Ahas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungshusets skattkammare och sände det som gåva till kungen i Assyrien.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	9	Och kungen i Assyrien lyssnade till honom och drog upp mot Damaskus och intog det och förde bort folket till Kir och dödade Resin.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	10	Kung Ahas for sedan till Damaskus för att där möta den assyriske kungen Tiglat-Pileser. När kung Ahas fick se altaret som fanns i Damaskus, skickade han en ritning av altaret till prästen Uria med en beskrivning av hur det var byggt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	11	Sedan byggde prästen Uria altaret. Helt efter den beskrivning som kung Ahas hade sänt honom från Damaskus gjorde prästen Uria det färdigt innan kung Ahas kom tillbaka från Damaskus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	12	När kungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	13	Därefter offrade han sitt brännoffer och matoffer och göt ut sitt drickoffer. Blodet av det gemenskapsoffer som han offrade stänkte han på altaret.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	14	Men kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte flyttade han undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret och Herrens hus, och ställde det på norra sidan om detta altare.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	15	Kung Ahas befallde prästen Uria: "På det stora altaret skall du bränna morgonens brännoffer och kvällens matoffer, likaså kungens brännoffer tillsammans med hans matoffer, samt brännoffer, matoffer och drickoffer för allt folk i landet. Allt blod av såväl brännoffer som slaktoffer skall du stänka på det. Men vad jag skall göra med kopparaltaret, det vill jag närmare överväga."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	16	Prästen Uria gjorde alldeles som kung Ahas befallde honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	17	Kung Ahas bröt också loss sidolisterna på bäckenställen och tog bort bäckenet från dem. Havet lyfte han ner från kopparoxarna som stod under det och ställde det på ett stengolv.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	18	Den täckta sabbatsgången som man byggt vid huset och likaså kungens yttre ingångsväg förlade han inom Herrens hus för den assyriske kungens skull.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	19	Vad som mer finns att säga om Ahas och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	20	Ahas gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad, och hans son Hiskia blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	1	I Ahas, Juda kungs, tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	3	Den assyriske kungen Salmaneser drog upp mot honom och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	4	Men kungen i Assyrien upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten, och betalade inte som förut varje år skatt till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	5	Kungen i Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade det i tre år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	6	I Hoseas nionde regeringsår intog kungen i Assyrien Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens städer.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	7	Detta skedde på grund av att Israels barn hade syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand och att de hade tillbett andra gudar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	8	De hade också levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	9	Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren, sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	10	De hade rest stoder och aseror åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	11	Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom uppväckt Herrens vrede.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	12	De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: "Ni skall inte göra så."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	13	Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: "Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar enligt hela den lag som jag gav era fäder och som jag sände till er genom mina tjänare profeterna."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	14	Men de hörde inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren, sin Gud.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	15	De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutit med deras fäder och de förordningar som han hade givit dem. De följde förgängliga avgudar och uppfylldes av det förgängliga liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som dessa.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	16	De övergav Herrens, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också aseror åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	17	De lät sina söner och döttrar gå genom eld och bedrev spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och uppväckte därmed hans vrede.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	18	Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	19	Men inte heller Juda höll Herrens, sin Guds, bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	20	Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade bort dem från sitt ansikte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	21	Ty när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade denne Israel att följa Herren och fick dem att begå en stor synd.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	22	Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	23	Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	24	Kungen i Assyrien lät folk komma från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. Dessa tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	25	Men då de under den första tiden av sin vistelse där inte fruktade Herren, sände Herren lejon bland dem och dessa dödade några av dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	26	Man berättade detta för kungen i Assyrien och sade: "De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud skall dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud skall dyrkas."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	27	Då befallde kungen i Assyrien: "Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han skall lära dem hur landets Gud skall dyrkas."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	28	Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle frukta Herren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	29	Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samariterna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	30	Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Asima.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	31	Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände upp sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	32	Men de fruktade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	33	Så fruktade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	34	Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har givit Jakobs efterkommande - Jakob var den man han gav namnet Israel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	35	Ty Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: "Ni skall inte frukta andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	36	Herren skall ni frukta, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom skall ni tillbe och åt honom skall ni offra.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	37	Ni skall alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni skall inte frukta andra gudar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	38	Ni skall inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni skall inte frukta andra gudar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	39	Endast Herren, er Gud, skall ni frukta, och han skall rädda er ur alla era fienders hand."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	40	Men de lydde inte utan gjorde som förut.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	41	Så fruktade dessa folk Herren, men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	1	I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	2	Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	3	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	4	Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	5	Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	6	Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade givit Mose.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	7	Herren var med honom, så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från kungen i Assyrien och slutade tjäna honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	8	Han slog också filisteerna och intog deras land ända till Gaza med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	9	I kung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, kungen i Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	10	De intog det efter tre år i Hiskias sjätte regeringsår. Under detta år, som var Hoseas, Israels kungs, nionde regeringsår blev Samaria intaget.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	11	Kungen i Assyrien förde bort Israel till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens städer.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	12	Detta skedde därför att de inte lyssnade till Herrens, sin Guds, röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	13	I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	14	Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish och lät säga: "Jag har handlat fel. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig skall jag bära." Kungen av Assyrien befallde då att Juda kung skulle betala trehundra talenter silver och trettio talenter guld.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	15	Hiskia betalade ut alla pengar som fanns i Herrens hus och kungshusets skattkammare.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	16	Vid detta tillfälle bröt Hiskia loss den beläggning av guld som fanns på dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel och som Hiskia, Juda kung, hade överdragit dem med, och han gav detta till kungen i Assyrien.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	17	Men kungen i Assyrien sände från Lakish i väg Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Dessa drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit dit upp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	18	Och de begärde att få tala med kungen. Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	19	Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	20	Du menar kanske att det bara behövs munväder för att veta råd och få makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	21	Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	22	Eller säger ni till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud. Var det inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe här i Jerusalem?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	23	Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	24	Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare!
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	25	Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp till den här platsen för att fördärva den? Herren sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	26	Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket och tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	27	Men Rab-Sake svarade dem: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte istället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	28	Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	29	Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	30	Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	31	Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	32	tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Så skall ni få leva och inte dö. Men hör inte på Hiskia. Han vill förleda er när han säger: Herren skall rädda oss.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	33	Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	34	Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	35	Vilken bland andra länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand. Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	36	Men folket teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	37	Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	1	När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	2	Och han sände överhovmästaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	3	De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	4	Kanske skall Herren, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	5	När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	6	sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger Herren: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	7	Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	8	Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	9	Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	10	"Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	11	Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad!
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	12	Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	13	Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	14	När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	15	Och Hiskia bad till Herren och sade: " Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	16	Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord, som han har talat för att smäda den levande Guden.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	17	Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt hednafolken och deras länder.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	18	Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	19	Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, endast du."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	20	Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	21	och detta är det ord som Herren har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig, jungfrun, dottern Sion. Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	22	Vem har du smädat och hädat, mot vem har du upphävt din röst och högmodigt lyft upp dina ögon? Jo, mot Israels Helige!
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	23	Genom dina sändebud smädade du Herren, när du sade: "Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, till Libanons avlägsna trakter. Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser. Jag trängde fram till dess yttersta boning och dess frodiga skog.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	24	Jag grävde brunnar och drack främmande vatten, med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	25	Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta, att jag i forntidens dagar bestämde det, och nu har jag låtit det komma. Du fick makt att ödelägga befästa städer och göra dem till ruinhögar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	26	Deras invånare blev maktlösa, de blev förskräckta och stod med skam. Det gick med dem som med gräset på marken och den späda grönskan, som med gräset på taken och säden som förbränns innan det växer upp.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	27	Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot mig.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	28	Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du kom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	29	Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	30	Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	31	Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens nitälskan skall göra detta.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	32	Därför säger Herren så om kungen i Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin. Han skall inte närma sig den bakom en sköld eller kasta upp en vall mot den.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	33	Han skall vända tillbaka samma väg han kom. In i denna stad skall han inte komma, säger Herren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	34	Ty jag skall skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	35	Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	36	Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	37	Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	1	Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	2	Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	3	"O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	4	Innan Jesaja hunnit ut ur den inre staden, kom Herrens ord till honom. Han sade:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	5	"Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall göra dig frisk. I övermorgon skall du få gå upp till Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	6	Jag skall lägga femton år till din livstid. Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Jag skall beskydda denna stad för min skull och för min tjänare Davids skull."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	7	Jesaja sade: "Hämta en fikonkaka." Då hämtade man en fikonkaka och lade den på bölden, och han blev frisk.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	8	Och Hiskia sade till Jesaja: "Vad är tecknet på att Herren skall göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	9	Jesaja svarade: "Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt: Skall skuggan gå tio steg framåt eller skall den gå tio steg tillbaka?"
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	10	Hiskia sade: "Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg tillbaka."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	11	Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan gå tillbaka de tio steg som den redan hade gått på Ahas trappa.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	12	Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att Hiskia varit sjuk.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	13	När Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	14	Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?" Hiskia svarade: "De har kommit från ett avlägset land, från Babel."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	15	Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	16	Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herrens ord:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	17	Se, dagar skall komma när allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	18	Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	19	Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det Herrens ord du har talat." Han tänkte: "Fred och trygghet skall ju råda i min tid."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	20	Vad som mer finns att säga om Hiskia och alla hans bedrifter, om hur han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	21	Hiskia gick till vila hos sina fäder och hans son Manasse blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	1	Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. Hans mor hette Hefsi-Ba.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	3	Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade förstört. Och han reste altaren åt Baal och gjorde en Asera, liksom Ahab, Israels kung, hade gjort, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	4	Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: "I Jerusalem vill jag fästa mitt namn."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	5	Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	6	Han lät sin son gå genom eld, utövade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesvärjare och spåmän. Han gjorde mycket som var ont i Herrens ögon så att han väckte hans vrede.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	7	Den avgudabild av Aseran som han gjort ställde han in i det hus om vilket Herren hade sagt till David och till hans son Salomo: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	8	Jag skall inte mer låta Israel vandra som flykting bort från det land som jag har givit åt deras fäder, om de endast håller fast vid och följer allt vad jag har befallt dem efter hela den lag som min tjänare Mose har givit dem."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	9	Men folket lyssnade inte. Och Manasse förledde Israels barn, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för dem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	10	Då talade Herren genom sina tjänare profeterna och sade:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	11	"Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	12	Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda att det skall ljuda i båda öronen på var och en som får höra det.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	13	Över Jerusalem skall jag sträcka ut det mätsnöre som jag använde på Samaria och det sänklod som jag använde på Ahabs släkt. Jag skall skölja Jerusalem rent, som när man sköljer ett fat och sedan vänder det upp och ner när man har sköljt det.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	14	Jag skall förkasta kvarlevan av min arvedel och ge dem i deras fienders hand. De skall bli ett rov och ett byte för alla sina fiender,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	15	därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och väckt min vrede från den dag då deras fäder drog ut ur Egypten ända till denna dag."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	16	Dessutom utgöt Manasse så mycket oskyldigt blod att det uppfyllde Jerusalem från den ena änden till den andra, detta förutom den synd som han kom Juda att begå så att de gjorde det som var ont i Herrens ögon.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	17	Vad som mer finns att säga om Manasse och om allt det han gjorde och om den synd han begick, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	18	Manasse gick till vila hos sina fäder och blev begravd i trädgården till sitt hus, i Ussas trädgård. Hans son Amon blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	19	Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem. Hans mor hette Mesullemet. Hon var dotter till Haru från Jotba.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	20	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fader Manasse hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	21	Amon vandrade i allt på samma väg som sin far och han tjänade och tillbad de eländiga avgudar som hans far hade tjänat.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	22	Han övergav Herren, sina fäders Gud, och vandrade inte på Herrens väg.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	23	Amons tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	24	Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	25	Vad som mer finns att säga om Amon och om vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	26	Man begravde honom i hans grav i Ussas trädgård. Hans son Josia blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	1	Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	3	I sitt artonde regeringsår sände kung Josia i väg skrivaren Safan, son till Asalja, Mesullams son, till Herrens hus och sade:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	4	"Gå upp till översteprästen Hilkia och befall honom att göra i ordning de pengar som har kommit in till Herrens hus och som vakterna vid ingången samlat in från folket.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	5	Han skall överlämna dem åt de män som tjänstgör som tillsyningsmän vid Herrens hus, och dessa skall ge dem åt de män som arbetar vid Herrens hus för att rusta upp det som är förfallet på huset,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	6	nämligen åt timmermännen, byggnadsarbetarna och murarna. Pengarna skall även användas till att köpa in trävirke och huggen sten för att rusta upp huset.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	7	Men de skall inte behöva redovisa de pengar de fått, utan de skall få handla på heder och tro.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	8	Då sade översteprästen Hilkia till skrivaren Safan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken åt Safan och han läste den.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	9	Därefter gick sekreteraren Safan in till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har tömt ut de pengar som fanns i templet och har överlämnat dem åt de män som tjänstgör som tillsyningsmän vid Herrens hus."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	10	Skrivaren Safan sade också till kungen: "Prästen Hilkia har gett mig en bok." Och Safan läste den för kungen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	11	När kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	12	Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare, och sade:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	13	"Gå och fråga Herren för mig och för folket, ja, för hela Juda, om det som står i denna bok, som man nu har funnit. Ty Herrens vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivet oss."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	14	Då gick prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. De talade med henne
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	15	och hon sade då till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	16	Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de ord som står i den bok som Juda kung har läst.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	17	De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, och därför är min vrede upptänd mot denna plats och skall inte utsläckas.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	18	Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	19	om de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev mjukt och du ödmjukade dig inför Herren när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dem som bor här, nämligen att de skall bli ett föremål för häpnad och förbannelse, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	20	Därför vill jag samla dig till dina fäder och du skall samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon skall slippa se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats." Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	1	Kungen sände bud och lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	2	Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna, ja, allt folket från den minste till den störste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	3	Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och upprätthålla detta förbunds ord, som var skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	4	Därefter befallde kungen över-steprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	5	Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	6	Och han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	7	Vidare rev han ner husen för dem som bedrev manlig tempelprostitution i Herrens hus, och där kvinnor vävde tyg till tält åt Aseran.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	8	Han lät föra bort alla prästerna från Juda städer och orenade de offerhöjder där prästerna hade tänt offereld, från Geba ända till Beer-Sheba. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingången till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vänster, när man gick in genom stadsporten.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	9	Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de åt osyrat bröd bland sina bröder.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	10	Josia orenade också Tofet i Hinnoms barns dal för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt Molok.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	11	Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar brände han upp.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	12	Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal - dessa hade Juda kungar gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	13	Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt åt Astarte, sidoniernas styggelse, åt Kemosh, Moabs styggelse och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde avgud.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	14	Stoderna slog han sönder och aserorna högg han ner. Platsen där de hade stått fyllde han med ben av människor.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	15	Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda. Därefter brände han upp offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom upp Aseran.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	16	När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta benen ut ur gravarna och brände upp dem på altaret och orenade det så, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen som sade att detta skulle ske.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	17	Kungen frågade: "Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?" Folket i staden svarade: "Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	18	Då sade han: "Låt honom vara. Ingen får röra hans ben." Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	19	Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem alldeles på samma sätt som han hade gjort i Betel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	20	Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	21	Kungen befallde allt folket: "Fira påskhögtid åt Herren, er Gud, så som det är föreskrivet i denna förbundsbok."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	22	Ty en sådan påskhögtid hade inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	23	Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	24	Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde detta för att han skulle upprätthålla de lagord som fanns uppskrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	25	Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	26	Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	27	Herren sade: "Också Juda skall jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Ja, jag skall förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus, om vilket jag hade sagt: Mitt namn skall vara där."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	28	Vad som mer finns att säga om Josia och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	29	Under hans tid drog farao Neko, kungen i Egypten, upp mot kungen i Assyrien, till floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo under första sammandrabbningen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	30	Hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	31	Joahas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	32	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	33	Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han pålade landet en skatt på etthundra talenter silver och en talent guld.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	34	Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans fader Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom så till Egypten och dog där.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	35	Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna få fram de pengar som farao givit befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, indrevs silvret och guldet från dem för att sedan betalas ut till farao Neko.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	36	Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	37	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	1	Under hans tid drog Nebukadnessar, kungen i Babel, upp och Jojakim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror mot honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	2	Då sände Herren över honom kaldeernas, arameernas, moabiternas och ammoniternas härar. Han sände dem över Juda för att förgöra det - i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	3	Ja, det var helt efter Herrens ord som detta kom över Juda, så att han försköt det från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått, för allt vad denne hade gjort,
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	4	också för det oskyldiga blod som han hade utgjutit, ty han hade uppfyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren inte förlåta.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	5	Vad som mer finns att säga om Jojakim och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	6	Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	7	Därefter drog kungen i Egypten inte mer ut ur sitt land, ty kungen i Babel hade intagit allt som tillhörde kungen i Egypten, från Egyptens bäck ända till floden Eufrat.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	8	Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nehusta och hon var dotter till Elnatan från Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	9	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans far hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	10	Vid den tiden drog den babyloniske kungen Nebukadnessars tjänare upp mot Jerusalem och staden blev belägrad.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	11	Nebukadnessar, kungen i Babel, kom till staden medan hans tjänare belägrade den.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	12	Då gav sig Jojakin, Juda kung, åt kungen i Babel med sin mor och med sina tjänare, sina befälhavare och hovmän. Kungen i Babel tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	13	Han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i det kungliga palatset. Han bröt också loss beläggningen från alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade sagt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	14	Hela Jerusalem, alla befälhavare och alla tappra stridsmän, alla hantverkare och smeder förde han bort i fångenskap, tillsammans 10 000 män. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	15	Han förde Jojakin bort till Babel. Dessutom förde han kungens mor, hans hustrur och hovmän tillsammans med de mäktiga i landet som fångar från Jerusalem till Babel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	16	Alla tappra och krigsdugliga stridsmän till ett antal av 7 000, liksom hantverkarna och smederna, tillsammans 1 000, fördes också av den babyloniske kungen i fångenskap till Babel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	17	Men kungen i Babel gjorde Jojakins farbror Mattanja till kung i hans ställe och ändrade dennes namn till Sidkia.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	18	Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	19	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som Jojakim hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	20	Ty det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda. Och till slut förkastade han dem från sitt ansikte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	1	Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	2	Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	3	Men på nionde dagen i månaden var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	4	Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen åt Hedmarken till.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	5	Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	6	De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	7	Man avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen. Man fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	8	På sjunde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	9	Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han upp i eld.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	10	Murarna runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	11	Återstoden av folket - de som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen - förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	12	Men av de fattigaste i landet lämnade översten för drabanterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	13	Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	14	Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	15	Likaså tog översten för drabanterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	16	Vad gäller de två pelarna, havet och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	17	Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och ett nätverk av granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	18	Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	19	Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk som påträffades i staden.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	20	Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	21	Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	22	Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, kungen i Babel, lät bli kvar, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	23	När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att kungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina män.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	24	Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: "Frukta inte för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel så skall det gå er väl."
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	25	Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama av kunglig börd, och hade med sig tio män. De slog ihjäl Gedalja, likaså de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	26	Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De fruktade nämligen för kaldeerna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	27	Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	28	Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	29	Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	30	Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	1	Adam, Set, Enos,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	2	Kenan, Mahalalel, Jered,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	3	Hanok, Metusela, Lemek,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	4	Noa, Sem, Ham och Jafet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	5	Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	6	Gomers söner var Askenas, Rifat och Togarma.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	7	Javans söner var Elisa och Tarsis, kitteerna och rodaneerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	8	Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	9	Söner till Kush var Seba, Havila, Sabta, Raama och Sabteka. Raamas söner var Saba och Dedan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	10	Kush blev far till Nimrod, som var den förste som fick stor makt på jorden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	11	Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehabeerna, naftuheerna,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	12	patroseerna, kasluheerna, som filisteerna härstammar från, och kaftoreerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	13	Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	14	vidare jebusiterna, amoreerna och girgaseerna,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	15	hiveerna, arkeerna, sineerna,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	16	arvadeerna, semareerna och hamateerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	17	Sems söner var Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, vidare Us, Hul, Geter och Mesek.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	18	Arpaksad blev far till Sela och Sela blev far till Eber.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	19	Åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	20	Joktan blev far till Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	21	Hadoram, Usal, Dikla,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	22	Ebal, Abimael, Saba,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	23	Ofir, Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	24	Sem, Arpaksad, Sela,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	25	Eber, Peleg, Reu,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	26	Serug, Nahor, Tera,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	27	Abram, det är Abraham.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	28	Abrahams söner var Isak och Ismael.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	29	Detta är deras släkttavla: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	30	Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	31	Jetur, Nafis och Kedma. Dessa var Ismaels söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	32	De söner som Ketura, Abrahams bihustru, födde var Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans söner var Saba och Dedan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	33	Midjans söner var Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	34	Och Abraham blev far till Isak. Isaks söner var Esau och Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	35	Esaus söner var Elifas, Reguel, Jeus, Jalam och Kora.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	36	Elifas söner var Teman och Omar, Sefi och Gatam, Kenas, Timna och Amalek.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	37	Reguels söner var Nahat, Sera, Samma och Missa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	38	Seirs söner var Lotan, Sobal, Sibon, Ana, Dison, Eser och Disan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	39	Lotans söner var Hori och Homam. Lotans syster var Timna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	40	Sobals söner var Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Sibons söner var Aja och Ana.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	41	Anas son var Dison. Disons söner var Hamran, Esban, Jitran och Keran.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	42	Esers söner var Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans söner var Us och Aran.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	43	Dessa var de kungar som regerade i Edoms land, innan det fanns någon kung i Israel: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	44	När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	45	När Jobab dog blev Husam från temaneernas land kung efter honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	46	När Husam dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han slog midjaniterna på Moabs mark. Hans stad hette Avit.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	47	När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	48	När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	49	När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	50	När Baal-Hanan dog blev Hadad kung efter honom. Hans stad hette Pai och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	51	När Hadad hade dött var dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	52	fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	53	fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	54	fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa var Edoms stamfurstar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	1	Dessa var Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	2	Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	3	Juda söner var Er, Onan och Sela. Dessa tre föddes åt honom av Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens ögon. Därför dödade han honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	4	Tamar, hans sonhustru, födde åt Juda Peres och Sera, så att Judas söner var tillsammans fem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	5	Peres söner var Hesron och Hamul.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	6	Seras söner var Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	7	Karmis son var Akar, som drog olycka över Israel när han trolöst stal det som hade getts till spillo.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	8	Etans son var Asarja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	9	De söner som föddes åt Hesron var Jerameel, Ram och Kelubai.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	10	Ram blev far till Amminadab, och Amminadab blev far till Nahson, furste för Juda barn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	11	Nahson blev far till Salma, och Salma till Boas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	12	Boas blev far till Obed och Obed till Isai.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	13	Isai blev far till Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab den andre, Simea den tredje,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	14	Netanel den fjärde, Raddaj den femte,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	15	Osem den sjätte och David den sjunde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	16	Deras systrar var Seruja och Abigail. Serujas söner var Absaj, Joab och Asael, tillsammans tre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	17	Abigail födde Amasa, och Amasas far var ismaeliten Jeter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	18	Kaleb, Hesrons son, fick barn med sin hustru Asuba och med Jeriot. Dessa var hennes söner: Jeser, Sobab och Ardon.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	19	När Asuba dog tog Kaleb Efrat till hustru, och hon födde åt honom Hur.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	20	Hur blev far till Uri, och Uri till Besalel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	21	Därefter gick Hesron in till Makirs, Gileads fars, dotter. Henne tog han till hustru när han var sextio år gammal. Hon födde Segub åt honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	22	Segub blev far till Jair som hade tjugotre städer i Gileads land.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	23	Men gesureerna och arameerna tog ifrån dem Jairs byar samt Kenat med underlydande orter, sextio städer. Alla dessa var söner till Makir, Gileads far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	24	När Hesron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustru Abia åt honom Ashur, Tekoas far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	25	Sönerna till Jerameel, Hesrons förstfödde, var Ram, den förstfödde, vidare Buna, Oren, Osem och Ahia.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	26	Jerameel hade en annan hustru, som hette Atara. Hon var mor till Onam.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	27	Rams, Jerameels förstföddes, söner var Maas, Jamin och Eker.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	28	Onams söner var Sammaj och Jada. Sammajs söner var Nadab och Abisur.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	29	Abisurs hustru hette Abihail. Hon födde Aban och Molid åt honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	30	Nadabs söner var Seled och Appajim. Seled dog barnlös.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	31	Och Appajims son var Jisi, Jisis son var Sesan och Sesans son var Alaj.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	32	Jadas, Sammajs brors, söner var Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	33	Jonatans söner var Pelet och Sasa. Dessa var Jerameels söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	34	Sesan hade inga söner utan endast döttrar. Sesan hade en egyptisk tjänare som hette Jarha.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	35	Sesan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och hon födde åt honom Attaj.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	36	Attaj blev far till Natan och Natan till Sabad.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	37	Sabad blev far till Eflal och Eflal till Obed.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	38	Obed blev far till Jehu och Jehu till Asarja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	39	Asarja blev far till Heles och Heles till Elasa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	40	Elasa blev far till Sisamaj och Sisamaj till Sallum.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	41	Sallum blev far till Jekamja, och Jekamja till Elisama.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	42	Kalebs, Jerameels brors, söner var Mesa, hans förstfödde, som var Sifs far, och Maresas, Hebrons fars, söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	43	Hebrons söner var Kora, Tappua, Rekem och Sema.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	44	Sema blev far till Raham, Jorkeams far. Rekem blev far till Sammaj.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	45	Sammajs son var Maon, och Maon var Bet-Surs far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	46	Kalebs bihustru Efa födde Haran, Mosa och Gases. Haran blev far till Gases.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	47	Jadajs söner var Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	48	Kalebs bihustru Maaka födde Seber och Tirhana.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	49	Hon födde också Saaf, Madmannas far, Seva, Makbenas far och Gibeas far. Kalebs dotter var Aksa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	50	Dessa var Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son var Sobal, Kirjat-Jearims far,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	51	vidare Salma, Betlehems far, och Haref, Bet-Gaders far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	52	Söner till Sobal, Kirjat-Jearims far, var Haroe och hälften av Hammenuhot-släkten.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	53	Kirjat-Jearims släkter var jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Från dem utgick sorgatiterna och estaoliterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	54	Salmas söner var Betlehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab, liksom hälften av manahatiterna, sorgiterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	55	De skriftlärdas släkter, de som bodde i Jabes, var tireatiterna, simatiterna, sukatiterna. Dessa var de keniter som härstammade från Hammat, stamfader till Rekabs släkt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	1	Dessa var de söner som föddes åt David i Hebron: Amnon, den förstfödde, av Ahinoam från Jisreel, Daniel, den andre, av Abigail från Karmel,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	2	Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen i Gesur, Adonia, den fjärde, Haggits son,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	3	Sefatja, den femte, av Abital, Jitream, den sjätte, av hans hustru Egla.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	4	Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader. I Jerusalem regerade han i trettiotre år.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	5	Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	6	Vidare Jibnar, Elisama, Elifelet,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	7	Noga, Nefeg, Jafia,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	8	Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	9	Dessa var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna. Tamar var deras syster.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	10	Salomos son var Rehabeam, dennes son Abia, dennes son Asa, dennes son Josafat,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	11	dennes son Joram, dennes son Ahasja, dennes son Joas,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	12	dennes son Amasja, dennes son Asarja, dennes son Jotam,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	13	dennes son Ahas, dennes son Hiskia, dennes son Manasse,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	14	dennes son Amon, dennes son Josia.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	15	Josias söner var Johanan, den förstfödde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fjärde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	16	Jojakims söner var hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	17	Jekonjas söner var Assir och dennes son Sealtiel,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	18	vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	19	Pedajas söner var Serubbabel och Simei, Serubbabels söner var Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	20	vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	21	Hananjas söner var Pelatja och Jesaja, vidare Refajas söner, Arnans söner, Obadjas söner och Sekanjas söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	22	Sekanjas son var Semaja. Semajas söner var Hattus, Jigal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	23	Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	24	Eljoenajs söner var Hodavja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	1	Judas söner var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	2	Reaja, Sobals son, blev far till Jahat och Jahat till Ahumaj och Lahad. Dessa var sorgatiternas släkter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	3	Dessa var Abi-Etams söner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	4	vidare Penuel, Gedors far, och Eser, Husas far. Dessa var söner till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	5	Ashur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	6	Naara födde åt honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna. Dessa var Naaras söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	7	Helas söner var Seret, Jishar och Etnan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	8	Kos var far till Anub och Hassobeba, likaså Aharhels, Harums sons, släkter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	9	Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, "för jag har fött honom med smärta", sade hon.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	10	Jabes ropade till Israels Gud och sade: "O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!" Och Gud lät det ske som han bad om.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	11	Kelub, Suhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eston.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	12	Eston blev far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas far. Dessa var männen från Reka.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	13	Kenas söner var Otniel och Seraja. Otniels son var Hatat.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	14	Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joab, far till hantverkardalens släkt, ty de var hantverkare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	15	Söner till Kaleb, Jefunnes son, var Iru, Ela och Naam, likaså Elas söner och Kenas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	16	Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	17	Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och hon blev havande och födde Mirjam, Sammaj och Jisba, Estemoas far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	18	Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	19	Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Kegilas far, garmiten, och maakatiten Estemoa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	20	Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jisis söner var Sohet och Sohets son.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	21	Söner till Sela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Maresas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	22	vidare Jokim och männen i Koseba samt Joas och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	23	Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	24	Simeons söner var Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	25	Hans son var Sallum, hans son var Mibsam, hans son var Misma.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	26	Mismas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	27	Simei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	28	De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Sual,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	29	i Bilha, i Esem och i Tolad,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	30	i Betuel, Horma och Siklag,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	31	i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Biri och i Saarajim. Dessa var deras städer, tills David blev kung.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	32	Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Asan, fem städer;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	33	och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	34	Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	35	och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	36	och Eljoenaj, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	37	samt Sisa, son till Sifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri, son till Semaja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	38	Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	39	De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	40	De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och där var lugnt och stilla, ty de som bodde där förut var hamiter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	41	Men dessa som här har blivit uppskrivna vid namn kom i Hiskias, Juda kungs, tid och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem, så att de inte mer finns till, och de bosatte sig i deras land, ty där fanns bete för deras boskap.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	42	Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jisis söner, stod i spetsen för dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	43	De slog den sista kvarlevan av amalekiterna, som hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	1	Ruben var Israels förstfödde, ty han föddes först, men därför att han orenade sin fars bädd gavs hans förstfödslorätt åt sönerna till Josef, Israels son, men inte så att Josef skulle tas upp i släktregistret som den förstfödde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	2	Ty visserligen var Juda den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste, men förstfödslorätten blev ändå Josefs.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	3	Rubens, Israels förstföddes, söner var Hanok och Pallu, Hesron och Karmi.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	4	Joels söner var hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	5	dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	6	likaså dennes son Beera som Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, förde bort i fångenskap. Han var furste för rubeniterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	7	Hans bröder var, när de efter sina släkter skrevs upp i släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	8	och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel. Han bodde i Aroer, och hans boplatser nådde ända till Nebo och Baal-Meon.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	9	Österut nådde hans boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat. De hade nämligen stora boskapshjordar i Gileads land.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	10	Men på Sauls tid förde de krig mot hagariterna, som föll för deras hand. Då bosatte de sig i deras tält utmed hela östra sidan av Gilead.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	11	Gads barn bodde mitt emot dem i landet Basan ända till Salka:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	12	Joel, huvudmannen, och Safam därnäst, och vidare Jaanaj och Safat i Basan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	13	Deras bröder var, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Joraj, Jakan, Sia och Eber, tillsammans sju.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	14	Dessa var söner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisaj, son till Jado, son till Bus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	15	Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman för deras familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	16	De bodde i Gilead i Basan med underlydande orter, likaså på alla Sarons utmarker, så långt de sträckte sig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	17	Alla dessa blev uppskrivna i släktregistret i Jotams, Juda kungs, och Jerobeams, Israels kungs, tid.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	18	Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män, som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44 760 stridsberedda män.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	19	De förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	20	De fick hjälp mot dem, så att hagariterna och alla som var med dem gavs i deras hand. De ropade till Gud under striden och han bönhörde dem, därför att de förtröstade på honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	21	Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor, likaså 100 000 människor.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	22	Många hade blivit slagna, eftersom striden var från Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	23	Halva Manasse stams barn bodde också där i landet, från Basan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de var talrika.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	24	Dessa var huvudmän för sina familjer: Efer, Jisi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jadiel, tappra stridsmän, berömda män och huvudmän för sina familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	25	Men de var otrogna mot sina fäders Gud. I sin trolöshet höll de sig till de gudar som dyrkades av folken i landet, de folk som Gud hade utrotat inför dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	26	Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande, och förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, Habor, Hara och Gozans ström, där de är än i dag.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	1	Levis söner var Gerson, Kehat och Merari.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	2	Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	3	Amrams barn var Aron, Mose och Mirjam. Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	4	Eleasar blev far till Pinehas, Pinehas till Abisua.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	5	Abisua blev far till Bucki och Bucki till Ussi.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	6	Ussi blev far till Seraja och Seraja till Merajot.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	7	Merajot blev far till Amarja och Amarja till Ahitub.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	8	Ahitub blev far till Sadok och Sadok till Ahimaas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	9	Ahimaas blev far till Asarja och Asarja till Johanan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	10	Johanan blev far till Asarja, han som var präst i det tempel som Salomo byggde i Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	11	Asarja blev far till Amarja och Amarja till Ahitub.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	12	Ahitub blev far till Sadok och Sadok till Sallum.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	13	Sallum blev far till Hilkia och Hilkia till Asarja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	14	Asarja blev far till Seraja och Seraja till Josadak.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	15	Josadak måste gå med i fångenskap, när Herren förde bort Juda och Jerusalem genom Nebukadnessar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	16	Levis söner var Gersom, Kehat och Merari.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	17	Dessa var namnen på Gersoms söner: Libni och Simei.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	18	Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	19	Meraris söner var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter efter deras fäder.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	20	Från Gersom härstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes son Simma,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	21	dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son Jeateraj.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	22	Kehats söner var hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes son Assir,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	23	dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	24	dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes son Saul.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	25	Elkanas söner var Amasaj och Ahimot.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	26	Hans son var Elkana, dennes son Sofaj, dennes son Nahat,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	27	dennes son Eliab, dennes son Jeroham, dennes son Elkana.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	28	Samuels söner var Vasni, den förstfödde, och Abia.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	29	Meraris söner var Mahli, dennes son Libni, dennes son Simei, dennes son Ussa,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	30	dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	31	Detta var de män som David utsåg att ansvara för sången i Herrens hus, sedan arken hade fått en viloplats.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	32	De gjorde tjänst inför uppenbarelsetältets tabernakel som sångare, till dess att Salomo byggde Herrens hus i Jerusalem. De stod där och förrättade sin tjänst, som det var föreskrivet för dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	33	Dessa var de män som tjänstgjorde och deras söner: Av kehatiternas barn: Heman, sångaren, son till Joel, son till Samuel,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	34	son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	35	son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasaj,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	36	son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	37	son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	38	son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	39	Vidare hans bror Asaf, som hade sin plats på hans högra sida, Asaf, son till Berekja, son till Simea,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	40	son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	41	son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	42	son till Etan, son till Simma, son till Simei,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	43	son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	44	Deras bröder, Meraris barn, stod på den vänstra sidan: Etan, son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	45	son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	46	son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	47	son till Mahli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	48	Deras bröder, de övriga leviterna, hade avdelats till allt slags tjänstgöring vid tabernaklet, Guds hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	49	Aron och hans söner förrättade offer på brännoffersaltaret och på rökelsealtaret och utförde allt arbete i det allra heligaste och bringade försoning för Israel, alldeles som Guds tjänare Mose hade befallt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	50	Dessa var Arons söner: hans son Eleasar, dennes son Pinehas, dennes son Abisua,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	51	dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	52	dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	53	dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	54	Dessa var deras boningsorter, efter deras tältläger inom deras område: Åt Arons söner av kehatiternas släkt - ty lotten föll på dem -
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	55	gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt omkring.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	56	Men åkerjorden och byarna som hörde till staden gav man åt Kaleb, Jefunnes son.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	57	Åt Arons söner gav man alltså fristäderna Hebron och Libna med utmarker, vidare Jattir och Estemoa med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	58	Hilen med utmarker, Debir med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	59	Asan med utmarker och Bet-Semes med utmarker;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	60	och ur Benjamins stam Geba med utmarker, Alemet med utmarker och Anatot med utmarker, så att deras städer tillsammans utgjorde tretton städer efter deras släkter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	61	Kehats övriga barn fick ur en stamsläkt, nämligen den stamhalva som utgjorde ena hälften av Manasse stam, tio städer genom lottkastning.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	62	Men Gersoms barn fick efter sina släkter ur Isaskars stam, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan tretton städer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	63	Meraris barn fick efter sina släkter ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv städer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	64	Så gav Israels barn åt leviterna dessa städer med utmarker.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	65	Genom lottkastning gav de åt dem ur Juda barns stam, ur Simeons barns stam och ur Benjamins barns stam dessa städer, som de gav namn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	66	Några bland Kehats barns släkter fick följande städer ur Efraims stam som sitt område:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	67	Man gav dem fristäderna Sikem med utmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	68	Jokmeam med utmarker, Bet-Horon med utmarker;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	69	vidare Ajalon med utmarker och Gat-Rimmon med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	70	och ur ena hälften av Manasse stam Aner med utmarker och Bilam med utmarker. Detta tillföll Kehats övriga barns släkt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	71	Gersoms barn fick ur den släkt som utgjorde ena hälften av Manasse stam Golan i Basan med utmarker och Astarot med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	72	och ur Isaskars stam Kedesh med utmarker, Dobrat med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	73	Ramot med utmarker och Anem med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	74	och ur Asers stam Masal med utmarker, Abdon med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	75	Hukok med utmarker och Rehob med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	76	och ur Naftali stam Kedesh i Galileen med utmarker, Hammon med utmarker och Kirjatajim med utmarker.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	77	Meraris övriga barn fick ur Sebulons stam Rimmono med utmarker och Tabor med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	78	och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, öster om Jordan, ur Rubens stam Beser i öknen med utmarker, Jahas med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	79	Kedemot med utmarker och Mefaat med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	80	och ur Gads stam Ramot i Gilead med utmarker, Mahanajim med utmarker,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	81	Hesbon med utmarker och Jaser med utmarker.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	1	Isaskars söner var Tola och Pua, Jasib och Simron, tillsammans fyra.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	2	Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jamaj, Jibsam och Samuel, huvudmän för sina familjer, ättlingar av Tola, tappra stridsmän, uppskrivna efter sin ättföljd. Under Davids tid var deras antal 22 600.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	3	Ussis son var Jisraja, och Jisrajas söner var Mikael, Obadja och Joel samt Jissia, tillsammans fem, allesammans huvudmän.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	4	Med dem följde stridsberedda förband, 36 000 man, efter sin ättföljd och sina familjer. Ty de hade många hustrur och barn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	5	Deras bröder i alla Isaskars släkter var tappra stridsmän. De som var uppskrivna i deras släktregister utgjorde tillsammans 87 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	6	Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	7	Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän. De som var upptecknade i deras släktregister utgjorde 22 034.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	8	Bekers söner var Semira, Joas, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa var Bekers söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	9	De som var uppskrivna i deras släktregister, efter sin ättföljd, efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, utgjorde 20 200.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	10	Jediaels son var Bilhan. Bilhans söner var Jeus, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	11	Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17 200 stridsberedda krigsmän.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	12	Suppim och Huppim var Irs söner. Husim var Ahers son.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	13	Naftalis söner var Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	14	Manasses söner var Asriel, som hans arameiska bihustru födde åt honom. Hon födde också Makir, Gileads far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	15	Makir tog till hustru en syster till Huppim och Suppim, som hette Maaka. Hans andre son hette Selofhad. Selofhad hade bara döttrar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	16	Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peres. Hans bror hette Seres. Hans söner var Ulam och Rekem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	17	Ulams son var Bedan. Dessa var söner till Gilead, son till Makir, son till Manasse.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	18	Hans syster var Hammoleket. Hon födde Is-Hod, Abieser och Mahla.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	19	Semidas söner var Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	20	Efraims söner var Sutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleda, dennes son Tahat,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	21	dennes son Sabad och dennes son Sutela samt Eser och Eled. Män från Gat, som var födda i landet, dödade dem, därför att de hade dragit ner för att ta deras boskapshjordar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	22	Då sörjde Efraim, deras far, länge och hans bröder kom för att trösta honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	23	Han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son. Honom gav han namnet Beria, därför att det hade skett under en olyckstid för hans hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	24	Hans dotter var Seera. Hon byggde Nedre och Övre Bet-Horon, likaså Ussen-Seera.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	25	Hans son var Refa. Hans son var Resef och dennes son Tela, dennes son Tahan,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	26	dennes son Ladan, dennes son Ammihud, dennes son Elisama,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	27	dennes son Non och dennes son Josua.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	28	Deras besittning och deras boningsorter var Betel med underlydande orter, österut Naaran och västerut Gezer med underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter ända till Aja med omgivande orter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	29	Men Manasses barn ägde Bet-Shan med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter och Dor med underlydande orter. Här bodde Josefs, Israels sons, barn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	30	Asers söner var Jimna, Jisva, Jisvi och Beria. Deras syster var Sera.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	31	Berias söner var Heber och Malkiel. Han var Birsaits far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	32	Heber blev far till Jaflet, Somer och Hotam samt Sua, deras syster.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	33	Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa var Jaflets söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	34	Semers söner var Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	35	Hans bror Helems söner var Sofa, Jimna, Seles och Amal.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	36	Sofas söner var Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	37	Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	38	Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	39	Ullas söner var Ara, Hanniel och Risja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	40	Alla dessa var Asers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda tappra stridsmän, huvudmän bland furstarna. De som var uppskrivna i deras släktregister som dugliga till krigstjänst utgjorde ett antal av 26 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	1	Benjamin blev far till Bela, sin förstfödde, Asbel, den andre, och Ahara, den tredje,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	2	Noha den fjärde, och Rafa, den femte.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	3	Bela hade följande söner: Addar, Gera, Abihud,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	4	Abisua, Naaman, Ahoa,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	5	Gera, Sefufan och Huram.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	6	Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	7	dit Gera tillsammans med Naaman och Ahia förde dem. Han blev far till Ussa och Ahihud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	8	Saharajim fick barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig från sina hustrur Husim och Baara.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	9	Med sin hustru Hodes fick han där Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	10	Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa var hans söner, huvudmän för familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	11	Med Husim fick han sönerna Abitub och Elpaal.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	12	Elpaals söner var Eber, Misam och Semed. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	13	Beria och Sema var huvudmän för Ajalons invånare. De jagade bort dem som bodde i Gat.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	14	Ajo, Sasak och Jeremot,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	15	Sebadja, Arad och Eder,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	16	Mikael, Jispa och Joha var Berias söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	17	Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	18	Jismeraj, Jislia och Jobab var Elpaals söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	19	Jakim, Sikri, Sabdi,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	20	Elienaj, Silletaj, Eliel,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	21	Adaja, Beraja och Simrat var Simeis söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	22	Jispan, Eber, Eliel,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	23	Abdon, Sikri, Hanan,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	24	Hananja, Elam, Antotja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	25	Jifdeja och Peniel var Sasaks söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	26	Samseraj, Seharja, Atalja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	27	Jaaresja, Elia och Sikri var Jerohams söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	28	Dessa var huvudmän för familjer, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	29	I Gibeon bodde Gibeons far och hans hustru hette Maaka.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	30	Hans förstfödde son var Abdon, vidare Sur, Kish, Baal, Nadab,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	31	Gedor, Ajo och Seker.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	32	Men Miklot blev far till Sima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	33	Ner blev far till Kish, Kish blev far till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	34	Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	35	Mikas söner var Piton, Melek, Taarea och Ahas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	36	Ahas blev far till Joadda, Joadda till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	37	Mosa blev far till Bina, dennes son var Rafa, dennes son Elasa och hans son Asel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	38	Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	39	Hans bror Eseks söner var Ulam, hans förstfödde, Jeus, den andre och Elifelet den tredje.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	40	Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	1	Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar. Juda fördes för sin otrohets skull i fångenskap bort till Babel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	2	De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	3	I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	4	Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, barn;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	5	av siloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	6	av Seras barn Jeguel och deras bröder, 690;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	7	av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodavja, son till Hassenua,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	8	vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	9	liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	10	Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	11	vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	12	vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, vidare Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	13	liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	14	Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, av Meraris barn,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	15	vidare Bakbackar, Heres och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	16	vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	17	Dörrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Sallum var huvudmannen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	18	De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvaktarna i Levi barns läger.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	19	Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade tillsammans med sina bröder, dem som var av hans familj, koraiterna, till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	20	Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem - må Herren vara med honom!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	21	Sakarja, Meselemjas son, var dörrvaktare vid ingången till upppenbarelsetältet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	22	Alla de som var utvalda till dörrvaktare vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	23	De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens hus, tälthuset, och höll vakt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	24	Dörrvaktarna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	25	Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	26	På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, anställda som förmän för dörrvaktarna. De hade vidare uppsikt över kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	27	Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, ty det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	28	Några av dem hade uppsikt över de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	29	Somliga av dem var förordnade att ha uppsikt över de andra kärlen, över alla andra kärl i helgedomen, liksom över det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	30	Och somliga av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	31	Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums förstfödde, hade på heder och tro uppsikt över bakverket.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	32	Somliga av deras bröder, kehatiternas söner, hade uppsikt över skådebröden och skulle tillreda dem för varje sabbat.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	33	Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, ty dag och natt var de upptagna av sin tjänstgöring.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	34	Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	35	I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	36	Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	37	Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	38	Och Miklot blev far till Simam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	39	Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	40	Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	41	Mikas söner var Piton, Melek och Taharea.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	42	Ahas blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	43	Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	44	Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	1	Filisteerna stred mot Israel och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	2	Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	3	När striden hårdnade omkring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	4	Han sade till sin vapenbärare: "Drag ut ditt svärd och genomborra mig så att inte dessa oomskurna kommer och skymfar mig." Men hans vapenbärare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och störtade sig på det.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	5	När vapenbäraren såg att Saul var död, störtade också han sig på sitt svärd och dog.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	6	Så dog Saul och hans tre söner. Alla som hörde till hans hus dog på samma gång.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	7	När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	8	Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans söner, där de låg fallna på berget Gilboa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	9	De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och förkunnade den goda nyheten för sina avgudar och för folket.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	10	De lade hans vapen i sitt gudahus, och hans skalle hängde de upp i Dagons tempel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	11	När invånarna i Jabesh i Gilead hörde allt vad filisteerna hade gjort med Saul,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	12	bröt alla vapenföra män upp, och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	13	Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och han hade även rådfrågat en spåkvinna för att få svar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	14	Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet på David, Isais son.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	1	Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: "Vi är ju ditt eget kött och blod.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	2	Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har Herren, din Gud, sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	3	När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	4	David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, och där bodde jebusiterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	5	Invånarna i Jebus sade till David: "Här kommer du inte in." Men David intog Sions borg, det är nu Davids stad.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	6	David sade: "Den som först slår jebusiterna, han skall bli överbefälhavare och överste." Joab, Serujas son, kom först upp, och han blev överbefälhavare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	7	David bosatte sig sedan i borgen och därför kallade man den Davids stad.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	8	Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde det övriga av staden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	9	David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	10	Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	11	Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	12	Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	13	Han var med David vid Pas-Dammim, när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	14	Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	15	Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	16	David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	17	David sade längtansfullt: "Om ändå någon ville ge mig vatten att dricka från brunnen vid Betlehems stadsport!"
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	18	Då bröt de tre sig igenom filisteernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men David ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	19	Han sade: "Må Gud låta det vara fjärran från mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, ja, med fara för sina liv har de burit hit det." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	20	Absaj, Joabs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	21	Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	22	Vidare Benaja, son till Jojada, från Kabseel, var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	23	Han slog också ner den egyptiske mannen som var så storväxt: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad endast med sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	24	Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	25	Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till anförare för sin livvakt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	26	De tappra hjältarna var: Asael, Joabs bror; Elhanan, Dodos son, från Betlehem;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	27	haroriten Sammot; peloniten Heles;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	28	tekoaiten Ira, Ickes son; anatotiten Abieser;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	29	husatiten Sibbekaj; ahoaiten Ilaj;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	30	netofatiten Mahraj; netofatiten Heled, Baanas son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	31	Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	32	Huraj från Gaas dalar; arabatiten Abiel;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	33	baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	34	gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	35	harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	36	mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	37	Hesro från Karmel; Naaraj, Esbais son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	38	Joel, bror till Natan; Mibhar, Hagris son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	39	ammoniten Selek; berotiten Nahraj, vapendragare åt Joab, Serujas son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	40	jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	41	hetiten Uria; Sabad, Alajs son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	42	rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	43	Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	44	astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	45	Jediael, Simris son, och hans bror Joha, tisiten;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	46	Eliel mahaviten samt Jeribaj och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	47	slutligen Eliel, Obed och Jaasiel mesobajiten.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	1	Dessa var de som kom till David i Siklag, medan han ännu gömde sig för Saul, Kish son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	2	De var beväpnade med båge och skickliga i att både med höger och vänster hand slunga stenar och skjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kom följande:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	3	Ahieser, den främste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner, Jesuel och Pelet, Asmavets söner, Beraka, anatotiten Jehu,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	4	och gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna och anförare för de trettio, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	5	Elusaj, Jerimot, Bealja, Semarja, harufiten Sefatja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	6	koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	7	Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	8	Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	9	Eser, den främste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	10	Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	11	Attaj, den sjätte, Eliel, den sjunde,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	12	Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	13	Jeremia, den tionde, Makbannaj, den elfte.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	14	Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den ringaste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	15	Det var dessa som i första månaden gick över Jordan, när den svämmade över alla sina bräddar, och som jagade bort alla dem som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	16	Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	17	Då gick David ut emot dem och sade till dem: "Om ni kommer till mig i fredlig avsikt och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men om ni kommer för att förråda mig åt mina ovänner, fastän mina händer är fria från våld, då må våra fäders Gud se det och straffa det."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	18	Men Anden hade kommit över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade: "Dina är vi, David, och med dig står vi, du Isais son. Frid, frid vare med dig, och frid vare med dem som hjälper dig, ty din Gud hjälper dig!"David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	19	Från Manasse gick några över till David, när han tillsammans med filisteerna drog ut i strid mot Saul. David och hans män fick dock inte hjälpa filisteerna, eftersom filisteernas furstar sedan de hade haft rådslag skickade bort honom och sade: "Det gäller våra huvuden, om han går över till sin herre Saul."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	20	När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	21	Dessa hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev anförare i hären.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	22	Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	23	Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över på honom:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	24	Juda söner, som bar sköld och spjut, 6 800, beväpnade till strid;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	25	av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	26	av Levi söner 4 600;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	27	därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	28	vidare Sadok, en tapper ung man med sin fars släkt; 22 befälhavare;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	29	av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 - ty vid den tiden höll fortfarande de flesta av dem troget fast vid Sauls hus -
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	30	av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	31	av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män, som kom för att göra David till kung;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	32	av Isaskars söner kom män, som väl förstod tidstecknen och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare, därtill alla deras stamfränder under deras befäl;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	33	av Sebulon stridsberedda män, rustade till strid med alla slags vapen, 50 000, som ställde upp helhjärtat;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	34	av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000, beväpnade med sköld och spjut;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	35	av daniterna män, rustade till strid, 28 600;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	36	av Aser, stridsberedda män, rustade till strid, 40 000;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	37	och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	38	Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	39	De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	40	De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, nötboskap och småboskap. Ty det rådde glädje i Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	1	David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	2	Sedan sade David till hela Israels församling: "Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	3	Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	4	Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	5	David samlade då hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	6	David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	7	De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	8	David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	9	Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	10	Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	11	Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	12	David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?"
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	13	Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	14	Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	1	Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med murare och timmermän, för att de skulle bygga ett hus åt honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	2	David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, ty han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	3	David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	4	Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	5	Jibhar, Elisua, Elpelet,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	6	Noga, Nefeg, Jafia,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	7	Elisama, Beeljada och Elifelet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	8	När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	9	Filisteerna kom och ryckte in i Refaimdalen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	10	David frågade då Gud: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade honom: "Drag upp. Jag skall ge dem i din hand."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	11	De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	12	De lämnade där sina gudar, och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	13	Men filisteerna ryckte än en gång in i dalen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	14	När David på nytt frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och kom över dem från det håll där bakaträden står.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	15	Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, då skall du dra ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	16	David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	17	Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	1	David byggde hus åt sig i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	2	och han sade: "Inga andra än leviterna skall bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och till att tjäna honom för evig tid."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	3	David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	4	David samlade Arons barn och leviterna:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	5	av Kehats barn: Uriel, deras ledare och hans bröder, 120;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	6	av Meraris barn: Asaja, deras ledare, och hans bröder, 220;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	7	av Gersoms barn: Joel, deras ledare, och hans bröder, 130;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	8	av Elisafans barn: Semaja, deras ledare, och hans bröder, 200;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	9	av Hebrons barn: Eliel, deras ledare, och hans bröder, 80;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	10	av Ussiels barn: Amminadab, deras ledare, och hans bröder, 112.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	11	David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	12	och han sade till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	13	Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	14	Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	15	Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord, bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	16	David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	17	Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	18	och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	19	Sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle låta kopparcymbaler ljuda.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	20	Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	21	Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminít.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	22	Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära, eftersom han var kunnig i det.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	23	Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	24	Sebanja, Josafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvaktare vid arken.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	25	Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta Herrens förbundsark upp ur Obed-Edoms hus under jubel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	26	Då Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark, offrade man sju tjurar och sju baggar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	27	David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja, som anförde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linneefod.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	28	Hela Israel hämtade upp Herrens förbundsark under jubel och ljud av horn. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och psaltare och harpor ljuda.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	29	När Herrens förbundsark kom till Davids stad, tittade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg kung David hoppa och dansa, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	1	Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	2	När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	3	Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	4	Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark, för att de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	5	Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	6	Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	7	Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	8	"Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	9	Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	10	Beröm er av hans heliga namn! De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	11	Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	12	Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	13	ni Israels barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	14	Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	15	Kom för alltid ihåg hans förbund, det ord han påbjudit för tusen släkten,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	16	det förbund han slöt med Abraham och hans ed till Isak.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	17	Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	18	Han sade: Åt dig vill jag ge Kanaans land, det skall bli er arvslott.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	19	Då var ni en liten skara, ni var mycket få och främlingar där.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	20	De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	21	Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	22	Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	23	Sjung till Herrens ära alla länder! Kungör hans frälsning från dag till dag!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	24	Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	25	Ty stor är Herren och högt prisad, värd att frukta mer än alla gudar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	26	Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlarna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	27	Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glädje i hans boning.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	28	Ge åt Herren, ni folkens släkter, ge åt Herren ära och makt!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	29	Ge åt Herren hans namns ära, bär fram gåvor och kom inför hans ansikte,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	30	tillbed Herren i helig skrud. Bäva inför honom, alla länder. Jorden står fast, den kan inte rubbas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	31	Må himlen vara glad och jorden fröjda sig. Bland hednafolken skall man säga: Herren är Konung!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	32	Må havet brusa och allt som fyller det, må marken glädja sig och allt som är därpå.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	33	Jubla skall alla skogens träd, inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	34	Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	35	Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud, och församla oss och rädda oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att prisa dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	36	Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!"Och allt folket sade: "Amen!" och prisade Herren.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	37	David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	38	Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	39	David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	40	för att de ständigt skulle offra brännoffer åt Herren på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	41	Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	42	Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	43	Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	1	När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	2	Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Gud är med dig."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	3	Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	4	"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som skall bygga det hus där jag skall bo.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	5	Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till denna dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	6	Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	7	Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	8	Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig och jag skall göra dig ett namn, likt de största namnen på jorden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	9	Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att de får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte längre förtrycka det, så som förr,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	10	alltifrån den tid då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall kuva alla dina fiender. Och jag förkunnar för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	11	Ty det skall ske att när din tid är ute och du går till dina fäder, skall jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner, och jag skall befästa hans kungarike.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	12	Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evigt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	13	Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son. Min nåd skall inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	14	Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evigt."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	15	Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	16	Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit?
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	17	Och ändå var detta för litet i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre, Gud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	18	Vad skall nu David mera säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner din tjänare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	19	Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	20	Herre, ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vad vi har hört med våra öron.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	21	Och var på jorden finns ett enda hednafolk likt ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa till att bli hans eget folk för att göra dig till ett stort och fruktat namn, när du fördrev hednafolken för ditt folk, som du hade återlöst från Egypten.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	22	Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	23	Och nu, Herre, låt det ord du nu har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evig tid. Gör som du har sagt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	24	Då skall ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man skall säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	25	Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus och därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	26	Och nu, Herre, du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	27	Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	1	En tid härefter slog David filisteerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filisteerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	2	Han slog också moabiterna, och de blev Davids tjänare och betalade skatt till honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	3	David slog också Hadadezer, kungen i Soba, vid Hamat, när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	4	David tog ifrån honom 1 000 vagnar och tog till fånga 7 000 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av fotsenorna på alla vagnshästarna utom på etthundra hästar, som han skonade.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	5	När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Hadadezer, kungen i Soba, slog David 22 000 man av dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	6	David placerade trupper bland arameerna i Damaskus, och arameerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	7	David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	8	Från Hadadezers städer Tibhat och Kun tog David koppar i mycket stor mängd. Av den gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	9	När Tou, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Sobas kung Hadadezers hela här,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	10	sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom, därför att han hade gett sig i strid med Hadadezer och besegrat honom. Ty Hadadezer hade legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och koppar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	11	Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	12	Sedan Absaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18 000 man,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	13	placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	14	David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	15	Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	16	Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, var präster, och Savsa var skrivare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	17	Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna, men Davids söner var de främsta vid kungens sida.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	1	En tid härefter dog Nahas, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	2	Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahas son, eftersom hans far visade mig godhet." Och David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far. När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun, för att trösta honom,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	3	sade ammoniternas furstar till Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och bespeja landet som hans tjänare har kommit till dig."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	4	Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem och skar av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	5	Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, ty männen var mycket förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko, till dess ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	6	Då ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och Ammons barn 1 000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	7	De lejde 32 000 vagnar samt hjälp av kungen i Maaka med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	8	När David hörde detta, sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	9	Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden. Men de kungar som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	10	Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	11	Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abisaj och de gick i ställning mot ammoniterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	12	Han sade: "Om arameerna blir mig för starka, skall du komma till min hjälp, och om Ammons barn blir dig för starka, skall jag hjälpa dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	13	Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren må göra vad han finner vara bäst."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	14	Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	15	När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abisaj och begav sig in i staden. Och Joab kom till Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	16	Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Sofak, Hadadezers befälhavare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	17	När David fick veta detta, samlade han hela Israel och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, gick han i ställning mot dem. Då David hade ställt upp sig i slagordning mot arameerna, gav sig dessa i strid med honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	18	Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 7 000 vagnar, liksom 40 000 man fotfolk. Befälhavaren Sofak dödade han också.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	19	När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	1	Följande år, vid den tid då kungarna brukade dra ut i fält, tågade Joab ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabba och belägrade det, medan David stannade kvar i Jerusalem. Joab intog Rabba och förstörde det.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	2	David tog kronan från huvudet på deras kung. Den visade sig väga en talent guld och den var prydd med dyrbara stenar, och man satte den på Davids huvud. Och det byte han förde ut ur staden var mycket stort.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	3	Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och yxor. Så gjorde David med ammoniternas alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	4	Därefter uppstod en strid med filisteerna vid Gezer. Husatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas ättlingar. På så sätt blev de kuvade.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	5	Ännu en gång blev det strid med filisteerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	6	Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar och sex tår, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	7	När han smädade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Simea, Davids bror.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	8	Dessa var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	1	Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	2	Då sade David till Joab och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel, från Beer-Sheba till Dan, och ge mig besked så att jag får veta hur många de är."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	3	Joab svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt. Min herre och konung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man dra skuld över Israel genom detta?"
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	4	Men kungens ord stod fast mot Joab, och Joab gav sig iväg och for omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	5	Joab meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	6	Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, ty Joab fann kungens befallning avskyvärd.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	7	Det som hade skett misshagade Gud och han straffade Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	8	Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	9	Och Herren talade till Davids siare Gad och sade:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	10	"Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre ting förelägger jag dig. Välj ett av dem, som jag skall göra mot dig."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	11	Då gick Gad in till David och sade till honom: "Så säger Herren:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	12	Välj vilket du vill: antingen hungersnöd i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	13	David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	14	Herren sände då pest i Israel, så att 70 000 personer av Israel dog.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	15	Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: "Det är nog, drag tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	16	David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	17	Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre, min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus men inte mot ditt folk, så att det blir plågat."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	18	Herrens ängel befallde Gad att säga till David att han skulle gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	19	Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	20	När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	21	när David kom till honom. Han såg upp och fick då se David och gick ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	22	David sade till Ornan: "Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	23	Då sade Ornan till David: "Tag den, och må min herre konungen göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltsammans ger jag dig."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	24	Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte åt Herren bära fram det som är ditt och offra brännoffer som jag har fått för intet."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	25	David gav Ornan sexhundra siklar guld i full vikt för platsen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	26	Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren och han svarade honom med eld från himlen på brännoffersaltaret.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	27	På Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	28	När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	29	Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod tillsammans med brännoffersaltaret vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	30	David vågade dock inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så förfärad var han för Herrens ängels svärd.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	1	David sade: "Här skall Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	2	Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han anställde hantverkare, som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	3	David skaffade järn i mängd till spikar på dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	4	och cederbjälkar i oräkneligt antal. Ty sidonierna och tyrierna förde cederträ i mängd till David.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	5	Han tänkte nämligen: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt Herren måste göras mycket stort, så att det blir berömt och prisat i alla länder. Jag skall därför göra förberedelser för det." Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	6	Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	7	David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	8	Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Mycket blod har du utgjutit och många krig har du fört. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du har utgjutit mycket blod på jorden inför mina ögon.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	9	Men se, en son skall födas åt dig. Han skall bli en fridsam man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Ty Salomo skall han heta, och jag skall ge Israel frid i hans dagar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	10	Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans kungatron över Israel för evig tid.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	11	Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herrens, din Guds, hus, som han har lovat dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	12	Må Herren endast ge dig klokhet och förstånd, när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herrens, din Guds, undervisning.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	13	Då skall du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig. Frukta inte och var inte modlös.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	14	Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen talenter guld och en miljon talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också skaffat, och mer får du själv skaffa fram.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	15	Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk, som är kunnigt i alla slags arbeten.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	16	Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Stå upp och gå till verket, och må Herren vara med dig!"
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	17	Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	18	" Herren, er Gud, är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	19	Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren, er Gud. Stå upp och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud in i det hus som skall byggas åt Herrens namn."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	1	När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	2	Han samlade alla Israels furstar, så också prästerna och leviterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	3	De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	4	"Av dessa", sade han, "skall 24 000 förestå sysslorna vid Herrens hus och 6 000 vara tillsyningsmän och domare,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	5	4 000 skall vara dörrvaktare, och 4 000 skall lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	6	David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson, Kehat och Merari.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	7	Till gersoniterna hörde Ladan och Simei.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	8	Ladans söner var Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	9	Simeis söner var Selomit, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa var huvudmän för Ladans familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	10	Simeis söner var Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa var Simeis söner, tillsammans fyra.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	11	Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	12	Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	13	Amrams söner var Aron och Mose. Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren och tjäna och välsigna i hans namn för evigt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	14	Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	15	Moses söner var Gersom och Elieser.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	16	Gersoms son var Sebuel, huvudmannen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	17	Eliesers son var Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	18	Jishars son var Selomit, huvudmannen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	19	Hebrons söner var Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	20	Ussiels söner var Mika, huvudmannen, och den andre Jissia.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	21	Meraris söner var Mahli och Musi. Mahlis söner var Eleasar och Kish.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	22	När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	23	Musis söner var Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	24	Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, så många av dem som inmönstrades, varje namn räknat särskilt och varje person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var tjugo år eller äldre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	25	David sade: " Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	26	Därför behöver inte heller leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	27	- Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre. -
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	28	Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	29	vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	30	Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	31	De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem - alltid inför Herrens ansikte.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	32	De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	1	Arons söner hade följande avdelningar: Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	2	Men Nadab och Abihu dog före sin far, och de hade inga söner. Så blev endast Eleasar och Itamar präster.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	3	David tillsammans med Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem i grupper enligt den ordning de skulle tjänstgöra i.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	4	Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	5	Man indelade dem genom lottkastning, de förra liksom de senare, ty helgedomens ledare och Guds ledare var både av Eleasars söner och Itamars söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	6	Semaja, Netanels son, skrivaren, av Levi stam, antecknade dem i närvaro av kungen, ledarna, prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästerna och leviternas familjer. Lotterna drogs växelvis för Eleasars och för Itamars familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	7	Den första lotten föll på Jojarib, den andra på Jedaja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	8	den tredje på Harim, den fjärde på Seorim,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	9	den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	10	den sjunde på Hackos, den åttonde på Abia,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	11	den nionde på Jesua, den tionde på Sekanja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	12	den elfte på Eljasib, den tolfte på Jakim,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	13	den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jesebab,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	14	den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	15	den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	16	den nittonde på Petaja, den tjugonde på Hesekiel,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	17	den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	18	den tjugotredje på Delaja, den tjugofjärde på Maasja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	19	Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	20	Beträffande de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	21	till Rehabja, det är till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	22	till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	23	Benajiterna var Jeria, Amarja den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjärde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	24	Ussiels barn var Mika, till Mikas barn hörde Samir.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	25	Mikas bror var Jissia. Sakarja var Jissias son.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	26	Meraris barn var Mahli och Musi. Jaasjas son var Beno.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	27	Meraris barn var dessa: Av Jaasia Beno, vidare Soham, Sackur och Ibri.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	28	Mahlis son var Eleasar, men denne hade inga söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	29	Till Kish, det är Kish barn, hörde Jerameel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	30	Men Musis barn var Mahli, Eder och Jerimot. Dessa var leviternas barn, efter deras familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	31	Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	1	David tillsammans med befälhavarna avskilde Asafs, Hemans och Jedutuns söner, som skulle tjänstgöra som profeter med harpor, psaltare och cymbaler. Detta är förteckningen på dem, de män som fick utföra denna tjänst:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	2	Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner, under ledning av Asaf som profeterade på kungens uppdrag.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	3	Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och Mattitja, sex till antalet, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun som profeterade med tacksägelsesånger och lovsånger till Herren.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	4	Av Heman: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	5	Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	6	Alla dessa stod var och en under sin fars ledning, när de utförde sången i Herrens hus till cymbaler, psaltare och harpor vid tjänsten i Guds hus. De stod under kungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	7	Antalet av dem och deras bröder som undervisats i att sjunga till Herrens ära, alla kunniga i det, utgjorde 288.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	8	De kastade lott om tjänstgöringen, den minste såväl som den störste, den kunnige såväl som lärjungen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	9	Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef. Den andre blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	10	den tredje blev Sackur med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	11	den fjärde lotten kom ut för Jisri med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	12	den femte blev Netanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	13	den sjätte blev Buckia med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	14	den sjunde blev Jesarela med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	15	den åttonde blev Jesaja med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	16	den nionde blev Mattanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	17	den tionde blev Simei med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	18	den elfte blev Asarel med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	19	den tolfte lotten kom ut för Hasabja med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	20	den trettonde blev Subael med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	21	den fjortonde blev Mattitja med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	22	den femtonde lotten kom ut för Jeremot med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	23	den sextonde för Hananja med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	24	den sjuttonde för Josbekasa med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	25	den artonde för Hanani med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	26	den nittonde för Malloti med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	27	den tjugonde för Elijata med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	28	den tjugoförsta för Hotir med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	29	den tjugoandra för Giddalti med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	30	den tjugotredje för Mahasiot med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	31	den tjugofjärde för Romamti-Eser med hans söner och bröder, tillsammans tolv.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	1	Beträffande dörrvaktarnas avdelningar, så hörde Meselemja, Kores son, av Asafs barn till koraiterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	2	Meselemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediael den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	3	Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenaj den sjunde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	4	Obed-Edom hade söner: Semaja var den förstfödde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fjärde,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	5	Netanel den femte, Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletaj den åttonde. Ty Gud hade välsignat honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	6	Åt hans son Semaja föddes också söner, som blev ledare inom sin familj, ty de var dugliga män.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	7	Semajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Elihu och Semakja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	8	Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	9	Meselemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	10	Hosa av Meraris barn hade söner: Simri var huvudmannen. Visserligen var han inte förstfödd, men hans far insatte honom till huvudman.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	11	Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	12	I dessa avdelningar av dörrvaktarna ålåg det huvudmännen att tillsammans med sina bröder göra tjänst i Herrens hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	13	Om varje port kastade de lott, den minste såväl som den störste, efter sina familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	14	Den lott som angav öster föll då på Selemja. För hans son Sakarja, som var en klok rådgivare, kastade man lott, och för honom föll den lott ut som angav norr;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	15	för Obed-Edom den lott som angav söder, medan hans söner fick förrådshuset på sin del;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	16	för Suppim och för Hosa den lott som angav platsen västerut, vid Salleketporten, där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället invid det andra.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	17	Österut stod sex leviter, norrut fyra för varje dag, söderut fyra för varje dag och vid förrådshuset två åt gången.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	18	Vid Parbar västerut stod fyra vid vägen och två vid själva Parbar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	19	Dessa var dörrvaktarnas avdelningar av koraiternas barn och av Meraris barn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	20	Av leviterna hade Ahia uppsikt över skatterna i Guds hus och över förråden av det som helgats åt Herren.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	21	Ladans barn, nämligen gersoniternas barn av Ladans släkt, huvudmännen för gersoniten Ladans familj, jehieliterna,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	22	det vill säga jehieliternas söner, Setam och hans bror Joel, hade uppsikt över skatterna i Herrens hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	23	Beträffande amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	24	var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, överuppsyningsman över skatterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	25	Hans bröder av Eliesers släkt var dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Selomit.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	26	Denne Selomit och hans bröder hade uppsikt över alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	27	Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla Herrens hus i stånd.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	28	Och likaså allt som siaren Samuel och Saul, son till Kish och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat. Var och en som helgade något lämnade det i Selomits och hans bröders vård.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	29	Av jishariterna togs Kenanja och hans söner till de världsliga sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmän och domare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	30	Av hebroniterna togs Hasabja och hans bröder, 1 700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	31	För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. - I Davids fyrtionde regeringsår gjordes undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaser i Gilead. -
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	32	Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	1	Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras tillsyningsmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	2	Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första månaden, hade Jasobam, Sabdiels son, befälet. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	3	Han hörde till Peres barn och var huvudansvarig för alla befäl som tjänstgjorde under första månaden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	4	Över den andra månadens avdelning hade ahoaiten Dodaj befälet, det var hans avdelning. Där fanns också fursten Miklot, och i hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	5	Den tredje befälhavaren, som tjänstgjorde under tredje månaden, var Benaja, översteprästen Jojadas son. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	6	Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet över de trettio. Vid hans avdelning fanns hans son Ammisabad.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	7	Den fjärde, som tjänstgjorde under fjärde månaden, var Asael, Joabs bror, och efter honom hans son Sebadja. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	8	Den femte, som tjänstgjorde under femte månaden, var befälhavaren Samhut, jisraiten. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	9	Den sjätte, som tjänstgjorde under sjätte månaden, var tekoaiten Ira, Ickes son. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	10	Den sjunde, som tjänstgjorde under sjunde månaden, var peloniten Heles av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	11	Den åttonde, som tjänstgjorde under åttonde månaden, var husatiten Sibbekaj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	12	Den nionde, som tjänstgjorde under nionde månaden, var anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	13	Den tionde, som tjänstgjorde under tionde månaden, var netofatiten Mahraj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	14	Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden, var pirgatoniten Benaja av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	15	Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden, var netofatiten Heldaj, som hörde till Otniels släkt. I hans avdelning fanns 24 000.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	16	Israels stamhövdingar var dessa: Furste för rubeniterna var Elieser, Sikris son; för simeoniterna Sefatja, Maakas son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	17	för Levi Hasabja, Kemuels son; för Arons släkt Sadok;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	18	för Juda Elihu, en av Davids bröder; för Isaskar Omri, Mikaels son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	19	för Sebulon Jismaja, Obadjas son; för Naftali Jerimot, Asriels son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	20	för Efraims barn Hosea, Asasjas son; för ena hälften av Manasse stam Joel, Pedajas son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	21	för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; för Benjamin Jaasiel, Abners son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	22	för Dan Asarel, Jerohams son. Dessa var Israels stamhövdingar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	23	Men David tog i förteckningen inte upp dem som var under tjugo år, ty Herren hade lovat att han skulle föröka Israel som stjärnorna på himlen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	24	Joab, Serujas son, började räkningen men fullbordade den inte, ty genom den kom vrede över Israel. Antalet togs inte upp i någon förteckning i kung Davids krönika.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	25	Uppsikt över kungens skatter hade Asmavet, Adiels son; över förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen Jonatan, Ussias son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	26	över dem som arbetade på fälten med jordbruket Esri, Kelubs son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	27	över vingårdarna ramatiten Simei; över de vinförråd som man hade samlat i vingårdarna sifmiten Sabdi;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	28	över olivplanteringarna och mullbärsfikonträden i Låglandet gaderiten Baal-Hanan; över oljeförråden Joas;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	29	över den nötboskap som betade i Saron saroniten Sitraj och över nötboskapen i dalarna Safat, Adlajs son;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	30	över kamelerna ismaeliten Obil; över åsninnorna meronotiten Jedeja;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	31	över småboskapen hagariten Jasis. Alla dessa var tillsyningsmän över kung Davids ägodelar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	32	Jonatan, Davids farbror, var rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var anställd hos kungens söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	33	Ahitofel var kungens rådgivare och arkiten Husaj var kungens vän.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	34	Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Joab var kungens överbefälhavare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	1	David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och tillsyningsmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	2	Kung David steg upp från sin plats och sade: "Hör mig, mina bröder och mitt folk. Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus till viloplats för Herrens förbundsark och för vår Guds fotapall, och jag skaffade förråd till byggnadsverket.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	3	Men Gud sade till mig: Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du är en stridsman och har utgjutit blod.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	4	Ändå utvalde Herren, Israels Gud, mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Ty Juda utvalde han till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner hade han behag till mig, så att han gjorde mig till kung över hela Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	5	Bland alla mina söner - för Herren har gett mig många söner - utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	6	Han sade till mig: Din son Salomo är den som skall bygga mitt hus och mina förgårdar. Ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	7	Jag skall befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	8	Nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla Herrens, er Guds, bud, och iaktta dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det som arv till era barn efter er till evig tid.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	9	Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	10	Var nu uppmärksam, ty Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	11	David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och av förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	12	Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden beträffande förgårdarna till Herrens hus och beträffande alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och för förråden av det som helgats åt Herren.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	13	Han gav också föreskrifter beträffande prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle förekomma vid tjänstgöringen i Herrens hus och beträffande alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens hus,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	14	rörande guldet, med uppgift på den vikt i guld som kom på varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och beträffande alla kärl av silver, med uppgift på den vikt som kom på varje särskilt kärl till tjänstgöringen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	15	Han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande lampor av guld, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, så även beträffande silverljusstakarna, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, beroende på hur varje ljusstake skulle användas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	16	Likaså angav han vikten på guldet till skådebrödsborden, varje bord för sig, och på silvret till silverborden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	17	Han gav föreskrifter om gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld och rörande guldbägarna, med uppgift på vikten av varje särskild bägare, och om silverbägarna, med uppgift på varje bägares vikt;
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	18	likaså om rökelsealtaret av renat guld, med uppgift på vikten; vidare en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och täcka över Herrens förbundsark.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	19	Han sade: "Genom en skrift av sin hand har Herren undervisat mig om alltsammans, ja, om allt som skall utföras enligt mönsterbilden."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	20	David sade till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Frukta inte och var inte förfärad! Ty Herren Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall inte lämna dig och inte överge dig, till dess att allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	21	Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar, som skall förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som skall utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt vad du befaller."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	1	Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	2	Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som skall vara av guld i min Guds hus, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn och trä till det som skall vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, ja, alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	3	Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	4	3 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	5	för att göra av guld det som skall vara av guld och för att göra av silver det som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utförs av konstnärer. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	6	Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom tillsyningsmännen över kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	7	De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	8	Var och en som hade ädla stenar gav dem till skatten i Herrens hus under gersoniten Jehiels vård.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	9	Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilliga gåvor åt Herren. Också kung David gladde sig mycket.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	10	David lovade Herren inför hela församlingen. David sade: "Lovad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	11	Dig, Herre, tillhör storhet och makt, härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himlen och på jorden är. Ditt, o Herre, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	12	Rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt. Det står i din hand att göra vad som helst, stort och starkt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	13	Så tackar vi dig nu, vår Gud, och lovar ditt härliga namn.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	14	Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	15	Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	16	Herre, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	17	Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	18	Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	19	Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till."
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	20	Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren, er Gud." Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	21	Dagen därefter slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande drickoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	22	De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	23	Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin fader David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	24	Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	25	Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som före honom hade varit kung över Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	26	David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	27	Den tid han regerade över Israel var fyrtio år. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	28	Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	29	Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	30	Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som kom över honom och Israel och alla andra länder och riken.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	1	Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt, och Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket stor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	2	Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	3	Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon, ty där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	4	Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, ty han hade rest ett tält åt den i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	5	Och kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	6	Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till kopparaltaret som stod vid uppenbarelsetältet och han offrade på det tusen brännoffer.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	7	Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: "Bed mig om det du vill att jag skall ge dig."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	8	Salomo svarade Gud: "Du har visat min fader David stor nåd och gjort mig till kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	9	Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant, ty du har själv gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	10	Ge mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare och anförare, för vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	11	Då sade Gud till Salomo: "Eftersom du har ett sådant hjärta att du inte har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv och inte heller har bett om långt liv, utan för din egen del bett om vishet och förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, som jag har gjort dig till kung över,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	12	därför skall du få vishet och förstånd. Jag vill också ge dig rikedom, skatter och ära, sådana som varken kungarna före dig har haft eller någon kung efter dig kommer att ha."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	13	Sedan Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	14	Och Salomo samlade vagnar och ridhästar, så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem inrymde han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	15	Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	16	De hästar som Salomo köpte kom från Egypten. En del av kungens uppköpare hämtade ett visst antal av dem till bestämt pris.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	17	Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	1	Salomo planerade nu att bygga ett hus åt Herrens namn och ett hus åt sig själv till kunglig bostad.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	2	Därför avdelade Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	3	Och Salomo sände bud till Huram, kungen i Tyrus, och lät säga: "Gör mot mig som mot min fader David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	4	Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn och helga det åt honom, för att man där skall tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herrens, vår Guds, högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	5	Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, för vår Gud är större än alla gudar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	6	Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt honom, det skulle då vara en plats där man kan tända rökelse inför hans ansikte?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	7	Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man, som tillsammans med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min fader David har anställt, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	8	Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	9	för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga skall vara stort och underbart.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	10	För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, skall jag ge 20 000 korer tröskat vete, 20 000 korer korn, 20 000 bat vin och 20 000 bat olja."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	11	Huram, kungen i Tyrus, svarade med en skrivelse som han sände till Salomo: "Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till konung över dem."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	12	Och Huram tillade: "Lovad vare Herren, Israels Gud, himmelens och jordens Skapare, han som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	13	Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Huram-Abi.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	14	Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom må du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, män som är konstnärligt begåvade.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	15	Min herre må nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	16	Vi skall då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo. Därifrån må du själv låta föra det upp till Jerusalem."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	17	Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans fader David tidigare hade anställt en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	18	Av dem utsåg han 70 000 till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	1	Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	2	Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	3	När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar brett efter det gamla alnmåttet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	4	Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var etthundratjugo. På insidan överdrog han det med rent guld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	5	Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	6	Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	7	Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber på väggarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	8	Vidare ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	9	Spikarna vägde femtio siklar i guld. De övre salarna klädde han också med guld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	10	Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	11	Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	12	Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde intill den första kerubens vinge.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	13	Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	14	Förlåten gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	15	Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	16	Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Vidare gjorde han etthundra granatäpplen och satte dem på kedjorna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	17	Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	1	Salomo gjorde ett altare av koppar, tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tio alnar högt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	2	Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från den ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar långt mätte omkretsen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	3	Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, tio på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	4	Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	5	Havets tjocklek var en handsbredd, och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde tretusen bat.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	6	Vidare gjorde han tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	7	Vidare gjorde han ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	8	Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också etthundra skålar av guld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	9	Och han byggde prästernas förgård och den stora yttre förgården och dörrarna till denna förgård. Dörrarna överdrog han med koppar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	10	Havet ställde han på högra sidan, åt sydost.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	11	Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna. Så slutförde Huram det arbete han skulle göra åt kung Salomo i Guds hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	12	Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	13	Vidare gjorde han de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	14	Vidare gjorde han faten och underredena att ställa faten på.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	15	Han gjorde också havet - det var bara ett - och de tolv oxarna under det.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	16	Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Huram-Abib åt kung Salomo till Herrens hus. Allt var av blank koppar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	17	På Jordanslätten, mellan Suckot och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	18	Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	19	Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden där skådebröden skulle ligga,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	20	liksom ljusstakarna av fint guld med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	21	vidare blomverket, lamporna och lamptängerna av guld - allt av finaste guld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	22	Vidare lät han göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	1	Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans fader David hade helgat åt Herren: silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	2	Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	3	Alla Israels män samlades då hos kungen under den högtid som firades i sjunde månaden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	4	När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	5	De hämtade arken dit upp tillsammans med uppenbarelsetältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	6	Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet som hade samlats hos honom. Man offrade småboskap och nötboskap i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	7	Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	8	Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill övertäcktes av keruberna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	9	Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	10	I arken fanns ingenting annat än de två tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	11	Och det hände att när prästerna gick ut ur helgedomen - ty alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde -
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	12	och när leviterna, samtliga sångare, Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder, stod klädda i vitt linne med cymbaler, psaltare och harpor öster om altaret och tillsammans med dem etthundratjugo präster som blåste i trumpeter,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	13	och trumpetblåsarna och sångarna på en gång och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och när man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och man började lova Herren, därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet - då blev huset, Herrens hus, uppfyllt av ett moln,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	14	så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst. Ty Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	1	Då sade Salomo: " Herren har sagt att han vill bo i dunklet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	2	Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, en plats där du kan bo till evig tid."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	3	Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling, medan allt folket stod.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	4	Han sade: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, när han sade:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	5	Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	6	Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn skall vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	7	Min fader David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	8	Men Herren sade till min fader David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	9	Men det är inte du som skall bygga detta hus, utan din son, han som skall utgå från dig, han skall bygga huset åt mitt namn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	10	Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	11	Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	12	Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	13	Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	14	och sade: " Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	15	du som har hållit vad du lovade din tjänare, min fader David. Ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så som nu har skett.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	16	Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min fader David, när du sade till honom: Det skall aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min lag, så som du har vandrat inför mig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	17	Och nu, Herre, Israels Gud, låt det ord bli sant som du har talat till din tjänare David.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	18	Men kan då Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	19	Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	20	och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	21	Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Må du höra dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	22	Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	23	må du då höra det från himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall straffa den skyldige och låta hans gärningar komma över hans huvud men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	24	Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	25	må du då höra det från himlen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt dem och deras fäder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	26	Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	27	må du då höra det i himlen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd och undervisa dem om den goda väg de skall vandra. Låt det då också regna över ditt land, det som du har givit åt ditt folk till arvedel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	28	Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost, om gräshoppor och gräsmaskar kommer, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	29	om då någon, vem det vara må, eller hela ditt folk Israel, ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem och de så räcker ut sina händer mot detta hus,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	30	må du då höra det från himlen där du bor, och förlåta och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. Ty endast du känner människornas hjärtan.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	31	Så skall de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har givit åt våra fäder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	32	Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta för ditt stora namns och din starka hands och din uträckta arms skull, ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	33	må du då höra det från himlen där du bor och göra allt vad främlingen ropar till dig om. Så skall alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus, som jag har byggt, är uppkallat efter ditt namn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	34	Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	35	må du då från himlen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	36	Om de syndar mot dig - och det finns ingen människa som inte syndar - och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	37	men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort illa och varit ogudaktiga,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	38	om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	39	må du då från himlen där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk, som har syndat mot dig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	40	Därför, min Gud, låt dina ögon vara öppna och dina öron lyssna till vad som beds på denna plats.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	41	Och nu: Stå upp, Herre, Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Må dina präster, Herre, Gud, vara klädda i frälsning, och må dina fromma glädja sig över ditt goda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	42	Herre, Gud, visa inte tillbaka din smorde. Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	1	När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och Herrens härlighet uppfyllde huset.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	2	Prästerna kunde inte gå in i Herrens hus, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	3	Då alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade Herren, därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	4	Och kungen och hela folket offrade slaktoffer inför Herrens ansikte.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	5	Kung Salomo offrade som slaktoffer 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	6	Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument, de som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter, medan hela Israel förblev stående.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	7	Och Salomo invigde den mellersta delen av förgården framför Herrens hus. Där offrade han brännoffren och fettstyckena av gemenskapsoffret, eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra inte kunde rymma brännoffret, matoffret och fettstyckena.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	8	Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden i sju dagar och med honom hela Israel. Det var en mycket stor församling, alltfrån det ställe där vägen går mot Hamat, ända till Egyptens bäck.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	9	På åttonde dagen firade de en högtidsförsamling, ty altarets invigning firades i sju dagar och högtiden i sju dagar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	10	Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	11	Så färdigställde Salomo Herrens hus och kungshuset. Allt vad Salomo hade föresatt sig att utföra i Herrens hus och i sitt eget hus lyckades väl.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	12	Och Herren uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till honom: "Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	13	Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	14	men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	15	Mina ögon skall nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som beds på denna plats.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	16	Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn skall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara där.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	17	Om du vandrar inför mig så som din fader David vandrade, så att du följer allt vad jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	18	då skall jag låta din kungatron bestå för evigt som jag lovade din fader David, när jag sade: Aldrig skall det saknas en avkomling av dig som råder över Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	19	Men om ni vänder om och överger de stadgar och bud som jag har förelagt er och går bort och tjänar andra gudar och tillber dem,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	20	då skall jag rycka upp dem ur mitt land, det som jag har givit dem, och detta hus som jag har helgat åt mitt namn skall jag förkasta ifrån mitt ansikte. Jag skall göra det till ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	21	Hur storslaget detta hus än är, skall var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	22	Då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda komma över dem."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	1	Sedan Salomo i tjugo år hade byggt på Herrens hus och på sitt eget hus,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	2	byggde han upp de städer som Huram hade givit honom, och han lät Israels barn bosätta sig i dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	3	Och Salomo drog till Hamat-Soba och lade det under sig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	4	Och han byggde upp Tadmor i öknen och alla de förrådsstäder som han byggde i Hamat.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	5	Han byggde upp Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till befästa städer med murar, portar och bommar,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	6	vidare Baalat och alla de städer där han hade sina förråd, vagnar och hästar, och allt det andra som han önskade bygga i Jerusalem, på Libanon och i övrigt i hela det land som lydde under hans välde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	7	Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amoreerna, periseerna, hiveerna och jebusiterna, alltså de som inte var israeliter
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	8	- deras avkomlingar så många som fanns kvar i landet efter alla dem som Israels barn inte hade utrotat - dem gjorde Salomo arbetspliktiga, så som de är än i dag.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	9	Men av Israels barn gjorde Salomo inte några till slavar vid sina arbeten, utan de blev krigsmän och befälhavare för hans krigsfolk eller tillsyningsmän för hans vagnar och ridhästar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	10	Och kung Salomo hade tvåhundrafemtio överfogdar som hade befälet över folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	11	Och Salomo förde faraos dotter från Davids stad till det hus han hade byggt åt henne, ty han sade: "Min hustru skall inte bo i Davids, Israels kungs, hus. Det är en helig plats, eftersom Herrens ark har kommit dit."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	12	Sedan offrade Salomo brännoffer åt Herren på Herrens altare, som han hade byggt framför förhuset.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	13	Varje dag offrade han enligt Moses befallning de för den dagen bestämda offren, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre gånger om året: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	14	Efter sin fader Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvaktarna efter sina avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, ty så hade gudsmannen David befallt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	15	Man vek inte av från kungens beslut om prästerna och leviterna, varken när det gällde skatterna eller någon annan sak.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	16	Så utfördes allt Salomos arbete, först fram till den dag då grunden lades till Herrens hus och sedan till dess att det blev slutfört. Så blev Herrens hus färdigt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	17	Vid denna tid begav sig Salomo till Esjon-Geber och till Eilat på havsstranden i Edoms land.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	18	Och Huram sände till honom genom sina tjänare skepp och sjökunnigt manskap. De for tillsammans med Salomos tjänare till Ofir och hämtade därifrån fyrahundrafemtio talenter guld som de förde till kung Salomo.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	1	När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	2	Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	3	När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	4	rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och hur de var klädda, och när hon såg den trappa på vilken han gick upp till Herrens hus, då blev hon utom sig av förundran.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	5	Och hon sade till kungen: "Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	6	Jag trodde inte vad man sade, förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	7	Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	8	Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara konung inför Herren, din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till konung över dem, för att du skall skipa lag och rätt."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	9	Hon gav kungen etthundratjugo talenter guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	10	När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ och dyrbara stenar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	11	Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungshuset, samt harpor och psaltare för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	12	Kung Salomo gav drottningen av Saba allt vad hon önskade och begärde, förutom gengåvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och for med sina tjänare hem till sitt land igen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	13	Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	14	förutom det som kringresande handelsmän och andra köpmän förde in. Också Arabiens alla kungar och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	15	Kung Salomo lät göra tvåhundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld sexhundra siklar uthamrat guld
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	16	samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld trehundra siklar guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	17	Vidare lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	18	Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	19	och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	20	Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Ingenting var av silver, det hade inget värde på Salomos tid.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	21	Ty kungen hade skepp som gick till Tarsis med Hurams folk och en gång vart tredje år kom Tarsisskeppen hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	22	Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och i vishet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	23	Alla kungar på jorden kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	24	Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	25	Salomo hade 4 000 spann hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	26	Han härskade över alla kungarna från floden till filisternas land och vidare ner till Egyptens gräns.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	27	Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	28	Och hästar fördes in till Salomo från Egypten och från alla andra länder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	29	Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedajs syner om Jerobeam, Nebats son.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	30	Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	31	Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i hans fader Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	1	Rehabeam begav sig till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till kung.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	2	När Jerobeam, Nebats son, hörde detta där han var i Egypten - han hade flytt dit undan kung Salomo - återvände han från Egypten.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	3	Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och sade till Rehabeam:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	4	"Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	5	Han svarade dem: "Vänta ännu tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket gick.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	6	Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde, och han sade: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	7	De svarade honom: "Om du visar dig god mot detta folk, är vänlig mot dem och talar goda ord till dem, kommer de för alltid att bli dina tjänare."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	8	Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	9	Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	10	De unga männen, som hade växt upp med honom svarade: "Så här bör du säga till detta folk som har sagt till dig: 'Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' - så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	11	Har min far lagt på er ett tungt ok, så skall jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	12	På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: "Kom tillbaka till mig om tre dagar."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	13	Då gav kungen dem ett hårt svar, ty kung Rehabeam brydde sig inte om de gamlas råd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	14	Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, så skall jag göra det ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	15	Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	16	När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar: "Vilken del har vi i David? Ingen arvslott har vi i Isais son. Israel må dra hem, var och en till sitt. Se nu själv om ditt hus, du David." Därefter gick hela Israel hem igen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	17	Och Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	18	När kung Rehabeam sände ut Hadoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	19	Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	1	När Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman Juda hus och Benjamin, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	2	Men Herrens ord kom till gudsmannen Semaja. Han sade:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	3	"Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	4	"Så säger Herren: Ni skall inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, ty det som har skett har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	5	Rehabeam bodde i Jerusalem, och han byggde om städer i Juda till befästa platser.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	6	Han byggde om Betlehem, Etam, Tekoa,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	7	Bet-Sur, Soko, Adullam,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	8	Gat, Maresa, Sif,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	9	Adorajim, Lakish, Aseka,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	10	Sorga, Ajalon och Hebron, befästa städer, som låg i Juda och Benjamin.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	11	Han gjorde deras befästningar starka och tillsatte befälhavare i dem och lade in förråd av mat, olja och vin.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	12	Var och en av dessa städer försåg han med sköldar och spjut. Han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin blev kvar under hans välde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	13	Prästerna och leviterna i hela Israel gick över till Rehabeam från alla sina områden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	14	Leviterna övergav sina utmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	15	och anställde åt sig andra präster för offerhöjderna och för de onda andarna och för kalvarna som han hade gjort.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	16	Och de från alla Israels stammar som vände sina hjärtan till att söka Herren, Israels Gud, följde leviterna, och de kom till Jerusalem för att offra åt Herren, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	17	I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Rehabeams, Salomos sons, välde starkt, ty i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	18	Rehabeam tog Mahalat till hustru åt sig. Hon var dotter till Jerimot, Davids son, och till Abihajil, Eliabs, Isais sons, dotter.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	19	Hon födde åt honom sönerna Jeus, Semarja, och Saham.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	20	Efter henne tog han Maaka, Absaloms dotter, till hustru. Hon födde Abia, Attaj, Sisa och Selomit åt honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	21	Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, kärare än alla sina andra hustrur och bihustrur. Han hade tagit arton hustrur och sextio bihustrur, och han blev far till tjugoåtta söner och sextio döttrar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	22	Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och ledare bland sina bröder, ty han tänkte göra honom till kung.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	23	Han handlade klokt och lät alla sina söner bo runt om i hela Juda och Benjamins land i alla befästa städer och gav dem rikligt underhåll. Han skaffade dem också många hustrur.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	1	När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	2	Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, kungen i Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	3	Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer och etiopier.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	4	Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	5	Profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Sisak hade samlats i Jerusalem. Och han sade till dem: "Så säger Herren: Ni har övergivit mig, och därför har också jag övergivit er och givit er i Sisaks hand."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	6	Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sade: " Herren är rättfärdig."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	7	När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Semaja. Han sade: "Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och min vrede skall inte bli utgjuten över Jerusalem genom Sisaks hand.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	8	Dock skall de bli hans tjänare, och de skall förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	9	Sisak, kungen i Egypten, drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna i Herrens hus och skatterna i kungshuset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	10	I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för drabanterna som höll vakt vid ingången till kungshuset.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	11	Så ofta kungen gick till Herrens hus, gick också drabanterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	12	Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom, så att han inte alldeles fördärvade honom. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	13	Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	14	Han gjorde det som var ont, ty han vände inte sitt hjärta till att söka Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	15	Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Semajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	16	Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	1	I kung Jerobeams artonde regeringsår blev Abia kung över Juda,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	2	och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja, Uriels dotter, från Gibea. Abia och Jerobeam låg i krig med varandra.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	3	Abia började kriget med en här av tappra krigsmän, 400 000 utvalda män. Men Jerobeam ställde upp till strid mot honom med 800 000 utvalda tappra stridsmän.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	4	Abia steg upp på berget Semarajim i Efraims bergsbygd och sade: "Hör mig, du Jerobeam, och ni, hela Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	5	Skulle ni inte veta att det är Herren, Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	6	Men Jerobeam, Nebats son, Davids son Salomos tjänare, reste sig och gjorde uppror mot sin herre.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	7	En skara löst folk slöt sig till honom, onda människor, som blev för starka för Rehabeam, Salomos son. Rehabeam var ung och ängslig och kunde därför inte stå emot dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	8	Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jerobeam gjorde till gudar åt er.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	9	Har ni inte drivit bort Herrens präster, Arons söner, och leviterna och själva gjort er präster, så som andra folk gör? Vem som än kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd får bli präst åt de gudar som inte är gudar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	10	Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. De präster som gör tjänst inför Herren är Arons söner, och leviterna sköter tempeltjänsten.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	11	De offrar åt Herren varje morgon och varje kväll brännoffer och väldoftande rökelse. Och de ordnar med bröd på bordet av rent guld och med den gyllene ljusstaken, så att lamporna på den lyser varje kväll, för vi håller vad Herren, vår Gud, har befallt oss att hålla. Men ni har övergett honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	12	Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att vara framgångsrika."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	13	Men Jerobeam hade låtit omringa dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen. Så stod de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	14	När Juda vände sig om och såg att de hade fiender både framför sig och bakom sig ropade de till Herren och prästerna blåste i trumpeterna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	15	Därefter hävde Juda män upp ett härskri, och när de gjorde så lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Abia och Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	16	Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	17	Sedan vållade Abia och hans folk ett stort manfall bland dem, så att 500 000 av Israels unga män blev slagna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	18	Alltså blev Israels barn kuvade vid den tiden, men Juda barn var starka, ty de stödde sig på Herren, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	19	Abia förföljde Jerobeam och erövrade dessa städer från honom: Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	20	Sedan förmådde Jerobeam ingenting mer så länge Abia levde. Och Herren slog honom, så att han dog.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	21	Men Abia stärkte sin makt. Han tog sig fjorton hustrur och blev far till tjugotvå söner och sexton döttrar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	22	Vad som mer finns att säga om Abia, om hans bedrifter och annat som rör honom, det är skrivet i profeten Iddos utläggning.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	1	Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	2	Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	3	Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	4	Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	5	Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna. Och riket hade lugn under hans tid.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	6	Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde under dessa år inte något krig, ty Herren hade givit honom ro.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	7	Han sade därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor." Så byggde de och hade framgång.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	8	Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	9	Men Sera från Etiopien drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresa.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	10	Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	11	Då ropade Asa till Herren, sin Gud: " Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre, vår Gud, för på dig stöder vi oss, och i ditt namn har vi kommit hit mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	12	Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda, så att de flydde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	13	Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar. Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, ty de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	14	Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, ty fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	15	Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	1	Guds Ande kom över Asarja, Odeds son.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	2	Han gick ut mot Asa och sade till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	3	En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	4	Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	5	Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	6	Folk drabbade samman med folk och stad med stad, ty Gud förvirrade dem med all slags nöd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	7	Men var nu starka och låt inte modet falla, ty ert arbete skall få sin lön."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	8	När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	9	Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem, ty många från Israel hade slutit sig till honom, när de såg att Herren, hans Gud, var med honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	10	De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	11	Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	12	Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	13	Var och en som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	14	Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	15	Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	16	Kung Asa avsatte också sin moder Maaka från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Aseran. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände upp den i Kidrons dal.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	17	Men offerhöjderna blev inte avlägsnade ur Israel. Asas hjärta var dock hängivet Gud så länge han levde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	18	Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	19	Och det blev inget krig förrän i Asas trettiofemte regeringsår.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	1	I Asas trettiosjätte regeringsår drog Basha, Israels kung, upp mot Juda och började befästa Rama för att hindra att någon kom vare sig från eller till Asa, Juda kung.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	2	Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och i kungshuset och sände det till Ben-Hadad, kungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lät säga:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	3	"Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	4	Ben-Hadad lyssnade till kung Asa och sände sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan och Abel-Majim samt alla förrådshus i Naftalis städer.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	5	När Basha hörde detta, avstod han från att befästa Rama och upphörde med sitt arbete där.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	6	Men kung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrån Rama stenar och trävirke som Basha hade använt till att befästa Rama. Med detta befäste Asa Geba och Mispa.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	7	Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sade till honom: "Eftersom du stödde dig på kungen i Aram och inte stödde dig på Herren, din Gud, därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	8	Var inte nubierna och libyerna en stor här med vagnar och ryttare i mängd? Men därför att du stödde dig på Herren, gav han dem i din hand.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	9	Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. I detta har du handlat dåraktigt. Därför skall du från och med nu alltid ha krig."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	10	Men Asa blev vred på siaren och satte honom i stockhuset. Så förbittrad var han på honom för detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram också mot andra av folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	11	Vad som mer finns att säga om Asa, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	12	I sitt trettionionde regeringsår fick Asa en mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren, utan endast läkare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	13	Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt fyrtioförsta regeringsår.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	14	Man begravde honom i den grav han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som man hade fyllt med väldoftande kryddor av olika slag, konstmässigt beredda, och anordnade ett väldigt bål till hans ära.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	1	Hans son Josafat blev kung efter honom. Han stärkte sitt välde mot Israel
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	2	och förlade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans fader Asa hade intagit.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	3	Herren var med Josafat, ty han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	4	utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	5	Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Josafat, och han fick stor rikedom och ära.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	6	Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och aserorna i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	7	I sitt tredje regeringsår sände Josafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	8	Tillsammans med dem sände han leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elisama och Joram.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	9	Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De for omkring till alla Juda städer och undervisade folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	10	Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Josafat.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	11	Några av filisteerna förde gåvor till Josafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	12	Josafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	13	Han hade stora förråd i Juda städer, och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	14	Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl: befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	15	därnäst befälhavaren Johanan och med honom 280 000 man
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	16	och efter honom Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i Herrens tjänst, och med honom 200 000 tappra stridsmän.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	17	Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200 000 man, beväpnade med båge och sköld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	18	Därnäst kom Josabad och med honom 180 000 man, rustade till strid.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	19	Det var dessa som gjorde tjänst hos kungen, och därtill kom de som kungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	1	Josafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	2	Efter några år for han ner till Ahab i Samaria, och Ahab lät för honom och för folket han hade med sig slakta en stor mängd får och nötboskap, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	3	Ahab, Israels kung, frågade Josafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag vill vara med dig i striden."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	4	Men Josafat sade till Israels kung: "Fråga dock först Herren om detta."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	5	Då samlade Israels kung profeterna, fyra hundra män, och frågade dem: "Skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller skall jag låta bli?" De svarade: "Drag dit upp! Gud skall ge det i konungens hand."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	6	Men Josafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	7	Israels kung svarade Josafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Josafat sade: "Konungen skall inte säga så."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	8	Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	9	Israels kung och Josafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	10	Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa skall du stånga arameerna, så att de förgörs."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	11	Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	12	Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	13	Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det min Gud talar, skall jag säga honom."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	14	När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag låta bli? Han svarade: "Drag dit upp, så skall ni ha framgång. De skall bli givna i er hand."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	15	Men kungen sade till honom: "Hur många gånger skall jag behöva ta ed av dig att du bara skall tala sanning till mig i Herrens namn?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	16	Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	17	Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	18	Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	19	Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	20	Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag skall locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	21	Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så!
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	22	Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka skall drabba dig."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	23	Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	24	Mika svarade: "Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	25	Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	26	och säg: Så säger konungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	27	Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, ni alla folk."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	28	Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	29	Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	30	Men kungen i Aram hade givit en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	31	När befälen över vagnarna fick se Josafat, tänkte de: "Det där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Josafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	32	Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	33	Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur striden, för jag är sårad."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	34	Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	1	Josafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	2	Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Josafat och sade till honom: "Skall man hjälpa den ogudaktige? Skall du älska dem som hatar Herren? På grund av detta vilar Herrens vrede över dig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	3	Dock har något gott blivit funnet hos dig, för du har utrotat aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	4	Josafat bodde nu i Jerusalem, men han begav sig åter ut bland folket, från Beer-Sheba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till Herren, deras fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	5	Och han anställde domare i landet, i alla befästa städer i Juda, i stad efter stad.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	6	Han sade till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	7	Låt nu fruktan för Herren vara över er. Ge akt på vad ni gör, ty hos Herren, vår Gud, finns ingen orätt, och han är inte partisk och tar ej mutor."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	8	Också i Jerusalem anställde Josafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	9	befallde han dem: "Så skall ni göra i Herrens fruktan, uppriktigt och med hängivet hjärta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	10	Så ofta någon rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, det må gälla dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då skall ni varna dem, så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så skall ni göra för att inte dra skuld över er.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	11	Och se, översteprästen Amasja skall vara er ledare i allt som angår Herren, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen, och leviterna skall vara tillsyningsmän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren skall vara med den som är god."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	1	Sedan kom Moabs barn och Ammons barn och tillsammans med dem andra ammoniter för att strida mot Josafat.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	2	Man kom och berättade detta för Josafat och sade: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	3	Då greps Josafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	4	Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	5	Josafat trädde upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	6	Han sade: " Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himmelen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	7	Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	8	De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	9	Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, ty ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du skall då höra och hjälpa.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	10	Se nu, hur Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd - det var deras område du inte tillät Israel att gå igenom, när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte -
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	11	se hur de nu lönar oss. De kommer för att driva bort oss från din besittning, som du har gett oss till arvedel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	12	Skall inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi skall göra, utan till dig är våra ögon vända."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	13	Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	14	Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	15	Han sade: "Lyssna, alla ni av Juda och ni Jerusalems invånare och du konung Josafat! Så säger Herren till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	16	Gå i morgon ner mot dem. De drar då upp på Hassishöjden, och ni skall träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	17	Men då är det inte ni som skall strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla, och ni skall få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förskräckta. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	18	Då böjde Josafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	19	Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	20	Tidigt följande morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, trädde Josafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på Herren, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	21	Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: "Tacka Herren, ty hans nåd varar i evighet."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	22	Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	23	Ammons barn och Moab reste sig upp mot folket från Seirs bergsbygd för att ge dem till spillo och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir, hjälptes de åt att förgöra varandra.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	24	När Juda män kom upp på höjden, varifrån man såg ut över öknen, vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	25	Och när Josafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och döda kroppar och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, ty bytet var stort.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	26	Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de Herren, och därav fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	27	Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	28	De drog in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	29	Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	30	Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	31	Så regerade Josafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	32	Han vandrade på sin fader Asas väg och vek inte av från den, ty han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	33	Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	34	Vad som mer finns att säga om Josafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	35	Därefter ingick Josafat, Juda rikes kung, förbund med Ahasja, Israels kung, trots att denne levde ogudaktigt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	36	Josafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarsis. De byggde fartygen i Esjon-Geber.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	37	Då profeterade Elieser, Dodavahus son, från Maresa, mot Josafat och sade: "Eftersom du har ingått förbund med Ahasja, skall Herren låta ditt företag bli om intet." Och somliga av skeppen led skeppsbrott, så att de inte kunde gå till Tarsis.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	1	Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	2	Joram hade bröder, söner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja. Alla dessa var söner till Josafat, Israels kung.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	3	Deras far gav dem många gåvor i silver och guld och andra dyrbarheter, dessutom befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	4	När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning, dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	5	Joram var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	6	Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	7	Men Herren ville inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade slutit med David. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	8	I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	9	Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp om natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och dem som förde befälet över deras vagnar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	10	Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna från Jorams välde, därför att han hade övergivit Herren, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	11	Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	12	Och ett brev kom till honom från profeten Elia, där det stod: "Så säger Herren, din fader Davids Gud: Du har inte vandrat på din fader Josafats vägar eller på Asas, Juda kungs, vägar,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	13	utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder, dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	14	Se, Herren skall straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur, ja, allt vad du äger, med en stor olycka.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	15	Och du skall själv drabbas av en sjukdom i dina inälvor, till dess att dina inälvor efter en tid faller ut till följd av sjukdomen."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	16	Och Herren eggade upp mot Joram filisteerna och de araber som bodde närmast nubierna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	17	De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungshuset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas, sin yngste son.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	18	Efter detta slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	19	Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen, och han dog i svåra plågor. Hans folk tände inte något bål till hans ära, så som de hade gjort efter hans fäder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	20	Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	1	Jerusalems invånare gjorde Ahasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, ty alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av den rövarskara som med araberna hade kommit till lägret. Så blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	2	Han var fyrtiotvå år när han blev kung och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja, Omris dotter.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	3	Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	4	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, ty efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	5	Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Joram, Ahabs son, Israels kung, och stred mot Hasael, kungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev sårad av arameerna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	6	Då vände han tillbaka för att i Jisreel låta sig läkas från de sår han hade fått vid Rama i striden mot Hasael, kungen i Aram. Och Asarja, Jorams son, Juda kung, for ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	7	Men det var till Ahasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. Ty när han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimsis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	8	Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja som var i Ahasjas tjänst, och han dödade dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	9	Sedan sökte han efter Ahasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Och de begravde honom, ty de sade: "Han var son till Josafat som sökte Herren av hela sitt hjärta." Av Ahasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	10	När nu Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	11	Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Josabeat i hemlighet bort Joas, Ahasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Josabeat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru - som också var Ahasjas syster - honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	12	Sedan var han hos dem i Guds hus, där han hölls gömd i sex år medan Atalja regerade i landet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	1	I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	2	Dessa for sedan igenom Juda och samlade leviterna ur alla Juda städer liksom huvudmännen för Israels familjer. När de kom till Jerusalem,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	3	slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen. Och Jojada sade till dem: "Kungens son skall nu vara kung, så som Herren har bestämt om Davids söner.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	4	Detta är vad ni skall göra: En tredjedel av er, nämligen de präster och leviter som börjar vakten på sabbaten, skall stå på vakt vid trösklarna,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	5	en tredjedel skall vara vid kungshuset och en tredjedel vid Jesodporten. Och allt folket skall vara på förgårdarna till Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	6	Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna skall gå in i Herrens hus. Dessa får gå in, ty de är heliga. Men allt det övriga folket skall hålla vad Herren har befallt dem att hålla.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	7	Leviterna skall ställa sig runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig in i huset skall han dödas. Ni skall följa kungen, både när han går in och går ut."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	8	Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, ty prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri från tjänstgöring.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	9	Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	10	Han ställde upp folket, var och en med sitt vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	11	Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: "Leve konungen!"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	12	När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i Herrens hus till folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	13	Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	14	Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: "För ut henne mellan leden, och om någon följer henne skall han dödas med svärd." Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	15	Så grep de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten leder in i kungshuset dödade de henne där.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	16	Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	17	Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ner det och slog sönder dess altaren och bilder, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	18	Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	19	Och han ställde dörrvaktarna vid portarna till Herrens hus, för att ingen skulle komma in som på något sätt var oren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	20	Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens hus, och de gick in i kungshuset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	21	Allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn. Och Atalja hade de dödat med svärd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	1	Joas var sju år gammal när han blev kung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	2	Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	3	Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	4	Efter en tid ville Joas sätta Herrens hus i stånd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	5	Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Bege er varje år ut till Juda städer och samla in pengar från hela Israel för att sätta er Guds hus i stånd. Och skynda er med detta." Men leviterna gjorde sig ingen brådska.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	6	Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Mose, Herrens tjänare, har pålagt Israels församling?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	7	Ty den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Ja, allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	8	På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	9	Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	10	Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan till dess att allt var insamlat.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	11	När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte dessa att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	12	Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att sätta Herrens hus i stånd, och smeder som arbetade med järn och koppar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	13	De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	14	När de var färdiga med arbetet bar de återstoden av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	15	Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död etthundratrettio år.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	16	Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	17	Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	18	Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade aserorna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	19	Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	20	Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han trädde fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför överträder ni Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergivit Herren, har han också övergivit er."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	21	Då sammangaddade de sig mot honom och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	22	Kung Joas tänkte inte på den kärlek som Jojada, Sakarjas far, hade bevisat honom, utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: " Herren skall se detta och utkräva hämnd."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	23	Efter ett år drog arameernas här upp mot Joas. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	24	Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand, därför att folket hade övergivit Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joas.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	25	När de drog bort från honom - de lämnade honom kvar svårt sjuk - sammangaddade sig hans tjänare mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Detta blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	26	De som sammangaddade sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	27	Vad beträffar Joas söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus åter upprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	1	Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte med odelat hjärta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	3	Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joas.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	4	Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där Herren hade befallt: "Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	5	Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter inmönstrade han dem som var tjugo år eller däröver och fann att de var 300 000 utvalda män, som kunde bruka spjut och sköld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	6	Dessutom lejde han för hundra talenter silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	7	Men en gudsman kom till honom och sade: "O, konung, låt inte Israels här dra ut med dig, ty Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	8	Men gå du åstad! Grip dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Gud skall annars låta dig falla för fienden, ty hos Gud finns kraft både att hjälpa och att stjälpa."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	9	Amasja sade till gudsmannen: "Men vad skall vi göra med de hundra talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?" Gudsmannen svarade: " Herren kan ge dig mycket mer än det."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	10	Då avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket förbittrade på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	11	Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	12	Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen, så att de alla krossades.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	13	Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	14	När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem till gudar åt sig, och han tillbad inför dem och tände offereld åt dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	15	Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: "Varför rådfrågar du detta folks gudar, som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	16	När profeten talade så till honom, svarade han honom: "Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi skall slå ihjäl dig?" Profeten sade till sist: "Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör på detta sätt och inte lyssnar på mitt råd."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	17	Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra!"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	18	Men Joas, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	19	Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	20	Men Amasja lyssnade inte till detta, ty det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand, eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	21	Och Joas, Israels kung, drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda kung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	22	Juda besegrades av Israel, och de flydde, var och en till sitt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	23	Och Amasja, Juda kung, son till Joas, son till Joahas, blev tillfångatagen i Bet-Semes av Joas, Israels kung. När denne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	24	Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungshuset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	25	Men Amasja, Joas son, Juda kung, levde i femton år efter Joas, Joahas sons, Israels kungs, död.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	26	Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	27	Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish. De sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	28	Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	1	Allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och gjorde honom till kung i hans fader Amasjas ställe.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	2	Det var han som byggde upp Elot och han lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	3	Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	4	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Amasja hade gjort.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	5	Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner. Så länge han sökte Herren, lät Gud det gå väl för honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	6	Han drog ut i strid mot filisteerna och bröt ner Gats, Jabnes och Asdods murar, och han byggde städer i Asdods område, i filisteernas land.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	7	Och Gud hjälpte honom mot filisteerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	8	Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, ty han blev mycket mäktig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	9	Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	10	Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han jordbruksarbetare och vingårdsarbetare, ty han älskade åkerbruk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	11	Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	12	Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2 600.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	13	Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	14	Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	15	I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, ty han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	16	Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren, sin Gud, genom att gå in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	17	Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	18	Dessa trädde fram mot kung Ussia och sade till honom: "Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna, Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och detta skall inte ge dig ära från Herren Gud."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	19	Då blev Ussia ursinnig, där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna, slog spetälska ut på hans panna, inför prästerna, inne i Herrens hus bredvid rökelsealtaret.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	20	Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	21	Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och bodde i ett särskilt hus. Eftersom han var spetälsk var han utesluten från Herrens hus. Hans son Jotam förestod kungens hus och dömde folket i landet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	22	Vad som mer finns att säga om Ussia, om hans första tid såväl som hans sista, det har profeten Jesaja, Amos son, skrivit ner.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	23	Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder på den gravmark som tillhörde kungarna, detta med tanke på att han hade varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	1	Jotam var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusa och var dotter till Sadok.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Ussia hade gjort, och till detta kom att han inte trängde in i Herrens tempel. Men folket gjorde ännu det som var ont.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	3	Jotam byggde Övre porten till Herrens hus, och på Ofelmuren utförde han stora byggnadsarbeten.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	4	Dessutom byggde han städer i Juda bergsbygd, och i skogarna uppförde han borgar och torn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	5	Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem, så att Ammons barn det året måste ge honom 100 talenter silver, 10 000 korer vete och 10 000 korer korn. Lika mycket betalade Ammons barn åt honom också andra och tredje året.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	6	Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade med fasta steg inför Herren, sin Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	7	Vad som mer finns att säga om Jotam, om alla hans krig och annat han företog sig, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	8	Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	9	Jotam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	1	Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon så som hans fader David,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	2	utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	3	Själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	4	Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	5	Därför gav Herren, hans Gud, honom i den arameiske kungens hand. De besegrade honom och tog många av hans folk till fånga och förde dem till Damaskus. Ahas blev överlämnad i den israeliske kungens hand, och denne tillfogade honom ett stort nederlag.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	6	Ty Peka, Remaljas son, dödade 120 000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Detta skedde därför att de hade övergivit Herren, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	7	Och Sikri, en tapper man från Efraim, dödade kungasonen Maaseja, slottsfursten Asrikam och Elkana, kungens närmaste man.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	8	Och Israels barn tog bland sina bröder 200 000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem, och bytet förde de till Samaria.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	9	Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sade till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren, era fäders Gud, givit dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	10	Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot Herren, er Gud?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	11	Hör därför på mig: Sänd tillbaka fångarna som ni har tagit från era bröder, ty Herrens vrede är över er."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	12	Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	13	och sade till dem: "Ni skall inte föra dessa fångar hit in, ty ni drar skuld över oss inför Herren, och ni förökar ytterligare våra synder och vår skuld. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	14	Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	15	Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder ibland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	16	Vid samma tid sände kung Ahas bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	17	Ty förutom allt annat hade edomiterna återigen kommit och slagit Juda och tagit fångar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	18	Och filisteerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	19	Ty Herren ville förödmjuka Juda för Ahas, den israelitiske kungens, skull, därför att han var orsak till lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	20	Men Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	21	Ty trots att Ahas plundrade Herrens hus, kungshuset och furstarna och gav det åt kungen i Assyrien, hjälpte det honom inte.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	22	I sin nöd syndade denne kung Ahas ännu mer genom trolöshet mot Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	23	Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, ty han tänkte: "Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, vill jag offra åt dem, så att de hjälper mig." Men det var i stället dessa som kom honom och hela Israel på fall.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	24	Och Ahas samlade ihop de kärl som fanns i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus, stängde igen dörrarna till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje gathörn i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	25	I var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att tända offereld åt andra gudar. På detta sätt väckte han Herrens, sina fäders Guds, vrede.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	26	Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	27	Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem, inne i staden, ty de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	1	Hiskia var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	3	I sitt första regeringsår, i första månaden, öppnade han dörrarna till Herrens hus och satte dem i stånd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	4	Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	5	och sade till dem: "Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	6	Ty våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herrens, vår Guds, ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	7	De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	8	Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	9	Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	10	Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd skall vända sig ifrån oss.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	11	Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	12	Då stod leviterna upp: Mahat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas släkt; av Meraris släkt Kish, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son;
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	13	av Elisafans släkt Simri och Jeguel; av Asafs släkt Sakarja och Mattanja;
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	14	av Hemans släkt Jehuel och Simei samt av Jedutuns släkt Semaja och Ussiel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	15	Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	16	Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot den och bar ut den i Kidrons dal.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	17	De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	18	Då gick de in till kung Hiskia och sade: "Vi har renat hela Herrens hus och brännoffersaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	19	Alla de kärl som kung Ahas under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	20	Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	21	Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra detta på Herrens altare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	22	De slaktade då nötboskapen, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	23	Så förde de fram syndoffersbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	24	Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	25	Han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i Herrens hus med cymbaler, psaltare och harpor, så som David och Gad, kungens siare, och profeten Natan hade befallt. Ty Herren hade genom sina profeter givit befallning om detta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	26	Och leviterna ställde upp sig med Davids instrument och prästerna med trumpeterna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	27	Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Davids, Israels kungs, instrument.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	28	Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och detta pågick till dess att brännoffret var fullbordat.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	29	När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	30	Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	31	Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	32	Antalet av de brännoffersdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm - alla dessa var till brännoffer åt Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	33	Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	34	Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem, till dess att detta arbete var fullgjort och till dess att prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	35	Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de drickoffer som hörde till brännoffren. På detta sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	36	Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för plötsligt hade detta hänt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	1	Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	2	Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	3	De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	4	Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på detta sätt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	5	Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. Ty de flesta hade inte firat den, så som det var skrivet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	6	Ilbuden begav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: "Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då skall han vända om till den kvarleva av er som har räddats undan de assyriska kungarnas hand.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	7	Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	8	Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom, som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren, er Gud, så skall hans brinnande vrede vändas från er.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	9	Ty om ni vänder om till Herren, skall era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Ty Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända sitt ansikte från er, när ni vänder om till honom."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	10	Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	11	Dock fanns det några i Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	12	Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	13	Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	14	De stod upp och avlägsnade de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	15	Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	16	De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	17	Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	18	Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: " Herren, den gode, må förlåta var och en
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	19	som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	20	Och Herren hörde Hiskia och helade folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	21	De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument, Herren till ära.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	22	Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	23	Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	24	Hiskia, Juda kung, hade som offergåva givit församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva givit 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	25	Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	26	Glädjen var stor i Jerusalem, ty alltsedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inte något sådant som detta skett i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	27	Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	1	När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner aserorna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	2	Hiskia gav befallning om prästernas och leviternas avdelningar, allteftersom de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att både präster och leviter fick sina bestämda uppgifter, antingen det gällde att bära fram brännoffer eller gemenskapsoffer eller att förrätta gudstjänst och tacka och lovsjunga i portarna till Herrens boning.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	3	Kungen gav en del av det han ägde till brännoffren, nämligen till brännoffer morgon och kväll och till brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, så som det var skrivet i Herrens lag.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	4	Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid Herrens undervisning.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	5	När denna befallning blev känd, gav Israels barn en riklig förstlingsgåva av säd, vin, olja och honung och av all gröda på marken. De förde fram tionde av allt i riklig mängd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	6	Och de av Israel och Juda som bodde i Juda städer förde också fram tionde av nötboskap och småboskap, liksom tionde av de heliga gåvor som helgades åt Herren, deras Gud, och lade dem i högar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	7	I tredje månaden började de att lägga upp högarna, och i sjunde månaden var de färdiga med det.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	8	När Hiskia och hans furstar kom för att se högarna, välsignade de Herren och hans folk Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	9	Och Hiskia frågade prästerna och leviterna angående högarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	10	Då svarade översteprästen Asarja, av Sadoks hus, och sade: "Sedan man började föra fram offergåvan till Herrens hus, har vi ätit och blivit mätta och ändå fått mycket över, för Herren har välsignat sitt folk. Det som är kvar är denna stora rikedom."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	11	Hiskia befallde då att man skulle inreda förrådsrum i Herrens hus, och man inredde sådana.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	12	I dem förde man noggrant in offergåvan och tiondet och de heliga gåvorna. Leviten Konanja hade huvudansvaret för arbetet, och hans närmaste man var hans bror Simei.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	13	Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja var tillsyningsmän under Konanja och hans bror Simei enligt beslut av kung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	14	Leviten Kore, Jimnas son, som var dörrvaktare på östra sidan, hade uppsikten över de frivilliga gåvorna åt Gud och skulle fördela Herrens offergåvor och det högheliga av offren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	15	Vid hans sida i präststäderna fanns Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja, och de ombesörjde noggrant utdelningen till sina bröder efter deras avdelningar, lika för gammal som ung.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	16	Undantagna var alla av mankön som var tre år eller äldre, de som var upptecknade i sina släktregister och som skulle infinna sig i Herrens hus för att varje dag utföra de för den dagen bestämda sysslorna, enligt de åligganden de hade efter sina avdelningar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	17	Prästernas släktregister var uppgjort efter deras familjer. Av leviterna var de upptagna som var tjugo år eller äldre enligt deras särskilda åligganden och avdelningar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	18	I släktregistret skulle de vara upptecknade med alla sina små barn, hustrur, söner och döttrar, så många de var, ty de skulle noggrant förvalta det heliga som heligt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	19	För dem av Arons söner, prästerna, som bodde på utmarkerna till sina städer, fanns i var särskild stad namngivna män tillsatta som skulle dela ut till alla av mankön bland prästerna och till alla de leviter som var upptecknade i släktregistret vad de hade rätt till.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	20	Detta genomförde Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför Herren, sin Gud, vad som var gott, rätt och sant.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	21	Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen och budorden, gjorde han av hela sitt hjärta, och han var framgångsrik.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	1	Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib, kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	2	När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	3	rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med detta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	4	Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, ty de sade: "Varför skall de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	5	Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut, befäste Millo i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	6	Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	7	"Var frimodiga och starka! Frukta inte och var inte förfärade för kungen i Assyrien och för hela den skara han har med sig, ty med oss är en som är större än den som är med honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	8	Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren, vår Gud, och han skall hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Hiskia, Juda kung, hade talat.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	9	Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish, sände sina tjänare till Jerusalem, till Hiskia, Juda kung, och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	10	"Så säger Sanherib, kungen i Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	11	Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren, vår Gud, skall rädda oss undan den assyriske kungens hand.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	12	Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare skall ni tillbe, och på detta skall ni tända offereld?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	13	Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har väl de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand?
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	14	Ja, vilket bland alla dessa folk, som mina fäder har gett till spillo, har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	15	Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har förmått befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre skall då er Gud kunna befria er ur min hand!"
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	16	Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	17	Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: "Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite skall Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	18	Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	19	Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	20	Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	21	Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen med svärd av sina egna söner.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	22	Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	23	Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Hiskia, Juda kung, och Hiskias anseende växte efter detta hos alla hednafolk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	24	Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	25	Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför kom vrede över honom och över Juda och Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	26	Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	27	Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	28	Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	29	Vidare byggde han städer och förvärvade en mängd får och nötboskap. Gud hade givit honom mycket stora rikedomar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	30	Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	31	Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade skett i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	32	Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i "Profeten Jesajas, Amos sons, syner", i boken om Judas och Israels kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	33	Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare bevisade honom ära vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	1	Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	3	Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde aseror, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	4	Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: "I Jerusalem skall mitt namn vara för evig tid."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	5	Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	6	Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	7	Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	8	Jag skall inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de endast håller fast vid och följer allt vad jag har befallt dem, efter den lag, de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	9	Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för Israels barn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	10	Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	11	Då lät Herren den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	12	Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren, sin Gud, och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	13	Och när han på detta sätt bad till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	14	Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gihon i dalen, fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	15	Han avlägsnade de främmande gudarna och avgudabilden från Herrens hus, liksom alla de altaren som han hade byggt på det berg där Herrens hus stod, och i Jerusalem, och han kastade ut dem utanför staden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	16	Vidare upprättade han Herrens altare och offrade gemenskapsoffer och tackoffer på det och uppmanade Juda att tjäna Herren, Israels Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	17	Folket offrade ändå på höjderna, men endast åt Herren, sin Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	18	Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	19	Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp aseror och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i Hosajs krönika.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	20	Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	21	Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	22	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fader Manasse hade gjort. Han offrade åt alla de avgudabilder som han fader Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	23	Men han ödmjukade sig inte inför Herren, så som hans fader Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	24	Och hans tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	25	Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	1	Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	3	I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och aserorna och från de utskurna och gjutna avgudabilderna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	4	Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och aserorna och de utskurna och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	5	Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	6	I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	7	Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat aserorna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	8	I sitt artonde regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Safan, Asaljas son, och Maaseja, stadens ledare, och kanslern Joa, Joahas son, för att sätta i stånd Herrens, sin Guds, hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	9	De gick till översteprästen Hilkia och lämnade de pengar som hade förts in till Guds hus och som de leviter som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	10	De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som tillsyningsmän i Herrens hus. Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens hus med att reparera byggnaden och sätta den i stånd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	11	Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	12	Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Tillsyningsmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	13	De hade också tillsynen över bärarna och över dem som arbetade vid de olika göromålen. Några av leviterna var också skrivare, tillsyningsmän och dörrvaktare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	14	När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens hus, fann prästen Hilkia Herrens lagbok, som hade blivit given genom Mose.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	15	Då sade Hilkia till skrivaren Safan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken åt Safan.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	16	Safan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	17	De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens hus och har överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	18	Skrivaren Safan sade också till kungen: "Prästen Hilkia har gett mig en bok." Och Safan läste ur den inför kungen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	19	När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	20	Och kungen befallde Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare och sade:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	21	"Gå och fråga Herren för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Ty Herrens vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	22	Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	23	Då svarade hon dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	24	Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som man har läst för Juda kung.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	25	De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför skall min vrede utgjutas över denna plats och skall inte utsläckas.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	26	Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	27	Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	28	Jag skall samla dig till dina fäder, och du skall samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon skall slippa se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och över dem som bor här." Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	29	Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	30	Och kungen gick upp i Herrens hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna, ja, med allt folket från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	31	Och kungen trädde fram på sin plats och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	32	Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	33	Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren, sin Gud. Och så länge han levde vek de inte av från Herren, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	1	Josia firade Herrens påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	2	Han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	3	Han sade till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren: "Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den skall inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren, er Gud, och hans folk Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	4	Gör er redo efter era familjer, i era avdelningar, enligt vad David, Israels kung, har föreskrivit och enligt hans son Salomos föreskrifter.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	5	Ställ upp er i helgedomen, ordnade efter era bröders, hela folkets familjer, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på varje grupp.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	6	Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens ord genom Mose."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	7	Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt nötboskap, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	8	Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt nötboskap, 300 djur, till påskoffer.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	9	Och Konanja med Semaja och Netanel, hans bröder, samt Hasabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom nötboskap, 500 djur.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	10	På detta sätt blev det ordnat för gudstjänsten. Prästerna och leviterna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och efter sina avdelningar, som kungen hade befallt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	11	De slaktade påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som räcktes åt dem, medan leviterna flådde lammen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	12	Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med nötboskapen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	13	Och de stekte påskalammet på eld på föreskrivet sätt. Men köttet från gemenskapsoffret kokade de i grytor, pannor och kittlar och skyndade sig att dela ut det till allt folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	14	Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, ty prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	15	Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, leviterna, lagade till åt dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	16	Så blev den dagen allt ordnat för Herrens tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	17	De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	18	En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	19	I Josias artonde regeringsår hölls denna påskhögtid.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	20	Efter allt detta, sedan Josia hade satt templet i gott stånd, drog Neko, kungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis som ligger vid Eufrat, och Josia drog ut mot honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	21	Då skickade Neko bud till honom och sade: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag nu kommer, utan mot den fiende jag ligger i krig med, och Gud har befallt mig att skynda. Sluta upp med att stå emot Gud, som är med mig, och tag dig i akt så att han inte förgör dig."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	22	Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom utan att höra på Nekos ord, som kom från Guds mun, och man drabbade samman i Megiddopasset.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	23	Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sade till sina män: "Bär bort mig! Jag är svårt sårad."
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	24	Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	25	Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina klagosånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland "Klagosångerna".
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	26	Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens lag,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	27	och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	1	Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	2	Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	3	Kungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på etthundra talenter silver och en talent guld.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	4	Och kungen i Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	5	Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	6	Och Nebukadnessar, kungen i Babel, drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde honom bort till Babel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	7	En del av kärlen i Herrens hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	8	Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	9	Jojakin var åtta år när han blev kung, och han regerade tre månader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	10	I början av följande år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens hus. Och han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	11	Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	12	Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	13	Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren, Israels Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	14	Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De bedrev hednafolkens alla styggelser och orenade Herrens hus, det som han hade helgat i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	15	Herren, deras fäders Gud, skickade sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, ty han hade medlidande med sitt folk och sin boning.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	16	Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter, till dess att Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	17	Då sände han emot dem kaldeernas kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	18	Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han till Babel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	19	De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de upp i eld och förstörde alla dyrbara föremål.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	20	Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner till dess att perserna kom till makten.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	21	Herrens ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater - så länge det låg öde hade det sabbat - till dess att sjuttio år hade gått.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	22	För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas hände sig i den persiske kungen Koresh första regeringsår att Herren påverkade perserkungen Koresh sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	23	"Så säger Koresh, kungen i Persien: Herren, himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk må bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."
Esra	Esr	15	1	1	Detta hände i den persiske kungen Koresh första regeringsår. För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:
Esra	Esr	15	1	2	"Så säger Koresh, kungen i Persien: Herren, himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda.
Esra	Esr	15	1	3	Den bland er som tillhör hans folk må bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp Herrens, Israels Guds, hus, och hans Gud skall vara med honom. Han är den Gud som bor i Jerusalem.
Esra	Esr	15	1	4	Alla som finns kvar skall få hjälp av folket på den ort där de bor som främlingar. De skall få silver och guld, gods och boskap, förutom vad som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem."
Esra	Esr	15	1	5	Huvudmännen för Juda och Benjamins familjer, prästerna och leviterna, alla de vilkas sinne Gud hade påverkat, gjorde sig beredda att ge sig i väg för att bygga upp Herrens hus i Jerusalem.
Esra	Esr	15	1	6	Och alla som bodde i deras närhet hjälpte dem med silverkärl, guld, gods och boskap och med dyrbara gåvor, förutom alla frivilliga gåvor.
Esra	Esr	15	1	7	Kung Koresh lät hämta fram de föremål som hade tillhört Herrens hus men som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och låtit sätta in i sin guds hus.
Esra	Esr	15	1	8	Koresh, kungen i Persien, överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som räknade upp dem åt Sesbassar, fursten i Juda.
Esra	Esr	15	1	9	Detta var antalet av dem: 30 kärl av guld, 1 000 av silver, 29 andra offerkärl,
Esra	Esr	15	1	10	30 bägare av guld, 410 silverbägare av enklare slag och 1 000 andra kärl.
Esra	Esr	15	1	11	Antalet guldkärl och silverkärl var tillsammans 5 400. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hade varit tillfångatagna begav sig från Babel till Jerusalem.
Esra	Esr	15	2	1	Dessa var de män från provinsen Judeen som drog upp från den landsflykt och fångenskap i Babel dit de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.
Esra	Esr	15	2	2	De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilsan, Mispar, Bigvaj, Rehum och Baana. Detta var antalet män av Israels folk:
Esra	Esr	15	2	3	Pareos barn: 2 172,
Esra	Esr	15	2	4	Sefatjas barn: 372,
Esra	Esr	15	2	5	Aras barn: 775,
Esra	Esr	15	2	6	Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: 2 812,
Esra	Esr	15	2	7	Elams barn: 1 254,
Esra	Esr	15	2	8	Sattus barn: 945,
Esra	Esr	15	2	9	Sackajs barn: 760,
Esra	Esr	15	2	10	Banis barn: 642,
Esra	Esr	15	2	11	Bebais barn: 623,
Esra	Esr	15	2	12	Asgads barn: 1 222,
Esra	Esr	15	2	13	Adonikams barn: 666,
Esra	Esr	15	2	14	Bigvajs barn: 2 056,
Esra	Esr	15	2	15	Adins barn: 454,
Esra	Esr	15	2	16	Aters barn av Hiskia: 98,
Esra	Esr	15	2	17	Besajs barn: 323,
Esra	Esr	15	2	18	Joras barn: 112,
Esra	Esr	15	2	19	Hasums barn: 223,
Esra	Esr	15	2	20	Gibbaras barn: 95,
Esra	Esr	15	2	21	Betlehems barn: 123,
Esra	Esr	15	2	22	männen från Netofa: 56,
Esra	Esr	15	2	23	männen från Anatot: 128,
Esra	Esr	15	2	24	Asmavets barn: 42,
Esra	Esr	15	2	25	Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: 743,
Esra	Esr	15	2	26	Ramas och Gebas barn: 621,
Esra	Esr	15	2	27	männen från Mikmash: 122,
Esra	Esr	15	2	28	männen från Betel och Ai: 223,
Esra	Esr	15	2	29	Nebos barn: 52,
Esra	Esr	15	2	30	Magbis barn: 156,
Esra	Esr	15	2	31	den andre Elams barn: 1 254,
Esra	Esr	15	2	32	Harims barn: 320,
Esra	Esr	15	2	33	Lods, Hadids och Onos barn: 725,
Esra	Esr	15	2	34	Jerikos barn: 345,
Esra	Esr	15	2	35	Senaas barn: 3 630.
Esra	Esr	15	2	36	Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: 973,
Esra	Esr	15	2	37	Immers barn: 1 052,
Esra	Esr	15	2	38	Pashurs barn: 1 247,
Esra	Esr	15	2	39	Harims barn: 1 017.
Esra	Esr	15	2	40	Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodajas barn: 74,
Esra	Esr	15	2	41	av sångarna: Asafs barn: 128,
Esra	Esr	15	2	42	av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn och Sobajs barn: tillsammans 139.
Esra	Esr	15	2	43	Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
Esra	Esr	15	2	44	Keros barn, Siahas barn, Padons barn,
Esra	Esr	15	2	45	Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
Esra	Esr	15	2	46	Hagabs barn, Samlajs barn, Hanans barn,
Esra	Esr	15	2	47	Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
Esra	Esr	15	2	48	Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
Esra	Esr	15	2	49	Uzzas barn, Paseas barn, Besajs barn,
Esra	Esr	15	2	50	Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
Esra	Esr	15	2	51	Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
Esra	Esr	15	2	52	Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
Esra	Esr	15	2	53	Barkos barn, Siseras barn, Temas barn,
Esra	Esr	15	2	54	Nesias barn, Hatifas barn.
Esra	Esr	15	2	55	Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Hassoferets barn, Perudas barn,
Esra	Esr	15	2	56	Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
Esra	Esr	15	2	57	Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amis barn.
Esra	Esr	15	2	58	Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.
Esra	Esr	15	2	59	Dessa var de som begav sig hem från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addam och Immer, men som inte kunde uppge sina familjer och sin släkt eller om de tillhörde Israel:
Esra	Esr	15	2	60	Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 652.
Esra	Esr	15	2	61	Av prästernas barn: Habajas barn, Hackos barn, Barzillajs barn, en man som hade tagit en av gileaditen Barzillajs döttrar till hustru och blivit uppkallad efter dem.
Esra	Esr	15	2	62	Dessa sökte efter sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför betraktades de som orena och utestängdes från prästämbetet.
Esra	Esr	15	2	63	Ståthållaren sade till dem att de inte skulle få äta av det högheliga, förrän en präst trädde fram med urim och tummim.
Esra	Esr	15	2	64	Hela församlingen utgjorde tillsammans 42 360
Esra	Esr	15	2	65	förutom tjänare och tjänarinnor som uppgick till 7 337. Till dem hörde 200 sångare och sångerskor.
Esra	Esr	15	2	66	De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,
Esra	Esr	15	2	67	435 kameler och 6 720 åsnor.
Esra	Esr	15	2	68	När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav somliga av huvudmännen för familjerna frivilliga gåvor till Guds hus, för att det åter skulle byggas upp på sin plats.
Esra	Esr	15	2	69	De gav efter vad var och en förmådde: till arbetskassan 61 000 dariker i guld och 5 000 minor i silver och dessutom 100 prästskrudar.
Esra	Esr	15	2	70	Prästerna, leviterna, en del av folket, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna bosatte sig i sina städer, hela Israel i sina städer.
Esra	Esr	15	3	1	När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem.
Esra	Esr	15	3	2	Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder, började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, så som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag.
Esra	Esr	15	3	3	De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken som bodde där i landet. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och aftonens brännoffer.
Esra	Esr	15	3	4	De firade lövhyddohögtiden, som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag till ett bestämt antal.
Esra	Esr	15	3	5	Sedan offrade de det dagliga brännoffret och de offer som hörde till nymånaderna och till alla Herrens övriga helgade högtider, och alla de offer som de frivilligt bar fram åt Herren.
Esra	Esr	15	3	6	Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, innan grunden till Herrens tempel ännu var lagd.
Esra	Esr	15	3	7	De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även matvaror, dryckesvaror och olja till sidonierna och tyrierna, för att dessa sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo i enlighet med det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade givit dem.
Esra	Esr	15	3	8	I det andra årets andra månad, sedan de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, sattes arbetet igång av Serubbabel, Sealtiels son, och av Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder, prästerna och leviterna, och av alla dem som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. Det började med att de anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus.
Esra	Esr	15	3	9	Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, så även Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna, åtog sig som en man att ha uppsikt över dem som arbetade på Guds hus.
Esra	Esr	15	3	10	När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser i ämbetsskrud och med trumpeter. Tillsammans med leviterna, Asafs söner, prisade de Herren med cymbaler efter den anvisning Israels kung David hade givit.
Esra	Esr	15	3	11	De sjöng lov och pris till Herren: "Han är god, hans nåd mot Israel varar i evighet." Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden till Herrens hus var lagd.
Esra	Esr	15	3	12	Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst.
Esra	Esr	15	3	13	Man kunde inte skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt, ty folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.
Esra	Esr	15	4	1	När motståndarna till Juda och Benjamin fick höra att de som hade kommit tillbaka från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud,
Esra	Esr	15	4	2	gick de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: "Låt oss bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud liksom ni, och vi har offrat åt honom ända sedan den assyriske kungen Esarhaddon lät föra oss hit."
Esra	Esr	15	4	3	Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem: "Ni får inte tillsammans med oss bygga ett hus åt vår Gud. Vi skall själva bygga huset åt Herren, Israels Gud, så som den persiske kungen Koresh har befallt oss."
Esra	Esr	15	4	4	Men folket i landet gjorde judarna modfällda så att de avskräcktes från att bygga vidare.
Esra	Esr	15	4	5	De lejde män som motarbetade dem och gjorde deras planer om intet, så länge Koresh, kungen i Persien levde och sedan ända till dess att Darejaves, kungen i Persien, började regera.
Esra	Esr	15	4	6	När Ahasveros regerade skrev man i början av hans regeringstid ett brev som anklagade dem som bodde i Juda och Jerusalem.
Esra	Esr	15	4	7	Och på Artasastas tid skrev Bislam, Mitredat och Tabeel och hans andra ämbetsbröder till Artasasta, kungen i Persien. Brevet var skrivet på arameiska och med arameiska bokstäver.
Esra	Esr	15	4	8	Likaså skrev rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj ett brev om Jerusalem till kung Artasasta med följande innehåll:
Esra	Esr	15	4	9	"Från rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj och de andra, deras medbröder från Dina och Afarsatka, Tarpela, Afaras, Erek, Babel, Susan, Deha, Elam
Esra	Esr	15	4	10	och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och på annat håll i landet, på andra sidan floden och så vidare
Esra	Esr	15	4	11	- detta är en avskrift av det brev som de sände till honom - till kung Artasasta: "Från dina tjänare, männen på andra sidan floden och så vidare.
Esra	Esr	15	4	12	Må det komma till konungens kännedom att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De håller nu på att bygga upp den upproriska och onda staden, de sätter murarna i stånd och förbättrar grundvalarna.
Esra	Esr	15	4	13	Konungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna sätts i stånd, kommer de varken att betala skatt eller tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster.
Esra	Esr	15	4	14	Eftersom vi äter palatsets salt och det inte är rätt att vi ser hur konungen kan lida skada, sänder vi nu denna skrivelse och låter konungen veta detta,
Esra	Esr	15	4	15	så att man kan forska i dina fäders krönikor. Du skall då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har man där anstiftat oroligheter, och därför har också denna stad blivit förstörd.
Esra	Esr	15	4	16	Vi låter nu konungen veta att om denna stad byggs upp igen och dess murar sätts i stånd, kommer konungen till följd av det inte mer att ha någon besittning i landet på andra sidan floden."
Esra	Esr	15	4	17	Kungen sände detta svar: "Till rådsherren Rehum och skrivaren Simsaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden. Frid och så vidare.
Esra	Esr	15	4	18	Den skrivelse som ni har sänt till oss har noggrant blivit uppläst för mig.
Esra	Esr	15	4	19	Sedan jag hade befallt att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad ända sedan gammalt har brukat sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där.
Esra	Esr	15	4	20	I Jerusalem har också funnits mäktiga kungar, som härskat över allt land som ligger på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har givits till dem.
Esra	Esr	15	4	21	Utfärda därför en befallning att man hindrar dessa män att bygga upp denna stad, till dess jag befaller det.
Esra	Esr	15	4	22	Se till att ni inte är försumliga i denna sak, så att skadan inte växer, till men för konungarna."
Esra	Esr	15	4	23	Så snart det som stod i kung Artasastas skrivelse hade blivit läst för Rehum och skrivaren Simsaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.
Esra	Esr	15	4	24	Så upphörde nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaves andra regeringsår.
Esra	Esr	15	5	1	Och profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, som de var uppkallade efter.
Esra	Esr	15	5	2	Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
Esra	Esr	15	5	3	Vid samma tid kom Tattenaj, som var ståthållare i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och deras medbröder till dem och sade så till dem: "Vem har befallt er att bygga detta hus och att sätta denna mur i stånd?"
Esra	Esr	15	5	4	Då berättade vi för dem vad de män hette som uppförde byggnaden.
Esra	Esr	15	5	5	Guds öga vakade över judarnas äldste, så att man inte kunde lägga något hinder i vägen för dem, innan saken hade kommit inför Darejaves och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
Esra	Esr	15	5	6	Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaj och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan floden, sände till kung Darejaves.
Esra	Esr	15	5	7	De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det: "Må frid i allt vara med konung Darejaves.
Esra	Esr	15	5	8	Må det komma till konungens kännedom att vi kom till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in trävirke. Arbetet bedrivs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.
Esra	Esr	15	5	9	Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur?
Esra	Esr	15	5	10	Vi frågade dem också vad de hette för att vi skulle kunna underrätta dig om det och för att kunna skriva upp namnen på de män som stod i spetsen för dem.
Esra	Esr	15	5	11	Detta var det svar som de gav oss: Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt.
Esra	Esr	15	5	12	Men eftersom våra fäder gjorde himmelens Gud vred, gav han dem i kaldeen Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel.
Esra	Esr	15	5	13	Men i sitt första regeringsår gav den babyloniske kungen Koresh befallning om att man skulle bygga upp detta Guds hus.
Esra	Esr	15	5	14	Dessutom lät kung Koresh från templet i Babel hämta de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh gav dem åt en man vid namn Sesbassar, som han hade tillsatt som ståthållare.
Esra	Esr	15	5	15	Till honom sade han: Tag dessa kärl och far i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus bli uppbyggt på sin plats.
Esra	Esr	15	5	16	Så kom denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.
Esra	Esr	15	5	17	Om konungen finner för gott, må man göra efterforskningar i konungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Koresh har givit befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter må konungen meddela oss sin vilja om det."
Esra	Esr	15	6	1	Då gav kung Darejaves befallning att man skulle göra efterforskningar i arkiven i skattkammaren i Babel.
Esra	Esr	15	6	2	I Ametas borg i provinsen Medien fann man en bokrulle där följande stod skrivet:
Esra	Esr	15	6	3	"I sitt första regeringsår gav kung Koresh denna befallning om Guds hus i Jerusalem: Huset skall byggas upp och vara en plats där man bär fram offer. Grunden skall läggas fast. Det skall byggas sextio alnar högt och sextio alnar brett
Esra	Esr	15	6	4	med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke. Vad som fordras för omkostnaderna skall betalas ut från kungens hus.
Esra	Esr	15	6	5	De kärl av guld och silver i Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel, skall man också lämna tillbaka, så att de på nytt kommer till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall sätta in dem i Guds hus."
Esra	Esr	15	6	6	"Nu skall du Tattena, som är ståthållare i landet på andra sidan floden, och du Setar-Bosenaj och era medbröder afarsekiterna på andra sidan floden, hålla er borta därifrån.
Esra	Esr	15	6	7	Lämna arbetet på detta Guds hus i fred. Judarnas ståthållare och äldste skall bygga detta Guds hus på dess plats.
Esra	Esr	15	6	8	Härmed ger jag befallning om hur ni skall gå till väga med judarnas äldste, när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som konungen får i skatt från landet på andra sidan floden skall det som fordras för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män, så att arbetet inte avbryts.
Esra	Esr	15	6	9	Vad de behöver, ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, liksom vete, salt, vin och olja, skall efter uppgift av prästerna i Jerusalem utan försummelse lämnas ut till dem dag för dag.
Esra	Esr	15	6	10	Så skall de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himmelens Gud och be för konungens och hans söners liv.
Esra	Esr	15	6	11	Härmed befaller jag att om någon överträder denna förordning, så skall en bjälke brytas loss ur hans hus, och på den skall man hänga upp honom. Hans hus skall förvandlas till en sophög, därför att han har gjort så.
Esra	Esr	15	6	12	Må den Gud som har låtit sitt namn bo där, slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och för att förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejaves, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!"
Esra	Esr	15	6	13	Eftersom kung Darejaves hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tattenaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och av Setar-Bosenaj liksom av deras medbröder.
Esra	Esr	15	6	14	Judarnas äldste byggde vidare och gjorde stora framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal. Man byggde och avslutade det så som Israels Gud hade befallt och som Koresh och Darejaves och Artasasta, den persiske kungen, hade befallt.
Esra	Esr	15	6	15	Huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar i kung Darejaves sjätte regeringsår.
Esra	Esr	15	6	16	Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade kommit tillbaka från fångenskapen, firade med glädje invigningen av detta hus.
Esra	Esr	15	6	17	Till invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm, och som syndoffer för hela Israel, 12 bockar, som var lika med antalet av Israels stammar.
Esra	Esr	15	6	18	Man anställde prästerna efter deras skiften och leviterna efter deras avdelningar för att de skulle förrätta Guds tjänst i Jerusalem, så som det var föreskrivet i Moses bok.
Esra	Esr	15	6	19	De som hade kommit tillbaka från fångenskapen firade påskhögtid på fjortonde dagen i första månaden.
Esra	Esr	15	6	20	Prästerna och leviterna hade då alla renat sig, så att de var rena. De slaktade påskalammet för alla dem som hade kommit tillbaka från fångenskapen och för sina bröder prästerna, liksom för sig själva.
Esra	Esr	15	6	21	De israeliter som hade kommit tillbaka från fångenskapen åt av det liksom alla de som hade avskilt sig från hednafolkens orenhet för att söka Herren, Israels Gud.
Esra	Esr	15	6	22	De firade det osyrade brödets högtid med glädje i sju dagar, ty Herren hade gjort dem glada och vänt den assyriske kungens hjärta till dem, så att han understödde dem i arbetet på Guds, Israels Guds, hus.
Esra	Esr	15	7	1	Efter någon tid, under den persiske kungen Artasastas regering, begav sig Esra hem från Babel. Esra var son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia,
Esra	Esr	15	7	2	son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
Esra	Esr	15	7	3	son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
Esra	Esr	15	7	4	son till Seraja, son till Uzzi, son till Bucki,
Esra	Esr	15	7	5	son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, översteprästen.
Esra	Esr	15	7	6	Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som Herren, Israels Gud, hade givit. Kungen gav honom allt han begärde, eftersom Herrens, hans Guds, hand var över honom.
Esra	Esr	15	7	7	Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna begav sig upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsår.
Esra	Esr	15	7	8	Esra kom till Jerusalem i femte månaden i kungens sjunde regeringsår.
Esra	Esr	15	7	9	Den första dagen i första månaden blev det nämligen bestämt att man skulle lämna Babel, och på första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom
Esra	Esr	15	7	10	Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att studera Herrens lag och leva efter den och att lära ut lag och rätt i Israel.
Esra	Esr	15	7	11	Så stod det i den skrivelse som kung Artasasta gav prästen Esra, den skriftlärde, han som var kunnig i det som Herren hade befallt och stadgat för Israel:
Esra	Esr	15	7	12	"Artasasta, konungarnas konung, till prästen Esra, han som är lärare i himmelens Guds lag, och så vidare.
Esra	Esr	15	7	13	Jag befaller att var och en av Israels folk och av dess präster och leviter som bor i mitt rike och som vill fara till Jerusalem, skall resa med dig.
Esra	Esr	15	7	14	Konungen och hans sju rådgivare sänder i väg dig för att undersöka om förhållandena i Juda och Jerusalem är efter din Guds lag, som är i din hand.
Esra	Esr	15	7	15	Du skall föra dit silver och guld som konungen och hans rådgivare frivilligt har givit till Israels Gud, han som bor i Jerusalem.
Esra	Esr	15	7	16	Likaså skall du ta med dig allt det silver och guld som du kan få i hela Babel tillsammans med de frivilliga gåvor som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem.
Esra	Esr	15	7	17	För dessa pengar skall du samvetsgrant köpa tjurar, baggar, lamm och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta skall du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem.
Esra	Esr	15	7	18	Gör vad du och dina bröder finner lämpligt att göra, enligt er Guds vilja, med det silver och guld som blir över.
Esra	Esr	15	7	19	Alla de kärl du får till tempeltjänsten i din Guds hus skall du lämna inför Jerusalems Gud.
Esra	Esr	15	7	20	Vad du måste betala för det som ytterligare behövs till din Guds hus, skall du utbetala ur konungens skattkammare.
Esra	Esr	15	7	21	Jag, kung Artasasta, befaller alla skattmästare i landet på andra sidan floden att allt vad prästen Esra, som är lärare i himmelens Guds lag, begär av er, det skall noggrant göras och ges,
Esra	Esr	15	7	22	upp till 100 talenter silver, 100 korer vete, 100 bat vin och 100 bat olja och därtill salt så mycket som behövs.
Esra	Esr	15	7	23	Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike.
Esra	Esr	15	7	24	Vi kungör för er att ingen skall ha makt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.
Esra	Esr	15	7	25	Och du, Esra, skall efter den vishet du fått av Gud, utse domare och lagkloka som skall skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds lagar. Om någon inte känner dessa, skall ni lära honom dem.
Esra	Esr	15	7	26	Den som inte följer din Guds lag och konungens lag, skall omgående dömas, antingen till döden eller till förvisning eller till indragning av egendom eller till fängelse."
Esra	Esr	15	7	27	"Välsignad vare Herren, våra fäders Gud, som ingav kungen i hjärtat att han skulle smycka Herrens hus i Jerusalem,
Esra	Esr	15	7	28	och som lät mig finna nåd inför kungen och hans rådgivare och inför alla kungens mäktiga furstar. Eftersom Herrens, min Guds, hand var över mig fattade jag mod och samlade en del av huvudmännen i Israel för att de skulle resa med mig."
Esra	Esr	15	8	1	Dessa var de huvudmän för familjerna som under kung Artasastas regering lämnade Babel tillsammans med mig och som här nämns efter sina släkter:
Esra	Esr	15	8	2	Av Pinehas söner Gersom, av Itamars söner Daniel, av Davids söner Hattus,
Esra	Esr	15	8	3	av Sekanjas söner, av Pareos söner, Sakarja och med honom i släktregistret upptagna män, etthundrafemtio,
Esra	Esr	15	8	4	av Pahat-Moabs söner Eljoenaj, Serajas son, och med honom 200 män,
Esra	Esr	15	8	5	av Sekanjas söner Jahaziels son och med honom 300 män,
Esra	Esr	15	8	6	av Adins söner Ebed, Jonatans son, och med honom 50 män,
Esra	Esr	15	8	7	av Elams söner Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män,
Esra	Esr	15	8	8	av Sefatjas söner Sebadja, Mikaels son, och med honom 80 män,
Esra	Esr	15	8	9	av Joabs söner Obadja, Jehiels son, och med honom 218 män,
Esra	Esr	15	8	10	av Selomits söner Josifjas son och med honom 160 män,
Esra	Esr	15	8	11	av Bebajs söner Sakarja, Bebajs son, och med honom 28 män,
Esra	Esr	15	8	12	av Asgads söner Johanan, Hackatans son, och med honom 110 män,
Esra	Esr	15	8	13	av Adonikams söner några som kom senare, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem 60 män,
Esra	Esr	15	8	14	av Bigvajs söner Utaj och Sabbud och med dem 70 män.
Esra	Esr	15	8	15	Jag samlade dessa vid den flod som flyter till Ahava, och vi slog läger där i tre dagar. Men när jag närmare gav akt på folket och prästerna, fann jag inga leviter där.
Esra	Esr	15	8	16	Då sände jag bud efter huvudmännen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lärarna Jojarib och Elnatan.
Esra	Esr	15	8	17	Jag befallde dem att gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade i deras mun vad de skulle säga till Iddo och hans bror och till tempeltjänarna i Kasifja, för att man skulle sända till oss sådana som skulle tjäna vår Guds hus.
Esra	Esr	15	8	18	Eftersom vår Guds goda hand var över oss, sände de till oss en förståndig man, en ättling till Maheli, som var son till Levi, Israels son, liksom Serebja med hans söner och bröder, 18 män,
Esra	Esr	15	8	19	vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes bröder och deras söner, 20 män.
Esra	Esr	15	8	20	Dessutom sände de 220 av tempeltjänarna, som alla inskrevs med namn, dessa som David och hans hövdingar utsett till leviternas tjänst.
Esra	Esr	15	8	21	Vid floden Ahava lät jag utlysa en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn och alla våra ägodelar.
Esra	Esr	15	8	22	Ty jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till kungen: "Vår Guds hand är över alla dem som söker honom, så att det går dem väl, men hans makt och hans vrede är emot alla som överger honom."
Esra	Esr	15	8	23	Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.
Esra	Esr	15	8	24	Jag avskilde tolv av de främsta bland prästerna liksom Serebja och Hasabja och med dem tio av deras bröder.
Esra	Esr	15	8	25	Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva som kungen, hans rådgivare och överstar och alla de israeliter som var där hade gett till vår Guds hus.
Esra	Esr	15	8	26	Jag vägde upp åt dem 650 talenter silver och silverkärl till ett värde av 100 talenter, likaså 100 talenter guld,
Esra	Esr	15	8	27	20 bägare av guld till ett värde av 1 000 dariker, samt 2 000 kärl av fin, glänsande koppar, dyrbara som guld.
Esra	Esr	15	8	28	Jag sade till dem: "Ni är helgade åt Herren, och kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud.
Esra	Esr	15	8	29	Vaka över det och bevara det, till dess att ni får väga upp det i Jerusalem i kamrarna i Herrens hus inför de främsta bland prästerna och leviterna och de främsta inom Israels familjer."
Esra	Esr	15	8	30	Då tog prästerna och leviterna emot det uppvägda, silvret, guldet och kärlen för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.
Esra	Esr	15	8	31	Vi bröt upp från floden Ahava på tolfte dagen i första månaden för att resa till Jerusalem. Vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fiender och bakhåll på vägen.
Esra	Esr	15	8	32	När vi kom till Jerusalem vilade vi där i tre dagar.
Esra	Esr	15	8	33	Men på fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds hus och överlämnades åt prästen Meremot, Urias son. Med honom var också Eleasar, Pinehas son, och likaså leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnujs son.
Esra	Esr	15	8	34	Allt överlämnades efter antal och vikt, och hela vikten blev uppskriven.
Esra	Esr	15	8	35	De landsflyktiga som hade kommit tillbaka från fångenskapen offrade som brännoffer åt Israels Gud 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och 12 syndoffersbockar, alltsammans som brännoffer åt Herren.
Esra	Esr	15	8	36	De överlämnade kungens förordning till kungens satraper och till ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa understödde folket och Guds hus.
Esra	Esr	15	9	1	Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna.
Esra	Esr	15	9	2	Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet."
Esra	Esr	15	9	3	När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg.
Esra	Esr	15	9	4	Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlade sig omkring mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i min djupa sorg ända fram till aftonoffret.
Esra	Esr	15	9	5	Men när det var dags för aftonoffret, steg jag upp från min bedrövelse med sönderriven livrock och kåpa. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren, min Gud,
Esra	Esr	15	9	6	och sade: "Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen.
Esra	Esr	15	9	7	Från våra fäders dagar ända till denna dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och har drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, så som det sker med oss än i dag.
Esra	Esr	15	9	8	Men nu har Herren, vår Gud, bevisat oss ett litet ögonblick av nåd. Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, skulle låta ljus gå upp för våra ögon och ge oss andrum i vårt slaveri.
Esra	Esr	15	9	9	Ty slavar är vi. Men i vårt slaveri har vår Gud inte övergett oss utan låtit oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att återupprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.
Esra	Esr	15	9	10	Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud,
Esra	Esr	15	9	11	som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra.
Esra	Esr	15	9	12	Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid.
Esra	Esr	15	9	13	Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna.
Esra	Esr	15	9	14	Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns?
Esra	Esr	15	9	15	Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad kvarleva. Se, nu ligger vi här i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."
Esra	Esr	15	10	1	Medan Esra låg där gråtande framför Guds hus och bad och bekände, samlades män, kvinnor och barn omkring honom, en mycket stor skara av Israels folk. Också folket grät bittert.
Esra	Esr	15	10	2	Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, sade till Esra: "Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta till oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men ännu finns det hopp för Israel i den sak det gäller.
Esra	Esr	15	10	3	Låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud att skilja oss från alla sådana kvinnor och deras barn. Detta råd kommer från Herren och från de män, som fruktar vår Guds bud. Låt oss följa lagen.
Esra	Esr	15	10	4	Stå upp, för den uppgiften faller på dig, och vi skall vara med dig. Fatta mod och gå till handling!"
Esra	Esr	15	10	5	Då steg Esra upp och lät de främsta bland prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. Och de svor eden.
Esra	Esr	15	10	6	Sedan reste Esra sig från platsen framför Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. När han hade kommit dit, kunde han varken äta eller dricka. Så sörjde han över den otrohet som de hemkomna fångarna hade gjort sig skyldiga till.
Esra	Esr	15	10	7	I Juda och Jerusalem lät man utropa bland alla dem som hade kommit tillbaka från fångenskapen att de skulle samlas i Jerusalem.
Esra	Esr	15	10	8	Den som i enlighet med furstarnas och de äldstes beslut inte kom inom tre dagar skulle få allt han ägde förstört, och själv skulle han avskiljas från de hemkomna fångarnas församling.
Esra	Esr	15	10	9	Då samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem på den tredje dagen, det vill säga den tjugonde dagen i nionde månaden. Hela folket stannade på den öppna platsen vid Guds hus. De darrade både på grund av den sak det gällde och på grund av det kraftiga regnet.
Esra	Esr	15	10	10	Prästen Esra steg fram och sade till dem: "Ni har varit otrogna genom att ni har tagit till er främmande kvinnor och därigenom ökat Israels skuld.
Esra	Esr	15	10	11	Men bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och gör hans vilja. Skilj er från de andra folken här i landet och från de främmande kvinnorna."
Esra	Esr	15	10	12	Då svarade hela församlingen med hög röst: "Ja! Vi skall göra som du har sagt.
Esra	Esr	15	10	13	Men folket är talrikt, och det är nu regntid och man kan inte stå här ute. Detta är inte heller ett ärende som kan slutföras på en dag eller två, för det är många av oss som har syndat i denna sak.
Esra	Esr	15	10	14	Låt därför våra ledare handla på hela folkets vägnar. Och låt alla i våra städer, som har tagit till sig främmande kvinnor, infinna sig på bestämda tider, och tillsammans med dem de äldste och domarna i varje stad, tills vi har vänt bort ifrån oss vår Guds vrede som brinner på grund av denna sak."
Esra	Esr	15	10	15	Endast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, gick emot detta, och Mesullam tillsammans med leviten Sabbetaj understödde dem.
Esra	Esr	15	10	16	Men de som hade kommit tillbaka från fångenskapen gjorde som man hade sagt. Man utsåg prästen Esra och några av huvudmännen för familjerna, alla namngivna. På första dagen i tionde månaden satte de sig för att undersöka saken.
Esra	Esr	15	10	17	Den första dagen i första månaden hade de avslutat undersökningarna om allt som rörde de män som hade tagit till sig främmande kvinnor.
Esra	Esr	15	10	18	Bland prästernas söner visade det sig att följande hade tagit till sig främmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja.
Esra	Esr	15	10	19	De gav sin hand på att de skulle avlägsna sina kvinnor från sig och de skulle bära fram en bagge som skuldoffer för den skuld de hade ådragit sig:
Esra	Esr	15	10	20	Av Immers barn: Hanani och Sebadja,
Esra	Esr	15	10	21	av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Uzzia,
Esra	Esr	15	10	22	av Pashurs barn: Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.
Esra	Esr	15	10	23	Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som också hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser,
Esra	Esr	15	10	24	av sångarna: Eljasib, av dörrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
Esra	Esr	15	10	25	Av det övriga Israel: av Pareos barn: Ramja, Issia, Malkia, Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja,
Esra	Esr	15	10	26	av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia,
Esra	Esr	15	10	27	av Sattus barn: Eljoenaj, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Aziza,
Esra	Esr	15	10	28	av Bebajs barn: Johanan, Hananja, Sabbaj, Atlaj,
Esra	Esr	15	10	29	av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot,
Esra	Esr	15	10	30	av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse,
Esra	Esr	15	10	31	vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
Esra	Esr	15	10	32	Benjamin, Malluk och Semarja,
Esra	Esr	15	10	33	av Hasums barn: Mattenaj, Mattata, Sabad, Elifelet, Jeremaj, Manasse, Simei,
Esra	Esr	15	10	34	av Banis barn: Maadaj, Amram och Uel,
Esra	Esr	15	10	35	Benaja, Bedeja, Keluhi,
Esra	Esr	15	10	36	Vanja, Meremot, Eljasib,
Esra	Esr	15	10	37	Mattanja, Mattenaj och Jaasu,
Esra	Esr	15	10	38	vidare Bani, Binnuj, Simei,
Esra	Esr	15	10	39	vidare Selemja, Natan och Adaja,
Esra	Esr	15	10	40	Maknadbaj, Sasaj, Saraj,
Esra	Esr	15	10	41	Azarel, Selemja, Semarja,
Esra	Esr	15	10	42	Sallum, Amarja, Josef,
Esra	Esr	15	10	43	av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.
Esra	Esr	15	10	44	Alla dessa hade tagit främmande kvinnor till hustrur. Bland dessa fanns kvinnor som hade fött barn.
Nehemja	Neh	16	1	1	Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse. Det hände i månaden Kislev i det tjugonde året, när jag var i Susans borg,
Nehemja	Neh	16	1	2	att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kom från Juda. Jag frågade dem om judarna - de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen - och om Jerusalem.
Nehemja	Neh	16	1	3	De sade till mig: "De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och de lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nerbruten och dess portar nerbrända."
Nehemja	Neh	16	1	4	När jag hörde detta satte jag mig ner, och jag grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud.
Nehemja	Neh	16	1	5	Jag sade: "O, Herre, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud.
Nehemja	Neh	16	1	6	Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi, Israels barn, har begått mot dig. Också jag och min faders hus har syndat.
Nehemja	Neh	16	1	7	Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.
Nehemja	Neh	16	1	8	Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose när du sade: Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken.
Nehemja	Neh	16	1	9	Men om ni vänder om till mig och håller fast vid mina bud och följer dem, då vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, samla er därifrån och föra er till den plats som jag har utvalt för att mitt namn skall bo där.
Nehemja	Neh	16	1	10	De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand.
Nehemja	Neh	16	1	11	O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare idag ha framgång och låt honom finna barmhärtighet inför denne man." Jag var då munskänk hos kungen.
Nehemja	Neh	16	2	1	Det hände i månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, då vin stod framför kungen, att jag tog vinet och gav det åt honom. Och jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom.
Nehemja	Neh	16	2	2	Han frågade mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg." Då blev jag mycket rädd
Nehemja	Neh	16	2	3	och jag sade till honom: "Må konungen leva för evigt! Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?"
Nehemja	Neh	16	2	4	Kungen sade till mig: "Vad är det då du begär? Då bad jag till himmelens Gud,
Nehemja	Neh	16	2	5	och svarade sedan kungen: "Om det behagar konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen."
Nehemja	Neh	16	2	6	Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: "Hur länge varar din resa, och när kommer du tillbaka?" Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända iväg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom.
Nehemja	Neh	16	2	7	Jag sade till honom: "Om konungen finner för gott, så må man ge mig brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden, så att de låter mig fara igenom sitt land till dess jag kommer till Juda,
Nehemja	Neh	16	2	8	och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv skall bo." Kungen gav mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.
Nehemja	Neh	16	2	9	När jag kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem kungens brev. Kungen hade också sänt med mig härförare och ryttare.
Nehemja	Neh	16	2	10	Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia hörde detta, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.
Nehemja	Neh	16	2	11	Jag kom till Jerusalem och var där i tre dagar.
Nehemja	Neh	16	2	12	Sedan steg jag upp om natten tillsammans med några få män, och jag hade inte talat om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Det djur jag red på var det enda jag hade med mig.
Nehemja	Neh	16	2	13	Om natten drog jag ut genom Dalporten fram mot Drakkällan och Dyngporten och undersökte Jerusalems murar. De var nerbrutna och portarna var förtärda av eld.
Nehemja	Neh	16	2	14	Jag fortsatte till Källporten och till Kungsdammen, men där var det inte möjligt för djuret att komma fram med mig.
Nehemja	Neh	16	2	15	Då begav jag mig uppför dalen om natten och undersökte muren och återvände sedan in genom Dalporten och var så tillbaka.
Nehemja	Neh	16	2	16	Föreståndarna visste inte vart jag hade gått och vad jag gjorde, ty jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, de förnäma männen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet.
Nehemja	Neh	16	2	17	Men nu sade jag till dem: "Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt."
Nehemja	Neh	16	2	18	Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", och de fattade mod för det goda verket.
Nehemja	Neh	16	2	19	Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: "Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?"
Nehemja	Neh	16	2	20	Då svarade jag dem: "Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi hans tjänare skall börja bygga. Men ni har ingen del eller rätt i Jerusalem eller anknytning dit."
Nehemja	Neh	16	3	1	Översteprästen Eljasib och hans bröder, prästerna, började bygga Fårporten. De helgade den och satte sedan in dörrarna. De byggde fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.
Nehemja	Neh	16	3	2	Bredvid Eljasib byggde Jerikos män, och bredvid dem byggde Sackur, Imris son.
Nehemja	Neh	16	3	3	Fiskporten byggdes av Hassenaas barn. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar.
Nehemja	Neh	16	3	4	Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, med att sätta muren i stånd. Bredvid honom arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel. Bredvid honom arbetade Sadok, Baanas son.
Nehemja	Neh	16	3	5	Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke för att tjäna sin Herre.
Nehemja	Neh	16	3	6	Gamla porten sattes i stånd av Jojada, Paseas son och Mesullam, Besodjas son. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar.
Nehemja	Neh	16	3	7	Bredvid dem arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon tillsammans med männen från Gibeon och Mispa, som lydde under ståthållaren i landet på andra sidan floden.
Nehemja	Neh	16	3	8	Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, tillsammans med guldsmederna. Bredvid dem arbetade Hananja, en av dem som tillverkade salvor. Den närmast liggande delen av Jerusalem lät man vara ända till Breda muren.
Nehemja	Neh	16	3	9	Vid sidan av dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare över ena hälften av Jerusalems område.
Nehemja	Neh	16	3	10	Vid sidan av honom arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus, och bredvid honom arbetade Hattus, Hasabnejas son.
Nehemja	Neh	16	3	11	En annan sträcka av muren och Ugnstornet sattes i stånd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son.
Nehemja	Neh	16	3	12	Bredvid honom arbetade Sallum, Hallohes son, ledare över andra hälften av Jerusalems område, han själv med sina döttrar.
Nehemja	Neh	16	3	13	Dalporten sattes i stånd av Hanun och Sanoas invånare. De byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar. De byggde också ettusen alnar på muren, ända fram till Dyngporten.
Nehemja	Neh	16	3	14	Dyngporten sattes i stånd av Malkia, Rekabs son, ledare över Bet-Hackerems område. Han byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar.
Nehemja	Neh	16	3	15	Källporten sattes i stånd av Sallum, Kol-Hoses son, ledare över Mispas område. Han byggde upp den och lade tak på den och satte in dörrar, lås och bommar. Han byggde också muren vid Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården, ända fram till trapporna som leder ner från Davids stad.
Nehemja	Neh	16	3	16	Efter honom arbetade Nehemja, Asbuks son, ledare över ena hälften av Bet-Surs område. Han satte i stånd muren ner till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den grävda dammen och till Hjältehuset.
Nehemja	Neh	16	3	17	Efter honom arbetade leviterna under Rehum, Banis son. Bredvid dem arbetade Hasabja, ledare över ena hälften av Kegilas område, för sitt område.
Nehemja	Neh	16	3	18	Efter honom arbetade deras bröder under Bavvaj, Henadads son, ledare över andra hälften av Kegilas område.
Nehemja	Neh	16	3	19	Bredvid honom sattes en annan sträcka i stånd av Eser, Jesuas son, ledare över Mispa, från platsen mitt emot uppgången till vapenförrådet i Vinkeln.
Nehemja	Neh	16	3	20	Efter honom arbetade Baruk, Sabbajs son, med stor iver på en annan sträcka, från Vinkeln ända fram till ingången till översteprästen Eljasibs hus.
Nehemja	Neh	16	3	21	Efter honom arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, på en annan sträcka från ingången till Eljasibs hus ända dit där Eljasibs hus slutar.
Nehemja	Neh	16	3	22	Efter honom arbetade prästerna, männen från Jordanslätten.
Nehemja	Neh	16	3	23	Efter dem arbetade Benjamin och Hassub mitt emot sitt eget hus. Bredvid dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus.
Nehemja	Neh	16	3	24	Efter honom arbetade Binnuj, Henadads son, på ett annat stycke från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till Hörnet.
Nehemja	Neh	16	3	25	Palal, Usajs son, satte i stånd sträckan från platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre kungshuset vid fängelsegården. Efter honom arbetade Pedaja, Paros son.
Nehemja	Neh	16	3	26	Tempeltjänarna som bodde på Ofel arbetade ända fram till platsen mitt emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.
Nehemja	Neh	16	3	27	Efter Pedaja arbetade folket från Tekoa på en annan sträcka, från platsen mitt emot det stora utskjutande tornet fram till Ofelmuren.
Nehemja	Neh	16	3	28	Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus.
Nehemja	Neh	16	3	29	Efter dem arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus. Bredvid honom arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid Östra porten.
Nehemja	Neh	16	3	30	Efter honom arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, på en annan sträcka. Och efter dem arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.
Nehemja	Neh	16	3	31	Efter honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, ända fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus, mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Övre Hörnsalen.
Nehemja	Neh	16	3	32	Och mellan Övre Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen på att sätta muren i stånd.
Nehemja	Neh	16	4	1	När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren, blev han förbittrad och mycket rasande. Han hånade judarna
Nehemja	Neh	16	4	2	och sade till sina bröder och till Samariens krigsfolk: "Vad är det dessa eländiga judar gör? Skall de få hålla på så där? Skall de få offra? Skall de en dag få arbetet färdigt? Skall de kunna ge liv åt stenarna i grushögarna där de ligger förbrända?"
Nehemja	Neh	16	4	3	Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, sade: "Låt dem bygga. Om det så bara är en räv som hoppar upp på deras stenmur kommer han att riva ner den."
Nehemja	Neh	16	4	4	Hör, vår Gud, hur föraktade vi är! Låt deras hån falla tillbaka på deras egna huvuden. Låt dem bli plundrade i ett land dit de förs som fångar.
Nehemja	Neh	16	4	5	Täck inte över deras missgärning och låt inte deras synd utplånas inför dig, ty de har uppträtt kränkande inför dem som bygger.
Nehemja	Neh	16	4	6	Vi byggde på muren, och hela muren fogades samman till sin halva höjd, ty folket arbetade helhjärtat.
Nehemja	Neh	16	4	7	Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man fortfarande höll på att bygga upp Jerusalems murar och att sprickorna började tätas, blev de mycket förbittrade.
Nehemja	Neh	16	4	8	De gaddade sig alla samman för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där.
Nehemja	Neh	16	4	9	Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem.
Nehemja	Neh	16	4	10	Men Juda sade: "Bärarnas krafter sviker, för tyngden av sten och grus. Vi orkar ej mer på muren bygga."
Nehemja	Neh	16	4	11	Våra motståndare sade: "Innan de vet ordet av är vi mitt ibland dem och dödar dem och stoppar arbetet!"
Nehemja	Neh	16	4	12	De judar som bodde nära dem kom från alla håll och sade till oss, säkert tio gånger, att dra oss tillbaka till dem.
Nehemja	Neh	16	4	13	Då ställde jag upp folket bakom muren på de lägsta och mest öppna platserna. Jag ställde upp dem i släktordning, med svärd, spjut och bågar.
Nehemja	Neh	16	4	14	Sedan jag hade besett allt, steg jag upp och sade till de förnämsta, till föreståndarna och till det övriga folket: "Var inte rädda för dem. Tänk på Herren, den store och fruktansvärde och strid för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem."
Nehemja	Neh	16	4	15	När våra fiender hörde att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, vände vi alla tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
Nehemja	Neh	16	4	16	Från den dagen var hälften av mina tjänare upptagna med arbetet, medan andra hälften stod beväpnad med spjut, sköldar, bågar och pansar. Och hövdingarna stod bakom hela Juda hus.
Nehemja	Neh	16	4	17	De som byggde på muren och de som lastade på och bar bördor gjorde sitt arbete med ena handen och i den andra höll de vapnet.
Nehemja	Neh	16	4	18	De som byggde hade var och en svärdet bundet vid höften medan de arbetade. Och bredvid mig stod en basunblåsare.
Nehemja	Neh	16	4	19	Jag sade till de förnäma männen, till föreståndarna och till det övriga folket: "Arbetet är stort och vidsträckt, och vi är spridda längs muren, långt ifrån varandra.
Nehemja	Neh	16	4	20	Var ni än hör basunen ljuda, dit skall ni samlas till oss. Vår Gud skall strida för oss!"
Nehemja	Neh	16	4	21	Så utförde vi vårt arbete, med hälften av folket beväpnade med spjut, från morgonrodnadens uppgång till dess att stjärnorna kom fram.
Nehemja	Neh	16	4	22	Vid den tiden sade jag också till folket: "Var och en skall stanna över natten inne i Jerusalem med sin tjänare, så att vi kan ha dem till vakt under natten och till arbete under dagen."
Nehemja	Neh	16	4	23	Varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de som höll vakt hos mig kom ur kläderna. Var och en hade sitt vapen hos sig, likaså vatten.
Nehemja	Neh	16	5	1	Men männen och deras hustrur började klaga högt över sina judiska bröder.
Nehemja	Neh	16	5	2	Några sade: "Med våra söner och döttrar är vi många. Vi måste få säd, så att vi har något att äta och kan överleva."
Nehemja	Neh	16	5	3	Andra sade: "Våra åkrar, vingårdar och hus måste vi pantsätta för att få säd att stilla vår hunger med."
Nehemja	Neh	16	5	4	Andra åter sade: "Vi har varit tvungna att låna pengar på våra åkrar och vingårdar för att betala skatten åt kungen.
Nehemja	Neh	16	5	5	Vi är av samma kött och blod som våra bröder, och våra barn är som deras barn. Men ändå måste vi låta våra söner och döttrar bli slavar. Ja, några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa. Och våra åkrar och vingårdar är i andras händer."
Nehemja	Neh	16	5	6	Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade.
Nehemja	Neh	16	5	7	Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: "Det är ocker ni bedriver mot era bröder!" Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem.
Nehemja	Neh	16	5	8	Jag sade till dem: "Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?" De teg och kunde inte svara ett ord.
Nehemja	Neh	16	5	9	Jag sade: "Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss?
Nehemja	Neh	16	5	10	Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran.
Nehemja	Neh	16	5	11	Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem."
Nehemja	Neh	16	5	12	De svarade: "Vi skall ge tillbaka det och inte utkräva något av dem. Vi skall göra som du har sagt." Sedan jag hade kallat till mig prästerna, lät jag dem svära på att de skulle göra som de hade lovat.
Nehemja	Neh	16	5	13	Dessutom skakade jag framstycket på min mantel och sade: "Var och en som inte håller sitt löfte, honom må Gud skaka bort från hans hem och allt han äger. Ja, han skall bli utskakad och berövad allt." Och hela församlingen sade: "Amen!", och de prisade Herren. Därefter gjorde folket som de hade lovat.
Nehemja	Neh	16	5	14	Ända från den dag då jag utsågs till ståthållare över dem i Juda land, från kung Artasastas tjugonde regeringsår till hans trettioandra, tolv år, åt varken jag eller mina bröder den mat som en ståthållare har rätt till.
Nehemja	Neh	16	5	15	Tidigare ståthållare, de som var före mig, hade lagt bördor på folket och tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket. Men så gjorde inte jag, för jag fruktade Gud.
Nehemja	Neh	16	5	16	Jag fortsatte också att arbeta på muren, och vi köpte oss ingen åker, och alla mina tjänare tog del i arbetet där.
Nehemja	Neh	16	5	17	Och vid mitt bord åt etthundrafemtio man av judarna och deras föreståndare, förutom de som kom till oss från folken runt omkring.
Nehemja	Neh	16	5	18	Varje dag tillagades på min bekostnad en oxe, sex utsökta får och dessutom fåglar. Var tionde dag skaffades en mängd vin av olika sorter. Ändå krävde jag inte att få ut det underhåll som ståthållaren hade rätt till, eftersom arbetet tyngde folket så hårt.
Nehemja	Neh	16	5	19	Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk och räkna mig det till godo.
Nehemja	Neh	16	6	1	Sanballat och Tobia, araben Gesem och våra andra fiender fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns någon spricka i den, fast jag vid den tiden ännu inte hade satt in dörrar i portarna.
Nehemja	Neh	16	6	2	Då sände Sanballat och Gesem bud till mig och lät säga: "Kom, låt oss träffas i Kefirim i Onos dal." De tänkte göra mig något ont.
Nehemja	Neh	16	6	3	Men jag skickade bud till dem och lät säga: "Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. Varför skulle arbetet få stanna av? Det blir ju fallet om jag lämnar det och kommer ner till er."
Nehemja	Neh	16	6	4	Samma budskap sände de till mig fyra gånger, men varje gång gav jag dem samma svar.
Nehemja	Neh	16	6	5	En femte gång sände Sanballat mig samma budskap. Nu hade hans tjänare ett öppet brev i sin hand.
Nehemja	Neh	16	6	6	I brevet stod skrivet: "Det går ett rykte bland hednafolken, och Gasmu säger det också, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför du bygger upp muren. Man säger också att du skall bli deras kung.
Nehemja	Neh	16	6	7	Du lär också ha insatt profeter som skall utropa och förkunna i Jerusalem att du är kung i Juda. Eftersom detta kommer att omtalas för kungen, bör du komma så att vi får rådgöra med varandra."
Nehemja	Neh	16	6	8	Men jag sände bud till honom och svarade: "Ingenting av det du säger har skett, utan det är dina egna påhitt."
Nehemja	Neh	16	6	9	De ville nämligen alla skrämma oss och tänkte: Deras händer kommer att bli för svaga för arbete, det blir aldrig färdigt. Men nu, styrk du mina händer!
Nehemja	Neh	16	6	10	Jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som då höll sig inne. Han sade till mig: "Låt oss träffas i Guds hus, i templet, och stänga igen templets dörrar, ty de kommer för att döda dig, de kommer för att döda dig i natt."
Nehemja	Neh	16	6	11	Men jag svarade: "Skulle en man som jag ta till flykten? Eller kan en man som jag gå in i templet och ändå bli vid liv? Nej, jag går inte dit."
Nehemja	Neh	16	6	12	Jag insåg att det inte var Gud som hade sänt honom utan att han uttalat denna profetia mot mig därför att Tobia och Sanballat hade lejt honom.
Nehemja	Neh	16	6	13	Han var lejd för att jag skulle bli skrämd och göra som han sade och därmed synda. Så ville de ge mig dåligt rykte för att kunna håna mig.
Nehemja	Neh	16	6	14	Tänk, min Gud, på Tobia och Sanballat efter deras gärningar, och på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig.
Nehemja	Neh	16	6	15	Muren blev färdig på tjugofemte dagen i månaden Elul, efter femtiotvå dagar.
Nehemja	Neh	16	6	16	När alla våra fiender hörde detta och alla folken runt omkring oss såg det, kände de sig helt vanmäktiga. De förstod att detta arbete var vår Guds verk.
Nehemja	Neh	16	6	17	Vid denna tid sände också de förnäma männen i Juda många brev till Tobia, och brev från Tobia kom till dem.
Nehemja	Neh	16	6	18	Ty många i Juda var genom ed förbundna med honom eftersom han var svärson till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
Nehemja	Neh	16	6	19	De brukade också inför mig tala gott om honom, och det jag sade förde de vidare till honom. Och Tobia sände brev för att skrämma mig.
Nehemja	Neh	16	7	1	När muren var uppbyggd och jag hade satt in dörrarna, tillsattes dörrvaktare, sångare och leviter.
Nehemja	Neh	16	7	2	Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, ty denne var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta.
Nehemja	Neh	16	7	3	Jag sade till dem: "Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och medan vakten står kvar skall man stänga dörrarna och sätta för bommarna. Som vakter skall ni ställa ut dem som bor i Jerusalem, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus."
Nehemja	Neh	16	7	4	Staden var vidsträckt och stor, men där fanns inte mycket folk och husen var inte uppbyggda.
Nehemja	Neh	16	7	5	Min Gud ingav mig i hjärtat att samla de förnäma männen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släkt-register. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och där fann jag detta skrivet:
Nehemja	Neh	16	7	6	"Dessa är de män från provinsen som drog upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad.
Nehemja	Neh	16	7	7	De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana. Detta var antalet män av Israels folk:
Nehemja	Neh	16	7	8	Paros söner: 2 172;
Nehemja	Neh	16	7	9	Sefatjas söner: 372;
Nehemja	Neh	16	7	10	Aras söner: 652;
Nehemja	Neh	16	7	11	Pahat-Moabs söner, av Jesuas och Joabs söner: 2 818;
Nehemja	Neh	16	7	12	Elams söner: 1 254;
Nehemja	Neh	16	7	13	Sattus söner: 845;
Nehemja	Neh	16	7	14	Sackajs söner: 760;
Nehemja	Neh	16	7	15	Binnujs söner: 648;
Nehemja	Neh	16	7	16	Bebajs söner: 628;
Nehemja	Neh	16	7	17	Asgads söner: 2 322;
Nehemja	Neh	16	7	18	Adonikams söner: 667;
Nehemja	Neh	16	7	19	Bigvajs söner: 2 067;
Nehemja	Neh	16	7	20	Adins söner: 655;
Nehemja	Neh	16	7	21	Aters söner av Hiskia: 98;
Nehemja	Neh	16	7	22	Hasums söner: 328;
Nehemja	Neh	16	7	23	Besajs söner: 324;
Nehemja	Neh	16	7	24	Harifs söner: 112;
Nehemja	Neh	16	7	25	Gibeons söner: 95.
Nehemja	Neh	16	7	26	Männen från Betlehem och Netofa: 188;
Nehemja	Neh	16	7	27	männen från Anatot: 128;
Nehemja	Neh	16	7	28	männen från Bet-Asmavet: 42;
Nehemja	Neh	16	7	29	männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743;
Nehemja	Neh	16	7	30	männen från Rama och Geba: 621;
Nehemja	Neh	16	7	31	männen från Mikmash: 122;
Nehemja	Neh	16	7	32	männen från Betel och Ai: 123;
Nehemja	Neh	16	7	33	männen från det andra Nebo: 52;
Nehemja	Neh	16	7	34	den andre Elams söner: 1 254;
Nehemja	Neh	16	7	35	Harims söner: 320;
Nehemja	Neh	16	7	36	Jerikos söner: 345;
Nehemja	Neh	16	7	37	Lods, Hadids och Onos söner: 721;
Nehemja	Neh	16	7	38	Senaas söner: 3 930.
Nehemja	Neh	16	7	39	Av prästerna: Jedajas söner av Jesuas hus: 973;
Nehemja	Neh	16	7	40	Immers söner: 1 052;
Nehemja	Neh	16	7	41	Pashurs söner: 1 247;
Nehemja	Neh	16	7	42	Harims söner: 1 017.
Nehemja	Neh	16	7	43	Av leviterna: Jesuas söner av Kadmiel, av Hodevas söner: 74;
Nehemja	Neh	16	7	44	av sångarna, Asafs söner: 148;
Nehemja	Neh	16	7	45	av dörrvaktarna: Sallums söner, Aters söner, Talmons söner, Ackubs söner, Hatitas söner, Sobajs söner: 138.
Nehemja	Neh	16	7	46	Av tempeltjänarna: Sihas söner, Hasufas söner, Tabbaots söner,
Nehemja	Neh	16	7	47	Keros söner, Sias söner, Padons söner,
Nehemja	Neh	16	7	48	Lebanas söner, Hagabas söner, Salmajs söner,
Nehemja	Neh	16	7	49	Hanans söner, Giddels söner, Gahars söner,
Nehemja	Neh	16	7	50	Reajas söner, Resins söner, Nekodas söner,
Nehemja	Neh	16	7	51	Gassams söner, Ussas söner, Paseas söner.
Nehemja	Neh	16	7	52	Besajs söner, Meunims söner, Nefusesims söner,
Nehemja	Neh	16	7	53	Bakbuks söner, Hakufas söner, Harhurs söner,
Nehemja	Neh	16	7	54	Baslits söner, Mehidas söner, Harsas söner,
Nehemja	Neh	16	7	55	Barkos söner, Siseras söner, Temas söner,
Nehemja	Neh	16	7	56	Nesias söner, Hatifas söner.
Nehemja	Neh	16	7	57	Av Salomos tjänares söner: Sotajs söner, Soferets söner, Peridas söner,
Nehemja	Neh	16	7	58	Jaalas söner, Darkons söner, Giddels söner,
Nehemja	Neh	16	7	59	Sefatjas söner, Hattils söner, Pokeret-Hassebajims söner, Amons söner.
Nehemja	Neh	16	7	60	Tempeltjänarna och Salomos tjänares söner utgjorde tillsammans 392.
Nehemja	Neh	16	7	61	Detta var de som drog bort från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer men som inte kunde ange sina familjer och sin släkt och om de tillhörde Israel:
Nehemja	Neh	16	7	62	Delajas söner, Tobias söner, Nekodas söner, 642.
Nehemja	Neh	16	7	63	Av prästerna: Habajas söner, Hackos söner, Barsillajs söner. Det var han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.
Nehemja	Neh	16	7	64	Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och uteslöts från prästämbetet.
Nehemja	Neh	16	7	65	Ståthållaren sade till dem att de inte skulle äta av det högheliga, förrän en präst trädde fram med urim och tummim.
Nehemja	Neh	16	7	66	Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360,
Nehemja	Neh	16	7	67	förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor. De hade också 245 sångare och sångerskor.
Nehemja	Neh	16	7	68	De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,
Nehemja	Neh	16	7	69	435 kameler och 6 720 åsnor.
Nehemja	Neh	16	7	70	Några bland huvudmännen för familjerna gav gåvor till arbetet. Ståthållaren gav till kassan 1 000 dariker i guld, dessutom 50 skålar och 530 prästdräkter.
Nehemja	Neh	16	7	71	Några av huvudmännen för familjerna gav till arbetskassan 20 000 dariker i guld och 2 200 minor i silver.
Nehemja	Neh	16	7	72	Det övriga folkets gåvor utgjorde 20 000 dariker i guld, 2 000 minor i silver och dessutom 67 prästdräkter.
Nehemja	Neh	16	7	73	Prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av folket samt tempeltjänarna, ja, hela Israel bosatte sig i sina städer.
Nehemja	Neh	16	8	1	När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket, alla som en man, på den öppna platsen framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta Mose lagbok, den som Herren hade gett åt Israel.
Nehemja	Neh	16	8	2	Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå vad de hörde. Detta skedde på första dagen i sjunde månaden.
Nehemja	Neh	16	8	3	Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen, i närvaro av män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och alla lyssnade till lagboken.
Nehemja	Neh	16	8	4	Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning, som man hade gjort för detta tillfälle. Bredvid honom stod Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.
Nehemja	Neh	16	8	5	Esra öppnade boken inför allt folkets ögon ty han stod högre än allt folket. Och när han öppnade den, reste sig allt folket upp.
Nehemja	Neh	16	8	6	Esra prisade Herren, den store Guden, och allt folket svarade med uppräckta händer: "Amen, Amen"! Och de böjde sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.
Nehemja	Neh	16	8	7	Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats.
Nehemja	Neh	16	8	8	De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes.
Nehemja	Neh	16	8	9	Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för Herren, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord.
Nehemja	Neh	16	8	10	Och han sade till dem: "Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet."
Nehemja	Neh	16	8	11	Också leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, ty dagen är helig. Var inte bedrövade."
Nehemja	Neh	16	8	12	Och allt folket gick då iväg och åt och drack, sände omkring gåvor och gjorde sig mycket glada, ty de hade förstått de ord man hade förkunnat för dem.
Nehemja	Neh	16	8	13	Följande dag samlades huvudmännen för hela folkets familjer, med prästerna och leviterna, hos Esra, den skriftlärde, för att närmare studera lagens ord.
Nehemja	Neh	16	8	14	De fann skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden,
Nehemja	Neh	16	8	15	och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor, så som det är skrivet."
Nehemja	Neh	16	8	16	Då begav sig folket ut och hämtade sådant och gjorde hyddor på tak och på gårdar, var och en åt sig, likaså på gårdarna till Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den öppna platsen vid Efraimsporten.
Nehemja	Neh	16	8	17	Hela församlingen, alla de som hade kommit tillbaka från fångenskapen, gjorde lövhyddor och bodde i dessa. Ty från Josuas, Nuns sons, dagar ända till denna dag hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor.
Nehemja	Neh	16	8	18	Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtid i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.
Nehemja	Neh	16	9	1	På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden.
Nehemja	Neh	16	9	2	De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.
Nehemja	Neh	16	9	3	De reste sig upp från sin plats och man läste ur Herrens, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud.
Nehemja	Neh	16	9	4	Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren, sin Gud.
Nehemja	Neh	16	9	5	Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stig upp och prisa Herren, er Gud, från evighet till evighet! Lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.
Nehemja	Neh	16	9	6	Du ensam är Herren. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig.
Nehemja	Neh	16	9	7	Du, Herre, är den Gud som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
Nehemja	Neh	16	9	8	Du fann hans hjärta trofast inför dig och du slöt förbund med honom: att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, jebusiternas och girgaseernas land. Du lät dina ord gå i uppfyllelse, ty du är rättfärdig.
Nehemja	Neh	16	9	9	Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.
Nehemja	Neh	16	9	10	Du gjorde tecken och under mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land. Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag.
Nehemja	Neh	16	9	11	Havet delade du framför dem, så att de gick mitt igenom det på torr mark. Men deras förföljare sänkte du i djupet, som en sten i väldiga vatten.
Nehemja	Neh	16	9	12	Med en molnstod ledde du dem om dagen och med en eldstod om natten för att lysa dem på den väg de skulle gå.
Nehemja	Neh	16	9	13	På Sinai berg steg du ner och du talade till dem från himlen, gav dem rättfärdiga föreskrifter och sanna lagar, goda stadgar och bud.
Nehemja	Neh	16	9	14	Om din heliga sabbat gav du dem kunskap och bud, stadgar och lagar gav du dem genom din tjänare Mose.
Nehemja	Neh	16	9	15	Bröd från himlen gav du dem när de hungrade, vatten ur klippan lät du komma när de törstade. Du bjöd dem gå och ta i besittning det land som du med upplyft handhade lovat ge dem.
Nehemja	Neh	16	9	16	Men våra fäder handlade övermodigt. De var hårdnackade och lyssnade inte på dina befallningar.
Nehemja	Neh	16	9	17	De vägrade lyssna och kom inte ihåg de under som du hade gjort bland dem. De var hårdnackade och valde i sin upproriskhet en anförare för att vända tillbaka till sitt slaveri. Men du är en Gud som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd. Du övergav dem inte,
Nehemja	Neh	16	9	18	fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade: "Detta är din gud, som har fört dig upp ur Egypten", och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
Nehemja	Neh	16	9	19	Men i din stora barmhärtighet övergav du dem ändå inte i öknen. Molnstoden vek inte ifrån dem om dagen utan ledde dem på vägen, och eldstoden upplyste om natten den väg de skulle gå.
Nehemja	Neh	16	9	20	Din gode Ande gav du för att undervisa dem. Ditt manna nekade du inte deras mun, och vatten gav du dem när de törstade.
Nehemja	Neh	16	9	21	I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att ingenting fattades dem. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.
Nehemja	Neh	16	9	22	Du gav dem riken och folk och delade ut åt dem olika områden. De intog Sichons land, det land som tillhörde kungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, kungen i Basan.
Nehemja	Neh	16	9	23	Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlen. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att komma till och ta i besittning.
Nehemja	Neh	16	9	24	Och deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem landets invånare, kananeerna, och gav dessa i deras hand, både kungarna och landets folk, och de gjorde med dem som de ville.
Nehemja	Neh	16	9	25	De intog befästa städer och en bördig jord och tog i besittning hus fulla med allt gott, och uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i mängd. De åt, blev mätta och välmående och njöt av din stora godhet.
Nehemja	Neh	16	9	26	Men de blev olydiga och upproriska mot dig, de kastade din lag bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem och ville få dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till grova hädelser.
Nehemja	Neh	16	9	27	Då gav du dem i deras fienders hand och dessa förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och från himlen hörde du det. Efter din stora barmhärtighet gav du dem befriare, som frälste dem ur deras fienders hand.
Nehemja	Neh	16	9	28	Men när de kom till ro, gjorde de åter det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fick råda över dem. Men åter ropade de till dig, och från himlen hörde du det, du räddade dem efter din barmhärtighet många gånger.
Nehemja	Neh	16	9	29	Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning. Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter, fastän den människa som håller dem får leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.
Nehemja	Neh	16	9	30	Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i de främmande folkens hand.
Nehemja	Neh	16	9	31	Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem och övergav dem inte. Ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
Nehemja	Neh	16	9	32	Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbundet och bevarar nåd, må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk - från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag.
Nehemja	Neh	16	9	33	Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss, ty du har visat dig trofast, men vi har varit ogudaktiga.
Nehemja	Neh	16	9	34	Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din lag och gav inte akt på dina bud och de varningar du gav dem.
Nehemja	Neh	16	9	35	Fast de levde i sitt eget rike med allt det goda som du skänkte dem i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar.
Nehemja	Neh	16	9	36	Se, idag är vi slavar, i det land som du gav åt våra fäder för att de skulle äta dess frukt och dess goda, se, där är vi slavar.
Nehemja	Neh	16	9	37	Dess rika skörd ges åt de kungar som du har satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de behagar, och vi är i stor nöd."
Nehemja	Neh	16	9	38	På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Nehemja	Neh	16	10	1	Följande namn stod på skrivelserna som bar sigillen: Nehemja, ståthållaren, Hakaljas son, och Sidkia,
Nehemja	Neh	16	10	2	Seraja, Asarja, Jeremia,
Nehemja	Neh	16	10	3	Pashur, Amarja, Malkia,
Nehemja	Neh	16	10	4	Hattus, Sebanja, Malluk,
Nehemja	Neh	16	10	5	Harim, Meremot, Obadja,
Nehemja	Neh	16	10	6	Daniel, Ginneton, Baruk,
Nehemja	Neh	16	10	7	Mesullam, Abia, Mijamin,
Nehemja	Neh	16	10	8	Maasja, Bilgaj, Semaja. Dessa var prästerna.
Nehemja	Neh	16	10	9	Leviterna var: Jesua, Asanjas son, Binnuj, av Henadads söner, Kadmiel,
Nehemja	Neh	16	10	10	och deras bröder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
Nehemja	Neh	16	10	11	Mika, Rehob, Hasabja,
Nehemja	Neh	16	10	12	Sackur, Serebja, Sebanja,
Nehemja	Neh	16	10	13	Hodia, Bani och Beninu.
Nehemja	Neh	16	10	14	Folkets huvudmän var: Paros, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
Nehemja	Neh	16	10	15	Bunni, Asgad, Bebaj,
Nehemja	Neh	16	10	16	Adonia, Bigvaj, Adin,
Nehemja	Neh	16	10	17	Ater, Hiskia, Assur,
Nehemja	Neh	16	10	18	Hodia, Hasum, Besaj,
Nehemja	Neh	16	10	19	Harif, Anatot, Nebaj,
Nehemja	Neh	16	10	20	Magpias, Mesullam, Hesir,
Nehemja	Neh	16	10	21	Mesesabel, Sadok, Jaddua,
Nehemja	Neh	16	10	22	Pelatja, Hanan, Anaja,
Nehemja	Neh	16	10	23	Hosea, Hananja, Hassub,
Nehemja	Neh	16	10	24	Hallohes, Pilha, Sobek,
Nehemja	Neh	16	10	25	Rehum, Hasabna, Maaseja,
Nehemja	Neh	16	10	26	Ahia, Hanan, Anan,
Nehemja	Neh	16	10	27	Malluk, Harim och Baana.
Nehemja	Neh	16	10	28	Det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla de som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar, alla de som hade kommit till kunskap och förstånd,
Nehemja	Neh	16	10	29	dessa slöt sig till de mest ansedda bland sina bröder och svor dyrt och heligt att leva efter Guds lag, den som gavs genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar.
Nehemja	Neh	16	10	30	Vi svor att vi inte skulle ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.
Nehemja	Neh	16	10	31	När de främmande folken förde in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen, skulle vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. Vi skulle låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav.
Nehemja	Neh	16	10	32	Vi förpliktade oss att varje år ge en tredjedels sikel till tjänsten i vår Guds hus:
Nehemja	Neh	16	10	33	till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.
Nehemja	Neh	16	10	34	Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.
Nehemja	Neh	16	10	35	Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd.
Nehemja	Neh	16	10	36	Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap.
Nehemja	Neh	16	10	37	Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, skulle vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna. Ty leviterna skulle ta emot tionden i alla de städer där vi brukade jorden.
Nehemja	Neh	16	10	38	En präst, en av Arons söner, skulle vara med leviterna när de tog emot tionden. Och leviterna skulle föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar.
Nehemja	Neh	16	10	39	Ty både Israels barn och Levi barn skulle föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar, där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvaktarna och sångarna var. Vi skall inte försumma vår Guds hus.
Nehemja	Neh	16	11	1	Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna.
Nehemja	Neh	16	11	2	Folket välsignade alla de män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.
Nehemja	Neh	16	11	3	Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare.
Nehemja	Neh	16	11	4	I Jerusalem bodde en del av Juda söner och en del av Benjamins söner. Av Juda söner: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres söner,
Nehemja	Neh	16	11	5	och Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son.
Nehemja	Neh	16	11	6	Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyrahundrasextioåtta vapenföra män.
Nehemja	Neh	16	11	7	Dessa var Benjamins söner: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja,
Nehemja	Neh	16	11	8	och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, niohundratjugoåtta.
Nehemja	Neh	16	11	9	Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.
Nehemja	Neh	16	11	10	Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin,
Nehemja	Neh	16	11	11	Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
Nehemja	Neh	16	11	12	och deras bröder, som utförde arbetena i huset, åttahundratjugotvå. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,
Nehemja	Neh	16	11	13	och hans bröder, huvudmän för familjer, tvåhundrafyrtiotvå. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Mesillemot, son till Immer,
Nehemja	Neh	16	11	14	och deras bröder, tappra och kraftfulla män, etthundratjugoåtta. Tillsyningsman över dem var Sabdiel, Haggedolims son.
Nehemja	Neh	16	11	15	Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni,
Nehemja	Neh	16	11	16	och Sabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän,
Nehemja	Neh	16	11	17	vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jedutun.
Nehemja	Neh	16	11	18	Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tvåhundraåttiofyra.
Nehemja	Neh	16	11	19	Dörrvaktarna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var etthundrasjuttiotvå.
Nehemja	Neh	16	11	20	De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel.
Nehemja	Neh	16	11	21	Men tempeltjänarna bodde på Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten över tempeltjänarna.
Nehemja	Neh	16	11	22	Tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabaja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs söner, sångarna.
Nehemja	Neh	16	11	23	Ty en kunglig förordning var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.
Nehemja	Neh	16	11	24	Petaja, Mesesabels son, av Judas son Seras söner, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.
Nehemja	Neh	16	11	25	I byarna med tillhörande utmarker bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med underlydande orter, i Dibon med underlydande orter, i Jekabseel med dess byar,
Nehemja	Neh	16	11	26	vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet
Nehemja	Neh	16	11	27	och Hasar-Sual, och i Beer-Sheba med underlydande orter,
Nehemja	Neh	16	11	28	i Siklag och i Mekona med underlydande orter,
Nehemja	Neh	16	11	29	i En-Rimmon, Sorga, Jarmut,
Nehemja	Neh	16	11	30	Sanoa, Adullam med deras byar, i Lakish med dess utmarker, i Aseka med underlydande orter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.
Nehemja	Neh	16	11	31	Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmash och Aja, likaså i Betel med underlydande orter,
Nehemja	Neh	16	11	32	i Anatot, Nob, Ananja,
Nehemja	Neh	16	11	33	Hasor, Rama, Gittajim,
Nehemja	Neh	16	11	34	Hadid, Seboim, Neballat,
Nehemja	Neh	16	11	35	Lod, Ono och Timmermansdalen.
Nehemja	Neh	16	11	36	Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.
Nehemja	Neh	16	12	1	Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,
Nehemja	Neh	16	12	2	Amarja, Malluk, Hattus,
Nehemja	Neh	16	12	3	Sekanja, Rehum, Meremot,
Nehemja	Neh	16	12	4	Iddo, Ginnetoj, Abia,
Nehemja	Neh	16	12	5	Mijamin, Maadja, Bilga,
Nehemja	Neh	16	12	6	Semaja, Jojarib, Jedaja,
Nehemja	Neh	16	12	7	Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jesuas tid.
Nehemja	Neh	16	12	8	Leviterna var: Jesua, Binnuj, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen,
Nehemja	Neh	16	12	9	vidare Bakbukja och Unni, deras bröder som hade sina platser mitt emot dem, under tjänstgöringen.
Nehemja	Neh	16	12	10	Jesua blev far till Jojakim, Jojakim blev far till Eljasib, Eljasib blev far till Jojada,
Nehemja	Neh	16	12	11	Jojada blev far till Jonatan och Jonatan blev far till Jaddua.
Nehemja	Neh	16	12	12	I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja: Meraja, för Jeremia: Hananja,
Nehemja	Neh	16	12	13	för Esra: Mesullam, för Amarja: Johanan,
Nehemja	Neh	16	12	14	för Meliku: Jonatan, för Sebanja: Josef,
Nehemja	Neh	16	12	15	för Harim: Adna, för Merajot: Helkaj,
Nehemja	Neh	16	12	16	för Iddo: Sakarja, för Ginneton: Mesullam,
Nehemja	Neh	16	12	17	för Abia: Sikri, för Minjamin och för Moadja: Piltaj,
Nehemja	Neh	16	12	18	för Bilga: Sammua, för Semaja: Jonatan,
Nehemja	Neh	16	12	19	för Jojarib: Mattenaj, för Jedaja: Ussi,
Nehemja	Neh	16	12	20	för Sallaj: Kallaj, för Amok: Eber,
Nehemja	Neh	16	12	21	för Hilkia: Hasabja, för Jedaja: Netanel.
Nehemja	Neh	16	12	22	I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejavesh regering.
Nehemja	Neh	16	12	23	Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i Krönikeboken ända till Johanans, Eljasibs sons tid.
Nehemja	Neh	16	12	24	Leviternas huvudmän var Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt.
Nehemja	Neh	16	12	25	Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub var dörrvaktare och höll vakt över förrådshusen vid portarna.
Nehemja	Neh	16	12	26	Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes tid.
Nehemja	Neh	16	12	27	När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, psaltare och harpor.
Nehemja	Neh	16	12	28	Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar,
Nehemja	Neh	16	12	29	från Bet-Haggilgal och från Gebas och Asmavets utmarker, ty sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.
Nehemja	Neh	16	12	30	Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.
Nehemja	Neh	16	12	31	Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten.
Nehemja	Neh	16	12	32	Bakom dem följde Hosaja och ena hälften av Juda furstar,
Nehemja	Neh	16	12	33	samt Asarja, Esra och Mesullam,
Nehemja	Neh	16	12	34	Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia
Nehemja	Neh	16	12	35	och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf,
Nehemja	Neh	16	12	36	och hans bröder Semaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem.
Nehemja	Neh	16	12	37	De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.
Nehemja	Neh	16	12	38	Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ända till Breda muren,
Nehemja	Neh	16	12	39	vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten genom Hananeltornet och Hammeatornet ända fram till Fårporten. De stannade vid Fängelseporten.
Nehemja	Neh	16	12	40	Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig,
Nehemja	Neh	16	12	41	samt prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna,
Nehemja	Neh	16	12	42	och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning.
Nehemja	Neh	16	12	43	De frambar på den dagen stora offer och gladde sig, ty Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
Nehemja	Neh	16	12	44	Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna, där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadsåkrarna skulle de samla in det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. Ty glädje rådde i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst.
Nehemja	Neh	16	12	45	Dessa iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvaktarna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt.
Nehemja	Neh	16	12	46	Ty redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid, fanns ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud.
Nehemja	Neh	16	12	47	Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvaktarna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.
Nehemja	Neh	16	13	1	Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,
Nehemja	Neh	16	13	2	ty de hade inte kommit Israels barn till mötes med mat och dryck utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse.
Nehemja	Neh	16	13	3	När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.
Nehemja	Neh	16	13	4	En tid dessförinnan hade prästen Eljasib, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus.
Nehemja	Neh	16	13	5	Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, likaså offergåvan till prästerna.
Nehemja	Neh	16	13	6	Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, ty i den babyloniske kungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag kommit tillbaka till kungen. Men sedan jag efter en tid bett kungen om tillstånd,
Nehemja	Neh	16	13	7	begav jag mig till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljasib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus.
Nehemja	Neh	16	13	8	Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta allt Tobias bohag ut ur rummet.
Nehemja	Neh	16	13	9	Därefter befallde jag att man skulle rena rummen, och där ställde jag åter in kärlen i Guds hus, och matoffret och rökelsen.
Nehemja	Neh	16	13	10	Jag fick också veta att man inte gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sitt jordstycke i stället för att sköta sin tjänst.
Nehemja	Neh	16	13	11	Jag förebrådde föreståndarna detta och sade: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade dem tillbaka och lät dem inställa sig på sina platser.
Nehemja	Neh	16	13	12	Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen.
Nehemja	Neh	16	13	13	Jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. Ty dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.
Nehemja	Neh	16	13	14	Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.
Nehemja	Neh	16	13	15	Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde dessa förnödenheter.
Nehemja	Neh	16	13	16	Tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem.
Nehemja	Neh	16	13	17	Då förebrådde jag de förnäma männen i Juda och sade till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?
Nehemja	Neh	16	13	18	Var det inte därför att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
Nehemja	Neh	16	13	19	Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga dörrarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen.
Nehemja	Neh	16	13	20	Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.
Nehemja	Neh	16	13	21	Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, skall jag låta min hand drabba er." Från den stunden kom de inte mer på sabbaten.
Nehemja	Neh	16	13	22	Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig. Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.
Nehemja	Neh	16	13	23	På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
Nehemja	Neh	16	13	24	Hälften av deras barn talade asdoditiska eller något av de andra folkens språk, och de kunde inte tala judiska.
Nehemja	Neh	16	13	25	Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem svära vid Gud och sade: "Ni skall inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva.
Nehemja	Neh	16	13	26	Var det inte just så som Salomo, Israels kung, syndade? Det fanns bland de många hednafolken ingen kung lik honom, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd.
Nehemja	Neh	16	13	27	Och nu hör vi om er att ni har gjort så mycket ont och varit otrogna mot vår Gud, genom att ni gift er med främmande kvinnor!"
Nehemja	Neh	16	13	28	En son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.
Nehemja	Neh	16	13	29	Tänk på dem, min Gud, ty de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund!
Nehemja	Neh	16	13	30	Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift,
Nehemja	Neh	16	13	31	hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna. Tänk på detta, min Gud, mig till godo!
Ester	Est	17	1	1	På Ahasveros tid - den Ahasveros som regerade över etthundratjugosju provinser från Indien till Nubien -
Ester	Est	17	1	2	medan kung Ahasveros satt på kungatronen i Susans borg hände följande:
Ester	Est	17	1	3	Under sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens befälhavare, hans förnämsta män och furstarna i provinserna var samlade hos honom.
Ester	Est	17	1	4	Under etthundraåttio dagar lät han dem se sin kungliga härlighet och rikedom, sin stora glans och prakt.
Ester	Est	17	1	5	När de dagarna var över, gjorde kungen ett sju dagar långt gästabud för allt folk som fanns i Susans borg, från den störste till den minste, i den inhägnade trädgård som hörde till kungapalatset.
Ester	Est	17	1	6	Där hängde linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatt med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stod på ett golv med inläggningar av grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten.
Ester	Est	17	1	7	Dryckerna sattes fram i guldkärl, inget var det andra likt, och kungligt vin fanns i mängd så som det anstår en kung.
Ester	Est	17	1	8	När man drack gällde den regeln att ingen fick tvingas, ty kungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan.
Ester	Est	17	1	9	Samtidigt gjorde också drottning Vasti ett gästabud för kvinnorna i kung Ahasveros kungliga palats.
Ester	Est	17	1	10	Den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bizzeta, Harbona, Bigta, Abagta, Zetar och Karkas, de sju hovmän som tjänstgjorde hos kung Ahasveros,
Ester	Est	17	1	11	att de skulle föra drottning Vasti inför kungen, med sin kungliga krona på huvudet, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var vacker att se på.
Ester	Est	17	1	12	Men drottning Vasti vägrade att komma, fast kungen genom sina hovmän hade befallt henne det. Då blev kungen mycket vred och rasande.
Ester	Est	17	1	13	Kungen frågade då de vise män som hade kunskap om tiderna. Kungens ärenden brukade nämligen läggas fram för alla som var kunniga i lag och rätt,
Ester	Est	17	1	14	och vid sin sida hade han Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien som var kungens närmaste män och som hade främsta platsen i riket.
Ester	Est	17	1	15	Han frågade dem: "Vad skall man enligt lag göra med drottning Vasti, då hon inte har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?"
Ester	Est	17	1	16	Memukan svarade inför kungen och furstarna: "Det är inte bara mot konungen som drottning Vasti har handlat illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros provinser.
Ester	Est	17	1	17	Det drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor och leda till att de föraktar sina män, och de kan nu säga: Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom inte.
Ester	Est	17	1	18	Redan idag skall furstinnorna i Persien och Medien, när de får höra vad drottningen har gjort, säga samma sak till alla konungens furstar, och det kommer att bli förakt och förbittring utan ände.
Ester	Est	17	1	19	Om konungen finner för gott, låt då ett kungligt påbud gå ut och låt det skrivas in i Persiens och Mediens lagar, så att det inte kan ändras, att Vasti inte mer får komma inför konung Ahasveros. Och må konungen ge hennes kungliga värdighet åt någon annan som är bättre än hon.
Ester	Est	17	1	20	När den förordning som konungen upprättar blir känd i hela hans rike, så stort det är, skall alla kvinnor visa aktning för sina män, från den störste till den minste."
Ester	Est	17	1	21	Kungen och furstarna fann detta förslag gott och kungen gjorde som Memukan hade sagt.
Ester	Est	17	1	22	Skrivelser sändes till alla kungens provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, med innebörden att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.
Ester	Est	17	2	1	Efter någon tid, när kung Ahasveros vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vasti och vad hon hade gjort och vad som beslutats om henne.
Ester	Est	17	2	2	Då sade de unga män som var i tjänst hos kungen: "Må man för konungens räkning söka upp unga och vackra orörda kvinnor.
Ester	Est	17	2	3	Och må konungen i sitt rikes alla provinser utse tillsyningsmän, som samlar alla dessa unga och vackra kvinnor till kvinnohuset i Susans borg och överlämna dem åt konungens hovman Hegaj, som har tillsynen över kvinnorna, och må man ge dem vad som behövs för deras förberedelse.
Ester	Est	17	2	4	Den unga kvinna som vinner konungens gunst må bli drottning i Vastis ställe." Det förslaget fann kungen gott, och man gjorde så.
Ester	Est	17	2	5	I Susans borg fanns då en judisk man som hette Mordokaj, son till Jair, son till Simei, son till Kish, en benjaminit.
Ester	Est	17	2	6	Han hade förts bort från Jerusalem med de fångar som tvingades följa med Jekonja, Juda kung, när denne fördes bort av Nebukadnessar, kungen i Babel.
Ester	Est	17	2	7	Mordokaj var fosterfar åt Hadassa, det är Ester, hans farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Den unga kvinnan var välskapt och mycket vacker. Sedan hennes far och mor dött hade Mordokaj adopterat henne som sin egen dotter.
Ester	Est	17	2	8	När kungens befallning och förordning blev känd och många unga kvinnor samlades i Susans borg och överlämnades till Hegaj, blev också Ester hämtad till kungens hus och överlämnad till Hegaj som hade tillsynen över kvinnorna.
Ester	Est	17	2	9	Flickan behagade honom och vann hans gunst. Därför skyndade han att ge henne vad som behövdes för hennes förberedelse samt den mat hon skulle ha. Dessutom gav han henne sju tjänsteflickor utvalda från kungens hus. Och han flyttade henne och hennes tjänsteflickor till den bästa delen av kvinnohuset.
Ester	Est	17	2	10	Ester hade inte nämnt något om sitt folk och sin släkt, ty Mordokaj hade förbjudit henne att göra det.
Ester	Est	17	2	11	Mordokaj gick varje dag fram och tillbaka utanför gården till kvinnohuset för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände henne.
Ester	Est	17	2	12	I tur och ordning gick de unga kvinnorna in till kung Ahasveros, sedan de under tolv månader hade genomgått vad som var föreskrivet för dem. Så många var nämligen deras förberedelsedagar: sex månader med myrraolja och sex månader med väldoftande kryddor och annat som var nödvändigt för kvinnornas förberedelse.
Ester	Est	17	2	13	När den unga kvinnan skulle gå in till kungen, fick hon ta med sig allt hon ville från kvinnornas hus till kungens hus.
Ester	Est	17	2	14	På kvällen gick hon dit in, men när hon nästa morgon vände tillbaka, gick hon in i ett annat kvinnohus för att stå under uppsikt av kungens hovman Saasgaz, som hade ansvaret för bihustrurna. Hon fick inte komma in till kungen igen, om han inte hade funnit sådant behag i henne att hon blev särskilt kallad till honom.
Ester	Est	17	2	15	Och när turen att gå in till kungen kom till Ester, flickan som Mordokaj adopterat, men som var hans farbror Abihajils dotter, begärde hon ingenting annat än det som kungens hovman Hegaj, kvinnovaktaren, rådde henne till. Alla som såg Ester tyckte om henne.
Ester	Est	17	2	16	Hon blev hämtad till kung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.
Ester	Est	17	2	17	Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, och hon vann hans ynnest och välvilja mer än alla de andra unga kvinnorna. Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.
Ester	Est	17	2	18	Och kungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära. Han beviljade skattelindring åt sina provinser och delade ut gåvor som det anstår en kung.
Ester	Est	17	2	19	När man för andra gången samlade ihop unga kvinnor, satt Mordokaj i kungens port.
Ester	Est	17	2	20	Ester hade inte nämnt något om sin släkt eller sitt folk i enlighet med vad Mordokaj hade sagt åt henne. Ester gjorde som Mordokaj hade sagt liksom när hon var under hans vård.
Ester	Est	17	2	21	I de dagarna, medan Mordokaj satt i kungens port, blev Bigtan och Teres, två av de hovmän hos kungen som höll vakt vid porten, så förbittrade på kung Ahasveros att de sökte efter tillfälle att döda honom.
Ester	Est	17	2	22	Mordokaj fick veta detta och berättade det för drottning Ester, och hon förde det vidare till kungen på Mordokajs vägnar.
Ester	Est	17	2	23	Saken blev undersökt och man fann att det var sant. Hovmännen blev båda upphängda på trä. Detta nertecknades i krönikan, i kungens närvaro.
Ester	Est	17	3	1	En tid därefter upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som var hos honom.
Ester	Est	17	3	2	Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, ty så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom.
Ester	Est	17	3	3	Då sade kungens tjänare, som var i kungens port, till Mordokaj: "Varför lyder du inte kungens befallning?"
Ester	Est	17	3	4	När de dag efter dag hade sagt så till honom utan att han lyssnade till dem, talade de om det för Haman för att se om Mordokajs förklaring skulle godtas. Han hade nämligen sagt dem att han var jude.
Ester	Est	17	3	5	När Haman såg att Mordokaj inte böjde knä eller föll ner för honom, blev han ursinnig.
Ester	Est	17	3	6	Men det tycktes vara alldeles för litet för honom att döda bara Mordokaj. Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar i Ahasveros hela rike, eftersom de var Mordokajs landsmän.
Ester	Est	17	3	7	I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår, kastades pur, det vill säga lott, inför Haman om varje dag från första månaden till tolfte månaden, månaden Adar.
Ester	Est	17	3	8	Haman sade till kung Ahasveros: "Det finns ett folk som bor kringspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. Deras lagar är olika alla andra folks lagar, och de håller inte konungens lagar. Därför är det inte konungen värdigt att låta dem vara.
Ester	Est	17	3	9	Om konungen så finner för gott, bör därför en skrivelse utfärdas att de skall förgöras. Då skall jag åt tjänstemännen väga upp tiotusen talenter silver att läggas i konungens skattkamrar."
Ester	Est	17	3	10	Kungen tog då signetringen av sin hand och gav den till agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende.
Ester	Est	17	3	11	Därefter sade kungen till Haman: "Må silvret vara ditt, liksom också folket, och du kan göra vad du vill med det."
Ester	Est	17	3	12	På trettonde dagen i första månaden blev kungens skrivare tillkallade, och en skrivelse, helt enligt Hamans befallning, utfärdades till kungens satraper och till ståthållarna över varje provins och till furstarna över varje folk, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasveros namn och förseglades med kungens sigill.
Ester	Est	17	3	13	Sedan sändes brev med ilbud ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en enda dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar, och att deras ägodelar skulle tas som byte.
Ester	Est	17	3	14	En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som förordning i varje provins, så att alla folk skulle vara beredda den dagen.
Ester	Est	17	3	15	På kungens befallning drog ilbuden snabbt ut, så snart förordningen hade utfärdats i Susans borg. Kungen och Haman satte sig ner för att dricka, men i staden Susan rådde bestörtning.
Ester	Est	17	4	1	När Mordokaj fick veta allt som hade hänt, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska. Han gick ut mitt i staden och klagade högt och bittert.
Ester	Est	17	4	2	Han begav sig till kungens port och stannade framför den. Den som var klädd i säcktyg fick nämligen inte komma in i kungens port.
Ester	Est	17	4	3	I varje provins dit kungens befallning och förordning kom, blev det stor sorg bland judarna, och de fastade, grät och klagade. De flesta satte sig i säck och aska.
Ester	Est	17	4	4	När Esters tjänarinnor och hovmän kom och berättade detta för henne, blev drottningen djupt bedrövad. Hon skickade ut kläder till Mordokaj, för att man skulle klä honom i dem och ta av honom säcktyget men han tog inte emot dem.
Ester	Est	17	4	5	Ester kallade då till sig Hatak, en av de hovmän som kungen hade ställt i hennes tjänst, och befallde honom gå till Mordokaj för att få veta vad som stod på och varför han gjorde på detta sätt.
Ester	Est	17	4	6	Hatak gick ut till Mordokaj på den öppna platsen i staden framför kungens port.
Ester	Est	17	4	7	Mordokaj berättade allt som hade hänt honom och hur mycket silver Haman lovat väga upp till kungens skattkammare, för att han skulle få förgöra judarna.
Ester	Est	17	4	8	Mordokaj gav honom också en avskrift av den skrivna förordning som hade utfärdats i Susan om att de skulle utrotas. Den skulle han visa Ester och berätta allt för henne och befalla henne att gå in till kungen för att vädja till honom och begära nåd för sitt folk.
Ester	Est	17	4	9	Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokaj hade sagt.
Ester	Est	17	4	10	Då talade Ester till Hatak och befallde honom att gå till Mordokaj och säga:
Ester	Est	17	4	11	"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att om någon, det må vara man eller kvinna, går in till kungen på den inre borggården utan att vara kallad, så gäller endast en lag: Han skall dödas, om inte kungen räcker ut guldspiran mot honom och låter honom leva. Men jag har inte på trettio dagar varit kallad till kungen."
Ester	Est	17	4	12	När man berättade för Mordokaj vad Ester hade sagt,
Ester	Est	17	4	13	sade Mordokaj att man skulle ge Ester detta svar: "Tro inte att du ensam av alla judar skall slippa undan därför att du är i kungens hus.
Ester	Est	17	4	14	För om du tiger denna gång, skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, men du och din fars hus kommer att förgöras. Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?"
Ester	Est	17	4	15	Då sände Ester detta svar till Mordokaj:
Ester	Est	17	4	16	"Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig. Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt. Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är mot lagen. Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad."
Ester	Est	17	4	17	Och Mordokaj gick i väg och gjorde allt som Ester hade befallt honom.
Ester	Est	17	5	1	På tredje dagen klädde Ester sig i kunglig skrud och ställde sig på den inre borggården till kungapalatset, mitt för den kungliga huvudbyggnaden. Kungen satt på sin tron i det kungliga palatset mitt emot palatsets dörr.
Ester	Est	17	5	2	När kungen såg drottning Ester stå på borggården, fann hon nåd för hans ögon, och kungen räckte ut guldspiran som han hade i sin hand. Då gick Ester fram och rörde vid spetsen av spiran.
Ester	Est	17	5	3	Kungen sade till henne: "Vad vill du, drottning Ester? Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket skall du få det."
Ester	Est	17	5	4	Ester svarade: "Om det behagar konungen, så må konungen tillsammans med Haman idag komma till en festmåltid som jag har ordnat för honom."
Ester	Est	17	5	5	Då sade kungen: "Se till att Haman kommer hit fortast möjligt, så att vi kan göra som Ester har önskat." Så kom kungen och Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.
Ester	Est	17	5	6	När vinet dracks, sade kungen till Ester: "Vad är din bön? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket skall den uppfyllas."
Ester	Est	17	5	7	Ester svarade: "Min bön och begäran är:
Ester	Est	17	5	8	Om jag har funnit nåd för konungens ögon och om det behagar konungen att besvara min bön och uppfylla min begäran, så må konungen och Haman komma till ännu en festmåltid som jag skall ordna för dem. Då skall jag i morgon göra som konungen har sagt."
Ester	Est	17	5	9	Den dagen gick Haman därifrån glad och väl till mods. Men när han fick se Mordokaj i kungens port och denne varken steg upp eller ens rörde sig för honom, blev Haman rasande på Mordokaj.
Ester	Est	17	5	10	Men Haman behärskade sig och gick hem. Därefter sände han bud och lät hämta sina vänner och sin hustru Zeres.
Ester	Est	17	5	11	Haman skröt för dem om sin rikedoms härlighet och om sina många barn och om hur kungen hade gjort honom mäktig och på allt sätt upphöjt honom över de andra furstarna och tjänarna.
Ester	Est	17	5	12	Och Haman sade vidare: "Dessutom hade drottning Ester inte låtit någon annan än mig komma med kungen till den festmåltid som hon hade ordnat. Och i morgon är jag också bjuden till henne tillsammans med kungen.
Ester	Est	17	5	13	Men trots detta är jag inte nöjd så länge jag ser juden Mordokaj sitta i kungens port."
Ester	Est	17	5	14	Då sade hans hustru Zeres och alla hans vänner till honom: "Låt resa en påle, femtio alnar hög, och bed i morgon kungen att man hänger upp Mordokaj på den. Då kan du glad gå med kungen till festmåltiden." Haman tyckte att det var ett gott råd och han lät resa upp pålen.
Ester	Est	17	6	1	Den natten kunde kungen inte sova. Han lät därför hämta krönikan där minnesvärda händelser var nertecknade, och man läste ur den för kungen.
Ester	Est	17	6	2	Där fanns skrivet att Mordokaj hade berättat hur Bigtana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten, hade sökt efter tillfälle att döda kung Ahasveros.
Ester	Est	17	6	3	Kungen frågade: "Vilken ära och upphöjelse har Mordokaj fått för detta?" De unga män som var i tjänst hos kungen svarade honom: "Ingenting har gjorts för honom."
Ester	Est	17	6	4	"Är det någon ute på borggården?" frågade kungen. Haman hade just kommit in på den yttre borggården till kungapalatset för att be kungen att Mordokaj skulle hängas upp på den påle som han hade gjort i ordning för honom.
Ester	Est	17	6	5	Kungens tjänare svarade honom: "Ja, Haman står därute på borggården." Kungen sade: "Låt honom komma in."
Ester	Est	17	6	6	När Haman kom in, frågade kungen honom: "Vad skall man göra med den man som kungen vill hedra?" Haman tänkte i sitt hjärta: "Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?"
Ester	Est	17	6	7	Därför sade Haman till kungen: "Åt den man som konungen vill hedra
Ester	Est	17	6	8	skall man hämta en kunglig dräkt, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på och som har en kunglig krona på huvudet.
Ester	Est	17	6	9	Man skall överlämna dräkten och hästen till en av konungens förnämsta furstar. Dräkten skall sättas på den man som konungen vill hedra, och man skall föra honom ridande på hästen fram genom huvudgatan i staden och utropa framför honom: Så sker med den man som konungen vill hedra!"
Ester	Est	17	6	10	Då sade kungen till Haman: "Skynda dig, ta dräkten och hästen och gör så som du har sagt med juden Mordokaj som sitter i kungens port. Försumma inte något av det du sagt."
Ester	Est	17	6	11	Haman hämtade dräkten och hästen och satte den på Mordokaj och förde honom ridande fram längs stadens huvudgata och utropade framför honom: "Så sker med den man som konungen vill hedra!"
Ester	Est	17	6	12	Sedan vände Mordokaj tillbaka till kungens port. Men Haman skyndade hem sörjande och med övertäckt huvud.
Ester	Est	17	6	13	När Haman berättade för sin hustru Zeres och alla sina vänner allt som hade hänt honom, sade hans rådgivare och hans hustru till honom: "Om Mordokaj, som du har börjat stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du ingenting mot honom. Han kommer att bli ditt fall."
Ester	Est	17	6	14	Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.
Ester	Est	17	7	1	Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester.
Ester	Est	17	7	2	När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas."
Ester	Est	17	7	3	Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran.
Ester	Est	17	7	4	För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den."
Ester	Est	17	7	5	Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?"
Ester	Est	17	7	6	Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman." Haman blev förskräckt för kungen och drottningen.
Ester	Est	17	7	7	Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka.
Ester	Est	17	7	8	När kungen kom tillbaka till festsalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Tänker han också våldföra sig på drottningen härinne i min närvaro?" Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte.
Ester	Est	17	7	9	Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen." Då sade kungen: "Häng upp honom på den!"
Ester	Est	17	7	10	Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
Ester	Est	17	8	1	Samma dag gav kung Ahasveros åt drottning Ester det hus som tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, ty Ester hade talat om vad han var för henne.
Ester	Est	17	8	2	Kungen tog av sig signetringen, som han hade låtit ta tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.
Ester	Est	17	8	3	Ester talade på nytt till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och bad att han skulle avvärja agagiten Hamans ondska och hindra den plan han hade tänkt ut mot judarna.
Ester	Est	17	8	4	Kungen räckte ut guldspiran mot Ester och hon steg upp och stod inför kungen.
Ester	Est	17	8	5	Hon sade: "Om konungen finner för gott, och om jag har funnit nåd inför honom och det tycks vara riktigt inför konungen och om jag är honom till behag, låt då en skrivelse utfärdas för att återkalla de brev som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev och som innehöll hans plan att förgöra judarna i alla konungens provinser.
Ester	Est	17	8	6	Hur skall jag kunna uthärda att se den olycka som annars skall drabba mitt folk? Ja, hur skall jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?"
Ester	Est	17	8	7	Då sade kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: "Se, Hamans hus har jag gett Ester, och själv har han blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna.
Ester	Est	17	8	8	Men utfärda också ni i konungens namn en skrivelse angående judarna, så som ni finner lämpligt, och förse den med konungens sigill. En skrivelse som är utfärdad i konungens namn och försedd med konungens sigill kan inte återkallas."
Ester	Est	17	8	9	Samma dag, den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden Sivan, tillkallades kungens skrivare och en skrivelse, helt enligt Mordokajs befallning, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien ända till Sudan, etthundratjugosju provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras skrift och på deras språk.
Ester	Est	17	8	10	Han utfärdade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill. Därefter sände han breven med ilbud till häst, och de red på travare från kungens egna stall.
Ester	Est	17	8	11	I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas för att försvara sig, och att i varje folk och provins förgöra, döda och utplåna alla väpnade skaror som angrep dem, även barn och kvinnor, och att ta deras ägodelar som byte.
Ester	Est	17	8	12	På en och samma dag skulle detta ske i alla kung Ahasveros provinser: nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, det vill säga månaden Adar.
Ester	Est	17	8	13	En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som lag i varje provins och meddelas alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender.
Ester	Est	17	8	14	På kungens befallning drog ilbuden som red de kungliga travarna i stor hast ut, så snart förordningen hade utfärdats i Susans borg.
Ester	Est	17	8	15	Men Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig dräkt av mörkblått och vitt tyg. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susan jublade man och var glad.
Ester	Est	17	8	16	För judarna var det ljus och glädje, fröjd och ära.
Ester	Est	17	8	17	I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning kom blev det glädje och jubel bland judarna, och de höll fest och firade högtid. Många av folken i landet gav sig ut för att vara judar, ty fruktan för judarna hade kommit över dem.
Ester	Est	17	9	1	På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats att få makt över dem, men nu hade det vänt sig så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem.
Ester	Est	17	9	2	Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, ty fruktan för dem hade kommit över alla folk.
Ester	Est	17	9	3	Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, ty fruktan för Mordokaj hade kommit över dem.
Ester	Est	17	9	4	Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinser, ty denne Mordokaj blev allt mäktigare.
Ester	Est	17	9	5	Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och tillintetgjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare.
Ester	Est	17	9	6	I Susans borg dödade och tillintetgjorde judarna femhundra män.
Ester	Est	17	9	7	Parsandata, Dalfon, Aspata,
Ester	Est	17	9	8	Porata, Adalja, Aridata,
Ester	Est	17	9	9	Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata,
Ester	Est	17	9	10	de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.
Ester	Est	17	9	11	Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susans borg.
Ester	Est	17	9	12	Då sade kungen till drottning Ester: "I Susans borg har judarna dödat och tillintetgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad skall de då inte ha gjort i kungens övriga provinser? Vad är nu din bön? Den skall besvaras. Och vad är ytterligare din begäran? Den skall uppfyllas."
Ester	Est	17	9	13	Ester svarade: "Om konungen finner för gott, låt det då också i morgon vara tillåtet för de judar som är i Susan att handla efter förordningen för idag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen."
Ester	Est	17	9	14	Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susan och Hamans tio söner blev hängda.
Ester	Est	17	9	15	De judar som var i Susan samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susan. Men de avstod från plundring.
Ester	Est	17	9	16	De övriga judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sig och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring.
Ester	Est	17	9	17	Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje.
Ester	Est	17	9	18	De judar som var i Susan hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje.
Ester	Est	17	9	19	Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid, då de sänder gåvor till varandra av den mat de har tillagat.
Ester	Est	17	9	20	Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta,
Ester	Est	17	9	21	för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar
Ester	Est	17	9	22	till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.
Ester	Est	17	9	23	Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om.
Ester	Est	17	9	24	Ty agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna, och han hade kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem.
Ester	Est	17	9	25	Men när saken kom till kungens kännedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen.
Ester	Est	17	9	26	Därför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i detta brev och vad de själva hade sett och vad som skett med dem,
Ester	Est	17	9	27	antog och fastställde judarna som en orubblig sed att de själva och deras efterkommande och alla som slöt sig till dem, år efter år skulle fira dessa båda dagar enligt föreskriften om dem och på den tid som fastställts för dem.
Ester	Est	17	9	28	Dessa dagar skulle man komma ihåg och de skulle firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.
Ester	Est	17	9	29	Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim.
Ester	Est	17	9	30	Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de etthundratjugosju provinserna i Ahasveros rike
Ester	Est	17	9	31	för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och så som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, ifråga om fasta och klagorop.
Ester	Est	17	9	32	Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.
Ester	Est	17	10	1	Kung Ahasveros tog ut en skatt av fastlandet och av öarna i havet.
Ester	Est	17	10	2	Allt vad han i sin makt och väldighet gjorde, liksom skildringen om den storhet till vilken kungen upphöjde Mordokaj, det finns nertecknat i krönikan om Mediens och Persiens kungar.
Ester	Est	17	10	3	Ty juden Mordokaj var kung Ahasveros närmaste man. Han var mycket ansedd bland judarna och älskad av alla sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade för alla sina landsmäns välfärd.
Job	Job	18	1	1	I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.
Job	Job	18	1	2	Han fick sju söner och tre döttrar.
Job	Job	18	1	3	Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, dessutom tjänare i stor mängd. Han var mäktigare än någon annan i Österlandet.
Job	Job	18	1	4	Hans söner hade för vana att hålla fester i sina hem, var och en i tur och ordning. De sände bud och bjöd in sina tre systrar för att äta och dricka tillsammans med dem.
Job	Job	18	1	5	När en sådan omgång av festdagar hade avslutats, sände Job bud efter dem för att helga dem. Han steg upp tidigt på morgonen och offrade ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte: "Kanske har mina barn syndat och i sina hjärtan förbannat Gud." Så gjorde Job varje gång.
Job	Job	18	1	6	En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren kom också med bland dem.
Job	Job	18	1	7	Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade Herren: "Från en färd utöver jorden där jag har vandrat omkring."
Job	Job	18	1	8	Då sade Herren till Åklagaren: "Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda."
Job	Job	18	1	9	Åklagaren svarade Herren: "Är det utan orsak som Job fruktar Gud?
Job	Job	18	1	10	Har du inte på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet.
Job	Job	18	1	11	Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet."
Job	Job	18	1	12	Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, allt vad han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan gick då bort från Herrens ansikte.
Job	Job	18	1	13	När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem,
Job	Job	18	1	14	kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen, och åsninnorna betade i närheten.
Job	Job	18	1	15	Då slog sabeerna till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
Job	Job	18	1	16	Medan han talade kom ännu en budbärare och sade: "Guds eld föll från himlen och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
Job	Job	18	1	17	Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Kaldeerna ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
Job	Job	18	1	18	Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Dina söner och döttrar åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem.
Job	Job	18	1	19	Då bröt en stark storm fram från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket, så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
Job	Job	18	1	20	Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad.
Job	Job	18	1	21	Han sade: "Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit. Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!"
Job	Job	18	1	22	Vid allt detta syndade inte Job, han kom inte med någon anklagelse mot Gud.
Job	Job	18	2	1	En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Också Åklagaren var med ibland dem och trädde fram inför Herren.
Job	Job	18	2	2	Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade: "Från en färd utöver jorden, där jag har vandrat omkring."
Job	Job	18	2	3	Herren sade till Åklagaren: "Har du gett akt på min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Ännu står han fast i sin fromhet fastän du har uppeggat mig mot honom för att utan skäl förgöra honom."
Job	Job	18	2	4	Åklagaren svarade Herren: "Hud för hud. Allt vad man äger ger man ju för att rädda sitt liv.
Job	Job	18	2	5	Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet."
Job	Job	18	2	6	Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, jag ger honom i din hand. Men du måste skona hans liv."
Job	Job	18	2	7	Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan.
Job	Job	18	2	8	Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.
Job	Job	18	2	9	Då sade hans hustru till honom: "Står du ännu fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö."
Job	Job	18	2	10	Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?"Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.
Job	Job	18	2	11	När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande och trösta honom.
Job	Job	18	2	12	Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden.
Job	Job	18	2	13	Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
Job	Job	18	3	1	Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag.
Job	Job	18	3	2	Han sade:
Job	Job	18	3	3	Må den dag då jag föddes bli utplånad, och den natt som sade: "En pojke är avlad."
Job	Job	18	3	4	Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden inte fråga efter den och inget dagsljus lysa över den.
Job	Job	18	3	5	Må mörkret och dödsskuggan återkräva den och molnen sänka sig ner över den. Må mörker förskräcka den under dagen.
Job	Job	18	3	6	Den natten må gripas av tjockaste mörker. Den må ej fröjdas bland årets dagareller finna rum inom månadernas krets.
Job	Job	18	3	7	Ja, den natten må bli ofruktsam, jubel må ej höras under den.
Job	Job	18	3	8	Må de som besvärjer dagar förbanna den, de som förmår mana fram Leviatan.
Job	Job	18	3	9	Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr, må den förgäves vänta efter ljus, må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
Job	Job	18	3	10	Ty den stängde ej dörrarna till min moders liv och lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.
Job	Job	18	3	11	Varför fick jag inte dö vid födelsen, förgås när jag kom ut ur min moders liv?
Job	Job	18	3	12	Varför fanns knän som tog emot mig, varför bröst där jag fick di?
Job	Job	18	3	13	Jag hade då legat i ro, jag hade då sovit och vilat
Job	Job	18	3	14	tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden, som byggde åt sig palatslika gravar,
Job	Job	18	3	15	eller med furstar som ägde guld och fyllde sina hus med silver.
Job	Job	18	3	16	Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster, som ett barn som aldrig såg ljuset?
Job	Job	18	3	17	Där rasar inte de ogudaktiga längre, där vilar de som uttömt sin kraft.
Job	Job	18	3	18	Där har alla fångar fått ro, de hör ej någon slavdrivares röst.
Job	Job	18	3	19	Små och stora är där lika, och slaven är fri från sin herre.
Job	Job	18	3	20	Varför ges ljus åt den olycklige och liv åt plågade själar,
Job	Job	18	3	21	som längtar efter döden, utan att den kommer, och söker efter den mer än efter någon skatt,
Job	Job	18	3	22	som gläds, ja, jublar och fröjdar sig, när de finner sin grav?
Job	Job	18	3	23	Varför ges liv åt en man vars väg är dold, åt en man instängd av Gud?
Job	Job	18	3	24	Suckan har blivit mitt dagliga bröd, och som vatten strömmar mina klagorop.
Job	Job	18	3	25	Ty det som förskräckte mig drabbar mig, vad jag fasade för kommer över mig.
Job	Job	18	3	26	Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila, ångest kommer över mig.
Job	Job	18	4	1	Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
Job	Job	18	4	2	Tar du illa upp om någon vågar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
Job	Job	18	4	3	Se, många har du väglett, och kraftlösa händer har du stärkt.
Job	Job	18	4	4	Dina ord har rest upp den som snubblat, och du har gett kraft åt vacklande knän.
Job	Job	18	4	5	Men nu gäller det dig, och du blir otålig, det drabbar dig, och du blir förskräckt.
Job	Job	18	4	6	Är inte din gudsfruktan din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Job	Job	18	4	7	Tänk efter: När gick en oskyldig förlorad, och var gick de rättsinniga under?
Job	Job	18	4	8	Jag har sett att de som plöjer fördärv och sår olycka, de skördar sådant.
Job	Job	18	4	9	För Guds andedräkt förgås de, för hans vredes fnysning försvinner de.
Job	Job	18	4	10	Lejonen ryter och vrålar, men de unga lejonens tänder bryts av.
Job	Job	18	4	11	Det gamla lejonet förgås i brist på rov och lejoninnans ungar sprids vida omkring.
Job	Job	18	4	12	Ett ord smög sakta till mig, det nådde mitt öra som en viskning,
Job	Job	18	4	13	när tankarna oroades av nattens syner, och sömnen föll tung över människorna.
Job	Job	18	4	14	Förskräckelse och bävan kom över mig och fick alla mina ben att skaka.
Job	Job	18	4	15	En ande strök förbi mitt ansikte, håren på min kropp reste sig.
Job	Job	18	4	16	Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet på gestalten som jag såg. Det var tyst, sedan hörde jag en röst:
Job	Job	18	4	17	"Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?
Job	Job	18	4	18	Inte ens sina tjänare kan han lita på, hos sina änglar finner han fel.
Job	Job	18	4	19	Hur mycket mer hos dem som bor i lerhyddor, dem som har sin grundval i stoftet. De krossas lättare än mal.
Job	Job	18	4	20	När morgon har blivit afton, ligger de slagna. Utan att någon märker det, går de under för alltid.
Job	Job	18	4	21	Deras tältrep rycks upp för dem, de dör utan visdom."
Job	Job	18	5	1	Ropa du bara! Finns någon som svarar dig? Till vem av de heliga kan du vända dig?
Job	Job	18	5	2	Dåren dödas av sin ilska, den oförståndige av sin förbittring.
Job	Job	18	5	3	Jag såg dåren som var fast rotad, men strax förbannade jag hans boning.
Job	Job	18	5	4	Hans barn är fjärran från frälsning, de trampas ner i porten, det finns ingen som räddar.
Job	Job	18	5	5	Den hungrige slukar hans skörd, den rövas bort till och med bland törnen. De törstiga flämtar efter deras rikedom.
Job	Job	18	5	6	Ty inte ur stoftet kommer nöden, inte ur marken skjuter olyckan upp.
Job	Job	18	5	7	Men människan föds till lidande, liksom eldgnistor flyger mot höjden.
Job	Job	18	5	8	Men jag skulle söka Gud och inför Gud lägga fram min sak.
Job	Job	18	5	9	Han gör stora och outgrundliga ting, under som inte kan räknas.
Job	Job	18	5	10	Han ger jorden regn och sänder vatten över markerna.
Job	Job	18	5	11	Han upphöjer de ringa och hjälper de sörjande.
Job	Job	18	5	12	Han gör de listigas anslag om intet, så att deras händer ej får framgång.
Job	Job	18	5	13	Han fångar de visa i deras slughet och låter de svekfulla förhasta sig vid sina rådslag.
Job	Job	18	5	14	Om dagen kommer mörker över dem, de famlar mitt på dagen som vore det natt.
Job	Job	18	5	15	Han räddar från svärdet i deras mun, den fattige från den mäktiges hand.
Job	Job	18	5	16	Den nödställde får åter ett hopp, orättfärdigheten måste stänga sin mun.
Job	Job	18	5	17	Se, salig är den människa som Gud agar, förkasta inte den Allsmäktiges tuktan.
Job	Job	18	5	18	Ty han sargar och han förbinder, han slår och hans händer helar.
Job	Job	18	5	19	Sex gånger räddar han dig ur nöden, och den sjunde gången skall det onda inte drabba dig.
Job	Job	18	5	20	I hungerstid befriar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Job	Job	18	5	21	När tungor svänger gisslet göms du undan, du behöver inte frukta när ödeläggelse kommer.
Job	Job	18	5	22	Åt förödelse och svält kan du le, för vilddjur behöver du ej vara rädd.
Job	Job	18	5	23	Ty med markens stenar står du i förbund, markens vilddjur har ingått fred med dig.
Job	Job	18	5	24	Du skall veta att ditt tält står tryggt, när du synar din boning skall inget saknas.
Job	Job	18	5	25	Du skall veta att din ätt förökas, att dina efterkommande blir som gräset på marken.
Job	Job	18	5	26	I graven kommer du, när du nått full mognad, som när sädesskylen bärgas i rätt tid.
Job	Job	18	5	27	Se, detta har vi utforskat, så är det. Hör detta och tänk på det noga.
Job	Job	18	6	1	Då tog Job till orda och sade:
Job	Job	18	6	2	O, att min sorg kunde vägas och min olycka läggas i samma vågskål!
Job	Job	18	6	3	Den är nu tyngre än havets sand, därför kan jag inte styra mina ord.
Job	Job	18	6	4	Ty den Allsmäktiges pilar har träffat mig, min ande dricker deras gift. Fasor från Gud går i stridsställning mot mig.
Job	Job	18	6	5	Skriar vildåsnan över sitt gräs, råmar oxen över sitt foder?
Job	Job	18	6	6	Kan det smaklösa förtäras utan salt, och är det någon smak i äggets vita?
Job	Job	18	6	7	Jag vägrar att röra detta, det är för mig kväljande mat.
Job	Job	18	6	8	O, att min begäran blev hörd och att Gud uppfyllde min längtan,
Job	Job	18	6	9	att Gud ville krossa mig, räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
Job	Job	18	6	10	Då skulle ännu finnas tröst för mig, jag skulle jubla, fastän plågad utan förskoning. Jag har ej förnekat den Heliges ord.
Job	Job	18	6	11	Vilken är då min kraft, att jag skulle hoppas? Vilket är mitt slut, att jag skulle vara tålig?
Job	Job	18	6	12	Är min kraft som stenens, min kropp av koppar?
Job	Job	18	6	13	Nej, hjälpen kommer inte från mig, varje utväg har stängts för mig.
Job	Job	18	6	14	Den förtvivlade borde röna godhet från sin vän, men man fruktar ej längre den Allsmäktige.
Job	Job	18	6	15	Mina bröder är trolösa som bäckar, lika bäckarnas rännilar som snart sinar ut,
Job	Job	18	6	16	som är mörka av is, när snön har fallit och gömt sig i dem.
Job	Job	18	6	17	När hettan kommer försvinner de, i värmen torkar de bort från sin plats.
Job	Job	18	6	18	De ändrar kurs från sitt lopp, rinner ut i intet och försvinner.
Job	Job	18	6	19	Karavaner från Tema spanade efter dem, resande från Saba satte sitt hopp till dem.
Job	Job	18	6	20	De blev svikna i sin förhoppning, när de kom fram blev de bestörta.
Job	Job	18	6	21	Så har ni nu blivit till ingenting, ni ser det förskräckliga och känner fruktan.
Job	Job	18	6	22	Har jag sagt: "Ge mig en gåva, betala en del av er förmögenhet till mig,
Job	Job	18	6	23	rädda mig från fiendens hand, friköp mig från utpressarna?"
Job	Job	18	6	24	Undervisa mig, och jag skall tiga, lär mig förstå var jag gått vilse.
Job	Job	18	6	25	Hur inträngande är inte uppriktiga ord, men tillrättavisning från er, vad gagnar den?
Job	Job	18	6	26	Tänker ni märka ord och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
Job	Job	18	6	27	Skulle ni också kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?
Job	Job	18	6	28	Men se nu på mig! Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.
Job	Job	18	6	29	Vänd om, må ingen orätt ske, vänd om, min sak är rättfärdig!
Job	Job	18	6	30	Bor orätt på min tunga, skulle min mun ej förstå ondska?
Job	Job	18	7	1	Har inte människan ett slitsamt liv på jorden, är inte hennes dagar som daglönarens dagar?
Job	Job	18	7	2	Hon är lik en slav som flämtar efter skugga, lik en daglönare som väntar på sin lön.
Job	Job	18	7	3	Månader av elände har jag fått till arvedel, nätter av vedermöda har blivit min lott.
Job	Job	18	7	4	Så snart jag lagt mig frågar jag: "När skall jag stiga upp? När skall natten ta slut?"Jag mättas av oro intill morgonen.
Job	Job	18	7	5	Min kropp täcks av förruttnelsens maskar och med en skorpa som av jord, min hud skrumpnar och faller av.
Job	Job	18	7	6	Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole, de försvinner utan hopp.
Job	Job	18	7	7	Tänk på att mitt liv är en vindfläkt, att mitt öga inte längre får se det goda.
Job	Job	18	7	8	Det öga som ser mig skall ej mer iaktta mig, om din blick söker mig finns jag inte längre.
Job	Job	18	7	9	Som ett moln löses upp och är borta, så kommer inte heller den tillbaka som farit ner i dödsriket.
Job	Job	18	7	10	Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, hans plats vet inte längre av honom.
Job	Job	18	7	11	Därför vill jag inte lägga band på min mun, jag vill tala i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
Job	Job	18	7	12	Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
Job	Job	18	7	13	När jag säger: "Min bädd skall trösta mig, min viloplats skall lindra mitt bekymmer",
Job	Job	18	7	14	då skrämmer du mig med drömmar och förskräcker mig med syner.
Job	Job	18	7	15	Hellre vill jag bli kvävd, hellre dö än vara knotor.
Job	Job	18	7	16	Jag är led vid detta. Jag skall inte leva för evigt, låt mig vara, ty mina dagar är en vindfläkt.
Job	Job	18	7	17	Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, ger akt på henne så noga,
Job	Job	18	7	18	synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
Job	Job	18	7	19	När skall du vända din blick ifrån mig, ge mig tid att svälja min saliv?
Job	Job	18	7	20	Har jag syndat, vad skadar det dig, du människornas bevakare? Varför har du gjort mig till din måltavla och låtit mig bli en börda för mig själv?
Job	Job	18	7	21	Varför förlåter du inte min överträdelse och tar bort min missgärning? Snart skall jag ligga i stoftet, du skall söka efter mig, men jag finns inte mer.
Job	Job	18	8	1	Sedan tog Bildad från Sua till orda och sade:
Job	Job	18	8	2	Hur länge skall du tala så? Orden från din mun är som en väldig storm.
Job	Job	18	8	3	Kan Gud kränka rättvisan, kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Job	Job	18	8	4	Om dina barn har syndat mot honom, då ger han dem i deras synders våld.
Job	Job	18	8	5	Men om du söker Gud och ber den Allsmäktige om förbarmande,
Job	Job	18	8	6	om du är ren och rättsinnig, då skall han vaka över dig och göra din rättfärdighets boning trygg.
Job	Job	18	8	7	Om än din början är ringa, skall du till sist bli mycket stor.
Job	Job	18	8	8	Fråga gångna släktled och ta vara på fädernas erfarenhet.
Job	Job	18	8	9	Ty vi själva är från i går och vet inget, en skugga är våra dagar på jorden.
Job	Job	18	8	10	Men de skall undervisa och berätta för dig och delge ord från sina hjärtan.
Job	Job	18	8	11	Kan papyrus växa där marken inte är sank, skjuter vassen upp där det inte finns vatten?
Job	Job	18	8	12	Medan den står grön och oskuren vissnar den före allt annat gräs.
Job	Job	18	8	13	Så går det alla som glömmer Gud. Den gudlöses hopp kan inte bestå,
Job	Job	18	8	14	ty hans tillförsikt är bräcklig och hans förtröstan som spindelns nät.
Job	Job	18	8	15	Han förlitar sig på sitt hus, men det håller inte, han klamrar sig fast vid det, men det kommer inte att bestå.
Job	Job	18	8	16	Han frodas i solens sken, hans skott sträcker sig ut över trädgården.
Job	Job	18	8	17	Hans rötter slingrar sig kring stenröset, ett hus av sten har han i sikte.
Job	Job	18	8	18	När han rycks bort från sin plats, förnekar den honom: "Jag har aldrig sett dig."
Job	Job	18	8	19	Ja, detta är den glädje han får av sin färd, och ur mullen växer andra upp.
Job	Job	18	8	20	Gud förkastar inte den oskyldige, inte heller håller han de onda vid handen.
Job	Job	18	8	21	Vänta till dess han fyller din mun med skratt och dina läppar med jubel.
Job	Job	18	8	22	De som hatar dig skall kläs i skam, och de ogudaktigas tält skall inte mer finnas till.
Job	Job	18	9	1	Då tog Job till orda och sade:
Job	Job	18	9	2	Jag vet mycket väl att det är så. Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?
Job	Job	18	9	3	Om hon vill gå till rätta med honom, kan hon inte ge svar på en sak bland tusen.
Job	Job	18	9	4	Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig, vem har trotsat honom och ändå undkommit?
Job	Job	18	9	5	Han som flyttar berg utan att någon vet det, och omstörtar dem i sin vrede,
Job	Job	18	9	6	han som får jorden att vackla från sin plats och dess pelare att bäva,
Job	Job	18	9	7	han som befaller solen att inte gå upp och förseglar stjärnorna,
Job	Job	18	9	8	han som ensam spänner ut himlarna och skrider fram över havets rygg,
Job	Job	18	9	9	han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder,
Job	Job	18	9	10	han som gör stora och outgrundliga ting, under som ingen kan räkna.
Job	Job	18	9	11	Se, han går förbi mig utan att jag ser honom, han drar vidare utan att jag märker det.
Job	Job	18	9	12	Han griper sitt rov, vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Job	Job	18	9	13	Gud håller ej tillbaka sin vrede. För honom måste Rahabs följe böja sig.
Job	Job	18	9	14	Hur skulle jag kunna svara honom, välja ut ord inför honom?
Job	Job	18	9	15	Om jag än har rätt kan jag inte svara, endast be min domare om nåd.
Job	Job	18	9	16	Om jag ropar och han svarar, så tror jag inte att han lyssnar till min röst.
Job	Job	18	9	17	Ty med storm straffar han mig och slår mig med sår på sår utan orsak.
Job	Job	18	9	18	Han låter mig inte hämta andan, utan mättar mig med bedrövelser.
Job	Job	18	9	19	Gäller det styrka? Se, han är stark! Gäller det vad som är rätt? Vem vill ställa mig till svars?
Job	Job	18	9	20	Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig, om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.
Job	Job	18	9	21	Jag är oskyldig! Jag vill inte veta av mig själv, jag är trött på att leva.
Job	Job	18	9	22	Det går på ett ut, därför säger jag: Både den oskyldige och den skyldige förgör han.
Job	Job	18	9	23	Om en plåga bringar plötslig död, föraktar han de oskyldigas förtvivlan.
Job	Job	18	9	24	Jorden är given i de ogudaktigas hand. Han binder för ögonen på dess domare, om det inte är han, vem är det då?
Job	Job	18	9	25	Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare, de flyr bort utan att ha sett någon glädje.
Job	Job	18	9	26	De far förbi som vassbåtar, lik en örn som störtar ner mot sitt byte.
Job	Job	18	9	27	Om jag än säger: Jag skall glömma mitt bekymmer, låta sorgen fara och vara glad,
Job	Job	18	9	28	så bävar jag dock för alla mina kval, ty jag vet att du inte skall döma mig fri.
Job	Job	18	9	29	Jag står där som skyldig, varför tröttar jag ut mig i onödan?
Job	Job	18	9	30	Om jag än tvättar mig med snö och renar mina händer med lut,
Job	Job	18	9	31	skall du ändå sänka mig ner i pölen och mina kläder skall avsky mig.
Job	Job	18	9	32	Ty han är ej en människa som jag, så att jag kan svara honom: "Vi går tillsammans till rätten."
Job	Job	18	9	33	Det finns ingen som kan döma mellan oss och lägga sin hand på oss båda.
Job	Job	18	9	34	Må han ta bort sitt ris från mig, så att skräcken för honom inte förfärar mig.
Job	Job	18	9	35	Då skall jag tala utan att frukta för honom. Men så har jag det inte.
Job	Job	18	10	1	Jag är utled på livet, jag vill släppa loss min klagan, jag talar i min själs bedrövelse.
Job	Job	18	10	2	Jag vill säga till Gud: Fördöm mig inte. Låt mig veta varför du anklagar mig.
Job	Job	18	10	3	Gläds du åt att förtrycka, att förkasta dina händers verk och låta ditt ljus skina över de ogudaktigas rådslag?
Job	Job	18	10	4	Har du ögon som en varelse av kött, ser du så som människor ser?
Job	Job	18	10	5	Är dina dagar som en människas dagar, dina år som en mans levnadstid?
Job	Job	18	10	6	Du letar ju efter min missgärning och söker min synd,
Job	Job	18	10	7	du som vet att jag är oskyldig och att ingen kan rädda ur din hand.
Job	Job	18	10	8	Dina händer har format mig och gjort varje del av mig, och ändå vill du fördärva mig!
Job	Job	18	10	9	Tänk på hur du formade mig som lera, och nu låter du mig bli stoft igen!
Job	Job	18	10	10	Du hällde ut mig som mjölk och lät mig stelna som ost.
Job	Job	18	10	11	Du klädde mig med hud och kött och vävde mig samman av ben och senor.
Job	Job	18	10	12	Liv och nåd gav du mig, din omsorg bevarade min ande.
Job	Job	18	10	13	Men detta gömde du i ditt hjärta - jag vet att du tänkte så -
Job	Job	18	10	14	att om jag syndade, skulle du vakta på mig och inte lämna min missgärning ostraffad.
Job	Job	18	10	15	Ve mig, om jag är skyldig! Om jag är oskyldig, kan jag ändå inte lyfta mitt huvud, ty jag fylls av skam och skådar min ofärd.
Job	Job	18	10	16	Och höjde jag huvudet skulle du jaga mig som ett lejon och åter utföra din makts under på mig.
Job	Job	18	10	17	Nya vittnen mot mig skulle du föra fram och alltmer låta mig känna din vrede. Du skulle sända här efter här mot mig.
Job	Job	18	10	18	Varför tog du mig ut ur moderlivet? Om jag ändå hade dött innan något öga såg mig,
Job	Job	18	10	19	om jag ändå aldrig hade varit till, utan förts från moderlivet till graven!
Job	Job	18	10	20	Min tid är kort, låt mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en stunds glädje,
Job	Job	18	10	21	innan jag går bort för att aldrig komma åter, till mörkrets och dödsskuggans land,
Job	Job	18	10	22	till ett land med dunkel som djupaste natt, till dödsskugga och förvirring, där ljuset är som djupaste natt.
Job	Job	18	11	1	Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
Job	Job	18	11	2	Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt och en sådan mångordig man få rätt?
Job	Job	18	11	3	Skall ditt tomma prat få män att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas?
Job	Job	18	11	4	Du säger: "Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon".
Job	Job	18	11	5	Om ändå Gud ville tala och öppna sin mun mot dig,
Job	Job	18	11	6	uppenbara för dig visdomens hemligheter, ty han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.
Job	Job	18	11	7	Kan du utforska Guds djuphet? Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
Job	Job	18	11	8	Hög som himlen är den - vad kan du göra? Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå?
Job	Job	18	11	9	Dess längd sträcker sig längre än jorden, och bredden överträffar havet.
Job	Job	18	11	10	Om han far fram och fängslar någon, och kallar till doms - vem kan hindra honom?
Job	Job	18	11	11	Ty han känner lögnens män och ser ondskan, skulle han inte bry sig om det?
Job	Job	18	11	12	Om en dåre kan få förstånd då kan en vildåsna födas till människa.
Job	Job	18	11	13	Om du rätt bereder ditt hjärta och sträcker ut dina händer till honom,
Job	Job	18	11	14	om du skaffar undan dina händers fördärv och ej låter orättfärdighet bo i dina tält,
Job	Job	18	11	15	då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam, du står trygg och har inget att frukta.
Job	Job	18	11	16	Ty du skall glömma ditt elände, minnas det likt bortrunnet vatten.
Job	Job	18	11	17	Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset, och mörkret skall vara som morgonljuset.
Job	Job	18	11	18	Du skall vara trygg, ty det finns hopp. Du skall se dig omkring och trygg gå till vila.
Job	Job	18	11	19	Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig, och många skall söka vinna din gunst.
Job	Job	18	11	20	Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort, för dem skall ingen tillflykt finnas, deras hopp skall vara att få ge upp andan.
Job	Job	18	12	1	Då tog Job till orda och sade:
Job	Job	18	12	2	Visst är ni det rätta folket, och med er kommer visheten att dö ut!
Job	Job	18	12	3	Men jag har förstånd så gott som ni, inte står jag tillbaka för er, ty vem känner inte till detta?
Job	Job	18	12	4	Jag har blivit till åtlöje för min vän, jag som ropade till Gud och fick svar. Den rättfärdige och oskyldige blir till åtlöje.
Job	Job	18	12	5	I den sorglöses tankar föraktas olyckan, den står redo för dem vilkas fötter vacklar.
Job	Job	18	12	6	Våldsverkarnas tält åtnjuter frid, de som trotsar Gud har trygghet, de som har sin gud i sin hand.
Job	Job	18	12	7	Men fråga boskapen, den skall undervisa dig, fåglarna under himlen, de skall ge dig svar,
Job	Job	18	12	8	tala till jorden, den skall undervisa dig, fiskarna i havet skall ge dig besked.
Job	Job	18	12	9	Vem av dessa känner inte till att det är Herrens hand som har gjort det?
Job	Job	18	12	10	I hans hand är allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
Job	Job	18	12	11	Skall inte örat pröva orden, liksom munnen prövar matens smak?
Job	Job	18	12	12	Vishet hör de gamla till, förstånd dem som har levat länge.
Job	Job	18	12	13	Hos Gud finns vishet och makt, hos honom finns råd och förstånd.
Job	Job	18	12	14	Se, han river ner och ingen kan bygga upp, han låser in och ingen kan öppna.
Job	Job	18	12	15	Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut, han släpper dem lösa och de ödelägger landet.
Job	Job	18	12	16	Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och den som förvillar tillhör honom.
Job	Job	18	12	17	Rådsherrar för han bort barfota, och domare gör han till dårar.
Job	Job	18	12	18	Han lossar kungars bojor och binder rep om deras höfter.
Job	Job	18	12	19	Präster för han barfota bort, och störtar mäktiga män.
Job	Job	18	12	20	Han fråntar de trogna förmågan att tala och tar bort de äldstes insikt.
Job	Job	18	12	21	Han utgjuter förakt över furstar och lossar bältet på de starka.
Job	Job	18	12	22	Han avslöjar mörkrets djupheter och för dödsskuggan ut i ljuset.
Job	Job	18	12	23	Han låter folkslag växa och förgör dem, han utvidgar deras gränser och för dem bort.
Job	Job	18	12	24	De ledande på jorden berövar han förståndet, han låter dem irra i väglösa ödemarker.
Job	Job	18	12	25	De famlar i mörker utan ljus, han får dem att ragla som druckna.
Job	Job	18	13	1	Se, allt har mitt öga sett, mitt öra har hört och förstått det.
Job	Job	18	13	2	Vad ni vet, vet också jag, jag står inte tillbaka för er.
Job	Job	18	13	3	Men jag vill tala till den Allsmäktige, jag önskar försvara mig mot Gud.
Job	Job	18	13	4	Ni däremot spinner ihop lögn, ni är alla värdelösa läkare.
Job	Job	18	13	5	Om ni ändå ville tiga helt, det skulle vara er vishet!
Job	Job	18	13	6	Hör nu på mitt försvar, lyssna till mina läppars inlägg.
Job	Job	18	13	7	Vill ni försvara Gud med orättfärdigt tal och i hans sak tala falskhet?
Job	Job	18	13	8	Visar ni er partiska för honom, är det Guds sak ni försvarar?
Job	Job	18	13	9	Kan det sluta väl när han rannsakar er? Eller kan ni bedra honom så som man bedrar en människa?
Job	Job	18	13	10	Han skall sannerligen straffa er om ni visar en dold partiskhet.
Job	Job	18	13	11	Skall inte hans majestät förskräcka er, skräck för honom falla över er?
Job	Job	18	13	12	Era tänkespråk är ordspråk av aska, ert försvar är försvarsverk av lera.
Job	Job	18	13	13	Tig nu och låt mig tala, sedan må vad som helst hända mig.
Job	Job	18	13	14	Varför skulle jag ta mitt kött mellan tänderna och lägga mitt liv i min hand?
Job	Job	18	13	15	Se, han må döda mig, jag väntar inget annat. Då får jag försvara min vandel inför hans ansikte.
Job	Job	18	13	16	Detta skulle också bli min frälsning, ty ingen gudlös kan komma inför honom.
Job	Job	18	13	17	Hör noga på mina ord, låt min förklaring nå era öron.
Job	Job	18	13	18	Se, jag lägger fram min sak, jag vet att jag har rätt.
Job	Job	18	13	19	Finns någon som kan anklaga mig? Om så är fallet vill jag tiga och dö.
Job	Job	18	13	20	Skona mig endast från två ting, sedan skall jag inte gömma mig för ditt ansikte:
Job	Job	18	13	21	Låt inte din hand drabba mig och låt inte skräck för dig förfära mig.
Job	Job	18	13	22	Kalla på mig och jag skall svara, eller jag skall tala och du svara mig.
Job	Job	18	13	23	Hur många är mina missgärningar och synder? Visa min överträdelse och synd.
Job	Job	18	13	24	Varför döljer du ditt ansikte och ser mig som din fiende?
Job	Job	18	13	25	Vill du skrämma ett bortvirvlande löv, förföljer du ett torrt halmstrå?
Job	Job	18	13	26	Du nertecknar bittra ting mot mig och låter mig ärva min ungdoms missgärningar.
Job	Job	18	13	27	Du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla mina vägar och märker ut stegen för mina fötter.
Job	Job	18	13	28	Människan tärs bort likt ruttet trä, likt ett malätet klädesplagg.
Job	Job	18	14	1	Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.
Job	Job	18	14	2	Likt ett blomster växer hon upp och vissnar, likt en skugga flyr hon och kan ej bestå.
Job	Job	18	14	3	Det är mot en sådan du öppnar ditt öga, ja, du drar mig till doms inför dig.
Job	Job	18	14	4	Kan det komma en ren från en oren? Nej, inte en enda!
Job	Job	18	14	5	Eftersom människans dagar är bestämda, hennes månaders antal fastställda av dig, och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
Job	Job	18	14	6	vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro, låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.
Job	Job	18	14	7	För ett träd finns det hopp, om det huggs ner kan det åter gro, och nya skott skall ej saknas.
Job	Job	18	14	8	Om än dess rötter åldras i jorden och stubben dör i mullen,
Job	Job	18	14	9	skall det grönska genom vattnets ångor och skjuta skott likt ett ungt träd.
Job	Job	18	14	10	Men när en man dör, ligger han där, när en människa ger upp andan, var är hon?
Job	Job	18	14	11	Som vattnet försvinner ur sjön och en flod sinar och torkar ut,
Job	Job	18	14	12	så lägger sig människan och står ej upp igen. Först när inte himlen mer finns, vaknar hon och reser sig från sin sömn.
Job	Job	18	14	13	O, att du ville gömma mig i dödsriket, dölja mig till dess att din vrede upphör, sätta en bestämd tid för mig och tänka på mig!
Job	Job	18	14	14	Kan en människa få liv igen som en gång dött? Då skulle jag hålla ut i min mödas tid, till dess att min avlösning kommer.
Job	Job	18	14	15	Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara dig, du skulle längta efter dina händers verk.
Job	Job	18	14	16	Fastän du nu räknar mina steg, skall du inte ge akt på min synd.
Job	Job	18	14	17	Min överträdelse ligger i en förseglad pung, och du överskyler min missgärning.
Job	Job	18	14	18	Men som berget faller och vittrar bort, som klippan flyttas från sin plats,
Job	Job	18	14	19	som vatten nöter sönder stenar, som dess flöden sköljer bort myllan, så gör du människans hopp om intet.
Job	Job	18	14	20	Du besegrar henne för alltid och hon går bort, du förändrar hennes ansikte och sänder i väg henne.
Job	Job	18	14	21	Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte, om de blir ringa, ser hon det inte.
Job	Job	18	14	22	Hennes kropp känner bara sin egen plåga, hennes själ bara sin egen sorg.
Job	Job	18	15	1	Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
Job	Job	18	15	2	Skall en vis man tala så i vädret och fylla sitt bröst med östanvind?
Job	Job	18	15	3	Skall han försvara sin sak med värdelöst tal, med ord till ingen nytta?
Job	Job	18	15	4	Ja, du gör gudsfruktan om intet och hindrar andakt inför Gud.
Job	Job	18	15	5	Ty din synd lägger orden i din mun, och du väljer listigt tal.
Job	Job	18	15	6	Din egen mun dömer dig, inte jag, dina egna läppar vittnar emot dig.
Job	Job	18	15	7	Var du den första människa som föddes? Blev du till innan höjderna fanns?
Job	Job	18	15	8	Var du åhörare i Guds hemliga råd? Har du bemäktigat dig visheten?
Job	Job	18	15	9	Vad vet du som vi inte vet? Vad förstår du som vi inte förstår?
Job	Job	18	15	10	Både gråhårsman och åldring finns ibland oss, mycket äldre än din far.
Job	Job	18	15	11	Är Guds tröst ej nog för dig, de milda ord som talas till dig?
Job	Job	18	15	12	Varför leds du bort av ditt hjärta och varför gnistrar dina ögon?
Job	Job	18	15	13	Ty du vänder din ande mot Gud och öser ut ord ur din mun.
Job	Job	18	15	14	Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?
Job	Job	18	15	15	Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena,
Job	Job	18	15	16	hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten!
Job	Job	18	15	17	Lyssna, jag vill säga dig något, det som jag har sett vill jag berätta,
Job	Job	18	15	18	vad visa män har kungjort från sina fäder och inte förtigit,
Job	Job	18	15	19	från dem som ensamma fick landet utan att någon främling trängde in bland dem:
Job	Job	18	15	20	Den ogudaktige plågas av ångest i alla sina dagar, en våldsverkares år är räknade.
Job	Job	18	15	21	Skräckröster ljuder i hans öron. I hans trygghet kommer förhärjaren över honom.
Job	Job	18	15	22	Han har inget hopp om räddning ur mörkret, svärdet är bestämt för honom.
Job	Job	18	15	23	Han irrar efter bröd och undrar var det finns. Han vet att mörkrets dag är nära.
Job	Job	18	15	24	Ångest och nöd förskräcker honom, de slår ner honom likt en kung rustad till strid.
Job	Job	18	15	25	Ty mot Gud har han lyft sin hand, mot den Allsmäktige handlar han övermodigt.
Job	Job	18	15	26	Med styv nacke stormar han mot honom, väl skyddad bakom sina sköldar.
Job	Job	18	15	27	Han har täckt sitt ansikte med fetma och hans midja sväller av fett.
Job	Job	18	15	28	Han bosätter sig i ödelagda städer, i hus där man ej kan bo, ty de är bestämda till ruiner.
Job	Job	18	15	29	Han blir ej rik, hans välstånd skall ej bestå, hans skördar skall ej luta tungt mot marken.
Job	Job	18	15	30	Han kan inte fly undan mörkret, hans rotskott skall förtorka av hetta, han skall förgås genom Guds muns anda.
Job	Job	18	15	31	Han må inte bedra sig och lita på tomhet, ty tomhet skall bli hans lön.
Job	Job	18	15	32	I förtid skall hans mått bli fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
Job	Job	18	15	33	Han skall tappa sina omogna druvor likt en vinstock, fälla sina blommor likt ett olivträd.
Job	Job	18	15	34	Ty den gudlöses hus blir ofruktsamt, och eld förtär husen där mutor tas.
Job	Job	18	15	35	De går havande med elände och föder fördärv, deras moderliv alstrar förvillelse.
Job	Job	18	16	1	Då tog Job till orda och sade:
Job	Job	18	16	2	Detta har jag hört många gånger! Ni är alla bedrövliga tröstare.
Job	Job	18	16	3	Är det ingen ände på detta tal i vädret, vad frestar dig att ta till orda?
Job	Job	18	16	4	Också jag kunde tala som ni om ni vore i mitt ställe. Jag kunde fläta samman ord mot er och skaka mitt huvud mot er.
Job	Job	18	16	5	Men jag skulle styrka er med mitt tal, mina läppars tröst skulle ge er lindring.
Job	Job	18	16	6	Om jag talar lindras ej min plåga, och tiger jag, lämnar den mig inte.
Job	Job	18	16	7	Men nu har han uttömt all min kraft, du har ödelagt hela mitt hus.
Job	Job	18	16	8	Du har fjättrat mig, det har blivit mitt vittnesbörd. Min avtärdhet träder upp och vittnar mot mig.
Job	Job	18	16	9	Hans vrede sliter sönder och jagar mig, sina tänder gnisslar han mot mig. Min ovän sänder vassa blickar mot mig.
Job	Job	18	16	10	De spärrar upp munnen mot mig, hånfullt slår de mig på kinden, alla gaddar sig samman mot mig.
Job	Job	18	16	11	Gud utlämnar mig åt de ogudaktiga och kastar mig i de ondas händer.
Job	Job	18	16	12	Jag satt i trygghet, då krossade han mig, han grep mig i nacken och slog mig i bitar, han gjorde mig till sin måltavla,
Job	Job	18	16	13	han skjuter pilar från alla sidor, genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla häller han ut på marken.
Job	Job	18	16	14	Han bryter ner mig med slag på slag, stormar emot mig som en krigare.
Job	Job	18	16	15	Jag bär säcktyg hopfäst över min hud och har sänkt mitt horn i stoftet.
Job	Job	18	16	16	Mitt ansikte är rödflammigt av tårar, mina ögonlock mörka av dödsskugga,
Job	Job	18	16	17	fastän mina händer är fria från våld och min bön är ren.
Job	Job	18	16	18	Du jord, täck inte över mitt blod, låt ingen viloplats finnas för mitt rop.
Job	Job	18	16	19	Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne, i höjden min försvarare.
Job	Job	18	16	20	Mina vänner bespottar mig, mitt öga fäller tårar inför Gud.
Job	Job	18	16	21	Må han skaffa rätt mellan man och Gud, mellan ett människobarn och dess nästa.
Job	Job	18	16	22	Ty om endast några år skall jag vandra på vägen utan återvändo.
Job	Job	18	17	1	Min ande är bruten, mina dagar slocknar, graven väntar på mig.
Job	Job	18	17	2	Sannerligen, jag är omgiven av smädelser, mitt öga ser ständigt deras fiendskap.
Job	Job	18	17	3	Gå själv i borgen för mig, vem annars kan ge mig sitt handslag?
Job	Job	18	17	4	Du har tillslutit deras hjärtan för insikt, låt dem därför inte triumfera.
Job	Job	18	17	5	Den som förråder vänner mot belöning, på hans barn skall ögonen tyna bort.
Job	Job	18	17	6	Han har gjort mig till ett ordspråk bland folken, en man som man spottar i ansiktet är jag.
Job	Job	18	17	7	Mitt öga är skumt av grämelse, alla mina lemmar är som en skugga.
Job	Job	18	17	8	De rättsinniga häpnar över sådant, den oskyldige upprörs mot de gudlösa.
Job	Job	18	17	9	Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer blir starkare.
Job	Job	18	17	10	Men ni må alla komma igen, jag finner ändå inte någon vis bland er.
Job	Job	18	17	11	Mina dagar är förbi, mina planer är krossade, det som var mitt hjärtas begär.
Job	Job	18	17	12	Natten vill de göra till dag och när mörkret bryter in säger de: "Ljuset är nära."
Job	Job	18	17	13	Om jag måste vänta mig dödsriket som min boning, breda ut min bädd i mörkret,
Job	Job	18	17	14	säga till förgängelsen: "Du är min far", och till maskarna: "Min mor", "Min syster",
Job	Job	18	17	15	var är då mitt hopp? Vem kan se något hopp för mig?
Job	Job	18	17	16	Far det ner till dödsrikets bommar, sjunker vi tillsammans ner i stoftet?
Job	Job	18	18	1	Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
Job	Job	18	18	2	Hur länge skall ni lägga snaror med ord? Kom till förstånd, sedan kan vi tala.
Job	Job	18	18	3	Varför räknas vi som djur och betraktas som dumma i era ögon?
Job	Job	18	18	4	Du som i vrede söndersliter din själ, skall jorden bli öde för din skull eller klippan flyttas från sin plats?
Job	Job	18	18	5	Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slockna och lågan av hans eld inte ge något sken.
Job	Job	18	18	6	Ljuset i hans tält skall bli mörkt och lampan slockna för honom.
Job	Job	18	18	7	Hans väldiga steg skall bli kortare, hans egna rådslag fälla honom.
Job	Job	18	18	8	Hans fötter leder honom till nätet, han vandrar mot snaran.
Job	Job	18	18	9	Snaran griper honom om hälen, fällan håller honom fast.
Job	Job	18	18	10	Ett rep har dolts för honom på marken, en fälla är lagd på stigen.
Job	Job	18	18	11	Skräck möter honom från alla håll, och jagar honom i hälarna.
Job	Job	18	18	12	Olyckan hungrar efter honom, hemsökelsen står redo att fälla honom.
Job	Job	18	18	13	Sjukdom äter upp hans hud, dödens förstfödde uppslukar hans lemmar.
Job	Job	18	18	14	Han rycks bort från sitt trygga tält och drivs i väg till fasornas kung.
Job	Job	18	18	15	I hans tält får främlingar bo, svavel strös över hans boning.
Job	Job	18	18	16	Hans rötter förtorkas nertill, hans grenar vissnar upptill.
Job	Job	18	18	17	Hans minne utplånas från jorden, hans namn nämns inte på vägarna.
Job	Job	18	18	18	Han drivs från ljuset till mörkret och jagas bort från världen.
Job	Job	18	18	19	Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk, ingen överlevande finns i hans hus.
Job	Job	18	18	20	De som bor i väst häpnar över hans ofärdsdag, de som bor i öst skälver av fasa.
Job	Job	18	18	21	Ja, så går det den orättfärdiges hem, så går det den plats där man ej känner Gud.
Job	Job	18	19	1	Då tog Job till orda och sade:
Job	Job	18	19	2	Hur länge skall ni plåga min själ och krossa mig med ord?
Job	Job	18	19	3	Tio gånger har ni hånat mig och kränkt mig utan att rodna.
Job	Job	18	19	4	Om jag än verkligen farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
Job	Job	18	19	5	Om ni ändå vill förhäva er mot mig och använda min förnedring emot mig,
Job	Job	18	19	6	så skall ni veta att Gud har gjort mig orätt och spänt sitt nät omkring mig.
Job	Job	18	19	7	Jag ropar mot våldet men får inget svar, jag ropar, men där finns ingen rättfärdighet.
Job	Job	18	19	8	Han har spärrat min väg så att jag ej kommer fram, över mina stigar lägger han mörker.
Job	Job	18	19	9	Han har klätt av mig min ära och tagit kronan från mitt huvud.
Job	Job	18	19	10	Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han rycker upp mitt hopp som vore det ett träd.
Job	Job	18	19	11	Han har tänt sin vredes eld mot mig, och räknar mig som sin fiende.
Job	Job	18	19	12	Hans skaror samlas och förbereder sitt anfall mot mig, de slår läger kring mitt tält.
Job	Job	18	19	13	Han har drivit bort mina bröder från mig, alla jag känner är som främlingar för mig.
Job	Job	18	19	14	Mina närmaste har gett sig av, mina vänner har glömt mig.
Job	Job	18	19	15	Min familj och mina tjänarinnor betraktar mig som en främmande, en främling är jag i deras ögon.
Job	Job	18	19	16	Om jag kallar på min tjänare svarar han inte, jag måste ödmjukt vädja till honom.
Job	Job	18	19	17	Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos mina bröder.
Job	Job	18	19	18	Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig.
Job	Job	18	19	19	För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen.
Job	Job	18	19	20	Mina ben tränger ut genom hud och kött, endast tandköttet har jag kvar.
Job	Job	18	19	21	Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig, ty Guds hand har slagit mig.
Job	Job	18	19	22	Varför förföljer ni mig som Gud gör? Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
Job	Job	18	19	23	O, att mina ord hade skrivits ner, att de hade blivit upptecknade i en bok
Job	Job	18	19	24	och för evigt inristade i klippan med ett stift av järn och med bly!
Job	Job	18	19	25	Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet.
Job	Job	18	19	26	När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud.
Job	Job	18	19	27	Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta.
Job	Job	18	19	28	Men ni säger: "Hur skall vi förfölja honom?"Roten till olyckan har ni ju funnit hos mig.
Job	Job	18	19	29	Frukta för svärdet, ty vrede hör till synder som straffas med svärd. Så må ni inse att det kommer en dom.
Job	Job	18	20	1	Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
Job	Job	18	20	2	Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd.
Job	Job	18	20	3	Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.
Job	Job	18	20	4	Vet du inte att det alltid varit så, alltsedan människan sattes på jorden,
Job	Job	18	20	5	att de ogudaktigas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?
Job	Job	18	20	6	Om än hans förhävelse stiger upp till himlen och hans huvud når till molnen,
Job	Job	18	20	7	så förgås han dock för alltid som sin egen träck. De som såg honom skall fråga: "Var finns han?"
Job	Job	18	20	8	Likt en dröm flyger han bort, och ingen finner honom, han jagas i väg som en syn om natten.
Job	Job	18	20	9	Det öga som såg honom ser honom inte mer, hans plats får ej återse honom.
Job	Job	18	20	10	Hans barn måste gottgöra de fattiga, hans händer lämna tillbaka hans vinning.
Job	Job	18	20	11	Hans ben, fyllda av hans ungdoms kraft, skall ligga i stoftet med honom.
Job	Job	18	20	12	Om än ondskan är söt i hans mun och han gömmer den under sin tunga,
Job	Job	18	20	13	om han än är rädd om den och ej vill förlora den utan förvarar den i sin mun,
Job	Job	18	20	14	så förvandlas denna föda i hans inre och blir till ormgift inom honom.
Job	Job	18	20	15	Den rikedom han har slukat måste han kräkas upp, Gud driver den ut ur hans buk.
Job	Job	18	20	16	Ormgift skall han suga i sig, giftormens tunga skall döda honom.
Job	Job	18	20	17	Inga bäckar skall han få se, inget flöde av honung och gräddmjölk.
Job	Job	18	20	18	Han måste lämna tillbaka vad han förvärvat, han får inte njuta av det eller glädjas åt den rikedom han vunnit.
Job	Job	18	20	19	Ty han slog och övergav de ringa, han rövade åt sig hus som han ej hade byggt.
Job	Job	18	20	20	Han känner ingen ro i sitt inre, han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.
Job	Job	18	20	21	Inget kommer undan hans glupskhet, därför skall hans framgång ej bestå.
Job	Job	18	20	22	I sitt överflöd skall han drabbas av nöd, lidande av alla slag skall möta honom.
Job	Job	18	20	23	När han fyller sin bukskall Gud sända sin vredes glöd över honom, och den skall träffa honom likt regn.
Job	Job	18	20	24	Flyr han undan vapen av järn, skall kopparbågens pilar genomborra honom.
Job	Job	18	20	25	Drar han ut pilen från sin rygg och den blanka udden ur sin galla, då kommer dödsskräck över honom.
Job	Job	18	20	26	Idel mörker väntar på hans ägodelar. En eld som ingen blåser på skall förtära honom, den skall ödelägga det som finns kvar i hans tält.
Job	Job	18	20	27	Himlarna uppenbarar hans missgärning och jorden reser sig upp mot honom.
Job	Job	18	20	28	Allt i hans hus drivs bort som forsande vatten på vredens dag.
Job	Job	18	20	29	Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gud, den lott Gud har bestämt.
Job	Job	18	21	1	Då tog Job till orda och sade:
Job	Job	18	21	2	Lyssna noga på mina ord, låt det vara den tröst ni ger mig.
Job	Job	18	21	3	Visa mig tålamod så att jag får tala, och när jag har talat kan du håna.
Job	Job	18	21	4	Är det en människa jag grälar på? Varför skulle jag inte vara otålig?
Job	Job	18	21	5	Se på mig och häpna, lägg handen på munnen.
Job	Job	18	21	6	När jag tänker på det blir jag förskräckt, rysningar griper min kropp.
Job	Job	18	21	7	Varför får de ogudaktiga leva, bli gamla och växa i kraft?
Job	Job	18	21	8	De ser sina barn leva bland sig och sina avkomlingar har de inför sina ögon.
Job	Job	18	21	9	Deras hus står trygga utan fasor, Gud drabbar dem ej med sitt ris.
Job	Job	18	21	10	Deras boskap lyckas alltid para sig, deras kor kalvar utan missfall.
Job	Job	18	21	11	Deras minsta släpper de ut som en hjord, deras barn dansar omkring.
Job	Job	18	21	12	De sjunger till pukor och harpor och jublar till musik av flöjter.
Job	Job	18	21	13	De lever sina dagar i välmåga, och i frid far de ner till dödsriket.
Job	Job	18	21	14	De sade till Gud: "Låt oss vara! Vi har ingen lust att lära känna dina vägar.
Job	Job	18	21	15	Vem är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom? Vad skulle vi vinna på att åkalla honom?"
Job	Job	18	21	16	Se, deras framgång ligger inte i deras egen hand. De ogudaktigas rådslag är fjärran från mig.
Job	Job	18	21	17	Hur ofta slocknar de ogudaktigas lampa? Hur ofta kommer olycka över dem, plågor som Gud i vrede tilldelar dem?
Job	Job	18	21	18	Hur ofta blir de som halm för vinden, lika agnar som stormen för bort?
Job	Job	18	21	19	Ni säger: "Gud sparar hans straff till barnen." Må han vedergälla honom själv, så att han får känna det.
Job	Job	18	21	20	Må den ogudaktige med egna ögon få se sitt fall, må han få dricka av den Allsmäktiges vrede.
Job	Job	18	21	21	Ty frågar han efter sin familj när han är borta, när antalet månader för hans del är slut?
Job	Job	18	21	22	Kan någon lära Gud förstånd, han som dömer över de högsta?
Job	Job	18	21	23	Den ene dör i sin krafts dagar, helt sorglös och trygg.
Job	Job	18	21	24	Hans kärl är fulla av mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Job	Job	18	21	25	Den andre dör med bedrövad själ, utan att ha smakat det goda.
Job	Job	18	21	26	Tillsammans ligger de i stoftet, med förruttnelsens maskar över sig.
Job	Job	18	21	27	Se, jag känner era tankar och era lömska planer mot mig.
Job	Job	18	21	28	Ni frågar: "Vad blev det av stormännens hus, av tälten där de ogudaktiga bodde?"
Job	Job	18	21	29	Har ni inte frågat de vittberesta, lyssnar ni inte till deras vittnesbörd?
Job	Job	18	21	30	Den onde skonas på olyckans dag, han räddas undan vredens dag.
Job	Job	18	21	31	Vem säger honom rakt i ansiktet hur han lever, vem straffar honom för vad han har gjort?
Job	Job	18	21	32	När han har förts till graven vakar man vid gravkullen.
Job	Job	18	21	33	Dalens mylla är ljuvlig för honom, alla människor följer honom, och otaliga har gått före honom.
Job	Job	18	21	34	Hur tom är inte den tröst ni ger mig. Era svar är endast bedrägeri.
Job	Job	18	22	1	Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
Job	Job	18	22	2	Kan en människa vara till nytta för Gud, kan en förståndig vara till gagn för honom?
Job	Job	18	22	3	Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet, eller något att tjäna på att du lever oklanderligt?
Job	Job	18	22	4	Är det för din gudsfruktan som han straffar dig och går till doms med dig?
Job	Job	18	22	5	Är inte din ondska stor, dina missgärningar utan ände?
Job	Job	18	22	6	Du tog ju pant av din broder utan orsak och plundrade de utblottade på deras kläder.
Job	Job	18	22	7	Du gav inget vatten åt den utmattade, den hungrige nekade du bröd.
Job	Job	18	22	8	Den som brukar våld fick besitta landet, och den som är högt aktad fick bo där.
Job	Job	18	22	9	Änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blev krossade.
Job	Job	18	22	10	Därför omges du av snaror och förfäras av plötslig skräck,
Job	Job	18	22	11	eller av mörker så att du inget ser, och av vattenmassor som övertäcker dig.
Job	Job	18	22	12	Bor inte Gud i himlens höjd? Och se på stjärnorna däruppe, hur högt de sitter!
Job	Job	18	22	13	Och du säger: "Vad kan Gud veta? Kan han döma genom detta töcken?
Job	Job	18	22	14	Molnen bildar en slöja så att han inte ser, och på himlavalvet vandrar han."
Job	Job	18	22	15	Vill du hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gick,
Job	Job	18	22	16	män som rycktes bort i förtid, och som en ström flöt deras grundval bort.
Job	Job	18	22	17	De sade till Gud: "Lämna oss! Vad kan den Allsmäktige göra?"
Job	Job	18	22	18	Ändå var det han som fyllde deras hus med välstånd. Men de ogudaktigas rådslag är fjärran ifrån mig.
Job	Job	18	22	19	De rättfärdiga ser det och gläder sig, den oskyldige hånar dem:
Job	Job	18	22	20	"Sannerligen, våra motståndare är utrotade, och deras överflöd har elden uppslukat."
Job	Job	18	22	21	Sök nu förlikning och frid med Gud, så skall lycka komma på din lott.
Job	Job	18	22	22	Tag emot undervisning av hans mun, bevara hans ord i ditt hjärta.
Job	Job	18	22	23	Om du omvänder dig till den Allsmäktige blir du upprättad, om du avlägsnar orättfärdighet från ditt tält,
Job	Job	18	22	24	om du kastar ditt guld i stoftet och Ofirs-guldet bland bäckens stenar,
Job	Job	18	22	25	då blir den Allsmäktige ditt guld, han blir ditt ädlaste silver.
Job	Job	18	22	26	Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige och lyfta upp ditt ansikte till Gud.
Job	Job	18	22	27	När du ber till honom skall han höra dig, och du skall infria dina löften.
Job	Job	18	22	28	Allt vad du beslutar skall gå dig väl, och ljus skall skina på dina vägar.
Job	Job	18	22	29	När de för nedåt skall du säga: "Uppåt!", så skall han frälsa den som slår ner sin blick.
Job	Job	18	22	30	Han skall rädda också den som ej är oskyldig, genom dina händers renhet skall han räddas.
Job	Job	18	23	1	Då tog Job till orda och sade:
Job	Job	18	23	2	Också i dag är min klagan trotsig. Min hand vilar tungt över mitt suckande.
Job	Job	18	23	3	O, om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning!
Job	Job	18	23	4	Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis.
Job	Job	18	23	5	Jag ville veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga till mig.
Job	Job	18	23	6	Skulle han bekämpa mig med sin stora makt? Nej, han skulle höra på mig.
Job	Job	18	23	7	En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
Job	Job	18	23	8	Se, går jag mot öster, är han inte där, går jag mot väster, finner jag honom ej.
Job	Job	18	23	9	Är han verksam i norr, skådar jag honom inte, vänder han sig åt söder, ser jag honom ej.
Job	Job	18	23	10	Han vet vilken väg jag har vandrat, prövar han mig, skall jag komma ur prövningen som guld.
Job	Job	18	23	11	Min fot har hållit fast vid hans spår, jag har följt hans väg utan att vika av.
Job	Job	18	23	12	Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.
Job	Job	18	23	13	Men han är den ende, vem kan stå honom emot? Vad han vill, det gör han.
Job	Job	18	23	14	Han fullbordar vad han har beslutat om mig, och mycket mer av samma slag.
Job	Job	18	23	15	Därför bävar jag för hans ansikte, när jag tänker på det blir jag rädd för honom.
Job	Job	18	23	16	Gud har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige har fått mig att bäva,
Job	Job	18	23	17	ty jag fick inte förgås innan mörkret kom, han dolde inte den svarta natten för mitt ansikte.
Job	Job	18	24	1	Varför har den Allsmäktige inga domstider i förvar? Varför får hans vänner inte se hans dagar?
Job	Job	18	24	2	De flyttar undan gränsstenar, de rövar bort hjordar och för dem i bet.
Job	Job	18	24	3	De för bort de faderlösas åsna, och tar änkans ko i pant.
Job	Job	18	24	4	De tränger bort de fattiga från vägen, de nödställda i landet måste alla gömma sig.
Job	Job	18	24	5	Se, som vildåsnor i öknen går de ut till sin gärning. De söker efter mat, och hedmarken ger dem bröd åt barnen.
Job	Job	18	24	6	De skördar foder på fältet, de plockar det som finns kvar i den ogudaktiges vingård.
Job	Job	18	24	7	Nakna ligger de om natten, utan kläder, de har inget att skyla sig med i kölden.
Job	Job	18	24	8	De dränks av skurar från bergen, i brist på skydd håller de sig tätt intill klippan.
Job	Job	18	24	9	Faderlösa slits från sin moders bröst och pant tas från den fattige.
Job	Job	18	24	10	De måste gå omkring nakna, utan kläder, hungrande bär de på kärvar.
Job	Job	18	24	11	Mellan deras murar pressar de ut olja, törstande trampar de vinpressen.
Job	Job	18	24	12	Från staden hörs de döendes jämmer, svårt sårade ropar på hjälp. Men Gud aktar ej på sådan ondska.
Job	Job	18	24	13	Andra har blivit fiender till ljuset, de känner inte dess vägar, de vistas inte på dess stigar.
Job	Job	18	24	14	Så snart det dagas stiger mördaren upp, han dödar den nödställde och fattige, och om natten blir han tjuvars like.
Job	Job	18	24	15	Äktenskapsbrytarens öga spanar efter skymningen, han tänker: "Inget öga får se mig", och täcker sitt ansikte med en slöja.
Job	Job	18	24	16	Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen, om dagen låser de sig inne. De vill inte veta av ljuset.
Job	Job	18	24	17	Ty svartaste mörker är morgon för dem alla, ja, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.
Job	Job	18	24	18	De är som något lätt på vattenytan. Deras jordstycke är förbannat i landet, ingen styr sin färd till vingårdarna.
Job	Job	18	24	19	Som torka och hetta förtär snövattnet, så förtär dödsriket den som har syndat.
Job	Job	18	24	20	Modersskötet glömmer honom, maskar frossar på honom, ingen bevarar hans minne. Som ett träd bryts orättfärdigheten av.
Job	Job	18	24	21	Han handlar illa mot den ofruktsamma som ej kan föda, änkan behandlar han inte väl.
Job	Job	18	24	22	Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft. När han griper in, kan de inte vara säkra för sitt liv.
Job	Job	18	24	23	Han ger dem trygghet och vila, men hans ögon vakar över deras vägar.
Job	Job	18	24	24	En kort tid är de upphöjda, sedan är de borta, de slås ner och skördas som alla, de vissnar likt axens toppar.
Job	Job	18	24	25	Om det inte är så, vem kan visa att jag ljuger, och göra mina ord om intet?
Job	Job	18	25	1	Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
Job	Job	18	25	2	Herraväldet och fruktan tillhör Gud, fridstiftaren i höjden.
Job	Job	18	25	3	Kan hans skaror räknas? Över vem går ej hans ljus upp?
Job	Job	18	25	4	Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?
Job	Job	18	25	5	Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon.
Job	Job	18	25	6	Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken.
Job	Job	18	26	1	Då tog Job till orda och sade:
Job	Job	18	26	2	Vilken hjälp har du ej gett den maktlöse, hur har du ej stärkt den svages arm!
Job	Job	18	26	3	Vilka råd har du ej gett den ovise, vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
Job	Job	18	26	4	För vem för du din talan och vems ande utgår från dig?
Job	Job	18	26	5	De avlidna skälver, likaså djupets vatten och de som bor där.
Job	Job	18	26	6	Dödsriket ligger naket för honom, avgrunden utan täckelse.
Job	Job	18	26	7	Han spänner ut himlen i norr över det tomma, han hänger upp jorden på intet.
Job	Job	18	26	8	Han samlar upp vatten i sina moln, och skyarna brister inte under bördan.
Job	Job	18	26	9	Han gömmer sin tron för vår åsyn, han höljer den med sina skyar.
Job	Job	18	26	10	En välvd horisont har han satt över vattnen, där ljuset gränsar mot mörkret.
Job	Job	18	26	11	Himlens pelare skälver, de häpnar över hans bestraffningar.
Job	Job	18	26	12	Med sin kraft stillar han havet, genom sitt förstånd krossar han Rahab.
Job	Job	18	26	13	Han andas och himlen blir klar. Hans hand genomborrar den snabba ormen.
Job	Job	18	26	14	Se, detta är endast utkanterna av hans verk, en svag viskning är allt vi hör om honom. Hans dånande kraft, vem kan förstå den?
Job	Job	18	27	1	Job fortsatte sin framställning. Han sade:
Job	Job	18	27	2	Så sant Gud lever, han som har undanhållit mig min rätt, han, den Allsmäktige, som har förbittrat min själ:
Job	Job	18	27	3	Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa,
Job	Job	18	27	4	skall mina läppar ej tala orättfärdighet eller min tunga tala svek.
Job	Job	18	27	5	Aldrig kommer jag att ge er rätt, till min död vidhåller jag min oskuld.
Job	Job	18	27	6	Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.
Job	Job	18	27	7	Må min fiende stå som ogudaktig, min motståndare som orättfärdig.
Job	Job	18	27	8	Ty vad har den gudlöse för hopp när livet skärs av, när Gud tar hans själ?
Job	Job	18	27	9	Kommer Gud att höra hans rop när nöd kommer över honom?
Job	Job	18	27	10	Kan han glädja sig över den Allsmäktige? Kan han alltid åkalla Gud?
Job	Job	18	27	11	Jag vill undervisa er om Guds hand, den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja.
Job	Job	18	27	12	Ni har ju själva alla sett det, varför kommer ni då med tomt prat?
Job	Job	18	27	13	Detta är den ogudaktiges lott hos Gud, den arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Job	Job	18	27	14	Om hans barn blir många, skall de falla för svärd, hans avkomlingar får ej tillräckligt med bröd.
Job	Job	18	27	15	De som undkommer skall dö av pest och deras änkor skall inte begråta dem.
Job	Job	18	27	16	Även om han samlar silver som stoft och lägger kläder på hög som lera,
Job	Job	18	27	17	så är det de rättfärdiga som klär sig i det han har lagt på hög, och silvret får de oskyldiga dela.
Job	Job	18	27	18	Som en mal bygger han sitt hus, likt ett skjul som väktaren gör åt sig.
Job	Job	18	27	19	Rik går han till sängs, men det sker aldrig mer, när han öppnar sina ögon är allt borta.
Job	Job	18	27	20	Fasorna griper honom likt vattenmassor, stormen rycker bort honom om natten.
Job	Job	18	27	21	Östanvinden lyfter honom, och han är borta, den sveper i väg honom från hans plats.
Job	Job	18	27	22	Utan förskoning vräker den sig mot honom, för dess kraft försöker han fly.
Job	Job	18	27	23	Den klappar sina händer mot honom och visslar åt honom från hans plats.
Job	Job	18	28	1	Silvret har sin gruva, guldet en plats där det renas.
Job	Job	18	28	2	Järn hämtas upp ur jorden, stenar smälts till koppar.
Job	Job	18	28	3	Människan sätter gränser för mörkret och utforskar det yttersta djupet, där stenen är natt och svartaste skugga.
Job	Job	18	28	4	De spränger schakt långt från människoboningar, där ingen satt sin fot, de hänger svävande, fjärran från människor.
Job	Job	18	28	5	Jorden, från vilken bröd kommer, förvandlas där nere som av eld.
Job	Job	18	28	6	Bland dess stenar har safiren sin plats, och där finns guldmalm.
Job	Job	18	28	7	Stigen dit är ej känd av örnen, falkens öga har ej upptäckt den.
Job	Job	18	28	8	Stolta vilddjur har inte trampat på den, inget lejon har gått fram på den.
Job	Job	18	28	9	På den hårda stenen lägger man sin hand och gräver ut bergen från grunden.
Job	Job	18	28	10	De hugger ut gångar i klipporna, och ögat får se härliga ting.
Job	Job	18	28	11	De stoppar upp vattenådrornas gråt, de drar fram dolda skatter i ljuset.
Job	Job	18	28	12	Men visheten, var finns hon? Var har förståndet sin boning?
Job	Job	18	28	13	Människan vet ej hennes värde, man finner henne ej i de levandes land.
Job	Job	18	28	14	Djupet säger: "Hon är inte i mig", havet säger: "Hon finns inte hos mig."
Job	Job	18	28	15	Man kan inte köpa henne för guld, inte väga upp silver för att förvärva henne.
Job	Job	18	28	16	Hon kan ej köpas med guld från Ofir eller med dyrbar onyx och safir.
Job	Job	18	28	17	Guld och glas kan inte jämföras med henne, hon kan inte bytas ut mot guldkärl,
Job	Job	18	28	18	koraller och kristall må inte nämnas. Att äga vishet är mer värt än pärlor.
Job	Job	18	28	19	Topas från Kush kan ej jämföras med henne, hon kan ej vägas upp med renaste guld.
Job	Job	18	28	20	Men visheten, var kommer hon ifrån? Var har förståndet sin boning?
Job	Job	18	28	21	Hon är gömd för alla levandes ögon, hon är dold för himlens fåglar.
Job	Job	18	28	22	Avgrunden och döden säger: "Endast hörsägner om henne har nått våra öron."
Job	Job	18	28	23	Gud har insikt om vägen till henne, han vet var hon bor.
Job	Job	18	28	24	Ty han skådar till jordens ändar, han ser allting under himlen.
Job	Job	18	28	25	När han mätte upp vindens vikt och vägde vattnen efter mått,
Job	Job	18	28	26	när han gjorde en lag för regnet och en väg för åskans blixt,
Job	Job	18	28	27	då såg han henne och uppenbarade henne, han lät henne stå fram och utforskade henne.
Job	Job	18	28	28	Och till människorna sade han: "Se, Herrens fruktan är vishet, att fly det onda är förstånd."
Job	Job	18	29	1	Job fortsatte sin utläggning. Han sade:
Job	Job	18	29	2	O, att jag vore som i förgångna månader, som i de dagar då Gud vakade över mig,
Job	Job	18	29	3	då hans lykta sken över mitt huvud och jag i hans ljus gick fram i mörkret,
Job	Job	18	29	4	då jag var i min krafts dagar, då Guds godhet vilade över mitt hus,
Job	Job	18	29	5	då den Allsmäktige ännu var med mig, och mina barn fanns runt omkring mig,
Job	Job	18	29	6	då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan göt ut bäckar av olja för mig.
Job	Job	18	29	7	När jag gick till porten i staden och intog min plats på torget,
Job	Job	18	29	8	då drog sig de unga tillbaka när de såg mig, och de gamla reste sig och blev stående.
Job	Job	18	29	9	Stormännen höll tillbaka sina ord och lade handen på munnen.
Job	Job	18	29	10	Furstarnas röst tystnade, tungan fastnade vid deras gom.
Job	Job	18	29	11	Varje öra som hörde mig prisade mig, varje öga som såg mig lovordade mig.
Job	Job	18	29	12	Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade.
Job	Job	18	29	13	Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Job	Job	18	29	14	I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad.
Job	Job	18	29	15	Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.
Job	Job	18	29	16	Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut.
Job	Job	18	29	17	Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
Job	Job	18	29	18	Jag tänkte då: "I mitt eget bo kommer jag att dö, mina dagar skall bli många som sanden.
Job	Job	18	29	19	Min rot sträcker sig till vatten, och i mina grenar faller nattens dagg.
Job	Job	18	29	20	Min ära förnyas ständigt, och min båge är alltid ny i min hand."
Job	Job	18	29	21	De lyssnade på mig och väntade, de var tysta inför mitt råd.
Job	Job	18	29	22	Efter mig talade ingen, och mina ord vederkvickte dem.
Job	Job	18	29	23	De väntade på mig som på regn, de öppnade sin mun som efter vårregn.
Job	Job	18	29	24	Jag log mot dem när de misströstade, och mitt ansiktes ljus tog de emot.
Job	Job	18	29	25	Jag valde väg åt dem och satt främst, jag tronade som en kung bland sitt manskap, likt en som tröstade de sörjande.
Job	Job	18	30	1	Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag, de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sätta bland mina vallhundar.
Job	Job	18	30	2	Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig, dessa som saknar all livskraft?
Job	Job	18	30	3	De är utmärglade av nöd och hunger, de gnager av det torra landet som redan förut var öde och ödsligt.
Job	Job	18	30	4	De plockar saltörter bland snåren, och ginströtter är deras mat.
Job	Job	18	30	5	De drivs ut från menigheten, man ropar efter dem som efter tjuvar.
Job	Job	18	30	6	De måste bo i otäcka raviner, i jordhålor och bergsskrevor.
Job	Job	18	30	7	De skriker bland snåren, de kryper ihop under nässlor.
Job	Job	18	30	8	De är uslingar och ärelösa, utjagade ur landet.
Job	Job	18	30	9	För dem har jag nu blivit en nidvisa, jag har blivit ett ordspråk bland dem.
Job	Job	18	30	10	De avskyr mig och håller sig borta från mig, de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
Job	Job	18	30	11	Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig, därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
Job	Job	18	30	12	Vid min högra sida reser sig slöddret, de slår undan mina fötter och banar sig väg för att fördärva mig.
Job	Job	18	30	13	De river upp min stig, de arbetar på mitt fördärv, men de får ingen hjälp.
Job	Job	18	30	14	De bryter fram som genom en bred rämna, de vältrar sig fram mellan ruinerna.
Job	Job	18	30	15	Fasor väller över mig, min ära rycks bort som en storm, och lik ett moln har min räddning försvunnit.
Job	Job	18	30	16	Nu utgjuter sig min själ inom mig, och plågans dagar håller mig fast.
Job	Job	18	30	17	Natten borrar i mina ben, den gnagande pinan tar ingen vila.
Job	Job	18	30	18	Med stor kraft griper han min mantel han fattar mig i min livklädnad.
Job	Job	18	30	19	Han har vräkt mig ner i dyn, och jag liknar stoft och aska.
Job	Job	18	30	20	Jag ropar till dig, men du svarar mig inte. Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
Job	Job	18	30	21	Du har blivit grym mot mig, med din starka hand ansätter du mig.
Job	Job	18	30	22	Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort, du slungar mig av och an i stormen.
Job	Job	18	30	23	Jag vet att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande samlas.
Job	Job	18	30	24	Men räcker man ej ut handen när man faller, ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
Job	Job	18	30	25	Grät jag inte över den som hade hårda dagar, led inte min själ med den fattige?
Job	Job	18	30	26	Men när jag sökte det goda, kom det onda, när jag väntade på ljus, kom mörker.
Job	Job	18	30	27	Mitt innersta kokar och får ingen ro, dagar av plåga har mött mig.
Job	Job	18	30	28	Svart går jag omkring, men inte av solen. Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
Job	Job	18	30	29	Jag har blivit en bror till schakalerna, en vän till strutsarna.
Job	Job	18	30	30	Min hud har blivit svart och faller av mig, mina ben brinner av hetta.
Job	Job	18	30	31	Mitt harpospel är bytt i sorgelåt, mitt flöjtspel i högljudd gråt.
Job	Job	18	31	1	Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ung kvinna.
Job	Job	18	31	2	Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden, vilken del av den Allsmäktige där ovan?
Job	Job	18	31	3	Ofärd kommer ju över orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Job	Job	18	31	4	Ser inte han mina vägar och räknar alla mina steg?
Job	Job	18	31	5	Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek?
Job	Job	18	31	6	Låt honom väga mig på en rättvis våg, så skall Gud få se min rättsinnighet.
Job	Job	18	31	7	Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?
Job	Job	18	31	8	Då må en annan äta vad jag har sått, och mina plantor må ryckas upp med roten.
Job	Job	18	31	9	Har mitt hjärta förförts av en kvinna, har jag stått på lur vid min nästas dörr?
Job	Job	18	31	10	Då må min hustru mala korn åt en annan, och främmande män ligga i hennes famn.
Job	Job	18	31	11	Det hade varit en skändlig handling, en straffbar missgärning,
Job	Job	18	31	12	en eld som skulle förtära ända till avgrunden och föröda till roten alla mina grödor.
Job	Job	18	31	13	Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt när de hade någon tvist med mig?
Job	Job	18	31	14	Vad skulle jag då göra när Gud står upp? När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?
Job	Job	18	31	15	Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?
Job	Job	18	31	16	Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?
Job	Job	18	31	17	Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det?
Job	Job	18	31	18	Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor.
Job	Job	18	31	19	Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?
Job	Job	18	31	20	Har inte hans hjärta välsignat mig och fick han ej värma sig i ull från mina lamm?
Job	Job	18	31	21	Har jag lyft min hand mot den faderlöse när jag såg mig ha medhåll i porten?
Job	Job	18	31	22	Då må min axel lossna från min skuldra och min arm brytas från sin led.
Job	Job	18	31	23	Jag måste då frukta bestraffning från Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Job	Job	18	31	24	Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag det rena guldet min förtröstan?
Job	Job	18	31	25	Gladdes jag över att min rikedom blev stor och att min hand förvärvade så mycket?
Job	Job	18	31	26	Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen, hur härlig den skred fram,
Job	Job	18	31	27	att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?
Job	Job	18	31	28	Också det hade varit en straffbar missgärning, ty jag hade då förnekat Gud i höjden.
Job	Job	18	31	29	Har jag glatt mig åt min fiendes olycka, fröjdat mig när något ont drabbade honom?
Job	Job	18	31	30	Nej, jag tillät inte min mun att syndagenom att med en förbannelse begära hans liv.
Job	Job	18	31	31	Mitt husfolk kan vittna: "Var och en fick mätta sig med kött vid hans bord."
Job	Job	18	31	32	Främlingen behövde ej övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen.
Job	Job	18	31	33	Har jag dolt mina överträdelser likt Adam och gömt min missgärning inom mig,
Job	Job	18	31	34	av fruktan för allt folket och av rädsla för fränders förakt, så att jag teg och ej gick utanför min dörr?
Job	Job	18	31	35	O, att jag hade någon som lyssnade på mig! Se, här är min underskrift. Den Allsmäktige må svara mig. Låt mig se min motparts anklagelseskrift!
Job	Job	18	31	36	Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra, jag skulle fästa den på mig som en krona.
Job	Job	18	31	37	Jag skulle berätta för honom om alla mina steg, som en furste skulle jag möta honom.
Job	Job	18	31	38	Har min mark ropat över mig, har dess fåror gråtit med varandra?
Job	Job	18	31	39	Har jag ätit frukten från den utan att betala, eller sugit ut dem som brukade jorden?
Job	Job	18	31	40	Då må törne växa upp i stället för vete, ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Job	Job	18	32	1	De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.
Job	Job	18	32	2	Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud.
Job	Job	18	32	3	Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
Job	Job	18	32	4	Elihu hade dröjt att tala till Job eftersom de andra var äldre än han.
Job	Job	18	32	5	Men då Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd.
Job	Job	18	32	6	Så Elihu, Barakels son, från Bus tog till orda. Han sade: Jag är ung, och ni är gamla. Därför var jag rädd och vågade inte lägga fram min mening för er.
Job	Job	18	32	7	Jag tänkte: "Må åldern tala och de många åren förkunna visdom."
Job	Job	18	32	8	Men det beror på anden i människan, den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd.
Job	Job	18	32	9	Det är inte åldern som ger vishet, inte bara gamla förstår vad som är rätt.
Job	Job	18	32	10	Därför säger jag: Lyssna på mig! Också jag vill lägga fram min mening.
Job	Job	18	32	11	Se, jag väntade på era ord, jag lyssnade efter förståndigt tal från er, när ni sökte finna de rätta orden.
Job	Job	18	32	12	Jag lyssnade uppmärksamt på er, men se, ingen kunde motbevisa Job, ingen kunde ge honom svar på tal.
Job	Job	18	32	13	Svara nu inte: "Vi möttes av vishet. Gud, inte en människa, skall slå ner honom."
Job	Job	18	32	14	Hans ord var inte riktade mot mig, och jag skall inte bemöta honom med era argument.
Job	Job	18	32	15	De är bestörta och svarar ej mer, de har förlorat talförmågan.
Job	Job	18	32	16	Skulle jag vänta då de ingenting kan säga, då de står där utan något svar?
Job	Job	18	32	17	Också jag vill ta till orda, också jag vill säga min mening.
Job	Job	18	32	18	Ty jag är uppfylld av ord, anden inom mig tvingar mig.
Job	Job	18	32	19	Se, mitt inre är som instängt vin, likt en ny vinlägel är det nära att brista.
Job	Job	18	32	20	Därför måste jag tala och få lättnad, jag måste öppna mina läppar och svara.
Job	Job	18	32	21	Jag skall inte vara partisk mot någon och jag vill inte smickra någon människa.
Job	Job	18	32	22	Smicker vill jag ej veta av, annars kunde min skapare strax rycka bort mig.
Job	Job	18	33	1	Men Job, hör nu mina ord, lyssna till allt  vad jag har att säga!
Job	Job	18	33	2	Se, jag öppnar nu mina läppar, min tunga talar i min mun.
Job	Job	18	33	3	Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta, det jag förstår skall jag ärligt säga.
Job	Job	18	33	4	Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv.
Job	Job	18	33	5	Svara mig om du förmår, träd fram inför mig, gör dig beredd.
Job	Job	18	33	6	Se, inför Gud är vi båda lika, också jag är formad av lera.
Job	Job	18	33	7	Se, rädsla för mig behöver ej skrämma dig, och min myndighet skall ej trycka ner dig.
Job	Job	18	33	8	Men du sade inför mina öron, så ljöd de ord jag hörde:
Job	Job	18	33	9	"Jag är ren och utan överträdelse, jag är oskyldig och utan missgärning.
Job	Job	18	33	10	Men se, han vill ansätta mig, han räknar mig som sin fiende.
Job	Job	18	33	11	Han sätter mina fötter i stocken, han vaktar på alla mina vägar."
Job	Job	18	33	12	Du har inte rätt i detta, svarar jag dig, ty Gud är större än en människa.
Job	Job	18	33	13	Hur kan du förebrå honom att han inte ger ett enda ord till svar?
Job	Job	18	33	14	Gud talar både en och två gånger, utan att man bryr sig om det.
Job	Job	18	33	15	I drömmen, i nattens syn, när sömnen fallit tung över människorna och de slumrar i sin bädd,
Job	Job	18	33	16	då öppnar han människornas öron och bekräftar deras tuktan
Job	Job	18	33	17	för att hindra människan från en ogärning och hålla henne borta från högmod.
Job	Job	18	33	18	Han bevarar hennes själ från graven och hennes liv från att falla för svärd.
Job	Job	18	33	19	Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd och med ständiga smärtor i benen.
Job	Job	18	33	20	Hennes sinne vämjes vid mat, hennes själ vid den föda hon älskade.
Job	Job	18	33	21	Hennes kött tärs bort till dess inget finns kvar, hennes ben, som man inte såg, blir blottade.
Job	Job	18	33	22	Hennes själ kommer nära graven, hennes liv nära de döda.
Job	Job	18	33	23	Om det finns en ängel för henne, en medlare, en av tusen, som förkunnar för människan vad som är rätt,
Job	Job	18	33	24	då förbarmar sig Gud över henne och säger: "Fräls henne, så att hon inte far ner i graven, jag har fått lösepenning."
Job	Job	18	33	25	Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon blir åter som i sin ungdoms dagar.
Job	Job	18	33	26	Hon ber till Gud som får behag till henne, och hon får se hans ansikte med jubel. Och Gud ger människan hennes rättfärdighet tillbaka.
Job	Job	18	33	27	Hon skall sjunga inför människorna: "Jag syndade och förvrängde det rätta, men jag fick inte vad jag förtjänade.
Job	Job	18	33	28	Han friköpte min själ så att den inte hamnade i fördärvet, och mitt liv skall se ljuset."
Job	Job	18	33	29	Se, allt detta gör Gud både två och tre gånger med en människa,
Job	Job	18	33	30	för att föra tillbaka hennes själ från graven, så att livets ljus får stråla över henne.
Job	Job	18	33	31	Ge akt, Job, och lyssna på mig! Var stilla, så att jag får tala.
Job	Job	18	33	32	Men har du något att säga, så svara mig, tala, ty jag vill gärna ge dig rätt.
Job	Job	18	33	33	Om inte, lyssna då till mig. Var stilla, jag skall lära dig vishet.
Job	Job	18	34	1	Elihu fortsatte. Han sade:
Job	Job	18	34	2	Hör mina ord, ni som är visa, lyssna till mig, ni som är förståndiga.
Job	Job	18	34	3	Ty örat prövar orden liksom gommen prövar smaken.
Job	Job	18	34	4	Låt oss finna ut vad som är rätt, tillsammans förstå vad som är gott.
Job	Job	18	34	5	Ty Job har sagt: "Jag är rättfärdig, men Gud har berövat mig min rätt.
Job	Job	18	34	6	Trots att jag har rätt står jag som lögnare. Jag är dödsskjuten fastän jag är utan missgärning."
Job	Job	18	34	7	Finns en man lik Job, som dricker hån som vore det vatten,
Job	Job	18	34	8	som slår följe med ogärningsmän och vandrar med ogudaktiga människor?
Job	Job	18	34	9	Ty han säger: "Det gagnar inte en människa att hålla sig väl med Gud."
Job	Job	18	34	10	Lyssna därför på mig, ni förståndiga män! Skulle Gud begå någon orätt, skulle den Allsmäktige göra något orättfärdigt?
Job	Job	18	34	11	Nej, han vedergäller en människa efter hennes gärningar och ger åt var och en efter hennes vandel.
Job	Job	18	34	12	Gud gör sannerligen inget orätt, den Allsmäktige förvränger ej rätten.
Job	Job	18	34	13	Vem satte honom att ta hand om jorden, vem lade hela världen på honom?
Job	Job	18	34	14	Om han bara tänkte på sig själv och tog tillbaka sin ande, sin livsfläkt,
Job	Job	18	34	15	då skulle allt levande förgås och människorna vända åter till stoft.
Job	Job	18	34	16	Har du insikt, så hör detta, lyssna till vad jag säger.
Job	Job	18	34	17	Skall den härska som hatar rättvisa? Eller fördömer du den störste i rättfärdighet,
Job	Job	18	34	18	han som säger till en kung: "Du usling!"och till en furste: "Du ogudaktige!",
Job	Job	18	34	19	han som inte är partisk för furstar, som inte aktar den rike mer än den fattige, ty alla är de hans händers verk?
Job	Job	18	34	20	De dör plötsligt, mitt i natten. Folk bävar och förgås, de mäktiga rycks bort men inte genom människohand.
Job	Job	18	34	21	Ty Guds ögon följer var mans vägar, och han ser alla hans steg.
Job	Job	18	34	22	Det finns inget mörker och ingen djup skugga där ogärningsmän kan gömma sig.
Job	Job	18	34	23	Gud behöver inte ge akt på en människa länge, innan hon kan ställas till doms inför honom.
Job	Job	18	34	24	Han krossar mäktiga män utan rannsakning och insätter andra i deras ställe.
Job	Job	18	34	25	Ja, han känner deras gärningar, han störtar dem om natten och de krossas.
Job	Job	18	34	26	Han straffar dem som förbrytare, öppet, inför människors åsyn,
Job	Job	18	34	27	eftersom de vek av ifrån honom och inte gav akt på alla hans vägar.
Job	Job	18	34	28	Det fick de fattiga att ropa till honom, och han hörde de nödställdas klagan.
Job	Job	18	34	29	När han är tyst, vem kan då fördöma? När han döljer sitt ansikte, vem kan då se honom, det må gälla ett folk eller en enskild människa.
Job	Job	18	34	30	Han låter inga gudlösa regera eller bli snaror för folket.
Job	Job	18	34	31	Har någon sagt till Gud: "Jag tar mitt straff, jag vill inte synda mer.
Job	Job	18	34	32	Lär mig du vad jag inte ser. Har jag gjort orätt vill jag inte göra så mer."
Job	Job	18	34	33	Skall Gud vedergälla efter din önskan, du som har förkastat honom? Du måste välja, inte jag. Säg vad du menar!
Job	Job	18	34	34	Kloka män skall säga, visa män som lyssnar till mig:
Job	Job	18	34	35	"Job talar utan insikt, hans ord är utan visdom."
Job	Job	18	34	36	Job må prövas till det yttersta, ty han försvarar sig som ogärningsmän.
Job	Job	18	34	37	Han lägger uppror till sin synd, han klappar händerna mot oss och hopar sina ord mot Gud.
Job	Job	18	35	1	Elihu fortsatte. Han sade:
Job	Job	18	35	2	Tror du det är rätt att säga: "Min rättfärdighet är större än Guds",
Job	Job	18	35	3	eftersom du säger: "Vad gagnar den mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?"
Job	Job	18	35	4	Jag skall svara dig och dina vänner.
Job	Job	18	35	5	Blicka upp mot himlen och se, lägg märke till skyarna högt över dig.
Job	Job	18	35	6	Om du syndar, vad tillfogar du då honom? Om dina överträdelser är många, vad skadar det honom?
Job	Job	18	35	7	Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand?
Job	Job	18	35	8	Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig, och din rättfärdighet människobarn.
Job	Job	18	35	9	Man klagar över allt förtryck, man ropar om hjälp mot de mäktigas arm.
Job	Job	18	35	10	Men ingen frågar: "Var är Gud, som skapat mig, han som låter lovsånger ljuda i natten,
Job	Job	18	35	11	han som ger oss mer insikt än jordens djur och mer vishet än himlens fåglar?"
Job	Job	18	35	12	Man ropar, men han svarar inte på grund av de ondas högmod.
Job	Job	18	35	13	Sannerligen, Gud hör ej på tomma böner, den Allsmäktige bryr sig ej om dem.
Job	Job	18	35	14	Även när du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom, och du bör vänta på honom.
Job	Job	18	35	15	Men nu, då han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden,
Job	Job	18	35	16	spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal, utan insikt hopar han ord.
Job	Job	18	36	1	Elihu fortsatte. Han sade:
Job	Job	18	36	2	Ha lite tålamod, jag har ännu något att säga till Guds försvar.
Job	Job	18	36	3	Min insikt vill jag hämta från fjärran, och hävda att min skapare är rättfärdig.
Job	Job	18	36	4	Sannerligen, mina ord är inte falska, en man med full insikt har du framför dig.
Job	Job	18	36	5	Se, Gud är väldig och förkastar ingen, han är väldig i sitt förstånds kraft.
Job	Job	18	36	6	Den ogudaktige låter han inte leva, men de nödställda skaffar han rätt.
Job	Job	18	36	7	Han tar ej sina ögon från de rättfärdiga. De får trona i kungars krets, de är för alltid upphöjda.
Job	Job	18	36	8	Om de läggs bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
Job	Job	18	36	9	så vill han visa dem vad de har gjort och vilka överträdelser de i trots har begått.
Job	Job	18	36	10	Han öppnar deras öra för tuktan och manar dem att vända om från synden.
Job	Job	18	36	11	Om de lyssnar och tjänar honom, får de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
Job	Job	18	36	12	Men om de inte lyssnar, skall de drabbas av svärdet och gå under i sitt oförstånd.
Job	Job	18	36	13	De som har gudlösa hjärtan hemfaller åt vrede, de ropar inte på hjälp när han binder dem.
Job	Job	18	36	14	De skall dö i sin ungdom och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel.
Job	Job	18	36	15	Genom lidandet vill han rädda den lidande och genom nöd öppna hans öra.
Job	Job	18	36	16	Han vill också föra dig ut ur nödens gaptill en rymlig plats utan betryck och duka ditt bord med utsökta rätter.
Job	Job	18	36	17	Men du är fylld av ogudaktighetens dom, dom och rättvisa håller dig fast.
Job	Job	18	36	18	Låt inte din vrede uppegga dig till att håna och låt inte en stor lösensumma förleda dig.
Job	Job	18	36	19	Skall ditt rop och alla kraftansträngningar frita dig från nöd?
Job	Job	18	36	20	Längta inte efter den nattdå folken skall ryckas från sin plats.
Job	Job	18	36	21	Tag dig till vara, vänd dig inte till ondska, som du valt i stället för lidande.
Job	Job	18	36	22	Se, Gud är upphöjd i sin kraft. Var finns en lärare som han?
Job	Job	18	36	23	Vem har anvisat honom hans väg, och vem kan säga: "Du har gjort orätt"?
Job	Job	18	36	24	Kom ihåg att upphöja hans gärningar, dem som människorna sjunger om,
Job	Job	18	36	25	som alla människor ser på, som de skådar, om än i fjärran.
Job	Job	18	36	26	Se, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år är fler än någon kan utrannsaka.
Job	Job	18	36	27	Vattnets droppar drar han uppåt, de strilar som regn ner från dimman.
Job	Job	18	36	28	Från skyarna strömmar det och dryper ner över många människor.
Job	Job	18	36	29	Kan någon förstå hur molnen breder ut sig, förstå dundret från hans hydda?
Job	Job	18	36	30	Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig och döljer havets djup.
Job	Job	18	36	31	Ty genom dem dömer han folken, men ger också mat i överflöd.
Job	Job	18	36	32	Han höljer sina händer i blixtarnas ljus och befaller dem att träffa sitt mål.
Job	Job	18	36	33	Hans dunder bär bud om honom, också boskapen vet vad som är på färde.
Job	Job	18	37	1	Vid sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.
Job	Job	18	37	2	Lyssna noga till dundret från hans röst, till dånet som går ut från hans mun.
Job	Job	18	37	3	Han sänder ut det över hela himlen, sina blixtar till jordens ändar.
Job	Job	18	37	4	Efteråt ryter dånet, han dundrar med sin väldiga röst, och på blixtarna spar han ejdå han låter sin röst höras.
Job	Job	18	37	5	Gud dundrar underbart med sin röst, han gör stora och outgrundliga ting.
Job	Job	18	37	6	Snön befaller han: "Fall ner till jorden!", och regnet: "Fall tunga skurar av regn!"
Job	Job	18	37	7	På alla människors händer sätter han ett insegel, så att alla skall lära känna hans gärningar.
Job	Job	18	37	8	Vilddjuren drar då in i sina gömslen, de blir kvar i sina hålor.
Job	Job	18	37	9	Stormen kommer från sin kammare, och med nordanvinden följer köld.
Job	Job	18	37	10	Gud sänder frost med sin andedräkt, och de vida vattnen fryser till.
Job	Job	18	37	11	Han lastar skyarna med väta och sprider sina åskmoln vida omkring.
Job	Job	18	37	12	De driver i alla riktningar efter hans rådslut och utför allt vad han befaller dem på jordens yta.
Job	Job	18	37	13	Han låter dem komma för att straffaeller för att gagna hans landeller för att visa hans godhet.
Job	Job	18	37	14	Lyssna till detta, du Job, stanna och ge akt på Guds under!
Job	Job	18	37	15	Förstår du hur Gud styr dem och hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram?
Job	Job	18	37	16	Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underverk,
Job	Job	18	37	17	hur dina kläder blir hetanär marken blir stilla under sunnanvinden?
Job	Job	18	37	18	Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv, fast som en spegel av gjuten metall?
Job	Job	18	37	19	Lär oss vad vi skall säga till honom, för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något.
Job	Job	18	37	20	Skall det kungöras för honom att jag vill tala? Ingen begär väl att bli uppslukad?
Job	Job	18	37	21	Men inte kan någon nu se på ljuset, strålande som det är i skyarna, sedan vinden har gått fram och renat dem.
Job	Job	18	37	22	Från norr kommer en glans av guld, ett fruktansvärt majestät omger Gud.
Job	Job	18	37	23	Den Allsmäktige kan vi ej finna, han är upphöjd i kraft och dom. Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
Job	Job	18	37	24	Därför fruktar människorna honom. Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.
Job	Job	18	38	1	Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
Job	Job	18	38	2	Vem är denne som fördunklar mitt rådmed ord utan förstånd?
Job	Job	18	38	3	Spänn bältet om livet som en man, jag vill fråga dig, och du skall svara mig.
Job	Job	18	38	4	Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd.
Job	Job	18	38	5	Vem har bestämt hennes mått - du vet! Och vem spände mätsnöret över den?
Job	Job	18	38	6	Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten,
Job	Job	18	38	7	medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje?
Job	Job	18	38	8	Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet,
Job	Job	18	38	9	när gav jag moln åt det att klä sig i och lät tjockt mörker bli dess linda,
Job	Job	18	38	10	när bestämde jag dess gräns och satte bom och dörrar för det,
Job	Job	18	38	11	och sade: "Hit får du komma, men inte längre, här skall dina stolta böljor lägga sig"?
Job	Job	18	38	12	Har du, sedan dina dagar började, befallt dagen att gry och anvisat morgonrodnaden en plats
Job	Job	18	38	13	där den kunde fatta jorden i dess hörn, så att de ogudaktiga skakades bort från den?
Job	Job	18	38	14	Då ändrar jorden form som leran under sigillet, och allt träder fram som i ny dräkt.
Job	Job	18	38	15	Då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyfts bryts av.
Job	Job	18	38	16	Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten?
Job	Job	18	38	17	Har dödens portar uppenbarats för dig, har du sett dödsskuggans portar?
Job	Job	18	38	18	Har du kunnat se ut över jordens vidder? Låt mig veta, om du har insikt i allt detta.
Job	Job	18	38	19	Var går vägen dit där ljuset bor, och mörkret, var har det sin boning,
Job	Job	18	38	20	så att du kan föra det till dess gräns och finna stigarna till dess hus?
Job	Job	18	38	21	Ja, du vet, du var ju född då, och dina dagars tal är stort!
Job	Job	18	38	22	Har du varit vid snöns förrådshus, har du sett haglets förrådshus,
Job	Job	18	38	23	dessa som jag sparar till nödens tid, till krigens och drabbningens dag?
Job	Job	18	38	24	Var går vägen dit där ljuset delar sig, där östanvinden breder ut sig över jorden?
Job	Job	18	38	25	Vem har öppnat en ränna åt regnflödet och banat väg för åskans blixt,
Job	Job	18	38	26	för att sända regn över folktomma trakter, över öknar där ingen människa finns,
Job	Job	18	38	27	för att mätta ödsliga ödemarker och ge växtkraft åt gräsets brodd?
Job	Job	18	38	28	Har regnet någon fader, och vem födde daggens droppar?
Job	Job	18	38	29	Från vilket sköte kom isen ut, och vem födde himlens rimfrost?
Job	Job	18	38	30	Vattnet blir hårt som sten, djupets yta fryser till is.
Job	Job	18	38	31	Kan du binda ihop Sjustjärnornas knippe eller lossa Orions band?
Job	Job	18	38	32	Kan du på rätt tid föra fram himlens tecken och leda Björninnan och hennes ungar?
Job	Job	18	38	33	Förstår du himlens lagar, ordnar du dess välde över jorden?
Job	Job	18	38	34	Kan du höja din röst till molnen och få vattenflöden att övertäcka dig?
Job	Job	18	38	35	Kan du befalla blixtarna, så att de går ut och säger till dig: "Här är vi"?
Job	Job	18	38	36	Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Job	Job	18	38	37	Vem har vishet att räkna skyarna? Och vem häller ut himlens vattenläglar
Job	Job	18	38	38	när myllan är hård och fast och jordkokorna klibbat samman?
Job	Job	18	39	1	Kan du jaga byteåt lejoninnan? Stillar du de unga lejonens hunger
Job	Job	18	39	2	när de kryper ihop i sina hålor eller ligger på lur i snåret?
Job	Job	18	39	3	Vem skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud och flaxar omkring utan föda?
Job	Job	18	39	4	Vet du tiden när stengetterna skall föda, vakar du över när hindarna skall kalva?
Job	Job	18	39	5	Räknar du månaderna de går dräktiga, vet du tiden när de skall föda,
Job	Job	18	39	6	när de böjer sig ner och föder fram sina foster och gör sig fria från födslosmärtan?
Job	Job	18	39	7	Deras ungar växer sig starka ute på marken, de springer sin väg och vänder ej tillbaka.
Job	Job	18	39	8	Vem släppte vildåsnan fri, vem lossade hennes band?
Job	Job	18	39	9	Jag gav henne stäppen till hem, saltöknen blev hennes boning.
Job	Job	18	39	10	Hon föraktar bullret i staden och hör ingen pådrivares rop.
Job	Job	18	39	11	Hon söker efter bete på bergen och letar efter allt som är grönt.
Job	Job	18	39	12	Har vildoxen lust att tjäna dig och stanna över natten vid din krubba?
Job	Job	18	39	13	Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm och harva markerna jämna efter dig?
Job	Job	18	39	14	Kan du lita på hans stora styrka, och vill du anförtro ditt arbete åt honom?
Job	Job	18	39	15	Litar du på att han för hem din säd och samlar den i din loge?
Job	Job	18	39	16	Strutshonans vingar flaxar med fröjd, men visar hennes vingar och fjädrar modersömhet?
Job	Job	18	39	17	Hon lämnar sina ägg på marken och låter dem värmas på sanden.
Job	Job	18	39	18	Hon tänker ej på att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa på dem.
Job	Job	18	39	19	Hon är hård mot sin avkomma, som om den inte vore hennes. Hon bekymras ej av att hennes ungar kan dö.
Job	Job	18	39	20	Ty Gud lät henne ej få vishet, han har inte gett henne förstånd.
Job	Job	18	39	21	Men när hon piskar sig upp till språng, då ler hon åt både häst och man.
Job	Job	18	39	22	Ger du hästen hans styrka, och kläder du hans nacke med man?
Job	Job	18	39	23	Kan du få honom att hoppa som gräshoppan? Hans stolta frustning är skrämmande.
Job	Job	18	39	24	Han skrapar marken och gläds över sin styrka, han rusar fram mot väpnade skaror.
Job	Job	18	39	25	Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla, han ryggar inte tillbaka för svärd.
Job	Job	18	39	26	Omkring honom rasslar det av koger, det blänker av spjut och lansar.
Job	Job	18	39	27	Han skakar och är upphetsad när han vinner terräng, han kan inte stå stilla när basunen har ljudit.
Job	Job	18	39	28	För varje basunstöt frustar han till, redan på avstånd vädrar han strid, kommandorop och härskrin.
Job	Job	18	39	29	Är det genom din visdom som höken stiger och breder ut sina vingar mot söder?
Job	Job	18	39	30	Är det på din befallning som örnen stiger högt och bygger sitt näste på höjden?
Job	Job	18	39	31	På klipphyllan bor han och håller till, på klippans topp och bergsfästena.
Job	Job	18	39	32	Därifrån spanar han efter byte, långt i fjärran spejar hans ögon.
Job	Job	18	39	33	Hans ungar frossar på blod, och där de slagna ligger, där finner man honom.
Job	Job	18	39	34	Och Herren svarade Job. Han sade:
Job	Job	18	39	35	Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.
Job	Job	18	39	36	Job svarade Herren och sade:
Job	Job	18	39	37	Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.
Job	Job	18	39	38	En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.
Job	Job	18	40	1	Då talade Herren till Job ur stormvinden. Han sade:
Job	Job	18	40	2	Spänn bältet om livet som en man. Jag vill fråga dig, och du skall svara mig.
Job	Job	18	40	3	Vill du göra min rätt om intet, vill du döma mig skyldig för att själv stå rättfärdig?
Job	Job	18	40	4	Har du en sådan arm som Gud, och kan du dundra med din röst som han?
Job	Job	18	40	5	Pryd dig då med storhet och härlighet, kläd dig i ära och majestät.
Job	Job	18	40	6	Sprid ut din vredes förbittring, ödmjuka de högmodiga med en blick.
Job	Job	18	40	7	Underkuva alla högmodiga med en blick, slå ner de ogudaktiga på stället.
Job	Job	18	40	8	Göm dem alla i stoftet, fjättra deras ansikten i mörkret.
Job	Job	18	40	9	Då vill också jag prisa dig för den frälsning som din högra hand givit dig.
Job	Job	18	40	10	Se Behemot, som jag skapat liksom dig. Han lever av gräs som en oxe.
Job	Job	18	40	11	Se kraften i hans länder och styrkan i hans buks muskler.
Job	Job	18	40	12	Han bär sin svans så styv som en ceder, senorna i hans lår är väl sammanvävda.
Job	Job	18	40	13	Hans benpipor är som rör av koppar, benen liknar järnstänger.
Job	Job	18	40	14	Han är förstlingen av Guds verk, men hans skapare kan dra sitt svärd mot honom.
Job	Job	18	40	15	Bergen bär fram mat åt honom, och alla de vilda djuren har där sin lek.
Job	Job	18	40	16	Han lägger sig ner under lotusträd, i skydd av rör och vass.
Job	Job	18	40	17	Lotusträd ger honom skugga, pilträdets grenar i floden omger honom.
Job	Job	18	40	18	Om än floden är våldsam ängslas han ej, om än Jordan forsar mot hans gap är han trygg.
Job	Job	18	40	19	Kan någon gripa tag i hans ögon eller borra snaror genom hans nos?
Job	Job	18	40	20	Kan du dra upp Leviatan med krokeller få makt över hans tunga med rep?
Job	Job	18	40	21	Kan du föra in ett sävstrå i hans näsa eller borra en hake genom hans käke?
Job	Job	18	40	22	Kommer han att vädja mycket till dig om nådeller tala mjuka ord till dig?
Job	Job	18	40	23	Kommer han att sluta fördrag med dig, så att du kan ta honom till slav för alltid?
Job	Job	18	40	24	Kan du leka med honom som med en fågel eller hålla honom i band åt dina tjänarinnor?
Job	Job	18	40	25	Brukar fiskar lag köpslå om honom och dela honom mellan köpmän?
Job	Job	18	40	26	Kan du fylla hans hud med harpuner och hans huvud med kastspjut?
Job	Job	18	40	27	Bär hand på honom, och du skall komma ihåg den striden och aldrig mer göra om det!
Job	Job	18	40	28	Se, den som hoppas på seger blir besviken, redan vid åsynen av honom är han slagen.
Job	Job	18	41	1	Ingen är så dumdristig att han retar denne. Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?
Job	Job	18	41	2	Vem har givit mig något som jag måste betala igen? Mitt är allt som finns under himlen.
Job	Job	18	41	3	Jag vill inte tiga om hans lemmar, om hans styrka och sköna gestalt.
Job	Job	18	41	4	Vem kan rycka av honom hans beklädnad? Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?
Job	Job	18	41	5	Vem kan öppna hans ansiktes dörr? Omkring hans tänder bor skräck.
Job	Job	18	41	6	Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogade med hård försegling,
Job	Job	18	41	7	den ena tätt intill den andra, ingen vindfläkt tränger in mellan dem,
Job	Job	18	41	8	de är sammanfogade med varandra, de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.
Job	Job	18	41	9	När han fnyser strålar det av ljus, hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.
Job	Job	18	41	10	Hans gap sprutar ut flammor, eldgnistor bryter fram.
Job	Job	18	41	11	Hans näsborrar bolmar ut röksom från en kokande gryta på elden.
Job	Job	18	41	12	Hans andedräkt får kol att brinna, ur hans gap flammar det av eld.
Job	Job	18	41	13	På hans nacke bor styrkan, och skräck dansar framför honom.
Job	Job	18	41	14	Hudvecken på hans buk är fasta, de sitter hårt och orubbligt.
Job	Job	18	41	15	Hans hjärta är hårt som sten, lik den understa kvarnstenen.
Job	Job	18	41	16	När han reser sig bävar hjältar, i ångest förlorar de fattningen.
Job	Job	18	41	17	Ett angripande svärd kan inte hålla stånd, inte heller spjut, pil eller lans.
Job	Job	18	41	18	Han aktar järn som strå, koppar som murket trä.
Job	Job	18	41	19	Han flyr ej för bågskott, för honom är slungstenar som agnar.
Job	Job	18	41	20	Stridsklubbor aktar han som strå, han skrattar åt rasslet av lansar.
Job	Job	18	41	21	Hans buk är som skarpa lerskivor, i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.
Job	Job	18	41	22	Han gör djupet kokande som en gryta, han får havet att skumma som när man blandar salvor.
Job	Job	18	41	23	I hans kölvatten strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Job	Job	18	41	24	På jorden finns inte hans like, han skapades utan fruktan.
Job	Job	18	41	25	Han ser på allt som är upphöjt, han är kung över allt som är stolt.
Job	Job	18	42	1	Job svarade Herren och sade:
Job	Job	18	42	2	Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.
Job	Job	18	42	3	Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.
Job	Job	18	42	4	Lyssna nu, så vill jag tala. Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.
Job	Job	18	42	5	Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.
Job	Job	18	42	6	Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.
Job	Job	18	42	7	Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: "Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.
Job	Job	18	42	8	Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort."
Job	Job	18	42	9	Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde Job.
Job	Job	18	42	10	Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft.
Job	Job	18	42	11	Alla hans bröder och systrar och alla han förut hade känt kom till honom, och de höll måltid med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom för allt det onda som Herren hade låtit komma över honom. Och var och en gav honom ett stycke silver och en guldring.
Job	Job	18	42	12	Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsninnor.
Job	Job	18	42	13	Han fick också sju söner och tre döttrar.
Job	Job	18	42	14	Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.
Job	Job	18	42	15	I hela landet fanns inte så vackra kvinnor som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arvedel bland deras bröder.
Job	Job	18	42	16	Därefter levde Job etthundrafyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.
Job	Job	18	42	17	Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Psaltaren	Ps	19	1	1	Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare
Psaltaren	Ps	19	1	2	utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt.
Psaltaren	Ps	19	1	3	Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.
Psaltaren	Ps	19	1	4	Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som vinden för bort.
Psaltaren	Ps	19	1	5	Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling.
Psaltaren	Ps	19	1	6	Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.
Psaltaren	Ps	19	2	1	Varför rasar hednafolken, varför tänker folken fåfängliga tankar?
Psaltaren	Ps	19	2	2	Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot Herren och hans Smorde:
Psaltaren	Ps	19	2	3	"Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen."
Psaltaren	Ps	19	2	4	Han som bor i himlen ler, Herren gör narr av dem.
Psaltaren	Ps	19	2	5	Han talar till dem i vrede, i glödande harm förskräcker han dem:
Psaltaren	Ps	19	2	6	"Det är jag som har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."
Psaltaren	Ps	19	2	7	Jag vill kungöra Herrens beslut. Han sade till mig: "Du är min Son, jag har i dag fött dig.
Psaltaren	Ps	19	2	8	Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom.
Psaltaren	Ps	19	2	9	Du skall krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkrukor."
Psaltaren	Ps	19	2	10	Handla nu vist, ni kungar, låt varna er, ni domare på jorden!
Psaltaren	Ps	19	2	11	Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan!
Psaltaren	Ps	19	2	12	Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred och ni går under på er väg, ty snart kan hans vrede upptändas. Saliga är alla som flyr till honom.
Psaltaren	Ps	19	3	1	En psalm av David när han flydde för sin son Absalom.
Psaltaren	Ps	19	3	2	Herre, hur många är inte mina fiender! Många reser sig mot mig.
Psaltaren	Ps	19	3	3	Många säger om mig: "Det finns ingen frälsning för honom hos Gud." Sela.
Psaltaren	Ps	19	3	4	Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter upp mitt huvud.
Psaltaren	Ps	19	3	5	Jag ropar högt till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
Psaltaren	Ps	19	3	6	Jag lade mig och somnade, jag vaknade igen, ty Herren håller mig uppe.
Psaltaren	Ps	19	3	7	Jag fruktar ej för skaror av många tusen, som ansätter mig från alla sidor.
Psaltaren	Ps	19	3	8	Stå upp, Herre, fräls mig, min Gud! Du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.
Psaltaren	Ps	19	3	9	Hos Herren finns frälsningen. Låt din välsignelse komma över ditt folk! Sela.
Psaltaren	Ps	19	4	1	För sångmästaren, till stränginstrument. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	4	2	Svara mig när jag ropar, du min rättfärdighets Gud. När jag är trängd, ger du mig utrymme. Var mig nådig och hör min bön.
Psaltaren	Ps	19	4	3	Ni barn till höga herrar, hur länge skall ni kränka min heder? Hur länge skall ni älska tomhet och fara efter lögn? Sela.
Psaltaren	Ps	19	4	4	Ni skall veta hur förunderligt Herren tar sig an den fromme. Herren hör när jag ropar till honom.
Psaltaren	Ps	19	4	5	Grips ni av vrede, så synda inte! Tänk efter i era hjärtan under nattens vila och var stilla. Sela.
Psaltaren	Ps	19	4	6	Bär fram rätta offer och förtrösta på Herren.
Psaltaren	Ps	19	4	7	Många säger: "Vem kan låta oss se det goda?"Herre, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
Psaltaren	Ps	19	4	8	Du har skänkt mitt hjärta glädje, mer än då man får säd och vin i mängd.
Psaltaren	Ps	19	4	9	I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, Herre, du låter mig bo i trygghet.
Psaltaren	Ps	19	5	1	För sångmästaren, till nehilót, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	5	2	Lyssna till mina ord, Herre! Ge akt på mina suckar!
Psaltaren	Ps	19	5	3	Hör mig när jag ropar om hjälp, du min konung och min Gud, ty till dig ber jag.
Psaltaren	Ps	19	5	4	Herre, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt.
Psaltaren	Ps	19	5	5	Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig.
Psaltaren	Ps	19	5	6	De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla ogärningsmän.
Psaltaren	Ps	19	5	7	Du förgör dem som talar lögn, Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
Psaltaren	Ps	19	5	8	Men jag får gå in i ditt husgenom din stora nåd. Jag får tillbe i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.
Psaltaren	Ps	19	5	9	Herre, led mig genom din rättfärdighet för mina förföljares skull. Gör din väg jämn för mig.
Psaltaren	Ps	19	5	10	Ty vad deras mun talar kan ingen lita på, deras inre är fördärv, en öppen grav är deras strupe och sin tunga gör de hal.
Psaltaren	Ps	19	5	11	Förklara dem skyldiga, Gud, låt deras planer bli deras fall. Driv bort dem för deras många synders skull, ty de är upproriska mot dig.
Psaltaren	Ps	19	5	12	Men låt alla som flyr till dig få glädja sig. I evighet skall de jubla, ty du beskyddar dem. I dig skall de fröjdas som älskar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	5	13	Ty du, Herre, välsignar den rättfärdige, du omger honom med nåd som med en sköld.
Psaltaren	Ps	19	6	1	För sångmästaren, till stränginstrument enligt sheminit. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	6	2	Herre, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din förtörnelse.
Psaltaren	Ps	19	6	3	Var mig nådig, Herre, ty jag är kraftlös, hela mig, Herre, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
Psaltaren	Ps	19	6	4	Min själ är mycket förskräckt. Herre, hur länge?
Psaltaren	Ps	19	6	5	Vänd tillbaka, Herre, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
Psaltaren	Ps	19	6	6	Ty i döden tänker ingen på dig, vem tackar dig i dödsriket?
Psaltaren	Ps	19	6	7	Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar.
Psaltaren	Ps	19	6	8	Av sorg är mina ögon förmörkade, de har åldrats för alla mina fienders skull.
Psaltaren	Ps	19	6	9	Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän, ty Herren har hört min högljudda gråt.
Psaltaren	Ps	19	6	10	Herren har hört mitt rop om nåd, Herren har tagit emot min bön.
Psaltaren	Ps	19	6	11	Alla mina fiender kommer på skam och blir mycket förskräckta, plötsligt viker de tillbaka med skam.
Psaltaren	Ps	19	7	1	En klagopsalm av David, som han sjöng till Herren på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.
Psaltaren	Ps	19	7	2	Herre, min Gud, till dig flyr jag. Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig,
Psaltaren	Ps	19	7	3	så att de inte som lejon sliter sönder min själ, rycker mig bort utan räddning.
Psaltaren	Ps	19	7	4	Herre, min Gud, om jag har gjort detta, om orätt finns i mina händer,
Psaltaren	Ps	19	7	5	om jag har lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak,
Psaltaren	Ps	19	7	6	låt då fienden förfölja min själ och hinna upp mig, trampa mitt liv till jorden och lägga min ära i stoftet. Sela.
Psaltaren	Ps	19	7	7	Res dig, Herre, i din vrede, stå upp mot mina ovänners raseri! Vakna upp till min hjälp, du som har kallat till dom.
Psaltaren	Ps	19	7	8	Låt skaran av folk samlas omkring dig, regera över dem från höjden.
Psaltaren	Ps	19	7	9	Herren håller dom över folken. Döm mig, Herre, efter min rättfärdighet, efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
Psaltaren	Ps	19	7	10	Gör slut på de ogudaktigas ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.
Psaltaren	Ps	19	7	11	Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga.
Psaltaren	Ps	19	7	12	Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.
Psaltaren	Ps	19	7	13	Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo.
Psaltaren	Ps	19	7	14	Han gör i ordning sina dödande vapen, sina pilar gör han brinnande.
Psaltaren	Ps	19	7	15	Se, han avlar ondska, han går havande med olycka, han föder lögn.
Psaltaren	Ps	19	7	16	Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav han gräver.
Psaltaren	Ps	19	7	17	Den olycka han tänkt ut vänder tillbaka över hans huvud, på hans egen hjässa kommer hans ondska.
Psaltaren	Ps	19	7	18	Jag vill tacka Herren för hans rättfärdighet och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
Psaltaren	Ps	19	8	1	För sångmästaren, enligt gittit. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	8	2	Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen.
Psaltaren	Ps	19	8	3	Av barns och spädbarns mun har du upprättat en makt för dina ovänners skull till att förgöra fiende och hämnare.
Psaltaren	Ps	19	8	4	När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat,
Psaltaren	Ps	19	8	5	vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?
Psaltaren	Ps	19	8	6	En liten tid lät du honom vara ringare än Gud, med ära och härlighet krönte du honom.
Psaltaren	Ps	19	8	7	Du satte honom till Herre över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter:
Psaltaren	Ps	19	8	8	får och oxar, liksom vildmarkens djur,
Psaltaren	Ps	19	8	9	himlens fåglar och havets fiskar, allt som rör sig i haven.
Psaltaren	Ps	19	8	10	Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!
Psaltaren	Ps	19	9	1	För sångmästaren, till mutlabbén. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	9	2	Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.
Psaltaren	Ps	19	9	3	Jag vill vara glad och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
Psaltaren	Ps	19	9	4	Ty mina fiender viker tillbaka, de faller och går under inför ditt ansikte.
Psaltaren	Ps	19	9	5	Du har hävdat min rätt och fört min talan, du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
Psaltaren	Ps	19	9	6	Du har straffat hednafolk och förgjort ogudaktiga, deras namn har du utplånat för evigt.
Psaltaren	Ps	19	9	7	Fienderna är borta, utrotade för alltid. Deras städer har du omstörtat, minnet av dem har du utplånat.
Psaltaren	Ps	19	9	8	Herren regerar i evighet, sin tron har han gjort till ett domarsäte.
Psaltaren	Ps	19	9	9	Han skall döma världen med rättfärdighet, skipa rätt bland folken med rättvisa.
Psaltaren	Ps	19	9	10	Herren är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
Psaltaren	Ps	19	9	11	De som känner ditt namn förtröstar på dig, ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
Psaltaren	Ps	19	9	12	Lovsjung Herren som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken.
Psaltaren	Ps	19	9	13	Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem, han glömmer ej de betrycktas klagorop.
Psaltaren	Ps	19	9	14	Var mig nådig, Herre. Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig upp från dödens portar,
Psaltaren	Ps	19	9	15	för att jag skall förkunna allt ditt lov och i dottern Sions portar jubla över din frälsning.
Psaltaren	Ps	19	9	16	Hednafolk har sjunkit ner i den grav de grävde, i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad.
Psaltaren	Ps	19	9	17	Herren har gjort sig känd, han har hållit dom. Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar. Higgajón. Sela.
Psaltaren	Ps	19	9	18	De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket, alla hednafolk som glömmer Gud.
Psaltaren	Ps	19	9	19	Men den fattige skall inte bli glömd för alltid, de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
Psaltaren	Ps	19	9	20	Stå upp, Herre, låt inte människor få makten, låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
Psaltaren	Ps	19	9	21	Låt fruktan komma över dem, Herre, låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.
Psaltaren	Ps	19	10	1	Varför, Herre, står du så långt borta och gömmer dig i nödens tider?
Psaltaren	Ps	19	10	2	Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida. Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.
Psaltaren	Ps	19	10	3	Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär, den girige välsignar han och föraktar Herren.
Psaltaren	Ps	19	10	4	I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud, i alla hans tankar finns ej plats för Gud.
Psaltaren	Ps	19	10	5	Framgångsrika är alltid hans vägar, dina domar går högt över hans blickar, han fnyser åt alla sina ovänner.
Psaltaren	Ps	19	10	6	Han säger i sitt hjärta: "Jag skall inte vackla, aldrig skall någon olycka drabba mig."
Psaltaren	Ps	19	10	7	Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck, under hans tunga finns olycka och elände.
Psaltaren	Ps	19	10	8	Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna, i hemlighet vill han döda den oskyldige, hans ögon spanar efter den olycklige.
Psaltaren	Ps	19	10	9	Han ligger i bakhåll på hemlig plats, som ett lejon i sitt snår. Han ligger i bakhåll för att gripa den svage, han griper honom och drar in honom i sitt nät.
Psaltaren	Ps	19	10	10	Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor.
Psaltaren	Ps	19	10	11	Han säger i sitt hjärta: "Gud kommer inte ihåg det, han har gömt sitt ansikte, han ser det aldrig."
Psaltaren	Ps	19	10	12	Stå upp, Herre! Lyft din hand, o Gud, glöm inte de svaga.
Psaltaren	Ps	19	10	13	Varför föraktar den ogudaktige Gud och säger i sitt hjärta att du inte frågar efter det?
Psaltaren	Ps	19	10	14	Du ser det, du ger akt på olycka och jämmer för att ta det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak, du är den faderlöses hjälpare.
Psaltaren	Ps	19	10	15	Bryt den gudlöses arm och gå till rätta med de ondas ogudaktighet, så att du inte finner den mer.
Psaltaren	Ps	19	10	16	Herren är konung alltid och för evigt, hednafolken utrotas ur hans land.
Psaltaren	Ps	19	10	17	Du, Herre, hör de förtrycktas längtan, du ger deras hjärtan mod, du vänder ditt öra till dem
Psaltaren	Ps	19	10	18	för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord skall inte längre vålla skräck.
Psaltaren	Ps	19	11	1	För sångmästaren, av David. Till Herren har jag tagit min tillflykt. Hur kan ni då säga till mig: "Fly som en fågel till ditt berg.
Psaltaren	Ps	19	11	2	Se, de ogudaktiga spänner bågen, de har lagt sin pil på strängen för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
Psaltaren	Ps	19	11	3	När grundvalarna rivs upp, vad kan då den rättfärdige uträtta?"
Psaltaren	Ps	19	11	4	Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människors barn.
Psaltaren	Ps	19	11	5	Herren prövar den rättfärdige, men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.
Psaltaren	Ps	19	11	6	Han skall låta glödande kol och svavel regna över de ogudaktiga, en glödhet vind är den kalk de får att dricka.
Psaltaren	Ps	19	11	7	Ty Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De rättrådiga skall se hans ansikte.
Psaltaren	Ps	19	12	1	För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	12	2	Fräls, Herre, ty de fromma är borta, de trofasta har försvunnit från människors barn.
Psaltaren	Ps	19	12	3	De talar lögn, den ene med den andre, med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
Psaltaren	Ps	19	12	4	Herre, utrota alla hala läppar, den tunga som talar stora ord.
Psaltaren	Ps	19	12	5	De säger: "Genom vår tunga är vi starka, våra läppar hjälper oss, vem är herre över oss?"
Psaltaren	Ps	19	12	6	"Eftersom de svaga utsätts för våld och de fattiga klagar, vill jag nu gripa in", säger Herren,"jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter."
Psaltaren	Ps	19	12	7	Herrens tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
Psaltaren	Ps	19	12	8	Du, Herre, skall bevara dem, du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
Psaltaren	Ps	19	12	9	Runt omkring drar ogudaktiga fram, när uselhet prisas av människors barn.
Psaltaren	Ps	19	13	1	För sångmästaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	13	2	Hur länge, Herre, skall du alldeles glömma mig? Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
Psaltaren	Ps	19	13	3	Hur länge skall jag oroas i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Hur länge skall min fiende triumfera över mig?
Psaltaren	Ps	19	13	4	Se till mig och svara mig, Herre, min Gud! Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden.
Psaltaren	Ps	19	13	5	Låt inte min fiende säga: "Jag blev honom för stark" och mina ovänner glädja sig när jag vacklar.
Psaltaren	Ps	19	13	6	Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han är god mot mig.
Psaltaren	Ps	19	14	1	För sångmästaren, av David. Dårarna säger i sitt hjärta: "Det finns ingen Gud." Onda och avskyvärda är deras gärningar, det finns ingen som gör det goda.
Psaltaren	Ps	19	14	2	Herren blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud.
Psaltaren	Ps	19	14	3	Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
Psaltaren	Ps	19	14	4	Förstår de ingenting, alla dessa ogärningsmän, de som äter mitt folk som om de åt bröd och som inte åkallar Herren.
Psaltaren	Ps	19	14	5	Där grips de av förfäran, ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
Psaltaren	Ps	19	14	6	Den betrycktes råd hånar ni, ty Herren är hans tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	14	7	O, att det från Sion kom frälsning för Israel! När Herren gör slut på sitt folks fångenskap, då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
Psaltaren	Ps	19	15	1	En psalm av David. Herre, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg?
Psaltaren	Ps	19	15	2	Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat,
Psaltaren	Ps	19	15	3	den som inte baktalar med sin tunga, inte handlar illa mot sin nästa och inte vanärar sin granne,
Psaltaren	Ps	19	15	4	den som föraktar den förkastlige men ärar dem som fruktar Herren, den som inte bryter sin ed om än det blir till egen skada,
Psaltaren	Ps	19	15	5	den som inte driver ocker med sina pengar och inte tar mutor för att fälla den oskyldige. Den som handlar så skall aldrig vackla.
Psaltaren	Ps	19	16	1	En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag flyr till dig.
Psaltaren	Ps	19	16	2	Jag säger till Herren: "Du är min Herre, för mig finns inget gott utom dig.
Psaltaren	Ps	19	16	3	De heliga som finns i landet, de härliga, hos dem har jag all min glädje."
Psaltaren	Ps	19	16	4	De som jagar efter andra gudar får många bedrövelser. Jag vill inte offra deras drickoffer av blod eller ta deras namn på mina läppar.
Psaltaren	Ps	19	16	5	Herren är min del och min bägare, du är den som uppehåller min arvedel.
Psaltaren	Ps	19	16	6	En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett underbart arv har jag fått.
Psaltaren	Ps	19	16	7	Jag vill välsigna Herren, som ger mig råd, även om natten manar mig mitt innersta.
Psaltaren	Ps	19	16	8	Jag har alltid haft Herren för ögonen, han är på min högra sida, jag skall inte vackla.
Psaltaren	Ps	19	16	9	Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min ära, också min kropp får bo i trygghet.
Psaltaren	Ps	19	16	10	Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen.
Psaltaren	Ps	19	16	11	Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.
Psaltaren	Ps	19	17	1	En bön av David. Hör, Herre, en rättfärdig sak, akta på mitt rop och lyssna till min bön, den kommer ej från falska läppar.
Psaltaren	Ps	19	17	2	Från dig väntar jag mitt försvar, dina ögon ser vad som är rätt.
Psaltaren	Ps	19	17	3	Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten. Du rannsakar mig, men du finner ingenting, ingen ond tanke går ut från min mun.
Psaltaren	Ps	19	17	4	Vad människor än gör tar jag mig till vara för våldsverkares stigar genom dina läppars ord.
Psaltaren	Ps	19	17	5	Mina steg håller sig stadigt på dina vägar, mina fötter stapplar inte.
Psaltaren	Ps	19	17	6	Jag ropar till dig, ty du, Gud, skall svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!
Psaltaren	Ps	19	17	7	Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälsar dem som flyr till dig undan sina förföljare.
Psaltaren	Ps	19	17	8	Bevara mig som en ögonsten, beskydda mig under dina vingars skugga
Psaltaren	Ps	19	17	9	för de ogudaktiga som vill förgöra mig, för mina dödsfiender som omringar mig.
Psaltaren	Ps	19	17	10	Sitt hjärta förhärdar de, med sin mun talar de stora ord.
Psaltaren	Ps	19	17	11	Nu är de omkring mig var vi än går. Deras ögon spanar efter hur de skall slå mig till marken.
Psaltaren	Ps	19	17	12	Han liknar ett lejon som hungrar efter rov, ett ungt lejon som ligger på lur.
Psaltaren	Ps	19	17	13	Stå upp, Herre! Gå emot honom, slå ner honom! Rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige.
Psaltaren	Ps	19	17	14	Rädda mig med din hand, Herre, från människorna, från denna världens människor, som har sin del i detta livet och vilkas buk du fyller med dina gåvor. De har söner i mängd och lämnar sitt överflöd till sina barn.
Psaltaren	Ps	19	17	15	Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet, jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.
Psaltaren	Ps	19	18	1	För sångmästaren, av Herrens tjänare David. Han sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
Psaltaren	Ps	19	18	2	Han sade: Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet,
Psaltaren	Ps	19	18	3	Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Psaltaren	Ps	19	18	4	Till Herren, den högtlovade, ropar jag, och från mina fiender blir jag räddad.
Psaltaren	Ps	19	18	5	Dödens band omgav mig, fördärvets strömmar förskräckte mig.
Psaltaren	Ps	19	18	6	Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror föll över mig.
Psaltaren	Ps	19	18	7	I min nöd åkallade jag Herren, till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron.
Psaltaren	Ps	19	18	8	Då skalv jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade, ty hans vrede var upptänd.
Psaltaren	Ps	19	18	9	Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Psaltaren	Ps	19	18	10	Han sänkte himlen och for ner, mörka moln var under hans fötter.
Psaltaren	Ps	19	18	11	Han for på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar.
Psaltaren	Ps	19	18	12	Han gjorde mörker till sitt skydd, till en hydda som omslöt honom: mörka vatten, tjocka moln.
Psaltaren	Ps	19	18	13	Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och klot av eld.
Psaltaren	Ps	19	18	14	Herren dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst med hagel och klot av eld.
Psaltaren	Ps	19	18	15	Han sköt sina pilar och skingrade dem, med blixtar i mängd förvirrade han dem.
Psaltaren	Ps	19	18	16	Vattnens bäddar kom i dagen, jordens grundvalar blev synliga för din näpst, Herre, för din vredes stormvind.
Psaltaren	Ps	19	18	17	Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Psaltaren	Ps	19	18	18	Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var starkare än jag.
Psaltaren	Ps	19	18	19	De överföll mig på min olyckas dag, men Herren blev mitt stöd.
Psaltaren	Ps	19	18	20	Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig, ty han har mig kär.
Psaltaren	Ps	19	18	21	Herren gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.
Psaltaren	Ps	19	18	22	Ty jag höll mig på Herrens vägar, jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
Psaltaren	Ps	19	18	23	Alla hans domslut hade jag för ögonen, hans stadgar lät jag ej vika ifrån mig.
Psaltaren	Ps	19	18	24	Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.
Psaltaren	Ps	19	18	25	Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Psaltaren	Ps	19	18	26	Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.
Psaltaren	Ps	19	18	27	Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.
Psaltaren	Ps	19	18	28	Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Psaltaren	Ps	19	18	29	Du låter min lampa brinna klart. Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Psaltaren	Ps	19	18	30	Med dig kan jag slå ner fiendehärar, med min Gud stormar jag murar.
Psaltaren	Ps	19	18	31	Guds väg är fullkomlig, Herrens tal är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.
Psaltaren	Ps	19	18	32	Ty vem är Gud förutom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?
Psaltaren	Ps	19	18	33	Gud, du utrustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig.
Psaltaren	Ps	19	18	34	Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder.
Psaltaren	Ps	19	18	35	Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.
Psaltaren	Ps	19	18	36	Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig, ditt saktmod gör mig stor.
Psaltaren	Ps	19	18	37	Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte.
Psaltaren	Ps	19	18	38	Jag förföljde mina fiender och hann upp dem. Jag vände inte tillbaka förrän jag hade gjort slut på dem.
Psaltaren	Ps	19	18	39	Jag slog dem så att de ej kunde resa sig, de föll under mina fötter.
Psaltaren	Ps	19	18	40	Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Psaltaren	Ps	19	18	41	Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Psaltaren	Ps	19	18	42	De ropade, men där fanns ingen räddare, till Herren, men han svarade dem inte.
Psaltaren	Ps	19	18	43	Jag stötte sönder dem till stoft för vinden, jag kastade ut dem som smuts på gatan.
Psaltaren	Ps	19	18	44	Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud för hednafolk, folkslag som jag inte kände blev mina tjänare.
Psaltaren	Ps	19	18	45	Så snart de hörde talas om mig, lydde de mig, främlingar kom krypande för mig.
Psaltaren	Ps	19	18	46	Främlingarnas mod vissnade bort, med bävan övergav de sina fästen.
Psaltaren	Ps	19	18	47	Herren lever! Välsignad vare min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
Psaltaren	Ps	19	18	48	Gud, du har givit mig hämnd och lagt folken under mig.
Psaltaren	Ps	19	18	49	Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän.
Psaltaren	Ps	19	18	50	Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre, och lovsjunga ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	18	51	Ty du ger din kung stor seger, du handlar nådigt mot din smorde, mot David och hans efterkommande till evig tid.
Psaltaren	Ps	19	19	1	För sångmästaren, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	19	2	Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.
Psaltaren	Ps	19	19	3	Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra,
Psaltaren	Ps	19	19	4	utan tal och utan ord, deras röst hörs inte.
Psaltaren	Ps	19	19	5	De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. Åt solen har han gjort en hydda i dem,
Psaltaren	Ps	19	19	6	den är som en brudgum som går ut ur sin kammare, den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.
Psaltaren	Ps	19	19	7	Den går upp vid himlens ena ände och går sin kretsgång till den andra. Ingenting undgår dess hetta.
Psaltaren	Ps	19	19	8	Herrens undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv. Herrens vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa.
Psaltaren	Ps	19	19	9	Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Hans bud är klart, det upplyser ögonen.
Psaltaren	Ps	19	19	10	Herrens fruktan är ren, den består i evighet. Herrens domslut är sanna, de är alla rättfärdiga.
Psaltaren	Ps	19	19	11	De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung.
Psaltaren	Ps	19	19	12	Genom dem blir din tjänare varnad, den som följer dem får stor lön.
Psaltaren	Ps	19	19	13	Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.
Psaltaren	Ps	19	19	14	Bevara också din tjänare för fräcka människor, låt dem inte ha makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår överträdelse.
Psaltaren	Ps	19	19	15	Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och min återlösare.
Psaltaren	Ps	19	20	1	För sångmästaren, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	20	2	Herren må höra din bön på nödens dag, Jakobs Guds namn må beskydda dig.
Psaltaren	Ps	19	20	3	Han skall sända dig hjälp från helgedomen, från Sion skall han stödja dig.
Psaltaren	Ps	19	20	4	Han skall tänka på alla dina offer, med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
Psaltaren	Ps	19	20	5	Han skall ge dig vad ditt hjärta begär och fullborda alla dina planer.
Psaltaren	Ps	19	20	6	Då skall vi jubla över din frälsning och i vår Guds namn resa upp baneret. Herren må besvara alla dina böner.
Psaltaren	Ps	19	20	7	Nu vet jag att Herren frälsar sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
Psaltaren	Ps	19	20	8	Andra förlitar sig på vagnar och hästar, men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
Psaltaren	Ps	19	20	9	De sjunker ner och faller, men vi reser oss upp och blir stående.
Psaltaren	Ps	19	20	10	Herre, fräls oss! Konungen skall svara oss när vi ropar.
Psaltaren	Ps	19	21	1	För sångmästaren, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	21	2	Herre, över din makt gläder sig kungen, hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
Psaltaren	Ps	19	21	3	Vad hans hjärta önskar ger du honom, vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
Psaltaren	Ps	19	21	4	Ty du möter honom med rika välsignelser, du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
Psaltaren	Ps	19	21	5	Han bad dig om liv och du gav honom det, ett långt liv alltid och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	21	6	Stor är hans härlighet genom din frälsning, majestät och glans ger du honom.
Psaltaren	Ps	19	21	7	Du låter honom bli till välsignelse för evigt, du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
Psaltaren	Ps	19	21	8	Ty kungen förtröstar på Herren, genom den Högstes nåd skall han inte vackla.
Psaltaren	Ps	19	21	9	Din hand skall nå alla dina fiender, din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
Psaltaren	Ps	19	21	10	Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn, när du visar ditt ansikte. Herren skall uppsluka dem i sin vrede, eld skall förtära dem.
Psaltaren	Ps	19	21	11	Deras livsfrukt skall du utrota från jorden, deras efterkommande från människors barn.
Psaltaren	Ps	19	21	12	Ty de ville dra ont över dig, de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
Psaltaren	Ps	19	21	13	Du skall driva dem tillbaka, med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
Psaltaren	Ps	19	21	14	Res dig, Herre, i din makt, vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.
Psaltaren	Ps	19	22	1	För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	22	2	Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Psaltaren	Ps	19	22	3	Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro.
Psaltaren	Ps	19	22	4	Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Psaltaren	Ps	19	22	5	På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.
Psaltaren	Ps	19	22	6	Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam.
Psaltaren	Ps	19	22	7	Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket.
Psaltaren	Ps	19	22	8	Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet:
Psaltaren	Ps	19	22	9	"Anförtro dig åt Herren! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär."
Psaltaren	Ps	19	22	10	Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Psaltaren	Ps	19	22	11	På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud.
Psaltaren	Ps	19	22	12	Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper.
Psaltaren	Ps	19	22	13	Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig.
Psaltaren	Ps	19	22	14	Som glupande och rytande lejonspärrar de upp gapet mot mig.
Psaltaren	Ps	19	22	15	Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre.
Psaltaren	Ps	19	22	16	Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft.
Psaltaren	Ps	19	22	17	Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat.
Psaltaren	Ps	19	22	18	Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.
Psaltaren	Ps	19	22	19	De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.
Psaltaren	Ps	19	22	20	Men du, Herre, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	22	21	Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Psaltaren	Ps	19	22	22	Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn - du bönhör mig.
Psaltaren	Ps	19	22	23	Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
Psaltaren	Ps	19	22	24	Ni som fruktar Herren, lova honom, ära honom, alla Jakobs barn, bäva för honom, alla Israels barn.
Psaltaren	Ps	19	22	25	Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom.
Psaltaren	Ps	19	22	26	Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
Psaltaren	Ps	19	22	27	De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker Herren skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt.
Psaltaren	Ps	19	22	28	Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till Herren. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
Psaltaren	Ps	19	22	29	Ty riket är Herrens, han råder över hednafolken.
Psaltaren	Ps	19	22	30	Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv.
Psaltaren	Ps	19	22	31	De efterkommande skall tjäna honom, kommande släkten skall få höra om Herren.
Psaltaren	Ps	19	22	32	De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, att han har gjort det.
Psaltaren	Ps	19	23	1	En psalm av David. Herren är min herde, mig skall intet fattas.
Psaltaren	Ps	19	23	2	Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Psaltaren	Ps	19	23	3	Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Psaltaren	Ps	19	23	4	Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
Psaltaren	Ps	19	23	5	Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Psaltaren	Ps	19	23	6	Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.
Psaltaren	Ps	19	24	1	Av David. En psalm. Jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren, världen och de som bor i den.
Psaltaren	Ps	19	24	2	Ty han har grundlagt den på haven, och givit den fäste på strömmande vatten.
Psaltaren	Ps	19	24	3	Vem får gå upp på Herrens berg? Vem får träda in i hans helgedom?
Psaltaren	Ps	19	24	4	Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.
Psaltaren	Ps	19	24	5	Han skall få välsignelse från Herren och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.
Psaltaren	Ps	19	24	6	Sådant är det släkte som frågar efter honom. De som söker ditt ansikte, de är Jakobs barn. Sela.
Psaltaren	Ps	19	24	7	Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psaltaren	Ps	19	24	8	Vem är denne ärans konung? Det är Herren, stark och väldig, Herren, väldig i strid.
Psaltaren	Ps	19	24	9	Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psaltaren	Ps	19	24	10	Vem är denne ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung. Sela.
Psaltaren	Ps	19	25	1	Av David. Till dig, Herre, lyfter jag min själ.
Psaltaren	Ps	19	25	2	Min Gud, på dig förtröstar jag. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender jubla över mig.
Psaltaren	Ps	19	25	3	Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig. På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt.
Psaltaren	Ps	19	25	4	Herre, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar.
Psaltaren	Ps	19	25	5	Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid.
Psaltaren	Ps	19	25	6	Tänk, Herre, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet.
Psaltaren	Ps	19	25	7	Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, Herre.
Psaltaren	Ps	19	25	8	Herren är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
Psaltaren	Ps	19	25	9	Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
Psaltaren	Ps	19	25	10	Alla Herrens vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	25	11	För ditt namns skull, Herre, förlåt min missgärning, ty den är stor.
Psaltaren	Ps	19	25	12	Den som fruktar Herren får undervisning av honom om den väg han skall välja.
Psaltaren	Ps	19	25	13	Hans själ skall bo i det goda, och hans efterkommande skall ärva landet.
Psaltaren	Ps	19	25	14	Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem.
Psaltaren	Ps	19	25	15	Mina ögon ser alltid upp till Herren, ty han drar mina fötter ur nätet.
Psaltaren	Ps	19	25	16	Vänd dig till mig och var mig nådig, ty jag är ensam och betryckt.
Psaltaren	Ps	19	25	17	Mitt hjärtas ångest är stor, för mig ut ur min nöd!
Psaltaren	Ps	19	25	18	Se till mitt lidande och min möda, förlåt mig alla mina synder.
Psaltaren	Ps	19	25	19	Se, hur många mina fiender har blivit, hur de hatar mig med våldsamt hat.
Psaltaren	Ps	19	25	20	Bevara min själ och rädda mig, låt mig inte komma på skam, ty jag flyr till dig.
Psaltaren	Ps	19	25	21	Låt oskuld och ärlighet bevara mig, ty jag hoppas på dig.
Psaltaren	Ps	19	25	22	Gud, befria Israel, ur all dess nöd.
Psaltaren	Ps	19	26	1	Av David. Skaffa mig rätt, Herre, ty jag är oskyldig, jag förtröstar på Herren utan att vackla.
Psaltaren	Ps	19	26	2	Utforska mig, Herre, och pröva mig, rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
Psaltaren	Ps	19	26	3	Ty din nåd är inför mina ögon, jag vandrar i din sanning.
Psaltaren	Ps	19	26	4	Jag sitter ej hos lögnare och umgås ej med hycklare.
Psaltaren	Ps	19	26	5	Jag hatar de ondas församling, hos de ogudaktiga sitter jag inte.
Psaltaren	Ps	19	26	6	Jag tvår mina händer i oskuld, jag vill vandra kring ditt altare, Herre,
Psaltaren	Ps	19	26	7	för att höja min röst till tacksägelse och förkunna alla dina under.
Psaltaren	Ps	19	26	8	Herre, jag älskar din boning, den plats där din härlighet bor.
Psaltaren	Ps	19	26	9	Ryck inte bort min själ tillsammans med syndare eller mitt liv tillsammans med blodtörstiga män,
Psaltaren	Ps	19	26	10	som har ondska i sina händer och högra handen full av mutor.
Psaltaren	Ps	19	26	11	Jag är oskyldig, befria mig och var mig nådig.
Psaltaren	Ps	19	26	12	Min fot står på jämn mark. I församlingarna skall jag prisa Herren.
Psaltaren	Ps	19	27	1	Av David. Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? Herren är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?
Psaltaren	Ps	19	27	2	När de onda kommer emot mig och vill uppsluka mig, mina motståndare och fiender, då skall de själva stappla och falla.
Psaltaren	Ps	19	27	3	Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.
Psaltaren	Ps	19	27	4	Ett har jag begärt av Herren, det längtar jag efter: Att få bo i Herrens hus i alla mitt livs dagar för att se Herrens ljuvlighet och betrakta hans tempel.
Psaltaren	Ps	19	27	5	Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan.
Psaltaren	Ps	19	27	6	Nu kan mitt huvud höja sig över mina fiender runt omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans hydda, jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom.
Psaltaren	Ps	19	27	7	Hör, Herre! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.
Psaltaren	Ps	19	27	8	Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!"Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
Psaltaren	Ps	19	27	9	dölj inte ditt ansikte för mig. Driv inte bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du, min frälsnings Gud.
Psaltaren	Ps	19	27	10	Om än min far och mor överger mig, tar Herren emot mig.
Psaltaren	Ps	19	27	11	Visa mig, Herre, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull.
Psaltaren	Ps	19	27	12	Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja, ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
Psaltaren	Ps	19	27	13	Jag är viss om att få se Herrens godhet i de levandes land.
Psaltaren	Ps	19	27	14	Hoppas på Herren, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på Herren!
Psaltaren	Ps	19	28	1	Av David. Till dig, Herre, ropar jag, min klippa, var ej stum mot mig. Om du är tyst mot mig, blir jag lik dem som far ner i graven.
Psaltaren	Ps	19	28	2	Hör mina böners ljud när jag ropar till dig, när jag lyfter mina händer mot det innersta i din helgedom.
Psaltaren	Ps	19	28	3	För inte bort mig med ogudaktiga och med ogärningsmän, som talar vänligt med sin nästa men har ondska i sina hjärtan.
Psaltaren	Ps	19	28	4	Löna dem efter deras handlingar, efter deras onda gärningar. Löna dem efter deras händers verk, vedergäll dem för vad de har gjort.
Psaltaren	Ps	19	28	5	Ty de ger inte akt på Herrens gärningar, på hans händers verk. Därför skall han slå ner dem och inte mer bygga upp dem.
Psaltaren	Ps	19	28	6	Välsignad vare Herren, ty han har hört mina böner om nåd.
Psaltaren	Ps	19	28	7	Herren är min styrka och min sköld, på honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig. Jag vill tacka honom med min sång.
Psaltaren	Ps	19	28	8	Herren är sitt folks styrka, ett frälsningens värn är han för sin smorde.
Psaltaren	Ps	19	28	9	Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, var deras herde och bär dem för evigt!
Psaltaren	Ps	19	29	1	En psalm av David. Ge åt Herren, ni Guds söner, ge åt Herren ära och makt!
Psaltaren	Ps	19	29	2	Ge åt Herren hans namns ära, tillbed Herren i helig skrud!
Psaltaren	Ps	19	29	3	Herrens röst ljuder över vattnen, Gud, den härlige, dundrar, Herren, över de stora vattnen.
Psaltaren	Ps	19	29	4	Herrens röst är mäktig, Herrens röst är majestätisk.
Psaltaren	Ps	19	29	5	Herrens röst bryter ner cedrarna, Herren bryter Libanons cedrar i stycken.
Psaltaren	Ps	19	29	6	Han får Libanon och Sirjon att hoppa som kalvar, som unga vildoxar.
Psaltaren	Ps	19	29	7	Herrens röst klyver luften med flammande eld.
Psaltaren	Ps	19	29	8	Herrens röst kommer öknen att bäva, Herren kommer Kadesh öken att bäva.
Psaltaren	Ps	19	29	9	Herrens röst får hindarna att föda, skogarnas klädnad rycker han bort. I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.
Psaltaren	Ps	19	29	10	Herren satt på sin tron när syndafloden kom, Herren tronar som konung för evigt.
Psaltaren	Ps	19	29	11	Herren ger makt åt sitt folk, Herren välsignar sitt folk med frid.
Psaltaren	Ps	19	30	1	En psalm, en sång av David för templets invigning.
Psaltaren	Ps	19	30	2	Jag vill upphöja dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet, du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
Psaltaren	Ps	19	30	3	Herre, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.
Psaltaren	Ps	19	30	4	Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande tillbaka, bort från dem som farit ner i graven.
Psaltaren	Ps	19	30	5	Lovsjung Herren, ni hans fromma, prisa hans heliga namn!
Psaltaren	Ps	19	30	6	Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd. Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.
Psaltaren	Ps	19	30	7	Jag sade när det gick mig väl: "Jag skall aldrig vackla."
Psaltaren	Ps	19	30	8	Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt, men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
Psaltaren	Ps	19	30	9	Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd:
Psaltaren	Ps	19	30	10	"Vilken vinning har du av mitt blod, av att jag far ner i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
Psaltaren	Ps	19	30	11	Hör, Herre, var mig nådig! Herre, var min hjälpare!
Psaltaren	Ps	19	30	12	Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.
Psaltaren	Ps	19	30	13	Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna. Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.
Psaltaren	Ps	19	31	1	För sångmästaren, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	31	2	Till dig, Herre, flyr jag, låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	31	3	Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var en fast klippa för mig, en borg till min frälsning.
Psaltaren	Ps	19	31	4	Ty du är min klippa och min borg, du skall leda och föra mig för ditt namns skull.
Psaltaren	Ps	19	31	5	Drag mig ur det nät som de lagt ut för mig, ty du är mitt värn.
Psaltaren	Ps	19	31	6	I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.
Psaltaren	Ps	19	31	7	Jag hatar dem som håller sig till värdelösa och förgängliga avgudar, jag förtröstar på Herren.
Psaltaren	Ps	19	31	8	Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden
Psaltaren	Ps	19	31	9	och överlämnar mig inte i fiendens hand. Du ställer mina fötter på rymlig plats.
Psaltaren	Ps	19	31	10	Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd. Av sorg förtärs mitt öga, min själ och min kropp.
Psaltaren	Ps	19	31	11	Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min missgärning, mina ben förtvinar.
Psaltaren	Ps	19	31	12	För alla mina fienders skull har jag blivit till smälek för mina grannar och till skräck för dem som känner mig. De som ser mig på gatan flyr undan för mig.
Psaltaren	Ps	19	31	13	Jag är glömd, borta ur deras hjärtan som vore jag död, jag har blivit som ett krossat kärl.
Psaltaren	Ps	19	31	14	Jag hör många förtala mig, skräck råder runt omkring. De rådslår med varandra mot mig och smider planer för att ta mitt liv.
Psaltaren	Ps	19	31	15	Men jag förtröstar på dig, Herre, jag säger: "Du är min Gud."
Psaltaren	Ps	19	31	16	Min tid står i dina händer, rädda mig från mina fienders hand, från dem som förföljer mig.
Psaltaren	Ps	19	31	17	Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig genom din nåd.
Psaltaren	Ps	19	31	18	Herre, låt mig inte komma på skam, ty jag ropar till dig. Låt de ogudaktiga komma på skam, låt dem tystna i dödsriket.
Psaltaren	Ps	19	31	19	Låt deras lögnaktiga läppar förstummas, de som talar övermodigt mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
Psaltaren	Ps	19	31	20	Hur stor är inte din godhet, som du förvarar åt dem som fruktar dig och som du i människors åsyn visar dem som flyr till dig.
Psaltaren	Ps	19	31	21	Du tar dem i ditt ansiktes beskydd mot människors sammansvärjning. Du gömmer dem i din hydda undan elaka tungor.
Psaltaren	Ps	19	31	22	Välsignad vare Herren, ty han har visat mig sin underbara nåd i en belägrad stad.
Psaltaren	Ps	19	31	23	Jag sade i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Men du hörde mina böners ljud, när jag ropade till dig.
Psaltaren	Ps	19	31	24	Älska Herren, alla ni hans fromma. Herren bevarar de trogna, men den som handlar högmodigt vedergäller han i fullt mått.
Psaltaren	Ps	19	31	25	Var starka och frimodiga i era hjärtan, alla ni som hoppas på Herren!
Psaltaren	Ps	19	32	1	En läropsalm av David. Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt.
Psaltaren	Ps	19	32	2	Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.
Psaltaren	Ps	19	32	3	Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
Psaltaren	Ps	19	32	4	Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
Psaltaren	Ps	19	32	5	Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren." Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
Psaltaren	Ps	19	32	6	Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna. Om än stora vattenfloder kommer skall de inte nå dem.
Psaltaren	Ps	19	32	7	Du är mitt beskydd, för nöd bevarar du mig, med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
Psaltaren	Ps	19	32	8	Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
Psaltaren	Ps	19	32	9	Var inte utan förstånd, som en häst eller mula, som man måste tämja med töm och betsel, för att de skall komma till dig.
Psaltaren	Ps	19	32	10	Den ogudaktige har många plågor, men den som förtröstar på Herren omger han med nåd.
Psaltaren	Ps	19	32	11	Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni rättsinniga!
Psaltaren	Ps	19	33	1	Jubla i Herren, ni rättfärdiga, att lovprisa honom hör de rättrådiga till.
Psaltaren	Ps	19	33	2	Tacka Herren med harpa, lovsjung honom till tiosträngad psaltare.
Psaltaren	Ps	19	33	3	Sjung till honom en ny sång, spela vackert under jubelrop.
Psaltaren	Ps	19	33	4	Ty Herrens ord är rätt, han är trofast i allt han gör.
Psaltaren	Ps	19	33	5	Han älskar rättfärdighet och rätt, jorden är full av Herrens nåd.
Psaltaren	Ps	19	33	6	Himlen är skapad genom Herrens ord, alla dess härskaror genom hans muns ande.
Psaltaren	Ps	19	33	7	Han samlar havets vatten som i en hög, han lägger djupen i deras förvaringsrum.
Psaltaren	Ps	19	33	8	Hela jorden må frukta Herren, alla som bor i världen må bäva för honom.
Psaltaren	Ps	19	33	9	Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.
Psaltaren	Ps	19	33	10	Herren gör hednafolkens planer om intet, han gäckar folkens tankar.
Psaltaren	Ps	19	33	11	Men Herrens plan består för evigt, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	33	12	Saligt är det folk som har Herren till sin Gud, det folk han utvalt till sin arvedel.
Psaltaren	Ps	19	33	13	Från himlen skådar Herren ner, han ser alla människors barn.
Psaltaren	Ps	19	33	14	Från sin boning blickar han nerpå alla som bor på jorden,
Psaltaren	Ps	19	33	15	han som formar alla deras hjärtan, han som känner till alla deras verk.
Psaltaren	Ps	19	33	16	En kung segrar inte genom sin stora här, en hjälte räddas inte genom sin stora kraft.
Psaltaren	Ps	19	33	17	Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka räddar de inte.
Psaltaren	Ps	19	33	18	Se, Herrens ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	33	19	Han räddar deras själ från döden och håller dem vid liv i hungerns tid.
Psaltaren	Ps	19	33	20	Vår själ väntar på Herren, han är vår hjälp och vår sköld.
Psaltaren	Ps	19	33	21	I honom gläder sig vårt hjärta, på hans heliga namn förtröstar vi.
Psaltaren	Ps	19	33	22	Låt din nåd vila över oss, Herre, ty vi sätter vårt hopp till dig.
Psaltaren	Ps	19	34	1	Av David, när han låtsades vara vansinnig inför Abimelek, som drev bort honom så att han gick sin väg.
Psaltaren	Ps	19	34	2	Jag vill alltid välsigna Herren, hans lov skall ständigt vara i min mun.
Psaltaren	Ps	19	34	3	Min själ skall berömma sig av Herren, de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
Psaltaren	Ps	19	34	4	Lova med mig Herren, låt oss tillsammans upphöja hans namn!
Psaltaren	Ps	19	34	5	Jag sökte Herren och han svarade mig, ur all min förskräckelse räddade han mig.
Psaltaren	Ps	19	34	6	De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
Psaltaren	Ps	19	34	7	Här är en betryckt som ropade och Herren hörde honom, han räddade honom ur all hans nöd.
Psaltaren	Ps	19	34	8	Herrens ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom, och han befriar dem.
Psaltaren	Ps	19	34	9	Smaka och se att Herren är god. Salig är den människa som flyr till honom.
Psaltaren	Ps	19	34	10	Frukta Herren, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
Psaltaren	Ps	19	34	11	Unga lejon lider nöd och hungrar, de som söker Herren saknar ej något gott.
Psaltaren	Ps	19	34	12	Kom, barn, och lyssna till mig, jag skall lära er att frukta Herren.
Psaltaren	Ps	19	34	13	Är du en människa som älskar livet och vill se goda dagar?
Psaltaren	Ps	19	34	14	Avhåll då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.
Psaltaren	Ps	19	34	15	Vänd dig bort från det onda och gör det goda, sök friden och jaga efter den.
Psaltaren	Ps	19	34	16	Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
Psaltaren	Ps	19	34	17	Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda, han vill utplåna minnet av dem från jorden.
Psaltaren	Ps	19	34	18	När de rättfärdiga ropar hör Herren, han räddar dem ur all nöd.
Psaltaren	Ps	19	34	19	Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.
Psaltaren	Ps	19	34	20	Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt.
Psaltaren	Ps	19	34	21	Han bevarar alla hans ben, inte ett enda av dem skall krossas.
Psaltaren	Ps	19	34	22	Det onda skall döda den ogudaktige, de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.
Psaltaren	Ps	19	34	23	Herren friköper sina tjänares själar, ingen som flyr till honom skall stå med skuld.
Psaltaren	Ps	19	35	1	Av David. Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig, strid mot dem som strider mot mig.
Psaltaren	Ps	19	35	2	Tag sköld och rustning, och kom till min hjälp.
Psaltaren	Ps	19	35	3	Drag fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."
Psaltaren	Ps	19	35	4	Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv. Låt dem tvingas tillbaka med skam som tänker ut ont mot mig.
Psaltaren	Ps	19	35	5	Låt dem bli som agnar för vinden, låt Herrens ängel driva bort dem.
Psaltaren	Ps	19	35	6	Låt deras väg bli mörk och hal, låt Herrens ängel förfölja dem.
Psaltaren	Ps	19	35	7	Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv.
Psaltaren	Ps	19	35	8	Låt ödeläggelse oväntat komma över dem, så att de själva fångas i det nät de lagt ut och till sitt fördärv faller i sin egen grop.
Psaltaren	Ps	19	35	9	Min själ skall jubla i Herren och vara glad över hans frälsning.
Psaltaren	Ps	19	35	10	Varje ben i min kropp skall säga: " Herre, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från hans överman, den betryckte och fattige från den som plundrar honom?"
Psaltaren	Ps	19	35	11	Falska vittnen träder fram, de frågar mig om sådant som jag inte vet.
Psaltaren	Ps	19	35	12	De lönar mig med ont för gott, min själ är övergiven.
Psaltaren	Ps	19	35	13	Jag bar sorgdräkt när de var sjuka, jag kuvade min själ med fasta och bad med nersänkt huvud.
Psaltaren	Ps	19	35	14	Jag handlade som om det gällt min vän, min bror. Lik den som sörjer sin mor gick jag sorgklädd och nerböjd.
Psaltaren	Ps	19	35	15	Men de gläder sig över mitt fall, de gaddar ihop sig, onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför. De hånar mig utan uppehåll.
Psaltaren	Ps	19	35	16	Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd, gnisslar de tänder mot mig.
Psaltaren	Ps	19	35	17	Herre, hur länge skall du se på? Befria min själ från deras ödeläggelse, mitt dyrbara liv undan lejonen.
Psaltaren	Ps	19	35	18	Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, bland mycket folk skall jag prisa dig.
Psaltaren	Ps	19	35	19	Låt inte dem få glädja sig över mig som utan orsak är mina fiender. Låt inte dem få blinka med ögonen som utan anledning hatar mig.
Psaltaren	Ps	19	35	20	Ty det är inte frid de talar, svekets ord tänker de ut mot de stilla i landet.
Psaltaren	Ps	19	35	21	De spärrar upp munnen mot mig, de säger: "Rätt åt honom, nu ser vi det med egna ögon!"
Psaltaren	Ps	19	35	22	Du, Herre, ser det, tig ej. Herre, var inte långt ifrån mig.
Psaltaren	Ps	19	35	23	Vakna, stå upp, skaffa mig rätt, tag dig an min sak, du min Gud och Herre.
Psaltaren	Ps	19	35	24	Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, Herre, min Gud, låt dem inte få glädjas över mig.
Psaltaren	Ps	19	35	25	Låt dem inte säga i sina hjärtan: "Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!"Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom."
Psaltaren	Ps	19	35	26	Låt alla komma på skam och blygas som gläds över min olycka. Låt dem gå klädda i skam och blygsel, dessa som förhäver sig över mig.
Psaltaren	Ps	19	35	27	Låt dem jubla och glädja sig som unnar mig min rätt. Låt dem alltid kunna säga: "Lovad vare Herren, som unnar sin tjänare frid!"
Psaltaren	Ps	19	35	28	Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.
Psaltaren	Ps	19	36	1	För sångmästaren, av Herrens tjänare David.
Psaltaren	Ps	19	36	2	I mitt hjärta hör jag vad synden viskar till den ogudaktige. Det finns ingen gudsfruktan inför hans ögon.
Psaltaren	Ps	19	36	3	Han förringar inför sig själv att man skall upptäcka och hata hans brott.
Psaltaren	Ps	19	36	4	Hans muns ord är ondska och svek, han vill inte göra det som är förståndigt och gott.
Psaltaren	Ps	19	36	5	Ondska tänker han ut på sin bädd, han går den väg som inte är god, han skyr inte något ont.
Psaltaren	Ps	19	36	6	Herre, upp i himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna.
Psaltaren	Ps	19	36	7	Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet. Både människor och djur räddar du, Herre.
Psaltaren	Ps	19	36	8	Hur dyrbar är inte din nåd, Gud! Människors barn har sin tillflykt under dina vingars skugga.
Psaltaren	Ps	19	36	9	De mättas av de rika gåvorna i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.
Psaltaren	Ps	19	36	10	Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
Psaltaren	Ps	19	36	11	Låt din nåd förbli över dem som känner dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
Psaltaren	Ps	19	36	12	Låt inte de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva bort mig.
Psaltaren	Ps	19	36	13	Där ligger ogärningsmän fallna, nerstötta utan att kunna resa sig.
Psaltaren	Ps	19	37	1	Av David. Bli inte upprörd över de onda, avundas inte dem som gör orätt.
Psaltaren	Ps	19	37	2	Ty snart klipps de av likt gräs, som gröna örter vissnar de.
Psaltaren	Ps	19	37	3	Förtrösta på Herren och gör det goda, bli kvar i landet och sträva efter trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	37	4	Ha din glädje i Herren, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.
Psaltaren	Ps	19	37	5	Överlämna din väg åt Herren, förtrösta på honom, han skall göra det.
Psaltaren	Ps	19	37	6	Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken.
Psaltaren	Ps	19	37	7	Var stilla inför Herren och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, över den som gör upp onda planer.
Psaltaren	Ps	19	37	8	Avstå från vrede och låt förbittring fara, gräm dig inte, det för bara ont med sig.
Psaltaren	Ps	19	37	9	Ty de onda skall utrotas, men de som väntar på Herren skall ärva landet.
Psaltaren	Ps	19	37	10	Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer, när du ser efter hans plats är han borta.
Psaltaren	Ps	19	37	11	Men de ödmjuka skall ärva landet och glädja sig över stor frid.
Psaltaren	Ps	19	37	12	Den ogudaktige har onda planer mot den rättfärdige, han biter samman sina tänder mot honom.
Psaltaren	Ps	19	37	13	Men Herren ler åt honom, ty han ser att hans stund kommer.
Psaltaren	Ps	19	37	14	De ogudaktiga drar svärdet och spänner sin båge för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som går på rätta vägar.
Psaltaren	Ps	19	37	15	Men deras svärd skall tränga in i deras eget hjärta, och deras bågar skall brista.
Psaltaren	Ps	19	37	16	Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora rikedom.
Psaltaren	Ps	19	37	17	Ty de ogudaktigas armar skall brytas, men Herren uppehåller de rättfärdiga.
Psaltaren	Ps	19	37	18	Herren känner de fullkomligas dagar, deras arvslott skall bestå för evigt.
Psaltaren	Ps	19	37	19	De skall ej komma på skam i onda tider, i hungerns dagar skall de bli mättade.
Psaltaren	Ps	19	37	20	Men de ogudaktiga skall gå förlorade. Herrens fiender försvinner som ängarnas prakt, de försvinner som rök.
Psaltaren	Ps	19	37	21	Den ogudaktige lånar och betalar inte tillbaka, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
Psaltaren	Ps	19	37	22	Herrens välsignade skall ärva landet, men de som han förbannar kommer att utrotas.
Psaltaren	Ps	19	37	23	Herren gör en mans steg fasta och gläder sig över hans väg.
Psaltaren	Ps	19	37	24	Om han faller störtar han ej till marken, ty Herren håller honom i handen.
Psaltaren	Ps	19	37	25	Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har inte sett den rättfärdige övergiven eller hans barn tigga om bröd.
Psaltaren	Ps	19	37	26	Han är alltid barmhärtig och villig att ge lån, och hans barn är till välsignelse.
Psaltaren	Ps	19	37	27	Vänd dig bort från det onda och gör det goda, så får du bo i landet för evigt.
Psaltaren	Ps	19	37	28	Ty Herren älskar det rätta, han överger inte sina fromma. För evigt blir de bevarade, men de ogudaktigas efterkommande blir utrotade.
Psaltaren	Ps	19	37	29	De rättfärdiga skall ärva landet och bo där för evigt.
Psaltaren	Ps	19	37	30	Den rättfärdiges mun talar visdom, hans tunga säger det rätta.
Psaltaren	Ps	19	37	31	Hans Guds undervisning är i hans hjärta, hans steg vacklar inte.
Psaltaren	Ps	19	37	32	Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom.
Psaltaren	Ps	19	37	33	Men Herren överlämnar honom inte i hans hand och låter honom inte bli fälld, när han ställs inför rätta.
Psaltaren	Ps	19	37	34	Vänta på Herren och håll dig på hans väg. Han skall upphöja dig så att du får ärva landet. Du skall se hur de ogudaktiga blir utrotade.
Psaltaren	Ps	19	37	35	Jag såg en ogudaktig våldsverkare, han bredde ut sig frodig likt en ceder, som var väl rotad.
Psaltaren	Ps	19	37	36	Han drog vidare och är nu borta. Jag sökte efter honom men fann honom inte.
Psaltaren	Ps	19	37	37	Ge akt på den oklanderlige, se på den rättrådige, det finns en framtid för fridens man.
Psaltaren	Ps	19	37	38	Men syndarna går alla under, de ogudaktigas framtid blir avskuren.
Psaltaren	Ps	19	37	39	De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras värn i nödens tid.
Psaltaren	Ps	19	37	40	Herren hjälper dem och befriar dem, han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de tar sin tillflykt till honom.
Psaltaren	Ps	19	38	1	En psalm av David. En bön.
Psaltaren	Ps	19	38	2	Herre, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din vredesglöd.
Psaltaren	Ps	19	38	3	Ty dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig.
Psaltaren	Ps	19	38	4	Inget helt finns på min kropp för din vredes skull, inget friskt finns i mina ben för min synds skull.
Psaltaren	Ps	19	38	5	Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda.
Psaltaren	Ps	19	38	6	Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull.
Psaltaren	Ps	19	38	7	Jag går krokig och mycket böjd, hela dagen går jag sörjande.
Psaltaren	Ps	19	38	8	Mina höfter är fulla av brand, inget helt finns på min kropp.
Psaltaren	Ps	19	38	9	Jag är maktlös och helt sönderslagen, jag klagar i mitt hjärtas oro.
Psaltaren	Ps	19	38	10	Herre, du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig.
Psaltaren	Ps	19	38	11	Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig. Mina ögons ljus, också det är borta.
Psaltaren	Ps	19	38	12	Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd.
Psaltaren	Ps	19	38	13	De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Hela tiden tänker de på svek.
Psaltaren	Ps	19	38	14	Men jag är lik en döv som inte hör, lik en stum som inte öppnar sin mun.
Psaltaren	Ps	19	38	15	Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar.
Psaltaren	Ps	19	38	16	Men jag väntar på dig, Herre, du skall svara, Herre, min Gud.
Psaltaren	Ps	19	38	17	Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
Psaltaren	Ps	19	38	18	Ty jag är nära att falla, jag känner alltid min smärta.
Psaltaren	Ps	19	38	19	Jag bekänner min skuld och sörjer över min synd.
Psaltaren	Ps	19	38	20	Mina fiender lever och är mäktiga, många är de som hatar mig utan orsak.
Psaltaren	Ps	19	38	21	De som lönar gott med ont står mig emot därför att jag strävar efter det goda.
Psaltaren	Ps	19	38	22	Överge mig inte, Herre, min Gud, var inte långt ifrån mig!
Psaltaren	Ps	19	38	23	Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning!
Psaltaren	Ps	19	39	1	För sångmästaren, till Jedutun. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	39	2	Jag sade: "Jag vill ta mig i akt, så att jag inte syndar med min tunga. Jag vill sätta ett lås för min mun, så länge den ogudaktige är inför mig."
Psaltaren	Ps	19	39	3	Jag blev stum och tyst. Jag teg, fjärran från det goda, och min plåga blev allt värre.
Psaltaren	Ps	19	39	4	Mitt hjärta brann inom mig. Medan jag grubblade, brann det som en eld. Jag talade med min tunga:
Psaltaren	Ps	19	39	5	" Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut, att det finns en gräns för mina dagar, så att jag inser hur förgänglig jag är.
Psaltaren	Ps	19	39	6	Som en handsbredd har du gjort mina dagar, min livslängd är som ett intet inför dig. Endast en vindfläkt är människorna, hur säkra de än står. Sela.
Psaltaren	Ps	19	39	7	Som en skugga vandrar en man omkring, han oroar sig till ingen nytta och samlar på hög utan att veta vem som skall få det.
Psaltaren	Ps	19	39	8	Men vad hoppas jag på, Herre? Till dig står mitt hopp.
Psaltaren	Ps	19	39	9	Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig inte bli smädad av dårar.
Psaltaren	Ps	19	39	10	Jag tiger och öppnar ej min mun, ty det är du som har gjort det.
Psaltaren	Ps	19	39	11	Tag din plåga ifrån mig, för din hands aga går jag under.
Psaltaren	Ps	19	39	12	När du tuktar någon för hans missgärning, förtär du likt malen det han har kärt. Endast en vindfläkt är människorna. Sela.
Psaltaren	Ps	19	39	13	Hör min bön, Herre, lyssna till mitt rop. Tig inte vid mina tårar, ty en främling är jag hos dig, en gäst som alla mina fäder.
Psaltaren	Ps	19	39	14	Vänd din blick ifrån mig, så att jag kan le igen, innan jag går bort och ej mer finns till."
Psaltaren	Ps	19	40	1	För sångmästaren, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	40	2	Jag väntade ivrigt på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
Psaltaren	Ps	19	40	3	Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.
Psaltaren	Ps	19	40	4	Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på Herren.
Psaltaren	Ps	19	40	5	Salig är den man som sätter sin förtröstan till Herren och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögngudar.
Psaltaren	Ps	19	40	6	Herre, min Gud, många är de under du har gjort och de tankar du har tänkt för oss. Ingenting kan liknas vid dig. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de är fler än man kan räkna.
Psaltaren	Ps	19	40	7	Slaktoffer och matoffer vill du inte ha - du har öppnat mina öron - brännoffer och syndoffer begär du inte.
Psaltaren	Ps	19	40	8	Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.
Psaltaren	Ps	19	40	9	Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta."
Psaltaren	Ps	19	40	10	Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet i den stora församlingen. Se, jag tillsluter inte mina läppar, du, Herre, vet det.
Psaltaren	Ps	19	40	11	Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta, om din trofasthet och din frälsning talar jag. Jag tiger inte om din nåd och din sanning för den stora församlingen.
Psaltaren	Ps	19	40	12	Du, Herre, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig, må din nåd och din sanning alltid bevara mig.
Psaltaren	Ps	19	40	13	Ty lidanden omger mig, fler än jag kan räkna. Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.
Psaltaren	Ps	19	40	14	Herre, var mig nådig och rädda mig, Herre, skynda till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	40	15	Låt alla dem som står efter mitt liv komma på skam och blygas. Låt dem som önskar mig olycka vika tillbaka och blygas.
Psaltaren	Ps	19	40	16	Låt dem häpna och skämmas som säger till mig: "Rätt åt dig, rätt åt dig!"
Psaltaren	Ps	19	40	17	Må alla som söker dig jubla och vara glada i dig. De som älskar din frälsning må alltid säga: "Lovad vare Herren!"
Psaltaren	Ps	19	40	18	Jag är betryckt och fattig, men Herren har omsorg om mig. Min hjälp och min befriare är du. Min Gud, dröj inte!
Psaltaren	Ps	19	41	1	För sångmästaren, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	41	2	Salig är den som tar sig an den fattige, Herren skall befria honom på olyckans dag.
Psaltaren	Ps	19	41	3	Herren skall bevara honom och hålla honom vid liv. Han skall prisas lycklig i landet. Du överlämnar honom inte åt hans fiender.
Psaltaren	Ps	19	41	4	Herren är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du.
Psaltaren	Ps	19	41	5	Jag säger: Herre, var mig nådig, bota min själ, ty jag har syndat mot dig.
Psaltaren	Ps	19	41	6	Mina fiender säger illvilligt om mig: "När skall han dö och hans namn försvinna?"
Psaltaren	Ps	19	41	7	Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord. Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det.
Psaltaren	Ps	19	41	8	De som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker ut sådant som skall skada mig:
Psaltaren	Ps	19	41	9	"Obotlig skada har drabbat honom, han som ligger där skall aldrig resa sig."
Psaltaren	Ps	19	41	10	Också min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig.
Psaltaren	Ps	19	41	11	Men du, Herre, var mig nådig och upprätta mig, så att jag kan vedergälla dem.
Psaltaren	Ps	19	41	12	Jag vet att du har mig kär, ty min fiende får inte jubla över mig.
Psaltaren	Ps	19	41	13	Mig uppehåller du i min oskuld och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
Psaltaren	Ps	19	41	14	Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen.
Psaltaren	Ps	19	42	1	För sångmästaren, en sång av Koras söner.
Psaltaren	Ps	19	42	2	Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.
Psaltaren	Ps	19	42	3	Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
Psaltaren	Ps	19	42	4	Mina tårar är min matdag och natt, ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"
Psaltaren	Ps	19	42	5	Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ: Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds husunder jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara.
Psaltaren	Ps	19	42	6	Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
Psaltaren	Ps	19	42	7	Min Gud, min själ är bedrövad i mig. Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
Psaltaren	Ps	19	42	8	Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall. Alla dina svallande böljor går fram över mig.
Psaltaren	Ps	19	42	9	Om dagen sänder Herren sin nåd och om natten är hans sång hos mig, en lovsång till mitt livs Gud.
Psaltaren	Ps	19	42	10	Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig, varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?"
Psaltaren	Ps	19	42	11	Det är som krossade man benen i min kropp, när mina ovänner hånar mig och ständigt säger till mig: "Var är nu din Gud?"
Psaltaren	Ps	19	42	12	Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
Psaltaren	Ps	19	43	1	Skaffa mig rätt, Gud, för min talan mot ett kärlekslöst folk. Rädda mig från falska och orättfärdiga människor.
Psaltaren	Ps	19	43	2	Ty du, Gud, är min starkhet, varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?
Psaltaren	Ps	19	43	3	Sänd ditt ljus och din sanning. Må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg, till dina boningar,
Psaltaren	Ps	19	43	4	så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud!
Psaltaren	Ps	19	43	5	Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
Psaltaren	Ps	19	44	1	För sångmästaren, en sång av Koras söner.
Psaltaren	Ps	19	44	2	Gud, med våra öron har vi hört, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
Psaltaren	Ps	19	44	3	Det var du som med din hand fördrev hednafolken, men dem planterade du. Du förgjorde andra folk, men dem lät du breda ut sig.
Psaltaren	Ps	19	44	4	Det var ej med sitt svärd de intog landet, deras egen arm gav dem ej seger, utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus, ty du älskade dem.
Psaltaren	Ps	19	44	5	Det är du som är min konung, o Gud. Ge befallning om Jakobs frälsning.
Psaltaren	Ps	19	44	6	Genom dig skall vi slå ner våra fiender, genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
Psaltaren	Ps	19	44	7	Jag litar inte på min båge, mitt svärd kan inte frälsa mig.
Psaltaren	Ps	19	44	8	Nej, du har frälst oss från våra ovänner, dem som hatar oss låter du komma på skam.
Psaltaren	Ps	19	44	9	Gud, vi lovar dig hela dagen, ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
Psaltaren	Ps	19	44	10	Ändå har du förkastat oss och låtit oss stå med skam, du drar inte ut med våra härar.
Psaltaren	Ps	19	44	11	Du låter oss vika tillbaka för fienden och de som hatar oss tar byte.
Psaltaren	Ps	19	44	12	Du låter oss bli uppätna som får, du skingrar oss bland hednafolken.
Psaltaren	Ps	19	44	13	Du säljer ditt folk för ingenting, den vinst du gör är inte stor.
Psaltaren	Ps	19	44	14	Du låter våra grannar håna oss, från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
Psaltaren	Ps	19	44	15	Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken, du låter folken skaka på huvudet åt oss.
Psaltaren	Ps	19	44	16	Hela dagen är min smälek inför mig, blygsel täcker mitt ansikte,
Psaltaren	Ps	19	44	17	när jag hör hånarens och baktalarens ord, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Psaltaren	Ps	19	44	18	Allt detta har kommit över oss, men vi har inte glömt dig eller svikit ditt förbund.
Psaltaren	Ps	19	44	19	Våra hjärtan vände sig inte bort, våra steg vek inte av från din väg.
Psaltaren	Ps	19	44	20	Men du har krossat oss där schakaler bor och låtit dödsskugga falla över oss.
Psaltaren	Ps	19	44	21	Om vi hade glömt vår Guds namn och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
Psaltaren	Ps	19	44	22	skulle då inte Gud ha upptäckt det, han som känner hjärtats hemligheter?
Psaltaren	Ps	19	44	23	Nej, för din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
Psaltaren	Ps	19	44	24	Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
Psaltaren	Ps	19	44	25	Varför gömmer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck?
Psaltaren	Ps	19	44	26	Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp ligger nertryckt till jorden.
Psaltaren	Ps	19	44	27	Grip in och hjälp oss, friköp oss för din nåds skull.
Psaltaren	Ps	19	45	1	För sångmästaren, till "Liljornas" melodi. En läropsalm, en sång om kärlek, av Koras söner.
Psaltaren	Ps	19	45	2	Mitt hjärta flödar över av vackra ord, jag säger: Min sång gäller en konung. Min tunga är en snabb skrivares penna.
Psaltaren	Ps	19	45	3	Du är den skönaste bland människors barn, nåd är utgjuten över dina läppar. Därför har Gud välsignat dig för evigt.
Psaltaren	Ps	19	45	4	Bind svärdet vid din sida, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
Psaltaren	Ps	19	45	5	Ha framgång i din härlighet och drag ut till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet. Din högra hand skall lära dig underbara gärningar.
Psaltaren	Ps	19	45	6	Skarpa är dina pilar, folk skall falla för dig, konungens fiender skall träffas i hjärtat.
Psaltaren	Ps	19	45	7	Gud, din tron står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira.
Psaltaren	Ps	19	45	8	Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
Psaltaren	Ps	19	45	9	Av myrra, aloe och kassia doftar alla dina kläder, från elfenbenspalats gläder dig strängaspel.
Psaltaren	Ps	19	45	10	Kungadöttrar har du som tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida i guld från Ofir.
Psaltaren	Ps	19	45	11	Hör, dotter, se och lyssna! Glöm ditt folk och din faders hus!
Psaltaren	Ps	19	45	12	Låt konungen ha sin glädje i din skönhet, ty han är din herre, för honom skall du falla ner.
Psaltaren	Ps	19	45	13	Dottern Tyrus kommer med gåvor, de rika bland folket söker din gunst.
Psaltaren	Ps	19	45	14	Full av härlighet är hon, kungadottern i gemaket, av guldvirkat tyg består hennes dräkt.
Psaltaren	Ps	19	45	15	I brokigt vävda kläder förs hon till konungen. Jungfrur, hennes väninnor, följer henne, de leds in till dig.
Psaltaren	Ps	19	45	16	Under glädje och jubel förs de fram, de tågar in i konungens palats.
Psaltaren	Ps	19	45	17	I dina fäders ställe skall dina söner komma, du skall sätta dem till furstar överallt i landet.
Psaltaren	Ps	19	45	18	Ditt namn vill jag upphöja bland alla kommande släkten, därför skall folken lova dig alltid och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	46	1	För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamót.
Psaltaren	Ps	19	46	2	Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
Psaltaren	Ps	19	46	3	Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet,
Psaltaren	Ps	19	46	4	om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.
Psaltaren	Ps	19	46	5	En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
Psaltaren	Ps	19	46	6	Gud bor där inne, den vacklar inte, Gud hjälper den när morgonen gryr.
Psaltaren	Ps	19	46	7	Hednafolken larmar, riken vacklar, han låter sin röst höras, då smälter jorden.
Psaltaren	Ps	19	46	8	Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
Psaltaren	Ps	19	46	9	Kom och skåda Herrens verk! Gärningar som väcker häpnad gör han på jorden.
Psaltaren	Ps	19	46	10	Han stillar strider över hela jorden, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, vagnarna bränner han upp i eld.
Psaltaren	Ps	19	46	11	"Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden."
Psaltaren	Ps	19	46	12	Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
Psaltaren	Ps	19	47	1	För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
Psaltaren	Ps	19	47	2	Klappa i händerna, alla folk, höj jubel till Gud med fröjderop!
Psaltaren	Ps	19	47	3	Ty Herren, den Högste, är fruktansvärd, en stor konung över hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	47	4	Han lägger folk under oss, folkslag under våra fötter.
Psaltaren	Ps	19	47	5	Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.
Psaltaren	Ps	19	47	6	Gud har farit upp under jubel, Herren, under basuners ljud.
Psaltaren	Ps	19	47	7	Lovsjung Gud, lovsjung! Lovsjung vår konung, lovsjung!
Psaltaren	Ps	19	47	8	Ty Gud är konung över hela jorden, lovsjung honom med en psalm.
Psaltaren	Ps	19	47	9	Gud är konung över hednafolken, Gud sitter på sin heliga tron.
Psaltaren	Ps	19	47	10	Folkens främsta samlas som Abrahams Guds folk. Ty jordens sköldar tillhör Gud, högt är han upphöjd.
Psaltaren	Ps	19	48	1	En sång, en psalm av Koras söner.
Psaltaren	Ps	19	48	2	Stor är Herren och högt prisad i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
Psaltaren	Ps	19	48	3	Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst upp i norr, den store konungens stad.
Psaltaren	Ps	19	48	4	Gud är i dess palats, han har gjort sig känd som en tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	48	5	Se, kungarna slog sig samman, tillsammans drog de fram.
Psaltaren	Ps	19	48	6	De såg, då häpnade de, blev förskräckta och flydde.
Psaltaren	Ps	19	48	7	De greps där av bävan, av vånda som hos en barnaföderska,
Psaltaren	Ps	19	48	8	som när Tarsisskeppen krossas av östanvinden.
Psaltaren	Ps	19	48	9	Det vi har hört om får vi nu se i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad. Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.
Psaltaren	Ps	19	48	10	Vi tänker, o Gud, på din nåd, när vi är i ditt tempel.
Psaltaren	Ps	19	48	11	Såsom ditt namn, o Gud, når också ditt lov intill jordens ändar, din högra hand är full av rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	48	12	Sions berg gläder sig, Juda döttrar jublar för dina domars skull.
Psaltaren	Ps	19	48	13	Gå runt Sion, vandra omkring det, räkna dess torn!
Psaltaren	Ps	19	48	14	Ge akt på dess murar, gå igenom dess palats, så att ni kan berätta om det för ett kommande släkte.
Psaltaren	Ps	19	48	15	Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och för evigt. Han skall leda oss bortom döden.
Psaltaren	Ps	19	49	1	För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
Psaltaren	Ps	19	49	2	Hör detta, alla folk, lyssna, alla ni som lever i världen,
Psaltaren	Ps	19	49	3	både hög och låg, rik och fattig.
Psaltaren	Ps	19	49	4	Min mun skall tala visdom, mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Psaltaren	Ps	19	49	5	Jag vill böja mitt öra till visdomsord, tyda mitt gåtfulla tal till toner från lyran.
Psaltaren	Ps	19	49	6	Varför skulle jag frukta under olyckans dagar, när mina förföljares ondska omger mig?
Psaltaren	Ps	19	49	7	De litar på sina ägodelar och berömmer sig av sin stora rikedom.
Psaltaren	Ps	19	49	8	Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom.
Psaltaren	Ps	19	49	9	För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid,
Psaltaren	Ps	19	49	10	så att han skulle få leva för alltid och inte se förgängelsen.
Psaltaren	Ps	19	49	11	Ty man ser att de visa dör, att dårar och oförnuftiga går under liksom de och måste lämna sina ägodelar åt andra.
Psaltaren	Ps	19	49	12	De tror att deras hus skall bestå för evigt, deras boningar från släkte till släkte. De uppkallar jordagods efter sina namn,
Psaltaren	Ps	19	49	13	men mitt i sin härlighet har en människa ingen beständighet, hon är lik djuren som förgås.
Psaltaren	Ps	19	49	14	Så går det dem som förtröstar på sig själva och deras efterföljare som gläder sig åt deras ord. Sela.
Psaltaren	Ps	19	49	15	Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket, döden blir deras herde. De rättfärdiga skall råda över dem när morgonen gryr. Deras gestalt förtärs av dödsriket, de får ingen upphöjd boning.
Psaltaren	Ps	19	49	16	Men Gud skall friköpa min själ från dödsrikets våld, han skall ta emot mig. Sela.
Psaltaren	Ps	19	49	17	Frukta inte när en man blir rik, när hans hus växer till i härlighet.
Psaltaren	Ps	19	49	18	Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död, hans härlighet följer honom ej dit ner.
Psaltaren	Ps	19	49	19	Om han än prisar sig välsignad under sitt liv, om man än berömmer dig när du gör dig goda dagar,
Psaltaren	Ps	19	49	20	så skall hans själ gå till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset.
Psaltaren	Ps	19	49	21	En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd, är lik boskapen som förgås.
Psaltaren	Ps	19	50	1	En psalm av Asaf. Gud, Herren Gud, har talat, han kallar på jorden från öster till väster.
Psaltaren	Ps	19	50	2	Från Sion, fullkomlig i skönhet, träder Gud fram i glans.
Psaltaren	Ps	19	50	3	Vår Gud kommer, han skall ej tiga. Förtärande eld går framför honom och kring honom stormar det våldsamt.
Psaltaren	Ps	19	50	4	Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk:
Psaltaren	Ps	19	50	5	"Församla till mig mina fromma, som sluter förbund med mig vid offer."
Psaltaren	Ps	19	50	6	Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, ty Gud är den som dömer. Sela.
Psaltaren	Ps	19	50	7	"Hör, mitt folk, jag vill tala, Israel, jag vill vittna mot dig: Jag är Gud, din Gud.
Psaltaren	Ps	19	50	8	Det är inte för dina slaktoffer jag vill gå till rätta med dig, dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Psaltaren	Ps	19	50	9	Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor,
Psaltaren	Ps	19	50	10	ty alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen bergen.
Psaltaren	Ps	19	50	11	Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt.
Psaltaren	Ps	19	50	12	Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig, ty hela jorden är min med allt den rymmer.
Psaltaren	Ps	19	50	13	Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod?
Psaltaren	Ps	19	50	14	Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste.
Psaltaren	Ps	19	50	15	Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."
Psaltaren	Ps	19	50	16	Men till den ogudaktige säger Gud: "Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund på din tunga,
Psaltaren	Ps	19	50	17	du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?
Psaltaren	Ps	19	50	18	Om du ser en tjuv håller du med honom, och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
Psaltaren	Ps	19	50	19	Du sprider ondska med din mun och väver samman svek med din tunga.
Psaltaren	Ps	19	50	20	Du sitter och förtalar din bror, du hånar din mors son.
Psaltaren	Ps	19	50	21	Sådant gör du och jag tiger. Då tror du att jag är som du. Men jag skall straffa dig och låta dina ögon se det.
Psaltaren	Ps	19	50	22	Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
Psaltaren	Ps	19	50	23	Den som offrar lovets offer ärar mig. Den som ger akt på vägen, skall jag låta se Guds frälsning."
Psaltaren	Ps	19	51	1	För sångmästaren, en psalm av David,
Psaltaren	Ps	19	51	2	när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.
Psaltaren	Ps	19	51	3	Gud, var mig nådig enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet.
Psaltaren	Ps	19	51	4	Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd.
Psaltaren	Ps	19	51	5	Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.
Psaltaren	Ps	19	51	6	Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Du är rättfärdig när du talar, du är ren när du dömer.
Psaltaren	Ps	19	51	7	Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv.
Psaltaren	Ps	19	51	8	Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.
Psaltaren	Ps	19	51	9	Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö.
Psaltaren	Ps	19	51	10	Låt mig få höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få jubla.
Psaltaren	Ps	19	51	11	Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar.
Psaltaren	Ps	19	51	12	Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.
Psaltaren	Ps	19	51	13	Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig.
Psaltaren	Ps	19	51	14	Låt mig åter få jubla över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande.
Psaltaren	Ps	19	51	15	Jag vill lära överträdarna dina vägar, så att syndare omvänder sig till dig.
Psaltaren	Ps	19	51	16	Rädda mig från blodskulder, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	51	17	Herre, öppna mina läppar, så skall min mun förkunna ditt lov.
Psaltaren	Ps	19	51	18	Slaktoffren gläder dig inte, annars skulle jag ge dig sådana, brännoffren tycker du inte om.
Psaltaren	Ps	19	51	19	Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.
Psaltaren	Ps	19	51	20	Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
Psaltaren	Ps	19	51	21	Då skall du glädja dig åt rätta offer, brännoffer och heloffer, då skall tjurar offras på ditt altare.
Psaltaren	Ps	19	52	1	För sångmästaren, en sång av David,
Psaltaren	Ps	19	52	2	när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."
Psaltaren	Ps	19	52	3	Varför skryter du med det onda, du som är så mäktig? Guds nåd varar för alltid.
Psaltaren	Ps	19	52	4	Din tunga tänker ut fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du handlar bedrägligt.
Psaltaren	Ps	19	52	5	Du älskar ont mer än gott, lögn mer än sanning. Sela.
Psaltaren	Ps	19	52	6	Du älskar allt tal som gör skada, du falska tunga.
Psaltaren	Ps	19	52	7	Därför skall Gud slå ner dig för alltid, gripa dig och rycka dig ut ur din hydda, utrota dig ur de levandes land. Sela.
Psaltaren	Ps	19	52	8	De rättfärdiga skall se det och frukta, de skall le åt honom:
Psaltaren	Ps	19	52	9	"Se, där är en man som ej gjorde Gud till sitt värn! Han litade på sin stora rikedom, han sökte styrka genom att roffa åt sig."
Psaltaren	Ps	19	52	10	Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus. Jag förtröstar på Guds nåd, alltid och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	52	11	Jag skall alltid tacka dig för vad du har gjort. Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn, ty det är gott.
Psaltaren	Ps	19	53	1	För sångmästaren, till mahalát, en sång av David.
Psaltaren	Ps	19	53	2	Dåren säger i sitt hjärta: "Det finns ingen Gud." Onda och avskyvärda är deras gärningar, ingen finns som gör det goda.
Psaltaren	Ps	19	53	3	Gud blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud.
Psaltaren	Ps	19	53	4	Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
Psaltaren	Ps	19	53	5	Förstår de ingenting, alla dessa ogärningsmän, som äter mitt folk som om de åt bröd och som inte åkallar Gud?
Psaltaren	Ps	19	53	6	Där grips de av förfäran men ingenting finns att frukta, ty Gud skingrar deras ben när de lägrar sig mot dig. Du låter dem komma på skam, ty Gud har förkastat dem.
Psaltaren	Ps	19	53	7	O att det från Sion kom frälsning för Israel! När Gud gör slut på sitt folks fångenskap, då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
Psaltaren	Ps	19	54	1	För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David,
Psaltaren	Ps	19	54	2	när sifiterna kom och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."
Psaltaren	Ps	19	54	3	Gud, fräls mig genom ditt namn, skaffa mig rätt genom din makt.
Psaltaren	Ps	19	54	4	Gud, hör min bön, lyssna till orden från min mun.
Psaltaren	Ps	19	54	5	Ty främlingar reser sig upp mot mig, våldsmän står efter mitt liv. De har ej Gud för sina ögon. Sela.
Psaltaren	Ps	19	54	6	Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.
Psaltaren	Ps	19	54	7	Det onda skall falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast.
Psaltaren	Ps	19	54	8	Med villigt hjärta vill jag offra till dig, jag skall prisa ditt namn, Herre, ty det är gott.
Psaltaren	Ps	19	54	9	Ur all nöd räddar han mig, mitt öga ser mina fienders fall.
Psaltaren	Ps	19	55	1	För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David.
Psaltaren	Ps	19	55	2	Lyssna, Gud, till min bön, dölj dig inte när jag ber om nåd.
Psaltaren	Ps	19	55	3	Hör på mig och svara mig! I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
Psaltaren	Ps	19	55	4	när fienden ropar, när den ogudaktige skriar. Ty de vältrar ondska över mig, i sin vrede förföljer de mig.
Psaltaren	Ps	19	55	5	Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, dödens fasor faller över mig.
Psaltaren	Ps	19	55	6	Fruktan och bävan drabbar mig, förfäran lamslår mig.
Psaltaren	Ps	19	55	7	Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Psaltaren	Ps	19	55	8	Långt bort skulle jag fly, jag skulle bosätta mig i öknen. Sela.
Psaltaren	Ps	19	55	9	Jag skulle skynda mig att söka skydd undan stormvind och oväder.
Psaltaren	Ps	19	55	10	Förvirra dem, Herre, gör deras tungor oense, ty våld och strid ser jag i staden.
Psaltaren	Ps	19	55	11	Dag och natt går de omkring den, uppe på dess murar. Ondska och olycka råder därinne.
Psaltaren	Ps	19	55	12	Den är full av fördärv, förtryck och svek viker ej från dess torg.
Psaltaren	Ps	19	55	13	Det är inte en fiende som hånar mig, det kunde jag stå ut med. Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig.
Psaltaren	Ps	19	55	14	Men det är du, min jämlike, min vän och förtrogne -
Psaltaren	Ps	19	55	15	vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.
Psaltaren	Ps	19	55	16	Låt döden komma över dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, ty ondska råder i deras boning, i deras hjärta.
Psaltaren	Ps	19	55	17	Men jag ropar till Gud, och Herren skall frälsa mig.
Psaltaren	Ps	19	55	18	Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han skall höra min röst.
Psaltaren	Ps	19	55	19	Han friköper min själ och ger den frid så att de inte kan komma mig nära, ty de är många som står mig emot.
Psaltaren	Ps	19	55	20	Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela. Ty de ändrar sig inte, de fruktar inte Gud.
Psaltaren	Ps	19	55	21	Den mannen bär hand på sina vänner, han bryter sitt förbund.
Psaltaren	Ps	19	55	22	Orden i hans mun är halare än smör, men stridslust fyller hans hjärta. Hans ord är lenare än olja, ändå är de dragna svärd.
Psaltaren	Ps	19	55	23	Kasta din börda på Herren, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.
Psaltaren	Ps	19	55	24	Du Gud skall störta dem ner i fördärvets grop. De blodtörstiga och falska skall inte nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
Psaltaren	Ps	19	56	1	För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
Psaltaren	Ps	19	56	2	Var mig nådig, Gud, ty människor vill ta mitt liv, stridslystet angriper de mig hela tiden.
Psaltaren	Ps	19	56	3	Ständigt står mina förföljare efter mitt liv, de är många som i högmod strider mot mig.
Psaltaren	Ps	19	56	4	När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig.
Psaltaren	Ps	19	56	5	Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan det som är kött göra mig?
Psaltaren	Ps	19	56	6	Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig.
Psaltaren	Ps	19	56	7	De gaddar sig samman, de lägger försåt, de vaktar på mina steg, de står efter mitt liv.
Psaltaren	Ps	19	56	8	Skulle de räddas i sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
Psaltaren	Ps	19	56	9	Du håller räkning på mina flyktdagar. Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok.
Psaltaren	Ps	19	56	10	Mina fiender måste vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, ty Gud är med mig.
Psaltaren	Ps	19	56	11	Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, med Herrens hjälp skall jag prisa hans ord.
Psaltaren	Ps	19	56	12	På Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?
Psaltaren	Ps	19	56	13	Jag har löften att infria till dig, Gud, jag vill ge dig lovoffer.
Psaltaren	Ps	19	56	14	Ty du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gudi de levandes ljus.
Psaltaren	Ps	19	57	1	För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
Psaltaren	Ps	19	57	2	Var mig nådig, Gud, var mig nådig! Ty till dig flyr min själ, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt till dess att faran är över.
Psaltaren	Ps	19	57	3	Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som gör allt för mig.
Psaltaren	Ps	19	57	4	Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig, när jag smädas av mina förföljare. Sela. Gud sänder sin nåd och sin sanning.
Psaltaren	Ps	19	57	5	Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor som har tänder som spjut och pilar och tungor skarpa som svärd.
Psaltaren	Ps	19	57	6	Visa din höghet över himlarna, Gud, och din härlighet över hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	57	7	De lägger ut nät för mina fötter, min själ böjs ner. De gräver en grop för mig, men de faller själva i den. Sela.
Psaltaren	Ps	19	57	8	Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt, jag vill sjunga och lovprisa.
Psaltaren	Ps	19	57	9	Vakna upp, min ära, vakna upp psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
Psaltaren	Ps	19	57	10	Jag vill tacka dig bland folken, Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
Psaltaren	Ps	19	57	11	Ty din nåd räcker upp till himlen och din sanning ända upp till skyarna.
Psaltaren	Ps	19	57	12	Visa din höghet över himlarna, Gud, och din härlighet över hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	58	1	För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David.
Psaltaren	Ps	19	58	2	För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger? Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
Psaltaren	Ps	19	58	3	Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet.
Psaltaren	Ps	19	58	4	De ogudaktiga är avfälliga ända från födelsen, de lögnaktiga far vilse alltifrån moderlivet.
Psaltaren	Ps	19	58	5	De har gift i sig, likt ormens gift. De liknar en döv huggorm, som tillsluter sitt öra
Psaltaren	Ps	19	58	6	så att han inte hör ormtjusaren, som är så skicklig att besvärja.
Psaltaren	Ps	19	58	7	Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!
Psaltaren	Ps	19	58	8	Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort. När någon skjuter sina pilar, låt dem vara utan udd.
Psaltaren	Ps	19	58	9	Låt honom vara lik snigeln, som löses upp och utplånas, lik en kvinnas ofullgångna foster som inte får se solen.
Psaltaren	Ps	19	58	10	Innan era grytor känner hettan från törnet skall han svepa bort det med en stormvind vare sig det är friskt eller brinner.
Psaltaren	Ps	19	58	11	Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
Psaltaren	Ps	19	58	12	Och människorna skall säga: "Den rättfärdige får sin lön, det finns en Gud som dömer på jorden."
Psaltaren	Ps	19	59	1	För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom.
Psaltaren	Ps	19	59	2	Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
Psaltaren	Ps	19	59	3	Rädda mig från ogärningsmännen, fräls mig från blodtörstiga män.
Psaltaren	Ps	19	59	4	De ligger i försåt för mig, mäktiga män gaddar ihop sig mot mig, utan att jag gjort någon överträdelse eller synd, Herre.
Psaltaren	Ps	19	59	5	Utan att jag begått någon missgärning, rusar de fram och gör sig redo. Vakna, kom till mig och se!
Psaltaren	Ps	19	59	6	Herre Gud Sebaot, Israels Gud, vakna upp och ställ alla folk till svars, skona ingen som handlar trolöst! Sela.
Psaltaren	Ps	19	59	7	Var afton kommer de tillbaka, de tjuter som hundar och stryker omkring i staden.
Psaltaren	Ps	19	59	8	Se vad deras munnar spyr ut, svärd är på deras läppar, de tänker: "Vem hör oss?"
Psaltaren	Ps	19	59	9	Men du, Herre, ler åt dem, du bespottar alla hednafolk.
Psaltaren	Ps	19	59	10	Min styrka, till dig vill jag hålla mig, ty du, Gud, är min borg.
Psaltaren	Ps	19	59	11	Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se mina förföljares fall.
Psaltaren	Ps	19	59	12	Dräp dem inte, så att mitt folk inte glömmer det. Låt dem irra omkring genom din kraft, störta ner dem, Herre, du vår sköld!
Psaltaren	Ps	19	59	13	Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Låt dem fångas i sitt högmod genom den förbannelse och lögn som de talar.
Psaltaren	Ps	19	59	14	Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer finns till! Låt dem veta att det är Gud som härskar i Jakob, ja, till jordens yttersta ändar. Sela.
Psaltaren	Ps	19	59	15	Var afton kommer de tillbaka, de tjuter som hundar och stryker omkring i staden.
Psaltaren	Ps	19	59	16	De strövar omkring efter föda och gnyr om de inte blir mätta.
Psaltaren	Ps	19	59	17	Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd. Ty du är en borg för mig, en tillflykt när jag är i nöd.
Psaltaren	Ps	19	59	18	Min styrka, dig vill jag lovsjunga, ty du, Gud, är min borg, min nåds Gud.
Psaltaren	Ps	19	60	1	För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom.
Psaltaren	Ps	19	60	2	Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man.
Psaltaren	Ps	19	60	3	Gud, du har förkastat och skingrat oss, du har varit vred, upprätta oss igen.
Psaltaren	Ps	19	60	4	Du har kommit jorden att bäva och rämna. Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
Psaltaren	Ps	19	60	5	Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting, du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar.
Psaltaren	Ps	19	60	6	Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner att hålla upp för sanningens skull Sela.
Psaltaren	Ps	19	60	7	För att dina älskade skall räddas, fräls oss med din högra hand och bönhör oss.
Psaltaren	Ps	19	60	8	Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och mäta upp Suckots dal.
Psaltaren	Ps	19	60	9	Gilead är mitt, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav.
Psaltaren	Ps	19	60	10	Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!"
Psaltaren	Ps	19	60	11	Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Psaltaren	Ps	19	60	12	Har inte du, Gud, förkastat oss, så att du ej mer drar ut med våra härar?
Psaltaren	Ps	19	60	13	Ge oss hjälp mot ovännen, människors hjälp är utan värde.
Psaltaren	Ps	19	60	14	Med Gud kan vi göra mäktiga ting, han skall trampa ner våra fiender.
Psaltaren	Ps	19	61	1	För sångmästaren, till stränginstrument, av David.
Psaltaren	Ps	19	61	2	Gud, hör mitt rop, lyssna till min bön!
Psaltaren	Ps	19	61	3	Från jordens ände ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar. För mig upp på en klippa som är högre än jag.
Psaltaren	Ps	19	61	4	Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.
Psaltaren	Ps	19	61	5	Låt mig bo i ditt tält för evigt och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.
Psaltaren	Ps	19	61	6	Du, Gud, hör mina löften, du ger mig det arv som tillhör dem som fruktar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	61	7	Du förökar kungens dagar, hans år skall vara från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	61	8	Han skall sitta på sin tron inför Gud för evigt. Låt din nåd och sanning bevara honom.
Psaltaren	Ps	19	61	9	Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn och infria mina löften dag efter dag.
Psaltaren	Ps	19	62	1	För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	62	2	Endast hos Gud söker min själ sin ro, från honom kommer min frälsning.
Psaltaren	Ps	19	62	3	Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla.
Psaltaren	Ps	19	62	4	Hur länge vill ni rasa mot denne man, tillsammans slå ner honom som om han vore en lutande vägg, en nerbruten mur?
Psaltaren	Ps	19	62	5	De rådslår om att störta honom ner från hans höjd. De älskar lögn, med munnen välsignar de, men i sitt innersta förbannar de. Sela.
Psaltaren	Ps	19	62	6	Endast i Gud har du din ro, min själ, ty från honom kommer mitt hopp.
Psaltaren	Ps	19	62	7	Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla.
Psaltaren	Ps	19	62	8	Hos Gud är min frälsning och min ära, min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
Psaltaren	Ps	19	62	9	Förtrösta alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela.
Psaltaren	Ps	19	62	10	Människobarn är bara en vindpust, myndiga herrar fulla av lögn. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft.
Psaltaren	Ps	19	62	11	Lita inte på våld sätt inte ert hopp till stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer.
Psaltaren	Ps	19	62	12	En gång har Gud sagt det, två gånger har jag hört det: Hos Gud är makten,
Psaltaren	Ps	19	62	13	och hos dig, Herre, är nåd. Du lönar var och en efter hans gärningar.
Psaltaren	Ps	19	63	1	En psalm av David när han var i Juda öken.
Psaltaren	Ps	19	63	2	Gud, du är min Gud, tidigt om morgonen söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt land som försmäktar utan vatten.
Psaltaren	Ps	19	63	3	Jag söker dig i helgedomen för att se din makt och härlighet.
Psaltaren	Ps	19	63	4	Ty din nåd är bättre än liv, mina läppar skall prisa dig.
Psaltaren	Ps	19	63	5	Jag skall lova dig så länge jag lever, i ditt namn skall jag lyfta mina händer.
Psaltaren	Ps	19	63	6	Min själ blir mättad av utsökta rätter. Med jublande läppar lovsjunger min mun,
Psaltaren	Ps	19	63	7	när jag kommer ihåg dig på min bädd och tänker på dig under nattens timmar.
Psaltaren	Ps	19	63	8	Ty du är min hjälp, under dina vingars skugga jublar jag.
Psaltaren	Ps	19	63	9	Min själ håller sig till dig, din högra hand uppehåller mig.
Psaltaren	Ps	19	63	10	Men dessa som står efter mitt liv och vill förgöra det, de skall fara ner i jordens djup.
Psaltaren	Ps	19	63	11	De skall överlämnas åt svärdet, de skall bli schakalers byte.
Psaltaren	Ps	19	63	12	Men kungen skall glädja sig i Gud. Var och en som svär vid honom skall prisa sig lycklig, ty de lögnaktigas mun skall bli tillstoppad.
Psaltaren	Ps	19	64	1	För sångmästaren, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	64	2	Gud, hör min röst när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
Psaltaren	Ps	19	64	3	Göm mig för de ondas hemliga planer, för ogärningsmännens larmande hop.
Psaltaren	Ps	19	64	4	Ty de gör sina tungor skarpa som svärd, bittra ord lägger de an som pilar
Psaltaren	Ps	19	64	5	för att i hemlighet skjuta på den oskyldige. Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta.
Psaltaren	Ps	19	64	6	De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt, de talar om hur de skall lägga ut snaror. De säger: "Vem skulle se oss?"
Psaltaren	Ps	19	64	7	De smider sina onda planer och säger: "Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!"Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.
Psaltaren	Ps	19	64	8	Då skjuter Gud en pil mot dem, plötsligt blir de sårade.
Psaltaren	Ps	19	64	9	De bringas på fall av sina egna tungor, alla som ser dem skakar på huvudet.
Psaltaren	Ps	19	64	10	Människorna grips av skräck, de förkunnar vad Gud har gjort, de inser att det är hans verk.
Psaltaren	Ps	19	64	11	Den rättfärdige gläder sig i Herren och tar sin tillflykt till honom. Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.
Psaltaren	Ps	19	65	1	För sångmästaren, en psalm av David, en sång.
Psaltaren	Ps	19	65	2	Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, till dig får man infria löften.
Psaltaren	Ps	19	65	3	Du som hör bön, till dig kommer alla människor.
Psaltaren	Ps	19	65	4	Syndiga gärningar är mig övermäktiga, du är den som sonar våra överträdelser.
Psaltaren	Ps	19	65	5	Salig är den som du utväljer och låter komma dig nära, han får bo i dina gårdar. Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
Psaltaren	Ps	19	65	6	Du bönhör oss i rättfärdighet med gärningar som väcker förundran, du, vår frälsnings Gud, som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran.
Psaltaren	Ps	19	65	7	Du gör bergen fasta genom din kraft, du är rustad med makt.
Psaltaren	Ps	19	65	8	Du stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
Psaltaren	Ps	19	65	9	De som bor vid jordens ändar häpnar för dina tecken, österland och västerland uppfyller du med jubel.
Psaltaren	Ps	19	65	10	Du tar dig an jorden och vattnar den, du gör den mycket rik. Guds källa har vatten till fyllest. Du skaffar säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Psaltaren	Ps	19	65	11	Dess fåror vattnar du och jämnar det som är upplöjt. Med regnskurar mjukar du upp jorden och välsignar det som växer på den.
Psaltaren	Ps	19	65	12	Du kröner året med ditt goda, dina fotspår dryper av fetma.
Psaltaren	Ps	19	65	13	Betesmarkerna i öknen dryper, höjderna klär sig i glädje.
Psaltaren	Ps	19	65	14	Ängarna är fulla av hjordar, dalarna är täckta med säd. Man höjer jubelrop och sjunger.
Psaltaren	Ps	19	66	1	För sångmästaren, en sång, en psalm. Höj jubel till Gud, alla länder!
Psaltaren	Ps	19	66	2	Lovsjung hans namns ära, ge honom ära och pris.
Psaltaren	Ps	19	66	3	Säg till Gud: Hur förunderliga är ej dina gärningar! Så stor är din makt att dina fiender kryper för dig.
Psaltaren	Ps	19	66	4	Alla länder skall tillbe och lovsjunga dig, de skall lovsjunga ditt namn. Sela.
Psaltaren	Ps	19	66	5	Kom och se vad Gud har gjort, gärningar som väcker förundran bland människors barn.
Psaltaren	Ps	19	66	6	Han förvandlade havet till torrt land, de gick till fots genom vattnen. Där gladdes vi över honom.
Psaltaren	Ps	19	66	7	Genom sin makt härskar han för evigt, hans ögon ger akt på hednafolken. De upproriska skall inte kunna resa sig. Sela.
Psaltaren	Ps	19	66	8	Prisa, ni folk, vår Gud, låt hans lov ljuda högt,
Psaltaren	Ps	19	66	9	ty han har givit vår själ liv, han har inte låtit vår fot vackla.
Psaltaren	Ps	19	66	10	Väl prövade du oss, Gud, du luttrade oss som silver luttras.
Psaltaren	Ps	19	66	11	Du lät oss fastna i nätet, du lade en tung börda på vår rygg.
Psaltaren	Ps	19	66	12	Du lät människor fara fram över vårt huvud, vi gick genom eld och vatten. Men du förde oss ut och gav oss överflöd.
Psaltaren	Ps	19	66	13	Jag kommer till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Psaltaren	Ps	19	66	14	löften som kom över mina läppar och som min mun talade när jag var i nöd.
Psaltaren	Ps	19	66	15	Brännoffer av feta djur vill jag bära fram till dig tillsammans med röken från baggar. Jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
Psaltaren	Ps	19	66	16	Kom och hör, alla ni som fruktar Gud, jag vill låta er veta vad han har gjort för min själ.
Psaltaren	Ps	19	66	17	Till honom ropade jag med min mun och lovsång var på min tunga.
Psaltaren	Ps	19	66	18	Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig.
Psaltaren	Ps	19	66	19	Men nu har Gud hört mig, han har lyssnat till min bön.
Psaltaren	Ps	19	66	20	Välsignad vare Gud, som inte har förkastat min bön eller tagit sin nåd ifrån mig!
Psaltaren	Ps	19	67	1	För sångmästaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
Psaltaren	Ps	19	67	2	Må Gud vara oss nådig och välsigna oss. Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,
Psaltaren	Ps	19	67	3	så att man på jorden lär känna dina vägar, bland alla hednafolk din frälsning.
Psaltaren	Ps	19	67	4	Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.
Psaltaren	Ps	19	67	5	Folkslagen må glädja sig och jubla, ty du dömer folken rätt och leder folkslagen på jorden. Sela.
Psaltaren	Ps	19	67	6	Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.
Psaltaren	Ps	19	67	7	Jorden ger sin gröda, och Gud, vår Gud, välsignar oss.
Psaltaren	Ps	19	67	8	Må Gud välsigna oss och må alla jordens ändar frukta honom.
Psaltaren	Ps	19	68	1	För sångmästaren. En psalm, en sång av David.
Psaltaren	Ps	19	68	2	Gud står upp, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr för hans ansikte.
Psaltaren	Ps	19	68	3	Som rök drivs bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.
Psaltaren	Ps	19	68	4	Men de rättfärdiga är glada, de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
Psaltaren	Ps	19	68	5	Sjung till Guds ära, prisa hans namn! Bered väg för honom som drar fram genom öknarna. Hans namn är Herren, gläd er inför honom.
Psaltaren	Ps	19	68	6	Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare,
Psaltaren	Ps	19	68	7	en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska måste bo i en öken.
Psaltaren	Ps	19	68	8	Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, sela,
Psaltaren	Ps	19	68	9	då bävade jorden, då strömmade regn ner från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
Psaltaren	Ps	19	68	10	Ett nåderikt regn lät du falla, Gud, när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
Psaltaren	Ps	19	68	11	Din skara fick bo där. I din godhet, Gud, sörjde du för de betryckta.
Psaltaren	Ps	19	68	12	Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet:
Psaltaren	Ps	19	68	13	"Härskarornas kungar flyr, de flyr, husmodern där hemma får dela bytet.
Psaltaren	Ps	19	68	14	Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader? Duvans vingar är täckta med silver och hennes fjädrar med skimrande guld.
Psaltaren	Ps	19	68	15	När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet, föll snö på Salmon."
Psaltaren	Ps	19	68	16	Basans berg är Guds berg, ett berg med höga toppar är Basans berg.
Psaltaren	Ps	19	68	17	Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg som Gud har utvalt till sin boning? Herren skall bo där för alltid.
Psaltaren	Ps	19	68	18	Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen. Herren är bland dem i helighet som på Sinai.
Psaltaren	Ps	19	68	19	Du steg upp i höjden, du tog fångar, du fick gåvor bland människorna, ja, till och med upproriska människor, för att du, Herre, vår Gud, skulle bo där.
Psaltaren	Ps	19	68	20	Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela.
Psaltaren	Ps	19	68	21	Gud är för oss en Gud som frälsar, hos Herren Herren finns räddning från döden.
Psaltaren	Ps	19	68	22	Ja, Gud krossar sina fienders huvuden, den håriga hjässan på den som framhärdar i synd.
Psaltaren	Ps	19	68	23	Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, jag skall hämta upp dem från havets djup.
Psaltaren	Ps	19	68	24	Då kan du tvätta din fot i blod och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna."
Psaltaren	Ps	19	68	25	Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.
Psaltaren	Ps	19	68	26	Främst går sångare, harpospelare följer efter mitt ibland jungfrur som slår på pukor.
Psaltaren	Ps	19	68	27	Lova Gud i församlingarna, lova Herren, ni från Israels källa.
Psaltaren	Ps	19	68	28	Där går Benjamin, den yngste, han anför dem. Där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
Psaltaren	Ps	19	68	29	Din Gud har bestämt din styrka. Stärk, Gud, vad du har gjort för oss.
Psaltaren	Ps	19	68	30	Från ditt tempel i Jerusalemskall kungar bära fram gåvor till dig.
Psaltaren	Ps	19	68	31	Straffa odjuret i vassen, tjurarnas hop och deras kalvar. Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken. Han skingrar de folk som vill ha krig.
Psaltaren	Ps	19	68	32	Mäktiga män skall komma från Egypten, Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.
Psaltaren	Ps	19	68	33	Ni riken på jorden, sjung till Guds ära, lovprisa Herren, sela,
Psaltaren	Ps	19	68	34	honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst.
Psaltaren	Ps	19	68	35	Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.
Psaltaren	Ps	19	68	36	Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom. Israels Gud ger makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
Psaltaren	Ps	19	69	1	För sångmästaren, efter "Liljor", av David.
Psaltaren	Ps	19	69	2	Fräls mig, Gud, ty vattnen kommer mig inpå livet.
Psaltaren	Ps	19	69	3	Jag har sjunkit ner i djup dy och saknar fotfäste, jag har kommit ut på djupt vatten, och vågorna slår över mig.
Psaltaren	Ps	19	69	4	Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Min blick blir matt i min väntan på Gud.
Psaltaren	Ps	19	69	5	De som hatar mig utan anledning är fler än håren på mitt huvud. Många är de som vill förgöra mig, de som är mina fiender utan orsak. Vad jag inte har stulit, måste jag ersätta.
Psaltaren	Ps	19	69	6	Gud, du känner min dårskap, och min syndaskuld är uppenbar för dig.
Psaltaren	Ps	19	69	7	O Herre, Herre Sebaot, låt ej dem som väntar på dig komma på skam för min skull. Du, Israels Gud, låt inte dem som söker dig drabbas av vanära för min skull.
Psaltaren	Ps	19	69	8	Ty för din skull utsätts jag för hån, blygsel täcker mitt ansikte.
Psaltaren	Ps	19	69	9	Främmande har jag blivit för mina bröder, en främling för min moders barn.
Psaltaren	Ps	19	69	10	Ty brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser har fallit över mig.
Psaltaren	Ps	19	69	11	Jag grät och fastade, men det drog vanära över mig.
Psaltaren	Ps	19	69	12	Jag klädde mig i säcktyg, men jag blev ett ordspråk för dem.
Psaltaren	Ps	19	69	13	De som sitter i porten pratar om mig, i dryckeslag gör de visor om mig.
Psaltaren	Ps	19	69	14	Men jag ber till dig, Herre, i nådens tid. Svara mig, Gud, i din stora godhet, i din frälsande trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	69	15	Rädda mig upp ur dyn, så att jag inte sjunker ner. Rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen.
Psaltaren	Ps	19	69	16	Låt inte vattenmassorna dränka mig eller djupet uppsluka mig, låt inte brunnen tillsluta sitt gap över mig.
Psaltaren	Ps	19	69	17	Svara mig, Herre, ty din nåd är god, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
Psaltaren	Ps	19	69	18	Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd. Skynda att svara mig!
Psaltaren	Ps	19	69	19	Kom till min själ och återlös den, friköp mig från mina fiender.
Psaltaren	Ps	19	69	20	Du känner det hån, den skam och vanära jag måste utstå. Du ser alla mina ovänner.
Psaltaren	Ps	19	69	21	Förakt har krossat mitt hjärta, så att jag är sjuk. Jag väntade på medlidande, men fann inget, på tröstare, men ingen kom.
Psaltaren	Ps	19	69	22	De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.
Psaltaren	Ps	19	69	23	Låt deras bord framför dem bli en snara och en fälla för de säkra.
Psaltaren	Ps	19	69	24	Låt deras ögon bli förmörkade så att de ej ser, låt deras höfter ständigt vackla.
Psaltaren	Ps	19	69	25	Utgjut din vrede över dem, låt din vredesglöd hinna upp dem.
Psaltaren	Ps	19	69	26	Låt deras gård bli öde, låt ingen bo i deras hyddor.
Psaltaren	Ps	19	69	27	Ty de förföljer den som du har slagit och ordar om hur de plågas som du har sårat.
Psaltaren	Ps	19	69	28	Lägg skuld till deras skuld, låt dem inte få del av din rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	69	29	Låt dem utplånas ur de levandes bok, låt dem inte bli uppskrivna bland de rättfärdiga.
Psaltaren	Ps	19	69	30	Men jag är betryckt och plågad, Gud, låt din frälsning skydda mig!
Psaltaren	Ps	19	69	31	Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
Psaltaren	Ps	19	69	32	Det skall behaga Herren mer än någon tjur eller något offerdjur med horn och klövar.
Psaltaren	Ps	19	69	33	När de ödmjuka ser det skall de glädja sig. Ni som söker Gud, era hjärtan skall leva!
Psaltaren	Ps	19	69	34	Ty Herren lyssnar till de fattiga, han föraktar inte sina fångna.
Psaltaren	Ps	19	69	35	Himmel och jord skall prisa honom, havet och allt som rör sig där.
Psaltaren	Ps	19	69	36	Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer. De skall bo där och ta Sion i besittning.
Psaltaren	Ps	19	69	37	Hans tjänares barn skall få det till arv, de som älskar hans namn skall bo där.
Psaltaren	Ps	19	70	1	För sångmästaren, av David, till åminnelse.
Psaltaren	Ps	19	70	2	Gud, kom till min räddning! Herre, skynda till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	70	3	Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv. Låt dem vika tillbaka och drabbas av vanära som önskar mig olycka.
Psaltaren	Ps	19	70	4	Låt dem vända tillbaka i sin skam som säger: "Rätt åt honom!"
Psaltaren	Ps	19	70	5	Alla som söker dig skall jubla och vara glada i dig. De som älskar din frälsning skall alltid säga: "Högtlovad vare Gud!"
Psaltaren	Ps	19	70	6	Jag är betryckt och fattig, Gud, skynda till mig! Du är min hjälp och min befriare. Herre, dröj inte!
Psaltaren	Ps	19	71	1	Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam.
Psaltaren	Ps	19	71	2	Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig.
Psaltaren	Ps	19	71	3	Var en klippa för mig där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som givit befallning om min frälsning, du mitt bergfäste och min borg.
Psaltaren	Ps	19	71	4	Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
Psaltaren	Ps	19	71	5	Ty du är mitt hopp, Herre, min förtröstan, Herre, allt ifrån min ungdom.
Psaltaren	Ps	19	71	6	Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, du har förlöst mig ur min moders liv, dig gäller alltid mitt lov.
Psaltaren	Ps	19	71	7	Jag har blivit ett tecken för många, och du är min starka tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	71	8	Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
Psaltaren	Ps	19	71	9	Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tynar bort!
Psaltaren	Ps	19	71	10	Ty mina fiender talar mot mig, de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger:
Psaltaren	Ps	19	71	11	"Gud har övergivit honom, förfölj och grip honom, det finns ingen som räddar honom!"
Psaltaren	Ps	19	71	12	Gud, var inte långt ifrån mig! Min Gud, skynda till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	71	13	Låt min själs fiender komma på skam och gå under. Låt dem som önskar mig olycka höljas i förakt och vanära.
Psaltaren	Ps	19	71	14	Men jag skall alltid hoppas och prisa dig, om och om igen.
Psaltaren	Ps	19	71	15	Min mun skall förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fastän jag inte har ord till fullo.
Psaltaren	Ps	19	71	16	Jag skall komma i Herrens, Herrens väldiga kraft, jag skall prisa din rättfärdighet, endast din.
Psaltaren	Ps	19	71	17	Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och intill nu förkunnar jag dina under.
Psaltaren	Ps	19	71	18	Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar för nya släkten, om din makt för alla som skall komma.
Psaltaren	Ps	19	71	19	Din rättfärdighet, Gud, når upp till himlen. Du som har gjort så stora ting, Gud, vem är dig lik?
Psaltaren	Ps	19	71	20	Du som har låtit oss se så mycket av nöd och olycka, du skall åter göra oss levande, åter föra oss upp ur jordens djup.
Psaltaren	Ps	19	71	21	Föröka du min storhet och trösta mig igen,
Psaltaren	Ps	19	71	22	så vill jag tacka dig med spel på psaltare för din trofasthet, min Gud, jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
Psaltaren	Ps	19	71	23	Mina läppar skall jubla, när jag lovsjunger dig, ja, min själ som du har friköpt.
Psaltaren	Ps	19	71	24	Min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet, ty de som önskade mig olycka kommer på skam och måste blygas.
Psaltaren	Ps	19	72	1	Av Salomo. Gud, ge åt kungen dina domar, din rättfärdighet åt kungasonen!
Psaltaren	Ps	19	72	2	Han skall döma ditt folk med rättfärdighet, dina betryckta med rättvisa.
Psaltaren	Ps	19	72	3	Bergen skall bära frid åt folket, höjderna rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	72	4	Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, han skall frälsa de fattiga och krossa förtryckaren.
Psaltaren	Ps	19	72	5	Dig skall man frukta från släkte till släkte, så länge solen finns till, så länge månen skiner.
Psaltaren	Ps	19	72	6	Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng, lik en regnskur som vattnar jorden.
Psaltaren	Ps	19	72	7	I hans dagar skall den rättfärdige blomstra, stor frid skall råda tills månen ej längre finns.
Psaltaren	Ps	19	72	8	Han skall härska från hav till hav och från floden intill jordens ändar.
Psaltaren	Ps	19	72	9	Öknens inbyggare skall buga sig för honom, hans fiender skall slicka stoftet.
Psaltaren	Ps	19	72	10	Kungar från Tarsis och kustländerna skall ge honom skatt, kungar från Saba och Seba skall bära fram gåvor.
Psaltaren	Ps	19	72	11	Alla kungar skall falla ner för honom, alla hednafolk tjäna honom.
Psaltaren	Ps	19	72	12	Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte som ingen hjälpare har.
Psaltaren	Ps	19	72	13	Han skall vara mild mot den svage och fattige, och frälsa de fattigas själar.
Psaltaren	Ps	19	72	14	Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ, deras blod är dyrbart i hans ögon.
Psaltaren	Ps	19	72	15	Må han leva och få guld från Saba. Må man ständigt be för honom, dagligen välsigna honom.
Psaltaren	Ps	19	72	16	Må säden växa rikligt i landet, ända upp till bergens topp. Må dess frukt vaja som Libanons skog, och folket i städerna blomstra som örter på marken.
Psaltaren	Ps	19	72	17	Må hans namn förbli för evigt, så länge solen skiner må hans namn leva vidare. I honom skall man välsigna sig, alla hednafolk skall prisa honom salig.
Psaltaren	Ps	19	72	18	Lovad vare Herren Gud, Israels Gud, som ensam gör under!
Psaltaren	Ps	19	72	19	Lovat vare hans härliga namn för evigt, hela jorden vare full av hans ära! Amen, amen.
Psaltaren	Ps	19	72	20	Slut på Davids, Isais sons, böner.
Psaltaren	Ps	19	73	1	En psalm av Asaf. Gud är i sanning god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
Psaltaren	Ps	19	73	2	Men jag var nära att stappla med mina fötter, mina steg var nära att slinta,
Psaltaren	Ps	19	73	3	ty jag avundades de övermodiga, när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.
Psaltaren	Ps	19	73	4	Fria från lidanden är de till sin död, och deras kropp är vid gott hull.
Psaltaren	Ps	19	73	5	De kommer inte i olycka som andra dödliga, de plågas inte som andra människor.
Psaltaren	Ps	19	73	6	Därför är högmod deras halsprydnad och våld de kläder de bär.
Psaltaren	Ps	19	73	7	Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram, deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
Psaltaren	Ps	19	73	8	De hånar och talar om förtryck i sin ondska, överlägset talar de.
Psaltaren	Ps	19	73	9	Med sin mun stiger de upp i himlen och deras tunga far fram på jorden.
Psaltaren	Ps	19	73	10	Därför vänder sig folket till dem. Vatten i mängd suger de i sig.
Psaltaren	Ps	19	73	11	De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det? Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
Psaltaren	Ps	19	73	12	Så är det med de ogudaktiga, det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.
Psaltaren	Ps	19	73	13	Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde i oskuld mina händer.
Psaltaren	Ps	19	73	14	Jag blev plågad hela dagen, var morgon blev jag tuktad.
Psaltaren	Ps	19	73	15	Om jag hade sagt: "Så vill jag tala", då hade jag svikit dina barns släkte.
Psaltaren	Ps	19	73	16	När jag försökte förstå detta, då tycktes det mig alltför svårt,
Psaltaren	Ps	19	73	17	till dess att jag gick in i Guds helgedom och insåg hur det går dem till slut.
Psaltaren	Ps	19	73	18	På hal mark ställer du dem, du störtar ner dem i fördärvet.
Psaltaren	Ps	19	73	19	Hur plötsligt går de inte under! De förgås och får en ände med förskräckelse.
Psaltaren	Ps	19	73	20	Liksom drömmen är borta när man vaknar, skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder, när du griper in.
Psaltaren	Ps	19	73	21	När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Psaltaren	Ps	19	73	22	då var jag oförnuftig och förstod ingenting, som ett djur var jag inför dig.
Psaltaren	Ps	19	73	23	Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand.
Psaltaren	Ps	19	73	24	Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära.
Psaltaren	Ps	19	73	25	Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden.
Psaltaren	Ps	19	73	26	Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren	Ps	19	73	27	Ty de som är fjärran från dig går under, du förgör alla som trolöst sviker dig.
Psaltaren	Ps	19	73	28	Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, Herren, för att kunna tala om alla dina gärningar.
Psaltaren	Ps	19	74	1	En sång av Asaf. Gud, varför har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?
Psaltaren	Ps	19	74	2	Tänk på din menighet som du förvärvade för länge sedan, som du återlöste till att vara din arvedel. Tänk på Sions berg, där du har din boning.
Psaltaren	Ps	19	74	3	Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder. Allt i helgedomen har fienden förstört.
Psaltaren	Ps	19	74	4	Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss, de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken.
Psaltaren	Ps	19	74	5	Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog.
Psaltaren	Ps	19	74	6	Alla snidade verk har de förstört med yxa och bila.
Psaltaren	Ps	19	74	7	De har satt eld på din helgedom, ända till grunden har de orenat ditt namns boning.
Psaltaren	Ps	19	74	8	De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!"Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet.
Psaltaren	Ps	19	74	9	Våra tecken ser vi inte, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet hur länge det varar.
Psaltaren	Ps	19	74	10	Hur länge, Gud, skall fienden smäda och ständigt förakta ditt namn?
Psaltaren	Ps	19	74	11	Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag fram den ur din barm och förgör dem!
Psaltaren	Ps	19	74	12	Gud, sedan urminnes tid är du min konung, du som utför frälsningsverk på jorden.
Psaltaren	Ps	19	74	13	Det var du som delade havet genom din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet.
Psaltaren	Ps	19	74	14	Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
Psaltaren	Ps	19	74	15	Det var du som lät källa och bäck bryta fram, det var du som lät starka strömmar torka ut.
Psaltaren	Ps	19	74	16	Din är dagen, din är också natten, det är du som har skapat ljuset och solen.
Psaltaren	Ps	19	74	17	Det är du som har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter har du skapat.
Psaltaren	Ps	19	74	18	Herre, tänk på hur fienden smädar, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	74	19	Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ, glöm inte för alltid dina betrycktas liv!
Psaltaren	Ps	19	74	20	Tänk på förbundet, ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen.
Psaltaren	Ps	19	74	21	Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam, låt den fattige och behövande prisa ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	74	22	Stå upp, Gud, och för din talan! Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren.
Psaltaren	Ps	19	74	23	Glöm inte bort dina ovänners rop, larmet som ständigt hörs från dina motståndare.
Psaltaren	Ps	19	75	1	För sångmästaren, "Fördärva inte", en psalm, en sång av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	75	2	Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig. Ditt namn är nära, man talar om dina under.
Psaltaren	Ps	19	75	3	"På den tid jag har bestämt skall jag fälla en rättvis dom.
Psaltaren	Ps	19	75	4	Jorden och alla som bor där kan vackla, men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.
Psaltaren	Ps	19	75	5	Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!"och till de ogudaktiga: "Upphöj inte hornet!"
Psaltaren	Ps	19	75	6	Höj inte ert horn så högt, tala inte så trotsigt och fräckt.
Psaltaren	Ps	19	75	7	Ty inte från öster eller väster och inte från öknen kommer upphöjelsen.
Psaltaren	Ps	19	75	8	Nej, Gud är den som dömer, den ene böjer han ner, den andre reser han upp.
Psaltaren	Ps	19	75	9	Ty i Herrens hand är en bägare. Den skummar av vin, den är full av tillblandad dryck och han häller upp. Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.
Psaltaren	Ps	19	75	10	Men jag skall alltid förkunna och lovsjunga Jakobs Gud.
Psaltaren	Ps	19	75	11	Alla de ogudaktigas horn skall jag hugga av, men den rättfärdiges horn skall bli upphöjt.
Psaltaren	Ps	19	76	1	För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	76	2	Gud är känd i Juda, i Israel är hans namn stort.
Psaltaren	Ps	19	76	3	I Salem står hans hydda, hans boning på Sion.
Psaltaren	Ps	19	76	4	Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar, sköld och svärd, krigets vapen. Sela.
Psaltaren	Ps	19	76	5	Strålande är du, härligare än berg, rika på byte.
Psaltaren	Ps	19	76	6	Modiga män ligger plundrade, de sover sin sista sömn, ingen stridsman kan lyfta sin hand.
Psaltaren	Ps	19	76	7	Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud. ligger både häst och ryttare i dvala.
Psaltaren	Ps	19	76	8	Du, endast du är värd fruktan. vem kan bestå inför dig när du är vred?
Psaltaren	Ps	19	76	9	Från himlen låter du din dom höras. Jorden förskräckes och blir stilla
Psaltaren	Ps	19	76	10	när Gud står upp till doms för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
Psaltaren	Ps	19	76	11	Människors vrede skall då bli dig till pris, vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
Psaltaren	Ps	19	76	12	Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud! Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.
Psaltaren	Ps	19	76	13	Han kuvar furstarnas stolta ande, fruktansvärd är han för kungarna på jorden.
Psaltaren	Ps	19	77	1	För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	77	2	Jag vill höja min röst till Gud och ropa, jag vill höja min röst till Gud, och han lyssnar till mig.
Psaltaren	Ps	19	77	3	På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand uträckt och blir ej trött. Min själ vill inte låta sig tröstas.
Psaltaren	Ps	19	77	4	Jag tänker på Gud och klagar, jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
Psaltaren	Ps	19	77	5	Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala.
Psaltaren	Ps	19	77	6	Jag tänker på tider som varit, på år som för länge sedan flytt.
Psaltaren	Ps	19	77	7	Om natten minns jag min sång. Jag grubblar i mitt hjärta, min ande tänker efter.
Psaltaren	Ps	19	77	8	Skall då Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd?
Psaltaren	Ps	19	77	9	Är det slut med hans godhet för alltid, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Psaltaren	Ps	19	77	10	Har Gud glömt att vara nådig, eller har han i vrede stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
Psaltaren	Ps	19	77	11	Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr.
Psaltaren	Ps	19	77	12	Jag vill minnas Herrens gärningar, jag vill minnas dina forna under.
Psaltaren	Ps	19	77	13	Jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på det du har gjort.
Psaltaren	Ps	19	77	14	Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som Gud?
Psaltaren	Ps	19	77	15	Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken.
Psaltaren	Ps	19	77	16	Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.
Psaltaren	Ps	19	77	17	Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade.
Psaltaren	Ps	19	77	18	Molnen göt ut strömmar av vatten, skyarna lät höra sin röst, och dina pilar for omkring.
Psaltaren	Ps	19	77	19	Din åska ljöd i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade.
Psaltaren	Ps	19	77	20	Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man inte.
Psaltaren	Ps	19	77	21	Så förde du ditt folk som en hjord genom Moses och Arons hand.
Psaltaren	Ps	19	78	1	En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning, vänd era öron till min muns ord.
Psaltaren	Ps	19	78	2	Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara hemligheter från gången tid.
Psaltaren	Ps	19	78	3	Vad vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss,
Psaltaren	Ps	19	78	4	det vill vi inte dölja för deras barn. För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov, hans makt och de under han har gjort.
Psaltaren	Ps	19	78	5	Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, sin undervisning gav han i Israel. Han fastställde den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Psaltaren	Ps	19	78	6	Så skulle det bli känt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och de skulle berätta det för sina barn.
Psaltaren	Ps	19	78	7	De skulle då hoppas på Gud och inte glömma hans verk utan följa hans bud.
Psaltaren	Ps	19	78	8	De skulle inte bli som sina fäder, ett motsträvigt och upproriskt släkte, vars hjärta var opålitligt och vars ande var trolös mot Gud.
Psaltaren	Ps	19	78	9	Efraims söner, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
Psaltaren	Ps	19	78	10	De höll inte Guds förbund och ville inte följa hans lag.
Psaltaren	Ps	19	78	11	De glömde hans gärningar, de under han låtit dem se.
Psaltaren	Ps	19	78	12	Inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
Psaltaren	Ps	19	78	13	Han delade havet och lät dem gå igenom det, han lät vattnet stå som en mur.
Psaltaren	Ps	19	78	14	Han ledde dem om dagen med molnskyn och hela natten med eldens sken.
Psaltaren	Ps	19	78	15	Han klöv klippor i öknen och gav dem rikligt med vatten att dricka, som ur väldiga hav.
Psaltaren	Ps	19	78	16	Rinnande bäckar lät han bryta fram ur klippan, vatten lät han flyta ner som strömmar.
Psaltaren	Ps	19	78	17	Men de fortsatte att synda mot honom de var upproriska mot den Högste i öknen.
Psaltaren	Ps	19	78	18	De frestade Gud i sina hjärtan när de begärde mat för sin lystnad.
Psaltaren	Ps	19	78	19	De talade mot Gud och sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Psaltaren	Ps	19	78	20	Se, han slog på klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han också ge bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
Psaltaren	Ps	19	78	21	När Herren hörde det blev han vred, eld upptändes i Jakob, vrede kom över Israel,
Psaltaren	Ps	19	78	22	eftersom de inte trodde på Gud och inte förtröstade på hans frälsning.
Psaltaren	Ps	19	78	23	Han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himlens dörrar.
Psaltaren	Ps	19	78	24	Han lät manna regna över dem till föda, säd från himlen gav han dem.
Psaltaren	Ps	19	78	25	Änglabröd fick människor äta, han gav dem all den mat de behövde.
Psaltaren	Ps	19	78	26	Han lät östanvinden fara ut från himlen, genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.
Psaltaren	Ps	19	78	27	Han lät kött regna över dem som stoft, bevingade fåglar som havets sand.
Psaltaren	Ps	19	78	28	Han lät det falla ner i sitt läger, runt omkring sin boning.
Psaltaren	Ps	19	78	29	Då åt de och blev övermätta, han lät dem få vad de begärde.
Psaltaren	Ps	19	78	30	Men innan de hade stillat sitt begär, medan maten ännu var i deras mun,
Psaltaren	Ps	19	78	31	kom Guds vrede över dem. Han sände död bland de tappraste, Israels utvalda män slog han ner.
Psaltaren	Ps	19	78	32	Ändå fortsatte de att synda, de trodde inte på hans under.
Psaltaren	Ps	19	78	33	Då lät han deras dagar försvinna i tomhet och deras år i plötslig undergång.
Psaltaren	Ps	19	78	34	När han dräpte, frågade de efter honom. De vände om och sökte Gud.
Psaltaren	Ps	19	78	35	De tänkte på att Gud var deras klippa, att Gud, den Högste, var deras återlösare.
Psaltaren	Ps	19	78	36	De försökte bedra honom med sina ord, de ljög för honom med sin tunga.
Psaltaren	Ps	19	78	37	Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom, de var ej trogna mot hans förbund.
Psaltaren	Ps	19	78	38	Men han är barmhärtig och förlåter missgärning, han vill inte förgöra. Många gånger höll han tillbaka sin vrede och lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
Psaltaren	Ps	19	78	39	Han tänkte på att de var kött, en vindpust som far bort och ej kommer åter.
Psaltaren	Ps	19	78	40	Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Psaltaren	Ps	19	78	41	De frestade Gud gång på gång och kränkte Israels Helige.
Psaltaren	Ps	19	78	42	De kom inte ihåg vad hans hand hade uträttat, på den tid då han befriade dem från fienden,
Psaltaren	Ps	19	78	43	då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
Psaltaren	Ps	19	78	44	Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de inte kunde dricka ur bäckarna.
Psaltaren	Ps	19	78	45	Han sände flugsvärmar som åt dem och paddor som förstörde.
Psaltaren	Ps	19	78	46	Han gav deras gröda åt larver och deras arbetes frukt åt gräshoppor.
Psaltaren	Ps	19	78	47	Han slog deras vinstockar med hagel och deras fikonträd med hagelstenar.
Psaltaren	Ps	19	78	48	Han utlämnade deras nötboskap åt hagel och deras fårhjordar åt blixten.
Psaltaren	Ps	19	78	49	Han sände över dem sin vredesglöd, harm, vrede och nöd, en skara av olycksänglar.
Psaltaren	Ps	19	78	50	Han gav fritt utlopp åt sin vrede, han skonade inte deras själ från döden utan prisgav deras liv åt pesten.
Psaltaren	Ps	19	78	51	Han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
Psaltaren	Ps	19	78	52	Han lät sitt folk bryta upp som en fårhjord och förde dem som en boskapshjord genom öknen.
Psaltaren	Ps	19	78	53	Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta, och havet övertäckte deras fiender.
Psaltaren	Ps	19	78	54	Han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade erövrat.
Psaltaren	Ps	19	78	55	Han jagade bort hednafolken för dem och gav dem deras land som arvedel. Han lät Israels stammar bo i deras hyddor.
Psaltaren	Ps	19	78	56	Men de var upproriska och frestade Gud, den Högste, de tog inte vara på hans vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	78	57	De vek trolöst tillbaka, de liksom deras fäder, de vände om likt en båge som sviktar.
Psaltaren	Ps	19	78	58	De väckte hans vrede med sina offerhöjder och kränkte honom genom sina avgudabilder.
Psaltaren	Ps	19	78	59	Gud hörde det och blev vred, han förkastade Israel med all kraft.
Psaltaren	Ps	19	78	60	Han övergav sin boning i Silo, det tält han slagit upp bland människorna.
Psaltaren	Ps	19	78	61	Han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
Psaltaren	Ps	19	78	62	Sitt folk utlämnade han åt svärdet, han blev vred på sin arvedel.
Psaltaren	Ps	19	78	63	Deras unga män förtärdes av eld, deras unga kvinnor blev utan brudsång.
Psaltaren	Ps	19	78	64	Deras präster föll för svärd, deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.
Psaltaren	Ps	19	78	65	Då vaknade Herren som ur en sömn, lik en hjälte som legat bedövad av vin.
Psaltaren	Ps	19	78	66	Han slog tillbaka sina fiender, evig skam lät han komma över dem.
Psaltaren	Ps	19	78	67	Han förkastade Josefs hyddor och utvalde inte Efraims stam.
Psaltaren	Ps	19	78	68	Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
Psaltaren	Ps	19	78	69	Han byggde sin helgedom hög som himlen, som jorden grundlade han den för evigt.
Psaltaren	Ps	19	78	70	Han utvalde sin tjänare David och tog honom från fårhjordens fållor.
Psaltaren	Ps	19	78	71	Från fåren hämtade han honom och satte honom till herde för Jakob, sitt folk, för Israel, sin arvedel.
Psaltaren	Ps	19	78	72	Han var deras herde med uppriktigt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Psaltaren	Ps	19	79	1	En psalm av Asaf. Gud, hednafolken har fallit in i din arvedel, de har orenat ditt heliga tempel, de har gjort Jerusalem till en stenhop.
Psaltaren	Ps	19	79	2	De har givit dina tjänares kroppar till mat åt himlens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.
Psaltaren	Ps	19	79	3	De har utgjutit deras blod som vatten runt omkring Jerusalem, ingen fanns som begravde dem.
Psaltaren	Ps	19	79	4	Vi föraktas av våra grannar, vi hånas av dem som är omkring oss.
Psaltaren	Ps	19	79	5	Hur länge, Herre? Skall du vredgas för evigt? Hur länge skall din iver brinna som eld?
Psaltaren	Ps	19	79	6	Utgjut din vrede över hednafolken som inte känner dig, över riken som inte åkallar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	79	7	Ty de har ätit upp Jakob och förstört hans boning.
Psaltaren	Ps	19	79	8	Tillräkna oss inte våra fäders missgärningar, låt din barmhärtighet snart komma oss till mötes, ty vi har sjunkit mycket djupt.
Psaltaren	Ps	19	79	9	Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull!
Psaltaren	Ps	19	79	10	Varför skulle hednafolken få säga: "Var är nu deras Gud?"Låt det inför våra ögon bli känt bland hednafolken, hur du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
Psaltaren	Ps	19	79	11	Låt de fångnas klagorop komma inför ditt ansikte, låt dödens barn få leva genom din starka arm.
Psaltaren	Ps	19	79	12	Låt våra grannar få sjufalt igen för sina smädelser mot dig, Herre.
Psaltaren	Ps	19	79	13	Vi som är ditt folk och får i din hjord, vi vill tacka dig för evigt, vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	80	1	För sångmästaren, efter "Liljor", ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	80	2	Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef som en hjord, du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
Psaltaren	Ps	19	80	3	Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse. Kom till vår frälsning.
Psaltaren	Ps	19	80	4	Gud upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
Psaltaren	Ps	19	80	5	Herre Gud Sebaot, hur länge skall du vredgas på ditt folks bön?
Psaltaren	Ps	19	80	6	Du har låtit dem äta tårars bröd och givit dem tårars dryck i fullt mått.
Psaltaren	Ps	19	80	7	Du gör oss till ett stridsämne för våra grannar, och våra fiender hånar oss.
Psaltaren	Ps	19	80	8	Gud Sebaot, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
Psaltaren	Ps	19	80	9	En vinstock flyttade du från Egypten, du jagade bort hednafolken och planterade den.
Psaltaren	Ps	19	80	10	Du röjde rum för den och den slog rot och uppfyllde landet.
Psaltaren	Ps	19	80	11	Bergen övertäcktes av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor.
Psaltaren	Ps	19	80	12	Den bredde ut sina revor ända till havet och sina skott ända till floden.
Psaltaren	Ps	19	80	13	Varför har du brutit ner dess mur, så att alla som går förbi kan plocka av den?
Psaltaren	Ps	19	80	14	Vildsvinet från skogen frossar på den, smådjuren på marken äter av den.
Psaltaren	Ps	19	80	15	Gud Sebaot, vänd åter, blicka ner från himlen, se till och vårda dig om denna vinstock!
Psaltaren	Ps	19	80	16	Skydda den vinstock som din högra hand har planterat, den son som du har fostrat åt dig.
Psaltaren	Ps	19	80	17	Den är förbränd av eld och nerhuggen. Inför din förebrående blick går de under.
Psaltaren	Ps	19	80	18	Håll din hand över mannen vid din högra sida, över den människoson som du har fostrat åt dig.
Psaltaren	Ps	19	80	19	Då skall vi inte vika ifrån dig. Behåll oss vid liv, och vi skall åkalla ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	80	20	Herre Gud Sebaot, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
Psaltaren	Ps	19	81	1	För sångmästaren, till Gittít, av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	81	2	Höj glädjerop till Gud, vår starkhet, höj jubel till Jakobs Gud!
Psaltaren	Ps	19	81	3	Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Psaltaren	Ps	19	81	4	Blås i hornet vid nymåne och vid fullmåne på vår högtidsdag.
Psaltaren	Ps	19	81	5	Ty detta är en stadga för Israel, en befallning från Jakobs Gud.
Psaltaren	Ps	19	81	6	Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hörde en röst som jag inte kände:
Psaltaren	Ps	19	81	7	"Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blev fria från lastkorgen.
Psaltaren	Ps	19	81	8	I nöden ropade du, och jag räddade dig, jag svarade dig, höljd i åska, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
Psaltaren	Ps	19	81	9	Hör, mitt folk, och låt mig varna dig, Israel, om du ändå ville höra mig!
Psaltaren	Ps	19	81	10	Hos dig får inte finnas någon annan gud, du skall inte tillbe någon främmande gud.
Psaltaren	Ps	19	81	11	Jag är Herren, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land. Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
Psaltaren	Ps	19	81	12	Men mitt folk hörde inte min röst, Israel lydde mig inte.
Psaltaren	Ps	19	81	13	Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer.
Psaltaren	Ps	19	81	14	Om mitt folk ändå ville höra mig och om Israel ville vandra på mina vägar!
Psaltaren	Ps	19	81	15	Då skulle jag snart kuva deras fiender, vända min hand mot deras ovänner.
Psaltaren	Ps	19	81	16	De som hatar Herren skulle krypa för honom, och deras tid skulle vara för evigt.
Psaltaren	Ps	19	81	17	Han skulle ge folket bästa vete att äta, ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Psaltaren	Ps	19	82	1	En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:
Psaltaren	Ps	19	82	2	"Hur länge skall ni döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.
Psaltaren	Ps	19	82	3	Skipa rätt åt den fattige och faderlöse, låt den betryckte och utblottade få rättvisa!
Psaltaren	Ps	19	82	4	Befria den fattige och nödställde, rädda honom från de ogudaktigas hand!
Psaltaren	Ps	19	82	5	De vet ingenting och förstår ingenting, de vandrar i mörker, jordens alla grundvalar vacklar.
Psaltaren	Ps	19	82	6	"Jag har sagt att ni är gudar, ni är alla den Högstes söner.
Psaltaren	Ps	19	82	7	Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller."
Psaltaren	Ps	19	82	8	Grip in, Gud, håll dom över jorden, ty alla hednafolk är din egendom.
Psaltaren	Ps	19	83	1	En sång, en psalm av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	83	2	Gud, var inte tyst, tig inte och var inte stilla, Gud!
Psaltaren	Ps	19	83	3	Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet.
Psaltaren	Ps	19	83	4	Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar.
Psaltaren	Ps	19	83	5	De säger: "Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!"
Psaltaren	Ps	19	83	6	I enighet rådslår de med varandra, de sluter förbund mot dig:
Psaltaren	Ps	19	83	7	Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
Psaltaren	Ps	19	83	8	Gebal, Ammon och Amalek, filisteerna och de som bor i Tyrus.
Psaltaren	Ps	19	83	9	Assur har också slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
Psaltaren	Ps	19	83	10	Gör med dem som du gjorde med Midjan, som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck,
Psaltaren	Ps	19	83	11	dem som förgjordes vid En-Dor och blev till gödsel på marken.
Psaltaren	Ps	19	83	12	Låt det gå deras stormän som det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar som det gick Seba och Salmunna,
Psaltaren	Ps	19	83	13	eftersom de säger: "Guds betesmarker vill vi erövra."
Psaltaren	Ps	19	83	14	Min Gud, låt dem bli som virvlande löv, som strå för vinden.
Psaltaren	Ps	19	83	15	Som elden förtär skog och lågan svedjer berg,
Psaltaren	Ps	19	83	16	så skall du förfölja dem med ditt oväder och förskräcka dem med din storm.
Psaltaren	Ps	19	83	17	Täck deras ansikten med skam så att de söker ditt namn, Herre.
Psaltaren	Ps	19	83	18	De skall komma på skam och förskräckas till evig tid, de skall komma på skam och gå under.
Psaltaren	Ps	19	83	19	De skall veta att endast du bär namnet "Herren", den Högste över hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	84	1	För sångmästaren, till Gittit, en psalm av Koras söner.
Psaltaren	Ps	19	84	2	Hur ljuvliga är ej dina boningar, Herre Sebaot!
Psaltaren	Ps	19	84	3	Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
Psaltaren	Ps	19	84	4	Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.
Psaltaren	Ps	19	84	5	Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela.
Psaltaren	Ps	19	84	6	Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta.
Psaltaren	Ps	19	84	7	När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
Psaltaren	Ps	19	84	8	De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.
Psaltaren	Ps	19	84	9	Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela.
Psaltaren	Ps	19	84	10	Gud, se vår sköld, ge akt på din smordes ansikte!
Psaltaren	Ps	19	84	11	En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än vistas i de ogudaktigas boningar.
Psaltaren	Ps	19	84	12	Ty Herren Gud är sol och sköld, Herren ger nåd och ära. Han vägrar inte dem något gott som vandrar i fullkomlighet.
Psaltaren	Ps	19	84	13	Herre Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.
Psaltaren	Ps	19	85	1	För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
Psaltaren	Ps	19	85	2	Herre, förr var du nådig mot ditt land, du gjorde slut på Jakobs fångenskap.
Psaltaren	Ps	19	85	3	Du förlät ditt folks missgärning, du övertäckte all dess synd. Sela.
Psaltaren	Ps	19	85	4	Du lät all din förbittring fara och vände dig från din vredesglöd.
Psaltaren	Ps	19	85	5	Upprätta oss igen, du vår frälsnings Gud, upphör med din harm mot oss!
Psaltaren	Ps	19	85	6	Skall du för alltid vara vred på oss, skall din vrede vara från släkte till släkte?
Psaltaren	Ps	19	85	7	Vill du inte göra oss levande igen, så att ditt folk får glädjas i dig?
Psaltaren	Ps	19	85	8	Herre, låt oss se din nåd och ge oss din frälsning.
Psaltaren	Ps	19	85	9	Jag vill höra vad Gud, Herren, talar. Han talar frid till sitt folk och sina fromma, må de inte vända åter till dårskap.
Psaltaren	Ps	19	85	10	Hans frälsning är nära dem som fruktar honom, för att härlighet skall bo i vårt land.
Psaltaren	Ps	19	85	11	Nåd och sanning skall där mötas, rättfärdighet och frid kyssas.
Psaltaren	Ps	19	85	12	Sanning skall växa upp ur jorden, rättfärdighet blicka ner från himlen.
Psaltaren	Ps	19	85	13	Herren skall ge oss det som är gott, vårt land skall ge sin gröda.
Psaltaren	Ps	19	85	14	Rättfärdighet skall gå framför honom och bereda väg för hans steg.
Psaltaren	Ps	19	86	1	En bön av David. Herre, vänd ditt öra till mig och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
Psaltaren	Ps	19	86	2	Bevara min själ, ty jag är din. Du, min Gud, fräls din tjänare som förtröstar på dig.
Psaltaren	Ps	19	86	3	Var mig nådig, Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
Psaltaren	Ps	19	86	4	Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, lyfter jag min själ.
Psaltaren	Ps	19	86	5	Du, Herre, är god och vill förlåta, du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
Psaltaren	Ps	19	86	6	Herre, hör min bön, lyssna till mina böners ljud!
Psaltaren	Ps	19	86	7	Jag ropar till dig på nödens dag, ty du skall svara mig.
Psaltaren	Ps	19	86	8	Herre, ingen är dig lik bland gudarna, inga gärningar är som dina.
Psaltaren	Ps	19	86	9	Alla folk som du har gjort skall komma och tillbe inför dig, Herre, de skall ära ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	86	10	Ty du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.
Psaltaren	Ps	19	86	11	Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Bevara mitt hjärta vid detta enda: Att jag fruktar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	86	12	Jag vill tacka dig, Herre, min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet.
Psaltaren	Ps	19	86	13	Ty din nåd är stor över mig, du räddar min själ ur dödsrikets djup.
Psaltaren	Ps	19	86	14	Gud, övermodiga människor har rest sig mot mig, en skara våldsmän står efter mitt liv, de har inte dig för ögonen.
Psaltaren	Ps	19	86	15	Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.
Psaltaren	Ps	19	86	16	Vänd dig till mig och visa mig nåd. Ge din makt åt din tjänare och fräls din tjänarinnas son!
Psaltaren	Ps	19	86	17	Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl. Låt dem som hatar mig skämmas, när de ser att du, Herre, hjälper och tröstar mig.
Psaltaren	Ps	19	87	1	En psalm, en sång av Koras söner. Den stad han har grundat står på de heliga bergen.
Psaltaren	Ps	19	87	2	Herren älskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar.
Psaltaren	Ps	19	87	3	Härliga ting har talats om dig, du Guds stad. Sela.
Psaltaren	Ps	19	87	4	"Rahab och Babel skall jag räkna bland mina bekännare, likaså Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush, dessa är födda där."
Psaltaren	Ps	19	87	5	Om Sion skall det sägas: "Var och en är född där." Och han, den Högste, håller det vid makt.
Psaltaren	Ps	19	87	6	När Herren upptecknar folken, skall han räkna så: "Dessa är födda där." Sela.
Psaltaren	Ps	19	87	7	Under sång och dans skall man säga: "Alla mina källor har jag i dig."
Psaltaren	Ps	19	88	1	En sång, en psalm av Koras söner. För sångmästaren, till Mahalat-leannót. En sång av esraiten Heman.
Psaltaren	Ps	19	88	2	Herre, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag till dig.
Psaltaren	Ps	19	88	3	Låt min bön komma inför ditt ansikte, vänd ditt öra till mitt rop!
Psaltaren	Ps	19	88	4	Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket.
Psaltaren	Ps	19	88	5	Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
Psaltaren	Ps	19	88	6	Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
Psaltaren	Ps	19	88	7	Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret, ner i djupet.
Psaltaren	Ps	19	88	8	Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
Psaltaren	Ps	19	88	9	Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan ej komma ut.
Psaltaren	Ps	19	88	10	Mitt öga förtärs av lidande. Herre, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
Psaltaren	Ps	19	88	11	Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
Psaltaren	Ps	19	88	12	Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?
Psaltaren	Ps	19	88	13	Känner man i mörkret dina under, din rättfärdighet i glömskans land?
Psaltaren	Ps	19	88	14	Men jag ropar till dig, Herre, om morgonen kommer min bön till dig.
Psaltaren	Ps	19	88	15	Varför förkastar du, Herre, min själ, varför gömmer du ditt ansikte för mig?
Psaltaren	Ps	19	88	16	Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom. Jag måste bära förskräckelser från dig, jag är nära att förtvivla.
Psaltaren	Ps	19	88	17	Din vredes lågor går över mig, dina fasor förgör mig.
Psaltaren	Ps	19	88	18	Hela dagen omger de mig som vatten, alla omringar de mig.
Psaltaren	Ps	19	88	19	Mina nära och kära har du drivit långt bort ifrån mig, i mina förtrognas ställe har jag mörker.
Psaltaren	Ps	19	89	1	En sång av esraiten Etan.
Psaltaren	Ps	19	89	2	I evighet vill jag sjunga om Herrens nådegärningar, jag vill låta min mun förkunna din trofasthet från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	89	3	Jag säger: "Din nåd är befäst för evigt, i himlen är din trofasthet fast grundad."
Psaltaren	Ps	19	89	4	"Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
Psaltaren	Ps	19	89	5	Din ätt skall jag låta bestå för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte." Sela.
Psaltaren	Ps	19	89	6	Himlarna prisar dina under, Herre, och din trofasthet i de heligas församling.
Psaltaren	Ps	19	89	7	Ty vem i skyn kan jämföras med Herren? Vem bland Guds söner är Herren lik?
Psaltaren	Ps	19	89	8	Gud är fruktansvärd i de heligas råd, mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
Psaltaren	Ps	19	89	9	Herre, härskarornas Gud, vem är som du? Stark är Herren, och din trofasthet omger dig.
Psaltaren	Ps	19	89	10	Du är den som råder över det stolta havet. När dess böljor reser sig stillar du dem.
Psaltaren	Ps	19	89	11	Du krossade Rahab så att han låg som en slagen, med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
Psaltaren	Ps	19	89	12	Din är himlen, din är också jorden. Du har grundat världen och allt som finns i den.
Psaltaren	Ps	19	89	13	Norr och söder har du skapat, Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	89	14	Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Psaltaren	Ps	19	89	15	Rättfärdighet och rätt är din trons fäste, nåd och sanning står inför ditt ansikte.
Psaltaren	Ps	19	89	16	Saligt är det folk som vet vad jubel är, Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
Psaltaren	Ps	19	89	17	I ditt namn gläder de sig alltid, genom din rättfärdighet upphöjs de.
Psaltaren	Ps	19	89	18	Ty du är deras styrka och prydnad, genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Psaltaren	Ps	19	89	19	Ty han som är vår sköld tillhör Herren, vår kung tillhör Israels Helige.
Psaltaren	Ps	19	89	20	På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hand, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Psaltaren	Ps	19	89	21	Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min heliga olja.
Psaltaren	Ps	19	89	22	Min hand skall uppehålla honom, min arm skall styrka honom.
Psaltaren	Ps	19	89	23	Ingen fiende har något att fordra av honom, ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
Psaltaren	Ps	19	89	24	Jag skall krossa hans ovänner framför honom, jag skall slå ner dem som hatar honom.
Psaltaren	Ps	19	89	25	Min trofasthet och min nåd skall vara med honom, i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
Psaltaren	Ps	19	89	26	Jag skall lägga havet under hans hand, strömmarna under hans högra hand.
Psaltaren	Ps	19	89	27	Han skall ropa till mig: "Du är min Fader, min Gud och min frälsnings klippa!"
Psaltaren	Ps	19	89	28	Jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland kungarna på jorden.
Psaltaren	Ps	19	89	29	Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt, mitt förbund med honom skall stå fast.
Psaltaren	Ps	19	89	30	Jag skall låta hans efterkommande bestå till evig tid och hans tron så länge himlen varar.
Psaltaren	Ps	19	89	31	Om hans barn överger min undervisning och inte följer mina befallningar,
Psaltaren	Ps	19	89	32	om de bryter mot mina lagar och inte håller mina bud,
Psaltaren	Ps	19	89	33	då skall jag straffa deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor.
Psaltaren	Ps	19	89	34	Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom, jag skall inte svika i trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	89	35	Jag skall inte bryta mitt förbund, vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.
Psaltaren	Ps	19	89	36	En gång har jag svurit vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag inte bryta.
Psaltaren	Ps	19	89	37	Hans efterkommande skall bestå för evigt och hans tron inför mig så länge som solen,
Psaltaren	Ps	19	89	38	som månen skall den bestå för evigt. Och trofast är vittnet i skyn." Sela.
Psaltaren	Ps	19	89	39	Men nu har du i vrede stött bort och förkastat din smorde.
Psaltaren	Ps	19	89	40	Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har vanärat hans krona och kastat den till marken.
Psaltaren	Ps	19	89	41	Du har brutit ner alla hans murar och lagt hans fästen i spillror.
Psaltaren	Ps	19	89	42	Alla som går förbi på vägen plundrar honom, han blir hånad av sina grannar.
Psaltaren	Ps	19	89	43	Du har lyft hans ovänners högra hand till glädje för alla hans fiender.
Psaltaren	Ps	19	89	44	Du har låtit hans skarpa svärd vika tillbaka och inte hållit honom uppe i striden.
Psaltaren	Ps	19	89	45	Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Psaltaren	Ps	19	89	46	Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom i skam. Sela.
Psaltaren	Ps	19	89	47	Herre, hur länge skall du gömma dig helt och hållet? Hur länge skall din vrede brinna som eld?
Psaltaren	Ps	19	89	48	Tänk på hur kort mitt liv är, hur förgängliga du skapat alla människors barn.
Psaltaren	Ps	19	89	49	Kan en man leva och slippa se döden, kan han rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela.
Psaltaren	Ps	19	89	50	Herre, var är dina forna nådegärningar, som du i trofasthet lovade David med ed?
Psaltaren	Ps	19	89	51	Herre, tänk på din tjänares vanära, på vad jag måste uthärda av alla folk.
Psaltaren	Ps	19	89	52	Herre, tänk på hur dina fiender hånar, hur de hånar din smordes fotspår.
Psaltaren	Ps	19	89	53	Lovad vare Herren i evighet! Amen, amen.
Psaltaren	Ps	19	90	1	En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	90	2	Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud.
Psaltaren	Ps	19	90	3	Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: "Vänd åter, ni människors barn!"
Psaltaren	Ps	19	90	4	Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt.
Psaltaren	Ps	19	90	5	Du sköljer dem bort, de är som en sömn. Om morgonen liknar de gräset som frodas.
Psaltaren	Ps	19	90	6	Om morgonen gror det och blomstrar, om aftonen vissnar det och blir torrt.
Psaltaren	Ps	19	90	7	Vi går under genom din vrede, genom din förbittring förskräcks vi.
Psaltaren	Ps	19	90	8	Du ställer våra missgärningar inför dig, våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.
Psaltaren	Ps	19	90	9	Alla våra dagar försvinner genom din harm, vi slutar våra år som en suck.
Psaltaren	Ps	19	90	10	Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det förbi, vi flyger bort.
Psaltaren	Ps	19	90	11	Vem känner din vredes makt och din harm, så att han fruktar dig?
Psaltaren	Ps	19	90	12	Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.
Psaltaren	Ps	19	90	13	Vänd åter, Herre! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare!
Psaltaren	Ps	19	90	14	Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar.
Psaltaren	Ps	19	90	15	Gläd oss lika många dagar som du har plågat oss, lika många år som vi har sett olycka.
Psaltaren	Ps	19	90	16	Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Psaltaren	Ps	19	90	17	Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss. Ge framgång åt våra händers verk, ja, åt våra händers verk må du ge framgång.
Psaltaren	Ps	19	91	1	Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga,
Psaltaren	Ps	19	91	2	han säger: "I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på."
Psaltaren	Ps	19	91	3	Han skall rädda dig från fågelfängarens snara och från den förödande pesten.
Psaltaren	Ps	19	91	4	Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm.
Psaltaren	Ps	19	91	5	Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen,
Psaltaren	Ps	19	91	6	inte pesten som går fram i mörkret eller farsoten som härjar vid middagens ljus.
Psaltaren	Ps	19	91	7	Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det inte drabba dig.
Psaltaren	Ps	19	91	8	Med egna ögon skall du se hur de ogudaktiga får sitt straff.
Psaltaren	Ps	19	91	9	Ty du har sagt att Herren är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	91	10	Ingen olycka skall drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda.
Psaltaren	Ps	19	91	11	Ty han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar.
Psaltaren	Ps	19	91	12	De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.
Psaltaren	Ps	19	91	13	Över lejon och huggormar skall du gå fram, du skall trampa ner unga lejon och drakar.
Psaltaren	Ps	19	91	14	"Han håller mig kär och jag skall befria honom, jag skall beskydda honom, ty han känner mitt namn.
Psaltaren	Ps	19	91	15	Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och ge honom ära.
Psaltaren	Ps	19	91	16	Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning."
Psaltaren	Ps	19	92	1	En psalm, en sång för sabbatsdagen.
Psaltaren	Ps	19	92	2	Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
Psaltaren	Ps	19	92	3	att om morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet
Psaltaren	Ps	19	92	4	med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
Psaltaren	Ps	19	92	5	Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar, jag vill jubla över dina händers verk.
Psaltaren	Ps	19	92	6	Hur stora är inte dina verk, Herre! Hur djupa är inte dina tankar.
Psaltaren	Ps	19	92	7	En oförnuftig man tänker inte på det, en dåre förstår det inte.
Psaltaren	Ps	19	92	8	När de ogudaktiga grönskar som gräs och alla ogärningsmän blomstrar, går de ändå mot evig undergång.
Psaltaren	Ps	19	92	9	Men du, Herre, är den Högste för evigt.
Psaltaren	Ps	19	92	10	Ty se, dina fiender, Herre, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmän skingras.
Psaltaren	Ps	19	92	11	Men mitt horn gör du högt som vildoxens, jag övergjuts med frisk olja.
Psaltaren	Ps	19	92	12	Mina ögon får se att mina förföljare faller, mina öron får höra hur det går med de onda som reser sig mot mig.
Psaltaren	Ps	19	92	13	De rättfärdiga grönskar som palmer, som cedrar på Libanon växer de till.
Psaltaren	Ps	19	92	14	De är planterade i Herrens hus, de grönskar i vår Guds förgårdar.
Psaltaren	Ps	19	92	15	Ännu vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar
Psaltaren	Ps	19	92	16	för att förkunna att Herren är rättfärdig. Han är min klippa och ingen orätt finns i honom.
Psaltaren	Ps	19	93	1	Herren är konung! Han har klätt sig i höghet. Herren har klätt sig och rustat sig med makt. Därför står världen fast, den vacklar inte.
Psaltaren	Ps	19	93	2	Din tron är fast grundad från fordom tid, du är från evighet.
Psaltaren	Ps	19	93	3	Herre, vattenströmmarna höjer sig, vattenströmmarna höjer sin röst, vattenströmmarna höjer sina dånande vågor.
Psaltaren	Ps	19	93	4	Men väldig är Herren i höjden, mer än bruset av stora vatten, väldiga vatten, havets bränningar.
Psaltaren	Ps	19	93	5	Dina vittnesbörd är sanna alltigenom, helighet tillhör ditt hus, Herre, för alltid.
Psaltaren	Ps	19	94	1	Du hämndens Gud, Herre, du hämndens Gud, träd fram i glans!
Psaltaren	Ps	19	94	2	Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
Psaltaren	Ps	19	94	3	Hur länge skall de ogudaktiga, Herre, hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
Psaltaren	Ps	19	94	4	Deras mun flödar över av fräckt tal, Alla ogärningsmän förhäver sig.
Psaltaren	Ps	19	94	5	Ditt folk, Herre, krossar de, din arvedel förtrycker de,
Psaltaren	Ps	19	94	6	änkor och främlingar dräper de, faderlösa mördar de.
Psaltaren	Ps	19	94	7	De säger: " Herren ser det inte, Jakobs Gud märker det inte."
Psaltaren	Ps	19	94	8	Besinna er, ni oförnuftiga bland folket, ni dårar, när skall ni få förstånd?
Psaltaren	Ps	19	94	9	Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
Psaltaren	Ps	19	94	10	Han som tuktar folken, skulle han inte straffa, han som lär människorna förstånd?
Psaltaren	Ps	19	94	11	Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet.
Psaltaren	Ps	19	94	12	Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar och undervisar från din lag
Psaltaren	Ps	19	94	13	för att ge honom ro i onda dagar, till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
Psaltaren	Ps	19	94	14	Ty Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel.
Psaltaren	Ps	19	94	15	Rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
Psaltaren	Ps	19	94	16	Vem står upp för att försvara mig mot de onda? Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
Psaltaren	Ps	19	94	17	Om inte Herren vore min hjälpskulle min själ snart bo i det tysta.
Psaltaren	Ps	19	94	18	När jag sade: "Min fot vacklar", då var din nåd mitt stöd, Herre.
Psaltaren	Ps	19	94	19	När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Psaltaren	Ps	19	94	20	Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol, där de brukar våld i lagens namn,
Psaltaren	Ps	19	94	21	där de angriper den rättfärdige och fördömer oskyldigt blod?
Psaltaren	Ps	19	94	22	Men Herren är för mig en borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren	Ps	19	94	23	Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondskas skull, ja, Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Psaltaren	Ps	19	95	1	Kom, låt oss höja glädjerop till Herren, jubel till vår frälsnings klippa.
Psaltaren	Ps	19	95	2	Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse, höja jubel till honom med lovsång!
Psaltaren	Ps	19	95	3	Ty Herren är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
Psaltaren	Ps	19	95	4	Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder är hans.
Psaltaren	Ps	19	95	5	Hans är havet, ty han har gjort det, och det torra har hans händer format.
Psaltaren	Ps	19	95	6	Kom, låt oss falla ner och tillbe, låt oss böja knä för Herren, vår skapare.
Psaltaren	Ps	19	95	7	Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren som står under hans vård. I dag, om ni hör hans röst,
Psaltaren	Ps	19	95	8	så förhärda inte era hjärtan som i Meriba, som på Massas dag i öknen,
Psaltaren	Ps	19	95	9	där era fäder frestade mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar.
Psaltaren	Ps	19	95	10	I fyrtio år väckte det släktet min avsky, och jag sade: "De är ett folk som far vilse med sina hjärtan, de vill inte veta av mina vägar."
Psaltaren	Ps	19	95	11	Så svor jag i min vrede: "De skall inte komma in i min vila."
Psaltaren	Ps	19	96	1	Sjung för Herren en ny sång, sjung för Herren, hela jorden!
Psaltaren	Ps	19	96	2	Sjung för Herren, lova hans namn, kungör hans frälsning dag efter dag!
Psaltaren	Ps	19	96	3	Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
Psaltaren	Ps	19	96	4	Ty stor är Herren och högt prisad, värd att frukta mer än alla gudar.
Psaltaren	Ps	19	96	5	Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen.
Psaltaren	Ps	19	96	6	Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.
Psaltaren	Ps	19	96	7	Ge åt Herren, ni folkens släkter, ge åt Herren ära och makt!
Psaltaren	Ps	19	96	8	Ge åt Herren hans namns ära, bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
Psaltaren	Ps	19	96	9	Tillbed Herren i helig skrud, bäva inför honom, alla länder!
Psaltaren	Ps	19	96	10	Säg bland folken: " Herren är konung! Därför står världen fast och vacklar inte. Han dömer folken med rättvisa."
Psaltaren	Ps	19	96	11	Må himlen vara glad och jorden fröjda sig, må havet brusa och allt som fyller det.
Psaltaren	Ps	19	96	12	Må marken glädja sig och allt som är därpå. Jubla skall alla skogens träd
Psaltaren	Ps	19	96	13	inför Herren, ty han kommer, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma världen med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	97	1	Herren är konung! Därför må jorden fröjda sig och alla havsländer glädja sig.
Psaltaren	Ps	19	97	2	Moln och töcken omger honom, rättfärdighet och rätt är hans trons grundval.
Psaltaren	Ps	19	97	3	Eld går framför honom och förtär hans fiender runt omkring.
Psaltaren	Ps	19	97	4	Hans blixtar lyser upp världen, jorden ser det och bävar.
Psaltaren	Ps	19	97	5	Bergen smälter som vax inför Herren, inför hela jordens Herre.
Psaltaren	Ps	19	97	6	Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, och alla folk ser hans härlighet.
Psaltaren	Ps	19	97	7	På skam skall alla de komma som dyrkar avgudabilder och skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar skall tillbe honom.
Psaltaren	Ps	19	97	8	Sion hör det och gläder sig, Juda döttrar jublar över dina domar, Herre.
Psaltaren	Ps	19	97	9	Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden, högt upphöjd över alla gudar.
Psaltaren	Ps	19	97	10	Ni som älskar Herren, hata det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
Psaltaren	Ps	19	97	11	Ljus strålar fram för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga.
Psaltaren	Ps	19	97	12	Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren, prisa hans heliga namn!
Psaltaren	Ps	19	98	1	En psalm. Sjung för Herren en ny sång, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin heliga arm.
Psaltaren	Ps	19	98	2	Herren har gjort sin frälsning känd, han har uppenbarat sin rättfärdighet för hednafolkens ögon.
Psaltaren	Ps	19	98	3	Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot Israels hus, hela jorden har sett vår Guds frälsning.
Psaltaren	Ps	19	98	4	Höj jubel till Herren, alla länder! Brist ut i glädjerop och lovsjung!
Psaltaren	Ps	19	98	5	Lovsjung Herren med harpa, med harpa och med lovsångs ljud!
Psaltaren	Ps	19	98	6	Blås i trumpeter och horn, höj jubelrop inför konungen, Herren!
Psaltaren	Ps	19	98	7	Må havet brusa och allt som fyller det, världen och de som bor i den.
Psaltaren	Ps	19	98	8	Må strömmarna klappa i händerna och bergen jubla med varandra
Psaltaren	Ps	19	98	9	inför Herren, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma världen med rättfärdighet och folken med rättvisa.
Psaltaren	Ps	19	99	1	Herren är konung, folken darrar. Han tronar på keruberna, jorden skälver.
Psaltaren	Ps	19	99	2	Herren är stor i Sion, upphöjd över alla folk.
Psaltaren	Ps	19	99	3	Därför prisar man ditt namn, det stora och fruktansvärda. Helig är han.
Psaltaren	Ps	19	99	4	Konungen i sin makt älskar det rätta. Du håller rättvisa vid makt, i Jakob har du gjort det som är rätt och rättfärdigt.
Psaltaren	Ps	19	99	5	Upphöj Herren, vår Gud, och tillbed vid hans fotapall! Helig är han.
Psaltaren	Ps	19	99	6	Mose och Aron var bland hans präster, Samuel bland dem som åkallade hans namn. De ropade till Herren och han svarade dem.
Psaltaren	Ps	19	99	7	I molnstoden talade han till dem. De höll hans vittnesbörd och den lag han gav dem.
Psaltaren	Ps	19	99	8	Herre, vår Gud, du svarade dem, du var för dem en Gud som förlåter men som också hämnas deras gärningar.
Psaltaren	Ps	19	99	9	Upphöj Herren, vår Gud, tillbed vid hans heliga berg! Ty helig är Herren, vår Gud.
Psaltaren	Ps	19	100	1	En tacksägelsepsalm. Höj jubel till Herren, alla länder!
Psaltaren	Ps	19	100	2	Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!
Psaltaren	Ps	19	100	3	Besinna att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och får i hans hjord.
Psaltaren	Ps	19	100	4	Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans namn!
Psaltaren	Ps	19	100	5	Ty Herren är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	101	1	En psalm av David. Om nåd och rätt vill jag sjunga, dig, Herre, vill jag lovprisa.
Psaltaren	Ps	19	101	2	Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen. När kommer du till mig? Jag vill föra en fullkomlig vandel där jag bor i mitt hus.
Psaltaren	Ps	19	101	3	Jag vänder ej mitt öga till det onda. Att handla trolöst hatar jag, det skall inte finnas hos mig.
Psaltaren	Ps	19	101	4	Ett falskt hjärta må vara långt ifrån mig, det onda vill jag inte veta av.
Psaltaren	Ps	19	101	5	Den som baktalar sin nästa, honom vill jag förgöra, den som har stolta ögon och högmodigt hjärta tål jag inte.
Psaltaren	Ps	19	101	6	Mina ögon ser efter de trofasta i landet, för att de skall bo hos mig. Den som vandrar på den fullkomliga vägen, han skall tjäna mig.
Psaltaren	Ps	19	101	7	Den som handlar svekfullt får inte bo i mitt hus, den som talar lögn skall inte bestå inför mina ögon.
Psaltaren	Ps	19	101	8	Varje morgon skall jag förgöra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogärningsmän ur Herrens stad.
Psaltaren	Ps	19	102	1	Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför Herren.
Psaltaren	Ps	19	102	2	Herre, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig!
Psaltaren	Ps	19	102	3	Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd! Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar!
Psaltaren	Ps	19	102	4	Mina dagar har försvunnit som rök, benen i min kropp är förbrända som av eld.
Psaltaren	Ps	19	102	5	Mitt hjärta är förtorkat, det har vissnat som gräs, ty jag glömmer att äta mitt bröd.
Psaltaren	Ps	19	102	6	På grund av min högljudda suckan har jag blivit skinn och ben.
Psaltaren	Ps	19	102	7	Jag är lik en pelikan i öknen, jag är som en uggla bland ruiner.
Psaltaren	Ps	19	102	8	Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket.
Psaltaren	Ps	19	102	9	Mina fiender hånar mig hela dagen, de som gör narr av mig använder mig som en svordom.
Psaltaren	Ps	19	102	10	Ty jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar
Psaltaren	Ps	19	102	11	för din vredes och förbittrings skull. Du har ju gripit mig och förkastat mig.
Psaltaren	Ps	19	102	12	Mina dagar är som skuggan när den förlängs, jag vissnar som gräs.
Psaltaren	Ps	19	102	13	Men du, Herre, tronar i evighet, släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
Psaltaren	Ps	19	102	14	Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att du visar det nåd. Ja, stunden har kommit.
Psaltaren	Ps	19	102	15	Ty dina tjänare har dess stenar kära, de förbarmar sig över dess grus.
Psaltaren	Ps	19	102	16	Hednafolken skall frukta Herrens namn och alla jordens kungar din härlighet,
Psaltaren	Ps	19	102	17	när Herren bygger upp Sion och uppenbarar sig i sin härlighet.
Psaltaren	Ps	19	102	18	Han vänder sig till de utblottades bön och föraktar den inte.
Psaltaren	Ps	19	102	19	Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte och ett folk som han skapar skall prisa Herren.
Psaltaren	Ps	19	102	20	Ty han blickar ner från sin heliga höjd, Herren skådar från himlen ner till jorden
Psaltaren	Ps	19	102	21	för att höra den fångnes klagan och befria dödens barn,
Psaltaren	Ps	19	102	22	för att man i Sion skall förkunna Herrens namn och hans lov i Jerusalem,
Psaltaren	Ps	19	102	23	när folk och riken samlas för att tjäna Herren.
Psaltaren	Ps	19	102	24	Han har försvagat min kraft under vandringen, han har förkortat mina dagar.
Psaltaren	Ps	19	102	25	Jag sade: Min Gud, tag inte bort mig mitt i livet, dina år varar från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	102	26	För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk.
Psaltaren	Ps	19	102	27	De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner.
Psaltaren	Ps	19	102	28	Men du är densamme och dina år har inget slut.
Psaltaren	Ps	19	102	29	Dina tjänares barn skall bo i trygghet och deras efterkommande bestå inför dig.
Psaltaren	Ps	19	103	1	Av David. Lova Herren, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
Psaltaren	Ps	19	103	2	Lova Herren, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar,
Psaltaren	Ps	19	103	3	han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,
Psaltaren	Ps	19	103	4	han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
Psaltaren	Ps	19	103	5	han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.
Psaltaren	Ps	19	103	6	Herren handlar rättfärdigt och skaffar rätt åt alla förtryckta.
Psaltaren	Ps	19	103	7	Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar.
Psaltaren	Ps	19	103	8	Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd.
Psaltaren	Ps	19	103	9	Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.
Psaltaren	Ps	19	103	10	Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.
Psaltaren	Ps	19	103	11	Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
Psaltaren	Ps	19	103	12	Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
Psaltaren	Ps	19	103	13	Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
Psaltaren	Ps	19	103	14	Ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.
Psaltaren	Ps	19	103	15	En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.
Psaltaren	Ps	19	103	16	Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.
Psaltaren	Ps	19	103	17	Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom och hans rättfärdighet intill barnbarn,
Psaltaren	Ps	19	103	18	när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.
Psaltaren	Ps	19	103	19	Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt.
Psaltaren	Ps	19	103	20	Lova Herren, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning.
Psaltaren	Ps	19	103	21	Lova Herren, ni alla hans härskaror, ni hans tjänare som uträttar hans vilja.
Psaltaren	Ps	19	103	22	Lova Herren, ni alla hans verk, överallt där hans välde är. Min själ, lova Herren!
Psaltaren	Ps	19	104	1	Lova Herren, min själ! Herre, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Psaltaren	Ps	19	104	2	Insvept i ljus som i en mantel, spänner du ut himlen som ett tält.
Psaltaren	Ps	19	104	3	Du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, du far på vindens vingar.
Psaltaren	Ps	19	104	4	Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Psaltaren	Ps	19	104	5	Du grundade jorden på dess fästen, så att den ej vacklar till evig tid.
Psaltaren	Ps	19	104	6	Med djupet täckte du den som med en klädnad, upp över bergen stod vattnen.
Psaltaren	Ps	19	104	7	Vid din tillrättavisning flydde de, för ljudet av ditt dunder tog de till flykten.
Psaltaren	Ps	19	104	8	Berg höjde sig och dalar sänkte sig på den plats du hade bestämt för dem.
Psaltaren	Ps	19	104	9	En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida. Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden.
Psaltaren	Ps	19	104	10	Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen tog de sin väg.
Psaltaren	Ps	19	104	11	De vattnar alla markens djur, vildåsnorna släcker där sin törst.
Psaltaren	Ps	19	104	12	Vid dem bor himlens fåglar, från trädens grenar höjer de sin röst.
Psaltaren	Ps	19	104	13	Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Psaltaren	Ps	19	104	14	Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden
Psaltaren	Ps	19	104	15	och vin som gläder människans hjärta. Du gör hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker hennes hjärta.
Psaltaren	Ps	19	104	16	Herrens träd blir mättade, Libanons cedrar, som han planterat.
Psaltaren	Ps	19	104	17	Fåglarna bygger där sina nästen, hägern har sitt bo i cypresserna.
Psaltaren	Ps	19	104	18	Stenbockarna har fått de höga bergen, klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.
Psaltaren	Ps	19	104	19	Du gjorde månen till att bestämma tider, solen vet stunden då den skall gå ner.
Psaltaren	Ps	19	104	20	Du sänder mörker och det blir natt, då kommer alla skogens djur i rörelse.
Psaltaren	Ps	19	104	21	De unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud.
Psaltaren	Ps	19	104	22	Solen går upp, då drar de sig tillbaka och lägger sig ner i sina hålor.
Psaltaren	Ps	19	104	23	Människan går ut till sin gärning och arbetar till dess att kvällen kommer.
Psaltaren	Ps	19	104	24	Hur många är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.
Psaltaren	Ps	19	104	25	Där är havet, det stora och vida, där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser, både stora och små.
Psaltaren	Ps	19	104	26	Där går skeppen, där leker Leviatan som du har skapat.
Psaltaren	Ps	19	104	27	Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid.
Psaltaren	Ps	19	104	28	Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.
Psaltaren	Ps	19	104	29	Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar bort deras ande och de dör och vänder åter till stoft.
Psaltaren	Ps	19	104	30	Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.
Psaltaren	Ps	19	104	31	Må Herrens härlighet vara i evighet! Må Herren glädja sig över sina verk.
Psaltaren	Ps	19	104	32	Han ser på jorden och den bävar, han rör vid bergen och de ryker.
Psaltaren	Ps	19	104	33	Jag vill sjunga för Herren så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
Psaltaren	Ps	19	104	34	Må mina tankar behaga honom, jag vill glädja mig i Herren.
Psaltaren	Ps	19	104	35	Må syndare försvinna från jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova Herren, min själ! Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	105	1	Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
Psaltaren	Ps	19	105	2	Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under!
Psaltaren	Ps	19	105	3	Beröm er av hans heliga namn! De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
Psaltaren	Ps	19	105	4	Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte.
Psaltaren	Ps	19	105	5	Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut,
Psaltaren	Ps	19	105	6	ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
Psaltaren	Ps	19	105	7	Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar.
Psaltaren	Ps	19	105	8	Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten,
Psaltaren	Ps	19	105	9	på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
Psaltaren	Ps	19	105	10	Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund.
Psaltaren	Ps	19	105	11	Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel.
Psaltaren	Ps	19	105	12	Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet.
Psaltaren	Ps	19	105	13	De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat.
Psaltaren	Ps	19	105	14	Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull:
Psaltaren	Ps	19	105	15	Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!
Psaltaren	Ps	19	105	16	När han sände hungersnöd över landet så att de led brist på bröd,
Psaltaren	Ps	19	105	17	då sände han en man framför dem, Josef som blev såld till slav.
Psaltaren	Ps	19	105	18	Man slog hans fötter i bojor, i järn låg han bunden,
Psaltaren	Ps	19	105	19	till den tid då hans ord uppfylldes och Herrens tal bevisade hans oskuld.
Psaltaren	Ps	19	105	20	Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri.
Psaltaren	Ps	19	105	21	Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över allt han ägde,
Psaltaren	Ps	19	105	22	för att binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
Psaltaren	Ps	19	105	23	Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land.
Psaltaren	Ps	19	105	24	Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än deras ovänner.
Psaltaren	Ps	19	105	25	Han förvandlade deras hjärtan, så att de hatade hans folk och handlade svekfullt mot hans tjänare.
Psaltaren	Ps	19	105	26	Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt.
Psaltaren	Ps	19	105	27	De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land.
Psaltaren	Ps	19	105	28	Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord.
Psaltaren	Ps	19	105	29	Han förvandlade deras vatten till blod och deras fiskar dog.
Psaltaren	Ps	19	105	30	Deras land vimlade av paddor, ända in i deras kungars kamrar.
Psaltaren	Ps	19	105	31	Han befallde och svärmar av insekter kom, mygg över hela deras land.
Psaltaren	Ps	19	105	32	Han gav dem hagel i stället för regn och sände eldslågor i landet.
Psaltaren	Ps	19	105	33	Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och bröt sönder träden i landet.
Psaltaren	Ps	19	105	34	Han befallde och gräshoppor kom och gräsmaskar i oräknelig mängd.
Psaltaren	Ps	19	105	35	De åt upp alla örter i landet, de åt upp grödan på marken.
Psaltaren	Ps	19	105	36	Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av deras livskraft.
Psaltaren	Ps	19	105	37	Så förde han dem ut med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen.
Psaltaren	Ps	19	105	38	Egyptierna gladde sig när de drog ut, ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Psaltaren	Ps	19	105	39	Han bredde ut ett moln till skydd och en eld som lyste om natten.
Psaltaren	Ps	19	105	40	De bad, och han lät vaktlar komma och mättade dem med bröd från himlen.
Psaltaren	Ps	19	105	41	Han öppnade klippan och vatten flödade, det rann genom öknen som en ström.
Psaltaren	Ps	19	105	42	Ty han tänkte på sitt heliga löfte till Abraham, sin tjänare.
Psaltaren	Ps	19	105	43	Så förde han ut sitt folk med glädje, sina utvalda med jubel.
Psaltaren	Ps	19	105	44	Han gav hednafolkens länder åt dem, det folken arbetat ihop fick de ärva,
Psaltaren	Ps	19	105	45	för att de skulle hålla hans stadgar och ta vara på hans undervisning. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	106	1	Halleluja! Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	106	2	Vem kan berätta om Herrens väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Psaltaren	Ps	19	106	3	Saliga är de som håller fast vid det rätta, som alltid handlar rättfärdigt.
Psaltaren	Ps	19	106	4	Tänk på mig, Herre, efter din nåd mot ditt folk, kom till mig med din frälsning,
Psaltaren	Ps	19	106	5	så att jag kan se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje och berömma mig tillsammans med din arvedel.
Psaltaren	Ps	19	106	6	Vi har syndat liksom våra fäder, vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
Psaltaren	Ps	19	106	7	Våra fäder gav inte akt på dina under i Egypten, de kom inte ihåg dina många nådegärningar utan var upproriska vid havet, vid Röda havet.
Psaltaren	Ps	19	106	8	Men han frälste dem för sitt namns skull för att göra sin makt känd.
Psaltaren	Ps	19	106	9	Han talade strängt till Röda havet och det blev torrt, han förde dem genom djupen som genom en öken.
Psaltaren	Ps	19	106	10	Han frälste dem från deras motståndares hand och återlöste dem från fiendens hand.
Psaltaren	Ps	19	106	11	Vattnet övertäckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar.
Psaltaren	Ps	19	106	12	Då trodde de hans ord, de sjöng hans lov.
Psaltaren	Ps	19	106	13	Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd.
Psaltaren	Ps	19	106	14	De greps av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Psaltaren	Ps	19	106	15	Då gav han dem vad de begärde men sände tärande sjukdom bland dem.
Psaltaren	Ps	19	106	16	I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, Herrens helige.
Psaltaren	Ps	19	106	17	Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan, den övertäckte Abirams hop.
Psaltaren	Ps	19	106	18	Eld började brinna i deras läger, en låga brände upp de ogudaktiga.
Psaltaren	Ps	19	106	19	De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild.
Psaltaren	Ps	19	106	20	Sin härlighet bytte de bort mot bilden av en oxe som äter gräs.
Psaltaren	Ps	19	106	21	De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Psaltaren	Ps	19	106	22	så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Psaltaren	Ps	19	106	23	Han sade att han skulle förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, trädde fram som medlare inför honom för att vända bort hans vrede, så att den inte förgjorde dem.
Psaltaren	Ps	19	106	24	De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord.
Psaltaren	Ps	19	106	25	De knotade i sina tält och lyssnade inte till Herrens röst.
Psaltaren	Ps	19	106	26	Då lyfte han sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen,
Psaltaren	Ps	19	106	27	att slå ner deras barn bland hednafolken och skingra dem i länderna.
Psaltaren	Ps	19	106	28	De slöt sig till Baal-Peor och åt sådant som var offrat till döda.
Psaltaren	Ps	19	106	29	De väckte Guds vrede genom sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut bland dem.
Psaltaren	Ps	19	106	30	Men Pinehas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsen upphörde.
Psaltaren	Ps	19	106	31	Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Psaltaren	Ps	19	106	32	De väckte hans vrede vid Meribas vatten, och det gick illa för Mose för deras skull.
Psaltaren	Ps	19	106	33	Ty de var upproriska mot hans ande, så att han talade tanklöst med sina läppar.
Psaltaren	Ps	19	106	34	De förgjorde inte folken som Herren hade befallt dem,
Psaltaren	Ps	19	106	35	utan blandade sig med hednafolken och lärde sig deras gärningar.
Psaltaren	Ps	19	106	36	De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.
Psaltaren	Ps	19	106	37	De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.
Psaltaren	Ps	19	106	38	De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet.
Psaltaren	Ps	19	106	39	De orenade sig genom sina gärningar, de handlade trolöst i allt de gjorde.
Psaltaren	Ps	19	106	40	Då upptändes Herrens vrede mot hans folk, och han avskydde sin arvedel.
Psaltaren	Ps	19	106	41	Han gav dem i hednafolkens hand, så att de som hatade dem fick råda över dem.
Psaltaren	Ps	19	106	42	Deras fiender förtryckte dem, de blev kuvade under deras hand.
Psaltaren	Ps	19	106	43	Han räddade dem många gånger, men de hade ett upproriskt sinnelag och sjönk allt djupare genom sin synd.
Psaltaren	Ps	19	106	44	Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop.
Psaltaren	Ps	19	106	45	Han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.
Psaltaren	Ps	19	106	46	Han lät dem finna barmhärtighet inför alla som fört dem i fångenskap.
Psaltaren	Ps	19	106	47	Fräls oss, Herre, vår Gud, och församla oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och berömma oss av att lova dig.
Psaltaren	Ps	19	106	48	Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket skall säga: "Amen." Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	107	1	Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	107	2	Så säger Herrens återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand,
Psaltaren	Ps	19	107	3	de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.
Psaltaren	Ps	19	107	4	De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo.
Psaltaren	Ps	19	107	5	De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort.
Psaltaren	Ps	19	107	6	Men de ropade till Herren i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål.
Psaltaren	Ps	19	107	7	Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo.
Psaltaren	Ps	19	107	8	Må de tacka Herren för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
Psaltaren	Ps	19	107	9	ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda.
Psaltaren	Ps	19	107	10	De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Psaltaren	Ps	19	107	11	ty de hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd.
Psaltaren	Ps	19	107	12	Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande, de kom på fall och hade ingen hjälpare.
Psaltaren	Ps	19	107	13	Men de ropade till Herren i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål.
Psaltaren	Ps	19	107	14	Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor.
Psaltaren	Ps	19	107	15	Må de tacka Herren för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
Psaltaren	Ps	19	107	16	ty han krossade kopparportar och bröt sönder järnbommar.
Psaltaren	Ps	19	107	17	De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd.
Psaltaren	Ps	19	107	18	De kände avsky för all mat och var nära dödens portar.
Psaltaren	Ps	19	107	19	Men de ropade till Herren i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Psaltaren	Ps	19	107	20	Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.
Psaltaren	Ps	19	107	21	Må de tacka Herren för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn.
Psaltaren	Ps	19	107	22	Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel.
Psaltaren	Ps	19	107	23	De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten,
Psaltaren	Ps	19	107	24	de såg Herrens gärningar och hans under i havets djup.
Psaltaren	Ps	19	107	25	Han talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga.
Psaltaren	Ps	19	107	26	De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka.
Psaltaren	Ps	19	107	27	De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet.
Psaltaren	Ps	19	107	28	Men de ropade till Herren i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål.
Psaltaren	Ps	19	107	29	Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade.
Psaltaren	Ps	19	107	30	De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Psaltaren	Ps	19	107	31	Må de tacka Herren för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
Psaltaren	Ps	19	107	32	må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter.
Psaltaren	Ps	19	107	33	Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark
Psaltaren	Ps	19	107	34	och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull.
Psaltaren	Ps	19	107	35	Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Psaltaren	Ps	19	107	36	Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo.
Psaltaren	Ps	19	107	37	De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd.
Psaltaren	Ps	19	107	38	Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal.
Psaltaren	Ps	19	107	39	När de blev färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer,
Psaltaren	Ps	19	107	40	utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar.
Psaltaren	Ps	19	107	41	Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar.
Psaltaren	Ps	19	107	42	De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga.
Psaltaren	Ps	19	107	43	Den som är vis må lägga märke till detta och tänka på Herrens nådegärningar.
Psaltaren	Ps	19	108	1	En sång, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	108	2	Mitt hjärta är frimodigt, Gud, jag vill sjunga och spela, ja, så vill 'min ära'.
Psaltaren	Ps	19	108	3	Vakna upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
Psaltaren	Ps	19	108	4	Jag vill tacka dig bland folken, Herre, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Psaltaren	Ps	19	108	5	Ty din nåd är stor och når upp över himlen och din sanning upp till skyarna.
Psaltaren	Ps	19	108	6	Upphöjd vare du, Gud, över himlen och i din härlighet över hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	108	7	Ge oss seger med din högra hand och bönhör mig, så att dina älskade finner räddning.
Psaltaren	Ps	19	108	8	Gud har talat i sin helgedom: "I triumf skall jag utskifta Sikem och mäta upp Suckots dal.
Psaltaren	Ps	19	108	9	Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är min hjälm och Juda min spira.
Psaltaren	Ps	19	108	10	Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko, över filisteernas land höjer jag jubelrop."
Psaltaren	Ps	19	108	11	Vem för mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Psaltaren	Ps	19	108	12	Har inte du, Gud, förkastat oss, så att du inte drar ut med våra härar, Gud?
Psaltaren	Ps	19	108	13	Hjälp oss mot fienden, ty människors hjälp är förgäves.
Psaltaren	Ps	19	108	14	Med Gud skall vi göra mäktiga ting. Han skall trampa ner våra ovänner.
Psaltaren	Ps	19	109	1	För sångmästaren, en psalm av David. Min lovsångs Gud, tig inte,
Psaltaren	Ps	19	109	2	ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun, har de öppnat mot mig, de har talat mot mig med lögnaktig tunga.
Psaltaren	Ps	19	109	3	Med hatfulla ord har de omringat mig, utan orsak har de börjat strid mot mig.
Psaltaren	Ps	19	109	4	Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber för dem.
Psaltaren	Ps	19	109	5	De lönar gott med ont och min kärlek med hat.
Psaltaren	Ps	19	109	6	Sätt en ogudaktig man över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida.
Psaltaren	Ps	19	109	7	När han ställs inför rätta må han dömas skyldig, och hans bön bli till synd.
Psaltaren	Ps	19	109	8	Må hans dagar bli få och en annan överta hans ämbete.
Psaltaren	Ps	19	109	9	Må hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.
Psaltaren	Ps	19	109	10	Må hans barn alltid irra omkring och tigga och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.
Psaltaren	Ps	19	109	11	Må ockraren få allt han äger i sin snara och främlingar plundra hans egendom.
Psaltaren	Ps	19	109	12	Må ingen visa honom barmhärtighet och ingen förbarma sig över hans faderlösa.
Psaltaren	Ps	19	109	13	Må hans efterkommande bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled.
Psaltaren	Ps	19	109	14	Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför Herren och må hans mors synd ej bli utplånad.
Psaltaren	Ps	19	109	15	Må de alltid finnas inför Herren, må minnet av dem utrotas från jorden.
Psaltaren	Ps	19	109	16	Ty han tänkte inte på att vara barmhärtig utan förföljde den som var betryckt och fattig och den som hade ett bedrövat hjärta, för att döda dem.
Psaltaren	Ps	19	109	17	Han älskade förbannelse, och den kom över honom. Han ville inte ha välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Psaltaren	Ps	19	109	18	Han tog på sig förbannelse som en klädnad, och den trängde in i hans inre som vatten, och som olja in i hans ben.
Psaltaren	Ps	19	109	19	Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i, som ett bälte att alltid spänna om sig.
Psaltaren	Ps	19	109	20	Må detta vara mina motståndares lön från Herren, deras som talar ont mot mig.
Psaltaren	Ps	19	109	21	Men du, Herre Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Rädda mig, ty din nåd är god.
Psaltaren	Ps	19	109	22	Jag är betryckt och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Psaltaren	Ps	19	109	23	Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som gräshoppor.
Psaltaren	Ps	19	109	24	Mina knän vacklar av fasta, min kropp förlorar sitt hull.
Psaltaren	Ps	19	109	25	Jag har blivit till åtlöje för dem, när de ser mig skakar de på huvudet.
Psaltaren	Ps	19	109	26	Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig enligt din nåd,
Psaltaren	Ps	19	109	27	så att de förstår att detta är din hand, att du, Herre, har gjort det.
Psaltaren	Ps	19	109	28	De förbannar, men du välsignar. Reser de sig upp, kommer de på skam, men din tjänare gläder sig.
Psaltaren	Ps	19	109	29	Låt mina motståndare bli klädda i vanära och svepta i skam som i en mantel.
Psaltaren	Ps	19	109	30	Jag vill storligen tacka Herren med min mun, mitt ibland många vill jag prisa honom.
Psaltaren	Ps	19	109	31	Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer honom.
Psaltaren	Ps	19	110	1	En psalm av David. Herren sade till min Herre: "Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter."
Psaltaren	Ps	19	110	2	Din makts spira skall Herren sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender.
Psaltaren	Ps	19	110	3	Villigt kommer ditt folk när du samlar din här, i helig skrud kommer din unga skara inför dig, som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
Psaltaren	Ps	19	110	4	Herren har svurit och skall inte ångra sig: "Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek."
Psaltaren	Ps	19	110	5	Herren är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.
Psaltaren	Ps	19	110	6	Han skall hålla dom bland hednafolken, överallt skall döda ligga. Han krossar huvuden över hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	110	7	Han skall dricka ur bäcken vid vägen, därför skall han lyfta huvudet högt.
Psaltaren	Ps	19	111	1	Halleluja! Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta i de rättsinnigas råd och församling.
Psaltaren	Ps	19	111	2	Stora är Herrens gärningar. De begrundas av alla som har sin glädje i dem.
Psaltaren	Ps	19	111	3	Majestät och härlighet är hans verk, hans rättfärdighet varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	111	4	Han har gjort så att man minns hans under. Nådig och barmhärtig är Herren.
Psaltaren	Ps	19	111	5	Han ger mat åt dem som fruktar honom, han tänker för evigt på sitt förbund.
Psaltaren	Ps	19	111	6	Kraften i sina gärningar uppenbarade han för sitt folk när han gav dem hednafolkens arvedel.
Psaltaren	Ps	19	111	7	Hans händers verk är sanning och rätt, alla hans befallningar är fast grundade.
Psaltaren	Ps	19	111	8	För alltid och för evigt står de fasta, de fullbordas med sanning och rättvisa.
Psaltaren	Ps	19	111	9	Han har sänt sitt folk förlossning och grundat sitt förbund för evig tid. Hans namn är heligt och inger fruktan.
Psaltaren	Ps	19	111	10	Att frukta Herren är början till vishet, ett gott förstånd får alla som handlar därefter. Hans lov varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	112	1	Halleluja! Salig är den människa som fruktar Herren och har sin stora glädje i hans bud.
Psaltaren	Ps	19	112	2	Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden, de rättrådigas släkte skall bli välsignat.
Psaltaren	Ps	19	112	3	Rikedom och ägodelar skall finnas i hans hus, hans rättfärdighet består i evighet.
Psaltaren	Ps	19	112	4	För de rättrådiga går han upp som ett ljus i mörkret, nådig, barmhärtig och rättfärdig.
Psaltaren	Ps	19	112	5	Det går väl för den som är barmhärtig och ger lån, den som stöder allt han gör på rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	112	6	Han skall inte vackla till evig tid. Den rättfärdige skall man minnas för evigt.
Psaltaren	Ps	19	112	7	Han fruktar inte ett ont budskap, hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på Herren.
Psaltaren	Ps	19	112	8	Hans hjärta är tryggt och utan fruktan, till sist får han se sina fiender falla.
Psaltaren	Ps	19	112	9	Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Hans horn skall lyftas högt med ära.
Psaltaren	Ps	19	112	10	Den ogudaktige skall se det och känna vrede, han skall bita ihop tänderna och förgås. Vad de ogudaktiga längtar efter blir till intet.
Psaltaren	Ps	19	113	1	Halleluja! Prisa, ni Herrens tjänare, prisa Herrens namn!
Psaltaren	Ps	19	113	2	Välsignat vare Herrens namn från nu och till evig tid!
Psaltaren	Ps	19	113	3	Från solens uppgång ända till dess nedgång skall Herrens namn bli prisat.
Psaltaren	Ps	19	113	4	Herren är upphöjd över alla folk, till himlen når hans ära.
Psaltaren	Ps	19	113	5	Vem är som Herren, vår Gud, han som tronar så högt,
Psaltaren	Ps	19	113	6	han som ser ner så djupt, vem i himlen och på jorden?
Psaltaren	Ps	19	113	7	Han som reser upp den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn
Psaltaren	Ps	19	113	8	för att sätta honom bland furstar, sitt folks furstar,
Psaltaren	Ps	19	113	9	han som låter en ofruktsam kvinna bo i huset som en lycklig mor, omgiven av barn. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	114	1	När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus från folket med främmande tunga,
Psaltaren	Ps	19	114	2	då blev Juda hans helgedom, Israel hans kungarike.
Psaltaren	Ps	19	114	3	Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka.
Psaltaren	Ps	19	114	4	Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm.
Psaltaren	Ps	19	114	5	Varför flyr du undan, du hav, du Jordan, varför vänder du tillbaka?
Psaltaren	Ps	19	114	6	Ni berg, varför hoppar ni som baggar, ni höjder, som lamm?
Psaltaren	Ps	19	114	7	För Herren skall du bäva, du jord, för Jakobs Guds ansikte,
Psaltaren	Ps	19	114	8	för honom som förvandlade klippan till en vattenrik sjö, den hårda stenen till en vattenkälla.
Psaltaren	Ps	19	115	1	Inte åt oss, Herre, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull.
Psaltaren	Ps	19	115	2	Varför skall hednafolken få säga: "Var är nu deras Gud?"
Psaltaren	Ps	19	115	3	Vår Gud är i himlen, han gör allt vad han vill.
Psaltaren	Ps	19	115	4	Men deras avgudar är silver och guld, verk av människohänder.
Psaltaren	Ps	19	115	5	De har mun men talar inte, ögon men ser inte.
Psaltaren	Ps	19	115	6	De har öron men hör inte, näsa men luktar inte.
Psaltaren	Ps	19	115	7	Med sina händer tar de inte, med sina fötter går de inte, i sin strupe har de inget ljud.
Psaltaren	Ps	19	115	8	De som har gjort dem blir dem lika, ja, alla som förtröstar på dem.
Psaltaren	Ps	19	115	9	Ni av Israel, förtrösta på Herren. Han är deras hjälp och sköld.
Psaltaren	Ps	19	115	10	Ni av Arons hus, förtrösta på Herren. Han är deras hjälp och sköld.
Psaltaren	Ps	19	115	11	Ni som fruktar Herren, förtrösta på Herren. Han är deras hjälp och sköld.
Psaltaren	Ps	19	115	12	Herren tänker på oss, han välsignar, han välsignar Israels hus, han välsignar Arons hus,
Psaltaren	Ps	19	115	13	han välsignar dem som fruktar Herren, både små och stora.
Psaltaren	Ps	19	115	14	Herren skall föröka er, er själva och era barn.
Psaltaren	Ps	19	115	15	Var välsignade av Herren, som har gjort himmel och jord.
Psaltaren	Ps	19	115	16	Himlen är Herrens himmel och jorden har han givit åt människors barn.
Psaltaren	Ps	19	115	17	De döda prisar inte Herren, ingen som har farit ner i det tysta.
Psaltaren	Ps	19	115	18	Men vi, vi lovar Herren från nu och till evig tid. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	116	1	Jag har Herren kär, ty han hör min röst, mitt rop om nåd.
Psaltaren	Ps	19	116	2	Han har vänt sitt öra till mig, i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Psaltaren	Ps	19	116	3	Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse.
Psaltaren	Ps	19	116	4	Men jag åkallade Herrens namn: "O, Herre, rädda min själ!"
Psaltaren	Ps	19	116	5	Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
Psaltaren	Ps	19	116	6	Herren bevarar enkla människor, jag var i elände och han frälste mig.
Psaltaren	Ps	19	116	7	Vänd åter till din ro, min själ, ty Herren har varit god mot dig.
Psaltaren	Ps	19	116	8	Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall.
Psaltaren	Ps	19	116	9	Jag skall vandra inför Herren i de levandes land.
Psaltaren	Ps	19	116	10	Jag tror, därför talar jag, jag som plågades svårt,
Psaltaren	Ps	19	116	11	jag som sade i min ångest: "Alla människor är lögnare."
Psaltaren	Ps	19	116	12	Hur skall jag kunna återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?
Psaltaren	Ps	19	116	13	Jag vill ta frälsningens bägare och åkalla Herrens namn.
Psaltaren	Ps	19	116	14	Jag vill infria mina löften till Herren inför hela hans folk.
Psaltaren	Ps	19	116	15	Dyrbar i Herrens ögon är hans frommas död.
Psaltaren	Ps	19	116	16	O, Herre, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son, du har lossat mina band.
Psaltaren	Ps	19	116	17	Åt dig vill jag offra lovets offer, Herrens namn vill jag åkalla.
Psaltaren	Ps	19	116	18	Jag vill infria mina löften till Herren inför hela hans folk,
Psaltaren	Ps	19	116	19	i gårdarna till Herrens hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	117	1	Lova Herren, alla hednafolk, prisa honom, alla folk!
Psaltaren	Ps	19	117	2	Ty hans nåd är väldig över oss, och Herrens sanning varar i evighet. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	118	1	Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	118	2	Israel må säga så, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	118	3	Arons hus må säga så, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	118	4	De som fruktar Herren må säga så, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	118	5	I min nöd ropade jag till Herren och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig plats.
Psaltaren	Ps	19	118	6	Herren är med mig, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?
Psaltaren	Ps	19	118	7	Herren är med mig, han är min hjälpare, jag kan utan fruktan se på dem som hatar mig.
Psaltaren	Ps	19	118	8	Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren än att lita på människor.
Psaltaren	Ps	19	118	9	Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren än att lita på furstar.
Psaltaren	Ps	19	118	10	Alla hednafolk omringar mig, men i Herrens namn skall jag förgöra dem.
Psaltaren	Ps	19	118	11	De omringar mig, ja, de omringar mig, men i Herrens namn skall jag förgöra dem.
Psaltaren	Ps	19	118	12	De omringar mig som bin, men de slocknar som eld i törne. I Herrens namn skall jag förgöra dem.
Psaltaren	Ps	19	118	13	Man ger mig hårda stötar för att få mig på fall, men Herren hjälper mig.
Psaltaren	Ps	19	118	14	Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning.
Psaltaren	Ps	19	118	15	Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: " Herrens högra hand gör mäktiga ting.
Psaltaren	Ps	19	118	16	Herrens högra hand upphöjer, Herrens högra hand gör mäktiga ting."
Psaltaren	Ps	19	118	17	Jag skall inte dö utan leva och förkunna Herrens gärningar.
Psaltaren	Ps	19	118	18	Hårt har Herren tuktat mig, men han lämnade mig inte åt döden.
Psaltaren	Ps	19	118	19	Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och tacka Herren.
Psaltaren	Ps	19	118	20	Detta är Herrens port, de rättfärdiga går in genom den.
Psaltaren	Ps	19	118	21	Jag tackar dig för att du svarade mig och blev min frälsning.
Psaltaren	Ps	19	118	22	Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
Psaltaren	Ps	19	118	23	Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon.
Psaltaren	Ps	19	118	24	Detta är den dag som Herren har gjort, låt oss på den jubla och vara glada!
Psaltaren	Ps	19	118	25	O, Herre, fräls! O, Herre, låt allt lyckas väl!
Psaltaren	Ps	19	118	26	Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus.
Psaltaren	Ps	19	118	27	Herren är Gud, och han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar i händerna fram till altarets horn.
Psaltaren	Ps	19	118	28	Du är min Gud, jag vill tacka dig, min Gud, jag vill upphöja dig.
Psaltaren	Ps	19	118	29	Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	119	1	Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, de som lever efter Herrens undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	2	Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söker honom,
Psaltaren	Ps	19	119	3	de som inte gör det som är orätt utan vandrar på hans vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	4	Du har givit dina befallningar för att de skall hållas med all kraft.
Psaltaren	Ps	19	119	5	O, att mina vägar vore rätta, så att jag höll dina stadgar!
Psaltaren	Ps	19	119	6	Då skulle jag inte komma på skam när jag tänkte på alla dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	7	Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag lär känna dina rättfärdiga domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	8	Dina stadgar vill jag hålla, överge mig aldrig!
Psaltaren	Ps	19	119	9	Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? När han håller sig till ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	10	Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	11	Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.
Psaltaren	Ps	19	119	12	Lovad vare du, Herre! Lär mig dina stadgar!
Psaltaren	Ps	19	119	13	Med mina läppar förkunnar jag alla domslut från din mun.
Psaltaren	Ps	19	119	14	Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter.
Psaltaren	Ps	19	119	15	Jag vill begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	16	Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	17	Gör väl mot din tjänare, så att jag kan leva och hålla mig till ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	18	Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	19	Jag är en främling på jorden, dölj inte dina bud för mig.
Psaltaren	Ps	19	119	20	Min själ är sönderkrossad av ständig längtan efter dina domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	21	Du straffar de övermodiga, de förbannade, dem som far vilse från dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	22	Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tar vara på dina vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	119	23	Om än furstar sitter och rådslår mot mig begrundar din tjänare dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	24	Dina vittnesbörd är min glädje, de är mina rådgivare.
Psaltaren	Ps	19	119	25	Min själ ligger nertryckt i stoftet, håll mig vid liv efter ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	26	Jag talade om dina vägar och du svarade mig. Lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	27	Lär mig förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Psaltaren	Ps	19	119	28	Min själ gråter av bedrövelse, upprätta mig efter ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	29	Låt lögnens väg vara långt ifrån mig och ge mig av nåd din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	30	Sanningens väg har jag valt, dina domslut har jag ställt framför mig.
Psaltaren	Ps	19	119	31	Jag håller mig till dina vittnesbörd, låt mig inte komma på skam, Herre.
Psaltaren	Ps	19	119	32	Jag vill löpa på dina budords väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Psaltaren	Ps	19	119	33	Visa mig, Herre, dina stadgars väg, så vill jag akta på den ända till slutet.
Psaltaren	Ps	19	119	34	Ge mig förstånd så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av allt mitt hjärta.
Psaltaren	Ps	19	119	35	Led mig på dina budords stig, ty jag gläder mig åt den.
Psaltaren	Ps	19	119	36	Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd och inte till orätt vinning.
Psaltaren	Ps	19	119	37	Vänd bort mina ögon så att de inte ser efter förgängliga ting, håll mig vid liv på dina vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	38	Uppfyll vad du har sagt till din tjänare så att han fruktar dig.
Psaltaren	Ps	19	119	39	Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar, ty dina domslut är goda.
Psaltaren	Ps	19	119	40	Jag längtar efter dina befallningar, håll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	119	41	Låt din nåd komma över mig, Herre, och din frälsning enligt ditt tal,
Psaltaren	Ps	19	119	42	så att jag kan svara den som hånar mig, ty jag förtröstar på ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	43	Ryck aldrig bort sanningens ord från min mun, ty jag hoppas på dina domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	44	Jag vill alltid ge akt på din undervisning, alltid och i evighet.
Psaltaren	Ps	19	119	45	Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	46	Jag vill tala om dina vittnesbörd inför kungar och jag skall inte komma på skam.
Psaltaren	Ps	19	119	47	Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar.
Psaltaren	Ps	19	119	48	Jag lyfter mina händer mot dina bud, som jag älskar, jag vill begrunda dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	49	Tänk på ordet till din tjänare, ty du har givit mig hopp.
Psaltaren	Ps	19	119	50	Det är min tröst i mitt lidande att ditt ord håller mig vid liv.
Psaltaren	Ps	19	119	51	De fräcka hånar mig ständigt, men jag viker ej från din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	52	Jag tänker på dina domslut i gången tid, Herre, och jag blir tröstad.
Psaltaren	Ps	19	119	53	Glödande vrede kommer över mig för de ogudaktigas skull, därför att de överger din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	54	Dina stadgar är lovsånger för migi det hus där jag bor.
Psaltaren	Ps	19	119	55	Jag tänker om natten på ditt namn, Herre, jag ger akt på din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	56	Det har förunnats mig att akta på dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	57	Du är min del, Herre, jag har sagt att jag vill hålla dina ord.
Psaltaren	Ps	19	119	58	Av hela mitt hjärta bönfaller jag inför dig: Var mig nådig enligt ditt ord!
Psaltaren	Ps	19	119	59	Jag ger akt på var jag går och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	119	60	Jag skyndar mig och dröjer inte att hålla dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	61	De ogudaktigas snaror omger mig, men jag glömmer ej din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	62	Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig för dina rättfärdiga domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	63	Jag sluter mig till alla som fruktar dig, till dem som håller dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	64	Din nåd, Herre, uppfyller jorden, lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	65	Du gör gott mot din tjänare, Herre, enligt ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	66	Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag litar på dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	67	Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	68	Du är god och gör det goda, lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	69	De fräcka ljuger om mig, men jag vill av allt hjärta ta dina befallningar i akt.
Psaltaren	Ps	19	119	70	Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min glädje i din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	71	Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	72	Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals stycken guld och silver.
Psaltaren	Ps	19	119	73	Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	74	De som fruktar dig skall se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	75	Herre, jag vet att dina domslut är rättfärdiga och att du tillrättavisat mig i trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	119	76	Låt din nåd vara min tröst, så som du har lovat din tjänare.
Psaltaren	Ps	19	119	77	Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får leva, ty din undervisning är min glädje.
Psaltaren	Ps	19	119	78	Låt de fräcka komma på skam, ty utan orsak har de gjort mig orätt, men jag vill begrunda dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	79	Låt dem som fruktar dig och känner dina vittnesbörd vända sig till mig.
Psaltaren	Ps	19	119	80	Må jag av hela mitt hjärta följa dina stadgar, så att jag inte kommer på skam.
Psaltaren	Ps	19	119	81	Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	82	Mina ögon längtar efter ditt tal, jag frågar: "När skall du trösta mig?"
Psaltaren	Ps	19	119	83	Ty jag är som en vinlägel i rök, men jag glömmer ej dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	84	Hur få är inte din tjänares dagar! När skall du hålla dom över mina förföljare?
Psaltaren	Ps	19	119	85	De fräcka gräver gropar för mig, de som lever i strid med din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	86	Alla dina bud är trofasthet. Utan orsak förföljer man mig. Hjälp mig!
Psaltaren	Ps	19	119	87	De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	88	Håll mig vid liv enligt din nåd, jag vill ta vara på din muns vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	119	89	För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.
Psaltaren	Ps	19	119	90	Från släkte till släkte varar din trofasthet, du har grundat jorden och den består.
Psaltaren	Ps	19	119	91	Enligt dina domslut består den än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Psaltaren	Ps	19	119	92	Om inte din undervisning varit min glädje, hade jag förgåtts i mitt elände.
Psaltaren	Ps	19	119	93	Jag skall aldrig glömma dina befallningar, ty genom dem håller du mig vid liv.
Psaltaren	Ps	19	119	94	Jag är din, fräls mig, ty jag begrundar dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	95	De ogudaktiga vaktar på mig för att förgöra mig, men jag aktar på dina vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	119	96	På all fullkomlighet har jag sett en gräns, men ditt bud är omätligt i vidd.
Psaltaren	Ps	19	119	97	Hur kär har jag inte din undervisning! Hela dagen begrundar jag den.
Psaltaren	Ps	19	119	98	Dina bud gör mig visare än mina fiender, ty för evigt är de hos mig.
Psaltaren	Ps	19	119	99	Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	119	100	Jag är förståndigare än de gamla, ty jag tar dina befallningar i akt.
Psaltaren	Ps	19	119	101	Jag håller mina fötter borta från alla onda vägarför att ta vara på ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	102	Jag viker ej från dina domslut, ty du undervisar mig.
Psaltaren	Ps	19	119	103	Hur ljuvligt smakar inte ditt tal! Det är sötare än honung för min mun.
Psaltaren	Ps	19	119	104	Genom dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag alla lögnens vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	105	Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Psaltaren	Ps	19	119	106	Jag har svurit och hållit min ed: Att följa dina rättfärdiga domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	107	Jag plågas svårt, Herre, håll mig vid liv enligt ditt ord!
Psaltaren	Ps	19	119	108	Låt min muns frivilliga offer glädja dig, Herre, lär mig dina domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	109	Mitt liv är ständigt i min hand, men jag glömmer ej din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	110	De ogudaktiga lägger ut snaror för mig, men jag far ej vilse från dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	111	Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, de är mitt hjärtas fröjd.
Psaltaren	Ps	19	119	112	Jag har vänt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid, ända till slutet.
Psaltaren	Ps	19	119	113	Jag hatar dem som vacklar hit och dit, men din undervisning älskar jag.
Psaltaren	Ps	19	119	114	Du är mitt beskydd och min sköld, jag hoppas på ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	115	Vik bort ifrån mig, ni onda, jag vill ta min Guds bud i akt.
Psaltaren	Ps	19	119	116	Uppehåll mig enligt ditt tal, så att jag får leva. Låt mig inte komma på skam med mitt hopp.
Psaltaren	Ps	19	119	117	Stöd mig så att jag blir frälst och ständigt kan betrakta dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	118	Du förkastar alla dem som far vilse från dina stadgar, ty de är falska och svekfulla.
Psaltaren	Ps	19	119	119	Alla ogudaktiga på jorden kastar du bort som slagg, därför har jag dina vittnesbörd kära.
Psaltaren	Ps	19	119	120	Av fruktan för dig ryser mitt kött, jag bävar för dina domar.
Psaltaren	Ps	19	119	121	Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, överlämna mig inte åt mina förtryckare.
Psaltaren	Ps	19	119	122	Tag dig an din tjänares sak och låt det gå honom väl, låt inte de fräcka förtrycka mig.
Psaltaren	Ps	19	119	123	Mina ögon längtar efter din frälsning, efter din rättfärdighets ord.
Psaltaren	Ps	19	119	124	Handla med din tjänare enligt din nåd och lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	125	Jag är din tjänare, ge mig förstånd så att jag lär känna dina vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	119	126	Det är tid för Herren att handla, ty de har gjort din undervisning om intet.
Psaltaren	Ps	19	119	127	Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld.
Psaltaren	Ps	19	119	128	Därför håller jag alla dina befallningar för rätta, jag hatar lögnens alla vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	129	Underbara är dina vittnesbörd, därför tar min själ dem i akt.
Psaltaren	Ps	19	119	130	När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.
Psaltaren	Ps	19	119	131	Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	132	Vänd dig till mig och var mig nådig, så som du gör med dem som älskar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	119	133	Gör mina steg fasta genom ditt tal, låt ingen synd bli mig övermäktig.
Psaltaren	Ps	19	119	134	Befria mig från människors förtryck, jag vill hålla fast vid dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	135	Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	136	Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att man inte tar vara på din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	137	Herre, du är rättfärdig, dina domslut är rättvisa.
Psaltaren	Ps	19	119	138	Du har givit befallning om dina vittnesbörd i rättfärdighet och stor trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	119	139	Jag förtärs av brinnande nit, därför att mina ovänner glömmer dina ord.
Psaltaren	Ps	19	119	140	Ditt tal är fullkomligt rent, din tjänare älskar det.
Psaltaren	Ps	19	119	141	Jag är ringa och föraktad, men jag glömmer ej dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	142	Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, din undervisning är sanning.
Psaltaren	Ps	19	119	143	Nöd och ångest har gripit mig, men dina bud är min glädje.
Psaltaren	Ps	19	119	144	Dina vittnesbörd är rättfärdiga för evigt, ge mig förstånd, så att jag får leva.
Psaltaren	Ps	19	119	145	Jag ropar av allt hjärta. Svara mig, Herre! Jag vill ta dina stadgar i akt.
Psaltaren	Ps	19	119	146	Jag ropar till dig, fräls mig, jag vill ta vara på dina vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	119	147	Jag kommer tidigt i gryningen och ropar, jag hoppas på dina ord.
Psaltaren	Ps	19	119	148	Jag håller mig vaken under nattens väkter för att begrunda vad du sagt.
Psaltaren	Ps	19	119	149	Hör min röst enligt din nåd, Herre, håll mig vid liv enligt ditt domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	150	Nära är de som jagar efter onda gärningar, de som är långt ifrån din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	151	Nära är också du, Herre, och alla dina bud är sanning.
Psaltaren	Ps	19	119	152	Sedan länge vet jag genom dina vittnesbörd att du har fastställt dem för evig tid.
Psaltaren	Ps	19	119	153	Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag glömmer ej din undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	154	Utför min sak och återlös mig, håll mig vid liv enligt ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	155	Frälsningen är fjärran från de ogudaktiga, ty de frågar inte efter dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	156	Herre, din barmhärtighet är stor, håll mig vid liv enligt dina domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	157	Mina förföljare och ovänner är många, men jag viker ej från dina vittnesbörd.
Psaltaren	Ps	19	119	158	När jag ser de trolösa känner jag leda vid dem, därför att de inte håller sig till ditt tal.
Psaltaren	Ps	19	119	159	Se hur kära jag har dina befallningar, Herre, håll mig vid liv enligt din nåd.
Psaltaren	Ps	19	119	160	Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga.
Psaltaren	Ps	19	119	161	Furstar förföljer mig utan orsak, men mitt hjärta fruktar ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	162	Jag jublar över ditt tal lik den som vinner stort byte.
Psaltaren	Ps	19	119	163	Jag hatar och avskyr lögnen, men din undervisning älskar jag.
Psaltaren	Ps	19	119	164	Jag prisar dig sju gånger om dagen för dina rättfärdiga domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	165	Stor frid äger de som älskar din undervisning, ingenting kan få dem på fall.
Psaltaren	Ps	19	119	166	Jag väntar efter din frälsning, Herre, och handlar efter dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	167	Min själ håller fast vid dina vittnesbörd, de är mig mycket kära.
Psaltaren	Ps	19	119	168	Jag håller fast vid dina befallningar och vittnesbörd, ja, du känner alla mina vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	169	Herre, mitt rop kommer inför dig, ge mig förstånd enligt ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	170	Min bön kommer inför ditt ansikte, rädda mig enligt ditt tal.
Psaltaren	Ps	19	119	171	Mina läppar flödar över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	172	Min tunga prisar ditt ord, ty alla dina bud är rättfärdiga.
Psaltaren	Ps	19	119	173	Din hand hjälper mig, ty jag har valt dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	174	Jag längtar efter din frälsning, Herre, din undervisning är min glädje.
Psaltaren	Ps	19	119	175	Låt min själ leva, så skall jag lova dig, låt dina domslut hjälpa mig.
Psaltaren	Ps	19	119	176	Jag har gått vilse som ett förlorat får. Sök upp din tjänare, ty jag har inte glömt dina bud.
Psaltaren	Ps	19	120	1	En vallfartssång. Jag ropar till Herren i min nöd och han svarar mig.
Psaltaren	Ps	19	120	2	Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från falska tungor.
Psaltaren	Ps	19	120	3	Vad skall han ge dig, ja, vad mer skall han ge dig, du falska tunga?
Psaltaren	Ps	19	120	4	En krigares skarpa pilar och glödande ginstkol.
Psaltaren	Ps	19	120	5	Ve mig som bor i Mesheks land och bland Kedars hyddor!
Psaltaren	Ps	19	120	6	Länge har min själ bott bland dem som hatar friden.
Psaltaren	Ps	19	120	7	Jag vill ha frid, men säger jag ett ord, är de redo till strid.
Psaltaren	Ps	19	121	1	En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma?
Psaltaren	Ps	19	121	2	Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
Psaltaren	Ps	19	121	3	Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.
Psaltaren	Ps	19	121	4	Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.
Psaltaren	Ps	19	121	5	Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida.
Psaltaren	Ps	19	121	6	Solen skall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten.
Psaltaren	Ps	19	121	7	Herren skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ.
Psaltaren	Ps	19	121	8	Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.
Psaltaren	Ps	19	122	1	En vallfartssång av David. Jag blev glad när man sade till mig: "Vi skall gå till Herrens hus."
Psaltaren	Ps	19	122	2	Våra fötter fick träda ini dina portar, Jerusalem,
Psaltaren	Ps	19	122	3	Jerusalem, du välbyggda stad där hus sluter sig till hus,
Psaltaren	Ps	19	122	4	dit stammarna drar upp, Herrens stammar, som ett vittnesbörd för Israel att Herrens namn skall prisas.
Psaltaren	Ps	19	122	5	Ty där står domarsäten, troner för Davids hus.
Psaltaren	Ps	19	122	6	Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig.
Psaltaren	Ps	19	122	7	Må frid råda inom dina murar, välgång i dina palats.
Psaltaren	Ps	19	122	8	För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid.
Psaltaren	Ps	19	122	9	För Herrens, vår Guds, hus skull vill jag söka ditt goda.
Psaltaren	Ps	19	123	1	En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himlen.
Psaltaren	Ps	19	123	2	Som en tjänares ögon ser på sin herres hand, som en tjänarinnas ögon på sin frus hand, så ser våra ögon upp till Herren, vår Gud, till dess att han ger oss sin nåd.
Psaltaren	Ps	19	123	3	Var oss nådig, Herre, var oss nådig. ty vi har fått utstå mycket förakt.
Psaltaren	Ps	19	123	4	Vi har fått utstå de säkras hån och de högmodigas förakt.
Psaltaren	Ps	19	124	1	En vallfartssång av David. Om Herren inte varit med oss - så skall Israel säga -
Psaltaren	Ps	19	124	2	om Herren inte varit med oss när människor reste sig upp mot oss,
Psaltaren	Ps	19	124	3	då hade de slukat oss levande när deras vrede upptändes mot oss,
Psaltaren	Ps	19	124	4	då hade vattnen dränkt oss, strömmen sköljt över oss,
Psaltaren	Ps	19	124	5	ja, då hade de väldiga vattenmassorna sköljt över oss.
Psaltaren	Ps	19	124	6	Lovad vare Herren, som inte gav oss till rov åt deras tänder.
Psaltaren	Ps	19	124	7	Vår själ kom undan som en fågel ur fågelfängarens snara, snaran gick sönder och vi kom undan.
Psaltaren	Ps	19	124	8	Vår hjälp är i Herrens namn, hans som har gjort himmel och jord.
Psaltaren	Ps	19	125	1	En vallfartssång. De som förtröstar på Herren är som Sions berg. Det rubbas inte, det står kvar för evigt.
Psaltaren	Ps	19	125	2	Jerusalem omges av berg, och Herren omger sitt folk från nu och till evig tid.
Psaltaren	Ps	19	125	3	Ogudaktighetens spira skall inte vila över de rättfärdigas arvslott, för att de rättfärdiga inte skall räcka ut sina händer till orättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	125	4	Gör gott, Herre, mot de goda, mot dem som har uppriktiga hjärtan.
Psaltaren	Ps	19	125	5	Men dem som viker av på krokiga vägar skall Herren föra bort tillsammans med ogärningsmännen. Frid över Israel!
Psaltaren	Ps	19	126	1	En vallfartssång. När Herren gjorde slut på Sions fångenskap, då var vi som drömmande.
Psaltaren	Ps	19	126	2	Då fylldes vår mun med skratt och vår tunga med jubel. Då sade man bland hednafolken: " Herren har gjort stora ting med dem."
Psaltaren	Ps	19	126	3	Ja, Herren har gjort stora ting med oss, och vi är glada.
Psaltaren	Ps	19	126	4	Herre, låt våra fångar komma åter liksom strömmarna i Negev.
Psaltaren	Ps	19	126	5	De som sår med tårar skall skörda med jubel.
Psaltaren	Ps	19	126	6	Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.
Psaltaren	Ps	19	127	1	En vallfartssång av Salomo. Om inte Herren bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte Herren bevarar staden vakar väktaren förgäves.
Psaltaren	Ps	19	127	2	Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila för att äta det bröd ni slitit för. Detta ger han åt sina vänner medan de sover.
Psaltaren	Ps	19	127	3	Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt en lön.
Psaltaren	Ps	19	127	4	Som pilar i en hjältes hand är söner man får vid unga år.
Psaltaren	Ps	19	127	5	Lycklig den man vars koger är fyllt med dem. De kommer inte på skam när de går till rätta med fiender i porten.
Psaltaren	Ps	19	128	1	En vallfartssång. Salig är var och en som fruktar Herren och vandrar på hans vägar.
Psaltaren	Ps	19	128	2	Av dina händers arbete får du njuta frukten. Salig är du och det skall gå dig väl.
Psaltaren	Ps	19	128	3	Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barnkring ditt bord.
Psaltaren	Ps	19	128	4	Ty se, så blir den man välsignad som fruktar Herren.
Psaltaren	Ps	19	128	5	Herren skall välsigna dig från Sion. Du skall få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar,
Psaltaren	Ps	19	128	6	och du skall få se barn till dina barn. Frid över Israel!
Psaltaren	Ps	19	129	1	En vallfartssång. Stor nöd har de vållat mig alltifrån min ungdom - så skall Israel säga -
Psaltaren	Ps	19	129	2	stor nöd har de vållat mig alltifrån min ungdom. Ändå blev de mig inte för starka.
Psaltaren	Ps	19	129	3	På min rygg har plöjare plöjt och dragit långa fåror.
Psaltaren	Ps	19	129	4	Men Herren är rättfärdig, han har huggit av de ogudaktigas band.
Psaltaren	Ps	19	129	5	De skall komma på skam och vika tillbaka, alla som hatar Sion.
Psaltaren	Ps	19	129	6	De skall bli som gräs på taken, som vissnar innan det vuxit upp.
Psaltaren	Ps	19	129	7	Ingen skördeman fyller sin hand med det, ingen kärvbindare sin famn.
Psaltaren	Ps	19	129	8	De som går förbi säger inte: " Herrens välsignelse må komma över er! Vi välsignar er i Herrens namn."
Psaltaren	Ps	19	130	1	En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
Psaltaren	Ps	19	130	2	Herre, hör min röst, låt dina öron lyssna till mina rop om nåd.
Psaltaren	Ps	19	130	3	Om du, Herre, tillräknar missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
Psaltaren	Ps	19	130	4	Men hos dig finns förlåtelse, för att man skall frukta dig.
Psaltaren	Ps	19	130	5	Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
Psaltaren	Ps	19	130	6	Min själ längtar efter Herren, mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
Psaltaren	Ps	19	130	7	Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd, full lösepenning finns hos honom.
Psaltaren	Ps	19	130	8	Det är han som skall friköpa Israel från alla dess missgärningar.
Psaltaren	Ps	19	131	1	En vallfartssång av David. Herre, mitt hjärta är inte högmodigt, mina ögon är inte stolta. Jag umgås inte med stora ting, med sådant som är mig för svårt.
Psaltaren	Ps	19	131	2	Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.
Psaltaren	Ps	19	131	3	Hoppas på Herren, Israel, från nu och till evig tid!
Psaltaren	Ps	19	132	1	En vallfartssång. Tänk, Herre, på David, på allt han fick utstå,
Psaltaren	Ps	19	132	2	han som svor Herren en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob:
Psaltaren	Ps	19	132	3	"Jag skall inte gå in i min hydda och inte lägga mig på min bädd,
Psaltaren	Ps	19	132	4	jag skall inte unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Psaltaren	Ps	19	132	5	förrän jag har funnit en plats åt Herren, en boning åt den Starke i Jakob."
Psaltaren	Ps	19	132	6	Vi hörde det i Efrata, vi fick veta det i skogsbygden.
Psaltaren	Ps	19	132	7	Låt oss gå in i hans boning och tillbe vid hans fotapall.
Psaltaren	Ps	19	132	8	Stå upp, Herre, och kom till din viloplats, du och din makts ark.
Psaltaren	Ps	19	132	9	Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet, och dina fromma skall jubla.
Psaltaren	Ps	19	132	10	För din tjänare Davids skull må du inte visa bort din smorde.
Psaltaren	Ps	19	132	11	Herren har svurit David en ed, en sann ed som han ej skall ta tillbaka: "Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
Psaltaren	Ps	19	132	12	Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag skall lära dem, då skall också deras barn få sitta på din tron till evig tid."
Psaltaren	Ps	19	132	13	Ty Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning.
Psaltaren	Ps	19	132	14	"Detta är min viloplats till evig tid. Här skall jag bo, och hit längtar jag.
Psaltaren	Ps	19	132	15	Sions förråd skall jag rikligt välsigna, de fattiga skall jag mätta med bröd.
Psaltaren	Ps	19	132	16	Prästerna skall jag klä i frälsning, och de fromma skall jubla högt.
Psaltaren	Ps	19	132	17	Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David, jag har tillrett en lampa åt min smorde.
Psaltaren	Ps	19	132	18	Hans fiender skall jag klä i skam, men på honom skall hans krona glänsa."
Psaltaren	Ps	19	133	1	En vallfartssång av David. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.
Psaltaren	Ps	19	133	2	Det är som när den dyrbara oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt.
Psaltaren	Ps	19	133	3	Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg. Ty där ger Herren befallning om välsignelse, om liv till evig tid.
Psaltaren	Ps	19	134	1	En vallfartssång. Lova Herren, alla ni Herrens tjänare, ni som står i Herrens hus om natten.
Psaltaren	Ps	19	134	2	Lyft era händer mot helgedomen och lova Herren!
Psaltaren	Ps	19	134	3	Må Herren välsigna dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.
Psaltaren	Ps	19	135	1	Halleluja! Prisa Herrens namn, prisa det, ni Herrens tjänare,
Psaltaren	Ps	19	135	2	ni som står i Herrens hus, i gårdarna till vår Guds hus.
Psaltaren	Ps	19	135	3	Prisa Herren, ty Herren är god, lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.
Psaltaren	Ps	19	135	4	Herren har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.
Psaltaren	Ps	19	135	5	Jag vet att Herren är stor, att vår Herre är större än alla gudar.
Psaltaren	Ps	19	135	6	Herren gör allt vad han vill i himlen och på jorden, i haven och i alla djup.
Psaltaren	Ps	19	135	7	Han låter moln stiga upp från jordens ände, han låter blixtar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
Psaltaren	Ps	19	135	8	Han slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap.
Psaltaren	Ps	19	135	9	Han sände tecken och under mitt i dig, Egypten, mot farao och alla hans tjänare.
Psaltaren	Ps	19	135	10	Han slog stora folk och dödade mäktiga kungar -
Psaltaren	Ps	19	135	11	Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Basan, och alla Kanaans riken -
Psaltaren	Ps	19	135	12	och gav deras land till arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.
Psaltaren	Ps	19	135	13	Herre, ditt namn varar i evighet och minnet av dig, Herre, från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	135	14	Ty Herren skaffar rätt åt sitt folk, han förbarmar sig över sina tjänare.
Psaltaren	Ps	19	135	15	Hednafolkens avgudar är silver och guld, verk av människohänder.
Psaltaren	Ps	19	135	16	De har mun men talar inte, ögon men ser inte,
Psaltaren	Ps	19	135	17	de har öron men hör inte, ingen andedräkt finns i deras mun.
Psaltaren	Ps	19	135	18	De som har gjort dem kommer att likna dem, ja, alla som förtröstar på dem.
Psaltaren	Ps	19	135	19	Ni av Israels hus, lova Herren! Ni av Arons hus, lova Herren!
Psaltaren	Ps	19	135	20	Ni av Levis hus, lova Herren! Ni som fruktar Herren, lova Herren!
Psaltaren	Ps	19	135	21	Lovad vare Herren från Sion, han som bor i Jerusalem. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	136	1	Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	136	2	Tacka gudarnas Gud, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	136	3	Tacka herrarnas Herre, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	4	han som ensam gör stora under, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	5	han som har gjort himlen med förstånd, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	6	han som har brett ut jorden över vattnen, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	7	han som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	8	solen till att råda om dagen, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	9	månen och stjärnorna till att råda om natten, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	10	han som slog de förstfödda i Egypten, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	11	och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	12	med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	13	han som delade Röda havet mitt itu, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	14	och lät Israel gå mitt igenom det, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	15	och skingrade farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	16	han som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	17	han som slog stora kungar, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	18	och dräpte väldiga kungar, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	19	Sichon, amoreernas kung, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	20	och Og, kungen i Basan, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	21	och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	22	till arvedel åt Israel, sin tjänare, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	23	han som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	24	och som ryckte oss ut ur våra fienders våld, ty hans nåd varar i evighet,
Psaltaren	Ps	19	136	25	han som ger mat åt allt levande, ty hans nåd varar i evighet.
Psaltaren	Ps	19	136	26	Tacka himmelens Gud, ty hans nåd varar i evighet!
Psaltaren	Ps	19	137	1	Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
Psaltaren	Ps	19	137	2	I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
Psaltaren	Ps	19	137	3	Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga. De som plågade oss bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"
Psaltaren	Ps	19	137	4	Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång i främmande land?
Psaltaren	Ps	19	137	5	Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.
Psaltaren	Ps	19	137	6	Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte låter Jerusalemvara min högsta glädje.
Psaltaren	Ps	19	137	7	Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag, hur de ropade: "Riv ner, riv ner ända till grunden!"
Psaltaren	Ps	19	137	8	Du Babels dotter, dömd till undergång, salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
Psaltaren	Ps	19	137	9	Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan.
Psaltaren	Ps	19	138	1	Av David. Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta, inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
Psaltaren	Ps	19	138	2	Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och din sanning, ty du har gjort ditt ord stort, utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.
Psaltaren	Ps	19	138	3	När jag ropade svarade du mig, du gav mig frimodighet, min själ fick kraft.
Psaltaren	Ps	19	138	4	Herre, alla jordens kungar skall tacka dig, när de får höra orden från din mun.
Psaltaren	Ps	19	138	5	De skall sjunga om Herrens vägar, ty Herrens härlighet är stor.
Psaltaren	Ps	19	138	6	Herren är upphöjd, men han ser till den ringe, han känner den högmodige fjärran ifrån.
Psaltaren	Ps	19	138	7	Om än min väg går genom nöd, håller du mig vid liv. Mot mina fienders vrede räcker du ut din hand. Din högra hand frälsar mig.
Psaltaren	Ps	19	138	8	Herren skall fullborda sitt verk för mig. Herre, din nåd varar i evighet. Överge inte dina händers verk!
Psaltaren	Ps	19	139	1	För sångmästaren, en psalm av David. Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
Psaltaren	Ps	19	139	2	Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Psaltaren	Ps	19	139	3	Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen.
Psaltaren	Ps	19	139	4	Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt om det.
Psaltaren	Ps	19	139	5	Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Psaltaren	Ps	19	139	6	En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.
Psaltaren	Ps	19	139	7	Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
Psaltaren	Ps	19	139	8	Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
Psaltaren	Ps	19	139	9	Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
Psaltaren	Ps	19	139	10	skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Psaltaren	Ps	19	139	11	Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig",
Psaltaren	Ps	19	139	12	så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.
Psaltaren	Ps	19	139	13	Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
Psaltaren	Ps	19	139	14	Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
Psaltaren	Ps	19	139	15	Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Psaltaren	Ps	19	139	16	Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.
Psaltaren	Ps	19	139	17	Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald!
Psaltaren	Ps	19	139	18	Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig.
Psaltaren	Ps	19	139	19	Gud, om du ändå ville döda de ogudaktiga! Låt de blodtörstiga vika ifrån mig,
Psaltaren	Ps	19	139	20	de som talar om dig med svek i sinnet, de som har fört dina städer i fördärv.
Psaltaren	Ps	19	139	21	Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre? Skulle jag inte känna leda vid dem som står dig emot?
Psaltaren	Ps	19	139	22	Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit.
Psaltaren	Ps	19	139	23	Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.
Psaltaren	Ps	19	139	24	Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.
Psaltaren	Ps	19	140	1	För sångmästaren, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	140	2	Rädda mig, Herre, från onda människor, bevara mig för våldsmän,
Psaltaren	Ps	19	140	3	för dem som tänker ut ont i sina hjärtan och dagligen vållar strid.
Psaltaren	Ps	19	140	4	De vässar sina tungor som ormar, huggormsgift är bakom deras läppar. Sela.
Psaltaren	Ps	19	140	5	Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas händer, skydda mig för våldsmän, som tänker ut planer för att få mig på fall.
Psaltaren	Ps	19	140	6	Stolta människor gillrar fällor med garn för mig, de breder ut nät vid vägens kant, snaror sätter de ut för mig. Sela.
Psaltaren	Ps	19	140	7	Jag säger till Herren: "Du är min Gud." Lyssna, Herre, till min bön om nåd.
Psaltaren	Ps	19	140	8	Herre, Herre, min frälsnings starkhet, du skyddar mitt huvud på stridens dag.
Psaltaren	Ps	19	140	9	Herre, uppfyll inte de ogudaktigas önskningar, låt inte deras planer lyckas, så att de förhäver sig. Sela.
Psaltaren	Ps	19	140	10	Låt dem som omringar mig själva drabbas av sina läppars ondska.
Psaltaren	Ps	19	140	11	Låt eldsglöd regna över dem, låt dem kastas i eld, i djup som de inte kan komma upp ur.
Psaltaren	Ps	19	140	12	En baktalare skall inte bestå i landet, våldsmän skall jagas av olycka, med slag på slag.
Psaltaren	Ps	19	140	13	Jag vet att Herren skall utföra den förtrycktes sak och skaffa den fattige rätt.
Psaltaren	Ps	19	140	14	De rättfärdiga skall prisa ditt namn, de rättrådiga skall bo inför ditt ansikte.
Psaltaren	Ps	19	141	1	En psalm av David. Herre, jag ropar till dig, skynda till mig! Lyssna till min röst när jag ropar till dig.
Psaltaren	Ps	19	141	2	Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer, mina lyfta händer som ett aftonoffer.
Psaltaren	Ps	19	141	3	Herre, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
Psaltaren	Ps	19	141	4	Låt ej mitt hjärta vika av till något ont, till att ta del i ogudaktiga gärningar tillsammans med män som gör orätt. Av deras läckerheter vill jag inte äta.
Psaltaren	Ps	19	141	5	Om en rättfärdig slår mig, är det av kärlek, bestraffar han mig, är det som olja på huvudet, mitt huvud skall inte avvisa det. Men jag skall fortsätta att be mot dem som handlar illa.
Psaltaren	Ps	19	141	6	Deras ledare störtas ner för klippan, men de skall då höra att mina ord är ljuvliga.
Psaltaren	Ps	19	141	7	Som när man har plöjt och rivit upp jorden, så ligger våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
Psaltaren	Ps	19	141	8	På dig, Herre, Herre, ser mina ögon, till dig tar jag min tillflykt, förkasta inte min själ.
Psaltaren	Ps	19	141	9	Bevara mig för de snaror som de lägger ut för mig och för ogärningsmännens fällor.
Psaltaren	Ps	19	141	10	Låt de ogudaktiga fastna i sina egna nät, medan jag går oskadd förbi.
Psaltaren	Ps	19	142	1	En sång av David. En bön när han var i grottan.
Psaltaren	Ps	19	142	2	Jag höjer min röst och ropar till Herren, jag höjer min röst och ber till Herren.
Psaltaren	Ps	19	142	3	Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom och talar med honom om min nöd.
Psaltaren	Ps	19	142	4	När min ande tynar bort i mig, är du den som känner min stig. På den väg jag skall gå, har de lagt ut snaror för mig.
Psaltaren	Ps	19	142	5	Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Ingen tillflykt finns mer för mig, ingen frågar efter min själ.
Psaltaren	Ps	19	142	6	Jag ropar till dig, Herre. Jag säger: "Du är min tillflykt, min del i de levandes land."
Psaltaren	Ps	19	142	7	Lyssna till mitt rop, jag är i stort elände. Rädda mig från mina förföljare, de är mig för starka.
Psaltaren	Ps	19	142	8	För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga skall samlas omkring mig, ty du gör väl mot mig.
Psaltaren	Ps	19	143	1	En psalm av David. Herre, hör min bön, lyssna till min bön om nåd, svara mig i din rättfärdighet för din trofasthets skull!
Psaltaren	Ps	19	143	2	Gå ej till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.
Psaltaren	Ps	19	143	3	Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden. Han lägger mig i mörker likt dem som länge varit döda.
Psaltaren	Ps	19	143	4	Min ande tynar bort i mig, mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
Psaltaren	Ps	19	143	5	Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla dina gärningar och tänker på dina händers verk.
Psaltaren	Ps	19	143	6	Jag sträcker ut mina händer till dig. Som ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.
Psaltaren	Ps	19	143	7	Herre, skynda att svara mig, ty min ande förgås, dölj inte ditt ansikte för mig. Låt mig inte bli lik dem som far ner i graven.
Psaltaren	Ps	19	143	8	Låt mig om morgonen erfara din nåd, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, till dig upplyfter jag min själ.
Psaltaren	Ps	19	143	9	Rädda mig från mina fiender, Herre. Hos dig söker jag skydd.
Psaltaren	Ps	19	143	10	Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din gode Ande leda mig på jämn mark.
Psaltaren	Ps	19	143	11	Herre, håll mig vid liv, för ditt namns skull, rädda min själ ur nöden för din rättfärdighets skull.
Psaltaren	Ps	19	143	12	Utrota mina fiender för din nåds skull, förgör alla dem som plågar min själ. Ty jag är din tjänare.
Psaltaren	Ps	19	144	1	Av David. Lovad vare Herren, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida,
Psaltaren	Ps	19	144	2	min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
Psaltaren	Ps	19	144	3	Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne, en människoson, att du tänker på honom?
Psaltaren	Ps	19	144	4	En människa är som en vindfläkt, hennes dagar som en försvinnande skugga.
Psaltaren	Ps	19	144	5	Herre, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen, så att de ryker.
Psaltaren	Ps	19	144	6	Låt blixtar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem!
Psaltaren	Ps	19	144	7	Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand.
Psaltaren	Ps	19	144	8	Deras mun talar lögn och deras högra hand är en falskhetens hand.
Psaltaren	Ps	19	144	9	Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
Psaltaren	Ps	19	144	10	du som ger seger åt kungarna, du som befriar din tjänare David från det onda svärdet.
Psaltaren	Ps	19	144	11	Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand. Deras mun talar lögn och deras högra hand är en falskhetens hand.
Psaltaren	Ps	19	144	12	När våra söner står i sin ungdom som högväxta plantor och våra döttrar som hörnpelare, uthuggna för palats,
Psaltaren	Ps	19	144	13	när våra lador är fyllda med förråd på förråd och våra får förökar sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
Psaltaren	Ps	19	144	14	när våra oxar går med full last, när ingen rämna har brutits i muren och ingen tvingas dra ut som fånge, när inget klagorop hörs på våra gator -
Psaltaren	Ps	19	144	15	saligt är det folk som har det så, ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.
Psaltaren	Ps	19	145	1	En lovsång av David. Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	145	2	Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	145	3	Stor är Herren och högt prisad, hans storhet är outrannsaklig.
Psaltaren	Ps	19	145	4	Ett släkte prisar för ett annat dina verk och förkunnar dina väldiga gärningar.
Psaltaren	Ps	19	145	5	Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underbara verk.
Psaltaren	Ps	19	145	6	Om dina väldiga gärningars makt skall man tala, och din storhet skall jag förkunna.
Psaltaren	Ps	19	145	7	Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	145	8	Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och stor i nåd.
Psaltaren	Ps	19	145	9	Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.
Psaltaren	Ps	19	145	10	Herre, alla dina verk skall tacka dig och dina fromma skall lova dig.
Psaltaren	Ps	19	145	11	De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din makt.
Psaltaren	Ps	19	145	12	De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.
Psaltaren	Ps	19	145	13	Ditt rike är ett rike för alla evigheter, ditt herravälde varar från släkte till släkte. Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör.
Psaltaren	Ps	19	145	14	Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, han reser upp alla nerböjda.
Psaltaren	Ps	19	145	15	Allas ögon väntar på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid.
Psaltaren	Ps	19	145	16	Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd.
Psaltaren	Ps	19	145	17	Herren är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör.
Psaltaren	Ps	19	145	18	Herren är nära alla som åkallar honom, alla dem som åkallar honom i sanning.
Psaltaren	Ps	19	145	19	Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälsar dem.
Psaltaren	Ps	19	145	20	Herren bevarar alla dem som älskar honom, men alla ogudaktiga förgör han.
Psaltaren	Ps	19	145	21	Min mun skall förkunna Herrens lov, och allt som lever skall lova hans heliga namn alltid och i evighet.
Psaltaren	Ps	19	146	1	Halleluja! Lova Herren, min själ!
Psaltaren	Ps	19	146	2	Jag vill lova Herren så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
Psaltaren	Ps	19	146	3	Lita inte på furstar, inte på människor som ej kan frälsa.
Psaltaren	Ps	19	146	4	När deras ande lämnar dem, vänder de åter till stoft. Den dagen går deras planer om intet.
Psaltaren	Ps	19	146	5	Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare. Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,
Psaltaren	Ps	19	146	6	till honom som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem, till honom som är trofast för evigt,
Psaltaren	Ps	19	146	7	som skaffar rätt åt de förtryckta och ger bröd åt de hungriga. Herren befriar de fångna,
Psaltaren	Ps	19	146	8	Herren öppnar de blindas ögon, Herren reser upp de nerböjda, Herren älskar de rättfärdiga,
Psaltaren	Ps	19	146	9	Herren bevarar främlingar och styrker faderlösa och änkor, men de ogudaktigas väg gör han krokig.
Psaltaren	Ps	19	146	10	Herren är konung i evighet, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	147	1	Halleluja! Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är ljuvlig och skön.
Psaltaren	Ps	19	147	2	Herren bygger upp Jerusalem, han samlar dem som drivits bort från Israel.
Psaltaren	Ps	19	147	3	Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han.
Psaltaren	Ps	19	147	4	Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Psaltaren	Ps	19	147	5	Stor är vår Herre och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Psaltaren	Ps	19	147	6	Herren uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Psaltaren	Ps	19	147	7	Sjung till Herren med tacksägelse. Lovsjung vår Gud till harpa,
Psaltaren	Ps	19	147	8	han som täcker himlen med moln och bereder regn åt jorden, han som låter gräs skjuta upp på bergen
Psaltaren	Ps	19	147	9	och ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar.
Psaltaren	Ps	19	147	10	Han har ej sin lust i hästens styrka, ej sin glädje i mannens snabbhet.
Psaltaren	Ps	19	147	11	Herren gläder sig åt dem som fruktar honom, åt dem som hoppas på hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	147	12	Jerusalem, prisa Herren, Sion, lova din Gud!
Psaltaren	Ps	19	147	13	Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta, han har välsignat dina barn i dig.
Psaltaren	Ps	19	147	14	Han ger dina gränser fred, han mättar dig med bästa vete.
Psaltaren	Ps	19	147	15	Han sänder sitt budskap till jorden, hans ord går ut med hast.
Psaltaren	Ps	19	147	16	Han låter snö falla som ull, rimfrost strör han ut som aska.
Psaltaren	Ps	19	147	17	Han kastar sitt hagel som smulor, vem kan uthärda hans köld?
Psaltaren	Ps	19	147	18	Han sänder sitt ord och det frusna smälter, han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar.
Psaltaren	Ps	19	147	19	Han har förkunnat sitt ord för Jakob, sina stadgar och bud för Israel.
Psaltaren	Ps	19	147	20	Så har han inte gjort för något hednafolk, de känner inte hans domslut. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	148	1	Halleluja! Prisa Herren från himlen, prisa honom i höjden.
Psaltaren	Ps	19	148	2	Prisa honom, alla hans änglar, prisa honom, hela hans här.
Psaltaren	Ps	19	148	3	Prisa honom, sol och måne, prisa honom, alla lysande stjärnor.
Psaltaren	Ps	19	148	4	Prisa honom, ni himlars himmel och ni vatten ovan himlen.
Psaltaren	Ps	19	148	5	Ja, de skall prisa Herrens namn, ty han befallde och de blev skapade.
Psaltaren	Ps	19	148	6	Han gav dem deras plats för alltid och för evigt. Han gav dem en lag som ingen överträder.
Psaltaren	Ps	19	148	7	Prisa Herren från jorden, ni havsdjur och alla djup,
Psaltaren	Ps	19	148	8	eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind som uträttar hans befallning,
Psaltaren	Ps	19	148	9	ni berg och alla höjder, ni fruktträd och alla cedrar,
Psaltaren	Ps	19	148	10	ni vilda djur och all boskap, ni kräldjur och bevingade fåglar,
Psaltaren	Ps	19	148	11	ni jordens kungar och alla folk, ni furstar och alla domare på jorden,
Psaltaren	Ps	19	148	12	ni ynglingar och unga kvinnor, ni gamla med de unga.
Psaltaren	Ps	19	148	13	Prisa Herrens namn, ty endast hans namn är högt, hans majestät når över jord och himmel.
Psaltaren	Ps	19	148	14	Han har upphöjt ett horn för sitt folk till en lovsång för alla sina fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	149	1	Halleluja! Sjung till Herren en ny sång, hans lov i de frommas församling.
Psaltaren	Ps	19	149	2	Israel skall glädja sig över sin skapare, Sions barn jubla över sin konung.
Psaltaren	Ps	19	149	3	De skall prisa hans namn under dans, till puka och harpa skall de lovsjunga honom.
Psaltaren	Ps	19	149	4	Ty Herren gläds över sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.
Psaltaren	Ps	19	149	5	De fromma skall jubla i härlighet och sjunga av glädje på sin bädd.
Psaltaren	Ps	19	149	6	Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand,
Psaltaren	Ps	19	149	7	för att hämnas på hednafolken och straffa folken,
Psaltaren	Ps	19	149	8	för att binda deras kungar med kedjor och deras stormän med järnbojor,
Psaltaren	Ps	19	149	9	för att verkställa det domslut som är nedtecknat. Det är en ära för alla hans fromma. Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	150	1	Halleluja! Prisa Gud i hans helgedom, prisa honom i hans makts fäste.
Psaltaren	Ps	19	150	2	Prisa honom för hans väldiga gärningar, prisa honom för hans stora härlighet.
Psaltaren	Ps	19	150	3	Prisa honom med basunklang, prisa honom med psaltare och harpa.
Psaltaren	Ps	19	150	4	Prisa honom med puka och dans, prisa honom med stränginstrument och flöjt.
Psaltaren	Ps	19	150	5	Prisa honom med ljudande cymbaler, prisa honom med klingande cymbaler.
Psaltaren	Ps	19	150	6	Må allt som andas prisa Herren! Halleluja!
Ordspråksboken	Ords	20	1	1	Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
Ordspråksboken	Ords	20	1	2	Av dem lär man känna vishet och förmaning och att förstå kloka ord.
Ordspråksboken	Ords	20	1	3	Av dem hämtar man förmaning till vist handlande, till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
Ordspråksboken	Ords	20	1	4	De ger enkla människor klokhet, de unga kunskap och omdöme.
Ordspråksboken	Ords	20	1	5	Den vise hör dem och får ökad lärdom och den förståndige inhämtar visa råd.
Ordspråksboken	Ords	20	1	6	Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor.
Ordspråksboken	Ords	20	1	7	Att frukta Herren är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren.
Ordspråksboken	Ords	20	1	8	Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning.
Ordspråksboken	Ords	20	1	9	Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja kring din hals.
Ordspråksboken	Ords	20	1	10	Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte.
Ordspråksboken	Ords	20	1	11	Om de säger: "Kom med oss, vi vill ligga på lur efter blod, gillra fällor för oskyldiga utan orsak.
Ordspråksboken	Ords	20	1	12	Likt dödsriket vill vi sluka dem levande, fastän friska och sunda måste de fara ner i graven.
Ordspråksboken	Ords	20	1	13	Allt dyrbart skall vi vinna, vi skall fylla våra hus med byte.
Ordspråksboken	Ords	20	1	14	Dela du med oss vår lott, vi skall alla ha samma penningpung."
Ordspråksboken	Ords	20	1	15	Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig.
Ordspråksboken	Ords	20	1	16	Deras fötter skyndar till det som är ont, de hastar att utgjuta blod.
Ordspråksboken	Ords	20	1	17	Det är meningslöst att breda ut nätet inför ögonen på fåglarna.
Ordspråksboken	Ords	20	1	18	Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv.
Ordspråksboken	Ords	20	1	19	Så går det var och en som söker orätt vinning, sin egen herre berövar han livet.
Ordspråksboken	Ords	20	1	20	Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras.
Ordspråksboken	Ords	20	1	21	I gathörnens buller predikar hon, där portarna i staden slås upp talar hon sina ord:
Ordspråksboken	Ords	20	1	22	"Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap?
Ordspråksboken	Ords	20	1	23	Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord.
Ordspråksboken	Ords	20	1	24	Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
Ordspråksboken	Ords	20	1	25	ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.
Ordspråksboken	Ords	20	1	26	Därför skall också jag le när olycka drabbar er, och håna er när förskräckelse kommer över er,
Ordspråksboken	Ords	20	1	27	när förskräckelse kommer som ett oväder och olycka närmar sig som en storm, när nöd och ångest drabbar er.
Ordspråksboken	Ords	20	1	28	Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig.
Ordspråksboken	Ords	20	1	29	Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta Herren,
Ordspråksboken	Ords	20	1	30	eftersom de inte ville veta av mitt råd och föraktade alla mina varningar,
Ordspråksboken	Ords	20	1	31	därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer.
Ordspråksboken	Ords	20	1	32	Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
Ordspråksboken	Ords	20	1	33	Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont."
Ordspråksboken	Ords	20	2	1	Min son, om du tar emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,
Ordspråksboken	Ords	20	2	2	så att du låter ditt öra ta vara på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,
Ordspråksboken	Ords	20	2	3	ja, om du ropar efter insikt och höjer din röst för att kalla på klokheten,
Ordspråksboken	Ords	20	2	4	om du söker efter den som efter silver och letar efter den som efter en skatt,
Ordspråksboken	Ords	20	2	5	då skall du förstå Herrens fruktan och finna kunskapen om Gud.
Ordspråksboken	Ords	20	2	6	Ty det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	2	7	Åt de redbara har han visa råd i förvar, en sköld är han för dem som lever ostraffligt,
Ordspråksboken	Ords	20	2	8	han beskyddar det rättas stigar, sina frommas väg bevarar han.
Ordspråksboken	Ords	20	2	9	Då skall du förstå rättfärdighet, rätt och redbarhet, det godas alla vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	10	Ty vishet skall komma in i ditt hjärta och kunskap bli ljuvlig för din själ,
Ordspråksboken	Ords	20	2	11	eftertänksamhet skall bevara dig och klokhet beskydda dig.
Ordspråksboken	Ords	20	2	12	Visheten skall rädda dig från det ondas väg, från män som talar det som är förvänt,
Ordspråksboken	Ords	20	2	13	från dem som överger det rättas stigar för att färdas på mörkrets vägar,
Ordspråksboken	Ords	20	2	14	från dem som gläds åt att göra det onda och fröjdar sig åt ondskans förvrängningar,
Ordspråksboken	Ords	20	2	15	från dem som går på krokiga stigar och vandrar på villovägar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	16	Visheten skall rädda dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord,
Ordspråksboken	Ords	20	2	17	från henne som har övergivit sin ungdoms vän och glömt sin Guds förbund.
Ordspråksboken	Ords	20	2	18	Hennes hus sjunker ner i döden, till skuggornas boning leder hennes stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	19	De som går in till henne vänder aldrig tillbaka, de finner inte livets stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	20	Därför skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	21	Ty de redbara skall bo i landet, de ostraffliga får stanna kvar där.
Ordspråksboken	Ords	20	2	22	Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet, de trolösa ryckas bort därifrån.
Ordspråksboken	Ords	20	3	1	Min son, glöm inte min undervisning, bevara mina bud i ditt hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	3	2	Ty långt liv och många levnadsår och frid skall de ge dig.
Ordspråksboken	Ords	20	3	3	Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig. Bind dem om din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla,
Ordspråksboken	Ords	20	3	4	så skall du finna nåd och få gott förstånd i Guds och människors ögon.
Ordspråksboken	Ords	20	3	5	Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	3	6	Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
Ordspråksboken	Ords	20	3	7	Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	3	8	Det skall ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben.
Ordspråksboken	Ords	20	3	9	Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.
Ordspråksboken	Ords	20	3	10	Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin.
Ordspråksboken	Ords	20	3	11	Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan.
Ordspråksboken	Ords	20	3	12	Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.
Ordspråksboken	Ords	20	3	13	Lycklig den människa som finner visheten, den människa som får förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	3	14	Ty det är bättre att få vishet än silver, den vinst den ger är bättre än guld.
Ordspråksboken	Ords	20	3	15	Den är dyrbarare än pärlor. Allt härligt du äger går ej upp mot den.
Ordspråksboken	Ords	20	3	16	Långt liv bär den i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.
Ordspråksboken	Ords	20	3	17	Vishetens vägar är ljuvliga, alla dess stigar är trygga.
Ordspråksboken	Ords	20	3	18	Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den, de som håller fast vid den må prisas lyckliga.
Ordspråksboken	Ords	20	3	19	Genom visheten har Herren lagt jordens grund, himlen har han berett med förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	3	20	Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen dryper av fukt.
Ordspråksboken	Ords	20	3	21	Min son, bevara klokhet och eftertänksamhet, låt dem inte vika från dina ögon.
Ordspråksboken	Ords	20	3	22	De skall ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals.
Ordspråksboken	Ords	20	3	23	Då skall du vandra trygg på din väg, din fot skall inte slinta.
Ordspråksboken	Ords	20	3	24	När du lägger dig skall inget förskräcka dig, och när du lagt dig skall du sova gott.
Ordspråksboken	Ords	20	3	25	Du behöver inte frukta för plötslig skräck, eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga.
Ordspråksboken	Ords	20	3	26	Ty Herren skall vara din förtröstan, han skall bevara din fot för snaran.
Ordspråksboken	Ords	20	3	27	Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den.
Ordspråksboken	Ords	20	3	28	Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig", fastän du kunde hjälpa genast.
Ordspråksboken	Ords	20	3	29	Tänk inte ut något ont mot din nästa, när han tror sig bo trygg i din närhet.
Ordspråksboken	Ords	20	3	30	Gräla inte med någon utan orsak, då han inte har gjort dig något ont.
Ordspråksboken	Ords	20	3	31	Avundas inte den som brukar våld och välj inte någon av hans vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	3	32	Ty Herren avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga.
Ordspråksboken	Ords	20	3	33	Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han.
Ordspråksboken	Ords	20	3	34	Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd.
Ordspråksboken	Ords	20	3	35	De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.
Ordspråksboken	Ords	20	4	1	Lyssna, barn, till er fars förmaning, tag vara på den, så att ni får förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	4	2	Jag ger er god lärdom, överge inte min undervisning.
Ordspråksboken	Ords	20	4	3	Ty själv har jag varit barn och haft en far, varit späd och min mors ende son.
Ordspråksboken	Ords	20	4	4	Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord. Bevara mina bud, så får du leva.
Ordspråksboken	Ords	20	4	5	Förvärva vishet, förvärva förstånd, glöm ej vad min mun har talat och vik inte av från det.
Ordspråksboken	Ords	20	4	6	Överge inte visheten och den kommer att bevara dig. Älska den och den skall beskydda dig.
Ordspråksboken	Ords	20	4	7	Visheten är det främsta. Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger.
Ordspråksboken	Ords	20	4	8	Håll den högt, så skall den upphöja dig. Den ger dig ära, när du griper om den.
Ordspråksboken	Ords	20	4	9	En skön krans skall den sätta på ditt huvud, en ärekrona skall den räcka dig.
Ordspråksboken	Ords	20	4	10	Hör, min son, tag emot mina ord, så skall dina levnadsår bli många.
Ordspråksboken	Ords	20	4	11	Jag undervisar dig om vishetens väg, jag leder dig på det rättas stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	4	12	När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla.
Ordspråksboken	Ords	20	4	13	Håll fast vid min förmaning, överge den inte, bevara den, ty den är ditt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	4	14	Gå inte in på de ogudaktigas stig, vandra inte på de ondas väg.
Ordspråksboken	Ords	20	4	15	Undvik den, gå inte in på den, vik av ifrån den och gå förbi.
Ordspråksboken	Ords	20	4	16	Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont. Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
Ordspråksboken	Ords	20	4	17	Ogudaktighet är det bröd de äter, våld är det vin de dricker.
Ordspråksboken	Ords	20	4	18	De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.
Ordspråksboken	Ords	20	4	19	Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de märker inte det som vållar deras fall.
Ordspråksboken	Ords	20	4	20	Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord.
Ordspråksboken	Ords	20	4	21	Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
Ordspråksboken	Ords	20	4	22	Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp.
Ordspråksboken	Ords	20	4	23	Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.
Ordspråksboken	Ords	20	4	24	Gör dig fri från munnens falskhet, låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
Ordspråksboken	Ords	20	4	25	Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig.
Ordspråksboken	Ords	20	4	26	Tänk på var din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta.
Ordspråksboken	Ords	20	4	27	Vik inte av till höger eller vänster, håll din fot borta från det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	5	1	Min son, ge akt på min vishet, vänd ditt öra till mitt förstånd,
Ordspråksboken	Ords	20	5	2	så att du tar vara på goda råd och dina läppar bevarar kunskapen.
Ordspråksboken	Ords	20	5	3	Av honung dryper en trolös kvinnas läppar, halare än olja är hennes mun.
Ordspråksboken	Ords	20	5	4	Men till sist blir hon bitter som malört, skarp som ett tveeggat svärd.
Ordspråksboken	Ords	20	5	5	Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg.
Ordspråksboken	Ords	20	5	6	På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.
Ordspråksboken	Ords	20	5	7	Lyssna nu på mig, ni barn, vik ej bort från min muns tal.
Ordspråksboken	Ords	20	5	8	Låt din väg vara fjärran ifrån henne, kom inte nära dörren till hennes hus.
Ordspråksboken	Ords	20	5	9	Ge inte din kraft åt andra, dina år åt en grym herre,
Ordspråksboken	Ords	20	5	10	om inte främlingar skall mätta sig av din rikedom och ditt arbetes frukt hamna i en annans hus,
Ordspråksboken	Ords	20	5	11	så att du själv till slut måste sucka, när din kropp och ditt hull tynar bort,
Ordspråksboken	Ords	20	5	12	och säga: "Hur kunde jag hata förmaning, hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!
Ordspråksboken	Ords	20	5	13	Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst, varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?
Ordspråksboken	Ords	20	5	14	Hur nära var jag inte att drabbas av allt ont mitt i den församlade menigheten."
Ordspråksboken	Ords	20	5	15	Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa.
Ordspråksboken	Ords	20	5	16	Skall dina källor strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Ordspråksboken	Ords	20	5	17	Nej, det är dig de tillhör och ingen främmande jämte dig.
Ordspråksboken	Ords	20	5	18	Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,
Ordspråksboken	Ords	20	5	19	den älskliga hinden, den behagfulla gasellen. Må hennes barm alltid förnöja dig, hennes kärlek ständigt berusa dig.
Ordspråksboken	Ords	20	5	20	Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna och sluta en annans hustru i din famn?
Ordspråksboken	Ords	20	5	21	Inför Herrens ögon är en människas vägar uppenbara, han ger akt på alla hennes steg.
Ordspråksboken	Ords	20	5	22	Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Ordspråksboken	Ords	20	5	23	Han måste dö i brist på förmaning, genom sin stora dårskap går han vilse.
Ordspråksboken	Ords	20	6	1	Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling,
Ordspråksboken	Ords	20	6	2	om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal,
Ordspråksboken	Ords	20	6	3	gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,
Ordspråksboken	Ords	20	6	4	unna inte dina ögon sömn eller dina ögonlock slummer.
Ordspråksboken	Ords	20	6	5	Sök räddning som en gasell undan jägaren, som en fågel ur fågelfängarens våld.
Ordspråksboken	Ords	20	6	6	Gå bort till myran, du late, se hur hon gör och bli vis.
Ordspråksboken	Ords	20	6	7	Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre.
Ordspråksboken	Ords	20	6	8	Hon bereder om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
Ordspråksboken	Ords	20	6	9	Hur länge skall du ligga, du late? När skall du stiga upp från din sömn?
Ordspråksboken	Ords	20	6	10	Sov ännu något, slumra lite till, lägg ännu en stund armarna i kors för att vila,
Ordspråksboken	Ords	20	6	11	så skall fattigdomen komma över dig som en rövare och armodet som en väpnad man.
Ordspråksboken	Ords	20	6	12	En fördärvlig människa, en ogärningsman, är den som går omkring med falskhet i sin mun,
Ordspråksboken	Ords	20	6	13	som blinkar med ögonen, skrapar med foten, gör tecken med fingrarna.
Ordspråksboken	Ords	20	6	14	En sådan bär svek i sitt hjärta, han smider alltid ränker och ger upphov till trätor.
Ordspråksboken	Ords	20	6	15	Därför kommer hans ofärd med hast, plötsligt blir han krossad utan räddning.
Ordspråksboken	Ords	20	6	16	Sex ting är det som Herren hatar, ja, sju som han avskyr:
Ordspråksboken	Ords	20	6	17	stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod,
Ordspråksboken	Ords	20	6	18	ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont,
Ordspråksboken	Ords	20	6	19	den som främjar lögn genom att vittna falskt och den som vållar trätor mellan bröder.
Ordspråksboken	Ords	20	6	20	Min son, bevara din fars bud och förkasta inte din mors undervisning.
Ordspråksboken	Ords	20	6	21	Ha dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
Ordspråksboken	Ords	20	6	22	Låt dem leda dig när du går, vaka över dig när du ligger och tala till dig när du vaknar.
Ordspråksboken	Ords	20	6	23	Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, förmanande tillrättavisning är en livets väg.
Ordspråksboken	Ords	20	6	24	De skall bevara dig för onda kvinnor, för den främmande kvinnans smicker.
Ordspråksboken	Ords	20	6	25	Ha inte begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet och låt dig inte fångas av hennes blickar.
Ordspråksboken	Ords	20	6	26	Ty för skökan måste du lämna din sista brödbit, och den gifta kvinnan vill fånga din dyrbara själ.
Ordspråksboken	Ords	20	6	27	Kan någon hämta eld i sitt mantelveck utan att kläderna brinner upp?
Ordspråksboken	Ords	20	6	28	Eller kan någon gå på glödande kol utan att fötterna blir svedda?
Ordspråksboken	Ords	20	6	29	Så går det den som går in till sin nästas hustru, ostraffad blir ingen som kommer henne nära.
Ordspråksboken	Ords	20	6	30	Föraktar man inte tjuven som stjäl för att äta sig mätt när han är hungrig?
Ordspråksboken	Ords	20	6	31	Om han ertappas måste han betala sjufalt igen och ge ifrån sig allt han äger i sitt hus.
Ordspråksboken	Ords	20	6	32	Likaså är den utan förstånd, som förför en annans hustru. Den som gör så fördärvar sitt eget liv.
Ordspråksboken	Ords	20	6	33	Plåga och skam är vad han vinner, hans vanära utplånas aldrig.
Ordspråksboken	Ords	20	6	34	Ty svartsjuk är mannens vrede, han skonar ej på hämndens dag.
Ordspråksboken	Ords	20	6	35	Betalning tar han inte emot, han bryr sig inte om dina stora gåvor.
Ordspråksboken	Ords	20	7	1	Min son, tag vara på mina ord och göm mina bud inom dig.
Ordspråksboken	Ords	20	7	2	Håll mina bud, så får du leva, bevara min undervisning som din ögonsten.
Ordspråksboken	Ords	20	7	3	Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Ordspråksboken	Ords	20	7	4	Säg till visheten: "Du är min syster" och kalla insikten din förtrogna.
Ordspråksboken	Ords	20	7	5	De skall bevara dig för den främmande kvinnan, för din nästas hustru som talar hala ord.
Ordspråksboken	Ords	20	7	6	Ty genom fönstret i mitt hus tittade jag ut genom gallret.
Ordspråksboken	Ords	20	7	7	Då såg jag bland de oförståndiga, bland de unga lade jag märke till en yngling utan vett.
Ordspråksboken	Ords	20	7	8	Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde och styrde sina steg mot hennes hus
Ordspråksboken	Ords	20	7	9	i skymningen vid dagens slut, när nattmörkret föll på.
Ordspråksboken	Ords	20	7	10	Då kom en kvinna honom till mötes, klädd som en sköka och med dolda avsikter.
Ordspråksboken	Ords	20	7	11	Rastlös och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma.
Ordspråksboken	Ords	20	7	12	Än var hon på gatan, än på torgen, vid varje gathörn stod hon på lur.
Ordspråksboken	Ords	20	7	13	Hon grep tag i honom och kysste honom och sade till honom med fräck uppsyn:
Ordspråksboken	Ords	20	7	14	"Gemenskapsoffer har jag burit fram, i dag har jag infriat mina löften.
Ordspråksboken	Ords	20	7	15	Därför gick jag ut för att möta dig, jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig.
Ordspråksboken	Ords	20	7	16	Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Ordspråksboken	Ords	20	7	17	Jag har bestrött min bädd med myrra, aloe och kanel.
Ordspråksboken	Ords	20	7	18	Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder.
Ordspråksboken	Ords	20	7	19	Ty min man är inte hemma, han har rest långt bort.
Ordspråksboken	Ords	20	7	20	Han tog pengarna med sig, först när det blir fullmåne kommer han hem."
Ordspråksboken	Ords	20	7	21	Så förleder hon honom med mycket fagert tal, med hala läppar förför hon honom.
Ordspråksboken	Ords	20	7	22	Han följer genast efter henne, lik oxen som går för att slaktas, lik en fånge som skall straffas för sin dårskap,
Ordspråksboken	Ords	20	7	23	till dess en pil genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar till snaran utan att förstå att det gäller livet.
Ordspråksboken	Ords	20	7	24	Så hör mig nu, ni barn, ge akt på mina ord.
Ordspråksboken	Ords	20	7	25	Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	7	26	Ty många slagna är fällda av henne, talrika är hennes offer.
Ordspråksboken	Ords	20	7	27	Genom hennes hus går dödsrikets vägar, de för ner till dödens kamrar.
Ordspråksboken	Ords	20	8	1	Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Ordspråksboken	Ords	20	8	2	Den står uppe på höjderna, vid vägen där stigarna möts.
Ordspråksboken	Ords	20	8	3	Vid portarna in till staden, vid ingångarna, höjer den sitt rop:
Ordspråksboken	Ords	20	8	4	Till er, ni män, vill jag ropa, min röst skall nå ut till människors barn.
Ordspråksboken	Ords	20	8	5	Lär klokhet, ni oförståndiga, ni dårar, lär förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	8	6	Lyssna, ty om höga ting vill jag tala, från mina läppar kommer vad rätt är.
Ordspråksboken	Ords	20	8	7	Ja, sanning skall min mun tala, mina läppar avskyr ogudaktighet.
Ordspråksboken	Ords	20	8	8	Rättfärdiga är alla min muns ord, i dem finns inget falskt eller förvänt.
Ordspråksboken	Ords	20	8	9	De är alla sanna för den förståndige och rätta för dem som har funnit kunskap.
Ordspråksboken	Ords	20	8	10	Tag emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än utvalt guld.
Ordspråksboken	Ords	20	8	11	Ty visheten är bättre än pärlor, inga skatter kan jämföras med den.
Ordspråksboken	Ords	20	8	12	Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, jag har kunskap och goda råd.
Ordspråksboken	Ords	20	8	13	Att frukta Herren är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag.
Ordspråksboken	Ords	20	8	14	Hos mig finns råd och sann insikt. Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
Ordspråksboken	Ords	20	8	15	Genom mig regerar kungar och stiftar furstar rätta lagar.
Ordspråksboken	Ords	20	8	16	Genom mig styr härskare och hövdingar, alla domare på jorden.
Ordspråksboken	Ords	20	8	17	Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig, de finner mig.
Ordspråksboken	Ords	20	8	18	Rikedom och ära finns hos mig, skatter som består och rättfärdighet.
Ordspråksboken	Ords	20	8	19	Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld, det jag ger är bättre än utvalt silver.
Ordspråksboken	Ords	20	8	20	Jag vandrar på rättfärdighetens väg, mitt på det rättas stigar,
Ordspråksboken	Ords	20	8	21	för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig och fylla på deras förråd.
Ordspråksboken	Ords	20	8	22	Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden.
Ordspråksboken	Ords	20	8	23	Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns.
Ordspråksboken	Ords	20	8	24	Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten.
Ordspråksboken	Ords	20	8	25	När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag,
Ordspråksboken	Ords	20	8	26	innan han gjort land och fält och jordens första stoft.
Ordspråksboken	Ords	20	8	27	När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupen,
Ordspråksboken	Ords	20	8	28	när han fäste skyarna i höjden och djupets källor bröt fram med kraft,
Ordspråksboken	Ords	20	8	29	när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund,
Ordspråksboken	Ords	20	8	30	då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför honom.
Ordspråksboken	Ords	20	8	31	Jag jublade över hans värld, jag gladdes över människorna.
Ordspråksboken	Ords	20	8	32	Så lyssna nu, mina barn. Saliga är de som håller sig till mina vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	8	33	Hör min förmaning och bli visa, förkasta den inte.
Ordspråksboken	Ords	20	8	34	Salig är den människa som hör mig, som dag efter dag vakar vid mina dörrar och håller vakt vid mina dörrposter.
Ordspråksboken	Ords	20	8	35	Ty den som finner mig finner livet och får nåd från Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	8	36	Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.
Ordspråksboken	Ords	20	9	1	Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare.
Ordspråksboken	Ords	20	9	2	Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord.
Ordspråksboken	Ords	20	9	3	Hon har sänt ut sina tjänsteflickor, hon ropar från stadens översta höjder:
Ordspråksboken	Ords	20	9	4	"Den som är okunnig må vända sig hit!"Till den som saknar förstånd säger hon:
Ordspråksboken	Ords	20	9	5	"Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat.
Ordspråksboken	Ords	20	9	6	Överge oförståndet, så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.
Ordspråksboken	Ords	20	9	7	Den som tillrättavisar en bespottare får ta emot smälek, den som förmanar en ogudaktig blir hånad.
Ordspråksboken	Ords	20	9	8	Förmana inte en bespottare, han kommer endast att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.
Ordspråksboken	Ords	20	9	9	Ge åt den vise och han blir ännu visare. Undervisa den rättfärdige och han lär sig mera.
Ordspråksboken	Ords	20	9	10	Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	9	11	Ty genom mig skall dina dagar bli många och dina levnadsår förökas.
Ordspråksboken	Ords	20	9	12	Om du är vis, är din vishet dig till nytta, är du en bespottare, får du själv lida för det."
Ordspråksboken	Ords	20	9	13	Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	9	14	Hon sitter vid ingången till sitt hus, på en stol högt uppe i staden.
Ordspråksboken	Ords	20	9	15	Hon ropar till dem som färdas på vägen, till dem som går sin väg rakt fram:
Ordspråksboken	Ords	20	9	16	"Alla okunniga kan vända sig hit." Till den utan förstånd säger hon:
Ordspråksboken	Ords	20	9	17	"Stulet vatten är sött, bröd man äter i hemlighet smakar ljuvligt."
Ordspråksboken	Ords	20	9	18	Han vet inte att de döda är där, att hennes gäster är i dödsrikets djup.
Ordspråksboken	Ords	20	10	1	Detta är Salomos ordspråk: En vis son gläder sin far, en dåraktig son är sin mors sorg.
Ordspråksboken	Ords	20	10	2	Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden.
Ordspråksboken	Ords	20	10	3	Herren låter ej den rättfärdiges själ hungra, men de ondas begär avvisar han.
Ordspråksboken	Ords	20	10	4	Lat hand gör fattig man, flitig hand ger rikedom.
Ordspråksboken	Ords	20	10	5	En förståndig son samlar in om sommaren, en vanartig son sover i skördetiden.
Ordspråksboken	Ords	20	10	6	Välsignelser är på den rättfärdiges huvud, våld täcker de ogudaktigas mun.
Ordspråksboken	Ords	20	10	7	Den rättfärdiges minne blir till välsignelse, de ogudaktigas namn multnar bort.
Ordspråksboken	Ords	20	10	8	Ett vist hjärta tar emot tillsägelser, oförnuftiga läppar leder till fall.
Ordspråksboken	Ords	20	10	9	Den som lever ostraffligt vandrar trygg, den som går orätta vägar blir avslöjad.
Ordspråksboken	Ords	20	10	10	Den som blinkar med ögonen vållar smärta, den som har oförnuftiga läppar kommer på fall.
Ordspråksboken	Ords	20	10	11	Den rättfärdiges mun är en källa till liv, våld täcker de ogudaktigas mun.
Ordspråksboken	Ords	20	10	12	Hat väcker upp trätor, kärlek skyler allt som är brutet.
Ordspråksboken	Ords	20	10	13	På den klokes läppar finner man vishet, till dårens rygg hör ris.
Ordspråksboken	Ords	20	10	14	De visa samlar på kunskap, den oförnuftiges mun bjuder in olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	10	15	Den rikes välstånd är hans fästning, de armas fattigdom deras fördärv.
Ordspråksboken	Ords	20	10	16	Den rättfärdiges arbete leder till liv, den ogudaktiges vinning leder till synd.
Ordspråksboken	Ords	20	10	17	Att ta vara på förmaning är vägen till livet, den som föraktar tillrättavisning far vilse.
Ordspråksboken	Ords	20	10	18	Den som döljer hat har falska läppar, den som sprider förtal är en dåre.
Ordspråksboken	Ords	20	10	19	Där orden är många uteblir inte synd, vis är den som styr sina läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	10	20	Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, de ogudaktigas hjärtan har ringa värde.
Ordspråksboken	Ords	20	10	21	Den rättfärdiges läppar föder många, oförnuftiga dör av brist på förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	10	22	Herrens välsignelse ger rikedom, egen möda lägger inget därtill.
Ordspråksboken	Ords	20	10	23	Dårens glädje är att göra det skamliga, den förståndiges är att vara vis.
Ordspråksboken	Ords	20	10	24	Den ogudaktige drabbas av det han fruktar, vad de rättfärdiga begär blir dem givet.
Ordspråksboken	Ords	20	10	25	När stormen kommer är det ute med den ogudaktige, den rättfärdige har en evig grundval.
Ordspråksboken	Ords	20	10	26	Som syra för tänderna och rök för ögonen är den late för den som sänder honom.
Ordspråksboken	Ords	20	10	27	Herrens fruktan förlänger livet, men de ogudaktigas år blir förkortade.
Ordspråksboken	Ords	20	10	28	De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, de ogudaktigas hopp blir till intet.
Ordspråksboken	Ords	20	10	29	Herrens väg är den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmän.
Ordspråksboken	Ords	20	10	30	Den rättfärdige skall aldrig vackla, men de ogudaktiga får inte bo i landet.
Ordspråksboken	Ords	20	10	31	Ur den rättfärdiges mun flödar vishet, men en vilseledande tunga skall huggas av.
Ordspråksboken	Ords	20	10	32	Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken	Ords	20	11	1	Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	11	2	När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.
Ordspråksboken	Ords	20	11	3	De redbaras ostrafflighet leder dem, de trolösa fördärvas genom sin falskhet.
Ordspråksboken	Ords	20	11	4	Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.
Ordspråksboken	Ords	20	11	5	Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, den ogudaktige faller genom sin ogudaktighet.
Ordspråksboken	Ords	20	11	6	De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.
Ordspråksboken	Ords	20	11	7	När en ogudaktig dör, blir hans hopp om intet, det de onda väntar på går förlorat.
Ordspråksboken	Ords	20	11	8	Den rättfärdige räddas ur nöden, den ogudaktige drabbas i hans ställe.
Ordspråksboken	Ords	20	11	9	Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.
Ordspråksboken	Ords	20	11	10	Över de rättfärdigas välgång gläder sig staden, när de ogudaktiga förgås råder jubel.
Ordspråksboken	Ords	20	11	11	Genom de redbaras välsignelse blir en stad upphöjd, genom de ogudaktigas mun rivs den ner.
Ordspråksboken	Ords	20	11	12	Den som är utan vett föraktar sin nästa, den som har förstånd tiger.
Ordspråksboken	Ords	20	11	13	Den som går med förtal förråder hemligheter, den som har ett trofast hjärta döljer vad han vet.
Ordspråksboken	Ords	20	11	14	Där kloka råd saknas kommer folket på fall, när många ger goda råd går det väl.
Ordspråksboken	Ords	20	11	15	Den som går i borgen för en främling råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.
Ordspråksboken	Ords	20	11	16	En älsklig kvinna vinner ära, våldsverkare vinner rikedom.
Ordspråksboken	Ords	20	11	17	En barmhärtig man gör väl mot sig själv, den grymme skadar sitt eget kött.
Ordspråksboken	Ords	20	11	18	Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, den som sår rättfärdighet får en säker lön.
Ordspråksboken	Ords	20	11	19	Den som står fast i rättfärdighet vinner liv, den som far efter ont drar över sig död.
Ordspråksboken	Ords	20	11	20	De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	11	21	De onda blir förvisso inte ostraffade men de rättfärdigas efterkommande skall räddas.
Ordspråksboken	Ords	20	11	22	Som en guldring i svinets tryne är skönhet hos en kvinna utan vett.
Ordspråksboken	Ords	20	11	23	Vad de rättfärdiga önskar är idel gott, vad de ogudaktiga kan hoppas på är vrede.
Ordspråksboken	Ords	20	11	24	Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare.
Ordspråksboken	Ords	20	11	25	Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt.
Ordspråksboken	Ords	20	11	26	Den som undanhåller sin säd förbannas av folket, välsignelse kommer över den som vill sälja.
Ordspråksboken	Ords	20	11	27	Den som ivrigt söker det goda strävar efter nåd, den som far efter det onda drabbas själv av det.
Ordspråksboken	Ords	20	11	28	Den som förtröstar på sin rikedom kommer på fall, men de rättfärdiga skall grönska som löven.
Ordspråksboken	Ords	20	11	29	Den som drar olycka över sitt hus får ärva vind, den oförnuftige blir träl åt den som har ett vist hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	11	30	Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis.
Ordspråksboken	Ords	20	11	31	Om den rättfärdige får sin lön på jorden, hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
Ordspråksboken	Ords	20	12	1	Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
Ordspråksboken	Ords	20	12	2	Den som är god vinner Herrens behag, den som smider ränker blir fördömd.
Ordspråksboken	Ords	20	12	3	Ingen människa kan bestå genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot skall inte rubbas.
Ordspråksboken	Ords	20	12	4	En idog hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben.
Ordspråksboken	Ords	20	12	5	De rättfärdigas tankar är rätta, de ogudaktigas råd bedrar.
Ordspråksboken	Ords	20	12	6	De ogudaktigas ord lurar efter blod, de rättsinnigas tal räddar dem.
Ordspråksboken	Ords	20	12	7	De ogudaktiga omstörtas och finns ej mer, men de rättfärdigas hus består.
Ordspråksboken	Ords	20	12	8	Efter sitt förstånd blir en man prisad, den som har ett förvänt hjärta blir föraktad.
Ordspråksboken	Ords	20	12	9	Bättre vara ringa och ha en tjänare, än spela förnäm och sakna bröd.
Ordspråksboken	Ords	20	12	10	Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
Ordspråksboken	Ords	20	12	11	Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar efter fåfängliga ting saknar förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	12	12	Den ogudaktige har begär till de ondas fångst, men de rättfärdigas rot ger frukt.
Ordspråksboken	Ords	20	12	13	Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden.
Ordspråksboken	Ords	20	12	14	Av sin muns frukt blir man mättad med gott, vad en människa gjort får hon tillbaka.
Ordspråksboken	Ords	20	12	15	Dårens väg är rätt i hans egna ögon, den är vis som lyssnar till råd.
Ordspråksboken	Ords	20	12	16	Dåren visar genast sin vrede, klok är den som döljer smälek.
Ordspråksboken	Ords	20	12	17	Den ärlige talar sanning, ett falskt vittne bedrar.
Ordspråksboken	Ords	20	12	18	Ord från en tanklös kan hugga som svärd, de visas tunga ger läkedom.
Ordspråksboken	Ords	20	12	19	Sanna ord består för evigt, en lögnaktig tunga blott ett ögonblick.
Ordspråksboken	Ords	20	12	20	De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.
Ordspråksboken	Ords	20	12	21	Inget ont drabbar den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
Ordspråksboken	Ords	20	12	22	Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	12	23	En klok man döljer sin kunskap, dårars hjärtan ropar ut sitt oförnuft.
Ordspråksboken	Ords	20	12	24	Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst.
Ordspråksboken	Ords	20	12	25	Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje.
Ordspråksboken	Ords	20	12	26	Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de ogudaktigas väg för andra vilse.
Ordspråksboken	Ords	20	12	27	Den late får inte tag i sitt villebråd, flit är för människan en dyrbar skatt.
Ordspråksboken	Ords	20	12	28	På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.
Ordspråksboken	Ords	20	13	1	En vis son lyssnar till sin fars förmaning, en bespottare lyder ingen tillsägelse.
Ordspråksboken	Ords	20	13	2	Envar får njuta av sin muns frukt, men de trolösa hungrar efter våld.
Ordspråksboken	Ords	20	13	3	Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	13	4	Den late är full av begär men får ingenting, de flitigas hunger blir rikligen mättad.
Ordspråksboken	Ords	20	13	5	Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande.
Ordspråksboken	Ords	20	13	6	Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.
Ordspråksboken	Ords	20	13	7	Den ene vill anses rik men har ingenting, den andre vill anses fattig men äger mycket.
Ordspråksboken	Ords	20	13	8	Den rike måste ge sin förmögenhet som lösepenning för sitt liv, den fattige hör inte av något hot.
Ordspråksboken	Ords	20	13	9	De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar.
Ordspråksboken	Ords	20	13	10	Övermod vållar bara kiv, vishet äger de som tar emot råd.
Ordspråksboken	Ords	20	13	11	Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket.
Ordspråksboken	Ords	20	13	12	Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd.
Ordspråksboken	Ords	20	13	13	Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning.
Ordspråksboken	Ords	20	13	14	Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
Ordspråksboken	Ords	20	13	15	Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.
Ordspråksboken	Ords	20	13	16	Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet.
Ordspråksboken	Ords	20	13	17	En ogudaktig budbärare faller i olycka, ett tillförlitligt sändebud ger läkedom.
Ordspråksboken	Ords	20	13	18	Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.
Ordspråksboken	Ords	20	13	19	Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men dårar hatar att överge sin ondska.
Ordspråksboken	Ords	20	13	20	Den som umgås med visa blir vis, den som är vän med dårar går det illa.
Ordspråksboken	Ords	20	13	21	Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka.
Ordspråksboken	Ords	20	13	22	Den gode lämnar arv åt barnbarn, syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige.
Ordspråksboken	Ords	20	13	23	De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.
Ordspråksboken	Ords	20	13	24	Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid.
Ordspråksboken	Ords	20	13	25	Den rättfärdige äter och blir mätt, de ogudaktiga får gå med tom mage.
Ordspråksboken	Ords	20	14	1	Genom visa kvinnor blir hemmet uppbyggt, dårskapen river ner det med egna händer.
Ordspråksboken	Ords	20	14	2	Den som fruktar Herren lever rättsinnigt, den som föraktar honom går krokiga vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	3	I dårens mun är högmodets käpp, men de visa bevaras genom sina läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	4	Utan dragdjur är krubban tom, riklig skörd får man genom oxars kraft.
Ordspråksboken	Ords	20	14	5	Ett sannfärdigt vittne ljuger inte, ett falskt vittne främjar lögn.
Ordspråksboken	Ords	20	14	6	Bespottaren söker vishet men finner ingen, till den förståndige kommer kunskapen lätt.
Ordspråksboken	Ords	20	14	7	Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	8	Den klokes vishet gör att han känner vägen, dårars oförnuft bedrar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	9	Dårarna hånar skuldoffret, men bland de rättsinniga finns nåd.
Ordspråksboken	Ords	20	14	10	Hjärtat känner sin egen sorg, en främling kan inte dela dess glädje.
Ordspråksboken	Ords	20	14	11	De ogudaktigas hus raseras, de rättsinnigas boning blomstrar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	12	En väg kan synas rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden.
Ordspråksboken	Ords	20	14	13	Mitt under skratt kan hjärtat värka, och glädje kan sluta i sorg.
Ordspråksboken	Ords	20	14	14	Den avfällige uppfylls av sina egna vägar, en god man håller sig borta från honom.
Ordspråksboken	Ords	20	14	15	Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
Ordspråksboken	Ords	20	14	16	Den vise fruktar och skyr det onda, dåren är övermodig och sorglös.
Ordspråksboken	Ords	20	14	17	En otålig man begår dumheter, en som smider ränker blir hatad.
Ordspråksboken	Ords	20	14	18	De oförståndiga ärver dårskap, de kloka blir krönta med kunskap.
Ordspråksboken	Ords	20	14	19	Onda måste buga sig för goda, ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	20	Också av sina närmaste blir den fattige hatad, men den rike har många vänner.
Ordspråksboken	Ords	20	14	21	Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
Ordspråksboken	Ords	20	14	22	De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får erfara nåd och sanning.
Ordspråksboken	Ords	20	14	23	Av all möda kommer någon vinning, tomt prat leder till fattigdom.
Ordspråksboken	Ords	20	14	24	De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet.
Ordspråksboken	Ords	20	14	25	Ett sanningsenligt vittne räddar liv, den som far med lögn bedrar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	26	Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
Ordspråksboken	Ords	20	14	27	Herrens fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
Ordspråksboken	Ords	20	14	28	Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens undergång.
Ordspråksboken	Ords	20	14	29	Den som är långmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
Ordspråksboken	Ords	20	14	30	Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.
Ordspråksboken	Ords	20	14	31	Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	14	32	Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
Ordspråksboken	Ords	20	14	33	I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	34	Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
Ordspråksboken	Ords	20	14	35	En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.
Ordspråksboken	Ords	20	15	1	Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm.
Ordspråksboken	Ords	20	15	2	De visas tunga ger god kunskap, dårars mun flödar över av oförnuft.
Ordspråksboken	Ords	20	15	3	Herrens ögon är överallt, de vakar över både onda och goda.
Ordspråksboken	Ords	20	15	4	En läkande tunga är ett livets träd, en falsk tunga ger hjärtesår.
Ordspråksboken	Ords	20	15	5	Den oförnuftige föraktar sin fars fostran, klok är den som tar vara på tillrättavisning.
Ordspråksboken	Ords	20	15	6	Den rättfärdiges hus rymmer stor rikedom, den ogudaktiges vinning för med sig bekymmer.
Ordspråksboken	Ords	20	15	7	De visas läppar sprider kunskap, men så gör inte dårarnas hjärtan.
Ordspråksboken	Ords	20	15	8	De ogudaktigas offer är avskyvärda för Herren, de rättsinnigas bön behagar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	15	9	Herren avskyr den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet älskar han.
Ordspråksboken	Ords	20	15	10	Fostran är något ont för den som överger vägen, men den som hatar tillrättavisning måste dö.
Ordspråksboken	Ords	20	15	11	Dödsriket och helvetet ligger uppenbara för Herren, hur mycket mer då människornas hjärtan!
Ordspråksboken	Ords	20	15	12	Bespottaren ogillar tillrättavisning, till de visa vill han inte gå.
Ordspråksboken	Ords	20	15	13	Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, på hjärtesorg följer modlöshet.
Ordspråksboken	Ords	20	15	14	Den förståndiges hjärta söker kunskap, dårars mun närs av dårskap.
Ordspråksboken	Ords	20	15	15	Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett glatt hjärta har ständigt fest.
Ordspråksboken	Ords	20	15	16	Bättre knapphet och Herrens fruktan än stora skatter och oro.
Ordspråksboken	Ords	20	15	17	Bättre ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
Ordspråksboken	Ords	20	15	18	En hetlevrad man uppväcker träta, den långmodige stillar kiv.
Ordspråksboken	Ords	20	15	19	Den lates stig är spärrad av törne, de rättsinniga har en banad väg.
Ordspråksboken	Ords	20	15	20	En vis son ger sin far glädje, en dåraktig människa föraktar sin mor.
Ordspråksboken	Ords	20	15	21	Den vettlöse har sin glädje i oförnuft, den förståndige går sin väg rakt fram.
Ordspråksboken	Ords	20	15	22	Där samråd saknas går planerna om intet, med många rådgivare lyckas de.
Ordspråksboken	Ords	20	15	23	En man blir glad när han kan ge svar, hur gott är inte ett ord i rätt tid.
Ordspråksboken	Ords	20	15	24	Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.
Ordspråksboken	Ords	20	15	25	Herren river ner den högmodiges hus, men änkans gränssten låter han stå kvar.
Ordspråksboken	Ords	20	15	26	För Herren är ondskans planer avskyvärda, men milda ord är rena.
Ordspråksboken	Ords	20	15	27	Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj, den som hatar mutor får leva.
Ordspråksboken	Ords	20	15	28	Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke, de ogudaktigas mun flödar över av onda ting.
Ordspråksboken	Ords	20	15	29	Herren är fjärran från de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
Ordspråksboken	Ords	20	15	30	En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap ger märg åt benen.
Ordspråksboken	Ords	20	15	31	Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning får bo bland de visa.
Ordspråksboken	Ords	20	15	32	Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	15	33	Herrens fruktan fostrar till vishet, och ödmjukhet föregår ära.
Ordspråksboken	Ords	20	16	1	En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från Herren kommer vad tungan svarar.
Ordspråksboken	Ords	20	16	2	En mans vägar är rena i hans egna ögon, men Herren är den som prövar andarna.
Ordspråksboken	Ords	20	16	3	Befall dina verk åt Herren, så har dina planer framgång.
Ordspråksboken	Ords	20	16	4	Herren har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag.
Ordspråksboken	Ords	20	16	5	Herren avskyr de högmodiga, de blir förvisso inte ostraffade.
Ordspråksboken	Ords	20	16	6	Genom nåd och sanning sonas skuld, genom Herrens fruktan undflyr man det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	16	7	Om någons vägar behagar Herren, gör han även hans fiender till vänner.
Ordspråksboken	Ords	20	16	8	Bättre äga litet med rättfärdighet än tjäna mycket med orätt.
Ordspråksboken	Ords	20	16	9	Människans hjärta tänker ut sin väg, men Herren är den som styr hennes steg.
Ordspråksboken	Ords	20	16	10	Gudomligt beslut är på kungens läppar, hans mun tar inte miste i domen.
Ordspråksboken	Ords	20	16	11	Rätt våg och vikt är från Herren, alla vikter i pungen är hans verk.
Ordspråksboken	Ords	20	16	12	Kungar avskyr onda gärningar, ty genom rättfärdighet blir tronen befäst.
Ordspråksboken	Ords	20	16	13	Rättfärdiga läppar behagar kungar, den som talar sanning blir älskad.
Ordspråksboken	Ords	20	16	14	Kungens vrede förebådar död, men en vis man kan stilla den.
Ordspråksboken	Ords	20	16	15	När kungens uppsyn är ljus betyder det liv, hans välvilja är som ett moln med vårregn.
Ordspråksboken	Ords	20	16	16	Att vinna vishet är långt bättre än guld, att vinna insikt är mer värt än silver.
Ordspråksboken	Ords	20	16	17	De rättsinnigas väg är att fly det onda, den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	16	18	Stolthet går före undergång och högmod går före fall.
Ordspråksboken	Ords	20	16	19	Bättre vara ödmjuk bland de ringa än dela byte med de stolta.
Ordspråksboken	Ords	20	16	20	Den som ger akt på ordet finner det goda, lycklig är den som förtröstar på Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	16	21	Den som har ett vist hjärta kallas förståndig och ljuvligt tal främjar lärdomen.
Ordspråksboken	Ords	20	16	22	Den som äger insikt har en källa till liv, att fostra dårar är dårskap.
Ordspråksboken	Ords	20	16	23	Den vises hjärta gör hans mun förståndig och främjar lärdomen på hans läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	16	24	Milda ord är som drypande honung, ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
Ordspråksboken	Ords	20	16	25	En väg kan synas rätt för en människa, men dess slut kan leda till döden.
Ordspråksboken	Ords	20	16	26	Arbetarens hunger får honom att arbeta, hans egen mun driver på honom.
Ordspråksboken	Ords	20	16	27	En illasinnad man gräver upp det onda, förtärande eld är på hans läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	16	28	En falsk människa vållar trätor, den som skvallrar skiljer vänner åt.
Ordspråksboken	Ords	20	16	29	Våldsverkaren förför sin nästa och leder honom in på en väg som inte är god.
Ordspråksboken	Ords	20	16	30	Den som kniper ihop ögonen umgås med vrånga tankar, sammanpressade läppar är redo till ont.
Ordspråksboken	Ords	20	16	31	Grått hår är en ärekrona, den vinns på rättfärdighetens väg.
Ordspråksboken	Ords	20	16	32	Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre styra sitt sinne än inta en stad.
Ordspråksboken	Ords	20	16	33	Lotten kastas i knät, men avgörandet kommer alltid från Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	17	1	Bättre en bit torrt bröd och ro än ett hus fullt av festmat och kiv.
Ordspråksboken	Ords	20	17	2	Klok tjänare får råda över odåga till son, och dela arvet med bröderna.
Ordspråksboken	Ords	20	17	3	Degeln prövar silvret och ugnen guldet, Herren prövar hjärtan.
Ordspråksboken	Ords	20	17	4	En ond människa lyssnar till onda tungor, en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal.
Ordspråksboken	Ords	20	17	5	Den som hånar den fattige smädar hans skapare, den som gläder sig åt andras olycka blir inte ostraffad.
Ordspråksboken	Ords	20	17	6	Barnbarn är de gamlas krona, barnens stolthet är deras fäder.
Ordspråksboken	Ords	20	17	7	Stora ord passar ej dåren, än mindre lögnaktigt tal en furste.
Ordspråksboken	Ords	20	17	8	Mutan är som en lyckosten i givarens ögon, vart han än vänder sig har han framgång.
Ordspråksboken	Ords	20	17	9	Den som skyler synd främjar kärlek, den som river upp en sak splittrar nära vänner.
Ordspråksboken	Ords	20	17	10	En förebråelse tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
Ordspråksboken	Ords	20	17	11	Upprorsmakaren vill blott ont, en grym budbärare skall sändas mot honom.
Ordspråksboken	Ords	20	17	12	Hellre möta en björn som mist sina ungar, än en dåre i hans oförnuft.
Ordspråksboken	Ords	20	17	13	Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan inte vika.
Ordspråksboken	Ords	20	17	14	Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut.
Ordspråksboken	Ords	20	17	15	Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	17	16	Vad hjälper pengar i dårens hand, kan han köpa vishet när han saknar förstånd?
Ordspråksboken	Ords	20	17	17	En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd.
Ordspråksboken	Ords	20	17	18	Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.
Ordspråksboken	Ords	20	17	19	Den som älskar synd älskar strid, den som gör sin port hög söker sin undergång.
Ordspråksboken	Ords	20	17	20	Den som har ett falskt hjärta finner ingen lycka, den som har en oärlig tunga faller i olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	17	21	Den som fått en odåga till son får bedrövelse, en dåres far har ingen glädje.
Ordspråksboken	Ords	20	17	22	Glatt hjärta ger god läkedom, brutet mod suger märgen ur benen.
Ordspråksboken	Ords	20	17	23	Den ogudaktige tar fram mutor ur sin ficka för att vränga rättens vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	17	24	Den förståndige har sin blick på visheten, dårens blick går till jordens ände.
Ordspråksboken	Ords	20	17	25	En dåraktig son är sin fars grämelse och bitter sorg för den mor som fött honom.
Ordspråksboken	Ords	20	17	26	Att bötfälla den oskyldige är illa nog, men att slå ädla män strider mot all rätt.
Ordspråksboken	Ords	20	17	27	Den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt.
Ordspråksboken	Ords	20	17	28	Också en dåre räknas som vis när han tiger, och förståndig när han tillsluter sina läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	18	1	Enslingen följer sin egen lust, mot all sund insikt går han till storms.
Ordspråksboken	Ords	20	18	2	Dåren frågar inte efter förstånd, han vill bara föra fram egna tankar.
Ordspråksboken	Ords	20	18	3	Kommer en ogudaktig kommer också förakt, med skamlig vandel följer vanära.
Ordspråksboken	Ords	20	18	4	Orden i mannens mun är som djupa vatten, vishetens källa som en flödande bäck.
Ordspråksboken	Ords	20	18	5	Det är inte rätt att ta parti för den skyldige och vränga rätten för den oskyldige.
Ordspråksboken	Ords	20	18	6	Dårens läppar kommer med kiv, hans mun tigger om stryk.
Ordspråksboken	Ords	20	18	7	Dårens mun är hans fördärv, hans läppar en snara för hans liv.
Ordspråksboken	Ords	20	18	8	Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger in i människans inre.
Ordspråksboken	Ords	20	18	9	Den som är försumlig i sitt arbete är en broder till rövaren.
Ordspråksboken	Ords	20	18	10	Herrens namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
Ordspråksboken	Ords	20	18	11	Den rikes ägodelar är hans fasta borg, lik en hög mur i hans inbillning.
Ordspråksboken	Ords	20	18	12	Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära.
Ordspråksboken	Ords	20	18	13	Den som svarar innan han lyssnat, handlar dåraktigt och skamligt.
Ordspråksboken	Ords	20	18	14	Mod håller mannen uppe i hans svaghet, men vem orkar bära ett brutet mod?
Ordspråksboken	Ords	20	18	15	Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söker kunskap.
Ordspråksboken	Ords	20	18	16	En gåva öppnar vägen för en människa och för henne fram inför de stora.
Ordspråksboken	Ords	20	18	17	Den som först för sin talan tycks ha rätt, till dess hans motpart kommer och prövar saken.
Ordspråksboken	Ords	20	18	18	Lotten stillar trätor och skiljer mellan mäktiga män.
Ordspråksboken	Ords	20	18	19	En kränkt broder är svårare att vinna än en befäst stad, trätor är som bommar för en borg.
Ordspråksboken	Ords	20	18	20	Av sin muns frukt blir var och en mättad, buken fylls av läpparnas skörd.
Ordspråksboken	Ords	20	18	21	Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.
Ordspråksboken	Ords	20	18	22	Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd ifrån Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	18	23	Den fattige tigger om nåd, den rike svarar med hårda ord.
Ordspråksboken	Ords	20	18	24	Vänner kan slita varandra i stycken, men det finns en vän som är mer hängiven än en bror.
Ordspråksboken	Ords	20	19	1	Bättre vara fattig och oförvitlig än tala svekfullt och vara en dåre.
Ordspråksboken	Ords	20	19	2	Att sakna kunskap är illa nog, men den som rusar i väg missar målet.
Ordspråksboken	Ords	20	19	3	Människans dårskap fördärvar hennes väg, men det är på Herren hennes hjärta vredgas.
Ordspråksboken	Ords	20	19	4	Rikedom skaffar många vänner, men den fattige blir skild från sin vän.
Ordspråksboken	Ords	20	19	5	Ett falskt vittne blir inte ostraffat, den som främjar lögn kommer inte undan.
Ordspråksboken	Ords	20	19	6	Många söker en furstes välvilja, alla är vänner till den givmilde.
Ordspråksboken	Ords	20	19	7	Den fattige är hatad av alla sina släktingar, också hans vänner fjärmar sig från honom, han jagar dem med ord, men de är borta.
Ordspråksboken	Ords	20	19	8	Den som vinner förstånd har sitt liv kärt, den som tar vara på insikt finner lycka.
Ordspråksboken	Ords	20	19	9	Ett falskt vittne blir inte ostraffat, den som främjar lögn skall förgås.
Ordspråksboken	Ords	20	19	10	Det passar ej att dåren lever i överflöd, än mindre att en slav råder över furstar.
Ordspråksboken	Ords	20	19	11	Förstånd gör en människa tålmodig, det är hennes ära att förlåta en försyndelse.
Ordspråksboken	Ords	20	19	12	En kungs vrede är som ett ungt lejons rytande, hans välvilja är som dagg på gräset.
Ordspråksboken	Ords	20	19	13	En dåraktig son är sin fars fördärv, en hustrus gnat ett ständigt takdropp.
Ordspråksboken	Ords	20	19	14	Gård och gods är ett arv från fäderna, en förståndig hustru en gåva från Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	19	15	Lättja för med sig sömnaktighet, den håglöse får utstå hunger.
Ordspråksboken	Ords	20	19	16	Den som håller budet bevarar sitt liv, den som inte ger akt på sin väg skall dö.
Ordspråksboken	Ords	20	19	17	Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren och får lön av honom för det goda han har gjort.
Ordspråksboken	Ords	20	19	18	Fostra din son medan det finns hopp, sträva inte efter att vålla hans död.
Ordspråksboken	Ords	20	19	19	Den som förgår sig i vrede må plikta för det, ty om du friar honom, måste du göra det om och om igen.
Ordspråksboken	Ords	20	19	20	Lyssna på råd och tag emot fostran, så att du för framtiden blir vis.
Ordspråksboken	Ords	20	19	21	Många planer har en man i sitt hjärta, men Herrens råd skall bestå.
Ordspråksboken	Ords	20	19	22	En människa längtar efter godhet, bättre vara fattig än en lögnare.
Ordspråksboken	Ords	20	19	23	Herrens fruktan leder till liv, mätt kan man gå till vila utan att drabbas av något ont.
Ordspråksboken	Ords	20	19	24	Den late sticker handen i skålen, men ids inte föra den tillbaka till munnen.
Ordspråksboken	Ords	20	19	25	Slå bespottaren så blir den okunnige klok, tillrättavisa den förståndige så vinner han kunskap.
Ordspråksboken	Ords	20	19	26	Den som tar till våld mot sin far eller driver bort sin mor är en vanartig och skamlös son.
Ordspråksboken	Ords	20	19	27	Om du slutar, min son, att lyssna till förmaning, så far du vilse från de ord som ger kunskap.
Ordspråksboken	Ords	20	19	28	Ett ont vittne bespottar det rätta, de ogudaktigas mun slukar ondska.
Ordspråksboken	Ords	20	19	29	Straff är bestämt för bespottarna, piskrapp för dårars rygg.
Ordspråksboken	Ords	20	20	1	Vinet smädar, starka drycker larmar, ingen som raglar av det är vis.
Ordspråksboken	Ords	20	20	2	Som ett ungt lejons rytande är den skräck en kung inger, den som väcker hans vrede förverkar sitt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	20	3	Heder åt den som avstår från kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
Ordspråksboken	Ords	20	20	4	Den late plöjer inte om hösten, vid skördetiden söker han förgäves efter gröda.
Ordspråksboken	Ords	20	20	5	Planerna i en mans hjärta är som djupt vatten, en man med förstånd hämtar upp dem.
Ordspråksboken	Ords	20	20	6	Många ropar ut sin egen godhet, men vem finner någon att lita på?
Ordspråksboken	Ords	20	20	7	Den rättfärdige lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom.
Ordspråksboken	Ords	20	20	8	Kungen som sitter på domarsätet sållar bort allt ont med sin blick.
Ordspråksboken	Ords	20	20	9	Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd"?
Ordspråksboken	Ords	20	20	10	Två slags vikt och två slags mått, Herren avskyr bådadera.
Ordspråksboken	Ords	20	20	11	Redan den unge röjer genom sina gärningar, om hans liv är rent och rätt.
Ordspråksboken	Ords	20	20	12	Örat som hör och ögat som ser, båda har Herren gjort.
Ordspråksboken	Ords	20	20	13	Älska inte sömn, för då blir du fattig, håll dina ögon öppna, så får du tillräckligt med bröd.
Ordspråksboken	Ords	20	20	14	"Hutlöst, hutlöst", säger köparen, men när han går sin väg skryter han över sitt köp.
Ordspråksboken	Ords	20	20	15	Det finns guld och pärlor i mängd, men den dyrbaraste klenoden är läppar som talar förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	20	16	Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.
Ordspråksboken	Ords	20	20	17	Bröd man fått genom svek smakar gott, men efteråt blir munnen full av grus.
Ordspråksboken	Ords	20	20	18	Planer efter rådslag får framgång, att föra krig kräver vis ledning.
Ordspråksboken	Ords	20	20	19	Skvallraren avslöjar hemligheter, ge dig inte i lag med pratmakare.
Ordspråksboken	Ords	20	20	20	Den som förbannar sin far eller mor, hans lampa skall slockna i djupaste mörker.
Ordspråksboken	Ords	20	20	21	Ett arv som man först girigt tagit i besittning blir till sist utan välsignelse.
Ordspråksboken	Ords	20	20	22	Säg inte: "Jag skall vedergälla ont med ont". Vänta på Herren, han skall hjälpa dig.
Ordspråksboken	Ords	20	20	23	Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.
Ordspråksboken	Ords	20	20	24	Av Herren beror en mans steg, vad vet en människa om sin väg?
Ordspråksboken	Ords	20	20	25	Det är farligt för en människa att förhastat helga något, att överväga sina löften först efteråt.
Ordspråksboken	Ords	20	20	26	En vis kung rensar bort de ogudaktiga, han låter tröskhjulet gå över dem.
Ordspråksboken	Ords	20	20	27	Anden i människan är en Herrens lykta, den utforskar varje rum i hennes inre.
Ordspråksboken	Ords	20	20	28	Godhet och sanning skyddar kungen, hans tron består genom nåden.
Ordspråksboken	Ords	20	20	29	De ungas ära är deras styrka, de gamlas prydnad är deras grå hår.
Ordspråksboken	Ords	20	20	30	Sår som svider renar från ondska, slag renar hjärtats inre.
Ordspråksboken	Ords	20	21	1	Kungens tankar är som vattenbäckar i Herrens hand, han leder dem vart han vill.
Ordspråksboken	Ords	20	21	2	Var och en tycker att hans vägar är rätta, men Herren är den som prövar hjärtan.
Ordspråksboken	Ords	20	21	3	Att handla rätt och rättfärdigt är mer värt för Herren än offer.
Ordspråksboken	Ords	20	21	4	Stolta ögon och högmodigt hjärta - de ogudaktigas lykta är synd.
Ordspråksboken	Ords	20	21	5	Den flitiges omtanke medför idel vinst, hastverk idel förlust.
Ordspråksboken	Ords	20	21	6	Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.
Ordspråksboken	Ords	20	21	7	De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva, eftersom de vägrar göra det rätta.
Ordspråksboken	Ords	20	21	8	Krokig väg går syndfull man, den rene går rakt fram.
Ordspråksboken	Ords	20	21	9	Bättre bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk kvinna.
Ordspråksboken	Ords	20	21	10	Den ogudaktiges själ har lust till det onda, hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.
Ordspråksboken	Ords	20	21	11	Straffas bespottaren blir den okunnige vis, undervisas den vise mottar han kunskap.
Ordspråksboken	Ords	20	21	12	Den Rättfärdige ger akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	21	13	Den som tillsluter sitt öra för den fattiges rop skall själv ropa utan att få svar.
Ordspråksboken	Ords	20	21	14	Hemlig gåva dämpar vrede, en skänk i det fördolda stillar stor förbittring.
Ordspråksboken	Ords	20	21	15	Att rätt skipas är den rättfärdiges glädje men brottslingarnas skräck.
Ordspråksboken	Ords	20	21	16	Den människa som far vilse från klokhetens väghamnar i de dödas församling.
Ordspråksboken	Ords	20	21	17	Den som älskar glada dagar blir fattig, den som älskar vin och olja blir inte rik.
Ordspråksboken	Ords	20	21	18	Den ogudaktige ges som lösen för den rättfärdige, den trolöse sätts i de rättsinnigas ställe.
Ordspråksboken	Ords	20	21	19	Bättre bo i ett öde land än tillsammans med en grälsjuk och elak kvinna
Ordspråksboken	Ords	20	21	20	Den vise har dyrbara skatter och salvor i sin boning, en dåraktig människa slösar bort dem.
Ordspråksboken	Ords	20	21	21	Den som far efter rättfärdighet och godhet, finner liv, rättfärdighet och ära.
Ordspråksboken	Ords	20	21	22	En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ner det fäste som de litade på.
Ordspråksboken	Ords	20	21	23	Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv för svårigheter.
Ordspråksboken	Ords	20	21	24	Bespottare kallas den som är fräck och övermodig, den som handlar i måttlöst övermod.
Ordspråksboken	Ords	20	21	25	Den lates begär blir hans död, ty hans händer vill inget göra.
Ordspråksboken	Ords	20	21	26	Den snikne fikar alltid efter mer, den rättfärdige ger utan att snåla.
Ordspråksboken	Ords	20	21	27	De ogudaktigas offer är avskyvärt, särskilt när det bärs fram i ont syfte.
Ordspråksboken	Ords	20	21	28	Falskt vittne skall förgås, den som lyssnar får tala till punkt.
Ordspråksboken	Ords	20	21	29	Den ogudaktige visar upp en trotsig min, den rättsinnige går sin väg rakt fram.
Ordspråksboken	Ords	20	21	30	Ingen vishet, inget förstånd, inget råd förmår något mot Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	21	31	Hästar rustas för stridens dag, men segern kommer från Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	22	1	Gott namn är mer värt än stor rikedom, gott anseende bättre än silver och guld.
Ordspråksboken	Ords	20	22	2	Rik och fattig får leva sida vid sida, Herren har gjort dem båda.
Ordspråksboken	Ords	20	22	3	Den kloke ser faran och söker skydd, oförståndiga går vidare och får sitt straff.
Ordspråksboken	Ords	20	22	4	Lön för ödmjukhet och Herrens fruktan, är rikedom, ära och liv.
Ordspråksboken	Ords	20	22	5	Törnen och snaror ligger på den svekfulles väg, den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran från dem.
Ordspråksboken	Ords	20	22	6	Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.
Ordspråksboken	Ords	20	22	7	Den rike råder över de fattiga, låntagaren blir långivarens slav.
Ordspråksboken	Ords	20	22	8	Den som sår orätt får skörda fördärv, hans vredes stav skall få ett slut.
Ordspråksboken	Ords	20	22	9	Den som unnar andra gott blir välsignad, för han delar sitt bröd med den fattige.
Ordspråksboken	Ords	20	22	10	Driv ut bespottaren så upphör kivet och det blir slut på tvist och smädelse.
Ordspråksboken	Ords	20	22	11	Den som älskar hjärtats renhet och talar vänligt får kungen till vän.
Ordspråksboken	Ords	20	22	12	Herrens ögon vakar över kunskapen, den trolöses ord gör han om intet.
Ordspråksboken	Ords	20	22	13	Den late säger: "Det är ett lejon där ute, jag kan bli dödad mitt på gatan."
Ordspråksboken	Ords	20	22	14	Främmande kvinnors mun är en djup grop, den Herren är vred på faller i den.
Ordspråksboken	Ords	20	22	15	Oförstånd vidlåder barnets hjärta, fostrans ris driver bort det.
Ordspråksboken	Ords	20	22	16	Att förtrycka den fattige för att få mer och att ge åt en rik leder bara till utarmning.
Ordspråksboken	Ords	20	22	17	Vänd hit ditt öra och hör de visas ord, lägg min kunskap på ditt hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	22	18	Det är gott att du bevarar dem i ditt inre, låt dem alla ständigt vara på dina läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	22	19	För att du skall sätta din förtröstan till Herren, undervisar jag i dag just dig.
Ordspråksboken	Ords	20	22	20	Ja, jag har skrivit till dig trettio ord med råd och kunskap
Ordspråksboken	Ords	20	22	21	för att lära dig sanningens tillförlitliga ord, så att du rätt kan svara dem som har sänt dig.
Ordspråksboken	Ords	20	22	22	Plundra inte den fattige därför att han är fattig, och krossa inte den olycklige i rätten.
Ordspråksboken	Ords	20	22	23	Ty Herren skall ta sig an deras sak, dem som rövar från dem skall han beröva livet.
Ordspråksboken	Ords	20	22	24	Ge dig inte i lag med en lättretad man och gå inte in till en hetlevrad,
Ordspråksboken	Ords	20	22	25	så att du lär dig hans vägar och lägger en snara för ditt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	22	26	Var inte bland dem som ger handslag och går i borgen för lån.
Ordspråksboken	Ords	20	22	27	Varför skulle man få ta den säng som du ligger på, när du inte kan betala?
Ordspråksboken	Ords	20	22	28	Flytta inte en gammal gränssten som dina fäder har rest.
Ordspråksboken	Ords	20	22	29	Ser du en man som är skicklig i sin syssla - han får träda i kungars tjänst och behöver inte tjäna vanliga människor.
Ordspråksboken	Ords	20	23	1	När du sitter till bords med en furste, besinna då vem du har framför dig.
Ordspråksboken	Ords	20	23	2	Sätt kniven mot din strupe om du är alltför hungrig.
Ordspråksboken	Ords	20	23	3	Var ej lysten efter hans läckerheter, det kan vara bedräglig kost.
Ordspråksboken	Ords	20	23	4	Slit inte ut dig för att bli rik, var klok nog att avstå från det.
Ordspråksboken	Ords	20	23	5	Far inte med blicken efter det som ingenting är, ty det gör sig vingar och flyger som örnen mot himlen.
Ordspråksboken	Ords	20	23	6	Ät inte den missunnsammes bröd var ej lysten efter hans läckerheter,
Ordspråksboken	Ords	20	23	7	för han handlar efter sina själviska beräkningar." Ät och drick" säger han till dig, men menar det ej.
Ordspråksboken	Ords	20	23	8	Den bit du ätit måste du spy ut, och dina vackra ord är förspillda.
Ordspråksboken	Ords	20	23	9	Tala inte för en dåres öron, han föraktar dina kloka ord.
Ordspråksboken	Ords	20	23	10	Flytta inte en gammal gränssten och gör inte intrång på de faderlösas åkrar.
Ordspråksboken	Ords	20	23	11	Ty deras återlösare är stark. Han skall föra deras talan mot dig.
Ordspråksboken	Ords	20	23	12	Öppna ditt hjärta för tillrättavisning och dina öron för kunskapens ord.
Ordspråksboken	Ords	20	23	13	Låt inte pojken vara utan fostran, slår du honom med riset skall han inte dö.
Ordspråksboken	Ords	20	23	14	När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket.
Ordspråksboken	Ords	20	23	15	Min son, om ditt hjärta blir vist gläder sig också mitt hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	23	16	Mitt innersta fröjdar sig när dina läppar talar det rätta.
Ordspråksboken	Ords	20	23	17	Låt inte ditt hjärta avundas syndare, utan sträva alltid efter Herrens fruktan.
Ordspråksboken	Ords	20	23	18	Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp skall ej bli om intet.
Ordspråksboken	Ords	20	23	19	Hör, min son, och bli vis och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	23	20	Umgås inte med drinkare eller med dem som frossar i mat.
Ordspråksboken	Ords	20	23	21	Ty drinkare och frossare blir fattiga, och sömnaktighet ger trasiga kläder.
Ordspråksboken	Ords	20	23	22	Lyssna till din far som har fött dig och förakta inte din mor när hon blir gammal.
Ordspråksboken	Ords	20	23	23	Förvärva sanning och sälj den inte, förvärva vishet, fostran och insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	23	24	Jubel fyller den rättfärdiges far, en vis son skänker glädje.
Ordspråksboken	Ords	20	23	25	Låt din far och mor vara glada, må hon som fött dig kunna fröjda sig.
Ordspråksboken	Ords	20	23	26	Min son, ge mig ditt hjärta och låt mina vägar behaga dig.
Ordspråksboken	Ords	20	23	27	Ty skökan är en djup grop, den okända kvinnan en trång brunn.
Ordspråksboken	Ords	20	23	28	Ja, som en rövare ligger hon på lur, hon förökar de trolösas skara bland människorna.
Ordspråksboken	Ords	20	23	29	Vem ropar "ack", vem ropar "ve"? Vem vållar kiv, vem klagar? Vem har sår utan orsak? Vem har dimmiga ögon?
Ordspråksboken	Ords	20	23	30	De som stannar länge vid vinet, de som går för att pröva kryddat vin.
Ordspråksboken	Ords	20	23	31	Se inte på vinet att det är så rött, att det ger sådan glans i bägaren och rinner ner så lätt.
Ordspråksboken	Ords	20	23	32	Till slut biter det som en orm, och stinger som en giftorm.
Ordspråksboken	Ords	20	23	33	Dina ögon får då se konstiga syner, och ditt hjärta talar galenskaper.
Ordspråksboken	Ords	20	23	34	Du blir lik en som ligger mitt ute på havet eller svävar i toppen av en mast.
Ordspråksboken	Ords	20	23	35	"De slår mig, men det gör inte ont, de ger mig stryk, men jag känner inget. När skall jag vakna, så att jag kan få tag i mer?"
Ordspråksboken	Ords	20	24	1	Avundas inte onda människor och längta inte efter att vara med dem.
Ordspråksboken	Ords	20	24	2	Deras hjärtan tänker på våld, deras läppar talar olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	24	3	Genom vishet byggs huset, genom förstånd hålls det vid makt.
Ordspråksboken	Ords	20	24	4	Genom kunskap fylls rummen med allt som är dyrbart och ljuvligt.
Ordspråksboken	Ords	20	24	5	En vis man är stark, en man med kunskap är väldig i kraft.
Ordspråksboken	Ords	20	24	6	Genom skicklig ledning kan du föra krig, många goda rådgivare ger seger.
Ordspråksboken	Ords	20	24	7	Visheten är för hög för dåren, i porten öppnar han ej sin mun.
Ordspråksboken	Ords	20	24	8	Den som tänker ut onda planer, han skall kallas intrigmakare.
Ordspråksboken	Ords	20	24	9	Dårskapens påfund är synd, och bespottaren möter avsky bland människor.
Ordspråksboken	Ords	20	24	10	Låter du modet falla i nödens stund, då blir din kraft ringa.
Ordspråksboken	Ords	20	24	11	Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen.
Ordspråksboken	Ords	20	24	12	Om du säger: "Vi visste det inte", skulle inte han som prövar hjärtan märka det, skulle inte han som vakar över din själ veta det? Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
Ordspråksboken	Ords	20	24	13	Ät honung, min son, det är gott, självrunnen honung är söt för din gom.
Ordspråksboken	Ords	20	24	14	Så är kunskap och vishet för din själ. Om du finner dem, har du en framtid, och ditt hopp blir ej om intet.
Ordspråksboken	Ords	20	24	15	Ligg inte på lur, du ogudaktige, vid den rättfärdiges boning, ödelägg inte hans hem.
Ordspråksboken	Ords	20	24	16	Ty den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen, men de ogudaktiga stupar när olyckan kommer.
Ordspråksboken	Ords	20	24	17	Gläd dig inte när din fiende faller, låt ej ditt hjärta fröjdas när han störtar omkull,
Ordspråksboken	Ords	20	24	18	så att Herren ser det med misshag och vänder sin vrede från honom.
Ordspråksboken	Ords	20	24	19	Harmas inte över de onda, avundas inte de ogudaktiga.
Ordspråksboken	Ords	20	24	20	Ty den som är ond har ingen framtid, de ogudaktigas lampa skall slockna.
Ordspråksboken	Ords	20	24	21	Min son, frukta Herren och kungen, ge dig inte i lag med upprorsmän.
Ordspråksboken	Ords	20	24	22	Ty plötsligt kan olycka komma över dem, och vem vet när ödeläggelse från dessa båda kommer?
Ordspråksboken	Ords	20	24	23	Dessa ord är också av visa män. Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.
Ordspråksboken	Ords	20	24	24	Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig", honom skall folk förbanna och nationer fördöma.
Ordspråksboken	Ords	20	24	25	Men dem som skipar rättvisa skall det gå väl, de skall bli välsignade med goda ting.
Ordspråksboken	Ords	20	24	26	En kyss på läpparna är det, när någon ger ett rätt svar.
Ordspråksboken	Ords	20	24	27	Fullgör ditt arbete på marken, gör allting klart åt dig på åkern. Sedan kan du bygga dig ett hus.
Ordspråksboken	Ords	20	24	28	Vittna inte mot din nästa utan orsak, inte vill du bedra någon med dina läppar?
Ordspråksboken	Ords	20	24	29	Säg inte: "Vad han har gjort mot mig skall jag göra mot honom, jag skall ge var och en vad han förtjänat."
Ordspråksboken	Ords	20	24	30	Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
Ordspråksboken	Ords	20	24	31	Och se, tistlar hade växt upp överallt, marken var täckt av nässlor, stenmuren låg nerriven.
Ordspråksboken	Ords	20	24	32	Jag såg det och tog det till hjärtat, jag betraktade det och tog lärdom av det.
Ordspråksboken	Ords	20	24	33	Sov ännu något, slumra lite till, lägg ännu en tid armarna i kors för att vila,
Ordspråksboken	Ords	20	24	34	så kommer fattigdomen över dig som en lösdrivare och armodet som en väpnad man.
Ordspråksboken	Ords	20	25	1	Dessa ordspråk är också av Salomo, samlade av Hiskias, Juda kungs, män.
Ordspråksboken	Ords	20	25	2	Det är Guds ära att dölja en sak och kungars ära att utforska den.
Ordspråksboken	Ords	20	25	3	Himlens höjd och jordens djup och kungars hjärtan kan ingen utrannsaka.
Ordspråksboken	Ords	20	25	4	Tag bort slagget från silvret, så får guldsmeden fram en klenod av det.
Ordspråksboken	Ords	20	25	5	Tag de ogudaktiga ur kungens tjänst, så blir hans tron befäst genom rättfärdighet.
Ordspråksboken	Ords	20	25	6	Förhäv dig inte inför kungen och ställ dig inte på de storas plats.
Ordspråksboken	Ords	20	25	7	Ty det är bättre att man säger till dig: "Stig hit upp", än att du flyttas ner för en förnämare man, som dina ögon har sett.
Ordspråksboken	Ords	20	25	8	Var inte för snabb att starta en rättstvist, för vad tänker du göra längre fram, om din motpart skämmer ut dig?
Ordspråksboken	Ords	20	25	9	Lägg fram din egen sak mot din motpart, men röj inte någon annans hemlighet,
Ordspråksboken	Ords	20	25	10	så att inte någon som hör det drar skam över dig och du för all framtid får dåligt rykte.
Ordspråksboken	Ords	20	25	11	Som guldäpplen i silverinfattning är ord talade i rätt tid.
Ordspråksboken	Ords	20	25	12	Som en ring av guld och ett dyrbart smycke är en vis förmanare för ett lyssnande öra.
Ordspråksboken	Ords	20	25	13	Som snöns svalka på en skördedag är en pålitlig budbärare för den som sänt honom. Sin herres själ vederkvicker han.
Ordspråksboken	Ords	20	25	14	Som moln och vind utan regn är den som skryter med gåvor han inte ger.
Ordspråksboken	Ords	20	25	15	Genom tålamod kan furstar övertalas, en mild tunga kan krossa ben.
Ordspråksboken	Ords	20	25	16	Om du finner honung, ät inte för mycket, så att du blir övermätt och kräks.
Ordspråksboken	Ords	20	25	17	Låt inte din fot komma för ofta i din väns hus, så att han tröttnar på dig och får motvilja mot dig.
Ordspråksboken	Ords	20	25	18	En stridshammare, ett svärd och en skarp pil är den som vittnar falskt mot sin nästa.
Ordspråksboken	Ords	20	25	19	Som en ruttnande tand och en slintande fot är förtroende för en svekfull på nödens dag.
Ordspråksboken	Ords	20	25	20	Att sjunga visor för ett sorgset hjärta är som att klä av sig en vinterdag eller som syra på soda.
Ordspråksboken	Ords	20	25	21	Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.
Ordspråksboken	Ords	20	25	22	Då samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren skall belöna dig.
Ordspråksboken	Ords	20	25	23	Nordanvind för med sig regn, tasslande tunga sura miner.
Ordspråksboken	Ords	20	25	24	Bättre bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk kvinna.
Ordspråksboken	Ords	20	25	25	Som friskt vatten för en törstig själ är gott budskap från fjärran land.
Ordspråksboken	Ords	20	25	26	Som en grumlad källa och en förorenad brunn är en rättfärdig som ger efter för en ogudaktig.
Ordspråksboken	Ords	20	25	27	Att äta för mycket honung är inte gott, att söka sin egen ära är inte ärofullt.
Ordspråksboken	Ords	20	25	28	Som en nerbruten stad utan murar är den man som inte kan styra sitt sinne.
Ordspråksboken	Ords	20	26	1	Som snö om sommaren och regn vid skördetiden, så passar inte heller ära för en dåre.
Ordspråksboken	Ords	20	26	2	Som sparven far sin kos och svalan flyger bort, så far en grundlös förbannelse förbi.
Ordspråksboken	Ords	20	26	3	Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårars rygg!
Ordspråksboken	Ords	20	26	4	Svara inte dåren efter hans oförnuft, så att du inte själv blir honom lik.
Ordspråksboken	Ords	20	26	5	Svara dåren efter hans oförnuft, annars anser han sig vara vis.
Ordspråksboken	Ords	20	26	6	Den som sänder bud med en dåre, hugger fötterna av sig och får dricka våld.
Ordspråksboken	Ords	20	26	7	Kraftlösa är den lames ben, så också ordspråk i dårars mun.
Ordspråksboken	Ords	20	26	8	Som att binda fast stenen vid slungan är det att ge en dåre ära.
Ordspråksboken	Ords	20	26	9	Som en törntagg i en drucken mans hand är ett ordspråk i dårars mun.
Ordspråksboken	Ords	20	26	10	Som en bågskytt som sårar alla, är den som lejer en dåre eller vem som än kommer förbi.
Ordspråksboken	Ords	20	26	11	Lik en hund som vänder om till sina spyor, är en dåre som upprepar sin dårskap.
Ordspråksboken	Ords	20	26	12	Ser du en man som är vis i egna ögon, då finns mer hopp om dåren än om honom.
Ordspråksboken	Ords	20	26	13	Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ett lejon på gatorna."
Ordspråksboken	Ords	20	26	14	Dörren vänder sig på sina gångjärn, den late vänder sig i sin säng.
Ordspråksboken	Ords	20	26	15	Den late sticker handen i skålen men ids ej föra den tillbaka till munnen.
Ordspråksboken	Ords	20	26	16	Den late tycker sig vara visare än sju som ger förståndiga svar.
Ordspråksboken	Ords	20	26	17	Lik en som griper en hund i öronen är den som i förbifarten lägger sig i andras gräl.
Ordspråksboken	Ords	20	26	18	Lik en galning som slungar ut brandfacklor, pilar och död,
Ordspråksboken	Ords	20	26	19	är den som bedrar sin nästa och sedan säger: "Jag skämtade bara."
Ordspråksboken	Ords	20	26	20	När veden tar slut slocknar elden, när baktalaren är borta upphör trätan.
Ordspråksboken	Ords	20	26	21	Som kol krävs för glöd och ved för eld, så underblåses kiv av en trätgirig man.
Ordspråksboken	Ords	20	26	22	Baktalarens ord är som läckerheter, de tränger ner i människans inre.
Ordspråksboken	Ords	20	26	23	Som silverbeläggning på ett trasigt lerkärl är kärleksglödande läppar och ondska i hjärtat.
Ordspråksboken	Ords	20	26	24	Den som är hatisk förställer sitt tal, i sitt hjärta bär han på svek.
Ordspråksboken	Ords	20	26	25	Även om han gör sin röst behaglig, tro honom inte, sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	26	26	Hatet kan döljas med list, men hans ondska blir uppenbar i församlingen.
Ordspråksboken	Ords	20	26	27	Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar undan en sten får den över sig.
Ordspråksboken	Ords	20	26	28	En falsk tunga hatar dem som skadas av den, en smickrande mun vållar fördärv.
Ordspråksboken	Ords	20	27	1	Beröm dig inte av morgondagen, du vet inte vad den bär i sitt sköte.
Ordspråksboken	Ords	20	27	2	Låt någon annan berömma dig och inte din egen mun, en främmande och inte dina egna läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	27	3	Stenen är tung och sand väger mycket, men dårens vrede är tyngre än båda.
Ordspråksboken	Ords	20	27	4	Vreden är grym och harm en störtflod, men vem kan uthärda svartsjuka?
Ordspråksboken	Ords	20	27	5	Öppen tillrättavisning är bättre än kärlek som hålls dold.
Ordspråksboken	Ords	20	27	6	Vännens slag ges i trofasthet, men ovännens kyssar i överflöd.
Ordspråksboken	Ords	20	27	7	Den mätte trampar på honung, den hungrige tycker att allt bittert är sött.
Ordspråksboken	Ords	20	27	8	Lik en fågel som flyr från sitt bo, är en man som flyr från sitt hem.
Ordspråksboken	Ords	20	27	9	Salvor och rökelse gör hjärtat glatt, så även ömhet från en vän som ger uppriktiga råd.
Ordspråksboken	Ords	20	27	10	Överge inte din vän och din fars vän, gå inte till din brors hem när du råkar i nöd. Bättre nära granne, än bror långt borta.
Ordspråksboken	Ords	20	27	11	Bli vis, min son, så gläder du mitt hjärta, och jag kan ge min belackare svar.
Ordspråksboken	Ords	20	27	12	Den kloke ser faran och söker skydd, oförståndiga går vidare och får sitt straff.
Ordspråksboken	Ords	20	27	13	Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.
Ordspråksboken	Ords	20	27	14	Att bittida högljutt välsigna sin nästa kan uppfattas som en förbannelse.
Ordspråksboken	Ords	20	27	15	Ständigt takdropp en regnig dag och grälsjuk kvinna är lika illa.
Ordspråksboken	Ords	20	27	16	Den som kan hejda henne kan hejda vinden och gripa tag i olja med sin högra hand.
Ordspråksboken	Ords	20	27	17	Järn skärper järn, den ena människan den andra.
Ordspråksboken	Ords	20	27	18	Den som vårdar sitt fikonträd får äta dess frukt, den som sköter om sin herre blir ärad.
Ordspråksboken	Ords	20	27	19	Som ansiktet speglar sig i vattnet, så speglar hjärtat människan.
Ordspråksboken	Ords	20	27	20	Dödsriket och helvetet blir aldrig mätta, inte heller människans ögon.
Ordspråksboken	Ords	20	27	21	Silvret prövas i degeln och guldet i smältugnen, och mannen genom sitt rykte.
Ordspråksboken	Ords	20	27	22	Om du krossar dåren bland grynen i morteln, går hans dårskap ändå inte ur honom.
Ordspråksboken	Ords	20	27	23	Tag noga reda på hur dina får har det, ha omsorg om dina hjordar.
Ordspråksboken	Ords	20	27	24	Ty rikedom varar inte för evigt, består ens ett diadem från släkte till släkte?
Ordspråksboken	Ords	20	27	25	När nytt gräs blir synligt efter slåttern och foder samlas in från bergen,
Ordspråksboken	Ords	20	27	26	då har du lamm, så att du kan göra dig kläder, och bockar att köpa åkermark för,
Ordspråksboken	Ords	20	27	27	då har du getmjölk nog till föda åt dig och ditt hus och till livsuppehälle för dina tjänarinnor.
Ordspråksboken	Ords	20	28	1	De ogudaktiga flyr fast ingen förföljer dem, de rättfärdiga är trygga som unga lejon.
Ordspråksboken	Ords	20	28	2	Ett land i uppror får många herrar, men genom en klok och förståndig man skapas varaktig ordning.
Ordspråksboken	Ords	20	28	3	En fattig herre som förtrycker de fattiga är ett regn som förstör i stället för att ge bröd.
Ordspråksboken	Ords	20	28	4	De som överger lagen prisar de ogudaktiga, de som håller lagen går till strids mot dem.
Ordspråksboken	Ords	20	28	5	Onda människor förstår inte vad rätt är, de som söker Herren förstår allt.
Ordspråksboken	Ords	20	28	6	Bättre vara fattig och vandra oförvitligt än rik och gå krokiga vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	28	7	Förståndig är den son som tar vara på lagen, den som umgås med frossare drar skam över sin far.
Ordspråksboken	Ords	20	28	8	Den som förökar sin förmögenhet genom ocker och räntor samlar åt en som förbarmar sig över de fattiga.
Ordspråksboken	Ords	20	28	9	Om någon vänder bort sitt öra och ej vill höra lagen, då är också hans bön en styggelse.
Ordspråksboken	Ords	20	28	10	Den som leder de rättsinniga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop, men de oförvitliga får det goda till arvedel.
Ordspråksboken	Ords	20	28	11	En rik man är vis i egna ögon, en fattig med insikt genomskådar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	28	12	När de rättfärdiga triumferar är härligheten stor, när de ogudaktiga kommer till makten, får man leta efter människor.
Ordspråksboken	Ords	20	28	13	Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.
Ordspråksboken	Ords	20	28	14	Salig är den människa som alltid fruktar Gud, den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	28	15	Som ett rytande lejon och en anfallande björn är en ogudaktig härskare över ett fattigt folk.
Ordspråksboken	Ords	20	28	16	En furste som saknar förstånd använder mycket våld, den som hatar orätt vinning får leva länge.
Ordspråksboken	Ords	20	28	17	En människa tyngd av blodskuld blir flykting ända till sin grav, ingen får hjälpa en sådan.
Ordspråksboken	Ords	20	28	18	Den som lever oförvitligt blir räddad, den som i falskhet går dubbla vägar faller på en av dem.
Ordspråksboken	Ords	20	28	19	Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar efter fåfängliga ting mättas med armod.
Ordspråksboken	Ords	20	28	20	En pålitlig man får mycken välsignelse, den som snabbt vill bli rik blir ej ostraffad.
Ordspråksboken	Ords	20	28	21	Att vara partisk är inte rätt, men mången gör orätt för en bit bröd.
Ordspråksboken	Ords	20	28	22	Den missunnsamme strävar efter ägodelar, han förstår inte att brist skall drabba honom.
Ordspråksboken	Ords	20	28	23	Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.
Ordspråksboken	Ords	20	28	24	Den som plundrar sin far och mor och säger: "Det är ingen synd", han är fördärvarens stallbroder.
Ordspråksboken	Ords	20	28	25	Den snikne uppväcker träta, den som litar på Herren blir rikligen mättad.
Ordspråksboken	Ords	20	28	26	Den som förlitar sig på sitt hjärta är en dåre, den som vandrar i vishet blir räddad.
Ordspråksboken	Ords	20	28	27	Den som ger åt den fattige skall inget sakna, den som blundar drabbas av mycken förbannelse.
Ordspråksboken	Ords	20	28	28	När de ogudaktiga tar makten gömmer sig folk, när de förgås blir de rättfärdiga många.
Ordspråksboken	Ords	20	29	1	Den som efter mycken tillrättavisning förblir hårdnackad kommer plötsligt att krossas och kan inte räddas.
Ordspråksboken	Ords	20	29	2	När de rättfärdiga blir fler gläder sig folket, när den ogudaktige härskar suckar folket.
Ordspråksboken	Ords	20	29	3	Den som älskar vishet ger sin far glädje, den som ger sig i lag med skökor förstör vad han äger.
Ordspråksboken	Ords	20	29	4	Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land, men genom höga pålagor river han ner det.
Ordspråksboken	Ords	20	29	5	Den som smickrar sin nästa breder ut ett nät för hans fötter.
Ordspråksboken	Ords	20	29	6	En ond människas överträdelse snärjer henne, men den rättfärdige kan jubla och vara glad.
Ordspråksboken	Ords	20	29	7	Den rättfärdige känner de fattigas sak, den ogudaktige visar ingen förståelse.
Ordspråksboken	Ords	20	29	8	Bespottare uppviglar staden, de visa stillar vreden.
Ordspråksboken	Ords	20	29	9	När en vis man går till rätta med en dåre, blir denne arg eller ler men får ingen ro.
Ordspråksboken	Ords	20	29	10	De blodtörstiga hatar den ostrafflige, men de rättsinniga skyddar hans liv.
Ordspråksboken	Ords	20	29	11	Dåren släpper lös alla sina känslor, men den vise håller dem tillbaka.
Ordspråksboken	Ords	20	29	12	Den furste som lyssnar till lögnaktigt tal har bara ogudaktiga tjänare.
Ordspråksboken	Ords	20	29	13	Den fattige och förtryckaren får leva sida vid sida, av Herren får bådas ögon sitt ljus.
Ordspråksboken	Ords	20	29	14	Den kung som dömer de fattiga rätt, hans tron skall för alltid bestå.
Ordspråksboken	Ords	20	29	15	Ris och tillrättavisning ger vishet, men ett ouppfostrat barn drar skam över sin mor.
Ordspråksboken	Ords	20	29	16	När de ogudaktiga blir fler, frodas synden, men de rättfärdiga skall se deras fall.
Ordspråksboken	Ords	20	29	17	Fostra din son, så slipper du oro och han skall ge ljuvlig glädje åt din själ.
Ordspråksboken	Ords	20	29	18	Utan uppenbarelsen går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.
Ordspråksboken	Ords	20	29	19	Blott ord fostrar ingen slav, trots att han förstår fogar han sig inte.
Ordspråksboken	Ords	20	29	20	Ser du en man som snabbt tar till orda, det är mer hopp om dåren än om honom.
Ordspråksboken	Ords	20	29	21	Om någon skämmer bort sin tjänare alltifrån hans ungdom, blir denne till sist oregerlig.
Ordspråksboken	Ords	20	29	22	En argsint man ger upphov till kiv, den hetlevrade förgår sig ofta.
Ordspråksboken	Ords	20	29	23	En människas högmod leder till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Ordspråksboken	Ords	20	29	24	Den som delar byte med en tjuv hatar sitt eget liv, han hör eden men berättar inget.
Ordspråksboken	Ords	20	29	25	Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på Herren blir beskyddad.
Ordspråksboken	Ords	20	29	26	Många söker en furstes ynnest, men av Herren får var och en sin rätt.
Ordspråksboken	Ords	20	29	27	De rättfärdiga avskyr den som gör orätt, de ogudaktiga avskyr den som lever rätt.
Ordspråksboken	Ords	20	30	1	Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talar den mannen till Itiel - till Itiel och Ukal.
Ordspråksboken	Ords	20	30	2	Jag är oförnuftigare än någon annan och utan mänskligt förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	30	3	Jag har inte lärt mig vishet, så att jag har kunskap om den Helige.
Ordspråksboken	Ords	20	30	4	Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son - du vet det ju?
Ordspråksboken	Ords	20	30	5	Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom.
Ordspråksboken	Ords	20	30	6	Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn.
Ordspråksboken	Ords	20	30	7	Två ting ber jag dig om, neka mig dem inte intill min död:
Ordspråksboken	Ords	20	30	8	Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig. Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men låt mig få den mat jag behöver.
Ordspråksboken	Ords	20	30	9	Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger: "Vem är Herren?"eller så fattig att jag stjäl och vanhelgar min Guds namn.
Ordspråksboken	Ords	20	30	10	Förtala inte en tjänare inför hans herre, så att han förbannar dig och du står där med skuld.
Ordspråksboken	Ords	20	30	11	Det finns ett släkte som förbannar sin far och inte välsignar sin mor,
Ordspråksboken	Ords	20	30	12	ett släkte som är rent i egna ögon, men som inte har tvättat bort sin smuts,
Ordspråksboken	Ords	20	30	13	ett släkte - hur stolta är inte dess ögon och hur fulla av högmod är inte dess blickar,
Ordspråksboken	Ords	20	30	14	ett släkte vars tänder är svärd och vars käkar är knivar, så att de äter de arma ur landet och de fattiga ur människornas krets.
Ordspråksboken	Ords	20	30	15	Blodigeln har två döttrar: "Ge" och "Ge". Det finns tre som inte kan mättas, fyra, som aldrig säger: "Det är nog":
Ordspråksboken	Ords	20	30	16	dödsriket, det ofruktsamma moderlivet, jorden som ej kan mättas med vatten och elden som aldrig säger: "Det är nog".
Ordspråksboken	Ords	20	30	17	Den som ger sin far en hånfull blick och vägrar lyda sin mor, hans ögon skall korparna vid bäcken hacka ut och örnens ungar äta upp.
Ordspråksboken	Ords	20	30	18	Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå:
Ordspråksboken	Ords	20	30	19	örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.
Ordspråksboken	Ords	20	30	20	Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: Hon äter och torkar sig om munnen och säger: "Jag har inte gjort något orätt."
Ordspråksboken	Ords	20	30	21	Tre ting får jorden att skaka, ja, fyra kan den inte uthärda:
Ordspråksboken	Ords	20	30	22	en slav som blir kung, en dåre som frossar i mat,
Ordspråksboken	Ords	20	30	23	en försmådd kvinna som blir gift och en tjänstekvinna som tränger undan sin husmor.
Ordspråksboken	Ords	20	30	24	Fyra finns som är små på jorden, likväl är de visast bland de visa:
Ordspråksboken	Ords	20	30	25	myrorna är inget starkt släkte, men de samlar sin föda om sommaren,
Ordspråksboken	Ords	20	30	26	klippgrävlingarna är inget kraftfullt släkte, men i klippan bygger de sin boning,
Ordspråksboken	Ords	20	30	27	gräshopporna har ingen kung, men i härordning drar de alla ut,
Ordspråksboken	Ords	20	30	28	geckoödlan kan man gripa med händerna, ändå finns den i kungapalats.
Ordspråksboken	Ords	20	30	29	Tre finns som skrider ståtligt fram, ja, fyra som har en ståtlig gång:
Ordspråksboken	Ords	20	30	30	lejonet, hjälten bland djuren som ej viker tillbaka för någon,
Ordspråksboken	Ords	20	30	31	en stridsrustad häst och en bock och en kung i spetsen för sitt folk.
Ordspråksboken	Ords	20	30	32	Har du varit dåraktig och upphöjt dig själv eller tänkt onda tankar, så lägg handen på munnen.
Ordspråksboken	Ords	20	30	33	Ty som ost pressas ut ur mjölk och blod pressas ut ur näsan, så kommer kiv ur vrede.
Ordspråksboken	Ords	20	31	1	Detta är kung Lemuels ord, det hans mor sade, när hon förmanade honom:
Ordspråksboken	Ords	20	31	2	Vad skall jag säga dig, min son, du mitt livs son, mina löftens son?
Ordspråksboken	Ords	20	31	3	Ge inte din kraft åt kvinnor, styr inte din färd till dem som är kungars fördärv.
Ordspråksboken	Ords	20	31	4	Det anstår inte kungar, Lemuel, det anstår inte kungar att dricka vin, ej furstar att fråga efter starka drycker,
Ordspråksboken	Ords	20	31	5	så att de dricker och glömmer lagen och vränger rätten för alla nödens barn.
Ordspråksboken	Ords	20	31	6	Ge starka drycker åt den som håller på att förgås och vin åt bedrövade själar.
Ordspråksboken	Ords	20	31	7	Låt dem dricka och glömma sin fattigdom, så att de slutar tänka på sitt elände.
Ordspråksboken	Ords	20	31	8	Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa.
Ordspråksboken	Ords	20	31	9	Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.
Ordspråksboken	Ords	20	31	10	En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd.
Ordspråksboken	Ords	20	31	11	På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.
Ordspråksboken	Ords	20	31	12	I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.
Ordspråksboken	Ords	20	31	13	Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.
Ordspråksboken	Ords	20	31	14	Hon är som en köpmans skepp, fjärran ifrån hämtar hon sin mat.
Ordspråksboken	Ords	20	31	15	Medan det ännu är natt stiger hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Ordspråksboken	Ords	20	31	16	Hon har planer på en åker och skaffar sig den, av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Ordspråksboken	Ords	20	31	17	Hon fäster ivrigt upp sin klädnad och går till verket med starka armar.
Ordspråksboken	Ords	20	31	18	Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten.
Ordspråksboken	Ords	20	31	19	Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan.
Ordspråksboken	Ords	20	31	20	För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige.
Ordspråksboken	Ords	20	31	21	Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer, ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull.
Ordspråksboken	Ords	20	31	22	Täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Ordspråksboken	Ords	20	31	23	Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Ordspråksboken	Ords	20	31	24	Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.
Ordspråksboken	Ords	20	31	25	Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Ordspråksboken	Ords	20	31	26	Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.
Ordspråksboken	Ords	20	31	27	Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter ej sitt bröd i lättja.
Ordspråksboken	Ords	20	31	28	Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne:
Ordspråksboken	Ords	20	31	29	"Många duktiga kvinnor har funnits, men du, du överträffar dem alla."
Ordspråksboken	Ords	20	31	30	Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	31	31	Låt henne få njuta frukten av sitt arbete och må hennes gärningar prisa henne i portarna.
Predikaren	Pred	21	1	1	Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.
Predikaren	Pred	21	1	2	Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren. Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt.
Predikaren	Pred	21	1	3	Vad vinner en människa med all sin möda, som hon gör sig under solen?
Predikaren	Pred	21	1	4	Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar.
Predikaren	Pred	21	1	5	Solen går upp och solen går ner och skyndar sedan åter till den plats där den går upp.
Predikaren	Pred	21	1	6	Vinden far mot söder och vänder sig mot norr. Den vänder sig ständigt på sin färd fram och börjar sitt kretslopp på nytt.
Predikaren	Pred	21	1	7	Floderna rinner alla ut i havet, och ändå blir havet aldrig fullt. Dit floderna runnit förut, rinner de åter.
Predikaren	Pred	21	1	8	Allting är fullt av möda, människan kan inte beskriva det. Ögat blir inte mätt av att se, örat blir inte fullt av att höra.
Predikaren	Pred	21	1	9	Det som blivit gjort, kommer att göras igen, och det som hänt, kommer att hända igen. Det finns inget nytt under solen.
Predikaren	Pred	21	1	10	Finns det något om vilket man säger: "Se, detta är nytt", så har det redan funnits i gamla tider som varit före oss.
Predikaren	Pred	21	1	11	Ingen minns längre det som har skett förut. Inte heller skall det som sker härefter bli ihågkommet av dem som kommer sedan.
Predikaren	Pred	21	1	12	Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem.
Predikaren	Pred	21	1	13	Jag inriktade mitt hjärta på att genom vishet begrunda och utforska allt som sker under himlen. Det är en usel möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med.
Predikaren	Pred	21	1	14	Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	1	15	"Det som är krokigt kan inte bli rakt, och det som saknas kan inte räknas."
Predikaren	Pred	21	1	16	Jag sade i mitt hjärta: "Se, jag har en hög ställning och är visare än alla de som varit före mig i Jerusalem. Mycken vishet och kunskap har mitt hjärta sett."
Predikaren	Pred	21	1	17	Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	1	18	Ty med stor vishet följer stor oro, ökad kunskap ger ökad smärta.
Predikaren	Pred	21	2	1	Jag sade i mitt hjärta: "Nåväl, jag vill låta dig pröva glädjen. Gör dig nu goda dagar." Men se, också detta var förgängligt.
Predikaren	Pred	21	2	2	Jag sade om skrattet: "Det är dårskap", och om glädjen: "Vad tjänar den till?"
Predikaren	Pred	21	2	3	Jag tänkte att jag skulle stärka min kropp med vin, medan jag gav akt på vishet, och hålla mig till dårskap, till dess att jag såg vad som var bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.
Predikaren	Pred	21	2	4	Jag uträttade stora ting: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig.
Predikaren	Pred	21	2	5	Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd.
Predikaren	Pred	21	2	6	Jag anlade vattendammar åt mig för att med dem vattna den skog av träd som växte upp.
Predikaren	Pred	21	2	7	Jag köpte slavar och slavinnor och hade tjänare som fötts i mitt hus. Jag ägde mer boskap, nötkreatur och får än någon före mig i Jerusalem.
Predikaren	Pred	21	2	8	Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor.
Predikaren	Pred	21	2	9	Jag blev stor, ja, större än alla som före mig varit i Jerusalem. Min vishet förblev också hos mig.
Predikaren	Pred	21	2	10	Allt som mina ögon begärde gav jag dem och jag unnade mig all glädje. Ty mitt hjärta hade glädje av all min möda, och detta var lönen för all min möda.
Predikaren	Pred	21	2	11	Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag hade lagt ner, se, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns ingenting att vinna under solen.
Predikaren	Pred	21	2	12	Sedan vände jag mig för att se på visheten och oförnuftet och dårskapen. Ty vad kan den människa göra som kommer efter kungen? Bara det som man redan förut har gjort.
Predikaren	Pred	21	2	13	Jag insåg då att visheten har samma företräde framför dårskapen som ljuset framför mörkret:
Predikaren	Pred	21	2	14	Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.
Predikaren	Pred	21	2	15	Då sade jag i mitt hjärta: Som det går dåren, så skall det gå mig. Vilken nytta har jag då haft av all min vishet? Jag sade i mitt hjärta: Också detta är förgängligt.
Predikaren	Pred	21	2	16	Ty varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar skall båda vara glömda. Hur dör den vise? Som dåren!
Predikaren	Pred	21	2	17	Jag hatade livet, ty ont tycktes mig det verk som görs under solen. Allt är ju förgängligt och ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	2	18	Jag hatade all min möda under solen. Åt den som kommer efter mig måste jag ju lämna vad jag gjort.
Predikaren	Pred	21	2	19	Och vem vet om han är en vis man eller en dåre. Ändå skall han få råda över allt det som jag med möda och vishet förvärvat under solen. Också detta är förgänglighet.
Predikaren	Pred	21	2	20	Jag började förtvivla i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen.
Predikaren	Pred	21	2	21	Ty om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte haft någon möda med den. Också detta är förgängligt och ett stort elände.
Predikaren	Pred	21	2	22	Vad har då människan för all sin möda och sitt hjärtas önskan och allt sitt slit under solen?
Predikaren	Pred	21	2	23	Ty alla hennes dagar är fyllda av plågor och bekymmer. Inte ens natten ger hennes hjärta ro. Också detta är fåfänglighet.
Predikaren	Pred	21	2	24	Det finns inget bättre för en människa än att hon kan äta och dricka och göra sig goda dagar under sin möda. Jag förstod att också detta kommer från Guds hand.
Predikaren	Pred	21	2	25	Ty vem kan äta och vem kan njuta oberoende av honom?
Predikaren	Pred	21	2	26	Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög för att det skall ges åt den som är god i Guds ögon. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	3	1	Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund.
Predikaren	Pred	21	3	2	Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.
Predikaren	Pred	21	3	3	Dräpa har sin tid, och hela har sin tid. Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid.
Predikaren	Pred	21	3	4	Gråta har sin tid, och le har sin tid. Sörja har sin tid, och dansa har sin tid.
Predikaren	Pred	21	3	5	Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag har sin tid.
Predikaren	Pred	21	3	6	Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
Predikaren	Pred	21	3	7	Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
Predikaren	Pred	21	3	8	Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
Predikaren	Pred	21	3	9	Vad vinner då den som arbetar med sitt slit?
Predikaren	Pred	21	3	10	Jag såg den möda Gud har gett människors barn att sträva med.
Predikaren	Pred	21	3	11	Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden.
Predikaren	Pred	21	3	12	Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever.
Predikaren	Pred	21	3	13	Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva.
Predikaren	Pred	21	3	14	Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man skall frukta honom.
Predikaren	Pred	21	3	15	Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare. Gud kallar på det förflutna.
Predikaren	Pred	21	3	16	Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige.
Predikaren	Pred	21	3	17	Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige skall Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs.
Predikaren	Pred	21	3	18	Jag tänkte: För människornas skull sker detta, för att Gud skall pröva dem och för att de skall se att de i sig själva är som djuren.
Predikaren	Pred	21	3	19	Ty det går människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har de samma livsande. Ja, människorna har inget att komma med framför djuren. Allt är förgängligt.
Predikaren	Pred	21	3	20	Alla går till en och samma plats. Alla har blivit till av stoft, alla vänder åter till stoft.
Predikaren	Pred	21	3	21	Vem vet om människornas ande stiger uppåt eller om djurens ande far ner under jorden?
Predikaren	Pred	21	3	22	Jag såg att inget är bättre för människan än att hon gläder sig i sin gärning, ty det är hennes del. Vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se det som skall ske efter henne?
Predikaren	Pred	21	4	1	Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem.
Predikaren	Pred	21	4	2	Då prisade jag de döda, som redan dött, lyckligare än de levande, som ännu levde.
Predikaren	Pred	21	4	3	Men lyckligare än de båda prisade jag den som ännu ej blivit till, den som ej sett det onda som görs under solen.
Predikaren	Pred	21	4	4	Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	4	5	Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv.
Predikaren	Pred	21	4	6	Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	4	7	Ännu mer av förgänglighet såg jag under solen:
Predikaren	Pred	21	4	8	En man kan stå helt ensam och inte ha någon vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det inget slut på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem mödar jag mig då och nekar mig själv allt gott? Också detta är fåfänglighet och en usel möda.
Predikaren	Pred	21	4	9	Bättre två än en, ty de får god lön för sin strävan.
Predikaren	Pred	21	4	10	Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den ensamme! Om han faller, finns det inte någon som kan resa upp honom.
Predikaren	Pred	21	4	11	Likaså, om två sover tillsammans håller de värmen, men hur skall den ensamme hålla sig varm?
Predikaren	Pred	21	4	12	Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.
Predikaren	Pred	21	4	13	Bättre en yngling som är fattig och vis, än en kung som är gammal och dåraktig, och som inte förstår att låta varna sig.
Predikaren	Pred	21	4	14	Ty från fångarnas hus gick han ut för att bli kung, fastän han var född fattig i sitt rike.
Predikaren	Pred	21	4	15	Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med denne yngling som skulle ta den andres plats.
Predikaren	Pred	21	4	16	Det var ingen ände på allt folket, på alla dem han gick i spetsen för. Och ändå, de som kommer efter kan inte glädja sig över honom. Också detta är förgänglighet och ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	4	17	Bevara din fot, när du går till Guds hus. Att komma dit för att höra är bättre än dårarnas offer. Ty de vet inte att de gör det som är ont.
Predikaren	Pred	21	5	1	Var inte för snar med din mun och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Ty Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få.
Predikaren	Pred	21	5	2	Ty av mycket arbete kommer drömmar och av många ord dåraktigt tal.
Predikaren	Pred	21	5	3	Dröj inte att infria det löfte du har gett åt Gud, ty han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!
Predikaren	Pred	21	5	4	Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.
Predikaren	Pred	21	5	5	Låt inte din mun vara orsak till att din kropp syndar och säg inte inför sändebudet att löftet var förhastat. Vill du att Gud skall bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk?
Predikaren	Pred	21	5	6	Ty där drömmarna är många följer mycket fåfänglighet och många ord. Men frukta du Gud!
Predikaren	Pred	21	5	7	Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet i landet kränks, så bli inte förvånad över detta, ty hög vakar över hög och andra höga över dem båda.
Predikaren	Pred	21	5	8	Under allt detta är det en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.
Predikaren	Pred	21	5	9	Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också detta är fåfänglighet.
Predikaren	Pred	21	5	10	När ägodelarna förökas är det många som äter av dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att hans ögon får se dem?
Predikaren	Pred	21	5	11	Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
Predikaren	Pred	21	5	12	Ett svårt elände har jag sett under solen: hopsparad rikedom som blir sin ägare till skada.
Predikaren	Pred	21	5	13	Går denna rikedom förlorad genom någon olycka och ägaren har en son, får denne ingenting.
Predikaren	Pred	21	5	14	Som han kom ut ur moderlivet, lika naken måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig.
Predikaren	Pred	21	5	15	Också detta är ett svårt elände. Han skall gå bort som han kom. Vad vinner han som mödar sig för vinden!
Predikaren	Pred	21	5	16	Ja, alla dagar lever han i mörker med mycken oro, sjukdom och besvikelse.
Predikaren	Pred	21	5	17	Se, detta är vad jag har insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och gör sig goda dagar mitt i sin möda, när hon strävar under solen, de levnadsdagar som Gud ger henne. Ty detta är hennes del.
Predikaren	Pred	21	5	18	Om Gud ger rikedom och skatter åt någon och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva.
Predikaren	Pred	21	5	19	Ty han tänker knappt på sina levnadsdagar eftersom Gud ger honom glädje i hjärtat.
Predikaren	Pred	21	6	1	Jag har under solen sett ett elände som vilar tungt på människorna:
Predikaren	Pred	21	6	2	Det är när Gud har gett rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, och Gud sedan inte ger honom möjlighet att själv njuta av det, utan låter en främling göra det. Detta är förgänglighet och en svår plåga.
Predikaren	Pred	21	6	3	Om en man får hundra barn och lever i många år, ja, hur många hans dagar än blir, men han inte får njuta av det goda, och om han dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han.
Predikaren	Pred	21	6	4	Ty till förgänglighet har det kommit, i mörker går det bort, och mörkret döljer dess namn.
Predikaren	Pred	21	6	5	Det fick inte se eller känna solen. Det har mer vila än den andre.
Predikaren	Pred	21	6	6	Ja, även om han levde i två gånger tusen år utan att se något gott - går inte alla ändå till en och samma plats?
Predikaren	Pred	21	6	7	All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.
Predikaren	Pred	21	6	8	Vilket företräde har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige, om han förstår att uppföra sig inför de levande?
Predikaren	Pred	21	6	9	Bättre att njuta av det man har för ögonen än att tråna efter annat. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	6	10	Det som finns har redan tidigare ett namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv.
Predikaren	Pred	21	6	11	Ty ju fler ord, desto större fåfänglighet. Vad vinner man på det?
Predikaren	Pred	21	7	1	Ty vem vet vad som är gott för en människa i livet, under de dagar hennes förgängliga liv varar, vilka hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne kommer att ske under solen?
Predikaren	Pred	21	7	2	Bättre ett gott namn än god salva, och bättre dödens dag än födelsens dag.
Predikaren	Pred	21	7	3	Bättre gå till sorgehus än till gästabudshus. Ty det är slutet för alla människor och den som lever bör ta det till hjärtat.
Predikaren	Pred	21	7	4	Bättre sorg än skratt, av plågat ansikte mår hjärtat väl.
Predikaren	Pred	21	7	5	De visas hjärtan är i sorgens hus, dårarnas hjärtan i glädjens hus.
Predikaren	Pred	21	7	6	Bättre höra klander av en vis man än höra dårars sång.
Predikaren	Pred	21	7	7	Ty som sprakandet av törne under grytan, så är dårens skratt. Också detta är fåfänglighet.
Predikaren	Pred	21	7	8	Orätt vinning gör den vise till en dåre, mutor fördärvar hjärtat.
Predikaren	Pred	21	7	9	Bättre slutet på en sak än dess början, bättre tålmodig än högmodig.
Predikaren	Pred	21	7	10	Var inte snar till vrede, ty vrede bor i dårars bröst.
Predikaren	Pred	21	7	11	Fråga inte: Hur kommer det sig att det var bättre förr? Det är inte av vishet du frågar så.
Predikaren	Pred	21	7	12	En god sak är vishet tillsammans med arvegods, en förmån för dem som ser solen.
Predikaren	Pred	21	7	13	Ty vishetens beskydd är som penningens beskydd. Men kunskapens företräde är att visheten ger liv åt den som har den.
Predikaren	Pred	21	7	14	Se på Guds verk: Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt?
Predikaren	Pred	21	7	15	Var alltså vid gott mod under den goda dagen och besinna under den onda dagen, att den ena såväl som den andra har Gud gjort för att människan inte skall kunna utforska det som kommer efter henne.
Predikaren	Pred	21	7	16	Allt har jag sett under mina förgängliga dagar: Den rättfärdige går under i sin rättfärdighet, den ogudaktige lever länge i sin ondska.
Predikaren	Pred	21	7	17	Var inte alltför rättfärdig och var inte alltför vis. Varför skulle du förstöra dig själv?
Predikaren	Pred	21	7	18	Var inte alltför ogudaktig och var inte dåraktig. Varför skulle du dö innan din tid kommer?
Predikaren	Pred	21	7	19	Det är bäst att du håller fast vid det ena utan att ändå släppa det andra, ty den som fruktar Gud finner en väg ut ur allt detta.
Predikaren	Pred	21	7	20	Visheten gör den vise starkare än tio mäktiga i staden.
Predikaren	Pred	21	7	21	Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar.
Predikaren	Pred	21	7	22	Fäst dig inte vid allt vad människor säger, så hör du inte att din tjänare förbannar dig.
Predikaren	Pred	21	7	23	Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.
Predikaren	Pred	21	7	24	Allt detta har jag prövat genom vishet. Jag sade: "Jag vill bli vis." Men visheten var fjärran från mig.
Predikaren	Pred	21	7	25	Det som är långt borta och mycket djupt vem finner det?
Predikaren	Pred	21	7	26	Och jag vände mitt hjärta till att lära känna, utforska och söka vishet och sammanhang. Jag ville förstå att ogudaktighet är dårskap och dåraktigheten galenskap.
Predikaren	Pred	21	7	27	Och jag fann: Bittrare än döden är den kvinna vars hjärta är som snaror och nät, vars händer är som bojor. Den som är god inför Gud undgår henne, men syndaren fångas av henne.
Predikaren	Pred	21	7	28	Se, detta fann jag, säger Predikaren, när jag lade det ena till det andra för att få sammanhang,
Predikaren	Pred	21	7	29	något som min själ ännu söker men inte funnit. En enda man bland tusen har jag funnit, men en kvinna bland alla dessa har jag ej funnit.
Predikaren	Pred	21	7	30	Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna rättsinniga. Men sedan har de tänkt ut många onda planer.
Predikaren	Pred	21	8	1	Vem är lik den vise, och vem kan förklara saker och ting? Visheten gör människans ansikte ljust, det stränga i hennes uppsyn förvandlas.
Predikaren	Pred	21	8	2	Jag säger: Akta på kungens ord för den eds skull som du har svurit vid Gud.
Predikaren	Pred	21	8	3	Var inte snar att överge honom, framhärda inte i något ont. Han gör allt vad han vill.
Predikaren	Pred	21	8	4	Ty en kungs ord är mäktigt, och vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
Predikaren	Pred	21	8	5	Den som håller budet vill inte veta av något ont. Den vises hjärta känner tid och dom.
Predikaren	Pred	21	8	6	För allting finns en tid och en dom, och en människas ondska vilar tungt på henne.
Predikaren	Pred	21	8	7	Hon vet ju inte vad som kommer att ske, och vem kan säga henne hur det kommer att gå?
Predikaren	Pred	21	8	8	Ingen människa har makt över anden, så att hon kan hålla anden kvar, och ingen har makt över dödens dag. I krig kommer ingen undan, och ondska kan inte rädda den ogudaktige.
Predikaren	Pred	21	8	9	Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt det som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka.
Predikaren	Pred	21	8	10	Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev glömda i staden. Också detta är förgänglighet.
Predikaren	Pred	21	8	11	Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn att göra det som är ont.
Predikaren	Pred	21	8	12	Men även om syndaren hundra gånger gör det som är ont och lever länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga - de fruktar ju Gud -
Predikaren	Pred	21	8	13	men illa för den orättfärdige. Hans levnad förlängs inte som skuggan - han fruktar ju inte Gud.
Predikaren	Pred	21	8	14	Fåfänglighet är detta som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de hade gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de hade gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.
Predikaren	Pred	21	8	15	Jag prisar glädjen, ty det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen.
Predikaren	Pred	21	8	16	När jag alltså inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som försiggår på jorden - varken dag eller natt unnar man sig sömn -
Predikaren	Pred	21	8	17	då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.
Predikaren	Pred	21	9	1	Allt detta har jag grubblat på och jag har prövat allt detta: Att de rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat - ingen människa vet vad som ligger framför henne
Predikaren	Pred	21	9	2	Allt händer lika för alla, för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed på samma sätt som den som är rädd för att svära.
Predikaren	Pred	21	9	3	Detta är det onda i allt som händer under solen, att det går alla lika. Därför är också människornas hjärtan fulla av ondska, och oförnuft bor i dem så länge de lever, och sedan måste de ner bland de döda.
Predikaren	Pred	21	9	4	För den som blir utvald att höra till de levandes skara finns hopp, ty bättre är en levande hund än ett dött lejon.
Predikaren	Pred	21	9	5	De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt.
Predikaren	Pred	21	9	6	Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen.
Predikaren	Pred	21	9	7	Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med det du gör.
Predikaren	Pred	21	9	8	Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud.
Predikaren	Pred	21	9	9	Njut livet med en hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.
Predikaren	Pred	21	9	10	Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet.
Predikaren	Pred	21	9	11	Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet, och inte hjältarna striden. Inte heller får de visa alltid bröd, de kloka rikedom och de kunniga uppskattning. De är alla beroende av tid och tillfälle.
Predikaren	Pred	21	9	12	Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid, när ofärd plötsligt kommer över dem.
Predikaren	Pred	21	9	13	Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor:
Predikaren	Pred	21	9	14	Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den.
Predikaren	Pred	21	9	15	Där inne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg denne fattige man.
Predikaren	Pred	21	9	16	Då sade jag: "Vishet är bättre än styrka", men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.
Predikaren	Pred	21	9	17	De visas ord som hörs i stillhet är bättre än ropet från en härskare bland dårar.
Predikaren	Pred	21	9	18	Vishet är bättre än vapen, men en enda som syndarfördärvar mycket gott.
Predikaren	Pred	21	10	1	Döda flugor kommer parfymerarens olja att stinka och jäsa. Så uppväger liten dårskap både vishet och ära.
Predikaren	Pred	21	10	2	Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
Predikaren	Pred	21	10	3	På alla sina vägar är dåren utan förstånd och han säger till alla att han är en dåre.
Predikaren	Pred	21	10	4	Om en furste blir vred på dig, så lämna inte din plats, ty saktmod förhindrar stora synder.
Predikaren	Pred	21	10	5	Det finns ett ont som jag har sett under solen, ett misstag som kommer från den som har makten:
Predikaren	Pred	21	10	6	Att dårskap sätts på höga poster och framstående män på obemärkt plats.
Predikaren	Pred	21	10	7	Jag har sett slavar till häst och furstar till fots som slavar.
Predikaren	Pred	21	10	8	Den som gräver en grop faller själv däri och den som river en mur blir stungen av en orm.
Predikaren	Pred	21	10	9	Den som vältrar bort sten blir skadad av sten, och den som klyver ved blir skadad av trä.
Predikaren	Pred	21	10	10	Den som inte slipar eggen, när järnet blir slött, måste bruka mer kraft. Men vishet leder till framgång.
Predikaren	Pred	21	10	11	Om ormen stinger innan den blivit tjusad, har ormtjusaren ingen nytta av sin konst.
Predikaren	Pred	21	10	12	Ord från den vises mun är välgörande, men dåren förtärs av sina egna läppar.
Predikaren	Pred	21	10	13	Början på hans tal är dårskap och slutet svår galenskap.
Predikaren	Pred	21	10	14	Dåren är rik på ord, men ingen människa vet vad som skall ske. Vem kan säga en människa vad som kommer efter henne?
Predikaren	Pred	21	10	15	Dårarnas möda tröttar ut dem. Inte ens till staden hittar de vägen.
Predikaren	Pred	21	10	16	Ve dig, du land, där kungen är ett barn och där furstarna festar redan på morgonen!
Predikaren	Pred	21	10	17	Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar, där furstarna håller måltid vid rätt tid för att få styrka och inte för att bli druckna.
Predikaren	Pred	21	10	18	Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket.
Predikaren	Pred	21	10	19	Man ordnar fest för att roa sig, och vinet ger glädje åt livet, och pengar kan ge allt detta.
Predikaren	Pred	21	10	20	Inte ens i din tanke skall du förbanna en kung, och inte ens i ditt sovrum skall du förbanna den rike, ty himlens fåglar bär fram ditt tal, och de bevingade för vidare vad du har sagt.
Predikaren	Pred	21	11	1	Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka.
Predikaren	Pred	21	11	2	Dela det du har i sju delar, ja, åtta, ty du vet inte vilken olycka som kan drabba landet.
Predikaren	Pred	21	11	3	När molnen är fulla, tömmer de sitt regn över jorden, och om ett träd faller omkull, mot söder eller norr, så ligger det på den plats där det har fallit.
Predikaren	Pred	21	11	4	Den som spejar efter vind får aldrig så, den som skådar efter moln får ingenting skörda.
Predikaren	Pred	21	11	5	Liksom du inte vet vart vinden far eller hur benen bildas i moderlivet, så förstår du ej heller Guds verk, hans som gör alltsammans.
Predikaren	Pred	21	11	6	Så din säd om morgonen och låt inte din hand vila om kvällen, ty du vet inte vilket som lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda är lika bra.
Predikaren	Pred	21	11	7	Ljuset är ljuvligt och det är gott för ögonen att se solen.
Predikaren	Pred	21	11	8	Om en människas år blir många, må hon glädja sig under dem alla och komma ihåg att det blir många mörka dagar. Allt som kommer är förgängligt.
Predikaren	Pred	21	11	9	Gläd dig, du yngling, i din ungdom, låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms dagar. Vandra ditt hjärtas vägar, följ det dina ögon ser. Men vet att för allt detta kommer Gud att döma dig.
Predikaren	Pred	21	11	10	Låt sorgen vika ur ditt hjärta och håll det onda borta från din kropp. Ty ungdomstiden, livets blomstringstid, är förgänglig.
Predikaren	Pred	21	12	1	Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och de år då du skall säga: "De ger mig ingen glädje";
Predikaren	Pred	21	12	2	ja, innan de förmörkas, solen och ljuset, månen och stjärnorna, och innan molnen vänder åter efter regnet;
Predikaren	Pred	21	12	3	då väktarna i huset darrar och de starka männen sviker; då malerskorna har upphört att mala, eftersom de har blivit så få och då spejarna har det mörkt i sina gluggar;
Predikaren	Pred	21	12	4	då båda dörrarna mot gatan stängs till, och ljudet från kvarnen försvagas; då man vaknar av fågelsång och sångens alla döttrar sänker rösten;
Predikaren	Pred	21	12	5	då man är rädd för var backe och vägen är full av skräck; då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen blir utan kraft; då människan går till sin eviga boning och gråtarna går omkring på gatan;
Predikaren	Pred	21	12	6	innan silvertråden brister och den gyllene skålen slås sönder, innan krukan vid källan krossas och brunnshjulet slås itu vid brunnen;
Predikaren	Pred	21	12	7	då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den.
Predikaren	Pred	21	12	8	Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren. Allt är förgängligt!
Predikaren	Pred	21	12	9	För övrigt skall sägas att Predikaren var en vis man, som ständigt undervisade folket. Han övervägde, undersökte och författade många ordspråk.
Predikaren	Pred	21	12	10	Predikaren sökte finna de rätta orden och rätt uppteckna sanningens ord.
Predikaren	Pred	21	12	11	De visas ord är uddar, som indrivna spikar är deras tänkespråk. De är gåvor från en och samma Herde.
Predikaren	Pred	21	12	12	För övrigt, min son, låt varna dig! Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.
Predikaren	Pred	21	12	13	Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till.
Predikaren	Pred	21	12	14	Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont.
Höga visan	Höga v	22	1	1	Sångernas sång av Salomo.
Höga visan	Höga v	22	1	2	Må han kyssa mig med kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
Höga visan	Höga v	22	1	3	Ljuv är doften av dina salvor, en utgjuten salva är ditt namn, därför har de unga kvinnorna dig kär.
Höga visan	Höga v	22	1	4	Tag mig med dig! Låt oss skynda oss! Konungen har fört mig in i sina kammare. Vi vill fröjdas och vara glada över dig, vi vill prisa din kärlek högre än vin. Med rätta har man dig kär.
Höga visan	Höga v	22	1	5	Mörk är jag, men vacker, ni Jerusalems döttrar, jag är lik Kedars hyddor, lik Salomos tältdukar.
Höga visan	Höga v	22	1	6	Se inte på mig för att jag är så mörk, att solen har bränt mig så. Min moders söner var mycket upprörda över mig och satte mig att vakta vingårdarna. Min egen vingård vaktade jag inte.
Höga visan	Höga v	22	1	7	Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna vid dina vänners hjordar?
Höga visan	Höga v	22	1	8	Om du inte vet det, du skönaste bland kvinnor, gå då i hjordens spår och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.
Höga visan	Höga v	22	1	9	Vid ett sto i faraos spannliknar jag dig, min älskade.
Höga visan	Höga v	22	1	10	Dina kinder är så vackra med sina smycken, din hals med sina rader av pärlor.
Höga visan	Höga v	22	1	11	Vi vill göra dig smycken av guld med silverkulor på.
Höga visan	Höga v	22	1	12	Medan konungen håller fest, sprider min nardus sin doft.
Höga visan	Höga v	22	1	13	Min vän är för mig ett myrragömme som jag bär vid min barm.
Höga visan	Höga v	22	1	14	Min älskade är för mig en klase hennablommor från En-Gedis vingårdar.
Höga visan	Höga v	22	1	15	Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon är som duvor.
Höga visan	Höga v	22	1	16	Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
Höga visan	Höga v	22	1	17	Bjälkarna i vår boning är cedrar och cypresser vår väggpanel.
Höga visan	Höga v	22	2	1	Jag är en ros i Saron, en lilja i dalen.
Höga visan	Höga v	22	2	2	Som en lilja bland törnen så är min älskade bland flickor.
Höga visan	Höga v	22	2	3	Som ett äppelträd bland skogens träd så är min vän bland unga män. Jag längtar att få sitta i dess skugga, söt är dess frukt i min mun.
Höga visan	Höga v	22	2	4	I vinsalen har han fört mig in, kärleken är hans baner över mig.
Höga visan	Höga v	22	2	5	Vederkvick mig med druvkakor, styrk mig med äpplen, ty jag är sjuk av kärlek.
Höga visan	Höga v	22	2	6	Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra arm omfamnar mig.
Höga visan	Höga v	22	2	7	Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill.
Höga visan	Höga v	22	2	8	Hör min väns röst! Se, där kommer han! Han springer över bergen, han hoppar fram på höjderna.
Höga visan	Höga v	22	2	9	Min älskade är lik en gaselleller en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han ser genom gallret.
Höga visan	Höga v	22	2	10	Min vän börjar tala, han säger till mig: Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom.
Höga visan	Höga v	22	2	11	Ty se, vintern är förliden, regntiden är över, den är förbi.
Höga visan	Höga v	22	2	12	Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit, och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
Höga visan	Höga v	22	2	13	Fikonträdets gröna frukter skiftar färg, vinstockarna står redan i blom, de sprider sin doft. Stå upp, min vän, min sköna, och kom!
Höga visan	Höga v	22	2	14	Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst, ty din röst är så ljuv och ditt ansikte så skönt.
Höga visan	Höga v	22	2	15	Fånga rävarna åt oss, de små rävarna, som fördärvar vingårdarna, våra vingårdar som nu står i blom.
Höga visan	Höga v	22	2	16	Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet bland liljor.
Höga visan	Höga v	22	2	17	När dagen blir sval och skuggorna flyr, kom då tillbaka, min älskade, lik en gasell eller en ung hjort på de kassiadoftande bergen.
Höga visan	Höga v	22	3	1	Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte.
Höga visan	Höga v	22	3	2	Jag vill stiga upp och gå omkring i staden, på gatorna och torgen, jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte.
Höga visan	Höga v	22	3	3	Väktarna fann mig, där de gick omkring i staden. Har ni sett honom som min själ har kär?
Höga visan	Höga v	22	3	4	Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep tag i honom, och jag släppte honom inte, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i hennes kammare som fött mig.
Höga visan	Höga v	22	3	5	Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill.
Höga visan	Höga v	22	3	6	Vem är det som kommer upp från öknen som pelare av rök, med doft av myrra och rökelse från köpmannens alla kryddor?
Höga visan	Höga v	22	3	7	Se, det är Salomos bärstol! Sextio krigare omger den, utvalda bland Israels hjältar.
Höga visan	Höga v	22	3	8	Alla bär de svärd och är skickliga i strid, var och en med svärd vid sidan till skydd mot nattens faror.
Höga visan	Höga v	22	3	9	En bärstol har kung Salomo gjort åt sig, av virke från Libanon.
Höga visan	Höga v	22	3	10	Sidostöden är av silver, ryggstödet av guld och sätet klätt med purpurrött tyg. Invändigt är den prydd i kärlek av Jerusalems döttrar.
Höga visan	Höga v	22	3	11	Gå ut, ni Sions döttrar, och se på kung Salomo när han bär kronan som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtefröjds dag.
Höga visan	Höga v	22	4	1	Vad du är skön, min älskade vad du är skön! Dina ögon är som duvor, där de skymtar genom din slöja. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömmar ner för Gileads berg.
Höga visan	Höga v	22	4	2	Dina tänder liknar en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allesammans med tvillingar. Ofruktsam är ingen ibland dem.
Höga visan	Höga v	22	4	3	Dina läppar är som ett rosenrött band, och skön är din mun. Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
Höga visan	Höga v	22	4	4	Din hals är lik Davids torn, där vapen förvaras, och där tusen sköldar hänger, hjältarnas alla sköldar.
Höga visan	Höga v	22	4	5	Dina bröst liknar ett killingpar, tvillingar av en gasell, som går i bet bland liljor.
Höga visan	Höga v	22	4	6	När dagen blir sval och skuggorna flyr, vill jag gå bort till myrraberget, till den rökelsedoftande höjden.
Höga visan	Höga v	22	4	7	Du är alltigenom skön, min vän, på dig finns ingen fläck.
Höga visan	Höga v	22	4	8	Kom med mig från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon. Skåda ner från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon, från lejonens hålor, från leopardernas berg.
Höga visan	Höga v	22	4	9	Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud. Du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.
Höga visan	Höga v	22	4	10	Hur skön är inte din kärlek, du min syster, min brud! Hur ljuv är inte din kärlek, ja, mer ljuv än vin, och doften av dina salvor mer än all väldoft.
Höga visan	Höga v	22	4	11	Av sötma dryper dina läppar, min brud, din tunga gömmer honung och mjölk, och doften av dina kläder är som Libanons doft.
Höga visan	Höga v	22	4	12	En tillsluten lustgård är min syster, min brud, en tillsluten brunn, en förseglad källa.
Höga visan	Höga v	22	4	13	Som en plantering av granatträd skjuter du upp med utsökta frukter, med hennablommor och nardusplantor,
Höga visan	Höga v	22	4	14	med nardus och saffran, kalmus och kanel och rökelseträd av alla slag, med myrra och aloe och de finaste kryddor av alla slag.
Höga visan	Höga v	22	4	15	En källa i lustgården är du, en brunn med friskt vatten, ett rinnande flöde från Libanon.
Höga visan	Höga v	22	4	16	Vakna upp, du nordanvind, kom, du sunnanvind. Blås genom min lustgård, låt dess väldoft strömma ut. Låt min vän komma till sin lustgård och äta dess utsökta frukter.
Höga visan	Höga v	22	5	1	Jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud. Jag hämtar min myrra och mina väldoftande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk. Ät, mina vänner drick och berusa er av kärlek!
Höga visan	Höga v	22	5	2	Jag sover, men mitt hjärta är vaket. Hör, min vän klappar på. Han säger: Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, du min fullkomliga. Mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.
Höga visan	Höga v	22	5	3	Jag har tagit av mina kläder, skulle jag nu ta på dem igen? Jag har tvättat mina fötter, skulle jag nu smutsa ner dem igen?
Höga visan	Höga v	22	5	4	Min vän räckte in sin hand genom luckan, då rördes mitt hjärta över honom.
Höga visan	Höga v	22	5	5	Jag steg upp för att öppna för min vän, och mina händer dröp av myrra, mina fingrar av flytande myrra som fuktade dörrens handtag.
Höga visan	Höga v	22	5	6	Jag öppnade för min vän, men min vän var borta, han var försvunnen. Min själ blev helt utom sig av hans ord. Jag sökte honom, men fann honom inte, jag ropade på honom, men han svarade mig inte.
Höga visan	Höga v	22	5	7	Väktarna fann mig där de gick omkring i staden. De slog mig och sårade mig, de ryckte av mig manteln, väktarna på murarna.
Höga visan	Höga v	22	5	8	Jag bönfaller er, Jerusalems döttrar, om ni finner min vän, så säg - ja, vad skall ni säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!
Höga visan	Höga v	22	5	9	Vad är din vän förmer än andra, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra, eftersom du bönfaller oss så?
Höga visan	Höga v	22	5	10	Min vän är strålande vit och röd, ypperst bland tiotusen.
Höga visan	Höga v	22	5	11	Hans huvud är som finaste guld, hans hår är lockigt och svart som korpen.
Höga visan	Höga v	22	5	12	Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar, duvor som badar i mjölk, insatta som ädelstenar.
Höga visan	Höga v	22	5	13	Hans kinder liknar väldoftande blomstersängar, kullar av doftande kryddor. Hans läppar är som liljor, de dryper av flytande myrra.
Höga visan	Höga v	22	5	14	Hans händer är som ringar av guld, infattade med krysoliter. Hans kropp är ett konstverk av elfenben, täckt med safirer.
Höga visan	Höga v	22	5	15	Hans ben är pelare av marmor som vilar på fotstycken av finaste guld. Att se honom är som att se Libanon, ståtlig är han som cedrarna.
Höga visan	Höga v	22	5	16	Hans mun är idel sötma, allt hos honom är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, ni Jerusalems döttrar. Vart har han gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.
Höga visan	Höga v	22	6	1	Min vän har gått nertill sin lustgård, till de doftande blomstersängarna för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.
Höga visan	Höga v	22	6	2	Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet bland liljor.
Höga visan	Höga v	22	6	3	Skön som Tirsa är du min älskade, ljuvlig som Jerusalem, överväldigande som en härskara.
Höga visan	Höga v	22	6	4	Vänd bort dina ögon ifrån mig, de har kuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömmar ner för Gilead.
Höga visan	Höga v	22	6	5	Dina tänder liknar en hjord av tackor, som stiger upp ur badet, allesammans med tvillingar, ofruktsam är ingen av dem.
Höga visan	Höga v	22	6	6	Din kind är lik ett brustet granatäpple, där den skymtar genom din slöja.
Höga visan	Höga v	22	6	7	Sextio är drottningarna och åttio bihustrurna och de unga kvinnorna en oräknelig skara.
Höga visan	Höga v	22	6	8	En enda är hon, min duva, min fullkomliga, en enda är hon för sin mor, älskad är hon av henne som fött henne. Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig, drottningar och bihustrur lovprisar henne.
Höga visan	Höga v	22	6	9	Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden, skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara?
Höga visan	Höga v	22	6	10	Jag gick ner till valnötslunden för att se på grönskan i dalen, för att se om vinstocken hade friska skott, om granatträden hade gått i blom.
Höga visan	Höga v	22	6	11	Utan att jag märkte det hade min längtan satt mig vid mitt furstefolks vagnar.
Höga visan	Höga v	22	6	12	Vänd om, vänd om, du Sulamit, vänd om, vänd om, så att vi får se på dig. Varför ser ni på Sulamit, som på en dans i Mahanajim?
Höga visan	Höga v	22	7	1	Hur vackra är inte dina fötter i sandaler, du furstedotter! Dina höfters rundning är som ett bröstspännes kupor, verk av en konstnärs händer.
Höga visan	Höga v	22	7	2	Din navel är som en rund skål, där vin aldrig fattas. Din midja är som en veteskyl, omgiven av liljor.
Höga visan	Höga v	22	7	3	Dina bröst liknar ett killingpar, tvillingar av en gasell.
Höga visan	Höga v	22	7	4	Din hals liknar ett elfenbenstorn, dina ögon dammarna i Hesbon, vid Bat-Rabbimsporten. Din näsa är som Libanonstornet, som håller vakt mot Damaskus.
Höga visan	Höga v	22	7	5	Ditt huvud höjer sig som Karmel, och lockarna på ditt huvud är som purpur. Konungen är fångad av dess lockar.
Höga visan	Höga v	22	7	6	Så skön och ljuv du är, du kärlek, så full av njutning!
Höga visan	Höga v	22	7	7	Din växt är som en palms, som druvklasar din barm.
Höga visan	Höga v	22	7	8	Jag tänker: I den palmen vill jag klättra upp, jag vill gripa tag i dess grenar. Låt dina bröst vara för mig som vinstockens klasar, din andedräkt som äpplens doft
Höga visan	Höga v	22	7	9	och din mun som ljuvaste vin. Ja, ett vin som lätt glider ner i min vän och fuktar de slumrandes läppar.
Höga visan	Höga v	22	7	10	Jag är min väns, och till mig står hans åtrå.
Höga visan	Höga v	22	7	11	Kom, min vän, låt oss gå ut på fälten och stanna i byarna över natten.
Höga visan	Höga v	22	7	12	Låt oss tidigt stå upp och gå till vingårdarna för att se om vinstocken har friska skott, om knopparna har öppnat sig, om granatträden har fått blommor. Där vill jag ge dig min kärlek.
Höga visan	Höga v	22	7	13	Kärleksäpplena sprider sin doft, och vid våra dörrar finns alla slags utsökta frukter, både nya och gamla. Åt dig, min vän, har jag förvarat dem.
Höga visan	Höga v	22	8	1	O, att du hade varit som en bror för mig, ammad vid min moders bröst! Om jag då hade mött dig där ute, så hade jag fått kyssa dig, och ingen skulle ha tänkt illa om mig för det.
Höga visan	Höga v	22	8	2	Jag hade då fått leda dig, föra dig in i min moders hus, och du skulle ha undervisat mig. Kryddat vin skulle jag ha gett dig att dricka, av saften från mitt granatträd.
Höga visan	Höga v	22	8	3	Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
Höga visan	Höga v	22	8	4	Jag bönfaller er, ni Jerusalems döttrar: Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill.
Höga visan	Höga v	22	8	5	Vem är hon som kommer hit upp från öknen, stödd på sin vän? Där under äppelträdet väckte jag dig. Det var där som din moder födde dig, hon som gav dig livet födde dig där.
Höga visan	Höga v	22	8	6	Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta, som ett sigill på din arm. Ty kärleken är stark som döden, dess svartsjuka obetvinglig som dödsriket. Dess glöd är som eldsglöd, en Herrens låga.
Höga visan	Höga v	22	8	7	De största vatten kan ej släcka kärleken, strömmar kan ej dränka den. Om någon ville ge alla rikedomar i sitt hus för kärleken, skulle han ändå bli försmådd.
Höga visan	Höga v	22	8	8	Vi har en syster, helt ung, som ännu inte har någon barm. Vad skall vi göra för vår syster, den dag då man vill vinna henne?
Höga visan	Höga v	22	8	9	Är hon en mur bygger vi på den ett krön av silver, men är hon en dörr, bommar vi för den med en cederplanka.
Höga visan	Höga v	22	8	10	Jag är en mur, och min barm är som torn. Så blev jag i hans ögon lik en som finner frid.
Höga visan	Höga v	22	8	11	En vingård ägde Salomoi Baal-Hamon. Den vingården lämnade han åt väktare. Tusen siklar silver får man betala för dess frukt.
Höga visan	Höga v	22	8	12	Min egen vingård tillhör mig, tusen tillhör dig, Salomo, och tvåhundra dem som vaktar dess frukt.
Höga visan	Höga v	22	8	13	Du som håller till i lustgårdarna, vännerna lyssnar till din röst. Låt mig få höra den!
Höga visan	Höga v	22	8	14	Skynda min vän! Var som en gasell eller en ung hjort på de kryddoftande bergen.
Jesaja	Jes	23	1	1	Detta är de syner som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem, då Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.
Jesaja	Jes	23	1	2	Hör, ni himlar, lyssna, du jord, ty Herren talar. Barn har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig.
Jesaja	Jes	23	1	3	En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting.
Jesaja	Jes	23	1	4	Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, ni ogärningsmäns avkomma, ni vanartiga barn, som har övergivit Herren, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom.
Jesaja	Jes	23	1	5	Var skall man mer slå er, då ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt.
Jesaja	Jes	23	1	6	Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, ärr och öppna sår, som inte är urkramade eller ombundna eller lindrade med olja.
Jesaja	Jes	23	1	7	Ert land är en ödemark, era städer är uppbrända i eld, era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar. En ödemark är det som efter främlingars framfart.
Jesaja	Jes	23	1	8	Sions dotter har lämnats kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad.
Jesaja	Jes	23	1	9	Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar en liten återstod åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.
Jesaja	Jes	23	1	10	Hör Herrens ord, ni Sodoms furstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!
Jesaja	Jes	23	1	11	Vad skall jag med era många slaktoffer till? säger Herren. Jag är mätt på brännoffer av baggar och på gödkalvars fett, till blod av tjurar, lamm och bockar har jag inte behag.
Jesaja	Jes	23	1	12	När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner?
Jesaja	Jes	23	1	13	Bär inte längre fram meningslösa matoffer. Röken av dem är avskyvärd för mig. Jag står inte ut med nymånader, sabbater och utlysta fester - ondska tillsammans med högtidsförsamlingar.
Jesaja	Jes	23	1	14	Min själ hatar era nymånader och högtider. De är en börda för mig, jag är trött på att bära den.
Jesaja	Jes	23	1	15	När ni räcker ut era händer, döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket, kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod.
Jesaja	Jes	23	1	16	Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont.
Jesaja	Jes	23	1	17	Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.
Jesaja	Jes	23	1	18	Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.
Jesaja	Jes	23	1	19	Om ni är villiga att höra, skall ni få äta landets goda.
Jesaja	Jes	23	1	20	Men om ni vägrar och är motsträviga, skall ni förtäras av svärd, ty så har Herrens mun talat.
Jesaja	Jes	23	1	21	Hur har inte den trogna staden blivit en hora! Den var full av rätt. Då bodde rättfärdighet därinne, men nu mördare.
Jesaja	Jes	23	1	22	Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.
Jesaja	Jes	23	1	23	Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar efter vinning. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem.
Jesaja	Jes	23	1	24	Därför säger Herren, Herren Sebaot, den starke i Israel: Ve! Jag skall låta mina motståndare drabbas av min vrede och jag skall hämnas på mina fiender.
Jesaja	Jes	23	1	25	Jag skall vända min hand mot dig och rensa bort ditt slagg som med lut och skaffa bort all din oädla malm.
Jesaja	Jes	23	1	26	Jag skall åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Därefter skall du kallas "rättfärdighetens stad","den trogna staden".
Jesaja	Jes	23	1	27	Genom rätt skall Sion friköpas, genom rättfärdighet de som vänder tillbaka.
Jesaja	Jes	23	1	28	Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, de som överger Herren skall gå under.
Jesaja	Jes	23	1	29	Ja, ni skall komma på skam med de terebinter som var er lust, ni skall få skämmas över de lustgårdar som ni har utvalt.
Jesaja	Jes	23	1	30	Ty ni skall bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten.
Jesaja	Jes	23	1	31	Och den starke skall bli som blånor, hans verk som en gnista. Båda skall brinna tillsammans och ingen skall kunna släcka.
Jesaja	Jes	23	2	1	Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:
Jesaja	Jes	23	2	2	Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit.
Jesaja	Jes	23	2	3	Ja, många folk skall gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar." Ty undervisning skall gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	2	4	Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.
Jesaja	Jes	23	2	5	Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i Herrens ljus.
Jesaja	Jes	23	2	6	Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna. De ingår förbund med främmande folk.
Jesaja	Jes	23	2	7	Deras land är fullt av silver och guld, oräkneliga är deras skatter. Deras land är fullt av hästar, oräkneliga är deras vagnar.
Jesaja	Jes	23	2	8	Deras land är fullt av avgudar, och de tillber sina händers verk, det som deras fingrar har gjort.
Jesaja	Jes	23	2	9	Därför blir människorna nerböjda och männen förödmjukade. Du skall inte förlåta dem.
Jesaja	Jes	23	2	10	Fly in i klippan och göm dig i stoftet av fruktan för Herren och hans höga majestät.
Jesaja	Jes	23	2	11	Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen.
Jesaja	Jes	23	2	12	Ty Herren Sebaots dag skall komma mot allt stolt och högmodigt, mot allt som är upphöjt, och det skall bli förödmjukat,
Jesaja	Jes	23	2	13	mot alla Libanons cedrar, de höga och upphöjda, och mot alla Basans ekar,
Jesaja	Jes	23	2	14	mot alla höga berg och alla stolta höjder,
Jesaja	Jes	23	2	15	mot alla höga torn och alla fasta murar,
Jesaja	Jes	23	2	16	mot alla Tarsisskepp, ja, mot allt som är vackert att se på.
Jesaja	Jes	23	2	17	Människornas stolthet skall slås ner och männens högmod förödmjukas. Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen,
Jesaja	Jes	23	2	18	och avgudarna skall fullständigt försvinna.
Jesaja	Jes	23	2	19	Man skall fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.
Jesaja	Jes	23	2	20	På den dagen skall människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe.
Jesaja	Jes	23	2	21	De skall fly in i klippskrevor och in i bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.
Jesaja	Jes	23	2	22	Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?
Jesaja	Jes	23	3	1	Se, Herren, Herren Sebaot skall ta bort ifrån Jerusalem och Juda både stöd och tillgång - all tillgång på bröd, all tillgång på vatten -
Jesaja	Jes	23	3	2	hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,
Jesaja	Jes	23	3	3	underbefäl och högt uppsatta män, rådgivare och hantverkskunnigt folk och män som är kunniga i besvärjelsekonst.
Jesaja	Jes	23	3	4	Jag skall ge dem pojkar till furstar, nyckfullhet skall råda över dem.
Jesaja	Jes	23	3	5	Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa. Barnet skall sätta sig upp mot den gamle, den obetydlige mot den högt ansedde.
Jesaja	Jes	23	3	6	När någon tar tag i sin bror i sin fars hus och säger: "Du äger en mantel, bli du vår ledare. Tag du hand om denna ruinhög!"
Jesaja	Jes	23	3	7	då skall han ropa: "Jag kan inte råda bot. I mitt hus finns varken bröd eller mantel. Sätt inte mig till ledare för folket."
Jesaja	Jes	23	3	8	Ty Jerusalem vacklar och Juda faller, därför att de med tal och gärningar står emot Herren, upproriska mot hans härlighets ögon.
Jesaja	Jes	23	3	9	Deras uppsyn vittnar emot dem. Liksom Sodoms folk bedriver de sina synder öppet och döljer dem inte. Ve över deras själar, ty själva har de berett sig olycka.
Jesaja	Jes	23	3	10	Säg till den rättfärdige att det skall gå honom väl, ty sina gärningars frukt skall de äta.
Jesaja	Jes	23	3	11	Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, han skall vedergällas efter sina gärningar.
Jesaja	Jes	23	3	12	Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det. O, mitt folk, dina ledare för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå.
Jesaja	Jes	23	3	13	Herren träder fram för att gå till rätta, han står upp för att döma folken.
Jesaja	Jes	23	3	14	Herren håller rättegång med sitt folks äldste och dess furstar. "Ni har skövlat vingården. Rov från de fattiga finns i era hus.
Jesaja	Jes	23	3	15	Vad menar ni med att krossa mitt folk och mala sönder de fattiga?" säger Herren, Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	3	16	Och Herren sade: Sions döttrar är så högmodiga, de går med rak hals och spelar med ögonen, trippar och pinglar med sina fotringar.
Jesaja	Jes	23	3	17	Därför skall Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa, ja, Herren skall blotta deras nakenhet.
Jesaja	Jes	23	3	18	På den dagen skall Herren ta bort all deras prydnad: fotringar, pannband och halssmycken,
Jesaja	Jes	23	3	19	örhängen, armband och slöjor,
Jesaja	Jes	23	3	20	huvudprydnader, fotkedjor, gördlar, parfymflaskor och amuletter,
Jesaja	Jes	23	3	21	fingerringar och näsringar,
Jesaja	Jes	23	3	22	högtidsdräkter, kåpor, mantlar och kjortelväskor,
Jesaja	Jes	23	3	23	speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
Jesaja	Jes	23	3	24	Det skall bli stank i stället för ljuvlig doft, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för fint uppsatt hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.
Jesaja	Jes	23	3	25	Dina män skall falla för svärd och dina hjältar i strid.
Jesaja	Jes	23	3	26	Sions portar skall klaga och sörja, utblottad skall hon sitta på marken.
Jesaja	Jes	23	4	1	På den dagen skall sju kvinnor ta tag i samma man och säga: "Vi vill själva föda och klä oss. Låt oss bara få bära ditt namn! Ta bort vår vanära!"
Jesaja	Jes	23	4	2	På den dagen skall Herrens telning bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel.
Jesaja	Jes	23	4	3	Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem skall kallas helig, var och en som är upptecknad bland de levande i Jerusalem,
Jesaja	Jes	23	4	4	när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande.
Jesaja	Jes	23	4	5	Och Herren skall över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga skall det finnas ett skyddande tak.
Jesaja	Jes	23	4	6	Och det skall finnas en hydda, som ger skugga om dagen undan hettan och tillflykt och skydd undan storm och regn.
Jesaja	Jes	23	5	1	Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.
Jesaja	Jes	23	5	2	Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.
Jesaja	Jes	23	5	3	Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård.
Jesaja	Jes	23	5	4	Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
Jesaja	Jes	23	5	5	Jag vill nu låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort stängslet, och den skall bli ödelagd. Jag skall bryta ner muren, och den skall bli nertrampad.
Jesaja	Jes	23	5	6	Jag skall ödelägga den, ingen skall beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne skall komma upp, och jag skall befalla molnen att inte låta det regna på den.
Jesaja	Jes	23	5	7	Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	5	8	Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker, till dess inget utrymme längre finns och ni är de enda som bor i landet.
Jesaja	Jes	23	5	9	Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron: Sannerligen, många hus skall bli öde, stora och vackra hus utan invånare.
Jesaja	Jes	23	5	10	En vingård på tio plogland skall ge endast ett batmått, och en homers utsäde skall ge endast en efa.
Jesaja	Jes	23	5	11	Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen för att jaga efter starka drycker och sitter uppe till sena natten, upphettade av vin!
Jesaja	Jes	23	5	12	Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare, pukor, flöjter och vin. Men Herrens gärningar bryr de sig inte om, hans händers verk intresserar dem inte.
Jesaja	Jes	23	5	13	Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap, ty de saknar kunskap. Dess ädlingar skall lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst.
Jesaja	Jes	23	5	14	Därför ökar dödsriket sitt begär, och spärrar upp sitt gap utan gräns. Stadens främsta måste fara dit ner tillsammans med de larmande och bullrande skaror som jublar därinne.
Jesaja	Jes	23	5	15	Människorna skall bli nerböjda, var och en förödmjukad. Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas.
Jesaja	Jes	23	5	16	Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom, Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	5	17	Då skall lammen beta som på sin egen mark, och på de rikas ödetomter skall främlingar få sin föda.
Jesaja	Jes	23	5	18	Ve dem som drar fram missgärning med lögnens band och synd som med vagnslinor,
Jesaja	Jes	23	5	19	dem som säger: "Låt honom hasta, låt honom skynda med sitt verk, så att vi får se det. Låt det som Israels Helige beslutat närma sig och komma, så att vi lär känna det!"
Jesaja	Jes	23	5	20	Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!
Jesaja	Jes	23	5	21	Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!
Jesaja	Jes	23	5	22	Ve dem som är hjältar i att dricka vin och duktiga att blanda starka drycker,
Jesaja	Jes	23	5	23	dem som för mutor frikänner den skyldige och berövar den rättfärdige hans rätt.
Jesaja	Jes	23	5	24	Liksom eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så skall deras rot ruttna bort och deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade Herren Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.
Jesaja	Jes	23	5	25	Därför brinner Herrens vrede mot hans folk, och han räcker ut sin hand mot det och slår det, så att bergen darrar och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.
Jesaja	Jes	23	5	26	Han reser ett baner för hednafolken i fjärran och lockar på dem från jordens ände. Och se, de kommer snabbt och med hast.
Jesaja	Jes	23	5	27	Ingen ibland dem är trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Bältet kring deras höfter lossnar inte, deras skoremmar går inte av.
Jesaja	Jes	23	5	28	Deras pilar är skarpa, alla deras bågar är spända. Hovarna på deras hästar är som av flinta, deras vagnshjul liknar stormvinden.
Jesaja	Jes	23	5	29	Deras rop är som en lejoninnas rytande. De ryter som unga lejon, ja, de morrar och griper sitt rov och bär bort det, och ingen finns som räddar.
Jesaja	Jes	23	5	30	På den dagen skall det dåna mot dem, likt havets dånande. Ser man ut över landet, är där mörker och kval, ljuset förmörkas av töcken.
Jesaja	Jes	23	6	1	I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
Jesaja	Jes	23	6	2	Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.
Jesaja	Jes	23	6	3	Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet."
Jesaja	Jes	23	6	4	Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök.
Jesaja	Jes	23	6	5	Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."
Jesaja	Jes	23	6	6	Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret.
Jesaja	Jes	23	6	7	Med det rörde han vid min mun och sade: "När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad."
Jesaja	Jes	23	6	8	Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"
Jesaja	Jes	23	6	9	Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa.
Jesaja	Jes	23	6	10	Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade."
Jesaja	Jes	23	6	11	Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade: "Till dess städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.
Jesaja	Jes	23	6	12	Herren skall sända folket långt bort, och ödsligheten skall bli stor i landet.
Jesaja	Jes	23	6	13	När bara en tiondel är kvar i det, skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek, av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls. Den stubben skall vara en helig säd."
Jesaja	Jes	23	7	1	När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände sig att Resin, kungen i Aram, och Remaljas son Peka, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det, men de förmådde inte inta staden.
Jesaja	Jes	23	7	2	När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, skälvde Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd skälver för vinden.
Jesaja	Jes	23	7	3	Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Sear-Jasub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet,
Jesaja	Jes	23	7	4	och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede.
Jesaja	Jes	23	7	5	Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt:
Jesaja	Jes	23	7	6	Låt oss dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där.
Jesaja	Jes	23	7	7	Men så säger Herren Herren: Det skall inte inträffa, det skall inte ske.
Jesaja	Jes	23	7	8	Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus huvud. Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk.
Jesaja	Jes	23	7	9	Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samarias huvud. Om ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste.
Jesaja	Jes	23	7	10	Herren talade åter till Ahas och sade:
Jesaja	Jes	23	7	11	"Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden."
Jesaja	Jes	23	7	12	Men Ahas svarade: "Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren."
Jesaja	Jes	23	7	13	Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud?
Jesaja	Jes	23	7	14	Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.
Jesaja	Jes	23	7	15	Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda.
Jesaja	Jes	23	7	16	Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.
Jesaja	Jes	23	7	17	Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.
Jesaja	Jes	23	7	18	Det skall ske på den dagen att Herren skall locka på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land.
Jesaja	Jes	23	7	19	De skall alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker.
Jesaja	Jes	23	7	20	På den dagen skall Herren med en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden - nämligen Assyriens kung - låta raka av allt hår både på huvudet och nertill, ja, också skägget skall den ta bort.
Jesaja	Jes	23	7	21	På den dagen skall en kviga ur hjorden och två får vara vad en man föder upp.
Jesaja	Jes	23	7	22	Men han skall få mjölk i sådan mängd att han kan leva av gräddmjölk. Ty alla som finns kvar i landet skall leva av gräddmjölk och honung.
Jesaja	Jes	23	7	23	Och det skall ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver, skall det växa tistel och törne.
Jesaja	Jes	23	7	24	Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara täckt med tistel och törne.
Jesaja	Jes	23	7	25	Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan, skall man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där skall man släppa lös oxar, och marken skall trampas ner av får."
Jesaja	Jes	23	8	1	Herren sade till mig: "Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas."
Jesaja	Jes	23	8	2	Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.
Jesaja	Jes	23	8	3	Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.
Jesaja	Jes	23	8	4	Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."
Jesaja	Jes	23	8	5	Herren talade åter till mig. Han sade:
Jesaja	Jes	23	8	6	"Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son,
Jesaja	Jes	23	8	7	se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder.
Jesaja	Jes	23	8	8	Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel."
Jesaja	Jes	23	8	9	Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran. Rusta er, ni skall ändå krossas. Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.
Jesaja	Jes	23	8	10	Gör upp planer, de går ändå om intet. Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas. Ty Gud är med oss.
Jesaja	Jes	23	8	11	Så sade Herren till mig, när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade:
Jesaja	Jes	23	8	12	Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar och bäva inte för det.
Jesaja	Jes	23	8	13	Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för.
Jesaja	Jes	23	8	14	Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och en fälla.
Jesaja	Jes	23	8	15	Många bland dem skall snubbla, falla och krossas, snärjas och tas till fånga.
Jesaja	Jes	23	8	16	Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland mina lärjungar.
Jesaja	Jes	23	8	17	Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom.
Jesaja	Jes	23	8	18	Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.
Jesaja	Jes	23	8	19	När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?"
Jesaja	Jes	23	8	20	"Till Guds undervisning, till vittnesbördet!" Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.
Jesaja	Jes	23	8	21	De skall dra igenom landet, hårt ansatta och hungrande. Och när de hungrar skall de brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De skall vända blicken uppåt och de skall se ner på jorden,
Jesaja	Jes	23	8	22	men se, där är bara nöd och mörker, en natt full av ångest. De är utkastade i det tätaste mörker.
Jesaja	Jes	23	9	1	Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.
Jesaja	Jes	23	9	2	Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.
Jesaja	Jes	23	9	3	Det folk som du inte givit stor glädje, låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig när man delar byte.
Jesaja	Jes	23	9	4	Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.
Jesaja	Jes	23	9	5	Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.
Jesaja	Jes	23	9	6	Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
Jesaja	Jes	23	9	7	Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.
Jesaja	Jes	23	9	8	Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.
Jesaja	Jes	23	9	9	Allt folket får erfara det, Efraim och Samarias invånare, de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
Jesaja	Jes	23	9	10	"Tegelstenar har fallit, men vi skall bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträd har man huggit ner, men vi sätter cedrar i deras ställe."
Jesaja	Jes	23	9	11	Herren reser upp Resins ovänner mot dem och uppeggar deras fiender,
Jesaja	Jes	23	9	12	arameerna från den ena sidan, filisteerna från den andra, och de skall sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.
Jesaja	Jes	23	9	13	Ty folket vänder inte om till honom som slår dem. Herren Sebaot söker de inte.
Jesaja	Jes	23	9	14	Därför skall Herren hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag.
Jesaja	Jes	23	9	15	De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen.
Jesaja	Jes	23	9	16	Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.
Jesaja	Jes	23	9	17	Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män, eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor. Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.
Jesaja	Jes	23	9	18	Ja, ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.
Jesaja	Jes	23	9	19	Genom Herren Sebaots vrede står landet i brand, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.
Jesaja	Jes	23	9	20	Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:
Jesaja	Jes	23	9	21	Manasse äter Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.
Jesaja	Jes	23	10	1	Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar
Jesaja	Jes	23	10	2	för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.
Jesaja	Jes	23	10	3	Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?
Jesaja	Jes	23	10	4	Den som inte faller på knä bland fångarmåste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.
Jesaja	Jes	23	10	5	Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring.
Jesaja	Jes	23	10	6	Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.
Jesaja	Jes	23	10	7	Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra, att utrota många folk.
Jesaja	Jes	23	10	8	Ty han säger: "Är inte mina furstar alla kungar?
Jesaja	Jes	23	10	9	Gick det inte Kalno som Karkemis, Hamat som Arpad och Samaria som Damaskus?
Jesaja	Jes	23	10	10	Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken, som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,
Jesaja	Jes	23	10	11	skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?"
Jesaja	Jes	23	10	12	Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.
Jesaja	Jes	23	10	13	Ty han säger: "Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.
Jesaja	Jes	23	10	14	Min hand har funnit folkens skatter. Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade, har jag samlat hela jorden. Det fanns ingen som rörde en vinge eller öppnade näbben och pep.
Jesaja	Jes	23	10	15	Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä!
Jesaja	Jes	23	10	16	Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.
Jesaja	Jes	23	10	17	Och Israels ljus skall vara som en eld, hans Helige som en låga, och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar, allt på en dag.
Jesaja	Jes	23	10	18	På hans skogs och fruktträdgårds härlighet skall han fullständigt göra slut. Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
Jesaja	Jes	23	10	19	De träd som är kvar i skogen skall vara lätt räknade. Ett barn skall kunna skriva upp dem.
Jesaja	Jes	23	10	20	På den dagen skall kvarlevan av Israel och de räddade av Jakobs hus inte längre stödja sig vid honom som slog dem. I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige.
Jesaja	Jes	23	10	21	En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige.
Jesaja	Jes	23	10	22	Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	10	23	Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, Herren Sebaot låta komma över hela landet.
Jesaja	Jes	23	10	24	Därför säger Herren, Herren Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.
Jesaja	Jes	23	10	25	Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
Jesaja	Jes	23	10	26	Herren Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, som när han slog Midjan vid Orebsklippan. Sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter höja, som han gjorde i Egypten.
Jesaja	Jes	23	10	27	På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din nacke. Ty oket skall brista på grund av fetman.
Jesaja	Jes	23	10	28	Han kommer över Ajat, drar fram genom Migron. I Mikmash lämnar han sin tross.
Jesaja	Jes	23	10	29	De drar fram genom passet, tar nattkvarter i Geba. Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
Jesaja	Jes	23	10	30	Ropa högt, du dotter Gallim. Ge akt, du Laisa. Arma Anatot!
Jesaja	Jes	23	10	31	Madmena flyr, Gibeons invånare söker skydd.
Jesaja	Jes	23	10	32	Ännu samma dag gör han halt i Nob. Han svingar sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.
Jesaja	Jes	23	10	33	Se, Herren, Herren Sebaot skall hugga av den lummiga kronan med våldsam kraft. De resliga stammarna skall fällas, de höga träden störta ner.
Jesaja	Jes	23	10	34	Han skall fälla snårskogen med järn, och Libanon skall falla för den Mäktige.
Jesaja	Jes	23	11	1	Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt.
Jesaja	Jes	23	11	2	Över honom skall Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för Herren.
Jesaja	Jes	23	11	3	Han skall ha sin glädje i Herrens fruktan. Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör,
Jesaja	Jes	23	11	4	utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga, med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han skall slå jorden med sin muns stav, med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga.
Jesaja	Jes	23	11	5	Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter.
Jesaja	Jes	23	11	6	Vargar skall bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans, och en liten pojke skall valla dem.
Jesaja	Jes	23	11	7	Kor och björnar skall gå och beta, deras ungar skall ligga tillsammans, och lejon skall äta halm som oxar.
Jesaja	Jes	23	11	8	Ett spädbarn skall leka vid huggormens hål, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.
Jesaja	Jes	23	11	9	Ingen skall göra något ont eller förstöra något på hela mitt heliga berg, ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet.
Jesaja	Jes	23	11	10	Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett baner för folken, och hans boning skall vara härlig.
Jesaja	Jes	23	11	11	På den dagen skall Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna.
Jesaja	Jes	23	11	12	Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.
Jesaja	Jes	23	11	13	Då skall Efraims avund upphöra och Juda fiender utrotas. Efraim skall inte avundas Juda, och Juda inte vara fiende till Efraim.
Jesaja	Jes	23	11	14	Och de skall slå nerpå filisteernas skuldra i väster, tillsammans skall de ta byte från folken i öster. Över Edom och Moab skall de räcka ut sin hand och Ammons barn skall lyda dem.
Jesaja	Jes	23	11	15	Och Herren skall låta Egyptens havsvik torka ut och lyfta sin hand mot floden genom en brännande vind. Han skall klyva den i sju bäckar, så att man kan gå torrskodd över.
Jesaja	Jes	23	11	16	Det skall bli en banad väg för den rest av hans folk som är kvar från Assyrien, liksom det var för Israel den dag de drog upp ur Egyptens land.
Jesaja	Jes	23	12	1	På den dagen skall du säga: "Jag tackar dig, Herre, du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig.
Jesaja	Jes	23	12	2	Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte, ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning."
Jesaja	Jes	23	12	3	Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor.
Jesaja	Jes	23	12	4	På den dagen skall ni säga: "Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt.
Jesaja	Jes	23	12	5	Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden.
Jesaja	Jes	23	12	6	Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor, han är mitt ibland er."
Jesaja	Jes	23	13	1	Profetia om Babel, som Jesaja, Amos son, skådade:
Jesaja	Jes	23	13	2	Res upp ett baner på ett kalt berg, ropa högt till dem, vinka med handen att de må dra in genom de mäktigas portar.
Jesaja	Jes	23	13	3	Jag har befallt mina heliga, jag har också kallat mina krigare till mitt vredesverk, min stolta, jublande skara.
Jesaja	Jes	23	13	4	Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk! Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk! Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
Jesaja	Jes	23	13	5	Från fjärran land kommer de, från himlens ände, Herren och hans vredes redskap, för att fördärva hela landet.
Jesaja	Jes	23	13	6	Jämra er, ty Herrens dag är nära. Som våld från den Allsmäktige kommer den.
Jesaja	Jes	23	13	7	Därför sjunker alla händer, och alla människohjärtan blir uppgivna.
Jesaja	Jes	23	13	8	De blir slagna av skräck, plågor och kval griper dem, de våndas som en barnaföderska. Häpen stirrar den ene på den andre, deras ansikten blossar som eldslågor.
Jesaja	Jes	23	13	9	Se, Herrens dag kommer, fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede, för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där.
Jesaja	Jes	23	13	10	Ty himlens stjärnor och stjärnbilder sänder inte mer sitt ljus. Solen går upp mörk, och månens ljus lyser inte.
Jesaja	Jes	23	13	11	Jag skall straffa världen för dess ondska, de ogudaktiga för deras missgärning. Jag skall göra slut på de stoltas övermod och slå ner tyrannernas högmod.
Jesaja	Jes	23	13	12	Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
Jesaja	Jes	23	13	13	Därför skall jag få himlen att darra, och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar - genom Herren Sebaots förbittring, på hans brinnande vredes dag.
Jesaja	Jes	23	13	14	Liksom en bortjagad gasell och en fårhjord som ingen samlarskall de vända hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land.
Jesaja	Jes	23	13	15	Var och en som påträffas skall bli genomborrad, var och en som grips skall falla för svärd.
Jesaja	Jes	23	13	16	Deras späda barn skall krossas inför deras ögon, deras hus skall plundras och deras kvinnor våldtas.
Jesaja	Jes	23	13	17	Se, jag skall egga mederna mot dem, de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.
Jesaja	Jes	23	13	18	Deras bågar fäller unga män, de har inget förbarmande med fostret i moderlivet, de har inget medlidande med barn.
Jesaja	Jes	23	13	19	Med Babel, rikenas krona, kaldeernas vackra stolthet, skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
Jesaja	Jes	23	13	20	Aldrig mer skall det bli bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott. Ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde slå läger med sin hjord.
Jesaja	Jes	23	13	21	Där skall öknens djur lägga sig ner, dess hus skall fyllas av ugglor. Där skall strutsar bo, där skall getabockar hoppa omkring.
Jesaja	Jes	23	13	22	Schakaler skall tjuta i dess palats och ökenhundar i de praktfulla slotten. Dess tid kommer snart, dess dagar skall inte fördröjas.
Jesaja	Jes	23	14	1	Herren skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
Jesaja	Jes	23	14	2	Folken skall ta dem och föra dem hem. Och Israels hus skall få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så skall deras fångvaktare bli deras fångar, och de skall råda över sina förtryckare.
Jesaja	Jes	23	14	3	På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig,
Jesaja	Jes	23	14	4	skall du stämma upp denna visa över kungen i Babel och säga: "Hur har inte förtryckaren fått ett slut, indrivningen av guld en ände!
Jesaja	Jes	23	14	5	Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,
Jesaja	Jes	23	14	6	som i grymhet slog folken med slag på slag och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.
Jesaja	Jes	23	14	7	Hela jorden har fått vila och ro, man brister ut i jubel.
Jesaja	Jes	23	14	8	Även cypresserna gläds över ditt fall, likaså Libanons cedrar:'Nu när du ligger där, skall ingen komma och hugga ner oss.'
Jesaja	Jes	23	14	9	Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull, för att ta emot dig när du kommer. Det väcker upp de avlidnas andar för din skull, alla jordens ledare. Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.
Jesaja	Jes	23	14	10	Alla börjar de tala och säger till dig:'Har också du blivit svag som vi? Du har blivit som en av oss.'
Jesaja	Jes	23	14	11	Ner till dödsriket har din härlighet måst fara och dina harpors buller. Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke.
Jesaja	Jes	23	14	12	Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!
Jesaja	Jes	23	14	13	Du sade i ditt hjärta:'Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.
Jesaja	Jes	23	14	14	Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.'
Jesaja	Jes	23	14	15	Men ner till dödsriket blev du förd, längst ner i graven.
Jesaja	Jes	23	14	16	De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger:'Är detta den man som kom jorden att darra och kungariken att skaka,
Jesaja	Jes	23	14	17	som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer, han som aldrig släppte hem sina fångar?'
Jesaja	Jes	23	14	18	Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära, var och en i sitt vilorum,
Jesaja	Jes	23	14	19	men du är bortkastad från din grav, lik en föraktad gren, täckt av dräpta män som genomborrats av svärd och förts ner till gropens stenar. Du är lik ett förtrampat as.
Jesaja	Jes	23	14	20	Du skall inte som de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk. Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.
Jesaja	Jes	23	14	21	Anställ ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De får inte stå upp och ta jorden i besittning och fylla landets yta med städer."
Jesaja	Jes	23	14	22	Jag skall resa mig upp emot dem, säger Herren Sebaot, och utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	14	23	Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar och fylla det med sumpsjöar, jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast, säger Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	14	24	Herren Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske, det jag har beslutat skall bli verklighet.
Jesaja	Jes	23	14	25	Jag skall krossa Assur i mitt land, på mina berg skall jag trampa ner honom. Då skall hans ok lyftas av dem, hans börda lyftas från deras skuldror.
Jesaja	Jes	23	14	26	Detta är det beslut som är fattat om hela jorden, detta är den hand som är uträckt över alla folk.
Jesaja	Jes	23	14	27	Ty Herren Sebaot har beslutat det, vem kan då göra det om intet? Hans hand är uträckt, vem kan då hindra den?
Jesaja	Jes	23	14	28	I det år då kung Ahas dog kom denna profetia:
Jesaja	Jes	23	14	29	Gläd er inte, alla ni filisteer, över att det ris som slog er är sönderbrutet, ty från ormens rot skall en giftorm komma, och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.
Jesaja	Jes	23	14	30	De utblottades förstfödda skall finna bete, de fattiga skall vila i trygghet. Men din rot skall jag döda genom hunger, de som blir kvar av dig skall dräpas.
Jesaja	Jes	23	14	31	Jämra dig, du port! Ropa, du stad! Alla i filisteernas land smälter bort av ångest. Ty ett rökmoln kommer norrifrån och ingen blir efter i fiendernas led.
Jesaja	Jes	23	14	32	Vad skall man svara det främmande folkets sändebud? - Att Herren har grundat Sion, och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.
Jesaja	Jes	23	15	1	Profetia om Moab: På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört. På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.
Jesaja	Jes	23	15	2	Han går upp till sitt tempel, till Dibon och upp på offerhöjderna för att gråta. Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab, alla huvuden där är rakade, alla skägg avskurna.
Jesaja	Jes	23	15	3	På deras gator har man svept sig i säcktyg. På deras tak och på deras torg jämrar sig alla, medan tårarna rinner.
Jesaja	Jes	23	15	4	Hesbon och Eleale höjer klagorop, det hörs ända till Jahas. Därför jämrar sig Moabs krigare, deras själ våndas i dem.
Jesaja	Jes	23	15	5	Mitt hjärta sörjer över Moab. Flyktingarna därifrån flyr till Soar, till Eglat-Selisija. Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd, på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.
Jesaja	Jes	23	15	6	Ty Nimrims vatten blir torr ödemark, gräset torkar bort, brodden vissnar, inget grönt finns kvar.
Jesaja	Jes	23	15	7	Återstoden av sina ägodelar, sina sparade tillhörigheter, bär man därför bort över Pilträdsbäcken.
Jesaja	Jes	23	15	8	Klagoropen ljuder runt om i Moabs land. Deras jämmer når till Eglajim, deras klagan till Beer-Elim.
Jesaja	Jes	23	15	9	Ty Dimons vatten är fulla av blod, men ännu mer skall jag låta komma över Dimon: ett lejon för den som undkommer från Moab och för dem som finns kvar i landet.
Jesaja	Jes	23	16	1	Sänd lamm till landets herre från Sela genom öknen till dottern Sions berg.
Jesaja	Jes	23	16	2	Som flyende fåglar utkastade ur fågelboet kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.
Jesaja	Jes	23	16	3	"Ge oss råd, döm oss rättvist. Låt din skugga vara som natten nu mitt på dagen. Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna!
Jesaja	Jes	23	16	4	Låt mina fördrivna bo hos dig, Moab var ett gömställe för dem undan fördärvaren. Ty utpressaren finns inte mer, skövlingen är slut och förtryckaren försvunnen ur landet.
Jesaja	Jes	23	16	5	Då skall en tron befästas genom nåd. I trohet skall en furste sitta på den i Davids hydda, en som söker det rätta och främjar rättfärdighet."
Jesaja	Jes	23	16	6	Vi har hört om Moabs stolthet, hur stolt han är, om hans högfärd, högmod och våldsamma vrede, och hans tomma skryt.
Jesaja	Jes	23	16	7	Därför skall Moab jämra sig över Moab. Alla skall jämra sig. Över Kir-Haresets russinkakor skall ni sucka i djup bedrövelse.
Jesaja	Jes	23	16	8	Ty Hesbons fält tynar bort, liksom Sibmas vinstockar. Deras ädla druvor slogs till marken av folkens herrar. Deras rankor nådde ända till Jaeser och bredde ut sig i öknen, deras grenar sträckte sig ut över havet.
Jesaja	Jes	23	16	9	Därför gråter jag över Sibmas vinstockar, så som Jaeser gråter. Med mina tårar kommer jag att dränka dig, Hesbon, och dig, Eleale. Glädjeropen över din mogna frukt och din kornskörd har upphört.
Jesaja	Jes	23	16	10	Glädje och fröjd har försvunnit från de bördiga fälten och i vingårdarna hörs ingen sång, inget jubel. Ingen trampar vin i pressarna, på glädjeropen har jag gjort slut.
Jesaja	Jes	23	16	11	Därför klagar mitt inre som en harpa över Moab, mitt innersta över Kir-Heres.
Jesaja	Jes	23	16	12	Ty hur Moab än träder upp på offerhöjden och där arbetar sig trött, hur han än går till sin helgedom och ber, så uträttar han ingenting med det.
Jesaja	Jes	23	16	13	Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab.
Jesaja	Jes	23	16	14	Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, bli räknad för intet. Och det som blir kvar skall vara litet och obetydligt och inte mycket värt.
Jesaja	Jes	23	17	1	Profetia om Damaskus. Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad, det skall bli en ruinhög.
Jesaja	Jes	23	17	2	Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där, utan att någon skrämmer dem.
Jesaja	Jes	23	17	3	Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till, inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram. Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet, säger Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	17	4	När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra.
Jesaja	Jes	23	17	5	Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd och med sin arm skördar axen. Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
Jesaja	Jes	23	17	6	Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd, två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.
Jesaja	Jes	23	17	7	På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon skall se på Israels Helige.
Jesaja	Jes	23	17	8	Människorna skall inte vända sin blick till de altaren som deras händer har gjort. På sina fingrars verk skall de inte se, inte på aserorna eller på solstoderna.
Jesaja	Jes	23	17	9	På den dagen skall deras befästa städer vara som övergivna fästen i skogen och på bergstopparna, som övergavs när Israels barn drog in. Allt skall bli ödelagt.
Jesaja	Jes	23	17	10	Ty du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem.
Jesaja	Jes	23	17	11	Den dag du planterade dem inhägnade du dem, och tidigt kom dina plantor att blomma, men skörden uteblev på skördedagen, då plågan blev mycket svår.
Jesaja	Jes	23	17	12	Hör larmet av många folk, det brusar som havet brusar. Det dånar av folkslag, det dånar som väldiga vatten dånar.
Jesaja	Jes	23	17	13	Folkslag dånar, som stora vatten dånar. Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran. De jagas som agnar för vinden på bergen, som virvlande löv för stormen.
Jesaja	Jes	23	17	14	När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse, och innan morgonen gryr är de borta. Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.
Jesaja	Jes	23	18	1	Ve dig, du land, där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,
Jesaja	Jes	23	18	2	du som har sänt budbärare över havet, i papyrusbåtar bort över vattnet. Ge er av, ni snabba sändebud, till det resliga folket med glänsande hy, till folket som inger fruktan vida omkring, det starka och segerrika folket i landet som delas av floder.
Jesaja	Jes	23	18	3	Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden, se upp när man reser baner på bergen, lyssna när man stöter i basun!
Jesaja	Jes	23	18	4	Ty så har Herren sagt till mig: "I stillhet skall jag skåda ner från min boning, som solglans glöder från en klar himmel, som molnet släpper ut dagg under skördens hetta."
Jesaja	Jes	23	18	5	Ty innan skördetiden är inne, när blomningen är över och blomman förbyts i mognande druva, skall han skära av rankorna med vingårdskniv och hugga bort grenarna.
Jesaja	Jes	23	18	6	Allt skall lämnas till rovfåglarna på bergen och åt djuren på marken. På dem skall rovfåglarna tillbringa sommaren, på dem skall markens alla djur övervintra.
Jesaja	Jes	23	18	7	På den tiden skall gåvor bäras fram till Herren Sebaot från det resliga folket med glänsande hy, från folket som inger fruktan vida omkring, det starka och segerrika folket i landet som delas av floder, till platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.
Jesaja	Jes	23	19	1	Profetia om Egypten. Se, Herren far fram på en snabb sky och kommer till Egypten. Egyptens avgudar bävar inför honom, och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst.
Jesaja	Jes	23	19	2	Jag skall uppegga egyptier mot egyptier, broder skall strida mot broder och vän mot vän, stad mot stad och rike mot rike.
Jesaja	Jes	23	19	3	Egyptiernas mod skall försvinna, deras planer skall jag göra om intet. De skall fråga sina avgudar och trollkarlar, andebesvärjare och spåmän.
Jesaja	Jes	23	19	4	Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand, en grym kung skall råda över dem, säger Herren, Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	19	5	Vattnet i havet skall torka ut, floden sina och ebba ut.
Jesaja	Jes	23	19	6	Strömmarna skall stinka, Egyptens kanaler krympa ihop och torka ut, rör och vass vissna bort.
Jesaja	Jes	23	19	7	Ängarna vid Nilen längs flodens strand och alla sädesfält vid floden, skall torka ut, fördärvas och bli till intet.
Jesaja	Jes	23	19	8	Nilens fiskare skall klaga, alla som kastar ut krok i floden skall sörja, de som lägger ut nät i vattnet skall bli modlösa.
Jesaja	Jes	23	19	9	De som bereder lin och de som väver fina tyger skall komma på skam.
Jesaja	Jes	23	19	10	Landets stöttepelare skall krossas och alla som arbetar för lön gripas av ångest.
Jesaja	Jes	23	19	11	Som dårar står alla Soans furstar, faraos visaste rådgivare ger oförnuftiga råd. Hur kan ni säga till farao: "Jag är son till visa män, son till forntida kungar"?
Jesaja	Jes	23	19	12	Var finns nu dina visa män? Låt dem tala om för dig nu - för de vet ju - vad Herren Sebaot har beslutat om Egypten.
Jesaja	Jes	23	19	13	Soans furstar handlar dåraktigt, Nofs furstar är bedragna, de har lett Egypten vilse, de som var hörnstenar i Egyptens stammar.
Jesaja	Jes	23	19	14	Herren har utgjutit en förvirringens ande bland dem, så att de leder Egypten vilse i allt det gör, likt en drucken som raglar i sina spyor.
Jesaja	Jes	23	19	15	Egypten kan inget uträtta, varken huvud eller svans, palmtopp eller sävstrå.
Jesaja	Jes	23	19	16	På den dagen skall egyptierna vara som kvinnor. De skall skälva och vara förskräckta för Herren Sebaots upplyfta hand, när han lyfter den mot dem.
Jesaja	Jes	23	19	17	Och Juda land skall vara en skräck för egyptierna. Så ofta någon nämner det för dem skall de bli förskräckta, på grund av det beslut som Herren Sebaot har fattat mot det.
Jesaja	Jes	23	19	18	På den dagen skall det finnas fem städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och som svär vid Herren Sebaot. En av dem skall heta Ir-Haheres.
Jesaja	Jes	23	19	19	På den tiden skall ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns.
Jesaja	Jes	23	19	20	De skall vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. Ty när de ropar till Herren på grund av förtryckarna, skall han sända dem en frälsare, en stor frälsare, och han skall befria dem.
Jesaja	Jes	23	19	21	Herren skall göra sig känd för egyptierna, och egyptierna skall på den tiden lära känna Herren. De skall tjäna honom med slaktoffer och matoffer och avge löften åt Herren och infria dem.
Jesaja	Jes	23	19	22	Så skall Herren slå Egypten - slå, men också hela. När de omvänder sig till Herren, skall han bönhöra dem och hela dem.
Jesaja	Jes	23	19	23	På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna Herren tillsammans med assyrierna.
Jesaja	Jes	23	19	24	På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden.
Jesaja	Jes	23	19	25	Herren Sebaot skall välsigna dem och säga: Välsignad vare Egypten, mitt folk, och Assyrien, mina händers verk, och Israel, min arvedel!
Jesaja	Jes	23	20	1	I det år då Tartan, utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Asdod och belägrade och intog det,
Jesaja	Jes	23	20	2	på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Stå upp, lös säcktygskläderna från dina höfter och tag av skorna från dina fötter." Han gjorde så och gick naken och barfota.
Jesaja	Jes	23	20	3	Sedan sade Herren: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota, och nu i tre år varit ett tecken och förebud angående Egypten och Nubien,
Jesaja	Jes	23	20	4	så skall kungen i Assyrien låta fångarna från Egypten och de bortförda från Nubien, både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten.
Jesaja	Jes	23	20	5	Då skall de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära.
Jesaja	Jes	23	20	6	På den dagen skall de som bor i detta kustland säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och bli räddade undan kungen i Assyrien. Hur skall då vi komma undan?"
Jesaja	Jes	23	21	1	Profetia om Öknen vid havet. Liksom en storm, som far fram i Negev, kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet.
Jesaja	Jes	23	21	2	En hemsk syn har uppenbarats för mig: "Bedragaren bedrar, plundraren plundrar. Drag upp, du Elam! Träng på, du Mediens folk! På all suckan skall jag göra slut."
Jesaja	Jes	23	21	3	Därför är mina höfter fulla av smärta, ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest. Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra, jag är bestört, så att jag inte kan se.
Jesaja	Jes	23	21	4	Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig. Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra.
Jesaja	Jes	23	21	5	Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker. Stig upp, ni furstar, smörj era sköldar!
Jesaja	Jes	23	21	6	Ty så har Herren sagt till mig: "Gå och ställ ut en väktare. Han skall meddela vad han ser."
Jesaja	Jes	23	21	7	Och han såg en hästvagn och ett par ryttare, en åsnevagn och en kamelvagn. Han gav noga akt, mycket noga.
Jesaja	Jes	23	21	8	Han började ryta som ett lejon: "Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång, jag stannar här på min post natt efter natt.
Jesaja	Jes	23	21	9	Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!"Och han tog till orda och sade: "Babel har fallit, ja, det har fallit! Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken."
Jesaja	Jes	23	21	10	O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk, vad jag har hört av Herren Sebaot, Israels Gud, det har jag förkunnat för er.
Jesaja	Jes	23	21	11	Profetia om Duma. Man ropar till mig från Seir: "Väktare, vad återstår av natten? Väktare, vad återstår av natten?"
Jesaja	Jes	23	21	12	Väktaren svarar: "Morgon kommer, ändå är det natt. Vill ni fråga mer, så fråga. Kom tillbaka igen."
Jesaja	Jes	23	21	13	Profetia om Arabien. Ni skall bo i Arabiens vildmark, ni karavaner från Dedan.
Jesaja	Jes	23	21	14	Möt de törstande med vatten. Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.
Jesaja	Jes	23	21	15	Ty de flyr undan svärd, undan draget svärd och spänd båge, undan krigets vedermöda.
Jesaja	Jes	23	21	16	Ty så har Herren sagt till mig: Inom ett år, så som daglönaren räknar året, skall all Kedars härlighet vara slut,
Jesaja	Jes	23	21	17	och få skall vara kvar av de många bågskyttarna, Kedars väldiga krigare. Ty så har Herren, Israels Gud, talat.
Jesaja	Jes	23	22	1	Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig, eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?
Jesaja	Jes	23	22	2	Du larmfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna har inte blivit slagna med svärd, inte heller dödats i strid.
Jesaja	Jes	23	22	3	Alla dina furstar har flytt tillsammans, utan bågskott blev de fångar. Alla som påträffades hos dig blev fångar, hur långt bort de än flydde.
Jesaja	Jes	23	22	4	Därför säger jag: Vänd blicken bort ifrån mig, bittert måste jag gråta. Bemöda er inte att trösta mig över att dottern mitt folk har blivit förstörd.
Jesaja	Jes	23	22	5	Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning kommer från Herren, Herren Sebaot, i Synernas dal, med nerbrutna murar och rop upp mot berget.
Jesaja	Jes	23	22	6	Elam bär kogret, vagn kämpar och ryttare följer honom. Kir har blottat skölden.
Jesaja	Jes	23	22	7	Dina skönaste dalar fylls med vagnar, och ryttare har ställt upp sig vid porten.
Jesaja	Jes	23	22	8	Juda blottställs och ligger utan skydd. Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.
Jesaja	Jes	23	22	9	Ni ser att Davids stad har många rämnor, och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
Jesaja	Jes	23	22	10	Ni räknar husen i Jerusalem, och ni river ner hus för att förstärka muren.
Jesaja	Jes	23	22	11	Mellan de båda murarna gör ni en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta, till honom som för länge sedan har bestämt det.
Jesaja	Jes	23	22	12	Herren, Herren Sebaot kallar er på den dagen till gråt och sorg, till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.
Jesaja	Jes	23	22	13	Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje. Ni dödar oxar och slaktar får, ni äter kött och dricker vin och säger: "Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."
Jesaja	Jes	23	22	14	Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning skall inte bli försonad, så länge ni lever, säger Herren, Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	22	15	Så säger Herren, Herren Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överhovmästaren Shebna:
Jesaja	Jes	23	22	16	Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig.
Jesaja	Jes	23	22	17	Se, Herren skall kasta dig långt bort, du starke man. Han skall gripa tag i dig med kraft.
Jesaja	Jes	23	22	18	Han skall rulla ihop dig till ett nystan och kasta dig som en boll bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö, och dit skall dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.
Jesaja	Jes	23	22	19	Och jag skall stöta bort dig från din plats, och från din tjänst skall du bli avsatt.
Jesaja	Jes	23	22	20	På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son.
Jesaja	Jes	23	22	21	Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus.
Jesaja	Jes	23	22	22	Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna.
Jesaja	Jes	23	22	23	Jag skall slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han skall bli som en härlig tron för sin fars hus.
Jesaja	Jes	23	22	24	Och på honom skall de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingarna och avkomlingarna - alla mindre kärl, skålar och alla slags krukor.
Jesaja	Jes	23	22	25	På den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den skall förstöras. Så har Herren talat.
Jesaja	Jes	23	23	1	Profetia om Tyrus. Jämra er, ni fartyg från Tarsis, ty det är ödelagt, utan hus och utan ingång. Från kitteernas land når dem budskapet om detta.
Jesaja	Jes	23	23	2	Sitt stumma, ni kustlandets invånare! Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig.
Jesaja	Jes	23	23	3	Av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig förtjänst genom att fara över stora vatten och driva handel. Du blev en marknadsplats för folken.
Jesaja	Jes	23	23	4	Stå där med skam, Sidon, ty havet har sagt, ja, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslosmärtor, inte fött barn, inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."
Jesaja	Jes	23	23	5	När ryktet kommer till Egypten, bävar man vid nyheterna om Tyrus.
Jesaja	Jes	23	23	6	Drag bort till Tarsis och jämra er, ni kustlandets invånare.
Jesaja	Jes	23	23	7	Är detta er glada stad från forna dagar? Hennes fötter skall bära henne långt bort för att bo där.
Jesaja	Jes	23	23	8	Vem har beslutat detta om Tyrus, hon som delade ut kronor, hade köpmän som var furstar och handelsmän som var stormän på jorden?
Jesaja	Jes	23	23	9	Herren Sebaot har beslutat det för att slå ner all stolt härlighet och ödmjuka alla stormän på jorden.
Jesaja	Jes	23	23	10	Bred ut dig över ditt land som Nilfloden, du Tarsis dotter. Du bär ingen boja mer.
Jesaja	Jes	23	23	11	Han räckte ut sin hand över havet, han kom kungariken att skaka. Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.
Jesaja	Jes	23	23	12	Han sade: "Du skall aldrig mer jubla, du kränkta jungfru, du Sidons dotter. Stå upp och drag bort till kitteernas land. Men inte heller där skall du få ro.
Jesaja	Jes	23	23	13	Se på kaldeernas land. Detta folk finns inte mer. Assyrierna gav detta land åt ökendjur. De uppförde sina belägringstorn, rev ner palatsen i landet och förvandlade det till en grushög.
Jesaja	Jes	23	23	14	Jämra er, ni Tarsisskepp, ty er befästning är förstörd."
Jesaja	Jes	23	23	15	På den dagen skall Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus som i visan om skökan:
Jesaja	Jes	23	23	16	"Tag din harpa och gå omkring i staden, du bortglömda sköka. Spela vackert och sjung flitigt, så att du blir ihågkommen."
Jesaja	Jes	23	23	17	Ty efter sjuttio år skall Herren se till Tyrus, och hon skall åter ta emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla länder i hela världen.
Jesaja	Jes	23	23	18	Men hennes handelsvinst och hennes lön skall helgas åt Herren. Det skall inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst skall gå till dem som bor inför Herrens ansikte för att de skall ha tillräckligt med mat och vackra kläder.
Jesaja	Jes	23	24	1	Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare.
Jesaja	Jes	23	24	2	Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen.
Jesaja	Jes	23	24	3	Jorden blir helt utplundrad och fullständigt ödelagd. Ty Herren har sagt detta.
Jesaja	Jes	23	24	4	Jorden sörjer och tynar bort, världen försmäktar och vissnar bort, jordens stolta folk försmäktar.
Jesaja	Jes	23	24	5	Jorden har blivit orenad under sina invånare, ty de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet.
Jesaja	Jes	23	24	6	Därför förtär en förbannelse jorden, de som bor på den måste straffas för sin skuld. Därför tynar jordens invånare bort, bara några få är kvar.
Jesaja	Jes	23	24	7	Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort. Alla som var hjärteglada suckar.
Jesaja	Jes	23	24	8	Det är slut med pukornas fröjd, de gladas sorl har upphört. Det är slut med harpans glädje.
Jesaja	Jes	23	24	9	Man dricker inte vin under sång, rusdrycken är bitter för dem som dricker den.
Jesaja	Jes	23	24	10	Den öde staden ligger nerbruten, alla hus är stängda, ingen kan komma in.
Jesaja	Jes	23	24	11	Ute på gatorna hörs klagorop över vinet. All glädje har förmörkats, all jordens fröjd har flytt.
Jesaja	Jes	23	24	12	Bara ödeläggelse är kvar i staden, porten har slagits i spillror.
Jesaja	Jes	23	24	13	Ty det skall bli på jorden bland folken, som när man slår ner oliver, eller som när man gör en efterskörd sedan vinbärgningen är avslutad.
Jesaja	Jes	23	24	14	Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd. Från havet jublar de högt över Herrens höghet:
Jesaja	Jes	23	24	15	"Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."
Jesaja	Jes	23	24	16	Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!"Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig! Förrädare förråder. Ja, med förräderi förråder förrädarna.
Jesaja	Jes	23	24	17	Fruktan, fallgrop och snara väntar er, ni jordens invånare.
Jesaja	Jes	23	24	18	Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rops törtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fångas i snaran. Ty fönstren i höjden är öppna och jordens grundvalar skakar.
Jesaja	Jes	23	24	19	Jorden brister, ja, den brister. Jorden rämnar, ja, den rämnar. Jorden vacklar, ja, den vacklar.
Jesaja	Jes	23	24	20	Jorden raglar som en drucken. Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp. Dess missgärning vilar tung på den. Den skall falla och inte mer resa sig.
Jesaja	Jes	23	24	21	På den dagen skall Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden.
Jesaja	Jes	23	24	22	De skall samlas ihop som fångar i fånggropen, de skall stängas inne i fängelse. Efter lång tid når straffet dem.
Jesaja	Jes	23	24	23	Då skall månen blygas och solen skämmas, ty Herren Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet.
Jesaja	Jes	23	25	1	Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina rådslut från fordom utför du med trofasthet och sanning.
Jesaja	Jes	23	25	2	Du har gjort stad till stenhög, befäst stad till ruiner, och främlingars fäste skall inte längre vara stad, det skall aldrig mer byggas upp.
Jesaja	Jes	23	25	3	Därför skall det mäktiga folket ära dig, de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.
Jesaja	Jes	23	25	4	Du är ett skydd för den svage, ett skydd för den fattige i hans nöd, en tillflykt undan storm, en skugga undan hetta. Ty de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.
Jesaja	Jes	23	25	5	Som du kuvar hettan när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm. Ja, som hettan dämpas av molnets skugga, så dämpas de skoningslösas sång.
Jesaja	Jes	23	25	6	Herren Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat.
Jesaja	Jes	23	25	7	Han skall på detta berg göra om intet den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag.
Jesaja	Jes	23	25	8	Han skall för alltid göra döden om intet. Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty Herren har talat.
Jesaja	Jes	23	25	9	På den dagen skall man säga: Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss. Ja, här är Herren som vi väntade på. Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.
Jesaja	Jes	23	25	10	Ty Herrens hand skall vila över detta berg, men Moab skall trampas ner i sitt eget land liksom halm trampas ner i gödselhögen.
Jesaja	Jes	23	25	11	Hur han än där breder ut sina händer, lik simmaren som simmar, skall dock hans stolthet brytas ner trots hans händers alla konster.
Jesaja	Jes	23	25	12	Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han omkull och förödmjukar, han slår dem till jorden, ner i stoftet.
Jesaja	Jes	23	26	1	På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land: Vi har en stark stad. Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
Jesaja	Jes	23	26	2	Öppna portarna, så att ett rättfärdigt folk får tåga in, ett folk som förblir troget.
Jesaja	Jes	23	26	3	Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.
Jesaja	Jes	23	26	4	Förtrösta på Herren till evig tid, ty Herren Herren är en evig klippa.
Jesaja	Jes	23	26	5	Han störtar ner dem som tronar i höjden, den stolta staden förödmjukar han. Han slår den till jorden, han låter den komma ner i stoftet.
Jesaja	Jes	23	26	6	Den trampas ner under fötterna, fattigas fötter, svagas steg.
Jesaja	Jes	23	26	7	Den rättfärdiges väg är jämn, du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
Jesaja	Jes	23	26	8	Ja, på dina domars väg, Herre, väntar vi dig. Till ditt namn och ditt pris står vår själs längtan.
Jesaja	Jes	23	26	9	Min själ längtar efter dig om natten, ja, anden i mig söker dig. Ty när dina domar drabbar jorden, lär sig världens invånare rättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	26	10	När den ogudaktige får nåd, lär han sig inte rättfärdighet. I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt, han ser inte Herrens höghet.
Jesaja	Jes	23	26	11	Herre, din hand är upplyft, men de ser det inte. De skall se din iver för folket och blygas, ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
Jesaja	Jes	23	26	12	Herre, du skall ge oss frid, ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
Jesaja	Jes	23	26	13	Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn.
Jesaja	Jes	23	26	14	De döda får inte liv igen, de avsomnade står inte upp. Därför har du gripit in och förgjort dem. Du har fullständigt utplånat minnet av dem.
Jesaja	Jes	23	26	15	Du har förökat folket, Herre. Du har förökat folket och bevisat dig härlig, du har utvidgat landets alla gränser.
Jesaja	Jes	23	26	16	Herre, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem.
Jesaja	Jes	23	26	17	Som en havande kvinna våndas, då hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, Herre.
Jesaja	Jes	23	26	18	Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte skaffat räddning åt landet, och ingen föds till att bo på jorden.
Jesaja	Jes	23	26	19	Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade.
Jesaja	Jes	23	26	20	Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi.
Jesaja	Jes	23	26	21	Ty se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.
Jesaja	Jes	23	27	1	På den dagen skall Herren med sitt hårda, stora och starka svärd, straffa Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda draken i havet.
Jesaja	Jes	23	27	2	Sjung på den dagen om den underbara vingården:
Jesaja	Jes	23	27	3	Jag, Herren, sköter om den, ständigt vattnar jag den. Både dag och natt vaktar jag den, så att ingen skall skada den.
Jesaja	Jes	23	27	4	Jag hyser ingen vrede. Hade jag törne och tistel att strida emot, skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans,
Jesaja	Jes	23	27	5	såvida man inte sökte skydd hos mig för att sluta fred med mig. Ja, fred må man sluta med mig.
Jesaja	Jes	23	27	6	I kommande dagar skall Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt.
Jesaja	Jes	23	27	7	Har han slagit Israel, så som han slog dem som slog hans folk? Eller dräpte han Israel, så som dess dråpare blev dräpta?
Jesaja	Jes	23	27	8	Nej, väl tillrättavisade han folket när han förkastade och försköt det, väl ryckte han bort det med sin hårda vind på östanstormens dag.
Jesaja	Jes	23	27	9	Men därför blir också Jakobs missgärning försonad, och detta blir följden av att deras synder tas bort: Han gör alla altarets stenar lika kalkstenar som smulas sönder. Aseror och solstoder skall inte mer resas.
Jesaja	Jes	23	27	10	Den befästa staden är öde, en folktom plats, övergiven som en öken. Kalvar betar där och lägger sig där, de biter av dess kvistar.
Jesaja	Jes	23	27	11	När grenarna är torra bryter man av dem, och kvinnor kommer och gör upp eld med dem. Ty detta är ett folk utan förstånd. Därför visar deras skapare dem inget förbarmande och deras danare dem ingen barmhärtighet.
Jesaja	Jes	23	27	12	Det skall ske på den dagen att Herren inbärgar frukten från den strida floden till Egyptens bäck, och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.
Jesaja	Jes	23	27	13	Och det skall ske på den dagen att man skall blåsa i ett stort horn, och de som har varit försvunna i Assyriens land och fördrivna till Egyptens land skall då komma och tillbe Herren på det heliga berget i Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	28	1	Ve dig, du stolta krona av Efraims druckna män, du vissnande blomma av hans strålande härlighet på bergskrönet ovanför de vinberusades bördiga dal.
Jesaja	Jes	23	28	2	Se, från Herren kommer en som är stark och mäktig, lik en hagelskur, en förödande storm, lik en flod med väldiga, översvämmande vatten, som med makt slår allt till jorden.
Jesaja	Jes	23	28	3	Den stolta kronan av Efraims druckna män trampas då under fötterna.
Jesaja	Jes	23	28	4	Den vissnande blomman av hans strålande härlighet på bergskrönet ovanför den bördiga dalen skall bli som ett tidigt moget fikon före sommaren: Så snart någon får syn på det slukar han det, medan det ännu är i hans hand.
Jesaja	Jes	23	28	5	På den dagen skall Herren Sebaot bli en härlig krona och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk.
Jesaja	Jes	23	28	6	Han skall bli en rättens ande för den som skipar rätt och en styrka för dem som driver fienden på porten.
Jesaja	Jes	23	28	7	Men också dessa raglar av vin och vinglar av starka drycker. Både präst och profet raglar av starka drycker. De är berusade av vin och vinglar. De raglar när de profeterar, de stapplar när de skipar rätt.
Jesaja	Jes	23	28	8	Alla bord är täckta med vämjeliga spyor, det finns ingen ren fläck.
Jesaja	Jes	23	28	9	"Vem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet? Dem som just är avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet?
Jesaja	Jes	23	28	10	Ty det är bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!"
Jesaja	Jes	23	28	11	Ja, genom stammande läppar och på främmande språkskall han tala till detta folk,
Jesaja	Jes	23	28	12	han som en gång sade till dem: "Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här är vederkvickelse." Men de ville inte höra.
Jesaja	Jes	23	28	13	Och Herrens ord blev för dem "bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där." Så skall de, bäst de går, falla baklänges och krossas, bli snärjda och fångade.
Jesaja	Jes	23	28	14	Hör därför Herrens ord, ni hånare, ni som härskar över folket här i Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	28	15	Ni säger: "Vi har slutit förbund med döden, vi har ingått fördrag med dödsriket. När gisslet far fram som en översvämmande flod, skall det inte nå oss, ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt, falskheten till vårt gömställe."
Jesaja	Jes	23	28	16	Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.
Jesaja	Jes	23	28	17	Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Hagel skall slå ner lögnens tillflykt, vatten skall skölja bort gömstället.
Jesaja	Jes	23	28	18	Ert förbund med döden skall upplösas, ert fördrag med dödsriket skall inte bestå. När gisslet far fram som en översvämmande flod, skall ni bli nertrampade av det.
Jesaja	Jes	23	28	19	Så ofta det far fram, skall det träffa er. Morgon efter morgon skall det fara fram, ja, både dag och natt. Det blir bara förfäran när man förstår budskapet.
Jesaja	Jes	23	28	20	Ty sängen är för kort att sträcka ut sig på, täcket för smalt att svepa in sig i.
Jesaja	Jes	23	28	21	Ja, Herren skall resa sig som på Perasims berg, och han skall vredgas som i Gibeons dal för att utföra sitt verk, sitt främmande verk, och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete.
Jesaja	Jes	23	28	22	Sluta nu med ert hån, så att era band inte dras åt ännu hårdare, ty jag har hört från Herren, Herren Sebaot om förödelse och orubbligt beslutad straffdom över hela jorden.
Jesaja	Jes	23	28	23	Lyssna och hör min röst, akta på vad jag säger.
Jesaja	Jes	23	28	24	När åkermannen vill så, plöjer han då ständigt och hackar upp och harvar sin åker?
Jesaja	Jes	23	28	25	Är det inte så att när han har berett marken, strör han ut svartkummin och kryddkummin, sår vete i rader och korn på dess plats och spältvete i kanten.
Jesaja	Jes	23	28	26	Ty hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet.
Jesaja	Jes	23	28	27	Man tröskar inte heller svartkummin med tröskvagn och låter inte vagnshjul gå över kryddkummin, utan man klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med käpp.
Jesaja	Jes	23	28	28	Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga, man driver inte ständigt sina vagnshjul och hästar över den. Man vill ju inte tröska sönder den.
Jesaja	Jes	23	28	29	Också detta kommer från Herren Sebaot, underbar i råd och stor i vishet.
Jesaja	Jes	23	29	1	Ve dig, Ariel, Ariel, staden där David slog upp sitt läger! Lägg år till år, låt högtiderna fullborda sitt kretslopp,
Jesaja	Jes	23	29	2	så skall jag försätta Ariel i svårigheter. Där skall bli sorg och jämmer, och den skall vara för mig ett verkligt Ariel.
Jesaja	Jes	23	29	3	Jag skall slå läger runt omkring dig, omringa dig med belägringsvallar och resa upp bålverk mot dig.
Jesaja	Jes	23	29	4	Då skall du bli förnedrad och tala djupt nerifrån jorden, dämpade skall dina ord komma fram ur stoftet. Din röst skall höras ur jorden som en andes röst, ur stoftet skall du viska fram dina ord.
Jesaja	Jes	23	29	5	Men många av dina fiender skall bli som fint damm, våldsmännens skara som bortflygande agnar. Detta skall ske plötsligt, på ett ögonblick.
Jesaja	Jes	23	29	6	Från Herren Sebaot skall straffet komma med åska och jordbävning och väldigt dån, med storm och oväder och med flammor av förtärande eld.
Jesaja	Jes	23	29	7	Och alla de många folk som förde krig mot Ariel, alla som drog ut i strid mot det och dess befästning och vållade det svårigheter skall vara som en drömsyn om natten.
Jesaja	Jes	23	29	8	Som när den hungrige drömmer att han äter och vaknar och känner att magen är tom, som när den törstige drömmer att han dricker och vaknar och känner att han försmäktar av törst, så skall det gå med alla de folk som drog ut i strid mot Sions berg.
Jesaja	Jes	23	29	9	Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker.
Jesaja	Jes	23	29	10	Ty Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare.
Jesaja	Jes	23	29	11	All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: "Läs detta," så svarar han: "Jag kan det inte, den är ju förseglad."
Jesaja	Jes	23	29	12	Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: "Läs detta", så svarar han: "Jag kan inte läsa."
Jesaja	Jes	23	29	13	Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.
Jesaja	Jes	23	29	14	Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.
Jesaja	Jes	23	29	15	Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: "Vem ser oss, och vem känner oss?"
Jesaja	Jes	23	29	16	Hur dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: "Han har inte gjort mig"? Eller skall det formade säga om honom som har format det: "Han förstår ingenting"?
Jesaja	Jes	23	29	17	Ännu en liten tid och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält, och det bördiga fältet skall räknas som vildmark.
Jesaja	Jes	23	29	18	Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.
Jesaja	Jes	23	29	19	De ödmjuka skall få allt större glädje i Herren, de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.
Jesaja	Jes	23	29	20	Det är förbi med våldsmännen, det är slut med hånare. Alla som ville det onda skall utrotas,
Jesaja	Jes	23	29	21	de som genom sitt ord kom en människa att synda, som snärjde den som skulle skipa rätt i porten och åsidosatte rätten för den rättfärdige för ingenting.
Jesaja	Jes	23	29	22	Därför säger Herren så till Jakobs hus, han som befriade Abraham: Jakob skall inte mer behöva blygas, hans ansikte skall inte längre blekna,
Jesaja	Jes	23	29	23	ty när han, det vill säga hans barn, ser mina händers verk ibland sig, kommer de att hålla mitt namn heligt. De kommer att hålla Jakobs Helige helig och bäva för Israels Gud.
Jesaja	Jes	23	29	24	De som gått vilse i anden skall få förstånd, de missnöjda skall ta emot undervisning.
Jesaja	Jes	23	30	1	Ve de upproriska barnen, säger Herren, som rådslår utan mig, som sluter förbund utan att min Ande är med, så att de därigenom hopar synd på synd,
Jesaja	Jes	23	30	2	de som drar ner till Egypten, utan att ha rådfrågat min mun, för att söka skydd hos farao och en tillflykt under Egyptens skugga.
Jesaja	Jes	23	30	3	Faraos beskydd kommer att bli er till skam, tillflykten under Egyptens skugga en förödmjukelse.
Jesaja	Jes	23	30	4	Ty hans furstar var i Soan och hans sändebud kom ända till Hanes,
Jesaja	Jes	23	30	5	men var och en skall skämmas över ett folk som inte kan vara dem till nytta, inte till bistånd eller hjälp, utan endast till skam och hån.
Jesaja	Jes	23	30	6	Profetia om djuren i Negev. Genom farornas och ångestens land, där lejoninnor och lejon har sitt tillhåll, där huggormar och giftiga seraf-ormar bor, för de sina rikedomar på åsnors ryggar och sina skatter på kamelers pucklar till ett folk som inte kan hjälpa dem.
Jesaja	Jes	23	30	7	Ty Egyptens hjälp är förgäves och till ingen nytta. Därför kallar jag Egypten "Rahab, som ingenting uträttar".
Jesaja	Jes	23	30	8	Gå nu och skriv detta på en tavla inför dem och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och för evigt.
Jesaja	Jes	23	30	9	Ty det är ett upproriskt folk, barn som ljuger, barn som inte vill höra Herrens undervisning
Jesaja	Jes	23	30	10	och som säger till siarna: "Skåda inte!"och till profeterna: "Profetera inte för oss det som är sant. Tala smickrande ord till oss, profetera bedrägliga ting.
Jesaja	Jes	23	30	11	Vik av ifrån vägen, gå bort från stigen, låt oss slippa se Israels Helige."
Jesaja	Jes	23	30	12	Därför säger Israels Helige: "Eftersom ni förkastar detta ord och förtröstar på våld och vrånghet och förlitar er på sådant,
Jesaja	Jes	23	30	13	skall denna missgärning bli för er som ett fallfärdigt stycke på en hög mur, som buktar ut mer och mer, till dess muren plötsligt rämnar på ett ögonblick.
Jesaja	Jes	23	30	14	Den krossas som en lerkruka, så skoningslöst att man inte kan finna en skärva stor nog att med den hämta eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur dammen."
Jesaja	Jes	23	30	15	Ty så säger Herren Herren, Israels Helige: "Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka." Men ni vill inte.
Jesaja	Jes	23	30	16	Ni säger: "Nej, på hästar tänker vi fly." Därför skall ni också fly. "På snabba hästar tänker vi ge oss av." Därför skall också era förföljare vara snabba.
Jesaja	Jes	23	30	17	Tusen skall fly för en enda mans hot, och för fem mäns hot skall ni alla fly, till dess det som är kvar av er är som en ensam stång på toppen av ett berg, som ett baner på en kulle.
Jesaja	Jes	23	30	18	Därför väntar Herren på att få visa er nåd, därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet. Ty Herren är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom.
Jesaja	Jes	23	30	19	O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall förvisso vara nådig mot dig när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig.
Jesaja	Jes	23	30	20	Visserligen skall Herren ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan skall dina lärare inte längre gömmas undan, utan dina ögon skall se dina lärare.
Jesaja	Jes	23	30	21	Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den."
Jesaja	Jes	23	30	22	Silvret, som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med, skall du då anse vara orent. Du skall kasta bort det som ett orent plagg och säga till det: "Bort härifrån!"
Jesaja	Jes	23	30	23	Och han skall ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda skall ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen skall din boskap gå i bet på stora betesmarker.
Jesaja	Jes	23	30	24	Oxarna och åsnorna, dragdjuren när jorden brukas, skall äta saltad blandsäd som man kastat med sädesvanna och kastskovel.
Jesaja	Jes	23	30	25	På den stora slaktens dag, när tornen faller, skall bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder.
Jesaja	Jes	23	30	26	Månens ljus skall vara som solens och solens ljus skall vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.
Jesaja	Jes	23	30	27	Se, Herrens namn kommer fjärran ifrån med brinnande vrede och med tunga rökmoln. Hans läppar är fulla av förbittring, hans tunga är som förtärande eld.
Jesaja	Jes	23	30	28	Hans andedräkt är lik en ström som svämmar över, så att den når ända upp till halsen. Ty han vill sålla hednafolken i förintelsens såll och lägga i folkens mun ett betsel som leder dem vilse.
Jesaja	Jes	23	30	29	Då skall ni sjunga som under en natt då man firar helig högtid, och era hjärtan skall glädja sig som när man under flöjtspel tågar upp på Herrens berg, upp till Israels klippa.
Jesaja	Jes	23	30	30	Och Herren skall låta sin majestätiska röst höras och visa hur hans arm drabbar i vrede och förbittring, med förtärande eldslåga, med storm och störtskurar och hagelstenar.
Jesaja	Jes	23	30	31	Ty för Herrens röst skall Assur gripas av skräck, när han slår honom med sin stav.
Jesaja	Jes	23	30	32	Och så ofta staven far fram och Herren efter sitt rådslut låter den falla på honom, skall pukor och harpor ljuda. Gång på gång skall han lyfta sin arm för att strida mot honom.
Jesaja	Jes	23	30	33	Ty en eldsgrop är sedan länge tillredd, även för kungen har den gjorts redo, den är djup och bred. Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd, lik en svavelström skall Herrens Ande sätta den i brand.
Jesaja	Jes	23	31	1	Ve dem som drar i väg nertill Egypten för att få hjälp. De förlitar sig på hästar och förtröstar på vagnar, därför att de är många, och på ryttare, därför att mängden är stor. De vänder inte sin blick till Israels Helige och frågar inte efter Herren.
Jesaja	Jes	23	31	2	Men också han är vis, och låter olyckan komma. Han tar inte tillbaka sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot hjälp från ogärningsmän.
Jesaja	Jes	23	31	3	Ty egyptierna är människor och inte Gud, deras hästar är kött och inte ande. Herren skall räcka ut sin hand, och hjälparen skall vackla och den hjälpte falla, båda skall tillsammans förgås.
Jesaja	Jes	23	31	4	Ty så har Herren sagt till mig: Liksom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov när många herdar samlas emot det, och inte skräms av herdarnas rop eller fruktar för deras oväsen, så skall Herren Sebaot fara ner för att strida på Sions berg och uppe på dess höjd.
Jesaja	Jes	23	31	5	Som fågeln breder ut sina vingar, så skall Herren Sebaot beskydda Jerusalem. Han skall beskydda och hjälpa, skona och rädda.
Jesaja	Jes	23	31	6	Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn.
Jesaja	Jes	23	31	7	Ty på den dagen skall var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd.
Jesaja	Jes	23	31	8	Assur skall falla, men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skall bli slavar.
Jesaja	Jes	23	31	9	Hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skall förfärade fly för baneret. Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	32	1	Se, en kung skall regera i rättfärdighet, furstar skall styra med rättvisa.
Jesaja	Jes	23	32	2	En man skall vara som en tillflykt i stormen, som ett skydd mot störtskuren, som vattenbäckar i en ödemark, som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
Jesaja	Jes	23	32	3	De som har ögon att se med skall inte vara förblindade, de som har öron att höra med skall lyssna.
Jesaja	Jes	23	32	4	De obetänksammas hjärtan skall förstå kunskap, och de stammandes tunga skall tala flytande och klart.
Jesaja	Jes	23	32	5	Dåren skall då inte mer kallas ädel, girigbuken inte kallas frikostig.
Jesaja	Jes	23	32	6	Ty en dåre talar dårskap, hans hjärta gör det som är orätt, så att han handlar ogudaktigt och sprider villoläror om Herren. Han svälter ut den hungriges själ och hindrar den törstige att dricka.
Jesaja	Jes	23	32	7	Girigbukens vapen är onda, han tänker ut ondskefulla anslag för att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord och den fattige när han vädjar om rättvisa.
Jesaja	Jes	23	32	8	Men den ädle tänker ädla tankar, han står fast vid det som är ädelt.
Jesaja	Jes	23	32	9	Ni kvinnor som är så säkra, res er upp och hör min röst. Ni självsäkra döttrar, lyssna till mina ord.
Jesaja	Jes	23	32	10	När dagar lagts till år skall ni darra, ni som är så sorglösa, ty vinskörden uteblir, ingen fruktskörd kommer mer.
Jesaja	Jes	23	32	11	Bäva, ni som är så säkra, darra, ni som är så sorglösa, lägg av era kläder och blotta er, bär säcktyg runt era höfter!
Jesaja	Jes	23	32	12	Slå er för bröstet, klaga över de vackra fälten, över de fruktbara vinstockarna,
Jesaja	Jes	23	32	13	över mitt folks åkrar, där törne och tistel skjuter upp, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
Jesaja	Jes	23	32	14	Ty palatset blir övergivet, den folkrika staden lämnas öde. Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evig tid, till glädje för vildåsnor och bete för hjordar -
Jesaja	Jes	23	32	15	detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält, och det bördiga fältet räknas som skog.
Jesaja	Jes	23	32	16	Då skall rätten ta sin boning i öknen, rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
Jesaja	Jes	23	32	17	Rättfärdighetens frukt skall vara frid, och rättfärdighetens vinning vara ro och trygghet till evig tid.
Jesaja	Jes	23	32	18	Mitt folk skall bo i fridfulla hem, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
Jesaja	Jes	23	32	19	Men hagel skall falla när skogen fälls, och staden skall bli djupt förödmjukad.
Jesaja	Jes	23	32	20	Lyckliga är ni som sår vid alla vatten och låter oxen och åsnan fritt ströva omkring.
Jesaja	Jes	23	33	1	Ve dig, du ödeläggare, som själv har gått fri från ödeläggelse. Ve dig, du plundrare, som själv har undgått att bli plundrad. När du har slutat att ödelägga, skall du själv ödeläggas. När du har upphört att plundra, skall du själv plundras.
Jesaja	Jes	23	33	2	Herre, var oss nådig, vi väntar på dig. Bli du vår arm var morgon, vår frälsning i nödens tid.
Jesaja	Jes	23	33	3	För det väldiga dånet flyr folken, inför ditt majestät skingras folkslagen.
Jesaja	Jes	23	33	4	Man skall förse sig med byte från er, som när gräsmaskar förser sig. Så som gräshoppor störtar framkastar han sig över det.
Jesaja	Jes	23	33	5	Upphöjd är Herren, ty han bor i höjden. Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	33	6	Han skall vara din framtids säkra grund, rik på frälsning, vishet och kunskap. Herrens fruktan skall vara Sions skatt.
Jesaja	Jes	23	33	7	Hör, deras hjältar klagar därute, fredsbudbärarna gråter bittert.
Jesaja	Jes	23	33	8	Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han föraktar städer, han tar ingen hänsyn till människor.
Jesaja	Jes	23	33	9	Landet sörjer och försmäktar, Libanon blygs och tynar bort, Saron har blivit lik en ödemark, Basans och Karmels skogar fäller sina löv.
Jesaja	Jes	23	33	10	Nu vill jag stå upp, säger Herren, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag visa min höghet.
Jesaja	Jes	23	33	11	Med halm går ni havande, och ni föder strå. Er ande är en eld som kommer att förtära er.
Jesaja	Jes	23	33	12	Folken skall förbrännas till kalk, likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.
Jesaja	Jes	23	33	13	Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort. Ni som är nära, lär känna min makt.
Jesaja	Jes	23	33	14	Syndarna i Sion blir förskräckta, bävan griper de gudlösa." Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld? Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"
Jesaja	Jes	23	33	15	Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är, den som föraktar det som vinns genom förtryck och som avhåller sina händer från att ta mutor, den som stoppar till sina öron för att inte höra om blodsgärningar och sluter sina ögon för att inte se det onda,
Jesaja	Jes	23	33	16	han skall bo på höjderna, klippfästen skall vara hans värn. Sitt bröd skall han få, vatten skall aldrig fattas honom.
Jesaja	Jes	23	33	17	En kung i sin skönhet skall dina ögon se, de skall blicka ut över ett vidsträckt land.
Jesaja	Jes	23	33	18	Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: "Var är nu skrivarna, var är skatteindrivarna, var är de som räknade tornen?"
Jesaja	Jes	23	33	19	Du slipper då se det vildsinta folket, folket med obegripligt språk som ingen kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.
Jesaja	Jes	23	33	20	Se på Sion, våra högtiders stad! Dina ögon skall skåda Jerusalem, en säker boning, ett tält som inte flyttas bort. Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp, och av dess tältlinor skall ingen enda brista.
Jesaja	Jes	23	33	21	Ty där skall Herren vara i sitt majestät. Han skall vara för oss som floder och breda strömmar. Inget skepp med åror skall där gå fram, inget mäktigt skepp färdas däröver.
Jesaja	Jes	23	33	22	Ty Herren är vår domare. Herren är vår lagstiftare. Herren är vår konung. Han är den som frälsar oss.
Jesaja	Jes	23	33	23	Dina tåg hänger slaka, de håller inte masten stadig, seglet är inte spänt. Då skall mycket rövat gods utskiftas, även de lama skall då ta byte.
Jesaja	Jes	23	33	24	Och ingen av invånarna skall säga: "Jag är sjuk." Folket som bor där har fått sin synd förlåten.
Jesaja	Jes	23	34	1	Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag. Jorden och allt som är på den må höra, världen och allt som växer där.
Jesaja	Jes	23	34	2	Ty Herrens vrede är riktad mot alla hednafolk, hans förbittring mot alla deras härskaror. Han överlämnar dem till undergång, han utlämnar dem till slakt.
Jesaja	Jes	23	34	3	Deras slagna skall kastas bort, stank stiger upp från deras döda kroppar, bergen flyter av deras blod.
Jesaja	Jes	23	34	4	Himlens hela härskara förgås, himlarna rullas ihop som en bokrulle. Hela dess härskara faller förvissnad ner som vissnade löv från vinrankan, som vissnade blad från fikonträdet.
Jesaja	Jes	23	34	5	Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himlen. Se, det far ner över Edom, över folket för min förbannelse för att bli det till dom.
Jesaja	Jes	23	34	6	Herrens svärd dryper av blod, det är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i talg från baggars njurar. Ty Herren har ett offer i Bosra, en stor slakt i Edoms land.
Jesaja	Jes	23	34	7	Också vildoxar slaktas, liksom oxar och starka tjurar. Deras land dricker sig rusigt av blod, deras jord blir dränkt av fett.
Jesaja	Jes	23	34	8	Ty dagen för Herrens hämnd kommer, ett vedergällningens år då han utför Sions sak.
Jesaja	Jes	23	34	9	Då blir Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel, dess land blir till brinnande tjära.
Jesaja	Jes	23	34	10	Varken natt eller dag skall den branden slockna, ständigt skall röken av den stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon vandra där.
Jesaja	Jes	23	34	11	Pelikaner och hägrar skall ta det i besittning, uvar och korpar bo där. Han skall spänna linor och lod över det till förödelse och ödeläggelse.
Jesaja	Jes	23	34	12	Av dess ädlingar skall ingen finnas kvarsom kan utropa någon till kung. Alla dess furstar blir till intet.
Jesaja	Jes	23	34	13	Dess palats fylls av törne, nässlor och tistlar växer i dess borgar. Det blir en boning för ökenhundar, ett tillhåll för strutsar.
Jesaja	Jes	23	34	14	Öknens vilddjur möter de tjutande ökendjuren, raggiga bockar bräker till varandra. Tornugglan kan där slå sig till ro och finna en viloplats åt sig.
Jesaja	Jes	23	34	15	Där ordnar pilormen sitt bo och lägger sina ägg, kläcker ut ynglet och samlar det i sitt beskydd. Där kommer gamarna tillsammans, den ena efter den andra.
Jesaja	Jes	23	34	16	Efterforska i Herrens bok och läs! Inte ett enda av dessa djur skall utebli, det ena skall inte sakna det andra. Ty det är hans mun som befaller det och hans Ande som samlar dem.
Jesaja	Jes	23	34	17	Det är han som kastar lott för dem, hans hand tilldelar dem deras mark efter mätsnöre. För alltid skall de ha den till besittning, från släkte till släkte skall de bo där.
Jesaja	Jes	23	35	1	Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.
Jesaja	Jes	23	35	2	Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla. Libanons härlighet skall ges åt den, Karmels och Sarons prakt. De skall få se Herrens härlighet, vår Guds majestät.
Jesaja	Jes	23	35	3	Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän.
Jesaja	Jes	23	35	4	Säg till de försagda: "Var starka, frukta inte!"Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälsar er.
Jesaja	Jes	23	35	5	Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.
Jesaja	Jes	23	35	6	Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.
Jesaja	Jes	23	35	7	Den glödande sanden skall bli en sjö, den torra marken vattenrika källor. Där schakalerna har sina lyor skall det växa säv, vass och bambu.
Jesaja	Jes	23	35	8	En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas "den heliga vägen". Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, även om de är dårar.
Jesaja	Jes	23	35	9	Lejon skall inte finnas där, rovdjur skall inte komma dit. De skall inte finnas där, men de återlösta skall färdas på den.
Jesaja	Jes	23	35	10	Herrens friköpta skall vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden. Fröjd och glädje skall de få, sorg och suckan skall fly bort.
Jesaja	Jes	23	36	1	I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.
Jesaja	Jes	23	36	2	Från Lakish skickade han Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
Jesaja	Jes	23	36	3	Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom.
Jesaja	Jes	23	36	4	Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan?
Jesaja	Jes	23	36	5	Jag säger: Det är bara prat att du skulle veta råd och ha makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig?
Jesaja	Jes	23	36	6	Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom.
Jesaja	Jes	23	36	7	Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud. Var det då inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe?
Jesaja	Jes	23	36	8	Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
Jesaja	Jes	23	36	9	Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare!
Jesaja	Jes	23	36	10	Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Herren sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det!"
Jesaja	Jes	23	36	11	Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."
Jesaja	Jes	23	36	12	Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte i stället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?"
Jesaja	Jes	23	36	13	Därefter steg Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord.
Jesaja	Jes	23	36	14	Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er.
Jesaja	Jes	23	36	15	Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren, när han säger: Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand.
Jesaja	Jes	23	36	16	Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,
Jesaja	Jes	23	36	17	tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.
Jesaja	Jes	23	36	18	Låt inte Hiskia förleda er, när han säger: Herren skall rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand?
Jesaja	Jes	23	36	19	Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand?
Jesaja	Jes	23	36	20	Vilken bland dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"
Jesaja	Jes	23	36	21	Men de teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte."
Jesaja	Jes	23	36	22	Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
Jesaja	Jes	23	37	1	När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus.
Jesaja	Jes	23	37	2	Och han sände överhovmästaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.
Jesaja	Jes	23	37	3	De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda.
Jesaja	Jes	23	37	4	Kanske skall Herren, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."
Jesaja	Jes	23	37	5	När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja,
Jesaja	Jes	23	37	6	sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger Herren: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med.
Jesaja	Jes	23	37	7	Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."
Jesaja	Jes	23	37	8	Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish.
Jesaja	Jes	23	37	9	Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia med detta budskap:
Jesaja	Jes	23	37	10	"Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand.
Jesaja	Jes	23	37	11	Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad!
Jesaja	Jes	23	37	12	Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
Jesaja	Jes	23	37	13	Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"
Jesaja	Jes	23	37	14	När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte.
Jesaja	Jes	23	37	15	Och Hiskia bad till Herren och sade:
Jesaja	Jes	23	37	16	" Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden.
Jesaja	Jes	23	37	17	Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord, som han har talat för att håna den levande Guden.
Jesaja	Jes	23	37	18	Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla länder, också sitt eget land.
Jesaja	Jes	23	37	19	Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.
Jesaja	Jes	23	37	20	Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren, endast du."
Jesaja	Jes	23	37	21	Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Därför att du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien,
Jesaja	Jes	23	37	22	är detta det ord som Herren har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig, jungfrun, dottern Sion. Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	37	23	Vem har du hånat och hädat, mot vem har du upphöjt din röst och högmodigt lyft upp dina ögon? Jo, mot Israels Helige.
Jesaja	Jes	23	37	24	Genom dina tjänare hånade du Herren, när du sade: "Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, till Libanons avlägsna trakter. Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser. Jag trängde fram till dess högsta höjder och dess frodiga skog.
Jesaja	Jes	23	37	25	Jag grävde brunnar och drack vatten, med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."
Jesaja	Jes	23	37	26	Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta, att jag i forntidens dagar bestämde det, och nu har jag låtit det komma. Du fick makt att ödelägga befästa städer och göra dem till ruinhögar.
Jesaja	Jes	23	37	27	Deras invånare blev maktlösa, de blev förskräckta och stod med skam. Det gick med dem som med gräset på marken och den späda grönskan, som med gräset på taken och som säden som förbränns innan det växer upp.
Jesaja	Jes	23	37	28	Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot mig.
Jesaja	Jes	23	37	29	Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du kom.
Jesaja	Jes	23	37	30	Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.
Jesaja	Jes	23	37	31	Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill.
Jesaja	Jes	23	37	32	Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.
Jesaja	Jes	23	37	33	Därför säger Herren så om kungen i Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin. Han skall inte närma sig den bakom en sköld eller kasta upp en vall mot den.
Jesaja	Jes	23	37	34	Han skall vända tillbaka samma väg han kom. In i denna stad skall han inte komma, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	37	35	Ty jag skall skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull."
Jesaja	Jes	23	37	36	Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar.
Jesaja	Jes	23	37	37	Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.
Jesaja	Jes	23	37	38	Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Jesaja	Jes	23	38	1	Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna."
Jesaja	Jes	23	38	2	Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren:
Jesaja	Jes	23	38	3	"O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
Jesaja	Jes	23	38	4	Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade:
Jesaja	Jes	23	38	5	"Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid.
Jesaja	Jes	23	38	6	Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad.
Jesaja	Jes	23	38	7	Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt:
Jesaja	Jes	23	38	8	Se, jag skall låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått.
Jesaja	Jes	23	38	9	En sång skriven av Hiskia, Juda kung, sedan han hade varit sjuk och blivit frisk igen:
Jesaja	Jes	23	38	10	Jag sade: I mina bästa dagar går jag in genom dödsrikets portar. Jag berövas återstoden av mina år.
Jesaja	Jes	23	38	11	Jag sade: Jag får inte mer se Herren, Herren i de levandes land. Hos dem som bor i förgängelsen får jag inte mer se människor.
Jesaja	Jes	23	38	12	Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån mig som en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv, och han skär ner mig från bommen. Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
Jesaja	Jes	23	38	13	Jag ropar på hjälp ända till morgonen. Som ett lejon krossar han alla mina ben. Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
Jesaja	Jes	23	38	14	Jag låter som en svala, som en trana, jag kuttrar som en duva. Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden: " Herre, jag är betryckt tag dig an min sak!"
Jesaja	Jes	23	38	15	Vad skall jag säga? Han har både talat till mig och själv utfört sitt verk. Stilla får jag nu leva alla mina år på grund av min själs bedrövelse.
Jesaja	Jes	23	38	16	Herre, trots sådana ting lever människor, och genom allt sådant hålls min ande vid liv. Du gör mig frisk och låter mig leva.
Jesaja	Jes	23	38	17	Se, det som var så bittert för mig blev till nytta. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.
Jesaja	Jes	23	38	18	Dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte. De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.
Jesaja	Jes	23	38	19	Den levande, den som lever, tackar dig, så som jag gör i dag. En far gör din trofasthet känd för barnen.
Jesaja	Jes	23	38	20	Herren skall frälsa mig, och mina sånger skall vi spela i alla våra livsdagar i Herrens hus.
Jesaja	Jes	23	38	21	Och Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk.
Jesaja	Jes	23	38	22	Och Hiskia sade: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"
Jesaja	Jes	23	39	1	Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen.
Jesaja	Jes	23	39	2	Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.
Jesaja	Jes	23	39	3	Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?" Hiskia svarade: "De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel."
Jesaja	Jes	23	39	4	Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se."
Jesaja	Jes	23	39	5	Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herren Sebaots ord:
Jesaja	Jes	23	39	6	Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	39	7	Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats."
Jesaja	Jes	23	39	8	Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det Herrens ord du har talat." Och han tänkte: "Fred och trygghet skall ju råda i min tid."
Jesaja	Jes	23	40	1	Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
Jesaja	Jes	23	40	2	Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder.
Jesaja	Jes	23	40	3	En röst ropar i öknen: "Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.
Jesaja	Jes	23	40	4	Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark.
Jesaja	Jes	23	40	5	Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty Herrens mun har talat."
Jesaja	Jes	23	40	6	Hör någon säger: "Predika!"Och en annan svarar: "Vad skall jag predika?""Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.
Jesaja	Jes	23	40	7	Gräs torkar, blomster vissnar, när Herrens Ande blåser på det. Ja, folket är gräs!
Jesaja	Jes	23	40	8	Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet."
Jesaja	Jes	23	40	9	Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se, er Gud!"
Jesaja	Jes	23	40	10	Ja, Herren, Herren kommer med makt, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.
Jesaja	Jes	23	40	11	Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.
Jesaja	Jes	23	40	12	Vem har mätt vattnen i sin kupade hand och tagit mått på himlens vidd med sina utspända fingrar? Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar, eller vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?
Jesaja	Jes	23	40	13	Vem har utforskat Herrens Ande, och vem kan ge honom råd och undervisa honom?
Jesaja	Jes	23	40	14	Vem rådfrågar han, för att denne skall ge honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?
Jesaja	Jes	23	40	15	Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.
Jesaja	Jes	23	40	16	Libanons skog räcker inte till offerved, dess djur inte till brännoffer.
Jesaja	Jes	23	40	17	Alla folk är som ett intet inför honom, mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.
Jesaja	Jes	23	40	18	Vem vill ni likna Gud vid, vad vill ni jämföra honom med?
Jesaja	Jes	23	40	19	Hantverkaren gjuter en avgudabild, och guldsmeden belägger den med guld och smider silverkedjor.
Jesaja	Jes	23	40	20	Den som inte har råd att offra mycket väljer ett stycke trä som inte ruttnar. Sedan söker han en erfaren hantverkare som kan forma en avgudabild som inte faller omkull.
Jesaja	Jes	23	40	21	Vet ni inte det, har ni inte hört det? Har inte detta förkunnats för er från begynnelsen? Har ni inte förstått det alltifrån jordens grundläggning?
Jesaja	Jes	23	40	22	För honom som tronar över världen är dess inbyggare som gräshoppor. Han breder ut himlen som ett flor, spänner ut den som ett tält att bo inunder.
Jesaja	Jes	23	40	23	Han gör furstar till intet och förvandlar jordens domare till tomhet.
Jesaja	Jes	23	40	24	Knappt är de planterade, knappt är de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem och de förtorkar, och en stormvind för bort dem som strå.
Jesaja	Jes	23	40	25	Vem vill ni då likna mig vid, så att jag skulle vara som han? säger den Helige.
Jesaja	Jes	23	40	26	Lyft upp era ögon mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror? Genom sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn - ingen enda uteblir.
Jesaja	Jes	23	40	27	Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå: "Min väg är dold för Herren. Gud bryr sig inte om min rätt"?
Jesaja	Jes	23	40	28	Vet du inte, har du inte hört att Herren är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.
Jesaja	Jes	23	40	29	Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.
Jesaja	Jes	23	40	30	Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.
Jesaja	Jes	23	40	31	Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.
Jesaja	Jes	23	41	1	Var tysta inför mig, ni kustländer. Låt folken hämta ny kraft, låt dem komma fram och sedan tala. Låt oss tillsammans träda inför rätta.
Jesaja	Jes	23	41	2	Vem har låtit denne uppstå i öster, han som möts av rättfärdighet? Vem ger folkslag i hans våld och gör honom till härskare över kungar? Vem gör dem till stoft för hans svärd och som bortblåst halm för hans båge?
Jesaja	Jes	23	41	3	Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram, på vägar där hans fötter aldrig gått.
Jesaja	Jes	23	41	4	Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, Herren, är den förste och den siste. Jag är denne Gud.
Jesaja	Jes	23	41	5	Havsländerna ser det och bävar, jordens ändar förskräcks. De närmar sig och kommer.
Jesaja	Jes	23	41	6	Den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: "Var stark!"
Jesaja	Jes	23	41	7	Den som snidar i trä styrker guldsmeden, och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: "Den är god" och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.
Jesaja	Jes	23	41	8	Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän!
Jesaja	Jes	23	41	9	Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig hit från dess yttersta hörn och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat."
Jesaja	Jes	23	41	10	Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.
Jesaja	Jes	23	41	11	Se, alla som hatar dig skall komma på skam och blygas. Dina motståndare skall bli till intet och förgås.
Jesaja	Jes	23	41	12	Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem. De som strider mot dig skall gå under och bli till intet.
Jesaja	Jes	23	41	13	Ty jag är Herren, din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.
Jesaja	Jes	23	41	14	Frukta därför inte, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger Herren. Israels Helige är din återlösare.
Jesaja	Jes	23	41	15	Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar. Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.
Jesaja	Jes	23	41	16	Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra bort dem och stormen skingra dem. Men själv skall du fröjda dig i Herren, jubla över Israels Helige.
Jesaja	Jes	23	41	17	De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten, deras tunga förtorkar av törst. Men jag, Herren, skall bönhöra dem, Israels Gud skall inte överge dem.
Jesaja	Jes	23	41	18	Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag skall göra öknen till sjö och torrt land till källsprång.
Jesaja	Jes	23	41	19	Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen med myrten och olivträd. På hedmarken skall jag plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,
Jesaja	Jes	23	41	20	för att man tillsammans skall se och veta, ge akt på och förstå att Herrens hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.
Jesaja	Jes	23	41	21	För fram er sak, säger Herren, kom med era bevis, säger Jakobs Konung.
Jesaja	Jes	23	41	22	Låt dem komma och förkunna för oss vad som skall ske. Var finns era tidigare utsagor? Lägg fram dem, så skall vi ge akt på dem och se efter hur de har gått i fullbordan. Eller låt oss höra vad som skall komma.
Jesaja	Jes	23	41	23	Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla häpnar när vi ser det.
Jesaja	Jes	23	41	24	Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls. Den som väljer er är avskyvärd.
Jesaja	Jes	23	41	25	Jag har låtit en man uppstå i norr, och han kommer ifrån öster. Han skall åkalla mitt namn. Han skall gå fram över de styrande, som vore de lerjord, lik en krukmakare som trampar lera.
Jesaja	Jes	23	41	26	Vem talade om detta från begynnelsen, så att vi fick veta det, eller i förväg så att vi kunde säga: "Han har rätt". Det fanns ingen som talade om det, ingen som lät oss höra det, ingen som hörde er tala om det.
Jesaja	Jes	23	41	27	Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!", den förste som ger Jerusalem detta glädjebud.
Jesaja	Jes	23	41	28	Jag ser mig om, men här finns ingen. Av dessa är det ingen som kan ge besked, ingen som kan ge ett svar på min fråga.
Jesaja	Jes	23	41	29	Se, de är alla fåfänglighet, deras verk är ett intet, deras avgudabilder är vind och tomhet.
Jesaja	Jes	23	42	1	Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hednafolken.
Jesaja	Jes	23	42	2	Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna.
Jesaja	Jes	23	42	3	Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.
Jesaja	Jes	23	42	4	Han skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning.
Jesaja	Jes	23	42	5	Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.
Jesaja	Jes	23	42	6	Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken,
Jesaja	Jes	23	42	7	för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.
Jesaja	Jes	23	42	8	Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.
Jesaja	Jes	23	42	9	Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem.
Jesaja	Jes	23	42	10	Sjung till Herren en ny sång, sjung hans lov från jordens ände, ni som far på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare.
Jesaja	Jes	23	42	11	Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni klippornas invånare, ropa från bergens toppar.
Jesaja	Jes	23	42	12	Ge Herren ära, förkunna hans lov i havsländerna.
Jesaja	Jes	23	42	13	Herren drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en stridsmans iver. Han ropar högt, han ger upp ett härskri och visar sin makt mot sina fiender.
Jesaja	Jes	23	42	14	Under lång tid har jag tigit, jag höll mig stilla, jag lade band på mig. Men nu skall jag skrika som en barnaföderska, jag skall flämta och flåsa på samma gång.
Jesaja	Jes	23	42	15	Jag skall ödelägga berg och höjder och låta allt gräs på dem torka bort. Jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.
Jesaja	Jes	23	42	16	De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner, på okända stigar skall jag föra dem fram. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är vad jag skall göra, och jag skall inte överge dem.
Jesaja	Jes	23	42	17	Men de som förtröstar på skurna avgudabilder och som säger till gjutna beläten: "Ni är våra gudar", de skall vika tillbaka och stå där med skam.
Jesaja	Jes	23	42	18	Ni som är döva, hör, ni som är blinda, skåda och se.
Jesaja	Jes	23	42	19	Vem är så blind som min tjänare och så döv som min budbärare som jag sänder i väg? Vem är så blind som min förtrogne, så blind som Herrens tjänare?
Jesaja	Jes	23	42	20	Du har sett mycket, men inte tagit vara på det, fastän öronen är öppna, lyssnar ingen.
Jesaja	Jes	23	42	21	Det behagade Herren för hans rättfärdighets skull att låta sin undervisning komma till makt och ära.
Jesaja	Jes	23	42	22	Men detta är ett plundrat och skövlat folk. De ligger alla bundna i hålor, i fängelser hålls de gömda. De har lämnats ut till plundring utan att någon räddar, till plundring utan att någon säger: "Ge tillbaka."
Jesaja	Jes	23	42	23	Om ni ändå ville lyssna på detta, ta vara på det och höra för framtiden!
Jesaja	Jes	23	42	24	Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel åt plundrare? Har inte Herren gjort det, han som vi syndat mot? Ty de ville inte vandra på hans vägar och inte höra på hans undervisning.
Jesaja	Jes	23	42	25	Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem - krigets raseri. De förbrändes av det runt omkring, men de besinnade det inte. De förtärdes av det men tog det inte till sitt hjärta.
Jesaja	Jes	23	43	1	Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.
Jesaja	Jes	23	43	2	Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.
Jesaja	Jes	23	43	3	Ty jag är Herren, din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösepenning för dig, Nubien och Seba i ditt ställe.
Jesaja	Jes	23	43	4	Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv.
Jesaja	Jes	23	43	5	Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig.
Jesaja	Jes	23	43	6	Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!"och till södern: "Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände,
Jesaja	Jes	23	43	7	var och en som är uppkallad efter mitt namn, och som jag har skapat till min ära, som jag har format och gjort."
Jesaja	Jes	23	43	8	För ut det blinda folket, som dock har ögon och de döva, som dock har öron.
Jesaja	Jes	23	43	9	Låt alla hedningar komma tillsammans, låt folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt. Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."
Jesaja	Jes	23	43	10	Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, som jag har utvalt, för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma.
Jesaja	Jes	23	43	11	Jag, jag är Herren, förutom mig finns ingen frälsare.
Jesaja	Jes	23	43	12	Jag har förkunnat det och berett frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.
Jesaja	Jes	23	43	13	Redan från första dagen är jag denne Gud. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?
Jesaja	Jes	23	43	14	Så säger Herren, er återlösare, Israels Helige: För er skull sänder jag bud till Babel, och bryter ner alla bommarna, och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.
Jesaja	Jes	23	43	15	Jag är Herren, er Helige, Israels skapare, er konung.
Jesaja	Jes	23	43	16	Så säger Herren, han som gjorde en väg i havet, en stig i väldiga vatten,
Jesaja	Jes	23	43	17	han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär. Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer. De utplånades, de släcktes som en veke.
Jesaja	Jes	23	43	18	Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit.
Jesaja	Jes	23	43	19	Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.
Jesaja	Jes	23	43	20	Markens djur skall ära mig, schakaler och strutsar, ty jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
Jesaja	Jes	23	43	21	Det folk som jag har format åt mig skall höja mitt lov.
Jesaja	Jes	23	43	22	Men du, Jakob, har inte kallat på mig, du, Israel, har tröttnat på mig.
Jesaja	Jes	23	43	23	Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte vållat dig arbete med matoffer eller möda med rökelse.
Jesaja	Jes	23	43	24	Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar.
Jesaja	Jes	23	43	25	Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.
Jesaja	Jes	23	43	26	Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra, tala så att du kan få rätt.
Jesaja	Jes	23	43	27	Redan din stamfader syndade, och dina talesmän satte sig upp mot mig.
Jesaja	Jes	23	43	28	Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare, överlämnat Jakob till förbannelse och Israel till hån.
Jesaja	Jes	23	44	1	Men hör nu, du min tjänare Jakob, du Israel som jag har utvalt.
Jesaja	Jes	23	44	2	Så säger Herren, han som skapade dig, han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta inte, du min tjänare Jakob, du Jesurun som jag har utvalt.
Jesaja	Jes	23	44	3	Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar,
Jesaja	Jes	23	44	4	så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar.
Jesaja	Jes	23	44	5	Då skall en säga: "Jag tillhör Herren ", en annan åberopa Jakobs namn, en tredje skriva på sin hand: "Herrens egen" och bruka Israel som ett ärenamn.
Jesaja	Jes	23	44	6	Så säger Herren, Israels Konung, och hans Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.
Jesaja	Jes	23	44	7	Vem är som jag? Låt honom ta till orda, ja, lägga fram för mig vad som har hänt alltsedan jag insatte det gamla folket, och vad som skall komma, ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.
Jesaja	Jes	23	44	8	Frukta inte och var inte förskräckta. Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det? Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud förutom mig? Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
Jesaja	Jes	23	44	9	De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet, deras kära gudar kan inte hjälpa. Deras egna vittnen ser inget och förstår inget. Därför måste de komma på skam.
Jesaja	Jes	23	44	10	Vem vill forma en gud och gjuta ett beläte som inte är honom till någon nytta?
Jesaja	Jes	23	44	11	Se, hela deras sällskap skall komma på skam. Konsthantverkarna är ju själva bara människor. Låt dem alla samlas och träda fram. De skall då alla komma på skam med förskräckelse.
Jesaja	Jes	23	44	12	Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden, han formar det med hammare och bearbetar det med kraftig arm. Blir han hungrig förlorar han sin kraft. Dricker han inte vatten blir han matt.
Jesaja	Jes	23	44	13	Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift. Han formar det med stämjärn och märker ut det med passaren. Han gör det likt en mansbild, en vacker människogestalt att sättas i ett hus.
Jesaja	Jes	23	44	14	Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek och väljer bland skogens träd. Man planterar lärkträd åt sig, och regnet ger dem växt.
Jesaja	Jes	23	44	15	Detta har människorna till bränsle. Man tar av veden och värmer sig med den, man tänder på den och bakar bröd. Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna. Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.
Jesaja	Jes	23	44	16	En del av träet bränner man upp i eld. Över en annan del lagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt. Sedan värmer man sig och säger: "Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan."
Jesaja	Jes	23	44	17	Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den och säger: "Rädda mig, för du är min gud."
Jesaja	Jes	23	44	18	Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting, ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.
Jesaja	Jes	23	44	19	Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd att han säger: "En del av det har jag bränt upp i eld, på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit. Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"
Jesaja	Jes	23	44	20	Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ eller tänka: "Är det inte lögn det jag håller i min högra hand?"
Jesaja	Jes	23	44	21	Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig.
Jesaja	Jes	23	44	22	Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.
Jesaja	Jes	23	44	23	Jubla ni himlar, ty Herren har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd. Ty Herren har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel.
Jesaja	Jes	23	44	24	Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?
Jesaja	Jes	23	44	25	Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de visa komma till korta och gör deras kunskap till dårskap,
Jesaja	Jes	23	44	26	men som bekräftar sin tjänares ord och fullbordar sina sändebuds råd. Jag är den som säger om Jerusalem: "Det skall bli bebott" och om Juda städer: "De skall bli uppbyggda. Jag skall resa upp deras ruiner."
Jesaja	Jes	23	44	27	Jag är den som säger till havsdjupet: "Torka ut! Dina strömmar skall jag låta sina."
Jesaja	Jes	23	44	28	Jag är den som säger om Koresh: "Han är min herde, han skall fullborda allt det jag vill. Han skall säga om Jerusalem: Det skall bli uppbyggt, och till templet: Din grund skall bli lagd på nytt."
Jesaja	Jes	23	45	1	Så säger Herren till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom, så att inga portar mer är stängda:
Jesaja	Jes	23	45	2	Själv skall jag gå framför dig, höjderna skall jag jämna ut. Kopparportarna skall jag spränga och järnbommarna skall jag bryta sönder.
Jesaja	Jes	23	45	3	Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren, som kallar dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
Jesaja	Jes	23	45	4	För min tjänare Jakobs skull, för Israels skull, min utvalde, kallade jag dig vid namn. Jag gav dig ett ärenamn, fastän du inte kände mig.
Jesaja	Jes	23	45	5	Jag är Herren och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig,
Jesaja	Jes	23	45	6	för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren och det finns ingen annan.
Jesaja	Jes	23	45	7	Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta.
Jesaja	Jes	23	45	8	Låt det drypa från ovan, ni himlar, må rättfärdighet strömma ner från skyarna. Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt, ja, må den låta rättfärdighet växa upp. Jag, Herren, skapar detta.
Jesaja	Jes	23	45	9	Ve den som tvistar med sin Skapare,- du, en lerskärva bland jordens lerskärvor! Säger leret till den som formar det: "Vad gör du?"Säger ditt verk: "Han har inga händer"?
Jesaja	Jes	23	45	10	Ve den som säger till en far: "Vad avlar du?"och till en kvinna: "Vad föder du fram?"
Jesaja	Jes	23	45	11	Så säger Herren, Israels Helige, som också är hans Skapare: Fråga mig om det som skall komma. Låt mig ha omsorg om mina söner och mina händers verk.
Jesaja	Jes	23	45	12	Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är mina händer som har spänt ut himlen, och hela dess här har jag givit befallning.
Jesaja	Jes	23	45	13	Det är jag som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria, men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	45	14	Så säger Herren: Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete och nubiernas och Sebas resliga folk med handel, det skall allt gå över i din hand och höra till dig. De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå. Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig: "Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud."
Jesaja	Jes	23	45	15	Du är sannerligen en Gud som döljer sig, du Israels Gud, du Frälsare.
Jesaja	Jes	23	45	16	De kommer alla på skam och måste blygas, alla avgudamakarna måste skämmas.
Jesaja	Jes	23	45	17	Men Israel blir frälst genom Herren med en evig frälsning. Aldrig i evighet skall ni komma på skam och behöva blygas.
Jesaja	Jes	23	45	18	Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.
Jesaja	Jes	23	45	19	I hemlighet har jag inte talat på en mörk plats på jorden. Jag har inte sagt till Jakobs avkomlingar: "Förgäves skall ni söka mig." - Jag är Herren, som talar sanning och förkunnar vad som är rätt.
Jesaja	Jes	23	45	20	Samla er då och kom hit, träd fram ni som räddats från folken. De har inget förstånd, de som bär omkring sina träbeläten och ber till en gud som inte kan frälsa.
Jesaja	Jes	23	45	21	Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig.
Jesaja	Jes	23	45	22	Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.
Jesaja	Jes	23	45	23	Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed
Jesaja	Jes	23	45	24	och säga om mig: Endast i Herren är rättfärdighet och styrka. Till honom skall man komma, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas.
Jesaja	Jes	23	45	25	I Herren skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de skall berömma sig av honom.
Jesaja	Jes	23	46	1	Bel sjunker ner, Nebo måste böja sig, deras bilder läggs på djur och boskap. De som ni bar omkring är en belastning, en börda för den trötte.
Jesaja	Jes	23	46	2	Tillsammans sjunker de ihop och böjer sig. De kan inte rädda bördan, de måste själva gå i fångenskap.
Jesaja	Jes	23	46	3	Så hör på mig, ni av Jakobs hus, alla ni som är kvar av Israels folk, ni som har varit lagda på mig från moderlivet, burna av mig ända från modersskötet.
Jesaja	Jes	23	46	4	Ända till er ålderdom är jag Denne, och till dess ni blir grå skall jag bära er. Så har jag hittills gjort, och även i fortsättningen skall jag stödja er, jag skall bära och rädda er.
Jesaja	Jes	23	46	5	Med vem vill ni likna och jämföra mig, med vem vill ni jämställa mig, så att jag skulle likna honom?
Jesaja	Jes	23	46	6	Man skakar ut guld ur börsen och väger upp silver på vågen. Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud, som man faller ner för och tillber.
Jesaja	Jes	23	46	7	Man lyfter upp den på axeln, bär bort den och sätter ner den på dess plats. Där står den och kan inte gå därifrån. Ropar någon till den, kan den inte svara och rädda honom ur hans nöd.
Jesaja	Jes	23	46	8	Tänk på detta och fatta mod! Tag det till hjärtat, ni överträdare.
Jesaja	Jes	23	46	9	Kom ihåg det som har hänt i det förgångna, ty jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag.
Jesaja	Jes	23	46	10	Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra.
Jesaja	Jes	23	46	11	Jag kallar på örnen från öster, från fjärran land honom som verkställer mitt beslut. Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.
Jesaja	Jes	23	46	12	Hör på mig, ni självsäkra, ni som är fjärran från rättfärdighet:
Jesaja	Jes	23	46	13	Se, jag låter min rättfärdighet komma nära, den är inte långt borta, min frälsning dröjer inte. Jag ger frälsning i Sion, min härlighet åt Israel.
Jesaja	Jes	23	47	1	Stig ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel. Sätt dig på jorden utan tron, du kaldeernas dotter, ty man skall inte mer kalla dig den fina och förnäma.
Jesaja	Jes	23	47	2	Tag en kvarn och mal mjöl, lägg av din slöja, lyft upp släpet, blotta benen, vada genom strömmarna.
Jesaja	Jes	23	47	3	Din nakenhet skall blottas, din skam skall ses. Jag skall utkräva hämnd och inte skona någon.
Jesaja	Jes	23	47	4	Vår återlösares namn är Herren Sebaot, Israels Helige!
Jesaja	Jes	23	47	5	Sitt tyst och drag dig undan i mörkret, du kaldeernas dotter, ty du skall inte mer kallas kungarikenas drottning.
Jesaja	Jes	23	47	6	Jag blev vred på mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem inget förbarmande. På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
Jesaja	Jes	23	47	7	Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning." Därför ville du inte ta dig i akt och tänkte inte på slutet.
Jesaja	Jes	23	47	8	Hör nu detta, du som lever i vällust, du som sitter så trygg, du som säger i ditt hjärta: "Jag och ingen annan! Aldrig skall jag sitta som änka, aldrig veta av vad barnlöshet är."
Jesaja	Jes	23	47	9	Plötsligt skall båda dessa olyckor komma över dig, på en och samma dag: barnlöshet och änkestånd. I fullt mått skall de komma över dig, trots mängden av dina trolldomskonster, trots dina besvärjelsers stora kraft.
Jesaja	Jes	23	47	10	Du förtröstade på din ondska och tänkte: "Ingen ser mig." Det var din vishet och din kunskap som förledde dig, och du sade i ditt hjärta: "Jag och ingen annan."
Jesaja	Jes	23	47	11	Därför skall olycka komma över dig, och du skall inte veta varifrån den kommer. Fördärv skall falla över dig, du skall inte kunna avvärja det. Plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det.
Jesaja	Jes	23	47	12	Träd då fram med dina besvärjelser och dina många trolldomskonster, som du har tröttat ut dig med alltifrån din ungdom. Kanske kan du få hjälp, kanske kan du skrämma bort faran.
Jesaja	Jes	23	47	13	Du har arbetat dig trött med dina många rådslag. Må nu de träda fram, må de rädda dig, de som mäter upp himlen och spanar i stjärnorna och kungör månad för månad vad som skall komma över dig.
Jesaja	Jes	23	47	14	Se, de är som strå som bränns upp i eld, de kan inte rädda sitt liv ur lågornas våld. Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför, ingen brasa att sitta vid.
Jesaja	Jes	23	47	15	Så går det dem som du tröttade ut dig med, dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom. De drar bort var och en åt sitt håll, det finns ingen som räddar dig.
Jesaja	Jes	23	48	1	Hör detta, ni av Jakobs hus, ni som är uppkallade efter Israels namn och flöt fram ur Juda källa, ni som svär vid Herrens namn och bekänner er till Israels Gud, men inte i sanning och rättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	48	2	Ty ni kallar er efter den heliga staden och stöder er på Israels Gud, som heter Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	48	3	Vad som förut skedde, det har jag för längesedan förkunnat. Av min mun var det förutsagt, jag hade låtit er höra om det. Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.
Jesaja	Jes	23	48	4	Eftersom jag visste att du är hård, med en nacke av järn och en panna av koppar,
Jesaja	Jes	23	48	5	förkunnade jag det för längesedan. Innan det skedde lät jag dig höra om det, för att du inte skulle kunna säga: "Min avgud har gjort det, min skurna och gjutna gudabild har befallt det."
Jesaja	Jes	23	48	6	Du har hört det, och kan nu se alltsammans. Vill ni inte erkänna det? Från och med nu låter jag dig höra om nya ting, om fördolda ting som du inte vetat om.
Jesaja	Jes	23	48	7	Först nu har de skapats, inte tidigare, inte förrän i dag har du hört om dem, för att du inte skall kunna säga: "Det visste jag redan."
Jesaja	Jes	23	48	8	Förr fick du inte höra eller veta något om det, ty på den tiden var dina öron inte öppnade. Jag visste ju hur trolös du var, att du kallades överträdare från moderlivet.
Jesaja	Jes	23	48	9	Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede, för min äras skull är jag långmodig, så att du inte blir utrotad.
Jesaja	Jes	23	48	10	Se, jag har luttrat dig, men silver har jag inte fått. Jag har prövat dig i lidandets ugn.
Jesaja	Jes	23	48	11	För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag det, ty hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat? Jag ger inte min ära åt någon annan.
Jesaja	Jes	23	48	12	Hör på mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag är Denne. Jag är den förste, jag är också den siste.
Jesaja	Jes	23	48	13	Min hand har lagt jordens grund, min högra hand har spänt ut himlen. Jag kallade på dem, då stod de där.
Jesaja	Jes	23	48	14	Samla er, ni alla, och hör: Vem bland dessa andra har förutsagt detta, att den man som Herren älskarskall utföra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kaldeerna?
Jesaja	Jes	23	48	15	Jag, jag har talat detta, jag har också kallat honom. Jag har fört honom fram, och hans väg skall vara framgångsrik.
Jesaja	Jes	23	48	16	Kom hit till mig och hör detta: Jag har från första stund talat helt öppet. När tiden kom att något skulle ske, då var jag där. Och nu har Herren, Herren sänt mig och sin Ande.
Jesaja	Jes	23	48	17	Så säger Herren, din återlösare, Israels Helige: Jag är Herren, din Gud, som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på den väg du skall vandra.
Jesaja	Jes	23	48	18	O, att du hade lyssnat på mina bud! Då skulle frid flyta till dig som en ström och din rätt som havets vågor.
Jesaja	Jes	23	48	19	Dina barn skulle då ha varit som sanden, din livsfrukt som de oräkneliga sandkornen. Deras namn skulle aldrig bli utrotat eller utplånat ur min åsyn.
Jesaja	Jes	23	48	20	Drag ut från Babel, fly från kaldeerna! Förkunna detta med fröjderop, låt det bli känt, för ut det till jordens ände, säg: " Herren har återlöst sin tjänare Jakob.
Jesaja	Jes	23	48	21	De led ingen törst när han förde dem genom öknarna, ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem. Han klöv klippan, så att vatten flödade."
Jesaja	Jes	23	48	22	Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	49	1	Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. Herren kallade mig när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte.
Jesaja	Jes	23	49	2	Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.
Jesaja	Jes	23	49	3	Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel, genom dig vill jag förhärliga mig."
Jesaja	Jes	23	49	4	Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig, utan nytta har jag förbrukat min kraft. Dock, min rätt är hos Herren och min lön är hos min Gud."
Jesaja	Jes	23	49	5	Och nu säger Herren, han som från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Jakob tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom - ty jag är ärad i Herrens ögon, och min Gud är min starkhet -
Jesaja	Jes	23	49	6	han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.
Jesaja	Jes	23	49	7	Så säger Herren, Israels återlösare, hans Helige, till honom som är föraktad av var själ, till honom som är avskydd av folken, till honom som är härskares tjänare: Kungar skall se det och stå upp, furstar skall se det och tillbedja för Herrens skull, han som är trofast, för Israels Heliges skull, han som har utvalt dig.
Jesaja	Jes	23	49	8	Så säger Herren: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, för att upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna
Jesaja	Jes	23	49	9	och säga till de fångna: "Drag ut", och till dem som sitter i mörkret: "Kom fram." De skall finna bete utmed vägarna, betesplatser på alla kala höjder.
Jesaja	Jes	23	49	10	De skall varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen skall inte skada dem, ty deras förbarmare skall leda dem och föra dem till vattenkällor.
Jesaja	Jes	23	49	11	Jag skall göra alla mina berg till jämna vägar, och mina banade vägar skall byggas höga.
Jesaja	Jes	23	49	12	Se, där kommer de fjärran ifrån, somliga från norr och andra från väster, somliga från sineernas land.
Jesaja	Jes	23	49	13	Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord, brist ut i jubel, ni berg. Ty Herren tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.
Jesaja	Jes	23	49	14	Men Sion säger: " Herren har övergivit mig, Herren har glömt mig."
Jesaja	Jes	23	49	15	Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig.
Jesaja	Jes	23	49	16	Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Dina murar står alltid inför mig.
Jesaja	Jes	23	49	17	Dina söner skyndar sig tillbaka, medan de som förstör och ödelägger dig drar bort ifrån dig.
Jesaja	Jes	23	49	18	Lyft upp dina ögon och se dig omkring, alla samlas de hos dig. Så sant jag lever, säger Herren, du skall få klä dig i dem alla som en skrud och lik en brud fästa dem omkring dig.
Jesaja	Jes	23	49	19	Ty om du tidigare låg i ruiner och var ödelagd och ditt land var förött, skall det nu bli för trångt att bo där, och de som fördärvar dig skall vara långt borta.
Jesaja	Jes	23	49	20	Du skall få höra barnen säga, de som föddes under din barnlöshet: "Platsen är för trång för mig, gör plats för mig, så att jag kan bo här."
Jesaja	Jes	23	49	21	Då skall du säga i ditt hjärta: "Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven. Vem har fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar. Varifrån kommer då dessa?"
Jesaja	Jes	23	49	22	Så säger Herren Herren: Se, jag skall lyfta min hand mot folken, resa mitt baner för hednafolken. Då skall de komma med dina söner i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar.
Jesaja	Jes	23	49	23	Kungar skall vara dina barns vårdare, och furstinnor dina ammor. De skall falla ner inför dig med ansiktet mot jorden och slicka stoftet vid dina fötter. Och du skall inse att jag är Herren och att de som hoppas på mig inte kommer på skam.
Jesaja	Jes	23	49	24	Kan man ta ifrån den starke hans byte eller rycka fångarna från den som har segerns rätt?
Jesaja	Jes	23	49	25	Ja, så säger Herren: "Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom, bytet ryckas ur tyrannens hand. Jag skall själv strida mot dina motståndare, jag skall själv rädda dina barn.
Jesaja	Jes	23	49	26	Jag skall låta dem som förtrycker dig äta sitt eget kött, och av sitt eget blod skall de bli druckna, som av sött vin. Och allt kött skall då förstå att jag, Herren, är din Frälsare, att den Mäktige i Jakob är din återlösare."
Jesaja	Jes	23	50	1	Så säger Herren: Var finns er mors skiljebrev, det som jag har förskjutit henne med? Eller till vilken av mina fordringsägare har jag sålt er? Se, genom era missgärningar blev ni sålda, och för era överträdelsers skull blev er mor förskjuten.
Jesaja	Jes	23	50	2	Varför var ingen där när jag kom? Varför svarade ingen när jag ropade? Är min arm för kort för att friköpa er, eller har jag ingen kraft till att hjälpa? Se, genom min befallning torkar jag ut havet och förvandlar strömmarna till öken. Deras fiskar ruttnar av brist på vatten och dör av törst.
Jesaja	Jes	23	50	3	Jag kläder himlen i mörker och ger den sorgdräkt att bära.
Jesaja	Jes	23	50	4	Herren Herren har givit mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte. Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt.
Jesaja	Jes	23	50	5	Herren Herren har öppnat mitt öra, och jag har inte varit upprorisk, jag har inte vikit tillbaka.
Jesaja	Jes	23	50	6	Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån. Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott.
Jesaja	Jes	23	50	7	Herren Herren skall hjälpa mig, därför behöver jag inte skämmas, därför gör jag mitt ansikte hårt som sten. Jag vet att jag inte kommer på skam.
Jesaja	Jes	23	50	8	Den som förklarar mig rättfärdig är nära. Vem vill då gå till rätta med mig? Må han träda fram tillsammans med mig. Vem är min motpart? Låt honom komma hit.
Jesaja	Jes	23	50	9	Se, Herren Herren kommer att hjälpa mig. Vem vill då döma mig skyldig? De skall alla slitas ut som ett klädesplagg, mal skall förtära dem.
Jesaja	Jes	23	50	10	Vem bland er fruktar Herren och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta på Herrens namn och stödja sig på sin Gud.
Jesaja	Jes	23	50	11	Men se, alla ni som tänder upp en eld och omger er med brinnande pilar, vandra i lågorna från er eld bland de brinnande pilar som ni har antänt. Av min hand skall detta drabba er, ni kommer att ligga i kval.
Jesaja	Jes	23	51	1	Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet, ni som söker Herren. Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna, och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.
Jesaja	Jes	23	51	2	Se på er fader Abraham, och på Sara som födde er. Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom, och jag välsignade och förökade honom.
Jesaja	Jes	23	51	3	Ja, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud.
Jesaja	Jes	23	51	4	Tänk på mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty undervisning skall utgå från mig, min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
Jesaja	Jes	23	51	5	Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar skall döma folken. Kustländerna väntar på mig och hoppas på min arm.
Jesaja	Jes	23	51	6	Lyft upp era ögon till himlen, och se på jorden därunder. Ty himlen skall försvinna som en rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare skall dö som mygg. Men min frälsning skall förbli för evigt, min rättfärdighet skall inte brytas ner.
Jesaja	Jes	23	51	7	Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk, som har min undervisning i ditt hjärta. Frukta inte för människors smädelser, var inte rädd för deras hån.
Jesaja	Jes	23	51	8	Ty mal skall förtära dem som en klädnad, mott skall äta dem som ylle. Men min rättfärdighet skall förbli för evigt, min frälsning från släkte till släkte.
Jesaja	Jes	23	51	9	Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka, du Herrens arm! Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider. Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade havsvidundret?
Jesaja	Jes	23	51	10	Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsdjupen till en väg, där de återlösta kunde gå fram?
Jesaja	Jes	23	51	11	Så skall Herrens friköpta vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skall komma över dem, men sorg och suckan skall fly bort.
Jesaja	Jes	23	51	12	Jag, jag är den som tröstar er. Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö, för människobarn som blir som torrt gräs,
Jesaja	Jes	23	51	13	att du glömmer Herren, din Skapare, han som spände ut himlen och lade jordens grund, och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede, eftersom han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede?
Jesaja	Jes	23	51	14	Snart blir fången fri. Han skall inte dö och läggas i graven, han skall inte lida brist på bröd.
Jesaja	Jes	23	51	15	Jag är Herren, din Gud, han som rör upp havet, så att dess vågor dånar, Herren Sebaot är hans namn.
Jesaja	Jes	23	51	16	Jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera himlen och grunda jorden och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
Jesaja	Jes	23	51	17	Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem, du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare, du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.
Jesaja	Jes	23	51	18	Av alla de söner hon hade fött fanns ingen som ledde henne, av alla de söner hon hade fostrat fanns ingen som fattade henne vid handen.
Jesaja	Jes	23	51	19	Dubbel är den olycka som har drabbat dig, vem har medkänsla med dig? Förödelse och förstöring, hunger och svärd - hur skall jag trösta dig?
Jesaja	Jes	23	51	20	Dina söner försmäktade, de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät, drabbade i fullt mått av Herrens vrede, av din Guds bestraffning.
Jesaja	Jes	23	51	21	Så hör nu detta, du eländiga, som är drucken, men inte av vin:
Jesaja	Jes	23	51	22	Så säger Herren, som är din Herre och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand, av min vredes bägare skall du inte längre dricka.
Jesaja	Jes	23	51	23	Jag skall sätta den i handen på dina plågare, de som sade till dig: "Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"Så gjorde du din rygg till mark och till en gata för dem att gå på.
Jesaja	Jes	23	52	1	Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion, kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad, ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig.
Jesaja	Jes	23	52	2	Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
Jesaja	Jes	23	52	3	Ty så säger Herren: Ni har blivit sålda för intet, därför skall ni också utan pengar bli återlösta.
Jesaja	Jes	23	52	4	Så säger Herren Herren: Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten och vistades där som främlingar. Och Assur har förtryckt dem utan orsak.
Jesaja	Jes	23	52	5	Vad har jag nu här, säger Herren, då man har fört bort mitt folk utan skäl? Dess tyranner skränar, säger Herren, och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag.
Jesaja	Jes	23	52	6	Därför skall mitt folk lära känna mitt namn, därför skall det på den dagen förstå att jag är den som säger: Se, här är jag!
Jesaja	Jes	23	52	7	Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är konung!"
Jesaja	Jes	23	52	8	Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar alla, ty de skall med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion.
Jesaja	Jes	23	52	9	Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, ty Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	52	10	Herren uppenbarar sin heliga arm inför alla hednafolkens ögon, alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.
Jesaja	Jes	23	52	11	Drag bort! Drag bort! Gå ut därifrån! Rör inte vid något orent! Gå ut från henne, rena er, ni som bär Herrens kärl.
Jesaja	Jes	23	52	12	Ni skall inte gå ut med hast och inte vandra bort som flyktingar, ty Herren går framför er, och Israels Gud avslutar ert tåg.
Jesaja	Jes	23	52	13	Se, min tjänare skall handla vist. Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.
Jesaja	Jes	23	52	14	Liksom många häpnade över dig, så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns och hans gestalt mer än andra människors.
Jesaja	Jes	23	52	15	Han skall bestänka många folk. Inför honom kommer kungar att förstummas, ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem och lära känna vad de aldrig har hört.
Jesaja	Jes	23	53	1	Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?
Jesaja	Jes	23	53	2	Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Jesaja	Jes	23	53	3	Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Jesaja	Jes	23	53	4	Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Jesaja	Jes	23	53	5	Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Jesaja	Jes	23	53	6	Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.
Jesaja	Jes	23	53	7	Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Jesaja	Jes	23	53	8	Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
Jesaja	Jes	23	53	9	Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.
Jesaja	Jes	23	53	10	Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
Jesaja	Jes	23	53	11	Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.
Jesaja	Jes	23	53	12	Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.
Jesaja	Jes	23	54	1	Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar. Ty den ensamma har många barn, fler än den som har man, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	54	2	Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka.
Jesaja	Jes	23	54	3	Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster. Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning och på nytt befolka ödelagda städer.
Jesaja	Jes	23	54	4	Frukta inte, ty du skall inte komma på skam, blygs inte, ty du skall inte bli förödmjukad. Nej, du skall glömma din ungdoms skam, och ditt änkestånds förakt skall du inte mer komma ihåg.
Jesaja	Jes	23	54	5	Ty den som har skapat dig är din man, Herren Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare, han som kallas hela jordens Gud.
Jesaja	Jes	23	54	6	Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du av Herren, och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud.
Jesaja	Jes	23	54	7	Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig.
Jesaja	Jes	23	54	8	Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger Herren, din återlösare.
Jesaja	Jes	23	54	9	Jag skall göra som vid Noas flod. Liksom jag svor att Noas flod inte mer skulle komma över jorden, så svär jag att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig.
Jesaja	Jes	23	54	10	Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare.
Jesaja	Jes	23	54	11	Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, med blyglans skall jag nu mura dina stenar och ge dig grundvalar av safirer.
Jesaja	Jes	23	54	12	Jag skall göra dina tinnar av rubiner, dina portar av karbunklar och hela din ringmur av ädla stenar.
Jesaja	Jes	23	54	13	Dina barn skall alla bli Herrens lärjungar, och deras frid skall vara stor.
Jesaja	Jes	23	54	14	I rättfärdighet skall du bli befäst. Förtryck skall vara fjärran från dig, du har ingenting att frukta. Förskräckelse skall vara borta, den skall inte komma dig nära.
Jesaja	Jes	23	54	15	Om man sammangaddar sig mot dig, kommer det ingalunda från mig. De som sammangaddar sig mot dig skall falla för dig.
Jesaja	Jes	23	54	16	Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.
Jesaja	Jes	23	54	17	Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång, och varje tunga som upphäver sig mot dig skall du i domen döma skyldig. Detta är Herrens tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	55	1	Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.
Jesaja	Jes	23	55	2	Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.
Jesaja	Jes	23	55	3	Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David.
Jesaja	Jes	23	55	4	Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken.
Jesaja	Jes	23	55	5	Du skall kalla på ett folk du inte känner, ett hednafolk som inte känner dig skall skynda till dig för Herrens, din Guds, skull, för Israels Heliges skull, ty han har förhärligat dig.
Jesaja	Jes	23	55	6	Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.
Jesaja	Jes	23	55	7	Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.
Jesaja	Jes	23	55	8	Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	55	9	Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.
Jesaja	Jes	23	55	10	Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta,
Jesaja	Jes	23	55	11	så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.
Jesaja	Jes	23	55	12	Med glädje skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram. Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er, alla markens träd skall klappa i händerna.
Jesaja	Jes	23	55	13	Där nu törnsnår finns skall cypresser växa upp, där nässlor står skall myrten växa upp. Detta skall bli Herren till ära, ett evigt tecken som inte skall utplånas.
Jesaja	Jes	23	56	1	Så säger Herren: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.
Jesaja	Jes	23	56	2	Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont.
Jesaja	Jes	23	56	3	Den främling som har slutit sig till Herren skall inte säga: "Säkert kommer Herren att skilja mig från sitt folk." Inte heller skall eunucken säga: "Jag är ett förtorkat träd."
Jesaja	Jes	23	56	4	Ty så säger Herren: De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund,
Jesaja	Jes	23	56	5	åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.
Jesaja	Jes	23	56	6	De främlingar som har slutit sig till Herren och som vill tjäna honom och älska Herrens namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund,
Jesaja	Jes	23	56	7	dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare. Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.
Jesaja	Jes	23	56	8	Så säger Herren Herren, han som samlar de fördrivna av Israel: Ännu fler skall jag samla till honom, till hans församling.
Jesaja	Jes	23	56	9	Alla ni markens vilda djur, kom och ät, alla ni vilda djur i skogen!
Jesaja	Jes	23	56	10	Hans väktare är alla blinda, de märker inget. De är alla stumma hundar som inte kan skälla. De ligger och drömmer, de älskar att slumra.
Jesaja	Jes	23	56	11	Men de är glupska hundar, de blir aldrig mätta. Och de skall vara herdar, de som ingenting förstår! De går alla sin egen väg, var och en söker sin egen fördel, allesammans.
Jesaja	Jes	23	56	12	"Kom, jag skall hämta vin, låt oss berusa oss av starka drycker. Och morgondagen skall bli denna lik, ja, ännu bättre!"
Jesaja	Jes	23	57	1	Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.
Jesaja	Jes	23	57	2	Han går in i friden. De som vandrar sin väg rakt framkommer till vila på sina läger.
Jesaja	Jes	23	57	3	Men ni, träd fram här, ni söner till teckentyderskor, ni barn till äktenskapsbrytare och horor.
Jesaja	Jes	23	57	4	Vem gör ni er lustiga över? Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan? Är ni inte överträdelsens barn, lögnens avkomma,
Jesaja	Jes	23	57	5	ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna, ni som slaktar era barn i dalarna och i bergsklyftornas djup.
Jesaja	Jes	23	57	6	Ravinens glatta stenar är din del, de, just de, är din lott. Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer. Skulle jag låta mig nöja med sådant?
Jesaja	Jes	23	57	7	Du ordnade din bädd på höga och stora berg. Dit begav du dig för att offra slaktoffer.
Jesaja	Jes	23	57	8	Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken. Du övergav mig, klädde av dig, steg upp i din säng och gjorde den rymlig. Du ingick förbund med några av dem som du älskade att gå i säng med. Du såg dem nakna.
Jesaja	Jes	23	57	9	Du gick till kungen med olja och smorde dig med en mängd väldoftande salvor. Du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ner till dödsriket.
Jesaja	Jes	23	57	10	Även om du blev trött av din långa färd, sade du inte: "Det är lönlöst." Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.
Jesaja	Jes	23	57	11	För vem var du rädd och fruktade, eftersom du bedrog mig? Du har inte kommit ihåg mig eller brytt dig om mig. Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid, fruktar du mig inte?
Jesaja	Jes	23	57	12	Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet och med dina verk; de skall inte hjälpa dig.
Jesaja	Jes	23	57	13	När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig. En vind skall ta dem alla med sig, en fläkt skall föra dem bort. Men den som tar sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.
Jesaja	Jes	23	57	14	Man skall säga: "Bana väg, bana och bered väg! Tag bort stötestenarna från mitt folks väg!"
Jesaja	Jes	23	57	15	Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
Jesaja	Jes	23	57	16	Jag skall inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, ty då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat.
Jesaja	Jes	23	57	17	För hans girighetssynd var jag vred. Jag slog honom och dolde mig i min vrede. Men han vände sig bort och gick den väg han själv ville.
Jesaja	Jes	23	57	18	Jag har sett hans vägar, men jag vill bota honom och leda honom och ge honom och hans sörjande tröst.
Jesaja	Jes	23	57	19	Jag vill skapa lovsång på deras läppar, fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära, säger Herren. Jag skall bota honom.
Jesaja	Jes	23	57	20	Men de ogudaktiga är som ett upprört hav, ett som inte kan vara stilla, ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet.
Jesaja	Jes	23	57	21	Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.
Jesaja	Jes	23	58	1	Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.
Jesaja	Jes	23	58	2	Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut. De frågar mig om rättfärdiga domslut och vill att Gud skall komma dem nära.
Jesaja	Jes	23	58	3	"Varför fastar vi, när du inte ser det, varför späker vi oss, när du inte märker det?"Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till, och alla era arbetare driver ni hårt.
Jesaja	Jes	23	58	4	Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar. Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden.
Jesaja	Jes	23	58	5	Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till Herrens välbehag?
Jesaja	Jes	23	58	6	Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,
Jesaja	Jes	23	58	7	ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.
Jesaja	Jes	23	58	8	Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.
Jesaja	Jes	23	58	9	Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: "Se, här är jag." Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord,
Jesaja	Jes	23	58	10	om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.
Jesaja	Jes	23	58	11	Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.
Jesaja	Jes	23	58	12	Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas "han som murar igen sprickor", "han som återställer stigar, så att man kan bo i landet".
Jesaja	Jes	23	58	13	Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till Herrens ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord,
Jesaja	Jes	23	58	14	då skall du fröjda dig i Herren, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har Herrens mun talat.
Jesaja	Jes	23	59	1	Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.
Jesaja	Jes	23	59	2	Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.
Jesaja	Jes	23	59	3	Ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram orättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	59	4	Ingen åberopar rättfärdighet, ingen dömer med sanning. På tomhet förtröstar de och talar lögn, de går havande med olycka och föder fördärv.
Jesaja	Jes	23	59	5	De kläcker ut ormägg och väver spindelnät. Den som äter av deras ägg dör, och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.
Jesaja	Jes	23	59	6	Deras spindelnät duger inte till kläder, sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat. Deras verk är ondskans verk, deras händer utför våld.
Jesaja	Jes	23	59	7	Deras fötter hastar till det som är ont, de är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras tankar är fördärvets tankar, förödelse och förstöring råder på deras vägar.
Jesaja	Jes	23	59	8	Fridens väg känner de inte, rätten följer inte i deras spår. De går krokiga stigar, ingen som går på dem vet vad frid är.
Jesaja	Jes	23	59	9	Därför är rättvisan fjärran ifrån oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi väntar på ljus, men se, mörker råder, på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.
Jesaja	Jes	23	59	10	Vi famlar som blinda längs väggen, famlar som hade vi inte ögon. Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning. Bland välgödda är vi som döda.
Jesaja	Jes	23	59	11	Vi brummar alla som björnar och kuttrar sorgset som duvor. Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte, efter frälsning, men den är fjärran ifrån oss.
Jesaja	Jes	23	59	12	Våra överträdelser inför dig är många, våra synder vittnar emot oss. Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon, vi känner våra missgärningar.
Jesaja	Jes	23	59	13	Vi har gjort uppror och förnekat Herren, vi har vikit bort från vår Gud. Vi har talat förtryck och upproriskhet, lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan har vi fört fram.
Jesaja	Jes	23	59	14	Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram.
Jesaja	Jes	23	59	15	Sanningen har försvunnit, och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad. Detta såg Herren, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
Jesaja	Jes	23	59	16	Han såg att ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom.
Jesaja	Jes	23	59	17	Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
Jesaja	Jes	23	59	18	Efter deras gärningar skall han vedergälla dem. Vrede över hans motståndare, vedergällning över hans fiender. Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
Jesaja	Jes	23	59	19	Så skall man frukta Herrens namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram lik en flod, skall Herrens Ande driva honom på flykten.
Jesaja	Jes	23	59	20	Återlösaren skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	59	21	Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	60	1	Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig.
Jesaja	Jes	23	60	2	Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall Herren gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig.
Jesaja	Jes	23	60	3	Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.
Jesaja	Jes	23	60	4	Lyft dina ögon och se dig omkring: Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer fjärran ifrån, dina döttrar bärs fram på armen.
Jesaja	Jes	23	60	5	Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig. Ty havets rikedomar skall föras till dig, folkens skatter skall tillfalla dig.
Jesaja	Jes	23	60	6	Skaror av kameler skall övertäcka dig, unga kameler från Midjan och Efa. Från Saba skall de alla komma, guld och rökelse skall de bära. De skall förkunna Herrens lov.
Jesaja	Jes	23	60	7	Alla Kedars hjordar skall samlas till dig, Nebajots baggar skall stå till din tjänst. Till mitt välbehag skall de offras på mitt altare, och min härlighets hus skall jag förhärliga.
Jesaja	Jes	23	60	8	Vilka är dessa som kommer farande som moln, lika duvor som flyger till sitt duvslag?
Jesaja	Jes	23	60	9	Ty kustländerna väntar på mig, och främst kommer Tarsis skepp för att föra dina söner hem från fjärran land. De för med sig silver och guld åt Herrens, din Guds, namn, åt Israels Helige, ty han förhärligar dig.
Jesaja	Jes	23	60	10	Främlingar skall bygga upp dina murar, och deras kungar skall betjäna dig. Ty jag slog dig i min vrede, men i min nåd förbarmar jag mig över dig.
Jesaja	Jes	23	60	11	Dina portar skall ständigt hållas öppna - varken dag eller natt skall de stängas - så att folkens rikedomar kan föras till dig och deras kungar föras med i tåget.
Jesaja	Jes	23	60	12	Ty det hednafolk eller rike som inte vill tjäna dig skall förgås. Ja, sådana hednafolk skall i grund förgöras.
Jesaja	Jes	23	60	13	Libanons härlighet skall komma till dig, både cypress och platan och buxbom, för att pryda platsen där min helgedom är. Jag vill göra platsen för mina fötter härlig.
Jesaja	Jes	23	60	14	Bugande skall dina förtryckares söner komma till dig, de som föraktade dig skall alla falla ner för dina fötter. Och de skall kalla dig " Herrens stad","Israels Heliges Sion".
Jesaja	Jes	23	60	15	I stället för att du var övergiven och hatad, så att ingen ville ta vägen genom dig, skall jag göra dig till härlighet för evigt, till en fröjd från släkte till släkte.
Jesaja	Jes	23	60	16	Du skall dia hednafolkens mjölk, ja, kungabröst skall du dia. Då skall du förstå att jag, Herren, är din frälsare, att den Starke i Jakob är din återlösare.
Jesaja	Jes	23	60	17	Jag skall låta guld komma i stället för koppar, silver i stället för järn, koppar i stället för trä och järn i stället för sten. Jag skall sätta friden till din överhet, rättfärdigheten till din härskare.
Jesaja	Jes	23	60	18	Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land eller ödeläggelse och förstörelse inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång.
Jesaja	Jes	23	60	19	Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen, månen skall inte mer lysa dig med sitt sken. Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet.
Jesaja	Jes	23	60	20	Din sol skall inte mer gå ner, din måne inte mer avta, ty Herren skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skall upphöra.
Jesaja	Jes	23	60	21	Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga och för evigt besitta landet, som ett skott av min plantering, som ett verk av mina händer, för att förhärliga mig.
Jesaja	Jes	23	60	22	Av den minste skall det bli tusen, av den ringaste ett stort folk. Jag, Herren, skall med hast låta detta ske, när dess tid kommer.
Jesaja	Jes	23	61	1	Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna,
Jesaja	Jes	23	61	2	till att predika ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande,
Jesaja	Jes	23	61	3	för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande. Och de skall kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av Herren till hans förhärligande.
Jesaja	Jes	23	61	4	De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser. De skall åter bygga upp de ödelagda städerna, platser som har legat öde släkte efter släkte.
Jesaja	Jes	23	61	5	Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet, utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.
Jesaja	Jes	23	61	6	Och ni skall kallas " Herrens präster", man skall säga om er: "Vår Guds tjänare". Ni skall få njuta av hednafolkens skatter och berömma er av deras härlighet.
Jesaja	Jes	23	61	7	För er skam skall ni få dubbelt igen, och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del. Därför skall de få en dubbel lott i sitt land, evig glädje skall de få.
Jesaja	Jes	23	61	8	Ty jag, Herren, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov. Jag skall ge dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.
Jesaja	Jes	23	61	9	Deras släkte skall bli känt bland hednafolken, deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall förstå att de är släktet som Herren har välsignat.
Jesaja	Jes	23	61	10	Jag gläder mig storligen i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med sina smycken.
Jesaja	Jes	23	61	11	Ty liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård låter sin sådd växa upp, så skall Herren Herren låta rättfärdighet och lovsång växa upp inför alla hednafolk.
Jesaja	Jes	23	62	1	För Sions skull vill jag inte tiga, för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss.
Jesaja	Jes	23	62	2	Hednafolken skall se din rättfärdighet och alla kungar din härlighet. Du skall få ett nytt namn, som Herrens mun skall bestämma.
Jesaja	Jes	23	62	3	Du skall vara en härlig krona i Herrens hand, en kunglig huvudprydnad i din Guds hand.
Jesaja	Jes	23	62	4	Du skall inte mer kallas "den övergivna", ditt land skall inte mer kallas "ödemark", utan du skall heta "min käraste" och ditt land "den äkta hustrun". Ty Herren har sin glädje i dig, ditt land har fått sin äkta man.
Jesaja	Jes	23	62	5	Ty som när en ung man gifter sig med en jungfru, så skall dina barn gifta sig med dig, och som en brudgum fröjdar sig över sin brud, så skall din Gud fröjda sig över dig.
Jesaja	Jes	23	62	6	På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro.
Jesaja	Jes	23	62	7	Och ge honom ingen ro, förrän han fast grundar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden.
Jesaja	Jes	23	62	8	Herren har svurit vid sin högra hand och sin starka arm: Jag skall inte mer ge din säd till mat åt dina fiender, och främlingar skall inte dricka ditt nya vin, frukten av din möda.
Jesaja	Jes	23	62	9	De som samlar in säden skall också äta den och skall lova Herren, och de som bärgar in vinet skall dricka det i min helgedoms gårdar.
Jesaja	Jes	23	62	10	Drag ut, drag ut genom portarna, bered väg för folket! Bana, ja, bana en väg och röj bort stenarna, res upp ett baner för folken!
Jesaja	Jes	23	62	11	Se, Herren förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.
Jesaja	Jes	23	62	12	Man skall kalla dem "det heliga folket"," Herrens återlösta". Och du skall kallas "den eftersökta","staden som inte blir övergiven".
Jesaja	Jes	23	63	1	Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? "Det är jag som talar i rättfärdighet, jag som är mäktig att frälsa."
Jesaja	Jes	23	63	2	Varför är din dräkt så röd, varför liknar dina kläder en vintrampares?
Jesaja	Jes	23	63	3	"En vinpress har jag trampat, jag ensam, ingen i folket hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förbittring. Då stänkte deras blod på mina kläder, så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.
Jesaja	Jes	23	63	4	Ty hämndens dag var i mitt hjärta, och året för min återlösning hade kommit.
Jesaja	Jes	23	63	5	Jag såg mig omkring, men det fanns ingen hjälpare. Jag stod där i förundran, men det fanns ingen som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min vrede understödde mig.
Jesaja	Jes	23	63	6	Jag trampade ner folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förbittring, jag lät deras blod rinna ner på jorden."
Jesaja	Jes	23	63	7	Herrens nådegärningar vill jag förkunna, ja, Herrens lov, efter allt vad Herren har gjort mot oss, det överflödande goda mot Israels hus, som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin nåds rikedom.
Jesaja	Jes	23	63	8	Ty han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte skall svika." Och han blev deras frälsare.
Jesaja	Jes	23	63	9	I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
Jesaja	Jes	23	63	10	Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.
Jesaja	Jes	23	63	11	Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
Jesaja	Jes	23	63	12	han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och därmed gjorde sig ett evigt namn,
Jesaja	Jes	23	63	13	han som förde dem genom djupen, så att de, likt springare i öknen, inte stapplade?
Jesaja	Jes	23	63	14	Som när boskap går ner i dalen, fördes de av Herrens Ande till ro. Så ledde du ditt folk för att göra dig ett härligt namn.
Jesaja	Jes	23	63	15	Skåda ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning. Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft, ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet? De har dragit sig tillbaka.
Jesaja	Jes	23	63	16	Du är ju vår Fader. Abraham vet inte längre av oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Fader. Vår Återlösare av evighet är ditt namn.
Jesaja	Jes	23	63	17	Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.
Jesaja	Jes	23	63	18	En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land. Våra fiender trampade ner din helgedom.
Jesaja	Jes	23	63	19	Vi har blivit lika dem som du aldrig har varit herre över, dem som inte har uppkallats efter ditt namn.
Jesaja	Jes	23	64	1	O, att du lät himlen rämna och kom hit ner, så att bergen skakade inför dig,
Jesaja	Jes	23	64	2	som när eld antänder ris och elden får vattnet att sjuda, så att ditt namn blir känt för dina ovänner och hednafolken darrar för dig.
Jesaja	Jes	23	64	3	När du gjorde fruktansvärda gärningar, som vi inte kunde vänta oss, då steg du ner och bergen skälvde inför dig.
Jesaja	Jes	23	64	4	Aldrig någonsin har man hört, aldrig har något öra uppfattat, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som väntar på honom.
Jesaja	Jes	23	64	5	Du kom för att hjälpa dem som övade rättfärdighet med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig. Men se, du blev vred, ty vi syndade. Vi har gjort så länge; skall vi någonsin bli frälsta?
Jesaja	Jes	23	64	6	Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel. Vi kommer alla att vissna som löv. Som löv förs bort av vinden kommer vi att föras bort av våra missgärningar.
Jesaja	Jes	23	64	7	Det finns ingen som åkallar ditt namn, ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig. Ty du har dolt ditt ansikte för oss, du låter oss gå under genom vår missgärning.
Jesaja	Jes	23	64	8	Men Herre, du är vår Fader. Vi är leret, och du är den som danat oss, vi är alla verk av din hand.
Jesaja	Jes	23	64	9	Var då inte omåttligt vred, Herre, tänk inte för alltid på vår missgärning. Tänk på att vi alla är ditt folk.
Jesaja	Jes	23	64	10	Dina heliga städer har blivit en öken, Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.
Jesaja	Jes	23	64	11	Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, har blivit ett byte för elden, allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner.
Jesaja	Jes	23	64	12	Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre? Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?
Jesaja	Jes	23	65	1	Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag."
Jesaja	Jes	23	65	2	Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar,
Jesaja	Jes	23	65	3	ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,
Jesaja	Jes	23	65	4	de har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar nätter i undangömda nästen, äter svinkött och har oren mat i sina kärl.
Jesaja	Jes	23	65	5	De säger: "Håll dig för dig själv! Kom inte nära mig, för jag är heligare än du." De är som rök i min näsa, en eld som brinner hela dagen.
Jesaja	Jes	23	65	6	Se, det står skrivet inför mig: Jag skall inte tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras famn,
Jesaja	Jes	23	65	7	både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger Herren. De som tände offereld på bergen och hånade mig på höjderna. Jag skall mäta upp i deras famn lönen för vad de tidigare har gjort.
Jesaja	Jes	23	65	8	Så säger Herren: Liksom man säger om en druvklase när det finns saft i den: "Fördärva den inte, det finns välsignelse i den", så skall också jag göra för mina tjänares skull: Jag skall inte fördärva dem alla.
Jesaja	Jes	23	65	9	Jag skall låta en avkomma gå ut från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg. Ty mina utvalda skall besitta landet, mina tjänare skall bo där.
Jesaja	Jes	23	65	10	För mitt folk, som frågar efter mig, skall Saron bli en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för nötboskap.
Jesaja	Jes	23	65	11	Men ni som överger Herren och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bord åt Gad och häller upp blandat vin åt Meni,
Jesaja	Jes	23	65	12	er har jag bestämt åt svärdet. Ni skall alla få böja er ner för att slaktas, därför att ni inte svarade när jag kallade, inte hörde när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig.
Jesaja	Jes	23	65	13	Därför säger Herren Herren så: Se, mina tjänare skall äta, men ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, men ni skall törsta, mina tjänare skall jubla, men ni skall stå med skam,
Jesaja	Jes	23	65	14	mina tjänare skall jubla i sitt hjärtas fröjd, men ni skall ropa i ert hjärtas plåga och jämra er i förtvivlan.
Jesaja	Jes	23	65	15	Ni skall överlämna ert namn åt mina utvalda till att användas som en förbannelse, och Herren Herren skall döda dig. Men åt sina tjänare skall han ge ett annat namn.
Jesaja	Jes	23	65	16	Den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig vid Sanningens Gud, och den som avlägger ed i landet skall svärja vid Sanningens Gud. Ty de förra bedrövelserna är då glömda och dolda för mina ögon.
Jesaja	Jes	23	65	17	Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.
Jesaja	Jes	23	65	18	Men fröjda er och jubla till evig tid över det som jag skapar, ty se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.
Jesaja	Jes	23	65	19	Jag skall jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt eller klagan.
Jesaja	Jes	23	65	20	Där skall inte mer finnas spädbarn som lever endast några dagar, inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.
Jesaja	Jes	23	65	21	De skall bygga hus och få bo i dem, plantera vingårdar och få äta deras frukt.
Jesaja	Jes	23	65	22	När de bygger hus, skall andra inte bo i dem, när de planterar något, skall andra inte äta av det. Som ett träds ålder skall mitt folks ålder bli, mina utvalda skall länge få njuta av sina händers verk.
Jesaja	Jes	23	65	23	De skall inte arbeta förgäves, inte heller föda barn till en bråd död, ty de är en avkomma, välsignad av Herren, och deras efterkommande tillsammans med dem.
Jesaja	Jes	23	65	24	Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra.
Jesaja	Jes	23	65	25	Vargar skall gå i bet med lamm, lejon skall äta halm som oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont eller skadligt, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	1	Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila?
Jesaja	Jes	23	66	2	Min hand har ju gjort allt detta, så att det blev till, säger Herren. Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord.
Jesaja	Jes	23	66	3	Den som slaktar en oxe är lik en mandråpare, den som offrar ett lamm är lik den som bryter nacken av en hund, den som bär fram ett matoffer är lik den som bär fram svinblod, den som offrar rökelse är lik den som hyllar en avgud. Liksom dessa har valt att gå sina egna vägar och har sin själs glädje i sina vidrigheter,
Jesaja	Jes	23	66	4	så skall också jag välja deras ofärd och låta det de fruktar komma över dem. Ty ingen svarade när jag ropade, ingen hörde när jag talade. De gjorde det som var ont i mina ögon, de valde att göra det som misshagade mig.
Jesaja	Jes	23	66	5	Hör Herrens ord ni som fruktar för hans ord. Era bröder som hatar er och stöter bort er för mitt namns skull, de säger: "Må Herren förhärliga sig, så att vi får se er glädje." Men de skall komma på skam.
Jesaja	Jes	23	66	6	Hör hur det larmar i staden, hör en röst från templet! Hör, det är Herren som vedergäller sina fiender vad de har gjort!
Jesaja	Jes	23	66	7	Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet. Innan kval kommer över henne, har hon fött ett gossebarn.
Jesaja	Jes	23	66	8	Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar?
Jesaja	Jes	23	66	9	Skulle jag öppna moderlivet, men inte ge kraft att föda? säger Herren. Eller skulle jag ge kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.
Jesaja	Jes	23	66	10	Gläd er med Jerusalem, fröjda er med henne, alla ni som har henne kär. Jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne.
Jesaja	Jes	23	66	11	Ty ni skall få dia er mätta vid hennes trösterika bröst, ni skall suga och njuta av hennes härlighets rikedom.
Jesaja	Jes	23	66	12	Ty så säger Herren: Se, jag leder frid till henne som en flod och folkens rikedomar som en översvämmande älv. Ni skall få dia och bli burna på höften och få sitta i knäet och bli smekta.
Jesaja	Jes	23	66	13	Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er. Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.
Jesaja	Jes	23	66	14	Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta, era ben skall få livskraft likt spirande gräs. Herrens hand skall bli känd för hans tjänare, men på sina fiender skall han vredgas.
Jesaja	Jes	23	66	15	Ty se, Herren skall komma med eld, och hans vagnar skall vara som en stormvind. Han skall låta sin vrede drabba med hetta och sitt straff med eldslågor.
Jesaja	Jes	23	66	16	Ty med eld och med sitt svärdskall Herren gå till rätta med alla människor, och många skall bli slagna av Herren.
Jesaja	Jes	23	66	17	De som låter sig invigas och renas till gudstjänst i trädgårdar, anförda av en som står där i mitten, de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss, de skall alla förgås, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	18	Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag skall samla alla hednafolk och tungomål, och de skall komma och se min härlighet.
Jesaja	Jes	23	66	19	Jag skall sätta ett tecken ibland dem. Några av dem som blir räddade skall jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal och Javan, till kustländerna i fjärran, som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland hednafolken.
Jesaja	Jes	23	66	20	De skall som en offergåva åt Herren föra alla era bröder ut från alla hednafolk på hästar, i vagnar och bärstolar, på mulåsnor och dromedarer fram till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk i rena kärl för fram offergåvor till Herrens hus.
Jesaja	Jes	23	66	21	Och somliga av dem skall jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	22	Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	23	Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	24	Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor.
Jeremia	Jer	24	1	1	Jeremias ord. Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot i Benjamins land.
Jeremia	Jer	24	1	2	Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår
Jeremia	Jer	24	1	3	och sedan i Josias son Jojakims, Juda kungs, tid, ända till slutet av Josias son Sidkias, Juda kungs, elfte regeringsår, då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.
Jeremia	Jer	24	1	4	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Jeremia	Jer	24	1	5	"Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken."
Jeremia	Jer	24	1	6	Men jag svarade: "O, Herre, Herre! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung."
Jeremia	Jer	24	1	7	Då sade Herren till mig: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig.
Jeremia	Jer	24	1	8	Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren."
Jeremia	Jer	24	1	9	Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun.
Jeremia	Jer	24	1	10	Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera."
Jeremia	Jer	24	1	11	Herrens ord kom till mig. Han sade: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd."
Jeremia	Jer	24	1	12	Herren sade till mig: "Du har sett rätt. Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det."
Jeremia	Jer	24	1	13	Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta. Den lutar hitåt norrifrån."
Jeremia	Jer	24	1	14	Herren sade till mig: "Från norr skall olyckan välla in över alla som bor i landet.
Jeremia	Jer	24	1	15	Se, jag skall kalla på alla stammar i rikena norrut, säger Herren. De skall komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer.
Jeremia	Jer	24	1	16	Jag skall avkunna mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergivit mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
Jeremia	Jer	24	1	17	Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem.
Jeremia	Jer	24	1	18	Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet.
Jeremia	Jer	24	1	19	De skall strida mot dig, men inte bli dig övermäktiga. Jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig."
Jeremia	Jer	24	2	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Jeremia	Jer	24	2	2	Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger Herren: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.
Jeremia	Jer	24	2	3	Israel var heligt för Herren, den första frukten av hans skörd. Alla som äter av den drar på sig skuld, olycka drabbar dem, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	2	4	Hör Herrens ord, ni av Jakobs hus, ni alla släkter av Israels hus.
Jeremia	Jer	24	2	5	Så säger Herren: Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa?
Jeremia	Jer	24	2	6	De frågade inte: "Var är Herren, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torkans och dödsskuggans land, det land där ingen färdas och där ingen människa bor?"
Jeremia	Jer	24	2	7	Jag förde er in i det bördiga landet och ni fick äta dess frukt och dess goda. Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.
Jeremia	Jer	24	2	8	Prästerna frågade inte: "Var är Herren?"De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde sådana som inte kunde hjälpa.
Jeremia	Jer	24	2	9	Därför skall jag på nytt gå till rätta med er, säger Herren. Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.
Jeremia	Jer	24	2	10	Drag bort till kitteernas öar och se efter, sänd bud till Kedar och undersök noga, se om något sådant har skett där:
Jeremia	Jer	24	2	11	Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa.
Jeremia	Jer	24	2	12	Häpna över detta, ni himlar, rys av stor förfäran, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	2	13	Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.
Jeremia	Jer	24	2	14	Är Israel en träl eller en hemfödd slav? Varför har han lämnats till plundring?
Jeremia	Jer	24	2	15	Unga lejon ryter mot honom, man hör dem morra. De gör hans land till en ödemark. Hans städer bränns ner så att ingen kan bo i dem.
Jeremia	Jer	24	2	16	Även Nofs och Tachpanches barn betar din hjässa kal.
Jeremia	Jer	24	2	17	Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger Herren, din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen?
Jeremia	Jer	24	2	18	Varför vill du fara till Egypten för att dricka av Sihors vatten? Och varför vill du fara till Assyrien för att dricka av flodens vatten?
Jeremia	Jer	24	2	19	Det är din ondska som tuktar dig, och ditt avfall som straffar dig. Inse därför och tänk på hur ont och bittert det är att du överger Herren, din Gud, och inte fruktar mig, säger Herren, Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	2	20	Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade: "Jag vill inte tjäna dig." På alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ner och bedrev otukt.
Jeremia	Jer	24	2	21	Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock?
Jeremia	Jer	24	2	22	Om du än tvättar dig med soda och tar aldrig så mycket såpa, syns ändå din synds fläckar inför mig, säger Herren, Herren.
Jeremia	Jer	24	2	23	Hur kan du säga: "Jag har inte orenat mig, jag har inte följt baalerna?"Tänk efter hur du bar dig åt i dalen, kom ihåg vad du har gjort! Du är lik ett ystert kamelsto som löper hit och dit,
Jeremia	Jer	24	2	24	lik en vildåsna, van vid öknen, en som flåsar i sin brunst. Vem kan hålla tillbaka hennes lusta? Den som vill komma till henne, behöver inte löpa sig trött. Vid parningstiden finner de henne lätt.
Jeremia	Jer	24	2	25	Akta din fot så att du inte tappar skon, och din strupe så att den inte blir torr av törst. Men du svarar: "Du anstränger dig förgäves. Jag älskar främmande gudar, och dem vill jag följa."
Jeremia	Jer	24	2	26	Liksom tjuven står med skam när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam med sina kungar och furstar, sina präster och profeter,
Jeremia	Jer	24	2	27	de som säger till trästycket: "Du är min fader", och till stenen: "Du har fött mig". Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: Stå upp och rädda oss!
Jeremia	Jer	24	2	28	Var finns då dina guda rsom du gjorde åt dig? Låt dem stå upp! Kan de rädda dig i din olyckas tid? Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer!
Jeremia	Jer	24	2	29	Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	2	30	Förgäves har jag slagit era barn. De har inte låtit sig tillrättavisas. Likt ett lejon som vållar fördärv har ert eget svärd slukat era profeter.
Jeremia	Jer	24	2	31	Du onda släkte, ge akt på Herrens ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av mörker? Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria, vi kommer inte mer till dig?
Jeremia	Jer	24	2	32	Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig.
Jeremia	Jer	24	2	33	Hur skickligt går du inte till väga när du söker kärlek! Därför kan också de sämsta kvinnor lära av dina vägar.
Jeremia	Jer	24	2	34	På dina mantelflikar finner man blod av fattiga och oskyldiga, fastän de inte ertappats vid inbrott.
Jeremia	Jer	24	2	35	Trots allt detta säger du: "Jag är oskyldig. Han är inte längre vred på mig." Men jag vill gå till rätta med dig, därför att du säger: "Jag har inte syndat."
Jeremia	Jer	24	2	36	Varför far du än hit än ditför att ta en annan väg? Du skall bli besviken på Egypten liksom du blev besviken på Assyrien.
Jeremia	Jer	24	2	37	Också därifrån måste du gå din väg med händerna över huvudet. Ty Herren förkastar dem som du förtröstar på, du skall inte ha framgång genom dem.
Jeremia	Jer	24	3	1	Han sade vidare: Om en man skiljer sig från sin hustru och hon går ifrån honom och blir en annan mans hustru, får han då komma tillbaka till henne? Skulle inte då det landet bli orenat? Du har bedrivit otukt med många älskare och du skulle komma tillbaka till mig? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	3	2	Lyft blicken mot de kala höjderna och se: Var har du inte låtit skända dig? Vid vägarna satt du och väntade på dem som en arab i öknen. Du orenade landet genom din otukt och din ondska.
Jeremia	Jer	24	3	3	Därför hölls regnskurarna tillbaka och inget vårregn föll. Men du hade en äktenskapsbryterskas panna och ville inte skämmas.
Jeremia	Jer	24	3	4	Ändå har du nyss ropat till mig: "Min fader! Min ungdoms vän är du!"
Jeremia	Jer	24	3	5	"Kan han då vara vred för evigt och hålla fast vid sin vrede för alltid?"Så talade du och gjorde allt ont du kunde.
Jeremia	Jer	24	3	6	I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrivit otukt.
Jeremia	Jer	24	3	7	Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det.
Jeremia	Jer	24	3	8	Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och givit henne skilsmässobrev för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick på samma sätt bort och bedrev otukt.
Jeremia	Jer	24	3	9	Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä.
Jeremia	Jer	24	3	10	Trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta utan endast i hyckleri, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	3	11	Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig vara rättfärdigare än det otrogna Juda.
Jeremia	Jer	24	3	12	Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren, och skall inte vara vred för evigt.
Jeremia	Jer	24	3	13	Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	3	14	Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.
Jeremia	Jer	24	3	15	Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.
Jeremia	Jer	24	3	16	När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då skall man inte mer tala om Herrens förbundsark eller tänka på den. Man skall inte komma ihåg den eller sakna den och man skall inte göra någon ny.
Jeremia	Jer	24	3	17	På den tiden skall man kalla Jerusalem " Herrens tron", och alla hednafolk skall samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan.
Jeremia	Jer	24	3	18	På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
Jeremia	Jer	24	3	19	Jag sade: "Vilken plats skall jag inte låta dig få bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig, den allra härligaste arvedel bland folken." Och jag sade: "Då skall ni kalla mig fader och inte mer vända er bort från mig."
Jeremia	Jer	24	3	20	Men som när en hustru är otrogen mot sin man, så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	3	21	Därför hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels barn, ty de har gått på villovägar och glömt Herren, sin Gud.
Jeremia	Jer	24	3	22	Vänd om, ni avfälliga barn! Jag skall bota er från er otrohet. Se, vi kommer till dig, ty du är Herren, vår Gud.
Jeremia	Jer	24	3	23	Sannerligen, förgäves var vårt hopp till höjderna, vårt larm på bergen. Sannerligen, hos Herren, vår Gud, finns frälsning för Israel.
Jeremia	Jer	24	3	24	Men allt ifrån vår ungdom har skammens gud ätit upp frukten av våra fäders arbete, deras får och nötboskap, deras söner och döttrar.
Jeremia	Jer	24	3	25	Låt oss nu ligga här i vår skam, och låt vanära täcka oss. För vi har syndat mot Herren, vår Gud, vi och våra fäder, från vår ungdom ända till denna dag. Vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst.
Jeremia	Jer	24	4	1	Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren, vänd då om till mig. Om du avlägsnar dina avskyvärda gudar från min åsyn skall du slippa irra omkring som flykting.
Jeremia	Jer	24	4	2	Du skall svära i sanning, rätt och rättfärdighet: "Så sant Herren lever", och då skall hednafolken välsigna sig i honom och ha sin berömmelse i honom.
Jeremia	Jer	24	4	3	Så säger Herren till Juda män och till Jerusalem: Bryt er ny mark! Så inte bland törnen.
Jeremia	Jer	24	4	4	Omskär er för Herren, avlägsna ert hjärtas förhud, ni Juda män och ni Jerusalems invånare. Annars skall min vrede bryta fram som en eld för era onda gärningars skull, och den skall brinna så att ingen kan släcka den.
Jeremia	Jer	24	4	5	Förkunna i Juda, kungör och ropa ut i Jerusalem, ja, blås i hornet i landet, ropa med hög röst och säg: "Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna!"
Jeremia	Jer	24	4	6	Res upp ett baner i riktning mot Sion, Sök skydd, stanna inte! Ty jag skall låta olyckan komma från norr med stor förödelse.
Jeremia	Jer	24	4	7	Ett lejon kommer fram ur sitt snår, en folkfördärvare bryter upp. Han går ut ur sin boning för att göra ditt land till en ödemark. Då läggs dina städer i ruiner, så att ingen kan bo där.
Jeremia	Jer	24	4	8	Kläd er därför i säcktyg, klaga och jämra er, Ty Herrens brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.
Jeremia	Jer	24	4	9	På den dagen, säger Herren, skall kungen och furstarna förlora modet, prästerna bli förfärade och profeterna vara bestörta.
Jeremia	Jer	24	4	10	Men jag sade: O, Herre, Herre, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!
Jeremia	Jer	24	4	11	På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper mot dottern mitt folk, inte för att kasta säd eller rensa korn.
Jeremia	Jer	24	4	12	Nej, en starkare vind än så skall jag låta komma. Nu skall också jag gå till rätta med dem!
Jeremia	Jer	24	4	13	Se, som ett moln stiger han upp, som en stormvind är hans vagnar. Snabbare än örnar är hans hästar. Ve oss, vi är förlorade!
Jeremia	Jer	24	4	14	Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem, så att du blir räddad! Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst?
Jeremia	Jer	24	4	15	Från Dan hörs en röst ropa, från Efraims berg en som bådar olycka.
Jeremia	Jer	24	4	16	Kungör för folken, tala om för Jerusalem: En belägringshär kommer från fjärran land och höjer sitt rop mot Juda städer.
Jeremia	Jer	24	4	17	Som väktare kring ett åkerfält omringar de henne, ty mot mig har hon varit upprorisk, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	4	18	Din vandel och dina gärningar vållar dig detta. Din ondska gör att det blir så bittert, att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
Jeremia	Jer	24	4	19	O, mitt inre, mitt inre! Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan inte tiga, ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
Jeremia	Jer	24	4	20	Förödelse på förödelse ropas ut, hela landet läggs öde. Plötsligt blir mina tält förstörda, på ett ögonblick mina tältdukar.
Jeremia	Jer	24	4	21	Hur länge skall jag se stridsbaneret och höra ljud av horn?
Jeremia	Jer	24	4	22	Mitt folk är dåraktigt, mig känner de inte. De är oförnuftiga barn och förstår ingenting. De är visa när det gäller att göra ont, men de förstår inte att göra gott.
Jeremia	Jer	24	4	23	Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, upp mot himlen och där fanns inget ljus.
Jeremia	Jer	24	4	24	Jag såg på bergen, och se, de bävade och alla höjder vacklade.
Jeremia	Jer	24	4	25	Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa och alla himlens fåglar hade flytt.
Jeremia	Jer	24	4	26	Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken, alla dess städer ödelagda inför Herrens ansikte, för hans brinnande vrede.
Jeremia	Jer	24	4	27	Ty så säger Herren: Hela landet skall bli en ödemark, men jag skall inte göra helt slut på det.
Jeremia	Jer	24	4	28	Därför sörjer jorden, och himlen ovanför mörknar, ty vad jag har talat och beslutat skall jag inte ångra eller ta tillbaka.
Jeremia	Jer	24	4	29	För larmet av ryttare och bågskyttar tar hela staden till flykten. Man ger sig in i skogssnåren och upp bland klipporna. Alla städer är övergivna, ingen människa bor i dem mer.
Jeremia	Jer	24	4	30	Du ödelagda, vad vill du göra? Om du än klär dig i scharlakan och pryder dig med smycken av guld, om du än gör dina ögon stora med smink, så gör du dig vacker förgäves. Dina älskare föraktar dig, de står efter ditt liv.
Jeremia	Jer	24	4	31	Ty jag hör rop som från en barnaföderska, ångestrop som från en förstföderska. Det är dottern Sions röst. Hon flämtar, hon räcker ut sina händer: "O, ve mig! Mitt liv tynar bort inför mördare."
Jeremia	Jer	24	5	1	Gå omkring på gatorna i Jerusalem och lägg märke till vad ni ser, sök på torgen om ni finner någon, om det finns någon enda som gör det som är rätt, och som frågar efter trohet. Då skall jag förlåta staden.
Jeremia	Jer	24	5	2	Men även om de säger: "Så sant Herren lever", så svär de ändå falskt.
Jeremia	Jer	24	5	3	Herre, är det inte trofasthet dina ögon söker? Du slog dem, men de kände ingen smärta. Du lät dem förgås, men de vägrade att ta emot tillrättavisning. De gjorde sina pannor hårdare än klippan och vägrade att omvända sig.
Jeremia	Jer	24	5	4	Då tänkte jag: Det är bara de enkla människorna som är dåraktiga, ty de känner inte Herrens väg, sin Guds domslut.
Jeremia	Jer	24	5	5	Jag vill nu gå till de stora och tala med dem. De måste ju känna Herrens väg och sin Guds domslut. Men också dessa har brutit sönder oket och slitit av banden.
Jeremia	Jer	24	5	6	Därför skall lejonet från skogen slå dem och vargen från ödemarken slita sönder dem. Leoparden skall lura vid deras städer, och var och en som går ut därifrån skall rivas ihjäl. Ty deras överträdelser är många och deras avfall talrika.
Jeremia	Jer	24	5	7	Varför skulle jag förlåta dig? Dina barn har övergivit mig och svurit vid gudar som inte finns. Jag gav dem fullt upp av allt, men de begick äktenskapsbrott och samlades i skaror vid horhusen.
Jeremia	Jer	24	5	8	De liknar välfödda, ystra hingstar, de gnäggar var och en efter sin nästas hustru.
Jeremia	Jer	24	5	9	Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett folk som detta?
Jeremia	Jer	24	5	10	Drag upp mot hennes vingårdsterrasser och förstör dem, men gör inte helt slut på henne. Riv bort hennes vinrankor, de hör inte Herren till.
Jeremia	Jer	24	5	11	Ty de har handlat mycket trolöst mot mig, både Israels hus och Juda hus, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	5	12	De har förnekat Herren och sagt: "Han finns inte. Inget ont skall drabba oss, svärd och hunger skall vi inte möta.
Jeremia	Jer	24	5	13	Profeterna blir till vind, Guds ord är inte i dem. Vad de säger skall drabba dem själva."
Jeremia	Jer	24	5	14	Därför säger Herren, härskarornas Gud, så: Eftersom ni talar på detta sätt, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.
Jeremia	Jer	24	5	15	Se, jag skall låta ett hednafolk komma över er fjärran ifrån, ni av Israels hus, säger Herren, ett starkt hednafolk, ett urgammalt folk, ett folk vars språk du inte känner, med ett tal du inte förstår.
Jeremia	Jer	24	5	16	Deras koger är som en öppen grav. De är alla hjältar.
Jeremia	Jer	24	5	17	De skall sluka din skörd och ditt bröd, de skall sluka dina söner och dina döttrar, de skall sluka dina får och din nötboskap, de skall sluka dina vinstockar och dina fikonträd. Dina befästa städer som du litar på, skall de förstöra med svärd.
Jeremia	Jer	24	5	18	Men inte ens då vill jag göra helt slut på er, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	5	19	Om ni då frågar: "Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?" skall du svara dem: "Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert."
Jeremia	Jer	24	5	20	Kungör detta för Jakobs hus, ropa ut det i Juda och säg:
Jeremia	Jer	24	5	21	Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd! Ni har ögon och ser inte, ni har öron och hör inte.
Jeremia	Jer	24	5	22	Skulle ni inte frukta mig, säger Herren, skulle ni inte bäva för mig, jag som har satt sand till gräns för havet, till en evig gräns som det inte kan överskrida. Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting, och hur de än brusar kan de inte komma över den.
Jeremia	Jer	24	5	23	Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg.
Jeremia	Jer	24	5	24	De säger inte i sina hjärtan: "Låt oss frukta Herren, vår Gud, honom som ger regn i rätt tid både höst och vår och som ger oss de bestämda skördeveckorna."
Jeremia	Jer	24	5	25	Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller detta goda borta från er.
Jeremia	Jer	24	5	26	Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor. De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur, de sätter ut snaror och fångar människor.
Jeremia	Jer	24	5	27	Som en bur full av fåglar så är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit stora och rika, de har blivit feta och skinande.
Jeremia	Jer	24	5	28	Deras onda gärningar vet inte av någon gräns, de dömer inte rättvist, de verkar inte för den faderlöses sak och hjälper inte den fattige att få sin rätt.
Jeremia	Jer	24	5	29	Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?
Jeremia	Jer	24	5	30	Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.
Jeremia	Jer	24	5	31	Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det. Men vad skall ni göra när slutet på detta kommer?
Jeremia	Jer	24	6	1	Fly bort från Jerusalem, ni Benjamins barn! Blås i hornet i Tekoa, res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem! Ty en olycka hotar från norr med stor förödelse.
Jeremia	Jer	24	6	2	Jag vill ödelägga dotter Sion, den vackra och bortskämda.
Jeremia	Jer	24	6	3	Herdar skall komma över henne med sina hjordar. De skall slå upp sina tält runt omkring henne och beta av, var och en sitt stycke.
Jeremia	Jer	24	6	4	Rusta er till strid mot henne!"Kom låt oss dra upp vid middagstid! Men ve oss, dagen går mot sitt slut och kvällens skuggor förlängs.
Jeremia	Jer	24	6	5	Kom, låt oss dra upp om natten och förstöra hennes palats."
Jeremia	Jer	24	6	6	Ty så säger Herren Sebaot: Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem! Detta är staden som skall straffas. Den är full av förtryck.
Jeremia	Jer	24	6	7	Som en källa låter vatten välla fram, så låter den sin ondska välla ut. Om våld och förödelse hör man där, sår och slag är alltid inför mina ögon.
Jeremia	Jer	24	6	8	Låt varna dig, Jerusalem, så att jag inte vänder mig ifrån dig och gör dig till en ödemark, till ett land där ingen bor.
Jeremia	Jer	24	6	9	Så säger Herren Sebaot: En efterskörd, som på en vinstock, skall man bärga på kvarlevan av Israel. Räck på nytt ut din hand, som när man plockar druvor från rankorna.
Jeremia	Jer	24	6	10	Till vem skall jag tala och för vem skall jag vittna, så att de hör? Deras öron är tillslutna så att de inte kan höra. Herrens ord föraktas bland dem, de vill inte veta av det.
Jeremia	Jer	24	6	11	Därför är jag fylld av Herrens vrede, jag orkar inte hålla den tillbaka. Töm ut den över barnen på gatan och över alla unga män där de samlas. Både man och kvinna skall drabbas, också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.
Jeremia	Jer	24	6	12	Främlingar skall ta över deras hus, deras åkrar och hustrur, ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	6	13	Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.
Jeremia	Jer	24	6	14	De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl till.
Jeremia	Jer	24	6	15	De skall stå där med skam, ty de har bedrivit avskyvärda ting. Ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför skall de falla bland dem som faller. När tiden kommer att jag skall straffa dem, skall de komma på fall, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	6	16	Så säger Herren: "Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar." Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den."
Jeremia	Jer	24	6	17	När jag satte väktare över er och sade: "Lyssna till ljudet från hornet", svarade de: "Vi vill inte lyssna."
Jeremia	Jer	24	6	18	Hör därför, ni hednafolk, lägg noga märke till, du menighet, vad som sker bland dem.
Jeremia	Jer	24	6	19	Hör du jord: Se, jag skall låta olycka drabba detta folk, frukten av deras tankar, eftersom de inte har lyssnat på mina ord utan har förkastat min lag.
Jeremia	Jer	24	6	20	Vad bryr jag mig om rökelse även om den kommer från Saba, eller om bästa kalmus från fjärran land? Era brännoffer har jag inte behag till och era slaktoffer tycker jag inte om.
Jeremia	Jer	24	6	21	Därför säger Herren så: Se, jag skall lägga stötestenar framför detta folk, och på dem skall fäder och söner tillsammans snubbla, grannar och vänner förgås.
Jeremia	Jer	24	6	22	Så säger Herren: Se, ett folk kommer från landet i norr, ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta ände.
Jeremia	Jer	24	6	23	De bär båge och lans, de är grymma och skoningslösa. Deras röst är som havets dån, och på sina hästar rider de fram, rustade som kämpar till strid mot dig, du dotter Sion.
Jeremia	Jer	24	6	24	Vi har hört ryktet om dem, våra händer sjunker ner, ängslan griper oss, ångest som hos en barnaföderska.
Jeremia	Jer	24	6	25	Gå inte ut på öppna fältet och vandra ej på vägen, ty fiendens svärd är där med skräck från alla sidor.
Jeremia	Jer	24	6	26	Du, mitt folk, min dotter, kläd dig i säcktyg, rulla dig i aska, höj sorgesång som efter ende sonen och håll bitter dödsklagan. Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss.
Jeremia	Jer	24	6	27	Jag har satt dig att pröva mitt folk och gjort dig till en fast borg, för att du skall lära känna och pröva deras vandel.
Jeremia	Jer	24	6	28	Alla är de förhärdade upprorsmakare, som går med förtal, de är som koppar och järn. Alla handlar de fördärvligt.
Jeremia	Jer	24	6	29	Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer bara bly. All ytterligare rening är förgäves, de onda kan inte avlägsnas.
Jeremia	Jer	24	6	30	"Förkastat silver" kallar man dem, ty Herren har förkastat dem.
Jeremia	Jer	24	7	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade:
Jeremia	Jer	24	7	2	Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren.
Jeremia	Jer	24	7	3	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats.
Jeremia	Jer	24	7	4	Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel."
Jeremia	Jer	24	7	5	Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra,
Jeremia	Jer	24	7	6	sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka.
Jeremia	Jer	24	7	7	Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit åt era fäder.
Jeremia	Jer	24	7	8	Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte kan hjälpa.
Jeremia	Jer	24	7	9	Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner.
Jeremia	Jer	24	7	10	Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting.
Jeremia	Jer	24	7	11	Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	7	12	Gå bort till den plats i Silo där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.
Jeremia	Jer	24	7	13	Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte har lyssnat fastän jag gång på gång har talat till er, och inte har svarat fastän jag har kallat på er,
Jeremia	Jer	24	7	14	därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag har givit åt er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Silo:
Jeremia	Jer	24	7	15	Jag skall kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.
Jeremia	Jer	24	7	16	Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig.
Jeremia	Jer	24	7	17	Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?
Jeremia	Jer	24	7	18	Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar.
Jeremia	Jer	24	7	19	Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam?
Jeremia	Jer	24	7	20	Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.
Jeremia	Jer	24	7	21	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet!
Jeremia	Jer	24	7	22	Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer.
Jeremia	Jer	24	7	23	Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl."
Jeremia	Jer	24	7	24	Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet.
Jeremia	Jer	24	7	25	Från den dag då era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt till er alla mina tjänare profeterna, gång på gång har jag sänt dem.
Jeremia	Jer	24	7	26	Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än deras fäder.
Jeremia	Jer	24	7	27	Du skall säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig, och du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig.
Jeremia	Jer	24	7	28	Säg därför till dem: "Detta är det folk som inte lyssnar till Herrens, sin Guds, röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun."
Jeremia	Jer	24	7	29	Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty Herren har förkastat och övergivit detta släkte som väckt hans vrede.
Jeremia	Jer	24	7	30	Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det.
Jeremia	Jer	24	7	31	De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.
Jeremia	Jer	24	7	32	Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla det "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen". Då skall man begrava i Tofet av brist på annan plats.
Jeremia	Jer	24	7	33	Detta folks döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
Jeremia	Jer	24	7	34	I Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall läggas öde.
Jeremia	Jer	24	8	1	På den tiden, säger Herren, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar
Jeremia	Jer	24	8	2	och strö omkring dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel på marken.
Jeremia	Jer	24	8	3	Alla de som blir kvar av detta onda släkte skall hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	8	4	Säg också till dem: Så säger Herren: Om någon faller reser han sig då inte upp igen och om någon går vilse vänder han då inte om?
Jeremia	Jer	24	8	5	Varför vänder de sig ständigt bort, detta Jerusalems folk? De håller fast vid sitt svek, de vägrar att vända om.
Jeremia	Jer	24	8	6	Jag har lyssnat och hört efter. Det som inte är rätt, det talar de. Ingen enda ångrar sin ondska, ingen säger: "Vad har jag gjort?"Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.
Jeremia	Jer	24	8	7	Till och med storken under himlen vet sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan passar tiden när de skall komma tillbaka. Men mitt folk känner inte Herrens domslut.
Jeremia	Jer	24	8	8	Hur kan ni då säga: "Vi är visa, och vi har Herrens lag". Se, utan tvekan har de skriftlärdas lögnpenna förvandlat lagen till lögn.
Jeremia	Jer	24	8	9	De visa skall komma på skam, förskräckas och tas till fånga. Se, de har förkastat Herrens ord. Vad har de då för vishet?
Jeremia	Jer	24	8	10	Därför skall jag ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare. Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.
Jeremia	Jer	24	8	11	De tar det lätt med att hela dottern mitt folks skada och säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl till.
Jeremia	Jer	24	8	12	De skall stå där med sin skam, därför att de bedrev sådana avskyvärda ting. Ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför skall de falla bland dem som faller. När tiden kommer att jag skall straffa dem, skall de komma på fall, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	8	13	Jag skall rycka bort och förgöra dem, säger Herren. Inga druvor blir kvar på vinstockarna och inga fikon på fikonträden, till och med löven är vissnade. Det jag gav dem skall tas ifrån dem.
Jeremia	Jer	24	8	14	Varför sitter vi stilla här? Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna och möta slutet där. Ty Herren, vår Gud, låter oss förgås. Han ger oss förgiftat vatten att dricka, ty vi har syndat mot Herren.
Jeremia	Jer	24	8	15	Vi väntade på välgång, men inget gott kommer, på en tid med läkedom, men se, förskräckelse råder.
Jeremia	Jer	24	8	16	Från Dan hörs hans hästar frusta. När hans hingstar gnäggar bävar hela landet. De kommer och slukar landet med allt som där finns, staden och alla som bor i den.
Jeremia	Jer	24	8	17	Se, jag sänder ormar bland er, giftormar som inte kan besvärjas, och de skall bita er, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	8	18	Var skall jag finna lindring i min sorg? Mitt hjärta är sjukt i mig.
Jeremia	Jer	24	8	19	Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land: "Finns då inte Herren mer i Sion? Är hennes konung inte längre där?"Varför har de retat mig till vrede med sina beläten, med sina främmande avgudar?
Jeremia	Jer	24	8	20	Skördetiden är förbi, sommaren är över, men vi har inte blivit räddade.
Jeremia	Jer	24	8	21	Jag är förkrossad därför att dottern mitt folk har krossats. Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
Jeremia	Jer	24	8	22	Finns då ingen balsam i Gilead, finns där ingen läkare? Varför blir dottern mitt folk inte helad?
Jeremia	Jer	24	9	1	O, att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en källa av tårar! Då skulle jag gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk.
Jeremia	Jer	24	9	2	O, att jag hade ett härbärge i öknen, så att jag kunde överge mitt folk och gå bort ifrån dem! Ty de är alla äktenskapsbrytare, en samling trolösa.
Jeremia	Jer	24	9	3	De spänner sin tunga som en pilbåge för att skjuta i väg lögn, till sanning brukar de inte sin makt i landet. De går från illdåd till illdåd, mig vill de inte veta av, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	9	4	Var och en måste vara på sin vakt mot sin vän, och ingen kan lita ens på sin broder. Ty varje broder är en listig bedragare, och varje vän går med förtal.
Jeremia	Jer	24	9	5	Var och en sviker sin vän, ingen talar sanning. De lär sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att göra illa.
Jeremia	Jer	24	9	6	Du bor mitt ibland svek, i sin svekfullhet vill de inte veta av mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	9	7	Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag smälter ner dem och prövar dem. Ty vad annat kan jag göra med dottern mitt folk?
Jeremia	Jer	24	9	8	Deras tunga är en mördande pil, deras mun talar svek. De talar vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägger de ut fällor för honom.
Jeremia	Jer	24	9	9	Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?
Jeremia	Jer	24	9	10	Jag vill gråta och sjunga sorgesång över bergen, jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen. Ty de är förbrända, ingen går fram där mer, och inga läten av boskap hörs längre. Både himlens fåglar och de vilda djuren har flytt, de är alla borta.
Jeremia	Jer	24	9	11	Jag skall göra Jerusalem till ett stenröse, till en boning för schakaler, och Juda städer till en ödemark där ingen bor.
Jeremia	Jer	24	9	12	Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
Jeremia	Jer	24	9	13	Herren svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den,
Jeremia	Jer	24	9	14	utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.
Jeremia	Jer	24	9	15	Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka.
Jeremia	Jer	24	9	16	Och jag skall sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag skall sända svärdet efter dem till dess att jag har gjort slut på dem.
Jeremia	Jer	24	9	17	Så säger Herren Sebaot: Se er om efter gråterskor och kalla på dem så att de kommer, sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma.
Jeremia	Jer	24	9	18	Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss, så att våra ögon rinner av tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.
Jeremia	Jer	24	9	19	Ty sorgesång hörs från Sion: Hur har inte förödelse drabbat oss! Hur har vi inte kommit på skam! Vi måste ju överge landet, ty de har rivit ner våra hem.
Jeremia	Jer	24	9	20	Ni kvinnor, hör Herrens ord, öppna era öron för ordet från hans mun. Lär era döttrar sorgesång, lär varandra klagosång.
Jeremia	Jer	24	9	21	Ty döden stiger in genom våra fönster och kommer in i våra palats. Barnen utrotas från gatan och de unga männen från torgen.
Jeremia	Jer	24	9	22	Säg: Så säger Herren: Människornas döda kroppar ligger som gödsel på marken, som kärvar efter skördemannen, och ingen samlar upp dem.
Jeremia	Jer	24	9	23	Så säger Herren: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.
Jeremia	Jer	24	9	24	Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är Herren, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	9	25	Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall straffa alla omskurna som ändå är oomskurna:
Jeremia	Jer	24	9	26	Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken är alla oomskurna och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Jeremia	Jer	24	10	1	Hör det ord som Herren talar till er, ni av Israels hus.
Jeremia	Jer	24	10	2	Så säger Herren: Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt så att ni skräms av tecknen på himlen, därför att hednafolken blir skrämda av dem.
Jeremia	Jer	24	10	3	Ty folkens seder är förgänglighet. Ett träd i skogen hugger man ner, och hantverkarens händer formar det med yxan.
Jeremia	Jer	24	10	4	Med silver och guld pryder man det och fäster det med hammare och spik för att det inte skall falla omkull.
Jeremia	Jer	24	10	5	Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de där och kan inte tala. Man måste bära dem, ty de kan inte gå. Var inte rädd för dem, ty de kan inte göra något ont, och att göra något gott förmår de inte heller.
Jeremia	Jer	24	10	6	Ingen är som du, Herre, du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia	Jer	24	10	7	Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung? Ty fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa och i alla deras riken finns ingen som du.
Jeremia	Jer	24	10	8	Alla är de oförnuftiga och dåraktiga, från förgängliga trägudar hämtar de vägledning.
Jeremia	Jer	24	10	9	Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsis och guldet från Ufas. Det som träslöjdare och guldsmeder har gjort blir sedan klätt i blått och purpur. Allt är tillverkat av konstnärer.
Jeremia	Jer	24	10	10	Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring.
Jeremia	Jer	24	10	11	Så skall ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jordskall utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen.
Jeremia	Jer	24	10	12	Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
Jeremia	Jer	24	10	13	När han låter sin röst höras, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
Jeremia	Jer	24	10	14	Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem.
Jeremia	Jer	24	10	15	Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje. När straffet kommer över dem, förgås de.
Jeremia	Jer	24	10	16	Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.
Jeremia	Jer	24	10	17	Samla ihop er packning och lämna landet, ni som är belägrade.
Jeremia	Jer	24	10	18	Ty så säger Herren: Se, denna gång skall jag slunga bort dem som bor i landet. Jag skall ansätta dem hårt, så att de känner det.
Jeremia	Jer	24	10	19	Ve mig för min skada! Mitt sår kan inte läkas. Men jag säger: Detta är min plåga och jag måste bära den!
Jeremia	Jer	24	10	20	Mitt tält är förstört och alla mina tältlinor är avslitna. Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer. Ingen är kvar som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.
Jeremia	Jer	24	10	21	Ty herdarna är oförnuftiga, de söker inte Herren. Därför har de ingen framgång, och hela deras hjord har skingrats.
Jeremia	Jer	24	10	22	Lyssna, det hörs något! Se, det kommer! Ett väldigt dån kommer från landet i norr för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.
Jeremia	Jer	24	10	23	Jag vet det, Herre: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg.
Jeremia	Jer	24	10	24	Tukta mig, Herre, men med måtta, inte i vrede, så att du inte krossar mig.
Jeremia	Jer	24	10	25	Töm din vrede över hednafolken som inte känner dig, över de stammar som inte åkallar ditt namn. Ty de har förtärt Jakob, slukat och förintat honom och ödelagt hans boning."
Jeremia	Jer	24	11	1	Detta är det ord som Herren talade till Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	11	2	"Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare.
Jeremia	Jer	24	11	3	Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord,
Jeremia	Jer	24	11	4	som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud.
Jeremia	Jer	24	11	5	Jag skall då hålla den ed som jag har svurit era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett." Jag svarade: "Ja, amen, Herre."
Jeremia	Jer	24	11	6	Herren sade till mig: "Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem.
Jeremia	Jer	24	11	7	Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst!
Jeremia	Jer	24	11	8	Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll."
Jeremia	Jer	24	11	9	Herren sade till mig: "En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare.
Jeremia	Jer	24	11	10	De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
Jeremia	Jer	24	11	11	Därför säger Herren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem.
Jeremia	Jer	24	11	12	Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan.
Jeremia	Jer	24	11	13	Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många som gatorna är i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud - altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
Jeremia	Jer	24	11	14	Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan eller förbön för dem, ty jag vill inte höra dem när de ropar till mig i sin olycka.
Jeremia	Jer	24	11	15	Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon gör så många skamliga gärningar? Kan det heliga offerköttet skaffa bort din olycka från dig? Då kunde du jubla.
Jeremia	Jer	24	11	16	'Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter', så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs.
Jeremia	Jer	24	11	17	Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av den ondska som Israels och Juda hus har bedrivit för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal."
Jeremia	Jer	24	11	18	Herren uppenbarade för mig och jag fick veta det, du lät mig se vad de hade för sig.
Jeremia	Jer	24	11	19	Själv var jag som ett oskyldigt lamm som leds bort för att slaktas. Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig: "Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man inte mer kommer ihåg hans namn."
Jeremia	Jer	24	11	20	Men Herren Sebaot är en rättvis domare som prövar hjärtan och njurar. Låt mig få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
Jeremia	Jer	24	11	21	Därför säger Herren så om Anatots män, som står efter ditt liv och säger: "Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!"
Jeremia	Jer	24	11	22	Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag skall straffa dem. Deras unga män skall dö genom svärd och deras söner och döttrar skall dö genom hunger.
Jeremia	Jer	24	11	23	Ingen skall bli kvar av dem, ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när straffets tid kommer.
Jeremia	Jer	24	12	1	Rättfärdig är du, Herre, när jag vill gå till rätta med dig. Ändå måste jag tala med dig om dina domslut. Varför lyckas de ogudaktiga så väl? Varför lever alla trolösa så trygga?
Jeremia	Jer	24	12	2	Du planterar dem och de slår rot, de växer och bär frukt. Nära är du i deras mun, men långt borta från deras innersta.
Jeremia	Jer	24	12	3	Men du, Herre, känner mig. Du ser mig och prövar hur mitt hjärta är mot dig. Ryck bort dem som får till slakt och förbered dem för dagen då de skall dödas.
Jeremia	Jer	24	12	4	Hur länge skall landet sörja och gräset på marken förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar går under på grund av invånarnas ondska? De säger: "Han kan inte se vår framtid."
Jeremia	Jer	24	12	5	Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig, hur skulle du då kunna tävla med hästar? Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land, men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?
Jeremia	Jer	24	12	6	Dina bröder och din fars hus, också de är trolösa mot dig. De ropar för full hals bakom din rygg. Lita inte på dem, även om de talar vänligt med dig.
Jeremia	Jer	24	12	7	Jag har övergivit mitt hus, lämnat mitt arv, och givit min älskade i fiendens hand.
Jeremia	Jer	24	12	8	Min arvedel blev mot mig som ett lejon i skogen. Hon har höjt sin röst mot mig, därför hatar jag henne.
Jeremia	Jer	24	12	9	Har inte min arvedel blivit för mig som en spräcklig rovfågel, som angrips av andra rovfåglar runt omkring? Gå och samla ihop alla markens djur och låt dem komma för att äta!
Jeremia	Jer	24	12	10	Många herdar har fördärvat min vingård och trampat ner mitt land. De har gjort mitt härliga land till en öde öken, till en ödemark.
Jeremia	Jer	24	12	11	Sörjande och öde ligger det framför mig. Hela landet ligger öde, ty ingen bryr sig om det.
Jeremia	Jer	24	12	12	Över alla höjder i öknen rycker plundrare fram, ty Herrens svärd slukar allt från den ena änden av landet till den andra. Ingen kan känna sig trygg.
Jeremia	Jer	24	12	13	De har sått vete men skördat törne. Förgäves tröttar de ut sig. Ni kommer att skämmas över er gröda på grund av Herrens brinnande vrede.
Jeremia	Jer	24	12	14	Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka bort dem ur deras land och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.
Jeremia	Jer	24	12	15	Men sedan jag har ryckt bort dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land.
Jeremia	Jer	24	12	16	Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant Herren lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de bli upprättade mitt ibland mitt folk.
Jeremia	Jer	24	12	17	Men om de inte vill lyssna skall jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	13	1	Då sade Herren till mig: "Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det omkring dina höfter, men låt det inte bli vått."
Jeremia	Jer	24	13	2	Jag köpte ett höftskynke, som Herren hade befallt, och satte det omkring mina höfter.
Jeremia	Jer	24	13	3	Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade:
Jeremia	Jer	24	13	4	"Tag höftskynket som du har köpt och som du bär omkring dina höfter och stå upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva."
Jeremia	Jer	24	13	5	Och jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.
Jeremia	Jer	24	13	6	En lång tid därefter sade Herren till mig: "Stå upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där."
Jeremia	Jer	24	13	7	Jag gick då bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från det ställe där jag hade gömt det. Men se, nu var höftskynket fördärvat och det dög inte längre till någonting.
Jeremia	Jer	24	13	8	Då kom Herrens ord till mig. Han sade:
Jeremia	Jer	24	13	9	Så säger Herren: På samma sätt skall jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod.
Jeremia	Jer	24	13	10	Detta onda folk, som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det skall bli som detta höftskynke som inte duger till något.
Jeremia	Jer	24	13	11	Ty liksom en mans höftskynke sluter sig tätt omkring hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.
Jeremia	Jer	24	13	12	Säg därför till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Alla vinkärl är till för att fyllas med vin. Och när de då säger till dig: "Skulle vi inte veta att alla vinkärl är till för att fyllas med vin?"
Jeremia	Jer	24	13	13	så svara dem: Så säger Herren: Se, jag skall fylla alla dem som bor i detta land så att de blir berusade, kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare.
Jeremia	Jer	24	13	14	Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag skall inte förbarma mig, inte vara skonsam och inte ha medlidande, så att jag låter bli att förgöra dem.
Jeremia	Jer	24	13	15	Hör och lyssna till detta, var inte högmodiga, ty Herren har talat.
Jeremia	Jer	24	13	16	Ge Herren, er Gud, ära innan han låter mörkret komma och innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer. Ni väntar på ljus, men han skall förvandla det till dödsskugga, till tjockt mörker.
Jeremia	Jer	24	13	17	Men vill ni inte höra på detta, skall jag i det fördolda gråta över sådant högmod. Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon, därför att Herrens hjord förs bort i fångenskap.
Jeremia	Jer	24	13	18	Säg till kungen och kungamodern: Stig ner från er tron, ty den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.
Jeremia	Jer	24	13	19	Städerna i Negev är stängda och ingen finns som öppnar dem. Hela Juda är bortfört i fångenskap, ja, bortfört helt och hållet.
Jeremia	Jer	24	13	20	Lyft er blick och se dem som kommer norrifrån. Var är hjorden du fick, din härliga hjord?
Jeremia	Jer	24	13	21	Vad kommer du att säga, när han till härskare över dig sätter män som du själv har gjort till dina förtroliga vänner? Skall du då inte gripas av vånda som en kvinna i födslosmärtor?
Jeremia	Jer	24	13	22	Men om du säger i ditt hjärta: "Varför har detta hänt mig?" så vet att det var för din stora missgärnings skull som ditt mantelsläp lyftes upp och din kropp utsattes för våld.
Jeremia	Jer	24	13	23	Kan en nubier förvandla sin hud eller en leopard sina fläckar? Då skulle också ni kunna göra gott, ni som är så vana att göra ont.
Jeremia	Jer	24	13	24	Därför vill jag skingra dem likt strå som förs bort av ökenvinden.
Jeremia	Jer	24	13	25	Detta skall vara din lott, den del du får av mig, säger Herren, därför att du har glömt mig och förtröstat på lögn.
Jeremia	Jer	24	13	26	Därför skall jag också dra upp mantelsläpet över ditt ansikte, så att man får se din skam,
Jeremia	Jer	24	13	27	ditt äktenskapsbrott, ditt liderliga frustande, din skamliga otukt. På höjderna och på fältet har jag sett dina vedervärdigheter. Ve dig, Jerusalem! Hur länge skall det dröja innan du blir ren?
Jeremia	Jer	24	14	1	Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.
Jeremia	Jer	24	14	2	Juda sörjer, dess portar tynar bort, de lutar sig sörjande mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	14	3	De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten, men när de kommer till dammarna finner de inget vatten utan måste vända tillbaka med tomma kärl. De är skamsna och förtvivlade och täcker huvudet.
Jeremia	Jer	24	14	4	Eftersom marken spricker upp, då det inte regnar i landet, står jordbrukarna med skam och täcker sina huvuden.
Jeremia	Jer	24	14	5	Också hinden på fältet överger sin nyfödda kalv, därför att det inte finns något grönt.
Jeremia	Jer	24	14	6	Vildåsnorna står på höjderna och flämtar efter luft som schakaler. Deras ögon är matta, ty det finns inget gräs.
Jeremia	Jer	24	14	7	Även om våra missgärningar vittnar mot oss, grip ändå in, för ditt namns skull, Herre. Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.
Jeremia	Jer	24	14	8	Du Israels hopp, dess frälsare i nödens tid, varför är du som en främling i landet, lik en vägfarande som stannar för en natt?
Jeremia	Jer	24	14	9	Varför är du som en rådlös man, lik en hjälte som inte kan hjälpa? Du finns ju mitt ibland oss, Herre, och vi är uppkallade efter ditt namn. Överge oss inte!
Jeremia	Jer	24	14	10	Så säger Herren om detta folk: På detta sätt vill de gärna driva omkring, de håller inte sina fötter i styr. Därför har Herren inte behag till dem. Han minns nu deras missgärning och skall straffa dem för deras synder.
Jeremia	Jer	24	14	11	Herren sade till mig: Du skall inte be om något gott för detta folk.
Jeremia	Jer	24	14	12	Ty även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.
Jeremia	Jer	24	14	13	Då sade jag: "O, Herre, Herre! Profeterna säger ju till dem: Ni skall inte se något svärd, inte heller skall hungersnöd drabba er, utan jag skall ge er en varaktig fred på denna plats."
Jeremia	Jer	24	14	14	Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er.
Jeremia	Jer	24	14	15	Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och hungersnöd inte skall komma i detta land: Genom svärd och hunger skall dessa profeter gå under.
Jeremia	Jer	24	14	16	Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut på Jerusalems gator slagna av hunger och svärd och ingen skall begrava dem. Jag skall låta deras ondska drabba dem själva.
Jeremia	Jer	24	14	17	Tala till dem detta ord: Natt och dag strömmar tårar från mina ögon, och må de inte upphöra, ty jungfrun, dottern mitt folk, har drabbats av ett förkrossande slag, av ett svårt och oläkligt sår.
Jeremia	Jer	24	14	18	Går jag ut på fälten ligger där män genomborrade av svärd, och kommer jag in i staden möts jag av hungerns plågor. Både profet och präst drar vidare mot ett land de inte känner.
Jeremia	Jer	24	14	19	Har du då alldeles förkastat Juda? Känner du avsky för Sion? Eller varför har du slagit oss så att ingen kan bota oss? Vi väntar på välgång, men inget gott kommer, på en tid med läkedom, men se, förskräckelse råder.
Jeremia	Jer	24	14	20	Herre, vi erkänner vår ogudaktighet och våra fäders missgärning, ty vi har syndat mot dig.
Jeremia	Jer	24	14	21	För ditt namns skull: Förkasta oss inte, låt inte din härlighets tron bli föraktad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte.
Jeremia	Jer	24	14	22	Kan någon av hednafolkens förgängliga avgudar ge regn? Kan himlen av sig själv låta skurar falla? Nej, endast du, Herre, vår Gud! Vi hoppas på dig, ty du har gjort allt detta.
Jeremia	Jer	24	15	1	Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.
Jeremia	Jer	24	15	2	Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger Herren: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till.
Jeremia	Jer	24	15	3	Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger Herren: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem.
Jeremia	Jer	24	15	4	Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	15	5	Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem, ja, vem kan ha medlidande med dig? Vem vill ta en omväg för att fråga hur det står till med dig?
Jeremia	Jer	24	15	6	Du har förkastat mig, säger Herren, och vänt mig ryggen. Därför har jag räckt ut min hand emot dig för att förgöra dig. Jag är trött på att visa förbarmande.
Jeremia	Jer	24	15	7	Jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde dem barnlösa, jag förgjorde mitt folk, men de vände inte om från sina vägar.
Jeremia	Jer	24	15	8	Deras änkor blev inför mig fler än sandkornen i havet. Över mödrarna till deras unga män lät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen. Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.
Jeremia	Jer	24	15	9	Den som hade fött sju söner svimmade och gav upp andan. Hennes sol gick ner medan det ännu var dag, hon måste blygas och skämmas. De som är kvar av dem skall jag överlämna åt deras fienders svärd, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	15	10	"Ve mig, min mor, att du har fött mig, en man som ställer till osämja och träta för hela landet! Jag har inte lånat dem något och de har inte givit lån till mig. Ändå förbannar alla mig."
Jeremia	Jer	24	15	11	Men Herren svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig så att det går dig väl. Sannerligen, jag skall göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid.
Jeremia	Jer	24	15	12	Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?
Jeremia	Jer	24	15	13	Dina ägodelar och dina skatter skall jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land.
Jeremia	Jer	24	15	14	Och jag skall föra bort dig tillsammans med dina fiender till ett land du inte känner. Ty min vredes eld är upptänd och den skall brinna mot er."
Jeremia	Jer	24	15	15	Herre, du vet det. Tänk på mig och tag hand om mig och ge mig hämnd på mina förföljare. Tag inte bort mig, du som är långmodig. Tänk på hur jag blir hånad för din skull.
Jeremia	Jer	24	15	16	Dina ord kom och jag åt dem, ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje, ty jag är uppkallad efter ditt namn, Herre, härskarornas Gud.
Jeremia	Jer	24	15	17	Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig. Därför att din hand var över mig har jag suttit ensam, ty du har uppfyllt mig med harm.
Jeremia	Jer	24	15	18	Varför skall jag ständigt plågas och varför är mitt sår oläkbart? Det vill ju inte läkas. Du har blivit för mig som en sinande bäck, likt ett vatten som ingen kan lita på.
Jeremia	Jer	24	15	19	Därför säger Herren så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka och du skall få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun. Detta folk skall då vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem.
Jeremia	Jer	24	15	20	Jag skall göra dig till en fast kopparmur mot detta folk, så att de inte kan besegra dig om de vill strida mot dig. Ty jag är med dig för att hjälpa dig, och för att rädda dig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	15	21	Jag skall rädda dig ut ur de ondas våld och befria dig ur våldsmännens hand.
Jeremia	Jer	24	16	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Jeremia	Jer	24	16	2	Du skall inte ta dig hustru eller ha söner och döttrar på denna plats.
Jeremia	Jer	24	16	3	Ty så säger Herren om de söner och döttrar som föds på denna plats, om mödrarna som har fött dem och om fäderna som har avlat dem i detta land:
Jeremia	Jer	24	16	4	Av svåra sjukdomar skall de dö. Man skall inte sörja dem eller begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken. Genom svärd och hunger skall de gå under, och deras döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur.
Jeremia	Jer	24	16	5	Ty så säger Herren: Du skall inte gå in i något sorgehus, inte gå för att sörja med dem och inte heller trösta dem. Ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger Herren, och även min nåd och barmhärtighet.
Jeremia	Jer	24	16	6	Både stora och små skall dö i detta land utan att bli begravda och man skall inte hålla dödsklagan över dem. Ingen skall för deras skull rista sig eller raka sitt huvud.
Jeremia	Jer	24	16	7	Man skall inte bryta sorgebröd över dem för att trösta någon i sorgen efter en död och inte ge tröstebägare att dricka, när någon har förlorat far eller mor.
Jeremia	Jer	24	16	8	Du skall inte heller gå till festmåltid och sitta tillsammans med dem för att äta och dricka.
Jeremia	Jer	24	16	9	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni ännu lever skall jag på denna plats göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud.
Jeremia	Jer	24	16	10	När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: "Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot Herren, vår Gud?"
Jeremia	Jer	24	16	11	då skall du svara dem: "Era fäder övergav mig, säger Herren, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag.
Jeremia	Jer	24	16	12	Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. Ty se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta, och ni vill inte lyssna på mig.
Jeremia	Jer	24	16	13	Därför skall jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där skall ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag skall inte ha något förbarmande med er."
Jeremia	Jer	24	16	14	Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land",
Jeremia	Jer	24	16	15	utan: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem." Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.
Jeremia	Jer	24	16	16	Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de skall fiska upp dem. Sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skall fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor.
Jeremia	Jer	24	16	17	Ty mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon.
Jeremia	Jer	24	16	18	Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och vedervärdiga gudar och fyllt min arvedel med sina avskyvärdheter.
Jeremia	Jer	24	16	19	Herre, du min styrka och mitt försvar, min tillflykt på nödens dag, till dig skall hednafolken komma från jordens ändar och säga: "Bara lögn har våra fäder ärvt, förgängliga avgudar som inte kan hjälpa.
Jeremia	Jer	24	16	20	Kan väl en människa göra sig gudar? Nej, de gudarna är inga gudar."
Jeremia	Jer	24	16	21	Därför vill jag nu låta dem veta det, denna gång skall jag låta dem känna min hand och min makt. De skall inse att mitt namn är Herren.
Jeremia	Jer	24	17	1	Juda synd är skriven med järnstift, med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla och på deras altares horn.
Jeremia	Jer	24	17	2	Liksom man tänker på sina barn, tänker de på sina altaren och sina aseror vid gröna träd och på höga kullar.
Jeremia	Jer	24	17	3	Du mitt berg på fältet, dina ägodelar och alla dina skatter skall jag lämna till plundring liksom dina offerhöjder, på grund av synd i hela ditt land.
Jeremia	Jer	24	17	4	Det är ditt eget fel att du måste avstå ifrån det arv som jag har givit dig. Jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du inte känner. Ty ni har tänt min vredes eld, och för evigt skall den brinna.
Jeremia	Jer	24	17	5	Så säger Herren: Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från Herren.
Jeremia	Jer	24	17	6	Han är som en torr buske på heden och får inte se något gott komma. Han måste bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar där ingen vistas.
Jeremia	Jer	24	17	7	Men välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan.
Jeremia	Jer	24	17	8	Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.
Jeremia	Jer	24	17	9	Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?
Jeremia	Jer	24	17	10	Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.
Jeremia	Jer	24	17	11	Lik en rapphöna, som ruvar på ägg som hon inte själv har lagt, är den som oärligt samlar rikedom. När halva livet har gått måste han lämna den, och vid livets slut skall han hållas för en dåre.
Jeremia	Jer	24	17	12	En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.
Jeremia	Jer	24	17	13	Herren är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit Herren, källan med det levande vattnet.
Jeremia	Jer	24	17	14	Hela mig, Herre, så blir jag helad. Fräls mig, så blir jag frälst. Ty du är min lovsång.
Jeremia	Jer	24	17	15	Se, de säger till mig: "Vad blir det av Herrens ord? Låt det inträffa!"
Jeremia	Jer	24	17	16	Jag har inte dragit mig undan från att vara en herde som följer dig, och fördärvets dag har jag inte längtat efter. Du vet själv att det som kom över mina läppar sades inför ditt ansikte.
Jeremia	Jer	24	17	17	Bli inte till skräck för mig! Du är ju min tillflykt på den onda dagen.
Jeremia	Jer	24	17	18	Låt mina förföljare stå där med skam, men låt inte mig komma på skam. Låt dem bli förskräckta, men låt inte mig bli förskräckt. Låt den onda dagen komma över dem och krossa dem med dubbel förödelse.
Jeremia	Jer	24	17	19	Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar,
Jeremia	Jer	24	17	20	och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar.
Jeremia	Jer	24	17	21	Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar.
Jeremia	Jer	24	17	22	För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder.
Jeremia	Jer	24	17	23	Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hårdnackade, så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.
Jeremia	Jer	24	17	24	Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen,
Jeremia	Jer	24	17	25	då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid.
Jeremia	Jer	24	17	26	Från Juda städer, från trakten kring Jerusalem, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	17	27	Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.
Jeremia	Jer	24	18	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade:
Jeremia	Jer	24	18	2	"Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord."
Jeremia	Jer	24	18	3	Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan.
Jeremia	Jer	24	18	4	Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
Jeremia	Jer	24	18	5	Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
Jeremia	Jer	24	18	6	"Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.
Jeremia	Jer	24	18	7	Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det.
Jeremia	Jer	24	18	8	Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.
Jeremia	Jer	24	18	9	En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det.
Jeremia	Jer	24	18	10	Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
Jeremia	Jer	24	18	11	Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar.
Jeremia	Jer	24	18	12	Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta."
Jeremia	Jer	24	18	13	Därför säger Herren så: Fråga bland hednafolken: Vem har hört något sådant? Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
Jeremia	Jer	24	18	14	Skall då snön från Libanons höga berg lämna mina åkerfält? Skall de friska vattnen som strömmar fjärran ifrån, sina ut?
Jeremia	Jer	24	18	15	Men mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt avgudar, som har fått dem på fall där de färdas frampå de urgamla vägarna och slår in på obanade vägar och stigar.
Jeremia	Jer	24	18	16	Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån. Alla som går fram där skall förundra sig och skaka på huvudet.
Jeremia	Jer	24	18	17	Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden. Jag skall vända ryggen åt dem och inte ansiktet på deras olyckas dag.
Jeremia	Jer	24	18	18	Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger."
Jeremia	Jer	24	18	19	Herre, lyssna på mig och hör vad mina motståndare säger.
Jeremia	Jer	24	18	20	Skall gott få lönas med ont? De har grävt en grop för att ta mitt liv. Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte och manat gott för dem för att vända bort din vrede från dem.
Jeremia	Jer	24	18	21	Överlämna därför deras barn åt hungersnöden och utlämna dem själva åt svärdet, så att deras hustrur blir barnlösa och änkor, deras män dödade av pesten och deras unga män slagna med svärd i striden.
Jeremia	Jer	24	18	22	Låt klagorop höras från deras hus, när du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de grävde en grop för att fånga mig och lade ut snaror för mina fötter.
Jeremia	Jer	24	18	23	Men du, Herre, känner alla deras planer att döda mig. Förlåt dem inte deras missgärning och utplåna inte deras synd. Låt dem komma på fall inför dig. Grip in mot dem på din vredes dag.
Jeremia	Jer	24	19	1	Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna,
Jeremia	Jer	24	19	2	och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig.
Jeremia	Jer	24	19	3	Du skall säga: "Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats att det skall ringa i öronen på var och en som hör det.
Jeremia	Jer	24	19	4	De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod
Jeremia	Jer	24	19	5	och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant.
Jeremia	Jer	24	19	6	Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' utan 'Dråpdalen'.
Jeremia	Jer	24	19	7	Jag skall på denna plats göra Juda och Jerusalems rådslag om intet och jag skall låta dem falla för sina fienders svärd och för de män som står efter deras liv. Deras döda kroppar skall jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur.
Jeremia	Jer	24	19	8	Jag skall göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går fram där skall häpna och vissla på grund av alla dess plågor.
Jeremia	Jer	24	19	9	Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, ja, den ene skall tvingas äta den andres kött. I sådan nöd och sådan svårighet skall de komma genom sina fiender och genom dem som står efter deras liv."
Jeremia	Jer	24	19	10	Sedan skall du slå sönder krukan inför ögonen på de män som har gått med dig,
Jeremia	Jer	24	19	11	och du skall säga till dem: "Så säger Herren Sebaot: Jag skall slå sönder detta folk och denna stad på samma sätt som man slår sönder ett lerkärl, så att det inte kan bli helt igen. Och man skall begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på.
Jeremia	Jer	24	19	12	Så skall jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag skall göra denna stad lik Tofet.
Jeremia	Jer	24	19	13	Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar."
Jeremia	Jer	24	19	14	När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket:
Jeremia	Jer	24	19	15	"Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta allt ont komma som jag har uttalat över den, detta därför att de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord."
Jeremia	Jer	24	20	1	Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt,
Jeremia	Jer	24	20	2	lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	20	3	Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.
Jeremia	Jer	24	20	4	Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd.
Jeremia	Jer	24	20	5	Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel.
Jeremia	Jer	24	20	6	Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för."
Jeremia	Jer	24	20	7	Du, Herre, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig.
Jeremia	Jer	24	20	8	Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty Herrens ord drar över mig spott och spe hela dagen.
Jeremia	Jer	24	20	9	Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte.
Jeremia	Jer	24	20	10	Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: "Ange honom!" "Ja, vi skall ange honom! "Alla som stått mig nära väntar på att jag skall falla. "Kanske låter han lura sig, så att vi blir honom övermäktiga och kan hämnas på honom."
Jeremia	Jer	24	20	11	Men Herren är med mig som en mäktig hjälte. Därför skall mina förföljare komma på fall och inte bli mig övermäktiga. De skall stå där med stor skam, ty de har handlat utan förstånd. De skall drabbas av evig vanära, som ej skall glömmas.
Jeremia	Jer	24	20	12	Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige, du ser hjärtan och njurar. Jag skall få se din hämnd på dem, ty till dig har jag överlämnat min sak.
Jeremia	Jer	24	20	13	Sjung till Herren, lova Herren, ty han räddar den fattiges själ ur de ondas hand.
Jeremia	Jer	24	20	14	Förbannad vare den dag då jag föddes! Må den dag min mor födde mig inte bli välsignad!
Jeremia	Jer	24	20	15	Förbannad vare den man som meddelade min far: "Du har fått en son," och gjorde honom mycket glad.
Jeremia	Jer	24	20	16	Låt det gå den mannen, som det gick för de städer som Herren förstörde utan att ångra det. Låt honom få höra klagorop på morgonen och stridsrop vid middagstid,
Jeremia	Jer	24	20	17	därför att han inte dödade mig i moderlivet, så att min mor fick bli min grav och hennes moderliv havande för alltid.
Jeremia	Jer	24	20	18	Varför kom jag ut ur moderlivet för att se möda och bedrövelse och se mina dagar försvinna i skam?
Jeremia	Jer	24	21	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga:
Jeremia	Jer	24	21	2	"Fråga Herren för oss, för nu har Nebukadressar, kungen i Babel, angripit oss. Kanske Herren vill handla med oss som vid alla sina tidigare under, så att denne drar bort ifrån oss."
Jeremia	Jer	24	21	3	Jeremia svarade dem: "Så skall ni säga till Sidkia:
Jeremia	Jer	24	21	4	Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall vända bort de vapen ni har i er hand och som ni använder utanför muren i striden mot Babels kung och mot kaldeerna som belägrar er. Jag skall samla dem inne i denna stad,
Jeremia	Jer	24	21	5	och jag skall själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring.
Jeremia	Jer	24	21	6	Jag skall slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest skall de dö.
Jeremia	Jer	24	21	7	Därefter, säger Herren, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare och folket, som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och hungersnöden, i Nebukadressars, den babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i de mäns hand som vill ta deras liv. Han skall slå dem med svärd. Han skall inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.
Jeremia	Jer	24	21	8	Till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden.
Jeremia	Jer	24	21	9	Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd, hunger eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna, som belägrar er, han skall få leva och få sitt liv som ett byte.
Jeremia	Jer	24	21	10	Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den skall ges i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.
Jeremia	Jer	24	21	11	Och du skall säga till kungahuset i Juda: Hör Herrens ord,
Jeremia	Jer	24	21	12	ni av Davids ätt, så säger Herren: Avkunna varje morgon rätt dom och rädda den plundrade ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka den - detta för deras onda gärningars skull.
Jeremia	Jer	24	21	13	Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss och vem kan tränga in i våra boningar?
Jeremia	Jer	24	21	14	Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag skall tända upp en eld i er skog, och den skall förtära allt omkring den."
Jeremia	Jer	24	22	1	Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord
Jeremia	Jer	24	22	2	och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron. Hör det du själv med dina tjänare och ditt folk, ni som går in genom dessa portar.
Jeremia	Jer	24	22	3	Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och använd inte våld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats!
Jeremia	Jer	24	22	4	Ty om ni verkligen handlar efter detta ord, skall kungar, som kommer att sitta på Davids tron, dra in genom portarna till detta hus på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.
Jeremia	Jer	24	22	5	Men om ni inte hör dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus skall läggas i ruiner.
Jeremia	Jer	24	22	6	Ty så säger Herren om Juda kungahus: Som Gilead är du för mig, som Libanons topp. Men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till städer där ingen bor.
Jeremia	Jer	24	22	7	Jag skall inviga fördärvare mot dig, var och en med sina vapen, och de skall hugga ner dina ståtliga cedrar och kasta dem i elden.
Jeremia	Jer	24	22	8	Många hednafolk skall gå förbi denna stad och man skall fråga varandra: "Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?"
Jeremia	Jer	24	22	9	Man skall då svara: "Därför att de övergav Herrens, sin Guds, förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem."
Jeremia	Jer	24	22	10	Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över honom som vandrar bort, ty han skall aldrig mer komma tillbaka och se det land där han föddes.
Jeremia	Jer	24	22	11	Ty så säger Herren om Sallum, Josias son, Juda kung, som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han skall aldrig mer komma tillbaka hit.
Jeremia	Jer	24	22	12	På den ort dit han har blivit förd i fångenskap skall han dö, och detta land skall han aldrig återse.
Jeremia	Jer	24	22	13	Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och sina salar med orätt, som låter sin nästa arbeta för ingenting och inte ger honom hans lön.
Jeremia	Jer	24	22	14	Ve den som säger: "Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar" och gör åt sig stora fönster, klär huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!
Jeremia	Jer	24	22	15	Är detta att vara kung, att tävla med cederträ? Din far åt och drack, men han utövade rätt och rättfärdighet, och då gick det honom väl.
Jeremia	Jer	24	22	16	Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige, och då gick allt väl. Är inte detta att känna mig? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	22	17	Men dina ögon och ditt hjärta står endast efter egen vinning, och att utgjuta oskyldigt blod, att utöva förtryck och våld.
Jeremia	Jer	24	22	18	Därför säger Herren så om Jojakim, Josias son, Juda kung: Ingen skall skall hålla dödsklagan efter honom och ropa: "O, min broder! O, min syster!"Ingen skall hålla dödsklagan efter honom och ropa: "O, herre! O, hur ståtlig han var!"
Jeremia	Jer	24	22	19	Som man begraver en åsna skall han begravas. Han skall släpas bort och kastas ut, långt utanför Jerusalems portar.
Jeremia	Jer	24	22	20	Gå upp på Libanon och ropa, höj din röst i Basan och ropa från Abarim, ty alla dina älskare är krossade.
Jeremia	Jer	24	22	21	Jag talade till dig när det gick dig väl, men du sade: "Jag vill inte lyssna." Sådant har ditt sätt varit ända från din ungdom. Du har inte velat lyssna till min röst.
Jeremia	Jer	24	22	22	Alla dina herdar skall vallas av vinden, och dina älskare måste gå i fångenskap. Då skall du komma på skam och förödmjukas för all din ondskas skull.
Jeremia	Jer	24	22	23	Du som bor på Libanon du som har ditt näste i cedrarna, hur skall du inte jämra dig när värkar kommer över dig och ångest som hos en födande kvinna!
Jeremia	Jer	24	22	24	Så sant jag lever, säger Herren: Om du Konja, Jojakims son, Juda kung, än vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån.
Jeremia	Jer	24	22	25	Jag skall överlämna dig till de män som står efter ditt liv och till dem du är rädd för, nämligen Nebukadressar, den babyloniske kungen, och kaldeerna.
Jeremia	Jer	24	22	26	Jag skall slunga dig och din mor, som har fött dig, bort till ett annat land där ni inte är födda och där skall ni dö.
Jeremia	Jer	24	22	27	Till det land dit de längtar att återvända skall de inte få komma tillbaka.
Jeremia	Jer	24	22	28	Är då denne Konja ett föraktat, sönderslaget kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har de slungats ut, han och hans avkomlingar, ja, kastats bort till ett land som de inte känner?
Jeremia	Jer	24	22	29	O land, land, land, hör Herrens ord!
Jeremia	Jer	24	22	30	Så säger Herren: Skriv upp denne man som barnlös, som en man som inte hade någon framgång under sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall få lyckan att sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.
Jeremia	Jer	24	23	1	Ve över de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	2	Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag skall straffa er för era onda gärningar, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	3	Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag har drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig.
Jeremia	Jer	24	23	4	Jag skall sätta herdar över dem som skall föra dem i bet. De skall inte mer behöva frukta eller vara förskräckta och ingen av dem skall saknas, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	5	Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet.
Jeremia	Jer	24	23	6	I hans dagar skall Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är det namn man skall ge honom: "Herren vår rättfärdighet."
Jeremia	Jer	24	23	7	Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land",
Jeremia	Jer	24	23	8	utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Så skall de få bo i sitt land.
Jeremia	Jer	24	23	9	Om profeterna: Mitt hjärta vill brista i mitt bröst, alla mina ben darrar. Jag är som en berusad man, som en man omtöcknad av vin, för Herrens och hans heliga ords skull.
Jeremia	Jer	24	23	10	Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare. Under förbannelse ligger landet sörjande, och betesmarkerna i öknen är förtorkade. Man inriktar sig på att göra ont och har sin styrka i orättfärdighet.
Jeremia	Jer	24	23	11	Ty både profeter och präster är gudlösa. Även inne i mitt hus finner jag deras ondska, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	12	Därför skall deras väg bli för dem som hala stigar i mörkret. De skall drivas bort och där skall de falla. Ty jag skall låta olycka drabba dem det år deras straff kommer, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	13	Också hos Samarias profeter har jag sett dåraktiga ting: De profeterade i Baals namn och förde mitt folk Israel vilse.
Jeremia	Jer	24	23	14	Och hos Jerusalems profeter har jag sett förskräckliga ting. De begår äktenskapsbrott och ljuger, de uppmuntrar dem som gör ont så att ingen skall vända om från sin ondska. De är alla för mig som Sodom och stadens invånare som Gomorras.
Jeremia	Jer	24	23	15	Därför säger Herren Sebaot så om profeterna: Jag skall ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka, ty från profeterna i Jerusalem har gudlöshet gått ut över hela landet.
Jeremia	Jer	24	23	16	Så säger Herren Sebaot: Lyssna inte på orden från de profeter som profeterar för er, ty de bedrar er. Sina egna hjärtans syner talar de, inte vad som kommer från Herrens mun.
Jeremia	Jer	24	23	17	Om och om igen säger de till dem som föraktar mig: " Herren har sagt: Det skall gå er väl." Och till var och en som följer sitt hårda hjärta säger de: "Ingen olycka skall drabba er."
Jeremia	Jer	24	23	18	Men vem har tillträde till Herrens råd, så att han kan se och höra hans ord? Och vem har aktat på hans ord och lyssnat till det?
Jeremia	Jer	24	23	19	Se, Herrens stormvind, full av vrede, bryter fram, en virvlande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner.
Jeremia	Jer	24	23	20	Herrens vrede skall inte vända åter, förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden skall ni inse och förstå det.
Jeremia	Jer	24	23	21	Jag sände inte dessa profeter, ändå rusade de i väg. Jag talade inte till dem, ändå profeterade de.
Jeremia	Jer	24	23	22	Om de haft tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar.
Jeremia	Jer	24	23	23	Är jag en Gud endast på nära håll, säger Herren, och inte en Gud också långt borta?
Jeremia	Jer	24	23	24	Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte skulle se honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	25	Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm."
Jeremia	Jer	24	23	26	Hur länge? Vad finns det i hjärtat hos profeterna, lögnprofeterna, de som profeterar sina egna hjärtans svek?
Jeremia	Jer	24	23	27	De tänker att de genom sina drömmar, som de berättar för varandra, skall få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal.
Jeremia	Jer	24	23	28	Den profet som har haft en dröm, han må berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han må troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	29	Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och likt en slägga som krossar klippan?
Jeremia	Jer	24	23	30	Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, dessa som stjäl mina ord från varandra.
Jeremia	Jer	24	23	31	Jag är emot profeterna, säger Herren, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: "Så säger Herren."
Jeremia	Jer	24	23	32	Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger Herren. När de berättar dessa drömmar, för de mitt folk vilse med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller givit dem något uppdrag och de kan inte alls hjälpa detta folk, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	33	När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: "Vad är Herrens tunga?", skall du säga dem vad som är den verkliga tungan. Och jag skall kasta bort er, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	34	Den profet eller präst eller den av folket som säger " Herrens tunga", den mannen och hans hus skall jag straffa.
Jeremia	Jer	24	23	35	Så skall ni fråga varandra och säga er emellan: Vad har Herren svarat? eller: Vad har Herren sagt?
Jeremia	Jer	24	23	36	Men " Herrens tunga" skall ni inte mer nämna. Ty för var och en skall då hans eget ord bli en "tunga", eftersom ni förvränger den levande Gudens, Herren Sebaots, vår Guds, ord.
Jeremia	Jer	24	23	37	Så skall du säga till profeten: Vad har Herren svarat dig? eller: Vad har Herren talat?
Jeremia	Jer	24	23	38	Men om ni säger " Herrens tunga", då säger Herren så: Ni använder detta ord, " Herrens tunga", fastän jag har sänt bud till er och sagt till er: Ni skall inte säga " Herrens tunga".
Jeremia	Jer	24	23	39	Se, därför skall jag helt glömma er och kasta bort från mitt ansikte både er och den stad som jag har givit åt er och era fäder.
Jeremia	Jer	24	23	40	Och jag skall låta evig förödmjukelse drabba er, en evig skam som aldrig skall glömmas.
Jeremia	Jer	24	24	1	Sedan Nebukadressar, kungen i Babel, hade fört bort Jekonja, Jojakims son, kungen i Juda, från Jerusalem tillsammans med Juda furstar, hantverkarna och smederna och låtit dem komma till Babel, visade mig Herren i en syn två korgar med fikon uppställda framför Herrens tempel.
Jeremia	Jer	24	24	2	I den ena korgen fanns mycket goda fikon, sådana fikon som mognat först. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att man inte kunde äta dem.
Jeremia	Jer	24	24	3	Och Herren sade till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Fikon, och de goda fikonen är mycket goda, men de dåliga fikonen är mycket dåliga, så dåliga att man inte kan äta dem."
Jeremia	Jer	24	24	4	Då kom Herrens ord till mig. Han sade:
Jeremia	Jer	24	24	5	"Så säger Herren, Israels Gud: Liksom man ser på dessa goda fikon, skall jag med välvilja se på de bortförda av Juda, vilka jag från denna plats har sänt bort till kaldeernas land.
Jeremia	Jer	24	24	6	Jag skall nådigt vaka över dem och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall bygga upp dem och inte slå ner dem, jag skall plantera dem och inte rycka upp dem.
Jeremia	Jer	24	24	7	Och jag skall ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. Ty de skall vända om till mig av hela sitt hjärta.
Jeremia	Jer	24	24	8	Men så som man gör med dåliga fikon, som är så dåliga att man inte kan äta dem, på samma sätt, säger Herren, skall jag göra med Sidkia, Juda kung, och med hans furstar och med återstoden i Jerusalem, både de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten.
Jeremia	Jer	24	24	9	På alla orter dit jag fördriver dem, skall jag utlämna dem till skräck och till olycka i alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till en nidvisa och en förbannelse.
Jeremia	Jer	24	24	10	Jag skall sända svärd, hungersnöd och pest ibland dem, till dess att de blir utrotade ur det land som jag har givit åt dem och deras fäder."
Jeremia	Jer	24	25	1	Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Josias son Jojakims, Juda kungs, fjärde regeringsår, som var den babyloniske kungen Nebukadressars första regeringsår.
Jeremia	Jer	24	25	2	Detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare. Han sade:
Jeremia	Jer	24	25	3	Ända från Josias, Amons sons, Juda kungs, trettonde regeringsår och till denna dag, under dessa tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har gång på gång talat till er, men ni har inte velat höra.
Jeremia	Jer	24	25	4	Herren har gång på gång sänt till er alla sina tjänare profeterna, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra,
Jeremia	Jer	24	25	5	när de sade: "Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar, så skall ni för all framtid få bo kvar i det land som Herren har givit åt er och era fäder.
Jeremia	Jer	24	25	6	Följ inte andra gudar, så att ni tjänar och tillber dem och väck inte min vrede genom era händers verk. Då skall jag inte heller låta olycka drabba er."
Jeremia	Jer	24	25	7	Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede genom era händers verk till er egen olycka.
Jeremia	Jer	24	25	8	Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord,
Jeremia	Jer	24	25	9	skall jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag skall sända efter min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel. Och jag skall låta dem angripa detta land och dem som bor här, liksom alla hednafolken här omkring. Jag skall förgöra dem och de skall bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse.
Jeremia	Jer	24	25	10	Jag skall bland dem göra slut på rop av fröjd och rop av glädje, på rop för brudgum och rop för brud, på kvarnens buller och lampans ljus.
Jeremia	Jer	24	25	11	Hela detta land skall ödeläggas och förstöras, och dessa länder skall tjäna Babels kung i sjuttio år.
Jeremia	Jer	24	25	12	Men när sjuttio år har gått, skall jag straffa kungen i Babel och folket där för deras missgärning, säger Herren, och även kaldeernas land skall jag göra till en ödemark för all framtid.
Jeremia	Jer	24	25	13	Jag skall låta alla de ord som jag har talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk.
Jeremia	Jer	24	25	14	Ty också dem skall mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar och deras händers verk.
Jeremia	Jer	24	25	15	Ty så sade Herren, Israels Gud, till mig: "Tag denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla de hednafolk som jag sänder dig till, dricka av den.
Jeremia	Jer	24	25	16	De skall dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag skall sända ibland dem."
Jeremia	Jer	24	25	17	Och jag tog bägaren ur Herrens hand, och alla de folk som Herren sände mig till gav jag att dricka,
Jeremia	Jer	24	25	18	nämligen Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett,
Jeremia	Jer	24	25	19	vidare farao, kungen i Egypten, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk
Jeremia	Jer	24	25	20	och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Askelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Asdod,
Jeremia	Jer	24	25	21	vidare Edom, Moab och Ammons barn samt alla kungar i Tyrus,
Jeremia	Jer	24	25	22	alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet,
Jeremia	Jer	24	25	23	vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som har kantklippt hår
Jeremia	Jer	24	25	24	och alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen
Jeremia	Jer	24	25	25	samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien,
Jeremia	Jer	24	25	26	slutligen alla kungar i landet i norr - både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre - och alla övriga riken i världen, ut över jordens yta. Och Sesaks kung skall dricka efter dem.
Jeremia	Jer	24	25	27	Du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller omkull utan att kunna resa er på grund av det svärd som jag skall sända ibland er.
Jeremia	Jer	24	25	28	Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka!
Jeremia	Jer	24	25	29	Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag börja straffdomen. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni skall inte bli ostraffade, utan jag skall kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	25	30	Allt detta skall du profetera för dem och säga till dem: Herren ryter från höjden, från sin heliga boning låter han sin röst höras. Han ryter högt över sitt land och höjer skörderop som en vintrampare över jordens alla invånare.
Jeremia	Jer	24	25	31	Larmet hörs till jordens ände, ty Herren går till rätta med hednafolken, han skall döma allt kött. De ogudaktiga överlämnar han åt svärdet, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	25	32	Så säger Herren Sebaot: Se, en ofärd går ut från folk till folk och en väldig storm stiger upp från jordens yttersta ände.
Jeremia	Jer	24	25	33	De som på den dagen blir slagna av Herren skall ligga från jordens ena ände till den andra. Man skall inte hålla dödsklagan efter dem, inte samla upp och begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken.
Jeremia	Jer	24	25	34	Jämra er, ni herdar, och klaga. Vältra er på marken, ni ledare för hjorden. Tiden är inne då ni skall slaktas och ni skall skingras. Ni skall falla sönder som ett dyrbart kärl.
Jeremia	Jer	24	25	35	Ingen tillflykt finns för herdarna, ingen möjlighet att undkomma för hjordens ledare.
Jeremia	Jer	24	25	36	Hör herdarna ropa och ledarna för hjorden jämra sig. Ty Herren ödelägger deras betesmark,
Jeremia	Jer	24	25	37	och de fridfulla ängarna förstörs på grund av Herrens brinnande vrede.
Jeremia	Jer	24	25	38	Likt ett ungt lejon drar han ut ur sitt snår. Deras land blir en ödemark på grund av förtryckarens svärd, och hans brinnande vrede."
Jeremia	Jer	24	26	1	I början av Jojakims, Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord från Herren. Han sade:
Jeremia	Jer	24	26	2	"Så säger Herren: Ställ dig i förgården till Herrens hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Tag inte bort något från dem.
Jeremia	Jer	24	26	3	Kanske skall de då höra och vända om var och en från sin onda väg. Då skall jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar.
Jeremia	Jer	24	26	4	Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte vill lyssna till mig och vandra efter den lag som jag har förelagt er
Jeremia	Jer	24	26	5	och höra vad mina tjänare profeterna talar - dem som jag sänder er, ja, som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat -
Jeremia	Jer	24	26	6	då skall jag göra med detta hus som jag gjorde med Silo. Och denna stad skall jag göra till en förbannelse för alla jordens folk."
Jeremia	Jer	24	26	7	Prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	26	8	När Jeremia hade slutat att tala allt vad Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: "Du måste dö.
Jeremia	Jer	24	26	9	Hur vågar du profetera i Herrens namn och säga: Det skall gå för detta hus som det gick för Silo, och denna stad skall läggas öde så att ingen mer bor i den?" Och allt folket gaddade sig samman mot Jeremia i Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	26	10	När Juda furstar hörde detta, gick de från kungens hus upp till Herrens hus och satte sig vid ingången till Herrens nya port.
Jeremia	Jer	24	26	11	Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: "Den här mannen förtjänar att dö. Ni har ju med egna öron hört hur han profeterat mot denna stad."
Jeremia	Jer	24	26	12	Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: " Herren har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört.
Jeremia	Jer	24	26	13	Ändra nu ert liv och era gärningar och hör Herrens, er Guds, röst. Då kommer Herren att ångra det onda han har talat mot er.
Jeremia	Jer	24	26	14	Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt.
Jeremia	Jer	24	26	15	Men det skall ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta."
Jeremia	Jer	24	26	16	Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: "Denne man förtjänar inte att dö, för i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss."
Jeremia	Jer	24	26	17	Några av de äldste i landet stod då upp och sade till folkets hela församling:
Jeremia	Jer	24	26	18	"Mika från Moreset profeterade i Hiskias, Juda kungs, tid och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot: Sion skall bli upplöjt till en åker, Jerusalem skall bli till en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.
Jeremia	Jer	24	26	19	Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?"
Jeremia	Jer	24	26	20	Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Semajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.
Jeremia	Jer	24	26	21	När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.
Jeremia	Jer	24	26	22	Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom.
Jeremia	Jer	24	26	23	De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
Jeremia	Jer	24	26	24	Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.
Jeremia	Jer	24	27	1	I början av Sidkias, Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:
Jeremia	Jer	24	27	2	Så har Herren sagt till mig: Gör dig ett ok med remmar och sätt det på din hals.
Jeremia	Jer	24	27	3	Sänd det sedan till kungen i Edom, kungen i Moab, kungen över Ammons barn, kungen i Tyrus och kungen i Sidon genom de sändebud som har kommit till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	27	4	Befall dem att säga till sina herrar: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så skall ni säga till era herrar:
Jeremia	Jer	24	27	5	Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill.
Jeremia	Jer	24	27	6	Nu har jag givit alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand. Också markens djur har jag givit honom, för att de skall tjäna honom.
Jeremia	Jer	24	27	7	Alla hednafolk skall tjäna honom och hans son och hans sonson, till dess att den tid kommer också för hans land då många folk och stora kungar skall lägga honom under sig.
Jeremia	Jer	24	27	8	Men om något folk eller rike inte vill tjäna Nebukadnessar, kungen i Babel, och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, då skall jag straffa det folket med svärd, hungersnöd och pest, säger Herren, till dess att jag har utrotat dem genom hans hand.
Jeremia	Jer	24	27	9	Lyssna därför inte på era profeter och spåmän, på era drömtydare, teckentydare och trollkarlar när de säger till er: "Ni skall inte tjäna kungen i Babel."
Jeremia	Jer	24	27	10	De profeterar lögn för er, och därför skall ni föras långt bort från ert land. Jag skall driva bort er och ni skall gå under.
Jeremia	Jer	24	27	11	Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom, skall jag låta bo kvar i sitt land, säger Herren, så att de kan bruka det och bo där.
Jeremia	Jer	24	27	12	På samma sätt talade jag till Sidkia, Juda kung. Jag sade: Böj er nacke under den babyloniske kungens ok och tjäna honom och hans folk, så skall ni få leva.
Jeremia	Jer	24	27	13	Varför vill du och ditt folk dö genom svärd, hunger och pest, så som Herren har sagt att det skall gå för det folk som inte vill tjäna kungen i Babel?
Jeremia	Jer	24	27	14	Hör alltså inte på de profeter som säger till er: "Ni skall inte tjäna kungen i Babel", ty de profeterar lögn för er.
Jeremia	Jer	24	27	15	Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn och därför måste jag driva bort er så att ni går under tillsammans med de profeter som profeterar för er.
Jeremia	Jer	24	27	16	Till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger Herren: Lyssna inte på era profeters ord, när de profeterar för er och säger: "Se, de kärl som hör till Herrens hus skall nu snart föras tillbaka från Babel", ty de profeterar lögn för er.
Jeremia	Jer	24	27	17	Hör inte på dem utan tjäna kungen i Babel, så skall ni få leva. Varför skall denna stad bli en öde stad?
Jeremia	Jer	24	27	18	Om de verkligen är profeter och har Herrens ord, så må de vädja till Herren Sebaot att de kärl som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem inte förs bort till Babel.
Jeremia	Jer	24	27	19	Ty så säger Herren Sebaot om pelarna, havet, bäckenställen och det övriga som ännu är kvar här i staden,
Jeremia	Jer	24	27	20	det som Nebukadnessar, kungen i Babel, inte tog med sig när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda kung, från Jerusalem till Babel tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem -
Jeremia	Jer	24	27	21	ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem:
Jeremia	Jer	24	27	22	Till Babel skall de föras och där skall de bli kvar ända till den dag då jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka upp till denna plats.
Jeremia	Jer	24	28	1	Men i samma år, i början av Sidkias, Juda kungs, regering, i femte månaden av hans fjärde regeringsår, talade profeten Hananja, Assurs son, från Gibeon, till mig i Herrens hus i närvaro av prästerna och allt folket. Han sade:
Jeremia	Jer	24	28	2	"Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok.
Jeremia	Jer	24	28	3	Inom två år skall jag föra tillbaka hit alla de föremål i Herrens hus som Nebukadnessar, kungen i Babel, tog från denna plats och förde till Babel.
Jeremia	Jer	24	28	4	Och Jekonja, Jojakims son, Juda kung, och alla fångar från Juda som kom till Babel skall jag föra tillbaka till denna plats, säger Herren. Ty jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok."
Jeremia	Jer	24	28	5	Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja inför prästerna och allt det folk som stod i Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	28	6	Profeten Jeremia sade: "Amen. Må Herren göra så. Må Herren uppfylla de ord som du har profeterat och från Babel föra tillbaka till denna plats de föremål som fanns i Herrens hus, liksom alla fångarna.
Jeremia	Jer	24	28	7	Men hör då vad jag vill säga dig och allt folket.
Jeremia	Jer	24	28	8	Gamla tiders profeter, de som varit före mig och dig, har profeterat om krig, olycka och pest mot många länder och mot stora riken.
Jeremia	Jer	24	28	9	Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av Herren, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse."
Jeremia	Jer	24	28	10	Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det.
Jeremia	Jer	24	28	11	Och Hananja sade inför allt folket: "Så säger Herren: Just så skall jag inom två år ta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från nacken på alla hednafolk och bryta sönder det." Då gick profeten Jeremia sin väg.
Jeremia	Jer	24	28	12	Men sedan profeten Hananja hade tagit oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det, kom Herrens ord till Jeremia:
Jeremia	Jer	24	28	13	"Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Du har brutit sönder ett ok av trä, men i dess ställe har du gjort ett ok av järn.
Jeremia	Jer	24	28	14	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn har jag lagt på alla dessa hednafolks nacke, för att de skall tjäna Nebukadnessar, kungen i Babel, ty honom skall de tjäna. Jag har också givit honom markens djur."
Jeremia	Jer	24	28	15	Profeten Jeremia sade vidare till profeten Hananja: "Hör på Hananja! Herren har inte sänt dig. Du har fått detta folk att förtrösta på lögn.
Jeremia	Jer	24	28	16	Därför säger Herren så: Se, jag skall ta bort dig från jordens yta. Under detta år skall du dö, ty du har predikat avfall från Herren."
Jeremia	Jer	24	28	17	Och profeten Hananja dog samma år, i sjunde månaden.
Jeremia	Jer	24	29	1	Detta är vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen och till prästerna, profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babel,
Jeremia	Jer	24	29	2	sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med kungamodern och hovmännen, Juda och Jerusalems furstar samt hantverkarna och smederna.
Jeremia	Jer	24	29	3	Jeremia sände brevet med Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, när Sidkia, Juda kung, sände dessa till Nebukadnessar, kungen i Babel. Brevet löd:
Jeremia	Jer	24	29	4	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel:
Jeremia	Jer	24	29	5	Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt.
Jeremia	Jer	24	29	6	Tag er hustrur och föd söner och döttrar, tag hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre.
Jeremia	Jer	24	29	7	Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.
Jeremia	Jer	24	29	8	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt er inte luras av de profeter som finns bland er, inte heller av era spåmän, och lyssna inte till de drömmar som ni drömmer.
Jeremia	Jer	24	29	9	Ty man profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	29	10	Ty så säger Herren: När sjuttio år har gått för Babel skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats.
Jeremia	Jer	24	29	11	Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.
Jeremia	Jer	24	29	12	Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er.
Jeremia	Jer	24	29	13	Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.
Jeremia	Jer	24	29	14	Ty jag skall låta er finna mig, säger Herren. Jag skall göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. Jag skall låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.
Jeremia	Jer	24	29	15	Men ni säger: " Herren har låtit profeter uppstå åt oss i Babel."
Jeremia	Jer	24	29	16	Ty så säger Herren till den kung som sitter på Davids tron och till allt det folk som bor i denna stad, era bröder som inte har gått bort i fångenskap tillsammans med er,
Jeremia	Jer	24	29	17	ja, så säger Herren Sebaot: Se, jag skall sända svärd, hungersnöd och pest mot dem och låta dem räknas som odugliga fikon, så dåliga att man inte kan äta dem.
Jeremia	Jer	24	29	18	Jag skall förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest och göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, till förbannelse och häpnad, förakt och vanära bland alla de folk dit jag har drivit bort dem.
Jeremia	Jer	24	29	19	Ty, säger Herren, de har inte lyssnat till mina ord, som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna. Gång på gång sände jag dem, men ni har inte lyssnat, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	29	20	Men hör nu Herrens ord, alla ni fångna som jag har sänt från Jerusalem bort till Babel:
Jeremia	Jer	24	29	21	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som profeterar lögn för er i mitt namn: Se, jag skall ge dem i den babyloniske kungen Nebukadressars hand och han skall låta döda dem inför era ögon.
Jeremia	Jer	24	29	22	Och alla fångar från Juda som är i Babel skall från dem hämta denna förbannelse och säga: "Må Herren göra med dig som med Sidkia och Ahab, som Babels kung lät steka i eld."
Jeremia	Jer	24	29	23	Ty de har gjort det som är en galenskap i Israel. De har begått äktenskapsbrott med andras hustrur och har talat lögn i mitt namn, något som jag inte har befallt. Jag är den som vet det och är vittne till det, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	29	24	Till nehelamiten Semaja skall du säga:
Jeremia	Jer	24	29	25	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt eget namn sänt brev till allt folket i Jerusalem och till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna och sagt:
Jeremia	Jer	24	29	26	" Herren har satt dig till präst i prästen Jojadas ställe, för att det skall finnas tillsyningsmän i Herrens hus över varje galen och självutnämnd profet, och för att du skall sätta sådana i stock och halsjärn.
Jeremia	Jer	24	29	27	Varför har du då inte tillrättavisat Jeremia från Anatot som uppträder som profet för er?
Jeremia	Jer	24	29	28	Därför har han kunnat sända bud till oss i Babel och säga: Ännu är det lång tid kvar. Bygg hus åt er, bo i dem och plantera trädgårdar och ät deras frukt."
Jeremia	Jer	24	29	29	Prästen Sefanja läste upp detta brev för profeten Jeremia.
Jeremia	Jer	24	29	30	Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	29	31	"Sänd bud till alla de fångna och säg: Så säger Herren om nehelamiten Semaja: Semaja har profeterat för er men jag har inte sänt honom, och han har fått er att förtrösta på lögn.
Jeremia	Jer	24	29	32	Därför säger Herren så: Se, jag skall straffa nehelamiten Semaja och hans efterkommande. Ingen av dem skall få bo bland detta folk, och han skall inte få se det goda som jag vill göra med mitt folk, säger Herren. Ty han har predikat avfall från Herren."
Jeremia	Jer	24	30	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade:
Jeremia	Jer	24	30	2	"Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig.
Jeremia	Jer	24	30	3	Ty se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall göra slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag skall låta dem komma tillbaka till det land som jag gav åt deras fäder. Och de skall ta det i besittning."
Jeremia	Jer	24	30	4	Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.
Jeremia	Jer	24	30	5	Så säger Herren: Ett rop av förfäran har vi hört, fruktan och ingen frid.
Jeremia	Jer	24	30	6	Fråga och tänk efter: Brukar män föda barn? Eller varför ser jag alla män hålla sina händer på höfterna som kvinnor i barnsnöd, och varför har alla ansikten blivit så dödsbleka?
Jeremia	Jer	24	30	7	Ve! Detta är en stor dag, ingen är den lik. En tid av nöd är detta för Jakob, men han skall bli räddad ur den.
Jeremia	Jer	24	30	8	Och det skall ske på den dagen, säger Herren Sebaot, att jag skall ta oket från din nacke och bryta sönder det och slita av dina band. Inga främlingar skall längre tvinga honom att tjäna sig,
Jeremia	Jer	24	30	9	utan de skall tjäna Herren, sin Gud, och David, sin kung, som jag skall låta uppstå åt dem.
Jeremia	Jer	24	30	10	Så frukta inte, du min tjänare Jakob, säger Herren, och var inte förskräckt, du Israel, ty jag skall rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur det land där de hålls fångna. Jakob skall komma tillbaka och leva i fred och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.
Jeremia	Jer	24	30	11	Ty jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig. Jag skall göra slut på alla de hednafolk bland vilka jag har spritt ut dig. Men dig skall jag inte tillintetgöra, utan jag skall bestraffa dig med rättvisa. Ty alldeles ostraffad kan jag inte lämna dig.
Jeremia	Jer	24	30	12	Ty så säger Herren: Obotlig är din skada, oläkligt ditt sår.
Jeremia	Jer	24	30	13	Ingen tar sig an din sak för att se om ditt sår. Det finns inga läkemedel och ingen läkedom för dig.
Jeremia	Jer	24	30	14	Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte efter dig. Ty med en fiendes slag har jag slagit dig. Jag har straffat dig hårt, ty din missgärning är stor och dina synder många.
Jeremia	Jer	24	30	15	Varför ropar du över din skada? Obotlig är din plåga. Därför att din missgärning är stor och dina synder många har jag gjort dig detta.
Jeremia	Jer	24	30	16	Men nu skall alla som ätit av dig bli uppätna, och alla dina motståndare, ja, alla skall gå i fångenskap. De som skövlat dig skall bli skövlade, och alla som plundrat dig skall jag lämna till plundring.
Jeremia	Jer	24	30	17	Ty jag skall låta dig tillfriskna och läka dina sår, säger Herren, dig som man kallar "den fördrivna","det Sion som ingen frågar efter".
Jeremia	Jer	24	30	18	Så säger Herren: Se, jag skall göra slut på fångenskapen för Jakobs hyddor och förbarma mig över hans boningar. Staden skall åter byggas upp på sin höjd, och palatset skall stå på sin rätta plats.
Jeremia	Jer	24	30	19	Från dem skall lovsång höras och rop från glada människor. Jag skall föröka dem, och de skall inte bli färre. Jag skall ära dem, och de skall inte anses obetydliga.
Jeremia	Jer	24	30	20	Hans söner skall bli som förr, hans menighet skall bestå inför mig, och jag skall straffa alla som förtrycker honom.
Jeremia	Jer	24	30	21	Hans ledare skall vara en av hans egna, hans härskare skall utgå från hans mitt. Jag skall låta honom komma nära mig och nalkas mig. Ty vem är den som vågar sitt liv genom att nalkas mig? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	30	22	Och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud.
Jeremia	Jer	24	30	23	Se, Herrens stormvind, full av vrede, bryter fram, en härjande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner.
Jeremia	Jer	24	30	24	Herrens brinnande vrede skall inte vända åter, förrän han har utfört, ja, förrän han har fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden skall ni förstå det.
Jeremia	Jer	24	31	1	På den tiden, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.
Jeremia	Jer	24	31	2	Så säger Herren: Det folk som kommer undan svärdet finner nåd i öknen. Israel får gå dit där jag ger det ro.
Jeremia	Jer	24	31	3	Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: "Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.
Jeremia	Jer	24	31	4	Än en gång skall jag upprätta dig, så att du blir upprättad, du jungfru Israel. Än en gång skall du ta upp din tamburin och dra ut i dans bland dem som är glada.
Jeremia	Jer	24	31	5	Än en gång skall du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar skall själva njuta av frukten.
Jeremia	Jer	24	31	6	Ty en dag kommer då väktare skall ropa på Efraims berg: Kom, låt oss dra upp till Sion, upp till Herren, vår Gud."
Jeremia	Jer	24	31	7	Ty så säger Herren: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Brist ut i lovsång och säg: "Fräls, Herre, ditt folk, de som finns kvar av Israel."
Jeremia	Jer	24	31	8	Se, jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn, bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. I en stor skara skall de komma tillbaka hit.
Jeremia	Jer	24	31	9	Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.
Jeremia	Jer	24	31	10	Hör Herrens ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israelskall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord.
Jeremia	Jer	24	31	11	Ty Herren skall befria Jakob och friköpa honom från den som är starkare än han.
Jeremia	Jer	24	31	12	De skall komma och jubla på Sions höjd och strömma likt en flod till Herrens goda, till säd, vin och olja och till unga får och oxar. Deras själ skall vara som en vattenrik trädgård, och de skall inte sörja mer.
Jeremia	Jer	24	31	13	Då skall unga kvinnor dansa och vara glada, unga och gamla skall glädja sig tillsammans. Jag skall förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.
Jeremia	Jer	24	31	14	Prästerna skall jag mätta med utsökta rätter och mitt folk skall mättas av mitt goda, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	31	15	Så säger Herren: Ett rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Det är Rakel som gråter över sina barn, hon vill inte låta trösta sig, eftersom hennes barn inte mer finns till.
Jeremia	Jer	24	31	16	Men så säger Herren: Sluta med din högljudda gråt, låt inte dina ögon fälla tårar. Ty ditt verk skall få sin lön, säger Herren, och de skall vända tillbaka från sina fienders land.
Jeremia	Jer	24	31	17	Det finns hopp för din framtid, säger Herren. Dina barn skall vända tillbaka till sitt land.
Jeremia	Jer	24	31	18	Jag har hört hur Efraim klagar: "Du har tuktat mig, jag har blivit tuktad som en otämd kalv. Omvänd mig, så blir jag omvänd! Ty du är Herren, min Gud.
Jeremia	Jer	24	31	19	Ty sedan jag har vänt om känner jag ånger, och sedan jag har besinnat mig slår jag mig på höften. Jag både blygs och skäms då jag nu bär min ungdoms förnedring."
Jeremia	Jer	24	31	20	Är inte Efraim en dyrbar son för mig, är han inte mitt älsklingsbarn? Ju mer jag går till rätta med honom, desto mer tänker jag på honom. Därför ömmar mitt hjärta för honom. Jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	31	21	Sätt upp vägmärken åt dig, skaffa dig vägvisare! Ge akt på vägen, på stigen där du vandrade. Vänd tillbaka, du jungfru Israel, vänd tillbaka till dessa dina städer.
Jeremia	Jer	24	31	22	Hur länge skall du irra hit och dit, du trolösa dotter? Herren vill skapa något nytt på jorden: En kvinna skall omsluta en mäktig man.
Jeremia	Jer	24	31	23	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer, skall man ännu en gång säga detta ord: " Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg."
Jeremia	Jer	24	31	24	Och Juda folk med alla sina städer skall bo där tillsammans, jordbrukare såväl som vandrande herdar.
Jeremia	Jer	24	31	25	Ty jag skall stärka trötta själar, och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jeremia	Jer	24	31	26	Vid detta vaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.
Jeremia	Jer	24	31	27	Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.
Jeremia	Jer	24	31	28	Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, bryta ner, fördärva, förgöra och skada, skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	31	29	På den tiden skall man inte mer säga: "Fäderna har ätit sura druvor och barnens tänder blir ömma av dem."
Jeremia	Jer	24	31	30	Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Jeremia	Jer	24	31	31	Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
Jeremia	Jer	24	31	32	inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land - det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre - säger Herren.
Jeremia	Jer	24	31	33	Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
Jeremia	Jer	24	31	34	Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna Herren!"Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.
Jeremia	Jer	24	31	35	Så säger Herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, Herren Sebaot är hans namn:
Jeremia	Jer	24	31	36	Om denna ordning inte längre består inför mig, säger Herren, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folkinför mig för alltid.
Jeremia	Jer	24	31	37	Så säger Herren: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar där nere kan utforskas, först då skall jag förkasta hela Israels släkte för allt vad de har gjort, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	31	38	Se, dagar skall komma, säger Herren, då staden skall bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten.
Jeremia	Jer	24	31	39	Och mätsnöret skall vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och skall sedan vändas mot Goa.
Jeremia	Jer	24	31	40	Hela dalen där man lagt lik och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut skall vara helgade åt Herren. Aldrig mer skall staden raseras eller förstöras.
Jeremia	Jer	24	32	1	Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia i Sidkias, Juda kungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars artonde regeringsår.
Jeremia	Jer	24	32	2	Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården som var i Juda kungs hus,
Jeremia	Jer	24	32	3	där Sidkia, Juda kung, hade låtit spärra in honom och sagt: "Hur vågar du profetera och säga: Så säger Herren: Se, jag skall ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall inta den.
Jeremia	Jer	24	32	4	Och Sidkia, Juda kung, skall inte undkomma kaldeerna utan han skall överlämnas i den babyloniske kungens våld, så att han tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och stå inför honom öga mot öga.
Jeremia	Jer	24	32	5	Han skall föra Sidkia till Babel och där skall han få stanna till dess att jag tar mig an honom, säger Herren. Och när ni strider mot kaldeerna, skall ni inte ha någon framgång."
Jeremia	Jer	24	32	6	Jeremia sade: " Herrens ord kom till mig. Han sade:
Jeremia	Jer	24	32	7	Se, Hanamel, din farbror Sallums son, skall komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt att köpa den."
Jeremia	Jer	24	32	8	Och Hanamel, min farbrors son, kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: "Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig." Då förstod jag att det var Herrens ord,
Jeremia	Jer	24	32	9	och jag köpte åkern i Anatot av Hanamel, min farbrors son, och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver.
Jeremia	Jer	24	32	10	Jag skrev ett köpebrev och försåg det med sigill, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg.
Jeremia	Jer	24	32	11	Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och de särskilda bestämmelserna samt det öppna brevet.
Jeremia	Jer	24	32	12	Jag gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och de vittnen som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården.
Jeremia	Jer	24	32	13	Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade:
Jeremia	Jer	24	32	14	"Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Tag dessa brev, både detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i ett lerkärl, så att de kan bevaras under lång tid.
Jeremia	Jer	24	32	15	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land."
Jeremia	Jer	24	32	16	Sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade:
Jeremia	Jer	24	32	17	"O, Herre, Herre, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.
Jeremia	Jer	24	32	18	Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn.
Jeremia	Jer	24	32	19	Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar.
Jeremia	Jer	24	32	20	Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag.
Jeremia	Jer	24	32	21	Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck.
Jeremia	Jer	24	32	22	Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung.
Jeremia	Jer	24	32	23	De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.
Jeremia	Jer	24	32	24	Se hur belägringsvallarna redan går så långt fram mot staden att man kan inta den, och genom svärd, hungersnöd och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du kan själv se det.
Jeremia	Jer	24	32	25	Men fastän staden är given i kaldeernas hand, säger du, Herre, Herre, till mig: Köp dig åkern för pengar och tag vittnen på det!"
Jeremia	Jer	24	32	26	Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	32	27	"Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?
Jeremia	Jer	24	32	28	Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han skall inta den.
Jeremia	Jer	24	32	29	Kaldeerna som belägrar staden skall komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta drickoffer åt andra gudar.
Jeremia	Jer	24	32	30	Ty ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn endast gjort det som är ont i mina ögon. Ja, Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	32	31	Ty ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och förbittring för mig. Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte
Jeremia	Jer	24	32	32	för all den ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter, liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede.
Jeremia	Jer	24	32	33	De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning.
Jeremia	Jer	24	32	34	De satte upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det.
Jeremia	Jer	24	32	35	Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig något sådant. Så lockade de även Juda till synd.
Jeremia	Jer	24	32	36	Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, hunger och pest:
Jeremia	Jer	24	32	37	Se, jag skall samla ihop dem ur alla de länder dit jag i min harm, vrede och stora förbittring har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet.
Jeremia	Jer	24	32	38	Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud.
Jeremia	Jer	24	32	39	Jag skall ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det skall gå väl för dem och deras barn efter dem.
Jeremia	Jer	24	32	40	Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig.
Jeremia	Jer	24	32	41	Jag skall glädja mig över dem och göra dem gott och jag skall plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.
Jeremia	Jer	24	32	42	Ty så säger Herren: Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag också låta komma över dem allt det goda som jag har lovat dem.
Jeremia	Jer	24	32	43	Man skall köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, och givet i kaldeernas hand.
Jeremia	Jer	24	32	44	Åkrar skall man köpa för pengar och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, ty jag skall göra slut på deras fångenskap, säger Herren."
Jeremia	Jer	24	33	1	Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han ännu var inspärrad på vaktgården. Han sade:
Jeremia	Jer	24	33	2	Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn:
Jeremia	Jer	24	33	3	Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.
Jeremia	Jer	24	33	4	Ty så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden:
Jeremia	Jer	24	33	5	Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man skall fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min förbittring. Ty på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.
Jeremia	Jer	24	33	6	Se, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och bota dem, och jag skall låta dem se frid och trofasthet i överflöd.
Jeremia	Jer	24	33	7	Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare.
Jeremia	Jer	24	33	8	Jag skall rena dem från all den missgärning de har begått mot mig och förlåta dem alla deras missgärningar, genom vilka de har syndat mot mig och avfallit från mig.
Jeremia	Jer	24	33	9	Staden skall bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem, och de skall förskräckas och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.
Jeremia	Jer	24	33	10	Så säger Herren: Än en gång skall man på denna plats som ni säger vara öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur,
Jeremia	Jer	24	33	11	ja, här skall man åter höra rop av fröjd och rop av glädje, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: "Tacka Herren Sebaot, ty Herren är god och hans nåd varar i evighet", och från människor som bär fram gemenskapsoffer i Herrens hus. Ty jag skall åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var tidigare, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	33	12	Så säger Herren Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, ja, också i alla andra städer som hör hit, skall det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar lägga sig att vila.
Jeremia	Jer	24	33	13	I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i andra Juda städer skall än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	33	14	Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.
Jeremia	Jer	24	33	15	I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.
Jeremia	Jer	24	33	16	I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: "Herren vår rättfärdighet".
Jeremia	Jer	24	33	17	Ty så säger Herren: David skall aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus
Jeremia	Jer	24	33	18	och de levitiska prästerna skall inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och förbränner matoffer och offrar slaktoffer."
Jeremia	Jer	24	33	19	Herrens ord kom till Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	33	20	Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det inte blir dag och natt i rätt tid,
Jeremia	Jer	24	33	21	då skall också mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som är mina tjänare.
Jeremia	Jer	24	33	22	Lika oräknelig som himlens härskara är och lika omätbar som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids efterkommande bli, och lika många leviterna som står i min tjänst.
Jeremia	Jer	24	33	23	Herrens ord kom till Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	33	24	Har du inte märkt vad detta folk säger: "De båda släkter som Herren utvalde, dem har han förkastat." De föraktar mitt folk och anser dem inte längre vara ett folk.
Jeremia	Jer	24	33	25	Så säger Herren: Om mitt förbund med dag och natt inte består och om jag inte har bestämt en fast ordning för himmel och jord,
Jeremia	Jer	24	33	26	då skall jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids efterkommande, så att jag inte tar någon av hans avkomlingar till att råda över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. Ty jag skall åter göra slut på deras fångenskap och förbarma mig över dem.
Jeremia	Jer	24	34	1	Detta ord kom till Jeremia från Herren när Nebukadressar, kungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder. Han sade:
Jeremia	Jer	24	34	2	Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Sidkia, Juda kung, och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.
Jeremia	Jer	24	34	3	Själv skall du inte kunna komma undan hans hand, utan du skall gripas och lämnas i hans hand och stå inför kungen i Babel, öga mot öga. Han skall tala med dig ansikte mot ansikte, och du skall komma till Babel.
Jeremia	Jer	24	34	4	Men hör Herrens ord, du Sidkia, Juda kung: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö genom svärd.
Jeremia	Jer	24	34	5	I frid skall du dö. Och liksom man har tänt rökelse till dina fäders ära, till de kungar som har varit före dig, så skall man också tända rökelse till din ära och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig Ty detta har jag talat, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	34	6	Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem,
Jeremia	Jer	24	34	7	medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu återstod i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.
Jeremia	Jer	24	34	8	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de bland sig skulle utropa frihet,
Jeremia	Jer	24	34	9	så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav.
Jeremia	Jer	24	34	10	Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle ge sin slav och sin slavinna fria och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter detta och frigav dem.
Jeremia	Jer	24	34	11	Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.
Jeremia	Jer	24	34	12	Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	34	13	Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade:
Jeremia	Jer	24	34	14	"När det har gått sju år skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du skall då släppa honom fri ur din tjänst." Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig.
Jeremia	Jer	24	34	15	Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, då ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn.
Jeremia	Jer	24	34	16	Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.
Jeremia	Jer	24	34	17	Därför säger Herren så: Ni har inte hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger Herren, frihet för er att utlämnas åt svärd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden.
Jeremia	Jer	24	34	18	Jag skall utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem.
Jeremia	Jer	24	34	19	Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven,
Jeremia	Jer	24	34	20	dem skall jag utlämna åt deras fiender, till de män som vill döda dem. Och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur.
Jeremia	Jer	24	34	21	Jag skall utlämna Sidkia, Juda kung, och hans furstar i deras fienders hand, till de män som vill döda dem, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort ifrån er.
Jeremia	Jer	24	34	22	Se, jag skall befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De skall belägra den, inta den och bränna ner den. Jag skall göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.
Jeremia	Jer	24	35	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, tid. Han sade:
Jeremia	Jer	24	35	2	"Gå till rekabiternas släkt och tala med dem och för dem in i en av kamrarna till Herrens hus och ge dem vin att dricka."
Jeremia	Jer	24	35	3	Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, samt hans bröder, alla hans söner och rekabiternas övriga släkt
Jeremia	Jer	24	35	4	och förde dem till Herrens hus, in i den kammare som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son. Den kammaren ligger bredvid furstarnas, ovanför dörrvaktaren Maasejas, Sallums sons, kammare.
Jeremia	Jer	24	35	5	Och jag satte fram kannor fulla av vin och bägare för rekabiterna och bjöd dem vin att dricka.
Jeremia	Jer	24	35	6	Men de svarade: "Vi dricker inte vin, för vår far Jonadab, Rekabs son, har befallt oss: Ni och era barn skall aldrig dricka vin.
Jeremia	Jer	24	35	7	Ni skall inte bygga hus, inte så säd eller plantera vingårdar och inte heller äga sådana, utan ni skall bo i tält i all er tid, för att ni länge skall leva i det land där ni bor som främlingar.
Jeremia	Jer	24	35	8	Vi lyder allt vad vår fader Jonadab, Rekabs son, har befallt och därför dricker vi aldrig vin, varken vi eller våra hustrur, våra söner eller våra döttrar.
Jeremia	Jer	24	35	9	Och vi bygger inte heller hus att bo i och vi äger inte vingårdar, åkrar eller säd.
Jeremia	Jer	24	35	10	Vi har bott i tält och har rättat oss efter och gjort allt vad vår fader Jonadab har befallt oss.
Jeremia	Jer	24	35	11	Men när Nebukadressar, kungen i Babel, drog upp mot landet sade vi: Låt oss flytta till Jerusalem för att komma undan kaldeernas och arameernas här. Och så bosatte vi oss i Jerusalem."
Jeremia	Jer	24	35	12	Herrens ord kom till Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	35	13	"Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Skall ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	35	14	Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn att de inte skulle dricka vin har de hållit och än i dag dricker de inte vin, eftersom de lyder sin faders befallning. Men själv har jag gång på gång talat till er och ni har inte lyssnat till mig.
Jeremia	Jer	24	35	15	Gång på gång har jag sänt till er mina tjänare profeterna och låtit säga: Vänd om var och en från sin onda väg, bättra ert sätt att leva och följ inte efter andra gudar, så att ni tjänar dem. Då skall ni få bo i det land som jag har givit er och era fäder. Men ni slog dövörat till och lyssnade inte på mig.
Jeremia	Jer	24	35	16	Eftersom detta folk inte har gjort som jag har sagt, så som Jonadabs, Rekabs sons, efterkommande har följt den befallning som deras fader gav dem,
Jeremia	Jer	24	35	17	därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Se, över Juda och alla Jerusalems invånare skall jag låta all den olycka komma som jag har uttalat över dem, därför att de inte lyssnade när jag talade till dem och inte svarade när jag kallade på dem."
Jeremia	Jer	24	35	18	Till rekabiterna sade Jeremia: "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Därför att ni har följt er fader Jonadabs befallning och hållit alla hans befallningar och på allt sätt gjort som han har befallt er,
Jeremia	Jer	24	35	19	därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Jonadab, Rekabs son, kommer alltid att ha en avkomling i tjänst inför mitt ansikte."
Jeremia	Jer	24	36	1	I Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:
Jeremia	Jer	24	36	2	"Tag en bokrulle och skriv i den upp alla de ord som jag har talat till dig angående Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig i Josias tid ända till i dag.
Jeremia	Jer	24	36	3	Kanske skall Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta komma över dem. Då skall jag förlåta dem deras missgärning och deras synd."
Jeremia	Jer	24	36	4	Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk i en bokrulle upp alla de ord som Herren hade talat till honom.
Jeremia	Jer	24	36	5	Och Jeremia gav Baruk denna befallning. Han sade: "Jag är förhindrad, så jag kan inte bege mig till Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	36	6	Men gå du dit och läs på fastedagen upp Herrens ord för folket i Herrens hus från rullen som du skrev efter min diktamen. Också för hela Juda, som har kommit från sina städer, skall du läsa upp det.
Jeremia	Jer	24	36	7	Kanske skall de då bönfalla inför Herren och vända om var och en från sin onda väg. Ty stor är den vrede och den förbittring som Herren har uttalat över detta folk."
Jeremia	Jer	24	36	8	Baruk, Nerias son, gjorde allt som profeten Jeremia hade befallt honom. I Herrens hus läste han ur bokrullen upp Herrens ord.
Jeremia	Jer	24	36	9	I Jojakims, Josias sons, Juda kungs, femte regeringsår, i nionde månaden, utlystes nämligen en fasta inför Herren för allt folket i Jerusalem och för alla dem som hade kommit till Jerusalem från Juda städer.
Jeremia	Jer	24	36	10	Då läste Baruk upp Jeremias ord ur bokrullen. Han läste upp dem inför hela folket i Herrens hus, i skrivaren Gemarjas, Safans sons, kammare på den övre förgården vid ingången till nya porten på Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	36	11	När Mika, son till Gemarja, son till Safan, hade hört alla Herrens ord läsas upp ur bokrullen
Jeremia	Jer	24	36	12	gick han ner till kungens hus och in i skrivarens kammare. Där satt alla furstarna: skrivaren Elisama, Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna.
Jeremia	Jer	24	36	13	Mika berättade för dem allt vad han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.
Jeremia	Jer	24	36	14	Då sände alla furstarna i väg Jehudi, son till Netanja, son till Selemja, Kushis son, med bud till Baruk och lät säga: "Tag med dig den rulle som du har läst ur inför folket och kom hit." Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
Jeremia	Jer	24	36	15	Då sade de till honom: "Sätt dig ner och läs den för oss." Och Baruk läste för dem.
Jeremia	Jer	24	36	16	När de hörde allt som stod där, såg de förskräckt på varandra och sade till Baruk: "Vi måste tala om för kungen allt som står här."
Jeremia	Jer	24	36	17	Och de frågade Baruk: "Berätta för oss: Hur skrev du ner allt detta? Var det efter hans diktamen?"
Jeremia	Jer	24	36	18	Baruk svarade dem: "Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck."
Jeremia	Jer	24	36	19	Då sade furstarna till Baruk: "Gå och göm dig tillsammans med Jeremia och låt ingen få veta var ni är."
Jeremia	Jer	24	36	20	De lämnade rullen i skrivaren Elisamas kammare och gick in till kungen på förgården och berättade allt för honom.
Jeremia	Jer	24	36	21	Då sände kungen Jehudi att hämta rullen och han hämtade den från skrivaren Elisamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla furstarna som stod omkring honom.
Jeremia	Jer	24	36	22	Kungen satt då i vinterpalatset, eftersom det var i den nionde månaden. Det brann i kolpannan som stod framför honom,
Jeremia	Jer	24	36	23	och så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända till dess att hela rullen hade brunnit upp i elden som var i kolpannan.
Jeremia	Jer	24	36	24	Varken kungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder när de hörde alla dessa ord.
Jeremia	Jer	24	36	25	Elnatan, Delaja och Gemarja bad kungen enträget att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte på dem.
Jeremia	Jer	24	36	26	Och kungen befallde Jerameel, kungasonen, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt undan dem.
Jeremia	Jer	24	36	27	Sedan kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	36	28	"Tag dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda kung, brände upp.
Jeremia	Jer	24	36	29	Men om Jojakim, Juda kung, skall du säga: Så säger Herren: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att kungen i Babel skall komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur?
Jeremia	Jer	24	36	30	Därför säger Herren så om Jojakim, Juda kung: Ingen arvinge till honom skall sitta på Davids tron, och hans döda kropp skall kastas bort och utsättas för dagens hetta och nattens kyla.
Jeremia	Jer	24	36	31	Jag skall straffa honom, hans efterkommande och hans tjänare för deras missgärning, och jag skall låta komma över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män all den olycka som jag har uttalat över dem, eftersom de inte velat höra."
Jeremia	Jer	24	36	32	Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Jojakim, Juda kung, hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.
Jeremia	Jer	24	37	1	Sidkia, Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, ty Nebukadressar, kungen i Babel, gjorde honom till kung i Juda land.
Jeremia	Jer	24	37	2	Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de Herrens ord som han talade genom profeten Jeremia.
Jeremia	Jer	24	37	3	Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: "Bed för oss till Herren, vår Gud."
Jeremia	Jer	24	37	4	Jeremia gick ut och in bland folket, ty man hade ännu inte satt honom i fängelse.
Jeremia	Jer	24	37	5	Faraos här hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem hade fått höra ryktet om dem, hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	37	6	Då kom Herrens ord till profeten Jeremia. Han sade:
Jeremia	Jer	24	37	7	Så säger Herren, Israels Gud: Detta skall ni svara Juda kung, som har sänt er till mig för att fråga mig: "Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp skall vända tillbaka till sitt land Egypten.
Jeremia	Jer	24	37	8	Sedan skall kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld.
Jeremia	Jer	24	37	9	Så säger Herren: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna skall helt säkert dra sig tillbaka ifrån oss. Ty de skall inte ge sig av.
Jeremia	Jer	24	37	10	Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att endast några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld."
Jeremia	Jer	24	37	11	Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här,
Jeremia	Jer	24	37	12	ville Jeremia lämna Jerusalem och bege sig till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott bland folket.
Jeremia	Jer	24	37	13	När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Selemja, son till Hananja, som sade: "Du vill gå över till kaldeerna."
Jeremia	Jer	24	37	14	Jeremia svarade: "Det är inte sant. Jag vill inte gå över till kaldeerna." Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna.
Jeremia	Jer	24	37	15	Dessa blev förbittrade på Jeremia och lät gissla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.
Jeremia	Jer	24	37	16	När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid,
Jeremia	Jer	24	37	17	lät kung Sidkia hämta honom, och hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: "Har det kommit något ord från Herren?" Jeremia svarade: "Ja." Och han sade vidare: "Du skall överlämnas i den babyloniske kungens hand."
Jeremia	Jer	24	37	18	Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: "På vad sätt har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse?
Jeremia	Jer	24	37	19	Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Kungen i Babel skall inte anfalla er och detta land?
Jeremia	Jer	24	37	20	Så hör mig nu, min herre konung. Lyssna till min bön och sänd mig inte tillbaka till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där."
Jeremia	Jer	24	37	21	Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan, till dess det var slut på allt brödet i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.
Jeremia	Jer	24	38	1	Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket:
Jeremia	Jer	24	38	2	"Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv som ett byte och få leva.
Jeremia	Jer	24	38	3	Ty så säger Herren: Denna stad skall överlämnas åt den babyloniske kungens här och han skall inta den."
Jeremia	Jer	24	38	4	Då sade furstarna till kungen: "Den här mannen bör dödas. Han gör ju soldaterna som lämnats kvar i staden liksom allt folket i övrigt modlösa genom att tala så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd."
Jeremia	Jer	24	38	5	Kung Sidkia svarade: "Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er."
Jeremia	Jer	24	38	6	Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, men dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.
Jeremia	Jer	24	38	7	Nubiern Ebed-Melek, en hovman som befann sig i kungens hus medan kungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen.
Jeremia	Jer	24	38	8	Han lämnade kungens hus och sade till kungen:
Jeremia	Jer	24	38	9	"Min herre och konung, dessa män har handlat illa i allt vad de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där kommer han snart att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden."
Jeremia	Jer	24	38	10	Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: "Tag med dig trettio män härifrån och drag upp profeten Jeremia innan han dör."
Jeremia	Jer	24	38	11	Ebed-Melek tog då männen med sig och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren och hämtade därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen.
Jeremia	Jer	24	38	12	Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: "Lägg trasorna och de utslitna kläderna under dina armar, mellan dem och repen." Jeremia gjorde så,
Jeremia	Jer	24	38	13	och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.
Jeremia	Jer	24	38	14	Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: "Jag vill fråga dig om något. Dölj ingenting för mig."
Jeremia	Jer	24	38	15	Jeremia sade till Sidkia: "Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig."
Jeremia	Jer	24	38	16	I hemlighet svor då kung Sidkia en ed till Jeremia och sade: "Så sant Herren lever, han som har givit oss livet: Jag skall inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt de män som står efter ditt liv."
Jeremia	Jer	24	38	17	Då sade Jeremia till Sidkia: "Så säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar skall du få leva, och denna stad skall då inte brännas ner, utan du och ditt hus skall få leva.
Jeremia	Jer	24	38	18	Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, skall denna stad överlämnas i kaldeernas hand, och de skall bränna ner den och själv skall du inte komma undan deras händer.
Jeremia	Jer	24	38	19	Kung Sidkia svarade Jeremia: "Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna. Kanske skall man lämna mig i deras händer och de skall då behandla mig illa."
Jeremia	Jer	24	38	20	Jeremia sade: "De skall inte utlämna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag säger till dig, så skall det gå dig väl och du skall få leva.
Jeremia	Jer	24	38	21	Men om du vägrar att ge dig, är detta vad Herren har uppenbarat för mig:
Jeremia	Jer	24	38	22	Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus skall då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna skall säga: Dina vänner svek dig och de fick makt över dig. Dina fötter fastnade i dyn. Då drog de sig undan.
Jeremia	Jer	24	38	23	Alla dina hustrur och barn skall man föra ut till kaldeerna, och själv skall du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad skall brännas ner."
Jeremia	Jer	24	38	24	Då sade Sidkia till Jeremia: "Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så skall du inte dö.
Jeremia	Jer	24	38	25	Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Låt oss få veta vad du har sagt till kungen. Dölj ingenting för oss så skall vi inte döda dig. Säg oss också vad kungen har sagt till dig -
Jeremia	Jer	24	38	26	då skall du svara dem: Jag bönföll inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där."
Jeremia	Jer	24	38	27	Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem alldeles som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts.
Jeremia	Jer	24	38	28	Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.
Jeremia	Jer	24	39	1	I Sidkias, Juda kungs, nionde regeringsår, i tionde månaden kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det.
Jeremia	Jer	24	39	2	I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, trängde de in i staden.
Jeremia	Jer	24	39	3	Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga furstar.
Jeremia	Jer	24	39	4	När Sidkia, Juda kung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken.
Jeremia	Jer	24	39	5	Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Nebukadressar, kungen i Babel, i Ribla i Hamats land. Där avkunnade han domen över honom.
Jeremia	Jer	24	39	6	Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn, i Ribla, inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät kungen i Babel slakta.
Jeremia	Jer	24	39	7	På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät binda honom med kopparkedjor för att föra honom till Babel.
Jeremia	Jer	24	39	8	Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar.
Jeremia	Jer	24	39	9	Återstoden av folket som var kvar i staden, de överlöpare som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort till Babel.
Jeremia	Jer	24	39	10	Men Nebusaradan, översten för drabanterna, lämnade i Juda land kvar en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
Jeremia	Jer	24	39	11	Nebukadressar, kungen i Babel, gav Nebusaradan, översten för drabanterna, denna befallning angående Jeremia:
Jeremia	Jer	24	39	12	"Tag hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig."
Jeremia	Jer	24	39	13	Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän
Jeremia	Jer	24	39	14	sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, för att denne skulle föra honom hem, och han fick bo bland folket.
Jeremia	Jer	24	39	15	Herrens ord kom till Jeremia, medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade:
Jeremia	Jer	24	39	16	"Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat skall jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det skall ske inför dina ögon på den dagen.
Jeremia	Jer	24	39	17	Men dig skall jag rädda på den dagen, säger Herren, och du skall inte utlämnas till de män du fruktar för.
Jeremia	Jer	24	39	18	Ty jag skall låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren."
Jeremia	Jer	24	40	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, sedan Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom fri från Rama. Denne lät nämligen hämta Jeremia, som också han var bunden med kedjor bland alla andra fångar från Jerusalem och Juda som skulle föras bort till Babel.
Jeremia	Jer	24	40	2	Översten för drabanterna hämtade Jeremia och sade till honom: " Herren, din Gud, uttalade olycka över denna plats,
Jeremia	Jer	24	40	3	och Herren har låtit den komma och har gjort som han sagt. Ni syndade ju mot Herren och hörde inte hans röst, och därför har detta drabbat er.
Jeremia	Jer	24	40	4	Men i dag löser jag dig från kedjorna som dina händer varit bundna med. Om du vill komma med mig till Babel, så kom, och jag skall låta mina ögon vaka över dig. Men om du inte vill komma med mig till Babel, så gör det inte. Se, hela landet ligger öppet för dig. Gå dit du önskar och finner för gott."
Jeremia	Jer	24	40	5	Då Jeremia ännu tvekade, tillade han: "Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som kungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå dit du tycker att det är rätt att gå!" Och översten för drabanterna gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå.
Jeremia	Jer	24	40	6	Jeremia begav sig då till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
Jeremia	Jer	24	40	7	Befälhavarna på landsbygden och deras män hörde att kungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet och att han hade anförtrott åt honom män, kvinnor och barn och de fattiga i landet som inte förts bort till Babel.
Jeremia	Jer	24	40	8	De kom då till Gedalja i Mispa: Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja, maakatitens son, och de hade med sig sina män.
Jeremia	Jer	24	40	9	Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras män sin ed och sade: "Frukta inte att tjäna kaldeerna. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel, så skall det gå bra för er.
Jeremia	Jer	24	40	10	Se, själv stannar jag kvar i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Men ni skall samla in vin och frukt och olja och lägga det i era kärl och stanna kvar i de städer som ni har tagit i besittning."
Jeremia	Jer	24	40	11	Också alla de judar som fanns i Moab och hos Ammons barn, i Edom och andra länder, hörde att kungen i Babel hade låtit några av judarna bli kvar och att han hade satt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, över dem.
Jeremia	Jer	24	40	12	Då vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade fördrivits och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de skördade stora mängder av vin och frukt.
Jeremia	Jer	24	40	13	Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa
Jeremia	Jer	24	40	14	och sade till honom: "Du vet väl att Baalis, ammoniternas kung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att döda dig?" Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte.
Jeremia	Jer	24	40	15	Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: "Låt mig gå bort och döda Ismael, Netanjas son. Ingen skall få veta det. Varför skulle han ta ditt liv så att alla vi judar, som har samlats hos dig, skingras och det som är kvar av Juda utplånas?"
Jeremia	Jer	24	40	16	Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: "Du får inte göra detta, för det du säger om Ismael är inte sant."
Jeremia	Jer	24	41	1	Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av kunglig börd och en av kungens stormän, med tio män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa. När de åt tillsammans där i Mispa
Jeremia	Jer	24	41	2	reste sig Ismael, Netanjas son, och de tio män som var med honom och dödade med svärd Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. Ja, de dödade honom som kungen i Babel hade satt över landet.
Jeremia	Jer	24	41	3	Dessutom dödade Ismael alla de judar som var hos Gedalja i Mispa, liksom alla de kaldeer som fanns där och som hörde till krigsfolket.
Jeremia	Jer	24	41	4	Dagen efter mordet på Gedalja och innan någon ännu kände till detta,
Jeremia	Jer	24	41	5	kom en skara på åttio män från Sikem, Silo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat sig och hade med sig matoffer och rökelse för att bära fram det i Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	41	6	Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem. Gråtande gick han där och när han kom fram till dem sade han till dem: "Kom med till Gedalja, Ahikams son."
Jeremia	Jer	24	41	7	Men när de hade kommit in i staden blev de dödade av Ismael, Netanjas son, och av de män som var med honom och de kastades i brunnen.
Jeremia	Jer	24	41	8	Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: "Döda oss inte, för vi har förråd av vete, korn, olja och honung gömda på landsbygden." Då avstod han från att döda dem med de andra.
Jeremia	Jer	24	41	9	Den brunn där Ismael kastade kropparna av alla de män som han hade dödat förutom Gedalja, var samma brunn som kung Asa hade låtit göra av fruktan för Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med döda män.
Jeremia	Jer	24	41	10	Sedan förde Ismael som fångar bort allt det folk som var kvar i Mispa, kungadöttrarna och allt annat folk som hade lämnats kvar i Mispa och som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son. Ismael, Netanjas son, förde bort dem som fångar och drog bort för att ta sig över till ammoniterna.
Jeremia	Jer	24	41	11	Men när Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom fick höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort,
Jeremia	Jer	24	41	12	tog de alla sina män och drog ut för att strida mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Gibeon.
Jeremia	Jer	24	41	13	Då allt det folk som Ismael hade med sig fick se Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom, blev de glada och vände om.
Jeremia	Jer	24	41	14	Hela skaran av dem som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa vände tillbaka och gick över till Johanan, Kareas son.
Jeremia	Jer	24	41	15	Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan och begav sig till ammoniterna.
Jeremia	Jer	24	41	16	Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom, tog med sig resten av folket, alla av Mispas invånare som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas son, sedan denne hade dödat Gedalja, Ahikams son, soldater, kvinnor, barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Gibeon.
Jeremia	Jer	24	41	17	De gav sig av men stannade i Kimhams härbärge nära Betlehem för att sedan dra vidare och komma till Egypten
Jeremia	Jer	24	41	18	undan kaldeerna. De var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Ahikams son, som kungen i Babel hade satt över landet.
Jeremia	Jer	24	42	1	Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, och hela folket, från de minsta till de största,
Jeremia	Jer	24	42	2	till profeten Jeremia och sade: "Vi vädjar ödmjukt till dig: Bed för oss till Herren, din Gud, för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss.
Jeremia	Jer	24	42	3	Må Herren, din Gud, tala om för oss vilken väg vi skall gå och vad vi skall göra."
Jeremia	Jer	24	42	4	Profeten Jeremia svarade dem: "Jag har lyssnat till er. Jag skall be till Herren, er Gud, så som ni har begärt. Vad Herren än svarar skall jag tala om för er utan att dölja något."
Jeremia	Jer	24	42	5	Då sade de till Jeremia: "Må Herren vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som Herren, din Gud, sänder oss genom dig.
Jeremia	Jer	24	42	6	Det må vara gott eller ont så vill vi lyssna till Herrens, vår Guds, röst, honom som vi sänder dig till, för att det skall gå oss väl när vi lyder Herrens, vår Guds, röst."
Jeremia	Jer	24	42	7	Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia.
Jeremia	Jer	24	42	8	Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste.
Jeremia	Jer	24	42	9	Han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom.
Jeremia	Jer	24	42	10	Om ni stannar kvar i detta land, skall jag uppbygga och inte slå ner er, jag skall plantera och inte rycka upp er. Ty jag ångrar det onda jag har gjort mot er.
Jeremia	Jer	24	42	11	Var inte rädda för kungen i Babel, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, ty jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand.
Jeremia	Jer	24	42	12	Jag skall låta er finna barmhärtighet, och han skall förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.
Jeremia	Jer	24	42	13	Men om ni säger: "Vi vill inte stanna i detta land", och om ni inte lyder Herrens, er Guds, röst,
Jeremia	Jer	24	42	14	utan säger: "Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo",
Jeremia	Jer	24	42	15	hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där,
Jeremia	Jer	24	42	16	då skall svärdet som ni fruktar för nå er där i Egyptens land, och hungersnöden som ni är rädda för skall följa er till Egypten, och där skall ni dö.
Jeremia	Jer	24	42	17	Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där skall alla dö genom svärd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och överleva den olycka som jag skall låta komma över dem.
Jeremia	Jer	24	42	18	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och min förbittring utgöts över Jerusalems invånare, så skall också min förbittring utgjutas över er, om ni beger er till Egypten. Ni skall bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni skall aldrig mer få se denna plats.
Jeremia	Jer	24	42	19	Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er.
Jeremia	Jer	24	42	20	Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren, er Gud, och sade: "Bed för oss till Herren, vår Gud. Och vad Herren, vår Gud, än säger, skall du tala om för oss och vi skall göra det."
Jeremia	Jer	24	42	21	Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herrens, er Guds, röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er.
Jeremia	Jer	24	42	22	Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, hunger och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.
Jeremia	Jer	24	43	1	När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och sagt dem alla de ord som Herren, deras Gud, hade sänt honom att tala till dem,
Jeremia	Jer	24	43	2	då svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de andra självsäkra männen Jeremia och sade: "Det är lögn det du säger! Herren, vår Gud, har inte sänt dig att säga: Ni skall inte bege er till Egypten för att bosätta er där.
Jeremia	Jer	24	43	3	Det är Baruk, Nerias son, som eggar upp dig mot oss för att vi skall överlämnas i kaldeernas hand, så att de dödar oss eller för oss bort i fångenskap till Babel."
Jeremia	Jer	24	43	4	Varken Johanan, Kareas son, eller någon av befälen eller någon av folket ville lyda Herrens röst och stanna kvar i Juda land.
Jeremia	Jer	24	43	5	I stället tog Johanan, Kareas son, och alla befälen med sig alla som fanns kvar i Juda och som hade återvänt från alla de hednafolk dit de hade varit fördrivna, för att bosätta sig i Juda land,
Jeremia	Jer	24	43	6	både män, kvinnor och barn, kungadöttrarna och alla andra som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade lämnat kvar hos Gedalja, Ahikams son, Safans son, samt profeten Jeremia och Baruk, Nerias son.
Jeremia	Jer	24	43	7	De begav sig till Egyptens land, ty de ville inte lyssna till Herrens röst. Och de kom till Tachpanches.
Jeremia	Jer	24	43	8	Herrens ord kom till Jeremia i Tachpanches. Han sade:
Jeremia	Jer	24	43	9	"Tag några stora stenar och göm dem i murbruket i tegelgolvet vid ingången till faraos hus i Tachpanches. Gör detta så att de judiska männen ser det
Jeremia	Jer	24	43	10	och säg till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall sända bud och hämta min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel, och hans tron skall jag sätta upp ovanpå de stenar som jag har gömt här, och han skall breda ut sin tronmatta över dem.
Jeremia	Jer	24	43	11	Ty han skall komma och slå Egyptens land och ge åt döden dem som hör döden till, åt fångenskapen dem som hör fångenskapen till och åt svärdet dem som hör svärdet till.
Jeremia	Jer	24	43	12	Jag skall tända eld på Egyptens gudatempel och han skall bränna upp dem och föra bort gudarna. Han skall svepa om sig Egyptens land liksom en herde sveper om sig sin mantel. Sedan skall han dra därifrån i frid.
Jeremia	Jer	24	43	13	Han skall slå sönder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land, och Egyptens gudatempel skall han bränna upp i eld."
Jeremia	Jer	24	44	1	Detta är det ord som kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol, Tachpanches, Nofs och Patros område. Han sade:
Jeremia	Jer	24	44	2	"Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem
Jeremia	Jer	24	44	3	på grund av den ondska de bedrev. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt.
Jeremia	Jer	24	44	4	Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.
Jeremia	Jer	24	44	5	Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar.
Jeremia	Jer	24	44	6	Därför vällde min förbittring och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag.
Jeremia	Jer	24	44	7	Och nu säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar.
Jeremia	Jer	24	44	8	Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land, dit ni har kommit för att bosätta er där. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk.
Jeremia	Jer	24	44	9	Har ni glömt den ondska som era fäder bedrev och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur bedrev i Juda land och på Jerusalems gator?
Jeremia	Jer	24	44	10	Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder.
Jeremia	Jer	24	44	11	Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda.
Jeremia	Jer	24	44	12	Jag skall gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De skall alla förgås. I Egypten skall de falla. Genom svärd och hunger skall de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och hunger skall de dö. De skall bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära.
Jeremia	Jer	24	44	13	Jag skall straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, hunger och pest.
Jeremia	Jer	24	44	14	Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där skall ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen skall komma tillbaka dit utom några få som flyr dit."
Jeremia	Jer	24	44	15	Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade:
Jeremia	Jer	24	44	16	"Vi vill inte höra på dig när det gäller det som du har talat till oss i Herrens namn,
Jeremia	Jer	24	44	17	utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka.
Jeremia	Jer	24	44	18	Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger.
Jeremia	Jer	24	44	19	Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne."
Jeremia	Jer	24	44	20	Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade givit honom detta svar. Han sade:
Jeremia	Jer	24	44	21	"Skulle inte Herren komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det?
Jeremia	Jer	24	44	22	Herren kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag.
Jeremia	Jer	24	44	23	Därför att ni tände rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag."
Jeremia	Jer	24	44	24	Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: "Hör Herrens ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land.
Jeremia	Jer	24	44	25	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hålla de löften som vi gav: att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne. Håll då era löften, ja, uppfyll dem!
Jeremia	Jer	24	44	26	Hör därför Herrens ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger Herren, att i hela Egyptens land skall mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Så sant Herren, Herren lever.
Jeremia	Jer	24	44	27	Ty jag skall vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla män av Juda som är i Egyptens land skall gå under genom svärd och hunger till dess att det är slut med dem.
Jeremia	Jer	24	44	28	Några få som undkommer svärdet skall få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land. Så skall alla som är kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosätta sig där, förstå vems ord som består, mitt eller deras.
Jeremia	Jer	24	44	29	Detta skall för er vara tecknet på att jag skall straffa er på denna plats, säger Herren, för att ni skall förstå att mina ord om er skall gå i fullbordan till er olycka.
Jeremia	Jer	24	44	30	Så säger Herren: Se, jag skall utlämna farao Hofra, kungen i Egypten, till hans fiender och till de män som står efter hans liv, liksom jag har utlämnat Sidkia, Juda kung, till Nebukadressar, den babyloniske kungen, som var hans fiende och som stod efter hans liv."
Jeremia	Jer	24	45	1	Detta är det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, när han efter Jeremias diktamen skrev upp dessa ord i en bokrulle under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår. Han sade:
Jeremia	Jer	24	45	2	Så säger Herren, Israels Gud, om dig Baruk:
Jeremia	Jer	24	45	3	Du säger: "Ve mig, Herren har lagt ny sorg till min förra plåga! Jag är trött av allt suckande och jag får ingen ro."
Jeremia	Jer	24	45	4	Så skall du svara honom: "Så säger Herren: Se, det jag har byggt upp skall jag riva ner, och det jag har planterat skall jag rycka upp. Detta gäller hela jorden.
Jeremia	Jer	24	45	5	Och du begär stora ting för dig! Begär inte något sådant. Se, jag skall låta olycka komma över allt kött, säger Herren, men låta dig vinna ditt liv som ett byte, vart du än beger dig."
Jeremia	Jer	24	46	1	Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.
Jeremia	Jer	24	46	2	Om Egypten. Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish och som blev slagen av Nebukadressar, kungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår.
Jeremia	Jer	24	46	3	Gör i ordning små och stora sköldar och ryck fram till strid.
Jeremia	Jer	24	46	4	Spänn för hästarna, sitt upp på springarna och ställ upp er med hjälmarna på. Gör spjuten blanka, kläd er i pansar.
Jeremia	Jer	24	46	5	Vad ser jag? De är förfärade, de viker tillbaka, deras hjältar blir slagna och flyr utan att vända sig om. Det är skräck från alla håll, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	46	6	Inte ens den snabbaste kan fly, inte ens hjälten kan komma undan. Norrut, vid floden Eufrat, där stapplar de och faller.
Jeremia	Jer	24	46	7	Vem är det som stiger upp som Nilfloden, likt strömmar av framvällande vatten?
Jeremia	Jer	24	46	8	Det är Egypten som stiger upp som Nilfloden, likt strömmar av framvällande vatten. Han säger: "Jag vill stiga upp och övertäcka landet, jag vill förstöra städerna och dem som bor i dem."
Jeremia	Jer	24	46	9	Drag dit upp, ni hästar, storma fram, ni vagnar. Drag ut, ni hjältar, nubier och puteer, rustade med sköldar, och ludeer, rustade med bågar som de spänner.
Jeremia	Jer	24	46	10	Detta är Herrens, Herren Sebaots dag, en hämndens dag då han hämnas på sina motståndare. Svärdet frossar sig mätt, det dricker sig rusigt av deras blod. Ty detta är ett slaktoffer åt Herren, Herren Sebaoti Nordlandet vid floden Eufrat.
Jeremia	Jer	24	46	11	Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru, Egyptens dotter. Men förgäves har du skaffat dig läkemedel i mängd. Du kan inte helas.
Jeremia	Jer	24	46	12	Hednafolken har hört om din skam, och dina klagorop uppfyller jorden, ty den ene hjälten snavar på den andre och tillsammans faller de båda.
Jeremia	Jer	24	46	13	Detta är det ord som Herren talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, kungen i Babel, skulle komma och besegra Egypten:
Jeremia	Jer	24	46	14	Förkunna i Egypten och låt det höras i Migdol, ja, låt det höras i Nof och även i Tachpanches, och säg: "Träd fram och gör dig beredd, ty svärdet frossar runt omkring dig."
Jeremia	Jer	24	46	15	Varför är dina hjältar slagna till marken? De kunde inte hålla stånd, ty Herren stötte bort dem.
Jeremia	Jer	24	46	16	Han kom många att vackla, och de föll, den ene över den andre, och ropade: "Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till landet där vi föddes, undan det härjande svärdet."
Jeremia	Jer	24	46	17	Man ropar där: "Farao, Egyptens kung, är bara ett buller! Han har försummat sin tid."
Jeremia	Jer	24	46	18	Så sant jag lever, säger Konungen - Herren Sebaot är hans namn. Som Tabor bland bergen, som Karmel vid havet skall han komma.
Jeremia	Jer	24	46	19	Gör er beredda för landsflykt, ni dotter Egyptens invånare. Ty Nof skall bli en ödemark och brännas ner så att ingen kan bo där.
Jeremia	Jer	24	46	20	En skön kviga är Egypten, men en broms kommer farande norrifrån.
Jeremia	Jer	24	46	21	Också legosoldaterna i landet liknar gödda kalvar, de vänder alla om. Alla flyr de, ty de kan inte stå emot. Deras ofärds dag har kommit över dem, tiden för deras straff är inne.
Jeremia	Jer	24	46	22	Hon väser likt en orm som ringlar i väg, ty med vapenmakt drar de fram, och med yxor kommer de över henne, som gällde det att hugga ved.
Jeremia	Jer	24	46	23	De fäller hennes skog, säger Herren, ty den är ogenomtränglig. Fler är de än gräshoppor, de kan inte räknas.
Jeremia	Jer	24	46	24	På skam kommer Egyptens dotter, hon utlämnas åt folket från norr.
Jeremia	Jer	24	46	25	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall straffa Amon från No, liksom farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, ja, både farao och dem som förlitar sig på honom.
Jeremia	Jer	24	46	26	Jag skall överlämna dem till de män som står efter deras liv, till den babyloniske kungen Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter skall landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	46	27	Så frukta inte, du min tjänare Jakob, och var inte förskräckt, du Israel, ty se, jag skall rädda dig ur det avlägsna landet och dina barn ur deras fångenskaps land. Jakob skall vända tillbaka och leva i lugn och ro, och ingen skall förskräcka honom.
Jeremia	Jer	24	46	28	Frukta inte, du min tjänare Jakob, säger Herren, ty jag är med dig. Jag skall göra slut på alla de hednafolk till vilka jag har drivit dig bort. Men dig skall jag inte göra slut på, dock skall jag straffa dig rättvist, ty helt ostraffad kan jag inte lämna dig.
Jeremia	Jer	24	47	1	Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filisteerna, innan farao hade intagit Gaza:
Jeremia	Jer	24	47	2	Så säger Herren: Se, vatten stiger upp från norr och blir till en flod som svämmar över. Den översvämmar landet med allt som finns i det, städerna och dem som bor där inne. Människorna ropar, och landets alla invånare jämrar sig.
Jeremia	Jer	24	47	3	När ljudet hörs av hovslagen från hans hingstar, när hans vagnar dånar och när hans hjul bullrar, då ser sig fäderna inte om efter barnen. De står maktlösa
Jeremia	Jer	24	47	4	inför den dag som kommer då alla filisteer förintas, då alla de utrotas som är kvar för att försvara Tyrus och Sidon. Ty Herren skall förinta filisteerna, kvarlevan från Kaftors ö.
Jeremia	Jer	24	47	5	Gazas huvud skall rakas, det är förbi med Askelon, med kvarlevan i deras dal. Hur länge skall du rista märken på dig?
Jeremia	Jer	24	47	6	O, du Herrens svärd, när skall du äntligen få ro? Drag dig in i din skida, vila och var stilla.
Jeremia	Jer	24	47	7	Men hur skall det kunna få ro då Herren har givit sin befallning? Mot Askelon och mot kustlandet vid havet, mot dem har han bestämt det.
Jeremia	Jer	24	48	1	Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ve över Nebo, ty det har ödelagts! Kirjatajim har kommit på skam och intagits, fästet har kommit på skam och ligger krossat.
Jeremia	Jer	24	48	2	Moab prisas inte längre. I Hesbon smider man onda planer mot det: "Kom, låt oss göra slut på det, så att det inte mer är ett folk." Också du, Madmen, skall tystas, svärdet skall förfölja dig.
Jeremia	Jer	24	48	3	Klagorop hörs från Horonajim, förödelse och stor förstörelse.
Jeremia	Jer	24	48	4	Moab är krossat, högljutt klagar barnen där.
Jeremia	Jer	24	48	5	Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt, och på vägen ner till Horonajimhörs ångestfulla klagorop över förstörelsen.
Jeremia	Jer	24	48	6	Fly, rädda era liv och bli som en buske i öknen!
Jeremia	Jer	24	48	7	Eftersom du förtröstar på dina gärningar och dina skatter skall också du intagas. Och Kemosh skall gå i fångenskap och hans präster och furstar med honom.
Jeremia	Jer	24	48	8	Ödeläggaren skall drabba varje stad, och ingen stad skall komma undan. Dalen skall bli fördärvad och slätten läggas öde, så som Herren har sagt.
Jeremia	Jer	24	48	9	Ge Moab vingar, ty flygande måste han fly. Hans städer skall bli öde, och ingen skall bo i dem.
Jeremia	Jer	24	48	10	Förbannad är den som försumligt utför Herrens verk, förbannad vare den som tvekar att bloda ner sitt svärd!
Jeremia	Jer	24	48	11	I säkerhet har Moab levt från sin ungdom, han har legat i ro som vin på sin bottensats. Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat, inte vandrat bort i fångenskap. Därför har han kvar sin smak, och hans luktsinne har inte förändrats.
Jeremia	Jer	24	48	12	Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då jag skall sända till honom vintappare, som skall tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor.
Jeremia	Jer	24	48	13	Då skall Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som det förtröstade på.
Jeremia	Jer	24	48	14	Hur kan ni säga: "Vi är hjältar och tappra män i striden"?
Jeremia	Jer	24	48	15	Moab skall ödeläggas, dess städer gå upp i rök och dess utvalda unga män stiga ner för att slaktas. Så säger Konungen, Herren Sebaot är hans namn.
Jeremia	Jer	24	48	16	Moabs undergång är nära, hans olycka jagar fram med hast.
Jeremia	Jer	24	48	17	Ha medlidande med honom, alla ni som bor omkring honom, alla ni som känner hans namn. Säg: "Hur sönderbruten är inte den starka spiran, den härliga staven!"
Jeremia	Jer	24	48	18	Stig ner från din härlighet och sätt dig på torra marken, du dotter Dibons folk. Ty den som ödelägger Moab drar upp mot dig och förstör dina fästen.
Jeremia	Jer	24	48	19	Ställ dig vid vägen och se dig omkring, du som bor i Aroer. Fråga honom som flyr och henne som kommit undan, säg: "Vad har hänt?"
Jeremia	Jer	24	48	20	Moab har kommit på skam, det är krossat, jämra er och ropa. Berätta vid Arnonatt Moab är ödelagt.
Jeremia	Jer	24	48	21	Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,
Jeremia	Jer	24	48	22	över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim,
Jeremia	Jer	24	48	23	över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
Jeremia	Jer	24	48	24	över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
Jeremia	Jer	24	48	25	Avhugget är Moabs horn och hans arm är sönderbruten, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	48	26	Gör honom drucken, ty han har upphävt sig mot Herren. Moab skall vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han.
Jeremia	Jer	24	48	27	Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
Jeremia	Jer	24	48	28	Överge städerna och bygg bo i klippan, ni Moabs invånare. Gör som duvan som bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor.
Jeremia	Jer	24	48	29	Vi har hört om Moabs högmod, hans gränslöst stora högfärd, hans stolthet, högmod och överlägsenhet och hans hjärtas förhävelse.
Jeremia	Jer	24	48	30	Jag känner hans fräckhet, säger Herren, hans tomma skryt och svekfulla handlingssätt.
Jeremia	Jer	24	48	31	Därför jämrar jag mig för Moabs skull och klagar över hela Moab. Över Kir-Heres män må man sucka
Jeremia	Jer	24	48	32	Mer än Jaeser gråter, gråter jag över dig, du Sibmas vinstock. Dina rankor gick över havet och nådde till Jaesers hav. Mitt i din sommar och din vinbärgning har ödeläggaren slagit ner.
Jeremia	Jer	24	48	33	Glädjen och jublet har tagits bort från de bördiga fälten och från Moabs land. På vinet i pressarna har jag gjort slut, man trampar inte längre vin under glädjerop, rop hörs men inte glädjerop.
Jeremia	Jer	24	48	34	Från Hesbon hörs rop ända till Eleale, ända till Jahas höjer man sin röst och från Soar ända till Horonajim, till Eglat-Selisia, ty också Nimrims vatten har blivit torr mark.
Jeremia	Jer	24	48	35	Jag skall i Moab göra slut på dem som bär fram offer på offerhöjden och tänder rökelse åt sina gudar, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	48	36	Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab, ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.
Jeremia	Jer	24	48	37	Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna. På alla händer finns ristningar och omkring höfterna bär de säcktyg.
Jeremia	Jer	24	48	38	På alla Moabs tak och på dess torg hörs endast dödsklagan, ty jag har krossat Moab som ett värdelöst kärl, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	48	39	Hur nerbruten är han inte, hur jämrar de sig inte! Hur vänder inte Moab ryggen till av blygsel! Moab blir ett åtlöje och en skräck för alla dem som bor omkring honom.
Jeremia	Jer	24	48	40	Ty så säger Herren: Se, som en örn svävar han fram, han breder ut sina vingar över Moab.
Jeremia	Jer	24	48	41	Keriot intas, fästena erövras. Hjärtat hos Moabs hjältar blir på den dagen som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
Jeremia	Jer	24	48	42	Moab skall förgöras så att det inte mer är ett folk, ty mot Herren har man förhävt sig.
Jeremia	Jer	24	48	43	Skräck, fallgropar och fällor väntar er, ni Moabs invånare, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	48	44	Den som flyr från skräcken störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fastnar i fällan. Ty jag skall låta ett hemsökelsens år drabba Moab, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	48	45	I Hesbons skugga stannar de, det är slut med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut från Hesbon, en låga från Sichon. Den förtärde Moabs sida, hjässan på stridslarmets söner.
Jeremia	Jer	24	48	46	Ve dig Moab! Förlorat är Kemosh folk. Ty dina söner har tagits till fånga, dina döttrar har förts bort i fångenskap.
Jeremia	Jer	24	48	47	Men i kommande dagar skall jag göra slut på Moabs fångenskap, säger Herren. Så långt domen över Moab.
Jeremia	Jer	24	49	1	Om ammoniterna. Så säger Herren: Har Israel inga barn, eller har han ingen arvinge? Eller varför har deras kung tagit Gad i besittning, och varför bor hans folk i dess städer?
Jeremia	Jer	24	49	2	Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då jag skall låta ett stridsrop höras mot Rabba i ammoniternas land. Det skall bli en öde grushög, och dess lydstäder skall brännas upp i eld. Israel skall då ta i besittning dem som tog hans arv, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	3	Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är ödelagt, ropa, ni Rabbas döttrar. Kläd er i säcktyg, klaga och gå omkring i gårdarna. Ty deras kung måste vandra bort i fångenskap och hans präster och furstar med honom.
Jeremia	Jer	24	49	4	Varför skryter du om dina dalar, att din dal flödar över, du trolösa dotter? Du som litar på dina skatter och säger: "Vem kan komma åt mig?"
Jeremia	Jer	24	49	5	Se, jag skall låta fruktan drabba dig, säger Herren, Herren Sebaot, från alla dem som bor runt omkring dig. Och ni skall drivas bort, var och en åt sitt håll, och ingen skall samla ihop dem som flyr.
Jeremia	Jer	24	49	6	Men därefter skall jag göra slut på Ammons fångenskap, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	7	Om Edom. Så säger Herren Sebaot: Finns det inte någon vishet mer i Teman? Har de förståndiga inget råd att ge? Är deras vishet borta?
Jeremia	Jer	24	49	8	Fly, vänd om, göm er djupt nere i dalarna, ni Dedans invånare. Ty över Esau skall jag låta olycka komma när jag straffar honom.
Jeremia	Jer	24	49	9	Om vinbärgare kommer till dig skall de inte lämna någon efterskörd kvar. Om tjuvar kommer om natten skall de fördärva så mycket de kan.
Jeremia	Jer	24	49	10	Ty det är jag som har klätt av Esau, jag har avslöjat hans gömställen och han skall inte kunna hålla sig dold. Ödeläggelse har drabbat hans barn, hans bröder och grannar. Han finns inte mer.
Jeremia	Jer	24	49	11	Lämna dina faderlösa, jag skall hålla dem vid liv, dina änkor kan förtrösta på mig.
Jeremia	Jer	24	49	12	Ty så säger Herren: Se, de som inte hade blivit dömda att dricka ur bägaren, de tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du skall inte bli ostraffad utan tvingas att dricka ur den.
Jeremia	Jer	24	49	13	Ty jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall bli till häpnad och vanära. Det skall ödeläggas och bli till en förbannelse, och alla dess lydstäder skall bli ödemarker för all framtid.
Jeremia	Jer	24	49	14	Ett budskap har jag hört från Herren, en budbärare har sänts ut bland hednafolken: "Kom samman och drag emot det och stå upp till strid."
Jeremia	Jer	24	49	15	Ty se, liten skall jag göra dig bland hednafolken, föraktad bland människorna.
Jeremia	Jer	24	49	16	Den förfäran du väckte och ditt hjärtas högmod har bedragit dig, du som bor bland bergsklyftorna och har ditt tillhåll uppe på höjden. Om du än byggde ditt bo så högt som örnen skulle jag ändå störta dig ner därifrån, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	17	Edom skall bli till häpnad. Var och en som går där förbi skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
Jeremia	Jer	24	49	18	Som när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades, säger Herren, så skall ingen bo där mer och ingen människa vistas där.
Jeremia	Jer	24	49	19	Se, likt ett lejon skall han dra upp upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot?
Jeremia	Jer	24	49	20	Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och de tankar som han har tänkt om dem som bor i Teman: Även de minsta i hjorden skall släpas bort, och deras betesmark skall häpna över dem.
Jeremia	Jer	24	49	21	Vid dånet av deras fall bävar jorden. Man skriar så att ljudet hörs ända till Röda havet.
Jeremia	Jer	24	49	22	Se, som en örn lyfter han, han svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra. Hjärtat hos Edoms hjältar blir på den dagen som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
Jeremia	Jer	24	49	23	Om Damaskus. Hamat och Arpad kommer på skam, ty ett ont budskap har de hört. De fylls av ångest, likt ett upprört hav som inte kan bli stilla.
Jeremia	Jer	24	49	24	Damaskus har tappat modet och vänt sig om till flykt, skräcken har fått grepp, ångest och vånda lik en barnaföderskas har kommit.
Jeremia	Jer	24	49	25	Hur övergiven är inte den berömda staden, min glädjes stad?
Jeremia	Jer	24	49	26	Därför måste de unga männen falla på gatorna, och alla krigsmän förgöras på den dagen, säger Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	49	27	Jag skall tända eld på Damaskus murar, och den skall förtära Ben-Hadads palats.
Jeremia	Jer	24	49	28	Om Kedar och Hasors riken som besegrades av Nebukadressar, kungen i Babel. Så säger Herren: Stå upp, drag upp mot Kedar och fördärva Österlandets söner.
Jeremia	Jer	24	49	29	Deras hyddor och hjordar skall rövas bort, deras tält och allt deras bohag, deras kameler skall föras bort ifrån dem, och man skall ropa över dem: Skräck från alla håll!
Jeremia	Jer	24	49	30	Fly, vandra långt bort, göm er djupt ner, ni Hasors invånare, säger Herren, ty Nebukadressar, kungen i Babel, har fattat beslut om er och tänkt ut en plan mot er.
Jeremia	Jer	24	49	31	Stå upp, säger Herren, och drag ut mot ett bekymmersfritt folk som bor i trygghet, utan både portar och bommar. De bor för sig själva.
Jeremia	Jer	24	49	32	Deras kameler skall bli ert byte, och deras stora boskapshjordar skall bli ert rov. Jag skall skingra dem åt alla väderstreck, männen med det kantklippta håret. Från alla håll skall jag låta ofärd drabba dem, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	33	Hasor skall bli en boning för schakaler, en ödemark för alltid. Ingen skall bo där mer och ingen människa vistas där.
Jeremia	Jer	24	49	34	Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om Elam i början av Sidkias, Juda kungs, regering. Han sade:
Jeremia	Jer	24	49	35	"Så säger Herren Sebaot: Se, jag skall bryta sönder Elams båge, deras främsta makt.
Jeremia	Jer	24	49	36	Jag skall låta fyra vindar komma mot Elam från himlens fyra hörn. Jag skall skingra dem åt alla väderstreck, och inget hednafolk skall finnas dit de fördrivna från Elam inte skall komma.
Jeremia	Jer	24	49	37	Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för dem som står efter deras liv. Jag skall låta olycka komma över dem, min brinnande vrede, säger Herren. Jag skall sända svärdet efter dem, till dess jag har gjort slut på dem.
Jeremia	Jer	24	49	38	Jag skall sätta upp min tron i Elam och utrota både kung och furstar där, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	39	Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap, säger Herren."
Jeremia	Jer	24	50	1	Detta är det ord som Herren talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:
Jeremia	Jer	24	50	2	Förkunna bland hednafolken, ge det till känna, res upp ett baner, kungör och dölj det inte. Säg: Babel är intaget, Bel har kommit på skam, Merodak är krossad. Dess avgudabilder har kommit på skam, dess avgudar är krossade.
Jeremia	Jer	24	50	3	Ty ett folk drar upp mot det norrifrån. Det skall göra dess land till en ödemark, så att ingen kan bo i det. Både människor och djur skall fly.
Jeremia	Jer	24	50	4	I de dagarna och på den tiden, säger Herren, skall Israels barn komma tillsammans med Juda barn. Under gråt skall de gå och Herren, sin Gud, skall de söka.
Jeremia	Jer	24	50	5	De skall fråga efter Sion och vända sig hitåt: "Kom! Låt oss hålla fast vid Herren i ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."
Jeremia	Jer	24	50	6	Mitt folk var förlorade får. Deras herdar förde dem vilse och lät dem irra omkring på bergen. De strövade från berg till höjd och glömde sin viloplats.
Jeremia	Jer	24	50	7	Alla som träffade på dem slukade dem, och deras motståndare sade: "Vi är utan skuld." Det skedde därför att de hade syndat mot Herren, rättfärdighetens boning, mot Herren, deras fäders hopp.
Jeremia	Jer	24	50	8	Fly ut ur Babel, drag bort från kaldeernas land, och var som bockar framför hjorden.
Jeremia	Jer	24	50	9	Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en mängd stora hednafolk och föra dem upp mot Babel. De skall rusta sig till strid mot det, från det hållet skall det erövras. Deras pilar skall vara som en framgångsrik hjältes, som inte vänder tillbaka tomhänt.
Jeremia	Jer	24	50	10	Kaldeen skall plundras. Plundrarna skall alla få nog, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	50	11	Ty ni gladde er och jublade, när ni skövlade min arvedel. Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen och frustade som hingstar.
Jeremia	Jer	24	50	12	Er mor skall ändå fullständigt komma på skam, ja, hon som har fött er skall få skämmas. Se, sist av hednafolken skall hon bli en ödemark, ett torrt land och en öken!
Jeremia	Jer	24	50	13	På grund av Herrens vrede måste det ligga obebott och helt och hållet vara en ödemark. Var och en som går förbi Babel skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
Jeremia	Jer	24	50	14	Rusta er till strid mot Babel från alla sidor, ni som spänner båge. Skjut på henne, spar inte på pilarna, ty mot Herren har hon syndat.
Jeremia	Jer	24	50	15	Höj segerrop över henne från alla håll: "Hon har tvingats ge upp. Hennes stöd har fallit, hennes murar är nerrivna!"Detta är Herrens hämnd. Hämnas då på henne. Gör mot henne som hon har gjort.
Jeremia	Jer	24	50	16	Utrota ur Babel den som sår och den som i skördens tid brukar lien. Undan det härjande svärdet skall var och en vända om till sitt folk och var och en fly hem till sitt land.
Jeremia	Jer	24	50	17	Israel är ett vilsekommet får som jagats av lejon. Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben.
Jeremia	Jer	24	50	18	Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien.
Jeremia	Jer	24	50	19	Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.
Jeremia	Jer	24	50	20	I de dagarna och på den tiden, säger Herren, skall man söka efter Israels missgärning och den skall inte mer vara till, efter Juda synder och de skall inte mer finnas. Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
Jeremia	Jer	24	50	21	Drag ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod. Förgör dem och ge dem till spillo, säger Herren, och gör i allt som jag har befallt dig.
Jeremia	Jer	24	50	22	Det är stridslarm och stor förödelse i landet.
Jeremia	Jer	24	50	23	Hur sönderbruten och krossad är den inte, den hammare som slog hela jorden! Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
Jeremia	Jer	24	50	24	Jag lade ut en snara för dig, Babel, och du blev fångad innan du visste om det. Du ertappades och greps, ty det var mot Herren du hade givit dig i strid.
Jeremia	Jer	24	50	25	Herren öppnade sitt vapenförråd och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, Herren Sebaot, att utföra i kaldeernas land.
Jeremia	Jer	24	50	26	Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess förrådshus, kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd, och ge det till spillo. Låt ingenting bli kvar av det.
Jeremia	Jer	24	50	27	Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt. Ve dem, ty deras dag har kommit, tiden för deras straff!
Jeremia	Jer	24	50	28	Lyssna till flyktingarna som söker rädda sig ut ur Babels land, för att i Sion förkunna Herrens, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.
Jeremia	Jer	24	50	29	Kalla samman bågskyttar mot Babel, alla som kan spänna en båge. Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan. Vedergäll det för dess gärningar. Gör mot det alldeles så som det har gjort. Ty mot Herren har det handlat övermodigt, mot Israels Helige.
Jeremia	Jer	24	50	30	Därför skall dess unga män falla på gatorna, alla dess stridsmän skall gå under på den dagen, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	50	31	Se, jag är emot dig, du övermodige, säger Herren, Herren Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag skall straffa dig.
Jeremia	Jer	24	50	32	Då skall den övermodige stappla och falla och ingen skall resa upp honom. Jag skall tända eld på hans städer och elden skall förtära allt omkring honom.
Jeremia	Jer	24	50	33	Så säger Herren Sebaot: Förtryckta är Israels barn och Juda barn med dem. Alla de som har fört dem i fångenskap håller dem fast och vägrar att släppa dem.
Jeremia	Jer	24	50	34	Men deras återlösare är stark, Herren Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak, och skaffar ro åt jorden men oro åt Babels invånare.
Jeremia	Jer	24	50	35	Svärd mot kaldeerna, säger Herren, mot Babels invånare, mot dess furstar och vise män!
Jeremia	Jer	24	50	36	Svärd mot lögnprofeterna, de skall stå där som dårar. Svärd mot dess hjältar, de skall bli förfärade.
Jeremia	Jer	24	50	37	Svärd mot dess hästar och vagnar, mot alla främmande folk därinne, de skall bli som kvinnor. Svärd mot dess skatter, så att de rövas bort.
Jeremia	Jer	24	50	38	Torka skall drabba dess vatten, de skall torka ut. Ty det är ett gudabildernas land, med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna.
Jeremia	Jer	24	50	39	Därför skall schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur. Strutsar skall där ha sin boning. Aldrig mer skall någon människa bo där, från släkte till släkte skall det vara obebott.
Jeremia	Jer	24	50	40	Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades av Gud, säger Herren, så skall ingen bo där, ingen människa mer vistas där.
Jeremia	Jer	24	50	41	Se, ett folk kommer norrifrån, ett stort hednafolk, många kungar reser sig från jordens yttersta ände.
Jeremia	Jer	24	50	42	De har båge och lans, de är grymma och utan förbarmande. Larmet från dem är som havets dån, på hästar rider de fram, rustade som kämpar till strid mot dig, du dotter Babel.
Jeremia	Jer	24	50	43	När kungen i Babel hör ryktet om dem sjunker hans händer ner. Ängslan griper honom, ångest som hos en barnaföderska.
Jeremia	Jer	24	50	44	Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot?
Jeremia	Jer	24	50	45	Hör därför vad Herren har beslutat om Babel, och de tankar som han tänkt om kaldeernas land. Även de minsta i hjorden skall släpas bort, och deras betesmark skall häpna över dem.
Jeremia	Jer	24	50	46	Vid ropet: "Babel är intaget!"skall jorden bäva och ett skriande höras bland hednafolken.
Jeremia	Jer	24	51	1	Så säger Herren: Se, jag skall uppväcka en ödeläggande ande mot Babel och mot Leb-Kamajs invånare.
Jeremia	Jer	24	51	2	Jag skall sända skördemän mot Babel, och de skall rensa bort dess invånare och ödelägga landet. Från alla sidor skall de komma emot det på olyckans dag.
Jeremia	Jer	24	51	3	Skyttar skall spänna sina bågar mot dem som där spänner båge och mot dem som där bröstar sig i sitt pansar. Skona inte de unga männen, förgör hela dess här!
Jeremia	Jer	24	51	4	Slagna män skall då falla i kaldeernas land och genomborrade män på deras gator.
Jeremia	Jer	24	51	5	Ty Israel och Juda är inte änkor övergivna av sin Gud, av Herren Sebaot, fastän deras land är fullt av skuld mot Israels Helige.
Jeremia	Jer	24	51	6	Fly ut ur Babel! Var och en må rädda sitt liv, så att ni inte går under genom dess missgärning. Ty detta är för Herren en hämndens tid då han vedergäller Babel vad det har gjort.
Jeremia	Jer	24	51	7	En gyllene bägare var Babel i Herrens hand, den gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drack hednafolken, därför blev de från vettet.
Jeremia	Jer	24	51	8	Men plötsligt har nu Babel fallit och krossats. Jämra er över det! Hämta balsam för dess plåga, kanske kan det helas.
Jeremia	Jer	24	51	9	"Vi har försökt att bota Babel, men det har inte kunnat botas. Låt oss lämna det och gå var och en till sitt land. Ty dess straffdom räcker upp till himlen, den når ända upp till skyarna.
Jeremia	Jer	24	51	10	Herren har låtit vår rättfärdighet gå fram. Kom, låt oss berätta i Sion om Herrens, vår Guds, verk."
Jeremia	Jer	24	51	11	Vässa pilarna, fatta sköldarna! Herren har uppväckt de mediska kungarnas ande, hans avsikt är att lägga Babel i ruiner. Det är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
Jeremia	Jer	24	51	12	Res upp ett baner mot Babels murar! Håll sträng bevakning, ställ ut vakter, lägg bakhåll! Ty Herren har fattat sitt beslut, och han utför vad han har talat mot Babels invånare.
Jeremia	Jer	24	51	13	Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, ditt slut har nu kommit, din girighets mått är fyllt.
Jeremia	Jer	24	51	14	Herren Sebaot har svurit vid sig själv: Sannerligen, jag skall fylla dig med människor så talrika som gräshoppor, och de skall höja segerrop mot dig.
Jeremia	Jer	24	51	15	Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
Jeremia	Jer	24	51	16	När han låter sin röst höras då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
Jeremia	Jer	24	51	17	Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem.
Jeremia	Jer	24	51	18	Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje. När straffet kommer över dem förgås de.
Jeremia	Jer	24	51	19	Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt och sin arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.
Jeremia	Jer	24	51	20	Min hammare är du, mitt stridsvapen. Med dig krossar jag hednafolk, med dig fördärvar jag riken,
Jeremia	Jer	24	51	21	med dig krossar jag häst och ryttare, med dig krossar jag vagn och kusk,
Jeremia	Jer	24	51	22	med dig krossar jag man och kvinna, med dig krossar jag gammal och ung, med dig krossar jag yngling och jungfru
Jeremia	Jer	24	51	23	med dig krossar jag herden och hans hjord, med dig krossar jag bonden och hans oxar, med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
Jeremia	Jer	24	51	24	Men nu skall jag inför era ögon vedergälla Babel och alla Kaldeens invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	25	Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag skall sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg,
Jeremia	Jer	24	51	26	så att man inte från dig skall kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bli en ödemark för alltid, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	27	Res upp ett baner på jorden, blås i horn bland hednafolken, förbered hednafolk till strid mot det, båda upp riken mot det, Ararats, Minnis och Askenas. Välj ut en härförare mot det, drag dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor.
Jeremia	Jer	24	51	28	Förbered hednafolk till strid mot det: Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstar och hela det land som lyder under deras välde.
Jeremia	Jer	24	51	29	Då skälver jorden och bävar, ty Herrens planer mot Babel fullbordas: att göra Babels land till en ödemark, utan invånare.
Jeremia	Jer	24	51	30	Babels hjältar upphör att strida, de sitter stilla i sina fästen. Deras styrka har försvunnit, de har blivit som kvinnor. Man har tänt eld på Babels boningar, och dess bommar är sönderbrutna.
Jeremia	Jer	24	51	31	Löpare möter löpare, den ene budbäraren korsar den andres väg för att meddela kungen i Babel att hela hans stad har intagits,
Jeremia	Jer	24	51	32	att vadställena har erövrats, att dammarna är uppbrända i eld och stridsmännen står skräckslagna.
Jeremia	Jer	24	51	33	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är som en tröskplats, när man just har trampat till den. Ännu en liten tid, och skördetiden är inne.
Jeremia	Jer	24	51	34	Han har slukat mig och tillintetgjort mig, Nebukadressar, kungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt kärl, lik en drake har han svalt mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit bort mig.
Jeremia	Jer	24	51	35	"Må det våld som har drabbat mig och mitt kött komma över Babel", säger kvinnan som bor i Sion. "Må mitt blod komma över Kaldeens invånare", säger Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	51	36	Därför säger Herren så: Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag skall låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut,
Jeremia	Jer	24	51	37	och Babel skall bli en stenhög, ett tillhåll för schakaler, till häpnad och förakt. Ingen skall bo där.
Jeremia	Jer	24	51	38	Alla ryter de nu som lejon, de morrar som lejonungar.
Jeremia	Jer	24	51	39	Men när de är som mest upptända skall jag ordna ett gästabud för dem. Jag skall göra dem druckna så att de jublar, och så skall de somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	40	Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm, som baggar och bockar.
Jeremia	Jer	24	51	41	Hur har inte Sesak blivit intaget, det som var hela jordens berömmelse har erövrats! Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
Jeremia	Jer	24	51	42	Havet steg upp över Babel, de brusande böljorna täckte över det.
Jeremia	Jer	24	51	43	Så förvandlades dess städer till en ödemark, ett torrt land och en öken, ett land där ingen bor och där ingen människa går fram.
Jeremia	Jer	24	51	44	Jag skall straffa Bel i Babel och dra ut ur hans gap vad han har slukat. Hednafolken skall inte mer strömma till honom, också Babels murar skall falla.
Jeremia	Jer	24	51	45	Drag ut därifrån, mitt folk. Var och en må rädda sitt liv undan Herrens brinnande vrede.
Jeremia	Jer	24	51	46	Var inte försagda i era hjärtan och frukta inte för de rykten som hörs i landet, även om ett rykte kommer det ena året och ett nytt rykte nästa år, även om våld råder på jorden och härskare står mot härskare.
Jeremia	Jer	24	51	47	Ty se, dagar skall komma då jag skall straffa Babels avgudar och då hela dess land skall stå med skam och alla bli slagna därinne.
Jeremia	Jer	24	51	48	Då skall de jubla över Babel, himmel och jord och allt som finns där, ty norrifrån kommer härjarna över det. säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	49	På grund av dem som i Israel har dräpts, måste Babel falla, så som dräpta över hela jorden har fallit för Babels skull.
Jeremia	Jer	24	51	50	Ni som räddat er undan svärdet, ge er av, stanna inte! Kom ihåg Herren i fjärran land och låt Jerusalem vara i era hjärtan!
Jeremia	Jer	24	51	51	Vi står här med skam, vi blir hånade. Blygsel täcker vårt ansikte, ty främlingar har trängt in ide heliga platserna i Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	51	52	Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då jag skall döma Babels avgudar och i hela dess land skall slagna män jämra sig.
Jeremia	Jer	24	51	53	Även om Babel steg upp till himlen och gjorde sin befästning hög och ointaglig, så skulle ändå plundrare från mig nå dit, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	54	Klagorop hörs från Babel och stor förödelse från kaldeernas land.
Jeremia	Jer	24	51	55	Ty Herren ödelägger Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Deras vågor brusar som stora vatten, dånet av dem ljuder högt.
Jeremia	Jer	24	51	56	Ty över Babel kommer en som ödelägger, och hjältarna där tas till fånga, deras bågar bryts sönder. Herren är en vedergällningens Gud, han lönar till fullo.
Jeremia	Jer	24	51	57	Jag skall göra dem druckna, Babels furstar och visa, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen. Herren Sebaot är hans namn.
Jeremia	Jer	24	51	58	Så säger Herren Sebaot: Babels breda murar skall i grund rivas ner, och de höga portarna skall brännas upp i eld. Så mödar sig folken för intet och folkslagen arbetar sig trötta för det som blir lågornas rov."
Jeremia	Jer	24	51	59	Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen kvartermästare.
Jeremia	Jer	24	51	60	Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.
Jeremia	Jer	24	51	61	Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta.
Jeremia	Jer	24	51	62	Och du skall säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer skall bo här, varken människa eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid.
Jeremia	Jer	24	51	63	Och när du har läst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat
Jeremia	Jer	24	51	64	och säga: På samma sätt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp på grund av den olycka som jag skall låta komma över det. Och de skall gå under." Här slutar Jeremias ord.
Jeremia	Jer	24	52	1	Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.
Jeremia	Jer	24	52	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Jojakim hade gjort.
Jeremia	Jer	24	52	3	Det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda till dess han förkastade dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel.
Jeremia	Jer	24	52	4	På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den.
Jeremia	Jer	24	52	5	Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.
Jeremia	Jer	24	52	6	Men på nionde dagen i den fjärde månaden var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta.
Jeremia	Jer	24	52	7	Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.
Jeremia	Jer	24	52	8	Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats.
Jeremia	Jer	24	52	9	Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom.
Jeremia	Jer	24	52	10	Och kungen i Babel lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla.
Jeremia	Jer	24	52	11	På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Kungen i Babel förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.
Jeremia	Jer	24	52	12	På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	52	13	Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han upp i eld.
Jeremia	Jer	24	52	14	Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig.
Jeremia	Jer	24	52	15	En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap.
Jeremia	Jer	24	52	16	Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
Jeremia	Jer	24	52	17	Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel.
Jeremia	Jer	24	52	18	Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig.
Jeremia	Jer	24	52	19	Likaså tog översten för drabanterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de övriga skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
Jeremia	Jer	24	52	20	Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under bäckenställen som kung Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas.
Jeremia	Jer	24	52	21	Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig.
Jeremia	Jer	24	52	22	Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen.
Jeremia	Jer	24	52	23	Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring ett hundra.
Jeremia	Jer	24	52	24	Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren.
Jeremia	Jer	24	52	25	Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden.
Jeremia	Jer	24	52	26	Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla.
Jeremia	Jer	24	52	27	Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.
Jeremia	Jer	24	52	28	Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året 3 023 judar
Jeremia	Jer	24	52	29	och i Nebukadressars artonde regeringsår 832 personer från Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	52	30	I Nebukadressars tjugotredje regeringsår förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4 600 personer.
Jeremia	Jer	24	52	31	Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset.
Jeremia	Jer	24	52	32	Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel.
Jeremia	Jer	24	52	33	Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde.
Jeremia	Jer	24	52	34	Ett fast underhåll fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.
Klagovisorna	Klag	25	1	1	Hur övergiven sitter hon inte, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra slavtjänst.
Klagovisorna	Klag	25	1	2	Bittert gråter hon i natten, tårar rinner utför hennes kind. Bland alla hennes älskare finns ingen som tröstar henne. Alla hennes vänner har svikit henne, de har blivit hennes fiender.
Klagovisorna	Klag	25	1	3	Juda har gått i landsflykt på grund av förtryck och svår träldom. Hon bor nu bland hednafolken, hon finner ingen ro. Alla hennes förföljare har överfallit henne mitt i hennes nöd.
Klagovisorna	Klag	25	1	4	Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer längre till högtiderna. Alla hennes portar är öde, hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och själv sörjer hon bittert.
Klagovisorna	Klag	25	1	5	Hennes ovänner har makten, hennes fiender känner sig säkra. Ty Herren har bedrövat henne för hennes många synders skull. Hennes barn har vandrat bort som fångar framför fienden.
Klagovisorna	Klag	25	1	6	All prakt har försvunnit från dottern Sion. Hennes furstar liknar hjortar, som inte finner bete. De vandrar kraftlösa framför förföljaren.
Klagovisorna	Klag	25	1	7	I sin nöd och hemlöshet kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu, då hennes folk har fallit för ovännens hand och ingen kommer till hennes hjälp, ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Klagovisorna	Klag	25	1	8	Svårt har Jerusalem syndat, därför ses hon som oren. Alla som ärade henne föraktar henne, ty de ser hennes nakenhet. Själv suckar hon och vänder sig bort.
Klagovisorna	Klag	25	1	9	Orenhet fläckar fållen på hennes kläder, hon tänkte inte på vad slutet skulle bli. Hon har sjunkit ofattbart djupt och ingen finns som tröstar henne. O, Herre, se mitt betryck, ty fienden förhäver sig.
Klagovisorna	Klag	25	1	10	Ovännen har räckt ut sin hand efter allt dyrbart hon ägde. Hon har sett hur hedningar går in i hennes helgedom, sådana som du har förbjudit att komma in i din församling.
Klagovisorna	Klag	25	1	11	Allt hennes folk suckar och söker efter bröd. De ger sina dyrbarheter för mat för att hålla sig vid liv. Se, o Herre, och ge akt på hur föraktad jag har blivit.
Klagovisorna	Klag	25	1	12	Betyder det ingenting för alla er som går vägen förbi? Ge akt på detta och se: Kan någon plåga vara lik den plåga som drabbat mig, den som Herren låtit mig lida på sin brinnande vredes dag?
Klagovisorna	Klag	25	1	13	Från höjden har han sänt en eld in i mina ben och kuvat dem. Han bredde ut ett nät för mina fötter, han stötte mig tillbaka. Han har lämnat mig övergiven och sjuk hela dagen.
Klagovisorna	Klag	25	1	14	Till ett ok knöts mina synder samman, av hans hand vävdes de ihop, de har lagts över min nacke. Han har brutit ner min kraft. Herren har lämnat mig i händerna på dem som jag inte kan stå emot.
Klagovisorna	Klag	25	1	15	Alla de hjältar som fanns hos mig har Herren förkastat. Han kallade samman ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Som en vinpress har Herren trampat jungfrun, dottern Juda.
Klagovisorna	Klag	25	1	16	Därför gråter jag, mina ögon flödar av tårar. Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta mig och vederkvicka min själ. Mina barn är övergivna, ty fienden har blivit mig övermäktig.
Klagovisorna	Klag	25	1	17	Sion räcker ut sina händer, men ingen finns som tröstar henne. Mot Jakob har Herren bådat upp hans ovänner från alla håll, Jerusalem har blivit som något orent ibland dem.
Klagovisorna	Klag	25	1	18	Herren är rättfärdig, men jag var upprorisk mot hans bud. Hör då, alla ni folk, och se min plåga! Mina jungfrur och unga män har gått i fångenskap.
Klagovisorna	Klag	25	1	19	Jag kallade på mina älskare, men de svek mig. Mina präster och mina äldste omkom i staden, medan de letade efter mat för att hålla sig vid liv.
Klagovisorna	Klag	25	1	20	Se, Herre, hur jag är i nöd! Det jäser i mitt innersta, mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, ty jag har varit mycket upprorisk. Ute gör svärdet mig barnlös, inomhus finns endast död.
Klagovisorna	Klag	25	1	21	Man hör hur jag suckar, men ingen finns som tröstar mig. Alla mina fiender har hört om min olycka och gläder sig över att du har gjort detta. Den dag du har förkunnat har du låtit komma, men det skall gå dem som mig.
Klagovisorna	Klag	25	1	22	Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte och gör med dem så som du har gjort med mig för alla mina synder. Ty många är mina suckar, och mitt hjärta är sjukt.
Klagovisorna	Klag	25	2	1	Hur har inte Herren i sin vrede övertäckt dottern Sion med mörka moln! Från himlen har han kastat Israels härlighet ner till jorden. Han har inte kommit ihåg sin fotapall på sin vredes dag.
Klagovisorna	Klag	25	2	2	Utan att skona har Herren fördärvat alla Jakobs boningar. I sin vrede bröt han ner dottern Judas fästen. Han slog dem till marken, han orenade riket och dess furstar.
Klagovisorna	Klag	25	2	3	I vredens hetta högg han av varje horn i Israel. Han drog tillbaka sin högra hand när fienden kom. Jakob förbrände han likt en flammande eld som förtär allt runt omkring.
Klagovisorna	Klag	25	2	4	Han spände sin båge som en fiende, hans högra hand var redo. Lik en ovän dödade han allt som var ljuvligt för ögat. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede som en eld.
Klagovisorna	Klag	25	2	5	Herren var som en fiende. Han fördärvade Israel, han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen. Han hopade hos dottern Juda bedrövelse och jämmer.
Klagovisorna	Klag	25	2	6	Han bröt ner sin boning som en trädgård, han förstörde sin mötesplats. Högtid och sabbat lät Herren falla i glömska i Sion, och i sin brinnande vrede förkastade han kung och präst.
Klagovisorna	Klag	25	2	7	Herren förkastade sitt altare, han övergav sin helgedom. Murarna omkring hennes palats gav han i fiendernas hand. De ropade högt i Herrens hus som på en högtidsdag.
Klagovisorna	Klag	25	2	8	Herren hade beslutat förstöra dottern Sions murar. Han spände mät snöret för att fördärva och drog inte tillbaka sin hand. Han lät sorg komma över vallar och murar, alla ligger nu förstörda.
Klagovisorna	Klag	25	2	9	Hennes portar har sjunkit ner i jorden, han förstörde och krossade hennes bommar. Hennes kung och hennes furstar lever bland hednafolken. Ingen undervisning ges mer och hennes profeter får ingen syn från Herren.
Klagovisorna	Klag	25	2	10	De sitter stumma på marken, de äldste i dottern Sion. De har kastat stoft på sina huvuden och klätt sig i säcktyg. Jerusalems jungfrur sänker sina huvuden mot jorden.
Klagovisorna	Klag	25	2	11	Mina ögon är förtärda av gråt, det jäser i mitt innersta. Min lever är som utgjuten på jorden ty dottern mitt folk går under, barn och spädbarn förgås på gatorna i staden.
Klagovisorna	Klag	25	2	12	De ropar till sina mödrar: "Var finns bröd och vin?" De tynar bort likt de slagna på stadens gator, de ger upp andan i sina mödrars famn.
Klagovisorna	Klag	25	2	13	Vad skall jag säga dig, vad skall jag jämföra dig med, du dotter Jerusalem? Vad skall jag likna dig vid för att trösta dig, du jungfru dotter Sion? Din skada är ju stor som ett hav, vem kan hela dig?
Klagovisorna	Klag	25	2	14	Dina profeters syner var falska och dåraktiga. De uppenbarade inte din missgärning för dig för att göra slut på din fångenskap. De budskap de förkunnade för dig var falska och förförande.
Klagovisorna	Klag	25	2	15	Alla som går vägen förbi slår hånfullt ihop händerna åt dig. De visslar och skakar på huvudet åt dottern Jerusalem. "Är detta den stad som man kallade den fulländade skönheten, hela jordens fröjd?"
Klagovisorna	Klag	25	2	16	Alla dina fiender spärrar upp munnen mot dig, de visslar och skär tänder, de säger: "Vi har fördärvat henne. Ja, detta är den dag som vi har väntat på. Nu har vi upplevt och sett den!"
Klagovisorna	Klag	25	2	17	Herren har gjort vad han hade beslutat, han har uppfyllt sitt ord, det han för länge sedan hade sagt. Han har rivit ner utan att skona, han har låtit fienden glädjas över dig, han har upphöjt dina ovänners horn.
Klagovisorna	Klag	25	2	18	Deras hjärtan ropar till Herren. Du dotter Sions mur, låt dina tårar rinna som en bäck både dag och natt. Ge dig ingen ro, unna inte ditt öga någon vila.
Klagovisorna	Klag	25	2	19	Stig upp, ropa högt i natten, när nattväkterna börjar. Utgjut ditt hjärta som vatten inför Herrens ansikte. Lyft upp dina händer till honom för dina barns liv, ty de tynar bort av hunger i alla gathörn.
Klagovisorna	Klag	25	2	20	Se, Herre, och besinna vem du har handlat så emot. Skall kvinnor äta sin livsfrukt, barnen som de har burit i sin famn? Skall präster och profeter dödas i Herrens helgedom?
Klagovisorna	Klag	25	2	21	På marken, ute på gatorna, ligger de, unga och gamla. Mina jungfrur och mina unga män har fallit för svärd. Du dödade på din vredes dag, du slaktade utan att skona.
Klagovisorna	Klag	25	2	22	Som till en högtidsdag bådade du upp förskräckelser från alla håll. På Herrens vredes dag fanns det ingen som undkom eller överlevde. Dem som jag har burit i min famn och uppfostrat har min fiende förgjort.
Klagovisorna	Klag	25	3	1	Jag är mannen som har sett elände genom hans vredes ris.
Klagovisorna	Klag	25	3	2	Han har lett mig och låtit mig gå i mörker och inte i ljus.
Klagovisorna	Klag	25	3	3	Ja, han vänder emot mig sin hand, gång på gång, hela dagen.
Klagovisorna	Klag	25	3	4	Han lät mitt kött och min hud täras bort, han krossade mina ben.
Klagovisorna	Klag	25	3	5	Han byggde upp en mur mot mig och omringade mig med bitterhet och möda.
Klagovisorna	Klag	25	3	6	På mörka platser har han låtit mig bo likt de som länge varit döda.
Klagovisorna	Klag	25	3	7	Han har byggt en mur omkring mig, jag kan inte komma ut, han har lagt på mig tunga bojor.
Klagovisorna	Klag	25	3	8	Hur jag än klagar och ropar, stänger han ute min bön.
Klagovisorna	Klag	25	3	9	Med huggen sten har han spärrat av mina vägar, mina stigar har han gjort krokiga.
Klagovisorna	Klag	25	3	10	En björn som ligger på lur är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
Klagovisorna	Klag	25	3	11	Han har fört mig på avvägar och rivit mig i stycken. Förödelse lät han drabba mig.
Klagovisorna	Klag	25	3	12	Han har spänt sin båge och ställt mig som ett mål för sin pil.
Klagovisorna	Klag	25	3	13	Han har låtit pilar från sitt koger gå in i mina njurar.
Klagovisorna	Klag	25	3	14	Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk, deras nidvisa dagen lång.
Klagovisorna	Klag	25	3	15	Han har mättat mig med bitterhet, givit mig malört att dricka.
Klagovisorna	Klag	25	3	16	Han har krossat mina tänder mot stenar, han har täckt mig med aska.
Klagovisorna	Klag	25	3	17	Du har drivit min själ bort från friden, jag har glömt vad lycka är.
Klagovisorna	Klag	25	3	18	Jag sade: "Det är slut med min livskraft och mitt hopp till Herren."
Klagovisorna	Klag	25	3	19	Tänk på mitt elände och min hemlöshet, malörten och giftet!
Klagovisorna	Klag	25	3	20	Ständigt tänker min själ på det och är bedrövad i mig.
Klagovisorna	Klag	25	3	21	Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:
Klagovisorna	Klag	25	3	22	Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
Klagovisorna	Klag	25	3	23	Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Klagovisorna	Klag	25	3	24	Herren är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom.
Klagovisorna	Klag	25	3	25	Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.
Klagovisorna	Klag	25	3	26	Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren.
Klagovisorna	Klag	25	3	27	Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom.
Klagovisorna	Klag	25	3	28	Må han sitta ensam och tyst, när han lägger bördor på honom.
Klagovisorna	Klag	25	3	29	Må han sänka sin mun i stoftet; kanske finns det ännu hopp.
Klagovisorna	Klag	25	3	30	Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta sig mättas med smälek.
Klagovisorna	Klag	25	3	31	Ty Herren förkastar inte för evigt.
Klagovisorna	Klag	25	3	32	Om han än bedrövar, förbarmar han sig efter sin stora nåd.
Klagovisorna	Klag	25	3	33	Ty det är inte av hjärtat han plågar eller bedrövar människors barn.
Klagovisorna	Klag	25	3	34	Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
Klagovisorna	Klag	25	3	35	att man förnekar en man hans rätt inför den Högstes ansikte,
Klagovisorna	Klag	25	3	36	att man handlar orätt mot någon i hans sak, skulle Herren inte se det?
Klagovisorna	Klag	25	3	37	Vem talade och det blev så, utan att Herren hade befallt det?
Klagovisorna	Klag	25	3	38	Kommer inte från den Högstes mun både ont och gott?
Klagovisorna	Klag	25	3	39	Varför klagar en människa här i livet, när hon straffas för sin synd?
Klagovisorna	Klag	25	3	40	Låt oss rannsaka våra vägar och pröva dem, låt oss vända om till Herren!
Klagovisorna	Klag	25	3	41	Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händer till Gud i himlen!
Klagovisorna	Klag	25	3	42	Vi har syndat och varit upproriska, och du har inte förlåtit.
Klagovisorna	Klag	25	3	43	Du har dolt dig i vrede och förföljt oss, du har dödat och inte visat förbarmande.
Klagovisorna	Klag	25	3	44	Du har dolt dig i moln, så att ingen bön når fram.
Klagovisorna	Klag	25	3	45	Du har gjort oss till avskum och förakt mitt ibland folken.
Klagovisorna	Klag	25	3	46	De spärrar upp munnen mot oss, alla våra fiender.
Klagovisorna	Klag	25	3	47	Faror och fallgropar möter oss, förödelse och undergång.
Klagovisorna	Klag	25	3	48	Vattenbäckar strömmar från mitt öga, ty dottern mitt folk går under.
Klagovisorna	Klag	25	3	49	Mitt öga flödar utan uppehåll, det får ingen vila,
Klagovisorna	Klag	25	3	50	förrän Herren blickar nerfrån himlen och ser.
Klagovisorna	Klag	25	3	51	Mitt öga vållar min själ plåga på grund av alla unga kvinnor i min stad.
Klagovisorna	Klag	25	3	52	De har ivrigt jagat mig som en fågel, de som utan orsak är mina fiender.
Klagovisorna	Klag	25	3	53	De ville utsläcka mitt liv här i gropen, de kastade sten på mig.
Klagovisorna	Klag	25	3	54	Vatten steg mig över huvudet. Jag sade: "Jag är förlorad!"
Klagovisorna	Klag	25	3	55	Jag åkallade ditt namn, Herre, längst nere i gropen.
Klagovisorna	Klag	25	3	56	Du har hört min röst, tillslut inte ditt öra när jag ber om lindring och hjälp.
Klagovisorna	Klag	25	3	57	Du kom mig nära när jag åkallade dig, du sade: "Frukta inte!"
Klagovisorna	Klag	25	3	58	Herre, du tar dig an min sak, du förlossar mitt liv.
Klagovisorna	Klag	25	3	59	Du ser, Herre, den orätt jag får utstå. Döm i min sak!
Klagovisorna	Klag	25	3	60	Du ser all deras hämndlystnad, alla deras anslag mot mig.
Klagovisorna	Klag	25	3	61	Du har hört deras smädelser, Herre, alla deras anslag mot mig,
Klagovisorna	Klag	25	3	62	mina fienders tal och deras onda planer, som riktas mot mig hela tiden.
Klagovisorna	Klag	25	3	63	Vare sig de sitter eller står sjunger de nidvisor om mig
Klagovisorna	Klag	25	3	64	Du skall vedergälla dem, Herre, efter deras händers verk.
Klagovisorna	Klag	25	3	65	Du skall lägga en slöja över deras hjärtan, din förbannelse skall komma över dem.
Klagovisorna	Klag	25	3	66	Förfölj dem i vrede och förgör dem, så att de inte kan bestå under Herrens himmel
Klagovisorna	Klag	25	4	1	Hur har inte guldet mist sin glans, det ädlaste guld förvandlats! Heliga ädelstenar ligger utkastade i varje gathörn.
Klagovisorna	Klag	25	4	2	Sions ädlaste söner, som liknade fint guld, hur räknas de inte nu som lerkärl, verk av krukmakarhänder.
Klagovisorna	Klag	25	4	3	Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungar för att ge dem di, men dottern mitt folk har blivit grym, som strutsen i öknen.
Klagovisorna	Klag	25	4	4	Dibarnets tunga fastnar av törst i gommen. Små barn ber om bröd, men ingen ger dem något.
Klagovisorna	Klag	25	4	5	De som förr åt läckerheter tynar bort på gatorna. De som växte upp i purpur måste ligga i dyn.
Klagovisorna	Klag	25	4	6	Missgärningen hos dottern mitt folk är större än Sodoms synd. Det omstörtades på ett ögonblick, utan att människohänder rörde vid det.
Klagovisorna	Klag	25	4	7	Hennes furstar var mer glänsande än snö, de var vitare än mjölk, deras hy var rödare än korall, deras utseende var likt safirens.
Klagovisorna	Klag	25	4	8	Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot, man känner inte igen dem på gatorna. Deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har blivit torr som trä.
Klagovisorna	Klag	25	4	9	Lyckligare var de som dödades med svärd än de som nu dör av hunger, de som tynar bort under plåga av brist på markens frukter.
Klagovisorna	Klag	25	4	10	Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barn för att ha dem till föda vid dottern mitt folks undergång.
Klagovisorna	Klag	25	4	11	Herren har givit fritt utlopp åt sin förbittring, han har utgjutit sin brinnande vrede. I Sion har han tänt en eldsom förtärt dess grundvalar.
Klagovisorna	Klag	25	4	12	Ingen kung på jorden skulle ha trott det, ingen som bor i världen, att någon ovän eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar.
Klagovisorna	Klag	25	4	13	Det har skett för hennes profeters synder och hennes prästers missgärningar, därför att de där inne utgöt rättfärdigas blod.
Klagovisorna	Klag	25	4	14	Som blinda irrar de omkring på gatorna, fläckade av blod, så att ingen vågar komma nära deras kläder.
Klagovisorna	Klag	25	4	15	"Ur vägen! Oren!" ropar man till dem. "Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!" De flyr, ja, de irrar omkring. Bland hednafolken säger man: "Här kan de inte längre bo."
Klagovisorna	Klag	25	4	16	Herren själv har skingrat dem, han vill inte mer ta sig an dem. Mot prästerna visas ingen aktning, mot de äldre inget förbarmande.
Klagovisorna	Klag	25	4	17	Våra ögon sviker oss när vi förgäves söker hjälp. Vi har spanat och spanat efter ett folk som ändå inte kan rädda oss.
Klagovisorna	Klag	25	4	18	Man lurar på våra steg, så att vi inte vågar gå på våra gator. Vårt slut är nära, våra dagar är ute, ja, vårt slut har kommit.
Klagovisorna	Klag	25	4	19	Våra förföljare var snabbare än himlens örnar. På bergen jagade de oss, i öknen låg de på lur för oss.
Klagovisorna	Klag	25	4	20	Vår livsande, Herrens smorde, blev fångad i deras fallgropar. Om honom sade vi: "I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."
Klagovisorna	Klag	25	4	21	Fröjda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i landet Us. Också till dig skall bägaren komma, du skall bli drucken och ligga naken.
Klagovisorna	Klag	25	4	22	Straffet för din missgärning har nått sitt slut, du dotter Sion. Han skall inte mer föra dig bort i fångenskap. Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa, han skall avslöja dina synder.
Klagovisorna	Klag	25	5	1	Kom ihåg, Herre, vad som skett med oss, skåda ner och se hur vi föraktas.
Klagovisorna	Klag	25	5	2	Vår arvedel har blivit främlingars egendom, våra hus är i främmande hand.
Klagovisorna	Klag	25	5	3	Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far, våra mödrar är som änkor.
Klagovisorna	Klag	25	5	4	Mot betalning får vi dricka vårt eget vatten, för pengar får vi vår egen ved.
Klagovisorna	Klag	25	5	5	Våra förföljare är oss i hälarna. Hur trötta vi än är, unnar de oss ingen vila.
Klagovisorna	Klag	25	5	6	Vi har räckt ut vår hand till Egypten och till Assyrien för att få bröd att mätta oss med.
Klagovisorna	Klag	25	5	7	Våra fäder har syndat, de finns inte mer. Vi måste bära deras missgärningar.
Klagovisorna	Klag	25	5	8	Slavar härskar över oss, ingen finns som befriar oss ur deras hand.
Klagovisorna	Klag	25	5	9	Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd, bärgar det undan öknens svärd.
Klagovisorna	Klag	25	5	10	Vår hud är glödande som en ugn, febersjuk av hunger.
Klagovisorna	Klag	25	5	11	De våldtog kvinnor i Sion, jungfrur i Juda städer.
Klagovisorna	Klag	25	5	12	Furstarna blev hängda av dem, de äldre hedrade man inte.
Klagovisorna	Klag	25	5	13	Unga män måste bära på kvarnstenar, pojkar dignade under bördor av ved.
Klagovisorna	Klag	25	5	14	De gamla sitter inte längre i porten, de unga har upphört med sin musik.
Klagovisorna	Klag	25	5	15	Glädjen är borta från vårt hjärta, vår dans är förvandlad till sorg.
Klagovisorna	Klag	25	5	16	Kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss, att vi syndade så!
Klagovisorna	Klag	25	5	17	Därför har också vårt hjärta blivit sjukt och därför är våra ögon förmörkade.
Klagovisorna	Klag	25	5	18	Sions berg ligger öde och rävar strövar omkring på det.
Klagovisorna	Klag	25	5	19	Du, Herre, förblir för evigt, din tron från släkte till släkte.
Klagovisorna	Klag	25	5	20	Varför skulle du glömma oss för alltid, överge oss till evig tid?
Klagovisorna	Klag	25	5	21	Tag oss till dig på nytt, Herre, så att vi kan vända åter. Förnya våra dagar så att de blir som förr,
Klagovisorna	Klag	25	5	22	om du inte helt har förkastat oss. Du har varit mycket vred på oss.
Hesekiel	Hes	26	1	1	I det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kebar, öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.
Hesekiel	Hes	26	1	2	På femte dagen i månaden under det femte året sedan kung Jojakin hade förts bort i fångenskap,
Hesekiel	Hes	26	1	3	kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.
Hesekiel	Hes	26	1	4	Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall,
Hesekiel	Hes	26	1	5	och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande väsen. De såg ut som människor,
Hesekiel	Hes	26	1	6	och varje väsen hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar.
Hesekiel	Hes	26	1	7	Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar.
Hesekiel	Hes	26	1	8	De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar.
Hesekiel	Hes	26	1	9	Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram.
Hesekiel	Hes	26	1	10	Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjuransikten, och alla fyra hade örnansikten.
Hesekiel	Hes	26	1	11	Så var det med deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Varje väsen hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar.
Hesekiel	Hes	26	1	12	De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig.
Hesekiel	Hes	26	1	13	Till utseendet liknade väsendena eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden.
Hesekiel	Hes	26	1	14	Väsendena skyndade fram och tillbaka som blixtar.
Hesekiel	Hes	26	1	15	Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid väsendena med de fyra ansiktena.
Hesekiel	Hes	26	1	16	Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul,
Hesekiel	Hes	26	1	17	så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig.
Hesekiel	Hes	26	1	18	Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring.
Hesekiel	Hes	26	1	19	När väsendena gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen.
Hesekiel	Hes	26	1	20	Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för väsendenas ande var i hjulen.
Hesekiel	Hes	26	1	21	När väsendena gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden, höjde sig också hjulen, ty väsendenas ande var i hjulen.
Hesekiel	Hes	26	1	22	Över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden.
Hesekiel	Hes	26	1	23	Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje väsen hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen, och två som täckte den andra sidan.
Hesekiel	Hes	26	1	24	När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån, likt dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta.
Hesekiel	Hes	26	1	25	Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.
Hesekiel	Hes	26	1	26	Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa.
Hesekiel	Hes	26	1	27	Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som såg ut som eld omgiven av ett sken.
Hesekiel	Hes	26	1	28	Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag. Detta var den syn som liknade Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.
Hesekiel	Hes	26	2	1	Han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter så skall jag tala med dig."
Hesekiel	Hes	26	2	2	När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste mig upp på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig,
Hesekiel	Hes	26	2	3	han sade: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till denna dag.
Hesekiel	Hes	26	2	4	Till barnen med fräck uppsyn och med hårda hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	2	5	Vare sig de lyssnar eller inte - ty de är ett upproriskt släkte - skall de ändå inse att en profet har varit ibland dem.
Hesekiel	Hes	26	2	6	Och du människobarn, frukta inte för dem och frukta inte för deras ord, fastän du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Frukta inte för deras ord och förfäras inte för dem, ty de är ett upproriskt släkte.
Hesekiel	Hes	26	2	7	Du skall tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, ty de är upproriska.
Hesekiel	Hes	26	2	8	Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig."
Hesekiel	Hes	26	2	9	Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle.
Hesekiel	Hes	26	2	10	Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna.
Hesekiel	Hes	26	3	1	Han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus."
Hesekiel	Hes	26	3	2	Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta.
Hesekiel	Hes	26	3	3	Han sade till mig: "Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun.
Hesekiel	Hes	26	3	4	Han sade till mig: "Du människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem.
Hesekiel	Hes	26	3	5	Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus,
Hesekiel	Hes	26	3	6	inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig.
Hesekiel	Hes	26	3	7	Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan.
Hesekiel	Hes	26	3	8	Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor.
Hesekiel	Hes	26	3	9	Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte."
Hesekiel	Hes	26	3	10	Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron.
Hesekiel	Hes	26	3	11	Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren, Herren - vare sig de lyssnar eller inte."
Hesekiel	Hes	26	3	12	Anden lyfte mig upp, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: "Lovad vare Herrens härlighet i hans boning!"
Hesekiel	Hes	26	3	13	Jag hörde ljudet av väsendenas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån.
Hesekiel	Hes	26	3	14	Anden lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig.
Hesekiel	Hes	26	3	15	Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib, de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.
Hesekiel	Hes	26	3	16	Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	3	17	"Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus, för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.
Hesekiel	Hes	26	3	18	När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.
Hesekiel	Hes	26	3	19	Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.
Hesekiel	Hes	26	3	20	Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand.
Hesekiel	Hes	26	3	21	Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv."
Hesekiel	Hes	26	3	22	Herrens hand kom över mig där, och han sade till mig: "Stig upp och gå ut på slätten. Där skall jag tala med dig."
Hesekiel	Hes	26	3	23	Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod Herrens härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte.
Hesekiel	Hes	26	3	24	Anden kom då in i mig och reste mig upp på mina fötter. Herren talade med mig och sade: "Gå och stäng in dig i ditt hus.
Hesekiel	Hes	26	3	25	Och du människobarn, se, man skall lägga bojor på dig och binda dig med dem, så att du inte kan gå ut bland de andra.
Hesekiel	Hes	26	3	26	Jag skall låta din tunga fastna vid din gom så att du blir stum och inte kan bestraffa dem, ty de är ett upproriskt släkte.
Hesekiel	Hes	26	3	27	Men när jag talar med dig skall jag öppna din mun, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren. Den som vill lyssna han må lyssna, och den som inte vill, han får låta bli, ty de är ett upproriskt folk."
Hesekiel	Hes	26	4	1	"Du människobarn, tag en lertavla, lägg den framför dig och rita en stad på den, nämligen Jerusalem.
Hesekiel	Hes	26	4	2	Belägra den och bygg torn mot den. Kasta upp vallar mot den, håll trupper i beredskap runt den och sätt upp murbräckor mot den från alla håll.
Hesekiel	Hes	26	4	3	Och tag en järnplåt och sätt upp den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd sedan ditt ansikte mot den och håll den belägrad och anfall den. Detta skall vara ett tecken för Israels hus.
Hesekiel	Hes	26	4	4	Och du skall lägga dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, skall du bära på deras missgärning.
Hesekiel	Hes	26	4	5	Jag skall lägga deras missgärningsår på dig. De skall motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så skall du bära Israels folks missgärning.
Hesekiel	Hes	26	4	6	När du har fullgjort dem, skall du för andra gången lägga dig, nu på högra sidan, och bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år.
Hesekiel	Hes	26	4	7	Mot det belägrade Jerusalem skall du vända ditt ansikte och din nakna arm, och du skall profetera mot det.
Hesekiel	Hes	26	4	8	Och se, jag skall lägga bojor på dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra, förrän dina belägringsdagar är slut.
Hesekiel	Hes	26	4	9	Tag vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och lägg detta i samma kärl och baka bröd åt dig av det. Lika många dagar som du ligger på sidan, alltså trehundranittio dagar, skall du äta det.
Hesekiel	Hes	26	4	10	Den mat du skall äta skall vägas upp, tjugo siklar för varje dag. Du skall äta den på bestämda tider.
Hesekiel	Hes	26	4	11	Och du skall dricka vatten som mätts upp, en sjättedels hin. Du skall dricka det på bestämda tider.
Hesekiel	Hes	26	4	12	Du skall äta kornkakor som du har bakat på bränsle av människoavföring inför deras ögon."
Hesekiel	Hes	26	4	13	Herren tillade: "På samma sätt skall Israels barn äta sitt orena bröd bland hednafolken, dit jag skall driva bort dem."
Hesekiel	Hes	26	4	14	Men jag svarade: "O, Herre, Herre! Se, jag har aldrig blivit orenad. Från min ungdom ända tills nu har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och orent kött har aldrig kommit i min mun."
Hesekiel	Hes	26	4	15	Då sade han till mig: "Se, jag ger dig kogödsel i stället för människoavföring, och du skall grädda ditt bröd över den."
Hesekiel	Hes	26	4	16	Han sade vidare till mig: "Du människobarn, se, jag skall skapa brist på bröd i Jerusalem, och man skall äta bröd efter vikt och med oro, och dricka vatten efter mått och med förfäran.
Hesekiel	Hes	26	4	17	De skall sakna bröd och vatten och gripas av förskräckelse, den ene efter den andre, och tyna bort i sin missgärning."
Hesekiel	Hes	26	5	1	"Du människobarn, tag ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och raka med det ditt huvud och ditt skägg. Tag sedan en våg och dela upp håret.
Hesekiel	Hes	26	5	2	En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, när belägringsdagarna är slut. En tredjedel skall du ta och slå med svärdet runt omkring staden, och en tredjedel skall du strö ut för vinden, ty jag skall låta ett svärd dra ut efter dem.
Hesekiel	Hes	26	5	3	Men några få hårstrån skall du ta undan och knyta in i flikarna på din mantel.
Hesekiel	Hes	26	5	4	Av dessa strån skall du sedan kasta några i elden och bränna upp dem. Från dem skall en eld gå ut över hela Israels folk.
Hesekiel	Hes	26	5	5	Så säger Herren, Herren: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland hednafolken med länder runt omkring.
Hesekiel	Hes	26	5	6	Men staden har i sin ondska satt sig upp mot mina bud mer än folken, och mot mina stadgar mer än länderna runt omkring, ty de har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar.
Hesekiel	Hes	26	5	7	Därför säger Herren, Herren så: Ni har varit värre än hednafolken runt omkring er och inte levt efter mina lagar och inte följt mina bud, ni har inte ens följt lagarna hos de folk som bor runt omkring er.
Hesekiel	Hes	26	5	8	Därför säger Herren, Herren så: Se, jag, jag själv är emot dig. Jag skall utföra min dom mitt ibland er inför ögonen på folken.
Hesekiel	Hes	26	5	9	För dina vidrigheters skull skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig mer skall göra.
Hesekiel	Hes	26	5	10	Därför skall föräldrar hos dig äta sina barn, och barn sina föräldrar. Jag skall utföra min dom mot dig, och alla som blir kvar av dig skall jag strö ut för vinden.
Hesekiel	Hes	26	5	11	Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidrigheter och alla dina avgudar, skall jag rensa bort dig. Jag skall inte visa skonsamhet eller medlidande.
Hesekiel	Hes	26	5	12	En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger. En tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig. En tredjedel skall jag strö ut för vinden och låta ett svärd dra ut efter dem.
Hesekiel	Hes	26	5	13	Min vrede skall bli uttömd, och jag skall stilla min förbittring på dem och så få min hämnd. De skall inse att jag, Herren, har talat i min nitälskan när jag uttömmer min vrede över dem.
Hesekiel	Hes	26	5	14	Jag skall låta dig bli en ödemark och en skam bland folken runt omkring dig, inför alla som går förbi.
Hesekiel	Hes	26	5	15	Du skall bli till skam och hån, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag håller dom med vrede och förbittring och svåra straff. Jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	5	16	När jag sänder hungerns onda pilar, fördärvets pilar, då sänder jag dem för att fördärva er. Jag skall låta er hunger bli allt värre och förstöra livsuppehället för er.
Hesekiel	Hes	26	5	17	Och jag skall sända över er hungersnöd och vilda djur, som skall döda era barn. Pest och blodsutgjutelse skall drabba dig, och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, Herren, har talat."
Hesekiel	Hes	26	6	1	Herrens ord kom till mig:
Hesekiel	Hes	26	6	2	"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem
Hesekiel	Hes	26	6	3	och säg: Ni Israels berg, hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv skall låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder.
Hesekiel	Hes	26	6	4	Era altaren skall förstöras och era solstoder smulas sönder, och jag skall låta era slagna falla inför era avgudar.
Hesekiel	Hes	26	6	5	Jag skall låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag skall strö ut era ben runt omkring era altaren.
Hesekiel	Hes	26	6	6	Var ni än bor skall städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren skall stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder skall bli nerhuggna och era verk utplånade.
Hesekiel	Hes	26	6	7	Män som slås till döds skall falla mitt ibland er, och ni skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	6	8	Men jag skall låta några leva kvar. När ni blir kringspridda i länderna, skall somliga av er räddas undan svärdet ute bland folken.
Hesekiel	Hes	26	6	9	De av er som räddas skall tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit av ifrån mig och deras ögon som trolöst skådade efter sina avgudar. De skall avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter.
Hesekiel	Hes	26	6	10	Och de skall inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.
Hesekiel	Hes	26	6	11	Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest skall de falla.
Hesekiel	Hes	26	6	12	Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad skall dö av hunger. Så skall jag ösa ut min vrede över dem.
Hesekiel	Hes	26	6	13	Ni skall inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de har låtit en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar.
Hesekiel	Hes	26	6	14	Jag skall räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla. De skall då inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	7	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	7	2	"Du människobarn, så säger Herren, Herren till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn.
Hesekiel	Hes	26	7	3	Nu kommer slutet över dig, ty jag skall sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig.
Hesekiel	Hes	26	7	4	Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	7	5	Så säger Herren, Herren: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag!
Hesekiel	Hes	26	7	6	Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar upp och kommer över dig. Se, det kommer!
Hesekiel	Hes	26	7	7	Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer skall höras på bergen.
Hesekiel	Hes	26	7	8	Jag skall snart utgjuta min förbittring över dig och ösa ut min vrede över dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter komma över dig.
Hesekiel	Hes	26	7	9	Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni skall inse att det är jag, Herren, som slår.
Hesekiel	Hes	26	7	10	Se, dagen är inne! Den har kommit! Tidsfristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar.
Hesekiel	Hes	26	7	11	Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner.
Hesekiel	Hes	26	7	12	Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen skall inte glädja sig och säljaren inte sörja, ty brinnande vrede drabbar hela deras hop.
Hesekiel	Hes	26	7	13	Säljaren får inte vända tillbaka till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. Ty profetian om hela deras hop skall inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv.
Hesekiel	Hes	26	7	14	Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid. Ty min brinnande vrede drabbar hela hopen.
Hesekiel	Hes	26	7	15	Ute härjar svärdet och inne pest och hungersnöd. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av hungersnöd och pest.
Hesekiel	Hes	26	7	16	Men de som undkommer skall fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull.
Hesekiel	Hes	26	7	17	Alla händer skall sjunka ner och alla knän bli som vatten.
Hesekiel	Hes	26	7	18	Människorna skall klä sig i säcktyg, och förfäran skall drabba dem. I allas ansikten skall skam synas, och alla huvuden skall rakas.
Hesekiel	Hes	26	7	19	De skall kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet skall inte kunna rädda dem på Herrens vredes dag. De skall inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, ty det har för dem varit en orsak till synd.
Hesekiel	Hes	26	7	20	Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför skall jag göra det till orenhet för dem.
Hesekiel	Hes	26	7	21	Jag skall ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de skall vanhelga det.
Hesekiel	Hes	26	7	22	Jag skall vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän skall dra in där och vanhelga den.
Hesekiel	Hes	26	7	23	Gör i ordning kedjorna, ty landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld.
Hesekiel	Hes	26	7	24	Jag skall låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar skall bli vanhelgade.
Hesekiel	Hes	26	7	25	Ångest kommer, och när de söker frid skall de inte finna någon.
Hesekiel	Hes	26	7	26	Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall följa det andra. Man skall tigga profeterna om syner, prästerna skall komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd.
Hesekiel	Hes	26	7	27	Kungen skall sörja, furstarna skall klä sig i förskräckelse och folket i landet skall stå med darrande händer. Jag skall ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. De skall då inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	8	1	När jag i det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden, satt i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig, kom Herrens, Herrens hand över mig.
Hesekiel	Hes	26	8	2	Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.
Hesekiel	Hes	26	8	3	Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte mig upp mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden som uppväckt Guds vrede hade sin plats.
Hesekiel	Hes	26	8	4	Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.
Hesekiel	Hes	26	8	5	Han sade till mig: "Du människobarn, lyft nu upp dina ögon mot norr." När jag lyfte mina ögon mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild som hade väckt Guds vrede.
Hesekiel	Hes	26	8	6	Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de gör? Det är mycket vidriga ting som Israels hus här bedriver så att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se mer och än värre vidrigheter."
Hesekiel	Hes	26	8	7	Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen.
Hesekiel	Hes	26	8	8	Han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.
Hesekiel	Hes	26	8	9	Han sade till mig: "Gå in och se vilka onda vidrigheter de bedriver här."
Hesekiel	Hes	26	8	10	När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna.
Hesekiel	Hes	26	8	11	Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.
Hesekiel	Hes	26	8	12	Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet."
Hesekiel	Hes	26	8	13	Sedan sade han till mig: "Du skall få se än värre vidrigheter som de bedriver."
Hesekiel	Hes	26	8	14	Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammus.
Hesekiel	Hes	26	8	15	Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Men du skall få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta."
Hesekiel	Hes	26	8	16	Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster.
Hesekiel	Hes	26	8	17	Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Är det inte nog för Juda hus att bedriva de vidrigheter de har bedrivit här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för näsan!
Hesekiel	Hes	26	8	18	Därför skall jag också handla i vrede. Jag skall inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, skall jag ändå inte lyssna till dem."
Hesekiel	Hes	26	9	1	Jag hörde honom ropa med hög röst: "Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen."
Hesekiel	Hes	26	9	2	Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret.
Hesekiel	Hes	26	9	3	Härligheten från Israels Gud hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och som hade skrivdonet vid sin höft.
Hesekiel	Hes	26	9	4	Herren sade till honom: "Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne."
Hesekiel	Hes	26	9	5	Till de andra hörde jag honom säga: "Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande!
Hesekiel	Hes	26	9	6	Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom." Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset.
Hesekiel	Hes	26	9	7	Han sade till dem: "Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Drag ut!" Och de drog ut och slog folket i staden.
Hesekiel	Hes	26	9	8	När de slog folket blev jag ensam kvar och jag föll då ner på mitt ansikte och ropade: "O, Herre, Herre, vill du förgöra allt som är kvar av Israel, när du utgjuter din vrede över Jerusalem?"
Hesekiel	Hes	26	9	9	Han sade till mig: "Den missgärning som folket i Israel och Juda har begått är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av lagöverträdelse. Ty de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte.
Hesekiel	Hes	26	9	10	Därför skall inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag skall låta deras gärningar komma över deras egna huvuden."
Hesekiel	Hes	26	9	11	Mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och meddelade: "Jag har gjort som du befallde mig."
Hesekiel	Hes	26	10	1	Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna.
Hesekiel	Hes	26	10	2	Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: "Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå.
Hesekiel	Hes	26	10	3	Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården.
Hesekiel	Hes	26	10	4	Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet.
Hesekiel	Hes	26	10	5	Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Allsmäktiges röst då han talar.
Hesekiel	Hes	26	10	6	När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen.
Hesekiel	Hes	26	10	7	Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.
Hesekiel	Hes	26	10	8	Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand.
Hesekiel	Hes	26	10	9	Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolitsten.
Hesekiel	Hes	26	10	10	Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat.
Hesekiel	Hes	26	10	11	När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de andra efter, utan att de behövde vända sig när de gick.
Hesekiel	Hes	26	10	12	Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring.
Hesekiel	Hes	26	10	13	Jag hörde att hjulen kallades hjulverk.
Hesekiel	Hes	26	10	14	Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.
Hesekiel	Hes	26	10	15	Sedan höjde sig keruberna. Det var samma väsen som jag hade sett vid floden Kebar.
Hesekiel	Hes	26	10	16	När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem.
Hesekiel	Hes	26	10	17	När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för väsendenas ande var i hjulen.
Hesekiel	Hes	26	10	18	Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna.
Hesekiel	Hes	26	10	19	Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem.
Hesekiel	Hes	26	10	20	Det var samma väsen som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber.
Hesekiel	Hes	26	10	21	Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder.
Hesekiel	Hes	26	10	22	Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.
Hesekiel	Hes	26	11	1	Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket.
Hesekiel	Hes	26	11	2	Då sade han till mig: "Du människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden.
Hesekiel	Hes	26	11	3	Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet.
Hesekiel	Hes	26	11	4	Profetera därför mot dem, du människobarn, profetera!"
Hesekiel	Hes	26	11	5	Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: "Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till.
Hesekiel	Hes	26	11	6	Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda.
Hesekiel	Hes	26	11	7	Därför säger Herren, Herren så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er skall jag föra bort därifrån.
Hesekiel	Hes	26	11	8	Ni fruktar för svärdet, och svärdet skall jag låta komma över er, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	11	9	Jag skall föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag skall hålla dom över er.
Hesekiel	Hes	26	11	10	Ni skall falla för svärdet. Vid Israels gräns skall jag döma er. Och ni skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	11	11	Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Jag skall döma er vid Israels gräns.
Hesekiel	Hes	26	11	12	Och ni skall inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er."
Hesekiel	Hes	26	11	13	Medan jag profeterade på detta sätt, dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: "O, Herre, Herre, vill du helt och hållet göra slut på återstoden av Israel?"
Hesekiel	Hes	26	11	14	Då kom Herrens ord till mig:
Hesekiel	Hes	26	11	15	"Du människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som fått landet till egendom.
Hesekiel	Hes	26	11	16	Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit.
Hesekiel	Hes	26	11	17	Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Jag skall samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.
Hesekiel	Hes	26	11	18	När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där.
Hesekiel	Hes	26	11	19	Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött,
Hesekiel	Hes	26	11	20	för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
Hesekiel	Hes	26	11	21	Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	11	22	Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem.
Hesekiel	Hes	26	11	23	Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden.
Hesekiel	Hes	26	11	24	Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se.
Hesekiel	Hes	26	11	25	Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.
Hesekiel	Hes	26	12	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	12	2	"Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk.
Hesekiel	Hes	26	12	3	Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk.
Hesekiel	Hes	26	12	4	För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör.
Hesekiel	Hes	26	12	5	Inför deras ögon skall du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den.
Hesekiel	Hes	26	12	6	Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus."
Hesekiel	Hes	26	12	7	Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.
Hesekiel	Hes	26	12	8	Följande morgon kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	12	9	"Du människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör?
Hesekiel	Hes	26	12	10	Svara dem då: Så säger Herren, Herren: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden.
Hesekiel	Hes	26	12	11	Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så skall det gå dem. De skall vandra bort i landsflykt och fångenskap.
Hesekiel	Hes	26	12	12	Fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man skall göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet.
Hesekiel	Hes	26	12	13	Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara. Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö.
Hesekiel	Hes	26	12	14	Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper skall jag skingra för vinden, och jag skall låta svärdet dra ut efter dem.
Hesekiel	Hes	26	12	15	De skall inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder.
Hesekiel	Hes	26	12	16	Men några få av dem skall jag låta bli kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de skall kunna berätta om alla de avskyvärda ting de bedrivit för de folk som de kommer till. De skall då inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	12	17	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	12	18	"Du människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro.
Hesekiel	Hes	26	12	19	Säg till folket i landet: Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran. Landet skall bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där.
Hesekiel	Hes	26	12	20	De städer som är bebodda skall läggas öde och landet skall bli en ödemark. Ni skall då inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	12	21	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	12	22	"Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna?
Hesekiel	Hes	26	12	23	Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas.
Hesekiel	Hes	26	12	24	Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus.
Hesekiel	Hes	26	12	25	Ty jag, Herren, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	12	26	Herrens ord kom till mig:
Hesekiel	Hes	26	12	27	"Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider.
Hesekiel	Hes	26	12	28	Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	13	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	13	2	"Du människobarn, profetera mot Israels profeter som profeterar. Säg till dem som profeterar efter sitt eget hjärta: Hör Herrens ord!
Hesekiel	Hes	26	13	3	Så säger Herren, Herren: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha skådat någonting!
Hesekiel	Hes	26	13	4	Som rävar på öde platser är dina profeter, Israel.
Hesekiel	Hes	26	13	5	Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på Herrens dag.
Hesekiel	Hes	26	13	6	De har skådat lögn och falska spådomar. De säger: "Så säger Herren ". Men Herren har inte sänt dem, och ändå hoppas de att deras ord skall gå i uppfyllelse.
Hesekiel	Hes	26	13	7	Var det inte falska syner ni skådade och lögnaktiga spådomar ni uttalade när ni sade: "Så säger Herren ", fastän jag inte hade talat något sådant?
Hesekiel	Hes	26	13	8	Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni talar falskhet och skådar lögn, är jag emot er, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	13	9	Min hand skall drabba profeterna, som skådar falskhet och spår lögn. De skall inte få plats i mitt folks församling och inte tas upp i förteckningen över Israels hus och till Israels land skall de inte komma. Ni skall då inse att jag är Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	13	10	Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: "Allt står väl till", trots att allt inte står väl till, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk,
Hesekiel	Hes	26	13	11	därför skall du säga till dessa vitkalkare att muren skall falla. Ett slagregn skall komma, och ni hagelstenar, ni skall falla, ja, en stormvind skall bryta lös!
Hesekiel	Hes	26	13	12	Och se, när muren har fallit, skall man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på?
Hesekiel	Hes	26	13	13	Därför säger Herren, Herren så: Jag skall i min vrede låta en stormvind bryta lös, och i min förbittring låta ett slagregn komma, och i min vrede hagelstenar, så att muren förstörs.
Hesekiel	Hes	26	13	14	Jag skall riva ner muren som ni vitkalkade och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. När den faller, skall ni gå under därinne. Och ni skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	13	15	Jag skall tömma ut min vrede över muren och på dem som har vitkalkat den, och så skall jag säga till er: Muren finns inte mer och inte heller de som vitkalkat den,
Hesekiel	Hes	26	13	16	de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och skådade syner att allt stod väl till, fast allt inte stod väl till, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	13	17	Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar, som profeterar ur sina egna hjärtan. Profetera mot dem och säg:
Hesekiel	Hes	26	13	18	Så säger Herren, Herren: Ve de kvinnor som syr bindlar till alla handleder och gör slöjor till alla huvuden för att snärja människor! Ni vill snärja mitt folk men behålla er själva vid liv!
Hesekiel	Hes	26	13	19	För några nävar korn och några bitar bröd vanärar ni mig bland mitt folk, genom att ni dödar människor som inte skall dö, och låter människor leva som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögn.
Hesekiel	Hes	26	13	20	Därför säger Herren, Herren så: Se, jag är emot era bindlar, som ni snärjer människor med som om de vore fåglar, och jag skall slita dem från era armar. Jag skall släppa de människor som ni har fångat som fåglar.
Hesekiel	Hes	26	13	21	Jag skall slita sönder era slöjor och befria mitt folk ur er hand, och de skall inte mer vara ett byte för er. Ni skall då inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	13	22	Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv.
Hesekiel	Hes	26	13	23	Därför skall ni inte mer skåda falska syner och bedriva spådom, utan jag skall befria mitt folk ur er hand. Och ni skall inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	14	1	Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig ner framför mig.
Hesekiel	Hes	26	14	2	Då kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	14	3	"Du människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds?
Hesekiel	Hes	26	14	4	Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull.
Hesekiel	Hes	26	14	5	Så skall jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar.
Hesekiel	Hes	26	14	6	Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter!
Hesekiel	Hes	26	14	7	Ty om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom skall jag, Herren, själv svara.
Hesekiel	Hes	26	14	8	Jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	14	9	Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag skall räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel.
Hesekiel	Hes	26	14	10	De skall båda bära straffet för sin synd - profeten har lika stor synd som den som frågat -
Hesekiel	Hes	26	14	11	detta för att Israels hus inte mer skall föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	14	12	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	14	13	"Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur.
Hesekiel	Hes	26	14	14	Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	14	15	Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt så att det blev så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull,
Hesekiel	Hes	26	14	16	då skulle, så sant jag lever, säger Herren, Herren, dessa tre män, om de fanns där, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
Hesekiel	Hes	26	14	17	Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: "Svärd, far fram genom landet!", och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det,
Hesekiel	Hes	26	14	18	så skulle, så sant jag lever, säger Herren, Herren, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas.
Hesekiel	Hes	26	14	19	Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det,
Hesekiel	Hes	26	14	20	och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.
Hesekiel	Hes	26	14	21	Därför säger Herren, Herren: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur.
Hesekiel	Hes	26	14	22	Men se, några skall räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de skall föras bort. De skall komma hit till er, och när ni får se hur de lever och handlar skall ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden.
Hesekiel	Hes	26	14	23	De skall vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni skall då inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort mot Jerusalem, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	15	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	15	2	"Du människobarn, på vilket sätt är vinstockens trä förmer än allt annat trä, de grenar som finns på träden i skogen?
Hesekiel	Hes	26	15	3	Tar man virke av den för att göra något nyttigt? Gör man ens en pinne av den för att på den hänga upp något?
Hesekiel	Hes	26	15	4	Nej, man ger den till mat åt elden. När dess båda ändar har blivit förtärda av eld, och delen däremellan blivit svedd, duger den då till något nyttigt?
Hesekiel	Hes	26	15	5	Inte ens när den ännu var oskadd kunde man göra något nyttigt av den. Hur mycket mindre kan den användas till något nyttigt, då elden förtärt den och bränt den!
Hesekiel	Hes	26	15	6	Därför säger Herren, Herren: Som jag gör med en vinstock bland skogens träd, när jag ger den till bränsle åt elden, så skall jag göra med Jerusalems invånare.
Hesekiel	Hes	26	15	7	Jag skall vända mitt ansikte mot dem. De har kommit ut ur elden, men elden skall förtära dem. Ni skall inse att jag är Herren, när jag vänder mitt ansikte mot dem.
Hesekiel	Hes	26	15	8	Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de har handlat trolöst, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	16	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	16	2	"Du människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon bedriver,
Hesekiel	Hes	26	16	3	och säg: Så säger Herren, Herren till Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna.
Hesekiel	Hes	26	16	4	När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden med salt och lindad.
Hesekiel	Hes	26	16	5	Ingen såg på dig med så mycket medlidande att han ville göra något sådant med dig eller förbarma sig över dig, utan man kastade ut dig på öppna fältet. Så frånstötande var du den dag du föddes.
Hesekiel	Hes	26	16	6	När jag gick förbi där du låg och såg dig sprattla i ditt blod, sade jag till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!" Ja, jag sade till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!"
Hesekiel	Hes	26	16	7	Jag förökade dig till många tusen, som växterna på marken. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst blev fasta och ditt hår växte, men du var ännu naken och blottad.
Hesekiel	Hes	26	16	8	Jag gick förbi där du låg och såg på dig. Och se, din älskogstid var inne. Jag bredde min mantel över dig och täckte över din nakenhet. Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, säger Herren, Herren, och du blev min.
Hesekiel	Hes	26	16	9	Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja.
Hesekiel	Hes	26	16	10	Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden.
Hesekiel	Hes	26	16	11	Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina armar och en kedja om din hals.
Hesekiel	Hes	26	16	12	Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud.
Hesekiel	Hes	26	16	13	Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet.
Hesekiel	Hes	26	16	14	Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	16	15	Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt.
Hesekiel	Hes	26	16	16	Dina kläder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och skall inte heller mer ske.
Hesekiel	Hes	26	16	17	Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med.
Hesekiel	Hes	26	16	18	Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du fram för dem.
Hesekiel	Hes	26	16	19	Mitt bröd som jag hade givit dig - det fina mjölet, oljan och honungen som jag gav dig att äta - det satte du fram för dem till en ljuvlig doft. Så var det, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	16	20	Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor?
Hesekiel	Hes	26	16	21	Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder.
Hesekiel	Hes	26	16	22	Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.
Hesekiel	Hes	26	16	23	Sedan du hade hängivit dig åt all denna ondska - ve, ve dig! säger Herren, Herren -
Hesekiel	Hes	26	16	24	byggde du ett valv åt dig och gjorde höga altaren åt dig på alla öppna platser.
Hesekiel	Hes	26	16	25	I alla gathörn byggde du höga altaren åt dig, och du lät din skönhet smutsas ner, och du spärrade ut dina ben åt alla som gick förbi. Ja, du bedrev mycken otukt!
Hesekiel	Hes	26	16	26	Du bedrev också hor med egyptierna, dina brunstiga grannar, ja, mycken hor för att väcka min vrede.
Hesekiel	Hes	26	16	27	Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva.
Hesekiel	Hes	26	16	28	Men sedan bedrev du hor med assyrierna, ty du kunde inte få nog. Ja, du bedrev hor med dem, men du blev ändå inte tillfredsställd.
Hesekiel	Hes	26	16	29	Du gick med din otukt ända bort till köpmännens land, kaldeernas land, men ändå fick du inte nog.
Hesekiel	Hes	26	16	30	Hur sjukt är inte ditt hjärta, säger Herren, Herren, eftersom du gör allt detta, gärningar som bara den fräckaste hora kan göra.
Hesekiel	Hes	26	16	31	Du uppförde valv åt dig i alla gathörn och höga altaren på varje gata. Men du var olik andra skökor eftersom du föraktade skökolön.
Hesekiel	Hes	26	16	32	Du var som en äktenskapsbryterska, som tar främmande män i stället för sin äkta man.
Hesekiel	Hes	26	16	33	Åt alla andra skökor måste man ge gåvor, men du gav gåvor åt alla dina älskare och mutade dem, för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva hor med dig.
Hesekiel	Hes	26	16	34	När du bedrev hor, gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att bedriva hor, och du betalade i stället för att få betalning. Så bakvänt handlade du.
Hesekiel	Hes	26	16	35	Hör därför Herrens ord, du sköka.
Hesekiel	Hes	26	16	36	Så säger Herren, Herren: Eftersom du har varit så frikostig med din liderlighet och blottat din nakenhet när du bedrev hor med dina älskare, och på grund av alla dina vidriga avgudar, åt vilka du gav dina barns blod,
Hesekiel	Hes	26	16	37	skall jag samla alla dina älskare, som du har glatt, alla som du har älskat och alla som du har hatat. Alla dessa skall jag samla mot dig från alla håll och klä av dig naken inför dem, så att de får se hela din nakenhet.
Hesekiel	Hes	26	16	38	Jag skall döma dig efter den lag som gäller för skökor och för dem som utgjuter blod, och jag skall överlämna dig till vredens och nitälskans blodshämnd.
Hesekiel	Hes	26	16	39	Jag skall ge dig i dina älskares hand, och de skall slå ner dina valv och bryta ner dina offerhöjder, slita av dig kläderna och ta ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad.
Hesekiel	Hes	26	16	40	De skall kalla samman en folkhop mot dig och man skall stena dig och hugga sönder dig med svärd.
Hesekiel	Hes	26	16	41	Dina hus skall de bränna upp i eld och döma dig inför många kvinnors ögon. Så skall jag göra slut på ditt horeri, och du skall inte mer kunna betala dina älskare.
Hesekiel	Hes	26	16	42	Jag skall släcka min vrede på dig, och min nitälskan skall vika ifrån dig. Jag skall få ro och inte längre vara vred.
Hesekiel	Hes	26	16	43	Eftersom du inte tänkte på din ungdoms dagar utan har väckt min vrede med allt detta, skall också jag låta dina gärningar komma över ditt huvud, säger Herren, Herren, så att du inte kan lägga ytterligare ondska till alla dina vedervärdigheter.
Hesekiel	Hes	26	16	44	Se, alla som brukar ordspråk skall på dig tillämpa ordspråket: "Sådan mor, sådan dotter."
Hesekiel	Hes	26	16	45	Du är din mors dotter, hon som övergav sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, de som övergav sina män och sina barn. Er mor var en hetitisk kvinna och er far en amoré.
Hesekiel	Hes	26	16	46	Din äldre syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig, var Sodom med sina döttrar.
Hesekiel	Hes	26	16	47	Men du nöjde dig inte med att vandra på deras vägar och att följa deras vidrigheter. Snart bedrev du värre ting än de på alla dina vägar.
Hesekiel	Hes	26	16	48	Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort.
Hesekiel	Hes	26	16	49	Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.
Hesekiel	Hes	26	16	50	De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig. Därför försköt jag dem, när jag såg detta.
Hesekiel	Hes	26	16	51	Samaria har inte heller syndat hälften så mycket som du. Du har begått så många fler vidrigheter än dina systrar, att du genom dina avskyvärda handlingar har kommit dem att synas rättfärdiga.
Hesekiel	Hes	26	16	52	Därför skall du också bära din skam, du som givit dina systrar en ursäkt. Ty genom att du har begått ännu fler vidriga synder än de, framstår de nu som rättfärdiga i jämförelse med dig. Skäms därför och bär din skam eftersom du kommit dina systrar att synas rättfärdiga.
Hesekiel	Hes	26	16	53	Men jag skall göra slut på deras fångenskap, Sodoms med hennes döttrars fångenskap och Samarias med hennes döttrars fångenskap. Dina fångars fångenskap skall jag också göra slut på mitt ibland dem,
Hesekiel	Hes	26	16	54	så att du får bära din skam och skämmas för allt vad du har gjort och därigenom trösta dem.
Hesekiel	Hes	26	16	55	Dina systrar, Sodom och hennes döttrar och Samaria och hennes döttrar, skall åter bli vad de förr var. Även du själv och dina döttrar skall åter bli vad ni förr var.
Hesekiel	Hes	26	16	56	Men under din högmodstid ville du inte ens nämna din syster Sodom.
Hesekiel	Hes	26	16	57	Det var innan din egen ondska hade blivit uppenbarad så som den blev på den tid då du blev förödmjukad av Arams döttrar och alla däromkring och av filisteernas döttrar, som föraktade dig på alla sidor.
Hesekiel	Hes	26	16	58	Du måste själv bära straffet för din skam och dina vidrigheter, säger Herren.
Hesekiel	Hes	26	16	59	Ty så säger Herren, Herren: Jag skall göra med dig efter dina gärningar, du som föraktat eden och brutit förbundet.
Hesekiel	Hes	26	16	60	Men jag skall komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprätta med dig ett evigt förbund.
Hesekiel	Hes	26	16	61	Då skall du komma ihåg vad du gjort och skämmas, när du får ta emot dina systrar, de äldre såväl som de yngre. Jag skall ge dem till döttrar åt dig, men inte på grund av ditt förbund.
Hesekiel	Hes	26	16	62	Och jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	16	63	Då skall du minnas det och skämmas, så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	17	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	17	2	"Du människobarn, ge Israels hus en gåta och tala till det i en liknelse, och säg:
Hesekiel	Hes	26	17	3	Så säger Herren, Herren: En stor örn med stora vingar och långa vingpennor och täckt med brokiga fjädrar kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.
Hesekiel	Hes	26	17	4	Han bröt av dess översta gren och förde den till köpmännens land och satte den i en handelsstad.
Hesekiel	Hes	26	17	5	Han tog en planta som växte i landet, och planterade den i fruktbar jord. Han förde den till mycket vatten och satte den som ett pilträd där.
Hesekiel	Hes	26	17	6	Den växte upp och blev en vinstock med många grenar, men med låg stam för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev en vinstock som bar grenar och sköt skott.
Hesekiel	Hes	26	17	7	Men det fanns också en annan stor örn med stora vingar och många fjädrar. Och se, vinstocken sköt längtansfullt ut sina rötter till den. Och från platsen där den var planterad sträckte den sina rankor mot honom, för att han skulle vattna den.
Hesekiel	Hes	26	17	8	Den var planterad i god jord vid mycket vatten, för att den skulle få grenar och bära frukt och bli en utsökt vinstock.
Hesekiel	Hes	26	17	9	Säg: Så säger Herren, Herren: Kan det gå väl för den vinstocken? Skall han inte rycka upp rötterna och riva av frukten, så att den torkar och alla de spirande bladen vissnar? Det behövs ej stor kraft eller mycket folk för att rycka upp den med rötterna.
Hesekiel	Hes	26	17	10	Visst står den fast planterad, men kan det sluta väl för den? När östanvinden når den, skall den då inte helt torka bort? På den plats där den vuxit upp skall den torka bort."
Hesekiel	Hes	26	17	11	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	17	12	"Säg nu till det upproriska släktet: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg dem: Se, kungen i Babel kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babel.
Hesekiel	Hes	26	17	13	Sedan tog han en ättling av kungahuset och slöt förbund med honom och lät honom avlägga ed. Men de mäktiga i landet förde han med sig bort,
Hesekiel	Hes	26	17	14	så att riket skulle vara oansenligt och inte kunna resa sig utan hålla förbundet med honom, om det skulle bestå.
Hesekiel	Hes	26	17	15	Men denne avföll från honom och skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle ge honom hästar och mycket folk. Kan det gå väl för honom? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund komma undan?
Hesekiel	Hes	26	17	16	Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Han skall dö i Babel där den kung bor som gjorde honom till kung, ty han föraktade eden han givit honom och bröt förbundet han slutit med honom.
Hesekiel	Hes	26	17	17	Inte heller skall farao med stor här och mycket folk hjälpa honom i kriget, när man kastar upp en vall och bygger en belägringsmur till undergång för många människor.
Hesekiel	Hes	26	17	18	Han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade givit sitt löfte. Han skall inte komma undan.
Hesekiel	Hes	26	17	19	Därför säger Herren, Herren: Så sant jag lever, jag skall låta min ed som han har föraktat och mitt förbund som han har brutit komma över hans huvud.
Hesekiel	Hes	26	17	20	Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fångas i min snara. Jag skall föra honom till Babel och döma honom där för den otrohet som han har begått mot mig.
Hesekiel	Hes	26	17	21	Alla hans flyktingar och alla hans skaror skall falla för svärd, och de som räddas skall spridas för vinden. Och ni skall inse att jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	17	22	Så säger Herren, Herren: Jag skall själv ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Av dess översta grenar skall jag bryta av en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg.
Hesekiel	Hes	26	17	23	På Israels höga berg skall jag plantera den, och den skall få grenar och bära frukt och bli en utsökt ceder. Alla slags fåglar skall bo under den och finna skugga under grenarna.
Hesekiel	Hes	26	17	24	Alla markens träd skall förstå att jag, Herren, har böjt ner det höga trädet och upphöjt det låga trädet, och låtit det friska trädet torka och det torra trädet grönska. Jag, Herren, har talat och skall göra det."
Hesekiel	Hes	26	18	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	18	2	"Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land: "Fäderna har ätit sura druvor, och barnens tänder blir ömma"?
Hesekiel	Hes	26	18	3	Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ni skall inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel.
Hesekiel	Hes	26	18	4	Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö.
Hesekiel	Hes	26	18	5	Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt,
Hesekiel	Hes	26	18	6	om han inte håller offermåltid på bergen och inte upplyfter sina ögon till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning,
Hesekiel	Hes	26	18	7	om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne,
Hesekiel	Hes	26	18	8	om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor,
Hesekiel	Hes	26	18	9	om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	18	10	Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder
Hesekiel	Hes	26	18	11	som han själv inte gjorde, ja, till och med håller offermåltid på bergen, kränker sin nästas hustru,
Hesekiel	Hes	26	18	12	förtrycker den behövande och den fattige, rånar, inte ger tillbaka pant, lyfter blicken till avgudar, bedriver vidriga ting,
Hesekiel	Hes	26	18	13	ockrar och tar oskälig ränta - skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, därför skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.
Hesekiel	Hes	26	18	14	Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt:
Hesekiel	Hes	26	18	15	Han håller inte offermåltid på bergen, han lyfter inte blicken till Israels hus avgudar, han kränker inte sin nästas hustru,
Hesekiel	Hes	26	18	16	han förtrycker inte någon, han kräver inte pant, han rånar inte utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne,
Hesekiel	Hes	26	18	17	han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar - då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva.
Hesekiel	Hes	26	18	18	Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.
Hesekiel	Hes	26	18	19	Men ni frågar: "Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?" Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva.
Hesekiel	Hes	26	18	20	Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.
Hesekiel	Hes	26	18	21	Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö.
Hesekiel	Hes	26	18	22	Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva.
Hesekiel	Hes	26	18	23	Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.
Hesekiel	Hes	26	18	24	Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.
Hesekiel	Hes	26	18	25	Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta?
Hesekiel	Hes	26	18	26	När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö.
Hesekiel	Hes	26	18	27	Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat.
Hesekiel	Hes	26	18	28	Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö.
Hesekiel	Hes	26	18	29	Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! - Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?
Hesekiel	Hes	26	18	30	Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.
Hesekiel	Hes	26	18	31	Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?
Hesekiel	Hes	26	18	32	Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.
Hesekiel	Hes	26	19	1	Stäm upp en klagosång över Israels furstar
Hesekiel	Hes	26	19	2	och säg: Vilken lejoninna var inte din mor! Hon låg bland lejon, hon födde upp sina ungar bland unga lejon.
Hesekiel	Hes	26	19	3	En av sina ungar födde hon upptill ett kraftigt lejon. Han lärde sig ta rov, han åt människor.
Hesekiel	Hes	26	19	4	Men hednafolken fick höra om honom, och han blev fångad i deras grop. Med krok i nosen förde de honom till Egyptens land.
Hesekiel	Hes	26	19	5	När lejoninnan såg att hon fick vänta förgäves, att hennes hopp blev om intet, tog hon en annan av sina ungar och gjorde honom till ett kraftigt lejon.
Hesekiel	Hes	26	19	6	Han gick omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon. Han lärde sig ta rov och att äta människor.
Hesekiel	Hes	26	19	7	Han kränkte deras änkor och ödelade deras städer. Landet och allt som fanns där greps av förfäran vid ljudet av hans rytande.
Hesekiel	Hes	26	19	8	Då satte sig folken upp mot honom från länderna runt omkring. De bredde ut sitt nät över honom, och han blev fångad i deras grop.
Hesekiel	Hes	26	19	9	Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och förde honom till kungen i Babel och satte honom i säkert förvar, för att hans röst inte mer skulle höras bort till Israels berg.
Hesekiel	Hes	26	19	10	Din mor är som en vinstock i ditt blod, planterad vid vatten, fruktbar och rik på skott ty där fanns mycket vatten.
Hesekiel	Hes	26	19	11	Den fick starka grenar, användbara till härskarspiror, och stammen växte hög, omgiven av lövverk, så att den syntes genom sin ståtliga växt och sin rikedom på rankor.
Hesekiel	Hes	26	19	12	Men den blev uppryckt i vrede och kastad till marken, östanvinden förtorkade dess frukt. De starka grenarna bröts av och vissnade, och elden förtärde dem.
Hesekiel	Hes	26	19	13	Nu är den planterad i öknen, i ett torrt och törstande land.
Hesekiel	Hes	26	19	14	Eld har gått ut från en av de yppersta grenarna och har förtärt frukten. Ingen stark gren finns kvar, ingen härskarspira!" En klagosång är detta, och den skall brukas som klagosång.
Hesekiel	Hes	26	20	1	I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig.
Hesekiel	Hes	26	20	2	Då kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	20	3	"Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	20	4	Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar,
Hesekiel	Hes	26	20	5	och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren, er Gud.
Hesekiel	Hes	26	20	6	På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder.
Hesekiel	Hes	26	20	7	Jag sade till dem: Var och en av er skall kasta bort de styggelser som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag, Herren, är er Gud.
Hesekiel	Hes	26	20	8	Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de styggelser de hade fäst sina ögon vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag utgjuta min vrede över dem och tömma min förbittring över dem, mitt i Egypten.
Hesekiel	Hes	26	20	9	Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.
Hesekiel	Hes	26	20	10	Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen.
Hesekiel	Hes	26	20	11	Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den människa som följer dem skall också leva genom dem.
Hesekiel	Hes	26	20	12	Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.
Hesekiel	Hes	26	20	13	Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem.
Hesekiel	Hes	26	20	14	Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem.
Hesekiel	Hes	26	20	15	Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder.
Hesekiel	Hes	26	20	16	Jag gjorde detta därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, ty i sina hjärtan följde de sina avgudar.
Hesekiel	Hes	26	20	17	Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.
Hesekiel	Hes	26	20	18	Jag sade till deras barn i öknen: Ni skall inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar.
Hesekiel	Hes	26	20	19	Jag, Herren, är er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem.
Hesekiel	Hes	26	20	20	Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är Herren, er Gud.
Hesekiel	Hes	26	20	21	Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem och tömma min vrede över dem i öknen.
Hesekiel	Hes	26	20	22	Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut.
Hesekiel	Hes	26	20	23	Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna,
Hesekiel	Hes	26	20	24	eftersom de inte lydde mina föreskrifter utan föraktade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar.
Hesekiel	Hes	26	20	25	Därför gav jag dem också stadgar som inte var till nytta för dem och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.
Hesekiel	Hes	26	20	26	Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem med förfäran, så att de skulle inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	20	27	Tala därför till Israels hus du människobarn och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig.
Hesekiel	Hes	26	20	28	När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min förbittring lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina drickoffer.
Hesekiel	Hes	26	20	29	Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd som ni går till? Man säger än i dag "offerhöjd".
Hesekiel	Hes	26	20	30	Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Skall ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar?
Hesekiel	Hes	26	20	31	Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter mig inte rådfrågas av er.
Hesekiel	Hes	26	20	32	Förvisso skall inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.
Hesekiel	Hes	26	20	33	Så sant jag lever, säger Herren, Herren, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede skall jag sannerligen regera över er.
Hesekiel	Hes	26	20	34	Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede skall jag föra er ut från folken och samla er från de länder där ni är kringspridda.
Hesekiel	Hes	26	20	35	Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte.
Hesekiel	Hes	26	20	36	Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, skall jag också döma er, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	20	37	Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band.
Hesekiel	Hes	26	20	38	Jag skall rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag skall föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land skall de inte få komma. Ni skall då inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	20	39	Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar.
Hesekiel	Hes	26	20	40	Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, Herren, där skall hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där skall jag ta emot dem, där skall jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.
Hesekiel	Hes	26	20	41	Som en ljuvlig doft skall jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit kringspridda. Jag skall bevisa mig helig bland er inför hednafolkens ögon.
Hesekiel	Hes	26	20	42	Ni skall inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder.
Hesekiel	Hes	26	20	43	Där skall ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni skall avsky er själva för allt det onda som ni har gjort.
Hesekiel	Hes	26	20	44	Ni skall inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	20	45	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	20	46	"Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut.
Hesekiel	Hes	26	20	47	Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren: Jag skall tända en eld i dig, och den skall förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan skall inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr skall bli brända av den.
Hesekiel	Hes	26	20	48	Alla människor skall se att jag, Herren, har tänt den. Den skall inte kunna släckas."
Hesekiel	Hes	26	20	49	Jag sade då: "O, Herre, Herre! De säger om mig: Han talar ju i gåtor."
Hesekiel	Hes	26	21	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	21	2	"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land.
Hesekiel	Hes	26	21	3	Säg till Israels land: Så säger Herren: Se, jag är emot dig och skall dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig.
Hesekiel	Hes	26	21	4	Eftersom jag skall utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, skall mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr.
Hesekiel	Hes	26	21	5	Alla skall veta att jag, Herren, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det skall inte föras in igen.
Hesekiel	Hes	26	21	6	Men du, männniskobarn, skall sucka så att dina höfter brister sönder. Under bitter smärta skall du sucka inför deras ögon.
Hesekiel	Hes	26	21	7	När de frågar dig: Varför suckar du?, skall du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan skall förfäras och alla händer sjunka ner. Alla skall tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det skall ske! säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	21	8	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	21	9	"Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren: Säg: Ett svärd, ett svärd har slipats och rengjorts.
Hesekiel	Hes	26	21	10	Det har slipats för att slakta. Det har rengjorts för att blixtra. Eller skall vi glädja oss? Min sons spira föraktar allt som är av trä.
Hesekiel	Hes	26	21	11	Han har lämnat det till polering, till att gripas med handen. Svärdet har slipats, det har rengjorts för att sättas i en dråpares hand.
Hesekiel	Hes	26	21	12	Ropa och jämra dig, du människobarn, ty det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels furstar. Tillsammans med mitt folk offras de åt svärdet, slå dig därför för ditt bröst.
Hesekiel	Hes	26	21	13	Se, prövning kommer och vem drabbas om inte den föraktande spiran? Den skall inte bestå, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	21	14	Men du, människobarn, profetera och slå ihop dina händer. Må svärdet slå två gånger, ja, tre, ett svärd som dödar. Det är ett svärd som fäller den störste, som angriper dem från alla håll.
Hesekiel	Hes	26	21	15	För att deras hjärtan skall smälta av ångest och många falla, sätter jag i deras portar svärdet som hugger ner. O, det är gjort för att flamma som en blixt, det är draget för att slakta!
Hesekiel	Hes	26	21	16	Hugg med all kraft åt höger, måtta åt vänster, vart än din egg är bestämd.
Hesekiel	Hes	26	21	17	Också jag skall slå ihop mina händer och släcka min vrede. Jag, Herren, har talat."
Hesekiel	Hes	26	21	18	Herrens ord kom till mig:
Hesekiel	Hes	26	21	19	"Du människobarn, märk ut åt dig två vägar, som den babyloniske kungens svärd kan gå fram på. Låt båda gå ut från ett och samma land. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar.
Hesekiel	Hes	26	21	20	Märk ut den väg som svärdet skall gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem.
Hesekiel	Hes	26	21	21	Ty kungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.
Hesekiel	Hes	26	21	22	I sin högra hand får han då ut lotten "Jerusalem". Där skall han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop, häva upp sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur.
Hesekiel	Hes	26	21	23	Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han skall påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.
Hesekiel	Hes	26	21	24	Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt vad ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför skall ni komma att gripas med våld.
Hesekiel	Hes	26	21	25	Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel, din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns.
Hesekiel	Hes	26	21	26	Så säger Herren, Herren: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Allt skall inte förbli som det nu är. Det som är lågt skall upphöjas, och det som är högt skall förödmjukas.
Hesekiel	Hes	26	21	27	Ruin, ruin, jag skall göra det till en ruin. Det skall inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör kommer. Honom skall jag ge det.
Hesekiel	Hes	26	21	28	Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, Herren om Ammons barn och om deras hånfulla ord: Ett svärd, ett svärd är draget, slipat för att slakta, för att förgöra, för att blixtra.
Hesekiel	Hes	26	21	29	Genom att skåda falska profetsyner om dig, genom att spå lögner om dig, skall du sättas på de slagnas halsar, på ogudaktiga vilkas dag har kommit, tiden då missgärningen har nått sin gräns.
Hesekiel	Hes	26	21	30	Stick svärdet i skidan igen. På den plats där du blev skapad, i det land som du härstammar från, skall jag döma dig.
Hesekiel	Hes	26	21	31	Jag skall utgjuta min vrede över dig och blåsa min förbittrings eld mot dig. Jag skall överlämna dig åt vilda människor, som är mästare på att fördärva.
Hesekiel	Hes	26	21	32	Du skall bli till mat åt elden, ditt blod skall flyta i landet. Ingen skall mer tänka på dig, ty jag, Herren, har talat."
Hesekiel	Hes	26	22	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	22	2	"Du människobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? Ställ henne då inför alla hennes vidrigheter!
Hesekiel	Hes	26	22	3	Säg: Så säger Herren, Herren: O stad, du som utgjuter dina invånares blod, så att din stund måste komma, du som gör avgudar åt dig för att orena dig.
Hesekiel	Hes	26	22	4	Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder.
Hesekiel	Hes	26	22	5	Både nära och fjärran skall man håna dig, du vars namn är smädat, du förvirringens stad.
Hesekiel	Hes	26	22	6	Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod.
Hesekiel	Hes	26	22	7	Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man.
Hesekiel	Hes	26	22	8	Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du.
Hesekiel	Hes	26	22	9	Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig.
Hesekiel	Hes	26	22	10	Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning.
Hesekiel	Hes	26	22	11	Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter.
Hesekiel	Hes	26	22	12	För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	22	13	Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig.
Hesekiel	Hes	26	22	14	Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Jag, Herren, har talat och jag fullbordar det också.
Hesekiel	Hes	26	22	15	Jag skall skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i länderna. Så skall jag skaffa bort all din orenhet ifrån dig.
Hesekiel	Hes	26	22	16	Du skall bli vanärad inför folken genom din egen skuld. Och du skall inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	22	17	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	22	18	"Du människobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De är allesammans koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. Silverslagg har de blivit.
Hesekiel	Hes	26	22	19	Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni alla har blivit slagg, skall jag samla ihop er mitt i Jerusalem.
Hesekiel	Hes	26	22	20	Som man samlar ihop silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och där blåser upp eld under det och smälter det, så skall jag samla ihop er i min vrede och förbittring och lägga er i ugnen och smälta er.
Hesekiel	Hes	26	22	21	Jag skall samla ihop er och blåsa upp min vredes eld under er, så att ni smälts i den.
Hesekiel	Hes	26	22	22	Som silver smälts i ugnen så skall ni smältas i den. Och ni skall inse att jag, Herren, utgjuter min vrede över er."
Hesekiel	Hes	26	22	23	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	22	24	"Du människobarn, säg till dem: Du är ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn på vredens dag.
Hesekiel	Hes	26	22	25	De profeter som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar människor, de roffar åt sig gods och dyrbarheter och gör många till änkor i landet.
Hesekiel	Hes	26	22	26	Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.
Hesekiel	Hes	26	22	27	Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De utgjuter blod och förgör människor för att skaffa sig orättfärdig vinning.
Hesekiel	Hes	26	22	28	De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren, Herren, fastän Herren inte har talat.
Hesekiel	Hes	26	22	29	Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.
Hesekiel	Hes	26	22	30	Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen.
Hesekiel	Hes	26	22	31	Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	23	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	23	2	"Du människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor.
Hesekiel	Hes	26	23	3	De bedrev otukt i Egypten, ja, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm.
Hesekiel	Hes	26	23	4	Den äldre hette Ohola och hennes syster Oholiba. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Samaria och Oholiba för Jerusalem.
Hesekiel	Hes	26	23	5	Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna.
Hesekiel	Hes	26	23	6	De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furstar, alla vackra unga män, ryttare till häst.
Hesekiel	Hes	26	23	7	Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar.
Hesekiel	Hes	26	23	8	Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna, som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne.
Hesekiel	Hes	26	23	9	Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till.
Hesekiel	Hes	26	23	10	De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de utförde domen över henne.
Hesekiel	Hes	26	23	11	Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt.
Hesekiel	Hes	26	23	12	Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män.
Hesekiel	Hes	26	23	13	Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg.
Hesekiel	Hes	26	23	14	Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda.
Hesekiel	Hes	26	23	15	De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen.
Hesekiel	Hes	26	23	16	Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen.
Hesekiel	Hes	26	23	17	Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem.
Hesekiel	Hes	26	23	18	Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster.
Hesekiel	Hes	26	23	19	Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land,
Hesekiel	Hes	26	23	20	och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar.
Hesekiel	Hes	26	23	21	Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm, därför att du hade så ungdomliga bröst.
Hesekiel	Hes	26	23	22	Därför, du Oholiba, säger Herren, Herren så: Se, jag skall uppegga dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag skall låta dem komma över dig från alla sidor,
Hesekiel	Hes	26	23	23	Babels söner och alla kaldeer, pekodeer, soreer och koeer och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst.
Hesekiel	Hes	26	23	24	De skall anfalla dig med vapen, vagnar och åkdon i mängd och med skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar skall de anfalla dig från alla sidor. Jag skall överlämna domen åt dem, och de skall döma dig efter sina lagar.
Hesekiel	Hes	26	23	25	Jag skall låta min nitälskan gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De skall skära av dig näsa och öron, och de som blir kvar av dig skall falla för svärd. De skall föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig skall förtäras av eld.
Hesekiel	Hes	26	23	26	De skall slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken.
Hesekiel	Hes	26	23	27	Så skall jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du skall inte mer lyfta upp dina ögon till dem och inte mer tänka på Egypten.
Hesekiel	Hes	26	23	28	Ty så säger Herren, Herren: Se, jag skall överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky.
Hesekiel	Hes	26	23	29	Med hat skall de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt vad du har skaffat dig. De skall lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd skall bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt.
Hesekiel	Hes	26	23	30	Detta skall man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar.
Hesekiel	Hes	26	23	31	Du gick på din systers väg. Därför skall jag i din hand sätta samma bägare som hon fick.
Hesekiel	Hes	26	23	32	Så säger Herren, Herren: Du skall dricka din systers bägare, så djup och så vid som den är, och den skall ge dig hån och förakt. Den rymmer mycket.
Hesekiel	Hes	26	23	33	Du skall bli full av rus och bedrövelse, en fördärvets och förödelsens bägare är din syster Samarias bägare.
Hesekiel	Hes	26	23	34	Du skall dricka den till sista droppen, även slicka dess skärvor, och du skall riva sönder dina bröst. Ty jag har talat, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	23	35	Därför säger Herren, Herren så: Eftersom du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt.
Hesekiel	Hes	26	23	36	Herren sade till mig: Du människobarn, vill du döma Ohola och Oholiba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de bedriver.
Hesekiel	Hes	26	23	37	Ty de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna.
Hesekiel	Hes	26	23	38	Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater.
Hesekiel	Hes	26	23	39	Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus.
Hesekiel	Hes	26	23	40	De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken.
Hesekiel	Hes	26	23	41	Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja.
Hesekiel	Hes	26	23	42	Sorglöst sorl hördes därinne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckesbröder från öknen. Dessa satte armband på kvinnornas armar och praktfulla kronor på deras huvuden.
Hesekiel	Hes	26	23	43	Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu skall de bruka henne som en hora, just henne.
Hesekiel	Hes	26	23	44	Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna.
Hesekiel	Hes	26	23	45	Men rättfärdiga män skall döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som utgjuter blod, ty horor är de, och de har blod på sina händer.
Hesekiel	Hes	26	23	46	Så säger Herren, Herren: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring.
Hesekiel	Hes	26	23	47	Folksamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld.
Hesekiel	Hes	26	23	48	Så skall jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor skall varnas så att de inte bedriver sådan skamlöshet som ni.
Hesekiel	Hes	26	23	49	Man skall låta er skamlöshet komma över er, och ni skall få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni skall inse att jag är Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	24	1	Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	24	2	"Du människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, ty kungen i Babel har just i dag ryckt fram mot Jerusalem.
Hesekiel	Hes	26	24	3	Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren, Herren: Sätt på grytan, ja, sätt på den och häll vatten i den.
Hesekiel	Hes	26	24	4	Lägg köttstyckena i den, alla slags utvalda bitar, lår och bog, och fyll den med utsökta ben.
Hesekiel	Hes	26	24	5	Du skall ta det bästa av hjorden. Lägg så ved under grytan för att koka benen. Låt den koka starkt, så att även benen blir kokta.
Hesekiel	Hes	26	24	6	Därför säger Herren, Herren: Ve över blodstaden, den rostiga grytan, som inte kunnat befrias från rost! Tag bort ur den köttstycke efter köttstycke utan att kasta lott om ordningen.
Hesekiel	Hes	26	24	7	Ty hennes blod är ännu kvar därinne. På den kala klippan lät hon det rinna ner. Hon göt inte ut det på marken så att mullen har kunnat dölja det.
Hesekiel	Hes	26	24	8	För att vreden skulle ha sin gång och hämnd utkrävas, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan, där det inte kunde döljas.
Hesekiel	Hes	26	24	9	Så säger Herren, Herren: Ve över blodstaden! Jag skall lägga mer bränsle under den.
Hesekiel	Hes	26	24	10	Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet kokas väl, låt spadet koka in och benen bli förbrända.
Hesekiel	Hes	26	24	11	Sätt sedan grytan tom på den glödande kolen till dess den blir så upphettad att kopparn glödgas och orenheten smälts bort ur den och ärgen försvinner.
Hesekiel	Hes	26	24	12	Den har vållat mig mycket arbete men ändå har den myckna rosten inte gått bort. In i elden med rosten!
Hesekiel	Hes	26	24	13	Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren, hur jag än försökte rena dig, skall du nu inte mer bli fri från din orenhet, förrän jag har släckt min vrede på dig.
Hesekiel	Hes	26	24	14	Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag skall göra det! Jag skall inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt sätt att leva och efter dina gärningar skall man döma dig, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	24	15	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	24	16	"Du människobarn, se, genom plötslig död skall jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du skall inte klaga eller gråta eller fälla tårar.
Hesekiel	Hes	26	24	17	I tysthet får du sörja, men du skall inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorgebröd."
Hesekiel	Hes	26	24	18	Nästa morgon talade jag till folket, men på aftonen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
Hesekiel	Hes	26	24	19	Då sade folket till mig: "Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?"
Hesekiel	Hes	26	24	20	Jag svarade dem: " Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	24	21	Säg till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, skall falla för svärd.
Hesekiel	Hes	26	24	22	Då skall ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd.
Hesekiel	Hes	26	24	23	Ni skall behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni skall inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra.
Hesekiel	Hes	26	24	24	Hesekiel skall vara ett tecken för er. Som han har gjort, skall ni komma att göra. När detta händer, skall ni inse att jag är Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	24	25	Men du människobarn skall veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar,
Hesekiel	Hes	26	24	26	den dagen skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta.
Hesekiel	Hes	26	24	27	Den dagen skall din mun öppnas, och du skall tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du skall vara ett tecken för dem, och de skall inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	25	1	Herrens ord kom till mig, han sade:
Hesekiel	Hes	26	25	2	"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Ammons barn och profetera mot dem.
Hesekiel	Hes	26	25	3	Säg till Ammons barn: Hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren: Eftersom du ropade "ha, ha" mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt,
Hesekiel	Hes	26	25	4	se, därför skall jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De skall äta din frukt och de skall dricka din mjölk.
Hesekiel	Hes	26	25	5	Jag skall göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	25	6	Ty så säger Herren, Herren: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka,
Hesekiel	Hes	26	25	7	se, därför skall jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag skall utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag skall förgöra dig, och du skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	25	8	Så säger Herren, Herren: Eftersom Moab och Seir säger: "Se, det är med Juda hus som med alla andra folk",
Hesekiel	Hes	26	25	9	därför skall jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatajim.
Hesekiel	Hes	26	25	10	Till besittning åt österlänningarna skall jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer tänker på Ammons barn bland folken.
Hesekiel	Hes	26	25	11	Moab skall jag döma, och de skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	25	12	Så säger Herren, Herren: Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd,
Hesekiel	Hes	26	25	13	därför, säger Herren, Herren, skall jag räcka ut min hand mot Edom och utrota både människor och djur. Jag skall ödelägga det, och från Teman till Dedan skall de falla för svärd.
Hesekiel	Hes	26	25	14	Jag skall hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de skall handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom skall så få känna min hämnd, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	25	15	Så säger Herren, Herren: Eftersom filisteerna har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva,
Hesekiel	Hes	26	25	16	därför säger Herren, Herren så: Se, jag skall räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet.
Hesekiel	Hes	26	25	17	Jag skall hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de skall inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem."
Hesekiel	Hes	26	26	1	I elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	26	2	Du människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem: "Ha, ha, folkens port har brutits ner. Då vänder man sig till mig, jag blir rik när hon ligger i ruiner."
Hesekiel	Hes	26	26	3	Därför säger Herren, Herren så: Se, jag är emot dig, Tyrus. Jag skall få många hednafolk att resa sig mot dig, liksom havet låter sina böljor resa sig.
Hesekiel	Hes	26	26	4	De skall förstöra Tyrus murar och riva ner hennes torn. Jag skall skrapa bort allt grus från henne och förvandla henne till en kal klippa.
Hesekiel	Hes	26	26	5	En torkplats för fisknät skall hon bli, mitt ute i havet, ty jag har talat, säger Herren, Herren. Hon skall bli ett byte för hednafolken.
Hesekiel	Hes	26	26	6	Och hennes döttrar på fastlandet skall dräpas med svärd. De skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	26	7	Ty så säger Herren, Herren: Se, jag skall låta Nebukadressar, kungen i Babel, kungarnas kung, norrifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.
Hesekiel	Hes	26	26	8	Dina döttrar på fastlandet skall han dräpa med svärd. Han skall bygga en belägringsmur mot dig, kasta upp en vall mot dig och resa sina sköldar mot dig.
Hesekiel	Hes	26	26	9	Med sin murbräcka skall han rikta stötar mot dina murar, och dina torn skall han bryta ner med sina vapen.
Hesekiel	Hes	26	26	10	Hans hästar är så många att dammet från dem skall övertäcka dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans kärror och vagnar skall dina murar skaka när han drar in genom dina portar, så som man drar in i en erövrad stad.
Hesekiel	Hes	26	26	11	Hans hästar skall med sina hovar trampa sönder alla dina gator. Ditt folk skall han döda med svärd, och dina stolta stoder skall störta till marken.
Hesekiel	Hes	26	26	12	Man skall röva bort dina skatter och plundra dina handelsvaror. Man skall riva dina murar, och dina vackra hus skall man bryta ner. Stenarna, trävirket och gruset skall kastas i havet.
Hesekiel	Hes	26	26	13	Jag skall göra slut på din skräniga sång, dina harpors ljud skall inte höras mer.
Hesekiel	Hes	26	26	14	Ja, jag skall göra dig till en kal klippa, en torkplats för fisknät skall du bli. Aldrig mer skall du byggas upp igen, ty jag, Herren, har talat, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	26	15	Så säger Herren, Herren till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig?
Hesekiel	Hes	26	26	16	Alla furstar vid havet skall stiga ner från sina troner. De skall lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De skall ständigt förskräckas och häpna över dig.
Hesekiel	Hes	26	26	17	De skall stämma upp en klagosång över dig och säga: "Hur har du inte gått under, du som var bebodd av sjöfolk, du berömda stad, du som var så mäktig på havet, du och dina invånare, du som spred skräck hos alla dina invånare.
Hesekiel	Hes	26	26	18	Nu darrar kustländerna den dag du faller, och öarna i havet förfäras den dag du går under."
Hesekiel	Hes	26	26	19	Ty så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de stora vattnen övertäcker dig,
Hesekiel	Hes	26	26	20	då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så skall du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land.
Hesekiel	Hes	26	26	21	Jag skall låta dig få ett fasansfullt slut, och du skall inte mer finnas till. Man skall söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	27	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	27	2	"Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus.
Hesekiel	Hes	26	27	3	Säg till Tyrus: Du som bor vid havets portar och driver handel med folken i många kustländer, så säger Herren, Herren: O Tyrus, du säger själv: Jag är den fullkomliga skönheten.
Hesekiel	Hes	26	27	4	Dina gränser är mitt i havet, de som byggde dig gjorde din skönhet fullkomlig.
Hesekiel	Hes	26	27	5	Av cypress från Senir gjorde de allt ditt träarbete. De hämtade en ceder från Libanon för att göra en mast åt dig.
Hesekiel	Hes	26	27	6	Av ekar från Basan gjorde de dina åror. De prydde ditt däck med elfenben, inlagt i ädelt trä från kitteernas öländer.
Hesekiel	Hes	26	27	7	Seglet av fint broderat linne från Egypten hade du som ditt baner. Mörkblått och purpurrött tyg från Elisas öländer hade du till soltält.
Hesekiel	Hes	26	27	8	Sidons och Arvads invånare var roddare åt dig. De vise, som du hade hos dig, Tyrus, dem tog du till sjömän.
Hesekiel	Hes	26	27	9	Gebals äldste och dess vise tjänade dig med att täta dina fogar. Havets alla fartyg med sina besättningar tjänade dig vid din byteshandel.
Hesekiel	Hes	26	27	10	Perser, ludeer och puteer tjänstgjorde som soldater i din här och var ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de på dig, och dessa gav dig glans.
Hesekiel	Hes	26	27	11	Arvads söner och din här stod runt omkring på dina murar, och män från Gammad var i dina torn. Sina stora sköldar hängde de upp runt om på dina murar, de gjorde din skönhet fullkomlig.
Hesekiel	Hes	26	27	12	Tarsis var din handelspartner, ty du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor.
Hesekiel	Hes	26	27	13	Javan, Tubal och Mesek handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte.
Hesekiel	Hes	26	27	14	Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land.
Hesekiel	Hes	26	27	15	Dedans söner handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning.
Hesekiel	Hes	26	27	16	Aram var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten. Karbunkelstenar, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.
Hesekiel	Hes	26	27	17	Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor.
Hesekiel	Hes	26	27	18	Damaskus var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar.
Hesekiel	Hes	26	27	19	Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus i utbyte mot dina varor.
Hesekiel	Hes	26	27	20	Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på.
Hesekiel	Hes	26	27	21	Araberna och Kedars alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig.
Hesekiel	Hes	26	27	22	Sabas och Raamas köpmän gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning.
Hesekiel	Hes	26	27	23	Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drev handel med dig.
Hesekiel	Hes	26	27	24	De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.
Hesekiel	Hes	26	27	25	Fartyg från Tarsis for i väg med dina bytesvaror. Så fylldes du med gods och blev mycket ärad, där du låg mitt i havet.
Hesekiel	Hes	26	27	26	Ut på vida vattnen förde de dig, dina roddare. Då kom östanvinden och krossade dig, där du låg mitt i havet.
Hesekiel	Hes	26	27	27	Ditt gods, dina varor och din handel, dina sjömän och styrmän, de som lagade dina fogar och de som drev din handel, allt krigsfolk som fanns hos dig och allt manskap hos dig, skall sjunka ner i havets djup den dag du faller.
Hesekiel	Hes	26	27	28	När dina sjömän höjer klagorop, bävar kustländerna.
Hesekiel	Hes	26	27	29	Alla som ror med åror lämnar sina skepp. Sjömän och alla som far på havet stannar i land.
Hesekiel	Hes	26	27	30	De ropar högt över dig och klagar bittert, de strör stoft på sina huvuden och rullar sig i aska.
Hesekiel	Hes	26	27	31	De rakar sig skalliga för din skull och klär sig i säcktyg, de gråter över dig i bitter sorg, under bitter klagan.
Hesekiel	Hes	26	27	32	Med jämmer stämmer de upp en klagosång över dig, klagande sjunger de om dig: Vem är lik Tyrus, som bringats till tystnad mitt ute i havet?
Hesekiel	Hes	26	27	33	När dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk. Med ditt myckna gods och dina många bytesvaror gjorde du jordens kungar rika.
Hesekiel	Hes	26	27	34	Men nu, då du har förlist och försvunnit från havet ner i vattnets djup, har dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig.
Hesekiel	Hes	26	27	35	Kustländernas alla invånare häpnar över dig, deras kungar står rysande med förfäran i sina ansikten.
Hesekiel	Hes	26	27	36	Köpmännen ute bland folken visslar hånfullt åt dig. Du har fått ett fasansfullt slut, du skall inte mer finnas till."
Hesekiel	Hes	26	28	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	28	2	"Du människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren, Herren: Ditt hjärta är högmodigt och du säger: Jag är en gud, jag tronar på en gudatron mitt ute i havet. Ändå är du bara en människa och inte en gud, hur mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud.
Hesekiel	Hes	26	28	3	Se, du menar dig vara visare än Daniel, ingen hemlighet är dold för dig.
Hesekiel	Hes	26	28	4	Genom din visdom och ditt förstånd har du blivit rik, guld och silver har du samlat i dina förrådshus.
Hesekiel	Hes	26	28	5	Genom stor visdom med vilken du bedrev din handel har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull.
Hesekiel	Hes	26	28	6	Därför säger Herren, Herren så: Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar,
Hesekiel	Hes	26	28	7	se, därför skall jag låta främlingar komma mot dig, de grymmaste folk. De skall dra sina svärd mot din visdoms skönhet och orena din glans.
Hesekiel	Hes	26	28	8	De skall störta ner dig i graven, och du skall dö en våldsam död mitt ute i havet.
Hesekiel	Hes	26	28	9	Skall du då säga till den som dräper dig:'Jag är en gud', du som är en människa och inte en gud, i händerna på den som genomborrar dig?
Hesekiel	Hes	26	28	10	Du skall dö som de oomskurna dör för främlingars hand. Ty jag har talat, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	28	11	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	28	12	"Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren, Herren: Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet.
Hesekiel	Hes	26	28	13	I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades.
Hesekiel	Hes	26	28	14	Du var en smord, beskyddande kerub, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar.
Hesekiel	Hes	26	28	15	Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
Hesekiel	Hes	26	28	16	Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna.
Hesekiel	Hes	26	28	17	Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas.
Hesekiel	Hes	26	28	18	Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig.
Hesekiel	Hes	26	28	19	Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du skall inte mer finnas till."
Hesekiel	Hes	26	28	20	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	28	21	"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det
Hesekiel	Hes	26	28	22	och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall komma över dig, Sidon, och förhärliga mig i dig. Man skall inse att jag är Herren, när jag dömer henne och bevisar mig helig i hennes mitt.
Hesekiel	Hes	26	28	23	Jag skall sända pest över henne och blod på hennes gator, och inne i henne skall döende män falla för svärd, som skall drabba henne från alla sidor. Och man skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	28	24	Sedan skall det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	28	25	Så säger Herren, Herren: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob.
Hesekiel	Hes	26	28	26	De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud."
Hesekiel	Hes	26	29	1	I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	29	2	"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot farao, kungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
Hesekiel	Hes	26	29	3	Säg: Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, farao, du Egyptens kung, du stora monster, som ligger där i dina strömmar och säger: Nilen är min, jag har själv gjort den.
Hesekiel	Hes	26	29	4	Jag skall sätta krokar i dina käftar och låta fiskarna i dina strömmar fastna i dina fjäll. Så skall jag dra upp dig ur dina strömmar med alla fiskar som hänger fast vid dina fjäll.
Hesekiel	Hes	26	29	5	Jag skall kasta dig ut i öknen med alla fiskarna från dina strömmar. Du skall bli liggande på marken och inte tas bort därifrån eller hämtas, ty jag skall ge dig till mat åt markens djur och himlens fåglar.
Hesekiel	Hes	26	29	6	Alla Egyptens invånare skall inse att jag är Herren. Ty de är en rörstav för Israels hus.
Hesekiel	Hes	26	29	7	När de tar dig i sin hand går du sönder och ristar upp hela deras sida. När de stöder sig på dig bryts du av, och du får alla höfter att darra.
Hesekiel	Hes	26	29	8	Därför säger Herren, Herren så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag skall utrota både människor och djur ur dig.
Hesekiel	Hes	26	29	9	Egyptens land skall skövlas och läggas öde, och de skall inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den.
Hesekiel	Hes	26	29	10	Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag skall göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Sevene ända fram till Nubiens gräns.
Hesekiel	Hes	26	29	11	Ingen människas fot skall gå fram där och ingen fot av något djur. Landet skall ligga obebott i fyrtio år.
Hesekiel	Hes	26	29	12	Jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer skall ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
Hesekiel	Hes	26	29	13	Ty så säger Herren, Herren: När fyrtio år har gått, skall jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda.
Hesekiel	Hes	26	29	14	Jag skall göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land, som de härstammar från. Där skall de bli ett oansenligt rike,
Hesekiel	Hes	26	29	15	ett rike som är oansenligare än andra riken, så att det inte mer skall kunna upphöja sig över folken. Jag skall låta dem bli så få att de inte kan härska över folken.
Hesekiel	Hes	26	29	16	Israels folk skall inte mer förlita sig på egyptierna, utan de skall minnas sin synd, när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de skall inse att jag är Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	29	17	I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	29	18	"Du människobarn, Nebukadressar, kungen i Babel, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det.
Hesekiel	Hes	26	29	19	Därför säger Herren, Herren så: Se, jag ger Egyptens land åt Nebukadressar, kungen i Babel, och han skall föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta skall hans här få som lön.
Hesekiel	Hes	26	29	20	Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, ty för min räkning har de utfört sitt verk, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	29	21	På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag skall låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de skall inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	30	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	30	2	"Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, Herren: Jämra er: "Ve oss, vilken dag!"
Hesekiel	Hes	26	30	3	Ty dagen är nära, Herrens dag är nära, en mulen dag, då hednafolkens stund är inne.
Hesekiel	Hes	26	30	4	Ett svärd skall komma över Egypten, och Nubien skall gripas av ångest när de slagna faller i Egypten, dess rikedomar förs bort och dess grundvalar rivs upp.
Hesekiel	Hes	26	30	5	Nubier, puteer och ludeer och hela skaran av främmande folk och kubeer och förbundslandets söner skall tillsammans med dem falla för svärd.
Hesekiel	Hes	26	30	6	Så säger Herren: Egyptens försvarare skall falla, deras stolta makt skall störtas. Från Migdol till Sevene skall de som bor där falla för svärd, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	30	7	Deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer skall ligga bland ödelagda städer.
Hesekiel	Hes	26	30	8	De skall inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.
Hesekiel	Hes	26	30	9	På den dagen skall sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man skall där gripas av ångest som på Egyptens dag, ty se, det kommer.
Hesekiel	Hes	26	30	10	Så säger Herren, Herren: Jag skall göra slut på Egyptens överflöd genom Nebukadressar, kungen i Babel.
Hesekiel	Hes	26	30	11	Han och hans folk med honom, de grymmaste bland hednafolken, skall föras dit för att fördärva landet. De skall dra sina svärd mot Egypten och fylla landet med slagna.
Hesekiel	Hes	26	30	12	Jag skall göra floderna till torr mark och sälja landet i onda mäns händer. Genom främlingars händer skall jag ödelägga landet med allt som finns i det. Jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	30	13	Så säger Herren, Herren: Jag skall också förstöra avgudarna och göra slut på avgudabilderna i Nof. Det skall inte mer uppstå någon furste i Egypten, och jag skall låta skräck drabba Egyptens land.
Hesekiel	Hes	26	30	14	Jag skall ödelägga Patros, tända eld på Soan och hålla dom över No.
Hesekiel	Hes	26	30	15	Jag skall utgjuta min vrede över Sin, Egyptens värn, och utrota den larmande hopen i No.
Hesekiel	Hes	26	30	16	Jag skall tända eld på Egypten, Sin skall gripas av ångest, No skall erövras och Nof överfallas på ljusa dagen.
Hesekiel	Hes	26	30	17	Avens och Pi-Besets unga män skall falla för svärd, och kvinnorna skall vandra bort i fångenskap.
Hesekiel	Hes	26	30	18	I Tachpanches blir dagen mörk, när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta makt upphör att finnas till. Ett moln skall övertäcka det, och dess döttrar skall vandra bort i fångenskap.
Hesekiel	Hes	26	30	19	Jag skall hålla dom över Egypten, och de skall inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	30	20	I elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	30	21	"Du människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.
Hesekiel	Hes	26	30	22	Därför säger Herren, Herren så: Jag är emot farao, kungen i Egypten, och skall bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag skall låta svärdet falla ur hans hand.
Hesekiel	Hes	26	30	23	Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
Hesekiel	Hes	26	30	24	Den babyloniske kungens armar skall jag stärka, och jag skall sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar skall jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom.
Hesekiel	Hes	26	30	25	Jag skall stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall sjunka ner. De skall inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han skall räcka ut det mot Egyptens land.
Hesekiel	Hes	26	30	26	Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de skall inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	31	1	I elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	31	2	"Du människobarn, säg till farao, kungen i Egypten, och till hans larmande hop: Vem är du lik i din storhet?
Hesekiel	Hes	26	31	3	Se på Assyrien, en gång en ceder på Libanon, med vackra grenar, skuggrik krona och hög stam, som sträckte sin topp upp bland molnen.
Hesekiel	Hes	26	31	4	Vatten gav den växt, djupa källor gjorde den hög. Källorna lät sina strömmar flyta runt platsen där den var planterad, och sände ut sina flöden till alla andra träd på marken.
Hesekiel	Hes	26	31	5	Därför fick den högre stam än alla träd på marken. Den fick många kvistar och yviga grenar på grund av det myckna vattnet när den sköt skott.
Hesekiel	Hes	26	31	6	Alla himlens fåglar byggde sina bon bland grenarna, alla markens djur födde sina ungar under dess grenar, och i skuggan av det bodde alla de stora folken.
Hesekiel	Hes	26	31	7	Den var vacker genom sin storhet och genom sina grenars längd, ty den hade sin rot vid stora vatten.
Hesekiel	Hes	26	31	8	Ingen ceder i Guds lustgård gick upp mot den, ingen cypress hade grenar som kunde jämföras med den, ingen lönn bar kvistar som den. Nej, inget träd i Guds lustgård liknade den i skönhet.
Hesekiel	Hes	26	31	9	Jag hade gjort den så vacker med alla dess grenar att alla Edens träd i Guds lustgård avundades den.
Hesekiel	Hes	26	31	10	Därför säger Herren, Herren så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög,
Hesekiel	Hes	26	31	11	därför skall jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han skall behandla den som den förtjänar, ty för dess ogudaktighets skull har jag röjt den ur vägen.
Hesekiel	Hes	26	31	12	Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga.
Hesekiel	Hes	26	31	13	På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.
Hesekiel	Hes	26	31	14	Detta sker för att inget träd som växer vid vatten skall yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem skall stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. Ty de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.
Hesekiel	Hes	26	31	15	Så säger Herren, Herren: På den dag, då cedern for ner till dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den.
Hesekiel	Hes	26	31	16	Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka.
Hesekiel	Hes	26	31	17	Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.
Hesekiel	Hes	26	31	18	Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så skall det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	32	1	I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	32	2	"Du människobarn, stäm upp en klagosång över farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du var lik ett ungt lejon bland hednafolken. Du liknade monstret i havet, där du for fram i dina strömmar och rörde upp vattnet med dina fötter och grumlade floderna.
Hesekiel	Hes	26	32	3	Så säger Herren, Herren: Jag skall breda ut mitt nät över dig genom skaror av många folk, och de skall dra upp dig i mitt garn.
Hesekiel	Hes	26	32	4	Jag skall kasta upp dig på land och slunga dig bort på det öppna fältet. Jag skall låta alla himlens fåglar slå ner på dig och låta jordens alla vilda djur äta sig mätta på dig.
Hesekiel	Hes	26	32	5	Jag skall kasta ditt kött på bergen och fylla dalarna med ditt stora skrov.
Hesekiel	Hes	26	32	6	Jag skall dränka landet med strömmar av ditt blod ända upp till bergen, och bäckarna skall bli fyllda av dig.
Hesekiel	Hes	26	32	7	När det är ute med dig, skall jag täcka över himlen och förmörka stjärnorna. Jag skall täcka över solen med moln, och månen skall inte lysa mer.
Hesekiel	Hes	26	32	8	Alla ljus på himlen skall jag göra mörka för din skull och låta mörker komma över ditt land, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	32	9	Många folks hjärtan skall jag bedröva, när jag tillkännager din undergång bland hednafolken, för länder som du inte känner till.
Hesekiel	Hes	26	32	10	Jag skall få många folk att häpna över dig, och deras kungar skall bäva för din skull, när jag svingar mitt svärd inför deras ögon. Varje ögonblick skall de frukta, var och en för sitt liv, den dag du faller.
Hesekiel	Hes	26	32	11	Ty så säger Herren, Herren: Den babyloniske kungens svärd skall komma över dig.
Hesekiel	Hes	26	32	12	Jag skall låta din larmande hop falla för hjältars svärd, grymmast bland hednafolk är de alla. De skall ödelägga Egyptens härlighet, och hela den larmande hopen skall förgöras.
Hesekiel	Hes	26	32	13	Jag skall utrota all dess boskap vid de många vattnen. Ingen människofot skall mer röra upp vattnet, inte heller boskapsklövar.
Hesekiel	Hes	26	32	14	Sedan skall jag låta deras vatten sjunka undan och deras strömmar flyta bort som olja, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	32	15	När jag gör Egyptens land till en övergiven ödemark och tar ifrån landet allt som finns där och slår ner alla som bor i landet - då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	32	16	Detta är en klagosång som man skall sjunga. Folkens döttrar skall sjunga den över Egypten med hela dess larmande hop, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	32	17	I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	32	18	"Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, till dem som redan har farit ner i graven.
Hesekiel	Hes	26	32	19	Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna!
Hesekiel	Hes	26	32	20	Bland män som är genomborrade med svärd skall de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.
Hesekiel	Hes	26	32	21	Starka hjältar skall tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.
Hesekiel	Hes	26	32	22	Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar.
Hesekiel	Hes	26	32	23	Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.
Hesekiel	Hes	26	32	24	Där ligger Elam med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven.
Hesekiel	Hes	26	32	25	Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, ty de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.
Hesekiel	Hes	26	32	26	Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, ty de spred skräck i de levandes land.
Hesekiel	Hes	26	32	27	Inte heller får de ligga bland de fallna, oomskurna hjältarna, som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, ty de spred skräck i de levandes land.
Hesekiel	Hes	26	32	28	Också du skall krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.
Hesekiel	Hes	26	32	29	Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.
Hesekiel	Hes	26	32	30	Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, ty de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.
Hesekiel	Hes	26	32	31	Farao skall se dem, och han skall trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	32	32	Ty jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	33	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	33	2	"Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: När jag låter svärdet drabba ett land och folket i det landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare,
Hesekiel	Hes	26	33	3	och han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet och varnar folket,
Hesekiel	Hes	26	33	4	men den som får höra ljudet från hornet ändå inte låter varna sig, utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud.
Hesekiel	Hes	26	33	5	Han hörde ljudet från hornet men lät inte varna sig. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, hade han räddat sitt liv.
Hesekiel	Hes	26	33	6	Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet för att varna folket, och svärdet kommer och tar bort någon bland dem, då dör denne genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.
Hesekiel	Hes	26	33	7	Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.
Hesekiel	Hes	26	33	8	När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.
Hesekiel	Hes	26	33	9	Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.
Hesekiel	Hes	26	33	10	Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?
Hesekiel	Hes	26	33	11	Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?
Hesekiel	Hes	26	33	12	Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar.
Hesekiel	Hes	26	33	13	Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort.
Hesekiel	Hes	26	33	14	Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt,
Hesekiel	Hes	26	33	15	så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö.
Hesekiel	Hes	26	33	16	Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva.
Hesekiel	Hes	26	33	17	Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt.
Hesekiel	Hes	26	33	18	Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö.
Hesekiel	Hes	26	33	19	Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då skall han få leva.
Hesekiel	Hes	26	33	20	Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Men jag skall döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus."
Hesekiel	Hes	26	33	21	I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: "Staden har fallit."
Hesekiel	Hes	26	33	22	På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.
Hesekiel	Hes	26	33	23	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	33	24	"Du människobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet!
Hesekiel	Hes	26	33	25	Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet?
Hesekiel	Hes	26	33	26	Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting, och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?
Hesekiel	Hes	26	33	27	Så skall du säga till dem: Så säger Herren, Herren: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna skall falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet skall jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor skall dö genom pest.
Hesekiel	Hes	26	33	28	Jag skall göra landet öde och tomt och dess stolta makt skall upphöra. Israels berg skall läggas öde, så att ingen går fram där.
Hesekiel	Hes	26	33	29	Då skall de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla de avskyvärda ting som de har gjort.
Hesekiel	Hes	26	33	30	Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör, vad det är för ett ord som nu kommer från Herren.
Hesekiel	Hes	26	33	31	De kommer till dig som de brukade göra och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar ljuvliga ord med munnen, men deras hjärtan strävar efter orätt vinning.
Hesekiel	Hes	26	33	32	Och se, du är för dem lik den som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem.
Hesekiel	Hes	26	33	33	Men när det kommer - och se, det kommer - då skall de inse att en profet har varit ibland dem."
Hesekiel	Hes	26	34	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	34	2	"Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden?
Hesekiel	Hes	26	34	3	I stället åt ni upp det feta, ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden.
Hesekiel	Hes	26	34	4	De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem.
Hesekiel	Hes	26	34	5	De skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt alla markens djur när de skingrades.
Hesekiel	Hes	26	34	6	Mina får irrar nu omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får kringspridda utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem.
Hesekiel	Hes	26	34	7	Hör därför Herrens ord, ni herdar:
Hesekiel	Hes	26	34	8	Så sant jag lever, säger Herren, Herren, sannerligen, därför att mina får har lämnats till rov och därför att mina får har blivit ett byte för alla vilda djur - de har ju ingen herde - och eftersom mina herdar inte frågar efter mina får, då herdarna bara tänker på sig själva och inte på mina får,
Hesekiel	Hes	26	34	9	därför, ni herdar: Hör Herrens ord:
Hesekiel	Hes	26	34	10	Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot herdarna och skall utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst. Herdarna skall då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de inte blir föda åt dem.
Hesekiel	Hes	26	34	11	Ty så säger Herren, Herren: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem.
Hesekiel	Hes	26	34	12	Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag.
Hesekiel	Hes	26	34	13	Jag skall föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet.
Hesekiel	Hes	26	34	14	På goda betesmarker skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skall de få sina betesmarker. Där skall de vila sig på goda betesmarker, och de skall ha rikligt med bete på Israels berg.
Hesekiel	Hes	26	34	15	Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	34	16	De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rättvisa.
Hesekiel	Hes	26	34	17	Men ni, mina får, så säger Herren, Herren: Jag skall döma mellan får och får, mellan baggar och bockar.
Hesekiel	Hes	26	34	18	Är det inte nog för er att ni får beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att ni får dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar?
Hesekiel	Hes	26	34	19	Skall mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat?
Hesekiel	Hes	26	34	20	Därför säger Herren, Herren så till dem: Jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra.
Hesekiel	Hes	26	34	21	Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn till dess ni har drivit ut dem och skingrat dem,
Hesekiel	Hes	26	34	22	därför skall jag rädda mina får så att de inte mer blir ett byte, och jag skall döma mellan får och får.
Hesekiel	Hes	26	34	23	Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde.
Hesekiel	Hes	26	34	24	Jag, Herren, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	34	25	Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.
Hesekiel	Hes	26	34	26	Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag skall låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.
Hesekiel	Hes	26	34	27	Träden på marken skall bära sin frukt och jorden skall ge sin gröda och själva skall de bo trygga i landet. De skall inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri.
Hesekiel	Hes	26	34	28	Sedan skall de inte mer vara ett byte för hednafolken, och markens djur skall inte sluka dem, utan de skall bo trygga, och ingen skall skrämma dem.
Hesekiel	Hes	26	34	29	Jag skall låta en plantering växa upp som skall bli till berömmelse för dem. De som bor där skall inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken.
Hesekiel	Hes	26	34	30	De skall inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	34	31	Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	35	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	35	2	"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera mot det.
Hesekiel	Hes	26	35	3	Säg till det: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig, du Seirs berg, och jag skall räcka ut min hand mot dig och göra dig till en ödslig ödemark.
Hesekiel	Hes	26	35	4	Jag skall lägga dina städer i ruiner, och du skall bli öde, och du skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	35	5	Eftersom du alltid har hatat Israels barn och givit dem åt svärdet under deras ofärds tid, när missgärningen hade nått sin gräns,
Hesekiel	Hes	26	35	6	därför, så sant jag lever, säger Herren, Herren, skall jag förvandla dig till blod, och blod skall förfölja dig. Eftersom du inte har hatat blod, skall blod förfölja dig.
Hesekiel	Hes	26	35	7	Jag skall göra Seirs berg till en ödslig ödemark, och jag skall utrota var och en som färdas där, fram eller tillbaka.
Hesekiel	Hes	26	35	8	Jag skall fylla dina berg med dina slagna. På dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar skall män falla för svärd.
Hesekiel	Hes	26	35	9	Jag skall göra dig till en ödemark för all framtid, och dina städer skall inte mer vara bebodda. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	35	10	Du sade: De båda folken och de båda länderna skall bli mina, vi skall ta dem i besittning - detta fastän Herren bodde där -,
Hesekiel	Hes	26	35	11	därför, så sant jag lever, säger Herren, Herren, skall jag utföra mitt verk med samma vrede och brinnande nit som du i ditt hat har visat mot dem. Jag skall göra mig känd bland dem när jag dömer dig.
Hesekiel	Hes	26	35	12	Du skall inse att jag är Herren. Jag har hört alla de föraktfulla ord som du har uttalat mot Israels berg, då du sagt: Det är en ödemark. Vi har fått dem, och vi skall uppsluka dem.
Hesekiel	Hes	26	35	13	Så har ni skrutit, och ni har hopat ord på ord mot mig. Men jag har hört det.
Hesekiel	Hes	26	35	14	Så säger Herren, Herren: Medan hela jorden gläder sig skall jag göra dig till en ödemark.
Hesekiel	Hes	26	35	15	Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagd, skall jag göra på samma sätt med dig. Du skall bli en ödemark, du Seirs berg och du hela Edom, så stor du är. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	36	1	Du människobarn, profetera för Israels berg och säg: Ni Israels berg, hör Herrens ord.
Hesekiel	Hes	26	36	2	Så säger Herren, Herren: Eftersom fienden säger om er: "Ha, ha, de urgamla offerhöjderna har nu blivit vår egendom",
Hesekiel	Hes	26	36	3	därför måste du profetera och säga: Så säger Herren, Herren: Eftersom man har ödelagt er och från alla sidor längtar efter att få sluka er, för att ni skall tillfalla de övriga folken som deras egendom, och eftersom ni hånas och förtalas av onda människor,
Hesekiel	Hes	26	36	4	därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de övriga folken runt omkring.
Hesekiel	Hes	26	36	5	Ja, så säger Herren, Herren: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte.
Hesekiel	Hes	26	36	6	Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken.
Hesekiel	Hes	26	36	7	Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.
Hesekiel	Hes	26	36	8	Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka.
Hesekiel	Hes	26	36	9	Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås.
Hesekiel	Hes	26	36	10	Jag skall föra samman på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp.
Hesekiel	Hes	26	36	11	Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	36	12	Jag skall åter låta människor vandra fram över er, nämligen mitt folk Israel. De skall ha er till besittning, och ni skall vara deras arvedel, och ni skall inte mer döda deras barn.
Hesekiel	Hes	26	36	13	Så säger Herren, Herren: Eftersom man säger till dig: Du äter människor, och du har gjort ditt folk barnlöst,
Hesekiel	Hes	26	36	14	därför skall du inte mer få äta människor och inte mer göra ditt folk barnlöst, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	36	15	Jag skall inte mer låta dig höra hån från hednafolken, och du skall inte mer behöva uthärda folkens förakt. Inte heller skall du mer komma ditt folk på fall, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	36	16	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	36	17	"Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig.
Hesekiel	Hes	26	36	18	Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar.
Hesekiel	Hes	26	36	19	Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem.
Hesekiel	Hes	26	36	20	Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.
Hesekiel	Hes	26	36	21	Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till.
Hesekiel	Hes	26	36	22	Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till.
Hesekiel	Hes	26	36	23	Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har van-ärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.
Hesekiel	Hes	26	36	24	Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land.
Hesekiel	Hes	26	36	25	Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar.
Hesekiel	Hes	26	36	26	Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.
Hesekiel	Hes	26	36	27	Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.
Hesekiel	Hes	26	36	28	Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud.
Hesekiel	Hes	26	36	29	Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd.
Hesekiel	Hes	26	36	30	Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd.
Hesekiel	Hes	26	36	31	Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter.
Hesekiel	Hes	26	36	32	Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.
Hesekiel	Hes	26	36	33	Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp.
Hesekiel	Hes	26	36	34	Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där.
Hesekiel	Hes	26	36	35	Då skall man säga: Det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa.
Hesekiel	Hes	26	36	36	Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag skall göra det.
Hesekiel	Hes	26	36	37	Så säger Herren, Herren: Också detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag skall föröka människorna så att de blir som en fårhjord.
Hesekiel	Hes	26	36	38	Som de heliga fåren, Jerusalems får, vid högtiderna, så skall de hjordar av människor vara som skall fylla de ödelagda städerna. Och de skall inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	37	1	Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben.
Hesekiel	Hes	26	37	2	Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade.
Hesekiel	Hes	26	37	3	Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, Herre, du vet det."
Hesekiel	Hes	26	37	4	Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord:
Hesekiel	Hes	26	37	5	Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv.
Hesekiel	Hes	26	37	6	Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren."
Hesekiel	Hes	26	37	7	Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra.
Hesekiel	Hes	26	37	8	Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.
Hesekiel	Hes	26	37	9	Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv."
Hesekiel	Hes	26	37	10	Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.
Hesekiel	Hes	26	37	11	Han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.
Hesekiel	Hes	26	37	12	Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land.
Hesekiel	Hes	26	37	13	Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem.
Hesekiel	Hes	26	37	14	Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren."
Hesekiel	Hes	26	37	15	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	37	16	"Du människobarn, tag en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder.
Hesekiel	Hes	26	37	17	Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand.
Hesekiel	Hes	26	37	18	När dina landsmän då säger till dig: Förklara för oss vad du menar med detta,
Hesekiel	Hes	26	37	19	då skall du svara dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand.
Hesekiel	Hes	26	37	20	Stavarna som du har skrivit på, skall du hålla i din hand inför deras ögon.
Hesekiel	Hes	26	37	21	Säg sedan till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land.
Hesekiel	Hes	26	37	22	Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.
Hesekiel	Hes	26	37	23	Och de skall inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla slags överträdelser. Jag skall rädda dem från alla orter, där de har syndat, och skall rena dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
Hesekiel	Hes	26	37	24	Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem.
Hesekiel	Hes	26	37	25	De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De skall själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall för evigt vara deras furste.
Hesekiel	Hes	26	37	26	Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Det skall vara ett evigt förbund med dem. Jag skall bereda plats för dem och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt.
Hesekiel	Hes	26	37	27	Min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
Hesekiel	Hes	26	37	28	Och folken skall inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt."
Hesekiel	Hes	26	38	1	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Hesekiel	Hes	26	38	2	"Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot storfursten över Rosh, Mesek och Tubal, och profetera mot honom
Hesekiel	Hes	26	38	3	och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig Gog, du storfurste över Rosh, Mesek och Tubal.
Hesekiel	Hes	26	38	4	Jag skall föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag skall föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand.
Hesekiel	Hes	26	38	5	Perser, nubier och puteer är med dem, alla med sköld och hjälm,
Hesekiel	Hes	26	38	6	Gomer och alla dess härskaror, Togarmas folk från den yttersta norden och alla dess härar, ja, många folk har du med dig.
Hesekiel	Hes	26	38	7	Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och tag befäl över dem.
Hesekiel	Hes	26	38	8	Efter lång tid skall du kallas till tjänst. I kommande år skall du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, så att alla nu bor där i trygghet.
Hesekiel	Hes	26	38	9	Dit skall du dra upp. Du skall komma som ett oväder och vara som ett moln som täcker landet, du med alla dina härar och med de många folk som följer dig.
Hesekiel	Hes	26	38	10	Så säger Herren, Herren: På den dagen skall tankar stiga upp i ditt hjärta, och du skall tänka ut onda planer.
Hesekiel	Hes	26	38	11	Du skall säga: Jag skall dra upp mot det obefästa landet, jag skall angripa dem som bor där i trygghet, alla som bor där utan murar och varken har bommar eller portar.
Hesekiel	Hes	26	38	12	Ty du vill plundra och röva och vända din hand mot ödelagda platser, som nu åter är bebodda, och mot ett folk som har samlats från hednafolken och som nu har boskap och ägodelar, där de bor i landets mitt.
Hesekiel	Hes	26	38	13	Saba och Dedan och Tarsis köpmän och alla furstarna skall då fråga dig: Har du kommit för att röva, har du kallat på dina skaror för att plundra, för att föra bort silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?
Hesekiel	Hes	26	38	14	Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren, Herren: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, skall du veta det.
Hesekiel	Hes	26	38	15	Du skall komma från ditt land längst uppe i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar, en stor skara, en talrik här.
Hesekiel	Hes	26	38	16	Du skall dra upp mot mitt folk Israel likt ett moln för att övertäcka landet. I kommande dagar skall det ske. Jag skall låta dig komma över mitt land, för att hednafolken skall lära känna mig, när jag inför deras ögon bevisar mig helig på dig, du Gog.
Hesekiel	Hes	26	38	17	Så säger Herren, Herren: Är du inte den som jag i forna tider talade om genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de då om att jag skulle låta dig komma över dem.
Hesekiel	Hes	26	38	18	Men på den dag då Gog kommer över Israels land, säger Herren, Herren, då skall jag släppa loss min vrede.
Hesekiel	Hes	26	38	19	I min nitälskan och min vredes eld försäkrar jag: På den dagen skall det bli en stor jordbävning i Israels land.
Hesekiel	Hes	26	38	20	Då skall de bäva för mig, fiskarna i havet, fåglarna under himlen, djuren på marken och alla kräldjur som rör sig på jorden, och alla människor på jordens yta. Bergen skall slås ner, klipporna störta omkull och alla murar falla till jorden.
Hesekiel	Hes	26	38	21	Jag skall kalla på svärdet mot honom på alla mina berg, säger Herren, Herren. Den enes svärd skall vara vänt mot den andres.
Hesekiel	Hes	26	38	22	Jag skall gå till doms med honom med pest och blod. Slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag låta regna över honom och hans härar och över de många folk som följer honom.
Hesekiel	Hes	26	38	23	Så skall jag visa min storhet och helighet och göra mig känd inför många hednafolks ögon. Och de skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	39	1	Du människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig, Gog, du storfurste över Rosh, Mesek och Tubal.
Hesekiel	Hes	26	39	2	Jag skall föra dig omkring, driva dig framåt, hämta dig från landet längst uppe i norr och låta dig komma till Israels berg.
Hesekiel	Hes	26	39	3	Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand.
Hesekiel	Hes	26	39	4	På Israels berg skall du falla med alla dina härar och med de folk som följer dig. Jag skall ge dig till föda åt rovfåglar av alla slag och åt markens djur.
Hesekiel	Hes	26	39	5	Du skall falla ute på marken, ty jag har talat, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	39	6	Jag skall sända eld över Magog och över dem som bor i trygghet i kustländerna, och de skall inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	39	7	Jag skall göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel, och jag skall inte mer låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Folken skall inse att jag är Herren, den Helige i Israel.
Hesekiel	Hes	26	39	8	Se, det kommer, ja, det skall ske! säger Herren, Herren. Detta är den dag som jag har talat om.
Hesekiel	Hes	26	39	9	Sedan skall invånarna i Israels städer gå ut och ta rustningar, små och stora sköldar, bågar och pilar, påkar och spjut som bränsle till att elda med, och de skall elda med det i sju år.
Hesekiel	Hes	26	39	10	De skall inte behöva hämta ved från marken eller hugga den i skogarna, ty de skall elda med rustningarna. Så skall de ta rov från sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	39	11	På den dagen skall jag i Israel ge åt Gog en gravplats, nämligen "De framtågandes dal" öster om havet, och den skall stänga vägen för dem som vill tåga fram där. Man skall begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla den "Gogs larmande hops dal".
Hesekiel	Hes	26	39	12	I sju månader skall Israels folk begrava dem för att rena landet.
Hesekiel	Hes	26	39	13	Allt folket i landet skall begrava dem. När jag visar min härlighet skall det bli till berömmelse för dem, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	39	14	De skall utse män som ständigt skall genomvandra landet för att begrava dem som tågade fram där och som ännu ligger kvar ovan jord, och så rena landet. Efter sju månader skall de börja sitt letande.
Hesekiel	Hes	26	39	15	Då någon av dessa män som genomvandrar landet får se människoben, skall han sätta upp ett märke bredvid dem, till dess att dödgrävarna hinner begrava dem i "Gogs larmande hops dal".
Hesekiel	Hes	26	39	16	Där skall också finnas en stad med namnet Hamona. På detta sätt skall de rena landet.
Hesekiel	Hes	26	39	17	Du människobarn, så säger Herren, Herren: Säg till alla slags fåglar och till alla markens djur: Samla er och kom hit, kom tillsammans från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag gör i ordning åt er på Israels berg. Ni skall få äta kött och dricka blod.
Hesekiel	Hes	26	39	18	Ni skall få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens furstar, som om de vore baggar och lamm, bockar och tjurar, alla gödda i Basan.
Hesekiel	Hes	26	39	19	Ni skall få äta er mätta av fett och dricka till dess ni är berusade av blod från det slakt-offer som jag gör i ordning åt er.
Hesekiel	Hes	26	39	20	Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	39	21	Jag skall uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag har låtit min hand drabba dem.
Hesekiel	Hes	26	39	22	Israels folk skall inse att jag är Herren, deras Gud, från den dagen och för all framtid.
Hesekiel	Hes	26	39	23	Hednafolken skall förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand, så att de alla föll för svärd.
Hesekiel	Hes	26	39	24	Jag handlade med dem som deras orenhet och deras överträdelser förtjänade, och jag dolde mitt ansikte för dem.
Hesekiel	Hes	26	39	25	Därför säger Herren, Herren: Nu skall jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn.
Hesekiel	Hes	26	39	26	De skall glömma sin skam och all den trolöshet som de har begått mot mig, då de nu bor i trygghet i sitt land, utan att någon förskräcker dem.
Hesekiel	Hes	26	39	27	När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, bevisar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon.
Hesekiel	Hes	26	39	28	Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där.
Hesekiel	Hes	26	39	29	Jag skall inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	40	1	I det tjugofemte året av vår fångenskap, vid årets början, på tionde dagen i månaden, i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit.
Hesekiel	Hes	26	40	2	I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad.
Hesekiel	Hes	26	40	3	Han förde mig dit, och se, där stod en man som såg ut att vara av koppar. Han hade ett snöre av linne i sin hand samt en mätstång, och han stod i porten.
Hesekiel	Hes	26	40	4	Mannen sade till mig: "Du människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, ty du har förts hit för att jag skall visa dig detta. Tala om för Israels hus allt vad du får se."
Hesekiel	Hes	26	40	5	Och se, där var en mur runt omkring templet. Mätstången, som mannen hade i sin hand, var sex alnar lång, och varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln. Han mätte murens bredd, den var en stång, och höjden, som också den var en stång.
Hesekiel	Hes	26	40	6	Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg. Han mätte portens ena tröskel, som var en stång bred, och sedan den andra tröskeln, som också var en stång bred.
Hesekiel	Hes	26	40	7	Varje vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar. Tröskeln vid portens förhus på inre sidan var en stång.
Hesekiel	Hes	26	40	8	Han mätte upp portens förhus på den inre sidan. Det var en stång.
Hesekiel	Hes	26	40	9	Han mätte upp portens förhus. Det var åtta alnar, och pelarna var två alnar. Portens förhus låg på inre sidan.
Hesekiel	Hes	26	40	10	Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora.
Hesekiel	Hes	26	40	11	Han mätte portöppningens bredd, den var tio alnar, och portens längd, den var tretton alnar.
Hesekiel	Hes	26	40	12	Framför vaktkamrarna fanns en mur som var en aln. En aln var också muren på motsatta sidan. Varje vaktkammare på båda sidorna var sex alnar.
Hesekiel	Hes	26	40	13	Han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras. Den var tjugofem alnar bred, och dörr låg mot dörr.
Hesekiel	Hes	26	40	14	Han mätte upp pelarna till sextio alnar. Fram till pelaren nådde förgården runt omkring portbyggnaden.
Hesekiel	Hes	26	40	15	Avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar.
Hesekiel	Hes	26	40	16	Det fanns gallerförsedda fönster till vaktkamrarna och till deras pelare invändigt i porten runt omkring och likaså i förhusen. Fönstren satt runt omkring invändigt, och pelarna var prydda med palmer.
Hesekiel	Hes	26	40	17	Han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att ett stengolv täckte den, och trettio tempelkamrar var uppbyggda på stengolvet.
Hesekiel	Hes	26	40	18	Detta gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd. Detta var det nedre stengolvet.
Hesekiel	Hes	26	40	19	Sedan mätte han avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida. Det var hundra alnar både på östra sidan och på norra.
Hesekiel	Hes	26	40	20	Sedan mätte han också längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården.
Hesekiel	Hes	26	40	21	Också den hade tre vaktkamrar på var sida samt pelare och förhus, lika stora som den förra portens. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.
Hesekiel	Hes	26	40	22	Fönstren, förhuset och palmdekorationerna i den var lika stora som i den port som låg mot öster, och man steg upp till den på sju trappsteg, och förhuset låg framför dessa.
Hesekiel	Hes	26	40	23	En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var hundra alnar.
Hesekiel	Hes	26	40	24	Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra.
Hesekiel	Hes	26	40	25	Det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.
Hesekiel	Hes	26	40	26	Trappan dit upp utgjordes av sju trappsteg, och förhuset låg framför dessa. Den var på båda sidor prydd med palmer på sina pelare.
Hesekiel	Hes	26	40	27	En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var hundra alnar.
Hesekiel	Hes	26	40	28	Sedan förde han mig till den inre förgården genom södra porten. Han mätte den södra porten, och den var lika stor som de andra.
Hesekiel	Hes	26	40	29	Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och den hade fönster liksom förhuset runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.
Hesekiel	Hes	26	40	30	Runt omkring fanns förhus, tjugofem alnar långa och fem alnar breda.
Hesekiel	Hes	26	40	31	Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer. Uppgången till den utgjordes av åtta trappsteg.
Hesekiel	Hes	26	40	32	Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den var lika stor som de andra.
Hesekiel	Hes	26	40	33	Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.
Hesekiel	Hes	26	40	34	Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till det utgjordes av åtta trappsteg.
Hesekiel	Hes	26	40	35	Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Den var lika stor som de andra.
Hesekiel	Hes	26	40	36	Så var det också med vaktkamrarna, pelarna och förhuset, och det fanns fönster på den runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.
Hesekiel	Hes	26	40	37	Det stod pelare vid den yttre förgården, och de var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till den utgjordes av åtta trappsteg.
Hesekiel	Hes	26	40	38	Det fanns en tempelkammare med ingång vid pelarna i portarna. Där skulle man skölja brännoffren.
Hesekiel	Hes	26	40	39	I portens förhus stod två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännoffersdjuren, syndoffersdjuren och skuldoffersdjuren.
Hesekiel	Hes	26	40	40	Vid den yttre sidovägg som låg norrut när man steg upp till portens ingång, stod två bord, och vid den andra sidoväggen på portens förhus stod också två bord.
Hesekiel	Hes	26	40	41	Det stod fyra bord på varje sida vid portens sidoväggar, eller tillsammans åtta bord där offerdjuren skulle slaktas.
Hesekiel	Hes	26	40	42	För brännoffret fanns det också fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga. På dem skulle man lägga de redskap som man slaktade brännoffersdjuren och slaktoffersdjuren med.
Hesekiel	Hes	26	40	43	En handsbredd långa dubbelkrokar var fästa på husets insida runt omkring, och på borden skulle offerköttet läggas.
Hesekiel	Hes	26	40	44	Utanför den inre porten fanns på den inre gården två tempelkamrar för sångarna. En låg vid den norra portens sidovägg med sin framsida åt söder, och den andra låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr.
Hesekiel	Hes	26	40	45	Han sade till mig: "Den tempelkammare som vetter åt söder är för de präster som förrättar tjänsten inne i huset.
Hesekiel	Hes	26	40	46	Den tempelkammare som vetter åt norr är för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks söner, som är de av Levis avkomlingar som får träda fram till Herren för att tjänstgöra inför honom."
Hesekiel	Hes	26	40	47	Han mätte förgården. Den var hundra alnar lång och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant, och altaret stod framför templet.
Hesekiel	Hes	26	40	48	Sedan förde han mig till husets förhus, och han mätte förhusets pelare. De var fem alnar på varje sida, och var och en av de båda portdörrarna var tre alnar bred.
Hesekiel	Hes	26	40	49	Förhuset var tjugo alnar långt och elva alnar brett vid trappan som ledde ditupp. Vid dörrposterna stod en pelare på var sida.
Hesekiel	Hes	26	41	1	Därefter förde han mig till tempelsalen, där han mätte pelarna. På båda sidor var de sex alnar breda - det var bredden på tabernaklet.
Hesekiel	Hes	26	41	2	Ingången var tio alnar bred, och sidoväggarna vid ingången var fem alnar på vardera sidan. Sedan mätte han salens längd. Den var fyrtio alnar, och dess bredd var tjugo alnar.
Hesekiel	Hes	26	41	3	Därefter gick han in i det innersta rummet, och han mätte pelarna vid ingången. De var två alnar, och ingången var sex alnar. Ingångens bredd var sju alnar.
Hesekiel	Hes	26	41	4	Han mätte dess längd. Den var tjugo alnar, och dess bredd framför tempelsalen var tjugo alnar. Han sade till mig: "Detta är det allra heligaste."
Hesekiel	Hes	26	41	5	Sedan mätte han tempelväggen. Den var sex alnar tjock, och sidokamrarnas bredd var fyra alnar runt omkring hela byggnaden.
Hesekiel	Hes	26	41	6	Sidokamrarna låg i tre våningar, den ena ovanpå den andra, trettio kamrar i varje våning. Och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna runt omkring fanns avsatser som de vilade på, ty i själva husväggen skulle de inte vara fastbyggda.
Hesekiel	Hes	26	41	7	På så sätt blev sidokamrarna bredare ju högre de låg kring byggnaden. Ty templets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring byggnaden. Därför växte bredden inåt, allteftersom våningen låg högre upp. Från den nedersta våningen steg man upp i den översta genom den mellersta.
Hesekiel	Hes	26	41	8	Jag såg att templet låg på en upphöjd sockel, som sträckte sig runtom. Sidokamrarnas grundvalar var nämligen en hel stång höga, sex alnar till kanten.
Hesekiel	Hes	26	41	9	Ytterväggen till sidorummen var fem alnar tjock. Den öppna platsen mellan templets sidorum
Hesekiel	Hes	26	41	10	och de andra rummen hade en bredd av tjugo alnar runt om hela templet.
Hesekiel	Hes	26	41	11	Ingångarna till sidokamrarna låg utåt den öppna platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder. Den öppna platsen var fem alnar bred runt omkring.
Hesekiel	Hes	26	41	12	Den byggnad som vette mot den avskilda tempelgården på västra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar lång.
Hesekiel	Hes	26	41	13	Sedan mätte han byggnaden. Den var hundra alnar lång. Tempelgården och byggnaden med murarna var tillsammans hundra alnar.
Hesekiel	Hes	26	41	14	Bredden på templets framsida och tempelgården åt öster var tillsammans hundra alnar.
Hesekiel	Hes	26	41	15	Han mätte också längden på den byggnad som låg invid tempelgården, på dess baksida, samt avsatserna på dess fasad åt båda sidor: De var hundra alnar. Vidare mätte han tempelsalen, den inre delen och förhallen mot förgården,
Hesekiel	Hes	26	41	16	trösklarna och gallerfönstren och gallerierna runtom i deras tre våningar. Framför tröskeln var det en panel av trä runtom, från golvet till fönstren, och fönstren var täckta.
Hesekiel	Hes	26	41	17	Från platsen ovanför dörröppningen och ända till templets inre och yttre rum och på alla väggarna runtom i det inre och yttre rummet fanns det med jämna mellanrum
Hesekiel	Hes	26	41	18	keruber och palmer. Varje palm stod mellan två keruber, och varje kerub hade två ansikten,
Hesekiel	Hes	26	41	19	ett människoansikte åt palmen på ena sidan och ett lejonansikte åt palmen på andra sidan. Så var det runt hela huset.
Hesekiel	Hes	26	41	20	Från marken ända upp över ingången fanns bilder av keruber och palmer på templets väggar.
Hesekiel	Hes	26	41	21	Tempelsalens dörröppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade samma utseende.
Hesekiel	Hes	26	41	22	Altaret var av trä, tre alnar högt, och två alnar långt. Hörnen, skivan och sidorna var av trä. Han sade till mig: "Detta är det bord som skall stå inför Herrens ansikte."
Hesekiel	Hes	26	41	23	Både tempelsalen och det heligaste hade två dörrar.
Hesekiel	Hes	26	41	24	Varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor. Den ena dörren hade två dörrskivor och den andra två.
Hesekiel	Hes	26	41	25	På dörrarna till tempelsalen fanns bilder av keruber och palmer liksom på väggarna. På förhusets framsida, utvändigt, låg ett trapphus av trä.
Hesekiel	Hes	26	41	26	Gallerförsedda fönster och palmer fanns på båda sidor av förhusets sidoväggar, likså i husets sidokamrar och i trapphusen.
Hesekiel	Hes	26	42	1	Sedan fördes jag av mannen ut på den yttre förgården på den väg som går åt norr. Han ledde mig till den byggnad med tempelkamrar som låg mitt emot den avskilda tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden norrut,
Hesekiel	Hes	26	42	2	till långsidan som mätte hundra alnar, med sin ingång i norr och bredden var femtio alnar.
Hesekiel	Hes	26	42	3	Ut mot den tjugo alnar breda platsen på den inre förgården och ut mot stengolvet på den yttre förgården låg avsatserna på det ena husets främre vägg mitt emot avsatserna på det andra husets främre vägg i tre våningar.
Hesekiel	Hes	26	42	4	Framför tempelkamrarna gick en tio alnar bred gång till den inre förgården, en väg om en aln, och ingångarna låg mot norr.
Hesekiel	Hes	26	42	5	Men de översta tempelkamrarna var mindre än de andra, ty avsatserna på främre väggen tog bort mer utrymme från dem än från de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
Hesekiel	Hes	26	42	6	Kamrarna låg nämligen i tre våningar och hade inga pelare så som förgårdarna hade. Därför blev den översta våningens kamrar mer indragna än den nedersta och den mellersta våningens.
Hesekiel	Hes	26	42	7	En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var femtio alnar lång.
Hesekiel	Hes	26	42	8	Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var femtio alnar, men åt templet till hundra alnar.
Hesekiel	Hes	26	42	9	Nedanför dessa tempelkamrar fanns ingången från öster, när man ville komma till dem från den yttre förgården.
Hesekiel	Hes	26	42	10	Förgårdens mur var som bredast mot öster, och där låg tempelkamrar mitt emot tempelgården och även mitt emot tempelbyggnaden.
Hesekiel	Hes	26	42	11	Framför kamrarna gick en gång, liksom vid tempelkamrarna på norra sidan, och dessa hade samma längd och bredd. Alla utgångar här var som där i fråga om dörrar och övriga anordningar.
Hesekiel	Hes	26	42	12	Som det var med dörrarna på tempelkamrarna mot söder, så fanns också här en dörr vid vilken en väg började, den väg som följde skiljemuren österut, när man gick in i tempelkamrarna.
Hesekiel	Hes	26	42	13	Sedan sade han till mig: "De norra och södra tempelkamrarna som ligger mitt emot tempelgården skall vara de heliga tempelkamrar, där prästerna som får träda fram inför Herren skall äta det högheliga. Där skall de förvara det högheliga, såväl matoffer som syndoffer och skuldoffer, ty det är en helig plats.
Hesekiel	Hes	26	42	14	När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, ty dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder, får de gå ut på den plats som är för folket."
Hesekiel	Hes	26	42	15	När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom.
Hesekiel	Hes	26	42	16	Han mätte med sin mätstång den östra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger.
Hesekiel	Hes	26	42	17	Därefter mätte han den norra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger.
Hesekiel	Hes	26	42	18	Så mätte han den södra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger.
Hesekiel	Hes	26	42	19	Han vände sig mot västra sidan och mätte med mätstången 500 stänger.
Hesekiel	Hes	26	42	20	Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 stänger och dess bredd 500 stänger. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.
Hesekiel	Hes	26	43	1	Han förde mig till porten, den port som vette åt öster.
Hesekiel	Hes	26	43	2	Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av stora vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet.
Hesekiel	Hes	26	43	3	Den syn jag då såg var lik den jag såg när jag kom för att fördärva staden. Det var en syn lik den jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte.
Hesekiel	Hes	26	43	4	Herrens härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster.
Hesekiel	Hes	26	43	5	Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet.
Hesekiel	Hes	26	43	6	Då hörde jag någon tala till mig inifrån templet, medan en man stod bredvid mig.
Hesekiel	Hes	26	43	7	Han sade till mig: "Du människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus skall inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.
Hesekiel	Hes	26	43	8	De som satte sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, så att bara muren fanns mellan mig och dem, och som orenade mitt heliga namn med sina vidrigheter, dem har jag utrotat i min vrede.
Hesekiel	Hes	26	43	9	Men nu må de avlägsna sitt otuktiga liv och sina kungars döda kroppar från mig. Då skall jag bo ibland dem för alltid.
Hesekiel	Hes	26	43	10	Men du människobarn, förkunna nu för Israels hus om detta tempel, så att de skäms för sina synder. Låt dem mäta byggnadsverket.
Hesekiel	Hes	26	43	11	Om de då skäms för allt vad de har gjort, så upplys dem om och beskriv för deras ögon templets plan och inredning, med utgångar och ingångar, alla former och alla stadgar och lagar som gäller, så att de ger akt på hela dess form och alla lagar om det och följer dem.
Hesekiel	Hes	26	43	12	Så är lagen om templet: På toppen av berget skall hela området runt omkring vara högheligt. Detta är lagen om templet.
Hesekiel	Hes	26	43	13	Dessa var måtten på altaret i alnar, varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln. Dess sockel var en aln hög och en aln bred, och kantlisten på ramen, runt omkring utmed kanten, var en fjärdedels aln hög. Detta var altarets underlag.
Hesekiel	Hes	26	43	14	Avståndet från sockeln vid marken upp till den nedre avsatsen var två alnar, och bredden var en aln. Avståndet från den mindre avsatsen upp till den större var fyra alnar, och bredden var en aln.
Hesekiel	Hes	26	43	15	Altarhärden var fyra alnar hög, och från altarhärden stod de fyra hornen upp.
Hesekiel	Hes	26	43	16	Altarhärden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, så att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
Hesekiel	Hes	26	43	17	Avsatsen var fjorton alnar lång och fjorton alnar bred utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den var en halv aln, och dess sockel sträckte sig en aln runtom. Altarets trappsteg vette åt öster.
Hesekiel	Hes	26	43	18	Då sade han till mig: "Du människobarn, så säger Herren, Herren: Detta är stadgarna angående altaret för den dag då det blir upprest, för att man skall offra brännoffer och stänka blod på det.
Hesekiel	Hes	26	43	19	Då skall du ge en ungtjur till syndoffer åt de levitiska prästerna, som är av Sadoks familj och som får träda fram till mig för att göra tjänst inför mig, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	43	20	Och du skall ta av blodet och stryka på altarets fyra horn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runtom. På det sättet skall du rena det och bringa försoning för det.
Hesekiel	Hes	26	43	21	Sedan skall du ta syndofferstjuren och bränna upp den utanför helgedomen på en bestämd plats som hör till tempelområdet.
Hesekiel	Hes	26	43	22	Nästa dag skall du föra fram en felfri bock till syndoffer, och man skall rena altaret med den på samma sätt som man renade det med tjuren.
Hesekiel	Hes	26	43	23	När du så har slutfört reningen, skall du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge av småboskapen.
Hesekiel	Hes	26	43	24	Du skall föra fram dem inför Herren, och prästerna skall strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt Herren.
Hesekiel	Hes	26	43	25	Under sju dagar skall du dagligen offra en bock till syndoffer. En ungtjur och en bagge av småboskapen, båda felfria, skall också offras.
Hesekiel	Hes	26	43	26	Under sju dagar skall man på detta sätt bringa försoning för altaret och rena det och inviga det.
Hesekiel	Hes	26	43	27	Men sedan dessa dagar har gått skall prästerna på åttonde dagen och framdeles offra era brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Och jag skall då vara nådig mot er, säger Herren, Herren."
Hesekiel	Hes	26	44	1	Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den som vette åt öster. Den var nu stängd.
Hesekiel	Hes	26	44	2	Herren sade till mig: "Denna port skall förbli stängd och inte mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty Herren, Israels Gud, har gått in genom den. Därför skall den vara stängd.
Hesekiel	Hes	26	44	3	Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och äta sitt bröd inför Herrens ansikte. Han skall då gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen."
Hesekiel	Hes	26	44	4	Sedan förde han mig genom norra porten till platsen framför huset. Jag fick då se hur Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. Då föll jag ner på mitt ansikte.
Hesekiel	Hes	26	44	5	Herren sade till mig: "Du människobarn, ge akt på och se med dina ögon och hör med dina öron allt vad jag nu säger till dig om alla stadgar angående Herrens hus och om alla lagar som rör det. Lägg märke till ingången till huset och helgedomens alla utgångar.
Hesekiel	Hes	26	44	6	Säg till Israels hus, det upproriska: Så säger Herren, Herren: Nu får det vara nog med alla vidrigheter ni har bedrivit, ni av Israels hus.
Hesekiel	Hes	26	44	7	Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.
Hesekiel	Hes	26	44	8	Ni har inte själva utfört tjänsten vid mina heliga föremål, utan ni har satt andra att göra tjänst åt er i min helgedom.
Hesekiel	Hes	26	44	9	Men så säger Herren, Herren: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland Israels barn.
Hesekiel	Hes	26	44	10	Också de leviter som gick bort ifrån mig när Israel for vilse, de som då själva for vilse och gick bort ifrån mig och följde sina avgudar, de måste bära sin missgärning.
Hesekiel	Hes	26	44	11	De skall i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De skall slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och skall stå inför dem och betjäna dem.
Hesekiel	Hes	26	44	12	Eftersom de betjänade dem inför deras avgudar och därmed var en orsak till synd för Israels folk, därför har jag svurit med upplyft hand, säger Herren, Herren, att de skall få bära sin missgärning.
Hesekiel	Hes	26	44	13	De skall inte få komma mig nära för att tjäna som präster inför mig eller för att komma nära mina heliga föremål, de högheliga, utan de skall bära sin skam och de avskyvärda synder som de har bedrivit.
Hesekiel	Hes	26	44	14	Jag skall låta dem sköta om tempelbyggnaden och utföra allt arbete i den och allt som där skall göras.
Hesekiel	Hes	26	44	15	Men de levitiska präster, nämligen Sadoks söner, som tjänstgjorde vid min helgedom, när de övriga israeliterna for vilse och gick bort ifrån mig, de skall få träda fram till mig för att göra tjänst inför mig. De skall stå inför mitt ansikte för att offra fett och blod åt mig, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	44	16	De skall gå in i min helgedom, och de skall träda fram till mitt bord för att tjänstgöra inför mig och utföra vad som skall utföras åt mig.
Hesekiel	Hes	26	44	17	När de kommer in i den inre förgårdens portar, skall de ta på sig linnekläder. De får inte ha på sig något av ylle, när de gör tjänst i den inre förgårdens portar och inne i templet.
Hesekiel	Hes	26	44	18	De skall ha huvudbonader av linne på huvudet och benkläder av linne runt höfterna. De får inte klä sig i något som gör att de svettas.
Hesekiel	Hes	26	44	19	När de sedan går ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, skall de ta av sig de kläder som de gjort tjänst i och lämna kvar dem i helgedomens tempelkamrar och klä sig i andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder.
Hesekiel	Hes	26	44	20	De skall inte raka huvudet, men inte heller låta håret växa fritt utan klippa sitt huvudhår kort.
Hesekiel	Hes	26	44	21	Vin får ingen präst dricka när han har kommit in på den inre förgården.
Hesekiel	Hes	26	44	22	En änka eller en frånskild kvinna får han inte ta till hustru utan endast en jungfru av Israels släkt. Men han får ta en änka, om hon är änka efter en präst.
Hesekiel	Hes	26	44	23	De skall lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
Hesekiel	Hes	26	44	24	I rättstvister skall de uppträda som domare och skall döma efter mina bud. Mina lagar och stadgar skall de iaktta vid alla mina högtider, och mina sabbater skall de hålla heliga.
Hesekiel	Hes	26	44	25	Ingen av dem får orena sig genom att gå in till en död. Endast genom far eller mor, son eller dotter eller bror, eller genom en syster som inte har tillhört någon man får han orena sig.
Hesekiel	Hes	26	44	26	Men när han därefter har blivit ren, måste han vänta ytterligare sju dagar,
Hesekiel	Hes	26	44	27	och den dag, då han går in i helgedomen, på den inre förgården, för att göra tjänst i helgedomen, skall han bära fram ett syndoffer för sig, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	44	28	Detta skall vara deras arvedel, att jag själv är deras arvedel. Ni skall inte ge dem någon egendom i Israel, ty jag själv är deras egendom.
Hesekiel	Hes	26	44	29	Matoffret, syndoffret och skuldoffret skall de äta, och allt tillspillogivet i Israel skall tillhöra dem.
Hesekiel	Hes	26	44	30	Det första av förstlingsfrukterna och alla slags offergåvor, vad ni än bär fram som offergåva, skall tillhöra prästerna. Det första av ert mjöl skall ni ge åt prästen, för att välsignelse skall vila över ditt hus.
Hesekiel	Hes	26	44	31	Inget självdött eller ihjälrivet djur får prästerna äta, vare sig fågel eller boskapsdjur.
Hesekiel	Hes	26	45	1	När ni genom lottkastning fördelar landet, skall ni som offergåva åt Herren, ge en helig del av landet. Denna del skall vara 25 000 alnar lång och 10 000 alnar bred och vara helig till hela sitt omfång runtom.
Hesekiel	Hes	26	45	2	Av denna skall man ta en liksidig fyrkant till helgedomen, 500 alnar i längd och 500 alnar i bredd, och till utmark runtom 50 alnar.
Hesekiel	Hes	26	45	3	Av det heliga området skall du stycka av en del, 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd och där skall helgedomen, det allra heligaste, ligga.
Hesekiel	Hes	26	45	4	Detta är en helig del av landet, och den skall tillhöra prästerna som gör tjänst i helgedomen, dem som får träda fram för att göra tjänst inför Herren. Detta skall vara en plats åt dem för deras hus, men också en helig plats för helgedomen.
Hesekiel	Hes	26	45	5	Och ett stycke, 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd, skall förutom 20 tempelkamrar tillhöra leviterna, som gör tjänst i templet, som deras egendom.
Hesekiel	Hes	26	45	6	Åt staden skall ni ge ett område som är 5 000 alnar brett och 25 000 alnar långt och som gränsar till det heliga offergärdsområdet. Det skall tillhöra hela Israels hus.
Hesekiel	Hes	26	45	7	Fursten skall få ett område på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens egendom. Det skall gränsa till det heliga offergärdsområdet och stadens egendom, dels på västra sidan västerut, dels på östra sidan österut. I längd skall det motsvara en stamlotts utsträckning från västra gränsen till östra.
Hesekiel	Hes	26	45	8	Detta skall vara hans egendom i Israel. Mina furstar skall då inte mer förtrycka mitt folk, utan de skall låta Israels hus få behålla sitt land såsom det fördelats till deras stammar.
Hesekiel	Hes	26	45	9	Så säger Herren, Herren: Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt. Driv inte längre mitt folk från hus och hem, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	45	10	Riktig våg, riktig efa, riktigt batmått skall ni ha.
Hesekiel	Hes	26	45	11	Efan och batmåttet skall hålla samma mått, så att batmåttet rymmer tiondelen av en homer liksom efan rymmer tiondelen av en homer, ty efter homern skall man bestämma måtten.
Hesekiel	Hes	26	45	12	Sikeln skall innehålla tjugo gera. Tjugo siklar, tjugofem siklar och femton siklar skall minan innehålla hos er.
Hesekiel	Hes	26	45	13	Detta är den offergåva ni skall ge: En sjättedels efa av var homer vete och en sjättedels efa av var homer korn,
Hesekiel	Hes	26	45	14	vidare den föreskrivna gåvan av olja, som mäts i bat: En tiondels bat av var kor - som är ett mått på tio bat och lika med en homer. Tio bat utgör en homer.
Hesekiel	Hes	26	45	15	Dessutom skall ni av småboskapen från Israels vattenrika betesmarker ge ett djur på varje tvåhundratal till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	45	16	Allt folket i landet måste ge denna offergåva åt fursten i Israel.
Hesekiel	Hes	26	45	17	Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och drickoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han skall skaffa fram syndoffer, matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus.
Hesekiel	Hes	26	45	18	Så säger Herren, Herren: På första dagen i första månaden skall du ta en felfri ungtjur och rena helgedomen.
Hesekiel	Hes	26	45	19	Prästen skall ta lite av syndoffrets blod och stryka på templets dörrposter och på altaravsatsens fyra hörn och på dörrposten till den inre förgårdens port.
Hesekiel	Hes	26	45	20	Så skall du göra också på sjunde dagen i månaden, för den som av misstag eller av okunnighet har syndat. På detta sätt skall ni bringa försoning för templet.
Hesekiel	Hes	26	45	21	På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid. I sju dagar skall ni hålla högtid, och ni skall då äta osyrat bröd.
Hesekiel	Hes	26	45	22	På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.
Hesekiel	Hes	26	45	23	Men under högtidens sju dagar skall han varje dag som brännoffer åt Herren offra sju tjurar och sju baggar, alla felfria, och dagligen en bock som syndoffer.
Hesekiel	Hes	26	45	24	Som matoffer skall han offra en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och en hin olja till varje efa.
Hesekiel	Hes	26	45	25	På femtonde dagen i sjunde månaden och under högtidens sju dagar skall han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja.
Hesekiel	Hes	26	46	1	Så säger Herren, Herren: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas. Likaså skall den öppnas på nymånadsdagen.
Hesekiel	Hes	26	46	2	Då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna skall förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han skall tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Men porten skall inte stängas förrän på kvällen.
Hesekiel	Hes	26	46	3	Folket i landet skall på sabbater och nymånader tillbe inför Herren vid ingången till samma port.
Hesekiel	Hes	26	46	4	Brännoffret som fursten skall bära fram åt Herren på sabbatsdagen skall utgöras av sex felfria lamm och en felfri bagge.
Hesekiel	Hes	26	46	5	Som matoffer skall han bära fram en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge som matoffer, och till varje efa skall han offra en hin olja.
Hesekiel	Hes	26	46	6	Men på nymånadsdagen skall han bära fram en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria.
Hesekiel	Hes	26	46	7	Som matoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge, och till varje efa skall han offra en hin olja.
Hesekiel	Hes	26	46	8	När fursten vill gå in, skall han gå genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.
Hesekiel	Hes	26	46	9	När folket i landet kommer inför Herrens ansikte vid högtiderna, skall den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten skall gå ut genom norra porten. Ingen skall gå tillbaka genom samma port som han har kommit in genom, utan han skall gå ut genom den motsatta.
Hesekiel	Hes	26	46	10	När de går in skall fursten gå in tillsammans med dem. När de går ut skall de gå ut samtidigt.
Hesekiel	Hes	26	46	11	Vid fester och högtider skall matoffret vara en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och till lammen så mycket han vill ge, samt en hin olja till varje efa.
Hesekiel	Hes	26	46	12	När fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig det är ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer som frivilligt offer åt Herren, skall man öppna för honom den port som vetter åt öster, och han skall offra sitt brännoffer och sitt gemenskapsoffer så som han brukar göra på sabbatsdagen. Därefter skall han gå ut, och man skall stänga porten efter honom.
Hesekiel	Hes	26	46	13	Varje dag skall du som brännoffer åt Herren bära fram ett felfritt årsgammalt lamm. Du skall offra ett sådant varje morgon.
Hesekiel	Hes	26	46	14	Till det skall du varje morgon som matoffer bära fram en sjättedels efa samt en tredjedels hin olja för att fukta mjölet. Detta matoffer åt Herren skall vara en bestående stadga och gälla för alltid.
Hesekiel	Hes	26	46	15	De skall offra lammet och matoffret och oljan varje morgon som ständigt brännoffer.
Hesekiel	Hes	26	46	16	Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, skall det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv.
Hesekiel	Hes	26	46	17	Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, skall den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem skall det tillhöra.
Hesekiel	Hes	26	46	18	Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom skall han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk skall trängas undan från den egendom som är hans."
Hesekiel	Hes	26	46	19	Han förde mig genom den ingång som låg vid sidan om porten till de heliga tempelkamrar som var bestämda för prästerna och som vette åt norr, och jag såg att det fanns en plats längst in mot väster.
Hesekiel	Hes	26	46	20	Han sade till mig: "Detta är den plats där prästerna skall koka skuldoffret och syndoffret och där de skall baka matoffret för att inte behöva bära ut det på den yttre förgården och därmed göra folket heligt."
Hesekiel	Hes	26	46	21	Därefter förde han mig ut på den yttre förgården och lät mig gå fram till förgårdens fyra hörn, och jag såg då att i vart och ett av förgårdens hörn fanns en gård.
Hesekiel	Hes	26	46	22	I förgårdens fyra hörn fanns kringbyggda gårdar, fyrtio alnar långa och trettio alnar breda. De fyra hörngårdarna var lika stora.
Hesekiel	Hes	26	46	23	Runt omkring dem gick en mur, runt omkring alla fyra, och nertill i muren runt omkring hade man inrättat eldstäder för kokning.
Hesekiel	Hes	26	46	24	Han sade till mig: "Detta är de kök där templets tjänare skall koka folkets slaktoffer."
Hesekiel	Hes	26	47	1	Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster, och vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret.
Hesekiel	Hes	26	47	2	Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan.
Hesekiel	Hes	26	47	3	Sedan gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen.
Hesekiel	Hes	26	47	4	Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna.
Hesekiel	Hes	26	47	5	Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. Det var en ström som man inte kunde komma över.
Hesekiel	Hes	26	47	6	Han sade till mig: "Har du sett det, du människobarn?" Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand.
Hesekiel	Hes	26	47	7	När jag kom tillbaka, såg jag många träd längs stränderna på båda sidor om floden.
Hesekiel	Hes	26	47	8	Då sade han till mig: "Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet. Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.
Hesekiel	Hes	26	47	9	Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut.
Hesekiel	Hes	26	47	10	Fiskare skall stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglajim, och hela den sträckan skall vara som ett enda fiskeläge. Det skall där finnas fiskar av olika slag och i stor mängd alldeles som i Stora havet.
Hesekiel	Hes	26	47	11	Men de gölar och dammar som finns där blir inte sunda utan skall tjäna till saltberedning.
Hesekiel	Hes	26	47	12	Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom.
Hesekiel	Hes	26	47	13	Så säger Herren, Herren: Dessa är de gränser efter vilka ni skall utskifta landet som arvedel åt Israels tolv stammar. Josef skall ha två lotter.
Hesekiel	Hes	26	47	14	Ni skall få det till arvedel, den ena stammen såväl som den andra. Därför att jag med upplyft hand lovade att ge det åt era fäder skall detta land bli er arvedel.
Hesekiel	Hes	26	47	15	Detta skall vara landets gräns på norra sidan: Från Stora havet längs Hetlonsvägen, där vägen går till Sedad,
Hesekiel	Hes	26	47	16	Hamat, Berota, Sibrajim, som ligger mellan Damaskus och Hamats områden, det mellersta Haser, som ligger vid Havrans gräns.
Hesekiel	Hes	26	47	17	Så skall gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus gräns och vidare allt längre norrut upp mot Hamats gräns. Detta är norra sidan.
Hesekiel	Hes	26	47	18	På östra sidan skall gränsen börja mellan Havran och Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av Jordan. Från nordgränsen neråt till det östra havet, skall ni mäta ut den. Detta är östra sidan.
Hesekiel	Hes	26	47	19	På sydsidan skall gränsen gå från Tamar till Meribots vatten vid Kadesh, längs bäcken fram till Stora havet. Detta är den södra gränsen.
Hesekiel	Hes	26	47	20	På västra sidan skall gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Hamat. Detta är västra sidan.
Hesekiel	Hes	26	47	21	Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar.
Hesekiel	Hes	26	47	22	Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar.
Hesekiel	Hes	26	47	23	I den stam där främlingen bor skall ni ge honom hans arvedel, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	48	1	Detta är namnen på stammarna: Vid norra gränsen längs efter Hetlonsvägen, där vägen går till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan - med Damaskus gräns i norr och längs med Hamat - där skall Dan ha en lott, så att hela sträckan från östra sidan till västra tillhör honom.
Hesekiel	Hes	26	48	2	Närmast Dans område skall Aser ha en lott från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	3	Närmast Asers område skall Naftali ha en lott från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	4	Närmast Naftalis område skall Manasse ha en lott från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	5	Närmast Manasses område skall Efraim ha en lott från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	6	Närmast Efraims område skall Ruben ha en lott från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	7	Närmast Rubens område skall Juda ha en lott från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	8	Närmast Juda område skall från östra sidan till västra sidan det område sträcka sig som ni skall ge som gåva till Herren. Ni skall som gåva ge 25 000 alnar i bredd och i längd lika mycket som en stamlott från östra till västra sidan. Helgedomen skall ligga där i mitten.
Hesekiel	Hes	26	48	9	Det område ni ger som gåva åt Herren skall vara 25 000 alnar i längd och 10 000 i bredd.
Hesekiel	Hes	26	48	10	Av detta heliga område, som ni ger som gåva skall ett stycke tillhöra prästerna, i norr 25 000 alnar, i väster 10 000 alnar i bredd, i öster likaså 10 000 alnar i bredd och i söder 25 000 i längd, och Herrens helgedom skall ligga där i mitten.
Hesekiel	Hes	26	48	11	Det skall tillhöra prästerna, dem av Sadoks söner som har blivit helgade och som har gjort tjänst åt mig och som inte for vilse som leviterna gjorde, när de övriga israeliterna for vilse.
Hesekiel	Hes	26	48	12	Därför skall en särskild del av den offergåva som avstyckats från landet tillhöra dem som ett högheligt område invid leviternas.
Hesekiel	Hes	26	48	13	Men leviterna skall få ett område som motsvarar prästernas, i längd 25 000 alnar och i bredd 10 000, längden överallt 25 000 och bredden 10 000.
Hesekiel	Hes	26	48	14	De får inte sälja eller byta bort något av det. De får heller inte på annat sätt överlåta det bästa av landet åt någon annan, ty det är helgat åt Herren.
Hesekiel	Hes	26	48	15	Men de 5 000 alnar som blir över på bredden invid de 25 000 skall vara en allmänning för staden, dels att bo på, dels som utmark, och staden skall ligga där i mitten.
Hesekiel	Hes	26	48	16	Detta är stadens mått: Norra sidan 4 500 alnar, södra sidan 4 500, på östra sidan 4 500 och västra sidan 4 500.
Hesekiel	Hes	26	48	17	Staden skall ha en utmark som norrut sträcker sig 250 alnar, söderut 250, österut 250 och västerut 250 alnar.
Hesekiel	Hes	26	48	18	Det som återstår av marken längs det heliga området blir 10 000 alnar österut och 10 000 västerut, och det sträcker sig utmed det heliga området. Avkastningen av detta område skall tjäna till föda åt stadens invånare.
Hesekiel	Hes	26	48	19	Stadens arbetare från Israels alla stammar skall bruka det.
Hesekiel	Hes	26	48	20	Hela den del som ni skall avskilja skall vara 25 000 alnar långt och 25 000 brett och bilda en fyrkant. Ni skall överlämna denna heliga gåva till staden som dess egendom.
Hesekiel	Hes	26	48	21	Fursten skall få vad som blir över på båda sidor om det heliga området och stadens område. Det gäller marken fram till det 25 000 alnar breda heliga området, ända till östra gränsen, och likaså västerut marken fram till det 25 000 alnar breda området, ända till västra gränsen. Båda dessa områden som går parallellt med stamlotterna skall tillhöra fursten. Det heliga området med helgedomen skall ligga mitt emellan dem.
Hesekiel	Hes	26	48	22	Från leviternas område och från stadens område, som ligger mitt emellan furstens områden, skall det som ligger mellan Juda sydgräns och Benjamins nordgräns tillhöra fursten.
Hesekiel	Hes	26	48	23	Sedan följer de återstående stammarna. Först skall Benjamin ha en lott, från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	24	Närmast Benjamins område skall Simeon ha en lott, från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	25	Närmast Simeons område skall Isaskar ha en lott, från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	26	Närmast Isaskars område skall Sebulon ha en lott, från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	27	Närmast Sebulons område skall Gad ha en lott, från östra sidan till västra.
Hesekiel	Hes	26	48	28	Närmast Gads område, på dess södra sida, skall gränsen gå från Tamar över Meribas vatten vid Kadesh och vidare till bäcken, fram till Stora havet.
Hesekiel	Hes	26	48	29	Detta är det land som ni genom lottkastning skall fördela till arvedel åt Israels stammar. Detta skall vara deras stamlotter, säger Herren, Herren.
Hesekiel	Hes	26	48	30	Följande utgångar skall staden ha: På norra sidan skall den mäta 4 500 alnar,
Hesekiel	Hes	26	48	31	och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammar, skall tre ligga i norr: Den första är Rubens port, den andra Juda port och den tredje Levi port.
Hesekiel	Hes	26	48	32	På östra sidan skall den också mäta 4 500 alnar, och ha tre portar: Den första är Josefs port, den andra Benjamins port och den tredje Dans port.
Hesekiel	Hes	26	48	33	På samma sätt skall också den södra sidan hålla ett mått på 4 500 alnar och ha tre portar: Den första Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
Hesekiel	Hes	26	48	34	Västra sidan skall mäta 4 500 alnar och ha tre portar: Den första är Gads port, den andra Asers port, den tredje Naftalis port.
Hesekiel	Hes	26	48	35	Runtom skall staden mäta 18 000 alnar, och för all framtid skall dess namn vara: Här är Herren.
Daniel	Dan	27	1	1	I Juda kung Jojakims tredje regeringsår kom Nebukadnessar, kungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det.
Daniel	Dan	27	1	2	Och Herren gav Jojakim, kungen i Juda, i hans hand liksom en del av kärlen i Guds tempel, och Nebukadnessar förde in dem i sin guds hus i Sinears land. Kärlen förde han in i sin guds skattkammare.
Daniel	Dan	27	1	3	Kungen befallde sin förste hovmarskalk Aspenas att han av Israels barn skulle låta hämta unga män av kunglig släkt eller av förnäm börd,
Daniel	Dan	27	1	4	sådana som inte hade något kroppsligt lyte utan var vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas språk och litteratur.
Daniel	Dan	27	1	5	Kungen bestämde åt dem en viss tilldelning för var dag av sin egen mat och av det vin han själv drack. Han befallde att man skulle lära upp dem i tre år för att de därefter skulle tjänstgöra hos kungen.
Daniel	Dan	27	1	6	Bland dessa var Daniel, Hananja, Misael och Asarja av Juda stam.
Daniel	Dan	27	1	7	Men förste hovmarskalken gav dem andra namn. Daniel kallade han Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.
Daniel	Dan	27	1	8	Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack, och han bad förste hovmarskalken att han inte skulle tvingas orena sig.
Daniel	Dan	27	1	9	Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet inför förste hovmarskalken.
Daniel	Dan	27	1	10	Men denne sade till Daniel: "Jag fruktar att min herre konungen, som har bestämt vad ni skall äta och dricka, skall finna att ni är magrare än de unga män som är jämnåriga med er. Ni kommer då att dra skuld över mig inför konungen."
Daniel	Dan	27	1	11	Då sade Daniel till hovmästaren, som förste hovmarskalken satt över Daniel, Hananja, Misael och Asarja:
Daniel	Dan	27	1	12	"Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar och låt oss få äta grönsaker och dricka vatten.
Daniel	Dan	27	1	13	Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av konungens mat och gör med dina tjänare efter vad du då ser."
Daniel	Dan	27	1	14	Han lyssnade till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar.
Daniel	Dan	27	1	15	Efter de tio dagarna visade de sig vara vackrare att se på och mer välnärda än alla de unga män som hade ätit av kungens mat.
Daniel	Dan	27	1	16	Hovmästaren lät dem då också i fortsättningen slippa den mat som hade varit bestämd för dem och det vin de skulle ha druckit, och han gav dem grönsaker i stället.
Daniel	Dan	27	1	17	Åt dessa fyra unga män gav Gud kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar.
Daniel	Dan	27	1	18	När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle föras fram inför honom, fördes de av förste hovmarskalken inför Nebukadnessar.
Daniel	Dan	27	1	19	Kungen talade med dem, och det fanns ingen av dem som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Misael och Asarja. De fick då tjänstgöra hos kungen.
Daniel	Dan	27	1	20	Han fann att de i alla frågor som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.
Daniel	Dan	27	1	21	Och Daniel blev kvar där ända till kung Koresh första regeringsår.
Daniel	Dan	27	2	1	I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös.
Daniel	Dan	27	2	2	Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer, för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trädde fram inför kungen.
Daniel	Dan	27	2	3	Kungen sade till dem: "Jag har haft en dröm och är orolig och vill veta vad jag har drömt."
Daniel	Dan	27	2	4	Då sade kaldeerna till kungen på arameiska: "Må konungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så skall vi tyda den."
Daniel	Dan	27	2	5	Kungen svarade kaldeerna: "Detta är mitt orubbliga beslut: Om ni inte säger mig drömmen och tyder den skall ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar.
Daniel	Dan	27	2	6	Men om ni låter mig veta drömmen och hur den skall tydas, skall ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Meddela mig därför drömmen och uttyd den för mig."
Daniel	Dan	27	2	7	De svarade för andra gången: "Konungen må berätta drömmen för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder."
Daniel	Dan	27	2	8	Kungen svarade: "Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt orubbliga beslut.
Daniel	Dan	27	2	9	Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förändras. Säg mig nu vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan tyda drömmen för mig."
Daniel	Dan	27	2	10	Kaldeerna svarade kungen: "Det finns ingen människa på jorden som kan meddela konungen det han vill veta. Det har aldrig hänt att någon kung, hur stor och mäktig han än varit, har begärt något sådant av någon spåman eller besvärjare eller kaldé.
Daniel	Dan	27	2	11	Det som konungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga."
Daniel	Dan	27	2	12	Detta gjorde kungen så vred och förbittrad att han befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel.
Daniel	Dan	27	2	13	När påbudet om detta hade utfärdats och man skulle döda alla de vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem.
Daniel	Dan	27	2	14	Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens drabanter, han som hade dragit ut för att döda de vise i Babel.
Daniel	Dan	27	2	15	Han frågade Arjok, kungens befälhavare: "Varför har kungen utfärdat denna stränga befallning?" Då talade Arjok om för Daniel hur det var.
Daniel	Dan	27	2	16	Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen uttydningen.
Daniel	Dan	27	2	17	Sedan gick Daniel hem och talade om för sina vänner Hananja, Misael och Asarja vad som höll på att hända.
Daniel	Dan	27	2	18	Han uppmanade dem att be himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet blev uppenbarad för att Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.
Daniel	Dan	27	2	19	Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himmelens Gud
Daniel	Dan	27	2	20	och sade: "Lovat vare Guds namn från evighet till evighet. Ty vishet och makt tillhör honom.
Daniel	Dan	27	2	21	Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd.
Daniel	Dan	27	2	22	Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset.
Daniel	Dan	27	2	23	Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har gett mig vishet och förmåga och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bad dig om. Ty vad kungen ville veta har du uppenbarat för oss."
Daniel	Dan	27	2	24	Sedan gick Daniel in till Arjok, som hade fått order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han gick in och sade till honom: "Du skall inte döda de vise i Babel. För mig in till kungen, så skall jag ge honom uttydningen."
Daniel	Dan	27	2	25	Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: "Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan ge konungen uttydningen."
Daniel	Dan	27	2	26	Kungen sade till Daniel, som hade fått namnet Beltesassar: "Kan du verkligen låta mig veta den dröm som jag har sett och vad den betyder?"
Daniel	Dan	27	2	27	Daniel svarade kungen: "Den hemlighet som konungen vill veta, kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen.
Daniel	Dan	27	2	28	Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på din bädd:
Daniel	Dan	27	2	29	När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som kommer att ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som skall ske.
Daniel	Dan	27	2	30	För mig har denna hemlighet uppenbarats, inte för att jag är visare än alla andra levande varelser, utan för att uttydningen skulle kungöras för konungen så att du förstår ditt hjärtas tankar.
Daniel	Dan	27	2	31	Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på.
Daniel	Dan	27	2	32	Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar.
Daniel	Dan	27	2	33	Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.
Daniel	Dan	27	2	34	Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem.
Daniel	Dan	27	2	35	Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
Daniel	Dan	27	2	36	Detta var drömmen, och nu vill vi säga konungen vad den betyder:
Daniel	Dan	27	2	37	Du, o konung, konungarnas konung, som himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära,
Daniel	Dan	27	2	38	i din hand har han gett människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än bor, och han har satt dig till herre över alltsammans. Du är det gyllene huvudet.
Daniel	Dan	27	2	39	Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden.
Daniel	Dan	27	2	40	Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt. Så som järnet förstör allt annat, skall också detta krossa och förstöra.
Daniel	Dan	27	2	41	Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike, men med något av järnets fasthet. Du såg ju att där var järn blandat med lerjord.
Daniel	Dan	27	2	42	Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt.
Daniel	Dan	27	2	43	Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.
Daniel	Dan	27	2	44	Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt.
Daniel	Dan	27	2	45	Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig."
Daniel	Dan	27	2	46	Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle offra matoffer och rökelseoffer åt honom.
Daniel	Dan	27	2	47	Och kungen sade till Daniel: "Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet."
Daniel	Dan	27	2	48	Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel.
Daniel	Dan	27	2	49	På Daniels begäran utsåg kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme, men Daniel själv stannade vid kungens hov.
Daniel	Dan	27	3	1	Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, sextio alnar hög och sex alnar bred. Den lät han ställa upp på Duraslätten i Babels hövdingdöme.
Daniel	Dan	27	3	2	Sedan sände han bud och kallade samman satraper, landshövdingar och ståthållare, fogdar, skattmästare, domare, lagtolkare och alla andra makthavare i hövdingdömena, för att de skulle komma till invigningen av den staty kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp.
Daniel	Dan	27	3	3	Då samlades satraperna, landshövdingarna och ståthållarna, fogdarna, skattmästarna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavare i hövdingdömena till invigningen av den staty som kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp. När de stod framför den,
Daniel	Dan	27	3	4	utropade en härold med hög röst: "Detta är befallningen till er, ni folk och stammar och tungomål:
Daniel	Dan	27	3	5	När ni hör ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare, säckpipor och alla andra slags instrument, skall ni falla ner och tillbe den staty av guld som kung Nebukadnessar har låtit ställa upp.
Daniel	Dan	27	3	6	Men den som inte faller ner och tillber, han skall genast kastas i den brinnande ugnen."
Daniel	Dan	27	3	7	Så snart allt folket hörde ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare och alla andra slags instrument föll de ner, alla folk, stammar och tungomål, och tillbad den staty av guld som kung Nebukadnessar hade låtit ställa upp.
Daniel	Dan	27	3	8	Men strax därefter kom några kaldeiska män fram och anklagade judarna.
Daniel	Dan	27	3	9	De tog till orda och sade till kung Nebukadnessar: "Må konungen leva för evigt!
Daniel	Dan	27	3	10	Konungen har befallt att alla människor skall falla ner och tillbe statyn av guld, när de hör ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare, säckpipor och alla andra slags instrument,
Daniel	Dan	27	3	11	och att var och en som inte faller ner och tillber skall kastas i den brinnande ugnen.
Daniel	Dan	27	3	12	Men nu finns här några judiska män, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som du har satt att förvalta Babels hövdingdöme. Dessa män sätter sig över ditt påbud, o konung. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte den staty av guld som du har låtit ställa upp."
Daniel	Dan	27	3	13	Då befallde Nebukadnessar i vrede och förbittring att man skulle föra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. När man hade fört fram dem inför kungen
Daniel	Dan	27	3	14	sade Nebukadnessar till dem: "Är det sant att ni, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, inte dyrkar mina gudar och inte tillber den staty av guld som jag har låtit ställa upp?
Daniel	Dan	27	3	15	Allt är nu väl om ni faller ner och tillber den staty som jag har låtit göra, när ni hör ljudet av horn, pipor, cittror, lyror, psaltare, säckpipor och alla andra slags instrument. Men om ni inte tillber, skall ni i samma stund kastas i den brinnande ugnen, och vilken gud skall då kunna rädda er ur mina händer?"
Daniel	Dan	27	3	16	Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego kungen: "O Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta.
Daniel	Dan	27	3	17	Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung.
Daniel	Dan	27	3	18	Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp."
Daniel	Dan	27	3	19	Då fylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, så att hans ansiktsuttryck förvandlades. Han befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare än man någonsin hade sett den vara.
Daniel	Dan	27	3	20	Och han befallde några av de starkaste männen i hans här att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
Daniel	Dan	27	3	21	Så bands dessa iförda sina underkläder, livrockar, mössor och andra kläder och kastades i den brinnande ugnen.
Daniel	Dan	27	3	22	Men eftersom kungens befallning hade varit så sträng och ugnen därför hade blivit oerhört starkt upphettad, blev de män som förde Sadrak, Mesak och Abed-Nego dit upp själva dödade av eldslågorna,
Daniel	Dan	27	3	23	när de kastade de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna i den brinnande ugnen.
Daniel	Dan	27	3	24	Då blev kung Nebukadnessar förskräckt. Han steg hastigt upp och frågade sina rådsherrar: "Var det inte tre män vi band och kastade i elden?" De svarade kungen: "Jo visst, o konung."
Daniel	Dan	27	3	25	Då sade han: "Ändå ser jag nu fyra män som går lösa och lediga inne i elden, och de är helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason."
Daniel	Dan	27	3	26	Sedan gick Nebukadnessar fram till den brinnande ugnens öppning och ropade: "Sadrak, Mesak och Abed-Nego, ni den högste Gudens tjänare, kom ut, kom hit!" Då gick Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.
Daniel	Dan	27	3	27	Och satraperna, landshövdingarna, ståthållarna och kungens rådsherrar samlades där och såg att elden inte hade haft någon makt över männens kroppar och att håret på deras huvuden inte hade svetts och att deras kläder inte skadats. Man kunde inte ens känna att de luktade bränt.
Daniel	Dan	27	3	28	Nebukadnessar tog då till orda och sade: "Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De förtröstade så på honom att de överträdde kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud.
Daniel	Dan	27	3	29	Härmed befaller jag nu att vem det vara må av alla folk och stammar och tungomål, som säger något ovärdigt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall slitas i stycken, och hans hus skall göras till en sophög. För det finns ingen Gud som kan hjälpa så som han."
Daniel	Dan	27	3	30	Därefter lät kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego få stor ära och makt i Babels hövdingdöme.
Daniel	Dan	27	3	31	Kung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungomål som finns på hela jorden. Jag önskar er fred och framgång.
Daniel	Dan	27	3	32	Jag finner för gott att härmed kungöra de tecken och under som den högste Guden har gjort med mig.
Daniel	Dan	27	3	33	Stora är hans tecken, mäktiga hans under. Hans rike är ett evigt rike, hans välde varar från släkte till släkte.
Daniel	Dan	27	4	1	Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt hus och var lycklig i mitt palats.
Daniel	Dan	27	4	2	Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag oroades av drömbilder på min bädd och av syner jag såg.
Daniel	Dan	27	4	3	Därför befallde jag att man skulle hämta till mig alla de vise i Babel, för att de skulle tala om drömmens uttydning för mig.
Daniel	Dan	27	4	4	Spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna kom, och jag berättade drömmen för dem, men de kunde inte ge mig uttydningen.
Daniel	Dan	27	4	5	Slutligen kom också Daniel inför mig, han som hade fått namnet Beltesassar efter min guds namn. Heliga gudars ande bor i honom, och jag berättade drömmen för honom på detta sätt:
Daniel	Dan	27	4	6	"Beltesassar, du som är den främste bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad den betyder!
Daniel	Dan	27	4	7	Detta var den syn jag hade på min bädd: Jag såg i min syn ett träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt.
Daniel	Dan	27	4	8	Trädet var stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himlen och syntes till jordens ände.
Daniel	Dan	27	4	9	Lövverket var vackert och trädet bar mycket frukt så att det hade föda åt alla. Markens djur fann skugga under det och himlens fåglar bodde på grenarna. Allt levande fick sin mat från det.
Daniel	Dan	27	4	10	Vidare såg jag i den syn jag hade på min bädd, hur en helig väktare steg ner från himlen.
Daniel	Dan	27	4	11	Han ropade med hög röst och sade: Hugg ner trädet och hugg av grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, så att djuren som ligger under trädet flyr sin väg och fåglarna flyger bort från grenarna.
Daniel	Dan	27	4	12	Men stubben med rötterna skall lämnas kvar i jorden bland markens gräs, bunden med kedjor av järn och koppar. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del med djuren bland markens örter.
Daniel	Dan	27	4	13	Hans hjärta skall förvandlas så att det inte mer är en människas hjärta, och ett djurs hjärta skall ges åt honom. Sju tider skall gå fram över honom.
Daniel	Dan	27	4	14	Så är det förordnat genom väktarna, och så är det befallt i denna sak av de heliga, för att de levande skall veta att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. Ja, han upphöjer den ringaste bland människor till att härska över dem.
Daniel	Dan	27	4	15	Sådan var den dröm som jag, kung Nebukadnessar, hade. Men du, Beltesassar, uttyd den nu, för ingen av alla de vise i mitt rike kan ge mig uttydningen, men du kan det, ty heliga gudars ande bor i dig."
Daniel	Dan	27	4	16	Då stod Daniel, som också kallades Beltesassar, en stund bestört, full av oroliga tankar. Men kungen tog till orda igen och sade: "Beltesassar, låt inte drömmen och vad den betyder skrämma dig." Beltesassar sade: "Min herre, o att drömmen hade gällt dem som hatar dig, och dess betydelse dina fiender.
Daniel	Dan	27	4	17	Trädet som du såg, som var stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himlen och syntes över hela jorden,
Daniel	Dan	27	4	18	och som hade ett så vackert lövverk och bar så mycket frukt att det hade föda åt alla, trädet som markens djur bodde under och på vars grenar himlens fåglar hade sina nästen,
Daniel	Dan	27	4	19	det är du själv, o konung. Du har ju blivit stor och väldig, och din storhet har vuxit och når upp till himlen, och ditt välde sträcker sig till jordens ände.
Daniel	Dan	27	4	20	Men att konungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: "Hugg ner trädet och förstör det. Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del bland markens djur, till dess att sju tider har gått fram över honom",
Daniel	Dan	27	4	21	det betyder, o konung, och detta är den Högstes beslut som har drabbat min herre konungen:
Daniel	Dan	27	4	22	Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider skall gå fram över dig till dess du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.
Daniel	Dan	27	4	23	Men att det gavs befallning om att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du skall få tillbaka ditt rike när du har besinnat att det är himlen som har makten.
Daniel	Dan	27	4	24	Därför, o konung, låt mitt råd behaga dig: Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång skall bestå."
Daniel	Dan	27	4	25	Allt detta hände med kung Nebukadnessar.
Daniel	Dan	27	4	26	Tolv månader senare, när kungen en gång gick omkring på taket av det kungliga palatset i Babel,
Daniel	Dan	27	4	27	tog han till orda och sade: "Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära!"
Daniel	Dan	27	4	28	Medan ordet ännu var i kungens mun kom en röst från himlen: "Till dig, kung Nebukadnessar, skall det sägas: Ditt rike har tagits ifrån dig.
Daniel	Dan	27	4	29	Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så skall sju tider gå fram över dig, till dess att du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill."
Daniel	Dan	27	4	30	I samma ögonblick gick det ordet i uppfyllelse på Nebukadnessar. Han stöttes ut från människorna och måste äta gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp till dess att hans hår växte och blev som örnfjädrar och till dess att hans naglar blev som fågelklor.
Daniel	Dan	27	4	31	Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet. Hans välde är ett evigt välde, hans rike varar från släkte till släkte.
Daniel	Dan	27	4	32	Alla som bor på jorden räknas för intet, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: "Vad är det du gör?"
Daniel	Dan	27	4	33	Vid samma tid återfick jag mitt förstånd och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike och min ära. Mina rådsherrar och stormän sökte upp mig, och jag blev på nytt insatt i mitt rike och fick ännu större makt.
Daniel	Dan	27	4	34	Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar, himmelens Konung, ty alla hans gärningar är sanning och hans vägar rätta, och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod.
Daniel	Dan	27	5	1	Kung Belsassar ordnade en stor festmåltid för sina tusen stormän och drack vin med dem.
Daniel	Dan	27	5	2	När Belsassar var påverkad av vinet, befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Ur dem skulle sedan kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.
Daniel	Dan	27	5	3	Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drack vin ur dem.
Daniel	Dan	27	5	4	Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.
Daniel	Dan	27	5	5	I samma stund visade sig fingrar som av en människohand, som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats, och kungen såg handen som skrev.
Daniel	Dan	27	5	6	Då blev kungen blek och fylldes av oroliga tankar, så att han blev alldeles knäsvag och benen vek sig.
Daniel	Dan	27	5	7	Och kungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Kungen sade till de vise i Babel: "Den som kan läsa denna skrift och ge mig dess uttydning skall bli klädd i purpur, och guldkedjan skall hängas om hans hals, och han skall i makt vara den tredje i riket."
Daniel	Dan	27	5	8	Då kom kungens alla vise in, men de kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen.
Daniel	Dan	27	5	9	Kung Belsassar blev då ännu mer förskräckt. Färgen vek bort från hans ansikte och hans stormän var bestörta.
Daniel	Dan	27	5	10	Men när kungens mor fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt, begav hon sig till salen för festmåltiden. Där tog hon till orda och sade: "Må konungen leva för evigt! Låt inte dina tankar förskräcka dig och låt inte färgen vika bort från ditt ansikte.
Daniel	Dan	27	5	11	I ditt rike finns en man, i vilken heliga gudars ande är. I din fars tid visade han sig ha insikt och förstånd och vishet lik gudars vishet. Din far, kung Nebukadnessar, satte honom främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Detta gjorde din far, kungen,
Daniel	Dan	27	5	12	eftersom Daniel, som kungen gav namnet Beltesassar, hade en enastående ande, klokhet, förstånd och skicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda ut invecklade ting. Sänd därför efter Daniel. Han kommer att ge uttydningen."
Daniel	Dan	27	5	13	När Daniel hade förts till kungen sade denne: "Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min far, kungen, förde hit från Juda.
Daniel	Dan	27	5	14	Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet.
Daniel	Dan	27	5	15	Nu är det så att de vise och besvärjarna har förts hit till mig för att läsa denna skrift och tyda den för mig, men de kan inte tyda den.
Daniel	Dan	27	5	16	Men om dig har jag hört att du kan ge uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du kan läsa skriften och säga mig vad den betyder skall du bli klädd i purpur, och guldkedjan skall hängas om din hals och du skall i makt vara den tredje i mitt rike."
Daniel	Dan	27	5	17	Då sade Daniel till kungen: "Behåll dina gåvor och ge dina belöningar åt någon annan. Jag skall ändå läsa skriften för konungen och ge uttydningen:
Daniel	Dan	27	5	18	Åt din far Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike och storhet, ära och härlighet,
Daniel	Dan	27	5	19	och för den storhets skull som Gud hade gett honom darrade människor av alla folk, stammar och tungomål i skräck för honom. Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva. Vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.
Daniel	Dan	27	5	20	Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, då störtades han från sin kungatron och hans ära togs ifrån honom.
Daniel	Dan	27	5	21	Han blev utstött från människor, och hans hjärta blev likt ett djurs. Han måste bo bland vildåsnor och äta gräs som en oxe och hans kropp fuktades av himlens dagg - detta ända tills han insåg att Gud, den Högste, råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.
Daniel	Dan	27	5	22	Men du Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har ändå inte ödmjukat dig
Daniel	Dan	27	5	23	utan upphöjt dig mot himmelens Herre och låtit bära fram kärlen från hans hus inför dig. Du och dina stormän, dina gemåler och bihustrur har druckit vin ur dem, och samtidigt har du prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller vet något. Men den Gud som har din ande och alla dina vägar i sin hand, honom har du inte ärat.
Daniel	Dan	27	5	24	Därför har han nu sänt denna hand och skrivit detta.
Daniel	Dan	27	5	25	Så lyder den skrift som är tecknad här: Mene mene tekel u-farsin.
Daniel	Dan	27	5	26	Detta är uttydningen av den: Mene betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det.
Daniel	Dan	27	5	27	Tekel betyder: Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.
Daniel	Dan	27	5	28	Peres betyder: Ditt rike är delat och givet åt meder och perser."
Daniel	Dan	27	5	29	Då befallde Belsassar att man skulle klä Daniel i purpur, att guldkedjan skulle hängas om hans hals och att han skulle utropas till den tredje i riket.
Daniel	Dan	27	5	30	Samma natt dödades Belsassar, kaldeernas kung.
Daniel	Dan	27	5	31	Och medern Darejaves tog emot riket när han var sextiotvå år.
Daniel	Dan	27	6	1	Darejaves fann det lämpligt att sätta etthundratjugo satraper över riket, för att de skulle finnas överallt i hans välde.
Daniel	Dan	27	6	2	Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dessa skulle satraperna avlägga räkenskap, så att kungen inte led någon skada.
Daniel	Dan	27	6	3	Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, ty en ande utan like var i honom, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket.
Daniel	Dan	27	6	4	Då försökte de andra furstarna och satraperna finna något att anklaga Daniel för i det som angick riket. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. De fann ingen förseelse och ingen orätt hos honom.
Daniel	Dan	27	6	5	Då sade männen: "Vi lär inte finna något att anklaga den där Daniel för, utom möjligen när det gäller hans gudsdyrkan."
Daniel	Dan	27	6	6	Därefter fick furstarna och satraperna bråttom att komma in till kungen, och de sade till honom: "Må du leva för evigt, konung Darejaves!
Daniel	Dan	27	6	7	Alla rikets furstar, landshövdingar och satraper, rådsherrar och ståthållare har enats om att en kunglig förordning borde antas och ett påbud utfärdas, att vem som helst som under trettio dagar ber till någon annan, gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
Daniel	Dan	27	6	8	Utfärda därför, o konung, ett påbud om detta och låt en skrivelse sättas upp, som efter Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas."
Daniel	Dan	27	6	9	I enlighet med detta lät då kung Darejaves sätta upp ett skriftligt påbud.
Daniel	Dan	27	6	10	Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, så som han tidigare hade brukat göra.
Daniel	Dan	27	6	11	Då kom dessa män instormande och fann Daniel i färd med att bedja och åkalla sin Gud.
Daniel	Dan	27	6	12	De gick då till kungen och frågade honom angående det kungliga påbudet: "Har inte du låtit sätta upp ett påbud med innehållet att vem som helst som under trettio dagar vänder sig i sin bön till någon annan, gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?" Kungen svarade: "Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag."
Daniel	Dan	27	6	13	Då sade de till kungen: "Daniel, en av de judiska fångarna, har varken tagit hänsyn till dig eller det påbud du har låtit utfärda utan förrättar sin bön tre gånger om dagen."
Daniel	Dan	27	6	14	När kungen hörde detta blev han mycket bedrövad och vinnlade sig om att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig att finna en utväg för att rädda honom.
Daniel	Dan	27	6	15	Då fick männen bråttom att komma till kungen, och de sade till honom: "Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att inget påbud och ingen förordning som konungen utfärdar kan återkallas."
Daniel	Dan	27	6	16	Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: "Din Gud, den som du så oavbrutet dyrkar, han må rädda dig!"
Daniel	Dan	27	6	17	Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel.
Daniel	Dan	27	6	18	Sedan gick kungen hem till sitt palats och fastade hela natten och lät inga kvinnor komma in till sig och han kunde inte sova.
Daniel	Dan	27	6	19	På morgonen när det blev ljust steg kungen upp och skyndade till lejongropen.
Daniel	Dan	27	6	20	När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: "Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du så oavbrutet dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?"
Daniel	Dan	27	6	21	Då svarade Daniel kungen: "Må konungen leva för evigt!
Daniel	Dan	27	6	22	Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung."
Daniel	Dan	27	6	23	Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom, ty han hade förtröstat på sin Gud.
Daniel	Dan	27	6	24	Sedan lät kungen hämta de män som hade anklagat Daniel och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur, och innan de ännu hade hunnit till botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
Daniel	Dan	27	6	25	Därefter lät kung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungomål som fanns på hela jorden: "Jag önskar er fred och framgång!
Daniel	Dan	27	6	26	Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som evigt förblir. Hans rike kan inte förgöras, hans välde har inget slut.
Daniel	Dan	27	6	27	Han befriar och räddar, han gör tecken och under i himlen och på jorden, han som har befriat Daniel ur lejonens våld."
Daniel	Dan	27	6	28	Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves regering, det vill säga under persern Koresh regering.
Daniel	Dan	27	7	1	I den babyloniske kungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn när han låg på sin bädd. Sedan skrev han ner drömmen och meddelade huvudinnehållet av den.
Daniel	Dan	27	7	2	Daniel sade: Jag hade en syn om natten och såg hur himlens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.
Daniel	Dan	27	7	3	Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena inte likt det andra.
Daniel	Dan	27	7	4	Det första liknade ett lejon, men det hade vingar som en örn. Medan jag ännu betraktade det, rycktes vingarna av djuret och det restes upp från jorden så att det stod på två fötter som en människa, och det fick ett mänskligt hjärta.
Daniel	Dan	27	7	5	Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen. Det liknade en björn, och det reste sig på sin ena sida, och i gapet hade det tre revben mellan tänderna. Det fick befallningen: Stå upp och sluka mycket kött.
Daniel	Dan	27	7	6	Därefter fick jag se ett annat djur som liknade en leopard, men på sidorna hade det fyra fågelvingar. Djuret hade fyra huvuden, och det fick stor makt.
Daniel	Dan	27	7	7	Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, mycket förskräckligt, fruktansvärt och starkt. Det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och det som blev kvar trampade det under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn.
Daniel	Dan	27	7	8	Men medan jag såg på hornen fick jag se hur ett annat horn sköt upp mellan dem, ett litet horn som stötte bort tre av de förra hornen. Det hornet hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade skrytsamt.
Daniel	Dan	27	7	9	Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld.
Daniel	Dan	27	7	10	En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades.
Daniel	Dan	27	7	11	Sedan fortsatte jag att se, för de skrytsamma ords skull som hornet talade. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden.
Daniel	Dan	27	7	12	De övriga djuren miste också sin makt. Deras livstid var bestämd till tid och stund.
Daniel	Dan	27	7	13	I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom.
Daniel	Dan	27	7	14	Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras.
Daniel	Dan	27	7	15	Då kände jag, Daniel, att min ande blev orolig i mig, och den syn jag hade haft skrämde mig.
Daniel	Dan	27	7	16	Jag gick fram till en av dem som stod där och bad honom om en tillförlitlig förklaring på allt detta, och han gav mig denna uttydning:
Daniel	Dan	27	7	17	"De fyra stora djuren betyder att fyra kungar skall uppstå på jorden.
Daniel	Dan	27	7	18	Men den Högstes heliga skall ta emot riket och behålla det för evig tid, ja, i evigheters evighet."
Daniel	Dan	27	7	19	Därefter ville jag ha en tillförlitlig förklaring till det fjärde djuret som var olikt alla de andra, det som var så förskräckligt och som hade tänder av järn och klor av koppar och som uppslukade och krossade och sedan trampade det som återstod under fötterna.
Daniel	Dan	27	7	20	Likaså ville jag ha förklaring till de tio hornen på dess huvud och till det nya hornet som sköt upp senare och för vilket tre andra horn föll av och som hade ögon och en mun som talade skrytsamt och såg större ut än de övriga.
Daniel	Dan	27	7	21	Det hornet hade jag också sett föra krig mot de heliga och besegra dem,
Daniel	Dan	27	7	22	till dess att den Gamle kom och domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning.
Daniel	Dan	27	7	23	Då svarade han: "Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och trampa ner och krossa den.
Daniel	Dan	27	7	24	De tio hornen betyder att tio kungar skall uppstå i det riket, och efter dem skall en annan uppstå som skall vara olik de förra och som skall slå ner tre kungar.
Daniel	Dan	27	7	25	Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.
Daniel	Dan	27	7	26	Men dom skall hållas, och hans välde skall tas ifrån honom och han skall fördärvas och förgöras i grund.
Daniel	Dan	27	7	27	Men riket, makten och väldet över alla riken under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden skall tjäna och lyda det."
Daniel	Dan	27	7	28	Här slutar drömmen. Men jag, Daniel, fylldes av många oroliga tankar och färgen vek bort från mitt ansikte. Men drömmen bevarade jag i mitt hjärta.
Daniel	Dan	27	8	1	I kung Belsassars tredje regeringsår såg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett.
Daniel	Dan	27	8	2	När jag betraktade denna syn såg jag mig själv i Susans borg i hövdingdömet Elam. I min syn såg jag att jag var vid floden Ulai.
Daniel	Dan	27	8	3	När jag såg upp fick jag se en bagge med två horn stå framför floden. Båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre sköt upp sist.
Daniel	Dan	27	8	4	Jag såg baggen stöta med hornen västerut, norrut och söderut, och inget djur kunde stå honom emot och ingen kunde rädda något ur hans våld. Han for fram som han ville och blev mäktig.
Daniel	Dan	27	8	5	När jag funderade på detta, se, då kom en bock västerifrån. Han hade ett väldigt horn i pannan och gick fram över hela jorden, dock utan att röra vid marken.
Daniel	Dan	27	8	6	Han närmade sig baggen med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och han sprang emot honom i raseri.
Daniel	Dan	27	8	7	Jag såg honom komma ända inpå baggen och rasande störta sig över honom, och han stångade baggen och krossade hans båda horn, så att baggen inte hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till marken och trampade på honom. Det fanns ingen som kunde rädda baggen ur hans våld.
Daniel	Dan	27	8	8	Bocken blev mycket mäktig. Men när han var som starkast brast det stora hornet sönder och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe, riktade åt himlens fyra väderstreck.
Daniel	Dan	27	8	9	Från ett av dem sköt ett nytt litet horn ut, som växte till kraftigt mot söder och öster och mot 'det härliga landet.'
Daniel	Dan	27	8	10	Det växte ända upp till himlens härskara och kastade några av denna härskara och av stjärnorna ner till jorden och trampade på dem.
Daniel	Dan	27	8	11	Till och med mot härskarans furste företog det sig stora ting och tog bort ifrån honom det dagliga offret, och platsen där hans helgedom stod förstördes.
Daniel	Dan	27	8	12	Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara prisgiven för överträdelsens skull. Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgång i vad det företog sig.
Daniel	Dan	27	8	13	Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: "Hur lång tid avser synen rörande det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?"
Daniel	Dan	27	8	14	Då svarade han mig: "Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas."
Daniel	Dan	27	8	15	När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den, fick jag se en gestalt som såg ut som en man stå framför mig.
Daniel	Dan	27	8	16	Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade: "Gabriel, uttyd synen för honom!"
Daniel	Dan	27	8	17	Då kom han nära platsen där jag stod, men jag blev förskräckt när han kom, och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: "Ge akt på detta, du människobarn, ty synen syftar på ändens tid."
Daniel	Dan	27	8	18	Medan han talade med mig, föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.
Daniel	Dan	27	8	19	Därefter sade han: "Jag skall låta dig veta vad som skall ske när det lider mot slutet av vreden, för detta syftar på ändens tid.
Daniel	Dan	27	8	20	Baggen som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens kungar.
Daniel	Dan	27	8	21	Men den raggiga bocken är Javans kung, och det stora hornet mellan hans ögon är den förste kungen.
Daniel	Dan	27	8	22	Men att det brast sönder och att fyra andra uppstod i stället, det betyder att fyra riken skall uppstå av hans folk, men hans kraft skall de inte ha.
Daniel	Dan	27	8	23	Vid slutet av deras välde, när överträdarna har fyllt sitt mått, skall en fräck och illasinnad kung uppstå.
Daniel	Dan	27	8	24	Han skall bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han skall åstadkomma så stort fördärv att man måste förundra sig, och han skall lyckas i allt han gör. Han skall fördärva mäktiga män, och även det heliga folket.
Daniel	Dan	27	8	25	Genom sin klokhet skall han lyckas väl med sitt svek. Han skall anse sig själv överlägsen, och han skall fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han skall sätta sig upp mot furstarnas Furste, men han skall krossas utan hjälp av människohand.
Daniel	Dan	27	8	26	Synen om kvällar och morgnar, som det talats om här, är sann. Men göm du synen, för den syftar på en avlägsen framtid."
Daniel	Dan	27	8	27	Men jag, Daniel, blev kraftlös och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Synen förundrade mig, men ingen förstod den.
Daniel	Dan	27	9	1	I Ahasveros son Darejaves första regeringsår - han som var av medisk släkt men som hade blivit upphöjd till kung över kaldeernas rike -
Daniel	Dan	27	9	2	i hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jeremia skulle fullbordas angående Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år.
Daniel	Dan	27	9	3	Jag vände då mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan och fastade i säck och aska.
Daniel	Dan	27	9	4	Jag bad till Herren, min Gud, och bekände: "O Herre, du store Gud som inger fruktan, du som bevarar förbund och nåd mot dem som älskar dig och håller dina bud.
Daniel	Dan	27	9	5	Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från dina bud och föreskrifter.
Daniel	Dan	27	9	6	Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och fäder och till allt folket i landet.
Daniel	Dan	27	9	7	Du, Herre, är rättfärdig, men vi har dragit skam över oss. Så är det i dag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla andra länder, dit du har fördrivit dem därför att de var trolösa mot dig.
Daniel	Dan	27	9	8	Ja, Herre, vi med våra kungar, furstar och fäder måste gömma våra ansikten i skam därför att vi har syndat mot dig.
Daniel	Dan	27	9	9	Men hos Herren, vår Gud, finns barmhärtighet och förlåtelse. Vi var upproriska mot honom
Daniel	Dan	27	9	10	och lydde inte Herrens, vår Guds, röst. Vi vandrade inte efter de lagar som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.
Daniel	Dan	27	9	11	Hela Israel överträdde din lag och vek av utan att höra din röst. Därför utgöts också över oss den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Mose lag. Vi hade ju syndat mot honom.
Daniel	Dan	27	9	12	Han höll sina ord som han hade talat mot oss och mot våra domare som dömde oss. Han lät en så stor olycka komma över oss att något liknande det som nu skett i Jerusalem inte har hänt någon annanstans under himlen.
Daniel	Dan	27	9	13	I enlighet med det som står skrivet i Mose lag kom all denna olycka över oss. Men ändå sökte vi inte blidka Herren, vår Gud, genom att vända om från våra missgärningar och ge akt på din sanning.
Daniel	Dan	27	9	14	Därför vakade Herren över olyckan och lät den drabba oss, ty Herren, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar han gör. Men vi hörde inte hans röst.
Daniel	Dan	27	9	15	Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.
Daniel	Dan	27	9	16	Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss.
Daniel	Dan	27	9	17	Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull.
Daniel	Dan	27	9	18	Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner.
Daniel	Dan	27	9	19	O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn."
Daniel	Dan	27	9	20	Medan jag ännu talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför Herren, min Gud, bar fram min förbön för min Guds heliga berg -
Daniel	Dan	27	9	21	medan jag alltså ännu talade i min bön - kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn. Han rörde vid mig, och det var vid tiden för kvällsoffret.
Daniel	Dan	27	9	22	Han undervisade mig och sade till mig: "Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd.
Daniel	Dan	27	9	23	Redan när du började be gick ordet ut och jag har kommit för att ge dig besked, för du är högt älskad. Så ge akt på ordet och förstå synen:
Daniel	Dan	27	9	24	Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.
Daniel	Dan	27	9	25	Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter.
Daniel	Dan	27	9	26	Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten.
Daniel	Dan	27	9	27	Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren."
Daniel	Dan	27	10	1	I den persiske kungen Koresh tredje regeringsår fick Daniel, som också kallades Beltesassar, en uppenbarelse. Den uppenbarelsen är sann och gäller stor vedermöda. Han gav akt på ordet och fick insikt om synen.
Daniel	Dan	27	10	2	Jag, Daniel, hade då gått och sörjt i tre veckors tid.
Daniel	Dan	27	10	3	Jag åt ingen god mat. Kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått.
Daniel	Dan	27	10	4	På den tjugofjärde dagen i första månaden var jag vid stranden av den stora floden Hiddekel.
Daniel	Dan	27	10	5	När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas kring sina höfter.
Daniel	Dan	27	10	6	Hans kropp tycktes vara av krysolit, hans ansikte var som en blixt, hans ögon som eldsfacklor och hans armar och fötter som glänsande koppar. Ljudet av hans tal var som ett väldigt dån.
Daniel	Dan	27	10	7	Jag, Daniel, var den ende som såg synen. De män som var med mig såg den inte, men stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde och gömde sig.
Daniel	Dan	27	10	8	Jag blev ensam kvar, och när jag såg den stora synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft kvar.
Daniel	Dan	27	10	9	Då hörde jag ljudet av hans tal, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden.
Daniel	Dan	27	10	10	Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer.
Daniel	Dan	27	10	11	Sedan sade han till mig: "Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag vill tala till dig och res dig upp på dina fötter, ty jag har nu blivit sänd till dig." När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp.
Daniel	Dan	27	10	12	Han sade till mig: "Frukta inte, Daniel, ty redan från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud, har dina ord varit hörda, och jag har nu kommit för dina ords skull.
Daniel	Dan	27	10	13	Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar.
Daniel	Dan	27	10	14	Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden."
Daniel	Dan	27	10	15	Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum.
Daniel	Dan	27	10	16	Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre, genom synen har stor ångest gripit tag i mig, och jag har inte någon kraft kvar.
Daniel	Dan	27	10	17	Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har inte någon kraft kvar i mig och förmår inte längre att andas."
Daniel	Dan	27	10	18	Han som såg ut som en människa rörde då på nytt vid mig och styrkte mig.
Daniel	Dan	27	10	19	Han sade: "Frukta inte, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!" När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: "Tala, min herre, för du har styrkt mig."
Daniel	Dan	27	10	20	Då sade han: "Kan du förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Javan.
Daniel	Dan	27	10	21	Dock vill jag meddela dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa, ingen utom Mikael, er furste.
Daniel	Dan	27	11	1	I medern Darejaves första regeringsår stod jag där för att stärka och skydda honom."
Daniel	Dan	27	11	2	"Nu skall jag tillkännage sanningen för dig. Ytterligare tre kungar skall uppstå i Persien, och den fjärde skall bli rikare än någon av de andra, och när han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar skall han sätta in all sin makt mot Javans rike.
Daniel	Dan	27	11	3	Sedan skall en väldig kung uppstå och han skall härska med stor makt och göra vad han vill.
Daniel	Dan	27	11	4	Men när han har kommit skall hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck. Det skall inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike skall omstörtas och tillfalla andra än dem.
Daniel	Dan	27	11	5	Kungen i Söderlandet skall bli mäktig. Och av hans furstar skall en vara mäktigare än han, och hans herravälde skall bli stort.
Daniel	Dan	27	11	6	Efter några år skall de ingå förbund med varandra och dottern till Söderlandets kung skall komma till kungen i Nordlandet för att träffa en överenskommelse. Men hon skall inte kunna behålla den makt hon vinner och hans makt skall inte heller bestå. Hon skall offras tillsammans med dem som förde henne dit, både hennes far och den man som en tid gav henne makt.
Daniel	Dan	27	11	7	Men en telning från hennes rötter skall stiga upp i hans ställe och dra upp mot nordlandskungens här och tränga in i hans fäste och göra med folket vad han vill och få överhanden.
Daniel	Dan	27	11	8	Deras gudar och avgudabilder och deras dyrbara kärl, både av silver och guld, skall han också föra till Egypten. Sedan skall han under några år lämna nordlandskungen i fred.
Daniel	Dan	27	11	9	Däremot skall denne tränga in i söderlandskungens rike, men han skall vända tillbaka till sitt land igen.
Daniel	Dan	27	11	10	Hans söner skall rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som skall välla fram som en störtflod och tåga in. Den skall komma igen och striden skall föras ända fram till söderlandskungens befästningar.
Daniel	Dan	27	11	11	Då skall kungen i Söderlandet bli förbittrad och dra ut och strida mot kungen i Nordlandet, som skall ställa upp en stor här, men den hären skall ges i den andres hand.
Daniel	Dan	27	11	12	När hären är borta växer söderlandskungens övermod och han skall slå ner tiotusenden, men ändå inte få herraväldet.
Daniel	Dan	27	11	13	Ty kungen i Nordlandet skall ställa upp en ny här, större än den förra, och efter en tid, om några år, skall han komma med en stor krigshär och stora förråd.
Daniel	Dan	27	11	14	Vid samma tid skall många andra resa sig mot kungen i Söderlandet. Våldsmän av ditt eget folk skall göra uppror för att uppfylla profetian, men de kommer att falla.
Daniel	Dan	27	11	15	Och kungen i Nordlandet skall komma och kasta upp vallar och inta en välbefäst stad, och Söderlandets stridskrafter skall inte kunna hålla stånd. Dess utvalda krigsfolk skall inte ha någon kraft att stå emot.
Daniel	Dan	27	11	16	Nordlandets kung, som rycker emot honom, skall göra vad han vill, och ingen skall kunna stå emot honom. Han skall komma in i 'det härliga landet', och förstörelse skall ske genom hans hand.
Daniel	Dan	27	11	17	Han skall komma med hela sitt rikes makt. Men han är villig till förlikning, och en sådan skall han åstadkomma. Han skall ge kungen av Söderlandet en av sina döttrar till hustru för att fördärva honom. Men detta skall inte lyckas och inte vara till hans fördel.
Daniel	Dan	27	11	18	Därefter skall han vända sig mot öländerna och inta många, men en härförare skall göra slut på hans hånfullhet och låta det vända tillbaka över honom själv.
Daniel	Dan	27	11	19	Då skall han vända tillbaka till sitt eget lands befästningar. Men han skall vackla och falla och sedan inte mer finnas till.
Daniel	Dan	27	11	20	På hans plats skall en annan uppstå, en som låter en uppbördsman dra igenom det land som är hans rikes prydnad. Men efter några dagar skall han störtas, dock inte genom vrede eller i strid.
Daniel	Dan	27	11	21	I hans ställe skall en föraktlig man komma, en som man inte har givit kungavärdighet. Oväntat intar han riket genom list.
Daniel	Dan	27	11	22	Och översvämmade härar skall svepas bort inför honom och krossas, likaså en förbundsfurste.
Daniel	Dan	27	11	23	Ty från den stund han ingått förbund med honom kommer han att handla svekfullt. Han skall dra ut och få övermakten med endast lite folk.
Daniel	Dan	27	11	24	Oväntat skall han komma in i landets bördigaste trakter och göra vad hans fäder och deras fäder inte kunnat göra. Byte och rov och gods skall han strö ut åt sitt folk och intill en viss tid gör han upp onda planer mot befästa platser.
Daniel	Dan	27	11	25	Han skall uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i Söderlandet och komma med en stor här, men kungen i Söderlandet skall också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han skall dock inte kunna hålla stånd på grund av de stämplingar som görs mot honom.
Daniel	Dan	27	11	26	De som äter hans bröd skall störta honom. Hans här kommer att svepas bort och många skall bli slagna och falla.
Daniel	Dan	27	11	27	Båda kungarna kommer att ha ont i sinnet. Där de sitter tillsammans vid samma bord talar de lögn, men det skall inte ha någon framgång, ty ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.
Daniel	Dan	27	11	28	Han skall vända tillbaka till sitt land med mycket gods, men hans hjärta kommer att vara emot det heliga förbundet. När han har genomfört sitt uppsåt skall han vända tillbaka till sitt land.
Daniel	Dan	27	11	29	På bestämd tid skall han sedan på nytt dra ut mot Söderlandet, men denna senare gång skall det inte gå som den förra.
Daniel	Dan	27	11	30	Ty skepp från Kittim skall komma emot honom, och han skall förlora modet. Då skall han vända tillbaka och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Och när han har kommit hem, skall han lyssna till dem som har övergivit det heliga förbundet.
Daniel	Dan	27	11	31	Härar från honom skall komma, och de skall orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse.
Daniel	Dan	27	11	32	Dem som har kränkt förbundet skall han med smickrande ord locka till avfall, men de av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut.
Daniel	Dan	27	11	33	De förståndiga bland folket skall ge många insikt, men ändå skall de under en tid falla genom svärd och eld, genom fångenskap och plundring.
Daniel	Dan	27	11	34	Men när de faller skall de inte lämnas utan hjälp, och många skall då av falska motiv sluta sig till dem.
Daniel	Dan	27	11	35	En del av de förståndiga skall falla, och de skall luttras så att de blir rena och fläckfria intill ändens tid. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.
Daniel	Dan	27	11	36	Kungen skall göra vad han vill och skall upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudars Gud skall han tala sådant att man måste förundra sig. Allt skall lyckas honom väl till dess att vredens tid är ute, ty det som har beslutats måste ske.
Daniel	Dan	27	11	37	Han kommer inte att visa någon aktning för sina fäders gudar och inte heller för den som är kvinnors lust eller för någon annan gud, utan han skall upphöja sig över alla.
Daniel	Dan	27	11	38	Men fästenas gud skall han i stället ära, en gud som hans fäder inte har känt skall han ära med guld och silver och ädla stenar och andra dyrbara ting.
Daniel	Dan	27	11	39	Han skall göra vad han vill med starka befästningar med en främmande guds hjälp. De som erkänner honom skall han bevisa stor ära. Han skall låta dem härska över många, och han skall dela ut land åt dem till belöning.
Daniel	Dan	27	11	40	Men vid ändens tid skall kungen i Söderlandet drabba samman med honom. Kungen i Nordlandet skall då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han skall rycka in i länderna och svämma över och dra igenom dem.
Daniel	Dan	27	11	41	Han skall också dra in i 'det härliga landet', och många länder skall falla, men dessa skall undkomma hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons avkomlingar.
Daniel	Dan	27	11	42	Ja, han skall sträcka ut sin hand mot länderna. Egypten skall inte slippa undan.
Daniel	Dan	27	11	43	Han skall erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbara ting i Egypten. Libyer och etiopier skall följa honom.
Daniel	Dan	27	11	44	Då skall han få höra rykten från öster och norr som förskräcker honom, och han skall dra ut i stort raseri för att förstöra och förgöra många.
Daniel	Dan	27	11	45	Sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom."
Daniel	Dan	27	12	1	"På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken.
Daniel	Dan	27	12	2	De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.
Daniel	Dan	27	12	3	De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt.
Daniel	Dan	27	12	4	Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor."
Daniel	Dan	27	12	5	När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden.
Daniel	Dan	27	12	6	En av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten: "Hur länge dröjer det innan änden kommer med dessa märkliga ting?"
Daniel	Dan	27	12	7	Jag lyssnade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand upp mot himlen och svor vid honom som lever för evigt att efter en tid och tider och en halv tid och när det heliga folkets makt är krossad, då skall allt detta vara fullbordat.
Daniel	Dan	27	12	8	Jag hörde detta men förstod det inte, så jag frågade: "Min herre, vad blir slutet på allt detta?"
Daniel	Dan	27	12	9	Då sade han: "Gå, Daniel, för dessa ord skall förbli gömda och förseglade till ändens tid.
Daniel	Dan	27	12	10	Många skall bli renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skall bedriva sin ogudaktighet och ingen ogudaktig skall förstå detta, men de förståndiga skall förstå det.
Daniel	Dan	27	12	11	Från den tid då det dagliga offret blir avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skall det gå 1 290 dagar.
Daniel	Dan	27	12	12	Salig är den som håller ut och hinner fram till 1 335 dagar.
Daniel	Dan	27	12	13	Men gå du bort till dess änden kommer. Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände."
Hosea	Hos	28	1	1	Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.
Hosea	Hos	28	1	2	Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: "Gå och skaffa dig en sköka till hustru och skaffa dig barn till en sköka, ty landet har bedrivit hor genom att överge Herren."
Hosea	Hos	28	1	3	Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom.
Hosea	Hos	28	1	4	Herren sade till honom: "Ge honom namnet Jisreel, ty när ännu en liten tid har gått skall jag straffa Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på kungadömet i Israel.
Hosea	Hos	28	1	5	Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal."
Hosea	Hos	28	1	6	Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom: "Ge henne namnet Lo-Ruhama, ty jag skall inte mer förbarma mig över Israels hus, utan jag skall förkasta dem.
Hosea	Hos	28	1	7	Men över Juda hus skall jag förbarma mig och jag skall frälsa dem genom Herren, deras Gud. Men jag skall inte frälsa dem genom båge och svärd eller krig och inte genom hästar och ryttare."
Hosea	Hos	28	1	8	Sedan Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son.
Hosea	Hos	28	1	9	Då sade han: "Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er."
Hosea	Hos	28	1	10	Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand, som inte kan mätas, ej heller räknas. Och det skall ske att på den plats där det sades till dem: "Ni är inte mitt folk", skall det sägas till dem: "Ni är den levande Gudens barn".
Hosea	Hos	28	1	11	Juda barn och Israels barn skall förenas och sätta ett enda huvud över sig och de skall dra upp ur landet. Ty stor skall Jisreels dag vara.
Hosea	Hos	28	2	1	Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama.
Hosea	Hos	28	2	2	Gå till rätta med er mor, gå till rätta. Ty hon är inte min hustru, och jag är inte hennes man. Må hon skaffa bort sin otukt från sig och sina äktenskapsbrott mellan sina bröst.
Hosea	Hos	28	2	3	Annars skall jag klä av henne naken, och låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes. Jag skall göra henne lik en öken, låta henne bli som ett torrt land och låta henne dö av törst.
Hosea	Hos	28	2	4	Hennes barn skall jag inte förbarma mig över eftersom de är barn till en sköka.
Hosea	Hos	28	2	5	Ty deras mor var en otrogen kvinna, hon som födde dem bedrev skamliga ting. Hon sade: "Jag vill följa efter mina älskare som ger mig min mat och mitt vatten, min ull och mitt lin, min olja och min dryck."
Hosea	Hos	28	2	6	Se, därför skall jag stängad in väg med törnen. Jag skall resa en mur framför henne, så att hon inte finner sina stigar.
Hosea	Hos	28	2	7	När hon då löper efter sina älskare, skall hon inte få fatt på dem. När hon söker dem, skall hon inte finna dem. Då skall hon säga: "Jag vill gå tillbaka till min förste man, för jag hade det bättre då än nu."
Hosea	Hos	28	2	8	Men hon har inte förstått, att det var jag som gav henne både säden och vinet och oljan, och som gav henne mycket silver, likaså guld, som de gjorde sin baalsbild av.
Hosea	Hos	28	2	9	Därför skall jag ta tillbaka min säd när tiden är inne, och mitt vin när stunden kommer. Jag skall ta bort min ull och mitt lin, som hon skyler sin nakenhet med.
Hosea	Hos	28	2	10	Nu skall jag blotta hennes blygd inför hennes älskares ögon, och ingen skall rädda henne ur min hand.
Hosea	Hos	28	2	11	Jag skall göra slut på all hennes fröjd, på hennes fester, nymånader och sabbater och på alla hennes högtider.
Hosea	Hos	28	2	12	Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd, eftersom hon sade: "De är min lön som mina älskare har gett mig." Jag skall göra dem till en vildmark, och markens djur skall äta av dem.
Hosea	Hos	28	2	13	Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar, då hon tände rökelse åt baalerna och smyckade sig med ring och bröstspänne och följde efter sina älskare men glömde mig, säger Herren.
Hosea	Hos	28	2	14	Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta.
Hosea	Hos	28	2	15	Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Där skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.
Hosea	Hos	28	2	16	Det skall ske på den dagen, säger Herren, att du skall kalla mig: "Min man." och inte mer kalla mig: "Min Baal."
Hosea	Hos	28	2	17	Baalernas namn skall jag ta bort ur hennes mun, så att man inte mer skall komma ihåg deras namn.
Hosea	Hos	28	2	18	På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken, med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden. Båge och svärd och vad som hör till kriget skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo i trygghet.
Hosea	Hos	28	2	19	Jag skall trolova dig med mig för evig tid, ja, jag skall trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och barmhärtighet.
Hosea	Hos	28	2	20	Jag skall trolova dig med mig i trohet, och du skall så känna Herren.
Hosea	Hos	28	2	21	Och det skall ske på den dagen, att jag skall bönhöra, säger Herren, jag skall bönhöra himlen, och den skall bönhöra jorden,
Hosea	Hos	28	2	22	och jorden skall bönhöra säden, vinet och oljan, och de skall bönhöra Jisreel.
Hosea	Hos	28	2	23	Jag skall plantera henne åt mig i landet. Jag skall förbarma mig över Lo-Ruhama och säga till Lo-Ammi: "Du är mitt folk." Och de skall svara: "Du är min Gud."
Hosea	Hos	28	3	1	Herren sade till mig: "Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått äktenskapsbrott. Älska henne som jag, Herren, älskar Israels barn, fastän de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor."
Hosea	Hos	28	3	2	Och jag köpte henne åt mig och gav för henne femton siklar silver och en homer och en letek korn.
Hosea	Hos	28	3	3	Jag sade till henne: "Under lång tid skall du vara hos mig. Bedriv inte otukt och ge dig inte åt någon annan man. Jag skall vara hos dig."
Hosea	Hos	28	3	4	Ty under lång tid skall Israels barn bli utan kung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar.
Hosea	Hos	28	3	5	Sedan skall Israels barn vända om och söka Herren, sin Gud, och David, sin kung. Med fruktan skall de söka Herren och hans godhet i kommande dagar.
Hosea	Hos	28	4	1	Hör Herrens ord, ni Israels barn! Ty Herren går till rätta med dem som bor i landet, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet.
Hosea	Hos	28	4	2	Man svär och ljuger, mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott. Man far våldsamt fram, och blodsdåd följer på blodsdåd.
Hosea	Hos	28	4	3	Därför sörjer landet, och allt som lever där tynar bort, både djuren på marken och fåglarna under himlen, till och med fiskarna i havet förgås.
Hosea	Hos	28	4	4	Ingen skall anklaga eller gå till rätta med någon annan. Ditt folk liknar dem som anklagar en präst.
Hosea	Hos	28	4	5	Du skall komma på fall om dagen, också profeten skall komma på fall tillsammans med dig om natten. Också din mor skall jag förgöra.
Hosea	Hos	28	4	6	Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn.
Hosea	Hos	28	4	7	Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig, därför skall jag förvandla deras ära till skam.
Hosea	Hos	28	4	8	De lever av mitt folks synd och längtar efter folkets missgärning.
Hosea	Hos	28	4	9	Därför skall det gå prästen och folket lika. Jag skall straffa dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.
Hosea	Hos	28	4	10	De skall äta men inte bli mätta, bedriva otukt men inte föröka sig, ty de har upphört att hålla sig till Herren.
Hosea	Hos	28	4	11	Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.
Hosea	Hos	28	4	12	Mitt folk frågar sin avgudabild av trä till råds och hämtar svar från sin stav, ty en otuktsande har fört dem vilse, så att de bedriver otukt och överger sin Gud.
Hosea	Hos	28	4	13	På bergens toppar offrar de, och på höjderna tänder de rökelseunder ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan där är så behaglig. Så blir era döttrar skökor och era sonhustrur äktenskapsbryterskor.
Hosea	Hos	28	4	14	Jag kan inte straffa era döttrar för att de är skökor eller era sonhustrur för att de är äktenskapsbryterskor, ty männen går själva avsides med horor och offrar med tempelskökor. Och folket, som ingenting förstår, går under.
Hosea	Hos	28	4	15	Om du, Israel, vill bedriva otukt, så låt inte Juda dra på sig skuld. Kom inte till Gilgal, gå inte upp till Bet-Aven och svär inte: "Så sant Herren lever."
Hosea	Hos	28	4	16	Som en bångstyrig kviga spjärnar Israel emot. Hur skall då Herren kunna föra dem i bet som lamm på en stor äng?
Hosea	Hos	28	4	17	Efraim står i förbund med avgudar - låt honom vara!
Hosea	Hos	28	4	18	Deras dryckenskap är omåttlig, hejdlöst bedriver de sin otukt. Landets sköldar älskar skamliga ting.
Hosea	Hos	28	4	19	Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar, och de skall komma på skam med sina offer.
Hosea	Hos	28	5	1	Hör detta, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus! Vänd örat till, ni som hör till kungens hus! Domen gäller er. Ty ni har varit en snara för Mispa och ett nät, utbrett på Tabor.
Hosea	Hos	28	5	2	I sitt slaktande har upprorsmännen sjunkit djupt, men jag skall straffa dem alla.
Hosea	Hos	28	5	3	Jag känner Efraim, och Israel är inte fördold för mig. Ty Efraim har nu blivit en sköka, Israel är orenad.
Hosea	Hos	28	5	4	Deras gärningar hindrar dem att vända tillbaka till sin Gud, ty en otuktsande bor i deras bröst, och Herren känner de inte.
Hosea	Hos	28	5	5	Israels stolthet vittnar emot honom, Israel och Efraim kommer på fall genom sin missgärning. Också Juda kommer på fall med dem.
Hosea	Hos	28	5	6	Med får och nötboskap går de för att söka Herren, men de finner honom inte. Han har dragit sig undan från dem.
Hosea	Hos	28	5	7	Mot Herren har de handlat svekfullt, ty de har fött barn som inte är hans. Nu skall nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar.
Hosea	Hos	28	5	8	Blås i hornet i Gibea, i trumpet i Rama, slå larm i Bet-Aven: Fienden är efter dig, Benjamin!
Hosea	Hos	28	5	9	Efraim skall bli ödelagt på straffets dag. Bland Israels stammar kungör jag vad sant är.
Hosea	Hos	28	5	10	Furstarna i Juda har blivit lika dem som flyttar råmärken. Över dem skall jag ösa min vrede som vatten.
Hosea	Hos	28	5	11	Efraim lider förtryck, krossad av domen, ty han har frivilligt följt människobud.
Hosea	Hos	28	5	12	Därför är jag för Efraim som mal och som röta för Juda hus.
Hosea	Hos	28	5	13	När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår, gick Efraim till Assur och sände bud till den store kungen. Men han kan inte hela er, ert sår skall inte läkas.
Hosea	Hos	28	5	14	Ty jag skall vara som ett lejon mot Efraim, som ett ungt lejon mot Juda hus. Jag själv river dem och går min väg, jag släpar bort dem och ingen kan rädda.
Hosea	Hos	28	5	15	Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig.
Hosea	Hos	28	6	1	"Kom, låt oss vända om till Herren. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.
Hosea	Hos	28	6	2	Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte.
Hosea	Hos	28	6	3	Låt oss lära känna Herren, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma till oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden."
Hosea	Hos	28	6	4	Vad skall jag ta mig till med dig, Efraim? Vad skall jag ta mig till med dig, Juda? Er kärlek är som morgondis, lik daggen som tidigt försvinner.
Hosea	Hos	28	6	5	Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna och dräpt dem genom orden från min mun. Så skall domen över dig stå fram i ljuset.
Hosea	Hos	28	6	6	Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.
Hosea	Hos	28	6	7	Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet. Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.
Hosea	Hos	28	6	8	Gilead är en stad av ogärningsmän, den är full av blodspår.
Hosea	Hos	28	6	9	Lik rövarskaror som ligger i försåt för människor, är prästernas hop. De mördar på vägen till Sikem, de utför skamliga ting.
Hosea	Hos	28	6	10	I Israels hus har jag sett förfärliga ting. Där bedriver Efraim sin otukt, och där orenar sig Israel.
Hosea	Hos	28	6	11	Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd, när jag åter gör slut på mitt folks fångenskap.
Hosea	Hos	28	7	1	När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna.
Hosea	Hos	28	7	2	I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. De är nu omgivna av sina egna gärningar, som är inför mitt ansikte.
Hosea	Hos	28	7	3	Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.
Hosea	Hos	28	7	4	Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn, som bagaren värmt upp. När han har knådat degen upphör han att elda, till dess att degen har jäst.
Hosea	Hos	28	7	5	På vår kungs dag drack sig furstarna febersjuka av vin, själv räckte han smädarna handen.
Hosea	Hos	28	7	6	Ty de kommer honom nära. Deras hjärtan är som en ugn när de ligger i försåt. Hela natten sover deras bagare, men på morgonen brinner han som en flammande eld.
Hosea	Hos	28	7	7	Alla är de heta som en ugn och de förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig.
Hosea	Hos	28	7	8	Efraim blandar sig med andra folk. Han är som en kaka som inte har vänts.
Hosea	Hos	28	7	9	Främlingar har förtärt hans kraft, men han förstår det inte. Trots att han har fått grått hår, märker han det inte.
Hosea	Hos	28	7	10	Israels stolthet vittnar emot honom. De vänder inte om till Herren, sin Gud, och söker inte hans hjälp trots allt detta.
Hosea	Hos	28	7	11	Efraim har blivit som en dum duva utan förstånd. De kallar på Egypten, till Assur går de.
Hosea	Hos	28	7	12	Men när de går kastar jag ut mitt nät över dem, som om de var fåglar under himlen skall jag dra ner dem. Jag skall straffa dem, så som det är kungjort i deras församling.
Hosea	Hos	28	7	13	Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig.
Hosea	Hos	28	7	14	De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. De oroar sig för sin säd och sitt vin, men de vänder sig bort från mig.
Hosea	Hos	28	7	15	Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de har ont i sinnet mot mig.
Hosea	Hos	28	7	16	De vänder om, men inte till den som är därovan. De är lika en båge som sviktar. Deras furstar skall falla genom svärd, därför att deras tungor är så hätska. Detta skall bli dem till hån i Egyptens land.
Hosea	Hos	28	8	1	Sätt hornet för din mun! Som en örn kommer fienden över Herrens hus, eftersom de har brutit mitt förbund och syndat mot min lag.
Hosea	Hos	28	8	2	De ropar till mig: "Min Gud! Vi känner dig, vi i Israel."
Hosea	Hos	28	8	3	Israel har förkastat det som är gott, därför skall fienden förfölja dem.
Hosea	Hos	28	8	4	De valde kungar som inte kom genom mig. De tillsatte furstar, utan att jag fick veta det. Av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar till deras egen undergång.
Hosea	Hos	28	8	5	Din kalv, Samaria, stinker. Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?
Hosea	Hos	28	8	6	Från Israel har kalven kommit. En konsthantverkare har gjort den, en gud är den inte. Den skall krossas till smulor, Samarias kalv.
Hosea	Hos	28	8	7	Vind sår de, och storm skall de skörda. Säd skall de inte få. Deras gröda skall inte ge någon föda, och om den ger någon skall främlingar sluka den.
Hosea	Hos	28	8	8	Israel blir uppslukad. De räknas nu bland hednafolken som ett kärl till ingen glädje.
Hosea	Hos	28	8	9	Ty de drog bort till Assur, likt en vildåsna som går sin egen väg. Efraim har lejt sig älskare.
Hosea	Hos	28	8	10	Men hur de än köpslår bland folken, skall jag nu samla dem och låta dem börja en tid av ringhet, förtryckta av furstarnas kung.
Hosea	Hos	28	8	11	Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren för att synda, skall också hans altaren bli honom till synd.
Hosea	Hos	28	8	12	Jag har skrivit mycket till honom i min undervisning, men den betraktas som något främmande.
Hosea	Hos	28	8	13	Som offergåvor åt mig offrar de kött och äter det, men Herren gläder sig inte över dem. Nu skall han komma ihåg deras missgärning och straffa dem för deras synder. Till Egypten skall de få vända tillbaka.
Hosea	Hos	28	8	14	Eftersom Israel har glömt bort sin skapare och byggt tempel och eftersom Juda har uppfört många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer och den skall förtära palatsen i dem.
Hosea	Hos	28	9	1	Gläd dig inte Israel så att du jublar som folken. I trolös avfällighet har du övergivit din Gud. Du har älskat en skökas lön på alla sädeslogar.
Hosea	Hos	28	9	2	Logen och vinpressen skall inte föda dem, och vinet skall slå fel för dem.
Hosea	Hos	28	9	3	De skall inte få bo i Herrens land. Efraim måste vända tillbaka till Egypten, och i Assyrien skall de tvingas äta oren mat.
Hosea	Hos	28	9	4	De skall inte få offra vin som drickoffer åt Herren och deras slaktoffer skall ej glädja honom. Dessa skall vara för dem som sorgebröd, alla som äter av det skall bli orena. Ty deras bröd är endast för dem själva och det kommer inte in i Herrens hus.
Hosea	Hos	28	9	5	Vad skall ni göra på högtidsdagen, på Herrens festdag?
Hosea	Hos	28	9	6	Se, även om de kommer undan förödelsen samlar Egypten ihop dem, och Memfis får begrava dem. Deras åtråvärda silver skall nässlor ta i besittning, törne skall växa i deras hyddor.
Hosea	Hos	28	9	7	De kommer, bestraffningens dagar, de kommer, vedergällningens dagar, Israel skall märka det. Som en dåre står då profeten, som en vansinnig är då Andens man för din stora missgärnings skull, ty stor har din fiendskap varit.
Hosea	Hos	28	9	8	Profeten är Guds väktare över Efraim, men snaror väntar honom på alla hans vägar och fiendskap i hans Guds hus.
Hosea	Hos	28	9	9	I djupt fördärv har de sjunkit, nu som i Gibeas dagar. Men han kommer ihåg deras missgärning, han bestraffar deras synder.
Hosea	Hos	28	9	10	Som druvor i öknen fann jag Israel. Jag såg era fäder som förstlingsfrukter på ett fikonträd, då det börjar bära frukt. Men de gick till Baal-Peor och invigde sig åt skammens gud, och de blev vidriga, lika den de älskade.
Hosea	Hos	28	9	11	Efraims härlighet skall flyga bort som en fågel. Ingen skall där föda barn eller gå havande, ingen bli fruktsam.
Hosea	Hos	28	9	12	Och även om de föder upp barn, skall jag ta dessa ifrån dem, så att ingen människa blir kvar. Ja, ve dem när jag vänder mig ifrån dem!
Hosea	Hos	28	9	13	Efraim är vad jag har sett Tyrus vara, en plantering på ängen. Men Efraim skall tvingas föra ut sina barn till den som dräper dem.
Hosea	Hos	28	9	14	Ge dem, Herre, vad du bör ge dem. Ge dem ofruktsamma moderliv och bröst som inte ger di.
Hosea	Hos	28	9	15	All deras ondska finns i Gilgal, det var där jag fick hat till dem. För deras onda gärningars skull skall jag driva ut dem ur mitt hus. Jag skall inte längre bevisa dem kärlek, alla deras furstar är upproriska.
Hosea	Hos	28	9	16	Efraim är slagen, deras rot förtorkad, de skall inte bära frukt. Även om de föder barn, skall jag döda deras kära livsfrukt.
Hosea	Hos	28	9	17	Min Gud skall förkasta dem, ty de har inte lyssnat på honom. De skall bli flyktingar bland hednafolken.
Hosea	Hos	28	10	1	Israel var en frodig vinstock som bar frukt. Men ju mer frukt han fick, dess fler altaren byggde han åt sig. Ju bättre det gick hans land, desto finare stoder reste han.
Hosea	Hos	28	10	2	Deras hjärta är delat, nu skall de lida sitt straff. Han skall själv bryta ner deras altaren och förstöra deras stoder.
Hosea	Hos	28	10	3	Nu skall de säga: "Vi har ingen kung, ty vi fruktar inte Herren. Och en kung, vad skulle han kunna göra för oss?"
Hosea	Hos	28	10	4	De talar tomma ord, de svär falska eder och sluter förbund, och domen skjuter upp som en giftig planta ur markens fåror.
Hosea	Hos	28	10	5	De som bor i Samaria är rädda för kalven i Bet-Aven. Folket skall sörja över den, avgudaprästerna skall darra, eftersom dess härlighet skall föras bort i fångenskap.
Hosea	Hos	28	10	6	Också han själv skall föras till Assyrien som en gåva åt den store kungen. Skam skall Efraim själv få, Israel skall komma på skam med sina planer.
Hosea	Hos	28	10	7	Samariens kung skall försvinna som en pinne på vattnet.
Hosea	Hos	28	10	8	Ödelagda blir Avens offerhöjder, Israels synd. Törne och tistel skall skjuta upp på deras altaren. Då skall man säga till bergen: "Göm oss" och till höjderna: "Fall över oss."
Hosea	Hos	28	10	9	Israel, ända sedan Gibeas dagar har du syndat. Där trädde de upp utan att kriget mot brottslingarna nådde dem i Gibea.
Hosea	Hos	28	10	10	När jag vill kommer jag att tukta dem. Folken skall samlas mot dem när jag binder dem vid deras dubbla synd.
Hosea	Hos	28	10	11	Efraim är en inkörd kviga, som gärna vill tröska. Men jag skall lägga ett ok över hennes vackra nacke. Jag skall spänna för Efraim, Juda skall plöja, Jakob skall harva.
Hosea	Hos	28	10	12	Så åt er i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud, bryt er ny mark. Det är tid att söka Herren, till dess han kommer och lär er rättfärdighet.
Hosea	Hos	28	10	13	Ni har plöjt ogudaktighet, ni har skördat orättfärdighet, ni har ätit lögnens frukt. Ty du har förlitat dig på din egen väg, på dina många hjältar.
Hosea	Hos	28	10	14	Stridslarm skall uppstå bland dina stammar, och alla dina befästningar skall ödeläggas, så som Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag, då man krossade både mödrar och barn.
Hosea	Hos	28	10	15	Sådant skall Betel tillfoga er för er stora ondskas skull. När morgonrodnaden går upp är det förbi, förbi med Israels kung!
Hosea	Hos	28	11	1	När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
Hosea	Hos	28	11	2	Men ju mer de har blivit kallade, desto mer har de dragit sig undan. Åt baalerna offrar de och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
Hosea	Hos	28	11	3	Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem upp i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem.
Hosea	Hos	28	11	4	Med lena band drog jag dem, med kärlekens band, jag var för dem lik en som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.
Hosea	Hos	28	11	5	De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land utan Assur skall bli deras kung, eftersom de vägrade att omvända sig.
Hosea	Hos	28	11	6	Svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig för deras onda planers skull.
Hosea	Hos	28	11	7	Mitt folk är benäget till otrohet mot mig, och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan, upphöjer ändå ingen honom.
Hosea	Hos	28	11	8	Hur skall jag kunna överge dig, Efraim? Skall jag lämna dig, Israel? Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma och låta det gå dig som Sebojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
Hosea	Hos	28	11	9	Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede, jag vill inte på nytt ödelägga Efraim. Ty jag är Gud och inte en människa, helig är jag ibland er, och med vrede vill jag ej komma.
Hosea	Hos	28	11	10	Herren skall de följa, och han skall ryta som ett lejon, ja, han skall ryta och barnen skall med bävan samlas västerifrån.
Hosea	Hos	28	11	11	Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten och som duvor från Assurs land. Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger Herren.
Hosea	Hos	28	11	12	Efraim har omgett mig med lögn, Israels hus med svek. Juda är ännu trolös mot Gud, mot den Allraheligaste, den Trofaste.
Hosea	Hos	28	12	1	Efraim jagar efter vind, hela dagen far han efter östanväder, lögn och våld tilltar. Med Assur sluter de förbund, och olja förs till Egypten.
Hosea	Hos	28	12	2	Men Herren skall gå till rätta med Juda och bestraffa Jakob efter hans vägar. Efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
Hosea	Hos	28	12	3	I moderlivet grep han sin bror i hälen, när han blivit man kämpade han med Gud.
Hosea	Hos	28	12	4	Ja, han kämpade med ängeln och vann seger, han grät och bad honom om nåd. I Betel mötte han honom, och där talade han med oss,
Hosea	Hos	28	12	5	Herren, härskarornas Gud, Herren är hans namn.
Hosea	Hos	28	12	6	Så vänd om till din Gud, håll fast vid kärlek och rätt och vänta ständigt på din Gud.
Hosea	Hos	28	12	7	Handlaren har falsk våg i sin hand och älskar orätt vinning.
Hosea	Hos	28	12	8	Efraim säger: "Jag har förvisso blivit rik, jag har skaffat mig en förmögenhet. I allt mitt hårda arbete skall man inte finna någon orätt, något som är synd."
Hosea	Hos	28	12	9	Jag är Herren, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Jag skall på nytt låta dig bo i tält liksom vid era högtidsdagar.
Hosea	Hos	28	12	10	Jag har talat till profeterna, jag har givit dem många syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser.
Hosea	Hos	28	12	11	Är Gilead ett ogärningsnäste? Då skall de bli till intet. Offrar de tjurar i Gilgal? Då skall deras altaren bli stenrösen längs åkerns plogfåror.
Hosea	Hos	28	12	12	Jakob flydde till Arams land, Israel tjänade för en kvinna, för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
Hosea	Hos	28	12	13	Genom en profet förde Herren Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat.
Hosea	Hos	28	12	14	Efraim har uppväckt bitter vrede. Hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.
Hosea	Hos	28	13	1	När Efraim talade skälvde man. Han upphöjde sig själv i Israel. Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
Hosea	Hos	28	13	2	Ändå fortsätter de att synda. De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver, avgudar efter sitt eget förstånd, alltsammans verk av konsthantverkare. Folk säger om dem: "De som offrar människor må kyssa kalvar."
Hosea	Hos	28	13	3	Därför skall de bli lika morgondis, lika daggen som tidigt försvinner, lika agnar som blåser bort från tröskplatsen och lika rök ur en skorsten.
Hosea	Hos	28	13	4	Jag är Herren, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Du skall inte veta av någon annan Gud än mig, och ingen annan frälsare finns än jag.
Hosea	Hos	28	13	5	Det var jag som vårdade dig i öknen, i den brännande torkans land.
Hosea	Hos	28	13	6	Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de, och när de var helt mätta, blev deras hjärtan högmodiga, och så glömde de mig.
Hosea	Hos	28	13	7	Då blev jag för dem som ett lejon, lik en leopard lurar jag vid vägen.
Hosea	Hos	28	13	8	Jag kommer över dem som en björninna som har berövats sina ungar. Jag river sönder det som omger deras hjärtan, och jag slukar dem på platsen som en lejoninna. Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
Hosea	Hos	28	13	9	Det är ditt fördärv, Israel, att du är emot mig, din hjälp.
Hosea	Hos	28	13	10	Var är din kung? Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer? Och var är dina domare, om vilka du sade: Ge mig en kung och furstar?
Hosea	Hos	28	13	11	Jag gav dig en kung i min vrede, och i min förbittring tar jag bort honom.
Hosea	Hos	28	13	12	Efraims missgärning är samlad som i en pung, och hans synd är förvarad.
Hosea	Hos	28	13	13	Födslovånda skall komma över honom. Men han är en oförståndig son, som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.
Hosea	Hos	28	13	14	Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem, från döden skall jag återlösa dem. Du död, var är dina plågor? Du dödsrike, var är din ödeläggelse? Ånger är fördold för mina ögon.
Hosea	Hos	28	13	15	Bäst han står där frodig bland sina bröder, skall en östanvind komma, ett Herrens väder som stiger upp från öknen. Då skall hans brunn torka upp och hans källa sina ut. Den vinden rövar bort skatten av alla dyrbara föremål.
Hosea	Hos	28	14	1	Samaria skall stå med skuld, ty hon har varit upprorisk mot sin Gud. Invånarna skall falla för svärd, deras späda barn skall bli krossade, deras havande kvinnor uppristade.
Hosea	Hos	28	14	2	Vänd om, Israel, till Herren, din Gud, ty genom din missgärning har du kommit på fall.
Hosea	Hos	28	14	3	Tag med er ord och vänd åter till Herren. Säg till honom: "Förlåt oss alla våra synder och tag nådigt emot oss. Då skall vi prisa dig med våra läppar.
Hosea	Hos	28	14	4	Assur kan inte rädda oss, vi skall inte mer sitta upp på stridshästar. Vi skall aldrig mer säga:'Vår Gud' till våra händers verk. Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet."
Hosea	Hos	28	14	5	Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja, ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
Hosea	Hos	28	14	6	Jag skall bli som dagg för Israel, han skall blomstra som en lilja, han skall skjuta rötter som Libanon.
Hosea	Hos	28	14	7	Hans avkomlingar skall breda ut sig, han skall bli lik ett olivträd i fägring, han skall dofta som Libanon.
Hosea	Hos	28	14	8	De som bor i hans skugga skall återvända. De skall odla säd och grönska som vinstockar. Minnet av honom skall vara som Libanons vin.
Hosea	Hos	28	14	9	Efraim, vad har jag mer med avgudar att skaffa? Jag skall bönhöra honom och ta mig an honom. Jag är som en grönskande cypress, hos mig finner du din frukt.
Hosea	Hos	28	14	10	Den som är vis förstår detta, den som är förståndig besinnar det. Ty Herrens vägar är rätta, och på dem vandrar de rättfärdiga, men överträdarna kommer där på fall.
Joel	Joel	29	1	1	Herrens ord, som kom till Joel, Petuels son.
Joel	Joel	29	1	2	Hör detta, ni äldste, lyssna, alla ni som bor i landet. Har något sådant skett i era dagar eller under era fäders tid?
Joel	Joel	29	1	3	Det här skall ni berätta för era barn, era barn skall säga det till sina barn, och deras barn till ett kommande släkte.
Joel	Joel	29	1	4	Det som blev kvar efter gräsgnagarna åt gräshopporna upp, det som blev kvar efter gräshopporna åt gräsbitarna upp, och det som blev kvar efter gräsbitarna åt gräsätarna upp.
Joel	Joel	29	1	5	Vakna upp, ni som är druckna, och gråt, jämra er, ni alla som dricker vin, över att druvsaften har tagits bort från er mun.
Joel	Joel	29	1	6	Ty ett hednafolk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt folk som ingen kan räkna, med tänder som ett lejon och kindtänder som en lejoninna.
Joel	Joel	29	1	7	De har ödelagt min vinstock och förstört mitt fikonträd, skalat dem nakna och kastat bort barken, vita har grenarna lämnats.
Joel	Joel	29	1	8	Klaga likt en brud som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
Joel	Joel	29	1	9	Matoffer och drickoffer har tagits bort från Herrens hus, prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
Joel	Joel	29	1	10	Fältet är ödelagt, marken sörjer, ty säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort, och oljan har sinat.
Joel	Joel	29	1	11	Stå med skam, ni jordbrukare, jämra er, ni vinodlare, över vetet och över kornet, ty skörden på fälten är förstörd.
Joel	Joel	29	1	12	Vinstocken är förtorkad och fikonträdet har vissnat, granatträdet, palmen och äppelträdet, ja, alla träd på marken har torkat bort, glädjen har vissnat bort från människors barn.
Joel	Joel	29	1	13	Kläd er i säcktyg och klaga, ni präster, jämra er, ni som tjänar vid altaret. Gå in och sitt i säcktyg hela natten, ni min Guds tjänare, ty matoffer och drickoffer finns inte längre i er Guds hus.
Joel	Joel	29	1	14	Pålys en helig fasta, lys ut en högtidsförsamling. Samla de äldste, samla alla som bor i landet, till Herrens, er Guds, hus, och ropa till Herren.
Joel	Joel	29	1	15	Ve oss, vilken dag! Ty Herrens dag är nära, som förödelse från den Allsmäktige kommer den.
Joel	Joel	29	1	16	Har inte vårt levebröd tagits bort inför våra ögon, glädje och fröjd från vår Guds hus?
Joel	Joel	29	1	17	Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde och ladorna förfaller, ty säden har torkat bort.
Joel	Joel	29	1	18	Hur stönar inte boskapen! Kreaturshjordarna irrar omkring, de finner inget bete. Även fårhjordarna går under.
Joel	Joel	29	1	19	Till dig, Herre, ropar jag, ty en eld har förtärt betet i öknen och en eldslåga har förbränt träden på marken.
Joel	Joel	29	1	20	Också de vilda djuren längtar efter dig, ty vattenbäckarna har torkat ut och en eld har förtärt betet i öknen.
Joel	Joel	29	2	1	Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg, så att alla som bor i landet darrar. Ty Herrens dag kommer, ja, den är nära,
Joel	Joel	29	2	2	en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och dimma. Likt en gryning som breder ut sig över bergen kommer ett stort och mäktigt folk, vars like inte har funnits och aldrig skall uppstå igen under kommande släkten.
Joel	Joel	29	2	3	Framför dem går en förtärande eld, bakom dem en förbrännande låga. Som Edens lustgård låg landet framför dem, bakom dem är öde öken. Undan dem finns ingen räddning.
Joel	Joel	29	2	4	De liknar hästar, som stridshästar rusar de i väg.
Joel	Joel	29	2	5	Med ett ljud som av vagnar spränger de fram över bergens toppar, med ett dån som av eld när den förtär strå. De är som ett mäktigt folk, ordnat till strid.
Joel	Joel	29	2	6	Inför dem grips folken av ångest, alla ansikten skiftar färg.
Joel	Joel	29	2	7	Som hjältar jagar de i väg, likt stridsmän stiger de upp på murarna. Var och en går sin väg rakt fram, ingen viker av från sin stråt.
Joel	Joel	29	2	8	Den ene tränger inte den andre, var och en går sin givna bana. Mitt igenom vapnen störtar de fram utan att hejdas.
Joel	Joel	29	2	9	De stormar in i staden, rusar fram på murarna, klättrar upp på husen, går in genom fönstren som tjuvar.
Joel	Joel	29	2	10	Inför dem darrar jorden, himlen bävar, solen och månen förmörkas, stjärnorna mister sitt sken.
Joel	Joel	29	2	11	Herren låter sin röst höras framför sin här. Mycket stort är hans härläger, stark är den som utför hans order. Ty stor är Herrens dag och mycket fruktansvärd. Vem kan uthärda den?
Joel	Joel	29	2	12	Men nu, säger Herren, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan.
Joel	Joel	29	2	13	Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren, er Gud. Ty nådig och barmhärtig är han, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda.
Joel	Joel	29	2	14	Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar en välsignelse kvar efter sig till matoffer och drickoffer åt Herren, er Gud.
Joel	Joel	29	2	15	Blås i horn på Sion, pålys en helig fasta, lys ut en helig sammankomst.
Joel	Joel	29	2	16	Samla folket, helga församlingen, kalla samman de äldste, samla de små barnen, också dem som diar vid bröstet. Må brudgummen komma ut ur sin kammare och bruden ut ur sitt gemak.
Joel	Joel	29	2	17	Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: " Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli till en nidvisa bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: Var är nu deras Gud?"
Joel	Joel	29	2	18	Då fylldes Herren av nitälskan för sitt land, och han förbarmade sig över sitt folk.
Joel	Joel	29	2	19	Herren svarade och sade till sitt folk: Se, jag skall sända er säd och vin och olja, så att ni blir mätta. Och jag skall inte längre låta hednafolken förakta er.
Joel	Joel	29	2	20	Fienden från norr skall jag driva långt bort ifrån er, jag skall driva ut honom till ett torrt och öde land, hans förtrupp till havet i öster och hans eftertrupp till havet i väster. Stank skall stiga upp från honom, ja, vedervärdig lukt skall stiga upp från honom, ty stora ting har han gjort.
Joel	Joel	29	2	21	Frukta inte, du land, utan fröjda dig och gläds, ty stora ting har Herren gjort.
Joel	Joel	29	2	22	Frukta inte, ni djur på fältet, ty betesmarkerna i öknen grönskar, och träden bär sin frukt, fikonträden och vinstockarna ger sin rikedom.
Joel	Joel	29	2	23	Fröjda er, ni Sions barn, var glada i Herren, er Gud, ty han har givit er Läraren som ger rättfärdighet. Han skall låta rikligt med regn komma ner över er, både höstregn och vårregn som tidigare.
Joel	Joel	29	2	24	Så skall logarna fyllas med säd och pressarna flöda över av vin och olja.
Joel	Joel	29	2	25	Jag skall ersätta er för de årsgrödor som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot er.
Joel	Joel	29	2	26	Ni skall äta och bli mätta, och ni skall lova Herrens, er Guds, namn, hans som har handlat så underbart med er, och mitt folk skall aldrig mer komma på skam.
Joel	Joel	29	2	27	Ni skall förstå att jag är mitt i Israel, att jag är Herren, er Gud, och ingen annan. Och mitt folk skall aldrig komma på skam.
Joel	Joel	29	2	28	Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.
Joel	Joel	29	2	29	Också över tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
Joel	Joel	29	2	30	Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och rökpelare.
Joel	Joel	29	2	31	Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Joel	Joel	29	2	32	Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar.
Joel	Joel	29	3	1	Ty se, i de dagarna och på den tiden, när jag gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap,
Joel	Joel	29	3	2	skall jag samla alla hednafolk och föra dem ner till Josafats dal. Där skall jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels, skull, som de har förskingrat bland hednafolken. De har delat mitt land
Joel	Joel	29	3	3	och kastat lott om mitt folk. En sköka betalade de med en pojke, och en flicka sålde de för vin som de drack upp.
Joel	Joel	29	3	4	Och du Tyrus och du Sidon, och ni Filisteens alla trakter, vad vill ni mig? Vill ni vedergälla mig för något? Om ni vill hämnas på mig, skall jag snabbt och med hast låta er hämnd vända tillbaka över era egna huvuden,
Joel	Joel	29	3	5	eftersom ni har tagit mitt silver och mitt guld och fört det dyrbaraste jag ägde in i era tempel.
Joel	Joel	29	3	6	Folket i Juda och Jerusalem har ni sålt till grekerna för att de skulle sändas bort från sitt land.
Joel	Joel	29	3	7	Se, jag skall väcka upp dem från den ort dit ni har sålt dem, och det ni har gjort skall jag låta komma över era egna huvuden.
Joel	Joel	29	3	8	Jag skall sälja era söner och döttrar till folket i Juda och de skall sälja dem till sabeerna, ett folk långt bort i fjärran land. Ty så har Herren talat.
Joel	Joel	29	3	9	Ropa ut detta bland hednafolken, kalla till helig strid. Väck upp hjältarna, låt alla krigsmän komma och rycka fram.
Joel	Joel	29	3	10	Smid era plogbillar till svärd och era vingårdsknivar till spjut. Låt den svage säga: "Jag är stark."
Joel	Joel	29	3	11	Skynda er att komma, alla ni hednafolk häromkring, och församla er. Sänd, Herre, dina hjältar dit ner.
Joel	Joel	29	3	12	Låt hednafolken resa sig och dra ut till Josafats dal, ty där skall jag sitta till doms över alla hednafolk häromkring.
Joel	Joel	29	3	13	Låt lien gå, ty skörden är mogen. Kom och trampa, ty pressen är full, presskaren flödar över, ty deras ondska är stor.
Joel	Joel	29	3	14	Det är skaror på skaror i Domens dal, ty Herrens dag är nära i Domens dal.
Joel	Joel	29	3	15	Solen och månen förmörkas, och stjärnorna mister sitt sken.
Joel	Joel	29	3	16	Herren ryter från Sion, från Jerusalem låter han sin röst höras, så att himlen och jorden bävar. Men Herren är en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn.
Joel	Joel	29	3	17	Och ni skall förstå att jag är Herren, er Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg. Jerusalem skall vara heligt, och främlingar skall inte mer ta vägen genom henne.
Joel	Joel	29	3	18	Och det skall ske på den tiden att bergen skall drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk. Alla bäckar i Juda skall flöda av vatten. En källa skall utgå från Herrens hus och vattna Akaciedalen.
Joel	Joel	29	3	19	Egypten skall bli en ödemark och Edom en öde öken, därför att de har brukat våld mot Juda folk och utgjutit oskyldigt blod i deras land.
Joel	Joel	29	3	20	Juda skall vara bebott för alltid och Jerusalem från släkte till släkte.
Joel	Joel	29	3	21	Jag skall utplåna deras blodskulder, dem som jag inte redan har utplånat. Herren bor på Sion.
Amos	Am	30	1	1	Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa. Detta är vad han skådade angående Israel, när Ussia var kung i Juda och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel, två år före jordbävningen.
Amos	Am	30	1	2	Han sade: Herren skall ryta från Sion, från Jerusalem skall han låta höra sin röst. Då skall herdarnas betesmarker sörja, Karmels höjd skall torka bort.
Amos	Am	30	1	3	Så säger Herren: För tre överträdelser av Damaskus, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju tröskat Gilead med sina tröskvagnar av järn.
Amos	Am	30	1	4	Jag skall sända en eld mot Hazaels hus, och den skall förtära Ben-Hadads palats.
Amos	Am	30	1	5	Jag skall bryta sönder bommarna i Damaskus och utrota dem som bor i Bikat-Aven och den som bär spiran i Bet-Eden. Arams folk skall föras bort till Kir, säger Herren.
Amos	Am	30	1	6	Så säger Herren: För tre överträdelser av Gaza, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju fört bort allt folket som fångar och överlämnat dem åt Edom.
Amos	Am	30	1	7	Jag skall sända en eld mot Gazas murar, och den skall förtära dess palats.
Amos	Am	30	1	8	Jag skall utrota dem som bor i Asdod och den som bär spiran i Askelon. Jag skall vända min hand mot Ekron, så att filisteernas kvarleva går under, säger Herren, Herren.
Amos	Am	30	1	9	Så säger Herren: För tre överträdelser av Tyrus, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju överlämnat allt folket som fångar åt Edom utan att tänka på sitt brödraförbund.
Amos	Am	30	1	10	Jag skall sända en eld mot Tyrus murar, och den skall förtära dess palats.
Amos	Am	30	1	11	Så säger Herren: För tre överträdelser av Edom, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: Han har ju förföljt sin bror med svärd och förkvävt all barmhärtighet, han har utan uppehåll låtit sin vrede rasa och ständigt hållit fast vid sin förbittring.
Amos	Am	30	1	12	Jag skall sända en eld mot Teman, och den skall förtära Bosras palats.
Amos	Am	30	1	13	Så säger Herren: För tre överträdelser av Ammons folk, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju ristat upp havande kvinnor i Gilead när de ville utvidga sitt område.
Amos	Am	30	1	14	Jag skall tända upp en eld mot Rabbas murar, och den skall förtära dess palats under härskri på stridens dag, under storm på ovädrets dag.
Amos	Am	30	1	15	Deras kung skall vandra bort i fångenskap, han själv och hans furstar med honom, säger Herren.
Amos	Am	30	2	1	Så säger Herren: För tre överträdelser av Moab, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: Han har ju förbränt benen efter Edoms kung till kalk.
Amos	Am	30	2	2	Jag skall sända en eld mot Moab, och den skall förtära Keriots palats. Moab skall dö under stridslarm, under härskri vid basuners ljud.
Amos	Am	30	2	3	Den som är domare skall jag utrota ur landet och alla furstarna skall jag dräpa tillsammans med honom, säger Herren.
Amos	Am	30	2	4	Så säger Herren: För tre överträdelser av Juda, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju förkastat Herrens lag och inte hållit hans stadgar utan låtit förleda sig av sina lögngudar som deras fäder hade följt.
Amos	Am	30	2	5	Jag skall sända en eld mot Juda, och den skall förtära Jerusalems palats.
Amos	Am	30	2	6	Så säger Herren: För tre överträdelser av Israel, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De säljer ju den rättfärdige för pengar och den fattige för ett par skor.
Amos	Am	30	2	7	Ty de längtar efter att se stoft på de hjälplösas huvuden och kränker rätten för de ödmjuka. Far och son går till samma flicka för att vanhelga mitt heliga namn.
Amos	Am	30	2	8	På kläder som tagits i pant sträcker de ut sig vid varje altare, och bötfälldas vin dricker de i sin Guds hus.
Amos	Am	30	2	9	Det var jag som förgjorde amoreerna för dem, ett folk så högrest som cedrar och så väldigt som ekar. Jag förgjorde deras frukt upptill och deras rötter nertill.
Amos	Am	30	2	10	Det var jag som förde er upp från Egyptens land och som ledde er i öknen i fyrtio år för att ni skulle ta amoreernas land i besittning.
Amos	Am	30	2	11	Bland era söner väckte jag upp profeter, bland era unga män nasirer. Är det inte så, ni Israels barn? säger Herren.
Amos	Am	30	2	12	Men ni gav nasirerna vin att dricka, och profeterna befallde ni: Profetera inte!
Amos	Am	30	2	13	Se, jag skall pressa ner er så som en vagn pressar ner när den är fullastad med kärvar.
Amos	Am	30	2	14	Då skall inte den snabbe finna någon tillflyktsort, den starke inte ha någon nytta av sin kraft och hjälten inte kunna rädda sitt liv.
Amos	Am	30	2	15	Då kan bågskytten inte hålla stånd, den snabbfotade inte komma undan och ryttaren inte rädda sitt liv.
Amos	Am	30	2	16	Den modigaste bland hjältarna skall på den dagen fly undan naken, säger Herren.
Amos	Am	30	3	1	Hör detta ord som Herren har talat mot er, ni Israels barn, mot hela det släkte som jag har fört upp ur Egyptens land. Så har han sagt:
Amos	Am	30	3	2	Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkter, därför skall jag också straffa er för alla era missgärningar.
Amos	Am	30	3	3	Vandrar två tillsammans utan att de kommit överens om det?
Amos	Am	30	3	4	Ryter ett lejon i skogen utan att det funnit något rov? Ger ett ungt lejon till ett rytande i kulan utan att det har tagit byte?
Amos	Am	30	3	5	Fastnar en fågel i en fälla på marken utan att någon snara är gillrad för den? Slår en fälla upp från marken utan att den gör någon fångst?
Amos	Am	30	3	6	Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?
Amos	Am	30	3	7	Ty Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.
Amos	Am	30	3	8	När lejonet ryter, vem skulle då inte frukta? När Herren, Herren talar, vem skulle då inte profetera?
Amos	Am	30	3	9	Ropa ut över Asdods palats och över palatsen i Egyptens land, säg: Kom samman på Samarias berg och se den stora förvirring som där råder och förtrycket mitt ibland dem.
Amos	Am	30	3	10	De förstår inte att göra det rätta, säger Herren, de som samlar våld och fördärv i sina palats.
Amos	Am	30	3	11	Därför säger Herren, Herren: En fiende skall omringa landet, riva ner ditt starka fäste och plundra dina palats.
Amos	Am	30	3	12	Så säger Herren: Liksom en herde räddar ur lejonets gap ett par benpipor eller en bit av ett öra, så skall Israels folk räddas, de som nu sitter i Samaria i sina soffors hörn och på bäddar av damast.
Amos	Am	30	3	13	Hör och vittna mot Jakobs hus, säger Herren, Herren, härskarornas Gud:
Amos	Am	30	3	14	Den dag då jag straffar Israel för dess överträdelser, skall jag låta straffet komma över Betels altaren, så att altarhornen huggs av och faller till marken.
Amos	Am	30	3	15	Jag skall slå ner vinterhus och sommarhus. Elfenbenshusen skall bli förstörda och många hus skall sopas bort, säger Herren.
Amos	Am	30	4	1	Hör detta ord, ni Basans kor på Samarias berg, ni som förtrycker de svaga och krossar de fattiga, ni som säger till era män: "Tag hit, så att vi får dricka."
Amos	Am	30	4	2	Herren, Herren har svurit vid sin helighet: Se, dagar skall komma över er, då man skall hämta upp er med metkrokar och vad som är kvar av er med fiskkrokar.
Amos	Am	30	4	3	Då skall ni söka er ut, var och en genom närmaste öppning i muren, och ni skall drivas bort till Harmon, säger Herren.
Amos	Am	30	4	4	Gå till Betel och bedriv er synd, till Gilgal och bedriv än värre synd. Bär på morgonen fram era slaktoffer, på tredje dagen era tionden.
Amos	Am	30	4	5	Förbränn syrat bröd till lovoffer, lys ut frivilliga offer, ja, kungör dem. Ty sådant älskar ni ju, ni Israels barn, säger Herren, Herren.
Amos	Am	30	4	6	Jag lät er gå med tomma magar i alla era städer, jag lät er sakna bröd på alla era orter. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	7	Jag höll tillbaka regnet för er, när det ännu var tre månader kvar till skördetiden. Jag lät det regna över en stad men inte över en annan. En åker fick regn, och den åker som inte fick regn torkade bort.
Amos	Am	30	4	8	Två, tre städer stapplade bort till samma stad för att få vatten att dricka, utan att de kunde släcka sin törst. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	9	Jag lät er drabbas av sot och rost. Era många trädgårdar och vingårdar, era fikonträd och olivträd, åt gräshopporna upp. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	10	Jag sände pest ibland er som i Egypten. Jag dödade era unga män med svärd och lät era hästar bli tagna som byte. Stanken av era fallna skaror lät jag stiga upp och komma in i er näsa. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	11	Jag lät ödeläggelse drabba er, liksom när Gud ödelade Sodom och Gomorra. Ni var som en brand, ryckt ur elden. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	12	Därför skall jag göra så med dig, Israel, och eftersom jag skall göra detta med dig, så bered dig, Israel, att möta din Gud.
Amos	Am	30	4	13	Ty se, han som danar bergen och skapar vinden och förkunnar för människan sina tankar, han som gör morgonrodnaden till mörker och går fram över jordens höjder - Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
Amos	Am	30	5	1	Hör följande ord som jag vill stämma upp likt en klagosång över er, ni av Israels hus:
Amos	Am	30	5	2	"Fallen är hon och kan inte mer stiga upp, jungfrun Israel! Hon ligger övergiven på sin egen mark. Ingen finns som reser henne upp."
Amos	Am	30	5	3	Ty så säger Herren, Herren: Den stad som tusen brukade dra ut ifrån, skall få hundra kvar, och den som hundra brukade dra ut ifrån, skall få tio kvar, för Israels hus.
Amos	Am	30	5	4	Så säger Herren till Israels hus: Sök mig och ni skall leva.
Amos	Am	30	5	5	Men sök inte Betel, kom inte till Gilgal och gå inte till Beer-Sheba, ty Gilgal skall föras bort i fångenskap, och av Betel skall inget bli kvar.
Amos	Am	30	5	6	Sök Herren och ni skall leva. Annars skall han komma över Josefs hus likt en eld som förtär, och ingen kan släcka den så att Betel räddas.
Amos	Am	30	5	7	Ni förvandlar rätten till malört och slår ner rättfärdigheten till marken.
Amos	Am	30	5	8	Han är den som har gjort Sjustjärnorna och Orion, han som förvandlar djupa mörkret till morgon och gör dagen mörk som natten, han som kallar på havets vatten och häller ut det över jorden - Herren är hans namn.
Amos	Am	30	5	9	Han är den som låter fördärv blixtra fram över de mäktiga, så att fördärv drabbar befästa borgar.
Amos	Am	30	5	10	De hatar den som i porten försvarar det rätta och den som talar sanning avskyr de.
Amos	Am	30	5	11	Hör därför, ni som trampar på den fattige och tar ifrån honom hans säd som skatt: Ni bygger hus av huggen sten men skall inte få bo i dem, ni planterar ljuvliga vingårdar men skall inte få dricka vin från dem.
Amos	Am	30	5	12	Ty jag vet att era överträdelser är många och era synder talrika, ni som förtrycker den rättfärdige och tar mutor och i porten hindrar de fattiga att få rätt.
Amos	Am	30	5	13	Därför tiger den förståndige i denna tid, ty det är en ond tid.
Amos	Am	30	5	14	Sök det goda och inte det onda, så att ni får leva. Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med er, så som ni säger att han är.
Amos	Am	30	5	15	Hata det onda och älska det goda och låt rätten härska i porten. Kanske skall Herren, härskarornas Gud, vara nådig mot Josefs kvarleva.
Amos	Am	30	5	16	Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren: På alla torg skall klagan höras, och på alla gator skall man säga: "Ve, ve!". Mannen på åkern skall man uppmana till sorg, och till klagan dem som kan sjunga sorgesång.
Amos	Am	30	5	17	I alla vingårdar skall klagan höras, ty jag skall gå fram mitt ibland er, säger Herren.
Amos	Am	30	5	18	Ve dem som längtar efter Herrens dag! Varför längtar ni efter den? Herrens dag är mörker och inte ljus.
Amos	Am	30	5	19	Det blir som när någon flyr för ett lejon, men möter en björn, och som, när han kommer hem, stöder handen mot väggen och blir biten av en orm.
Amos	Am	30	5	20	Ja, Herrens dag är mörker och inte ljus, tjockt mörker utan en strimma av ljus.
Amos	Am	30	5	21	Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider.
Amos	Am	30	5	22	Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer, finner jag ingen glädje i dem, era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
Amos	Am	30	5	23	Tag bort ifrån mig dina sångers buller! Ditt strängaspel vill jag inte höra.
Amos	Am	30	5	24	Låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.
Amos	Am	30	5	25	Bar ni fram åt mig slaktoffer och matofferunder de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?
Amos	Am	30	5	26	Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun, er guds stjärna, era gudabilder som ni gjort åt er?
Amos	Am	30	5	27	Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus, säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.
Amos	Am	30	6	1	Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg, de förnämsta bland förstlingsfolket, dem som Israels hus brukar vända sig till!
Amos	Am	30	6	2	Drag bort till Kalne och se efter, gå därifrån till Stora Hamat och far sedan ner till filisteernas Gat. Är de bättre än rikena här, eller är deras område större än ert område?
Amos	Am	30	6	3	Ni skjuter den onda dagen bort ifrån er, men låter våldet härska hos er.
Amos	Am	30	6	4	Ni vilar på soffor av elfenben och sträcker lättjefullt ut er på era bäddar. Ni äter lamm ur hjorden och kalvar från gödstallet.
Amos	Am	30	6	5	Ni skrålar era visor till harpans ljud och tänker ut nya musikinstrument som David.
Amos	Am	30	6	6	Ni dricker vin ur stora skålar och smörjer er med salvor av finaste olja, men bekymrar er inte om Josefs skada.
Amos	Am	30	6	7	Därför skall nu dessa som de första föras bort i fångenskap. Det blir slut med skrålet från dem som lättjefullt sträcker ut sig.
Amos	Am	30	6	8	Herren, Herren har svurit vid sig själv, säger Herren, härskarornas Gud: Jag avskyr Jakobs stolthet och hatar hans palats. Jag skall utlämna staden med allt som finns i den.
Amos	Am	30	6	9	Och det skall ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, skall de alla dö.
Amos	Am	30	6	10	När en släkting med likbrännarens hjälp vill föra benen ut ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Finns det någon mer än du här?", och denne svarar: "Ingen", så skall han säga: "Tyst! Herrens namn får inte nämnas."
Amos	Am	30	6	11	Ty se, på Herrens befallning skall det stora huset slås i stycken och det lilla huset i spillror.
Amos	Am	30	6	12	Springer hästar på klippor eller plöjer man där med oxar? Men ni har förvandlat rätten till gift och rättfärdighetens frukt till malört.
Amos	Am	30	6	13	Ni gläder er över Lo-Debar och säger: "Har vi inte genom vår egen styrka intagit Karnajim?"
Amos	Am	30	6	14	Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot er, ni av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud. Och de skall ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.
Amos	Am	30	7	1	Detta lät Herren, Herren mig se: Jag såg gräshoppor skapas när sommargräset började växa upp. Det var sommargräset efter kungsslåttern.
Amos	Am	30	7	2	När de hade ätit upp allt grönt i landet sade jag: "Herre, Herre, förlåt! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig?"
Amos	Am	30	7	3	Då ångrade Herren detta. "Det skall inte ske", sade Herren.
Amos	Am	30	7	4	Detta lät Herren, Herren mig se: Jag såg att Herren, Herren kallade på elden för att utföra hans sak. Och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära landet.
Amos	Am	30	7	5	Då sade jag: "Herre, Herre, sluta! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig?"
Amos	Am	30	7	6	Då ångrade Herren detta. "Inte heller detta skall ske", sade Herren Herren.
Amos	Am	30	7	7	Detta lät han mig se: Jag såg Herren stå på en lodrät mur, och i sin hand höll han ett blylod.
Amos	Am	30	7	8	Och Herren sade till mig: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "Ett blylod." Då sade Herren: "Se, jag skall hänga upp ett blylod mitt ibland mitt folk Israel. Jag skall inte skona dem ytterligare en gång.
Amos	Am	30	7	9	Isaks offerhöjder skall bli ödelagda och Israels helgedomar förstörda och mot Jerobeams hus skall jag resa mig upp med svärdet."
Amos	Am	30	7	10	Amasja, prästen i Betel, sände bud till Jerobeam, Israels kung, och lät säga: "Amos har anstiftat en sammansvärjning mot dig mitt i Israel. Landet härdar inte ut med allt hans ordande.
Amos	Am	30	7	11	Ty så har Amos sagt: Jerobeam skall dö genom svärd och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
Amos	Am	30	7	12	Och Amasja sade till Amos: "Du siare, gå din väg och fly till Juda land. Tjäna där ditt levebröd och profetera där!
Amos	Am	30	7	13	Men i Betel får du inte profetera mer, för det är en kunglig helgedom och ett rikets tempel."
Amos	Am	30	7	14	Amos svarade Amasja: "Jag är inte en profet, en yrkesprofet. Jag är en boskapsherde som lever av mullbärsfikon.
Amos	Am	30	7	15	Men Herren tog mig från hjorden och Herren sade till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel.
Amos	Am	30	7	16	Så hör nu Herrens ord. Du säger: Profetera inte mot Israel och tala inte mot Isaks hus.
Amos	Am	30	7	17	Därför säger Herren så: Din hustru skall bli en hora i staden, dina söner och döttrar skall falla för svärd, din jord skall utskiftas med mätsnöre. Själv skall du dö i ett orent land, och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
Amos	Am	30	8	1	Detta lät Herren, Herren mig se: Jag såg en korg med mogen frukt.
Amos	Am	30	8	2	Han sade: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "En korg med mogen frukt." Då sade Herren till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag skall inte ytterligare en gång skona dem.
Amos	Am	30	8	3	Sångerna i palatset skall på den dagen övergå i klagan, säger Herren, Herren. Döda kroppar i mängd skall i tysthet kastas överallt.
Amos	Am	30	8	4	Hör detta, ni som står efter den fattiges liv och vill göra slut på de olyckliga i landet,
Amos	Am	30	8	5	ni som säger: "När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd? Då skall vi göra efa-måttet mindre och höja priset och förfalska vågen så att den visar orätt vikt.
Amos	Am	30	8	6	Då skall vi köpa de utblottade för pengar och den fattige för ett par skor. Och spillsäden skall vi då sälja som säd."
Amos	Am	30	8	7	Herren har svurit vid Jakobs stolthet: Aldrig skall jag glömma någon av deras gärningar.
Amos	Am	30	8	8	Skulle inte landet darra när sådant sker, och skulle inte alla dess invånare sörja? Skulle inte hela landet höja sig som Nilen och röras upp och åter sjunka som Egyptens flod?
Amos	Am	30	8	9	Det skall ske på den dagen, säger Herren, Herren, att jag skall låta solen gå ner vid middagstid och lägga landet i mörker mitt på ljusa dagen.
Amos	Am	30	8	10	Jag skall förvandla era högtider till sorg och alla era sånger till klagovisor. Jag skall klä allas höfter med säcktyg och göra alla huvuden skalliga. Jag skall låta det bli som när man sörjer ende sonen och låta det sluta som en bitter dag.
Amos	Am	30	8	11	Se, dagar skall komma, säger Herren, Herren, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.
Amos	Am	30	8	12	De skall driva omkring från hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.
Amos	Am	30	8	13	På den dagen skall vackra unga kvinnor och unga män tyna bort av törst,
Amos	Am	30	8	14	de som nu svär vid Samariens skam, och säger: "Leve din gud, Dan!" och: "Leve vägen till Beer-Sheba!" De skall falla och inte mer resa sig.
Amos	Am	30	9	1	Jag såg Herren stå vid altaret, och han sade: Slå till pelarhuvudena så att trösklarna bävar, och låt spillrorna falla över huvudet på alla som står där. Dem som är kvar skall jag döda med svärd. Ingen av dem skall kunna fly undan, ingen av dem skall kunna rädda sig.
Amos	Am	30	9	2	Om de än bröt sig in i dödsriket, skulle min hand hämta dem därifrån. Om de än for upp till himlen, skulle jag störta dem ner därifrån.
Amos	Am	30	9	3	Om de än gömde sig på toppen av Karmel, skulle jag där leta fram dem och hämta dem ner. Om de än gömde sig utom synhåll för mig på havets botten, skulle jag där befalla ormen att bita dem.
Amos	Am	30	9	4	Om de än gick bort i fångenskap framför sina fiender, skulle jag befalla svärdet att komma dit och dräpa dem. Ja, jag skall låta mitt öga vila på dem till deras olycka och inte till deras lycka.
Amos	Am	30	9	5	Herren, Herren Sebaot är den som rör vid jorden, och den smälter och alla dess invånare sörjer. Hela jorden höjer sig som Nilen och sjunker åter som Egyptens flod.
Amos	Am	30	9	6	Det är han som bygger sin sal i himlen och har grundat sitt valv över jorden. Han kallar på havets vatten och sprider ut det över jordens yta - Herren är hans namn.
Amos	Am	30	9	7	Är ni inte i mina ögon som nubierna, ni Israels barn? säger Herren. Förde jag inte Israel upp ur Egyptens land, filisteerna från Kaftor och arameerna från Kir?
Amos	Am	30	9	8	Se, Herrens, Herrens ögon är emot detta syndiga rike, och jag skall utplåna det från jordens yta. Ändå vill jag inte alldeles utplåna Jakobs hus, säger Herren.
Amos	Am	30	9	9	Ty se, jag befaller att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken, som om det siktades i ett såll. Inte det minsta korn skall falla på jorden.
Amos	Am	30	9	10	Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd, de som nu säger: "Oss skall olyckan inte komma nära, över oss skall den inte komma."
Amos	Am	30	9	11	På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp det som är nerrivet. Jag skall bygga upp den som i forna dagar,
Amos	Am	30	9	12	så att de kan ta i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts, säger Herren, han som gör detta.
Amos	Am	30	9	13	Se, dagar skall komma, säger Herren, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren och druvtramparen såningsmannen, då bergen skall drypa av druvsaft och alla höjder flöda över.
Amos	Am	30	9	14	Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt.
Amos	Am	30	9	15	Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger Herren, din Gud.
Obadja	Ob	31	1	1	Obadjas profetia Så säger Herren, Herren om Edom: Ett budskap har vi hört från Herren, och en budbärare är utsänd bland hednafolken: "Upp, ja, låt oss stå upp och strida mot det!"
Obadja	Ob	31	1	2	Se, jag har gjort dig ringa bland hednafolken, djupt föraktad är du.
Obadja	Ob	31	1	3	Ditt hjärtas övermod har bedragit dig, där du sitter bland bergsklyftorna i din höga boning och säger i ditt hjärta: "Vem kan störta mig ner till jorden?"
Obadja	Ob	31	1	4	Om du än svävade högt som örnen, och mitt ibland stjärnorna byggde ditt bo, så skulle jag ändå störta dig ner därifrån, säger Herren.
Obadja	Ob	31	1	5	Om tjuvar kommer till dig eller plundrare om natten, ja, då är det ute med dig! Skall de inte stjäla till dess att de fått nog? Om vinbärgare kommer till dig, skall de då lämna kvar en efterskörd?
Obadja	Ob	31	1	6	Hur genomsökt skall inte Esau bli! Hans dolda skatter skall letas fram!
Obadja	Ob	31	1	7	Till gränsen skall de driva dig ut, alla de som stod i förbund med dig. De skall bedra dig och bli dig övermäktiga, de som du levde i fred med. De som äter ditt brödskall lägga en snara under dig. Det finns inget förstånd hos dem.
Obadja	Ob	31	1	8	Skall jag inte på den dagen, säger Herren, förgöra de visa i Edom och allt förstånd på Esaus berg?
Obadja	Ob	31	1	9	Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran, och var man på Esaus bergskall bli utrotad och dräpt.
Obadja	Ob	31	1	10	För våld mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid.
Obadja	Ob	31	1	11	Den dag du stod på avstånd, den dag då främlingar förde bort hans rikedomar och utlänningar drog in genom hans port och kastade lott om Jerusalem, då var också du som en av dem.
Obadja	Ob	31	1	12	Se inte med lust på din broders dag, på hans olyckas dag. Gläd dig inte över Juda barn på deras undergångs dag. Spärra inte upp munnen så stort på nödens dag.
Obadja	Ob	31	1	13	Drag inte in genom mitt folks port på deras ofärds dag. Se inte, också du, på hans olycka med lust på hans ofärds dag. Räck inte ut din hand efter hans rikedomar på hans ofärds dag.
Obadja	Ob	31	1	14	Stå inte vid vägskälet för att slå ner hans flyktingar och utlämna inte hans överlevande på nödens dag.
Obadja	Ob	31	1	15	Ty Herrens dag är nära för alla hednafolk. Som du har gjort, så skall det göras mot dig. Dina gärningar skall komma tillbaka över ditt eget huvud.
Obadja	Ob	31	1	16	Ty som ni har druckit på mitt heliga berg, skall alla hednafolk få dricka utan uppehåll. De skall dricka, de skall svälja, de skall bli som om de aldrig varit till.
Obadja	Ob	31	1	17	Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och den skall vara helig, och Jakobs hus skall åter råda över sina besittningar.
Obadja	Ob	31	1	18	Då skall Jakobs hus bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall vara som strå, och de skall tända eld på dem och förtära dem. Ingen skall komma undan av Esaus hus, ty Herren har talat.
Obadja	Ob	31	1	19	Då skall de som bor i Sydlandet ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet skall ta filisteernas land. Också Efraims land och Samariens mark skall man ta i besittning. Och Benjamin skall ta Gilead.
Obadja	Ob	31	1	20	Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat, liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad, dessa skall ta Negevs städer i besittning.
Obadja	Ob	31	1	21	Frälsare skall dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg. Och riket skall tillhöra Herren.
Jona	Jon	32	1	1	Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade:
Jona	Jon	32	1	2	"Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika mot den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte."
Jona	Jon	32	1	3	Men Jona steg upp för att fly till Tarsis, bort från Herrens ansikte. Och han for ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Han betalade för resan och steg sedan ombord för att fara med dem till Tarsis, bort från Herrens ansikte.
Jona	Jon	32	1	4	Men Herren sände en stark vind ut över havet, och en våldsam storm uppstod och skeppet var nära att krossas.
Jona	Jon	32	1	5	Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud, och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner i det inre av skeppet och låg där i djup sömn.
Jona	Jon	32	1	6	Då gick skeppets kapten till honom och sade: "Hur kan du sova nu? Stig upp och ropa till din gud. Kanske skall den guden tänka på oss, så att vi inte förgås."
Jona	Jon	32	1	7	De sade till varandra: "Låt oss kasta lott, så att vi får veta vem som har dragit denna olycka över oss." Och när de kastade lott, föll lotten på Jona.
Jona	Jon	32	1	8	Då sade de till honom: "Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du? Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?"
Jona	Jon	32	1	9	Han svarade dem: "Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra."
Jona	Jon	32	1	10	Då greps männen av stor förskräckelse och sade till honom: "Vad är det du har gjort!" Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort från Herrens ansikte.
Jona	Jon	32	1	11	Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: "Vad skall vi göra med dig, så att havet blir lugnt?"
Jona	Jon	32	1	12	Då svarade han dem: "Tag och kasta mig i havet, så skall havet bli lugnt. Jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er."
Jona	Jon	32	1	13	Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, ty stormen rasade allt värre.
Jona	Jon	32	1	14	Då ropade de till Herren och sade: " Herre, låt oss inte gå under för den där mannens skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Herre, har handlat efter din vilja."
Jona	Jon	32	1	15	Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri.
Jona	Jon	32	1	16	Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och avlade löften.
Jona	Jon	32	2	1	Men Herren sände en stor fisk som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter.
Jona	Jon	32	2	2	Och Jona bad till Herren, sin Gud, i fiskens buk.
Jona	Jon	32	2	3	Han sade: "Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst.
Jona	Jon	32	2	4	Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmar omslöt mig, alla dina brottsjöar och vågor svepte över mig.
Jona	Jon	32	2	5	Jag tänkte: Jag har drivits bort från dina ögon. Men jag skall åter få skåda ditt heliga tempel.
Jona	Jon	32	2	6	Vatten omslöt mig ända upp till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde in mitt huvud.
Jona	Jon	32	2	7	Till bergens grund sjönk jag ner, jordens bommar slöts för evigt bakom mig. Men du förde mig levande upp ur graven, Herre, min Gud.
Jona	Jon	32	2	8	Medan min själ tynade bort i mig tänkte jag på Herren, och min bön kom till dig i ditt heliga tempel.
Jona	Jon	32	2	9	De som håller sig till fåfängliga avgudar överger den nåd de fått.
Jona	Jon	32	2	10	Med tacksägelse vill jag offra åt dig, vad jag har lovat vill jag infria. Frälsningen är hos Herren!"
Jona	Jon	32	2	11	Och Herren talade till fisken och den kastade upp Jona på torra land.
Jona	Jon	32	3	1	Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade:
Jona	Jon	32	3	2	"Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig."
Jona	Jon	32	3	3	Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.
Jona	Jon	32	3	4	Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: "Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt."
Jona	Jon	32	3	5	Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem.
Jona	Jon	32	3	6	När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska.
Jona	Jon	32	3	7	Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: "Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas.
Jona	Jon	32	3	8	Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör.
Jona	Jon	32	3	9	Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås."
Jona	Jon	32	3	10	När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.
Jona	Jon	32	4	1	Men Jona tog mycket illa vid sig, och han blev arg.
Jona	Jon	32	4	2	Och han bad till Herren och sade: " Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda.
Jona	Jon	32	4	3	Tag nu mitt liv Herre, för jag vill hellre vara död än leva."
Jona	Jon	32	4	4	Men Herren sade: "Har du rätt att bli arg?"
Jona	Jon	32	4	5	Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden.
Jona	Jon	32	4	6	Och Herren Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.
Jona	Jon	32	4	7	Men dagen därpå, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som angrep ricinbusken, så att den torkade bort.
Jona	Jon	32	4	8	När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: "Jag vill hellre dö än leva."
Jona	Jon	32	4	9	Men Gud sade till Jona: "Har du rätt att vara arg för ricinbuskens skull?" Han svarade: "Ja, jag har rätt att vara arg, ända till döds."
Jona	Jon	32	4	10	Då sade Herren: "Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft någon möda med och inte har dragit upp och som kom till på en natt och förgicks efter en natt.
Jona	Jon	32	4	11	Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!"
Mika	Mik	33	1	1	Herrens ord till morastiten Mika, vid den tid då Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, det han skådade angående Samaria och Jerusalem.
Mika	Mik	33	1	2	Hör alla folk, lyssna du jord och allt som är därpå. Herren, Herren skall vara ett vittne mot er, Herren från sitt heliga tempel.
Mika	Mik	33	1	3	Ty se, Herren träder ut ur sin boning, han far ner och går fram över jordens höjder.
Mika	Mik	33	1	4	Bergen smälter under honom och dalarna bryter fram som vaxet för elden, som vattnet när det störtar utför branten.
Mika	Mik	33	1	5	Allt detta sker för att Jakob har avfallit, för att Israels hus har syndat. Vem är skyldig till Jakobs avfall? Är det inte Samaria? Och vem till Juda offerhöjder? Är det inte Jerusalem?
Mika	Mik	33	1	6	Därför skall jag göra Samaria till en stenhög på marken, till en plats för vinodling. Jag skall vräka hennes stenar ner i dalen, och blotta hennes grundvalar.
Mika	Mik	33	1	7	Alla hennes utskurna avgudabilder skall krossas, alla hennes skökogåvor skall brännas upp i eld, alla hennes avgudar skall jag förstöra. Ty genom skökolön har hon skaffat dem, och skökolön skall de bli igen.
Mika	Mik	33	1	8	Över detta vill jag klaga och jämra mig, jag vill gå utblottad och naken. Jag vill yla som en schakal och klaga som en struts.
Mika	Mik	33	1	9	Ty hennes sår kan inte läkas, det har kommit ända till Juda, det har nått ända till mitt folks port, ända till Jerusalem.
Mika	Mik	33	1	10	Förkunna det inte i Gat, gråt inte så bittert! I Bet-Leafra vältrar jag mig i stoftet.
Mika	Mik	33	1	11	Drag ut i nakenhet och skam, ni som bor i Safir! De som bor i Saanan vågar sig inte ut. Klagoljuden i Bet-Haesel gör att ni inte kan stanna där.
Mika	Mik	33	1	12	De som bor i Marot våndas efter det goda, ty en olycka har kommit från Herren till Jerusalems port.
Mika	Mik	33	1	13	Spänn travare för vagnen, ni som bor i Lakish, ni som var orsaken till synd hos dottern Sion, ty det var hos er man fann Israels överträdelser.
Mika	Mik	33	1	14	Därför skall du ge skiljebrev åt Moreset-Gat. Husen i Aksib har blivit som en lögn för Israels kungar.
Mika	Mik	33	1	15	Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över er, ni som bor i Maresa. Ända till Adullam skall den komma, Israels härlighet.
Mika	Mik	33	1	16	Raka dig skallig och skär av ditt hår för barnen som var din glädje. Gör ditt huvud kalt som gamens, ty de skall föras bort från dig.
Mika	Mik	33	2	1	Ve dem som tänker ut fördärv och på sin bädd planlägger det som är ont. Så snart morgonen gryr sätter de planerna i verket, om det står i deras makt.
Mika	Mik	33	2	2	De har begär till åkrar och roffar dem åt sig, till hus och lägger beslag på dem. De använder våld mot människor och hus, mot en man och hans egendom.
Mika	Mik	33	2	3	Därför säger Herren så: Se, jag tänker ut ont mot detta släkte. Ni skall inte kunna dra er hals ur det och ni skall inte gå så stolta, ty det blir en ond tid.
Mika	Mik	33	2	4	På den dagen skall man stämma upp en nidvisa över er och klaga i en klagosång. Man skall säga: "Vi är i grund förstörda. Mitt folks arvslott ändrar han. O, att han skulle rycka den ifrån mig, åt förrädare ger han våra åkrar."
Mika	Mik	33	2	5	Därför kommer det inte att hos dig finnas någon som får spänna mätsnöre över en jordlott i Herrens församling.
Mika	Mik	33	2	6	"Sluta predika", så predikar de." Om sådant får man inte predika, skall aldrig smädelserna ta slut!"
Mika	Mik	33	2	7	Är det så du talar, du Jakobs hus? Har Herrens Ande varit otålig? Har hans gärningar visat något sådant? Är inte mina ord goda mot den som lever rättfärdigt?
Mika	Mik	33	2	8	Men sedan en tid har mitt folk rest sig upp som en fiende. Ni sliter manteln av dem som går trygga på vägen och inte vill veta av någon strid.
Mika	Mik	33	2	9	Mitt folks kvinnor driver ni ut från de hem där de har sin glädje. Från deras barn tar ni min härlighet för alltid.
Mika	Mik	33	2	10	Stå upp och gå er väg, här har ni ingen viloplats. Orenheten drar er i fördärvet, i fruktansvärt fördärv.
Mika	Mik	33	2	11	Om någon skulle komma med tomt prat, svek och lögn och säga: "Jag kan profetera för dig om vin och starka drycker", då skulle han passa som profet för detta folk.
Mika	Mik	33	2	12	Jag skall församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag skall samla ihop kvarlevan av Israel, jag skall föra dem tillsammans som fåren till fållan, som en hjord till dess betesmark, så att det uppstår ett sorl av människor.
Mika	Mik	33	2	13	En som banar väg drar ut framför dem, de bryter sig igenom och tågar fram, genom porten vandrar de ut. Deras kung tågar framför dem, Herren går i spetsen för dem.
Mika	Mik	33	3	1	Jag sade: Hör, ni hövdingar i Jakob, ni furstar över Israels hus: Är det inte er sak att veta vad som är rätt?
Mika	Mik	33	3	2	Men ni hatar det goda och älskar det onda, ni sliter huden av människor och köttet från deras ben.
Mika	Mik	33	3	3	Ni äter mitt folks kött och flår huden av dem och bryter sönder deras ben för att stycka dem likt något man kastar i grytan, så som man gör med kött som läggs i kitteln.
Mika	Mik	33	3	4	När de då ropar till Herren skall han inte svara dem. För det onda de gjort skall han då dölja sitt ansikte för dem.
Mika	Mik	33	3	5	Så säger Herren om de profeter som för mitt folk vilse, om dem som ropar: "Allt står väl till!" så länge de har något att tugga med sina tänder. Mot den som inte ger dem något i munnen blåser de upp till helig strid.
Mika	Mik	33	3	6	Därför skall en natt utan syner komma över er, och mörker utan spådomar. Solen skall gå ner över profeterna och dagen bli mörk över dem.
Mika	Mik	33	3	7	Siarna skall stå med skam och spåmännen blygas. De skall alla täcka över sitt skägg, ty inget svar kommer från Gud.
Mika	Mik	33	3	8	Men jag, jag är full av kraft, av Herrens Ande, av rätt och styrka, så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse, för Israel hans synd.
Mika	Mik	33	3	9	Hör då detta, ni hövdingar över Jakobs hus, ni furstar över Israels hus: Ni avskyr det som är rätt, och allt som är rakt gör ni krokigt,
Mika	Mik	33	3	10	ni bygger upp Sion med blod och Jerusalem med ondska.
Mika	Mik	33	3	11	Stadens hövdingar dömer för mutor, prästerna undervisar för betalning och profeterna spår för pengar. Ändå stöder de sig på Herren och säger: "Är inte Herren mitt ibland oss? Olycka skall inte drabba oss."
Mika	Mik	33	3	12	Därför skall Sion för er skull plöjas upp till en åker, Jerusalem bli en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.
Mika	Mik	33	4	1	Det skall ske i den yttersta tiden, att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Och alla folk skall strömma dit.
Mika	Mik	33	4	2	Ja, många folk skall gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upptill Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar." Ty undervisningen skall gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem.
Mika	Mik	33	4	3	Han skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.
Mika	Mik	33	4	4	Var och en skall sitta under sitt vinträd och under sitt fikonträd utan fruktan, ty så har Herren Sebaots mun talat.
Mika	Mik	33	4	5	Ty alla andra folk vandrar vart och ett i sin guds namn, men vi, vi skall vandra i Herrens, vår Guds, namn, alltid och för evigt.
Mika	Mik	33	4	6	På den dagen, säger Herren, skall jag samla ihop de haltande och föra samman dem som drivits bort och dem som jag låtit drabbas av olyckor.
Mika	Mik	33	4	7	Jag skall låta de haltande bli en kvarleva, och de som drivits långt bort ett mäktigt folk, och Herren skall vara konung över dem på Sions berg, från nu och till evig tid.
Mika	Mik	33	4	8	Och du Herdetorn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, det forna herraväldet skall komma, dottern Jerusalems kungadöme.
Mika	Mik	33	4	9	Men varför ropar du så högt? Finns det då ingen kung hos dig, har du inte längre någon rådgivare eftersom du har gripits av vånda likt en barnaföderska?
Mika	Mik	33	4	10	Vrid dig i födslosmärtor, du dotter Sion, likt en kvinna som föder barn, ty nu måste du dra ut ur staden, och bo på öppna fältet. Ända till Babel skall du komma. Där skall du befrias, där skall Herren förlossa dig ur dina fienders hand.
Mika	Mik	33	4	11	Nu samlas många hednafolk mot dig, och de säger: "Låt henne bli orenad och låt våra ögon se med lust på Sion."
Mika	Mik	33	4	12	Men de känner inte Herrens tankar, de förstår inte hans rådslut, att han har samlat dem som kärvar till tröskplatsen.
Mika	Mik	33	4	13	Stå upp och tröska, du dotter Sion, ty jag skall ge dig horn av järn och klövar av koppar. Du skall krossa många folk och helga bytet från dem åt Herren, deras skatter åt hela jordens Herre.
Mika	Mik	33	5	1	Samla nu dina skaror, du skarornas stad. En belägringsvall har man rest upp mot oss. Israels domare slår man med käpp på kinden.
Mika	Mik	33	5	2	Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.
Mika	Mik	33	5	3	Därför skall han överge dem fram till den tid då hon som skall föda har fött. Då skall resten av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.
Mika	Mik	33	5	4	Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herrens, sin Guds, namns höghet. Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar.
Mika	Mik	33	5	5	Och han skall vara vår frid. När Assur stormar in i vårt land och tränger in i våra palats, då kan vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstar ur folket.
Mika	Mik	33	5	6	Och med svärd skall de beta av Assurs land och Nimrods land ända in i dess portar. Så skall han rädda oss från Assur, om denne kommer in i vårt land och tränger fram över våra gränser.
Mika	Mik	33	5	7	Jakobs kvarleva skall vara bland många folk som dagg från Herren, som regnskurar på gräs, vilka inte dröjer för någon mans skull eller väntar för människors skull.
Mika	Mik	33	5	8	Ja, Jakobs kvarleva skall vara bland hednafolken, mitt ibland många folk, som ett lejon bland djuren i skogen, som ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket trampar ner där det går fram och river sitt rov utan att någon räddar det.
Mika	Mik	33	5	9	Må din hand vara upplyft över dina ovänner, och må alla dina fiender bli utrotade!
Mika	Mik	33	5	10	Det skall ske på den dagen, säger Herren, att jag skall utrota dina hästar ur ditt land och förstöra dina vagnar.
Mika	Mik	33	5	11	Jag skall utplåna städerna i ditt land och riva ner alla dina fästen.
Mika	Mik	33	5	12	Jag skall utrota all trolldom hos dig, inga spåmän skall mer finnas bland dig.
Mika	Mik	33	5	13	Jag skall utrota dina utskurna avgudabilder och dina stoder ur ditt land, och du skall inte mer tillbe dina händers verk.
Mika	Mik	33	5	14	Jag skall förstöra dina aseror som du har ibland dig, och jag skall ödelägga dina städer.
Mika	Mik	33	5	15	Jag skall i vrede och förbittring ta hämnd på de hednafolk som inte varit hörsamma.
Mika	Mik	33	6	1	Hör vad Herren säger: Stå upp och gå till rätta inför bergen och låt höjderna höra din röst.
Mika	Mik	33	6	2	Hör Herrens anklagelser, ni berg, lyssna ni jordens fasta grundvalar! Ty Herren anklagar sitt folk, med Israel vill han gå till rätta.
Mika	Mik	33	6	3	Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och på vilket sätt har jag tröttat ut dig? Svara mig!
Mika	Mik	33	6	4	Jag förde dig upp ur Egyptens land, ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig.
Mika	Mik	33	6	5	Mitt folk, kom ihåg vad Balak, kungen i Moab, hade i sinnet och vad han fick för svar av Bileam, Beors son. Kom ihåg hur det var mellan Sittim och Gilgal och lär dig förstå Herrens rättfärdiga gärningar.
Mika	Mik	33	6	6	Med vad skall jag komma inför Herren och med vad skall jag böja mig för Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?
Mika	Mik	33	6	7	Gläds Herren åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?
Mika	Mik	33	6	8	Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?
Mika	Mik	33	6	9	Hör, hur Herren ropar till staden! Den som är vis ger akt på ditt namn. Hör om straffet och vem han är som har bestämt det.
Mika	Mik	33	6	10	Finns det ännu i den ogudaktiges husskatter som förvärvats genom orätt, eller ett alltför litet efa-mått, värt att förbannas?
Mika	Mik	33	6	11	Vore jag rättfärdig om jag tillät orätt våg och falska vikter i väskan?
Mika	Mik	33	6	12	Eftersom de rika i staden är fulla av våld, och de som bor där talar lögn och har en falsk tunga i sin mun,
Mika	Mik	33	6	13	måste jag slå dig med sår som inte läks och lägga dig i ruiner för dina synders skull.
Mika	Mik	33	6	14	Du skall äta men inte bli mätt, hunger skall plåga dig. Vad du skaffar undan skall du inte kunna rädda, och vad du räddar skall jag ge åt svärdet.
Mika	Mik	33	6	15	Du skall så men inte få skörda, du skall pressa oliver men inte få smörja dig med oljan. Du skall pressa ut druvmust men inte få dricka vinet.
Mika	Mik	33	6	16	Man håller fast vid Omris stadgar och allt vad Ahabs hus har gjort. Ni följer deras råd. Därför skall jag göra dig till ett öde land och invånarna i staden till hån. Ja, mitt folks förakt skall ni få bära.
Mika	Mik	33	7	1	Ve mig! Det är med mig som när frukten är insamlad om sommaren, som när efterskörden efter vinbärgningen är slut. Ingen druvklase mer finns att äta, inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
Mika	Mik	33	7	2	De fromma är försvunna från jorden, ingen bland människorna är ärlig. Alla ligger de på lur efter blod, var och en vill fånga den andre i sitt nät.
Mika	Mik	33	7	3	Deras händer är skickliga att göra det onda. Fursten begär gåvor och domaren mutor. Den mäktige kräver öppet vad han har begär till. Så gör de gemensam sak.
Mika	Mik	33	7	4	Den bäste bland dem är som ett törnsnår, den ärligaste värre än en törnhäck. Det kommer en dag för dina väktare, din räkenskapsdag. Då grips de av förvirring.
Mika	Mik	33	7	5	Tro inte på någon vän, lita inte på någon förtrogen. För henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar.
Mika	Mik	33	7	6	Ty sonen föraktar sin far, dottern trotsar sin mor, sonhustrun sin svärmor, och var och en har sin egen familj till fiender.
Mika	Mik	33	7	7	Men jag, jag skall skåda efter Herren, jag skall hoppas på min frälsnings Gud. Min Gud skall höra mig.
Mika	Mik	33	7	8	Gläd dig inte över mig, du min fiende. Om jag har fallit, skall jag resa mig igen. Om jag sitter i mörkret, är Herren mitt ljus.
Mika	Mik	33	7	9	Eftersom jag har syndat mot Herren skall jag bära hans vrede, till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt. Han skall föra mig ut i ljuset, och jag skall se hans rättfärdighet.
Mika	Mik	33	7	10	Min fiende skall se det och täckas av skam, han som sade till mig: "Var är nu Herren, din Gud?"Mina ögon skall se på honom, hur han trampas ner som smuts på gatan.
Mika	Mik	33	7	11	En dag skall dina murar byggas upp. På den dagen skall dina gränser vidgas.
Mika	Mik	33	7	12	På den dagen skall man komma till dig från Assur och från Egyptens städer, från Egypten och ända till floden, från hav till hav och från berg till berg.
Mika	Mik	33	7	13	Men jorden skall bli en ödemark för sina invånares skull. Det blir frukten av deras gärningar.
Mika	Mik	33	7	14	Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, som bor avskild i skogen, mitt i ett fruktbart land. Låt den gå i bet i Basan och i Gilead som under forna dagar.
Mika	Mik	33	7	15	Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land, skall jag låta dem se underbara ting.
Mika	Mik	33	7	16	Hednafolken skall se det och komma på skam, med all sin makt. De skall lägga handen på munnen, deras öron skall bli döva.
Mika	Mik	33	7	17	De skall slicka stoftet som ormar, likt markens kräldjur. Med bävan skall de överge sina hålor, skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud. För dig skall de frukta.
Mika	Mik	33	7	18	Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel. Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd.
Mika	Mik	33	7	19	Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
Mika	Mik	33	7	20	Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, så som du med ed lovade våra fäder i forntidens dagar.
Nahum	Nah	34	1	1	Profetia om Nineve, boken med elkositen Nahums syn.
Nahum	Nah	34	1	2	Herren är en nitälskande Gud och en hämnare. Herren tar hämnd och vredgas, Herren tar hämnd på sina ovänner, han har vrede i förvar åt sina fiender.
Nahum	Nah	34	1	3	Herren är sen till vrede men stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. Herren har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter.
Nahum	Nah	34	1	4	Han straffar havet och låter det torka ut, alla floder låter han sina. Då tynar Basan och Karmel bort och Libanons grönska vissnar.
Nahum	Nah	34	1	5	Bergen darrar för honom och höjderna smälter ner. Jorden bävar för hans ansikte, världen och alla som bor där.
Nahum	Nah	34	1	6	Vem kan bestå inför hans förbittring, vem kan uthärda hans vredes glöd? Hans vrede brinner som eld och klipporna rämnar inför honom.
Nahum	Nah	34	1	7	God är Herren, en tillflykt på nödens dag, han känner dem som flyr till honom.
Nahum	Nah	34	1	8	Men med en störtflod förintar han platsen där Nineve står, och mörker förföljer hans fiender.
Nahum	Nah	34	1	9	Vad ni än tänker ut mot Herren skall han komma med fullständig ödeläggelse. Nöden skall inte komma två gånger.
Nahum	Nah	34	1	10	Om de än är hopslingrade som törnsnår och druckna av sitt drickande, skall de alla förtäras som torrt gräs.
Nahum	Nah	34	1	11	Från dig har en man gått ut, en som tänker ut ont mot Herren, en rådgivare i ondska.
Nahum	Nah	34	1	12	Så säger Herren: "Hur starka och många de än är, skall de ändå mejas ner och försvinna. Jag har plågat dig, men skall inte plåga dig mer.
Nahum	Nah	34	1	13	Nu skall jag bryta sönder hans ok över dig, dina band skall jag slita av."
Nahum	Nah	34	1	14	Men om dig, Nineve, har Herren befallt: "Det skall inte mer finnas några efterkommande med ditt namn. Ur dina gudars hus skall jag utrota alla bilder, både skurna och gjutna. Jag skall göra i ordning en grav åt dig, ty du är ingenting värd."
Nahum	Nah	34	1	15	Se, över bergen kommer han som frambär gott budskap, han som förkunnar frid. Fira dina högtider, Juda, infria dina löften. Ty den onde skall inte mer dra fram genom dig, han är helt tillintetgjord.
Nahum	Nah	34	2	1	En folkförskingrare drar upp mot dig. Bevaka dina fästen! Spana utåt vägen, rusta dig, samla all din kraft.
Nahum	Nah	34	2	2	Herren skall återställa Jakobs storhet liksom Israels storhet, ty plundrare har plundrat dem och fördärvat deras vinstockar.
Nahum	Nah	34	2	3	Hans hjältars sköldar har färgats röda, krigsmännen går klädda i scharlakan. Vagnarna gnistrar av stålglans, den dag han gör sig redo, och man svingar sina spjut av cypress.
Nahum	Nah	34	2	4	På gatorna stormar vagnarna fram, de kör om varandra på torgen. De ser ut som bloss, som blixtar far de i väg.
Nahum	Nah	34	2	5	Han kommer ihåg sina väldiga kämpar. De stapplar där de rusar fram. De skyndar mot stadens murar och skyddstaken görs redo.
Nahum	Nah	34	2	6	Flodernas portar öppnas, och palatset faller ihop.
Nahum	Nah	34	2	7	Det är bestämt: Hon skall kläs av och föras bort. Hennes slavflickor skall sucka som duvor och slå sig för bröstet.
Nahum	Nah	34	2	8	Nineve var sedan gammalt som en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort." Stanna! Stanna!"Men ingen vänder sig om.
Nahum	Nah	34	2	9	Röva silver, röva guld! Här finns skatter utan slut, överflöd av dyrbarheter.
Nahum	Nah	34	2	10	Tom, tömd, förödd! Modlösa hjärtan, vacklande knän! Darrande höfter överallt! Alla ansikten är blossande röda.
Nahum	Nah	34	2	11	Var är nu lejonens kula, den plats där de unga lejonen åt sitt byte, där lejonet och lejoninnan och lejonungen strövade omkring, utan att någon skrämde dem?
Nahum	Nah	34	2	12	Lejonet rev i stycken tills ungarna fick nog, dödade åt sina lejoninnor och fyllde sina hålor med byte, sina kulor med sönderrivna djur.
Nahum	Nah	34	2	13	Se, jag är emot dig, säger Herren Sebaot. Jag skall låta dina vagnar gå upp i rök, och dina unga lejon skall förtäras av svärd. Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden, och röster av dina sändebud skall inte mer höras.
Nahum	Nah	34	3	1	Ve dig, du blodstad, full av lögn, uppfylld av våld, du som aldrig upphör att plundra!
Nahum	Nah	34	3	2	Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar! Hästar jagar fram, vagnar rullar i väg.
Nahum	Nah	34	3	3	Ryttare stormar fram, svärden ljungar och spjuten blixtrar. Slagna i mängd och högar av lik, det är ingen ände på döda, man stupar över döda kroppar.
Nahum	Nah	34	3	4	Allt detta på grund av det myckna horeri hon bedrev, den vackra horan, trolldomskonsternas mästarinna, hon som sålde folken genom sitt horeri och folkstammar genom sin trolldom.
Nahum	Nah	34	3	5	Se, jag skall vända mig mot dig, säger Herren Sebaot. Jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte och låta folken se din nakenhet och kungariken din skam.
Nahum	Nah	34	3	6	Jag skall kasta avskyvärda ting på dig, låta dig bli föraktad och göra dig till ett skådespel.
Nahum	Nah	34	3	7	Och det skall ske att var och en som ser dig skall fly från dig och säga: "Nineve är ödelagt, vem har medlidande med henne?" Var kan jag finna tröstare åt dig?
Nahum	Nah	34	3	8	Är du bättre än No-Amon, hon som tronade vid Nilens strömmar? Vatten omgav henne, hon hade havet till vall och vatten till mur.
Nahum	Nah	34	3	9	Nubien och Egypten var hennes omätliga styrka, puteer och libyer var hennes hjälp.
Nahum	Nah	34	3	10	Också hon fördes bort i landsflykt och fångenskap, även hennes barn blev krossade i alla gathörn. Man kastade lott om hennes ärade män, och alla hennes stormän fängslades med kedjor.
Nahum	Nah	34	3	11	Också du skall bli drucken och gömma dig, också du skall söka skydd mot fienden.
Nahum	Nah	34	3	12	Alla dina fästen liknar fikonträd med brådmogen frukt. När man skakar dem faller fikonen i munnen på den som vill äta.
Nahum	Nah	34	3	13	Se, krigsfolket hos dig är som kvinnor. Ditt lands portar står vidöppna för dina fiender. Eld förtär dina bommar.
Nahum	Nah	34	3	14	Ös upp vatten åt dig för belägringen och förstärk dina fästen. Stig ner i leran och trampa i murbruket. Gör tegelformen stark.
Nahum	Nah	34	3	15	Där skall elden förtära dig och svärdet utrota dig, det skall sluka dig som gräsmaskar, även om du är talrik som gräsmaskar och förökar dig som gräshoppor.
Nahum	Nah	34	3	16	Du har fler köpmän än himlens stjärnor, fler än himlens stjärnor, som gräsmaskar plundrar de och flyger sedan bort.
Nahum	Nah	34	3	17	Dina furstar är som gräshoppor, dina befälhavare som gräshoppssvärmar. De stannar i häckarna en kall dag. När solen kommer fram flyr de bort och sedan vet ingen var de finns.
Nahum	Nah	34	3	18	Dina herdar har slumrat in, du Assurs kung, dina förnäma män ligger i ro. Ditt folk är skingrat uppe på bergen, och ingen samlar ihop det.
Nahum	Nah	34	3	19	Det finns ingen läkedom för din skada, oläkligt är ditt sår. Alla som hör vad som hänt dig klappar i händerna över dig. Ty vem har inte drabbats av din ständiga ondska?
Habackuk	Hab	35	1	1	Den profetia som profeten Habackuk skådade.
Habackuk	Hab	35	1	2	Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp, utan att du hör, ropa högt till dig över våld, utan att du räddar?
Habackuk	Hab	35	1	3	Varför låter du mig se ondska, och hur kan du själv se på sådant elände? Fördärv och våld är inför mig, split och kiv uppstår.
Habackuk	Hab	35	1	4	Därför blir lagen utan kraft, och rätten kommer aldrig fram. Den ogudaktige omringar den rättfärdige och rätten blir förvrängd.
Habackuk	Hab	35	1	5	Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda! Häpna, ja, häpna! Ty en gärning utför jag i era dagar, som ni inte kommer att tro när man berättar den.
Habackuk	Hab	35	1	6	Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna, det vilda och snabba folket, som drar ut vida omkring på jorden för att ta i besittning boplatser som inte är deras.
Habackuk	Hab	35	1	7	De är fruktansvärda och hemska, de avgör själva vad som är lag och rätt.
Habackuk	Hab	35	1	8	Deras hästar är snabbare än leoparder och vildare än vargar om aftonen. Deras ryttare spränger fram, de kommer fjärran ifrån. De flyger i väg likt örnen, som störtar sig över sitt rov.
Habackuk	Hab	35	1	9	Alla kommer de för att utöva våld, stridslystna rycker de fram och samlar fångar som sand.
Habackuk	Hab	35	1	10	De gör kungar till åtlöje, furstar hånar de. De hånskrattar åt alla befästningar, de kastar upp jordvallar och intar dem.
Habackuk	Hab	35	1	11	Så drar de vidare som vinden, de fortsätter framåt och ådrar sig skuld. Deras egen styrka är deras gud.
Habackuk	Hab	35	1	12	Har inte du, Herre, alltid varit till, du min Gud, min Helige? Vi skall inte dö! Herre, till en dom har du satt dem, till en tillrättavisning har du berett dem, du vår klippa.
Habackuk	Hab	35	1	13	Dina ögon är för rena för att se på det onda. Du som inte står ut med att se någon orätt, hur kan du då se på de trolösa och tiga när den ogudaktige slukar den som är mer rättfärdig än han?
Habackuk	Hab	35	1	14	Du gör människorna lika fiskarna i havet, lika kräldjuren som inte har någon herre.
Habackuk	Hab	35	1	15	De drar upp dem alla med sin krok och fångar dem i sitt nät. De samlar dem i sitt garn, därför jublar de och är glada.
Habackuk	Hab	35	1	16	Därför offrar de åt sitt nät och tänder rökelse åt sitt garn. Genom dem blir deras andel fet och deras mat välsmakande.
Habackuk	Hab	35	1	17	Men skall de då få vittja sitt nät och ständigt dräpa folken utan förskoning?
Habackuk	Hab	35	2	1	Jag vill stå på min vaktpost och ställa mig i tornet. Jag vill spana för att se vad han skall tala till mig, vilket svar jag skall få på min klagan.
Habackuk	Hab	35	2	2	Herren svarade mig och sade: Skriv upp synen och rista in den på skrivtavlor, så att den lätt kan läsas.
Habackuk	Hab	35	2	3	Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte. Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst, den skall inte utebli.
Habackuk	Hab	35	2	4	Se, uppblåst och oärlig är hans själ i honom. Men den rättfärdige skall leva genom sin tro.
Habackuk	Hab	35	2	5	Ja, vinet bedrar honom. Han är en högmodig man och skall inte komma till ro. Han spärrar upp sitt gap som dödsriket, han är som döden och kan inte mättas. Han samlar alla hednafolk till sig, han drar till sig alla folkslag.
Habackuk	Hab	35	2	6	Skall de inte alla stämma upp en visa om honom, en smädesång med gåtfulla ord och säga: Ve dig som lägger på hög det som inte är ditt - hur länge till? - och tynger dig med pantsatt gods.
Habackuk	Hab	35	2	7	Kommer inte dina fordringsägare att plötsligt resa sig och de som ansätter dig att vakna upp så att du blir ett byte för dem?
Habackuk	Hab	35	2	8	Eftersom du själv har plundrat många hednafolk, skall också andra folk plundra dig på grund av blodsdåd mot människor och våld mot land och stad och alla som bor där.
Habackuk	Hab	35	2	9	Ve den som skaffar orätt vinning åt sitt hus för att bygga sin boning högt upp och så rädda sig undan olyckans våld.
Habackuk	Hab	35	2	10	Till skam för ditt eget hus har du planerat att förgöra många folk och syndar så mot dig själv.
Habackuk	Hab	35	2	11	Ty stenarna i muren skall ropa och bjälkarna i trävirket skall svara dem.
Habackuk	Hab	35	2	12	Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd eller grundar en stad med orättfärdighet!
Habackuk	Hab	35	2	13	Se, kommer det inte från Herren Sebaot, att folken arbetar sig trötta för det som bränns upp och sliter ut sig till ingen nytta?
Habackuk	Hab	35	2	14	Ty jorden skall bli full av kunskap om Herrens härlighet, så som vatten täcker havets djup.
Habackuk	Hab	35	2	15	Ve dig som bjuder din nästa att dricka, som blandar i ditt gift och gör dem berusade för att få se deras nakenhet.
Habackuk	Hab	35	2	16	Du är mättad med skam och inte med ära. Drick också du och visa att du är oomskuren! Bägaren i Herrens högra hand skall vändas mot dig, vanära skall komma över din härlighet.
Habackuk	Hab	35	2	17	Ty våldet mot Libanon skall övertäcka dig, och ödeläggelsen, som förskräckte dess djur, på grund av blodsdåd mot människor och våld mot land och stad och alla som bor där.
Habackuk	Hab	35	2	18	Vad nytta gör en avgud som en människa har skurit till, eller en gjuten avgud som är en falsk lärare? Ty den som gör den förtröstar på sitt eget verk. Han gör avgudar som inte kan tala.
Habackuk	Hab	35	2	19	Ve den som säger till träbiten: "Vakna!" och till en stum sten: "Stå upp!" Kan den undervisa? Visst är den överdragen med guld och silver, men det finns ingen ande i den.
Habackuk	Hab	35	2	20	Men Herren är i sitt heliga tempel. Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuk	Hab	35	3	1	En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.
Habackuk	Hab	35	3	2	Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar. Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar, låt det bli känt i vår tid. I din vrede må du tänka på att förbarma dig.
Habackuk	Hab	35	3	3	Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Sela. Hans härlighet övertäcker himlen, av hans lov är jorden full.
Habackuk	Hab	35	3	4	Hans glans är som ljuset, strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold.
Habackuk	Hab	35	3	5	Framför honom går pest, och brinnande feber följer i hans spår.
Habackuk	Hab	35	3	6	Han träder fram och jorden skakar, för hans blick bävar hednafolken. Urgamla berg splittras, eviga höjder sjunker ner. Hans vägar är eviga.
Habackuk	Hab	35	3	7	Jag ser Kushans hyddor i nöd, tältdukarna i Midjans land darrar.
Habackuk	Hab	35	3	8	Är Herren förbittrad på floderna? Är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förbittring mot havet, när du far fram med dina hästar, med dina segervagnar?
Habackuk	Hab	35	3	9	Avhöljd och blottad är din båge, som edsvurna pilar är ditt ord. Sela. Du låter floder klyva jorden.
Habackuk	Hab	35	3	10	Bergen ser dig och bävar, störtregn forsar ner, djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.
Habackuk	Hab	35	3	11	Sol och måne står stilla i sin boning vid skenet av dina pilar som far fram, vid glansen av ditt blixtrande spjut.
Habackuk	Hab	35	3	12	I förbittring går du fram över jorden, i vrede trampar du ner hednafolken.
Habackuk	Hab	35	3	13	Du drar ut för att frälsa ditt folk, för att frälsa din smorde. Du krossar taket på den ogudaktiges hus, du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
Habackuk	Hab	35	3	14	Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare, när de stormar fram för att fördriva mig. Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
Habackuk	Hab	35	3	15	Med dina hästar far du fram genom havet, genom de stora vattnens svall.
Habackuk	Hab	35	3	16	Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar. Röta tränger in i benen i min kropp. Jag darrar där jag står, ty jag måste stilla vänta på olyckans dag, att den skall komma över det folk som angriper oss.
Habackuk	Hab	35	3	17	Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen.
Habackuk	Hab	35	3	18	Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud.
Habackuk	Hab	35	3	19	Herren, Herren är min starkhet. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Sefanja	Sef	36	1	1	Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, när Josia, Amons son, var kung i Juda.
Sefanja	Sef	36	1	2	Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta, säger Herren.
Sefanja	Sef	36	1	3	Jag skall förgöra människor och djur, jag skall förgöra fåglarna under himlen och fiskarna i havet och de som blir andra till fall, tillsammans med de ogudaktiga, ja, jag skall utrota människorna från jordens yta, säger Herren.
Sefanja	Sef	36	1	4	Jag skall sträcka ut handen mot Juda och mot alla dem som bor i Jerusalem. Jag skall från denna plats utrota vad som finns kvar av Baal, avgudaprästernas namn tillsammans med prästerna,
Sefanja	Sef	36	1	5	dem som på taken tillber himlens härskara och dem som tillber och svär vid Herren men också svär vid Malkam,
Sefanja	Sef	36	1	6	dem som har vikit bort från Herren, och dem som aldrig har sökt Herren eller frågat efter honom.
Sefanja	Sef	36	1	7	Var stilla inför Herren, Herren! Ty Herrens dag är nära. Herren har tillrett ett slaktoffer, han har helgat dem han har inbjudit.
Sefanja	Sef	36	1	8	Och det skall ske på dagen för Herrens slaktoffer att jag skall straffa furstarna och kungasönerna och alla som klär sig i utländska kläder.
Sefanja	Sef	36	1	9	Jag skall på den dagen straffa alla som hoppar över tröskeln, dem som fyller sin herres hus med våld och svek.
Sefanja	Sef	36	1	10	Och det skall ske på den dagen, säger Herren, att klagorop skall höras från Fiskarnas port och jämmer från Nya staden och ett mäktigt dån från höjderna.
Sefanja	Sef	36	1	11	Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret, ty det är förbi med hela skaran av köpmän, utrotade är alla som handlar med silver.
Sefanja	Sef	36	1	12	Och det skall ske på den tiden att jag skall leta igenom Jerusalem med lyktor och straffa de män som nu lever där i lugn och ro och säger i sina hjärtan: "Inte gör Herren något gott och inte gör han något ont."
Sefanja	Sef	36	1	13	Och det skall ske att deras ägodelar skall lämnas till plundring och deras hus läggas öde. De skall bygga hus men inte få bo i dem, de skall plantera vingårdar men inte få dricka vinet från dem.
Sefanja	Sef	36	1	14	Herrens stora dag är nära, ja, nära, och den kommer med hast. Hör, det är Herrens dag! Då ropar hjältarna i ångest.
Sefanja	Sef	36	1	15	En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och nöd, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och dimma, en dag av moln och dis,
Sefanja	Sef	36	1	16	en dag då ljud av horn och härskri höjs mot de befästa städerna och de höga murtornen.
Sefanja	Sef	36	1	17	Då skall jag ge människorna en sådan ångest att de går omkring som blinda, därför att de har syndat mot Herren. Deras blod skall spridas som stoft och deras kroppar som orenlighet.
Sefanja	Sef	36	1	18	Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på Herrens vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty fullständigt och med hast skall han göra slut på alla dem som bor på jorden.
Sefanja	Sef	36	2	1	Församla er, ja, kom samman, du folk utan blygsel,
Sefanja	Sef	36	2	2	innan ännu beslutet genomförs - som agnar far den dagen fram - innan Herrens vredesglöd kommer över er, ja, innan Herrens vredes dag kommer över er.
Sefanja	Sef	36	2	3	Sök Herren, alla ni ödmjuka i landet, ni som gör vad han befaller. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet, kanske blir ni beskyddade på Herrens vredes dag.
Sefanja	Sef	36	2	4	Gaza skall bli övergivet och Askelon förvandlat till en ödemark. Asdod skall drivas ut mitt på ljusa dagen och Ekron ryckas upp med rötterna.
Sefanja	Sef	36	2	5	Ve er som bor på landsträckan utmed havet, ni av kereteernas folk! Herrens ord är emot dig, Kanaan, du filisteernas land. Jag skall fördärva dig, så att ingen mer skall bo där.
Sefanja	Sef	36	2	6	Landsträckan utmed havet skall bli betesmarker, där herdarna har sina brunnar och fåren sina fållor.
Sefanja	Sef	36	2	7	Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus. Där skall de föra sin boskap i bet. I Askelons hus skall de lägga sig om kvällen, ty Herren, deras Gud, skall se till dem och göra slut på deras fångenskap.
Sefanja	Sef	36	2	8	Jag har hört hur Moab hånat och Ammons barn talat föraktfulla ord, hur de hånat mitt folk och handlat övermodigt mot deras land.
Sefanja	Sef	36	2	9	Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud: Moab skall bli som Sodom och Ammons barn som Gomorra, ett tillhåll för nässlor och en saltgrop, en ödemark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem, ja, återstoden av mitt folk skall få dem till arvedel.
Sefanja	Sef	36	2	10	Så skall det gå dem för deras högmod, ty de har hånat Herren Sebaots folk och handlat övermodigt mot dem.
Sefanja	Sef	36	2	11	Fruktansvärd skall Herren vara mot dem. Han skall förgöra alla jordens gudar, och alla folkens kustländer skall tillbe honom, varje folk på sin ort.
Sefanja	Sef	36	2	12	Också ni nubier skall genomborras av mitt svärd.
Sefanja	Sef	36	2	13	Han skall sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur och förvandla Nineve till en ödemark, torr som öknen.
Sefanja	Sef	36	2	14	Där skall hjordar lägra sig, alla slags vilda djur. Både pelikaner och hägrar skall om natten bo på dess pelarhuvuden. En röst skall eka i fönstren och förödelse skall vara på trösklarna, ty cederpanelen är bortriven.
Sefanja	Sef	36	2	15	Detta är den jublande staden som satt så trygg och tänkte för sig själv: "Jag och ingen annan!"Hur har den inte blivit en ödemark, ett tillhåll för vilda djur! Alla som går där fram skall vissla åt den och slå ihop händerna.
Sefanja	Sef	36	3	1	Ve över den upproriska och orena staden, förtryckets stad!
Sefanja	Sef	36	3	2	Hon lyssnar inte till någon, hon tar inte emot tillrättavisning, på Herren förtröstar hon inte och sin Gud nalkas hon ej.
Sefanja	Sef	36	3	3	Hennes styresmän därinne är rytande lejon, hennes domare är kvällens vargar, som ingenting spar till morgonen.
Sefanja	Sef	36	3	4	Hennes profeter är skrävlare, trolösa män. Hennes präster vanhelgar det som är heligt och gör våld på lagen.
Sefanja	Sef	36	3	5	Herren är rättfärdig därinne, han gör inget orätt. Morgon efter morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset, den uteblir aldrig. Men den orättfärdige vet inte av någon skam.
Sefanja	Sef	36	3	6	Jag utrotade hednafolk, deras murtorn förstördes, deras gator gjorde jag öde, och ingen gick där längre. Deras städer skövlades, och ingen människa, nej ingen enda bodde där.
Sefanja	Sef	36	3	7	Jag sade: "O, att du ville frukta mig, och ta emot tuktan." Då skulle stadens boning inte utplånas, den skulle inte drabbas av allt det som jag bestämt som straff. Men i stället steg de tidigt uppför att hinna med sina fördärvliga gärningar.
Sefanja	Sef	36	3	8	Vänta därför på mig, säger Herren, på den dag då jag står upp för att ta byte. Ty detta är mitt domslut: Jag skall förena folk och samla kungariken för att utgjuta över dem min förbittring, hela min vredes hetta. Ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Sefanja	Sef	36	3	9	Då skall jag ge folken renade läppar, och de skall alla åkalla Herrens namn och tillsammans tjäna honom.
Sefanja	Sef	36	3	10	Från trakten bortom Nubiens floder skall mina tillbedjare, mitt förskingrade folk, frambära offer åt mig.
Sefanja	Sef	36	3	11	På den dagen skall du inte längre blygas för alla de överträdelser som du har begått mot mig. Ty då skall jag avskilja från dig dem som jublar så segervisst hos dig, och du skall inte längre förhäva dig på mitt heliga berg.
Sefanja	Sef	36	3	12	Men jag skall lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och svagt, och de skall förtrösta på Herrens namn.
Sefanja	Sef	36	3	13	Kvarlevan av Israelskall inte längre göra orätt, inte tala lögn, och i deras mun skall inte finnas en falsk tunga. De skall finna föda och lägga sig ner utan att någon förskräcker dem.
Sefanja	Sef	36	3	14	Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, du dotter Jerusalem!
Sefanja	Sef	36	3	15	Herren har tagit bort straffdomarna från dig, han har röjt din fiende ur vägen. Herren, Israels Konung, bor i dig. Du skall inte längre frukta något ont.
Sefanja	Sef	36	3	16	På den dagen skall det sägas till Jerusalem: "Frukta inte, Sion, låt inte dina händer falla!
Sefanja	Sef	36	3	17	Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel."
Sefanja	Sef	36	3	18	Jag skall samla dem som sörjer för högtidernas skull, dem som varit skilda från dig och nu bär föraktets börda.
Sefanja	Sef	36	3	19	Se, jag skall på den tiden ta itu med alla som plågat dig. Jag skall frälsa de haltande och samla de fördrivna. Jag skall låta dem bli till lovsång och berömmelse på hela jorden, där de var så hånade.
Sefanja	Sef	36	3	20	På den tiden skall jag föra er hem, ja, då skall jag föra er samman. Ty jag skall låta er bli till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk, när jag gör slut på er fångenskap inför era ögon, säger Herren."
Haggaj	Hagg	37	1	1	I kung Darejaves andra regeringsår, i sjätte månaden, på första dagen i månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son. Han sade:
Haggaj	Hagg	37	1	2	Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: "Tiden har inte kommit, tiden att åter bygga upp Herrens hus."
Haggaj	Hagg	37	1	3	Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:
Haggaj	Hagg	37	1	4	Är det då tid för er att själva bo i panelade hus, medan detta hus ligger i ruiner?
Haggaj	Hagg	37	1	5	Så säger nu Herren Sebaot: Lägg märke till hur det går för er.
Haggaj	Hagg	37	1	6	Ni sår mycket men skördar litet. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men släcker inte törsten. Ni klär er men blir inte varma. Den som får inkomst har hål i börsen.
Haggaj	Hagg	37	1	7	Så säger Herren Sebaot: Lägg märke till hur det går för er.
Haggaj	Hagg	37	1	8	Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus, så skall jag glädja mig över det och visa min härlighet, säger Herren.
Haggaj	Hagg	37	1	9	Ni väntade er mycket, men se, det blev litet. Och när ni förde det hem, då blåste jag bort det. Varför? säger Herren Sebaot. Därför att mitt hus ligger i ruiner, medan ni har bråttom, var och en med sitt eget hus.
Haggaj	Hagg	37	1	10	Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg och jorden har hållit tillbaka sin gröda.
Haggaj	Hagg	37	1	11	Jag har kallat på torka att komma över landet och över bergen, över säden, vinet och oljan, över det som jorden alstrar, över människor och djur och över era händers arbete.
Haggaj	Hagg	37	1	12	Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, med hela kvarlevan av folket, lyssnade till Herrens, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren, deras Gud, hade sänt honom, och folket fruktade Herren.
Haggaj	Hagg	37	1	13	Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: "Jag är med er, säger Herren."
Haggaj	Hagg	37	1	14	Och Herren uppväckte en iver hos Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos hela kvarlevan av folket, så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus.
Haggaj	Hagg	37	2	1	Detta skedde på tjugofjärde dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår.
Haggaj	Hagg	37	2	2	I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade:
Haggaj	Hagg	37	2	3	Säg till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket:
Haggaj	Hagg	37	2	4	Vilka är kvar bland er som har sett detta hus i dess forna härlighet? Hur tycker ni att det ser ut nu? Är det inte som vore det ingenting i era ögon?
Haggaj	Hagg	37	2	5	Men var nu frimodig, du Serubbabel, säger Herren, var frimodig, du överstepräst Josua, Josadaks son, var frimodiga, alla ni människor i landet, säger Herren. Arbeta, ty jag är med er, säger Herren Sebaot.
Haggaj	Hagg	37	2	6	Detta löfte gav jag er när ni drog ut ur Egypten, och min Ande är mitt ibland er. Frukta inte!
Haggaj	Hagg	37	2	7	Så säger Herren Sebaot: Inom kort skall jag än en gång komma himlen och jorden, havet och det torra att skaka.
Haggaj	Hagg	37	2	8	Jag skall skaka om alla hednafolk och alla folkens skatter skall komma hit. Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet, säger Herren Sebaot.
Haggaj	Hagg	37	2	9	Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet, säger Herren Sebaot.
Haggaj	Hagg	37	2	10	Den kommande härligheten hos detta husskall bli större än den förra, säger Herren Sebaot, och på denna plats skall jag ge frid, säger Herren Sebaot.
Haggaj	Hagg	37	2	11	På tjugofjärde dagen i den nionde månaden av Darejaves andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Haggai. Han sade:
Haggaj	Hagg	37	2	12	Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna vad lagen säger:
Haggaj	Hagg	37	2	13	"Om någon bär heligt kött i fliken av sin mantel och så med fliken rör vid något bakat eller kokt, vid vin eller olja eller vid någon annan mat, blir då detta heligt?" Prästerna svarade: "Nej."
Haggaj	Hagg	37	2	14	Åter frågade Haggai: "Om den som har blivit oren genom en död rör vid något av allt detta, blir det då orent?" Prästerna svarade: "Ja, det blir orent."
Haggaj	Hagg	37	2	15	Då sade Haggai: "Så är det med detta folk, så är det med detta hednafolk inför mig, säger Herren, ja, så är det med allt vad deras händer gör: Vad de där offrar är orent.
Haggaj	Hagg	37	2	16	Lägg nu noga märke till det som sker, från denna dag och framöver! Innan man lagt sten på sten till Herrens tempel, hur var det då?
Haggaj	Hagg	37	2	17	Om någon kom till en sädesskyl som skulle ge tjugo mått, gav den endast tio, om någon kom till vinpressen för att ösa upp femtio kärl, gav den endast tjugo.
Haggaj	Hagg	37	2	18	Jag slog er med sot och rost och alla era händers verk med hagel, och ändå vände ni er inte till mig, säger Herren.
Haggaj	Hagg	37	2	19	Lägg noga märke till det som skerfrån denna dag och framöver, från den tjugofjärde dagen i nionde månaden, från den dag då grunden lades till Herrens tempel.
Haggaj	Hagg	37	2	20	Finns någon säd ännu kvar i kornboden? Nej, och varken vinstocken eller fikonträdet, varken granatträdet eller olivträdet har ännu burit någon frukt. Men från denna dag skall jag välsigna."
Haggaj	Hagg	37	2	21	Herrens ord kom för andra gången till Haggai, på tjugofjärde dagen i samma månad. Han sade:
Haggaj	Hagg	37	2	22	Säg till Serubbabel, Juda ståthållare: Jag skall komma himlen och jorden att skaka.
Haggaj	Hagg	37	2	23	Jag skall omstörta kungatroner och göra hednarikenas makt om intet. Jag skall välta omkull vagnarna och dem som kör dem, och hästarna med sina ryttare skall störta. Den ene skall falla för den andres svärd.
Haggaj	Hagg	37	2	24	På den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag ta dig, min tjänare Serubbabel, Sealtiels son, säger Herren, och göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt, säger Herren Sebaot."
Sakarja	Sak	38	1	1	I åttonde månaden av Darejaves andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
Sakarja	Sak	38	1	2	Herren var vred på era fäder.
Sakarja	Sak	38	1	3	Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot.
Sakarja	Sak	38	1	4	Var inte som era fäder. För dem predikade gångna tiders profeter och sade: "Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar. Men de lyssnade inte och aktade inte på mig, säger Herren.
Sakarja	Sak	38	1	5	Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?
Sakarja	Sak	38	1	6	Nej, men mina ord och mina stadgar som jag gav mina tjänare profeterna, de nådde era fäder. Och de vände om och sade: Som Herren Sebaot hade beslutat att göra med oss enligt våra vägar och våra gärningar, så har han också handlat med oss."
Sakarja	Sak	38	1	7	På tjugofjärde dagen i elfte månaden, som är månaden Sebat, i Darejaves andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
Sakarja	Sak	38	1	8	Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita.
Sakarja	Sak	38	1	9	Jag frågade: "Min herre, vilka är dessa?" Ängeln som talade med mig sade: "Jag vill låta dig se vilka de är."
Sakarja	Sak	38	1	10	Mannen som stod bland myrtenträden svarade: "Det är dessa som Herren har sänt att fara omkring på jorden."
Sakarja	Sak	38	1	11	Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: "Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla."
Sakarja	Sak	38	1	12	Då sade Herrens ängel: " Herre Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år."
Sakarja	Sak	38	1	13	Herren svarade den ängel som talade med mig, med goda och tröstande ord.
Sakarja	Sak	38	1	14	Och ängeln som talade med mig sade sedan: "Ropa ut: Så säger Herren Sebaot: Jag nitälskar för Jerusalem och brinner av nit för Sion.
Sakarja	Sak	38	1	15	Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra, ty medan jag endast var lite vred hjälpte de ondskan att förökas.
Sakarja	Sak	38	1	16	Därför säger Herren så: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt hus skall byggas där, säger Herren Sebaot, och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.
Sakarja	Sak	38	1	17	Ropa ut än en gång: Så säger Herren Sebaot: Än en gång skall mina städer flöda över av det som är gott. Herren skall än en gång trösta Sion, än en gång skall han utvälja Jerusalem."
Sakarja	Sak	38	1	18	Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var fyra horn.
Sakarja	Sak	38	1	19	Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa?" Han svarade mig: "Det är dessa horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem."
Sakarja	Sak	38	1	20	Och Herren lät mig se fyra smeder.
Sakarja	Sak	38	1	21	Jag frågade: "Varför har dessa kommit och vad skall de göra?" Han svarade: "Där är de horn som skingrade Juda, så att ingen kunde lyfta upp huvudet. Men smederna har kommit för att förskräcka dem och slå av hornen på de hednafolk som har lyft sitt horn mot Juda land, för att skingra dem som bor där."
Sakarja	Sak	38	2	1	Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen.
Sakarja	Sak	38	2	2	Då frågade jag: "Vart går du?" Han svarade: "Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli."
Sakarja	Sak	38	2	3	Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom.
Sakarja	Sak	38	2	4	Han sade till denne: "Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne.
Sakarja	Sak	38	2	5	Och jag själv, säger Herren, skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne."
Sakarja	Sak	38	2	6	Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, ty som himlens fyra vindar har jag skingrat er, säger Herren.
Sakarja	Sak	38	2	7	Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos Babels dotter.
Sakarja	Sak	38	2	8	Ty så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: "Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten.
Sakarja	Sak	38	2	9	Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skall bli ett byte för sina slavar." Ni skall då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.
Sakarja	Sak	38	2	10	Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger Herren.
Sakarja	Sak	38	2	11	Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag skall bo i dig. Du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig.
Sakarja	Sak	38	2	12	Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.
Sakarja	Sak	38	2	13	Var stilla inför Herren, allt kött, ty han har trätt fram ur sin heliga boning.
Sakarja	Sak	38	3	1	Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom.
Sakarja	Sak	38	3	2	Men Herren sade till Satan: " Herren skall straffa dig, Satan. Ja, Herren skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?"
Sakarja	Sak	38	3	3	Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln.
Sakarja	Sak	38	3	4	Och ängeln sade till dem som stod inför honom: "Tag av honom de orena kläderna." Sedan sade han till Josua: "Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder."
Sakarja	Sak	38	3	5	Då sade jag: "Sätt också en ren bindel på hans huvud." Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan Herrens ängel stod där.
Sakarja	Sak	38	3	6	Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade:
Sakarja	Sak	38	3	7	"Så säger Herren Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så skall du få styra mitt hus och vakta mina förgårdar. Du skall få en plats att vandra på bland dem som står här.
Sakarja	Sak	38	3	8	Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män skall vara ett tecken: Se, jag skall låta min tjänare Telningen komma.
Sakarja	Sak	38	3	9	Se den sten som jag har lagt inför Josua! Över denna enda sten vakar sju ögon, och se, jag skall gravera in en inskrift på den, säger Herren Sebaot. Och jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag.
Sakarja	Sak	38	3	10	På den dagen, säger Herren Sebaot, skall var och en kunna bjuda in sin vän under sin vinstock och sitt fikonträd."
Sakarja	Sak	38	4	1	Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen.
Sakarja	Sak	38	4	2	Han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe.
Sakarja	Sak	38	4	3	Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra."
Sakarja	Sak	38	4	4	Och jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?"
Sakarja	Sak	38	4	5	Ängeln som talade med mig svarade: "Förstår du inte vad de betyder?" "Nej, min herre", sade jag.
Sakarja	Sak	38	4	6	Då sade han till mig: "Detta är Herrens ord till Serubbabel: Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.
Sakarja	Sak	38	4	7	Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel skall du förvandlas till jämn mark. Ty han skall föra fram slutstenen medan man ropar: Nåd, nåd över den!"
Sakarja	Sak	38	4	8	Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
Sakarja	Sak	38	4	9	"Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus. Hans händer skall också göra det färdigt och du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er.
Sakarja	Sak	38	4	10	Ty vem vill förakta den ringa begynnelsens dag? De gläds över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa Herrens sju ögon som far omkring över hela jorden?"
Sakarja	Sak	38	4	11	Jag frågade honom: "Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?"
Sakarja	Sak	38	4	12	Och jag frågade honom igen: "Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor som den gyllene oljan rinner ner igenom?"
Sakarja	Sak	38	4	13	Då sade han till mig: "Förstår du inte vad de betyder?" Jag svarade: "Nej, min herre."
Sakarja	Sak	38	4	14	Då sade han: "Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre."
Sakarja	Sak	38	5	1	Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, en bokrulle flög fram.
Sakarja	Sak	38	5	2	Ängeln sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred."
Sakarja	Sak	38	5	3	Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
Sakarja	Sak	38	5	4	Jag har låtit den gå ut, säger Herren Sebaot, för att den skall komma in i tjuvens hus och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn. Den skall stanna där i huset och fräta upp det med trävirke och stenar."
Sakarja	Sak	38	5	5	Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som kommer fram."
Sakarja	Sak	38	5	6	"Vad är det?" frågade jag. "Det är en sädeskorg" svarade han och tillade: "Så förhåller det sig med dem i hela landet."
Sakarja	Sak	38	5	7	Och se, ett lock av bly lyfte sig och en kvinna satt mitt i korgen.
Sakarja	Sak	38	5	8	Han sade: "Detta är ondskan." Och han stötte åter ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
Sakarja	Sak	38	5	9	Jag lyfte därefter upp ögonen och såg, och se, två kvinnor kom fram, och vinden tog tag i deras vingar, ty de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen.
Sakarja	Sak	38	5	10	Och jag sade till ängeln som talade med mig: "Vart skall de föra korgen?"
Sakarja	Sak	38	5	11	Han svarade mig: "Till Sinears land för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt skall hon sättas ner på sin plats."
Sakarja	Sak	38	6	1	Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar.
Sakarja	Sak	38	6	2	Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta,
Sakarja	Sak	38	6	3	framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar.
Sakarja	Sak	38	6	4	Då frågade jag ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?"
Sakarja	Sak	38	6	5	Ängeln svarade mig: "Det är himlens fyra vindar som drar ut inför hela jordens Herre.
Sakarja	Sak	38	6	6	Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet."
Sakarja	Sak	38	6	7	När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: "Ge er av, far ut över jorden!" Och de for ut över jorden.
Sakarja	Sak	38	6	8	Och han ropade på mig och sade: "Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro i nordlandet."
Sakarja	Sak	38	6	9	Herrens ord kom till mig. Han sade:
Sakarja	Sak	38	6	10	Tag emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josua, Sefanjas son. Dit har de begett sig efter återkomsten från Babel.
Sakarja	Sak	38	6	11	Du skall ta emot silver och guld och göra kronor som du skall sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
Sakarja	Sak	38	6	12	Och du skall säga till honom: "Så säger Herren Sebaot: Se, en man, hans namn är Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga Herrens tempel.
Sakarja	Sak	38	6	13	Ja, det är han som skall bygga Herrens tempel. Han skall vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst skall han vara på sin tron, och frid skall råda mellan båda.
Sakarja	Sak	38	6	14	Kronorna skall finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son.
Sakarja	Sak	38	6	15	Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så skall ske om ni lyder Herrens, er Guds, röst."
Sakarja	Sak	38	7	1	I kung Darejaves fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, som är månaden Kislev.
Sakarja	Sak	38	7	2	Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren
Sakarja	Sak	38	7	3	och för att fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: "Skall jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?"
Sakarja	Sak	38	7	4	Då kom Herrens ord till mig. Han sade:
Sakarja	Sak	38	7	5	"Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu i sjuttio år fastat och klagat i femte och sjunde månaden, har det då varit för mig ni har fastat?
Sakarja	Sak	38	7	6	Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker?
Sakarja	Sak	38	7	7	Är inte detta de ord som Herren predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?"
Sakarja	Sak	38	7	8	Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade:
Sakarja	Sak	38	7	9	Så säger Herren Sebaot: "Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
Sakarja	Sak	38	7	10	Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan."
Sakarja	Sak	38	7	11	Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde.
Sakarja	Sak	38	7	12	De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot.
Sakarja	Sak	38	7	13	Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.
Sakarja	Sak	38	7	14	"Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner." Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
Sakarja	Sak	38	8	1	Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade:
Sakarja	Sak	38	8	2	Så säger Herren Sebaot: Jag nitälskar för Sion med stor iver, med stor vrede nitälskar jag för henne.
Sakarja	Sak	38	8	3	Så säger Herren: Jag skall vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem skall kallas "sanningens stad" och Herren Sebaots berg "det heliga berget".
Sakarja	Sak	38	8	4	Så säger Herren Sebaot: Än en gång skall gamla män och kvinnor finnas på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull.
Sakarja	Sak	38	8	5	Och stadens gator skall vara fulla av pojkar och flickor som leker där.
Sakarja	Sak	38	8	6	Så säger Herren Sebaot: Även om det kan te sig alltför underbart för kvarlevan av detta folk i de dagarna, skall det därför te sig alltför underbart också för mig? säger Herren Sebaot.
Sakarja	Sak	38	8	7	Så säger Herren Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk från landet i öst och från landet i väst.
Sakarja	Sak	38	8	8	Jag skall låta dem komma och bo i Jerusalem, de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gudi sanning och rättfärdighet.
Sakarja	Sak	38	8	9	Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i de här dagarna hör dessa ord från de profeter som talade på den tid då grunden lades till Herren Sebaots hus, templet som skulle byggas upp.
Sakarja	Sak	38	8	10	Ty före den tiden hade varken människor eller djur lön för sin strävan. Ingen hade ro för sina ovänner, vare sig han gick ut eller in ty jag vände alla människor mot varandra.
Sakarja	Sak	38	8	11	Men nu vill jag inte längre vara som i gångna dagar mot kvarlevan av detta folk, säger Herren Sebaot.
Sakarja	Sak	38	8	12	Ty nu skall friden ge utsäde, vinstocken ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag skall låta kvarlevan av detta folk få ärva allt detta.
Sakarja	Sak	38	8	13	Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så skall ni nu, då jag frälst er, bli en välsignelse. Frukta inte, fatta mod!
Sakarja	Sak	38	8	14	Ty så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att straffa er, när era fäder väckte min vrede säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det,
Sakarja	Sak	38	8	15	så har jag i denna tid beslutat att vända om för att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Frukta inte!
Sakarja	Sak	38	8	16	Men detta är vad ni skall göra: Tala sanning med varandra, döm i era portar rätta domar som ger frid.
Sakarja	Sak	38	8	17	Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, ty allt sådant hatar jag, säger Herren.
Sakarja	Sak	38	8	18	Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade:
Sakarja	Sak	38	8	19	Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skall för Juda hus bli till fröjd och glädje, ja, till glada högtider. Och sanning och frid skall ni älska.
Sakarja	Sak	38	8	20	Så säger Herren Sebaot: Än en gång skall folk komma hit, ja, många städers invånare.
Sakarja	Sak	38	8	21	Och de som bor i den ena staden skall gå till den andra och säga: "Låt oss gå och bönfalla inför Herren och söka Herren Sebaot, jag själv skall också gå."
Sakarja	Sak	38	8	22	Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka Herren Sebaot i Jerusalem, och de skall åkalla Herren.
Sakarja	Sak	38	8	23	Så säger Herren Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er."
Sakarja	Sak	38	9	1	En profetia, Herrens ord mot Hadraks land. I Damaskus skall det slå ner, ty Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar.
Sakarja	Sak	38	9	2	Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon, där man är så vis.
Sakarja	Sak	38	9	3	Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som orenlighet på gatan.
Sakarja	Sak	38	9	4	Men se, Herren skall göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet och hon skall förtäras av eld.
Sakarja	Sak	38	9	5	Askelon skall se det och frukta, Gaza skall darra av ångest, liksom Ekron, ty dess hopp kommer på skam. Gaza mister sin kung, och i Askelon kommer ingen att bo.
Sakarja	Sak	38	9	6	Ett oäkta folk skall bo i Asdod, och filisteernas stolthet skall jag utrota.
Sakarja	Sak	38	9	7	Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelsen från deras tänder, då skall också av dem bli en kvarleva åt vår Gud, de skall bli som stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bli som jebusiterna.
Sakarja	Sak	38	9	8	Jag skall slå upp mitt läger omkring mitt hus, mot härar och mot den som kommer och går. Ingen förtryckare skall längre komma över dem, ty jag vaktar nu med öppna ögon.
Sakarja	Sak	38	9	9	Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.
Sakarja	Sak	38	9	10	Jag skall utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till hednafolken. Hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens yttersta gränser.
Sakarja	Sak	38	9	11	När det gäller dig skall jag för ditt förbundsblods skull befria dina fångar från hålan där inget vatten finns.
Sakarja	Sak	38	9	12	Vänd åter till ert fäste, ni fångar som har ett hopp. Ja, i dag förkunnar jag för er att jag skall ge er dubbelt igen.
Sakarja	Sak	38	9	13	Ty jag skall spänna Juda som min båge och lägga Efraim som pil på den, jag skall väcka upp dina söner, du Sion, mot dina söner, du Javan, och göra dig lik en hjältes svärd.
Sakarja	Sak	38	9	14	Ja, Herren skall uppenbara sig över dem och som en blixt skall hans pil fara ut. Herren, Herren skall blåsa i hornet, och med söderns stormar skall han dra fram.
Sakarja	Sak	38	9	15	Herren Sebaot skall beskydda dem. De skall sluka sina fiender och trampa slungstenarna under fötterna. De skall dricka och föra oväsen som av vin. De skall fyllas som en offerskål, som altarets hörn.
Sakarja	Sak	38	9	16	Herren, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land.
Sakarja	Sak	38	9	17	Hur stor är inte hans godhet, hur stor är inte hans skönhet! Unga män skall blomstra av brödsäd och unga kvinnor av vin.
Sakarja	Sak	38	10	1	Bed Herren om regn i vårregnets tid. Herren gör åskmolnen, skurar av regn ger han människorna, gröda på marken åt var och en.
Sakarja	Sak	38	10	2	Men husgudarna talar svek, spåmännen skådar lögn, bedrägliga drömmar talar de, tomhet är deras tröst. Därför drar folket bort likt en fårhjord. De lider nöd, ty de har ingen herde.
Sakarja	Sak	38	10	3	Mot herdarna är min vrede upptänd, och ledarna skall jag straffa. Herren Sebaot har omsorg om sin hjord, Juda hus, och skall göra den till en stolt stridshäst åt sig.
Sakarja	Sak	38	10	4	Från Juda skall hörnstenen komma, från honom stödjepelaren, från honom bågen till striden, från honom allt vad styresman heter.
Sakarja	Sak	38	10	5	De skall likna hjältar som under striden trampar ner smuts på gatan. Ja, de skall strida, ty Herren är med dem, och ryttarna på sina hästar skall komma på skam.
Sakarja	Sak	38	10	6	Jag skall ge styrka åt Juda hus och Josefs hus skall jag frälsa. Jag skall föra dem tillbaka, ty jag skall förbarma mig över dem, och de skall vara som om jag aldrig hade förkastat dem. Ty jag är Herren, deras Gud, jag skall bönhöra dem.
Sakarja	Sak	38	10	7	Efraims män skall bli som hjältar, deras hjärtan skall glädja sig som av vin. Deras barn skall se det och bli glada, deras hjärtan skall fröjda sig i Herren.
Sakarja	Sak	38	10	8	Jag skall vissla på dem och föra dem samman, ty jag har befriat dem. De skall bli lika talrika som förut.
Sakarja	Sak	38	10	9	När jag planterar dem bland folken skall de tänka på mig i fjärran land. De skall få leva med sina barn och komma åter.
Sakarja	Sak	38	10	10	Jag skall föra dem tillbaka från Egyptens land, och från Assur skall jag samla dem. Till Gileads land och till Libanon skall jag föra dem, och där skall inte finnas utrymme nog för dem.
Sakarja	Sak	38	10	11	Han skall dra fram genom ett hav av nöd, havets vågor skall han näpsa, och alla Nilflodens djup skall torka ut. Assurs stolthet skall brytas ner och spiran tas ifrån Egypten.
Sakarja	Sak	38	10	12	Jag skall göra dem starka i Herren, och i hans namn skall de gå fram, säger Herren.
Sakarja	Sak	38	11	1	Öppna dina dörrar, Libanon, så att eld kan förtära dina cedrar.
Sakarja	Sak	38	11	2	Jämra dig, du cypress, ty cedern har fallit, de härliga träden är skövlade. Jämra er, ni Basans ekar, ty skogen, den ogenomträngliga, är fälld.
Sakarja	Sak	38	11	3	Hör herdarnas jämmer, när deras härlighet skövlas! Hör de unga lejonens vrål, när Jordans härlighet skövlas!
Sakarja	Sak	38	11	4	Så sade Herren, min Gud: "Bli en herde för slaktfåren,
Sakarja	Sak	38	11	5	ty de som köper dem slaktar dem utan att straffas, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren att jag blir allt rikare! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem.
Sakarja	Sak	38	11	6	Ty jag skall inte längre förbarma mig över dem som bor i landet", säger Herren. "Se, jag skall överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De skall ödelägga landet, och jag skall inte rädda någon ur deras hand."
Sakarja	Sak	38	11	7	Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt. Så blev jag en herde för fåren.
Sakarja	Sak	38	11	8	Och inom en månad förgjorde jag de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de fick i sin tur ovilja mot mig.
Sakarja	Sak	38	11	9	Då sade jag till fåren: "Jag vill inte längre vara er herde. Det som håller på att dö, det må dö, och det som håller på att förgås, det må förgås. Och de som blir kvar må äta upp varandra."
Sakarja	Sak	38	11	10	Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.
Sakarja	Sak	38	11	11	Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som gav akt på mig förstod att detta var Herrens ord.
Sakarja	Sak	38	11	12	Och jag sade till dem: "Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara." Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver.
Sakarja	Sak	38	11	13	Och Herren sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren.
Sakarja	Sak	38	11	14	Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
Sakarja	Sak	38	11	15	Och Herren sade också till mig: "Skaffa dig redskap som en oförståndig herde.
Sakarja	Sak	38	11	16	Ty se, jag skall låta en herde uppstå i landet, en som inte sköter om de får som håller på att gå under, inte uppsöker de förlorade, inte helar de sårade och inte sörjer för de friska men äter köttet av de feta och river sönder deras klövar."
Sakarja	Sak	38	11	17	Ve över den ovärdige herden som överger sin hjord. Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga. Må hans arm helt förtvina och hans högra öga helt förmörkas.
Sakarja	Sak	38	12	1	En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne:
Sakarja	Sak	38	12	2	Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat.
Sakarja	Sak	38	12	3	Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne.
Sakarja	Sak	38	12	4	På den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet.
Sakarja	Sak	38	12	5	Då skall Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är vår styrka, genom Herren Sebaot som är deras Gud."
Sakarja	Sak	38	12	6	På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger.
Sakarja	Sak	38	12	7	Herren skall frälsa Juda hyddor först, för att inte härligheten hos Davids hus och Jerusalems invånare skall överträffa Juda härlighet.
Sakarja	Sak	38	12	8	På den dagen skall Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen skall den svagaste bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom Herrens ängel framför dem.
Sakarja	Sak	38	12	9	På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem.
Sakarja	Sak	38	12	10	Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.
Sakarja	Sak	38	12	11	På den dagen skall sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadadrimmon i Megiddopasset.
Sakarja	Sak	38	12	12	Landet skall sörja, var släkt för sig: Davids hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Natans hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig;
Sakarja	Sak	38	12	13	Levi hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Simeis släkt för sig och deras kvinnor för sig,
Sakarja	Sak	38	12	14	alla övriga släkter var för sig och deras kvinnor för sig.
Sakarja	Sak	38	13	1	På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.
Sakarja	Sak	38	13	2	På den dagen skall det ske, säger Herren Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att man inte mer skall komma ihåg dem. Också profeterna och den orene anden skall jag ta bort ur landet.
Sakarja	Sak	38	13	3	Om någon ändå uppträder som profet, så skall hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: "Du kan inte få leva, för du talar lögn i Herrens namn." Och hans egna föräldrar, hans far och mor, skall sticka ner honom när han profeterar.
Sakarja	Sak	38	13	4	Det skall ske på den dagen att profeterna skall skämmas för sina syner, när de profeterar. De skall inte längre klä sig i en mantel av hår för att bedraga,
Sakarja	Sak	38	13	5	utan var och en skall säga: "Jag är ingen profet. Jag är åkerbrukare och redan i min ungdom blev jag köpt till slav."
Sakarja	Sak	38	13	6	Om man då frågar honom: "Vad är det för sår du har på händerna?" skall han svara: "Dem har jag fått hemma hos mina vänner."
Sakarja	Sak	38	13	7	Svärd, upp mot min herde, mot den man som står mig nära! säger Herren Sebaot. Slå herden så att fåren skingras. Ty jag skall vända min hand mot de små.
Sakarja	Sak	38	13	8	Det skall ske i hela landet, säger Herren, att två tredjedelar skall utrotas och gå under, men en tredjedel skall lämnas kvar.
Sakarja	Sak	38	13	9	Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld. Jag skall luttra dem som man luttrar silver, pröva dem som man prövar guld. De skall åkalla mitt namn och jag skall bönhöra dem. Jag skall säga: "Detta är mitt folk." Och folket skall svara: " Herren är min Gud."
Sakarja	Sak	38	14	1	Se, Herrens dag kommer! Då skall man dela bytet bland er.
Sakarja	Sak	38	14	2	Ty jag skall samla alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden kommer att intas, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad.
Sakarja	Sak	38	14	3	Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag.
Sakarja	Sak	38	14	4	På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dalgenom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.
Sakarja	Sak	38	14	5	Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asel. Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen på Ussias, Juda kungs, tid. Då skall Herren, min Gud, komma och alla heliga med dig.
Sakarja	Sak	38	14	6	Det skall ske på den dagen att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas.
Sakarja	Sak	38	14	7	Det blir en särskild dag, känd av Herren, inte dag och inte natt. Men det skall ske att när aftonen kommer blir det ljust.
Sakarja	Sak	38	14	8	Det skall ske på den dagen att rinnande vatten skall utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet. Både sommar och vinter skall det vara så.
Sakarja	Sak	38	14	9	Herren skall vara konun göver hela jorden. På den dagen skall det ske: Herren är en och hans namn är ett.
Sakarja	Sak	38	14	10	Hela landet, från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall förvandlas till en slätt. Men staden skall vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.
Sakarja	Sak	38	14	11	Folket skall bo där i ro och aldrig mer lämnas till undergång. Jerusalem skall bo i trygghet.
Sakarja	Sak	38	14	12	Detta är den plåga med vilken Herren skall slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem: Han skall låta deras kött ruttna medan de ännu står på sina fötter, deras ögon skall ruttna i sina hålor, och deras tunga skall ruttna i deras mun.
Sakarja	Sak	38	14	13	Det skall ske på den dagen att Herren skall sända stor förvirring bland dem. De skall bära hand på varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres.
Sakarja	Sak	38	14	14	Också Juda skall föra krig i Jerusalem. Och skatter skall samlas från alla hednafolk runt omkring, guld, silver och kläder i stor mängd.
Sakarja	Sak	38	14	15	Plågan skall på samma sätt drabba hästar och mulåsnor, kameler och åsnor och alla andra djur där i lägren.
Sakarja	Sak	38	14	16	Det skall ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem skall dra dit upp, år efter år, för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.
Sakarja	Sak	38	14	17	Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall inget regn komma över dem.
Sakarja	Sak	38	14	18	Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, skall inte heller något regn komma. Detta blir den plåga som Herren skall slå hednafolken med, de som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.
Sakarja	Sak	38	14	19	Detta skall vara det straff som drabbar Egypten, ja, det straff som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.
Sakarja	Sak	38	14	20	På den dagen skall det på hästarnas bjällror stå: "Helgad åt Herren ", och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret.
Sakarja	Sak	38	14	21	Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot, så att var och en som frambär offer kan komma och ta en sådan för att laga till köttet. Ingen kanané skall mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.
Malaki	Mal	39	1	1	Denna profetia innehåller Herrens ord till Israel genom Malaki.
Malaki	Mal	39	1	2	Jag har älskat er, säger Herren. Och ni frågar: "På vilket sätt har du älskat oss?" Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren. Jakob älskade jag,
Malaki	Mal	39	1	3	men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler.
Malaki	Mal	39	1	4	Om Edom säger: "Vi är krossade, men vi skall åter bygga upp ruinerna", så säger Herren Sebaot: De bygger upp, men jag skall riva ner. De skall kallas "ogudaktighetens land" och "det folk som Herren är vred på för evigt".
Malaki	Mal	39	1	5	Era ögon skall se det, och ni skall säga: "Herren är upphöjd utöver Israels gränser".
Malaki	Mal	39	1	6	En son hedrar sin far, en tjänare sin herre. Om nu jag är en far, var är då den heder som borde visas mig? Och om jag är en herre, var är då fruktan för mig? Detta säger Herren Sebaot till er präster som föraktar mitt namn. Och ni frågar: "På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?"
Malaki	Mal	39	1	7	Jo, genom att ni på mitt altare offrar oren mat. Och ni frågar: "På vilket sätt har vi kränkt din renhet?" Genom att ni säger: "Herrens bord betyder ingenting."
Malaki	Mal	39	1	8	Om ni bär fram ett blint djur som offer, är inte det något ont? Om ni bär fram det som är lamt och sjukt, är inte det något ont? Kom med sådant till din ståthållare! Tror du han blir glad och tar nådigt emot dig? säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	1	9	Men bönfall nu inför Gud att han må vara nådig mot oss. Genom er har detta skett. Kan han då bli vänligt sinnad mot er? säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	1	10	Om ändå någon av er ville stänga tempeldörrarna, så att ni inte förgäves tänder upp eld på mitt altare! Jag har inte behag till er, säger Herren Sebaot, offergåvorna från er hand finner jag ingen glädje i.
Malaki	Mal	39	1	11	Från solens uppgång till dess nedgång skall mitt namn bli stort bland hednafolken, på alla orter skall man bära fram rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn. Ja, stort skall mitt namn bli bland hednafolken, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	1	12	Men ni vanhelgar det när ni säger: " Herrens bord är orent och maten som ges är värdelös."
Malaki	Mal	39	1	13	Ni säger: "Inte är det mödan värt!"och så handhar ni det vanvördigt, säger Herren Sebaot. Som offer bär ni fram det som är stulet och djur som är halta och sjuka. Sådant offrar ni. Och det skulle jag med glädje ta emot av er? säger Herren.
Malaki	Mal	39	1	14	Förbannad är den som handlar svekfullt, den som i sin hjord har ett djur av hankön, men ändå, när han gör ett löfte, offrar åt Herren det som är vanställt. Ty jag är en stor Konung, säger Herren Sebaot, och mitt namn är fruktat bland hednafolken.
Malaki	Mal	39	2	1	Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:
Malaki	Mal	39	2	2	Om ni inte vill höra, om ni inte lägger på hjärtat att ge mitt namn ära, säger Herren Sebaot, då skall jag sända förbannelse mot er. Jag skall förbanna era välsignelser, ja, jag har redan förbannat dem, eftersom ni inte lägger detta på hjärtat.
Malaki	Mal	39	2	3	Se, jag skall straffa er avkomma och kasta orenlighet i ansiktet på er, orenlighet från era högtidsoffer, och man skall bära bort er tillsammans med den.
Malaki	Mal	39	2	4	Och ni skall förstå att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	2	5	Mitt förbund med honom var liv och frid, och jag gav honom detta för att han skulle frukta mig. Och han fruktade mig och bävade för mitt namn.
Malaki	Mal	39	2	6	Sann undervisning var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig, och han omvände många från deras missgärningar.
Malaki	Mal	39	2	7	Ty prästens läppar skall bevara kunskap, och undervisning skall man hämta från hans mun. Han är en budbärare från Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	2	8	Men ni har vikit av från vägen, genom er undervisning har många kommit på fall. Ni har fördärvat förbundet med Levi, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	2	9	Därför har jag gjort er föraktade och förnedrade inför allt folket, eftersom ni inte har hållit er till mina vägar och tagit hänsyn till människor när ni undervisar.
Malaki	Mal	39	2	10	Har vi inte alla en enda Fader? Har inte en enda Gud skapat oss? Varför handlar vi då svekfullt mot varandra och kränker våra fäders förbund?
Malaki	Mal	39	2	11	Juda har handlat svekfullt, och avskyvärda ting har bedrivits i Israel och i Jerusalem. Ty Juda har kränkt det Herren håller heligt, det som han älskar, och de har gift sig med kvinnor som dyrkar främmande gudar.
Malaki	Mal	39	2	12	Herren skall från Jakobs tält utrota var och en som gör detta, både hög och låg och den som bär fram gåvor till Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	2	13	Och för det andra gör ni detta: Ni översköljer Herrens altare med tårar, gråt och klagan, eftersom han inte längre vill se till offergåvan eller ta emot något från er hand med glädje.
Malaki	Mal	39	2	14	Och ni frågar: "Varför?" Jo, Herren har varit vittne mellan dig och din ungdoms hustru. Du har handlat trolöst mot henne, fastän hon är din maka, din hustru som du ingått förbund med.
Malaki	Mal	39	2	15	Har inte han gjort dem till ett? Det som är kvar av ande tillhör honom. Och varför ett? Han söker avkomma som hör Gud till. Så tag vård om er ande och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru.
Malaki	Mal	39	2	16	Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, och att man höljer sig i våld som i en klädnad, säger Herren Sebaot. Så tag vård om er ande och handla inte trolöst.
Malaki	Mal	39	2	17	Ni tröttar ut Herren med era ord. Ni frågar: "På vilket sätt har vi tröttat ut honom?" Jo, ni säger: "Den som gör det onda är god i Herrens ögon, och han gläder sig över dem", eller: "Var är Gud som dömer?"
Malaki	Mal	39	3	1	Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	3	2	Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som en tvättares såpa.
Malaki	Mal	39	3	3	Likt en guldsmed skall han sätta sig ner och rena silvret. Han skall rena Levi söner, luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram åt Herren en offergåva i rättfärdighet.
Malaki	Mal	39	3	4	Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år.
Malaki	Mal	39	3	5	Jag skall komma till er och hålla dom. Jag skall snabbt träda upp som vittne mot trollkarlar och äktenskapsbrytare, mot dem som svär falskt, mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och förtrycker änkan och den faderlöse, mot dem som vränger rätten för främlingen och inte fruktar mig, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	3	6	Jag, Herren, har inte förändrat mig, och ni, Jakobs barn, har inte utplånats.
Malaki	Mal	39	3	7	Alltsedan era fäders dagar har ni vikit av från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd om till mig så skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot. Men ni frågar: "Varför skall vi vända om?"
Malaki	Mal	39	3	8	Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: "Vad har vi stulit från dig?" Tionde och offergåvor.
Malaki	Mal	39	3	9	Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig.
Malaki	Mal	39	3	10	För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.
Malaki	Mal	39	3	11	Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	3	12	Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	3	13	Ni har talat hårda ord mot mig, säger Herren. Men ni säger: "Vad har vi talat mot dig?"
Malaki	Mal	39	3	14	Ni har sagt: "Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad vinner vi på att hålla hans bud och gå sörjande inför Herren Sebaot?"
Malaki	Mal	39	3	15	Nu prisar vi de högmodiga lyckliga. De som handlar ogudaktigt uppmuntras, de sätter Gud på prov och slipper ändå undan.
Malaki	Mal	39	3	16	Men då talade de som fruktar Herren med varandra, och Herren gav akt och lyssnade. En minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar Herren och ärar hans namn.
Malaki	Mal	39	3	17	De skall vara mina, säger Herren Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.
Malaki	Mal	39	3	18	Då skall ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.
Malaki	Mal	39	4	1	Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.
Malaki	Mal	39	4	2	Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.
Malaki	Mal	39	4	3	Ni skall trampa ner de ogudaktiga, ty de skall vara som stoft under era fötter på den dag då jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	4	4	Kom ihåg min tjänare Mose lag som jag gav honom befallning om på Horeb, stadgarna och föreskrifterna som gäller hela Israel.
Malaki	Mal	39	4	5	Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Malaki	Mal	39	4	6	Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	1	Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	2	Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och hans bröder.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	3	Juda födde Peres och Sara, och Tamar var deras mor. Peres födde Hesron, Hesron födde Ram,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	4	Ram födde Amminadab, Amminadab födde Naheson, Naheson födde Salmon,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	5	Salmon födde Boas, och Rahab var hans mor. Boas födde Obed, vars mor var Rut, Obed födde Isai,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	6	och Isai födde David, kungen. David födde Salomo, vars mor var Urias hustru,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	7	Salomo födde Rehabeam, Rehabeam födde Abia, Abia födde Asa,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	8	Asa födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Ussia,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	9	Ussia födde Jotam, Jotam födde Ahas, Ahas födde Hiskia,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	10	Hiskia födde Manasse, Manasse födde Amon, Amon födde Josia,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	11	och Josia födde Jekonja och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort i fångenskap till Babel.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	12	Sedan folket hade blivit bortfört till Babel, födde Jekonja Sealtiel, Sealtiel födde Serubbabel,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	13	Serubbabel födde Abihud, Abihud födde Eljakim, Eljakim födde Assur,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	14	Assur födde Sadok, Sadok födde Jakim, Jakim födde Eliud,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	15	Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob,
Matteusevangeliet	Matt	40	1	16	och Jakob födde Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	17	Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	18	Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	19	Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	20	Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	21	Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder."
Matteusevangeliet	Matt	40	1	22	Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten:
Matteusevangeliet	Matt	40	1	23	Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	24	När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig.
Matteusevangeliet	Matt	40	1	25	Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	1	När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem
Matteusevangeliet	Matt	40	2	2	och frågade: "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."
Matteusevangeliet	Matt	40	2	3	När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	4	Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	5	De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten:
Matteusevangeliet	Matt	40	2	6	Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel."
Matteusevangeliet	Matt	40	2	7	Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	8	Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det."
Matteusevangeliet	Matt	40	2	9	De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	10	När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	11	Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	12	Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	13	När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
Matteusevangeliet	Matt	40	2	14	Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	15	Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	16	När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	17	Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia:
Matteusevangeliet	Matt	40	2	18	Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	19	När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	20	Ängeln sade: "Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda."
Matteusevangeliet	Matt	40	2	21	Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	22	Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område.
Matteusevangeliet	Matt	40	2	23	Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	1	Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken
Matteusevangeliet	Matt	40	3	2	och sade: "Omvänd er, ty himmelriket är nära."
Matteusevangeliet	Matt	40	3	3	Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!
Matteusevangeliet	Matt	40	3	4	Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och hans mat var gräshoppor och vildhonung.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	5	Jerusalem och hela Judeen och hela landet kring Jordan kom ut till honom,
Matteusevangeliet	Matt	40	3	6	och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	7	Men när han såg att många fariseer och sadduceer kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: "Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
Matteusevangeliet	Matt	40	3	8	Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	9	Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	10	Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	11	Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	12	Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks."
Matteusevangeliet	Matt	40	3	13	Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	14	Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	3	15	Jesus svarade honom: "Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	16	När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	3	17	Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	1	Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	2	Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	3	Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	4	Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	5	Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång
Matteusevangeliet	Matt	40	4	6	och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	7	Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	8	Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	9	Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	10	Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	11	Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	12	När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	13	Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område,
Matteusevangeliet	Matt	40	4	14	för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:
Matteusevangeliet	Matt	40	4	15	Sebulons och Naftalis land, sjövägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen
Matteusevangeliet	Matt	40	4	16	- det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	17	Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	18	När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	19	Han sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare."
Matteusevangeliet	Matt	40	4	20	Genast lämnade de näten och följde honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	21	Han gick vidare och fick då se två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem,
Matteusevangeliet	Matt	40	4	22	och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	23	Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	24	Ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka och lama, och han botade dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	4	25	Och mycket folk följde honom från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	1	När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	2	Då började han tala och undervisa dem:
Matteusevangeliet	Matt	40	5	3	"Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	4	Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	5	Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	6	Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	7	Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	8	Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	9	Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	10	Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	11	Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	12	Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	13	Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	14	Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	15	Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	16	Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	17	Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	18	Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	19	Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	20	Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	21	Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	22	Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	23	Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig,
Matteusevangeliet	Matt	40	5	24	så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	25	Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	26	Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	27	Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	28	Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	29	Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	30	Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	31	Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	32	Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	33	Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla din ed inför Herren.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	34	Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron,
Matteusevangeliet	Matt	40	5	35	eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	36	Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	37	Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	38	Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	39	Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	40	Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	41	Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	42	Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	43	Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	44	Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	45	Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
Matteusevangeliet	Matt	40	5	46	Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också?
Matteusevangeliet	Matt	40	5	47	Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?
Matteusevangeliet	Matt	40	5	48	Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	1	Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	2	När du ger en gåva, blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	3	Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör,
Matteusevangeliet	Matt	40	6	4	så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	5	När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	6	Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	7	Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	8	Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	9	Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	10	Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	11	Ge oss i dag vårt bröd för dagen.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	12	Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	13	Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	14	Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	15	Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	16	När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	17	Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte,
Matteusevangeliet	Matt	40	6	18	så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	19	Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	20	Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	21	Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	22	Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	23	Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!
Matteusevangeliet	Matt	40	6	24	Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	25	Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?
Matteusevangeliet	Matt	40	6	26	Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?
Matteusevangeliet	Matt	40	6	27	Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Matteusevangeliet	Matt	40	6	28	Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	29	Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	30	Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!
Matteusevangeliet	Matt	40	6	31	Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med?
Matteusevangeliet	Matt	40	6	32	Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	33	Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Matteusevangeliet	Matt	40	6	34	Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	1	Döm inte, så blir ni inte dömda.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	2	Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	3	Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?
Matteusevangeliet	Matt	40	7	4	Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga?
Matteusevangeliet	Matt	40	7	5	Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	6	Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	7	Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	8	Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	9	Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd,
Matteusevangeliet	Matt	40	7	10	eller en orm, när han ber om en fisk?
Matteusevangeliet	Matt	40	7	11	Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	12	Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	13	Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	14	Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	15	Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	16	På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar?
Matteusevangeliet	Matt	40	7	17	Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	18	Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	19	Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	20	Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	21	Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	22	Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?
Matteusevangeliet	Matt	40	7	23	Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!
Matteusevangeliet	Matt	40	7	24	Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	25	Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	26	Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden.
Matteusevangeliet	Matt	40	7	27	Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort."
Matteusevangeliet	Matt	40	7	28	När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning,
Matteusevangeliet	Matt	40	7	29	ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	1	När han gick ner från berget, följde mycket folk efter honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	2	Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	3	Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	4	Och Jesus sade till honom: "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	5	Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom:
Matteusevangeliet	Matt	40	8	6	"Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	7	Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?"
Matteusevangeliet	Matt	40	8	8	Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	9	Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	10	När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	11	Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	12	Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	13	Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	14	Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	15	Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	16	När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka,
Matteusevangeliet	Matt	40	8	17	för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	18	När Jesus såg att en folkskara samlades omkring honom, befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	19	Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare, jag vill följa dig, vart du än går."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	20	Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	21	En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	22	Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	23	Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	24	Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	25	De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	26	Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	27	Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	28	När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	29	Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Matteusevangeliet	Matt	40	8	30	Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	31	De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden."
Matteusevangeliet	Matt	40	8	32	Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	33	De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta.
Matteusevangeliet	Matt	40	8	34	Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	1	Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	2	Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	3	Några skriftlärda tänkte: "Han hädar."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	4	Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan?
Matteusevangeliet	Matt	40	9	5	Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå?
Matteusevangeliet	Matt	40	9	6	Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!"
Matteusevangeliet	Matt	40	9	7	Då steg mannen upp och gick hem.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	8	När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	9	Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	10	När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	11	Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?"
Matteusevangeliet	Matt	40	9	12	Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	13	Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	14	Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?"
Matteusevangeliet	Matt	40	9	15	Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	16	Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	17	Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	18	Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	19	Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	20	Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	21	Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	22	Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	23	När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan,
Matteusevangeliet	Matt	40	9	24	sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	25	Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	26	Och ryktet om detta gick ut över hela det området.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	27	Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!"
Matteusevangeliet	Matt	40	9	28	Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	29	Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	30	Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	31	Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	32	Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	33	Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	34	Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."
Matteusevangeliet	Matt	40	9	35	Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	36	När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	37	Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få.
Matteusevangeliet	Matt	40	9	38	Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."
Matteusevangeliet	Matt	40	10	1	Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	2	Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes,
Matteusevangeliet	Matt	40	10	3	Filippus och Bartolomeus, Thomas och Matteus, publikanen, Jakob, Alfeus son, och Taddeus,
Matteusevangeliet	Matt	40	10	4	Simon ivraren och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	5	Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	6	Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	7	Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	8	Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	9	Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten,
Matteusevangeliet	Matt	40	10	10	inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	11	När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig, och stanna där tills ni lämnar den orten.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	12	Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	13	Om huset är värdigt, skall den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, skall er frid vända tillbaka till er.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	14	Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	15	Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	16	Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	17	Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och i sina synagogor skall de gissla er.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	18	Och ni kommer att föras inför landshövdingar och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	19	Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden,
Matteusevangeliet	Matt	40	10	20	och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	21	En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	22	Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	23	Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	24	En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	25	Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	26	Var alltså inte rädda för dem. Ty ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	27	Vad jag säger till er i mörkret skall ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra skall ni ropa ut på taken.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	28	Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	29	Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	30	På er är till och med alla hårstrån räknade.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	31	Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	32	Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	33	Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	34	Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	35	Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,
Matteusevangeliet	Matt	40	10	36	och en man får sina egna till fiender.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	37	Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	38	Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	39	Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	40	Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	41	Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön. Och den som tar emot en rättfärdig man därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdig mans lön.
Matteusevangeliet	Matt	40	10	42	Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön."
Matteusevangeliet	Matt	40	11	1	När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa föreskrifter, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	2	Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar
Matteusevangeliet	Matt	40	11	3	och frågade honom: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?"
Matteusevangeliet	Matt	40	11	4	Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:
Matteusevangeliet	Matt	40	11	5	Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	6	Och salig är den som inte tar anstöt av mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	11	7	När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
Matteusevangeliet	Matt	40	11	8	Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	9	Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, det säger jag er: Han är ännu mer än en profet.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	10	Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	11	Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre i himmelriket är större än han.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	12	Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	13	Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes,
Matteusevangeliet	Matt	40	11	14	och om ni vill ta emot det - han är den Elia som skulle komma.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	15	Lyssna, du som har öron!
Matteusevangeliet	Matt	40	11	16	Vad skall jag likna detta släkte vid? De liknar barn, som sitter på torgen och ropar till andra barn:
Matteusevangeliet	Matt	40	11	17	Vi har spelat flöjt för er, men ni dansade inte. Vi har sjungit sorgesånger, men ni grät inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	18	Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och man säger: Han är besatt.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	19	Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn."
Matteusevangeliet	Matt	40	11	20	Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	21	"Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	22	Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	23	Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	24	Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig."
Matteusevangeliet	Matt	40	11	25	Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	26	Ja, Fader, detta var din goda vilja.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	27	Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	28	Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	29	Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Matteusevangeliet	Matt	40	11	30	Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	1	Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	2	När fariseerna såg det, sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	3	Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga:
Matteusevangeliet	Matt	40	12	4	hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna?
Matteusevangeliet	Matt	40	12	5	Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld?
Matteusevangeliet	Matt	40	12	6	Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	7	Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	8	Ty Människosonen är sabbatens Herre."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	9	Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	10	Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	11	Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten?
Matteusevangeliet	Matt	40	12	12	Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	13	Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	14	Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	15	När Jesus fick veta det, drog han sig undan. Många följde honom, och han botade dem alla.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	16	Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var,
Matteusevangeliet	Matt	40	12	17	för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:
Matteusevangeliet	Matt	40	12	18	Se min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har sin glädje. Jag skall låta min Ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	19	Han skall inte tvista eller skrika. Hans röst skall ingen höra på gatorna.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	20	Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	21	Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	22	Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	23	Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: "Kanske är han Davids son?"
Matteusevangeliet	Matt	40	12	24	När fariseerna hörde det, sade de: "Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	25	Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	26	Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå?
Matteusevangeliet	Matt	40	12	27	Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	28	Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	29	Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	30	Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	31	Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	32	Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	33	Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	34	Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	35	En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	36	Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	37	Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	38	Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	39	Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	40	Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	41	Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	42	Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gränser för att lyssna till Salomos vishet. Och se, här är mer än Salomo.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	43	När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	44	Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat,
Matteusevangeliet	Matt	40	12	45	går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	46	Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	47	Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."
Matteusevangeliet	Matt	40	12	48	Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?"
Matteusevangeliet	Matt	40	12	49	Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder.
Matteusevangeliet	Matt	40	12	50	Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."
Matteusevangeliet	Matt	40	13	1	Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	2	Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	3	Och han talade till dem i många liknelser. Han sade: "En såningsman gick ut för att så.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	4	Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	5	En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	6	Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	7	En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	8	Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	9	Hör, du som har öron!"
Matteusevangeliet	Matt	40	13	10	Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?"
Matteusevangeliet	Matt	40	13	11	Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	12	Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	13	Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	14	På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	15	Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	16	Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	17	Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	18	Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	19	När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	20	Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,
Matteusevangeliet	Matt	40	13	21	men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	22	Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	23	Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
Matteusevangeliet	Matt	40	13	24	En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	25	Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	26	När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	27	Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit?
Matteusevangeliet	Matt	40	13	28	Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det?
Matteusevangeliet	Matt	40	13	29	Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	30	Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."
Matteusevangeliet	Matt	40	13	31	Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	32	Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."
Matteusevangeliet	Matt	40	13	33	Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat."
Matteusevangeliet	Matt	40	13	34	Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem,
Matteusevangeliet	Matt	40	13	35	för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	36	Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern."
Matteusevangeliet	Matt	40	13	37	Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	38	Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	39	Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	40	Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	41	Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet,
Matteusevangeliet	Matt	40	13	42	och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	43	Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!
Matteusevangeliet	Matt	40	13	44	Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	45	Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	46	Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	47	Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	48	När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	49	Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga
Matteusevangeliet	Matt	40	13	50	och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	51	Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja".
Matteusevangeliet	Matt	40	13	52	Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."
Matteusevangeliet	Matt	40	13	53	När Jesus hade avslutat dessa liknelser, lämnade han platsen.
Matteusevangeliet	Matt	40	13	54	Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar?
Matteusevangeliet	Matt	40	13	55	Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?
Matteusevangeliet	Matt	40	13	56	Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?"
Matteusevangeliet	Matt	40	13	57	Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj."
Matteusevangeliet	Matt	40	13	58	Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	1	Vid den tiden fick landsfursten Herodes höra ryktet om Jesus,
Matteusevangeliet	Matt	40	14	2	och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, och därför verkar dessa krafter i honom."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	3	Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	4	Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	5	Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket, eftersom man ansåg att Johannes var en profet.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	6	Så kom Herodes födelsedag, och Herodias dotter dansade inför gästerna. Herodes blev mycket förtjust
Matteusevangeliet	Matt	40	14	7	och svor på att han skulle ge henne vad hon än begärde.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	8	Hon intalades då av sin mor att säga: "Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud!"
Matteusevangeliet	Matt	40	14	9	Fastän kungen var bedrövad över sin ed inför gästerna, befallde han att hon skulle få det.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	10	Och han lät halshugga Johannes i fängelset.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	11	Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon bar det till sin mamma.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	12	Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade alltsammans för Jesus.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	13	När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	14	När han steg ur båten, fick han se en stor folkskara, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	15	På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	16	Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	17	De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	18	Han sade: "Hämta hit dem till mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	19	Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	20	Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	21	De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	22	Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	23	Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	24	Båten befann sig redan många stadier från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	25	Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	26	När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	27	Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	28	Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	29	Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	30	Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!"
Matteusevangeliet	Matt	40	14	31	Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?"
Matteusevangeliet	Matt	40	14	32	De steg i båten och vinden lade sig.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	33	Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."
Matteusevangeliet	Matt	40	14	34	När de hade farit över sjön, lade de till vid Gennesaret.
Matteusevangeliet	Matt	40	14	35	Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka
Matteusevangeliet	Matt	40	14	36	och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	1	Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade:
Matteusevangeliet	Matt	40	15	2	"Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	3	Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull?
Matteusevangeliet	Matt	40	15	4	Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	5	Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva,
Matteusevangeliet	Matt	40	15	6	då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	7	Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er:
Matteusevangeliet	Matt	40	15	8	Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	9	Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	10	Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå!
Matteusevangeliet	Matt	40	15	11	Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	12	Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?"
Matteusevangeliet	Matt	40	15	13	Jesus svarade: "Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	14	Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	15	Petrus sade då till honom: "Förklara denna liknelse för oss."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	16	Jesus sade: "Är ni också fortfarande lika oförståndiga?
Matteusevangeliet	Matt	40	15	17	Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet?
Matteusevangeliet	Matt	40	15	18	Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	19	Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	20	Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	21	Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	22	Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	23	Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	24	Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	25	Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!"
Matteusevangeliet	Matt	40	15	26	Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	27	Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	28	Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	29	Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	30	Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	31	Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	32	Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	33	Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?"
Matteusevangeliet	Matt	40	15	34	Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar."
Matteusevangeliet	Matt	40	15	35	Då befallde han folket att slå sig ner på marken.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	36	Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	37	Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	38	De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
Matteusevangeliet	Matt	40	15	39	Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	1	Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	2	Men han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd,
Matteusevangeliet	Matt	40	16	3	och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	4	Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	5	När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	6	Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!"
Matteusevangeliet	Matt	40	16	7	De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?"
Matteusevangeliet	Matt	40	16	8	Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har!
Matteusevangeliet	Matt	40	16	9	Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick?
Matteusevangeliet	Matt	40	16	10	Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick?
Matteusevangeliet	Matt	40	16	11	Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg."
Matteusevangeliet	Matt	40	16	12	Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	13	Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: "Vem säger folket att Människosonen är?"
Matteusevangeliet	Matt	40	16	14	De svarade: "Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna."
Matteusevangeliet	Matt	40	16	15	Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?"
Matteusevangeliet	Matt	40	16	16	Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son."
Matteusevangeliet	Matt	40	16	17	Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	18	Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	19	Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen."
Matteusevangeliet	Matt	40	16	20	Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	21	Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	22	Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: "Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig."
Matteusevangeliet	Matt	40	16	23	Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
Matteusevangeliet	Matt	40	16	24	Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	25	Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	26	Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?
Matteusevangeliet	Matt	40	16	27	Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.
Matteusevangeliet	Matt	40	16	28	Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de får se Människosonen komma i sitt rike."
Matteusevangeliet	Matt	40	17	1	Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	2	Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	3	Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	4	Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia."
Matteusevangeliet	Matt	40	17	5	Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"
Matteusevangeliet	Matt	40	17	6	När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	7	Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!"
Matteusevangeliet	Matt	40	17	8	Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	9	På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda."
Matteusevangeliet	Matt	40	17	10	Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"
Matteusevangeliet	Matt	40	17	11	Han svarade: "Elia skall komma och återupprätta allt.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	12	Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom alldeles som de ville. På samma sätt skall också Människosonen få lida genom dem."
Matteusevangeliet	Matt	40	17	13	Då förstod lärjungarna att han hade talat till dem om Johannes Döparen.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	14	När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom
Matteusevangeliet	Matt	40	17	15	och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	16	Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."
Matteusevangeliet	Matt	40	17	17	Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!"
Matteusevangeliet	Matt	40	17	18	Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	19	Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?"
Matteusevangeliet	Matt	40	17	20	Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er."
Matteusevangeliet	Matt	40	17	21	
Matteusevangeliet	Matt	40	17	22	När de var samlade i Galileen, sade Jesus till dem: "Människosonen skall utlämnas i människors händer,
Matteusevangeliet	Matt	40	17	23	och de skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå." Då blev de mycket bedrövade.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	24	De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?"
Matteusevangeliet	Matt	40	17	25	"Jo", svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?"
Matteusevangeliet	Matt	40	17	26	Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria.
Matteusevangeliet	Matt	40	17	27	Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt. Ta det och ge åt dem för min och din räkning."
Matteusevangeliet	Matt	40	18	1	I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?"
Matteusevangeliet	Matt	40	18	2	Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem
Matteusevangeliet	Matt	40	18	3	och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	4	Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	5	Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	6	Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	7	Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	8	Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	9	Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	10	Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	11	
Matteusevangeliet	Matt	40	18	12	Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gått vilse?
Matteusevangeliet	Matt	40	18	13	Och om han finner det, amen säger jag er: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som inte har gått vilse.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	14	Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	15	Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	16	Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	17	Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	18	Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	19	Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	20	Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
Matteusevangeliet	Matt	40	18	21	Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?"
Matteusevangeliet	Matt	40	18	22	Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	23	Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	24	När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	25	Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	26	Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	27	Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	28	Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig!
Matteusevangeliet	Matt	40	18	29	Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	30	Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	31	När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	32	Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	33	Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?
Matteusevangeliet	Matt	40	18	34	Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig.
Matteusevangeliet	Matt	40	18	35	Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	1	När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick genom landet på andra sidan Jordan till Judeens område.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	2	Mycket folk följde honom, och han botade dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	3	Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: "Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?"
Matteusevangeliet	Matt	40	19	4	Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna
Matteusevangeliet	Matt	40	19	5	och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?
Matteusevangeliet	Matt	40	19	6	Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	7	De sade till honom: "Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?"
Matteusevangeliet	Matt	40	19	8	Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	9	Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	10	Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	11	Han svarade dem: "Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	12	Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	13	Sedan bar man fram barn till Jesus, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	14	Då sade Jesus: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	15	Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	16	En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?"
Matteusevangeliet	Matt	40	19	17	Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	18	Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt,
Matteusevangeliet	Matt	40	19	19	Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	20	Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?"
Matteusevangeliet	Matt	40	19	21	Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	22	När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	23	Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	24	Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	25	När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?"
Matteusevangeliet	Matt	40	19	26	Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."
Matteusevangeliet	Matt	40	19	27	Då tog Petrus till orda: "Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?"
Matteusevangeliet	Matt	40	19	28	Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	29	Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.
Matteusevangeliet	Matt	40	19	30	Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	1	Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	2	Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	3	Vid tredje timmen gick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	4	Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	5	Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	6	Också vid elfte timmen gick han ut och fann några andra stå där, och han sade till dem: Varför står ni här hela dagen arbetslösa?
Matteusevangeliet	Matt	40	20	7	De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till min vingård, ni också.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	8	På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön. Men börja med de sista och sluta med de första.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	9	De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	10	När sedan de första kom, trodde de att de skulle få mer, men också de fick en denar.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	11	När de fick den, klagade de på husbonden och sade:
Matteusevangeliet	Matt	40	20	12	De där som kom sist har gjort en timme, och du har jämställt dem med oss, som har stått ut med dagens slit och hetta.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	13	Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar?
Matteusevangeliet	Matt	40	20	14	Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	15	Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god?
Matteusevangeliet	Matt	40	20	16	Så skall de sista bli de första och de första bli de sista."
Matteusevangeliet	Matt	40	20	17	När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan och sade till dem, där de gick vägen fram:
Matteusevangeliet	Matt	40	20	18	"Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De skall döma honom till döden
Matteusevangeliet	Matt	40	20	19	och utlämna honom åt hedningarna, som skall håna och gissla och korsfästa honom. Och på tredje dagen skall han uppstå."
Matteusevangeliet	Matt	40	20	20	Modern till Sebedeus söner gick då fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	21	Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."
Matteusevangeliet	Matt	40	20	22	Jesus svarade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag skall dricka?" De svarade: "Det kan vi."
Matteusevangeliet	Matt	40	20	23	Jesus sade till dem: "Min kalk skall ni dricka, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, utan de skall tillfalla dem som min Fader har berett dem för."
Matteusevangeliet	Matt	40	20	24	När de tio andra hörde detta, blev de upprörda över de båda bröderna.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	25	Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	26	Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare,
Matteusevangeliet	Matt	40	20	27	och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	28	Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
Matteusevangeliet	Matt	40	20	29	När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	20	30	Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi, ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"
Matteusevangeliet	Matt	40	20	31	Folket uppmanade dem strängt att tiga. Men de ropade ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"
Matteusevangeliet	Matt	40	20	32	Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag skall göra för er?"
Matteusevangeliet	Matt	40	20	33	De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!"
Matteusevangeliet	Matt	40	20	34	Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	1	När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar
Matteusevangeliet	Matt	40	21	2	och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	3	Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem."
Matteusevangeliet	Matt	40	21	4	Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten:
Matteusevangeliet	Matt	40	21	5	Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	6	Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	7	De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	8	Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	9	Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!
Matteusevangeliet	Matt	40	21	10	Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?"
Matteusevangeliet	Matt	40	21	11	Folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen."
Matteusevangeliet	Matt	40	21	12	Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor
Matteusevangeliet	Matt	40	21	13	och sade till dem: "Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
Matteusevangeliet	Matt	40	21	14	På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	15	När översteprästerna och de skriftlärda såg de under som han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de mycket upprörda
Matteusevangeliet	Matt	40	21	16	och frågade honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig"?
Matteusevangeliet	Matt	40	21	17	Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	18	När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	19	Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	20	När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?"
Matteusevangeliet	Matt	40	21	21	Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	22	Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror."
Matteusevangeliet	Matt	40	21	23	Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?"
Matteusevangeliet	Matt	40	21	24	Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	25	Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom?
Matteusevangeliet	Matt	40	21	26	Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet."
Matteusevangeliet	Matt	40	21	27	Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Matteusevangeliet	Matt	40	21	28	"Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	29	Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	30	Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	31	Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	32	Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	33	Lyssna till en annan liknelse. En husbonde planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	34	När skördetiden närmade sig, skickade han sina tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av avkastningen.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	35	Men vingårdsarbetarna grep hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	36	Han skickade då ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde på samma sätt med dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	37	Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	38	Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	39	Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	40	När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?"
Matteusevangeliet	Matt	40	21	41	De sade till honom: "Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid."
Matteusevangeliet	Matt	40	21	42	Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon?
Matteusevangeliet	Matt	40	21	43	Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	44	Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder."
Matteusevangeliet	Matt	40	21	45	Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade.
Matteusevangeliet	Matt	40	21	46	De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	1	Jesus talade än en gång till dem i liknelser:
Matteusevangeliet	Matt	40	22	2	"Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	3	Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	4	Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!
Matteusevangeliet	Matt	40	22	5	Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	6	De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	7	Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	8	Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	9	Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	10	Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	11	När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	12	Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	13	Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	14	Ty många är kallade, men få är utvalda."
Matteusevangeliet	Matt	40	22	15	Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	16	De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	17	Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?"
Matteusevangeliet	Matt	40	22	18	Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?
Matteusevangeliet	Matt	40	22	19	Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar,
Matteusevangeliet	Matt	40	22	20	och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"
Matteusevangeliet	Matt	40	22	21	De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."
Matteusevangeliet	Matt	40	22	22	När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	23	Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom:
Matteusevangeliet	Matt	40	22	24	"Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	25	Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	26	På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	27	Sist av alla dog hustrun.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	28	Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."
Matteusevangeliet	Matt	40	22	29	Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	30	Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	31	Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er:
Matteusevangeliet	Matt	40	22	32	Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande."
Matteusevangeliet	Matt	40	22	33	När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	34	Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	35	En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade:
Matteusevangeliet	Matt	40	22	36	"Mästare, vilket är det största budet i lagen?"
Matteusevangeliet	Matt	40	22	37	Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	38	Detta är det största och främsta budet.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	39	Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	40	På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
Matteusevangeliet	Matt	40	22	41	Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem:
Matteusevangeliet	Matt	40	22	42	"Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids".
Matteusevangeliet	Matt	40	22	43	Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga:
Matteusevangeliet	Matt	40	22	44	Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.
Matteusevangeliet	Matt	40	22	45	Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"
Matteusevangeliet	Matt	40	22	46	Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	1	Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar:
Matteusevangeliet	Matt	40	23	2	"På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	3	Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	4	De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	5	Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	6	De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna,
Matteusevangeliet	Matt	40	23	7	och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	8	Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	9	Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	10	Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	11	Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	12	Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	13	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	14	
Matteusevangeliet	Matt	40	23	15	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	16	Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	17	Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som helgar guldet?
Matteusevangeliet	Matt	40	23	18	Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	19	Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som helgar gåvan?
Matteusevangeliet	Matt	40	23	20	Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	21	Och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	22	Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	23	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	24	Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	25	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	26	Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	27	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	28	Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	29	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar
Matteusevangeliet	Matt	40	23	30	och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	31	Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	32	Fyll då också ni era fäders mått!
Matteusevangeliet	Matt	40	23	33	Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?
Matteusevangeliet	Matt	40	23	34	Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	35	Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	36	Amen säger jag er: Allt detta skall komma över det här släktet.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	37	Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	38	Se, ert hus kommer att stå öde.
Matteusevangeliet	Matt	40	23	39	Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
Matteusevangeliet	Matt	40	24	1	När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	2	Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
Matteusevangeliet	Matt	40	24	3	När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?"
Matteusevangeliet	Matt	40	24	4	Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	5	Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	6	Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	7	Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	8	Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	9	Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	10	Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	11	Många falska profeter skall träda fram och bedra många.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	12	Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	13	Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	14	Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	15	När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det -
Matteusevangeliet	Matt	40	24	16	då måste de som är i Judeen fly bort till bergen.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	17	Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset,
Matteusevangeliet	Matt	40	24	18	och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	19	Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna!
Matteusevangeliet	Matt	40	24	20	Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	21	Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	22	Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	23	Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	24	Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	25	Jag har nu sagt er detta i förväg.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	26	Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	27	Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	28	Där den döda kroppen är samlas gamarna.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	29	Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	30	Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	31	Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	32	Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	33	När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	34	Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	35	Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	36	Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	37	Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	38	Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken,
Matteusevangeliet	Matt	40	24	39	och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	40	Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	41	Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	42	Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	43	Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	44	Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	45	Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid,
Matteusevangeliet	Matt	40	24	46	salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	47	Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger.
Matteusevangeliet	Matt	40	24	48	Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer,
Matteusevangeliet	Matt	40	24	49	och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna,
Matteusevangeliet	Matt	40	24	50	då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till
Matteusevangeliet	Matt	40	24	51	och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	1	Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	2	Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	3	De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	4	De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	5	Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	6	Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	7	Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	8	De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	9	De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	10	Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	11	Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss!
Matteusevangeliet	Matt	40	25	12	Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	13	Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	14	Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	15	En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent - var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	16	Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	17	Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	18	Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	19	En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	20	Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	21	Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
Matteusevangeliet	Matt	40	25	22	Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	23	Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
Matteusevangeliet	Matt	40	25	24	Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	25	Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	26	Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	27	Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	28	Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	29	Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	30	Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	31	När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	32	Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	33	Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	34	Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	35	Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	36	Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	37	Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?
Matteusevangeliet	Matt	40	25	38	Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?
Matteusevangeliet	Matt	40	25	39	Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Matteusevangeliet	Matt	40	25	40	Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	41	Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	42	Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	43	Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	44	Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte?
Matteusevangeliet	Matt	40	25	45	Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	25	46	Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	1	När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar:
Matteusevangeliet	Matt	40	26	2	"Ni vet att det om två dagar är påsk. Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	3	Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	4	De planerade att gripa Jesus med list och döda honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	5	Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	6	När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania,
Matteusevangeliet	Matt	40	26	7	kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	8	När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri?
Matteusevangeliet	Matt	40	26	9	Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	10	Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	11	De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	12	När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	13	Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	14	Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna
Matteusevangeliet	Matt	40	26	15	och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	16	Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	17	Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?"
Matteusevangeliet	Matt	40	26	18	Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	19	Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	20	På kvällen låg Jesus till bords med de tolv.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	21	Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	22	Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?"
Matteusevangeliet	Matt	40	26	23	Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	24	Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	25	Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	26	Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	27	Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	28	Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	29	Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	30	När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	31	Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	32	Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	33	Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	34	Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	35	Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	36	Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	37	Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom,
Matteusevangeliet	Matt	40	26	38	och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	39	Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	40	När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig?
Matteusevangeliet	Matt	40	26	41	Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	42	Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	43	Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	44	Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	45	Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	46	Stig upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nu här."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	47	Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	48	Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, han är det, grip honom."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	49	Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	50	Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	51	En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	52	Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	53	Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?
Matteusevangeliet	Matt	40	26	54	Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?"
Matteusevangeliet	Matt	40	26	55	I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	56	Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	57	De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	58	Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	59	Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	60	Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män
Matteusevangeliet	Matt	40	26	61	som sade: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	62	Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?"
Matteusevangeliet	Matt	40	26	63	Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	64	Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	65	Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	66	Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	67	Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp
Matteusevangeliet	Matt	40	26	68	och ropade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"
Matteusevangeliet	Matt	40	26	69	Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	70	Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du menar."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	71	När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: "Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	72	Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	73	Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig."
Matteusevangeliet	Matt	40	26	74	Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen.
Matteusevangeliet	Matt	40	26	75	Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	1	Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	2	De lät binda honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus, landshövdingen.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	3	Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste
Matteusevangeliet	Matt	40	27	4	och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	5	Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	6	Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	7	Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakar-åkern till begravningsplats för främlingar.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	8	Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	9	Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats,
Matteusevangeliet	Matt	40	27	10	och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	11	Jesus ställdes nu inför landshövdingen. Denne frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	12	Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	13	Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig?"
Matteusevangeliet	Matt	40	27	14	Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att landshövdingen blev mycket förvånad.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	15	Vid högtiden brukade landshövdingen frige en fånge, en som de själva önskade.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	16	Just då hade man en beryktad fånge, som hette Barabbas.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	17	När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?"
Matteusevangeliet	Matt	40	27	18	Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	19	Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: "Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för hans skull."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	20	Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	21	När landshövdingen frågade dem: "Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?", svarade de: "Barabbas".
Matteusevangeliet	Matt	40	27	22	Pilatus frågade dem: "Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!"
Matteusevangeliet	Matt	40	27	23	Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
Matteusevangeliet	Matt	40	27	24	Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	25	Allt folket svarade: "Hans blod må komma över oss och över våra barn."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	26	Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	27	Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet och samlade hela vaktstyrkan kring honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	28	De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel,
Matteusevangeliet	Matt	40	27	29	vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!"
Matteusevangeliet	Matt	40	27	30	Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	31	När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	32	På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene. Honom tvingade de att bära hans kors.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	33	Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats -
Matteusevangeliet	Matt	40	27	34	gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	35	När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	36	Sedan satt de där och vaktade honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	37	Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	38	Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	39	De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet
Matteusevangeliet	Matt	40	27	40	och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!"
Matteusevangeliet	Matt	40	27	41	Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade:
Matteusevangeliet	Matt	40	27	42	"Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	43	Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	44	På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	45	Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	46	Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Matteusevangeliet	Matt	40	27	47	Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	48	En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	49	De andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	50	Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	51	Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade,
Matteusevangeliet	Matt	40	27	52	gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	53	De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	54	När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	55	Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	56	Bland dem var Maria från Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	57	När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	58	Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	59	Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg
Matteusevangeliet	Matt	40	27	60	och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	61	Maria från Magdala och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	62	Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus
Matteusevangeliet	Matt	40	27	63	och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå.
Matteusevangeliet	Matt	40	27	64	Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	65	Pilatus sade till dem: "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan."
Matteusevangeliet	Matt	40	27	66	De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	1	Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	2	Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	3	Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	4	Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	5	Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	6	Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg!
Matteusevangeliet	Matt	40	28	7	Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er."
Matteusevangeliet	Matt	40	28	8	De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	9	Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	10	Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig."
Matteusevangeliet	Matt	40	28	11	Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och underrättade översteprästerna om allt som hade hänt.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	12	Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar
Matteusevangeliet	Matt	40	28	13	och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	14	Och om landshövdingen får höra det, skall vi tala med honom och se till att ni kan känna er helt lugna."
Matteusevangeliet	Matt	40	28	15	De tog emot pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är detta rykte spritt bland judarna.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	16	De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	17	Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	18	Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden.
Matteusevangeliet	Matt	40	28	19	Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
Matteusevangeliet	Matt	40	28	20	och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."
Markusevangeliet	Mark	41	1	1	Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.
Markusevangeliet	Mark	41	1	2	Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.
Markusevangeliet	Mark	41	1	3	En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!
Markusevangeliet	Mark	41	1	4	Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.
Markusevangeliet	Mark	41	1	5	Och hela Judeen och alla Jerusalems invånare kom ut till honom och bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
Markusevangeliet	Mark	41	1	6	Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung.
Markusevangeliet	Mark	41	1	7	Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.
Markusevangeliet	Mark	41	1	8	Jag döper er med vatten, men han skall döpa er i den helige Ande."
Markusevangeliet	Mark	41	1	9	Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes.
Markusevangeliet	Mark	41	1	10	Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva.
Markusevangeliet	Mark	41	1	11	Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."
Markusevangeliet	Mark	41	1	12	Genast förde Anden honom ut i öknen,
Markusevangeliet	Mark	41	1	13	och han vistades i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Där levde han bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
Markusevangeliet	Mark	41	1	14	Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium.
Markusevangeliet	Mark	41	1	15	Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!"
Markusevangeliet	Mark	41	1	16	När han gick längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.
Markusevangeliet	Mark	41	1	17	Jesus sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare."
Markusevangeliet	Mark	41	1	18	Genast lämnade de näten och följde honom.
Markusevangeliet	Mark	41	1	19	Då han kom lite längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten och gjorde i ordning sina nät.
Markusevangeliet	Mark	41	1	20	Strax kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans daglönare kvar i båten och följde Jesus.
Markusevangeliet	Mark	41	1	21	De kom till Kapernaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade.
Markusevangeliet	Mark	41	1	22	Folket häpnade över hans lära, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda.
Markusevangeliet	Mark	41	1	23	Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek:
Markusevangeliet	Mark	41	1	24	"Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige."
Markusevangeliet	Mark	41	1	25	Men Jesus sade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!"
Markusevangeliet	Mark	41	1	26	Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom.
Markusevangeliet	Mark	41	1	27	Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom."
Markusevangeliet	Mark	41	1	28	Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.
Markusevangeliet	Mark	41	1	29	Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes.
Markusevangeliet	Mark	41	1	30	Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne.
Markusevangeliet	Mark	41	1	31	Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.
Markusevangeliet	Mark	41	1	32	På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta.
Markusevangeliet	Mark	41	1	33	Hela staden var samlad utanför dörren.
Markusevangeliet	Mark	41	1	34	Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
Markusevangeliet	Mark	41	1	35	Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där.
Markusevangeliet	Mark	41	1	36	Simon och de som var med honom skyndade efter,
Markusevangeliet	Mark	41	1	37	och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig."
Markusevangeliet	Mark	41	1	38	Han sade: "Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut."
Markusevangeliet	Mark	41	1	39	Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.
Markusevangeliet	Mark	41	1	40	En spetälsk kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren."
Markusevangeliet	Mark	41	1	41	Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!"
Markusevangeliet	Mark	41	1	42	Genast försvann spetälskan och han blev ren.
Markusevangeliet	Mark	41	1	43	Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt:
Markusevangeliet	Mark	41	1	44	"Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem."
Markusevangeliet	Mark	41	1	45	Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.
Markusevangeliet	Mark	41	2	1	Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma,
Markusevangeliet	Mark	41	2	2	samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem.
Markusevangeliet	Mark	41	2	3	Då förde man till honom en lam som bars av fyra män.
Markusevangeliet	Mark	41	2	4	Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på.
Markusevangeliet	Mark	41	2	5	Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."
Markusevangeliet	Mark	41	2	6	Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan:
Markusevangeliet	Mark	41	2	7	"Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud."
Markusevangeliet	Mark	41	2	8	Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan?
Markusevangeliet	Mark	41	2	9	Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå?
Markusevangeliet	Mark	41	2	10	Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder." Och han sade till den lame:
Markusevangeliet	Mark	41	2	11	"Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!"
Markusevangeliet	Mark	41	2	12	Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett."
Markusevangeliet	Mark	41	2	13	Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem.
Markusevangeliet	Mark	41	2	14	När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi steg upp och följde honom.
Markusevangeliet	Mark	41	2	15	När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom.
Markusevangeliet	Mark	41	2	16	De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med publikaner och syndare?"
Markusevangeliet	Mark	41	2	17	Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."
Markusevangeliet	Mark	41	2	18	Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?"
Markusevangeliet	Mark	41	2	19	Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta.
Markusevangeliet	Mark	41	2	20	Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.
Markusevangeliet	Mark	41	2	21	Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre.
Markusevangeliet	Mark	41	2	22	Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."
Markusevangeliet	Mark	41	2	23	En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick.
Markusevangeliet	Mark	41	2	24	Då sade fariseerna till honom: "Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?"
Markusevangeliet	Mark	41	2	25	Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta:
Markusevangeliet	Mark	41	2	26	hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?"
Markusevangeliet	Mark	41	2	27	Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten.
Markusevangeliet	Mark	41	2	28	Så är Människosonen Herre också över sabbaten."
Markusevangeliet	Mark	41	3	1	En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.
Markusevangeliet	Mark	41	3	2	Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.
Markusevangeliet	Mark	41	3	3	Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig fram."
Markusevangeliet	Mark	41	3	4	Sedan frågade han dem: "Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Men de teg.
Markusevangeliet	Mark	41	3	5	Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: "Räck ut din hand." Han räckte ut handen, och den var nu frisk.
Markusevangeliet	Mark	41	3	6	Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna om att röja honom ur vägen.
Markusevangeliet	Mark	41	3	7	Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen,
Markusevangeliet	Mark	41	3	8	Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde.
Markusevangeliet	Mark	41	3	9	Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan.
Markusevangeliet	Mark	41	3	10	Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom.
Markusevangeliet	Mark	41	3	11	Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son."
Markusevangeliet	Mark	41	3	12	Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Markusevangeliet	Mark	41	3	13	Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom.
Markusevangeliet	Mark	41	3	14	Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika
Markusevangeliet	Mark	41	3	15	och de skulle ha makt att driva ut onda andar.
Markusevangeliet	Mark	41	3	16	Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus,
Markusevangeliet	Mark	41	3	17	Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner -
Markusevangeliet	Mark	41	3	18	vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren
Markusevangeliet	Mark	41	3	19	och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Markusevangeliet	Mark	41	3	20	Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta.
Markusevangeliet	Mark	41	3	21	När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet.
Markusevangeliet	Mark	41	3	22	Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna."
Markusevangeliet	Mark	41	3	23	Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan?
Markusevangeliet	Mark	41	3	24	Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,
Markusevangeliet	Mark	41	3	25	och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.
Markusevangeliet	Mark	41	3	26	Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom.
Markusevangeliet	Mark	41	3	27	Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
Markusevangeliet	Mark	41	3	28	Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar.
Markusevangeliet	Mark	41	3	29	Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."
Markusevangeliet	Mark	41	3	30	De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Markusevangeliet	Mark	41	3	31	Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom.
Markusevangeliet	Mark	41	3	32	Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig."
Markusevangeliet	Mark	41	3	33	Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?"
Markusevangeliet	Mark	41	3	34	Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder!
Markusevangeliet	Mark	41	3	35	Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."
Markusevangeliet	Mark	41	4	1	Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden.
Markusevangeliet	Mark	41	4	2	Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade:
Markusevangeliet	Mark	41	4	3	"Lyssna! En såningsman gick ut för att så.
Markusevangeliet	Mark	41	4	4	Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
Markusevangeliet	Mark	41	4	5	En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord.
Markusevangeliet	Mark	41	4	6	Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort.
Markusevangeliet	Mark	41	4	7	En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd.
Markusevangeliet	Mark	41	4	8	Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
Markusevangeliet	Mark	41	4	9	Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
Markusevangeliet	Mark	41	4	10	När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna.
Markusevangeliet	Mark	41	4	11	Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,
Markusevangeliet	Mark	41	4	12	för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."
Markusevangeliet	Mark	41	4	13	Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls?
Markusevangeliet	Mark	41	4	14	Såningsmannen sår ordet.
Markusevangeliet	Mark	41	4	15	De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.
Markusevangeliet	Mark	41	4	16	De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det.
Markusevangeliet	Mark	41	4	17	Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.
Markusevangeliet	Mark	41	4	18	Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet,
Markusevangeliet	Mark	41	4	19	men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.
Markusevangeliet	Mark	41	4	20	Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
Markusevangeliet	Mark	41	4	21	Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren?
Markusevangeliet	Mark	41	4	22	Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen.
Markusevangeliet	Mark	41	4	23	Hör, du som har öron att höra med!"
Markusevangeliet	Mark	41	4	24	Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.
Markusevangeliet	Mark	41	4	25	Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har."
Markusevangeliet	Mark	41	4	26	Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden.
Markusevangeliet	Mark	41	4	27	Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur.
Markusevangeliet	Mark	41	4	28	Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.
Markusevangeliet	Mark	41	4	29	Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."
Markusevangeliet	Mark	41	4	30	Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det?
Markusevangeliet	Mark	41	4	31	Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.
Markusevangeliet	Mark	41	4	32	Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."
Markusevangeliet	Mark	41	4	33	Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna.
Markusevangeliet	Mark	41	4	34	Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.
Markusevangeliet	Mark	41	4	35	På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan."
Markusevangeliet	Mark	41	4	36	De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med.
Markusevangeliet	Mark	41	4	37	Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.
Markusevangeliet	Mark	41	4	38	Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
Markusevangeliet	Mark	41	4	39	Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
Markusevangeliet	Mark	41	4	40	Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"
Markusevangeliet	Mark	41	4	41	Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"
Markusevangeliet	Mark	41	5	1	Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.
Markusevangeliet	Mark	41	5	2	När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande
Markusevangeliet	Mark	41	5	3	och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.
Markusevangeliet	Mark	41	5	4	Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.
Markusevangeliet	Mark	41	5	5	Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar.
Markusevangeliet	Mark	41	5	6	När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom
Markusevangeliet	Mark	41	5	7	och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!"
Markusevangeliet	Mark	41	5	8	Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!"
Markusevangeliet	Mark	41	5	9	Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."
Markusevangeliet	Mark	41	5	10	Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.
Markusevangeliet	Mark	41	5	11	Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget.
Markusevangeliet	Mark	41	5	12	De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem."
Markusevangeliet	Mark	41	5	13	Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade.
Markusevangeliet	Mark	41	5	14	De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt.
Markusevangeliet	Mark	41	5	15	Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta.
Markusevangeliet	Mark	41	5	16	De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen.
Markusevangeliet	Mark	41	5	17	Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.
Markusevangeliet	Mark	41	5	18	När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom.
Markusevangeliet	Mark	41	5	19	Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
Markusevangeliet	Mark	41	5	20	Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
Markusevangeliet	Mark	41	5	21	När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön.
Markusevangeliet	Mark	41	5	22	En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter
Markusevangeliet	Mark	41	5	23	och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva."
Markusevangeliet	Mark	41	5	24	Då gick Jesus med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.
Markusevangeliet	Mark	41	5	25	Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.
Markusevangeliet	Mark	41	5	26	Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne.
Markusevangeliet	Mark	41	5	27	Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel.
Markusevangeliet	Mark	41	5	28	Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk."
Markusevangeliet	Mark	41	5	29	På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.
Markusevangeliet	Mark	41	5	30	När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
Markusevangeliet	Mark	41	5	31	Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?"
Markusevangeliet	Mark	41	5	32	Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta.
Markusevangeliet	Mark	41	5	33	Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom.
Markusevangeliet	Mark	41	5	34	Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"
Markusevangeliet	Mark	41	5	35	Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?"
Markusevangeliet	Mark	41	5	36	Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast."
Markusevangeliet	Mark	41	5	37	Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,
Markusevangeliet	Mark	41	5	38	och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt.
Markusevangeliet	Mark	41	5	39	Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."
Markusevangeliet	Mark	41	5	40	Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg.
Markusevangeliet	Mark	41	5	41	Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!"
Markusevangeliet	Mark	41	5	42	Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad.
Markusevangeliet	Mark	41	5	43	Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.
Markusevangeliet	Mark	41	6	1	Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom.
Markusevangeliet	Mark	41	6	2	När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer?
Markusevangeliet	Mark	41	6	3	Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
Markusevangeliet	Mark	41	6	4	Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj."
Markusevangeliet	Mark	41	6	5	Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem.
Markusevangeliet	Mark	41	6	6	Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade.
Markusevangeliet	Mark	41	6	7	Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna.
Markusevangeliet	Mark	41	6	8	Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet.
Markusevangeliet	Mark	41	6	9	Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader.
Markusevangeliet	Mark	41	6	10	Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare.
Markusevangeliet	Mark	41	6	11	Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem."
Markusevangeliet	Mark	41	6	12	De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig,
Markusevangeliet	Mark	41	6	13	och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Markusevangeliet	Mark	41	6	14	Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom.
Markusevangeliet	Mark	41	6	15	En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna.
Markusevangeliet	Mark	41	6	16	När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."
Markusevangeliet	Mark	41	6	17	Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med,
Markusevangeliet	Mark	41	6	18	men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru."
Markusevangeliet	Mark	41	6	19	Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte,
Markusevangeliet	Mark	41	6	20	eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.
Markusevangeliet	Mark	41	6	21	Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen.
Markusevangeliet	Mark	41	6	22	Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det."
Markusevangeliet	Mark	41	6	23	Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."
Markusevangeliet	Mark	41	6	24	Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
Markusevangeliet	Mark	41	6	25	Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat."
Markusevangeliet	Mark	41	6	26	Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne.
Markusevangeliet	Mark	41	6	27	Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset.
Markusevangeliet	Mark	41	6	28	Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma.
Markusevangeliet	Mark	41	6	29	Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
Markusevangeliet	Mark	41	6	30	Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket.
Markusevangeliet	Mark	41	6	31	Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
Markusevangeliet	Mark	41	6	32	Så for de i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.
Markusevangeliet	Mark	41	6	33	Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem.
Markusevangeliet	Mark	41	6	34	När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
Markusevangeliet	Mark	41	6	35	Det var redan sent på dagen, när hans lärjungar kom fram till honom och sade: "Den här platsen ligger ödsligt till, och det är redan sent.
Markusevangeliet	Mark	41	6	36	Sänd i väg folket, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta."
Markusevangeliet	Mark	41	6	37	Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?"
Markusevangeliet	Mark	41	6	38	Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."
Markusevangeliet	Mark	41	6	39	Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag.
Markusevangeliet	Mark	41	6	40	De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.
Markusevangeliet	Mark	41	6	41	Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick.
Markusevangeliet	Mark	41	6	42	Och alla åt och blev mätta.
Markusevangeliet	Mark	41	6	43	Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla.
Markusevangeliet	Mark	41	6	44	Det var fem tusen män som hade ätit.
Markusevangeliet	Mark	41	6	45	Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan sjön, medan han sände i väg folket.
Markusevangeliet	Mark	41	6	46	Och när han hade skilts från dem, gick han upp på berget för att be.
Markusevangeliet	Mark	41	6	47	På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land.
Markusevangeliet	Mark	41	6	48	Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem,
Markusevangeliet	Mark	41	6	49	men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek.
Markusevangeliet	Mark	41	6	50	Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."
Markusevangeliet	Mark	41	6	51	Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad,
Markusevangeliet	Mark	41	6	52	ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda.
Markusevangeliet	Mark	41	6	53	De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där.
Markusevangeliet	Mark	41	6	54	Så snart de steg ur båten, kände man igen Jesus.
Markusevangeliet	Mark	41	6	55	Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka på bårar till den plats där de hörde att han var.
Markusevangeliet	Mark	41	6	56	Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.
Markusevangeliet	Mark	41	7	1	Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom.
Markusevangeliet	Mark	41	7	2	De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. -
Markusevangeliet	Mark	41	7	3	Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar.
Markusevangeliet	Mark	41	7	4	Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. -
Markusevangeliet	Mark	41	7	5	Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?"
Markusevangeliet	Mark	41	7	6	Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
Markusevangeliet	Mark	41	7	7	Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud.
Markusevangeliet	Mark	41	7	8	Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."
Markusevangeliet	Mark	41	7	9	Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar.
Markusevangeliet	Mark	41	7	10	Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden.
Markusevangeliet	Mark	41	7	11	Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva,
Markusevangeliet	Mark	41	7	12	då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor.
Markusevangeliet	Mark	41	7	13	Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."
Markusevangeliet	Mark	41	7	14	Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå:
Markusevangeliet	Mark	41	7	15	Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."
Markusevangeliet	Mark	41	7	16	
Markusevangeliet	Mark	41	7	17	När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse.
Markusevangeliet	Mark	41	7	18	Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren,
Markusevangeliet	Mark	41	7	19	eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren.
Markusevangeliet	Mark	41	7	20	Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren.
Markusevangeliet	Mark	41	7	21	Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord,
Markusevangeliet	Mark	41	7	22	äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap.
Markusevangeliet	Mark	41	7	23	Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
Markusevangeliet	Mark	41	7	24	Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt.
Markusevangeliet	Mark	41	7	25	En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter.
Markusevangeliet	Mark	41	7	26	Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
Markusevangeliet	Mark	41	7	27	Jesus sade till henne: "Låt barnen först få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."
Markusevangeliet	Mark	41	7	28	Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor."
Markusevangeliet	Mark	41	7	29	Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter."
Markusevangeliet	Mark	41	7	30	Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.
Markusevangeliet	Mark	41	7	31	Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön.
Markusevangeliet	Mark	41	7	32	Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom.
Markusevangeliet	Mark	41	7	33	Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga
Markusevangeliet	Mark	41	7	34	och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig!
Markusevangeliet	Mark	41	7	35	Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.
Markusevangeliet	Mark	41	7	36	Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt.
Markusevangeliet	Mark	41	7	37	Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."
Markusevangeliet	Mark	41	8	1	Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem:
Markusevangeliet	Mark	41	8	2	"Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta.
Markusevangeliet	Mark	41	8	3	Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån."
Markusevangeliet	Mark	41	8	4	Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?"
Markusevangeliet	Mark	41	8	5	Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de.
Markusevangeliet	Mark	41	8	6	Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så.
Markusevangeliet	Mark	41	8	7	De hade också några små fiskar, och efter att ha tackat Gud sade han att också de skulle sättas fram.
Markusevangeliet	Mark	41	8	8	Alla åt och blev mätta, och de plockade upp de stycken som blivit över, sju korgar.
Markusevangeliet	Mark	41	8	9	Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.
Markusevangeliet	Mark	41	8	10	Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.
Markusevangeliet	Mark	41	8	11	Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att snärja honom bad de honom om ett tecken från himlen.
Markusevangeliet	Mark	41	8	12	Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär detta släkte ett tecken? Amen säger jag er: Detta släkte skall aldrig få något tecken."
Markusevangeliet	Mark	41	8	13	Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
Markusevangeliet	Mark	41	8	14	Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett bröd med sig i båten.
Markusevangeliet	Mark	41	8	15	Då varnade Jesus dem och sade: "Akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!"
Markusevangeliet	Mark	41	8	16	De började då tala med varandra om att de inte hade bröd med sig.
Markusevangeliet	Mark	41	8	17	Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt?
Markusevangeliet	Mark	41	8	18	Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg
Markusevangeliet	Mark	41	8	19	när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?" De svarade: "Tolv."
Markusevangeliet	Mark	41	8	20	"Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödstycken?" De svarade: "Sju."
Markusevangeliet	Mark	41	8	21	Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande ingenting?"
Markusevangeliet	Mark	41	8	22	De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen.
Markusevangeliet	Mark	41	8	23	Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?"
Markusevangeliet	Mark	41	8	24	Han spärrade upp ögonen och sade: "Jag ser människorna gå omkring, och de ser ut som träd."
Markusevangeliet	Mark	41	8	25	Då lade Jesus än en gång händerna på hans ögon, och den blinde såg nu bra och var botad. Han såg allt tydligt och klart.
Markusevangeliet	Mark	41	8	26	Jesus sände hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"
Markusevangeliet	Mark	41	8	27	Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?"
Markusevangeliet	Mark	41	8	28	De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna."
Markusevangeliet	Mark	41	8	29	Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias."
Markusevangeliet	Mark	41	8	30	Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon.
Markusevangeliet	Mark	41	8	31	Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar.
Markusevangeliet	Mark	41	8	32	Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom.
Markusevangeliet	Mark	41	8	33	Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
Markusevangeliet	Mark	41	8	34	Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.
Markusevangeliet	Mark	41	8	35	Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det.
Markusevangeliet	Mark	41	8	36	Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
Markusevangeliet	Mark	41	8	37	Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?
Markusevangeliet	Mark	41	8	38	Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna."
Markusevangeliet	Mark	41	9	1	Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de ser att Guds rike har kommit i makt."
Markusevangeliet	Mark	41	9	2	Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem.
Markusevangeliet	Mark	41	9	3	Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder.
Markusevangeliet	Mark	41	9	4	Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus.
Markusevangeliet	Mark	41	9	5	Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia."
Markusevangeliet	Mark	41	9	6	Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de.
Markusevangeliet	Mark	41	9	7	Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!"
Markusevangeliet	Mark	41	9	8	Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.
Markusevangeliet	Mark	41	9	9	På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda.
Markusevangeliet	Mark	41	9	10	De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda.
Markusevangeliet	Mark	41	9	11	De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"
Markusevangeliet	Mark	41	9	12	Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad?
Markusevangeliet	Mark	41	9	13	Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom."
Markusevangeliet	Mark	41	9	14	När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem.
Markusevangeliet	Mark	41	9	15	Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom.
Markusevangeliet	Mark	41	9	16	Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?"
Markusevangeliet	Mark	41	9	17	En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande.
Markusevangeliet	Mark	41	9	18	Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte."
Markusevangeliet	Mark	41	9	19	Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!"
Markusevangeliet	Mark	41	9	20	Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga.
Markusevangeliet	Mark	41	9	21	Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn.
Markusevangeliet	Mark	41	9	22	Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!"
Markusevangeliet	Mark	41	9	23	Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror."
Markusevangeliet	Mark	41	9	24	Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
Markusevangeliet	Mark	41	9	25	Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!"
Markusevangeliet	Mark	41	9	26	Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död.
Markusevangeliet	Mark	41	9	27	Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp.
Markusevangeliet	Mark	41	9	28	När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?"
Markusevangeliet	Mark	41	9	29	Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön."
Markusevangeliet	Mark	41	9	30	Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det,
Markusevangeliet	Mark	41	9	31	eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
Markusevangeliet	Mark	41	9	32	Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
Markusevangeliet	Mark	41	9	33	De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?"
Markusevangeliet	Mark	41	9	34	De teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst.
Markusevangeliet	Mark	41	9	35	Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare."
Markusevangeliet	Mark	41	9	36	Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem:
Markusevangeliet	Mark	41	9	37	"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig."
Markusevangeliet	Mark	41	9	38	Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss."
Markusevangeliet	Mark	41	9	39	Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig.
Markusevangeliet	Mark	41	9	40	Den som inte är mot oss är för oss.
Markusevangeliet	Mark	41	9	41	Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.
Markusevangeliet	Mark	41	9	42	Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.
Markusevangeliet	Mark	41	9	43	Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till elden som aldrig släcks.
Markusevangeliet	Mark	41	9	44	
Markusevangeliet	Mark	41	9	45	Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.
Markusevangeliet	Mark	41	9	46	
Markusevangeliet	Mark	41	9	47	Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna,
Markusevangeliet	Mark	41	9	48	där deras mask inte dör och elden inte släcks.
Markusevangeliet	Mark	41	9	49	Ty var och en skall saltas med eld.
Markusevangeliet	Mark	41	9	50	Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"
Markusevangeliet	Mark	41	10	1	Sedan begav han sig därifrån och gick till Judeens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade.
Markusevangeliet	Mark	41	10	2	Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?"
Markusevangeliet	Mark	41	10	3	Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?"
Markusevangeliet	Mark	41	10	4	De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig."
Markusevangeliet	Mark	41	10	5	Då sade Jesus till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften.
Markusevangeliet	Mark	41	10	6	Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna.
Markusevangeliet	Mark	41	10	7	Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru,
Markusevangeliet	Mark	41	10	8	och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.
Markusevangeliet	Mark	41	10	9	Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt."
Markusevangeliet	Mark	41	10	10	När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta.
Markusevangeliet	Mark	41	10	11	Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.
Markusevangeliet	Mark	41	10	12	Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott."
Markusevangeliet	Mark	41	10	13	Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem.
Markusevangeliet	Mark	41	10	14	När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana.
Markusevangeliet	Mark	41	10	15	Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Markusevangeliet	Mark	41	10	16	Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
Markusevangeliet	Mark	41	10	17	När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?"
Markusevangeliet	Mark	41	10	18	Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.
Markusevangeliet	Mark	41	10	19	Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor."
Markusevangeliet	Mark	41	10	20	Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung."
Markusevangeliet	Mark	41	10	21	Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig."
Markusevangeliet	Mark	41	10	22	Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.
Markusevangeliet	Mark	41	10	23	Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!"
Markusevangeliet	Mark	41	10	24	Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!
Markusevangeliet	Mark	41	10	25	Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."
Markusevangeliet	Mark	41	10	26	Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?"
Markusevangeliet	Mark	41	10	27	Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."
Markusevangeliet	Mark	41	10	28	Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig."
Markusevangeliet	Mark	41	10	29	Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull
Markusevangeliet	Mark	41	10	30	utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.
Markusevangeliet	Mark	41	10	31	Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första."
Markusevangeliet	Mark	41	10	32	De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom:
Markusevangeliet	Mark	41	10	33	"Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna.
Markusevangeliet	Mark	41	10	34	Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå."
Markusevangeliet	Mark	41	10	35	Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om."
Markusevangeliet	Mark	41	10	36	Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?"
Markusevangeliet	Mark	41	10	37	De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra."
Markusevangeliet	Mark	41	10	38	Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?"
Markusevangeliet	Mark	41	10	39	De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas.
Markusevangeliet	Mark	41	10	40	Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."
Markusevangeliet	Mark	41	10	41	När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes.
Markusevangeliet	Mark	41	10	42	Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem.
Markusevangeliet	Mark	41	10	43	Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare,
Markusevangeliet	Mark	41	10	44	och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav.
Markusevangeliet	Mark	41	10	45	Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
Markusevangeliet	Mark	41	10	46	De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son.
Markusevangeliet	Mark	41	10	47	Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"
Markusevangeliet	Mark	41	10	48	Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"
Markusevangeliet	Mark	41	10	49	Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" Man gjorde det och sade till den blinde: "Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig."
Markusevangeliet	Mark	41	10	50	Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus,
Markusevangeliet	Mark	41	10	51	och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!"
Markusevangeliet	Mark	41	10	52	Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.
Markusevangeliet	Mark	41	11	1	När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar
Markusevangeliet	Mark	41	11	2	och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det.
Markusevangeliet	Mark	41	11	3	Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det."
Markusevangeliet	Mark	41	11	4	De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det.
Markusevangeliet	Mark	41	11	5	Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?"
Markusevangeliet	Mark	41	11	6	Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.
Markusevangeliet	Mark	41	11	7	De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp.
Markusevangeliet	Mark	41	11	8	Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen.
Markusevangeliet	Mark	41	11	9	Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Markusevangeliet	Mark	41	11	10	Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"
Markusevangeliet	Mark	41	11	11	Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.
Markusevangeliet	Mark	41	11	12	När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig.
Markusevangeliet	Mark	41	11	13	På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?
Markusevangeliet	Mark	41	11	14	Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.
Markusevangeliet	Mark	41	11	15	De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,
Markusevangeliet	Mark	41	11	16	och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen.
Markusevangeliet	Mark	41	11	17	Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
Markusevangeliet	Mark	41	11	18	När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.
Markusevangeliet	Mark	41	11	19	Så snart det blev kväll lämnade han staden.
Markusevangeliet	Mark	41	11	20	När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten.
Markusevangeliet	Mark	41	11	21	Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat."
Markusevangeliet	Mark	41	11	22	Jesus svarade dem: "Tro på Gud!
Markusevangeliet	Mark	41	11	23	Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske.
Markusevangeliet	Mark	41	11	24	Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.
Markusevangeliet	Mark	41	11	25	Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."
Markusevangeliet	Mark	41	11	26	
Markusevangeliet	Mark	41	11	27	De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom
Markusevangeliet	Mark	41	11	28	och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?"
Markusevangeliet	Mark	41	11	29	Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.
Markusevangeliet	Mark	41	11	30	Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"
Markusevangeliet	Mark	41	11	31	De överlade med varandra: "Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?
Markusevangeliet	Mark	41	11	32	Säger vi: Från människor..." - Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
Markusevangeliet	Mark	41	11	33	De svarade Jesus: "Vi vet inte." Han sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Markusevangeliet	Mark	41	12	1	Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.
Markusevangeliet	Mark	41	12	2	När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning.
Markusevangeliet	Mark	41	12	3	Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt.
Markusevangeliet	Mark	41	12	4	Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade.
Markusevangeliet	Mark	41	12	5	Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
Markusevangeliet	Mark	41	12	6	Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son.
Markusevangeliet	Mark	41	12	7	Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt.
Markusevangeliet	Mark	41	12	8	Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.
Markusevangeliet	Mark	41	12	9	Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.
Markusevangeliet	Mark	41	12	10	Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
Markusevangeliet	Mark	41	12	11	Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon."
Markusevangeliet	Mark	41	12	12	De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.
Markusevangeliet	Mark	41	12	13	Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord.
Markusevangeliet	Mark	41	12	14	De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?"
Markusevangeliet	Mark	41	12	15	Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det."
Markusevangeliet	Mark	41	12	16	De räckte fram ett, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens."
Markusevangeliet	Mark	41	12	17	Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud." Och de förundrade sig över honom.
Markusevangeliet	Mark	41	12	18	Till Jesus kom också sadduceer - dessa påstår att det inte finns någon uppståndelse - och de frågade honom:
Markusevangeliet	Mark	41	12	19	"Mästare, Mose har gett oss denna föreskrift: Om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då skall hans bror gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror.
Markusevangeliet	Mark	41	12	20	Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig. Han dog utan att ha lämnat efter sig några barn.
Markusevangeliet	Mark	41	12	21	Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje.
Markusevangeliet	Mark	41	12	22	Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan.
Markusevangeliet	Mark	41	12	23	Vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa skall hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."
Markusevangeliet	Mark	41	12	24	Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt?
Markusevangeliet	Mark	41	12	25	När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.
Markusevangeliet	Mark	41	12	26	Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?
Markusevangeliet	Mark	41	12	27	Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullständigt."
Markusevangeliet	Mark	41	12	28	En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: "Vilket är det största av alla buden?"
Markusevangeliet	Mark	41	12	29	Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,
Markusevangeliet	Mark	41	12	30	och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
Markusevangeliet	Mark	41	12	31	Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."
Markusevangeliet	Mark	41	12	32	Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han.
Markusevangeliet	Mark	41	12	33	Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer."
Markusevangeliet	Mark	41	12	34	När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom längre.
Markusevangeliet	Mark	41	12	35	Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son?
Markusevangeliet	Mark	41	12	36	David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.
Markusevangeliet	Mark	41	12	37	David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?" Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.
Markusevangeliet	Mark	41	12	38	När Jesus undervisade sade han också: "Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen
Markusevangeliet	Mark	41	12	39	och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna.
Markusevangeliet	Mark	41	12	40	De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."
Markusevangeliet	Mark	41	12	41	Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket.
Markusevangeliet	Mark	41	12	42	Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören.
Markusevangeliet	Mark	41	12	43	Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan.
Markusevangeliet	Mark	41	12	44	Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på."
Markusevangeliet	Mark	41	13	1	När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!"
Markusevangeliet	Mark	41	13	2	Jesus sade till honom: "Du ser dessa stora byggnader. Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner."
Markusevangeliet	Mark	41	13	3	Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de:
Markusevangeliet	Mark	41	13	4	"Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?"
Markusevangeliet	Mark	41	13	5	Jesus sade till dem: "Se till att ingen bedrar er.
Markusevangeliet	Mark	41	13	6	Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många.
Markusevangeliet	Mark	41	13	7	När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit.
Markusevangeliet	Mark	41	13	8	Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på 'födslovåndorna'.
Markusevangeliet	Mark	41	13	9	Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
Markusevangeliet	Mark	41	13	10	Men först måste evangeliet predikas för alla folk.
Markusevangeliet	Mark	41	13	11	När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
Markusevangeliet	Mark	41	13	12	En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
Markusevangeliet	Mark	41	13	13	Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.
Markusevangeliet	Mark	41	13	14	När ni ser 'förödelsens styggelse' stå där han inte skulle stå - den som läser detta bör noga lägga märke till det - då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen.
Markusevangeliet	Mark	41	13	15	Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus,
Markusevangeliet	Mark	41	13	16	och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
Markusevangeliet	Mark	41	13	17	Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna!
Markusevangeliet	Mark	41	13	18	Be att det inte händer på vintern.
Markusevangeliet	Mark	41	13	19	Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma.
Markusevangeliet	Mark	41	13	20	Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.
Markusevangeliet	Mark	41	13	21	Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte.
Markusevangeliet	Mark	41	13	22	Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse.
Markusevangeliet	Mark	41	13	23	Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.
Markusevangeliet	Mark	41	13	24	Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.
Markusevangeliet	Mark	41	13	25	Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas.
Markusevangeliet	Mark	41	13	26	Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.
Markusevangeliet	Mark	41	13	27	Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.
Markusevangeliet	Mark	41	13	28	Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.
Markusevangeliet	Mark	41	13	29	När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.
Markusevangeliet	Mark	41	13	30	Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer.
Markusevangeliet	Mark	41	13	31	Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
Markusevangeliet	Mark	41	13	32	Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
Markusevangeliet	Mark	41	13	33	Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne.
Markusevangeliet	Mark	41	13	34	Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam.
Markusevangeliet	Mark	41	13	35	Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen.
Markusevangeliet	Mark	41	13	36	Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover.
Markusevangeliet	Mark	41	13	37	Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!"
Markusevangeliet	Mark	41	14	1	Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom.
Markusevangeliet	Mark	41	14	2	De sade: "Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket."
Markusevangeliet	Mark	41	14	3	När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud.
Markusevangeliet	Mark	41	14	4	Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan!
Markusevangeliet	Mark	41	14	5	Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne.
Markusevangeliet	Mark	41	14	6	Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.
Markusevangeliet	Mark	41	14	7	De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.
Markusevangeliet	Mark	41	14	8	Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen.
Markusevangeliet	Mark	41	14	9	Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Markusevangeliet	Mark	41	14	10	Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem.
Markusevangeliet	Mark	41	14	11	När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.
Markusevangeliet	Mark	41	14	12	På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?"
Markusevangeliet	Mark	41	14	13	Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom.
Markusevangeliet	Mark	41	14	14	Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?
Markusevangeliet	Mark	41	14	15	Då skall han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där."
Markusevangeliet	Mark	41	14	16	Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.
Markusevangeliet	Mark	41	14	17	När det blev kväll, kom Jesus med de tolv.
Markusevangeliet	Mark	41	14	18	Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig - och han äter med mig."
Markusevangeliet	Mark	41	14	19	Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag?"
Markusevangeliet	Mark	41	14	20	Jesus svarade dem: "Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen.
Markusevangeliet	Mark	41	14	21	Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."
Markusevangeliet	Mark	41	14	22	Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp."
Markusevangeliet	Mark	41	14	23	Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.
Markusevangeliet	Mark	41	14	24	Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många.
Markusevangeliet	Mark	41	14	25	Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."
Markusevangeliet	Mark	41	14	26	När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.
Markusevangeliet	Mark	41	14	27	Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras.
Markusevangeliet	Mark	41	14	28	Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen."
Markusevangeliet	Mark	41	14	29	Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det."
Markusevangeliet	Mark	41	14	30	Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig."
Markusevangeliet	Mark	41	14	31	Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.
Markusevangeliet	Mark	41	14	32	De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber."
Markusevangeliet	Mark	41	14	33	Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest
Markusevangeliet	Mark	41	14	34	och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
Markusevangeliet	Mark	41	14	35	Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund.
Markusevangeliet	Mark	41	14	36	Han sade: "Abba, Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
Markusevangeliet	Mark	41	14	37	När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund?
Markusevangeliet	Mark	41	14	38	Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
Markusevangeliet	Mark	41	14	39	Han gick bort igen och bad samma bön.
Markusevangeliet	Mark	41	14	40	Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.
Markusevangeliet	Mark	41	14	41	Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer.
Markusevangeliet	Mark	41	14	42	Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."
Markusevangeliet	Mark	41	14	43	Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.
Markusevangeliet	Mark	41	14	44	Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!"
Markusevangeliet	Mark	41	14	45	När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom.
Markusevangeliet	Mark	41	14	46	Och de grep Jesus och fängslade honom.
Markusevangeliet	Mark	41	14	47	Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
Markusevangeliet	Mark	41	14	48	Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.
Markusevangeliet	Mark	41	14	49	Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas."
Markusevangeliet	Mark	41	14	50	Då övergav alla honom och flydde.
Markusevangeliet	Mark	41	14	51	Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i.
Markusevangeliet	Mark	41	14	52	Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.
Markusevangeliet	Mark	41	14	53	De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.
Markusevangeliet	Mark	41	14	54	Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.
Markusevangeliet	Mark	41	14	55	Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget.
Markusevangeliet	Mark	41	14	56	Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.
Markusevangeliet	Mark	41	14	57	Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom:
Markusevangeliet	Mark	41	14	58	"Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer."
Markusevangeliet	Mark	41	14	59	Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens.
Markusevangeliet	Mark	41	14	60	Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?"
Markusevangeliet	Mark	41	14	61	Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?"
Markusevangeliet	Mark	41	14	62	Jesus svarade: " Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."
Markusevangeliet	Mark	41	14	63	Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?
Markusevangeliet	Mark	41	14	64	Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden.
Markusevangeliet	Mark	41	14	65	Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.
Markusevangeliet	Mark	41	14	66	Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit.
Markusevangeliet	Mark	41	14	67	När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret."
Markusevangeliet	Mark	41	14	68	Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen.
Markusevangeliet	Mark	41	14	69	Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem."
Markusevangeliet	Mark	41	14	70	Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé."
Markusevangeliet	Mark	41	14	71	Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om."
Markusevangeliet	Mark	41	14	72	Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.
Markusevangeliet	Mark	41	15	1	Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus.
Markusevangeliet	Mark	41	15	2	Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv."
Markusevangeliet	Mark	41	15	3	Och översteprästerna anklagade honom häftigt.
Markusevangeliet	Mark	41	15	4	Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig."
Markusevangeliet	Mark	41	15	5	Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus.
Markusevangeliet	Mark	41	15	6	Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde.
Markusevangeliet	Mark	41	15	7	Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna.
Markusevangeliet	Mark	41	15	8	När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem,
Markusevangeliet	Mark	41	15	9	svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?"
Markusevangeliet	Mark	41	15	10	Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom.
Markusevangeliet	Mark	41	15	11	Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas.
Markusevangeliet	Mark	41	15	12	Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?"
Markusevangeliet	Mark	41	15	13	De skrek: "Korsfäst honom!"
Markusevangeliet	Mark	41	15	14	Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
Markusevangeliet	Mark	41	15	15	Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Markusevangeliet	Mark	41	15	16	Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan.
Markusevangeliet	Mark	41	15	17	De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom.
Markusevangeliet	Mark	41	15	18	Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!"
Markusevangeliet	Mark	41	15	19	Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.
Markusevangeliet	Mark	41	15	20	Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.
Markusevangeliet	Mark	41	15	21	Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
Markusevangeliet	Mark	41	15	22	Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen.
Markusevangeliet	Mark	41	15	23	De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det.
Markusevangeliet	Mark	41	15	24	Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
Markusevangeliet	Mark	41	15	25	Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
Markusevangeliet	Mark	41	15	26	På anslaget stod vad han var anklagad för: "Judarnas konung".
Markusevangeliet	Mark	41	15	27	Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida, den andre på hans vänstra.
Markusevangeliet	Mark	41	15	28	
Markusevangeliet	Mark	41	15	29	De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Se på den! Han som skulle bryta ner templet och bygga upp det igen på tre dagar!
Markusevangeliet	Mark	41	15	30	Hjälp dig själv och stig ner från korset!"
Markusevangeliet	Mark	41	15	31	På samma sätt gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.
Markusevangeliet	Mark	41	15	32	Messias, Israels konung, han borde nu stiga ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.
Markusevangeliet	Mark	41	15	33	Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen.
Markusevangeliet	Mark	41	15	34	Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Markusevangeliet	Mark	41	15	35	Några som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!"
Markusevangeliet	Mark	41	15	36	En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom."
Markusevangeliet	Mark	41	15	37	Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
Markusevangeliet	Mark	41	15	38	Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner.
Markusevangeliet	Mark	41	15	39	När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son."
Markusevangeliet	Mark	41	15	40	På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome.
Markusevangeliet	Mark	41	15	41	De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.
Markusevangeliet	Mark	41	15	42	Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten,
Markusevangeliet	Mark	41	15	43	kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
Markusevangeliet	Mark	41	15	44	Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött.
Markusevangeliet	Mark	41	15	45	När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.
Markusevangeliet	Mark	41	15	46	Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven.
Markusevangeliet	Mark	41	15	47	Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
Markusevangeliet	Mark	41	16	1	När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom.
Markusevangeliet	Mark	41	16	2	Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp.
Markusevangeliet	Mark	41	16	3	De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"
Markusevangeliet	Mark	41	16	4	Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.
Markusevangeliet	Mark	41	16	5	De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta.
Markusevangeliet	Mark	41	16	6	Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom.
Markusevangeliet	Mark	41	16	7	Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er."
Markusevangeliet	Mark	41	16	8	Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade.
Markusevangeliet	Mark	41	16	9	Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur.
Markusevangeliet	Mark	41	16	10	Hon gick och berättade det för dem som hade varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät.
Markusevangeliet	Mark	41	16	11	Men när de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
Markusevangeliet	Mark	41	16	12	Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet.
Markusevangeliet	Mark	41	16	13	De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
Markusevangeliet	Mark	41	16	14	Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden.
Markusevangeliet	Mark	41	16	15	Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.
Markusevangeliet	Mark	41	16	16	Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.
Markusevangeliet	Mark	41	16	17	Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor.
Markusevangeliet	Mark	41	16	18	De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska."
Markusevangeliet	Mark	41	16	19	Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.
Markusevangeliet	Mark	41	16	20	Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	1	Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	2	enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	3	Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	4	för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	5	På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	6	De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	7	Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	8	En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	9	fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	10	Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	11	Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	12	Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	13	Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	14	Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	15	Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	16	Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	17	Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	18	Då sade Sakarias till ängeln: "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	19	Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	20	Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	21	Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	22	När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	23	Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	24	Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte:
Lukasevangeliet	Luk	42	1	25	"Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	26	I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud
Lukasevangeliet	Luk	42	1	27	till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	28	Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	29	Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	30	Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	31	Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	32	Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	33	Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	34	Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig".
Lukasevangeliet	Luk	42	1	35	Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	36	Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	37	Ty för Gud är ingenting omöjligt."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	38	Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	39	Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd
Lukasevangeliet	Luk	42	1	40	och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	41	När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande
Lukasevangeliet	Luk	42	1	42	och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!
Lukasevangeliet	Luk	42	1	43	Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?
Lukasevangeliet	Luk	42	1	44	Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	45	Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	46	Då sade Maria: "Min själ prisar Herren,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	47	och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	48	Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	49	Stora ting har den Mäktige gjort med mig och heligt är hans namn.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	50	Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	51	Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	52	Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	53	Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	54	Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att visa sin barmhärtighet
Lukasevangeliet	Luk	42	1	55	mot Abraham och hans barn, till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	56	Maria stannade hos henne omkring tre månader och vände sedan hem igen.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	57	För Elisabet var nu tiden inne då hon skulle föda, och hon födde en son.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	58	När hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	59	På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	60	Men hans mor svarade: "Nej, han skall heta Johannes."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	61	De sade då till henne: "I din släkt finns det ingen som har det namnet."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	62	Och de gav tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	63	Då bad han om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla förundrade sig.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	64	Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	65	Fruktan kom över alla deras grannar, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	66	Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn. Ty Herrens hand var med honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	67	Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
Lukasevangeliet	Luk	42	1	68	"Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	69	Han har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	70	så som han för länge sedan hade lovat genom sina heliga profeters mun.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	71	Han har frälst oss från våra fiender och från deras hand som hatar oss.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	72	Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	73	enligt den ed han gav vår fader Abraham,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	74	att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	75	i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar.
Lukasevangeliet	Luk	42	1	76	Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom
Lukasevangeliet	Luk	42	1	77	och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna
Lukasevangeliet	Luk	42	1	78	för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,
Lukasevangeliet	Luk	42	1	79	för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg."
Lukasevangeliet	Luk	42	1	80	Och barnet växte upp och blev starkare i anden, och han vistades i öde trakter fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	1	Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	2	Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	3	Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	4	Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit
Lukasevangeliet	Luk	42	2	5	för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	6	När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	7	Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	8	I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	9	Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	10	Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	11	Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	12	Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
Lukasevangeliet	Luk	42	2	13	Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
Lukasevangeliet	Luk	42	2	14	"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag."
Lukasevangeliet	Luk	42	2	15	När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta."
Lukasevangeliet	Luk	42	2	16	De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	17	Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	18	Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	19	Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	20	Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	21	När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	22	När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren,
Lukasevangeliet	Luk	42	2	23	som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	24	De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	25	På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	26	Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	27	Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen,
Lukasevangeliet	Luk	42	2	28	tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
Lukasevangeliet	Luk	42	2	29	"Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	30	Ty mina ögon har sett din frälsning,
Lukasevangeliet	Luk	42	2	31	som du har berett att skådas av alla folk,
Lukasevangeliet	Luk	42	2	32	ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel."
Lukasevangeliet	Luk	42	2	33	Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	34	Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	35	Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."
Lukasevangeliet	Luk	42	2	36	Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru,
Lukasevangeliet	Luk	42	2	37	och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	38	Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	39	Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	40	Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	41	Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	42	När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	43	Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	44	De trodde att han var med i ressällskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	45	När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	46	Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	47	Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	48	När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	2	49	Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?"
Lukasevangeliet	Luk	42	2	50	Men de förstod inte vad han sade till dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	51	Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.
Lukasevangeliet	Luk	42	2	52	Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	1	Under kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var landshövding över Judeen, Herodes landsfurste över Galileen, hans bror Filippus över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	2	och när Hannas och Kajfas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	3	Och han gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	4	så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	5	Alla dalar skall fyllas och alla berg och höjder sänkas. Krokiga stigar skall rätas och ojämna vägar jämnas.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	6	Och alla människor skall se Guds frälsning.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	7	Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: "Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen?
Lukasevangeliet	Luk	42	3	8	Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	9	Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden."
Lukasevangeliet	Luk	42	3	10	Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?"
Lukasevangeliet	Luk	42	3	11	Han svarade dem: "Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt."
Lukasevangeliet	Luk	42	3	12	Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad skall vi göra?"
Lukasevangeliet	Luk	42	3	13	Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är fastställt."
Lukasevangeliet	Luk	42	3	14	Även soldater frågade honom: "Och vi, vad skall vi göra?" Han svarade dem: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!"
Lukasevangeliet	Luk	42	3	15	Folket gick där och väntade, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	16	Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	17	Han har sin kastskovel i handen för att noga rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks."
Lukasevangeliet	Luk	42	3	18	Med många andra ord förmanade han folket när han predikade evangeliet för dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	19	Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande till sin brors hustru Herodias och för allt ont som han hade gjort.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	20	Då lade Herodes till allt annat också det att han spärrade in Johannes i fängelse.
Lukasevangeliet	Luk	42	3	21	När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Och medan han bad, öppnades himlen
Lukasevangeliet	Luk	42	3	22	och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad. Och från himlen kom en röst: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."
Lukasevangeliet	Luk	42	3	23	Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	24	son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannai, son till Josef,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	25	son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Esli, son till Naggai,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	26	son till Mahat, son till Mattatias, son till Semein, son till Josek, son till Juda,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	27	son till Johanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Sealtiel, son till Neri,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	28	son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	29	son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	30	son till Simeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	31	son till Melea, son till Menna, son till Mattata, son till Natan, son till David,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	32	son till Isai, son till Obed, son till Boas, son till Salma, son till Naheson,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	33	son till Amminadab, son till Admin, son till Arni, son till Hesrom, son till Peres, son till Juda,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	34	son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Tera, son till Nahor,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	35	son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Eber, son till Sela,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	36	son till Kenan, son till Arpaksad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	37	son till Metusala, son till Hanok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan,
Lukasevangeliet	Luk	42	3	38	son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	1	Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen,
Lukasevangeliet	Luk	42	4	2	där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	3	Då sade djävulen till honom: "Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	4	Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	5	Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen
Lukasevangeliet	Luk	42	4	6	och sade: "Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	7	Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	8	Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	9	Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån!
Lukasevangeliet	Luk	42	4	10	Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig,
Lukasevangeliet	Luk	42	4	11	och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	12	Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	13	När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	14	I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	15	Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	16	Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften,
Lukasevangeliet	Luk	42	4	17	och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:
Lukasevangeliet	Luk	42	4	18	Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet
Lukasevangeliet	Luk	42	4	19	och predika ett nådens år från Herren.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	20	Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	21	Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	22	Men alla vittnade mot honom och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?"
Lukasevangeliet	Luk	42	4	23	Då sade han till dem: "Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	24	Och han fortsatte: "Amen säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	25	Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	26	Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	27	Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	28	Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	29	De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	30	Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	31	Så begav han sig ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	32	De kände sig träffade av hans undervisning, eftersom han talade med makt och myndighet.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	33	I synagogan fanns en man som hade en oren ande som skrek:
Lukasevangeliet	Luk	42	4	34	"Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	35	Då talade Jesus strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	36	Alla blev mycket häpna och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	37	Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	38	Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	39	Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	40	Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	41	Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	42	När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom från att lämna dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	4	43	Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd."
Lukasevangeliet	Luk	42	4	44	Och han predikade i synagogorna i Judeen.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	1	En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord,
Lukasevangeliet	Luk	42	5	2	fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	3	Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	4	När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	5	Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	6	De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	7	Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	8	När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	9	Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått,
Lukasevangeliet	Luk	42	5	10	också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	11	Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	12	När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	13	Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	14	Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	15	Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	16	Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	17	En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	18	Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	19	Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	20	Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	21	De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	22	Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan?
Lukasevangeliet	Luk	42	5	23	Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå!
Lukasevangeliet	Luk	42	5	24	Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!"
Lukasevangeliet	Luk	42	5	25	Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	26	Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	27	När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!"
Lukasevangeliet	Luk	42	5	28	Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	29	Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	30	Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?"
Lukasevangeliet	Luk	42	5	31	Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	32	Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	33	De sade till honom: "Johannes lärjungar och fariseernas fastar ofta och ber böner, men dina lärjungar äter och dricker."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	34	Jesus sade till dem: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem?
Lukasevangeliet	Luk	42	5	35	Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta."
Lukasevangeliet	Luk	42	5	36	Han sade också till dem i en liknelse: "Ingen skär bort en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. Om någon gjorde det skulle den nya manteln förstöras, och lappen från den nya manteln skulle inte passa till den gamla.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	37	Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Då skulle det nya vinet spränga säckarna och vinet skulle rinna ut och säckarna förstöras.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	38	Nej, nytt vin bör man hälla i nya säckar.
Lukasevangeliet	Luk	42	5	39	Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt. Han säger: Det gamla är bäst."
Lukasevangeliet	Luk	42	6	1	En sabbat tog Jesus vägen genom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, som de gnuggade i händerna och åt.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	2	Några av fariseerna sade då: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?"
Lukasevangeliet	Luk	42	6	3	Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga,
Lukasevangeliet	Luk	42	6	4	hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav sina män? De bröden fick endast prästerna äta."
Lukasevangeliet	Luk	42	6	5	Och han tillade: "Människosonen är sabbatens Herre."
Lukasevangeliet	Luk	42	6	6	En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	7	De skriftlärda och fariseerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	8	Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	9	Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?"
Lukasevangeliet	Luk	42	6	10	Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	11	Men de blev fullständigt ursinniga och började diskutera med varandra vad de kunde göra med Jesus.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	12	Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	13	När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar:
Lukasevangeliet	Luk	42	6	14	Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus,
Lukasevangeliet	Luk	42	6	15	Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",
Lukasevangeliet	Luk	42	6	16	Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	17	Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	18	De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Också de som plågades av orena andar blev botade.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	19	Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	20	Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: "Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	21	Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	22	Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	23	Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	24	Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	25	Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	26	Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	27	Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	28	Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	29	Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	30	Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	31	Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	32	Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	33	Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	34	Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	35	Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	36	Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	37	Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	38	Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."
Lukasevangeliet	Luk	42	6	39	Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen?
Lukasevangeliet	Luk	42	6	40	En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	41	Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?
Lukasevangeliet	Luk	42	6	42	Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	43	Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	44	Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar?
Lukasevangeliet	Luk	42	6	45	En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	46	Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger?
Lukasevangeliet	Luk	42	6	47	Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	48	Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt.
Lukasevangeliet	Luk	42	6	49	Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	1	När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket, gick han in i Kapernaum.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	2	En officer där hade en tjänare som han satte stort värde på. Tjänaren var sjuk och låg för döden.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	3	Då officeren fick höra talas om Jesus, skickade han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och bota hans tjänare.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	4	De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör detta för honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	5	Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	6	Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	7	Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	8	Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	9	När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	10	Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	11	Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	12	Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	13	När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	14	Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!"
Lukasevangeliet	Luk	42	7	15	Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	16	De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	17	Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	18	Allt detta fick också Johannes höra genom sina lärjungar. Han kallade då till sig två av dem
Lukasevangeliet	Luk	42	7	19	och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?"
Lukasevangeliet	Luk	42	7	20	Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som skulle komma eller om vi skall vänta på någon annan?"
Lukasevangeliet	Luk	42	7	21	Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	22	Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	23	Och salig är den som inte kommer på fall för min skull."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	24	När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala om honom till folket: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
Lukasevangeliet	Luk	42	7	25	Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? De som bär fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	26	Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, säger jag er: ännu mer än en profet.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	27	Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	28	Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns det ingen som är större än Johannes. Men den mindre i Guds rike är större än han.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	29	Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	30	Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	31	Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de?
Lukasevangeliet	Luk	42	7	32	De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	33	Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	34	Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare!
Lukasevangeliet	Luk	42	7	35	Så har Visheten fått rätt av alla sina barn."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	36	En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	37	Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja
Lukasevangeliet	Luk	42	7	38	och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	39	Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: "Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	40	Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Simon svarade: "Mästare, säg det." -
Lukasevangeliet	Luk	42	7	41	"Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	42	Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?"
Lukasevangeliet	Luk	42	7	43	Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	44	Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	45	Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	46	Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.
Lukasevangeliet	Luk	42	7	47	Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	48	Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."
Lukasevangeliet	Luk	42	7	49	Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?"
Lukasevangeliet	Luk	42	7	50	Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	1	Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom
Lukasevangeliet	Luk	42	8	2	och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena - från henne hade sju onda andar farit ut -
Lukasevangeliet	Luk	42	8	3	vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	4	Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse:
Lukasevangeliet	Luk	42	8	5	"En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	6	En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	7	En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	8	Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"
Lukasevangeliet	Luk	42	8	9	Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	10	Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	11	Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	12	De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	13	De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	14	Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	15	Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	16	Ingen tänder ett ljus och gömmer det under ett kärl eller ställer det under en bänk, utan man ställer det på en ljushållare, så att de som kommer in ser ljuset.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	17	Ty inget är dolt som inte skall bli uppenbarat. Och inget är gömt som inte skall bli känt och komma i dagen.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	18	Ge därför akt på vad ni hör. Ty den som har skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	19	Jesu mor och bröder kom till honom, men de kunde inte ta sig fram för folkmassans skull.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	20	Man sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	21	Han svarade dem: "Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	22	En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut,
Lukasevangeliet	Luk	42	8	23	och medan de seglade somnade han. Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	24	De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	25	Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Både vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	26	De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	27	När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	28	Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"
Lukasevangeliet	Luk	42	8	29	Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	30	Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion", eftersom många onda andar hade farit in i honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	31	Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	32	Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	33	De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	34	När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	35	Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	36	Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	37	Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	38	Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden:
Lukasevangeliet	Luk	42	8	39	"Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig." Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	40	När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom, eftersom alla väntade på honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	41	Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	42	Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden. Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	43	Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	44	Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och genast stannade blödningen.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	45	Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade, sade Petrus: "Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	46	Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	47	När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	48	Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	49	Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	50	Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	51	När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	52	Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover."
Lukasevangeliet	Luk	42	8	53	Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	54	Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!"
Lukasevangeliet	Luk	42	8	55	Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta.
Lukasevangeliet	Luk	42	8	56	Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	1	Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	2	Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	3	Han sade till dem: "Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller lädersäck, varken bröd eller pengar, inte heller två livklädnader.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	4	När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni drar vidare.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	5	Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	6	De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	7	När landsfursten Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppstått från de döda,
Lukasevangeliet	Luk	42	9	8	andra att Elia hade trätt fram och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	9	Herodes sade: "Johannes har jag halshuggit. Vem är han som jag hör sådant om?" Och Herodes ville gärna träffa Jesus.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	10	Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt de hade gjort. Då tog han dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	11	Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog då emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	12	Vid dagens slut kom de tolv fram och sade till honom: "Låt folket skiljas åt, så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Vi är ju här på en öde plats."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	13	Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	14	Det var ungefär fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt folket slå sig ner i matlag, omkring femtio i varje."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	15	De gjorde så och lät alla slå sig ner.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	16	Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle sätta fram åt folket.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	17	Alla åt och blev mätta. Och de stycken som blev över efter dem plockades upp, tolv korgar.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	18	En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var hos honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?"
Lukasevangeliet	Luk	42	9	19	De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	20	Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Guds Messias."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	21	Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon
Lukasevangeliet	Luk	42	9	22	och sade: "Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	23	Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	24	Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	25	Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad?
Lukasevangeliet	Luk	42	9	26	Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	27	Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	28	Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	29	Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	30	Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia
Lukasevangeliet	Luk	42	9	31	och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	32	Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	33	När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	34	Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	35	Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!"
Lukasevangeliet	Luk	42	9	36	Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	37	När de dagen därefter kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	38	Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	39	En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	40	Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	41	Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!"
Lukasevangeliet	Luk	42	9	42	Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	43	Och alla häpnade över Guds väldiga makt. Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar:
Lukasevangeliet	Luk	42	9	44	"Lyssna noga till det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	45	Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem, och de kunde inte fatta det. Och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	46	Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	47	Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig
Lukasevangeliet	Luk	42	9	48	och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	49	Johannes sade: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	50	Jesus sade till Johannes: "Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	51	När tiden för hans bortgång var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	52	Han sände budbärare framför sig, och de gav sig i väg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	53	Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	54	När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?"
Lukasevangeliet	Luk	42	9	55	Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	56	Och de gick vidare till en annan by.
Lukasevangeliet	Luk	42	9	57	Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	58	Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	59	Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	60	Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!"
Lukasevangeliet	Luk	42	9	61	En annan sade: "Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj."
Lukasevangeliet	Luk	42	9	62	Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	1	Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	2	Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	3	Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	4	Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	5	När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	6	Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	7	Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	8	Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	9	Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	10	Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:
Lukasevangeliet	Luk	42	10	11	Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	12	Jag säger er att på den dagen skall det bli drägligare för Sodom än för den staden.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	13	Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ångrat sig och suttit i säck och aska.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	14	Men så skall det också vid domen bli drägligare för Tyrus och Sidon än för er.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	15	Och du, Kapernaum, skall väl du upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	16	Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	17	De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	18	Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	19	Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	20	Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	21	I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	22	Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	23	När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser det ni ser.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	24	Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	25	Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?"
Lukasevangeliet	Luk	42	10	26	Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?"
Lukasevangeliet	Luk	42	10	27	Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	28	Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	29	Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?"
Lukasevangeliet	Luk	42	10	30	Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	31	En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	32	På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	33	En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	34	Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	35	Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	36	Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?"
Lukasevangeliet	Luk	42	10	37	Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	38	Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	39	Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	40	Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	10	41	Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket.
Lukasevangeliet	Luk	42	10	42	Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	1	En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	2	Då sade han till dem: "När ni ber skall ni säga: Fader, helgat blive ditt namn. Komme ditt rike.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	3	Ge oss var dag vårt bröd för dagen.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	4	Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	5	Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	6	En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom,
Lukasevangeliet	Luk	42	11	7	- vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	8	Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	9	Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	10	Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	11	Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,
Lukasevangeliet	Luk	42	11	12	eller en skorpion när han ber om ett ägg?
Lukasevangeliet	Luk	42	11	13	Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"
Lukasevangeliet	Luk	42	11	14	Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	15	Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	16	Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	17	Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	18	Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	19	Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	20	Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	21	När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	22	Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	23	Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	24	När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	25	När han så kommer och finner det städat och pyntat,
Lukasevangeliet	Luk	42	11	26	ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	27	Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	28	Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	29	Då folk strömmade till, sade Jesus: "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	30	Ty liksom Jona var ett tecken för folket i Nineve, så skall Människosonen vara det för detta släkte.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	31	Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Och se, här är mer än Salomo.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	32	Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	33	Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	34	Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	35	Se därför till att ljuset i dig inte är mörker.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	36	Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt klara sken."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	37	När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	38	Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	39	Men Herren sade till honom: "Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	40	Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan?
Lukasevangeliet	Luk	42	11	41	Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	42	Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	43	Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	44	Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	45	En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	46	Han svarade: "Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	47	Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	48	Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	49	Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem skall de mörda och förfölja.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	50	Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse,
Lukasevangeliet	Luk	42	11	51	från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	52	Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat."
Lukasevangeliet	Luk	42	11	53	När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	11	54	De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	1	Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: "Ta er i akt för fariseernas surdeg, hyckleriet!
Lukasevangeliet	Luk	42	12	2	Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	3	Därför skall allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och vad ni har viskat i örat inne i kammaren skall ropas ut på taken.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	4	Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	5	Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	6	Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	7	Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	8	Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	9	Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	10	Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande skall inte få förlåtelse.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	11	När man ställer er till svars i synagogor och inför makthavare och myndigheter, så gör er inga bekymmer för hur ni skall försvara er eller vad ni skall säga.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	12	Ty den helige Ande skall i den stunden låta er veta vad ni skall säga."
Lukasevangeliet	Luk	42	12	13	Någon i folkhopen sade till honom: "Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	12	14	Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?"
Lukasevangeliet	Luk	42	12	15	Sedan sade han till dem: "Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar."
Lukasevangeliet	Luk	42	12	16	Och han berättade en liknelse för dem: "En rik man hade åkrar som gav goda skördar.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	17	Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	18	Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	19	Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	20	Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop?
Lukasevangeliet	Luk	42	12	21	Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."
Lukasevangeliet	Luk	42	12	22	Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	23	Livet är mer än maten och kroppen mer än kläderna.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	24	Ge akt på korparna. De sår inte och skördar inte, de har inte förrådsrum eller loge, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?
Lukasevangeliet	Luk	42	12	25	Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Lukasevangeliet	Luk	42	12	26	Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?
Lukasevangeliet	Luk	42	12	27	Ge akt på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	28	Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er. Så lite tro ni har!
Lukasevangeliet	Luk	42	12	29	Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	30	Efter allt detta jagar hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver det.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	31	Nej, sök hans rike, så skall ni få detta också.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	32	Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	33	Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	34	Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	35	Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	36	Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	37	Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	38	Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	39	Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	40	Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen."
Lukasevangeliet	Luk	42	12	41	Petrus frågade: "Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?"
Lukasevangeliet	Luk	42	12	42	Herren sade: "Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid?
Lukasevangeliet	Luk	42	12	43	Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	44	Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	45	Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad,
Lukasevangeliet	Luk	42	12	46	då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	47	Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	48	Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	49	Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	50	Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	51	Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	52	Ty härefter kommer fem i en och samma familj att vara splittrade, tre mot två och två mot tre,
Lukasevangeliet	Luk	42	12	53	far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."
Lukasevangeliet	Luk	42	12	54	Till folket sade han också: "När ni ser ett moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och så blir det regn.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	55	Och när det blåser sydlig vind, säger ni att det blir hett, och det blir så.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	56	Ni hycklare, jordens och himlens utseende förstår ni att tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden?
Lukasevangeliet	Luk	42	12	57	Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?
Lukasevangeliet	Luk	42	12	58	När du är på väg till domaren tillsammans med din motpart, så gör under vägen vad du kan för att förlikas med honom, så att han inte drar dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och rättstjänaren kastar dig i fängelse.
Lukasevangeliet	Luk	42	12	59	Jag säger dig: Du skall inte slippa ut, förrän du har betalat till sista öret."
Lukasevangeliet	Luk	42	13	1	Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	2	Jesus frågade dem: "Menar ni att dessa galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta?
Lukasevangeliet	Luk	42	13	3	Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	4	Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?
Lukasevangeliet	Luk	42	13	5	Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."
Lukasevangeliet	Luk	42	13	6	Sedan berättade han denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	7	Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden?
Lukasevangeliet	Luk	42	13	8	Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	9	Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det."
Lukasevangeliet	Luk	42	13	10	En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	11	Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	12	När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom",
Lukasevangeliet	Luk	42	13	13	och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	14	Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten."
Lukasevangeliet	Luk	42	13	15	Då svarade Herren honom: "Ni hycklare! Löser inte varenda en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar den?
Lukasevangeliet	Luk	42	13	16	Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten?"
Lukasevangeliet	Luk	42	13	17	Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	18	Därefter sade han: "Vad är Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med?
Lukasevangeliet	Luk	42	13	19	Det är likt ett senapskorn, som en man tar och lägger i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."
Lukasevangeliet	Luk	42	13	20	Vidare sade han: "Vad skall jag likna Guds rike vid?
Lukasevangeliet	Luk	42	13	21	Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat."
Lukasevangeliet	Luk	42	13	22	På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	23	Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" Han sade till dem:
Lukasevangeliet	Luk	42	13	24	"Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	25	När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: Jag vet inte varifrån ni är.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	26	Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	27	Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	28	Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	29	Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	30	Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."
Lukasevangeliet	Luk	42	13	31	Just då kom några fariseer fram och sade till honom: "Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	13	32	Jesus svarade dem: "Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	33	Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare. Ty en profet kan inte dödas någon annanstans än i Jerusalem.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	34	Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
Lukasevangeliet	Luk	42	13	35	Se, ert hus lämnas nu åt er själva. Jag säger er: Ni kommer att se mig först när ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
Lukasevangeliet	Luk	42	14	1	När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	2	Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	3	Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?"
Lukasevangeliet	Luk	42	14	4	Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	5	Och han sade till dem: "Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?"
Lukasevangeliet	Luk	42	14	6	Det kunde de inte svara på.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	7	När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem:
Lukasevangeliet	Luk	42	14	8	"När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	9	När den som har bjudit både dig och honom kommer och säger till dig: Lämna plats åt honom, då måste du skamsen inta den nedersta platsen.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	10	Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	11	Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
Lukasevangeliet	Luk	42	14	12	Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	13	Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	14	Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
Lukasevangeliet	Luk	42	14	15	En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike."
Lukasevangeliet	Luk	42	14	16	Jesus sade till honom: "En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	17	När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	18	Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	19	En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	20	Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	21	Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	22	Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	23	Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	24	Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid."
Lukasevangeliet	Luk	42	14	25	Stora skaror följde honom, och han vände sig om och sade till dem:
Lukasevangeliet	Luk	42	14	26	"Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	27	Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	28	Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget?
Lukasevangeliet	Luk	42	14	29	Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom
Lukasevangeliet	Luk	42	14	30	och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	31	Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen?
Lukasevangeliet	Luk	42	14	32	Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	33	På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.
Lukasevangeliet	Luk	42	14	34	Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?
Lukasevangeliet	Luk	42	14	35	Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med."
Lukasevangeliet	Luk	42	15	1	Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	2	Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem."
Lukasevangeliet	Luk	42	15	3	Då berättade han denna liknelse för dem:
Lukasevangeliet	Luk	42	15	4	"Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?
Lukasevangeliet	Luk	42	15	5	Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	6	När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	7	Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	8	Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?
Lukasevangeliet	Luk	42	15	9	Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	10	Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
Lukasevangeliet	Luk	42	15	11	Vidare sade han: "En man hade två söner.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	12	Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	13	Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	14	Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	15	Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	16	Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	17	Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	18	Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	19	Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	20	Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	21	Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	22	Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!
Lukasevangeliet	Luk	42	15	23	Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	24	Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	25	Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	26	Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	27	Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	28	Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom,
Lukasevangeliet	Luk	42	15	29	men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	30	Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	31	Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Lukasevangeliet	Luk	42	15	32	Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."
Lukasevangeliet	Luk	42	16	1	Jesus sade också till sina lärjungar: "Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	2	Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	3	Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	4	Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	5	Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre?
Lukasevangeliet	Luk	42	16	6	Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	7	Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	8	Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	9	Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	10	Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	11	Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen?
Lukasevangeliet	Luk	42	16	12	Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?
Lukasevangeliet	Luk	42	16	13	Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
Lukasevangeliet	Luk	42	16	14	Allt detta hörde fariseerna, som älskade pengar, och de hånade honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	15	Då sade han: "Ni hör till dem som vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan. Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	16	Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess predikas evangeliet om Guds rike, och var och en uppmanas enträget att komma in.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	17	Men förr kommer himmel och jord att förgå än att en enda prick av lagen sätts ur kraft.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	18	Var och en som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	19	Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	20	Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	21	Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	22	Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	23	När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	24	Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	25	Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	26	Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	27	Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus
Lukasevangeliet	Luk	42	16	28	för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	29	Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	30	Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig.
Lukasevangeliet	Luk	42	16	31	Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."
Lukasevangeliet	Luk	42	17	1	Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer!
Lukasevangeliet	Luk	42	17	2	Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	3	Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	4	Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom."
Lukasevangeliet	Luk	42	17	5	Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro."
Lukasevangeliet	Luk	42	17	6	Herren svarade: "Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni kunna säga till det här mullbärsfikonträdet: Dra upp dig med rötterna och sätt ner dig i havet! Och det skulle lyda er.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	7	Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	8	Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	9	Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra?
Lukasevangeliet	Luk	42	17	10	Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra."
Lukasevangeliet	Luk	42	17	11	På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	12	När han var på väg in i en by, kom tio spetälska män emot honom. De stannade på avstånd
Lukasevangeliet	Luk	42	17	13	och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!"
Lukasevangeliet	Luk	42	17	14	Då han fick se dem, sade han: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	15	Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst
Lukasevangeliet	Luk	42	17	16	och föll ner för Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarit.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	17	Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio?
Lukasevangeliet	Luk	42	17	18	Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?"
Lukasevangeliet	Luk	42	17	19	Och han sade till honom: "Stig upp och gå! Din tro har frälst dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	17	20	Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	21	Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er."
Lukasevangeliet	Luk	42	17	22	Till sina lärjungar sade han: "Det skall komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	23	Man skall säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	24	Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	25	Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	26	Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	27	Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	28	På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
Lukasevangeliet	Luk	42	17	29	men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	30	På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	31	Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	32	Tänk på Lots hustru!
Lukasevangeliet	Luk	42	17	33	Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	34	Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar.
Lukasevangeliet	Luk	42	17	35	Två kvinnor skall mala tillsammans. Den ena skall tas med och den andra lämnas kvar."
Lukasevangeliet	Luk	42	17	36	
Lukasevangeliet	Luk	42	17	37	De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	1	Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	2	"I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	3	I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	4	Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa,
Lukasevangeliet	Luk	42	18	5	skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	6	Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	7	Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem?
Lukasevangeliet	Luk	42	18	8	Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"
Lukasevangeliet	Luk	42	18	9	För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse:
Lukasevangeliet	Luk	42	18	10	"Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	11	Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	12	Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	13	Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	14	Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	15	Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	16	Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	17	Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	18	En man i hög ställning frågade Jesus: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?"
Lukasevangeliet	Luk	42	18	19	Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	20	Buden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Hedra din far och din mor."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	21	Mannen sade: "Allt detta har jag hållit sedan jag var ung."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	22	Jesus hörde det och sade till honom: "Ett fattas dig ännu. Sälj allt vad du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen, och kom sedan och följ mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	23	När mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, eftersom han var mycket rik.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	24	Jesus såg att han var bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	25	Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	26	De som hörde detta frågade: "Vem kan då bli frälst?"
Lukasevangeliet	Luk	42	18	27	Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	28	Då sade Petrus: "Se, vi har lämnat det vi ägde och följt dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	29	Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull,
Lukasevangeliet	Luk	42	18	30	skall få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	31	Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	32	Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom,
Lukasevangeliet	Luk	42	18	33	gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	34	Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	35	När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	36	Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på.
Lukasevangeliet	Luk	42	18	37	Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi,
Lukasevangeliet	Luk	42	18	38	och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"
Lukasevangeliet	Luk	42	18	39	De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!"
Lukasevangeliet	Luk	42	18	40	Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus:
Lukasevangeliet	Luk	42	18	41	"Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	42	Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	18	43	Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	1	Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	2	Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	3	Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	4	Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	5	När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	6	Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	7	Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	8	Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	9	Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	10	Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	11	När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	12	Han sade: "En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	13	Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	14	Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	15	Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	16	Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	17	Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	18	Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	19	Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	20	Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk
Lukasevangeliet	Luk	42	19	21	av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	22	Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	23	Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka?
Lukasevangeliet	Luk	42	19	24	Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	25	De sade: Herre, han har redan tio pund.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	26	Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	27	Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	28	Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	29	Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar
Lukasevangeliet	Luk	42	19	30	och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	31	Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	32	De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	33	Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: "Varför löser ni fölet?"
Lukasevangeliet	Luk	42	19	34	De svarade: "Herren behöver det."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	35	Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	36	Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	37	Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett:
Lukasevangeliet	Luk	42	19	38	"Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!"
Lukasevangeliet	Luk	42	19	39	Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!"
Lukasevangeliet	Luk	42	19	40	Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	41	När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den
Lukasevangeliet	Luk	42	19	42	och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	43	Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	44	De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	45	Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där.
Lukasevangeliet	Luk	42	19	46	Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
Lukasevangeliet	Luk	42	19	47	Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen,
Lukasevangeliet	Luk	42	19	48	men de kunde inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	1	En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram
Lukasevangeliet	Luk	42	20	2	och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?"
Lukasevangeliet	Luk	42	20	3	Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig:
Lukasevangeliet	Luk	42	20	4	Johannes dop, kom det från himlen eller från människor?"
Lukasevangeliet	Luk	42	20	5	De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?
Lukasevangeliet	Luk	42	20	6	Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet."
Lukasevangeliet	Luk	42	20	7	Och de svarade att de inte visste varifrån det var.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	8	Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
Lukasevangeliet	Luk	42	20	9	Sedan berättade han denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den till vingårdsarbetare och reste bort en längre tid.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	10	När tiden var inne skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens avkastning. Men vingårdsarbetarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	11	Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och hånade och skickade i väg tomhänt.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	12	Därefter sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och jagade bort.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	13	Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	14	Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	15	Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom. Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
Lukasevangeliet	Luk	42	20	16	Jo, han skall komma och döda dessa vingårdsarbetare och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Det får aldrig hända!"
Lukasevangeliet	Luk	42	20	17	Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	18	Var och en som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder."
Lukasevangeliet	Luk	42	20	19	De skriftlärda och översteprästerna ville nu gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	20	De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några för att vakta på honom. Dessa skulle låtsas vara ärliga och söka få fast honom för något som han sade, så att man kunde utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	21	De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	22	Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?"
Lukasevangeliet	Luk	42	20	23	Men han genomskådade deras list och sade till dem:
Lukasevangeliet	Luk	42	20	24	"Visa mig ett mynt. Vems bild och inskrift har det?" De svarade: "Kejsarens".
Lukasevangeliet	Luk	42	20	25	Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."
Lukasevangeliet	Luk	42	20	26	Och de kunde inte få fast honom för något som han sade inför folket. De förundrade sig över hans svar och hade inget att säga.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	27	Några sadduceer - dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse - kom fram och ställde en fråga till Jesus:
Lukasevangeliet	Luk	42	20	28	"Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	29	Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	30	Den andre
Lukasevangeliet	Luk	42	20	31	och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	32	Till slut dog också kvinnan.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	33	Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
Lukasevangeliet	Luk	42	20	34	Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	35	Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	36	Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	37	Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	38	Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla."
Lukasevangeliet	Luk	42	20	39	Då sade några skriftlärda: "Mästare, du har rätt i vad du säger."
Lukasevangeliet	Luk	42	20	40	Och de vågade inte mer ställa någon fråga till honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	41	Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son?
Lukasevangeliet	Luk	42	20	42	David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida,
Lukasevangeliet	Luk	42	20	43	tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	44	David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"
Lukasevangeliet	Luk	42	20	45	Medan allt folket hörde på, sade Jesus till sina lärjungar:
Lukasevangeliet	Luk	42	20	46	"Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna.
Lukasevangeliet	Luk	42	20	47	De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."
Lukasevangeliet	Luk	42	21	1	Jesus såg upp och märkte hur de rika lade sina gåvor i offerkistan.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	2	Men han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	3	Då sade han: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka gav mer än alla andra.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	4	Ty det var av sitt överflöd som alla andra lade något i offerkistan, men hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på."
Lukasevangeliet	Luk	42	21	5	När några talade om hur templet var utsmyckat med vackra stenar och tempelgåvor, sade Jesus:
Lukasevangeliet	Luk	42	21	6	"Ni ser detta. Det skall komma dagar då här inte skall lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
Lukasevangeliet	Luk	42	21	7	Då frågade de honom: "Mästare, när skall detta ske? Och vad blir tecknet på att det står för dörren?"
Lukasevangeliet	Luk	42	21	8	Han svarade: "Se till att ni inte blir vilseledda. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Men följ dem inte!
Lukasevangeliet	Luk	42	21	9	Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Ty sådant måste först hända, men det betyder inte att slutet kommer omedelbart."
Lukasevangeliet	Luk	42	21	10	Vidare sade han till dem: "Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	11	Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	12	Men innan allt detta händer, skall man gripa och förfölja er. Man skall utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	13	Detta ger er tillfälle att vittna.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	14	Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	15	Ty jag skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	16	Ni kommer att bli förrådda till och med av föräldrar och bröder, av släktingar och vänner, och en del av er skall man döda.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	17	Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	18	Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	19	Genom att stå fasta skall ni vinna era själar.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	20	När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	21	Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen, och de som bor inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	22	Ty detta är vedergällningens tid, då allt som är skrivet skall gå i uppfyllelse.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	23	Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Ty landet skall drabbas av en stor nöd, och vredesdomen skall komma över detta folk.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	24	De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	25	Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	26	Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	27	Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	28	Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."
Lukasevangeliet	Luk	42	21	29	Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	30	Så snart ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	31	När ni ser att detta händer, vet ni på samma sätt att Guds rike är nära.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	32	Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	33	Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	34	Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er
Lukasevangeliet	Luk	42	21	35	som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	36	Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen."
Lukasevangeliet	Luk	42	21	37	Om dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Oljeberget.
Lukasevangeliet	Luk	42	21	38	Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	1	Det osyrade brödets högtid som kallas påsk var nu nära.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	2	Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	3	Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	4	Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	5	De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	6	Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	7	Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	8	Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	9	De frågade honom: "Var vill du att vi skall reda till det?"
Lukasevangeliet	Luk	42	22	10	Han svarade dem: "När ni kommer in i staden skall en man möta er. Han bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in
Lukasevangeliet	Luk	42	22	11	och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var finns det rum där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?
Lukasevangeliet	Luk	42	22	12	Han kommer då att visa er ett stort rum i övre våningen, som är iordningställt. Red till där."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	13	De gick och fann att det var som han hade sagt till dem. Och de redde till påskalammet.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	14	När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	15	Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	16	Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	17	Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	18	Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	19	Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	20	På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	21	Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	22	Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	23	Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	24	Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	25	Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	26	Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	27	Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	28	Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar,
Lukasevangeliet	Luk	42	22	29	och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig:
Lukasevangeliet	Luk	42	22	30	Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	31	Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	32	Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	33	Då sade Petrus till honom: "Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	34	Jesus svarade: "Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	35	Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	36	"Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	37	Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	38	De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	39	Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	40	När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	41	Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad:
Lukasevangeliet	Luk	42	22	42	"Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	43	Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	44	Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	45	När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	46	Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	47	Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	48	Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"
Lukasevangeliet	Luk	42	22	49	När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?"
Lukasevangeliet	Luk	42	22	50	Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	51	Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	52	Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	53	Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	54	Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	55	Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	56	En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	57	Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	58	Strax därefter fick en man syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	59	Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där mannen med honom. Han är ju galilé."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	60	Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du menar." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	61	Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	62	Och han gick ut och grät bittert.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	63	De män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	64	De höljde över honom och sade: "Profetera! Vem var det som slog dig?"
Lukasevangeliet	Luk	42	22	65	Och på många andra sätt hånade de honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	66	När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd
Lukasevangeliet	Luk	42	22	67	och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte,
Lukasevangeliet	Luk	42	22	68	och om jag frågar er, svarar ni inte.
Lukasevangeliet	Luk	42	22	69	Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	70	Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är."
Lukasevangeliet	Luk	42	22	71	De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	1	Alla de församlade bröt nu upp och förde honom inför Pilatus.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	2	Där började de anklaga honom och säga: "Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	3	Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	4	Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	5	Men de var påstridiga och sade: "Han uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från Galileen och ända hit."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	6	När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	7	Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	8	När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få se honom göra något tecken.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	9	Herodes ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	10	Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	11	Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till Pilatus.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	12	Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	13	Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket
Lukasevangeliet	Luk	42	23	14	och sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	15	Inte heller Herodes har funnit honom skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar döden.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	16	Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	17	
Lukasevangeliet	Luk	42	23	18	Då skrek hela hopen: "Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!" -
Lukasevangeliet	Luk	42	23	19	Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. -
Lukasevangeliet	Luk	42	23	20	Pilatus talade till dem igen, ty han ville frige Jesus.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	21	Men de skrek: "Korsfäst! Korsfäst honom!"
Lukasevangeliet	Luk	42	23	22	För tredje gången sade han till dem: "Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan frige honom."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	23	Men de låg över honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	24	Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	25	Han frigav den som de ville ha fri - mannen som var fängslad för upplopp och mord - men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	26	När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	27	En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	28	Då vände Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	29	Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	30	Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss!
Lukasevangeliet	Luk	42	23	31	Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?"
Lukasevangeliet	Luk	42	23	32	Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	33	Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	34	Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	35	Folket stod där och såg på. Men medlemmarna i Stora rådet hånade honom och sade: "Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den Utvalde."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	36	Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin
Lukasevangeliet	Luk	42	23	37	och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	38	Över honom fanns det också ett anslag: "Detta är judarnas konung."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	39	En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!"
Lukasevangeliet	Luk	42	23	40	Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom?
Lukasevangeliet	Luk	42	23	41	Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	42	Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	43	Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	44	Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	45	Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	46	Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt detta gav han upp andan.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	47	Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."
Lukasevangeliet	Luk	42	23	48	Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	49	Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	50	Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man,
Lukasevangeliet	Luk	42	23	51	som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	52	Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	53	Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	54	Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	55	De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där.
Lukasevangeliet	Luk	42	23	56	Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	1	På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	2	De fann att stenen var bortrullad från graven
Lukasevangeliet	Luk	42	24	3	och gick in men fann inte Herren Jesu kropp.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	4	När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	5	Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda?
Lukasevangeliet	Luk	42	24	6	Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	7	Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen."
Lukasevangeliet	Luk	42	24	8	Då kom de ihåg hans ord.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	9	Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	10	Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	11	Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	12	Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	13	Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	14	Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	15	När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	16	Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	17	Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" Då stannade de och såg bedrövade ut.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	18	Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?"
Lukasevangeliet	Luk	42	24	19	Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	20	Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	21	Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	22	Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven
Lukasevangeliet	Luk	42	24	23	men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	24	Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte."
Lukasevangeliet	Luk	42	24	25	Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	26	Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?"
Lukasevangeliet	Luk	42	24	27	Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	28	När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	29	Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	30	Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	31	Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	32	Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"
Lukasevangeliet	Luk	42	24	33	De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade,
Lukasevangeliet	Luk	42	24	34	och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon."
Lukasevangeliet	Luk	42	24	35	Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	36	Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
Lukasevangeliet	Luk	42	24	37	Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	38	Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan?
Lukasevangeliet	Luk	42	24	39	Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har."
Lukasevangeliet	Luk	42	24	40	När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	41	Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?"
Lukasevangeliet	Luk	42	24	42	Då räckte de honom en bit stekt fisk,
Lukasevangeliet	Luk	42	24	43	som han tog och åt inför deras ögon.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	44	Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna."
Lukasevangeliet	Luk	42	24	45	Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	46	Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
Lukasevangeliet	Luk	42	24	47	och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	48	Ni är själva vittnen om detta.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	49	Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."
Lukasevangeliet	Luk	42	24	50	Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	51	Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	52	De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje.
Lukasevangeliet	Luk	42	24	53	Och de var alltid i templet och prisade Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	1	I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	2	Han var i begynnelsen hos Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	3	Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	4	I honom var liv, och livet var människornas ljus.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	5	Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	6	En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	7	Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	8	Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	9	Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	10	Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	11	Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	12	Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	13	De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	14	Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	15	Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	16	Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	17	Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	18	Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	19	Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	20	Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	21	De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	22	Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?"
Johannesevangeliet	Joh	43	1	23	Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"
Johannesevangeliet	Joh	43	1	24	Några fariseer hade också sänts ut,
Johannesevangeliet	Joh	43	1	25	och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?"
Johannesevangeliet	Joh	43	1	26	Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner,
Johannesevangeliet	Joh	43	1	27	han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	28	Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	29	Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	30	Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	31	Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	32	Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	33	Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	34	Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	35	Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	36	När han såg Jesus komma sade han: "Se Guds lamm!"
Johannesevangeliet	Joh	43	1	37	De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	38	Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: "Rabbi" - det betyder lärare - "var bor du?"
Johannesevangeliet	Joh	43	1	39	Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	40	Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	41	Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias" - det betyder Kristus.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	42	Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas" - det betyder Petrus.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	43	Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: "Följ mig!"
Johannesevangeliet	Joh	43	1	44	Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus.
Johannesevangeliet	Joh	43	1	45	Filippus fann Natanael och sade till honom: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	46	Natanael sade till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?" Filippus svarade: "Kom och se!"
Johannesevangeliet	Joh	43	1	47	När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: "Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	48	Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	49	Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	50	Jesus svarade honom: "Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se."
Johannesevangeliet	Joh	43	1	51	Sedan sade han till honom: "Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Johannesevangeliet	Joh	43	2	1	På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	2	Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	3	När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin."
Johannesevangeliet	Joh	43	2	4	Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit."
Johannesevangeliet	Joh	43	2	5	Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er."
Johannesevangeliet	Joh	43	2	6	Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	7	Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	8	Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	9	Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen
Johannesevangeliet	Joh	43	2	10	och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu."
Johannesevangeliet	Joh	43	2	11	Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	12	Sedan gick han ner till Kapernaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Där stannade de några få dagar.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	13	Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	14	I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	15	Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord,
Johannesevangeliet	Joh	43	2	16	och till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!"
Johannesevangeliet	Joh	43	2	17	Hans lärjungar kom då ihåg att det stod skrivet: Iver för ditt hus skall förtära mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	18	Judarna frågade honom: "Vad för tecken kan du visa oss, eftersom du gör så här?"
Johannesevangeliet	Joh	43	2	19	Jesus svarade: "Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar."
Johannesevangeliet	Joh	43	2	20	Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skall resa upp det på tre dagar!"
Johannesevangeliet	Joh	43	2	21	Men det tempel han talade om var hans kropp.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	22	När han hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och ordet som Jesus hade sagt.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	23	Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden, kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	24	Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla.
Johannesevangeliet	Joh	43	2	25	Han behövde inte höra någon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	1	Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	2	Han kom till Jesus om natten och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	3	3	Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike."
Johannesevangeliet	Joh	43	3	4	Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?"
Johannesevangeliet	Joh	43	3	5	Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	6	Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	7	Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	8	Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden."
Johannesevangeliet	Joh	43	3	9	Nikodemus frågade: "Hur kan det ske?"
Johannesevangeliet	Joh	43	3	10	Jesus svarade: "Du är Israels lärare och vet inte det.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	11	Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	12	Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till?
Johannesevangeliet	Joh	43	3	13	Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	14	Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,
Johannesevangeliet	Joh	43	3	15	för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	16	Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	17	Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	18	Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	19	Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	20	Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	21	Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."
Johannesevangeliet	Joh	43	3	22	Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	23	Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim - där fanns det gott om vatten - och folk kom dit och blev döpta.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	24	Johannes hade ännu inte blivit kastad i fängelse.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	25	Då uppstod en tvist mellan några av Johannes lärjungar och en jude om reningen.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	26	De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla går till honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	3	27	Johannes svarade: "Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	28	Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	29	Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	30	Han måste bli större och jag mindre.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	31	Den som kommer ovanifrån är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	32	Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	33	Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	34	Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	35	Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand.
Johannesevangeliet	Joh	43	3	36	Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	1	När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes
Johannesevangeliet	Joh	43	4	2	- men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte -
Johannesevangeliet	Joh	43	4	3	lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	4	Han måste då ta vägen genom Samarien
Johannesevangeliet	Joh	43	4	5	och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	6	Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	7	Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig att dricka."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	8	Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	9	Den samaritiska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?" - Judarna umgås inte med samariterna. -
Johannesevangeliet	Joh	43	4	10	Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	11	Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet?
Johannesevangeliet	Joh	43	4	12	Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?"
Johannesevangeliet	Joh	43	4	13	Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	14	Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	15	Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	16	Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit!"
Johannesevangeliet	Joh	43	4	17	Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	18	Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	19	Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	20	Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	21	Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	22	Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	23	Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	24	Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	25	Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	26	Jesus sade till henne: "Det Är Jag, den som talar med dig."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	27	Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	28	Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
Johannesevangeliet	Joh	43	4	29	"Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	30	Då gick de ut ur staden och kom till honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	31	Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	32	Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	33	Lärjungarna sade till varandra: "Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?"
Johannesevangeliet	Joh	43	4	34	Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	35	Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	36	Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	37	Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	38	Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	39	Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: "Han har sagt mig allt vad jag har gjort."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	40	När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	41	Och många fler kom till tro på grund av hans ord,
Johannesevangeliet	Joh	43	4	42	och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	43	Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	44	Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	45	När han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	46	Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	47	När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	48	Jesus sade till honom: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	49	Mannen sade till honom: "Herre, kom ner innan mitt barn dör!"
Johannesevangeliet	Joh	43	4	50	Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	51	Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	52	Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	4	53	Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: "Din son lever." Och han själv och hela hans familj kom till tro.
Johannesevangeliet	Joh	43	4	54	Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	1	Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	2	Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar,
Johannesevangeliet	Joh	43	5	3	och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	4	
Johannesevangeliet	Joh	43	5	5	Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	6	Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?"
Johannesevangeliet	Joh	43	5	7	Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	5	8	Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!"
Johannesevangeliet	Joh	43	5	9	Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen,
Johannesevangeliet	Joh	43	5	10	och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd."
Johannesevangeliet	Joh	43	5	11	Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!"
Johannesevangeliet	Joh	43	5	12	Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?"
Johannesevangeliet	Joh	43	5	13	Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	14	Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig."
Johannesevangeliet	Joh	43	5	15	Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	16	Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	17	Men han sade till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag."
Johannesevangeliet	Joh	43	5	18	Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	19	Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	20	Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	21	Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	22	Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen,
Johannesevangeliet	Joh	43	5	23	för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	24	Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	25	Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	26	Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	27	Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	28	Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst
Johannesevangeliet	Joh	43	5	29	och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	30	Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	31	Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	32	Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	33	Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	34	Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	35	Han var en lampa som brann och lyste, och en kort tid ville ni glädja er i hans ljus.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	36	Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	37	Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett,
Johannesevangeliet	Joh	43	5	38	och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	39	Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	40	Men ni vill inte komma till mig för att få liv.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	41	Jag tar inte emot ära av människor.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	42	Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	43	Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	44	Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?
Johannesevangeliet	Joh	43	5	45	Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	46	Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.
Johannesevangeliet	Joh	43	5	47	Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	1	Därefter for Jesus över Galileiska sjön, Tiberias sjö.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	2	Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken som han gjorde med de sjuka.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	3	Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	4	Påsken, judarnas högtid, var nära.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	5	När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: "Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	6	Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	7	Filippus svarade: "Bröd för två hundra denarer räcker inte för att alla skall få ett stycke var."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	8	En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom:
Johannesevangeliet	Joh	43	6	9	"Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	10	Jesus sade: "Låt folket slå sig ner" - det var gott om gräs på det stället - och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	11	Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	12	När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	13	De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	14	När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	15	Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan upp till berget, helt ensam.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	16	När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön
Johannesevangeliet	Joh	43	6	17	och steg i en båt för att fara över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	18	Det blåste hårt och sjön började gå hög.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	19	När de hade kommit ungefär tjugofem eller trettio stadier ut, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	20	Men han sade till dem: "Det är jag. Var inte förskräckta!"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	21	De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	22	Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte hade stigit i den och följt med sina lärjungar, utan att de hade gett sig i väg ensamma.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	23	Andra båtar kom från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet, sedan Herren hade uttalat tacksägelsen.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	24	När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och kom till Kapernaum och sökte efter Jesus.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	25	De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	26	Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	27	Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	28	De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	29	Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	30	De sade till honom: "Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra?
Johannesevangeliet	Joh	43	6	31	Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	32	Då sade Jesus till dem: "Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	33	Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	34	De sade till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	35	Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	36	Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	37	Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	38	Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	39	Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	40	Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	41	Judarna var mycket förargade över att han hade sagt: "Jag är det bröd som har kommit ner från himlen."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	42	De sade: "Den här Jesus, är han inte Josefs son, och känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	43	Jesus svarade: "Var inte så upprörda.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	44	Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	45	Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	46	Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	47	Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	48	Jag är livets bröd.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	49	Era fäder åt manna i öknen, och de dog.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	50	Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	51	Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	52	Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	53	Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	54	Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	55	Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	56	Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	57	Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	58	Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	59	Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	60	Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	61	Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här?
Johannesevangeliet	Joh	43	6	62	Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var?
Johannesevangeliet	Joh	43	6	63	Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	64	Men det är några bland er som inte tror." - Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. -
Johannesevangeliet	Joh	43	6	65	Han sade vidare: "Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	66	Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	6	67	Jesus sade därför till de tolv: "Inte vill väl också ni gå bort?"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	68	Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,
Johannesevangeliet	Joh	43	6	69	och vi tror och förstår att du är Guds Helige."
Johannesevangeliet	Joh	43	6	70	Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!"
Johannesevangeliet	Joh	43	6	71	Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	1	Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte uppehålla sig i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	2	Judarnas lövhyddohögtid stod för dörren.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	3	Hans bröder sade då till honom: "Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	4	Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	5	Inte ens hans bröder trodde på honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	6	Jesus sade till dem: "Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	7	Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	8	Gå ni upp till högtiden. Jag går ännu inte upp till den här högtiden, eftersom min tid ännu inte är inne."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	9	Så sade han och stannade kvar i Galileen.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	10	När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	11	Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	12	Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han vilseleder folket."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	13	Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	14	När halva högtiden redan var förbi, gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	15	Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	16	Jesus svarade: "Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	17	Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	18	Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	19	Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	20	Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	21	Jesus sade: "En enda gärning gjorde jag, och ni blev alla häpna.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	22	Därför att Mose har gett er omskärelsen - egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna - så omskär ni en människa även på en sabbat.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	23	Om någon tar emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte skall upphävas, hur kan ni då vara förbittrade på mig, för att jag gjorde hela människan frisk på en sabbat?
Johannesevangeliet	Joh	43	7	24	Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	25	Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte den mannen som de vill döda?
Johannesevangeliet	Joh	43	7	26	Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Har då rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är Messias?
Johannesevangeliet	Joh	43	7	27	Varifrån den här mannen är, det vet vi, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	28	Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	29	Jag känner honom, eftersom jag är av honom och han har sänt mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	30	Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	31	Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	32	Fariseerna hörde att folk sade detta om honom. Då skickade översteprästerna och fariseerna ut tempelvakter för att gripa honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	33	Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er, innan jag går till honom som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	34	Ni skall söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	35	Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl bege sig till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem?
Johannesevangeliet	Joh	43	7	36	Vad menar han med att säga: Ni kommer att söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	37	På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick!
Johannesevangeliet	Joh	43	7	38	Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	39	Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	40	Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	41	Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen?
Johannesevangeliet	Joh	43	7	42	Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	43	Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	44	Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.
Johannesevangeliet	Joh	43	7	45	Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	46	De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	47	Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda?
Johannesevangeliet	Joh	43	7	48	Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom?
Johannesevangeliet	Joh	43	7	49	Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	50	Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade:
Johannesevangeliet	Joh	43	7	51	"Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?"
Johannesevangeliet	Joh	43	7	52	De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen."
Johannesevangeliet	Joh	43	7	53	Sedan gick var och en hem till sitt,
Johannesevangeliet	Joh	43	8	1	och Jesus gick ut till Oljeberget.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	2	Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	3	Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig
Johannesevangeliet	Joh	43	8	4	och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	5	I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?"
Johannesevangeliet	Joh	43	8	6	Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	7	När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	8	Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	9	När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	10	Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	8	11	Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"
Johannesevangeliet	Joh	43	8	12	Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	13	Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	14	Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd giltigt, eftersom jag vet varifrån jag har kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	15	Ni dömer på människors vis. Jag dömer ingen.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	16	Och även om jag dömer är min dom rättvis, eftersom jag inte är ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	17	Också i er egen lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	18	Jag är den som vittnar om mig själv. Om mig vittnar även Fadern som har sänt mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	19	Då frågade de: "Var är din Fader?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig, skulle ni också känna min Fader."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	20	Dessa ord talade han vid offerkistan, när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	21	Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	22	Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?"
Johannesevangeliet	Joh	43	8	23	Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	24	Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	25	De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, något som jag också har sagt er.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	26	Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	27	De förstod inte att han talade till dem om Fadern.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	28	Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	29	Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	30	När han sade detta, kom många till tro på honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	31	Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar,
Johannesevangeliet	Joh	43	8	32	och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	33	De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?"
Johannesevangeliet	Joh	43	8	34	Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	35	Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	36	Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	37	Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	38	Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	39	De svarade honom: "Vår fader är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	40	Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	41	Ni gör er faders gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	42	Jesus svarade: "Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	43	Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	44	Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	45	Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	46	Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?
Johannesevangeliet	Joh	43	8	47	Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	48	Judarna svarade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?"
Johannesevangeliet	Joh	43	8	49	Jesus svarade: "Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	50	Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	51	Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	52	Judarna sade: "Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	53	Är du större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem ger du dig ut för att vara?"
Johannesevangeliet	Joh	43	8	54	Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	55	Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord.
Johannesevangeliet	Joh	43	8	56	Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	57	Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!"
Johannesevangeliet	Joh	43	8	58	Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till."
Johannesevangeliet	Joh	43	8	59	Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	1	När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	2	Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?"
Johannesevangeliet	Joh	43	9	3	Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	4	Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	5	När jag är i världen, är jag världens ljus."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	6	När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon
Johannesevangeliet	Joh	43	9	7	och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam." - Ordet Siloam betyder "utsänd". - Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	8	Hans grannar och de som förut hade sett honom tigga sade: "Är det inte han som satt och tiggde?"
Johannesevangeliet	Joh	43	9	9	Några sade: "Det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	10	De frågade: "Hur öppnades dina ögon?"
Johannesevangeliet	Joh	43	9	11	Han svarade: "Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag tvättat mig kunde jag se."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	12	De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	13	De förde då mannen som hade varit blind till fariseerna.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	14	Men det var sabbat den dag Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	15	Därför frågade även fariseerna honom, hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu ser jag."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	16	Några fariseer sade: "Den mannen kan inte vara från Gud, då han inte håller sabbaten." Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?" De var alltså oeniga
Johannesevangeliet	Joh	43	9	17	och frågade därför den blinde igen: "Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?" Han svarade: "En profet är han."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	18	Men judarna trodde inte att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade skickat efter hans föräldrar
Johannesevangeliet	Joh	43	9	19	och frågat dem: "Är det här er son, som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?"
Johannesevangeliet	Joh	43	9	20	Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	21	Men hur han nu kan se, det vet vi inte, och inte heller vet vi vem som har öppnat hans ögon. Fråga honom själv. Han är gammal nog och kan svara för sig."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	22	Föräldrarna svarade så, därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	23	Därför gav hans föräldrar detta svar: "Han är gammal nog att svara för sig. Fråga honom själv."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	24	De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	25	Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu ser."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	26	De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?"
Johannesevangeliet	Joh	43	9	27	Han svarade: "Jag har redan sagt er det, men ni har inte hört på. Varför vill ni höra det en gång till? Kanske ni också vill bli hans lärjungar?"
Johannesevangeliet	Joh	43	9	28	De hånade honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge, vi är Moses lärjungar.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	29	Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	30	Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon!
Johannesevangeliet	Joh	43	9	31	Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	32	Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	33	Om den mannen inte vore från Gud, kunde han ingenting göra."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	34	De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	35	Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?"
Johannesevangeliet	Joh	43	9	36	Han svarade: "Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	37	Jesus sade: "Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	38	Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	9	39	Jesus sade: "Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda."
Johannesevangeliet	Joh	43	9	40	Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: "Inte är väl också vi blinda?"
Johannesevangeliet	Joh	43	9	41	Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	1	Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	2	Men den som går in genom dörren är fårens herde.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	3	För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	4	När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	5	Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst."
Johannesevangeliet	Joh	43	10	6	Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	7	Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	8	Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	9	Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	10	Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	11	Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	12	Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	13	Den som är lejd bryr sig inte om fåren.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	14	Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig,
Johannesevangeliet	Joh	43	10	15	liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	16	Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	17	Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	18	Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."
Johannesevangeliet	Joh	43	10	19	För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	20	Många av dem sade: "Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?"
Johannesevangeliet	Joh	43	10	21	Andra sade: "Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda."
Johannesevangeliet	Joh	43	10	22	Nu inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter,
Johannesevangeliet	Joh	43	10	23	och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	24	Då samlades judarna omkring honom och frågade: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!"
Johannesevangeliet	Joh	43	10	25	Jesus svarade: "Jag har sagt er det, och ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	26	Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	27	Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	28	Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	29	Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	30	Jag och Fadern är ett."
Johannesevangeliet	Joh	43	10	31	Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	32	Jesus sade till dem: "Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	10	33	Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa."
Johannesevangeliet	Joh	43	10	34	Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?
Johannesevangeliet	Joh	43	10	35	Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar - och Skriften kan inte göras om intet -
Johannesevangeliet	Joh	43	10	36	hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	37	Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	38	Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern."
Johannesevangeliet	Joh	43	10	39	De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	40	Sedan begav han sig återigen till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes tidigare hade varit när han döpte. Där stannade han.
Johannesevangeliet	Joh	43	10	41	Många kom till honom, och de sade: "Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad han sade om Jesus var sant."
Johannesevangeliet	Joh	43	10	42	Och många kom där till tro på honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	1	En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	2	Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	3	Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den som du har kär ligger sjuk."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	4	Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	5	Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	6	När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	7	Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	8	Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	9	Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	10	Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	11	Sedan han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	12	Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han, så blir han frisk."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	13	Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	14	Nu sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	15	Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	16	Thomas, han som kallades Tvillingen, sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå och dö med honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	17	När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	18	Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	19	Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	20	När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	21	Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	22	Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	23	Jesus sade: "Din bror skall uppstå."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	24	Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	25	Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,
Johannesevangeliet	Joh	43	11	26	och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"
Johannesevangeliet	Joh	43	11	27	Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	28	Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: "Mästaren är här och kallar på dig."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	29	Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	30	Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	31	Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne, såg att hon hastigt reste sig och gick ut. De följde då efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	32	När Maria kom till den plats där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	33	När Jesus såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, blev han häftigt upprörd
Johannesevangeliet	Joh	43	11	34	och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	35	Och Jesus grät.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	36	Då sade judarna: "Se, hur han älskade honom!"
Johannesevangeliet	Joh	43	11	37	Men några bland dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha hindrat att Lasarus dog?"
Johannesevangeliet	Joh	43	11	38	Jesus blev åter häftigt upprörd och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	39	Jesus sade: "Tag bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	40	Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"
Johannesevangeliet	Joh	43	11	41	De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	42	Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	43	När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!"
Johannesevangeliet	Joh	43	11	44	Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	45	Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	46	Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	47	Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	48	Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk."
Johannesevangeliet	Joh	43	11	49	En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	50	Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?"
Johannesevangeliet	Joh	43	11	51	Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	52	Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	53	Från den dagen överlade de om att döda honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	54	Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim. Där var han tillsammans med sina lärjungar.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	55	Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.
Johannesevangeliet	Joh	43	11	56	De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?"
Johannesevangeliet	Joh	43	11	57	Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	1	Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	2	De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	3	Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	4	Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände:
Johannesevangeliet	Joh	43	12	5	"Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?"
Johannesevangeliet	Joh	43	12	6	Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	7	Jesus sade då: "Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	8	De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."
Johannesevangeliet	Joh	43	12	9	En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	10	Då beslöt översteprästerna att döda också Lasarus,
Johannesevangeliet	Joh	43	12	11	ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	12	Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem,
Johannesevangeliet	Joh	43	12	13	tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung."
Johannesevangeliet	Joh	43	12	14	Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet:
Johannesevangeliet	Joh	43	12	15	Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	16	Hans lärjungar förstod inte detta från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att just detta var skrivet om honom och att man hade gjort så med honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	17	Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	18	Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	19	Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	12	20	Under högtiden fanns det bland dem några greker som hade farit upp till Jerusalem för att tillbe.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	21	De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus."
Johannesevangeliet	Joh	43	12	22	Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och sade det till Jesus.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	23	Jesus svarade: "Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	24	Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	25	Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	26	Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	27	Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	28	Fader, förhärliga ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt."
Johannesevangeliet	Joh	43	12	29	Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade till honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	12	30	Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	31	Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	32	Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	12	33	Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	34	Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?"
Johannesevangeliet	Joh	43	12	35	Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	36	Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	37	Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	38	Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad?
Johannesevangeliet	Joh	43	12	39	Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt:
Johannesevangeliet	Joh	43	12	40	Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	41	Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	42	Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	43	De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	44	Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig,
Johannesevangeliet	Joh	43	12	45	och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	46	Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	47	Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	48	Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	49	Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala.
Johannesevangeliet	Joh	43	12	50	Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	1	Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	2	De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	3	Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	4	Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	5	Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	6	När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter?"
Johannesevangeliet	Joh	43	13	7	Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	8	Petrus sade: "Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	9	Simon Petrus sade: "Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!"
Johannesevangeliet	Joh	43	13	10	Jesus svarade: "Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	11	Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	12	När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er?
Johannesevangeliet	Joh	43	13	13	Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	14	Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	15	Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	16	Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	17	När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	18	Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	19	Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att Jag Är.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	20	Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	21	När Jesus hade sagt detta, upprördes han i sin ande och vittnade: "Amen, amen säger jag er: En av er skall förråda mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	22	Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	23	En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	24	Simon Petrus gav honom ett tecken att han skulle fråga vem han talade om.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	25	Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?"
Johannesevangeliet	Joh	43	13	26	Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket som jag doppar." Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	27	När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: "Gör snart vad du tänker göra."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	28	Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför han sade detta till honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	29	Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt till honom att han skulle köpa något som de behövde till högtiden, eller att han skulle ge något åt de fattiga.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	30	När han hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	31	Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	32	Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	33	Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	34	Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.
Johannesevangeliet	Joh	43	13	35	Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	36	Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	37	Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig."
Johannesevangeliet	Joh	43	13	38	Jesus svarade: "Ditt liv vill du ge för mig? Amen, amen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	1	Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	2	I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?
Johannesevangeliet	Joh	43	14	3	Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	4	Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."
Johannesevangeliet	Joh	43	14	5	Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?"
Johannesevangeliet	Joh	43	14	6	Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	7	Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	14	8	Filippus sade: "Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss."
Johannesevangeliet	Joh	43	14	9	Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?
Johannesevangeliet	Joh	43	14	10	Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	11	Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	12	Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	13	Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	14	Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	15	Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	16	Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er,
Johannesevangeliet	Joh	43	14	17	sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	18	Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	19	Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	20	Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	21	Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	14	22	Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?"
Johannesevangeliet	Joh	43	14	23	Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	24	Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	25	Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	26	Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	27	Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	28	Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	29	Och nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	30	Det är inte mycket mer jag kommer att säga er, ty denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting.
Johannesevangeliet	Joh	43	14	31	Men för att världen skall förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig, så stå upp och låt oss gå härifrån.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	1	Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	2	Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	3	Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	4	Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	5	Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	6	Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	7	Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	8	Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	9	Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	10	Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	11	Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	12	Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	13	Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	14	Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	15	Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	16	Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	17	Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	18	Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	19	Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	20	Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	21	Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	22	Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	23	Den som hatar mig hatar också min Fader.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	24	Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	25	Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	26	När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	15	27	Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	1	Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	2	Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	3	Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	4	Men jag har sagt er detta, för att ni, när deras tid kommer, skall komma ihåg att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	5	Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du?
Johannesevangeliet	Joh	43	16	6	Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	7	Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	8	Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom:
Johannesevangeliet	Joh	43	16	9	om synd, ty de tror inte på mig,
Johannesevangeliet	Joh	43	16	10	om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre,
Johannesevangeliet	Joh	43	16	11	om dom, ty denna världens furste är dömd.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	12	Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	13	Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	14	Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	15	Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	16	En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig."
Johannesevangeliet	Joh	43	16	17	Några av hans lärjungar sade då till varandra: "Vad menar han med att säga till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig, och med att säga: Jag går till Fadern?"
Johannesevangeliet	Joh	43	16	18	De frågade: "Vad menar han med att tala om en kort tid? Vi förstår inte vad han säger."
Johannesevangeliet	Joh	43	16	19	Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: "Ni frågar varandra om det som jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	20	Amen, amen säger jag er: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	21	När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	22	Nu är ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	23	Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	24	Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	25	Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid, då jag inte längre skall tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	26	Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er,
Johannesevangeliet	Joh	43	16	27	ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	28	Ja, jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
Johannesevangeliet	Joh	43	16	29	Då sade hans lärjungar: "Se, nu talar du öppet och inte i liknelser.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	30	Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud."
Johannesevangeliet	Joh	43	16	31	Jesus svarade: "Nu tror ni.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	32	Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	16	33	Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen."
Johannesevangeliet	Joh	43	17	1	Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	2	Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	3	Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	4	Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	5	Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	6	Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	7	Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	8	Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	9	Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	10	Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	11	Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	12	Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	13	Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	14	Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	15	Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	16	De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	17	Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	18	Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	19	Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	20	Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	21	Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	22	Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett:
Johannesevangeliet	Joh	43	17	23	jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	24	Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	25	Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	43	17	26	Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	1	När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård dit han och hans lärjungar gick.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	2	Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	3	Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	4	Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	5	De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	6	När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	7	Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	8	Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	9	Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	10	Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	11	Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	12	Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	13	De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	14	Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	15	Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	16	Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	17	Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	18	Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	19	Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	20	Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	21	Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	22	När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	23	Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	24	Hannas skickade honom sedan bunden till översteprästen Kajfas.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	25	Simon Petrus stod där och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	26	En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	27	Petrus nekade än en gång. Och strax gol en tupp.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	28	Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet. Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	29	Pilatus gick då ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	30	De svarade: "Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	31	Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon till döden."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	32	Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle dö.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	33	Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	34	Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	35	Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	36	Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	37	Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst."
Johannesevangeliet	Joh	43	18	38	Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott.
Johannesevangeliet	Joh	43	18	39	Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?"
Johannesevangeliet	Joh	43	18	40	Då skrek de: "Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en förbrytare.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	1	Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	2	Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	3	De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	4	Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	5	Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!"
Johannesevangeliet	Joh	43	19	6	När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	7	Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	8	När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt,
Johannesevangeliet	Joh	43	19	9	och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	10	Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	19	11	Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	12	Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	13	När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton, på hebreiska Gabbata.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	14	Det var påskens tillredelsedag, omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er konung!"
Johannesevangeliet	Joh	43	19	15	De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	16	Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog Jesus med sig.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	17	Och han bar själv sitt kors på väg ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	18	Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	19	Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	20	Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	21	Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	22	Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	23	Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	24	Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	25	Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	26	När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	27	Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	28	Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: "Jag törstar."
Johannesevangeliet	Joh	43	19	29	Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	30	När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	31	Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	32	Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	33	När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben,
Johannesevangeliet	Joh	43	19	34	men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	35	Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	36	Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	37	Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	38	Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	39	Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	40	De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	41	Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd.
Johannesevangeliet	Joh	43	19	42	I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	1	Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	2	Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	3	Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	4	De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	5	Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	6	Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där
Johannesevangeliet	Joh	43	20	7	och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	8	Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	9	Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	10	Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	11	Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	12	Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	13	Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	14	När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	15	Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	16	Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	17	Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	18	Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	19	På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	20	När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	21	Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	22	Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande!
Johannesevangeliet	Joh	43	20	23	Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	24	Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	25	De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	26	Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	27	Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!"
Johannesevangeliet	Joh	43	20	28	Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!"
Johannesevangeliet	Joh	43	20	29	Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."
Johannesevangeliet	Joh	43	20	30	Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
Johannesevangeliet	Joh	43	20	31	Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	1	Därefter uppenbarade sig Jesus än en gång för lärjungarna. Det var vid Tiberias sjö, och det gick till så här:
Johannesevangeliet	Joh	43	21	2	Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	3	Simon Petrus sade till dem: "Jag ger mig ut och fiskar." De andra sade: "Vi går också med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	4	Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	5	Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni något att äta?" De svarade: "Nej."
Johannesevangeliet	Joh	43	21	6	Han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	7	Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	8	De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	9	När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	10	Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fått."
Johannesevangeliet	Joh	43	21	11	Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	12	Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	13	Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	14	Detta var tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna sedan han hade uppstått från de döda.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	15	När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete."
Johannesevangeliet	Joh	43	21	16	För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."
Johannesevangeliet	Joh	43	21	17	För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	18	Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill."
Johannesevangeliet	Joh	43	21	19	Detta sade han för att ge till känna med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!"
Johannesevangeliet	Joh	43	21	20	Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter. Det var han som vid måltiden hade legat vid Jesu sida och frågat: "Herre, vem är det som skall förråda dig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	21	21	När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?"
Johannesevangeliet	Joh	43	21	22	Jesus svarade: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!"
Johannesevangeliet	Joh	43	21	23	Så kom det ryktet ut bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Johannesevangeliet	Joh	43	21	24	Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.
Johannesevangeliet	Joh	43	21	25	Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	1	I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde,
Apostlagärningarna	Apg	44	1	2	fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	3	Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	4	Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	5	Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande."
Apostlagärningarna	Apg	44	1	6	När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?"
Apostlagärningarna	Apg	44	1	7	Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	8	Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."
Apostlagärningarna	Apg	44	1	9	Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	10	Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	11	Och de sade: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
Apostlagärningarna	Apg	44	1	12	Då vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget och som ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	13	Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig - Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren och Judas, Jakobs son.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	14	Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	15	En av de dagarna trädde Petrus fram bland bröderna - omkring etthundratjugo personer var då samlade - och sade:
Apostlagärningarna	Apg	44	1	16	"Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	17	Han räknades som en av oss, och denna tjänst hade fallit på hans lott.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	18	För pengarna som han fick för sitt brott skaffade han sig ett jordstycke. Och han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	19	Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och det jordstycket kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	20	I Psaltaren står det skrivet: Hans gård skall bli öde, ingen skall bo där, och: Hans ämbete skall en annan få.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	21	Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss,
Apostlagärningarna	Apg	44	1	22	från det att han döptes av Johannes till den dag då han blev upptagen från oss, en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse."
Apostlagärningarna	Apg	44	1	23	Då ställde man fram två: Josef Barsabbas, som även kallades Justus, och Mattias.
Apostlagärningarna	Apg	44	1	24	Och de bad: "Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt
Apostlagärningarna	Apg	44	1	25	till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade för att gå till den plats som var hans."
Apostlagärningarna	Apg	44	1	26	De kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	1	När pingstdagen hade kommit var de alla samlade.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	2	Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	3	Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	4	Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	5	Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	6	Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	7	Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar?
Apostlagärningarna	Apg	44	2	8	Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål?
Apostlagärningarna	Apg	44	2	9	Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,
Apostlagärningarna	Apg	44	2	10	i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom,
Apostlagärningarna	Apg	44	2	11	vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar."
Apostlagärningarna	Apg	44	2	12	De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?"
Apostlagärningarna	Apg	44	2	13	Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."
Apostlagärningarna	Apg	44	2	14	Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	15	Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	16	Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:
Apostlagärningarna	Apg	44	2	17	Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	18	Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	19	Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	20	Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	21	Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	22	Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	23	Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	24	Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	25	David säger med tanke på honom: Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida för att jag inte skall vackla.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	26	Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, också min kropp skall vila i det hoppet
Apostlagärningarna	Apg	44	2	27	att du inte skall lämna mig i graven eller låta din Helige se förgängelsen
Apostlagärningarna	Apg	44	2	28	Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	29	Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	30	Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	31	I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	32	Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	33	Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	34	Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida,
Apostlagärningarna	Apg	44	2	35	tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	36	Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."
Apostlagärningarna	Apg	44	2	37	När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?"
Apostlagärningarna	Apg	44	2	38	Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	39	Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar."
Apostlagärningarna	Apg	44	2	40	Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte."
Apostlagärningarna	Apg	44	2	41	De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	42	De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	43	Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	44	Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	45	De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	46	Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.
Apostlagärningarna	Apg	44	2	47	De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	1	Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	2	Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	3	När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	4	De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!"
Apostlagärningarna	Apg	44	3	5	Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	6	Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!"
Apostlagärningarna	Apg	44	3	7	Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	8	Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	9	Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	10	Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	11	Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	12	När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?
Apostlagärningarna	Apg	44	3	13	Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	14	Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	15	Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	16	Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	17	Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	18	Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	19	Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade
Apostlagärningarna	Apg	44	3	20	och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	21	Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	22	Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	23	Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	24	Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	25	Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma skall alla folk på jorden välsignas.
Apostlagärningarna	Apg	44	3	26	För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."
Apostlagärningarna	Apg	44	4	1	Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem,
Apostlagärningarna	Apg	44	4	2	upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	3	De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	4	Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	5	Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda,
Apostlagärningarna	Apg	44	4	6	vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	7	De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"
Apostlagärningarna	Apg	44	4	8	Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste,
Apostlagärningarna	Apg	44	4	9	eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad,
Apostlagärningarna	Apg	44	4	10	så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	11	Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	12	Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."
Apostlagärningarna	Apg	44	4	13	När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	14	Och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	15	De befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	16	De sade: "Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	17	Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet."
Apostlagärningarna	Apg	44	4	18	De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	19	Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud?
Apostlagärningarna	Apg	44	4	20	Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört."
Apostlagärningarna	Apg	44	4	21	Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	22	Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	23	Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	24	När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem,
Apostlagärningarna	Apg	44	4	25	du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare: Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer?
Apostlagärningarna	Apg	44	4	26	Jordens kungar träder upp, och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans Smorde.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	27	Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar,
Apostlagärningarna	Apg	44	4	28	för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	29	Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord,
Apostlagärningarna	Apg	44	4	30	genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."
Apostlagärningarna	Apg	44	4	31	När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	32	Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	33	Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	34	Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen
Apostlagärningarna	Apg	44	4	35	och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.
Apostlagärningarna	Apg	44	4	36	Josef som var levit och född på Cypern och som apostlarna kallade Barnabas - det betyder Tröstens son -
Apostlagärningarna	Apg	44	4	37	ägde också en åker. Den sålde han och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	1	En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	2	Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesumman och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	3	Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden?
Apostlagärningarna	Apg	44	5	4	Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud."
Apostlagärningarna	Apg	44	5	5	När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	6	De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	7	Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	8	Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för så mycket."
Apostlagärningarna	Apg	44	5	9	Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig."
Apostlagärningarna	Apg	44	5	10	Och plötsligt föll hon ner död vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	11	Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	12	Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	13	Av de andra vågade ingen sluta sig till dem, men folket uppskattade dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	14	Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	15	Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	16	Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	17	Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti, uppfylldes av avund
Apostlagärningarna	Apg	44	5	18	och grep apostlarna och satte dem i fängelse.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	19	Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade:
Apostlagärningarna	Apg	44	5	20	"Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv."
Apostlagärningarna	Apg	44	5	21	När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	22	Men när tjänarna kom fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade:
Apostlagärningarna	Apg	44	5	23	"Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid portarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne."
Apostlagärningarna	Apg	44	5	24	När ledaren för tempelvakten tillsammans med översteprästerna fick höra det, blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	25	Men då kom någon och sade till dem: "Männen som ni satte i fängelse är i templet och står där och undervisar folket."
Apostlagärningarna	Apg	44	5	26	Ledaren för tempelvakten gick då tillsammans med tjänarna och förde bort dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	27	När de nu fördes bort, ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem
Apostlagärningarna	Apg	44	5	28	och sade: "Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod skall komma över oss."
Apostlagärningarna	Apg	44	5	29	Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	30	Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	31	Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	32	Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom."
Apostlagärningarna	Apg	44	5	33	När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	34	Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	35	Sedan sade han till dem: "Israeliter, tänk er för, vad ni är på väg att göra med dessa män.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	36	För en tid sedan uppträdde Teudas och gav sig ut för att vara något, och omkring fyra hundra män slöt sig till honom. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och det blev ingenting av det hela.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	37	Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, uppträdde Judas från Galileen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men också han omkom, och alla som trodde på honom skingrades.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	38	Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	39	Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud." De lät sig övertygas,
Apostlagärningarna	Apg	44	5	40	kallade in apostlarna, lät piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	41	Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull.
Apostlagärningarna	Apg	44	5	42	Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	1	Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	2	Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	3	Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	4	Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."
Apostlagärningarna	Apg	44	6	5	Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	6	Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	7	Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	8	Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	9	Då uppträdde några från den synagoga som kallades "De frigivnas", folk från Cyrene och Alexandria, Cilicien och Asien och började diskutera med Stefanus.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	10	Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	11	Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom tala hädiska ord mot Mose och mot Gud".
Apostlagärningarna	Apg	44	6	12	Och de hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och dessa överföll honom, släpade honom med sig och förde honom inför Stora rådet.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	13	Sedan lät de falska vittnen träda fram som sade: "Den mannen slutar inte att tala mot denna heliga plats och mot lagen.
Apostlagärningarna	Apg	44	6	14	Vi har hört honom säga: Jesus från Nasaret skall bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss."
Apostlagärningarna	Apg	44	6	15	Alla som satt i rådet fäste ögonen på honom och såg att hans ansikte var som en ängels.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	1	Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?"
Apostlagärningarna	Apg	44	7	2	Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran,
Apostlagärningarna	Apg	44	7	3	och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	4	Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	5	Han gav honom ingen mark i landet, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han och hans efterkommande skulle få landet som egendom trots att han var barnlös.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	6	Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras, och man skall göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	7	Men det folk som de kommer att vara slavar under, skall jag döma, sade Gud, och sedan skall de draga ut och tjäna mig på denna plats
Apostlagärningarna	Apg	44	7	8	Och han gav honom omskärelsens förbund. Så födde Abraham Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolv stamfäderna.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	9	Och våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
Apostlagärningarna	Apg	44	7	10	och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom ynnest och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	11	Men hela Egypten och Kanaan drabbades av hungersnöd och mycket lidande, och våra stamfäder hade inget att äta.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	12	När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	13	Andra gången de var där gav Josef sig till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	14	Josef skickade då bud och kallade till sig sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	15	Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	16	De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en viss summa pengar av Hamors barn i Sikem.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	17	När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, ökade folkets antal och de blev allt fler i Egypten,
Apostlagärningarna	Apg	44	7	18	ända tills en annan kung framträdde i landet, en som inte kände till Josef.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	19	Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda, för att de inte skulle överleva.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	20	Vid den tiden föddes Mose, och han var ett mycket vackert barn. Under tre månader sköttes han i sin fars familj,
Apostlagärningarna	Apg	44	7	21	och då han sattes ut, tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	22	Och Mose blev undervisad i egyptiernas hela visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	23	När han hade fyllt fyrtio år, steg den tanken upp i hans hjärta att han skulle besöka sina bröder, Israels barn.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	24	Han fick då se hur en av dem blev illa behandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	25	Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	26	Nästa dag kom han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder. Varför gör ni varandra illa?
Apostlagärningarna	Apg	44	7	27	Men den som hade handlat orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss?
Apostlagärningarna	Apg	44	7	28	Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går?
Apostlagärningarna	Apg	44	7	29	Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land, där han fick två söner.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	30	När fyrtio år hade gått, visade sig en ängel för honom i öknen vid Sinai berg, i flamman från en brinnande törnbuske.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	31	Mose förundrade sig över synen han såg, och då han gick närmare för att se efter vad det var, kom Herrens röst:
Apostlagärningarna	Apg	44	7	32	Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då greps Mose av fruktan och vågade inte se ditåt.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	33	Men Herren sade till honom: Ta av dina sandaler! Ty platsen där du står är helig mark.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	34	Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	35	Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	36	Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	37	Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	38	Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	39	Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	40	De sade till Aron: Gör åt oss gudar som skall gå framför oss. Ty vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	41	Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	42	Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?
Apostlagärningarna	Apg	44	7	43	Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	44	Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen så inrättat som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne hade sett.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	45	Detta tabernakel fick våra fäder i arv och de förde det hit under Josuas ledning, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för dem, och där var tabernaklet fram till Davids tid.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	46	David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	47	Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	48	Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:
Apostlagärningarna	Apg	44	7	49	Himlen är min tron, och jorden är min fotpall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller vad för en plats, där jag kan vila?
Apostlagärningarna	Apg	44	7	50	Har inte min hand gjort allt detta?
Apostlagärningarna	Apg	44	7	51	Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	52	Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och honom har ni nu förrått och mördat,
Apostlagärningarna	Apg	44	7	53	ni som har fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."
Apostlagärningarna	Apg	44	7	54	När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	55	Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	56	Och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
Apostlagärningarna	Apg	44	7	57	Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom,
Apostlagärningarna	Apg	44	7	58	och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus.
Apostlagärningarna	Apg	44	7	59	Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande."
Apostlagärningarna	Apg	44	7	60	Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	1	Och Saulus hade gått med på att han dödades. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	2	Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	3	Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	4	De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	5	Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	6	Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	7	Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	8	Och det blev stor glädje i den staden.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	9	Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	10	Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: "Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften."
Apostlagärningarna	Apg	44	8	11	De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	12	Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	13	Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	14	Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	15	Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande,
Apostlagärningarna	Apg	44	8	16	eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	17	Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	18	När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar
Apostlagärningarna	Apg	44	8	19	och sade: "Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande."
Apostlagärningarna	Apg	44	8	20	Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	21	Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	22	Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	23	Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band."
Apostlagärningarna	Apg	44	8	24	Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig."
Apostlagärningarna	Apg	44	8	25	Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de tillbaka till Jerusalem och predikade under vägen evangeliet i många byar i Samarien.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	26	En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde."
Apostlagärningarna	Apg	44	8	27	Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman som var eunuck och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe
Apostlagärningarna	Apg	44	8	28	och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	29	Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den."
Apostlagärningarna	Apg	44	8	30	Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?"
Apostlagärningarna	Apg	44	8	31	Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	32	Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs bort till att slaktas, och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	33	Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	34	Hovmannen sade till Filippus: "Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?"
Apostlagärningarna	Apg	44	8	35	Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	36	När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"
Apostlagärningarna	Apg	44	8	37	
Apostlagärningarna	Apg	44	8	38	Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	39	När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa.
Apostlagärningarna	Apg	44	8	40	Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	1	Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen
Apostlagärningarna	Apg	44	9	2	och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till 'den vägen', män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	3	Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	4	Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?".
Apostlagärningarna	Apg	44	9	5	Han frågade: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	6	Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra."
Apostlagärningarna	Apg	44	9	7	Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	8	Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	9	Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	10	I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre."
Apostlagärningarna	Apg	44	9	11	Herren sade till honom: "Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	12	Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen."
Apostlagärningarna	Apg	44	9	13	Då svarade Ananias: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	14	Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn."
Apostlagärningarna	Apg	44	9	15	Men Herren sade till honom: "Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	16	Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull."
Apostlagärningarna	Apg	44	9	17	Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande."
Apostlagärningarna	Apg	44	9	18	Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	19	Sedan åt han och fick nya krafter. Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus,
Apostlagärningarna	Apg	44	9	20	och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	21	Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?"
Apostlagärningarna	Apg	44	9	22	Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa, när han bevisade att Jesus är Messias.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	23	Efter någon tid beslöt judarna att röja honom ur vägen,
Apostlagärningarna	Apg	44	9	24	men Saulus fick reda på deras beslut. Dag och natt höll de till och med vakt vid portarna för att döda honom,
Apostlagärningarna	Apg	44	9	25	men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	26	När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	27	Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	28	Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	29	Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	30	När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	31	Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	32	Petrus reste genom hela området och kom ner till de heliga som bodde i Lydda.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	33	Där träffade han en man vid namn Eneas, som var lam och hade legat till sängs i åtta år.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	34	Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd!" Genast steg han upp.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	35	Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	36	I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita - översatt heter det Dorkas. Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt åt de fattiga.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	37	Men under de dagarna blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	38	Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"
Apostlagärningarna	Apg	44	9	39	Petrus gick med dem. Och när han kom fram, förde de upp honom till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	40	Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	41	Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och kallade därefter till sig de heliga och änkorna, ställde henne där och lät dem se att hon levde.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	42	Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren.
Apostlagärningarna	Apg	44	9	43	Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	1	I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	2	Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	3	En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Kornelius!"
Apostlagärningarna	Apg	44	10	4	Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	5	Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	6	Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	7	När ängeln som talat med honom var borta, kallade Kornelius till sig två av sina tjänare och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	8	Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	9	Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att be.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	10	Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	11	Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden,
Apostlagärningarna	Apg	44	10	12	och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	13	Och en röst kom till honom: "Stig upp, Petrus, slakta och ät!"
Apostlagärningarna	Apg	44	10	14	Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	15	Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	16	Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	17	Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som Kornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,
Apostlagärningarna	Apg	44	10	18	och nu ropade de och frågade om Simon, som kallades Petrus, bodde där som gäst.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	19	Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	20	Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	21	Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?"
Apostlagärningarna	Apg	44	10	22	De svarade: "Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	23	Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster. Dagen därefter gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	24	Följande dag kom de till Cesarea. Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	25	När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och tillbad.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	26	Men Petrus reste honom upp och sade: "Stig upp! Också jag är en människa."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	27	Medan han samtalade med Kornelius gick han in och fann många församlade.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	28	Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	29	Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	30	Kornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig
Apostlagärningarna	Apg	44	10	31	och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	32	Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	33	Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjorde väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	34	Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,
Apostlagärningarna	Apg	44	10	35	utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	36	Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	37	Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade:
Apostlagärningarna	Apg	44	10	38	hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	39	Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	40	Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig,
Apostlagärningarna	Apg	44	10	41	inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	42	Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	43	Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
Apostlagärningarna	Apg	44	10	44	Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	45	Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	46	Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud.
Apostlagärningarna	Apg	44	10	47	Då frågade Petrus: "Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?"
Apostlagärningarna	Apg	44	10	48	Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	1	Apostlarna och bröderna i hela Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	2	När Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna att angripa honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	3	De sade: "Du har besökt oomskurna män och ätit tillsammans med dem."
Apostlagärningarna	Apg	44	11	4	Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt:
Apostlagärningarna	Apg	44	11	5	"Jag befann mig i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	6	När jag noga såg efter, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	7	Jag hörde också en röst som sade till mig: Stig upp, Petrus, slakta och ät!
Apostlagärningarna	Apg	44	11	8	Jag svarade: Nej, nej, Herre! Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	9	För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	10	Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	11	Och se, just då stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Cesarea.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	12	Anden sade till mig att jag skulle följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi gick in i mannens hus.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	13	Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	14	Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	15	Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	16	Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	17	Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?"
Apostlagärningarna	Apg	44	11	18	När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv."
Apostlagärningarna	Apg	44	11	19	De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	20	Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	21	Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	22	Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	23	När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	24	Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	25	Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	26	Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	27	Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	28	En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. - Den kom också under Claudius regering. -
Apostlagärningarna	Apg	44	11	29	Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen.
Apostlagärningarna	Apg	44	11	30	Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	1	Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	2	Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	3	När han såg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lät gripa också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	4	Sedan han gripit honom satte han honom i fängelse och gav i uppdrag åt fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom. Efter påsken ville han ställa honom inför folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	5	Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	6	Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	7	Och se, en Herrens ängel stod där, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från Petrus händer,
Apostlagärningarna	Apg	44	12	8	och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och ta på dig sandalerna." Petrus gjorde det, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig."
Apostlagärningarna	Apg	44	12	9	Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde att han såg en syn.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	10	De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	11	När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig ur Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."
Apostlagärningarna	Apg	44	12	12	Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	13	Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rode gick för att öppna.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	14	När hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför porten.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	15	De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon höll fast vid att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel."
Apostlagärningarna	Apg	44	12	16	Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	17	Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så förklarade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta detta för Jakob och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	18	På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade det blivit av Petrus?
Apostlagärningarna	Apg	44	12	19	När så Herodes skickade bud efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort. Därefter lämnade han Judeen och for ner till Cesarea och uppehöll sig där.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	20	Herodes hyste motvilja mot invånarna i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och sedan de fått hans kammarherre Blastus på sin sida, bad de om fred. De var nämligen helt beroende av kungens område för sin försörjning.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	21	På utsatt dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	22	Då ropade folket: "En guds röst är detta, inte en människas!"
Apostlagärningarna	Apg	44	12	23	Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	24	Guds ord hade framgång och spreds alltmer.
Apostlagärningarna	Apg	44	12	25	Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vände de tillbaka och tog med sig Johannes som kallades Markus.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	1	I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Cyrene, Manaen, fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	2	När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till."
Apostlagärningarna	Apg	44	13	3	Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	4	Sedan de hade blivit utsända av den helige Ande, for de ner till Seleucia, och därifrån seglade de till Cypern.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	5	De kom till Salamis och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes som medhjälpare.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	6	Sedan for de över hela ön ända till Pafos. Där träffade de på en jude som bedrev trolldom, en falsk profet vid namn Barjesus.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	7	Han höll till hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	8	Men Elymas, trollkarlen - det är vad hans namn betyder - gick emot dem och försökte hindra landshövdingen från att komma till tro.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	9	Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom
Apostlagärningarna	Apg	44	13	10	och sade: "Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar?
Apostlagärningarna	Apg	44	13	11	Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	12	När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	13	Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	14	Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	15	Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."
Apostlagärningarna	Apg	44	13	16	Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israelitiska män och ni som fruktar Gud, lyssna!
Apostlagärningarna	Apg	44	13	17	Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder, och han tog hand om sitt folk, när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,
Apostlagärningarna	Apg	44	13	18	och under fyrtio år bar han dem i öknen.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	19	Han utrotade sju folk i Kanaan och gav deras land i arv åt sitt folk.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	20	Detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	21	Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	22	Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	23	Av hans efterkommande har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	24	Innan Jesus trädde fram, hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	25	Och när Johannes stod vid slutet av sitt lopp, sade han: Det ni tror att jag är, det är jag inte. Men se, efter mig kommer en som jag inte ens är värd att knyta upp sandalerna på.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	26	Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	27	Ty Jerusalems invånare och deras ledare förstod inte vem han var. Genom sin dom har de uppfyllt profeternas förutsägelser som föreläses varje sabbat.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	28	Fast de inte fann något giltigt skäl att döma honom till döden, krävde de att Pilatus skulle låta avrätta honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	29	Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	30	Men Gud uppväckte honom från de döda,
Apostlagärningarna	Apg	44	13	31	och under många dagar visade han sig för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	32	Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder,
Apostlagärningarna	Apg	44	13	33	det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	34	Och att han har uppväckt honom från de döda, så att han inte mer kommer att vända tillbaka till graven, det har han sagt med dessa ord: Jag vill ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	35	Därför säger han också på ett annat ställe: Du skall inte låta din Helige se förgängelsen.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	36	När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	37	Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	38	Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er,
Apostlagärningarna	Apg	44	13	39	och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	40	Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
Apostlagärningarna	Apg	44	13	41	Se, ni föraktare, häpna och gå under: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er".
Apostlagärningarna	Apg	44	13	42	När de gick ut bad folket att de nästa sabbat skulle tala om detta för dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	43	Och då man skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	44	Följande sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	45	När judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hånade Paulus och sade emot honom när han predikade.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	46	Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	47	Ty så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns."
Apostlagärningarna	Apg	44	13	48	När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	49	Och Herrens ord spreds över hela området.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	50	Men judarna hetsade upp de ansedda kvinnor som fruktade Gud och de främsta männen i staden, och de satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	51	Då skakade de dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium.
Apostlagärningarna	Apg	44	13	52	Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	1	I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	2	Men de judar som vägrade att tro eggade upp hedningarna och hetsade dem mot bröderna.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	3	Paulus och Barnabas stannade där en lång tid och talade frimodigt i Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	4	Men folket i staden delade sig, så att en del höll med judarna och andra med apostlarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	5	Och när hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem,
Apostlagärningarna	Apg	44	14	6	fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	7	Där fortsatte de att predika evangeliet.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	8	I Lystra fanns det en man som från födelsen var lam i fötterna och aldrig hade kunnat gå.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	9	Han hörde Paulus predika. Denne fäste ögonen på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad,
Apostlagärningarna	Apg	44	14	10	sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på benen!" Då hoppade han upp och började gå omkring.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	11	När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt."
Apostlagärningarna	Apg	44	14	12	Och de kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	13	Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	14	Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder och rusade in i folkhopen och ropade:
Apostlagärningarna	Apg	44	14	15	"Människor, vad är det ni gör? Vi är människor som ni. Vi predikar för er det glada budskapet att ni skall omvända er från dessa avgudar till den levande Guden, som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	16	Han har under gångna släktled tillåtit alla hednafolk att gå sina egna vägar.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	17	Ändå har han lämnat många vittnesbörd om att han gör gott. Från himlen ger han er regn och tider med goda skördar och fyller era hjärtan med glädje över maten ni får."
Apostlagärningarna	Apg	44	14	18	Fastän de sade så, var det med knapp nöd de kunde lugna folket och hindra dem från att offra åt dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	19	Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	20	Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. Nästa dag for Paulus och Barnabas till Derbe.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	21	De predikade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra och Ikonium och Antiokia,
Apostlagärningarna	Apg	44	14	22	och styrkte lärjungarna och uppmanade dem att förbli i tron. De sade att vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	23	I varje församling insatte de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	24	Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	25	Och när de hade predikat ordet i Perge, for de ner till Attalia.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	26	Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	27	Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	14	28	Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	1	Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	2	När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	3	Församlingen utrustade dem för resan, och de for genom Fenicien och Samarien. Där berättade de om hedningarnas omvändelse, och det väckte stor glädje bland alla bröderna.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	4	När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	5	Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	6	Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	7	Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	8	Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	9	Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	10	Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?
Apostlagärningarna	Apg	44	15	11	Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd."
Apostlagärningarna	Apg	44	15	12	Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	13	När de hade slutat tala, sade Jakob: "Bröder, hör på mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	14	Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	15	Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter:
Apostlagärningarna	Apg	44	15	16	Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen,
Apostlagärningarna	Apg	44	15	17	för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren, som gör detta,
Apostlagärningarna	Apg	44	15	18	det som är känt från evighet.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	19	Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud
Apostlagärningarna	Apg	44	15	20	utan endast skriva till dem att de skall avhålla sig från sådant som orenats genom avgudadyrkan, från otukt, från köttet av kvävda djur och från blod.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	21	Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat."
Apostlagärningarna	Apg	44	15	22	Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna,
Apostlagärningarna	Apg	44	15	23	och skickade med dem följande brev: "Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien som är av hednisk härkomst.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	24	Vi har hört att några som kommit från oss har skapat oro och förvirring bland er med sina uttalanden. Men vi har inte gett dem något uppdrag.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	25	Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus,
Apostlagärningarna	Apg	44	15	26	dessa som har vågat livet för vår Herre Jesu Kristi namn.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	27	Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen meddela samma sak.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	28	Den helige Ande och vi har nämligen beslutat att inte lägga någon börda på er förutom följande nödvändiga föreskrifter:
Apostlagärningarna	Apg	44	15	29	Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt väl!"
Apostlagärningarna	Apg	44	15	30	De sändes nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	31	Bröderna läste det och blev glada över den uppmuntran som det gav.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	32	Judas och Silas, som själva var profeter, talade mycket som uppmuntrade och styrkte bröderna.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	33	Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	34	
Apostlagärningarna	Apg	44	15	35	Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	36	Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: "Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det."
Apostlagärningarna	Apg	44	15	37	Barnabas ville också ta med Johannes som kallades Markus.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	38	Men Paulus ansåg det inte lämpligt att de skulle ta med sig den som hade lämnat dem i Pamfylien och inte följt med i arbetet.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	39	Så skarp blev deras tvist att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till Cypern.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	40	Men Paulus däremot utsåg Silas och begav sig därifrån, sedan bröderna hade överlämnat honom åt Herrens nåd.
Apostlagärningarna	Apg	44	15	41	Han reste genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	1	Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, och hans far var grek.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	2	Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	3	Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	4	När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	5	Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	6	Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	7	Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	8	Då for de genom Mysien ner till Troas.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	9	På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!"
Apostlagärningarna	Apg	44	16	10	När han hade sett denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	11	Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake och nästa dag till Neapolis
Apostlagärningarna	Apg	44	16	12	och därifrån till Filippi, som är den ledande staden i denna del av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	13	På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	14	En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	15	När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: "Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren." Och hon övertalade oss.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	16	En gång när vi var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande och som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	17	Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning."
Apostlagärningarna	Apg	44	16	18	Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne." Och i samma ögonblick for den ut.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	19	När hennes herrar såg att allt hopp om inkomster var ute för dem, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför stadens myndigheter.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	20	De förde fram dem till stadens domare och sade: "De här männen stör ordningen i vår stad. De är judar
Apostlagärningarna	Apg	44	16	21	och förkunnar seder som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta eller följa."
Apostlagärningarna	Apg	44	16	22	Folket gick också till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	23	De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att noga bevaka dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	24	När han hade fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	25	Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	26	Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	27	Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	28	Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här."
Apostlagärningarna	Apg	44	16	29	Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	30	Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?"
Apostlagärningarna	Apg	44	16	31	De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."
Apostlagärningarna	Apg	44	16	32	Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	33	Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	34	Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	35	När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där männen!"
Apostlagärningarna	Apg	44	16	36	Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni skall friges. Så kom nu ut och gå i frid!"
Apostlagärningarna	Apg	44	16	37	Men Paulus sade till dem: "De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och de har kastat oss i fängelse. Och nu vill de låta oss gå i hemlighet. Å nej, de får själva komma och föra ut oss."
Apostlagärningarna	Apg	44	16	38	Rättstjänarna framförde detta till domarna. När dessa fick höra att de var romerska medborgare blev de förskräckta.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	39	De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden.
Apostlagärningarna	Apg	44	16	40	När Paulus och Silas hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan for de vidare.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	1	De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	2	Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna
Apostlagärningarna	Apg	44	17	3	och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias."
Apostlagärningarna	Apg	44	17	4	Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	5	Men judarna blev avundsjuka och tog med sig en del löst folk från gatan och ställde till upplopp och oroligheter i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas och ville föra ut dem till folkmassan.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	6	Men när de inte fann dem, släpade de Jason och några andra bröder till stadens styresmän och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen,
Apostlagärningarna	Apg	44	17	7	och Jason har tagit emot dem. De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung."
Apostlagärningarna	Apg	44	17	8	Folket och styresmännen blev förskräckta när de hörde detta,
Apostlagärningarna	Apg	44	17	9	och sedan Jason och de andra hade ställt borgen frigavs de.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	10	Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	11	Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	12	Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	13	Men när judarna i Tessalonika fick veta att Guds ord predikades av Paulus också i Berea, kom de dit och hetsade upp massorna och ställde till oro.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	14	Bröderna sände då genast i väg Paulus ner mot kusten, men Silas och Timoteus stannade kvar där.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	15	De som följde Paulus förde honom ända till Athen. Och de vände tillbaka med beskedet att Silas och Timoteus skulle komma till honom så snart som möjligt.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	16	Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	17	Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	18	Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: "Vad kan den där pratmakaren vilja säga?" Andra sade: "Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar." Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	19	Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar?
Apostlagärningarna	Apg	44	17	20	Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om."
Apostlagärningarna	Apg	44	17	21	Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	22	Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: "Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	23	När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	24	Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	25	Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	26	Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo,
Apostlagärningarna	Apg	44	17	27	för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	28	Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	29	Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	30	Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	31	Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda."
Apostlagärningarna	Apg	44	17	32	När de hörde Paulus tala om uppståndelsen från de döda, började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta en annan gång."
Apostlagärningarna	Apg	44	17	33	Därmed lämnade Paulus dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	17	34	Men några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	1	Sedan lämnade Paulus Athen och kom till Korint.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	2	Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus,
Apostlagärningarna	Apg	44	18	3	och då han hade samma yrke som de, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	4	Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	5	När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	6	Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: "Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna."
Apostlagärningarna	Apg	44	18	7	Och han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som fruktade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	8	Krispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	9	En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och tig inte!
Apostlagärningarna	Apg	44	18	10	Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden."
Apostlagärningarna	Apg	44	18	11	Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	12	När Gallio var landshövding i Akaja, gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol
Apostlagärningarna	Apg	44	18	13	och sade: "Den här mannen förleder folk att dyrka Gud i strid mot lagen."
Apostlagärningarna	Apg	44	18	14	Just som Paulus skulle ta till orda, sade Gallio till judarna: "Om det vore fråga om något brott eller något illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	15	Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni själva avgöra saken. I sådana tvister vill jag inte vara domare."
Apostlagärningarna	Apg	44	18	16	Och han drev bort dem från domstolen.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	17	Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom framför domarsätet, utan att Gallio brydde sig om det.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	18	Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	19	De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	20	De bad honom stanna längre, men han avböjde
Apostlagärningarna	Apg	44	18	21	och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen om Gud vill." Sedan avseglade han från Efesus.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	22	När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	23	Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	24	Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	25	Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	26	Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	27	När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro.
Apostlagärningarna	Apg	44	18	28	Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	1	Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar,
Apostlagärningarna	Apg	44	19	2	och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten."
Apostlagärningarna	Apg	44	19	3	Då frågade han: "Vilket dop blev ni döpta med?" De svarade: "Med Johannes dop."
Apostlagärningarna	Apg	44	19	4	Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus."
Apostlagärningarna	Apg	44	19	5	När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	6	Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	7	Tillsammans var det omkring tolv män.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	8	Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	9	Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om 'den vägen', så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	10	Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	11	Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer,
Apostlagärningarna	Apg	44	19	12	så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	13	Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar."
Apostlagärningarna	Apg	44	19	14	Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	15	Men den onde anden svarade dem: "Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?"
Apostlagärningarna	Apg	44	19	16	Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	17	Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	18	Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	19	Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	20	På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	21	När detta var slutfört bestämde sig Paulus för att genom Makedonien och Akaja resa till Jerusalem. Han sade: "Och när jag har varit där måste jag också besöka Rom."
Apostlagärningarna	Apg	44	19	22	Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv en tid i Asien.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	23	Vid den tiden uppstod det stor oro med anledning av 'den vägen'.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	24	En silversmed som hette Demetrius, tillverkade Artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna stora inkomster.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	25	Nu kallade han samman dem och sådana som hade liknande arbeten och sade: "Ni män, ni vet att vi har vårt välstånd av detta arbete.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	26	Och nu ser ni och hör hur den där Paulus har vilselett en massa människor, inte bara i Efesus utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar som är tillverkade av händer inte är några gudar.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	27	Det är fara värt inte endast att vårt hantverk får dåligt rykte utan också att den stora gudinnan Artemis tempel förlorar sitt anseende, och att den gudinna som hela Asien, ja, hela världen dyrkar, mister sin gudomliga storhet."
Apostlagärningarna	Apg	44	19	28	När de hörde detta blev de ursinniga och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!"
Apostlagärningarna	Apg	44	19	29	Hela staden kom i uppror, och folk rusade alla på en gång till teatern och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två makedonier som var Paulus följeslagare.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	30	Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	31	Några asiarker som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	32	Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	33	Några ur hopen förklarade för Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	34	Men när de märkte att han var jude, ropade de alla på en gång i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"
Apostlagärningarna	Apg	44	19	35	Men stadens sekreterare lugnade folket och sade: "Efesier, finns det någon enda människa som inte känner till att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som har fallit ner från himlen?
Apostlagärningarna	Apg	44	19	36	Eftersom ingen kan neka till detta, bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	37	Ni har fört hit de här männen som varken har rånat tempel eller hädat vår gudinna.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	38	Om nu Demetrius och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så hålls det rättegångar och finns det landshövdingar. Inför sådana skall de anklaga varandra.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	39	Och om det är något mer ni vill ta upp, skall det avgöras i den lagliga folkförsamlingen.
Apostlagärningarna	Apg	44	19	40	På grund av det som har hänt i dag riskerar vi att bli anklagade för uppror. Vi har ju inte något skäl att anföra när vi skall stå till svars för dessa oroligheter." Och efter att ha sagt det upplöste han folksamlingen.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	1	När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	2	Och när han hade farit genom det området och talat många uppmuntrande ord till bröderna, kom han till Grekland,
Apostlagärningarna	Apg	44	20	3	där han uppehöll sig i tre månader. Men då judarna förberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, bestämde han sig för att resa tillbaka genom Makedonien.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	4	Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarkus och Sekundus från Tessalonika, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	5	Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	6	Efter det osyrade brödets högtid seglade vi själva från Filippi, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	7	Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	8	Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	9	I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	10	Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Han lever."
Apostlagärningarna	Apg	44	20	11	Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	12	Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	13	Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi skulle ta Paulus ombord. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	14	Så snart han träffade oss i Assos, tog vi honom ombord och kom till Mitylene.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	15	Därifrån avseglade vi nästa dag och nådde fram i höjd med Kios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och efter ännu en dag kom vi till Miletus.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	16	Paulus hade nämligen beslutat att segla förbi Efesus för att inte bli uppehållen i Asien. Han påskyndade resan för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	17	Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	18	Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: "Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien,
Apostlagärningarna	Apg	44	20	19	hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	20	Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen,
Apostlagärningarna	Apg	44	20	21	och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	22	Och se, bunden i anden beger jag mig upp till Jerusalem utan att veta vad som kommer att möta mig där.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	23	Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	24	Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast fullborda mitt lopp och den uppgift som jag har fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	25	Och se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	26	Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	27	Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	28	Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	29	Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	30	Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	31	Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	32	Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	33	Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	34	Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	35	I allt har jag visat er att ni genom att arbeta på detta sätt skall ta er an de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv sade: Det är saligare att giva än att taga."
Apostlagärningarna	Apg	44	20	36	När Paulus hade sagt detta, föll han på knä och bad tillsammans med dem alla.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	37	De brast alla i gråt och föll honom om halsen och kysste honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	20	38	Det som smärtade dem mest var att han hade sagt, att de inte mer skulle se hans ansikte. Så följde de honom till skeppet.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	1	Efter att ha skilts från dem och lagt ut, seglade vi rakt mot Kos och kom nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	2	Där fann vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	3	Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus, där lasten skulle lossas.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	4	Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de till Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	5	Men när de dagarna hade gått, bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, också kvinnor och barn, följde med oss ända tills vi kom ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	6	Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de vände hem till sitt.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	7	Från Tyrus kom vi till Ptolemais, där vi avslutade vår sjöresa. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	8	Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	9	Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	10	När vi hade varit där i flera dagar, kom en profet vid namn Agabus ner från Judeen.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	11	Han kom nu till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte kommer judarna i Jerusalem att binda så här och utlämna åt hedningarna."
Apostlagärningarna	Apg	44	21	12	När vi hörde det, bad både vi och de som bodde på platsen Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	13	Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd inte bara att låta mig bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull."
Apostlagärningarna	Apg	44	21	14	När han inte kunde övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."
Apostlagärningarna	Apg	44	21	15	Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och for upp till Jerusalem.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	16	Från Cesarea följde också några lärjungar med oss, och de tog oss med till Mnason från Cypern, en gammal lärjunge som vi skulle vara gäster hos.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	17	Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	18	Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob, dit också alla de äldste kom.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	19	Sedan han hade hälsat dem berättade han utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans tjänst bland hedningarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	20	När de hörde det prisade de Gud och sade: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals judar som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	21	Nu har de hört sägas att du lär alla judar ute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger till dem att de inte skall omskära sina barn eller leva efter våra seder.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	22	Vad gör vi nu? De får under alla förhållanden höra att du har kommit.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	23	Följ därför vårt råd. Vi har fyra män som har avlagt ett löfte.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	24	Ta dem med dig och rena dig tillsammans med dem och betala för dem, så att de kan låta raka huvudet. Då kommer alla att förstå att inget av det som de har hört om dig är sant, utan att du själv håller fast vid lagen och lever efter den.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	25	Men när det gäller hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och gett dem besked om vårt beslut: De skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, från blod, kött från kvävda djur och otukt."
Apostlagärningarna	Apg	44	21	26	Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem och gick till templet och gav till känna, när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offer bäras fram för var och en av dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	27	De sju dagarna närmade sig sitt slut, när judarna från Asien fick se Paulus i templet. De hetsade då upp hela folkmassan, grep honom
Apostlagärningarna	Apg	44	21	28	och ropade: "Israelitiska män, hjälp oss! Det är den här mannen som överallt undervisar alla och talar mot vårt folk och mot vår lag och denna plats. Och nu har han dessutom tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats."
Apostlagärningarna	Apg	44	21	29	De hade nämligen tidigare sett Trofimus från Efesus ute i staden tillsammans med Paulus och räknade med att Paulus hade tagit honom med sig in i templet.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	30	Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	31	Just som de stod i begrepp att döda honom, rapporterades det upp till garnisonens befälhavare att Jerusalem var i uppror.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	32	Han tog då genast soldater och befäl med sig och ryckte ut mot dem. Så snart folket fick se befälhavaren och soldaterna, slutade de att misshandla Paulus.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	33	Befälhavaren trädde då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla kedjor. Sedan frågade han vem det kunde vara och vad han hade gjort.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	34	Somliga i folkmassan skrek ett, andra något annat, och då han mitt under allt tumult inte kunde få klart besked, befallde han att denne skulle föras till fästningen.
Apostlagärningarna	Apg	44	21	35	När man kom fram till trappan, blev soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på,
Apostlagärningarna	Apg	44	21	36	ty de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
Apostlagärningarna	Apg	44	21	37	Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska!
Apostlagärningarna	Apg	44	21	38	Då är du alltså inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och förde de fyra tusen knivmännen ut i öknen."
Apostlagärningarna	Apg	44	21	39	Paulus svarade: "Jag är jude, från Tarsus i Cilicien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
Apostlagärningarna	Apg	44	21	40	Befälhavaren gav honom sin tillåtelse. Då Paulus stod där på trappan, gav han tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade:
Apostlagärningarna	Apg	44	22	1	"Bröder och fäder, lyssna på vad jag har att säga er till mitt försvar."
Apostlagärningarna	Apg	44	22	2	När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blev det tystare. Och han fortsatte:
Apostlagärningarna	Apg	44	22	3	"Jag är jude, född i Tarsus i Cilicien och uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i vår fäderneärvda lag, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni allesammans är i dag.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	4	Jag förföljde 'den vägen' ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	5	Det kan översteprästen och hela Stora rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna i Damaskus och for dit för att gripa också dem som fanns där och föra dem till Jerusalem, där de skulle få sitt straff.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	6	Men då jag var på väg och närmade mig Damaskus, omgavs jag vid middagstiden plötsligt av ett starkt sken från himlen.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	7	Jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: Saul, Saul, varför förföljer du mig?
Apostlagärningarna	Apg	44	22	8	Jag frågade: Vem är du, Herre? Han svarade: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	9	De som var med mig såg visserligen ljuset, men rösten som talade till mig uppfattade de inte.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	10	Jag frågade: Vad skall jag göra, Herre? Herren sade till mig: Stig upp och gå in i Damaskus! Där skall du få veta allt som du är utsedd att göra.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	11	Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	12	Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om,
Apostlagärningarna	Apg	44	22	13	kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	14	Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	15	Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	16	Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	17	När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning,
Apostlagärningarna	Apg	44	22	18	och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	19	Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	20	Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	21	Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta."
Apostlagärningarna	Apg	44	22	22	Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: "Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva."
Apostlagärningarna	Apg	44	22	23	Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	24	Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	25	När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?"
Apostlagärningarna	Apg	44	22	26	Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: "Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare."
Apostlagärningarna	Apg	44	22	27	Då gick befälhavaren och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja."
Apostlagärningarna	Apg	44	22	28	Befälhavaren sade: "Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap." Paulus svarade: "Men jag är född med det".
Apostlagärningarna	Apg	44	22	29	De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	22	30	Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	1	Paulus såg på Stora rådet och sade: "Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	2	Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att de skulle slå Paulus på munnen.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	3	Men Paulus sade till honom: "Gud skall slå dig, du vitkalkade vägg. Här sitter du för att döma mig efter lagen och så befaller du i strid mot lagen att de skall slå mig."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	4	De som stod bredvid sade: "Förolämpar du Guds överstepräst?"
Apostlagärningarna	Apg	44	23	5	Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt folk skall du inte förbanna."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	6	Eftersom Paulus visste att en del av dem var sadduceer och en annan del fariseer, ropade han i Rådet: "Bröder, jag är farisé      och son till fariseer. Och när jag nu står inför rätta, är det på grund av hoppet om de dödas uppståndelse."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	7	Då han sade det, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna, och de församlade delade sig i två läger.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	8	- Sadduceerna förnekar nämligen att det finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna bekänner sig till allt detta. -
Apostlagärningarna	Apg	44	23	9	Det blev ett väldigt skrikande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: "Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat med honom."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	10	Striden blev nu så häftig att befälhavaren fruktade att de skulle slita Paulus i stycken, och han gav order om att vaktstyrkan skulle gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	11	Följande natt kom Herren till honom och sade: "Var vid gott mod. Ty så som du har vittnat i Jerusalem om det som rör mig, måste du vittna i Rom."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	12	När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka, förrän de hade dödat Paulus.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	13	Det var mer än fyrtio män som hade sammansvurit sig,
Apostlagärningarna	Apg	44	23	14	och de gick till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi har svurit en ed att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	15	Därför skall ni nu tillsammans med Stora rådet anhålla hos befälhavaren att han skickar ner honom till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Själva står vi då beredda att döda honom, innan han kommer fram."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	16	Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	17	Då kallade Paulus till sig en av officerarna och sade: "För den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	18	Officeren förde honom till befälhavaren och sade: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har något att berätta för dig."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	19	Befälhavaren tog honom vid handen, förde honom åt sidan och frågade: "Vad är det du har att meddela mig?"
Apostlagärningarna	Apg	44	23	20	Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de skall utreda hans sak närmare.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	21	Men låt dem inte övertala dig. Mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom, och de har svurit en ed att inte äta eller dricka förrän de har dödat honom. De står nu färdiga och väntar på att du skall säga ja till deras anhållan."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	22	Befälhavaren lät den unge mannen gå sedan han uppmanat honom att inte tala om för någon att han hade berättat detta för honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	23	Därefter kallade befälhavaren till sig två av sina officerare och befallde dem: "Håll tvåhundra soldater beredda att i kväll vid niotiden gå till Cesarea, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	24	Skaffa också riddjur och låt Paulus sitta upp och för honom oskadd till landshövdingen Felix."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	25	Och han skrev ett brev med följande innehåll:
Apostlagärningarna	Apg	44	23	26	"Klaudius Lysias hälsar den högt ärade landshövdingen Felix.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	27	Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom, när jag kom med min trupp och befriade honom, sedan jag tagit reda på att han var romersk medborgare.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	28	Och då jag ville veta varför de anklagade honom, förde jag ner honom till deras Stora råd.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	29	Jag fann då att anklagelserna mot honom gällde tvistefrågor i deras lag, och att han inte anklagades för något som förtjänade dödsstraff eller fängelse.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	30	Sedan jag blivit underrättad om en sammansvärjning mot honom, skickade jag honom genast till dig. Jag har också anmodat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig."
Apostlagärningarna	Apg	44	23	31	Soldaterna tog då med sig Paulus enligt den order de fått och förde honom under natten till Antipatris.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	32	Nästa dag lät de ryttarna fara vidare med honom och vände tillbaka till fästningen.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	33	Ryttarna kom till Cesarea, lämnade fram brevet till landshövdingen och förde in Paulus till honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	23	34	Felix läste det och frågade från vilken provins han var. Och när han fick veta att han var från Cilicien,
Apostlagärningarna	Apg	44	23	35	sade han: "Jag skall höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	1	Fem dagar senare kom översteprästen Ananias dit ner tillsammans med några äldste och en jurist, en viss Tertullus, och de framförde inför landshövdingen klagomål mot Paulus.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	2	När Paulus kallats in, började Tertullus anklaga honom och säga:
Apostlagärningarna	Apg	44	24	3	"Att det tack vare dig, högt ärade Felix, länge har rått fred och att detta folk överallt och på alla sätt har fått det mycket bättre, det erkänner vi med största tacksamhet.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	4	För att inte besvära dig alltför länge, ber jag dig ha godheten att lyssna till vad vi i korthet har att säga.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	5	Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pestböld och ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och att han är ledare för nasareernas sekt.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	6	Han har till och med försökt vanhelga templet, och därför grep vi honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	7	
Apostlagärningarna	Apg	44	24	8	När du själv förhör honom, kan du ta reda på allt som vi anklagar honom för."
Apostlagärningarna	Apg	44	24	9	Judarna instämde och påstod att det förhöll sig på det sättet.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	10	Då landshövdingen gav tecken åt Paulus att tala, gav han sitt svar: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	11	Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag for upp till Jerusalem för att tillbe.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	12	Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller ställa till oroligheter bland folket.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	13	Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	14	Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	15	Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	16	Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	17	Efter flera år kom jag för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att frambära offer.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	18	Då fann de mig i templet sedan jag renat mig, och där var ingen folkmassa eller något tumult.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	19	Men där fanns några judar från Asien, som egentligen skulle stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	20	Eller låt dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
Apostlagärningarna	Apg	44	24	21	om det inte skulle vara för detta enda ord som jag ropade när jag stod ibland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står anklagad inför er."
Apostlagärningarna	Apg	44	24	22	Felix, som mycket väl kände till 'den vägen', uppsköt nu rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner, skall jag avgöra målet."
Apostlagärningarna	Apg	44	24	23	Och han befallde officeren att hålla Paulus fängslad och samtidigt ge honom en viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att vara honom till hjälp.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	24	Några dagar senare infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Och han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på Kristus Jesus.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	25	Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig."
Apostlagärningarna	Apg	44	24	26	Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	24	27	När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus. Och då Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus stanna kvar i fängelset.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	1	Tre dagar efter det att Festus hade anlänt till provinsen, for han från Cesarea upp till Jerusalem.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	2	Översteprästerna och judarnas ledare framförde då sina anklagelser mot Paulus. De vände sig till Festus
Apostlagärningarna	Apg	44	25	3	och bad att han skulle visa dem godheten att låta Paulus föras till Jerusalem. De planerade nämligen ett bakhåll och tänkte döda honom under vägen.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	4	Men Festus svarade att Paulus skulle hållas kvar i Cesarea och att han själv inom kort skulle fara dit.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	5	Han sade: "De som är ledare bland er kan följa med, och har mannen gjort något orätt, så kan de anklaga honom."
Apostlagärningarna	Apg	44	25	6	När sedan Festus hade uppehållit sig hos dem i högst åtta eller tio dagar, for han ner till Cesarea. Dagen därpå tog han plats på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras in.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	7	När Paulus kom omringades han av de judar som hade rest ner från Jerusalem, och de framförde många svåra beskyllningar som de inte kunde bevisa.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	8	Paulus försvarade sig och sade: "Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag förbrutit mig."
Apostlagärningarna	Apg	44	25	9	Men Festus ville stå väl hos judarna och frågade Paulus: "Vill du fara upp till Jerusalem och där dömas inför mig i denna sak?"
Apostlagärningarna	Apg	44	25	10	Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och där bör jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du själv mycket väl.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	11	Har jag gjort något orätt och begått något brott som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om det inte ligger något i deras anklagelser, kan ingen utlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren."
Apostlagärningarna	Apg	44	25	12	Festus överlade med sitt råd och svarade sedan: "Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren skall du fara."
Apostlagärningarna	Apg	44	25	13	Några dagar senare kom kung Agrippa och Bernice till Cesarea för att besöka Festus.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	14	De stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus sak inför kungen. "Vi har här en man", sade han, "som Felix har lämnat kvar som fånge.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	15	Och när jag var i Jerusalem, framförde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och begärde att få honom dömd.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	16	Men jag svarade dem att romarna inte har för sed att utlämna en anklagad människa, förrän hon har stått ansikte mot ansikte med sina anklagare och fått tillfälle att försvara sig mot deras anklagelser.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	17	När de så hade kommit hit, uppsköt jag inte saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	18	Men när hans anklagare uppträdde, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade tänkt mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	19	Vad de anförde mot honom gällde några tvistefrågor som rör deras egen religion och dessutom en viss Jesus som var död men som Paulus påstod var i livet.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	20	Och jag visste inte hur jag skulle handla i detta fall, och frågade därför om han ville resa till Jerusalem och där ställas inför rätta.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	21	Men då Paulus yrkade på att få bli kvar för att kejsaren skulle avgöra saken, befallde jag att han skulle hållas kvar tills jag kunde skicka honom till kejsaren."
Apostlagärningarna	Apg	44	25	22	Och Agrippa sade till Festus: "Jag skulle också vilja höra den mannen." Festus svarade: "I morgon ska du få höra honom".
Apostlagärningarna	Apg	44	25	23	Nästa dag kom Agrippa och Bernice med pomp och ståt och trädde in i audienssalen tillsammans med befälhavarna och de förnämsta männen i staden. På Festus befallning fördes Paulus in,
Apostlagärningarna	Apg	44	25	24	och Festus sade: "Konung Agrippa och alla ni män som är här tillsammans med oss, ni ser framför er den man som är orsak till att hela skaran av judar har vänt sig till mig, både i Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte borde få leva längre.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	25	Men jag har inte funnit att han har gjort något som förtjänar döden, och då han själv har vädjat till kejsaren, har jag beslutat att skicka honom dit.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	26	Några säkra upplysningar om honom kan jag inte ge när jag skriver till min herre. Därför har jag ställt honom inför er och först och främst inför dig, konung Agrippa, så att jag efter det här förhöret har något att skriva om.
Apostlagärningarna	Apg	44	25	27	Jag kan inte se någon mening med att skicka en fånge utan att ange vad han är anklagad för."
Apostlagärningarna	Apg	44	26	1	Agrippa sade till Paulus: "Du har min tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar:
Apostlagärningarna	Apg	44	26	2	"Konung Agrippa, jag är tacksam över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna anklagar mig för,
Apostlagärningarna	Apg	44	26	3	i synnerhet som du så väl känner till judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	4	Hur jag levt mitt liv från början, från det att jag var ung, bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	5	De känner mig sedan lång tid, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	6	Och nu står jag anklagad för att ha satt mitt hopp till det löfte som Gud gav våra fäder.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	7	Det är detta löfte som de tolv stammarna i vårt folk hoppas få se uppfyllt, medan de ständigt tjänar Gud natt och dag. För det hoppets skull, konung Agrippa, anklagas jag av judarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	8	Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
Apostlagärningarna	Apg	44	26	9	Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn,
Apostlagärningarna	Apg	44	26	10	och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	11	Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	12	När jag i ett sådant ärende var på väg till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag,
Apostlagärningarna	Apg	44	26	13	fick jag under resan, konung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen, klarare än solen, stråla omkring mig och mina följeslagare.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	14	Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	15	Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	16	Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig,
Apostlagärningarna	Apg	44	26	17	när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig,
Apostlagärningarna	Apg	44	26	18	för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	19	Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen,
Apostlagärningarna	Apg	44	26	20	utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	21	Därför grep judarna mig i templet och försökte döda mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	22	Men med Guds hjälp står jag ännu i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger ingenting annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:
Apostlagärningarna	Apg	44	26	23	att Messias skulle lida och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
Apostlagärningarna	Apg	44	26	24	Då han talade detta till sitt försvar, ropade Festus: "Du är från vettet, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen!"
Apostlagärningarna	Apg	44	26	25	Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Vad jag säger är sant och förnuftigt.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	26	Konungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och fritt till honom. Jag kan inte tro att något av detta är obekant för honom. Det har ju inte hänt i någon avkrok.
Apostlagärningarna	Apg	44	26	27	Tror du på profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror."
Apostlagärningarna	Apg	44	26	28	Agrippa svarade Paulus: "Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till kristen."
Apostlagärningarna	Apg	44	26	29	Paulus svarade: "Fort eller långsamt, inför Gud skulle jag önska att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blev sådana som jag, bortsett från de här bojorna."
Apostlagärningarna	Apg	44	26	30	Kungen reste sig nu tillsammans med landshövdingen och Bernice och de andra som satt där,
Apostlagärningarna	Apg	44	26	31	och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: "Den mannen har inte gjort något som förtjänar död eller fängelse."
Apostlagärningarna	Apg	44	26	32	Och Agrippa sade till Festus: "Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
Apostlagärningarna	Apg	44	27	1	När det var bestämt att vi skulle avsegla till Italien, överlämnade man Paulus och några andra fångar till en officer som hette Julius och som tillhörde den kejserliga vakten.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	2	Vi gick ombord på ett fartyg från Adramyttium som skulle gå till hamnar i Asien, och avseglade. Aristarkus, en makedonier från Tessalonika, var med oss.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	3	Dagen därpå lade vi till i Sidon, och Julius som behandlade Paulus väl, lät honom gå till sina vänner för att få den hjälp han behövde.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	4	När vi hade lagt ut därifrån, seglade vi i lä av Cypern, eftersom vi hade motvind.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	5	Och sedan vi seglat över öppna havet längs kusten av Cilicien och Pamfylien, lade vi till vid Myra i Lykien.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	6	Där fann officeren ett skepp från Alexandria som skulle segla till Italien, och han tog oss ombord på det.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	7	Under åtskilliga dagar gick seglingen långsamt, och då vi med knapp nöd hade nått Knidus och vinden inte tillät oss fortsätta, seglade vi i lä av Kreta vid Salmone.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	8	Och sedan vi med stor svårighet hade följt kusten, kom vi till en plats som heter Goda hamnarna, nära staden Lasea.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	9	Eftersom det hade gått en lång tid och sjöresan blivit farlig - fastedagen var redan förbi - varnade Paulus dem
Apostlagärningarna	Apg	44	27	10	och sade: "Ni män, jag ser att den här sjöresan kommer att bli riskfylld och medföra stor förlust inte bara av last och skepp utan också av våra liv."
Apostlagärningarna	Apg	44	27	11	Men officeren litade på styrmannen och skeppets ägare och inte på det Paulus sade.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	12	Och då hamnen inte var en lämplig plats för övervintring, beslöt flertalet att lägga ut därifrån och försöka nå Fenix, en hamn på Kreta som ligger öppen mot sydväst och nordväst. Där ville de tillbringa vintern.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	13	När så en svag sydlig vind blåste upp, menade de att de kunde genomföra vad de hade föresatt sig. De lättade ankar och seglade längs Kretas kust.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	14	Inte långt därefter svepte en kraftig virvelstorm, den så kallade Nordosten, ner från ön.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	15	Då skeppet fångades upp av den och inte kunde hålla upp mot vinden, gav vi efter och lät det driva.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	16	Vi kom i lä bakom en liten ö som heter Kauda och lyckades med knapp nöd bärga skeppsbåten.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	17	När de hade dragit upp den, tog de nödutrustningen i bruk och slog trossar om skrovet. Och eftersom de var rädda att de skulle kastas upp på Syrtenbankarna, lade de ut drivankaret och lät skeppet driva.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	18	Då vi var hårt ansatta av stormen, började de dagen därpå kasta lasten överbord,
Apostlagärningarna	Apg	44	27	19	och på tredje dagen kastade de med egna händer skeppets utrustning överbord.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	20	Varken sol eller stjärnor syntes på flera dygn, och stormen låg på, så att vi till sist förlorade allt hopp om räddning.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	21	De hade nu inte ätit på länge. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män borde ha lytt mitt råd att inte lägga ut från Kreta och så undvikit denna skada och förlust.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	22	Och nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inte en enda av er skall mista livet, bara fartyget skall gå under.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	23	En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen bredvid mig i natt,
Apostlagärningarna	Apg	44	27	24	och han sade: Frukta inte, Paulus. Du skall stå inför kejsaren. Och se, alla dem som seglar med dig har Gud skänkt dig.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	25	Var därför vid gott mod, ni män. Ty den tilltron har jag till Gud att det blir som han har sagt mig.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	26	Men vi måste kastas upp på en ö."
Apostlagärningarna	Apg	44	27	27	Den fjortonde natten kom och vi drev omkring på Adriatiska havet. Vid midnatt började sjömännen förstå att de närmade sig land.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	28	De lodade och fann tjugo famnars djup. Kort därefter lodade de igen och fann att djupet var femton famnar.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	29	De var rädda för att vi skulle driva upp på något skarpt skär och kastade därför ut fyra ankare från aktern och längtade efter att det skulle bli dag.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	30	Men sjömännen gjorde ett försök att fly från skeppet och firade ner skeppsbåten i sjön under förevändning att de skulle kasta ut ankare från fören.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	31	Paulus sade till officeren och soldaterna: "Om inte dessa stannar kvar ombord, kan ni inte räddas."
Apostlagärningarna	Apg	44	27	32	Då kapade soldaterna trossarna på skeppsbåten och lät den driva.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	33	Just innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. Han sade: "I fjorton dagar har ni nu väntat och varit utan mat och inte ätit något.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	34	Därför uppmanar jag er att äta. Det behöver ni för att bli räddade, för ingen av er skall förlora så mycket som ett hårstrå på sitt huvud."
Apostlagärningarna	Apg	44	27	35	När han hade sagt detta, tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla och bröt det och började äta.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	36	Då fick alla nytt mod och tog sig mat, också de.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	37	Vi var allt som allt tvåhundrasjuttiosex personer ombord.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	38	Efter att ha ätit sig mätta lättade de skeppet genom att kasta vetelasten i sjön.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	39	När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med jämn strand och beslöt sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	40	De kapade ankarna och lämnade dem i havet. Samtidigt löste de trossarna till styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	41	Men de drev mot ett rev och lät skeppet gå upp på det. Fören borrade sig in och stod orubbligt fast, under det att aktern alltmer bröts sönder av de kraftiga vågorna.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	42	Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i väg och fly.
Apostlagärningarna	Apg	44	27	43	Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Han befallde att de simkunniga först skulle hoppa i vattnet och ta sig i land
Apostlagärningarna	Apg	44	27	44	och därefter de övriga, en del på plankor och andra på vrakspillror från skeppet. På det sättet räddades alla i land.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	1	Sedan vi hade blivit räddade, fick vi veta att ön hette Melite.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	2	De infödda visade oss en ovanligt stor vänlighet. De tände en eld och tog hand om oss alla, eftersom det började regna och var kallt.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	3	Paulus hade just samlat ett fång kvistar och lagt på elden, då en huggorm kom ut på grund av hettan och högg sig fast i hans hand.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	4	När de infödda såg ormen hänga fast vid hans hand, sade de till varandra: "Den där mannen är utan tvekan en mördare, som rättvisans gudinna inte låter leva, även om han har räddats från havet."
Apostlagärningarna	Apg	44	28	5	Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	6	De väntade nu att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. Sedan de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	7	I trakten kring denna plats fanns det lantgårdar som tillhörde Publius, den främste mannen på ön. Han tog vänligt emot oss och lät oss vara hans gäster i tre dagar.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	8	Publius far låg just då sjuk i hög feber och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	9	Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	10	De visade oss sin uppskattning på många sätt, och när vi skulle avsegla försåg de oss med vad vi behövde.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	11	Efter tre månader avseglade vi med ett skepp som hade övervintrat vid ön. Det kom från Alexandria och hade Tvillingarna som galjonsbild.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	12	Vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	13	Därifrån följde vi kusten och kom till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och vi kom på andra dagen till Puteoli.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	14	Där fann vi bröder som inbjöd oss att stanna hos dem i sju dagar. Och så kom vi till Rom.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	15	Bröderna där hade fått besked om oss, och de kom ända ut till Forum Appii och Tres Tabernae för att möta oss. Då Paulus fick se dem tackade han Gud och fick nytt mod.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	16	Sedan vi kommit fram till Rom fick Paulus tillåtelse att bo för sig själv tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	17	Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna, och när de var samlade sade han till dem: "Bröder, trots att jag inte har gjort något som kunde skada vårt folk eller våra seder från fäderna, blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad åt romarna.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	18	Sedan de förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	19	Men då judarna satte sig emot det, blev jag tvungen att vädja till kejsaren. Dock har jag inte någon anklagelse mot mitt eget folk.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	20	Det är därför jag kallat er hit för att träffa er och tala med er, eftersom det är för Israels hopp jag bär dessa bojor."
Apostlagärningarna	Apg	44	28	21	De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av de bröder som kommit hit meddelat eller sagt något ont om dig.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	22	Men vi vill gärna höra vad du tänker. Ty den här sekten blir motsagd överallt, det vet vi."
Apostlagärningarna	Apg	44	28	23	De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	24	Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	25	Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder
Apostlagärningarna	Apg	44	28	26	när han sade: Gå till detta folk och säg: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte inse.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	27	Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öron eneller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	28	Därför skall ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."
Apostlagärningarna	Apg	44	28	29	
Apostlagärningarna	Apg	44	28	30	I två hela år bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom.
Apostlagärningarna	Apg	44	28	31	Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.
Romarbrevet	Rom	45	1	1	Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium,
Romarbrevet	Rom	45	1	2	som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna,
Romarbrevet	Rom	45	1	3	evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt
Romarbrevet	Rom	45	1	4	och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.
Romarbrevet	Rom	45	1	5	Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull.
Romarbrevet	Rom	45	1	6	Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus.
Romarbrevet	Rom	45	1	7	Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Romarbrevet	Rom	45	1	8	Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro.
Romarbrevet	Rom	45	1	9	Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er
Romarbrevet	Rom	45	1	10	i mina böner och alltid ber om att nu till sist få tillfälle att komma till er, om Gud vill.
Romarbrevet	Rom	45	1	11	Jag längtar efter att träffa er för att få dela med mig någon andlig gåva åt er, så att ni blir styrkta,
Romarbrevet	Rom	45	1	12	jag menar: för att vi tillsammans skall få tröst ur vår gemensamma tro, er och min.
Romarbrevet	Rom	45	1	13	Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad.
Romarbrevet	Rom	45	1	14	Både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda har jag skyldigheter.
Romarbrevet	Rom	45	1	15	Därför är det min önskan att få predika evangelium också för er i Rom.
Romarbrevet	Rom	45	1	16	Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.
Romarbrevet	Rom	45	1	17	Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.
Romarbrevet	Rom	45	1	18	Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Romarbrevet	Rom	45	1	19	Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem.
Romarbrevet	Rom	45	1	20	Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
Romarbrevet	Rom	45	1	21	Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.
Romarbrevet	Rom	45	1	22	De påstod att de var visa, men de blev dårar.
Romarbrevet	Rom	45	1	23	De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.
Romarbrevet	Rom	45	1	24	Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar.
Romarbrevet	Rom	45	1	25	De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.
Romarbrevet	Rom	45	1	26	Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga.
Romarbrevet	Rom	45	1	27	På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
Romarbrevet	Rom	45	1	28	Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen.
Romarbrevet	Rom	45	1	29	De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
Romarbrevet	Rom	45	1	30	De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar,
Romarbrevet	Rom	45	1	31	är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.
Romarbrevet	Rom	45	1	32	Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.
Romarbrevet	Rom	45	2	1	Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt.
Romarbrevet	Rom	45	2	2	Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så.
Romarbrevet	Rom	45	2	3	Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?
Romarbrevet	Rom	45	2	4	Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse?
Romarbrevet	Rom	45	2	5	Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.
Romarbrevet	Rom	45	2	6	Han skall ge var och en efter hans gärningar:
Romarbrevet	Rom	45	2	7	evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,
Romarbrevet	Rom	45	2	8	men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.
Romarbrevet	Rom	45	2	9	Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken,
Romarbrevet	Rom	45	2	10	men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken,
Romarbrevet	Rom	45	2	11	ty Gud är inte partisk.
Romarbrevet	Rom	45	2	12	Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.
Romarbrevet	Rom	45	2	13	Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.
Romarbrevet	Rom	45	2	14	Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen.
Romarbrevet	Rom	45	2	15	De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.
Romarbrevet	Rom	45	2	16	Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.
Romarbrevet	Rom	45	2	17	Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud.
Romarbrevet	Rom	45	2	18	Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen.
Romarbrevet	Rom	45	2	19	Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker,
Romarbrevet	Rom	45	2	20	en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen.
Romarbrevet	Rom	45	2	21	Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du stjäl.
Romarbrevet	Rom	45	2	22	Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen.
Romarbrevet	Rom	45	2	23	Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen.
Romarbrevet	Rom	45	2	24	Ty Skriften säger: För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.
Romarbrevet	Rom	45	2	25	Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren.
Romarbrevet	Rom	45	2	26	Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren?
Romarbrevet	Rom	45	2	27	En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen.
Romarbrevet	Rom	45	2	28	Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen.
Romarbrevet	Rom	45	2	29	Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.
Romarbrevet	Rom	45	3	1	Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen?
Romarbrevet	Rom	45	3	2	Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem.
Romarbrevet	Rom	45	3	3	Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet?
Romarbrevet	Rom	45	3	4	Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet: För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig.
Romarbrevet	Rom	45	3	5	Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig - jag talar som människor tänker?
Romarbrevet	Rom	45	3	6	Nej, aldrig! Hur skulle han då kunna döma världen?
Romarbrevet	Rom	45	3	7	Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare?
Romarbrevet	Rom	45	3	8	Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar.
Romarbrevet	Rom	45	3	9	Hur är det då? Har vi något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde.
Romarbrevet	Rom	45	3	10	Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda
Romarbrevet	Rom	45	3	11	ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud.
Romarbrevet	Rom	45	3	12	Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
Romarbrevet	Rom	45	3	13	En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar.
Romarbrevet	Rom	45	3	14	Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.
Romarbrevet	Rom	45	3	15	De är snabba på foten till att utgjuta blod.
Romarbrevet	Rom	45	3	16	Förödelse och elände råder på deras vägar,
Romarbrevet	Rom	45	3	17	och fridens väg känner de inte.
Romarbrevet	Rom	45	3	18	De har inte gudsfruktan inför sina ögon.
Romarbrevet	Rom	45	3	19	Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud.
Romarbrevet	Rom	45	3	20	Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.
Romarbrevet	Rom	45	3	21	Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om,
Romarbrevet	Rom	45	3	22	en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.
Romarbrevet	Rom	45	3	23	Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,
Romarbrevet	Rom	45	3	24	och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.
Romarbrevet	Rom	45	3	25	Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna,
Romarbrevet	Rom	45	3	26	under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
Romarbrevet	Rom	45	3	27	Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel.
Romarbrevet	Rom	45	3	28	Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.
Romarbrevet	Rom	45	3	29	Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas,
Romarbrevet	Rom	45	3	30	lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro.
Romarbrevet	Rom	45	3	31	Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.
Romarbrevet	Rom	45	4	1	Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar?
Romarbrevet	Rom	45	4	2	Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av - men inte inför Gud.
Romarbrevet	Rom	45	4	3	Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.
Romarbrevet	Rom	45	4	4	Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.
Romarbrevet	Rom	45	4	5	Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.
Romarbrevet	Rom	45	4	6	Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:
Romarbrevet	Rom	45	4	7	Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.
Romarbrevet	Rom	45	4	8	Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.
Romarbrevet	Rom	45	4	9	Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet.
Romarbrevet	Rom	45	4	10	När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren.
Romarbrevet	Rom	45	4	11	Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.
Romarbrevet	Rom	45	4	12	Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.
Romarbrevet	Rom	45	4	13	Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.
Romarbrevet	Rom	45	4	14	Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft.
Romarbrevet	Rom	45	4	15	Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.
Romarbrevet	Rom	45	4	16	Därför heter det "av tro", för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader.
Romarbrevet	Rom	45	4	17	Så står det skrivet: Till fader för många folk har jag satt dig, och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till.
Romarbrevet	Rom	45	4	18	Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt: Så talrika skall dina efterkommande bli.
Romarbrevet	Rom	45	4	19	Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft - han var då omkring hundra år - och att Saras moderliv var dött.
Romarbrevet	Rom	45	4	20	Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran.
Romarbrevet	Rom	45	4	21	Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.
Romarbrevet	Rom	45	4	22	Därför "räknades det honom till rättfärdighet."
Romarbrevet	Rom	45	4	23	Men dessa ord "det räknades honom till rättfärdighet" skrevs inte bara för hans skull
Romarbrevet	Rom	45	4	24	utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,
Romarbrevet	Rom	45	4	25	han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
Romarbrevet	Rom	45	5	1	Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.
Romarbrevet	Rom	45	5	2	Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet.
Romarbrevet	Rom	45	5	3	Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod,
Romarbrevet	Rom	45	5	4	tålamodet fasthet och fastheten hopp.
Romarbrevet	Rom	45	5	5	Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.
Romarbrevet	Rom	45	5	6	Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne.
Romarbrevet	Rom	45	5	7	Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god.
Romarbrevet	Rom	45	5	8	Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.
Romarbrevet	Rom	45	5	9	När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.
Romarbrevet	Rom	45	5	10	Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.
Romarbrevet	Rom	45	5	11	Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.
Romarbrevet	Rom	45	5	12	Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.
Romarbrevet	Rom	45	5	13	Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.
Romarbrevet	Rom	45	5	14	Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.
Romarbrevet	Rom	45	5	15	Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.
Romarbrevet	Rom	45	5	16	Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande.
Romarbrevet	Rom	45	5	17	Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus.
Romarbrevet	Rom	45	5	18	Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv.
Romarbrevet	Rom	45	5	19	Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.
Romarbrevet	Rom	45	5	20	Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer,
Romarbrevet	Rom	45	5	21	för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
Romarbrevet	Rom	45	6	1	Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större?
Romarbrevet	Rom	45	6	2	Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?
Romarbrevet	Rom	45	6	3	Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?
Romarbrevet	Rom	45	6	4	Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
Romarbrevet	Rom	45	6	5	Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.
Romarbrevet	Rom	45	6	6	Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.
Romarbrevet	Rom	45	6	7	Ty den som är död är friad från synd.
Romarbrevet	Rom	45	6	8	Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom.
Romarbrevet	Rom	45	6	9	Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom.
Romarbrevet	Rom	45	6	10	Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud.
Romarbrevet	Rom	45	6	11	Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.
Romarbrevet	Rom	45	6	12	Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär.
Romarbrevet	Rom	45	6	13	Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.
Romarbrevet	Rom	45	6	14	Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.
Romarbrevet	Rom	45	6	15	Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte!
Romarbrevet	Rom	45	6	16	Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?
Romarbrevet	Rom	45	6	17	Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt.
Romarbrevet	Rom	45	6	18	Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.
Romarbrevet	Rom	45	6	19	- För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.
Romarbrevet	Rom	45	6	20	Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten.
Romarbrevet	Rom	45	6	21	Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden.
Romarbrevet	Rom	45	6	22	Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.
Romarbrevet	Rom	45	6	23	Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Romarbrevet	Rom	45	7	1	Eller vet ni inte, bröder - jag talar till sådana som känner lagen - att lagen råder över människan så länge hon lever?
Romarbrevet	Rom	45	7	2	Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen.
Romarbrevet	Rom	45	7	3	Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru.
Romarbrevet	Rom	45	7	4	Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud.
Romarbrevet	Rom	45	7	5	Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden.
Romarbrevet	Rom	45	7	6	Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.
Romarbrevet	Rom	45	7	7	Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.
Romarbrevet	Rom	45	7	8	Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död.
Romarbrevet	Rom	45	7	9	Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv
Romarbrevet	Rom	45	7	10	och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död.
Romarbrevet	Rom	45	7	11	Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.
Romarbrevet	Rom	45	7	12	Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.
Romarbrevet	Rom	45	7	13	Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig.
Romarbrevet	Rom	45	7	14	Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden.
Romarbrevet	Rom	45	7	15	Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.
Romarbrevet	Rom	45	7	16	Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god.
Romarbrevet	Rom	45	7	17	Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.
Romarbrevet	Rom	45	7	18	Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte.
Romarbrevet	Rom	45	7	19	Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
Romarbrevet	Rom	45	7	20	Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.
Romarbrevet	Rom	45	7	21	Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.
Romarbrevet	Rom	45	7	22	Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag,
Romarbrevet	Rom	45	7	23	men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar.
Romarbrevet	Rom	45	7	24	Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?
Romarbrevet	Rom	45	7	25	Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
Romarbrevet	Rom	45	8	1	Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.
Romarbrevet	Rom	45	8	2	Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.
Romarbrevet	Rom	45	8	3	Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.
Romarbrevet	Rom	45	8	4	Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
Romarbrevet	Rom	45	8	5	De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.
Romarbrevet	Rom	45	8	6	Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.
Romarbrevet	Rom	45	8	7	Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Romarbrevet	Rom	45	8	8	De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.
Romarbrevet	Rom	45	8	9	Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.
Romarbrevet	Rom	45	8	10	Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.
Romarbrevet	Rom	45	8	11	Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
Romarbrevet	Rom	45	8	12	Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet.
Romarbrevet	Rom	45	8	13	Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.
Romarbrevet	Rom	45	8	14	Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.
Romarbrevet	Rom	45	8	15	Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!"
Romarbrevet	Rom	45	8	16	Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.
Romarbrevet	Rom	45	8	17	Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.
Romarbrevet	Rom	45	8	18	Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår.
Romarbrevet	Rom	45	8	19	Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.
Romarbrevet	Rom	45	8	20	Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om
Romarbrevet	Rom	45	8	21	att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.
Romarbrevet	Rom	45	8	22	Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.
Romarbrevet	Rom	45	8	23	Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.
Romarbrevet	Rom	45	8	24	Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser?
Romarbrevet	Rom	45	8	25	Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
Romarbrevet	Rom	45	8	26	Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord,
Romarbrevet	Rom	45	8	27	och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.
Romarbrevet	Rom	45	8	28	Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.
Romarbrevet	Rom	45	8	29	Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.
Romarbrevet	Rom	45	8	30	Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
Romarbrevet	Rom	45	8	31	Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?
Romarbrevet	Rom	45	8	32	Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?
Romarbrevet	Rom	45	8	33	Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner.
Romarbrevet	Rom	45	8	34	Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.
Romarbrevet	Rom	45	8	35	Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?
Romarbrevet	Rom	45	8	36	Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
Romarbrevet	Rom	45	8	37	Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss.
Romarbrevet	Rom	45	8	38	Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter,
Romarbrevet	Rom	45	8	39	höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Romarbrevet	Rom	45	9	1	Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande,
Romarbrevet	Rom	45	9	2	ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta.
Romarbrevet	Rom	45	9	3	Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning.
Romarbrevet	Rom	45	9	4	De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.
Romarbrevet	Rom	45	9	5	De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.
Romarbrevet	Rom	45	9	6	Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel,
Romarbrevet	Rom	45	9	7	och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn.
Romarbrevet	Rom	45	9	8	Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.
Romarbrevet	Rom	45	9	9	Ty ett löftesord var detta: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.
Romarbrevet	Rom	45	9	10	Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.
Romarbrevet	Rom	45	9	11	Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.
Romarbrevet	Rom	45	9	12	
Romarbrevet	Rom	45	9	13	Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.
Romarbrevet	Rom	45	9	14	Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte!
Romarbrevet	Rom	45	9	15	Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över.
Romarbrevet	Rom	45	9	16	Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.
Romarbrevet	Rom	45	9	17	Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.
Romarbrevet	Rom	45	9	18	Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.
Romarbrevet	Rom	45	9	19	Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?
Romarbrevet	Rom	45	9	20	Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?
Romarbrevet	Rom	45	9	21	Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande?
Romarbrevet	Rom	45	9	22	Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga?
Romarbrevet	Rom	45	9	23	Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?
Romarbrevet	Rom	45	9	24	Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.
Romarbrevet	Rom	45	9	25	Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.
Romarbrevet	Rom	45	9	26	Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn.
Romarbrevet	Rom	45	9	27	Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.
Romarbrevet	Rom	45	9	28	Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.
Romarbrevet	Rom	45	9	29	Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.
Romarbrevet	Rom	45	9	30	Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro.
Romarbrevet	Rom	45	9	31	Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen.
Romarbrevet	Rom	45	9	32	Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen,
Romarbrevet	Rom	45	9	33	så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.
Romarbrevet	Rom	45	10	1	Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta.
Romarbrevet	Rom	45	10	2	Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten.
Romarbrevet	Rom	45	10	3	De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.
Romarbrevet	Rom	45	10	4	Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.
Romarbrevet	Rom	45	10	5	Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen skall leva genom den.
Romarbrevet	Rom	45	10	6	Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Kristus -
Romarbrevet	Rom	45	10	7	eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda.
Romarbrevet	Rom	45	10	8	Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar.
Romarbrevet	Rom	45	10	9	Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.
Romarbrevet	Rom	45	10	10	Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Romarbrevet	Rom	45	10	11	Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam.
Romarbrevet	Rom	45	10	12	Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom.
Romarbrevet	Rom	45	10	13	Tyvar och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.
Romarbrevet	Rom	45	10	14	Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?
Romarbrevet	Rom	45	10	15	Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.
Romarbrevet	Rom	45	10	16	Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?
Romarbrevet	Rom	45	10	17	Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.
Romarbrevet	Rom	45	10	18	Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så: Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar.
Romarbrevet	Rom	45	10	19	Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede.
Romarbrevet	Rom	45	10	20	Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.
Romarbrevet	Rom	45	10	21	Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
Romarbrevet	Rom	45	11	1	Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.
Romarbrevet	Rom	45	11	2	Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel:
Romarbrevet	Rom	45	11	3	Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.
Romarbrevet	Rom	45	11	4	Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.
Romarbrevet	Rom	45	11	5	På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd.
Romarbrevet	Rom	45	11	6	Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd.
Romarbrevet	Rom	45	11	7	Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade.
Romarbrevet	Rom	45	11	8	Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.
Romarbrevet	Rom	45	11	9	Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.
Romarbrevet	Rom	45	11	10	Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.
Romarbrevet	Rom	45	11	11	Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.
Romarbrevet	Rom	45	11	12	Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?
Romarbrevet	Rom	45	11	13	Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt
Romarbrevet	Rom	45	11	14	i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem.
Romarbrevet	Rom	45	11	15	Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?
Romarbrevet	Rom	45	11	16	Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga.
Romarbrevet	Rom	45	11	17	Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot,
Romarbrevet	Rom	45	11	18	då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
Romarbrevet	Rom	45	11	19	Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.
Romarbrevet	Rom	45	11	20	Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan.
Romarbrevet	Rom	45	11	21	Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.
Romarbrevet	Rom	45	11	22	Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen.
Romarbrevet	Rom	45	11	23	Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen.
Romarbrevet	Rom	45	11	24	Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.
Romarbrevet	Rom	45	11	25	Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.
Romarbrevet	Rom	45	11	26	Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
Romarbrevet	Rom	45	11	27	Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.
Romarbrevet	Rom	45	11	28	I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull.
Romarbrevet	Rom	45	11	29	Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra.
Romarbrevet	Rom	45	11	30	Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad.
Romarbrevet	Rom	45	11	31	Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får.
Romarbrevet	Rom	45	11	32	Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.
Romarbrevet	Rom	45	11	33	O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.
Romarbrevet	Rom	45	11	34	Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare?
Romarbrevet	Rom	45	11	35	Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen?
Romarbrevet	Rom	45	11	36	Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen.
Romarbrevet	Rom	45	12	1	Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.
Romarbrevet	Rom	45	12	2	Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.
Romarbrevet	Rom	45	12	3	Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
Romarbrevet	Rom	45	12	4	Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift,
Romarbrevet	Rom	45	12	5	så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar.
Romarbrevet	Rom	45	12	6	Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron.
Romarbrevet	Rom	45	12	7	Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran.
Romarbrevet	Rom	45	12	8	Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta.
Romarbrevet	Rom	45	12	9	Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda.
Romarbrevet	Rom	45	12	10	Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.
Romarbrevet	Rom	45	12	11	Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.
Romarbrevet	Rom	45	12	12	Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
Romarbrevet	Rom	45	12	13	Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.
Romarbrevet	Rom	45	12	14	Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte.
Romarbrevet	Rom	45	12	15	Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.
Romarbrevet	Rom	45	12	16	Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka.
Romarbrevet	Rom	45	12	17	Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.
Romarbrevet	Rom	45	12	18	Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
Romarbrevet	Rom	45	12	19	Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.
Romarbrevet	Rom	45	12	20	Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.
Romarbrevet	Rom	45	12	21	Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.
Romarbrevet	Rom	45	13	1	Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom.
Romarbrevet	Rom	45	13	2	Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva.
Romarbrevet	Rom	45	13	3	Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den.
Romarbrevet	Rom	45	13	4	Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
Romarbrevet	Rom	45	13	5	Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.
Romarbrevet	Rom	45	13	6	Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift.
Romarbrevet	Rom	45	13	7	Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.
Romarbrevet	Rom	45	13	8	Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.
Romarbrevet	Rom	45	13	9	Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv.
Romarbrevet	Rom	45	13	10	Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
Romarbrevet	Rom	45	13	11	Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro.
Romarbrevet	Rom	45	13	12	Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.
Romarbrevet	Rom	45	13	13	Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund.
Romarbrevet	Rom	45	13	14	Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.
Romarbrevet	Rom	45	14	1	Den som är svag i tron skall ni ta emot utan att sätta er till doms över hans betänkligheter.
Romarbrevet	Rom	45	14	2	En har tro till att äta allt, men en annan som är svag äter bara grönsaker.
Romarbrevet	Rom	45	14	3	Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom.
Romarbrevet	Rom	45	14	4	Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.
Romarbrevet	Rom	45	14	5	Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne.
Romarbrevet	Rom	45	14	6	Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.
Romarbrevet	Rom	45	14	7	Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
Romarbrevet	Rom	45	14	8	Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.
Romarbrevet	Rom	45	14	9	Ty Kristus har dött och fått liv igen, för att han skulle vara Herre över både levande och döda.
Romarbrevet	Rom	45	14	10	Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol.
Romarbrevet	Rom	45	14	11	Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.
Romarbrevet	Rom	45	14	12	Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.
Romarbrevet	Rom	45	14	13	Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.
Romarbrevet	Rom	45	14	14	Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.
Romarbrevet	Rom	45	14	15	Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för.
Romarbrevet	Rom	45	14	16	Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat.
Romarbrevet	Rom	45	14	17	Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.
Romarbrevet	Rom	45	14	18	Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor.
Romarbrevet	Rom	45	14	19	Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen.
Romarbrevet	Rom	45	14	20	Riv inte ner Guds verk för matens skull. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter.
Romarbrevet	Rom	45	14	21	Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av.
Romarbrevet	Rom	45	14	22	Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra.
Romarbrevet	Rom	45	14	23	Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.
Romarbrevet	Rom	45	15	1	Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.
Romarbrevet	Rom	45	15	2	Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa och hans uppbyggelse.
Romarbrevet	Rom	45	15	3	Kristus tjänade inte sig själv utan bar våra svagheter, så som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.
Romarbrevet	Rom	45	15	4	Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp.
Romarbrevet	Rom	45	15	5	Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja,
Romarbrevet	Rom	45	15	6	så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.
Romarbrevet	Rom	45	15	7	Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära.
Romarbrevet	Rom	45	15	8	Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas tjänare för att visa att Gud är sannfärdig och bekräfta löftena till fäderna,
Romarbrevet	Rom	45	15	9	och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.
Romarbrevet	Rom	45	15	10	Vidare heter det: Gläd er, ni hedningar, tillsammans med hans folk.
Romarbrevet	Rom	45	15	11	Och på ett annat ställe: Lova Herren, alla hedningar, prisa honom, alla folk.
Romarbrevet	Rom	45	15	12	Och vidare säger Jesaja: Ett skott av Isais rot, han som står upp för att regera över hedningarna, på honom skall hedningarna hoppas.
Romarbrevet	Rom	45	15	13	Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
Romarbrevet	Rom	45	15	14	När det gäller er, mina bröder, är jag för min del övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan förmana varandra.
Romarbrevet	Rom	45	15	15	Ändå har jag delvis skrivit ganska djärvt till er för att påminna er om ett och annat. Och detta i kraft av den nåd som jag har fått av Gud,
Romarbrevet	Rom	45	15	16	att jag skall vara Kristi Jesu tjänare bland hedningarna, en som i helig prästtjänst förvaltar Guds evangelium, så att hedningarna blir det offer som Gud tar emot, helgat genom den helige Ande.
Romarbrevet	Rom	45	15	17	Det är alltså i min tjänst inför Gud som jag kan berömma mig i Kristus Jesus.
Romarbrevet	Rom	45	15	18	Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har utfört genom mig för att hedningarna skulle föras till lydnad, genom ord och gärning,
Romarbrevet	Rom	45	15	19	genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien överallt predikat Kristi evangelium.
Romarbrevet	Rom	45	15	20	Jag har satt min ära i att inte förkunna evangelium där Kristi namn redan var känt. Jag ville inte bygga på en grund som någon annan hade lagt.
Romarbrevet	Rom	45	15	21	Jag handlade som det står skrivet: De som inte har fått budskapet om honom skall se, och de som inte har hört skall förstå.
Romarbrevet	Rom	45	15	22	Det är därför som jag många gånger har varit förhindrad att komma till er.
Romarbrevet	Rom	45	15	23	Men nu har jag inte längre någon uppgift i dessa områden. Och då jag sedan många år har längtat efter att komma till er,
Romarbrevet	Rom	45	15	24	vill jag besöka er när jag reser till Spanien. Jag hoppas att på genomresan få träffa er och att ni utrustar mig för resan dit, sedan jag först en tid har haft glädjen att vara tillsammans med er.
Romarbrevet	Rom	45	15	25	Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga.
Romarbrevet	Rom	45	15	26	Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem.
Romarbrevet	Rom	45	15	27	Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.
Romarbrevet	Rom	45	15	28	När jag har fullgjort detta och på ett säkert sätt överlämnat denna gåva till dem, skall jag resa till Spanien och besöka er på vägen.
Romarbrevet	Rom	45	15	29	Och jag vet att när jag kommer till er, så kommer jag med Kristi välsignelse i fullt mått.
Romarbrevet	Rom	45	15	30	Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden väcker, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig.
Romarbrevet	Rom	45	15	31	Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga.
Romarbrevet	Rom	45	15	32	Då skall jag komma till er med glädje, om Gud vill, för att vila ut tillsammans med er.
Romarbrevet	Rom	45	15	33	Fridens Gud vare med er alla, amen.
Romarbrevet	Rom	45	16	1	Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea vill jag lägga ett gott ord för.
Romarbrevet	Rom	45	16	2	Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många, även för mig.
Romarbrevet	Rom	45	16	3	Hälsa Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus,
Romarbrevet	Rom	45	16	4	som har vågat sina liv för mig. Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar.
Romarbrevet	Rom	45	16	5	Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus. Hälsa min älskade broder Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt åt Kristus.
Romarbrevet	Rom	45	16	6	Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er.
Romarbrevet	Rom	45	16	7	Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.
Romarbrevet	Rom	45	16	8	Hälsa Ampliatus, min älskade i Herren.
Romarbrevet	Rom	45	16	9	Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus och min älskade Stakys.
Romarbrevet	Rom	45	16	10	Hälsa Apelles, den i Kristus beprövade. Hälsa dem som hör till Aristobulus familj.
Romarbrevet	Rom	45	16	11	Hälsa min landsman Herodion. Hälsa dem i Narcissus familj som tillhör Herren.
Romarbrevet	Rom	45	16	12	Hälsa Tryfena och Tryfosa, som arbetar i Herren. Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren.
Romarbrevet	Rom	45	16	13	Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.
Romarbrevet	Rom	45	16	14	Hälsa Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och bröderna hos dem.
Romarbrevet	Rom	45	16	15	Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla heliga hos dem.
Romarbrevet	Rom	45	16	16	Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er.
Romarbrevet	Rom	45	16	17	Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.
Romarbrevet	Rom	45	16	18	Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.
Romarbrevet	Rom	45	16	19	Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda.
Romarbrevet	Rom	45	16	20	Fridens Gud skall snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.
Romarbrevet	Rom	45	16	21	Timoteus, min medarbetare, hälsar er liksom mina landsmän Lucius och Jason och Sosipater.
Romarbrevet	Rom	45	16	22	Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren.
Romarbrevet	Rom	45	16	23	Gajus, som är min och hela församlingens värd, hälsar er. Erastus, stadens kassör, hälsar er, likaså brodern Kvartus.
Romarbrevet	Rom	45	16	24	
Romarbrevet	Rom	45	16	25	Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold
Romarbrevet	Rom	45	16	26	men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad -
Romarbrevet	Rom	45	16	27	Gud, den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet, amen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	2	till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga, tillsammans med alla dem som på varje plats där de eller vi bor, åkallar vår Herre Jesu Kristi namn:
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	3	Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	4	Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	5	Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	6	eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	7	Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	8	Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	9	Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	10	I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	11	Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	12	Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos" eller "Jag håller mig till Kefas" eller "Jag håller mig till Kristus".
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	13	Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	14	Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon bland er utom Krispus och Gajus,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	15	så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	16	Jo, Stefanas familj har jag också döpt. För övrigt vet jag inte om jag har döpt någon.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	17	Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	18	Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	19	Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	20	Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	21	Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	22	Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	23	Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	24	Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	25	Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	26	Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	27	Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	28	och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	29	för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	30	Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	1	31	för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	1	När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	2	Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	3	Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	4	Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	5	Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	6	Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	7	Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	8	Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	9	Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	10	Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	11	Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	12	Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	13	Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	14	En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	15	Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	2	16	Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	1	Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	2	Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	3	eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	4	Om en säger: "Jag håller mig till Paulus", och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	5	Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som förde er till tro, och det med den uppgift som Herren har gett var och en.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	6	Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	7	Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	8	Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	9	Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	10	Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	11	Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	12	Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	13	så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	14	Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	15	Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	16	Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	17	Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	18	Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	19	Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	20	och vidare: Herren känner de visas tankar och vet att de är tomma.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	21	Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	22	det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	3	23	Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	1	Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	2	Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	3	Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	4	Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	5	Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	6	Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	7	Vad skiljer dig från andra? Vad äger du, som du inte har fått? Men om du har fått det, varför skryter du då, som om du inte hade fått det?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	8	Ni är redan mätta. Ni har redan blivit rika. Ni har blivit kungar, och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade regerat som kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	9	Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	10	Vi är dårar för Kristi skull, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	11	Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	12	Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	13	När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	14	Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att tillrättavisa er som mina älskade barn.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	15	Om ni än skulle ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	16	Därför ber jag er: bli mina efterföljare.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	17	Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	18	Några har blivit självsäkra, eftersom de tror att jag inte skall komma till er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	19	Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det ligger till, inte med orden utan med kraften hos dessa uppblåsta människor.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	20	Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	4	21	Vad vill ni? Skall jag komma till er med riset eller med kärlek och en mild ande?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	1	Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	2	Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	3	Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	4	i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	5	för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	6	Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	7	Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	8	Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	9	I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	10	Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	11	Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	12	Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	5	13	Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	1	Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	2	Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	3	Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	4	Men när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	5	Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	6	I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	7	På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er. Varför lider ni inte hellre en oförrätt? Varför låter ni inte hellre andra roffa åt sig?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	8	I stället gör ni själva orätt och roffar åt er - och detta drabbar bröder.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	9	Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	10	varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	11	Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	12	Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	13	Maten är till för magen och magen för maten, och båda skall Gud göra slut på. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	14	Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han också uppväcka oss.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	15	Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej, naturligtvis inte!
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	16	Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: De två skall bli ett kött.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	17	Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	18	Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	19	Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	6	20	Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	1	I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	2	Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	3	Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	4	Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	5	Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	6	Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	7	Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	8	Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	9	Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	10	De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man -
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	11	skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man - och en man får inte överge sin hustru.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	12	Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	13	Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	14	Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	15	Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	16	Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	17	Bara det vet vi, att var och en skall leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, då Gud kallade honom. Detta föreskriver jag i alla församlingar.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	18	Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	19	Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	20	Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	21	Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	22	Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	23	Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	24	Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	25	I fråga om de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren, men jag ger ett råd såsom den som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	26	Jag menar då att i det svåra läge som nu råder är det bäst för en människa att förbli som hon är.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	27	Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	28	Men även om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. Sådana kommer dock att få utstå lidanden, och jag vill skona er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	29	Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	30	och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte kunde behålla det,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	31	och de som använder sig av den här världen som om de inte fick ut något av den. Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	32	och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer. Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	33	Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	34	och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	35	Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	36	Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	37	Den däremot som är fast i sitt sinne och inte står under tvång, utan kan handla fritt efter sin egen vilja och har föresatt sig att låta sin dotter förbli ogift, han gör något som är bra.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	38	Alltså: den som gifter bort sin ogifta dotter gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	39	En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	7	40	Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	1	I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	2	Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	3	Men om någon älskar Gud är han känd av honom.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	4	När det nu gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det finns bara en Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	5	Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar -
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	6	så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	7	Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	8	Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	9	Men se till att denna er frihet inte blir till fall för de svaga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	10	Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete 'uppbyggd', så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	11	Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	12	När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	8	13	Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	1	Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	2	Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni själva är i Herren sigillet på mitt apostlaämbete.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	3	Mitt försvar mot dem som anklagar mig är detta:
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	4	Har vi inte rätt till mat och dryck?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	5	Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	6	Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	7	Vem gör väl krigstjänst och betalar själv sina utgifter? Vem planterar en vingård utan att äta frukten från den? Eller vem vallar en hjord utan att få sin mjölk av den?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	8	Är det bara som folk säger? Säger inte lagen samma sak?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	9	Det står skrivet i Mose lag: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	10	Säger han det inte för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det i hopp om att få sin del.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	11	När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	12	Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Kristi evangelium.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	13	Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	14	Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	15	Men jag för min del har inte utnyttjat en sådan förmån. Jag skriver inte detta för att jag skall få någon. Hellre vill jag dö än att någon tar min berömmelse ifrån mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	16	Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	17	Om jag gjorde det frivilligt, hade jag ju lön. Men om jag gör det därför att jag är tvungen, så är jag betrodd med uppgiften som förvaltare.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	18	Vad har jag då för lön? Jo, att som förkunnare av evangelium få lägga fram det utan kostnad och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	19	Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	20	För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	21	För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	22	För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	23	Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	24	Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	25	Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning - de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	26	Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	9	27	I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	1	Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	2	Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	3	Alla åt samma andliga mat
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	4	och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	5	Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	6	Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	7	Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	8	Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotretusen på en enda dag.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	9	Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	10	Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	11	Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	12	Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	13	Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	14	Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	15	Jag talar till er som till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	16	Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	17	Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	18	Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	19	Vad menar jag då med detta? Att kött från avgudaoffer skulle betyda något eller att en avgud skulle betyda något?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	20	Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	21	Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	22	Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	23	Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	24	Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	25	Ät allt som säljs på torget utan att för samvetets skull ställa någon fråga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	26	Ty jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	27	Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er, utan att för samvetets skull ställa någon fråga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	28	Men om någon skulle säga till er: "Det här är kött från avgudaoffer", så avstå från att äta av hänsyn till honom som sade det, och för samvetets skull.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	29	Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför skall min frihet dömas av en annans samvete?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	30	Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	31	Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	32	Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	10	33	Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	1	Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	2	Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	3	Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	4	Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	5	Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	6	Ty om en kvinna inte har något på huvudet, bör hon också låta klippa av sitt hår. Men är det en skam för en kvinna att låta klippa håret eller raka av det, så bör hon ha något på huvudet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	7	En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	8	Ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	9	Och mannen skapades inte för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	10	Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	11	Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	12	Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	13	Döm själva. Passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	14	Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	15	men en ära för en kvinna, eftersom hon fått håret som slöja.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	16	Men om någon har lust att strida om detta, så skall han veta att vi inte har en sådan sed, inte heller någon av Guds församlingar.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	17	När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, eftersom era sammankomster är mer till skada än till nytta.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	18	Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	19	Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	20	När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid hållas.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	21	Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	22	Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	23	Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	24	tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig."
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	25	På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig."
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	26	Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	27	Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	28	Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	29	Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	30	Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	31	Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	32	Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	33	Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	11	34	Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att sammankomsten inte blir till en dom för er. Allt det andra skall jag ge er föreskrifter om när jag kommer.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	1	Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	2	Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	3	Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	4	Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	5	Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	6	Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	7	Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	8	Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	9	En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	10	en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	11	Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	12	Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	13	I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	14	Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	15	Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	16	Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	17	Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	18	Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	19	Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	20	Men nu är lemmarna många och kroppen en.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	21	Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte."
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	22	Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	23	Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	24	något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	25	för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	26	Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	27	Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	28	Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	29	Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	30	Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	12	31	Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra:
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	1	Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	2	Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	3	Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	4	Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	5	den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	6	Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	7	Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	8	Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	9	Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	10	men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	11	När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	12	Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	13	13	Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	1	Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	2	Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	3	Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	4	Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	5	Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	6	Antag, mina bröder, att jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, om jag inte meddelar er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	7	Även om livlösa instrument som flöjt eller harpa ger ljud ifrån sig, hur skall man kunna uppfatta vad som spelas, om det inte är någon skillnad på tonerna?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	8	Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	9	Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	10	Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	11	Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	12	Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	13	Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	14	Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	15	Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	16	Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	17	Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	18	Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	19	Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	20	Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	21	Det står skrivet i lagen: Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	22	Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende, under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	23	Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	24	Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	25	Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	26	Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	27	Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	28	Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	29	Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	30	Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	31	Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	32	Och profeternas andar underordnar sig profeterna.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	33	Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	34	skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	35	Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	36	Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	37	Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	38	Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	39	Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	14	40	Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	1	Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	2	och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	3	Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	4	att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	5	och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	6	Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	7	Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	8	Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	9	Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	10	Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	11	Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	12	Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	13	Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	14	Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	15	Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	16	Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	17	Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	18	Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	19	Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	20	Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	21	Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	22	Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	23	Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	24	Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	25	Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	26	Som den siste fienden berövas döden all makt,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	27	ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	28	Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	29	Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	30	Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	31	Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	32	Om jag hade tänkt som människor i allmänhet, när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus, vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	33	Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda seder.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	34	Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	35	Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	36	Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	37	Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	38	Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	39	Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	40	Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	41	Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	42	Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	43	Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	44	Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	45	Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	46	Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	47	Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	48	Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	49	Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	50	Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	51	Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	52	i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	53	Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	54	Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	55	Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	56	Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	57	Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	15	58	Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	1	När det gäller insamlingen till de heliga, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	2	På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	3	När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	4	Men om det finns skäl för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	5	Jag tänker komma till er sedan jag har farit genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	6	Men hos er stannar jag om möjligt en tid, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt resa, vart den nu går.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	7	Jag vill inte nu besöka er på genomresa, för jag hoppas kunna stanna kvar hos er en tid, om Herren tillåter.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	8	I Efesus stannar jag till pingst,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	9	eftersom en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete. Jag har också många motståndare.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	10	När Timoteus kommer, se då till att han kan vistas hos er utan att behöva oroas. Han arbetar för Herren liksom jag,
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	11	och ingen får därför se ner på honom. Sänd honom i väg i frid, så att han kan komma till mig. Jag väntar på honom tillsammans med bröderna.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	12	Vad vår broder Apollos beträffar, så har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls komma nu utan reser när han finner ett lämpligt tillfälle.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	13	Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	14	Låt allt hos er ske i kärlek.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	15	Jag ber er, bröder: Ni känner Stefanas familj och vet att de är Akajas förstlingsfrukt och att de har ställt sig själva till de heligas tjänst.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	16	Rätta er därför efter sådana och alla dem som tar del i det arbetet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	17	Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Akaikus har kommit. De har fyllt tomrummet efter er
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	18	och upplivat min ande liksom er. Sätt värde på sådana.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	19	Församlingarna i Asien hälsar till er. Akvila och Priska tillsammans med församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	20	Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	21	Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	22	Om någon inte har Herren kär, skall han vara under förbannelse. Marana tha.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	23	Herren Jesu nåd vare med er.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	46	16	24	Min kärlek vare med er alla i Kristus Jesus.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timoteus till Guds församling i Korint och till alla de heliga i hela Akaja.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	2	Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	3	Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	4	han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	5	Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	6	Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	7	Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	8	Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien. Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	9	Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	10	Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	11	när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	12	Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	13	Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	14	det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	15	Då jag litade på detta ville jag först komma till er, för att ni skulle få välsignelsen av ett andra besök.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	16	Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	17	Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	18	Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	19	Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	20	Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	21	Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	22	Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	23	Jag för min del tar Gud till vittne att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	1	24	Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	1	Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	2	Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	3	Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	4	Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	5	Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	6	Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	7	Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	8	Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	9	När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	10	Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	11	för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	12	När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, hade Herren öppnat en dörr för mig.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	13	Ändå fick jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	14	Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	15	Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	16	för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	2	17	Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	1	Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi som vissa andra rekommendationsbrev till er eller från er?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	2	Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	3	Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	4	En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	5	inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	6	Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	7	Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	8	Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	9	Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	10	Ja, det härliga är i detta fall utan härlighet på grund av den överväldigande härligheten.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	11	Ty om det som bleknade framträdde i härlighet, så framträder det som består i ännu större härlighet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	12	Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	13	och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	14	Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	15	Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	16	Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	17	Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	3	18	Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	1	Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	2	Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	3	Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	4	Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	5	Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	6	Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	7	Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	8	Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	9	förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	10	Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	11	Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	12	Så verkar döden i oss, och livet i er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	13	Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	14	Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	15	Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	16	Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	17	Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	4	18	Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	1	Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	2	Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	3	ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	4	Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	5	Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	6	Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	7	Ty vi lever här i tro, utan att se.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	8	Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	9	Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	10	Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	11	Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	12	Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	13	Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	14	Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	15	Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	16	Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	17	Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	18	Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	19	Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	20	Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	5	21	Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	1	Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	2	Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	3	Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	4	Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	5	under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	6	i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	7	med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	8	under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	9	Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	10	vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	11	Vi talar helt öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	12	Hos oss har ni det inte trångt, men hos er är det trångt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	13	Gör som vi! Jag talar som till barn. Vidga också ni era hjärtan.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	14	Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	15	Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	16	Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	17	Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	6	18	och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	1	Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	2	Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	3	Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni är i våra hjärtan för att dö och leva tillsammans med oss.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	4	Jag har stort förtroende för er och berömmer mig mycket av er. Jag har fått tröst och glädje i överflöd mitt i all vår nöd.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	5	När vi kom till Makedonien, fick vi ingen ro utan var på allt sätt trängda, utifrån av strider och inifrån av oro.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	6	Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom Titus ankomst,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	7	och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst som han hade fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, så att jag gladde mig ännu mer.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	8	Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	9	Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	10	Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	11	Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	12	När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som hade gjort orätt eller med tanke på den som hade lidit orätt, utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	13	Därför har vi blivit tröstade. Till denna tröst kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	14	Om jag har sagt något berömmande om er till honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt till er är sant, så har också det vi berömt oss av inför Titus varit sant.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	15	Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han kommer ihåg hur lydiga ni alla var och hur ni tog emot honom med respekt, ja, vördnad.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	7	16	Jag är glad att jag kan lita på er i allt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	1	Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	2	Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	3	De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	4	Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	5	Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	6	Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	7	När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	8	Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	9	Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	10	Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	11	Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	12	Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	13	Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	14	Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	15	som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	16	Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet för er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	17	Han inte bara lyssnade till vår uppmaning, utan ivrig som han var gav han sig i väg till er av egen fri vilja.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	18	Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	19	Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi har hand om, och det till Herrens ära och som bevis på vår villighet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	20	Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi tar hand om denna frikostiga gåva.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	21	Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	22	Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	23	När det gäller Titus, så är han min vän och medarbetare hos er, och vad beträffar våra andra bröder, så är de församlingarnas sändebud till Kristi ära.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	8	24	Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	1	Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	2	Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma mig av er goda vilja och berätta att Akaja har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	3	Nu sänder jag ändå dessa bröder, för att vårt beröm av er i denna sak inte skall visa sig vara tomt prat och för att ni, som jag redan sagt, skall vara förberedda.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	4	Annars får vi - för att inte säga ni - stå där och skämmas, när de makedonier som kommer med mig finner att ni, trots allt vårt förtroende för er, är oförberedda.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	5	Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	6	Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	7	Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	8	Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	9	Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	10	Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	11	Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	12	Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	13	När ni nu består provet i denna tjänst, kommer de att prisa Gud för att ni lydigt bekänner er till Kristi evangelium och med så gott hjärta delar gemenskapen med dem och med alla.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	14	De kommer också själva att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	9	15	Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	1	Jag, Paulus, som saknar självförtroende när jag står ansikte mot ansikte med er och är så modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	2	och ber: tvinga mig inte att vid min ankomst uppträda med det mod och den bestämdhet som jag inte tvekar att använda mot somliga, som menar att vi går fram på världens vis.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	3	Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	4	De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	5	och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	6	och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	7	Se vad som ligger i öppen dag: om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, då skall han ha klart för sig att liksom han tillhör Kristus, så gör också vi det.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	8	Ja, även om jag skulle berömma mig ännu mer av den makt som Herren har gett oss för att bygga upp och inte för att bryta ner er, så skulle jag inte behöva skämmas.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	9	Jag vill inte att man skall få det intrycket att jag vill skrämma er med mina brev.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	10	Hans brev, säger man, har väl tyngd och kraft, men när han kommer själv är han svag, och man föraktar det han säger.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	11	Den som påstår det skall veta att sådana vi är i ord, i våra brev, när vi är frånvarande, sådana är vi i handling, när vi är hos er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	12	Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med somliga av dem som rekommenderar sig själva. När de mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, förstår de ingenting.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	13	Vi för vår del går inte till överdrift när vi berömmer oss, utan vi håller oss inom gränsen för det område som Gud har mätt ut åt oss, att vi skulle nå fram även till er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	14	Vi går inte för långt i vårt beröm, vilket vi hade gjort om vi aldrig nått fram till er. Vi har ju kommit ända fram till er med Kristi evangelium.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	15	Vi vill inte berömma oss omåttligt av andras arbete. Men när er tro växer till, hoppas vi att vårt arbetsfält hos er skall utvidgas kraftigt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	16	Då kan vi predika evangelium i trakter bortom ert område och behöver inte berömma oss av det som är uträttat på någon annans område.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	17	Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	10	18	Det är inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	1	Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap från min sida. Ja, visst står ni ut med mig,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	2	eftersom jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Gud. Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	3	Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	4	Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	5	Jag menar inte att jag på något sätt är underlägsen dessa väldiga apostlar.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	6	Även om jag inte är någon vältalare, saknar jag inte kunskap. Den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	7	Eller var det en synd jag begick, när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	8	Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna tjäna er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	9	Och när jag var hos er och saknade något, låg jag ingen till last, ty bröderna som kom från Makedonien försåg mig med vad jag behövde. På allt sätt aktade jag mig för att vara en börda för er, och det vill jag fortsätta med.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	10	Lika säkert som Kristi sanning finns i mig skall man i Akajas bygder inte ta ifrån mig den berömmelsen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	11	Varför? Därför att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	12	Jag vill också i fortsättningen handla som jag gör, för att inte de som söker efter tillfälle att vara som vi i fråga om berömmelse skall lyckas med det.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	13	Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	14	Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	15	Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	16	Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men när ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre, så att också jag kan berömma mig lite.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	17	Vad jag nu säger, det säger jag inte som Herren skulle säga utan som i dårskap, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	18	Eftersom många berömmer sig själva, vill också jag göra det.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	19	Ni står gärna ut med dårar, ni som är så kloka.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	20	Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	21	Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga till det. Men vad andra vågar skryta med - jag talar som en dåre - det vågar jag också.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	22	Är de hebreer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	23	Är de Kristi tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	24	Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	25	tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	26	Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	27	allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	28	Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	29	Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	30	Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	31	Herren Jesu Gud och Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	32	I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	11	33	Och från en öppning firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	1	Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	2	Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. -
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	3	Jag vet att den mannen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det -
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	4	att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	5	Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	6	Om jag ville berömma mig, skulle jag ändå inte vara en dåre, jag skulle ju bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen skall tänka högre om mig än man gör, när man ser och hör mig.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	7	Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	8	Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig,
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	9	men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	10	Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	11	Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Ni borde egentligen ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	12	Vad som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	13	På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, bortsett från att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	14	Se, det är nu tredje gången jag är beredd att komma till er, och jag skall inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	15	Jag för min del vill med glädje offra det jag har och själv låta mig offras för er skull. Skall jag då bli mindre älskad därför att jag älskar er så högt?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	16	Låt vara att jag inte har betungat er, men slug som jag är, har jag fångat er med list.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	17	Har jag då bedragit er med hjälp av någon av dem som jag sände till er?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	18	Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus bedragit er? Har vi inte handlat i samma anda, har vi inte gått i samma fotspår?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	19	Hela tiden har ni menat att det är inför er vi försvarar oss. Nej, det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt sker till er uppbyggelse, mina älskade.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	20	Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller, högmod och oordning.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	12	21	Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	1	Det är nu tredje gången jag försöker komma till er. Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	2	Tidigare har jag talat till dem som förut syndat liksom till alla andra. Trots att jag nu är frånvarande säger jag samma sak som om jag vore närvarande andra gången: Jag skall inte skona er när jag kommer igen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	3	Ni vill ju ha ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	4	Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	5	Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	6	Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	7	Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	8	Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	9	Vi är glada, när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni skall nå fram till allt större mognad.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	10	Därför skriver jag detta när jag är borta från er, för att jag inte när jag är hos er skall behöva gå strängt fram i kraft av den fullmakt Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	11	Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	12	Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	47	13	13	Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.
Galaterbrevet	Gal	48	1	1	Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda.
Galaterbrevet	Gal	48	1	2	Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.
Galaterbrevet	Gal	48	1	3	Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus,
Galaterbrevet	Gal	48	1	4	som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja.
Galaterbrevet	Gal	48	1	5	Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Galaterbrevet	Gal	48	1	6	Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium,
Galaterbrevet	Gal	48	1	7	fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium.
Galaterbrevet	Gal	48	1	8	Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.
Galaterbrevet	Gal	48	1	9	Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.
Galaterbrevet	Gal	48	1	10	Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.
Galaterbrevet	Gal	48	1	11	Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor.
Galaterbrevet	Gal	48	1	12	Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
Galaterbrevet	Gal	48	1	13	Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den,
Galaterbrevet	Gal	48	1	14	och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.
Galaterbrevet	Gal	48	1	15	Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd,
Galaterbrevet	Gal	48	1	16	beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds.
Galaterbrevet	Gal	48	1	17	Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.
Galaterbrevet	Gal	48	1	18	Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar.
Galaterbrevet	Gal	48	1	19	Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.
Galaterbrevet	Gal	48	1	20	Det som jag här skriver till er, det skriver jag inför Gud, jag ljuger inte.
Galaterbrevet	Gal	48	1	21	Sedan kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien.
Galaterbrevet	Gal	48	1	22	Men jag var personligen okänd för Kristi församlingar i Judeen.
Galaterbrevet	Gal	48	1	23	De hade endast hört sägas: "Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota."
Galaterbrevet	Gal	48	1	24	Och de prisade Gud för min skull.
Galaterbrevet	Gal	48	2	1	Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas. Också Titus tog jag med mig.
Galaterbrevet	Gal	48	2	2	Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade fram - enskilt, för de ansedda - det evangelium jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag sprang eller hade sprungit förgäves?
Galaterbrevet	Gal	48	2	3	Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig.
Galaterbrevet	Gal	48	2	4	Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.
Galaterbrevet	Gal	48	2	5	Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
Galaterbrevet	Gal	48	2	6	De som ansågs betyda något - hurdana de en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personen - mig ville dessa ansedda inte ålägga något mer.
Galaterbrevet	Gal	48	2	7	Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna.
Galaterbrevet	Gal	48	2	8	Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.
Galaterbrevet	Gal	48	2	9	Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.
Galaterbrevet	Gal	48	2	10	Bara en sak ville de, att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag också vinnlagt mig om att göra.
Galaterbrevet	Gal	48	2	11	Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd.
Galaterbrevet	Gal	48	2	12	Ty innan det kom några från Jakob, brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan för de omskurna.
Galaterbrevet	Gal	48	2	13	Även de andra judarna hycklade på samma vis, så att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri.
Galaterbrevet	Gal	48	2	14	Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
Galaterbrevet	Gal	48	2	15	Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare.
Galaterbrevet	Gal	48	2	16	Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.
Galaterbrevet	Gal	48	2	17	Men om vi genom att söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej!
Galaterbrevet	Gal	48	2	18	Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som en överträdare.
Galaterbrevet	Gal	48	2	19	Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,
Galaterbrevet	Gal	48	2	20	och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.
Galaterbrevet	Gal	48	2	21	Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.
Galaterbrevet	Gal	48	3	1	Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst?
Galaterbrevet	Gal	48	3	2	Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro?
Galaterbrevet	Gal	48	3	3	Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet?
Galaterbrevet	Gal	48	3	4	Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?
Galaterbrevet	Gal	48	3	5	Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham?
Galaterbrevet	Gal	48	3	6	Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.
Galaterbrevet	Gal	48	3	7	Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.
Galaterbrevet	Gal	48	3	8	Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.
Galaterbrevet	Gal	48	3	9	Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
Galaterbrevet	Gal	48	3	10	Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.
Galaterbrevet	Gal	48	3	11	Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.
Galaterbrevet	Gal	48	3	12	Men lagen säger inte "av tro", utan den som håller dessa bud skall leva genom dem.
Galaterbrevet	Gal	48	3	13	Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.
Galaterbrevet	Gal	48	3	14	Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
Galaterbrevet	Gal	48	3	15	Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg.
Galaterbrevet	Gal	48	3	16	Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus.
Galaterbrevet	Gal	48	3	17	Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft.
Galaterbrevet	Gal	48	3	18	Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.
Galaterbrevet	Gal	48	3	19	Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.
Galaterbrevet	Gal	48	3	20	Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en.
Galaterbrevet	Gal	48	3	21	Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen.
Galaterbrevet	Gal	48	3	22	Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.
Galaterbrevet	Gal	48	3	23	Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras.
Galaterbrevet	Gal	48	3	24	Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro.
Galaterbrevet	Gal	48	3	25	Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.
Galaterbrevet	Gal	48	3	26	Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.
Galaterbrevet	Gal	48	3	27	Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.
Galaterbrevet	Gal	48	3	28	Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
Galaterbrevet	Gal	48	3	29	Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.
Galaterbrevet	Gal	48	4	1	Jag menar: så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt.
Galaterbrevet	Gal	48	4	2	Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt.
Galaterbrevet	Gal	48	4	3	På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar.
Galaterbrevet	Gal	48	4	4	Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
Galaterbrevet	Gal	48	4	5	för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
Galaterbrevet	Gal	48	4	6	Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: "Abba! Fader!"
Galaterbrevet	Gal	48	4	7	Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
Galaterbrevet	Gal	48	4	8	Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar.
Galaterbrevet	Gal	48	4	9	Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under?
Galaterbrevet	Gal	48	4	10	Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år.
Galaterbrevet	Gal	48	4	11	Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.
Galaterbrevet	Gal	48	4	12	Jag ber er, bröder: bli som jag, eftersom jag har blivit som ni. Ni har inte gjort mig något ont.
Galaterbrevet	Gal	48	4	13	Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången fick tillfälle att predika evangeliet för er.
Galaterbrevet	Gal	48	4	14	Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.
Galaterbrevet	Gal	48	4	15	Var hör man nu er lovprisning? Jag kan vittna om att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem åt mig, om det varit möjligt.
Galaterbrevet	Gal	48	4	16	Har jag nu blivit er fiende, därför att jag säger er sanningen?
Galaterbrevet	Gal	48	4	17	Dessa människor är ivriga att vinna er men har inte rätt iver, utan vill skilja er från oss för att ni med så mycket större iver skall hålla er till dem.
Galaterbrevet	Gal	48	4	18	Det är bra att vara ivrig för det som är gott, det gäller alltid, och inte bara när jag är hos er.
Galaterbrevet	Gal	48	4	19	Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er,
Galaterbrevet	Gal	48	4	20	jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.
Galaterbrevet	Gal	48	4	21	Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte på lagen?
Galaterbrevet	Gal	48	4	22	Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru.
Galaterbrevet	Gal	48	4	23	Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.
Galaterbrevet	Gal	48	4	24	Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar.
Galaterbrevet	Gal	48	4	25	Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn.
Galaterbrevet	Gal	48	4	26	Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder.
Galaterbrevet	Gal	48	4	27	Det står skrivet: Gläd dig, du ofruktsamma, du som inte föder barn, jubla högt, du som inte känner födslovånda, ty den ensamma har många barn, fler än den som har en man.
Galaterbrevet	Gal	48	4	28	Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak.
Galaterbrevet	Gal	48	4	29	Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu.
Galaterbrevet	Gal	48	4	30	Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.
Galaterbrevet	Gal	48	4	31	Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.
Galaterbrevet	Gal	48	5	1	Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.
Galaterbrevet	Gal	48	5	2	Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.
Galaterbrevet	Gal	48	5	3	Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.
Galaterbrevet	Gal	48	5	4	Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.
Galaterbrevet	Gal	48	5	5	Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp.
Galaterbrevet	Gal	48	5	6	Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.
Galaterbrevet	Gal	48	5	7	Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen?
Galaterbrevet	Gal	48	5	8	Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er.
Galaterbrevet	Gal	48	5	9	Lite surdeg syrar hela degen.
Galaterbrevet	Gal	48	5	10	Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är.
Galaterbrevet	Gal	48	5	11	Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta.
Galaterbrevet	Gal	48	5	12	De som uppviglar er borde gå och stympa sig.
Galaterbrevet	Gal	48	5	13	Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.
Galaterbrevet	Gal	48	5	14	Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.
Galaterbrevet	Gal	48	5	15	Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.
Galaterbrevet	Gal	48	5	16	Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.
Galaterbrevet	Gal	48	5	17	Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill.
Galaterbrevet	Gal	48	5	18	Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.
Galaterbrevet	Gal	48	5	19	Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet,
Galaterbrevet	Gal	48	5	20	avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,
Galaterbrevet	Gal	48	5	21	illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
Galaterbrevet	Gal	48	5	22	Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,
Galaterbrevet	Gal	48	5	23	trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
Galaterbrevet	Gal	48	5	24	De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.
Galaterbrevet	Gal	48	5	25	Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.
Galaterbrevet	Gal	48	5	26	Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.
Galaterbrevet	Gal	48	6	1	Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad.
Galaterbrevet	Gal	48	6	2	Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.
Galaterbrevet	Gal	48	6	3	Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv.
Galaterbrevet	Gal	48	6	4	Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra.
Galaterbrevet	Gal	48	6	5	Ty var och en skall bära sin egen börda.
Galaterbrevet	Gal	48	6	6	Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom.
Galaterbrevet	Gal	48	6	7	Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda.
Galaterbrevet	Gal	48	6	8	Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.
Galaterbrevet	Gal	48	6	9	Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.
Galaterbrevet	Gal	48	6	10	Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.
Galaterbrevet	Gal	48	6	11	Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand.
Galaterbrevet	Gal	48	6	12	Alla som vill ha gott anseende genom något yttre försöker tvinga er till omskärelse, och detta bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi kors.
Galaterbrevet	Gal	48	6	13	Ty de som låter omskära sig kan inte ens själva hålla lagen, men de vill att ni skall låta omskära er, för att de skall kunna skryta med att ni är omskurna.
Galaterbrevet	Gal	48	6	14	För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.
Galaterbrevet	Gal	48	6	15	Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse.
Galaterbrevet	Gal	48	6	16	Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, ja, över Guds Israel.
Galaterbrevet	Gal	48	6	17	Nu må ingen plåga mig längre, eftersom jag bär Jesu märken på min kropp.
Galaterbrevet	Gal	48	6	18	Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen.
Efesierbrevet	Ef	49	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Jesus.
Efesierbrevet	Ef	49	1	2	Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Efesierbrevet	Ef	49	1	3	Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,
Efesierbrevet	Ef	49	1	4	liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom.
Efesierbrevet	Ef	49	1	5	I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut,
Efesierbrevet	Ef	49	1	6	för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.
Efesierbrevet	Ef	49	1	7	I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd
Efesierbrevet	Ef	49	1	8	som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.
Efesierbrevet	Ef	49	1	9	Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus,
Efesierbrevet	Ef	49	1	10	den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.
Efesierbrevet	Ef	49	1	11	I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut,
Efesierbrevet	Ef	49	1	12	för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära.
Efesierbrevet	Ef	49	1	13	I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.
Efesierbrevet	Ef	49	1	14	Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
Efesierbrevet	Ef	49	1	15	Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga,
Efesierbrevet	Ef	49	1	16	upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner.
Efesierbrevet	Ef	49	1	17	Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom.
Efesierbrevet	Ef	49	1	18	Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga,
Efesierbrevet	Ef	49	1	19	och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.
Efesierbrevet	Ef	49	1	20	Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,
Efesierbrevet	Ef	49	1	21	över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande.
Efesierbrevet	Ef	49	1	22	Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen,
Efesierbrevet	Ef	49	1	23	som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
Efesierbrevet	Ef	49	2	1	Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.
Efesierbrevet	Ef	49	2	2	Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner.
Efesierbrevet	Ef	49	2	3	Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.
Efesierbrevet	Ef	49	2	4	Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,
Efesierbrevet	Ef	49	2	5	också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.
Efesierbrevet	Ef	49	2	6	Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus,
Efesierbrevet	Ef	49	2	7	för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
Efesierbrevet	Ef	49	2	8	Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det,
Efesierbrevet	Ef	49	2	9	inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
Efesierbrevet	Ef	49	2	10	Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.
Efesierbrevet	Ef	49	2	11	Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand.
Efesierbrevet	Ef	49	2	12	Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen.
Efesierbrevet	Ef	49	2	13	Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.
Efesierbrevet	Ef	49	2	14	Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren.
Efesierbrevet	Ef	49	2	15	Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.
Efesierbrevet	Ef	49	2	16	Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen.
Efesierbrevet	Ef	49	2	17	Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.
Efesierbrevet	Ef	49	2	18	Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
Efesierbrevet	Ef	49	2	19	Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.
Efesierbrevet	Ef	49	2	20	Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.
Efesierbrevet	Ef	49	2	21	Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren.
Efesierbrevet	Ef	49	2	22	I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.
Efesierbrevet	Ef	49	3	1	Därför böjer jag, Paulus, mina knän, jag som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar.
Efesierbrevet	Ef	49	3	2	Ni har ju hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig med tanke på er,
Efesierbrevet	Ef	49	3	3	hur jag genom en uppenbarelse lärde känna hemligheten så som jag redan i korthet har skrivit.
Efesierbrevet	Ef	49	3	4	När ni läser detta, kan ni förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet.
Efesierbrevet	Ef	49	3	5	I tidigare släktled har den inte avslöjats för människor så som den nu genom Anden har uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter.
Efesierbrevet	Ef	49	3	6	Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte.
Efesierbrevet	Ef	49	3	7	Och detta evangelium har jag blivit satt till att tjäna i kraft av den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft.
Efesierbrevet	Ef	49	3	8	Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom
Efesierbrevet	Ef	49	3	9	och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare.
Efesierbrevet	Ef	49	3	10	Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen.
Efesierbrevet	Ef	49	3	11	Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.
Efesierbrevet	Ef	49	3	12	I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud.
Efesierbrevet	Ef	49	3	13	Därför ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull. Att jag lider är ju en ära för er.
Efesierbrevet	Ef	49	3	14	Därför böjer jag mina knän för Fadern,
Efesierbrevet	Ef	49	3	15	han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.
Efesierbrevet	Ef	49	3	16	Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,
Efesierbrevet	Ef	49	3	17	och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken.
Efesierbrevet	Ef	49	3	18	Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet
Efesierbrevet	Ef	49	3	19	och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.
Efesierbrevet	Ef	49	3	20	Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss,
Efesierbrevet	Ef	49	3	21	honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.
Efesierbrevet	Ef	49	4	1	Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått.
Efesierbrevet	Ef	49	4	2	Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek.
Efesierbrevet	Ef	49	4	3	Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band:
Efesierbrevet	Ef	49	4	4	en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse,
Efesierbrevet	Ef	49	4	5	en Herre, en tro, ett dop,
Efesierbrevet	Ef	49	4	6	en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.
Efesierbrevet	Ef	49	4	7	Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut.
Efesierbrevet	Ef	49	4	8	Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor.
Efesierbrevet	Ef	49	4	9	Detta ord "han steg upp" vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden?
Efesierbrevet	Ef	49	4	10	Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt.
Efesierbrevet	Ef	49	4	11	Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.
Efesierbrevet	Ef	49	4	12	De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,
Efesierbrevet	Ef	49	4	13	tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
Efesierbrevet	Ef	49	4	14	Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse.
Efesierbrevet	Ef	49	4	15	Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus.
Efesierbrevet	Ef	49	4	16	Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.
Efesierbrevet	Ef	49	4	17	I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma,
Efesierbrevet	Ef	49	4	18	deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten.
Efesierbrevet	Ef	49	4	19	Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.
Efesierbrevet	Ef	49	4	20	Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är.
Efesierbrevet	Ef	49	4	21	Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus.
Efesierbrevet	Ef	49	4	22	Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär,
Efesierbrevet	Ef	49	4	23	och ni förnyas nu till ande och sinne.
Efesierbrevet	Ef	49	4	24	Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.
Efesierbrevet	Ef	49	4	25	Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar.
Efesierbrevet	Ef	49	4	26	Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede
Efesierbrevet	Ef	49	4	27	och ge inte djävulen något tillfälle.
Efesierbrevet	Ef	49	4	28	Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.
Efesierbrevet	Ef	49	4	29	Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.
Efesierbrevet	Ef	49	4	30	Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag.
Efesierbrevet	Ef	49	4	31	Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska.
Efesierbrevet	Ef	49	4	32	Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
Efesierbrevet	Ef	49	5	1	Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn.
Efesierbrevet	Ef	49	5	2	Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.
Efesierbrevet	Ef	49	5	3	Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga.
Efesierbrevet	Ef	49	5	4	Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud.
Efesierbrevet	Ef	49	5	5	Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike.
Efesierbrevet	Ef	49	5	6	Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.
Efesierbrevet	Ef	49	5	7	Ha därför ingenting med dem att göra.
Efesierbrevet	Ef	49	5	8	Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn.
Efesierbrevet	Ef	49	5	9	Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter.
Efesierbrevet	Ef	49	5	10	Och pröva vad som är Herren kärt.
Efesierbrevet	Ef	49	5	11	Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället.
Efesierbrevet	Ef	49	5	12	Vad sådana människor gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna.
Efesierbrevet	Ef	49	5	13	Men allt kommer i dagen, när det uppenbaras av ljuset,
Efesierbrevet	Ef	49	5	14	ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: "Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig."
Efesierbrevet	Ef	49	5	15	Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa.
Efesierbrevet	Ef	49	5	16	Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda.
Efesierbrevet	Ef	49	5	17	Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.
Efesierbrevet	Ef	49	5	18	Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden,
Efesierbrevet	Ef	49	5	19	så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan.
Efesierbrevet	Ef	49	5	20	Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.
Efesierbrevet	Ef	49	5	21	Underordna er varandra i Kristi fruktan.
Efesierbrevet	Ef	49	5	22	Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren.
Efesierbrevet	Ef	49	5	23	Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp.
Efesierbrevet	Ef	49	5	24	Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.
Efesierbrevet	Ef	49	5	25	Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den,
Efesierbrevet	Ef	49	5	26	för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet.
Efesierbrevet	Ef	49	5	27	Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.
Efesierbrevet	Ef	49	5	28	På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv.
Efesierbrevet	Ef	49	5	29	Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen,
Efesierbrevet	Ef	49	5	30	eftersom vi är lemmar i hans kropp.
Efesierbrevet	Ef	49	5	31	Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött.
Efesierbrevet	Ef	49	5	32	Denna hemlighet är stor - jag talar om Kristus och församlingen.
Efesierbrevet	Ef	49	5	33	Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.
Efesierbrevet	Ef	49	6	1	Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, det är rätt och riktigt.
Efesierbrevet	Ef	49	6	2	Hedra din far och mor. Detta är det första bud som har ett löfte:
Efesierbrevet	Ef	49	6	3	för att det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden.
Efesierbrevet	Ef	49	6	4	Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.
Efesierbrevet	Ef	49	6	5	Ni slavar, lyd era jordiska herrar, visa dem respekt och vördnad av uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus.
Efesierbrevet	Ef	49	6	6	Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja.
Efesierbrevet	Ef	49	6	7	Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor.
Efesierbrevet	Ef	49	6	8	Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri.
Efesierbrevet	Ef	49	6	9	Och ni herrar, handla på samma sätt mot era slavar och upphör med att hota. Ni vet att de har samme Herre i himlen som ni, och han gör inte skillnad på människor.
Efesierbrevet	Ef	49	6	10	Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.
Efesierbrevet	Ef	49	6	11	Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.
Efesierbrevet	Ef	49	6	12	Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.
Efesierbrevet	Ef	49	6	13	Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.
Efesierbrevet	Ef	49	6	14	Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar
Efesierbrevet	Ef	49	6	15	och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.
Efesierbrevet	Ef	49	6	16	Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.
Efesierbrevet	Ef	49	6	17	Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.
Efesierbrevet	Ef	49	6	18	Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.
Efesierbrevet	Ef	49	6	19	Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd.
Efesierbrevet	Ef	49	6	20	För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.
Efesierbrevet	Ef	49	6	21	För att också ni skall få veta hur jag har det och vad jag gör, kommer Tykikus, vår käre broder och trogne tjänare i Herren, att underrätta er om allt.
Efesierbrevet	Ef	49	6	22	Jag sänder honom till er just för att ni skall få veta hur det är med oss och för att han skall uppmuntra era hjärtan.
Efesierbrevet	Ef	49	6	23	Frid vare med bröderna och kärlek och tro från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
Efesierbrevet	Ef	49	6	24	Nåd och oförgängligt liv vare med alla som älskar vår Herre Jesus Kristus.
Filipperbrevet	Fil	50	1	1	Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna.
Filipperbrevet	Fil	50	1	2	Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Filipperbrevet	Fil	50	1	3	Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er.
Filipperbrevet	Fil	50	1	4	Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje,
Filipperbrevet	Fil	50	1	5	eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu.
Filipperbrevet	Fil	50	1	6	Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.
Filipperbrevet	Fil	50	1	7	Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig.
Filipperbrevet	Fil	50	1	8	Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus.
Filipperbrevet	Fil	50	1	9	Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme,
Filipperbrevet	Fil	50	1	10	så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag,
Filipperbrevet	Fil	50	1	11	rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.
Filipperbrevet	Fil	50	1	12	Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som har hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet.
Filipperbrevet	Fil	50	1	13	Så har hela pretoriet och alla andra kommit att förstå att det är för Kristi skull jag sitter fängslad.
Filipperbrevet	Fil	50	1	14	Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.
Filipperbrevet	Fil	50	1	15	En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt,
Filipperbrevet	Fil	50	1	16	av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium.
Filipperbrevet	Fil	50	1	17	De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre.
Filipperbrevet	Fil	50	1	18	Än sen? Kristus blir ändå på ett eller annat sätt predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det är jag glad över. Och jag vill fortsätta att glädja mig,
Filipperbrevet	Fil	50	1	19	ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig.
Filipperbrevet	Fil	50	1	20	Det är också min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt skall stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid skall av mig frimodigt förhärligas i min kropp, vare sig jag lever eller dör.
Filipperbrevet	Fil	50	1	21	Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst.
Filipperbrevet	Fil	50	1	22	Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja.
Filipperbrevet	Fil	50	1	23	Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre.
Filipperbrevet	Fil	50	1	24	Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar.
Filipperbrevet	Fil	50	1	25	Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron.
Filipperbrevet	Fil	50	1	26	När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull.
Filipperbrevet	Fil	50	1	27	Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium
Filipperbrevet	Fil	50	1	28	utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud.
Filipperbrevet	Fil	50	1	29	Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull,
Filipperbrevet	Fil	50	1	30	eftersom ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag har.
Filipperbrevet	Fil	50	2	1	Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något,
Filipperbrevet	Fil	50	2	2	gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne.
Filipperbrevet	Fil	50	2	3	Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
Filipperbrevet	Fil	50	2	4	Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.
Filipperbrevet	Fil	50	2	5	Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
Filipperbrevet	Fil	50	2	6	Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte
Filipperbrevet	Fil	50	2	7	utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa
Filipperbrevet	Fil	50	2	8	ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.
Filipperbrevet	Fil	50	2	9	Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,
Filipperbrevet	Fil	50	2	10	för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden,
Filipperbrevet	Fil	50	2	11	och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.
Filipperbrevet	Fil	50	2	12	Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.
Filipperbrevet	Fil	50	2	13	Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.
Filipperbrevet	Fil	50	2	14	Gör allt utan att klaga och tveka,
Filipperbrevet	Fil	50	2	15	så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen,
Filipperbrevet	Fil	50	2	16	när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.
Filipperbrevet	Fil	50	2	17	Ja, även om mitt blod blir utgjutet då ni bär fram er tro som offer, är jag glad och gläds med er alla.
Filipperbrevet	Fil	50	2	18	På samma sätt gläder ni er och deltar i min glädje.
Filipperbrevet	Fil	50	2	19	Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sända Timoteus till er, så att också jag kan vara vid gott mod, när jag får veta hur ni har det.
Filipperbrevet	Fil	50	2	20	Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er.
Filipperbrevet	Fil	50	2	21	Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.
Filipperbrevet	Fil	50	2	22	Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet.
Filipperbrevet	Fil	50	2	23	Honom hoppas jag kunna sända så snart jag får se hur det går för mig.
Filipperbrevet	Fil	50	2	24	Och i Herren är jag övertygad om att jag snart skall kunna komma själv.
Filipperbrevet	Fil	50	2	25	Men jag anser det nödvändigt att sända tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, som ni har sänt för att hjälpa mig med det som jag behövde.
Filipperbrevet	Fil	50	2	26	Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk.
Filipperbrevet	Fil	50	2	27	Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg.
Filipperbrevet	Fil	50	2	28	Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad.
Filipperbrevet	Fil	50	2	29	Ta nu emot honom i Herren med all glädje, och visa sådana män uppskattning.
Filipperbrevet	Fil	50	2	30	För sitt arbete i Kristi tjänst satte han sitt liv på spel och var nära döden, för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Filipperbrevet	Fil	50	3	1	För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren. För mig är det inte besvärligt att skriva samma sak till er, och för er är det säkrast så.
Filipperbrevet	Fil	50	3	2	Se upp för hundarna. Se upp för de onda arbetarna. Se upp för de sönderskurna.
Filipperbrevet	Fil	50	3	3	Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting,
Filipperbrevet	Fil	50	3	4	fast också jag kunde förlita mig på yttre ting. Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer,
Filipperbrevet	Fil	50	3	5	jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé,
Filipperbrevet	Fil	50	3	6	i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.
Filipperbrevet	Fil	50	3	7	Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull.
Filipperbrevet	Fil	50	3	8	Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus
Filipperbrevet	Fil	50	3	9	och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.
Filipperbrevet	Fil	50	3	10	Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom,
Filipperbrevet	Fil	50	3	11	i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.
Filipperbrevet	Fil	50	3	12	Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.
Filipperbrevet	Fil	50	3	13	Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför
Filipperbrevet	Fil	50	3	14	och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
Filipperbrevet	Fil	50	3	15	Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er.
Filipperbrevet	Fil	50	3	16	Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.
Filipperbrevet	Fil	50	3	17	Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss.
Filipperbrevet	Fil	50	3	18	Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors.
Filipperbrevet	Fil	50	3	19	De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska.
Filipperbrevet	Fil	50	3	20	Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.
Filipperbrevet	Fil	50	3	21	Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.
Filipperbrevet	Fil	50	4	1	Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, ni mina älskade.
Filipperbrevet	Fil	50	4	2	Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren.
Filipperbrevet	Fil	50	4	3	Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.
Filipperbrevet	Fil	50	4	4	Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.
Filipperbrevet	Fil	50	4	5	Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.
Filipperbrevet	Fil	50	4	6	Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.
Filipperbrevet	Fil	50	4	7	Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Filipperbrevet	Fil	50	4	8	För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.
Filipperbrevet	Fil	50	4	9	Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.
Filipperbrevet	Fil	50	4	10	Det har glatt mig mycket i Herren att ni till slut har låtit er omtanke om mig blomma upp. Visst tänkte ni redan förut på mig, men då hade ni inte något tillfälle att visa det.
Filipperbrevet	Fil	50	4	11	Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har.
Filipperbrevet	Fil	50	4	12	Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist.
Filipperbrevet	Fil	50	4	13	Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.
Filipperbrevet	Fil	50	4	14	Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge.
Filipperbrevet	Fil	50	4	15	Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien. Ni var den enda församling som satte sig i förbindelse med mig, så att räkenskap kunde föras över givet och mottaget.
Filipperbrevet	Fil	50	4	16	Också när jag var i Tessalonika skickade ni mig både en och två gånger vad jag behövde.
Filipperbrevet	Fil	50	4	17	Inte så att jag söker gåvan som sådan, utan vad jag söker är att ni skall få en riklig frukt av den gåva ni ger.
Filipperbrevet	Fil	50	4	18	Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog sedan jag av Epafroditus har tagit emot gåvan, en ljuvlig doft, ett rätt offer, som Gud tar emot med glädje.
Filipperbrevet	Fil	50	4	19	Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.
Filipperbrevet	Fil	50	4	20	Vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Filipperbrevet	Fil	50	4	21	Hälsa alla heliga i Kristus Jesus. Bröderna hos mig hälsar till er.
Filipperbrevet	Fil	50	4	22	Alla de heliga, särskilt de som hör till kejsarens hus, hälsar er.
Filipperbrevet	Fil	50	4	23	Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från vår broder Timoteus,
Kolosserbrevet	Kol	51	1	2	till de heliga i Kolosse, de troende bröderna i Kristus. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	3	Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, när vi ber för er.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	4	Vi har hört om er tro i Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga,
Kolosserbrevet	Kol	51	1	5	på grund av hoppet som är förvarat åt er i himlen. Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium
Kolosserbrevet	Kol	51	1	6	som har kommit till er och finns i hela världen och växer och bär frukt. Så har det också gjort hos er från den dag ni fick höra det och lärde känna Guds nåd sådan den verkligen är.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	7	Det har ni fått lära er av Epafras, vår käre medarbetare, som troget tjänar Kristus i vårt ställe.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	8	Han har berättat för oss om er kärlek i Anden.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	9	Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt,
Kolosserbrevet	Kol	51	1	10	så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	11	Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	12	Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	13	Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	14	I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	15	Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	16	Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	17	Han är till före allting, och allt består genom honom.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	18	Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	19	Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom
Kolosserbrevet	Kol	51	1	20	och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	21	Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender,
Kolosserbrevet	Kol	51	1	22	också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga,
Kolosserbrevet	Kol	51	1	23	om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	24	Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	25	Dess tjänare har jag blivit i kraft av det uppdrag Gud har gett mig för er räkning, att överallt predika Guds ord,
Kolosserbrevet	Kol	51	1	26	den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	27	För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet - Kristus i er, härlighetens hopp.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	28	Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.
Kolosserbrevet	Kol	51	1	29	För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	1	Jag vill att ni skall veta vilken kamp jag har att utstå för er och för dem som bor i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen,
Kolosserbrevet	Kol	51	2	2	för att de skall bli undervisade i kärlek och styrkta i sina hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds hemlighet, Kristus.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	3	I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	4	Detta säger jag för att ingen skall bedra er genom bestickande ord.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	5	Ty även om jag är kroppsligt frånvarande, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	6	Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom
Kolosserbrevet	Kol	51	2	7	och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	8	Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	9	Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt,
Kolosserbrevet	Kol	51	2	10	och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	11	I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur
Kolosserbrevet	Kol	51	2	12	och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	13	Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser
Kolosserbrevet	Kol	51	2	14	och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	15	Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	16	Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	17	Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	18	Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt 'ödmjukhet' och går upp i syner av änglarnas tillbedjan och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne
Kolosserbrevet	Kol	51	2	19	och inte håller sig till honom som är huvudet. Från honom får hela kroppen den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av sina leder och senor.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	20	Om ni med Kristus har dött bort från världens stadgar, varför uppför ni er då som om ni levde i världen och böjer er under dessa bud:
Kolosserbrevet	Kol	51	2	21	"Det skall du inte röra, det skall du inte smaka, det skall du inte ta på".
Kolosserbrevet	Kol	51	2	22	Och detta gäller sådant som är bestämt att användas och förbrukas, efter människors bud och läror.
Kolosserbrevet	Kol	51	2	23	Detta uppfattas visserligen som 'vishet', med sin självvalda gudstjänst, sin 'ödmjukhet' och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	1	Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	2	Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	3	Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	4	När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	5	Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	6	Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	7	Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	8	Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	9	Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar
Kolosserbrevet	Kol	51	3	10	och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	11	Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	12	Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	13	Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	14	Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	15	Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	16	Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	17	Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	18	Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	19	Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	20	Ni barn, lyd era föräldrar i allt, det är Herrens goda vilja.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	21	Ni fäder, reta inte upp era barn, så att de tappar modet.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	22	Ni slavar, lyd era jordiska herrar i allt, inte som ögontjänare för att ställa er in hos dem, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Herren.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	23	Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	24	Ni vet att det är av Herren som ni skall få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar.
Kolosserbrevet	Kol	51	3	25	Den som gör orätt skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	1	Ni herrar, låt era slavar få vad som är rätt och rimligt. Ni vet ju att ni också har en Herre i himlen.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	2	Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	3	Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet - det är för den jag är fånge -
Kolosserbrevet	Kol	51	4	4	och att jag talar som jag bör, när jag avslöjar den.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	5	Uppträd förståndigt mot dem som står utanför och ta vara på varje tillfälle.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	6	Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	7	Vad mig beträffar skall Tykikus berätta allt för er. Han är en älskad broder och en trogen tjänare och medarbetare i Herren.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	8	Honom sänder jag till er just för att ni skall få veta hur vi har det och för att han skall uppmuntra era hjärtan.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	9	Med honom kommer vår trogne och älskade broder Onesimus, som är en av er. De skall berätta för er om allting här.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	10	Aristarkus, min medfånge, hälsar till er och det gör också Markus, Barnabas kusin. Honom har ni fått anvisningar om: ta väl emot honom när han kommer till er.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	11	Jesus, som kallas Justus, hälsar också. Bland de omskurna är dessa mina enda medarbetare för Guds rike. De har varit till tröst för mig.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	12	Epafras, som är en av er, hälsar. Han är en Kristi Jesu tjänare som alltid kämpar för er i sina böner, för att ni skall stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om allt vad Gud vill.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	13	Jag kan intyga hur mycket han arbetar för er och för dem i Laodicea och Hierapolis.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	14	Vår älskade Lukas, läkaren, hälsar till er liksom Demas.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	15	Hälsa till bröderna i Laodicea och till Nymfas och församlingen som kommer samman i hans hus.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	16	När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det också blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet som kommer från dem.
Kolosserbrevet	Kol	51	4	17	Säg åt Arkippus: "Se till att du fullgör den tjänst du fått i Herren."
Kolosserbrevet	Kol	51	4	18	Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Tänk på mina bojor. Nåden vare med er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	1	Från Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	2	Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	3	ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	4	Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	5	Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	6	Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	7	Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	8	Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	9	Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	1	10	och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	1	Ni vet själva, bröder, att vår insats hos er inte var förgäves.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	2	Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och misshandlats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika evangeliet för er trots hård kamp.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	3	Bakom vår predikan ligger inte villfarelse, orena motiv eller onda avsikter.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	4	Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	5	Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något - Gud är vårt vittne.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	6	Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	7	även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt ibland er. Som när en mor sköter om sina egna barn,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	8	ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	9	Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	10	Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	11	Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er som en far sina barn,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	12	och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	13	Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	14	Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden av era landsmän som de av judarna,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	15	de som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud och är fiender till alla människor,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	16	eftersom de hindrar oss att predika för hedningarna, så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen skall komma över dem till slut.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	17	Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	18	Vi har verkligen önskat komma till er - jag, Paulus, både en och två gånger - men Satan har hindrat oss.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	19	Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrona inför vår Herre Jesus när han kommer, vem om inte ni?
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	2	20	Ja, ni är vår ära och vår glädje.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	1	När vi därför inte längre kunde härda ut, beslöt vi att ensamma stanna kvar i Athen,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	2	och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	3	så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	4	Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	5	När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	6	Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er, och han har gett oss goda nyheter om er tro och kärlek och berättat hur ni alltid tänker på oss och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	7	Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och det mitt i alla svårigheter och lidanden.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	8	Nu lever vi, när ni står fasta i Herren.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	9	Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud?
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	10	Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er och ställa till rätta det som brister i er tro.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	11	Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	12	Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	3	13	så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	1	För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	2	Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	3	Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	4	och att var och en av er vet att skaffa sig hustru på ett helgat och hedervärt sätt.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	5	Det får inte ske i lidelser och begär liksom bland hedningarna som inte känner Gud,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	6	så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	7	Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	8	Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	9	Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	10	Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	11	och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	12	Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	13	Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	14	Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	15	Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	16	Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	17	Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	4	18	Trösta därför varandra med dessa ord.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	1	Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	2	Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	3	När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	4	Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	5	Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	6	Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	7	Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	8	Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	9	Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	10	Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	11	Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	12	Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	13	Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	14	Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	15	Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	16	Var alltid glada,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	17	be oavbrutet
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	18	och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	19	Släck inte Anden.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	20	Förakta inte profetior,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	21	men pröva allt, behåll det goda,
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	22	och håll er borta från allt slags ont.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	23	Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	24	Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	25	Bröder, be även för oss.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	26	Hälsa alla bröderna med en helig kyss.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	27	Jag uppmanar er allvarligt i Herren att se till att brevet blir uppläst för alla bröderna.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	52	5	28	Vår Herre Jesu nåd vare med er.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	1	Från Paulus, Silvanus och Timoteus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	2	Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	3	Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	4	Därför berömmer vi oss i Guds församlingar av er, av er uthållighet och er tro under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	5	Allt detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni skall anses värdiga Guds rike som ni lider för.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	6	Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	7	och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar,
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	8	i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	9	Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt,
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	10	när han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	11	Och därför ber vi alltid för er, att vår Gud skall anse er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda varje god föresats och gärning i tron,
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	1	12	så att vår Herre Jesu namn förhärligas i er och ni i honom genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	1	När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder,
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	2	att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	3	Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram,
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	4	motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	5	Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er?
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	6	Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	7	Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	8	Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	9	Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	10	och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	11	Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	12	och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	13	Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	14	Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	15	Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	16	Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp,
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	2	17	uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	1	För övrigt, bröder, be för oss att Herrens ord snabbt utbreder sig och blir ärat, liksom hos er,
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	2	och att vi blir räddade från fientliga och onda människor. Alla har ju inte tron.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	3	Men Herren är trofast. Han skall styrka er och skydda er för den onde.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	4	I Herren har vi det förtroendet för er att ni gör och kommer att göra det vi föreskriver er.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	5	Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	6	Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oordentligt och inte följer de lärdomar som de har fått av oss.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	7	Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er,
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	8	vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag för att inte ligga någon av er till last.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	9	Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	10	När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	11	Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	12	Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta sitt eget bröd.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	13	Och ni, bröder, tröttna inte på att göra det som är gott.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	14	Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	15	Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	16	Må han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	17	Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	53	3	18	Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	1	Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	2	till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	3	Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	4	och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	5	Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	6	Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	7	De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	8	Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	9	och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	10	för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran -
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	11	detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	12	Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	13	fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	14	Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	15	Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	16	Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	17	Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	18	Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	19	i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	1	20	Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	1	Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	2	för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	3	Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	4	som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	5	Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	6	som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	7	och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel - jag talar sanning och ljuger inte - till hedningarnas lärare i tron och sanningen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	8	Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	9	På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	10	utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	11	En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	12	Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	13	eftersom Adam skapades först och sedan Eva.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	14	Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	2	15	Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	1	Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	2	En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	3	Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	4	Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	5	Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	6	Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	7	Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	8	Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	9	De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	10	Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	11	Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	12	En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	13	De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	14	Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	15	Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	3	16	Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	1	Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	2	De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	3	och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	4	Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	5	Det helgas genom Guds ord och bön.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	6	När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	7	Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	8	Ty kroppsövning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande -
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	9	det ordet är tillförlitligt och på allt sätt värt att tas emot.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	10	Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	11	Detta skall du inskärpa och lära ut.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	12	Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	13	Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	14	Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	15	Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	4	16	Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	1	Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	2	äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	3	Hedra dem som verkligen är änkor.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	4	Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	5	Den som verkligen är änka och står ensam sätter sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	6	Men den som för ett utsvävande liv är levande död.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	7	Och allt detta skall du inskärpa, så att ingen kan anklaga dem.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	8	Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	9	Till 'församlingsänka' skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	10	Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	11	Yngre änkor skall du däremot avvisa. Ty när de drivs av begär och sätter sig upp mot Kristus, vill de bara gifta sig
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	12	och drar domen över sig, eftersom de har förnekat sin första tro.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	13	På samma gång lär de sig att vara lata, när de går omkring i husen. Och inte nog med det, de lär sig också att vara skvalleraktiga och nyfikna och att prata om sådant som de borde tiga med.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	14	Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	15	Somliga har redan vänt sig bort och följt Satan.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	16	Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	17	Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	18	Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar och: Arbetaren är värd sin lön.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	19	Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	20	Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	21	Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	22	Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	23	Drick inte längre bara vatten utan använd lite vin för din mage, eftersom du är svag så ofta.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	24	Vissa människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg. Andras synder kommer först senare i dagen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	5	25	På samma sätt ligger de goda gärningarna i öppen dag, och de som inte gör det kan ändå inte förbli gömda.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	1	Alla som bär slaveriets ok skall anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	2	De som har troende herrar skall inte se ner på dem, därför att de är bröder. De bör tvärtom tjäna dem så mycket villigare, eftersom de är troende och älskade, dessa som tar emot slavarnas goda tjänst. Så skall du undervisa och förmana.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	3	Om någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	4	så är han högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och misstankar
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	5	och leder till ständiga tvister mellan människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	6	Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	7	Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	8	Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	9	Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	10	Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	11	Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	12	Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	13	Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig:
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	14	bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	15	som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre,
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	16	som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	17	Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	18	Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	19	och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	20	Käre Timoteus, bevara det som har överlämnats åt dig, och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna som kommer från det som kallas kunskap utan att vara det.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	54	6	21	Somliga har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåd vare med er.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, sänd för att predika löftet om liv i Kristus Jesus,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	2	till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	3	Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	4	När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	5	Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	6	Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	7	Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	8	Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	9	Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	10	och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	11	Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	12	Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	13	Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	14	Bevara genom den helige Ande som bor i oss det goda som har blivit anförtrott åt dig.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	15	Som du vet, har alla i Asien vänt sig bort ifrån mig, bland dem är Fygelus och Hermogenes.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	16	Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus familj, ty han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	17	Tvärtom, när han var i Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	1	18	Ja, må Herren låta honom finna barmhärtighet från Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesus, det vet du själv mycket väl.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	1	Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	2	Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	3	Lid också du som en god Kristi Jesu soldat.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	4	Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	5	Och den som tävlar blir inte krönt med segerkransen, om han inte följer reglerna.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	6	Jordbrukaren som arbetar hårt bör först och främst få del av skörden.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	7	Förstå rätt vad jag säger. Herren skall ge dig insikt i allt.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	8	Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	9	I dess tjänst är det jag lider och till och med bär bojor som en förbrytare. Men Guds ord bär inte bojor.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	10	Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	11	Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	12	Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	13	Är vi trolösa - han förblir trofast, ty han kan inte förneka sig själv.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	14	Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det är inte till någon nytta utan bryter bara ner åhörarna.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	15	Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	16	Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg - i ogudaktighet,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	17	och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	18	som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	19	Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	20	Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	21	Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	22	Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	23	Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	24	och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	25	Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	2	26	och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	1	Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	2	Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	3	kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	4	falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	5	och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	6	Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snärjer svaga kvinnor, som är tyngda av synder och drivs av många slags begär
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	7	och som ständigt undervisas men aldrig kan komma till insikt om sanningen.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	8	Liksom Jannes och Jambres satte sig upp emot Mose, står dessa män emot sanningen. Det är människor med ett fördärvat sinne. Deras tro håller inte provet.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	9	Men de kommer inte längre att ha någon framgång. Deras galenskap skall bli uppenbar för alla, liksom fallet blev med Jannes och Jambres.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	10	Men du har följt mig i lära och liv, i föresats och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	11	under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå, och ur alla har Herren räddat mig.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	12	Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	13	Men onda människor och bedragare skall göra framsteg - till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	14	Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	15	och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	16	Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet,
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	3	17	för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	1	Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike:
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	2	predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	3	Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	4	De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	5	Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	6	Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	7	Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	8	Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	9	Gör allt du kan för att snart komma till mig.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	10	Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	11	Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	12	Tykikus har jag sänt till Efesus.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	13	När du kommer, så ta med dig manteln som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, och böckerna, framför allt pergamentskrifterna.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	14	Kopparsmeden Alexander har gjort mig mycket ont. Herren skall vedergälla honom efter hans gärningar.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	15	Du måste också själv vara på din vakt för honom, ty han har häftigt satt sig upp mot vår förkunnelse.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	16	När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan alla övergav mig. Måtte inte detta tillräknas dem.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	17	Men Herren hjälpte mig och gav mig kraft, för att jag skulle fullfölja förkunnelsen och alla folk få höra den. Så blev jag räddad ur lejonets gap.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	18	Herren skall också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	19	Hälsa till Priska, Akvila och Onesiforus familj.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	20	Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag i Miletus, eftersom han var sjuk.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	21	Skynda dig hit före vintern. Eubulus hälsar till dig, liksom Pudens, Linus, Klaudia och alla bröderna.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	55	4	22	Herren vare med din ande. Nåd vare med er.
Titusbrevet	Tit	56	1	1	Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan
Titusbrevet	Tit	56	1	2	och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet.
Titusbrevet	Tit	56	1	3	Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
Titusbrevet	Tit	56	1	4	Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.
Titusbrevet	Tit	56	1	5	När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar.
Titusbrevet	Tit	56	1	6	En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.
Titusbrevet	Tit	56	1	7	Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig,
Titusbrevet	Tit	56	1	8	utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad.
Titusbrevet	Tit	56	1	9	Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna.
Titusbrevet	Tit	56	1	10	Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare.
Titusbrevet	Tit	56	1	11	Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.
Titusbrevet	Tit	56	1	12	En av deras egna, en profet, har sagt: "Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata."
Titusbrevet	Tit	56	1	13	Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron
Titusbrevet	Tit	56	1	14	och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.
Titusbrevet	Tit	56	1	15	För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade.
Titusbrevet	Tit	56	1	16	De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.
Titusbrevet	Tit	56	2	1	Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran:
Titusbrevet	Tit	56	2	2	äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod.
Titusbrevet	Tit	56	2	3	Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott,
Titusbrevet	Tit	56	2	4	så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn,
Titusbrevet	Tit	56	2	5	att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas.
Titusbrevet	Tit	56	2	6	Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme,
Titusbrevet	Tit	56	2	7	och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet.
Titusbrevet	Tit	56	2	8	Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss.
Titusbrevet	Tit	56	2	9	Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot,
Titusbrevet	Tit	56	2	10	att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.
Titusbrevet	Tit	56	2	11	Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.
Titusbrevet	Tit	56	2	12	Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,
Titusbrevet	Tit	56	2	13	medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
Titusbrevet	Tit	56	2	14	Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
Titusbrevet	Tit	56	2	15	Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
Titusbrevet	Tit	56	3	1	Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott,
Titusbrevet	Tit	56	3	2	att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor.
Titusbrevet	Tit	56	3	3	Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.
Titusbrevet	Tit	56	3	4	Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades,
Titusbrevet	Tit	56	3	5	frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande,
Titusbrevet	Tit	56	3	6	som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.
Titusbrevet	Tit	56	3	7	Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet.
Titusbrevet	Tit	56	3	8	Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna.
Titusbrevet	Tit	56	3	9	Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa.
Titusbrevet	Tit	56	3	10	En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång,
Titusbrevet	Tit	56	3	11	eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.
Titusbrevet	Tit	56	3	12	När jag nu sänder Artemas och Tykikus till dig, så skynda dig att komma till mig i Nikopolis. Jag har beslutat mig för att stanna där över vintern.
Titusbrevet	Tit	56	3	13	Juristen Zenas och Apollos skall du utrusta ordentligt, så att de inte saknar något.
Titusbrevet	Tit	56	3	14	Också de våra skall lära sig att utföra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte blir utan frukt.
Titusbrevet	Tit	56	3	15	Alla som är hos mig hälsar till dig. Hälsa till dem som älskar oss i tron. Nåd vare med er alla.
Filemonbrevet	Filem	57	1	1	Från Paulus, Kristi Jesu fånge, och från brodern Timoteus till vår älskade vän och medarbetare Filemon
Filemonbrevet	Filem	57	1	2	och till vår syster Appfia, vår medkämpe Arkippus och till församlingen i ditt hus.
Filemonbrevet	Filem	57	1	3	Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Filemonbrevet	Filem	57	1	4	Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner,
Filemonbrevet	Filem	57	1	5	eftersom jag hör om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla heliga.
Filemonbrevet	Filem	57	1	6	Min bön är att din gemenskap med oss i tron skall visa sig verksam och ge en klar insikt om allt gott som vi äger tillsammans i Kristus.
Filemonbrevet	Filem	57	1	7	Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, min broder.
Filemonbrevet	Filem	57	1	8	Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde befalla dig vad du bör göra,
Filemonbrevet	Filem	57	1	9	vädjar jag hellre för kärlekens skull - jag Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge.
Filemonbrevet	Filem	57	1	10	Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,
Filemonbrevet	Filem	57	1	11	som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta både för dig och mig.
Filemonbrevet	Filem	57	1	12	Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta.
Filemonbrevet	Filem	57	1	13	Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull.
Filemonbrevet	Filem	57	1	14	Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja.
Filemonbrevet	Filem	57	1	15	Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid,
Filemonbrevet	Filem	57	1	16	inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.
Filemonbrevet	Filem	57	1	17	Om du alltså anser mig vara din förtrogne vän, så ta emot honom som du skulle ta emot mig.
Filemonbrevet	Filem	57	1	18	Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning -
Filemonbrevet	Filem	57	1	19	jag, Paulus, skriver med egen hand: jag skall betala. Jag skulle också kunna säga: för upp det på din räkning, eftersom du är skyldig mig dig själv.
Filemonbrevet	Filem	57	1	20	Ja, broder, låt mig få 'nytta' av dig i Herren. Låt mitt hjärta få ro, i Kristus.
Filemonbrevet	Filem	57	1	21	Jag skriver till dig, övertygad om att du kommer att lyda mig. Jag vet att du skall göra ännu mer än jag ber om.
Filemonbrevet	Filem	57	1	22	Ordna dessutom ett gästrum åt mig. Jag hoppas att ni genom era böner skall få mig tillbaka.
Filemonbrevet	Filem	57	1	23	Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar till dig,
Filemonbrevet	Filem	57	1	24	liksom Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.
Filemonbrevet	Filem	57	1	25	Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	1	Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
Hebreerbrevet	Heb	58	1	2	har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	3	Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	4	Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	5	Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?
Hebreerbrevet	Heb	58	1	6	Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	7	Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	8	Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	9	Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	10	Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	11	De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	12	Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	13	Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.
Hebreerbrevet	Heb	58	1	14	Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?
Hebreerbrevet	Heb	58	2	1	Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	2	Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff,
Hebreerbrevet	Heb	58	2	3	hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	4	Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	5	Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	6	På ett ställe har någon vittnat: Vad är en människa, eftersom du tänker på henne, eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom?
Hebreerbrevet	Heb	58	2	7	En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna, och du krönte honom med härlighet och ära.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	8	Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	9	Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	10	Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	11	Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder,
Hebreerbrevet	Heb	58	2	12	då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	13	Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	14	Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen,
Hebreerbrevet	Heb	58	2	15	och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	16	Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	17	Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.
Hebreerbrevet	Heb	58	2	18	Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	1	Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	2	Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	3	Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	4	Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	5	Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	6	Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	7	Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst,
Hebreerbrevet	Heb	58	3	8	så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	9	Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	10	Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	11	Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	12	Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	13	Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	14	Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	15	Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.
Hebreerbrevet	Heb	58	3	16	Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten?
Hebreerbrevet	Heb	58	3	17	Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen?
Hebreerbrevet	Heb	58	3	18	Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga?
Hebreerbrevet	Heb	58	3	19	Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	1	Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	2	Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	3	Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila, och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	4	Ty på stället om den sjunde dagen säger han: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	5	På det här stället säger han: De skall aldrig komma in i min vila.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	6	Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	7	Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	8	Ty om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte längre fram ha talat om en annan dag.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	9	Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	10	Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	11	Låt oss därför ivrigt sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	12	Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	13	Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	14	Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	15	Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.
Hebreerbrevet	Heb	58	4	16	Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	1	En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	2	Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag
Hebreerbrevet	Heb	58	5	3	och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	4	Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	5	Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	6	Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	7	Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	8	Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	9	Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom,
Hebreerbrevet	Heb	58	5	10	och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	11	Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	12	Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	13	Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn.
Hebreerbrevet	Heb	58	5	14	Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	1	Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud,
Hebreerbrevet	Heb	58	6	2	med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	3	Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	4	Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande
Hebreerbrevet	Heb	58	6	5	och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter
Hebreerbrevet	Heb	58	6	6	men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	7	Ty en åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	8	Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	9	Men när det gäller er, ni älskade, är vi övertygade om det bästa, vad som hör till er frälsning, fastän vi talar på detta sätt.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	10	Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	11	Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet,
Hebreerbrevet	Heb	58	6	12	så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	13	När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	14	Han sade: Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	15	Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	16	Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	17	Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	18	Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger.
Hebreerbrevet	Heb	58	6	19	I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten,
Hebreerbrevet	Heb	58	6	20	dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	1	Denne Melkisedek var konung i Salem och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	2	Och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första "rättfärdighetens konung", vidare "Salems konung", det vill säga "fridens konung".
Hebreerbrevet	Heb	58	7	3	Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	4	Se, hur stor han är. Det var åt honom som Abraham, vår stamfader, gav tionde av sitt bästa byte.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	5	De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	6	Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som ägde löftena.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	7	Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	8	I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	9	Ja, genom Abraham har på ett sätt också Levi, som får tionde, själv gett tionde,
Hebreerbrevet	Heb	58	7	10	ty som ofödd fanns han till i sin stamfaders kropp, när Melkisedek mötte denne.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	11	Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten - och på den grunden hade folket fått lagen - varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron?
Hebreerbrevet	Heb	58	7	12	Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	13	Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	14	Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	15	Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	16	Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	17	Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	18	Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	19	Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	20	Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed,
Hebreerbrevet	Heb	58	7	21	men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	22	Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	23	De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	24	Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	25	Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	26	En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	27	Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.
Hebreerbrevet	Heb	58	7	28	Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	1	Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen
Hebreerbrevet	Heb	58	8	2	och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv har rest och inte någon människa.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	3	En överstepräst blir insatt för att bära fram gåvor och offer, och därför måste Kristus också ha något att bära fram.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	4	Om han nu levde på jorden vore han inte ens präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de gåvor som lagen föreskriver.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	5	De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	6	Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	7	Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	8	Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
Hebreerbrevet	Heb	58	8	9	inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem, säger Herren.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	10	Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	11	Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren. Ty alla skall känna mig, från den minste bland dem till den störste.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	12	Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.
Hebreerbrevet	Heb	58	8	13	När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	1	Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	2	I tabernaklet inreddes ett främre rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	3	Bakom den andra förlåten fanns ett rum som kallades det allra heligaste.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	4	Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret och förbundsarken, som på alla sidor var överdragen med guld. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	5	Ovanpå arken stod härlighetens keruber som överskuggade nådastolen. Men detta skall jag inte nu gå in på i detalj.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	6	Så blev det ordnat. I det främre rummet går alltid prästerna in och förrättar sin tjänst.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	7	I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	8	Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	9	Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	10	Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	11	Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen,
Hebreerbrevet	Heb	58	9	12	gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	13	Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet,
Hebreerbrevet	Heb	58	9	14	hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	15	Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	16	Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	17	Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	18	Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	19	När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	20	Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	21	På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	22	Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	23	Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	24	Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	25	Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	26	I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.
Hebreerbrevet	Heb	58	9	27	Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas,
Hebreerbrevet	Heb	58	9	28	så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	1	Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	2	Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	3	Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	4	Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	5	När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berettåt mig.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	6	Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	7	Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja. I bokrullen är det skrivet om mig.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	8	Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde du inte och gladde dig inte", fast de bärs fram enligt lagen.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	9	Sedan säger han: "Se, jag har kommit för att göra din vilja." Så upphäver han det första för att fastställa det andra.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	10	Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	11	Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	12	Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida
Hebreerbrevet	Heb	58	10	13	och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	14	Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	15	Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:
Hebreerbrevet	Heb	58	10	16	Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren. Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen,
Hebreerbrevet	Heb	58	10	17	och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	18	Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	19	Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste
Hebreerbrevet	Heb	58	10	20	på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	21	Vi har en stor präst över Guds hus.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	22	Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	23	Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	24	Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	25	Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	26	Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder,
Hebreerbrevet	Heb	58	10	27	utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	28	Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	29	Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande?
Hebreerbrevet	Heb	58	10	30	Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	31	Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	32	Kom ihåg den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	33	Somliga utsattes för offentligt åtlöje och blev hånade och plågade, andra stod sida vid sida med dem som behandlades så.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	34	Ni led tillsammans med fångarna och fann er med glädje i att bli berövade era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	35	Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	36	Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	37	Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	38	Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	10	39	Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	1	Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	2	Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	3	Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	4	Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	5	Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig. Innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	6	Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	7	I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	8	I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	9	I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	10	Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	11	Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig. Hon litade på honom som hade gett löftet.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	12	Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	13	I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	14	De som talar så visar därmed att de söker ett hemland.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	15	Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	16	Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	17	I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	18	Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	19	Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	20	I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	21	I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	22	I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	23	I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	24	I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	25	Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	26	Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	27	Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	28	I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	29	I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	30	Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	31	Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	32	Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	33	Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap,
Hebreerbrevet	Heb	58	11	34	släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	35	Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	36	Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	37	De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	38	Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	39	Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat.
Hebreerbrevet	Heb	58	11	40	Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	1	När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	2	Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	3	Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	4	Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	5	Ni har glömt den uppmaning ni får som söner: Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, när du tuktas av honom.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	6	Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	7	Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far?
Hebreerbrevet	Heb	58	12	8	Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	9	Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva?
Hebreerbrevet	Heb	58	12	10	Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	11	För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	12	Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	13	Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	14	Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	15	Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	16	Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	17	Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	18	Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm,
Hebreerbrevet	Heb	58	12	19	inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	20	Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	21	Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	22	Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,
Hebreerbrevet	Heb	58	12	23	till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	24	Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	25	Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	26	Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	27	Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	28	Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan.
Hebreerbrevet	Heb	58	12	29	Ty vår Gud är en förtärande eld.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	1	Bröder, bli kvar i broderskärleken.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	2	Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	3	Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	4	Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	5	Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	6	Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?
Hebreerbrevet	Heb	58	13	7	Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	8	Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	9	Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Ty det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom föreskrifter om mat. Dessa har inte varit till någon nytta för dem som har befattat sig med sådana.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	10	Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	11	Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	12	Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	13	Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	14	Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	15	Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	16	Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	17	Lyd era ledare och rätta er efter dem, ty de vakar över era själar och skall avlägga räkenskap. Se till att de kan göra detta med glädje och inte med tungt hjärta, för det skulle inte vara lyckligt för er.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	18	Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete, och vill på allt sätt handla riktigt.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	19	Så mycket mer ber jag er om detta, för att jag fortare skall få komma tillbaka till er.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	20	Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda,
Hebreerbrevet	Heb	58	13	21	han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	22	Jag ber er, bröder: lyssna tåligt till mina förmaningar. Jag har ju skrivit kortfattat till er.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	23	Jag kan tala om för er att vår broder Timoteus har blivit frigiven. Om han kommer snart, skall jag besöka er i hans sällskap.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	24	Hälsa till alla era ledare och alla de heliga. Bröderna från Italien hälsar er.
Hebreerbrevet	Heb	58	13	25	Nåden vare med er alla.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	1	Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	2	Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	3	Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	4	Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	5	Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	6	Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	7	En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren,
Jakobsbrevet	Jak	59	1	8	splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	9	En ringa broder skall berömma sig av sin höghet,
Jakobsbrevet	Jak	59	1	10	och en rik av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blommorna i gräset.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	11	Solen går upp med sin brännande hetta och sveder gräset, så att dess blommor faller av och dess skönhet förgår. Så skall också den rike vissna bort mitt i sin strävan.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	12	Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	13	Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	14	Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	15	När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	16	Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	17	Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	18	I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	19	Detta vet ni, mina älskade bröder. En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	20	Ty en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	21	Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	22	Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	23	Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel,
Jakobsbrevet	Jak	59	1	24	och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	25	Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	26	Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.
Jakobsbrevet	Jak	59	1	27	Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	1	Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	2	Anta att det vid er sammankomst kommer in en man i vackra kläder och med guldring på fingret och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	3	Om ni då ser till den vackert klädde och säger: "Var så god och sitt, här är en bra plats," men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig vid mina fötter",
Jakobsbrevet	Jak	59	2	4	har ni då inte kommit i strid med er själva och blivit domare som dömer partiskt?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	5	Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	6	Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	7	Är det inte de som smädar det sköna namn som har nämnts över er?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	8	Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	9	Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	10	Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	11	Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	12	Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	13	Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	14	Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	15	Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen
Jakobsbrevet	Jak	59	2	16	och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	17	Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	18	Nu säger kanske någon: "Du har tro." - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	19	Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	20	Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	21	Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	22	Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	23	Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	24	Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.
Jakobsbrevet	Jak	59	2	25	Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg?
Jakobsbrevet	Jak	59	2	26	Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	1	Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	2	Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	3	När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	4	Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	5	Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	6	En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	7	Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	8	Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	9	Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	10	Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	11	Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten?
Jakobsbrevet	Jak	59	3	12	Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	13	Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	14	Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	15	En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	16	Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	17	Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.
Jakobsbrevet	Jak	59	3	18	Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	1	Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar?
Jakobsbrevet	Jak	59	4	2	Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	3	Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	4	Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	5	Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger: "Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?"
Jakobsbrevet	Jak	59	4	6	Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	7	Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	8	Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	9	Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	10	Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	11	Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	12	Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa?
Jakobsbrevet	Jak	59	4	13	Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar."
Jakobsbrevet	Jak	59	4	14	Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	15	I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det."
Jakobsbrevet	Jak	59	4	16	Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo.
Jakobsbrevet	Jak	59	4	17	Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	1	Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	2	Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	3	Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	4	Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	5	Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	6	Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	7	Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	8	Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	9	Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Se, domaren står utanför dörren.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	10	Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	11	Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut handlade med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	12	Framför allt, mina bröder, svär inte, vare sig vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Låt ert ja vara ja och ert nej vara nej, så att ni inte drabbas av domen.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	13	Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	14	Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	15	Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	16	Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	17	Elia, som också fick lida, bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över landet under tre år och sex månader.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	18	Och när han sedan bad igen, gav himlen regn och jorden bar sin gröda.
Jakobsbrevet	Jak	59	5	19	Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,
Jakobsbrevet	Jak	59	5	20	så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	1	Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de utvalda som lever kringspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	2	Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod. Må nåd och frid i allt rikligare mått komma er till del.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	3	Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	4	till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	5	Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	6	Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	7	Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	8	Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	9	då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	10	Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	11	De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	12	Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	13	Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	14	Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	15	Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	16	Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	17	Om ni ropar "Fader" till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	18	Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	19	utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	20	Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	21	ni som genom honom tror på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	22	Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	23	Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	24	Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	1	25	men Herrens ord förblir i evighet. Det är detta ord som har förkunnats för er.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	1	Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	2	Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	3	då ni nu har smakat att Herren är god.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	4	Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	5	Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	6	Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	7	För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	8	en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	9	Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	10	Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	11	Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	12	Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	13	Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	14	eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	15	Ty det är Guds vilja att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	16	Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för att göra det onda utan för att tjäna Gud.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	17	Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	18	Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	19	Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	20	Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	21	Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	22	Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	23	När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	24	Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	2	25	Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	1	På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	2	när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	3	Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	4	utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	5	Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	6	så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	7	På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	8	Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	9	Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	10	Ty den som älskar livet och vill se goda dagar skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	11	Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda, söka efter frid och sträva efter den.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	12	Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	13	Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda?
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	14	Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	15	Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	16	Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	17	Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	18	Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	19	I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	20	för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	21	Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	3	22	han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	1	Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda,
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	2	så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	3	Det är nog med att ni förr levde på hedningarnas vis - i utsvävningar och begär, i fylleri och supkalas, i vilda fester och förbjudna avgudakulter.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	4	Därför är de förvånade och hånar er, när ni inte längre tillsammans med dem störtar er ned i samma ström av utsvävningar.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	5	Men de skall stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	6	Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	7	Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	8	Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	9	Var gästfria mot varandra utan att klaga.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	10	Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	11	Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	12	Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	13	Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	14	Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	15	Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	16	Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	17	Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	18	Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	4	19	Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	1	Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras:
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	2	var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	3	Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	4	När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	5	Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	6	Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	7	Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	8	Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	9	Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	10	All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	11	Hans är makten i evighet, amen.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	12	Med hjälp av Silvanus, som jag håller för en trofast broder, skriver jag kortfattat till er för att förmana er och vittna om att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	13	Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min 'son' Markus.
Första Petrusbrevet	1 Pet	60	5	14	Hälsa varandra med kärlekens kyss. Frid vare med er alla i Kristus.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	1	Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	2	Må nåd och frid i ännu rikare mått komma er till del genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	3	Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	4	Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	5	Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt,
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	6	i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan,
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	7	i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	8	Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	9	Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	10	Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	11	Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	12	Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	13	Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser, så länge jag bor i detta tält.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	14	Jag vet att jag plötsligt skall lägga av mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	15	Men jag vill göra det jag kan för att ni också efter min bortgång alltid skall kunna minnas detta.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	16	Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	17	Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	18	Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	19	Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	20	Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	1	21	Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	1	Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	2	Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	3	I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	4	Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	5	Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, tillsammans med sju andra, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	6	Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	7	Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	8	- Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. -
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	9	Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	10	särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter,
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	11	under det att änglar, som står högre i fråga om makt och styrka, inte uttalar någon smädande dom mot dem inför Herren.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	12	Dessa människor är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fånga och döda. De smädar vad de inte känner till och kommer att gå under genom sitt förfall. Som djur skall de också gå under.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	13	Det är den rätta lönen för deras laglöshet, onda som de är. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen. De är smutsfläckar och skamfläckar, där de vid sina kärleksmåltider festar och frossar tillsammans med er.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	14	De har ögon fulla av otukt och kan inte få nog av synd. De lockar till sig obefästa själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	15	De har lämnat den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son, som älskade den lön han skulle få för sin orättfärdighet.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	16	Men han blev tillrättavisad för sitt brott. En stum åsna talade med människoröst och förhindrade profetens vanvett.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	17	Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden. Det djupa mörkret är förvarat åt dem.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	18	De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	19	De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	20	Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	21	Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	2	22	Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	1	Detta är redan det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag genom mina påminnelser velat väcka ert rena sinne,
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	2	så att ni tänker på vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni hört era apostlar förkunna.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	3	Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	4	och frågar: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse."
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	5	De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	6	I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	7	Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	8	Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	9	Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	10	Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	11	Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva,
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	12	medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	13	Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	14	Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	15	och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått,
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	16	och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv - något som också sker med de övriga Skrifterna.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	17	Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	61	3	18	Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	1	Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord är det vi vittnar.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	2	Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	3	Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	4	Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	5	Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	6	Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	7	Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	8	Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	9	Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	1	10	Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	1	Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	2	Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	3	Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	4	Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	5	Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	6	Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	7	Mina älskade, det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	8	Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	9	Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	10	Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	11	Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	12	Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	13	Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	14	Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	15	Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	16	Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	17	Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	18	Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	19	Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	20	Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	21	Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	22	Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	23	Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	24	Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	25	Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	26	Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	27	Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	28	Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer åter.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	2	29	Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	1	Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	2	Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	3	Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	4	Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	5	Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	6	Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	7	Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	8	Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	9	Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	10	På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	11	Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	12	och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	13	Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	14	Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	15	Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	16	Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	17	Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	18	Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	19	Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta,
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	20	vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	21	Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud,
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	22	och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	23	Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	3	24	Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	1	Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	2	Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud,
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	3	och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	4	Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	5	De är av världen och därför talar de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	6	Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss, den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	7	Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	8	Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	9	Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	10	Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	11	Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	12	Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	13	Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	14	Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	15	Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	16	Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	17	I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	18	Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	19	Vi älskar därför att han först har älskat oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	20	Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	4	21	Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	1	Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	2	När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	3	Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	4	Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	5	Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	6	Det är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	7	Ty det är tre som vittnar:
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	8	Anden, vattnet och blodet, och de tre säger ett och detsamma.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	9	Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	10	Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	11	Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	12	Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	13	Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	14	Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	15	Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	16	Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår synd till döds. Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för den.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	17	All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	18	Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	19	Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	20	Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.
Första Johannesbrevet	1 Joh	62	5	21	Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	1	Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag älskar i sanningen, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	2	Vi älskar dem för sanningens skull, som förblir i oss och skall vara med oss i evighet.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	3	Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och från Jesus Kristus, Faderns Son, vare med oss i sanning och kärlek.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	4	Jag blev mycket glad när jag fann sådana bland dina barn som lever i sanningen efter det bud som vi har tagit emot av Fadern.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	5	Och nu har jag en bön till dig, min fru - det är inte något nytt bud jag här ger dig utan det som vi har haft från början - jag ber: låt oss älska varandra.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	6	Ja, detta är kärleken: att vi lever efter hans bud. Detta är det bud ni har hört från början, att ni skall leva i kärleken.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	7	Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	8	Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	9	Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	10	Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	11	Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	12	Fastän jag har mycket att säga er vill jag inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället kunna komma till er och tala direkt med er, så att vår glädje kan bli fullkomlig.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	63	1	13	Din utvalda systers barn hälsar till dig.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	1	Från den gamle till hans älskade Gajus, som jag älskar i sanningen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	2	Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig i allt, och att du är frisk liksom det står väl till med din själ.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	3	Jag blev mycket glad när bröderna kom och vittnade om den sanning som finns hos dig, hur du lever i sanningen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	4	Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	5	Älskade broder, du visar dig trofast i allt vad du gör för bröderna, också för dem som är främlingar.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	6	Inför församlingen har de vittnat om din kärlek. Och du gör väl när du på ett sätt som är Gud värdigt utrustar dem för deras fortsatta färd.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	7	Det är ju för Namnets skull de har gått ut, och de har inte tagit emot något av hedningarna.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	8	Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	9	Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	10	Om jag kommer skall jag därför påminna honom om vad han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det utan vägrar dessutom ta emot bröderna, och när andra vill göra det, hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	11	Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	12	Demetrius har gott vittnesbörd av alla, ja, av sanningen själv. Också vi kan intyga det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	13	Jag hade mycket mer att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	64	1	14	Jag hoppas snart få träffa dig, och då får vi talas vid direkt. Frid vare med dig. Vännerna hälsar till dig. Hälsa till vännerna, var och en personligen.
Judasbrevet	Jud	65	1	1	Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror, till dem som är kallade och älskade i Gud, vår Fader, och bevarade i Jesus Kristus.
Judasbrevet	Jud	65	1	2	Må barmhärtighet, frid och kärlek i allt rikligare mått komma er till del.
Judasbrevet	Jud	65	1	3	Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.
Judasbrevet	Jud	65	1	4	Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
Judasbrevet	Jud	65	1	5	Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde.
Judasbrevet	Jud	65	1	6	Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.
Judasbrevet	Jud	65	1	7	Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
Judasbrevet	Jud	65	1	8	Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de.
Judasbrevet	Jud	65	1	9	Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig."
Judasbrevet	Jud	65	1	10	Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.
Judasbrevet	Jud	65	1	11	Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under.
Judasbrevet	Jud	65	1	12	De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.
Judasbrevet	Jud	65	1	13	De är vilda havsvågor, som kastar upp sina skändligheters skum, de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt.
Judasbrevet	Jud	65	1	14	Om dem har också Hanok i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: "Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga
Judasbrevet	Jud	65	1	15	för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom."
Judasbrevet	Jud	65	1	16	De knotar och klagar och följer sina begär. De är stora i orden och smickrar dem som de kan ha nytta av.
Judasbrevet	Jud	65	1	17	Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar.
Judasbrevet	Jud	65	1	18	De sade till er: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär."
Judasbrevet	Jud	65	1	19	Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande.
Judasbrevet	Jud	65	1	20	Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande.
Judasbrevet	Jud	65	1	21	Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv.
Judasbrevet	Jud	65	1	22	Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot
Judasbrevet	Jud	65	1	23	och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.
Judasbrevet	Jud	65	1	24	Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande -
Judasbrevet	Jud	65	1	25	den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	1	Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes,
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	2	som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	3	Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	4	Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron,
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	5	och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	6	och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	7	Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	8	Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	9	Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	10	På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade:
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	11	"Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	12	Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	13	och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	14	Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	15	Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	16	I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	17	När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	18	och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	19	Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter.
Uppenbarelseboken	Upp	66	1	20	Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	1	Skriv till församlingens ängel i Efesus: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld:
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	2	Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	3	Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	4	Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	5	Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	6	Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	7	Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	8	Skriv till församlingens ängel i Smyrna: Så säger den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen:
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	9	Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	10	Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	11	Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	12	Skriv till församlingens ängel i Pergamus: Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet:
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	13	Jag vet var du bor - där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	14	Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	15	Så har också du sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	16	Omvänd dig därför! Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	17	Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	18	Skriv till församlingens ängel i Tyatira: Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande malm:
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	19	Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina senaste gärningar är fler än dina första.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	20	Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa och undervisar och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta kött från avgudaoffer.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	21	Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otukt.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	22	Se, jag lägger henne på sjukbädden, och de som bedriver otukt med henne skall komma i stor nöd, om de inte omvänder sig från hennes gärningar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	23	Jag skall döda hennes barn, och alla församlingarna skall inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag skall vedergälla var och en av er efter hans gärningar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	24	Men till er andra i Tyatira, ni som inte har denna lära och inte känner Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag att jag inte lägger på er någon ny börda.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	25	Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	26	Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken,
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	27	och han skall styra dem med järnspira, liksom man krossar lerkärl,
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	28	såsom jag har fått den makten av min Fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan.
Uppenbarelseboken	Upp	66	2	29	Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	1	Skriv till församlingens ängel i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	2	Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	3	Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	4	Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	5	Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	6	Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	7	Skriv till församlingens ängel i Filadelfia: Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna:
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	8	Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	9	Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de skall förstå att jag har dig kär.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	10	Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	11	Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	12	Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	13	Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	14	Skriv till församlingens ängel i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse:
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	15	Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	16	Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	17	Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	18	Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	19	Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	20	Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	21	Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.
Uppenbarelseboken	Upp	66	3	22	Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	1	Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter."
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	2	Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	3	Och han som satt på den såg ut som en sten av jaspis och karneol, och en regnbåge som en smaragd omgav tronen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	4	Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på dessa troner satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	5	Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	6	Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall. Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill.
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	7	Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn.
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	8	Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll: "Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer."
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	9	Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter,
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	10	då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
Uppenbarelseboken	Upp	66	4	11	"Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	1	Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift både på insidan och utsidan, förseglad med sju sigill.
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	2	Och jag såg en väldig ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?"
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	3	Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den.
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	4	Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den.
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	5	Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	6	Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon - de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	7	Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	8	Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	9	Och de sjöng en ny sång: "Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag.
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	10	Du har gjort dem till ett konungadöme, till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	11	Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	12	Och de sade med hög röst: "Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen."
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	13	Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga: "Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter."
Uppenbarelseboken	Upp	66	5	14	Och de fyra väsendena sade: "Amen". Och de äldste föll ner och tillbad.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	1	Och jag såg när Lammet bröt det första av de sju sigillen, och jag hörde ett av de fyra väsendena säga med en röst som åskan: "Kom!"
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	2	Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Åt honom gavs en segerkrans, och han drog ut som segerherre, för att segra.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	3	Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag det andra väsendet säga: "Kom!"
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	4	Då kom en annan häst ut, en eldröd, och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden och få människor att slakta varandra. Och ett stort svärd gavs åt honom.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	5	När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag det tredje väsendet säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i handen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	6	Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra väsendena säga: "Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada."
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	7	När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: "Kom!"
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	8	Och jag såg, och se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde efter honom. Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	9	När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	10	De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?"
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	11	Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	12	Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	13	Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	14	Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	15	Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor,
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	16	och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.
Uppenbarelseboken	Upp	66	6	17	Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	1	Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd.
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	2	Och jag såg också en annan ängel med den levande Gudens sigill stiga upp från öster. Han ropade med hög röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet:
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	3	"Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare, på deras pannor."
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	4	Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill: etthundrafyrtiofyra tusen ur Israels alla stammar,
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	5	av Juda stam tolv tusen försedda med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen,
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	6	av Asers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen,
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	7	av Simeons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen,
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	8	av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen försedda med sigill.
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	9	Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	10	Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	11	Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	12	och sade: "Amen. Lovet och priset, visheten och tacksägelsen, äran, makten och väldet tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen."
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	13	En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?"
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	14	Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	15	Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	16	De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	7	17	Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	1	När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	2	Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	3	Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	4	Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	5	Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner den på jorden, och det åskade, dundrade och blixtrade och jorden skälvde.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	6	Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	7	Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom det hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brändes upp liksom en tredjedel av träden, och allt grönt gräs sveddes av.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	8	Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg hade kastats i havet. En tredjedel av havet blev till blod,
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	9	och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	10	Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna, brinnande som en fackla, ner från himlen, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	11	Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades då till malört, och många människor dog av vattnen, som hade blivit förgiftade.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	12	Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen förlorade tredjedelen av sitt ljus, och natten likaså.
Uppenbarelseboken	Upp	66	8	13	Och jag såg, och jag hörde en örn flyga högst uppe på himlen. Den ropade med hög röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som återstår, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner."
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	1	Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	2	Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	3	Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	4	De blev tillsagda att inte skada gräset på marken eller någon annan grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Guds sigill på pannan.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	5	De fick inte rätt att döda dem men väl att plåga dem i fem månader, och den plågan var som plågan av en skorpion när den stinger en människa.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	6	I de dagarna kommer människorna att söka döden men inte finna den. De skall önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	7	Gräshopporna såg ut som hästar, rustade till strid. På huvudet hade de något som liknade kransar av guld, och deras ansikten var som människors ansikten.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	8	De hade hår som kvinnor, tänder som lejon
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	9	och bröstharnesk som såg ut att vara av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar, som stormar fram till strid.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	10	De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	11	Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	12	Det första veropet är över. Se, efter det kommer två andra.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	13	Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	14	Den sade till den sjätte ängeln, han som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar, som är bundna vid den stora floden Eufrat."
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	15	Då släpptes de fyra änglarna lösa, de som för den timmen, den dagen, den månaden och det året stod rustade för att döda en tredjedel av människorna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	16	Antalet män i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tio tusen. Jag hörde deras antal.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	17	Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstharnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras mun kom eld och rök och svavel.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	18	Av dessa tre plågor, elden, röken och svavlet som kom ur deras mun, dödades tredjedelen av människorna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	19	Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svans. Deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	20	De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk så att de upphörde med att tillbe onda andar, avgudabilder av guld, silver och brons, sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå.
Uppenbarelseboken	Upp	66	9	21	Och de ångrade inte sina mord och sin svartkonst, sin otukt och sina stölder.
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	1	Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld.
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	2	I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	3	och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter. Och då han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster.
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	4	När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det."
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	5	Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	6	och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute.
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	7	Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna."
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	8	Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	9	Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung."
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	10	Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage.
Uppenbarelseboken	Upp	66	10	11	Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar."
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	1	En mätstång som liknade en stav gavs åt mig med orden: "Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	2	Men utelämna templets yttre gård och mät den inte, eftersom den är given åt hedningarna, och den heliga staden skall de trampa under fötterna i fyrtiotvå månader.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	3	Och jag skall befalla mina två vittnen att profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg."
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	4	Dessa är de två olivträden och de två ljusstakarna som står inför jordens Herre.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	5	Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	6	De har makt att stänga himlen, så att det inte regnar under de dagar de profeterar. De har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	7	Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, skall vilddjuret som kommer upp från avgrunden strida mot dem och besegra och döda dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	8	Deras döda kroppar kommer att bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	9	Människor av olika folk och stammar och språk och folkslag ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar, och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	10	Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, ty dessa båda profeter har plågat dem som bor på jorden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	11	Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp, och de som såg dem blev skräckslagna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	12	Och de hörde en stark röst från himlen säga till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	13	I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Sju tusen människor dödades vid jordbävningen. De övriga greps av skräck och ärade himlens Gud.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	14	Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer snart.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	15	Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde, och han skall vara konung i evigheternas evigheter."
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	16	Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	17	och sade: "Vi tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och trätt fram som konung.
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	18	Folken vredgades, och din vredes dag har kommit, tiden när de döda skall dömas och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärvar jorden."
Uppenbarelseboken	Upp	66	11	19	Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	1	Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	2	Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	3	Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	4	Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	5	Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	6	Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	7	En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred,
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	8	men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	9	Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	10	Och jag hörde en stark röst i himlen säga: "Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	11	De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	12	Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	13	När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	14	Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	15	Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	16	Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	17	I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.
Uppenbarelseboken	Upp	66	12	18	Och draken stod på sanden vid havet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	1	Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	2	Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	3	Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det,
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	4	och man tillbad draken, därför att han hade gett sin makt åt vilddjuret. Och man tillbad vilddjuret och sade: "Vem är som vilddjuret, och vem kan strida mot det?"
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	5	Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	6	Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	7	Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	8	Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	9	Den som har öron må höra.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	10	Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	11	Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	12	Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	13	Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	14	Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	15	Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	16	Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan,
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	17	så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.
Uppenbarelseboken	Upp	66	13	18	Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	1	Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	2	Och från himlen hörde jag en röst som bruset av stora vatten och dånet av en stark åska. Och det ljud jag hörde var som när harpospelare spelar på sina harpor.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	3	De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	4	Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	5	I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	6	Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	7	Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	8	Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	9	En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: "Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand,
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	10	han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	11	Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	12	I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	13	Och jag hörde en röst från himlen säga: "Skriv! Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem."
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	14	Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade Människosonen. På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp skära.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	15	Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda! Skördetiden har kommit, ty jordens gröda är mogen."
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	16	Han som satt på molnet räckte då ut sin skära över jorden, och jorden skördades.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	17	En annan ängel kom ut från templet i himlen. Också han hade en skarp skära.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	18	Och en annan ängel, som hade makt över elden, kom ut från altaret. Han ropade med stark röst till ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna på jordens vinstock, ty dess druvor är mogna."
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	19	Och ängeln räckte då ut sin skära över jorden och skördade druvklasarna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress.
Uppenbarelseboken	Upp	66	14	20	Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna på en sträcka av ettusen sexhundra stadier.
Uppenbarelseboken	Upp	66	15	1	Och jag såg ett annat stort och underbart tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin fullbordan.
Uppenbarelseboken	Upp	66	15	2	Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna
Uppenbarelseboken	Upp	66	15	3	och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet: "Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung.
Uppenbarelseboken	Upp	66	15	4	Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig, och alla folk skall komma och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar har uppenbarats."
Uppenbarelseboken	Upp	66	15	5	Därefter såg jag att templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades.
Uppenbarelseboken	Upp	66	15	6	Och de sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet. De var klädda i rena, skinande linnekläder och var omgjordade med bälten av guld kring bröstet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	15	7	Och ett av de fyra väsendena gav de sju änglarna sju skålar av guld, fyllda av Guds vrede - han som lever i evigheternas evigheter.
Uppenbarelseboken	Upp	66	15	8	Och templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt, och ingen kunde komma in i templet, förrän de sju plågorna från de sju änglarna hade nått sitt slut.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	1	Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	2	Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	3	Den andre ängeln tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	4	Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	5	Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	6	De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det."
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	7	Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar."
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	8	Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	9	De brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de vägrade omvända sig och ge honom äran.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	10	Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	11	och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina gärningar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	12	Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen bereddes för kungarna från Östern.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	13	Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	14	De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. -
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	15	"Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön." -
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	16	Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	17	Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet, och den sade: "Det har skett."
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	18	Och det kom blixtar, dån och åska och en stor jordbävning, en sådan som inte har förekommit så länge det funnits människor på jorden, så väldig var den.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	19	Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	20	Alla öar flydde och bergen fanns inte mer.
Uppenbarelseboken	Upp	66	16	21	Stora hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan, eftersom den var mycket svår.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	1	En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som tronar på många vatten.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	2	Jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och dess invånare har blivit berusade av hennes otukts vin."
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	3	I anden förde han mig då bort till en öken. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	4	Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	5	På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	6	Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag mycket förundrad.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	7	Och ängeln sade till mig: "Varför är du så förundrad? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och vilddjuret, som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	8	Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok från världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	9	Detta är det sinne som ger vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. De är också sju kungar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	10	Fem har fallit, en är, och en har ännu inte kommit, och när han kommer får han bli kvar bara en kort tid.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	11	Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot sin undergång.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	12	Och de tio hornen du såg är tio kungar, som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att regera som kungar under en enda timme.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	13	De behärskas av ett och samma sinne och överlämnar sin makt och myndighet åt vilddjuret.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	14	De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung."
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	15	Och han sade till mig: "Vattnen som du såg, där skökan tronar, de är folk och människomassor och folkslag och språk.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	16	Och de tio hornen som du såg och vilddjuret, de kommer att hata skökan och göra henne utblottad och naken. De skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	17	Ty Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och handla i en och samma avsikt och att ställa sin kungamakt i vilddjurets tjänst, till dess Guds ord går i uppfyllelse.
Uppenbarelseboken	Upp	66	17	18	Och kvinnan som du såg är den stora staden, som regerar över kungarna på jorden."
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	1	Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av strålglansen från honom.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	2	Och han ropade med stark röst och sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	3	Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit, och jordens kungar har bedrivit otukt med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx."
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	4	Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	5	Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	6	Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt åt henne i den bägare som hon har blandat.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	7	Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx. Hon säger i sitt hjärta: Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva känna någon sorg.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	8	Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	9	Jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i lyx, skall gråta och sörja över henne, när de ser röken från den eld som bränner upp henne.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	10	Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	11	Jordens köpmän gråter och sörjer över henne, eftersom ingen längre köper deras fartygslaster
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	12	med guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linnetyg och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ och alla slags föremål av elfenben och av mycket dyrbart trä, brons, järn och marmor,
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	13	vidare kanel och dyrbar salva, rökelse och myrra och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och säd, nötkreatur och får, hästar och vagnar, slavar och livegna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	14	Den frukt du längtade efter har gått dig ur händerna. All lyx och glans har du förlorat, och man skall aldrig mer finna den.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	15	Köpmännen som drivit handel med sådana varor och blivit rika genom henne, skall stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga:
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	16	Ve, ve, du stora stad, som var klädd i fint linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	17	På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts. Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	18	och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden?
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	19	Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	20	Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	21	Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med våldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	22	Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare höras i dig, och ingen hantverkare av något slag skall längre finnas därinne. Aldrig mer skall ljudet från en kvarnsten höras i dig,
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	23	och ingen lampas sken skall längre lysa i dig. Och ljudet från brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, ty genom din svartkonst blev alla folk vilseledda.
Uppenbarelseboken	Upp	66	18	24	I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	1	Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga: "Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	2	ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod."
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	3	Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	4	Och de tjugofyra äldste och de fyra väsendena föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen. De sade: "Amen. Halleluja!"
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	5	Och från tronen kom det en röst som sade: "Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, både små och stora."
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	6	Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: "Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	7	Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	8	Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg." Linnetyget är de heligas rättfärdighet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	9	Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	10	Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande."
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	11	Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	12	Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	13	Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	14	De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	15	Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	16	Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	17	Och jag såg en ängel stå i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar, som flyger högst uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid,
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	18	så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	19	Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	20	Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel.
Uppenbarelseboken	Upp	66	19	21	De andra dödades med ryttarens svärd, som går ut ur hans mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	1	Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	2	Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	3	Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	4	Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	5	Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	6	Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	7	Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	8	Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	9	De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	10	Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	11	Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	12	Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	13	Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	14	Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	20	15	Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	1	Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	2	Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	3	Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	4	Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	5	Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna."
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	6	Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	7	Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	8	Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	9	En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru."
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	10	Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud,
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	11	och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	12	Staden hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	13	I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	14	Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	15	Och han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	16	Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var bred. Och han mätte upp den med mätstången till tolv tusen stadier. Dess längd, bredd och höjd var lika.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	17	Han mätte också upp dess mur till etthundrafyrtiofyra alnar efter människors mått, som också är änglars.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	18	Muren var byggd av jaspis, och staden bestod av rent guld som liknade rent glas.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	19	Grundstenarna till stadsmuren var prydda med alla slags ädelstenar. Den första var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd,
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	20	den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	21	De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje särskild port var en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld som genomskinligt glas.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	22	Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	23	Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	24	Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	25	Stadens portar skall aldrig stängas om dagen - natt skall inte finnas där -
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	26	och folkens härlighet och ära skall föras in i staden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	21	27	Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	1	Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	2	Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	3	Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	4	De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	5	Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	6	Och han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna, och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske."
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	7	"Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok."
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	8	Det är jag, Johannes, som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat mig detta.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	9	Men han sade till mig: "Gör inte det! Jag är tjänare liksom du och dina bröder profeterna och de som håller fast vid orden i denna bok. Gud skall du tillbe."
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	10	Och han sade till mig: "Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	11	Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig."
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	12	"Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	13	Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	14	Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	15	Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	16	Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan."
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	17	Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	18	För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	19	Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	20	Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom, Herre Jesus!
Uppenbarelseboken	Upp	66	22	21	Herren Jesu nåd vare med alla.