Första Moseboken	1 Mos	1	1	1	I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	2	Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	3	Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	4	Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	5	Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	6	Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	7	Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	8	Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	9	Gud sade: »Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.« Och det blev så. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	10	Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	11	Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	12	Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	13	Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	14	Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	15	De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	16	Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	17	Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	18	att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	19	Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	20	Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	21	Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	22	Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	23	Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	24	Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	25	Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.
Första Moseboken	1 Mos	1	1	26	Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	27	Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	28	Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«
Första Moseboken	1 Mos	1	1	29	Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	30	Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. 
Första Moseboken	1 Mos	1	1	31	Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	1	Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	2	Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	3	Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	4	Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.Människan i Edens trädgård När Herren Gud gjorde jord och himmel, 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	5	när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	6	men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	7	då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	8	Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	9	Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	10	En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	11	Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	12	Guldet i det landet är fint, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	13	Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	14	Den tredje floden heter Tigris, den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	15	Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	16	Herren Gud gav detta bud: »Du får äta av alla träd i trädgården 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	17	utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.«
Första Moseboken	1 Mos	1	2	18	Herren Gud sade: »Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	19	Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	20	Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	21	Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	22	Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	2	23	Då sade mannen:
Första Moseboken	1 Mos	1	2	24	Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.
Första Moseboken	1 Mos	1	2	25	Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	1	Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: »Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	2	Kvinnan svarade: »Vi får äta frukt från träden, 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	3	men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	4	Ormen sade: »Ni kommer visst inte att dö. 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	5	Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	6	Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	7	Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	8	De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	9	Men Herren Gud ropade på mannen: »Var är du?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	10	Han svarade: »Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	11	Herren Gud sade: »Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	12	Mannen svarade: »Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	13	Då sade Herren Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort?« Hon svarade: »Ormen lurade mig, och jag åt.«
Första Moseboken	1 Mos	1	3	14	Då sade Herren Gud till ormen:
Första Moseboken	1 Mos	1	3	15	Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.«
Första Moseboken	1 Mos	1	3	16	Till kvinnan sade han:
Första Moseboken	1 Mos	1	3	17	Till mannen sade han:
Första Moseboken	1 Mos	1	3	18	törne och tistel skall den ge dig. Du skall äta av växterna på marken,
Första Moseboken	1 Mos	1	3	19	du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.«
Första Moseboken	1 Mos	1	3	20	Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	21	Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	3	22	Herren Gud sade: »Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	23	Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	3	24	Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	1	Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. »Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp«, sade hon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	2	Därefter födde hon Abel, Kains bror. Abel var herde och Kain brukade jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	3	En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	4	Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	5	men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	6	Herren sade till Kain: »Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	7	Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.«
Första Moseboken	1 Mos	1	4	8	Kain sade till sin bror Abel: »Kom med ut på fälten.« Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	9	Herren sade till Kain: »Var är din bror Abel?« Han svarade: »Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	10	Herren sade: »Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	11	Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	12	Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	13	Kain sade till Herren: »Mitt straff är för tungt att bära. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	14	Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	15	Herren svarade honom: »Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.« Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	16	Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	17	Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade den Henok efter sin son. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	18	Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	19	Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	20	Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	21	Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	22	Också Silla födde en son, Tuval Kain, stamfar till alla kopparsmeder och järnsmeder. Tuval Kain hade en syster, Naama.
Första Moseboken	1 Mos	1	4	23	Lemek sade till sina hustrur:
Första Moseboken	1 Mos	1	4	24	Kain blir hämnad sju gånger om, Lemek sjuttiosju.«
Första Moseboken	1 Mos	1	4	25	Åter låg Adam med sin hustru, och hon födde en son. Hon gav honom namnet Set, »ty«, sade hon, »Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade«. 
Första Moseboken	1 Mos	1	4	26	Också Set fick en son, och han gav honom namnet Enosh. Det var vid denna tid man började åkalla Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	1	Detta är Adams släkttavla. Då Gud skapade människan gjorde han henne lik Gud. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	2	Som man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa när de skapades.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	3	När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild; han gav honom namnet Set. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	4	Efter Sets födelse levde Adam 800 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	5	Adams hela livstid blev 930 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	6	När Set var 105 år blev han far till Enosh. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	7	Efter Enoshs födelse levde Set 807 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	8	Sets hela livstid blev 912 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	9	När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	10	Efter Kenans födelse levde Enosh 815 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	11	Enoshs hela livstid blev 905 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	12	När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	13	Efter Mahalalels födelse levde Kenan 840 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	14	Kenans hela livstid blev 910 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	15	När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	16	Efter Jereds födelse levde Mahalalel 830 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	17	Mahalalels hela livstid blev 895 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	18	När Jered var 162 år blev han far till Henok. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	19	Efter Henoks födelse levde Jered 800 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	20	Jereds hela livstid blev 962 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	21	När Henok var 65 år blev han far till Metushelach. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	22	Efter Metushelachs födelse levde Henok 300 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	23	Henoks hela livstid blev 365 år. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	24	Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	25	När Metushelach var 187 år blev han far till Lemek. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	26	Efter Lemeks födelse levde Metushelach 782 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	27	Metushelachs hela livstid blev 969 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	28	När Lemek var 182 år fick han en son. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	29	Han gav honom namnet Noa, »ty«, sade han, »denne skall ge oss lättnad i vårt arbete och vår möda när vi brukar jorden som Herren har förbannat«. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	30	Efter Noas födelse levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	5	31	Lemeks hela livstid blev 777 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	5	32	När Noa hade levt i 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	1	När människorna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem, 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	2	såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	3	Då sade Herren: »Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid – hon är dock av kött. Hennes livstid skall vara 120 år.«
Första Moseboken	1 Mos	1	6	4	På den tiden – och även senare – när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	5	Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	6	Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	7	Herren sade: »Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jordens yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	8	Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.
Första Moseboken	1 Mos	1	6	9	Detta är berättelsen om Noa och hans släkt. Noa, som levde i denna tid, var en oförvitlig och rättfärdig man; han levde i gemenskap med Gud. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	10	Noa fick tre söner, Sem, Ham och Jafet. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	11	Men inför Guds ögon blev jorden alltmer fördärvad och full av våld. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	12	Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt vad människorna gjorde på jorden var fördärvligt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	13	Han sade till Noa: »Jag har bestämt att jag skall göra slut på alla människor, ty de har fyllt jorden med våld. Jag skall förgöra både dem och jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	14	Bygg dig en ark av goferträ och inred den med olika rum. Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	15	Så skall du göra arken: den skall vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög, 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	16	och du skall göra ett tak på den med en halv meters resning. Ingången till arken skall du göra på ena sidan, och du skall bygga den i tre våningar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	17	Jag skall nu låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlen. Allting på jorden skall gå under. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	18	Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du skall gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur, 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	19	och av allt som lever, av alla varelser, skall du föra in i arken ett par, hane och hona, av varje art, så att de kan överleva tillsammans med dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	20	Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur skall ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva. 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	21	Du skall lägga upp förråd av all slags föda, så att ni har att äta, du själv och alla de andra.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	6	22	Noa gjorde i allt så som Gud hade befallt honom att göra.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	1	Herren sade till Noa: »Gå in i arken, du och hela din familj. Ty jag har funnit att du ensam är rättfärdig inför mig i denna tid. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	2	Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par av varje art, hanar och honor, och av alla djur som inte är rena skall du ta ett par, hane och hona – 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	3	också av himlens fåglar sju par av varje art, hanar och honor – så att de kan överleva på jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	4	Om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jordens yta allt som finns till, allt som jag har gjort.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	5	Noa gjorde i allt så som Herren hade befallt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	6	Noa var 600 år när floden översvämmade jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	7	Då gick Noa in i arken tillsammans med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur för att rädda sig undan flodens vatten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	8	Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	9	kom ett par av varje art in till Noa i arken, hane och hona, så som Gud hade befallt Noa. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	10	Efter sju dagar kom flodens vatten över jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	11	Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades, 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	12	och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	13	Just den dagen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Jafet in i arken, och med dem Noas hustru och hans tre sonhustrur, 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	14	vidare alla de olika arterna av vilda djur och boskap, de olika arterna av det som krälar på jorden och av det som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	15	Alla kom de in till Noa i arken, ett par av alla levande varelser. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	16	De kom, hanar och honor av alla slags djur, så som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	7	17	Då kom floden över jorden. Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	18	Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	19	Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	20	Vattnet steg mer än sju meter över bergen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	21	Hela myllret av varelser på jorden gick under: fåglar, boskap och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	22	Allt som levde och andades dog, alla varelser som levde på land. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	23	Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	7	24	Vattnet fortsatte att stiga över jorden i 150 dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	1	Då tänkte Gud på Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	2	Djupets källor och himlens dammluckor stängdes till, regnet hejdades 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	3	och vattnet drog sig efter hand bort från jorden. Efter de 150 dagarna började vattnet minska. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	4	På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	5	Vattnet fortsatte hela tiden att minska, och när den tionde månaden kom, på första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	6	Efter fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	7	och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	8	Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	9	Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan återvände till honom i arken, eftersom det stod vatten över hela jorden. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	10	Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	11	Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	12	Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	13	I Noas sexhundraförsta år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort på jorden, och när Noa lyfte undan taket på arken fick han se att marken hade torkat upp. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	14	På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	15	Då sade Gud till Noa: 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	16	»Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	17	Alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, skall du ta med dig ut, och det skall bli ett myller av dem på jorden; de skall vara fruktsamma och föröka sig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	18	Och Noa gick ut ur arken tillsammans med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	19	Alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, allt som myllrar på jorden, gick ut ur arken, den ena arten efter den andra.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	20	Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret. 
Första Moseboken	1 Mos	1	8	21	Och Herren kände den blidkande lukten, och han sade till sig själv: »Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Första Moseboken	1 Mos	1	8	22	Så länge jorden består skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra att skifta.«
Första Moseboken	1 Mos	1	9	1	Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	2	Alla markens djur och alla himlens fåglar skall känna skräck och fruktan för er. Över dem och över allt som krälar på jorden och över alla fiskar i havet ger jag er makt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	3	Allt som lever och rör sig skall vara er föda; allt detta ger jag er så som jag gav er de gröna örterna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	4	Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni inte äta. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	5	Och för ert eget blod skall jag kräva vedergällning. Jag skall utkräva den av varje djur, och av varje människa skall jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	6	Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud gjorde människan till sin avbild.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	7	Var fruktsamma och föröka er, bli en myllrande mängd på jorden och härska över den.«
Första Moseboken	1 Mos	1	9	8	Gud sade till Noa och hans söner: 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	9	»Jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	10	och med alla levande varelser som finns hos er, fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick ut ur arken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	11	Jag skall upprätthålla mitt förbund med er: aldrig mer skall det hända att alla varelser utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.«
Första Moseboken	1 Mos	1	9	12	Gud sade: »Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	13	min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	14	När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	15	då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	16	När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	17	Och Gud sade till Noa: »Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.«
Första Moseboken	1 Mos	1	9	18	Noas söner, de som gick ut ur arken, var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	19	Dessa tre var Noas söner, och från dem härstammar alla människor på hela jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	20	Noa var åkerbrukare, han var den förste som anlade en vingård. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	21	När han drack av vinet blev han berusad och låg naken i sitt tält. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	22	Och Ham, Kanaans far, såg sin far ligga där blottad och gick ut och berättade det för sina bröder. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	23	Då tog Sem och Jafet en mantel, lade den på sina axlar och gick baklänges in och höljde över sin far; de vände bort ansiktet, så att de inte skulle se sin far blottad. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	24	När Noa sedan vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	25	sade han:
Första Moseboken	1 Mos	1	9	26	Och han sade: »Lovad vare Herren, Sems Gud! Kanaan skall vara deras slav.
Första Moseboken	1 Mos	1	9	27	Må Gud låta Jafet växa och bo tillsammans med Sem. Kanaan skall vara deras slav.«
Första Moseboken	1 Mos	1	9	28	Efter floden levde Noa 350 år. 
Första Moseboken	1 Mos	1	9	29	Noas hela livstid blev 950 år; sedan dog han.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	1	Detta är släkttavlan för Noas söner, Sem, Ham och Jafet. De fick söner efter floden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	2	Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	3	Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	4	Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna och rodaneerna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	5	Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	6	Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	7	Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka. Ragmas söner var Saba och Dedan.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	8	Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	9	Han var en väldig jägare inför Herren; det är därför man säger »som Nimrod, en väldig jägare inför Herren«. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	10	Hans rike omfattade från början Babel, Erek, Ackad och Kalne i Shinar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	11	Från detta land kom han till Assyrien och byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	12	och Resen mellan Nineve och Kelach; det är den stora staden.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	13	Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehaveerna, naftucheerna, 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	14	patruseerna, kaslucheerna, från vilka filisteerna härstammar, och kaftoreerna.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	15	Kanaan blev far till Sidon, den förstfödde, och till Het, 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	16	till jevuseerna, amoreerna, girgasheerna, 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	17	hiveerna, arkeerna, sineerna, 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	18	arvadeerna, semareerna och hamateerna. Sedan utbredde sig de kanaaneiska stammarna, 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	19	så att deras område sträckte sig från Sidon fram till Gerar och ända bort till Gaza, vidare fram till Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, ända bort till Lasha. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	20	Detta var Hams söner, stam för stam och språk för språk, land efter land och folk efter folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	21	Också Sem, Jafets äldste bror, fick söner. Han blev stamfar till alla Evers ättlingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	22	Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	23	Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	24	Arpakshad blev far till Shelach och Shelach till Ever. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	25	Ever fick två söner. Den ene hette Peleg, ty på hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	26	Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach, 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	27	Hadoram, Usal, Dikla, 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	28	Oval, Avimael, Saba, 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	29	Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	30	De hade sina boplatser från Mesha fram till Sefar, bergsområdet i öster. 
Första Moseboken	1 Mos	1	10	31	Detta var Sems söner, stam för stam och språk för språk, land efter land och folk efter folk.
Första Moseboken	1 Mos	1	10	32	Detta var Noas söners stammar efter deras härkomst, folk för folk. Från dem har folken spritts ut över jorden, efter floden.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	1	Hela jorden hade samma språk och samma ord. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	2	När människorna flyttade österut fann de en dal i Shinar där de bosatte sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	3	»Nu skall vi slå tegel och bränna det«, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	4	De sade: »Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.«
Första Moseboken	1 Mos	1	11	5	Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	6	Herren sade: »De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	7	Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	8	Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	9	Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	10	Detta är Sems släkttavla. Sem hade levt i 100 år när han blev far till Arpakshad, två år efter floden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	11	Efter Arpakshads födelse levde Sem 500 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	12	Arpakshad var 35 år när han blev far till Shelach. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	13	Efter Shelachs födelse levde Arpakshad 403 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	14	Shelach var 30 år när han blev far till Ever. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	15	Efter Evers födelse levde Shelach 403 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	16	När Ever var 34 år blev han far till Peleg. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	17	Efter Pelegs födelse levde Ever 430 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	18	När Peleg var 30 år blev han far till Regu. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	19	Efter Regus födelse levde Peleg 209 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	20	När Regu var 32 år blev han far till Serug. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	21	Efter Serugs födelse levde Regu 207 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	22	När Serug var 30 år blev han far till Nachor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	23	Efter Nachors födelse levde Serug 200 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	24	När Nachor var 29 år blev han far till Terach. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	25	Efter Terachs födelse levde Nachor 119 år och fick söner och döttrar.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	26	När Terach var 70 år blev han far till Abram, Nachor och Haran.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	27	Detta är berättelsen om Terachs släkt. Terach blev far till Abram, Nachor och Haran, och Haran blev far till Lot. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	28	Haran dog medan hans far Terach ännu levde i sitt hemland, i Ur i Kaldeen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	29	Abram och Nachor tog sig hustrur: Abrams hustru hette Saraj, Nachors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	30	Saraj var ofruktsam; hon hade inga barn.
Första Moseboken	1 Mos	1	11	31	Terach tog med sig sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj, hustrun till hans son Abram, och lämnade tillsammans med dessa Ur i Kaldeen för att utvandra till Kanaan. Men när de kom till Harran slog de sig ner där. 
Första Moseboken	1 Mos	1	11	32	Terachs livstid blev 205 år; Terach dog i Harran.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	1	Herren sade till Abram: »Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	2	Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	3	Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.«
Första Moseboken	1 Mos	1	12	4	Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han lämnade Harran. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	5	Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, all egendom och alla slavar som de hade förvärvat i Harran. Så började de sin vandring mot Kanaan. När de kom fram till Kanaan 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	6	fortsatte de in i landet, ända till den heliga platsen vid Shekem, till Orakelterebinten. På den tiden bodde kanaaneerna i landet. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	7	Herren uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt dina ättlingar skall jag ge detta land.« Abram byggde där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	8	Därifrån fortsatte han till bergen öster om Betel och slog läger så att han hade Betel i väster och Aj i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	9	Sedan flyttade Abram längre och längre ner mot Negev.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	10	Det blev hungersnöd i landet. Den blev så svår att Abram måste bege sig till Egypten för att bo där en tid. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	11	När han var nästan framme sade han till sin hustru Saraj: »Du är ju en vacker kvinna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	12	När egypterna får se dig och förstår att du är min hustru dödar de mig och låter dig leva. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	13	Säg därför att du är min syster, så kommer allt att gå mig väl tack vare dig, och jag får leva.«
Första Moseboken	1 Mos	1	12	14	När Abram kom till Egypten såg egypterna att Saraj var en mycket vacker kvinna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	15	Också faraos hovmän såg henne och prisade hennes skönhet inför sin herre, och så blev hon förd till faraos hov. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	16	Abram behandlades väl tack vare henne: han fick får och kor, slavar och slavinnor, åsnor och kameler.
Första Moseboken	1 Mos	1	12	17	Men Herren lät svåra plågor drabba farao och hans hov för Sarajs, Abrams hustrus, skull. 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	18	Då kallade farao till sig Abram och sade: »Vad är det du har gjort mot mig? Varför talade du inte om för mig att hon var din hustru? 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	19	Varför sade du att hon var din syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	12	20	Och farao befallde sina män att föra Abram ut ur landet med hans hustru och allt han ägde.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	1	Abram bröt upp från Egypten med sin hustru och allt han ägde och begav sig till Negev. Lot följde med honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	2	Abram var nu mycket rik, han ägde boskap och silver och guld. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	3	Han flyttade från lägerplats till lägerplats och kom från Negev till Betel, till det ställe mellan Betel och Aj där han förut haft sitt läger 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	4	och där han den gången hade rest ett altare. Där åkallade han Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	5	Också Lot, som vandrade tillsammans med Abram, hade får och kor och tält. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	6	Landet räckte inte till för dem båda; de hade så mycket boskap att de inte kunde bo på samma plats, 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	7	och det uppstod stridigheter mellan Abrams herdar och Lots. (På den tiden bodde kanaaneerna och perisseerna i landet.) 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	8	Då sade Abram till Lot: »Inte skall det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	9	Ligger inte hela landet öppet för dig? Gå du din egen väg. Går du åt vänster så går jag åt höger, och går du åt höger så går jag åt vänster.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	10	Lot såg ut över Jordanslätten, han såg hur vattenrik hela trakten var. Ända fram mot Soar var den som Herrens trädgård, som Egyptens land. Detta var innan Herren ödelade Sodom och Gomorra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	11	Och Lot valde Jordanslätten och flyttade österut. Så skildes de från varandra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	12	Sedan bodde Abram i Kanaan och Lot i städerna på Jordanslätten. Lot hade sina tältplatser ända bort mot Sodom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	13	Människorna i Sodom var onda och syndade svårt mot Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	13	14	När Abram och Lot hade skilts åt sade Herren till Abram: »Se dig omkring från den plats där du står, åt norr och söder, öster och väster. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	15	Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina ättlingar för all framtid. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	16	Jag skall låta dina ättlingar bli som stoftkornen på jorden: kan någon räkna dem, skall också dina ättlingar kunna räknas. 
Första Moseboken	1 Mos	1	13	17	Vandra genom landet i hela dess längd och bredd, ty åt dig skall jag ge det.«
Första Moseboken	1 Mos	1	13	18	Och Abram flyttade sina tält och kom till Mamres lund vid Hebron. Där slog han sig ner, och där byggde han ett altare åt Herren.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	1	På den tid då Amrafel var kung av Shinar, Arjok kung av Ellasar, Kedorlaomer kung av Elam och Tidal kung av Gojim, 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	2	började dessa kungar krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsha, kungen i Gomorra, Shinav, kungen i Adma, Shemever, kungen i Sevojim, och mot kungen i Bela, det nuvarande Soar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	3	Då förenade dessa sina styrkor i Siddimdalen, där nu Döda havet ligger. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	4	I tolv år hade de lytt under Kedorlaomer, men under det trettonde hade de gjort uppror. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	5	Under det fjortonde året kom Kedorlaomer och de kungar som var i förbund med honom och besegrade refaeerna i Ashterot Karnajim, suseerna i Ham och emeerna i Shave Kirjatajim. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	6	Horeerna slog de i deras bergland Seir och fördrev dem ända till El Paran som ligger vid öknen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	7	På återvägen kom de till En Mishpat, det nuvarande Kadesh, och erövrade hela amalekiternas område. De slog också amoreerna som bodde i Haseson Tamar.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	8	Då drog kungen i Sodom ut tillsammans med kungen i Gomorra, kungen i Adma, kungen i Sevojim och kungen i Bela, det nuvarande Soar, och de ordnade sina styrkor till strid i Siddimdalen, 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	9	mot Kedorlaomer, kungen av Elam, Tidal, kungen av Gojim, Amrafel, kungen av Shinar, och Arjok, kungen av Ellasar: fem kungar mot fyra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	10	Men Siddimdalen var full av asfaltgropar, och när kungen i Sodom och kungen i Gomorra tvangs att fly föll de ner i dem. De övriga flydde upp i bergen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	11	Segrarna tog all egendom och alla livsmedelsförråd i Sodom och Gomorra och drog bort.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	12	När de drog bort tog de med sig Lot, Abrams brorson, och allt han ägde. Lot bodde då i Sodom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	13	Men en av dem som hade sluppit undan kom och berättade vad som hänt för hebrén Abram, som bodde vid amorén Mamres lund. Mamre och hans bröder Eshkol och Aner var i förbund med Abram. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	14	När Abram hörde att hans brorson var tillfångatagen mönstrade han sina vapenföra män, de slavar som var födda hos honom, 318 man, och förföljde kungarna ända till Dan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	15	Där delade han och hans män upp sig och överföll dem under natten, de slog dem och förföljde dem ända till Hova norr om Damaskus. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	16	Så tog Abram tillbaka allt byte; också sin brorson Lot och hans egendom tog han tillbaka, likaså kvinnorna och de andra fångarna.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	17	När Abram hade slagit Kedorlaomer och de kungar som var i förbund med honom kom han på återvägen till Shavedalen, den nuvarande Kungadalen. Där kom kungen av Sodom honom till mötes.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	18	Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste, 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	19	och han välsignade Abram:
Första Moseboken	1 Mos	1	14	20	Välsignad vare Gud den Högste som gav dina fiender i ditt våld.« Och Abram lämnade honom tionde av allt.
Första Moseboken	1 Mos	1	14	21	Kungen av Sodom sade till Abram: »Ge mig folket och behåll själv bytet.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	22	Abram svarade honom: »Jag lyfter min hand och svär vid Herren, Gud den Högste, himlens och jordens skapare: 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	23	Aldrig skall jag ta så mycket som en tråd eller en skorem av det som är ditt. Aldrig skall du kunna säga att du har gjort Abram rik. 
Första Moseboken	1 Mos	1	14	24	Jag själv skall ingenting ha. Det räcker med det som mina män har förbrukat och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eshkol och Mamre skall ha sin del.«
Första Moseboken	1 Mos	1	15	1	En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: »Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	2	Abram sade: »Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös .« 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	3	Och han sade: »Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	4	Men Herrens ord till honom löd: »Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	5	Och Herren förde honom ut och sade: »Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	6	Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	7	Herren sade till Abram: »Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	8	Abram sade: »Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egendom?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	9	Han svarade: »Hämta en treårig kviga, en treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ungduva!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	10	Abram hämtade djuren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna styckade han inte. 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	11	Rovfåglar dök ner mot kropparna, men Abram jagade bort dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	12	Vid solnedgången föll Abram i dvala, och skräck överväldigade honom, ett stort mörker.
Första Moseboken	1 Mos	1	15	13	Herren sade till Abram: »Du skall veta att dina ättlingar kommer att bo i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år. 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	14	Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, och därefter skall de dra ut med stora rikedomar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	15	Du själv skall leva länge innan du går till dina fäder i frid och blir begravd. 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	16	Efter tre generationer skall dina ättlingar återvända hit, först då har amoreerna fyllt sina synders mått.«
Första Moseboken	1 Mos	1	15	17	Solen gick ner och det blev mörkt. Då syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som gick fram mellan köttstyckena. 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	18	Herren slöt då detta förbund med Abram: »Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat, 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	19	keniternas, kenisseernas, kadmoneernas, 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	20	hettiternas, perisseernas, refaeernas, 
Första Moseboken	1 Mos	1	15	21	amoreernas, kanaaneernas, girgasheernas och jevuseernas land.«
Första Moseboken	1 Mos	1	16	1	Abrams hustru Saraj hade inte fött honom några barn. Hon hade en egyptisk slavflicka som hette Hagar, 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	2	och en dag sade Saraj till Abram: »Herren har gjort mig ofruktsam. Gå till min slavflicka, kanske kan jag få barn genom henne.« Abram samtyckte, 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	3	och så tog Saraj, Abrams hustru, sin egyptiska slavflicka Hagar och gav henne åt sin man. Abram hade då bott tio år i Kanaan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	4	Abram låg med Hagar, och hon blev havande. Men när hon märkte att hon väntade barn började hon se ner på sin matmor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	5	Då sade Saraj till Abram: »Denna skymf är ditt fel! Jag lade själv min slavflicka i din famn, men när hon märkte att hon väntade barn började hon se ner på mig. Herren må döma mellan mig och dig!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	6	Abram svarade Saraj: »Du bestämmer själv över din slavflicka – gör vad du vill med henne!« Saraj bestraffade henne, men då rymde hon.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	7	Herrens ängel fann henne vid en källa i öknen, källan på vägen till Shur. 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	8	»Hagar«, sade han, »Sarajs slavflicka, varifrån kommer du och vart är du på väg?« Hon svarade: »Jag har rymt från min matmor Saraj.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	9	Då sade han till henne: »Vänd tillbaka till din matmor och underkasta dig henne.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	10	Och Herrens ängel sade: »Jag skall göra dina ättlingar mycket talrika, så talrika att ingen kan räkna dem.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	11	Herrens ängel sade till henne:
Första Moseboken	1 Mos	1	16	12	Mer vildåsna än människa skall han vara, han skall slåss mot alla och alla mot honom. Öster om alla sina bröder skall han bo.«
Första Moseboken	1 Mos	1	16	13	Hagar gav Herren, som hade talat till henne, ett namn: »Du är Seendets Gud.« Ty hon tänkte: »Har jag verkligen sett Gud och förblivit vid liv?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	14	Därför kallar man brunnen Beer Lachaj Roi; den ligger mellan Kadesh och Bered.
Första Moseboken	1 Mos	1	16	15	Så födde Hagar en son åt Abram, och Abram gav denne son som Hagar fött honom namnet Ismael. 
Första Moseboken	1 Mos	1	16	16	Abram var 86 år när Hagar födde Ismael åt honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	1	När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: »Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	2	Jag skall instifta ett förbund mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan talrik.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	3	Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	4	»Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	5	Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	6	Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	7	Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	8	Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud.«
Första Moseboken	1 Mos	1	17	9	Vidare sade Gud till Abraham: »Du å din sida skall hålla mitt förbund, du och dina ättlingar i släktled efter släktled. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	10	Förbundet mellan mig och er och dina ättlingar skall ni hålla på detta sätt: ni skall låta omskära alla av manligt kön. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	11	Ni skall skära bort förhuden, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	12	Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla, i släktled efter släktled, också slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt av någon utlänning, sådana som inte är av din släkt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	13	De skall omskäras, både slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt. Så skall ni ha mitt förbund på er kropp som ett evigt förbund. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	14	Men en oomskuren, en av manligt kön som inte har fått förhuden bortskuren, han skall utstötas ur sitt folk: han har brutit mitt förbund.«
Första Moseboken	1 Mos	1	17	15	Gud sade till Abraham: »Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj: hon skall heta Sara. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	16	Jag skall välsigna henne, jag skall låta henne skänka dig en son. Jag skall välsigna henne, så att folk och kungar skall härstamma från henne.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	17	Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log och tänkte: »Inte kan man bli far när man är hundra år gammal? Och inte kan Sara föda barn, hon som är nittio år?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	18	Och Abraham sade till Gud: »Måtte Ismael få leva i ditt hägn!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	19	Men Gud sade: »Din hustru Sara skall verkligen föda dig en son, och du skall ge honom namnet Isak. Med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund: jag skall vara hans Gud och hans ättlingars Gud. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	20	Vad Ismael angår har jag hört din bön: jag skall välsigna honom så att han blir fruktsam och förökar sig övermåttan. Han skall bli far till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	21	Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	22	När Gud hade talat med Abraham lämnade han honom och steg upp igen.
Första Moseboken	1 Mos	1	17	23	Abraham tog sin son Ismael och alla slavar av manligt kön som fanns hos honom, både dem som var födda hos honom och dem som han hade köpt, och skar redan samma dag bort deras förhud, så som Gud hade befallt honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	24	Abraham var 99 år då hans förhud skars bort, 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	25	och hans son Ismael var 13 år då han blev omskuren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	26	På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	17	27	Alla män som fanns hos Abraham blev omskurna tillsammans med honom, slavar som var födda hos honom och slavar som han hade köpt av utlänningar.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	1	Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	2	Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	3	»Herre«, sade han, »visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	4	Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	5	så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter – nu när ni ändå har kommit vägen förbi.« De svarade: »Ja, gör det!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	6	Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: »Fort, tag tre mått av det bästa mjölet och baka bröd.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	7	Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	8	Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt.
Första Moseboken	1 Mos	1	18	9	Sedan frågade de honom: »Var är Sara, din hustru?« Abraham svarade: »Inne i tältet.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	10	Då sade han: »Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då skall din hustru Sara ha en son.« Detta hörde Sara, där hon stod i tältöppningen bakom honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	11	Nu var både Abraham och Sara mycket gamla och Sara var inte längre i fruktsam ålder. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	12	Därför log Sara för sig själv och tänkte: »Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	13	Då sade Herren till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? – 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	14	Finns det någonting som är omöjligt för Herren? Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då har Sara en son.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	15	Sara blev rädd och sade: »Jag log inte.« Men Herren sade: »Jo, visst log du.«
Första Moseboken	1 Mos	1	18	16	Männen bröt upp och såg nu ner över Sodom. Abraham följde dem ett stycke på väg. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	17	Herren tänkte: »Varför skulle jag dölja för Abraham vad jag ämnar göra? 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	18	Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	19	Ja, jag har utvalt honom för att hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	20	Och Herren sade: »Klagoropet från Sodom och Gomorra är starkt, och deras synd är mycket svår. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	21	Jag går ner och ser efter om de verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden, det rop som har trängt fram till mig. Om det inte är så, måste jag få veta det.«
Första Moseboken	1 Mos	1	18	22	Männen gick vidare mot Sodom. Men Abraham stod kvar inför Herren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	23	Och Abraham vände sig till Herren och sade: »Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige? 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	24	Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Skall du då verkligen förinta den i stället för att skona den för de femtio rättfärdigas skull som bor där? 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	25	Så kan du inte göra, döda den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	26	Herren sade: »Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	27	Abraham fortsatte: »Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	28	Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?« Herren svarade: »Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	29	Ännu en gång tog Abraham till orda: »Kanske finns där fyrtio?« Herren sade: »Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	30	Abraham sade: »Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?« Herren svarade: »Om jag finner trettio, skall jag inte göra det.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	31	Då sade Abraham: »Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?« Herren svarade: »Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	32	Abraham fortsatte: »Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?« Herren svarade: »Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	18	33	När Herren hade talat med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	1	På kvällen kom de två änglarna fram till Sodom. Lot satt vid stadsporten, och när han såg dem reste han sig och gick fram till dem och föll ner och hälsade med ansiktet mot marken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	2	»Jag är er tjänare«, sade han. »Ta in hos mig över natten, så får ni tvätta av era fötter, sedan kan ni fortsätta er färd i morgon bitti.« De svarade: »Nej, vi övernattar här ute.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	3	Men han bad dem så enträget att de till sist följde med honom hem. Där lagade han en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	4	Men innan de hade gått till sängs kom männen i staden, männen i Sodom, och omringade huset, både unga och gamla, alla utan undantag. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	5	De ropade till Lot: »Var är männen som kom till dig i kväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	6	Lot gick ut i porten och stängde dörren bakom sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	7	»Bröder«, sade han, »jag ber er, gör inte något så ont. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	8	Jag har två döttrar som ännu är orörda. Låt mig skicka ut dem till er, så kan ni göra med dem vad ni vill, bara ni inte gör något mot dessa män som har fått en tillflykt under mitt tak.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	9	Men de ropade: »Ur vägen med dig! Här kommer en främling och bor hos oss, och så gör han sig till domare över oss! Nu skall vi hantera dig värre än dem.« Och de trängde sig inpå Lot och rusade fram för att slå in dörren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	10	Då sträckte gästerna ut sina händer och drog in Lot i huset och stängde dörren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	11	Dem som stod utanför porten slog de med blindhet, unga som gamla, så att de förgäves famlade efter dörren.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	12	Männen sade till Lot: »Har du fler anhöriga här, någon svärson, söner eller döttrar eller annars någon i staden, så för dem bort härifrån. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	13	Ty vi skall ödelägga denna ort, eftersom Herren har hört ett starkt klagorop från folket här, och han har sänt oss att ödelägga staden.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	14	Då gick Lot bort och talade med sina blivande svärsöner. »Skynda er bort från denna ort«, sade han. »Herren skall ödelägga staden.« Men svärsönerna trodde att han skämtade.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	15	I gryningen drev änglarna på Lot och sade: »Skynda dig i väg och ta med dig din hustru och de båda döttrar du har här, så att du inte förintas när staden straffas.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	16	Lot dröjde, men eftersom Herren ville skona honom, tog männen honom och hans hustru och de båda döttrarna och ledde dem ut ur staden och lämnade dem där.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	17	När de förde ut dem sade han: »Fly nu för livet, se dig inte tillbaka och stanna inte förrän du har kommit över slätten. Rädda dig upp i bergen, annars kommer du att förintas.« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	18	»Nej, Herre«, sade Lot till dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	19	»Du har visat din tjänare ynnest och har varit barmhärtig mot mig genom att skona mitt liv, men jag kan inte fly ända upp i bergen. Jag skulle aldrig hinna undan olyckan, jag skulle dö. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	20	Men staden här framme ligger så nära att jag kan fly dit. Det är bara en liten stad, låt mig få söka min tillflykt där och rädda mitt liv – den är ju så liten!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	21	Han svarade: »Ja, det skall bli som du vill, också den här gången. Jag skall inte förstöra den stad du talar om. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	22	Men fly dit så fort du kan, jag kan ingenting göra förrän du är där.« Så fick staden namnet Soar.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	23	När solen gick upp över jorden var Lot framme i Soar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	24	Då lät Herren ett regn falla över Sodom och Gomorra, ett regn av svavel och eld från Herren, från himlen, 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	25	och han förstörde dessa städer och hela slätten och förintade dem som bodde i städerna och det som växte på marken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	26	Men Lots hustru som gick efter honom såg sig tillbaka. Då förvandlades hon till en saltstod.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	27	Tidigt på morgonen begav sig Abraham till den plats där han stått inför Herren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	28	När han såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet fick han se röken stiga som från en smältugn.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	29	När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han alltså på Abraham och lät Lot komma undan den förstörelse som drabbade städerna där Lot hade bott.
Första Moseboken	1 Mos	1	19	30	Lot lämnade Soar och slog sig ner i bergsbygden tillsammans med sina båda döttrar. Han vågade inte stanna i Soar, och nu bodde han och hans båda döttrar i en grotta. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	31	Då sade en dag den äldre dottern till den yngre: »Vår far är gammal, och det finns inga män här i landet som kan göra oss med barn på vanligt vis. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	32	Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	33	När det blev kväll gav de sin far vin att dricka, och sedan gick den äldre systern in till honom och låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	34	Nästa dag sade den äldre systern till den yngre: »I natt låg jag med vår far. Vi ger honom vin att dricka i kväll också, sedan kan du gå in och ligga med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	35	De gav sin far vin att dricka den kvällen också, och den yngre systern låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	36	Så blev Lots båda döttrar havande genom sin far. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	37	Den äldre födde en son, som hon gav namnet Moab, och han blev stamfar till våra dagars moabiter. 
Första Moseboken	1 Mos	1	19	38	Också den yngre systern födde en son; hon gav honom namnet Ben-Ammi, och han blev stamfar till våra dagars ammoniter.
Första Moseboken	1 Mos	1	20	1	Abraham flyttade ner mot Negev, till trakten mellan Kadesh och Shur, och en tid bodde han i Gerar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	2	Där sade han om sin hustru Sara att hon var hans syster. Avimelek, kungen i Gerar, lät då hämta henne till sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	3	Men Gud kom till Avimelek i en dröm om natten och sade till honom: »Du skall dö därför att du har tagit denna kvinna till dig: hon är en annan mans hustru.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	4	Avimelek hade inte rört henne, och han svarade: »Herre, vill du verkligen döda en oskyldig? 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	5	Han sade ju att hon var hans syster. Och hon själv sade att han var hennes bror. Detta har jag gjort i god tro, jag är utan skuld.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	6	Gud svarade honom i drömmen: »Jag vet att du har gjort detta i god tro, och därför hindrade jag dig också från att synda mot mig och tillät dig inte att röra henne. 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	7	Låt nu mannen få tillbaka sin hustru. Han är en profet och kan be för dig så att du får leva. Men du skall veta att om du inte lämnar tillbaka henne skall du straffas med döden, du och alla de dina.«
Första Moseboken	1 Mos	1	20	8	Tidigt nästa morgon kallade Avimelek till sig sina män och berättade alltsammans för dem, och de blev förskräckta. 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	9	Sedan kallade han till sig Abraham och sade till honom: »Vad är det du har gjort mot oss? Och vad har jag gjort dig för ont, eftersom du har dragit så stor skuld över mig och mitt rike? Det är otillständigt, det du har gjort mot mig!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	10	Och Avimelek frågade Abraham: »Vad har kommit dig att handla så?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	11	Abraham svarade: »Jag tänkte att här på orten fruktade man inte Gud, utan man skulle döda mig för min hustrus skull. 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	12	Dessutom är hon verkligen min syster. Hon är min fars dotter, men vi har inte samma mor, och därför kunde hon bli min hustru. 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	13	När sedan Gud befallde mig att lämna mitt hem och sände mig ut på vandring sade jag till henne: Om du vill visa mig din kärlek, så säg överallt dit vi kommer att jag är din bror.«
Första Moseboken	1 Mos	1	20	14	Avimelek tog får och kor, slavar och slavinnor och gav åt Abraham, samtidigt som han återlämnade hans hustru Sara. 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	15	Och Avimelek sade: »Mitt land ligger öppet för dig, slå dig ner var du vill.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	16	Till Sara sade han: »Jag lämnar här din bror tusen siklar silver som gottgörelse åt dig inför dina närmaste. Därmed är du fullständigt rentvådd.«
Första Moseboken	1 Mos	1	20	17	Abraham bad till Gud, och Gud botade Avimelek och hans hustru och slavinnor, så att de kunde få barn igen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	20	18	Herren hade nämligen gjort alla kvinnor i Avimeleks hus ofruktsamma för Saras, Abrahams hustrus, skull.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	1	Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	2	Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	3	Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	4	När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	5	Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	6	Och Sara sade: »Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	7	Hon sade: »Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.«
Första Moseboken	1 Mos	1	21	8	Isak växte och blev avvand, och för att fira detta ställde Abraham till med en stor fest. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	9	När Sara såg hur den son som egyptiskan Hagar hade fött åt Abraham lekte med Isak, 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	10	sade hon till Abraham: »Driv bort den där slavinnan och hennes son! Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med min son Isak.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	11	Abraham blev mycket illa till mods, det gällde ju hans son. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	12	Men Gud sade till honom: »Var inte illa till mods för pojkens och slavinnans skull. Gör som Sara säger, ty det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	13	Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är ditt barn.«
Första Moseboken	1 Mos	1	21	14	Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en vattensäck och gav åt Hagar. Barnet lyfte han upp på hennes axlar, och så lät han henne gå. Hon irrade sedan omkring i Beer Shevas öken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	15	När vattnet i säcken tog slut lade hon barnet under en buske 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	16	och gick och satte sig ett stycke bort, på ett pilskotts avstånd. »Jag kan inte se på när han dör«, tänkte hon. Hon satt ett stycke därifrån, och barnet grät högljutt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	17	Men Gud hörde pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen och sade till Hagar: »Hur är det fatt, Hagar? Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	18	Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom, jag skall göra honom till ett stort folk.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	19	Och Gud öppnade hennes ögon, och hon fick syn på en brunn. Hon gick dit och fyllde säcken med vatten och gav pojken att dricka.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	20	Gud var med pojken, och han växte upp och blev stor. Han bodde i öknen och blev en god bågskytt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	21	Han bodde i Paranöknen, och hans mor skaffade honom en hustru från Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	22	En gång kom Avimelek med sin befälhavare Pikol till Abraham. Han sade: »Gud är med dig i allt du gör. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	23	Svär vid Gud att du inte skall handla svekfullt vare sig mot mig eller mot mina barn och efterkommande, utan att du skall visa mig och det land där du nu bor samma vänskap som jag har visat dig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	24	Abraham svarade: »Ja, jag skall svära den eden.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	25	Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	26	Avimelek sade: »Jag vet inte vem som har gjort detta. Du har aldrig tidigare nämnt det för mig, och jag har inte heller hört talas om det förrän i dag.«
Första Moseboken	1 Mos	1	21	27	Abraham tog får och kor och gav Avimelek, och de slöt förbund med varandra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	28	Men sju lamm i hjorden tog Abraham undan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	29	Då frågade Avimelek honom: »Vad är meningen med de här sju lammen som du har tagit undan?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	30	Abraham svarade: »De sju lammen skall du ta emot av mig och därmed bekräfta att det är jag som har grävt denna brunn.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	31	Därför fick den platsen namnet Beer Sheva, eftersom det var där de svor varandra en ed. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	32	Så slöt de förbund i Beer Sheva, och Avimelek och hans befälhavare Pikol återvände till filisteernas land.
Första Moseboken	1 Mos	1	21	33	Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	21	34	Och Abraham uppehöll sig under lång tid i filisteernas land.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	1	En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: »Abraham!« – »Här är jag«, svarade han. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	2	Gud sade: »Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	22	3	Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	4	Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	5	Då sade han till tjänarna: »Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	6	Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	7	»Far«, sade Isak. »Ja, min son«, svarade Abraham. Isak sade: »Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	8	»Min son«, sade Abraham, »Gud utser åt sig det får som skall offras.« Så gick de båda tillsammans.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	9	När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	10	Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	11	Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: »Abraham! Abraham!« – »Ja«, svarade Abraham, »här är jag.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	12	Ängeln sade: »Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	13	När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	14	Abraham gav denna plats namnet »Herren utser«. I dag säger man »på berget där Herren blir sedd«.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	15	Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham: 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	16	»Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	17	skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	18	Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	22	19	Abraham gick tillbaka till sina tjänare, och alla återvände tillsammans till Beer Sheva. Abraham stannade sedan där.
Första Moseboken	1 Mos	1	22	20	En tid därefter fick Abraham veta att också Milka hade blivit mor och fött söner åt hans bror Nachor: 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	21	Us, den förstfödde, Bus, hans bror, Kemuel, Arams far, 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	22	Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	23	Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta söner födde Milka åt Abrahams bror Nachor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	22	24	Hans bihustru, som hette Reuma, fick också barn: Tevach, Gacham, Tachash och Maaka.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	1	Sara blev 127 år gammal. 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	2	Hon dog i Kirjat Arba, det nuvarande Hebron, i Kanaan, och Abraham kom och höll dödsklagan och begrät henne. 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	3	Sedan lämnade Abraham den döda och gick för att tala med hettiterna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	4	»Jag bor här som främling bland er«, sade han. »Låt mig förvärva ett stycke av er mark till en grav, så att jag kan begrava min döda hustru där.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	5	Hettiterna svarade: 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	6	»Hör på oss, herre. En Guds utvalde är du i vår krets, välj den förnämsta av våra gravplatser och begrav din hustru där. Ingen av oss skall förvägra dig sin gravplats. Då kan du begrava din hustru.«
Första Moseboken	1 Mos	1	23	7	Abraham reste sig och bugade sig för hettiterna, landets folk, 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	8	och tog så till orda: »Om ni vill tillåta att jag begraver min hustru här, så hör på mig och lägg ett gott ord för mig hos Efron, Sochars son, 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	9	så att han låter mig få Makpelagrottan som tillhör honom och som ligger i utkanten av hans marker. Jag skall ge honom full betalning, så att jag får en egen gravplats bland er.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	10	Hettiten Efron satt där bland de andra hettiterna och svarade själv Abraham inför sina landsmän, alla som satt i stadsporten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	11	»Hör på mig, herre«, sade han. »Fältet ger jag dig, grottan där ger jag dig också, med mina landsmän som vittnen ger jag den åt dig. Begrav du din hustru.«
Första Moseboken	1 Mos	1	23	12	Abraham bugade sig för landets folk 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	13	och talade inför dem till Efron. »Om jag får säga några ord, herre: jag betalar vad marken är värd, ta emot betalningen och låt mig begrava min hustru där.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	14	Efron svarade: 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	15	»Hör på mig, herre. Ett jordstycke för 400 siklar silver – vad är det oss emellan? Begrav din hustru.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	16	Abraham tog fasta på vad Efron sagt och vägde upp åt honom den mängd silver han nämnt inför hettiterna, 400 siklar, efter den vikt som brukas bland köpmän.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	17	Så kom fältet i Makpela utanför Mamre, det som tillhörde Efron, fältet och grottan som fanns där och alla träd som växte på fältet, över hela området, 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	18	att förvärvas av Abraham och blev hans egendom. Det skedde inför hettiterna, alla som satt i stadsporten.
Första Moseboken	1 Mos	1	23	19	Sedan begravde Abraham sin hustru Sara i grottan på fältet i Makpela utanför Mamre, det nuvarande Hebron, i Kanaan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	23	20	Fältet och grottan som fanns där kom sålunda i Abrahams ägo som gravplats, genom köp från hettiterna.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	1	Abraham var nu en mycket gammal man, och Herren hade välsignat honom på alla sätt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	2	En dag sade Abraham till den äldste bland sina tjänare, den som förvaltade allt han ägde: »Lägg din hand mellan mina lår, 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	3	jag vill ta en ed av dig vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son bland kanaaneerna, där jag nu bor, 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	4	utan att du går till mitt land och min släkt och tar en hustru åt min son Isak.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	5	Tjänaren sade: »Men om hon inte är villig att följa med mig till det här landet? Skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har lämnat?« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	6	»Nej«, svarade Abraham, »du får absolut inte föra honom tillbaka dit. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	7	Herren, himlens Gud, som förde mig bort från mitt hem och mina fäders land och som lovade mig med ed: ’Åt dina ättlingar skall jag ge detta land’, han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan ta en hustru åt min son därifrån. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	8	Om hon inte är villig att följa med dig är du löst från din ed till mig. Men för inte min son tillbaka dit.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	9	Då lade tjänaren sin hand mellan sin husbonde Abrahams lår och lovade honom detta med ed.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	10	Tjänaren tog tio av sin husbondes kameler, och med de finaste dyrbarheter hans husbonde ägde gav han sig i väg till Nachors stad i Aram Naharajim. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	11	Där lät han kamelerna lägga sig ner vid brunnen utanför staden. Det var framåt kvällen, vid den tid då kvinnorna går ut och hämtar vatten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	12	Och tjänaren bad: »Herre, min husbonde Abrahams Gud, låt mig i dag få se hur du visar din godhet mot min husbonde Abraham. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	13	Här står jag vid brunnen, och flickorna från staden är på väg hit ut för att hämta vatten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	14	Jag kommer att be en av dem: Räck mig din kruka så att jag får dricka! Om hon då svarar: Drick du, och jag skall ge dina kameler vatten också, då är det den flickan som du har bestämt åt din tjänare Isak, och då vet jag att du har visat din godhet mot min husbonde.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	15	Han hade knappt hunnit säga detta förrän Rebecka kom dit ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	16	Det var en mycket vacker flicka och hon var orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka, och när hon kom upp igen 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	17	skyndade tjänaren fram och bad henne: »Låt mig få en klunk vatten ur din kruka.« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	18	»Drick, herre«, sade hon och lyfte genast ner krukan på armen och lät honom dricka. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	19	När hon gett honom att dricka sade hon: »Jag skall hämta upp vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	20	Hon tömde genast sin kruka i vattenhon och skyndade sedan till brunnen igen och hämtade upp vatten åt alla kamelerna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	21	Själv stod han tyst och iakttog henne för att se om Herren hade gjort hans färd lyckosam eller inte.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	22	När alla kamelerna hade fått vatten tog mannen fram en guldring som vägde en halv sikel och satte den i hennes näsa, och på hennes armar satte han två armringar av guld som vägde tio siklar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	23	Sedan sade han till henne: »Tala om för mig vems dotter du är. Kan vi få nattkvarter i din fars hus?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	24	Hon svarade: »Jag är dotter till Betuel, Milkas son med Nachor.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	25	Och hon fortsatte: »Halm och foder har vi gott om, och husrum har vi också.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	26	Då föll mannen ner och tillbad Herren 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	27	och sade: »Prisad vare Herren, min husbonde Abrahams Gud, som inte har upphört att visa min husbonde sin godhet och trofasthet. Herren har lett mig till min husbondes frände.«
Första Moseboken	1 Mos	1	24	28	Flickan sprang hem och berättade för sin mor och de andra vad som hade hänt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	29	Rebecka hade en bror som hette Laban, och han skyndade sig ut till mannen vid källan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	30	Laban hade sett näsringen och armringarna som hans syster Rebecka bar och hört henne berätta vad mannen hade sagt till henne. Han kom ut till mannen, som stod hos kamelerna vid källan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	31	»Kom, du som är välsignad av Herren«, sade Laban. »Inte skall du stå här ute, jag har gjort i ordning för dig där hemma, och kamelerna har vi också plats för.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	32	Då följde mannen med honom hem. Man lastade av kamelerna och gav dem halm och foder, och åt mannen och hans följeslagare gav man vatten så att de kunde tvätta av sina fötter.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	33	När maten sattes fram sade mannen: »Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende.« – »Gör det«, sade Laban. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	34	Då sade mannen: »Jag är Abrahams tjänare. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	35	Herren har välsignat min husbonde och gjort honom rik, han har gett honom får och kor, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	36	Sara, min husbondes hustru, födde honom en son på sin ålderdom, och åt honom har han gett allt han äger. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	37	Nu har min husbonde låtit mig gå ed på att jag inte skall ta en hustru åt hans son bland kanaaneerna, i vilkas land han bor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	38	Han sade: ’Gå till mitt fädernehem, till min egen släkt, och ta en hustru åt min son.’ 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	39	Då sade jag till min husbonde: ’Men om hon inte vill följa med mig?’ 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	40	Han svarade: ’Herren, som jag alltid har hållit mig till, skall sända sin ängel med dig och göra din färd lyckosam, så att du kan ta en hustru åt min son från min släkt och mitt fädernehem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	41	När du har kommit till mina släktingar skall du vara löst från din ed till mig, även om de inte vill ge henne åt dig; så blir du löst från eden.’ 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	42	I dag när jag kom till källan bad jag: ’Herre, min husbonde Abrahams Gud, visa mig om du vill låta min färd bli lyckosam. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	43	Här står jag vid brunnen. Kommer det nu en ung kvinna som skall hämta vatten, ber jag henne att hon låter mig få dricka lite ur hennes kruka. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	44	Om hon då svarar: Drick du, och jag skall hämta upp vatten åt dina kameler också, då är det henne Herren har utsett till hustru åt min husbondes son.’ 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	45	Knappt hade jag hunnit tänka detta förrän Rebecka kom dit ut med sin kruka på axeln. Hon gick ner till källan och hämtade vatten, och när jag bad henne att få dricka 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	46	lyfte hon genast ner krukan och sade: ’Drick du, jag skall ge dina kameler vatten också.’ Jag drack och hon vattnade kamelerna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	47	Jag frågade henne vems dotter hon var, och hon svarade att hon var dotter till Betuel, Nachors son som Milka födde åt honom. Då satte jag ringen i hennes näsa och armringarna på hennes armar 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	48	och föll ner och tillbad Herren. Jag prisade Herren, min husbonde Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg och låtit mig finna en dotter till min husbondes frände åt hans son. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	49	Säg mig nu om ni vill visa min husbonde godhet och trofasthet. Om inte, säg mig då det, så att jag vet vad jag har att rätta mig efter.«
Första Moseboken	1 Mos	1	24	50	Laban och Betuel svarade: »Detta kommer från Herren, vi har ingenting att säga. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	51	Här är Rebecka. Ta henne med dig, må hon bli hustru åt din husbondes son, så som Herren har sagt.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	52	När Abrahams tjänare hörde deras svar föll han ner och tillbad Herren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	53	Sedan tog han fram silversmycken och guldsmycken och kläder och överlämnade till Rebecka; också hennes bror och hennes mor fick dyrbara gåvor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	54	Sedan åt och drack tjänaren och hans följeslagare och gick till vila. När de stigit upp nästa morgon sade tjänaren: »Låt mig nu återvända till min husbonde.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	55	Men brodern och modern bad att flickan skulle få stanna hos dem en vecka eller två innan hon lämnade dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	56	Tjänaren svarade: »Håll mig inte kvar nu när Herren har gjort min färd lyckosam, låt mig få återvända till min husbonde.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	57	De sade: »Vi kallar hit flickan och frågar henne själv.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	58	De kallade på Rebecka och frågade henne: »Vill du följa med den här mannen?« Hon svarade: »Ja, det vill jag.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	59	Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma följa med Abrahams tjänare och hans män. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	60	De välsignade Rebecka och sade till henne:
Första Moseboken	1 Mos	1	24	61	Rebecka och hennes tjänarinnor satt upp på kamelerna och följde med mannen. Så tog tjänaren Rebecka med sig och gav sig i väg.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	62	Isak hade kommit till Beer Lachaj Roi och bodde nu i Negev. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	63	I kvällningen gick han ut på fälten. När han såg sig omkring fick han se kameler närma sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	64	Och när Rebecka fick se Isak satt hon av 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	65	och frågade tjänaren: »Vem är den där mannen som kommer emot oss över fälten?« Tjänaren svarade: »Det är min husbonde.« Då dolde hon sig i sin slöja.
Första Moseboken	1 Mos	1	24	66	Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 
Första Moseboken	1 Mos	1	24	67	Isak förde Rebecka till tältet, han tog henne till hustru, och han älskade henne. Så fann Isak tröst i sorgen efter sin mor.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	1	Abraham tog sig åter en hustru. Hon hette Ketura 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	2	och födde honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	3	Jokshan blev far till Saba och Dedan, och Dedans ättlingar var ashureerna, letusheerna och leummeerna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	4	Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Alla dessa härstammade från Ketura. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	5	Abraham gav allt han ägde åt Isak. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	6	Åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham gåvor, och medan han ännu levde skilde han dem från sin son Isak genom att skicka dem österut, till Östlandet.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	7	Detta är den levnadsålder som Abraham uppnådde: 175 år. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	8	Sedan slutade Abraham sina dagar. Han dog efter ett långt liv, gammal och mätt av år, och förenades med fäderna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	9	Hans söner Isak och Ismael begravde honom i Makpelagrottan på det fält som tillhört hettiten Efron, Sochars son, och som ligger utanför Mamre, 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	10	det fält som Abraham hade köpt av hettiterna. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	11	Efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Isak bodde vid Beer Lachaj Roi.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	12	Detta är släkttavlan för Abrahams son Ismael, som Saras egyptiska slavinna Hagar födde åt Abraham. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	13	Detta är Ismaels söner med namnen i åldersordning: Nevajot, hans förstfödde, Kedar, Adbeel, Mivsam, 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	14	Mishma, Duma, Massa, 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	15	Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedma. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	16	Detta var namnen på Ismaels söner efter läger och byar, tolv hövdingar och deras stammar. – 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	17	Detta är den levnadsålder som Ismael uppnådde: 137 år. Sedan slutade han sina dagar; han dog och förenades med fäderna.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	18	De hade sina boplatser från Havila fram till Shur, öster om Egypten. Öster om alla sina bröder hade han sina lägerplatser.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	19	Detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham blev far till Isak. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	20	Isak var 40 år då han tog Rebecka till hustru; hon var dotter till aramén Betuel från Paddan Aram och syster till aramén Laban. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	21	Isak bad till Herren för sin hustru, eftersom hon var ofruktsam, och Herren hörde hans bön, och hans hustru Rebecka blev havande. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	22	Men barnen sparkade varandra i hennes liv. Då sade hon: »Om det skall vara så här, står jag inte ut!« Hon gick för att fråga Herren, 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	23	och Herren svarade henne:
Första Moseboken	1 Mos	1	25	24	När tiden var inne födde hon tvillingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	25	Den förste som kom fram var rödhårig och luden som en skinnfäll över hela kroppen, och man gav honom namnet Esau. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	26	Sedan kom hans bror fram, med handen i ett fast grepp om Esaus fot, och han fick namnet Jakob. Isak var 60 år när de föddes.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	27	Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare och höll till i skog och mark, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	28	Eftersom Isak hade smak för vilt tyckte han bäst om Esau, men Jakob var Rebeckas älsklingsson.
Första Moseboken	1 Mos	1	25	29	En dag när Jakob kokade soppa kom Esau från markerna, alldeles utsvulten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	30	»Ös upp av det röda åt mig, det röda där«, bad han Jakob, »jag är alldeles utsvulten.« Därav fick han namnet Edom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	31	Men Jakob svarade: »Bara om du ger mig din förstfödslorätt i utbyte.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	32	Då sade Esau: »Jag håller på att dö, vad har jag för glädje av förstfödslorätten?« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	33	»Ge mig först din ed«, sade Jakob. Esau gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	25	34	Då gav Jakob honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så litet brydde sig Esau om sin förstfödslorätt.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	1	Det blev hungersnöd i landet – en annan än den förra hungersnöden, den på Abrahams tid. Då begav sig Isak till filisteerkungen Avimelek i Gerar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	2	Herren uppenbarade sig för honom och sade: »Bege dig inte till Egypten utan stanna i det land som jag skall visa dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	3	Bli kvar en tid i detta land, så skall jag vara med dig och välsigna dig. Åt dig och dina ättlingar skall jag ge alla dessa länder, jag skall uppfylla det löfte som jag med ed gav din far Abraham. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	4	Jag skall göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen, jag skall ge dem alla dessa länder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	5	Detta skall ske därför att Abraham lydde mig och rättade sig efter vad jag befallt, mina bud och stadgar och lagar.«
Första Moseboken	1 Mos	1	26	6	Isak slog sig ner i Gerar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	7	Men när männen i staden frågade honom om hans hustru sade han: »Det är min syster.« Han vågade inte säga att hon var hans hustru. »Männen här kan döda mig för Rebeckas skull, hon är ju så vacker«, tänkte han. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	8	Han hade redan varit där en tid, när filisteerkungen Avimelek en dag tittade ut genom fönstret och fick se Isak vänslas med sin hustru Rebecka. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	9	Då kallade han till sig Isak och sade: »Hon är alltså din hustru. Varför har du sagt att hon är din syster?« Isak svarade: »Jag var rädd att bli dödad för hennes skull.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	10	Men Avimelek sade: »Vad är det du har gjort mot oss? Det kunde ju lätt ha hänt att någon av männen här legat med din hustru, och då hade du dragit skuld över oss.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	11	Och Avimelek utfärdade en befallning till hela folket: »Den som rör den här mannen eller hans hustru skall straffas med döden.«
Första Moseboken	1 Mos	1	26	12	Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt igen. Herren välsignade honom 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	13	och han blev rik. Hans rikedom blev allt större; till sist var han mycket rik. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	14	Han ägde hjordar av får och kor och hade många tjänare. Allt detta väckte avund bland filisteerna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	15	Alla de brunnar som hans far Abrahams män hade grävt på dennes tid fyllde de med jord. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	16	Och Avimelek sade till Isak: »Du måste flytta härifrån, du har blivit alldeles för stor för oss.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	17	Då flyttade Isak; han slog läger i Gerardalen och bodde där.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	18	Isak grävde åter upp de brunnar som hans far Abrahams män hade grävt men som filisteerna hade fyllt igen efter Abrahams död, och han gav brunnarna samma namn som hans far hade gett dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	19	När Isaks män grävde efter vatten i dalen fann de en källåder. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	20	Men herdarna från Gerar kom i tvist med Isaks herdar och sade: »Det är vårt vatten!« Och han kallade brunnen Esek, därför att de trätte med honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	21	Sedan grävde Isaks män en annan brunn, och det blev tvist om den också; därför kallade han den Sitna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	22	Han bröt upp därifrån och grävde ytterligare en brunn. Den blev det ingen tvist om, och därför kallade han den Rechovot, »ty«, sade han, »nu har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss här i landet«.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	23	Isak flyttade därifrån och kom till Beer Sheva. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	24	Den natten uppenbarade sig Herren för honom och sade:
Första Moseboken	1 Mos	1	26	25	Där byggde Isak ett altare och åkallade Herren, där slog han läger, och där grävde hans män en brunn.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	26	En dag kom Avimelek till honom från Gerar tillsammans med sin rådgivare Achussat och sin befälhavare Pikol. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	27	Då sade Isak till dem: »Varför kommer ni hit, ni som tyckte så illa om mig att ni drev bort mig!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	28	De svarade: »Vi har tydligt sett att Herren har varit med dig, och nu har vi sagt oss att vi och du måste svära varandra en ed. Slut ett fördrag med oss 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	29	och lova att du inte skall göra oss något ont, liksom vi aldrig har ofredat dig utan bara gjort dig gott. Du fick dra bort i fred, och nu har Herren välsignat dig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	30	Isak gav ett gästabud för dem, och de åt och drack. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	31	Tidigt nästa morgon svor de varandra en ed. Därefter tog Isak farväl av dem, och de skildes i sämja.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	32	Samma dag kom Isaks män och berättade för honom att de hade funnit vatten i brunnen de grävde. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	33	Isak kallade brunnen Shiva. Därför heter staden än i dag Beer Sheva.
Första Moseboken	1 Mos	1	26	34	När Esau var 40 år tog han till hustrur Judit, hettiten Beeris dotter, och Basemat, hettiten Elons dotter. 
Första Moseboken	1 Mos	1	26	35	De förbittrade livet för Isak och Rebecka.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	1	Isak hade nu blivit gammal, och ögonen hade försvagats så att han inte kunde se. Då kallade han en dag till sig sin äldste son Esau. »Min son«, sade han, och Esau svarade: »Ja, far.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	2	Isak sade: »Jag är gammal och vet inte hur långt jag har kvar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	3	Hämta dina vapen, kogret och bågen, och gå ut och skjut ett villebråd åt mig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	4	Laga till en av mina älsklingsrätter och bär in till mig så att jag får äta. Sedan skall jag ge dig min välsignelse innan jag dör.«
Första Moseboken	1 Mos	1	27	5	Men Rebecka hade hört när Isak talade med sin son Esau, och då Esau hade gått ut för att skjuta ett villebråd åt sin far 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	6	sade hon till sin son Jakob: »Jag hörde hur din far talade med din bror Esau och sade till honom: 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	7	Skaffa något vilt och laga till något gott, så att jag får äta och sedan kan välsigna dig inför Herren innan jag dör. – 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	8	Hör på nu, min son, och gör som jag säger. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	9	Gå bort till småboskapen och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en av din fars älsklingsrätter. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	10	Den skall du bära in till din far, så att han får äta och sedan kan välsigna dig innan han dör.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	11	Jakob invände: »Men min bror Esau är ju luden och jag är alldeles slät. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	12	Om min far rör vid mig står jag där som en bedragare och drar över mig förbannelse i stället för välsignelse.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	13	Hans mor svarade: »Den förbannelsen får komma över mig, min son! Gör nu som jag säger och gå och hämta killingarna.«
Första Moseboken	1 Mos	1	27	14	Han gick och hämtade killingarna åt sin mor, och hon lagade till en av hans fars älsklingsrätter. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	15	Och Rebecka tog fram sin äldste son Esaus festkläder, som hon hade hos sig, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta på sig dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	16	Med skinnet från killingarna täckte hon hans händer och hans bara hals. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	17	Sedan gav hon Jakob den välsmakande rätten och bröd som hon hade bakat, 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	18	och han bar in det till sin far. »Far«, sade han och Isak svarade: »Ja, min son. Vem är du?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	19	Jakob sade: »Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av viltet som jag har fått, så att du sedan kan ge mig din välsignelse.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	20	Då sade Isak: »Hur fick du tag i det så snabbt, min son?« Jakob svarade: »Herren, din Gud, lät det komma i min väg.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	21	Isak sade: »Kom fram hit, min son, så att jag får röra vid dig och känna om du verkligen är min son Esau.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	22	Jakob gick fram till sin far Isak så att han fick röra vid honom, och Isak sade: »Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	23	Han kände inte igen honom, eftersom Jakobs händer var ludna som hans bror Esaus, och därför välsignade han honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	24	Han frågade: »Är du verkligen min son Esau?« – »Ja«, svarade Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	25	Då sade Isak: »Sätt fram maten, min son, så att jag får äta av viltet som du har med dig och kan ge dig min välsignelse.« Jakob satte fram åt honom, så att han fick äta, och gav honom vin att dricka. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	26	Sedan sade Isak till honom: »Kom fram, min son, och kyss mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	27	När han då gick fram och kysste honom kände Isak lukten av hans kläder. Och han välsignade honom och sade:
Första Moseboken	1 Mos	1	27	28	Gud skall ge dig dagg från himlen, fruktbar jord, säd och vin i rikt mått.
Första Moseboken	1 Mos	1	27	29	Folkslag skall tjäna dig, folk bli dig underdåniga. Härska över dina bröder! Må din mors söner böja sig för dig. Förbannad den som förbannar dig och välsignad den som välsignar dig!«
Första Moseboken	1 Mos	1	27	30	När Isak hade välsignat Jakob och Jakob just hade lämnat sin far kom hans bror Esau hem från jakten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	31	Också han lagade en god måltid och bar in den till sin far och sade till honom: »Vill du resa dig upp, far, och äta av viltet som din son har med sig, så att du sedan kan ge mig din välsignelse?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	32	Isak frågade honom: »Vem är du?« – »Jag är Esau, din son, din förstfödde«, svarade han. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	33	Isak greps av förfäran och sade: »Vem var det då som kom in till mig med något vilt han hade skjutit? Jag åt av allt innan du kom, och sedan gav jag honom min välsignelse.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	34	När Esau hörde vad hans far sade gav han upp ett skri av förtvivlan. »Välsigna mig också, far«, bad han. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	35	Isak svarade: »Din bror handlade svekfullt och tog välsignelsen du skulle ha fått.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	36	Då sade Esau: »Inte för inte heter han Jakob: två gånger har han bedragit mig. Min förstfödslorätt tog han, och nu har han tagit min välsignelse.« Och Esau frågade: »Har du ingen välsignelse kvar åt mig?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	37	Isak svarade Esau: »Jag har satt honom att härska över dig, alla hans bröder har jag gjort till hans tjänare, säd och vin har jag gett honom. Vad kan jag då göra för dig, min son?« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	38	»Far«, sade Esau, »hade du bara denna enda välsignelse att ge bort? Välsigna mig också, far!« Och han grät högljutt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	39	Detta var det svar hans far Isak gav honom:
Första Moseboken	1 Mos	1	27	40	Av ditt svärd skall du leva, och du skall tjäna din bror. Men en gång skall du göra dig fri och kasta av dig hans ok.«
Första Moseboken	1 Mos	1	27	41	Esau fattade agg till Jakob för att fadern hade gett honom välsignelsen. Och Esau tänkte: »Snart kommer den tid då vi sörjer vår far. Då skall jag döda min bror Jakob.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	42	Rebecka fick reda på vad hennes äldste son Esau tänkte och skickade efter sin yngste son Jakob och sade till honom: »Din bror Esau ruvar på hämnd och tänker döda dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	43	Hör nu på vad jag säger, min son: Fly genast till min bror Laban i Harran 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	44	och stanna där en tid, tills din brors vrede har lagt sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	27	45	När vreden har lagt sig och han har glömt vad du har gjort honom, skickar jag bud och låter hämta hem dig igen. Inte skall jag behöva mista er båda på samma gång.«
Första Moseboken	1 Mos	1	27	46	Rebecka sade till Isak: »De här hettitiskorna tar livet av mig. Om Jakob också tar en hettitisk flicka till hustru, en flicka från detta land, då vill jag inte leva längre.«
Första Moseboken	1 Mos	1	28	1	Då kallade Isak till sig Jakob. Han välsignade honom och sade till honom: »Du får inte ta en kanaaneiska till hustru. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	2	Bege dig i stället till Paddan Aram, till din morfar Betuels familj, och ta dig en hustru där, en av din morbror Labans döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	3	Må Gud den Väldige välsigna dig och göra dig fruktsam, så att du förökar dig och blir till många folk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	4	Och må han ge dig och dina ättlingar den välsignelse som han gav Abraham, så att det land där du nu bor som främling blir din egendom, det land som Gud gav åt Abraham.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	5	Så skickade Isak i väg Jakob, och Jakob begav sig till Paddan Aram, till Laban, som var son till aramén Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	6	Esau fick veta att Isak hade välsignat Jakob och skickat honom till Paddan Aram för att ta sig en hustru där. Han hade välsignat honom och befallt: »Du får inte ta en kanaaneiska till hustru«, 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	7	och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan Aram. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	8	Då förstod Esau hur illa hans far Isak tyckte om de kanaaneiska kvinnorna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	9	Han gick därför till Ismael och tog till hustru – utöver de hustrur han redan hade – Machalat, dotter till Abrahams son Ismael och syster till Nevajot.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	10	Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	11	Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	12	I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	13	Och Herren stod framför honom och sade: »Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	14	De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	15	Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	28	16	Jakob vaknade upp ur sömnen. »Sannerligen«, sade han, »Herren är på denna plats, och jag visste det inte!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	17	Och han greps av bävan och sade: »Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	18	Tidigt nästa morgon tog Jakob stenen som han haft vid huvudgärden och reste den som en stod och göt olja över den. 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	19	Han kallade platsen Betel; tidigare hette staden Lus.
Första Moseboken	1 Mos	1	28	20	Jakob avgav ett löfte: »Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd och ger mig mat att äta och kläder att klä mig med, 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	21	så att jag kommer välbehållen hem igen, då skall Herren vara min Gud, 
Första Moseboken	1 Mos	1	28	22	och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde.«
Första Moseboken	1 Mos	1	29	1	Jakob fortsatte sin färd och begav sig till kadmoneernas land. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	2	Där fick han se en brunn ute på öppna fältet och tre fårhjordar som låg runt omkring den. Man brukade nämligen vattna hjordarna ur den brunnen. Över brunnsöppningen låg en stor sten; 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	3	först när alla hjordarna var samlade kunde man vältra undan stenen från brunnen och vattna fåren. Sedan lade man tillbaka stenen på dess plats över brunnsöppningen.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	4	Jakob frågade dem: »Varifrån kommer ni, bröder?« De svarade: »Vi är från Harran.« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	5	»Då känner ni kanske Laban, Nachors son«, sade Jakob, och de svarade att de kände honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	6	»Hur har han det?« frågade Jakob. »Bra«, svarade de. »Och där borta kommer hans dotter Rakel med fåren.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	7	Jakob fortsatte: »Solen står fortfarande högt på himlen, det är för tidigt att samla ihop boskapen. Vattna fåren och driv ut dem på bete igen!« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	8	»Nej«, sade de, »det kan vi inte göra förrän alla hjordarna är samlade och stenen vältrats undan från brunnen. Då vattnar vi fåren.«
Första Moseboken	1 Mos	1	29	9	Medan han ännu talade med dem kom Rakel med fåren, som hon brukade valla åt sin far. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	10	När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får gick han fram och vältrade undan stenen från brunnen och vattnade sin morbror Labans får. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	11	Och Jakob kysste Rakel, och han brast i gråt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	12	Han berättade för henne att han var nära släkt med hennes far och var Rebeckas son. Då sprang hon och berättade det för sin far, 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	13	och när Laban fick höra nyheten om sin systerson Jakob skyndade han sig ut för att ta emot honom. Han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. Där berättade Jakob för Laban allt som hade hänt, 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	14	och Laban sade till honom: »Ja, du är verkligen mitt kött och blod.«Lea och Rakel Jakob stannade hos honom en månads tid, 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	15	och en dag sade Laban till Jakob: »Visst är du min släkting, men inte skall du behöva arbeta åt mig utan lön. Säg mig vad du vill ha!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	16	Nu hade Laban två döttrar, den äldsta hette Lea och den yngsta hette Rakel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	17	Leas ögon var utan glans, men Rakel var vacker och välväxt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	18	Jakob älskade Rakel, och därför sade han: »Jag arbetar åt dig i sju år för din yngsta dotter Rakel.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	19	Laban svarade: »Det är bättre att jag ger henne åt dig än åt en främling. Stanna du hos mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	20	Så arbetade Jakob för Rakel i sju år, och han tyckte det var som några få dagar, eftersom han älskade henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	21	Jakob sade till Laban: »Ge mig nu min hustru, tiden har gått. Låt mig komma samman med henne.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	22	Då inbjöd Laban alla i grannskapet och ställde till med fest. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	23	Men när det blev kväll tog han sin dotter Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	24	Laban gav sin slavflicka Silpa som slavflicka åt sin dotter Lea. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	25	På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea. Då sade han till Laban: »Vad är det du har gjort mot mig? Det är ju för Rakel jag har arbetat hos dig. Varför har du lurat mig?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	26	Laban svarade: »Det är inte skick och bruk här på orten att ge bort den yngre dottern före den äldre. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	27	Fira nu bröllopsveckan till slut med Lea, så skall du få också den andra på villkor att du arbetar sju år till i min tjänst.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	28	Jakob samtyckte och fullbordade bröllopsveckan med Lea. Sedan gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	29	Laban gav sin slavflicka Bilha som slavflicka åt sin dotter Rakel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	30	Så låg Jakob med Rakel också, och han älskade henne mer än Lea. Han arbetade sedan hos Laban i ytterligare sju år.
Första Moseboken	1 Mos	1	29	31	När Herren såg att Lea blev åsidosatt gjorde han henne fruktsam. Men Rakel var ofruktsam. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	32	Lea blev havande och födde en son. Hon gav honom namnet Ruben, »ty«, sade hon, »Herren har sett min nöd, och nu kommer min man att älska mig«. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	33	Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »Herren hörde att jag blev åsidosatt och har därför gett mig också denne son.« Och hon gav honom namnet Simon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	34	Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »Nu kommer min man att hålla sig till mig, jag har ju fött honom tre söner.« Därför fick han namnet Levi. 
Första Moseboken	1 Mos	1	29	35	Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »Nu vill jag tacka Herren.« Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan slutade hon föda.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	1	När Rakel fann att hon inte födde barn åt Jakob blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: »Ge mig barn, annars vill jag dö!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	2	Då blev Jakob ond på Rakel och sade: »Jag är väl inte Gud! Det är han som vägrar dig att få barn.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	3	Rakel sade: »Jag har ju min slavflicka Bilha. Gå till henne, så får hon föda i mitt ställe, och jag får barn genom henne.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	4	Så gav hon honom sin slavflicka Bilha, och Jakob låg med henne. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	5	Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	6	Då sade Rakel: »Gud har skaffat mig rätt, han har hört min bön och gett mig en son.« Därför gav hon honom namnet Dan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	7	Rakels slavflicka Bilha blev åter havande och födde sin andre son åt Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	8	Då sade Rakel: »Jag har utkämpat en hård kamp med min syster, och jag har segrat.« Och hon gav honom namnet Naftali.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	9	När Lea fann att hon inte fick fler barn gav hon sin slavflicka Silpa åt Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	10	Leas slavflicka Silpa födde en son åt Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	11	Då sade Lea: »Vilken fröjd!« och hon gav honom namnet Gad. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	12	När Leas slavflicka Silpa födde sin andre son åt Jakob 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	13	sade Lea: »Vilken lycka! Ja, kvinnorna skall prisa mig lycklig.« Och hon gav honom namnet Asher.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	14	En gång under veteskörden när Ruben var ute på fälten fann han kärleksäpplen och tog dem med sig hem till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: »Ge mig några av din sons kärleksäpplen.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	15	Hon svarade: »Är det inte nog att du har tagit min man ifrån mig, skall du nu ta min sons kärleksäpplen också?« Men Rakel sade: »Han får ligga hos dig i natt, om jag får din sons kärleksäpplen.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	16	På kvällen när Jakob kom hem från fälten gick Lea emot honom och sade: »Det är till mig du skall komma, jag har betalat för dig med min sons kärleksäpplen.« Så låg han med henne den natten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	17	Och Gud bönhörde Lea: hon blev havande och födde sin femte son åt Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	18	Då sade Lea: »Gud har belönat mig för att jag gav min slavflicka åt min man.« Och hon gav honom namnet Isaskar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	19	Lea blev åter havande och födde sin sjätte son åt Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	20	Då sade Lea: »Jag har fått en god skänk av Gud. Nu kommer min man att ära mig, när jag har fött honom sex söner.« Och hon gav honom namnet Sebulon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	21	Därefter födde hon en dotter, som hon gav namnet Dina.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	22	Men Gud glömde inte Rakel; han bönhörde henne och gjorde henne fruktsam, 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	23	hon blev havande och födde en son. Då sade hon: »Gud har gjort slut på min vanära.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	24	Och hon gav honom namnet Josef, hon sade: »Må Herren ge mig ännu en son.«
Första Moseboken	1 Mos	1	30	25	Sedan Rakel hade fött Josef sade Jakob till Laban: »Låt mig få vända hem till mitt eget land. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	26	Ge mig mina hustrur och barn, som jag har förvärvat genom att arbeta åt dig, och låt mig gå. Du vet ju själv hur jag har arbetat åt dig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	27	Laban svarade: »Var snäll och lyssna på mig. Spådomstecknen visar att det är för din skull som Herren har välsignat mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	28	Och han fortsatte: »Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så får du det.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	29	Jakob sade: »Du vet själv hur jag har arbetat åt dig och vad det har blivit av din boskap när jag har haft hand om den. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	30	Det lilla du hade innan jag kom har växt till och förökats, och överallt där jag har varit har Herren gett dig välsignelse. När skall jag äntligen kunna göra något för min egen familj?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	31	Laban frågade: »Vad skall jag ge dig?« – »Du skall inte ge mig någonting«, svarade Jakob. »Om du bara gör som jag föreslår skall jag fortsätta att vakta dina får och getter. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	32	Låt mig få gå igenom din hjord i dag och skilja ut alla mörka djur bland fåren och alla brokiga och spräckliga bland getterna: det skall vara min lön. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	33	Jag sätter min heder i pant: när du sedan kommer för att se vad som har blivit min lön, då skall alla getter du finner hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla får som inte är mörka betraktas som stulna.« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	34	»Gott«, svarade Laban, »det får bli som du säger.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	35	Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna, alla spräckliga och brokiga getter, alla med något vitt på, och alla mörka djur bland fåren och överlämnade dem åt sina söner. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	36	Han lade ett avstånd på tre dagsmarscher mellan sig och Jakob, som vaktade resten av Labans hjord.
Första Moseboken	1 Mos	1	30	37	Jakob tog färska grenar av poppel, mandelträd och platan och skar strimlor av barken så att det vita på grenarna blev synligt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	38	Dessa grenar som han skurit strimlor på ställde han sedan i hoarna, vattenkaren dit djuren kom för att dricka, mitt framför djuren. De parade sig nämligen när de kom för att dricka, 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	39	och eftersom de parade sig framför grenarna, blev deras ungar strimmiga, spräckliga och brokiga. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	40	Jakob skilde ifrån ungdjuren. På så sätt skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	41	Varje gång det var kraftiga djur som skulle para sig ställde Jakob grenar i hoarna, så att de såg dem när de parade sig framför dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	42	Men när det var svaga djur ställde han inte dit några grenar. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de starka. 
Första Moseboken	1 Mos	1	30	43	Och Jakobs rikedomar växte, han hade får och getter i mängd, slavinnor och slavar, kameler och åsnor.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	1	Jakob fick höra att Labans söner sade: »Jakob har tagit allt vad vår far ägde, hela hans rikedom kommer från det som tillhör vår far.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	2	Och Jakob såg på Laban att han inte var lika vänligt inställd till honom som förut. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	3	Då sade Herren till Jakob: »Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag skall vara med dig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	31	4	Jakob skickade bud till Rakel och Lea och bad dem komma ut till honom på betesmarken där han var med sin hjord. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	5	Han sade till dem: »Jag ser på er far att han inte är lika vänligt stämd mot mig som förut. Men min faders Gud har varit med mig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	6	Ni vet själva att jag har arbetat för er far så mycket jag har förmått. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	7	Ändå har er far lurat mig och gång på gång ändrat min lön. Men Gud har inte tillåtit honom att göra mig någon skada: 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	8	lovade han mig de spräckliga djuren som lön fick hela hjorden spräcklig avkomma, och lovade han mig de strimmiga fick hela hjorden strimmig avkomma. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	9	Så tog Gud er fars boskap och gav den åt mig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	10	En gång under parningstiden såg jag i en dröm att hannarna som betäckte småboskapen var strimmiga, spräckliga och fläckiga. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	11	I drömmen ropade Guds ängel till mig: Jakob! Jag svarade: Här är jag, 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	12	och han sade: Se, alla hannarna som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett hur Laban behandlar dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	13	Jag är den Gud som visade sig för dig i Betel, där du smorde en stod och där du avgav ett löfte till mig. Lämna nu detta land och vänd tillbaka till ditt hemland.«
Första Moseboken	1 Mos	1	31	14	Rakel och Lea svarade honom: »Vi har inte längre någon del och lott i vår fars hus. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	15	Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och själv gjort slut på det han fick för oss. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	16	Men den rikedom som Gud har berövat vår far, den tillhör helt och hållet oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	31	17	Då bröt Jakob upp och lät sina barn och hustrur sitta upp på kamelerna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	18	Han förde med sig all sin boskap och alla ägodelar han hade förvärvat – den boskap han hade förvärvat i Paddan Aram. Han skulle nu bege sig till sin far Isak i Kanaan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	19	Laban var borta och klippte sina får, och så kunde Rakel stjäla med sig sin fars husgudar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	20	Jakob lurade aramén Laban och talade inte om för honom att han tänkte ge sig i väg. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	21	Han gav sig i väg med allt han hade, han gick över Eufrat och ställde färden mot Gileads bergsbygd.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	22	På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	23	Då tog han med sig männen i sin släkt och satte efter honom, och efter sju dagar hade han hunnit ifatt honom i Gileads bergsbygd. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	24	Men på natten kom Gud till aramén Laban i en dröm och sade till honom: »Akta dig för att säga ett enda ord till Jakob!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	25	När nu Laban hann upp Jakob hade Jakob slagit läger i bergen. Också Laban och hans män slog läger i Gileads bergsbygd. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	26	Laban sade till Jakob: »Vad är nu detta? Du har lurat mig och rövat bort mina döttrar som om de vore krigsbyte. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	27	Varför smög du dig bort och lurade mig, varför sade du ingenting till mig, så att jag kunde ta avsked av dig med fest och sång, med tamburin och lyra? 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	28	Du unnade mig inte ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar till avsked. Du har handlat som en dåre. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	29	Det står i min makt att skada dig, men din faders Gud sade till mig i natt: ’Akta dig för att säga ett enda ord till Jakob!’ 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	30	Och om du nu hade en sådan hemlängtan att du måste i väg, så behövde du väl inte stjäla mina gudar?«
Första Moseboken	1 Mos	1	31	31	Jakob svarade Laban: »Jag var rädd och trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	32	Men den som du finner dina gudar hos skall inte få leva. Undersök här i våra släktingars närvaro om det finns något hos mig som tillhör dig, och ta det i så fall.« Jakob visste inte att Rakel hade stulit gudarna.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	33	Laban gick in i Jakobs tält och Leas tält och i de båda slavinnornas tält men fann ingenting. När han kom ut från Lea gick han in i Rakels tält. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	34	Men Rakel hade lagt husgudarna i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet men fann ingenting. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	35	Rakel sade till sin far: »Ta inte illa upp, herre, men jag kan inte resa mig för dig, jag har mina dagar just nu.« Och hur han än letade hittade han inte husgudarna.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	36	Då blev Jakob vred och började anklaga Laban. Jakob sade: »Vad har jag gjort för ont, vilket är mitt brott, eftersom du jagar mig? 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	37	Nu har du letat igenom allt jag äger och har – har du hittat en enda sak som tillhör dig? Lägg det i så fall här inför dina och mina släktingar, så att de kan döma mellan oss. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	38	Under de tjugo år jag varit hos dig har dina tackor och getter aldrig fött i otid, och av baggarna i din hjord har jag inte ätit. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	39	Jag kom aldrig till dig med rivna djur, jag fick själv betala för dem. Du krävde ersättning av mig när något hade stulits, vare sig det skett på dagen eller på natten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	40	Om dagen plågades jag av hetta, om natten av köld, och jag fick aldrig en blund i ögonen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	41	I tjugo år har jag varit hos dig: fjorton år arbetade jag åt dig för dina båda döttrar och sex år för dina får och getter, och gång på gång ändrade du min lön. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	42	Om inte min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud och Isaks Fruktan, då hade du säkert skickat i väg mig tomhänt. Men Gud såg hur jag led och hur jag fick slita, och han fällde sin dom i natt.«
Första Moseboken	1 Mos	1	31	43	Laban svarade Jakob: »Det är mina döttrar, barnen är mina och fåren och getterna är mina, allt du ser här är mitt. Men som det nu är, vad kan väl jag göra med mina döttrar eller med barnen de har fött? 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	44	Låt oss alltså sluta ett förbund, du och jag.« Och han fortsatte: »Även om ingen människa är närvarande står dock Gud som vittne mellan dig och mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	45	Då tog Jakob en sten och reste den som en stod. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	46	Och han sade åt sina släktingar att plocka stenar, och de hämtade stenar och byggde ett röse. Sedan höll de måltid där på röset. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	47	Laban kallade röset Jegar Sahaduta och Jakob kallade det Galed. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	48	Laban sade: »Detta röse står i dag som vittne mellan dig och mig.« Därför fick det namnet Galed. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	49	Det kallades också Mispa, ty Laban sade: »Herren skall hålla vakt mellan dig och mig när vi är utom synhåll för varandra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	50	Om du behandlar mina döttrar illa eller tar dig andra hustrur vid sidan av dem, så tänk på att Gud står som vittne mellan dig och mig, även om ingen människa är närvarande.«
Första Moseboken	1 Mos	1	31	51	Laban sade till Jakob: »Här är detta röse och här är stenstoden som jag har rest mellan dig och mig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	52	De är vittnen, detta röse och stoden: jag skall inte passera detta röse på väg mot dig med ont uppsåt, och du skall inte passera röset och stoden på väg mot mig med ont uppsåt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	53	Må Abrahams Gud och Nachors Gud döma mellan oss.« Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak fruktade. 
Första Moseboken	1 Mos	1	31	54	Han offrade slaktoffer på berget och inbjöd sina släktingar till en måltid. De åt och stannade sedan på berget över natten.
Första Moseboken	1 Mos	1	31	55	Tidigt nästa morgon kysste Laban sina barnbarn och sina döttrar till avsked och välsignade dem. Sedan återvände han hem.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	1	Jakob fortsatte sin färd, och plötsligt råkade Guds änglar på honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	2	När Jakob såg dem sade han: »Detta är Guds skara«, och han kallade platsen Machanajim.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	3	Jakob skickade budbärare i förväg till sin bror Esau i Seir, dvs. landet Edom, 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	4	med detta uppdrag: »Säg till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har varit hos Laban och bott där borta ända tills nu. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	5	Jag har fått kor, åsnor och får, slavar och slavinnor, och nu skickar jag bud för att underrätta dig, herre, i hopp om att vinna din välvilja.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	6	Budbärarna kom tillbaka till Jakob och berättade: »Vi har varit hos din bror Esau, han är redan på väg mot dig med 400 man.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	7	Då blev Jakob förskräckt och fylldes av oro. Han delade upp folket han hade med sig, liksom får och kor och kameler, i två skaror. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	8	Han tänkte: »Om Esau överfaller den ena, så kan den andra slippa undan.«
Första Moseboken	1 Mos	1	32	9	Jakob bad: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och din släkt, så skall jag låta det gå dig väl.’ 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	10	Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	11	Rädda mig undan min bror Esau, jag fruktar att han annars kommer och slår ihjäl mig och de mina, både mödrarna och barnen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	12	Du har ju själv sagt: Jag skall låta det gå dig väl och göra dina ättlingar oräkneliga, de skall bli som sanden vid havet.«
Första Moseboken	1 Mos	1	32	13	Jakob stannade där över natten och valde ut en gåva till sin bror Esau av det han hade förvärvat: 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	14	200 getter och 20 bockar, 200 tackor och 20 baggar, 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	15	30 kamelston som gav di och deras föl, 40 kor och 10 tjurar, 20 åsneston och 10 åsnehingstar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	16	Han lämnade djuren åt sina män, var hjord för sig, och sade åt dem att gå före honom och hålla avstånd mellan hjordarna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	17	Till den förste sade han: »När min bror Esau möter dig och frågar vems tjänare du är, vart du är på väg och vem som äger djuren du driver framför dig, 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	18	då skall du svara: De tillhör din tjänare Jakob, de är en gåva han skickar till dig, min herre Esau; han kommer själv efter oss.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	19	På samma sätt sade han till den andre och den tredje, till alla dem som drev hjordarna: så skulle de säga till Esau när de mötte honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	20	De skulle också säga: »Din tjänare Jakob kommer efter oss.« Jakob tänkte nämligen: »Jag skall blidka honom med gåvorna jag skickar i förväg och först därefter komma inför honom. Då kanske han visar mig välvilja.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	21	Så skickades Jakobs gåva i väg före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.
Första Moseboken	1 Mos	1	32	22	Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	23	Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	24	Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	25	När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	26	»Släpp mig«, sade mannen, »dagen gryr!« Men Jakob svarade: »Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	27	Han frågade honom: »Vad är ditt namn?« – »Jakob«, svarade han. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	28	Då sade han: »Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	29	Jakob bad honom: »Låt mig få veta ditt namn.« Han svarade: »Varför frågar du mig om mitt namn?« Och han välsignade honom där. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	30	Jakob kallade platsen Penuel, »ty«, sade han, »jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv«. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	31	När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft. 
Första Moseboken	1 Mos	1	32	32	Detta är anledningen till att israeliterna ännu i denna dag inte äter nervsträngen över höftbenet: han slog Jakob på höftbenet, på höftnerven.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	1	Jakob fick se Esau komma med 400 man i följe. Han fördelade barnen på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	2	Slavinnorna och deras barn lät han gå främst, Lea och hennes barn bakom dem och sist Rakel och Josef. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	3	Själv gick han framför dem. Han bugade sig sju gånger till jorden medan han gick fram till sin bror. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	4	Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	5	När Esau fick se kvinnorna och barnen frågade han: »Vilka är det du har där?« Jakob svarade: »Det är barnen som Gud har skänkt mig, herre.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	6	Så steg slavinnorna fram tillsammans med sina barn och bugade sig till jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	7	Därefter steg Lea fram med sina barn och bugade sig, och slutligen steg Josef och Rakel fram och bugade sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	8	Esau sade: »Den där stora skaran jag mötte, varför skickade du den?« – »För att vinna din välvilja, herre«, svarade Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	9	»Jag har vad jag behöver«, sade Esau, »behåll vad du har, broder.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	10	Men Jakob sade: »Nej, jag ber dig! Visa mig välvilja och ta emot min gåva. Jag har ju kommit inför dig så som man kommer inför Gud, och du har inte avvisat mig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	11	Därför ber jag dig: ta emot gåvan som jag lät föra till dig. Gud har varit god mot mig, och jag har allt jag behöver.« Och Jakob bad honom så enträget att han tog emot gåvan.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	12	Esau sade: »Låt oss nu bryta upp och dra vidare, jag slår följe med dig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	13	Men Jakob svarade: »Som du ser, herre, är barnen små. Jag måste också tänka på mina tackor och kor som ger di. Driver man dem för hårt en enda dag, så dör hela hjorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	14	Därför ber jag dig, herre, att du går i förväg, så kan jag följa långsamt efter, med tanke på djuren jag har att driva och med tanke på barnen, tills jag kommer fram till dig i Seir.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	15	Esau sade: »Låt mig åtminstone få lämna kvar en del av mitt folk hos dig.« – »Ta inte illa upp, herre«, svarade Jakob, »men det behöver du inte.«
Första Moseboken	1 Mos	1	33	16	Redan samma dag återvände Esau till Seir. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	17	Men Jakob begav sig till Suckot, där han byggde sig ett hus. För boskapen gjorde han skjul, och därför fick platsen namnet Suckot.
Första Moseboken	1 Mos	1	33	18	På återvägen från Paddan Aram kom Jakob välbehållen till Shekems stad i Kanaan och slog läger utanför staden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	19	Marken där han slog upp sitt tält köpte han av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	33	20	Och där reste han ett altare, som han gav namnet »El är Israels Gud«.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	1	Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick en dag ut för att träffa flickorna i trakten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	2	Shekem, som var son till hivén Hamor, hövdingen i landet, fick syn på henne, och han överföll och våldtog henne. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	3	Men han fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, han blev förälskad i flickan och sökte vinna hennes hjärta. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	4	Han sade till sin far Hamor: »Ordna så att den flickan blir min hustru.«
Första Moseboken	1 Mos	1	34	5	Jakob fick veta att hans dotter Dina hade blivit skändad, men eftersom hans söner var ute på fälten med boskapen väntade han med att säga något tills de kom tillbaka. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	6	Hamor, Shekems far, gick för att tala med Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	7	Då hade Jakobs söner kommit hem från fälten. När de hörde vad som hänt kände de sig djupt kränkta och fylldes av vrede, eftersom Shekem hade gjort något som hölls för ett nidingsdåd i Israel, något som inte får ske, när han låg med Jakobs dotter.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	8	Hamor vände sig till dem och sade: »Min son Shekem har fattat kärlek till er syster. Låt honom få henne till hustru. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	9	Knyt släktskapsband med oss, ge era döttrar åt oss och tag ni våra döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	10	Ni kan bo bland oss, landet skall ligga öppet för er. Här kan ni vistas och flytta omkring som ni vill och skaffa er egendom.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	11	Och Shekem sade till Dinas far och hennes bröder: »Visa mig er välvilja, så skall jag ge er allt vad ni begär. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	12	Sätt brudpriset så högt ni vill och kräv vad ni vill i gåva! Jag skall ge er vad ni begär, bara ni ger mig flickan till hustru.«
Första Moseboken	1 Mos	1	34	13	Jakobs söner gav Shekem och hans far Hamor ett svekfullt svar, eftersom Shekem hade skändat deras syster Dina. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	14	De sade till dem: »Så kan vi aldrig göra, ge vår syster åt en man med förhud. Det vore en skam för oss. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	15	Bara på ett villkor kan vi ge vårt samtycke: att ni blir som vi och låter omskära alla av manligt kön. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	16	Då skulle vi kunna ge våra döttrar åt er och själva ta era döttrar, och då kunde vi bo bland er så att vi blev till ett enda folk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	17	Men om ni inte går med på att omskära er, då tar vi flickan och ger oss i väg.«
Första Moseboken	1 Mos	1	34	18	Hamor och hans son Shekem godtog deras förslag, 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	19	och den unge mannen gick strax till verket, eftersom han var så betagen i Jakobs dotter. Och han var den främste i hela sin fars släkt.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	20	Hamor och hans son Shekem gick till stadsporten och talade till männen i sin stad. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	21	»Dessa män är vänligt sinnade«, sade de. »Låt dem få vistas bland oss här i landet och flytta omkring här – landet räcker ju till för dem också. Så tar vi deras döttrar till hustrur och ger dem våra döttrar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	22	Men det är bara på ett villkor de samtycker till att bo bland oss så att vi blir till ett enda folk: att vi låter omskära alla av manligt kön, liksom de är omskurna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	23	Deras boskap och bohag och alla deras lastdjur kommer ju att tillhöra oss. Låt oss nu bara ge dem vårt samtycke så att de bosätter sig bland oss.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	24	Alla män i staden biföll Hamors och hans son Shekems förslag, och alla av manligt kön lät omskära sig, alla som bodde i staden.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	25	På tredje dagen, när männen led av sina sår, tog två av Jakobs söner, Simon och Levi, Dinas bröder, sina svärd och gick in i staden utan att möta motstånd och dödade alla av manligt kön. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	26	De dödade Hamor och hans son Shekem med svärd och tog sedan med sig Dina från Shekems hus och gav sig i väg. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	27	Jakobs söner gick fram över de slagna och plundrade staden, därför att deras syster hade blivit skändad. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	28	De tog deras får och kor och åsnor, både inne i staden och utanför. 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	29	De förde bort alla deras ägodelar och alla barn och kvinnor och tog allt som fanns i husen.
Första Moseboken	1 Mos	1	34	30	Men Jakob sade till Simon och Levi: »Ni har dragit olycka över mig och gjort mig förhatlig för dem som bor i landet, kanaaneerna och perisseerna. Vi är så få, och går de nu samman och anfaller mig, kommer både jag och min familj att förintas.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	34	31	De svarade: »Skall man få behandla vår syster som en hora?«
Första Moseboken	1 Mos	1	35	1	Gud sade till Jakob: »Dra upp till Betel och stanna där och bygg ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde undan din bror Esau.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	2	Och Jakob sade till sin familj och till alla han hade med sig: »Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er, rena er och byt kläder. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	3	Vi skall dra upp till Betel, och där skall jag bygga ett altare åt den Gud som hörde min bön när jag var i nöd och som har varit med mig på min färd.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	4	Då gav de Jakob alla främmande gudar de hade och sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	5	Sedan bröt de upp, och Gud slog städerna runt omkring med skräck, så att ingen vågade förfölja Jakobs söner.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	6	Så kom Jakob fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaan, han och alla han hade med sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	7	Där byggde han ett altare, och han kallade platsen El Betel, eftersom Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde undan sin bror.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	8	Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd nedanför Betel, under en ek som man gav namnet Gråteken.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	9	Gud visade sig ännu en gång för Jakob sedan han kommit tillbaka från Paddan Aram. Gud välsignade honom 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	10	och sade till honom: »Ditt namn har varit Jakob, men nu skall du inte längre heta Jakob. Du skall heta Israel.« Och han gav honom namnet Israel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	11	Gud sade till honom: »Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig. Av dig skall bli ett folk, ja, många folk, och du skall bli stamfar till kungar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	12	Landet som jag gav åt Abraham och Isak skall jag ge åt dig. Också åt dina ättlingar skall jag ge detta land.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	13	Sedan lämnade Gud honom och steg upp igen.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	14	Jakob reste en stod på den plats där Gud hade talat med honom, en stenstod, och han utgöt dryckesoffer och olja över den. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	15	Och Jakob gav platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	16	De bröt upp från Betel, och strax före Efrata var tiden inne för Rakel att föda. Förlossningen blev svår, 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	17	men när det var som svårast sade barnmorskan till henne: »Var lugn, också denna gång får du en son.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	18	Hon var nu döende, och när livet höll på att fly gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	19	Så dog Rakel och blev begravd vid vägen till Efrata, det nuvarande Betlehem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	20	Jakob reste en sten över hennes grav; denna Rakels gravsten står där än i dag.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	21	Israel drog vidare och slog läger på andra sidan Migdal-Eder. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	22	En gång när Israel bodde i denna trakt låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick reda på det.Jakobs tolv söner. Isaks död Jakobs söner var nu tolv: 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	23	Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, och vidare Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	24	Rakels söner var Josef och Benjamin. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	25	Bilhas, Rakels slavinnas, söner var Dan och Naftali. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	26	Silpas, Leas slavinnas, söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, som föddes åt honom i Paddan Aram.
Första Moseboken	1 Mos	1	35	27	Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat Arba, det nuvarande Hebron, där Abraham och Isak hade bott. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	28	Isaks livstid blev 180 år. 
Första Moseboken	1 Mos	1	35	29	Sedan slutade han sina dagar; han dog och förenades med fäderna, gammal och mätt av år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	1	Detta är Esaus, dvs. Edoms, släkt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	2	Esau tog kanaaneiska kvinnor till hustrur: Ada, hettiten Elons dotter, Oholivama, dotter till Ana, hivén Sivons son, 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	3	och Basemat, dotter till Ismael och syster till Nevajot. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	4	Ada födde Elifas åt Esau, Basemat födde Reguel, 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	5	och Oholivama födde Jeush, Jalam och Korach. Detta var Esaus söner, som föddes åt honom i Kanaan.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	6	Esau tog med sig sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt folk, sin boskap och sina lastdjur och all egendom han hade förvärvat i Kanaan och flyttade till Seir, bort från sin bror Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	7	De hade nämligen så mycket boskap att de inte kunde bo på samma plats; landet där de uppehöll sig räckte inte till för dem, eftersom de hade så många djur. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	8	Så bosatte sig Esau i Seirs bergsbygd. Esau är densamme som Edom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	9	Detta är släkttavlan för Esau, stamfadern till edomeerna i Seirs bergsbygd. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	10	Detta är namnen på Esaus söner: Elifas, son till Esaus hustru Ada, Reguel, son till Esaus hustru Basemat.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	11	Elifas söner var Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	12	Timna, som var bihustru till Esaus son Elifas, födde honom Amalek. Detta var Adas, Esaus hustrus, ättlingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	13	Detta är Reguels söner: Nachat, Serach, Shamma och Missa. Detta var Basemats, Esaus hustrus, ättlingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	14	Detta är sönerna till Esaus hustru Oholivama, dotter till Sivons son Ana: hon födde Jeush, Jalam och Korach åt Esau.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	15	Detta är de klanhövdingar som härstammade från Esaus söner. Elifas, Esaus förstföddes, ättlingar: hövdingarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	16	Korach, Gatam och Amalek; detta var Elifas klanhövdingar i Edom, dvs. Adas ättlingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	17	Detta är Reguels, Esaus sons, ättlingar: hövdingarna Nachat, Serach, Shamma och Missa; detta var Reguels klanhövdingar i Edom, dvs. Basemats, Esaus hustrus, ättlingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	18	Detta är Oholivamas, Esaus hustrus, ättlingar: hövdingarna Jeush, Jalam och Korach; detta var Oholivamas, Anas dotters och Esaus hustrus, klanhövdingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	19	Detta var Esaus söner och de klanhövdingar som härstammade från dem. Esau är densamme som Edom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	20	Detta är horén Seirs söner, urinvånarna i landet: Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	21	Dishon, Eser och Dishan; detta var horeernas, Seirs söners, klanhövdingar i Edom.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	22	Lotans söner var Hori och Hemam, Lotans syster var Timna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	23	Detta är Shovals söner: Alvan, Manachat, Eval, Shefo och Onam. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	24	Detta är Sivons söner: Aja och Ana. Det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen när han vaktade åsnorna åt sin far Sivon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	25	Detta är Anas barn: Dishon och Oholivama, Anas dotter. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	26	Detta är Dishons söner: Hemdan, Eshban, Jitran och Keran. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	27	Detta är Esers söner: Bilhan, Saavan och Akan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	28	Detta är Dishans söner: Us och Aran.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	29	Detta är horeernas klanhövdingar: hövdingarna Lotan, Shoval, Sivon, Ana, 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	30	Dishon, Eser och Dishan; detta var horeernas klanhövdingar i Seir, hövding för hövding.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	31	Detta är de kungar som regerade i Edom innan någon israelitisk kung regerade där. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	32	Bela, Beors son, blev kung i Edom, med säte i Dinhava. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	33	När Bela dog blev Jovav, Serachs son, från Bosra kung efter honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	34	När Jovav dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	35	När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han besegrade midjaniterna i Moab, och han hade sitt säte i Avit. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	36	När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	37	När Samla dog blev Saul från Rechovot vid floden kung efter honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	38	När Saul dog blev Baal Hanan, Akbors son, kung efter honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	39	När Baal Hanan, Akbors son, dog blev Hadad kung efter honom, med säte i Pagu. Hans hustru hette Mehetavel, dotter till Matred, dotter till Me Sahav.
Första Moseboken	1 Mos	1	36	40	Detta är namnen på Esaus klanhövdingar efter familj och ort, namn för namn: hövdingarna Timna, Alva, Jetet, 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	41	Oholivama, Ela, Pinon, 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	42	Kenas, Teman, Mivsar, 
Första Moseboken	1 Mos	1	36	43	Magdiel och Iram. Detta var Edoms klanhövdingar efter deras boplatser i det land som är deras; Edom är densamme som Esau, edomeernas stamfar.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	1	Jakob bosatte sig i det land där hans far hade bott, i Kanaan.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	2	Detta är berättelsen om Jakob och hans släkt. När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder; som pojke brukade han vara med sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Allt ont som berättades om dem förde han vidare till fadern. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	3	Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, han hade ju fått honom på gamla dagar. Han hade låtit göra en fotsid dräkt åt honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	4	Men när bröderna såg att deras far älskade Josef mer än alla sina andra söner greps de av hat och kunde inte tala vänligt med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	5	En gång hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder blev deras hat ännu starkare. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	6	»Hör vad jag har drömt«, sade han. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	7	»Vi var ute på åkern och band kärvar, och min kärve reste sig och stod upprätt och era kärvar ställde sig i en ring och bugade sig för min kärve.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	8	Då sade bröderna: »Skall du bli kung över oss? Skall du härska över oss?« Och deras hat blev ännu starkare på grund av hans drömmar och hans prat.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	9	Sedan hade han en annan dröm som han berättade för sina bröder. »Jag har haft en dröm igen«, sade han. »Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	10	Men när han berättade detta för sin far och sina bröder tillrättavisade fadern honom: »Vad är det för en dröm! Skall vi komma och buga oss till jorden för dig, jag och din mor och dina bröder?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	11	Bröderna retade sig på honom, men hans far kunde inte glömma vad han hade sagt.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	12	En gång när Josefs bröder var borta och vallade faderns får vid Shekem 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	13	sade Israel till Josef: »Du vet att dina bröder är med fåren vid Shekem, och nu tänker jag skicka dig till dem.« – »Ja, far«, svarade han, 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	14	och Israel fortsatte: »Se efter om allt är som det skall med dina bröder och med fåren och kom sedan tillbaka och berätta för mig.« Och Israel skickade i väg honom från Hebrondalen. När Josef kom fram till Shekem 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	15	och irrade omkring på fälten där mötte han en man som frågade: »Vad letar du efter?« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	16	»Jag letar efter mina bröder«, svarade Josef. »Kan du tala om för mig var de vallar fåren?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	17	Mannen sade: »De har gett sig i väg härifrån, jag hörde dem säga att de skulle till Dotan.« Josef följde då efter sina bröder och fann dem i Dotan.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	18	Bröderna såg Josef på långt håll, och innan han kom fram till dem började de smida planer på att döda honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	19	De sade till varandra: »Titta, där har vi vår drömmare! 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	20	Kom så dödar vi honom! Vi kastar honom i en brunn och säger att han har blivit uppäten av ett vilddjur. Då får vi se vad det blir av hans drömmar!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	21	Men när Ruben hörde detta försökte han rädda honom från de andra och sade: »Nej, vi får inte slå ihjäl honom!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	22	Och Ruben sade till dem: »Spill inget blod! Kasta honom i brunnen här ute i öknen, men skada honom inte!« Han ville nämligen rädda honom från de andra för att sedan kunna föra honom tillbaka till hans far.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	23	När Josef kom fram till sina bröder slet de av honom hans dräkt, den fotsida dräkt som han hade på sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	24	Sedan tog de honom och kastade honom i brunnen. Brunnen var tom, där fanns inget vatten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	25	När de sedan hade slagit sig ner för att äta fick de syn på en karavan med ismaeliter; de kom från Gilead och deras kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle föras ner till Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	26	Juda sade då till sina bröder: »Vad har vi för glädje av att döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	27	Kom så säljer vi honom till ismaeliterna. Då behöver inte vi bruka våld mot honom – det är ju ändå vår egen bror.« Och bröderna rättade sig efter honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	28	Några midjanitiska köpmän som kom förbi drog upp Josef ur brunnen. De sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna, och dessa tog med sig Josef till Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	29	När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	30	och återvände till bröderna. »Pojken är borta«, ropade han, »vad skall jag ta mig till?«
Första Moseboken	1 Mos	1	37	31	Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	32	Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: »Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	33	Han såg på den och sade: »Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	34	Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid. 
Första Moseboken	1 Mos	1	37	35	Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: »Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket.« Så begrät hans far honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	37	36	I Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	1	Vid denna tid lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	2	Där mötte han dottern till en kanaané som hette Shua, och henne tog han till hustru. Han låg med henne, 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	3	och hon blev havande och födde en son, som fick namnet Er. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	4	Hon blev åter havande och födde en son, som hon gav namnet Onan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	5	Och hon födde ännu en son, som hon gav namnet Shela; hon befann sig i Kesiv när hon födde honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	6	Juda tog en hustru åt sin förstfödde son Er; hon hette Tamar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	7	Men Er, Judas förstfödde, väckte Herrens misshag, och Herren dödade honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	8	Då sade Juda till Onan: »Gå till din brors hustru och gör din svågerplikt mot henne och skaffa avkomma åt din bror.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	9	Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	10	Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	11	Då sade Juda till sin svärdotter Tamar: »Nu får du bo som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.« Han var rädd att också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Så flyttade Tamar hem till sin far.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	12	Tiden gick, och Shuas dotter, Judas hustru, dog. När sorgetiden var över gick Juda en dag tillsammans med sin vän Hira i Adullam upp till Timna för att vara med om fårklippningen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	13	När Tamar fick höra att hennes svärfar skulle gå till fårklippningen i Timna 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	14	lade hon av sig änkekläderna, satte på sig en slöja och sminkade sig. Sedan satte hon sig vid porten till Enajim, som ligger på vägen mot Timna. Hon hade förstått att man inte skulle ge henne till hustru åt Shela, fastän han nu var vuxen.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	15	När Juda fick syn på henne trodde han att det var en prostituerad, eftersom hon var beslöjad. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	16	Och han gick bort till henne där hon satt vid vägkanten. »Låt mig ligga med dig«, sade han; han visste inte att det var hans svärdotter. Hon sade: »Vad betalar du för det?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	17	Juda svarade: »Jag skickar en killing ur min hjord.« – »Då får du ge mig en pant tills du har skickat den«, sade hon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	18	»Vad skall du ha i pant?« frågade han. Hon svarade: »Ditt sigill och sigillsnodden och staven du har i handen.« Han gav henne vad hon begärde och låg sedan med henne, och hon blev havande. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	19	Hon gick därifrån, lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	20	Juda skickade över killingen med sin vän från Adullam för att få tillbaka panten av kvinnan, men han kunde inte finna henne. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	21	Han frågade folk på platsen: »Var är den där tempelflickan som håller till vid vägen i Enajim?« De svarade: »Här har inte varit någon tempelflicka.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	22	Han kom tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat finna henne och att folket på platsen förnekade att det hade varit någon tempelflicka där. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	23	Juda sade: »Då får hon väl behålla panten. Bara nu inte detta drar skam över oss. Jag skickade i alla fall den här killingen, fast du inte kunde finna henne.«
Första Moseboken	1 Mos	1	38	24	Omkring tre månader senare sade man till Juda: »Din svärdotter Tamar har horat, och nu är hon med barn.« Då sade Juda: »För ut henne, hon skall brännas!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	25	Men när hon fördes ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: »Ägaren till de här sakerna är far till mitt barn. Se efter vems det här är: sigillet, snodden och staven.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	26	Juda kände igen dem. »Hon har rätten på sin sida«, sade han, »eftersom jag inte gav henne åt min son Shela.« Men han låg aldrig mer med henne.
Första Moseboken	1 Mos	1	38	27	När det var tid för henne att föda visade det sig att hon skulle få tvillingar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	28	Vid förlossningen stack först en hand ut. Då tog barnmorskan ett rött band och knöt kring handen. »Han kom först«, sade hon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	29	Men han drog tillbaka handen, och hans bror kom fram. Då sade hon: »Så du bryter fram!« Och han fick namnet Peres. 
Första Moseboken	1 Mos	1	38	30	Därefter kom hans bror, han som hade det röda bandet kring handen, och han fick namnet Serach.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	1	Josef hade förts ner till Egypten, där Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna, som hade fört honom dit. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	2	Herren var med Josef och allting lyckades för honom. Han fick göra tjänst hemma hos sin egyptiske husbonde, 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	3	som såg att Herren var med Josef och lät honom lyckas i allt han företog sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	4	Josef vann hans välvilja och blev hans personlige tjänare. Egyptern gav honom ansvaret för sitt hus och lämnade allt han ägde i Josefs vård. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	5	Från den stund han gett honom ansvaret för sitt hus och för allt han ägde välsignade Herren egypterns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hans hem och hans ägor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	6	Han överlät allt han ägde i Josefs vård, och med honom i sin tjänst behövde han inte bekymra sig om annat än maten han skulle äta. Josef var välväxt och vacker. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	7	Efter en tid började husbondens hustru kasta sina blickar på honom. »Ligg med mig«, sade hon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	8	Men Josef avvisade henne och sade: »Min husbonde har lämnat alla bekymmer i huset åt mig och anförtrott allt han äger i min vård. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	9	Här i huset har han inte mer att säga till om än jag, han nekar mig ingenting – utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna handla så illa och synda mot Gud?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	10	Och fast hon dag ut och dag in försökte övertala honom, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne och vara henne nära.
Första Moseboken	1 Mos	1	39	11	En dag kom han som vanligt in i huset för att sköta sitt arbete, och ingen av husets folk var inne. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	12	Då högg hon tag i hans mantel och sade: »Ligg med mig!« Men han lämnade manteln i hennes hand och sprang sin väg. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	13	När hon såg att han lämnade manteln och flydde 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	14	ropade hon på husets folk och sade till dem: »Se bara, han har tagit hit en hebré som vill roa sig på vår bekostnad. Han kom och ville ligga med mig. Men jag skrek så högt jag kunde, 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	15	och när han hörde hur jag ropade och skrek lämnade han kvar sin mantel och sprang sin väg.«
Första Moseboken	1 Mos	1	39	16	Hon lät sedan hans mantel ligga kvar tills hans husbonde kom hem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	17	Då upprepade hon sin berättelse för honom: »Den hebreiske slaven som du har tagit hit, han kom in till mig och ville roa sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	18	Men jag ropade och skrek, och då lämnade han kvar sin mantel och flydde.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	19	När husbonden hörde sin hustru berätta om hur hans slav hade burit sig åt mot henne fylldes han av vrede. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	20	Husbonden lät gripa honom och sätta honom i det fängelse där kungens fångar hölls inspärrade.Josef tyder två hovmäns drömmar Så satt nu Josef i fängelse. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	21	Men Herren var med honom och lät honom möta barmhärtighet. Han gjorde fängelsechefen vänligt stämd mot honom, 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	22	och denne lät Josef få uppsikt över alla fångarna i fängelset och ha hand om allt som skulle göras där. 
Första Moseboken	1 Mos	1	39	23	Fängelsechefen behövde inte ha någon tillsyn över det som anförtrotts Josef, eftersom Herren var med honom. Och Herren lät honom lyckas i allt han företog sig.
Första Moseboken	1 Mos	1	40	1	En tid därefter hände det att den egyptiske kungens munskänk och bagare gjorde sig skyldiga till förseelser mot sin herre, kungen av Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	2	Farao blev vred på sina båda hovmän, förste munskänken och förste bagaren, 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	3	och lät sätta dem i häkte hos befälhavaren för livgardet, i det fängelse där Josef satt fången. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	4	Och gardesbefälhavaren gav Josef i uppdrag att betjäna dem. Efter en tid i häkte 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	5	hade de båda under samma natt var sin dröm, den egyptiske kungens munskänk och bagare, där de satt i fängelset, och varje dröm krävde sin särskilda tydning. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	6	När Josef kom in till dem på morgonen såg han att de var betryckta. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	7	Då frågade han faraos hovmän, som tillsammans med honom själv satt i häkte i hans husbondes hus: »Varför ser ni så dystra ut i dag?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	8	De svarade honom: »Vi har drömt, men det finns ingen som kan tyda våra drömmar.« Josef sade: »Att tyda är Guds sak. Berätta nu för mig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	40	9	Då berättade förste munskänken sin dröm för Josef: »Jag drömde att jag hade en vinstock framför mig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	10	Den hade tre rankor, och knappt hade den börjat skjuta skott förrän den stod i full blom, och den bar klasar med mogna druvor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	11	Jag höll faraos bägare i handen, och jag plockade druvorna och pressade ut saften i bägaren och räckte den till farao.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	12	Josef sade: »Detta är uttydningen: de tre rankorna betyder tre dagar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	13	Om tre dagar skall farao upphöja dig och ge dig tillbaka ditt ämbete, och du skall åter få räcka farao hans bägare som förut när du var hans munskänk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	14	Men tänk på mig när det går bra för dig och visa att du är min vän genom att påminna farao om mig, så att jag slipper ut härifrån. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	15	Jag rövades bort från hebreernas land, och här har jag oförskyllt kastats i fängelse.«
Första Moseboken	1 Mos	1	40	16	När förste bagaren hörde att Josef gav en så gynnsam uttydning sade han till honom: »Det var likadant i min dröm, jag drömde att jag bar tre brödkorgar på huvudet. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	17	I den översta korgen låg bakverk till farao av alla de slag. Men fåglarna åt dem ur korgen på mitt huvud.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	18	Josef svarade: »Detta är uttydningen: de tre korgarna betyder tre dagar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	19	Om tre dagar skall farao upphöja dig och låta hänga upp dig på en påle, och fåglarna skall äta ditt kött.«
Första Moseboken	1 Mos	1	40	20	Tredje dagen därefter inföll faraos födelsedag. Då höll han ett gästabud för hela hovet, och då upphöjde han i kretsen av hovet förste munskänken och förste bagaren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	21	Han lät förste munskänken få tillbaka sin tjänst, så att han åter fick räcka farao hans bägare, 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	22	och förste bagaren lät han hänga upp, alldeles som Josef hade sagt dem i sin uttydning. 
Första Moseboken	1 Mos	1	40	23	Men förste munskänken tänkte inte på Josef utan glömde bort honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	1	Två år därefter hade farao en dröm: han stod vid Nilen, 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	2	och upp ur floden kom sju vackra och feta kor och började beta i strandgräset. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	3	Efter dem kom sju andra kor upp ur Nilen, fula och magra, och de ställde sig på stranden bredvid de andra korna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	4	Och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta. Sedan vaknade farao. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	5	Men han somnade om och hade en ny dröm. Han såg sju ax komma upp på samma strå, välmatade och fina. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	6	Efter dem såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	7	Och de tunna axen slukade de sju välmatade och fulla axen. Sedan vaknade farao och förstod att han hade drömt.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	8	På morgonen var farao fylld av oro och skickade bud efter alla siarpräster och visa män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men ingen kunde tyda dem åt honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	9	Då tog förste munskänken till orda: »Nu måste jag påminna om mina försyndelser. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	10	En gång hade farao blivit vred på sina tjänare och låtit sätta mig i häkte hos befälhavaren för livgardet, mig och förste bagaren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	11	Där hade vi under samma natt var sin dröm, han och jag, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	12	Hos oss hade vi en ung hebré som var slav hos gardesbefälhavaren. Vi berättade våra drömmar för honom, och han tydde dem för oss, varje dröm för sig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	13	Och så som han hade uttytt för oss, så blev det: jag fick tillbaka min ställning och den andre blev upphängd.«
Första Moseboken	1 Mos	1	41	14	Då lät farao skicka efter Josef, och man skyndade sig att hämta honom från fängelset. Josef fick raka sig och byta kläder, och så kom han inför farao. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	15	Farao sade till Josef: »Jag har haft en dröm, men det finns ingen som kan tyda den. Nu har jag fått veta att du kan tyda de drömmar som du får höra.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	16	Josef svarade farao: »Inte jag! Men Gud skall ge farao ett lyckosamt svar.«
Första Moseboken	1 Mos	1	41	17	Då sade farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på Nilstranden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	18	Upp ur floden kom då sju feta och fina kor och började beta i strandgräset. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	19	Efter dem kom sju andra kor upp, så eländiga och fula och magra att jag aldrig sett så fula kor i hela Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	20	Och de magra och fula korna åt upp de sju första, de feta. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	21	Men när de hade fått dem i sig märktes det inte på dem, de var lika fula som förut. Så vaknade jag. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	22	Sedan drömde jag att jag såg sju ax komma upp på samma strå, fullmatade och fina. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	23	Efter dem såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	24	Och de tunna axen slukade de sju fulla axen. – Jag har berättat detta för siarprästerna, men ingen kan förklara det för mig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	41	25	Josef sade till farao: »Faraos drömmar är en och samma dröm. Gud har talat om för farao vad han tänker göra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	26	De sju feta korna betyder sju år, de sju fulla axen betyder också sju år: det är en och samma dröm. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	27	De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, liksom de sju axen som var tunna och svedda av östanvinden. Det skall bli sju hungerår. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	28	Det är som jag redan har sagt farao: Gud har visat farao vad han tänker göra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	29	Det skall komma sju år med stort överflöd i hela Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	30	Men efter dem kommer sju hungerår, så svåra att man inte skall minnas något av överflödet som var i Egypten. Hungersnöden kommer att föröda landet, 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	31	och det skall inte finnas några spår av det överflöd som fanns där, ty den hungersnöd som kommer blir mycket svår. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	32	Att farao drömde två gånger betyder att Gud har fattat ett fast beslut och att han snart skall sätta det i verket.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	33	Därför bör farao nu se sig om efter en klok och förståndig man att göra till styresman över Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	34	Farao bör gripa in och tillsätta fogdar i landet och kräva in en femtedel av skördarna i Egypten under de sju överflödsåren. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	35	Under de kommande goda åren skall fogdarna samla in livsmedel: i städerna skall de lägga upp spannmålsförråd som står till faraos förfogande, och de skall hålla lagren under bevakning. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	36	På det viset får Egypten ett förråd av livsmedel för de sju hungeråren som kommer över landet, så att det inte dukar under för hungersnöden.«
Första Moseboken	1 Mos	1	41	37	Farao och hela hans hov fann förslaget gott, 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	38	och farao sade till sina hovmän: »Finns det någon som äger Guds ande så som han?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	39	Sedan sade han till Josef: »Eftersom Gud har låtit dig få veta allt detta, kan ingen vara så klok och förståndig som du. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	40	Du skall förvalta de kungliga egendomarna, och hela mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Tronen skall vara mitt enda företräde framför dig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	41	41	Farao sade till Josef: »Härmed gör jag dig till styresman över hela Egypten.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	42	Och farao drog av sig sin sigillring och satte den på Josefs finger, han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en guldkedja om hans hals. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	43	Han lät honom åka i den näst förnämsta vagnen, och framför honom ropade man: »Avrek!« Så gjorde farao honom till styresman över hela Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	44	Och farao sade till Josef: »Jag är farao, men utan din befallning skall ingen i hela Egypten lyfta hand eller fot.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	45	Farao gav Josef namnet Safenat Paneach och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. – 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	46	Josef var 30 år när han stod inför farao, kungen av Egypten. Josef lämnade farao och företog en resa genom hela Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	47	Under de sju överflödsåren gav landet rika skördar, 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	48	och under dessa sju år av överflöd i Egypten lät Josef samla in alla livsmedel och lagra dem i städerna: i varje stad lagrades de grödor som vuxit på åkrarna runt omkring. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	49	Josef lade upp förråd av spannmål i stor mängd, den var som havets sand. Till sist fick man sluta räkna, det gick inte att hålla räkning längre.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	50	Innan det första hungeråret kom fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	51	Den förstfödde gav Josef namnet Manasse, »ty«, sade han, »Gud har fått mig att glömma både mina olyckor och min släkt«. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	52	Den andre sonen gav han namnet Efraim, »ty«, sade han, »Gud har gett mig livsfrukt i mina vedermödors land«.
Första Moseboken	1 Mos	1	41	53	När de sju överflödsåren i Egypten var förbi 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	54	började de sju hungeråren, så som Josef hade förutsagt. Alla länder drabbades av hungersnöd, men överallt i Egypten hade man bröd. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	55	När man började känna av hungersnöden över hela Egypten och folket ropade till farao efter bröd svarade han: »Gå till Josef och gör som han säger.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	56	Då nu hungersnöden hade drabbat hela landet öppnade Josef alla spannmålsförråden och sålde säd till egypterna, eftersom hungersnöden var svår i Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	41	57	Och från hela jorden kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, ty det var svår hungersnöd överallt.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	1	När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten sade han till sina söner: »Vad väntar ni på? 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	2	Jag har hört att det finns säd nere i Egypten. Far dit och köp åt oss, så att vi överlever och inte svälter ihjäl.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	3	Då gav sig tio av Josefs bröder i väg för att köpa spannmål i Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	4	Josefs bror Benjamin ville Jakob inte skicka med bröderna, för att han inte skulle råka ut för någon olycka.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	5	Bland alla andra som kom för att köpa säd kom också Israels söner, ty hungersnöden hade drabbat Kanaan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	6	Josef var den som hade makten i Egypten, det var han som sålde säd till alla i landet, och därför kom nu Josefs bröder och bugade sig till jorden för honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	7	När Josef fick se sina bröder kände han igen dem, men han gav sig inte till känna för dem utan frågade bryskt: »Varifrån kommer ni?« – »Från Kanaan för att köpa brödsäd«, svarade de.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	8	Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	9	Han kom ihåg drömmarna som han hade drömt om dem, och han sade till dem: »Ni är spioner! Ni har kommit för att se var det finns blottor i landets försvar.« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	10	»Nej, herre«, svarade de, »dina tjänare har bara kommit för att köpa brödsäd. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	11	Vi är alla söner till samme man, vi är hederliga människor och inga spioner.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	12	Men Josef sade: »Jo, ni har kommit för att se var det finns blottor i landets försvar.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	13	De svarade: »Vi var tolv bröder, herre, söner till en och samme man i Kanaan. Men den yngste är kvar hos vår far, och en finns inte mer.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	14	Josef sade till dem: »Det är som jag redan har sagt er: ni är spioner. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	15	Men låt mig sätta er på prov: så sant farao lever, ni slipper inte härifrån förrän er yngste bror kommer hit. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	16	Skicka en av er att hämta er bror. Ni andra skall hållas fängslade tills det blir prövat om ni har talat sanning. Har ni inte det är ni spioner, så sant farao lever.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	17	Sedan satte han dem alla i häkte i tre dagar.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	18	Den tredje dagen sade Josef till dem: »Om ni gör som jag säger skall ni få leva – jag fruktar Gud. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	19	Nu skall vi se om ni är hederliga: en av er får stanna kvar i häktet, och ni andra får ge er av med säd till era svältande familjer. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	20	Sedan tar ni med er yngste bror till mig. Det blir beviset för att ni har talat sanning, och då slipper ni dö.« Och så måste de göra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	21	Men bröderna sade till varandra: »Detta är straffet för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg hur förtvivlad han var, han bad om förbarmande, men vi lyssnade inte på honom. Därför har vi nu själva drabbats av denna olycka.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	22	Ruben svarade dem: »Jag sade ju att ni inte skulle göra pojken illa. Men ni ville inte höra på, och nu kommer vedergällningen för hans blod.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	23	De visste inte att Josef förstod vad de sade, eftersom han hade talat med dem genom tolk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	24	Nu vände han sig bort och gick ut och grät. Sedan kom han tillbaka och talade till dem. Han skilde Simon från de andra och lät fängsla honom inför ögonen på dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	42	25	Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras säckar med spannmål och lägga tillbaka vars och ens pengar i hans säck och att man skulle ge dem mat för resan. Så gjorde man också, 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	26	och bröderna lastade säden på sina åsnor och gav sig i väg. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	27	Men när en av dem öppnade sin säck vid nattlägret för att utfodra sin åsna fick han se sina pengar överst i säcken. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	28	»Jag har fått mina pengar tillbaka«, ropade han till bröderna, »titta, här ligger de i min säck!« De blev alldeles utom sig, de såg skräckslagna på varandra och sade: »Vad är det Gud har gjort mot oss?«
Första Moseboken	1 Mos	1	42	29	Så kom de hem till sin far Jakob i Kanaan och berättade för honom allt vad de hade varit med om: 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	30	»Han som är landets herre talade bryskt till oss och behandlade oss som spioner. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	31	Men vi sade till honom: Vi är hederliga människor och inga spioner. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	32	Vi var tolv bröder, söner till samme far, men en finns inte mer, och den yngste är nu hos vår far i Kanaan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	33	Då sade han som är landets herre: Nu skall jag ta reda på om ni är hederliga. Lämna kvar en av er hos mig och ta med er säden till era svältande familjer och ge er av. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	34	Sedan skall ni föra hit er yngste bror till mig, så att jag får förvissa mig om att ni inte är spioner utan hederliga människor. Då får ni tillbaka er bror och kan röra er fritt i landet.«
Första Moseboken	1 Mos	1	42	35	När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin penningpung i säcken. Både de och deras far blev förfärade när de fick syn på penningpungarna. 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	36	Deras far Jakob sade till dem: »Ni gör mig barnlös! Josef finns inte mer, Simon finns inte mer, och nu vill ni ta Benjamin. Det är mig det går ut över, alltsammans!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	37	Då sade Ruben till sin far: »Du får döda mina båda söner om jag inte har honom med mig tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig, jag skall föra honom tillbaka till dig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	42	38	Men han svarade: »Min son får inte följa med er. Hans bror är död och han är ensam kvar. Skulle en olycka hända honom på er resa, då driver ni er gamle far med sorg ner i dödsriket.«
Första Moseboken	1 Mos	1	43	1	Men hungersnöden var svår i landet, 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	2	och när de hade gjort slut på säden de fört hem från Egypten sade deras far till dem: »Res dit igen och köp litet brödsäd åt oss.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	3	Juda svarade honom: »Mannen sade klart och tydligt att vi inte fick visa oss för honom om vi inte hade vår bror med oss. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	4	Om du nu låter vår bror följa med oss, så far vi ner och köper brödsäd åt dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	5	Men om du inte låter honom följa med, vill vi inte fara, för mannen sade till oss: Visa er inte för mig om ni inte har er bror med er!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	6	Då sade Israel: »Varför skulle ni ställa till det så för mig och tala om för mannen att ni har en bror till?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	7	De svarade: »Han förhörde sig noga om oss och vår släkt och frågade: Lever er far ännu? Har ni någon bror? Och vi talade om för honom hur det var. Inte kunde vi veta att han skulle säga: För hit er bror!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	8	Juda sade till sin far Israel: »Låt pojken följa med mig, och låt oss genast komma i väg, så att vi överlever och inte svälter ihjäl, vi och du själv och våra kvinnor och barn. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	9	Jag tar ansvar för honom, mig kan du ställa till svars: om jag inte har honom med mig tillbaka och överlämnar honom här till dig, så skall jag stå som en brottsling inför dig i alla mina dagar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	10	Hade vi bara inte dröjt så här, hade vi redan kunnat vara tillbaka både en och två gånger.«
Första Moseboken	1 Mos	1	43	11	Då svarade deras far Israel dem: »Om det nu måste ske, gör då så här. Ta av det bästa vi har i landet och lägg det i säckarna och för med det som gåva åt mannen: lite balsam, lite honung, ladanum och mastix, pistaschnötter och mandlar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	12	Och ta dubbelt med pengar, så att ni kan lämna igen det ni fick tillbaka överst i era säckar. Det kan ju ha varit ett misstag. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	13	Ta så er bror med er och far genast tillbaka. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	14	Må Gud den Väldige låta er möta barmhärtighet hos mannen, så att han låter både er andre bror och Benjamin följa med tillbaka. Och mister jag mitt barn, så må det ske.«
Första Moseboken	1 Mos	1	43	15	Bröderna tog med sig sina gåvor och dubbelt med pengar, och så Benjamin, och gav sig i väg till Egypten. Där fick de företräde hos Josef, 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	16	och då Josef såg att Benjamin var med dem sade han till sin förvaltare: »Ta med männen hem till mig, slakta och gör i ordning en måltid, för de skall äta middagsmålet tillsammans med mig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	17	Han gjorde som Josef hade sagt och tog med sig bröderna till Josefs hus. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	18	Men de blev rädda när de fördes dit och tänkte: »Det är för pengarnas skull man för oss hit, pengarna som var med tillbaka i våra säckar förra gången. Nu tänker de kasta sig över oss och övermanna oss. Sedan gör de oss till slavar och tar våra åsnor.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	19	Vid ingången till huset vände de sig till Josefs förvaltare. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	20	»Hör på oss, herre«, sade de. »Förra gången vi var här för att köpa brödsäd 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	21	och kom till nattlägret och öppnade våra säckar, fann var och en av oss sina pengar överst i säcken, allt vad han hade betalt. De pengarna har vi nu tagit med oss tillbaka. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	22	Och vi har med oss mer pengar, som vi kan köpa brödsäd för. Vi vet inte vem som lade pengarna i våra säckar.« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	23	»Ni kan vara lugna«, sade han. »Var inte rädda, det är er och er fars Gud som har låtit er finna en skatt i era säckar. Jag fick era pengar.« Och han förde ut Simon till dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	24	Så tog mannen med sig bröderna in i Josefs hus. Han lät sätta fram vatten så att de fick tvätta av sina fötter, och han lät utfodra deras åsnor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	25	De ställde i ordning sina gåvor i väntan på att Josef skulle komma vid middagstiden; de hade nämligen fått höra att de skulle äta där.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	26	När Josef kom hem lämnade de fram gåvorna de haft med sig och bugade sig till jorden för honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	27	Han hälsade dem och frågade: »Hur är det med er gamle far som ni talade om? Lever han ännu?« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	28	»Ja«, svarade de, »allt är väl med vår far, din tjänare. Han lever ännu.« Och de föll ner inför honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	29	När han fick se sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: »Är detta er yngste bror som ni talade om?« Sedan sade han: »Gud välsigne dig, min son!« 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	30	Och Josef skyndade ut, eftersom kärleken till brodern överväldigade honom och han var nära att brista i gråt. Han gick in i ett annat rum och grät.
Första Moseboken	1 Mos	1	43	31	Sedan tvättade han ansiktet och gick ut igen. Han behärskade sina känslor och befallde att man skulle sätta fram maten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	32	Man serverade honom för sig och bröderna för sig och egypterna som åt med honom för sig. Egypterna kan nämligen inte äta tillsammans med hebreer, det skulle vara anstötligt för dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	33	Men bröderna fick sitta mitt emot Josef, i åldersordning från den äldste till den yngste. De såg förundrat på varandra. 
Första Moseboken	1 Mos	1	43	34	Josef lät servera dem från sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som de andra. Och de drack sig glada tillsammans med honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	1	Josef befallde sedan sin förvaltare: »Fyll männens säckar med säd, så mycket de kan ta med sig, och lägg vars och ens pengar överst i hans säck. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	2	Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna han betalade för säden.« Han gjorde som Josef hade sagt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	3	Så snart det blev morgon fick bröderna ge sig av med sina åsnor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	4	De hade inte hunnit långt från staden när Josef sade till sin förvaltare: »Sätt genast efter männen. När du hinner upp dem skall du säga: Varför har ni lönat gott med ont? 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	5	Det är ju den här som min herre brukar dricka ur och som han också använder när han tyder tecken. Det var skamligt gjort!«
Första Moseboken	1 Mos	1	44	6	Förvaltaren hann upp dem och sade detta till dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	7	Bröderna svarade: »Hur kan du säga något sådant, herre? Det skulle aldrig falla oss in att handla på det viset. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	8	Pengarna vi fann överst i våra säckar tog vi ju med oss tillbaka till dig från Kanaan. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din herres hus? 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	9	Om man finner den hos någon av oss skall han dö, och vi andra skall bli slavar åt dig.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	10	Då sade han: »Nå, det får bli som ni säger. Den som man finner den hos skall bli slav åt mig, men ni andra går fria.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	11	Bröderna skyndade sig att lyfta ner sina säckar på marken. Var och en öppnade sin säck, 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	12	och förvaltaren satte i gång att leta, han började hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren blev funnen i Benjamins säck. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	13	Då rev de sönder sina kläder. Sedan de lastat sina åsnor återvände de till staden.
Första Moseboken	1 Mos	1	44	14	Så kom Juda och hans bröder till Josefs hus. Josef var fortfarande kvar där, och de kastade sig till marken inför honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	15	Josef sade till dem: »Vad är det ni har gjort? Förstår ni inte att en man som jag kan tyda tecken?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	16	Juda svarade: »Vad skall vi säga, herre? Hur skall vi lägga våra ord och hur skall vi kunna hävda vår oskuld? Gud har uppdagat vår skuld, och vi är dina slavar, herre, både han som bägaren blev funnen hos och vi andra.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	17	Josef sade: »Det skulle aldrig falla mig in att göra så. Den som bägaren blev funnen hos, han skall bli min slav. Ni andra kan lugnt bege er hem till er far.«
Första Moseboken	1 Mos	1	44	18	Juda vände sig till honom och sade: »Lyssna på mig, herre. Låt mig få säga ett ord, och bli inte vred på din tjänare, du som är faraos like. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	19	Du frågade oss, herre, om vi hade far eller bror. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	20	Vi svarade dig, herre: Vi har vår gamle far, och han har en son, en ung pojke som han har fått på gamla dagar. Pojkens bror är död. Därför är han ensam kvar efter sin mor, och han är sin fars älsklingsson. – 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	21	Då befallde du oss att föra honom hit till dig, så att du fick se honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	22	Men vi svarade dig, herre, att pojken inte kunde lämna sin far, hans far skulle dö om han lämnade honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	23	Då sade du till oss att om inte vår yngste bror följde med oss hit skulle vi aldrig mer få visa oss för dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	24	Så kom vi hem till vår far, din tjänare, och berättade för honom vad du sagt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	25	När sedan vår far sade åt oss att fara tillbaka och köpa litet brödsäd 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	26	svarade vi: Det kan vi inte. Bara om vår yngste bror följer med oss kan vi fara. Vi får inte visa oss för mannen om inte vår yngste bror är med. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	27	Då sade vår far: Ni vet ju att min hustru födde mig två söner. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	28	Den ene försvann ifrån mig, och jag förstod att han var ihjälriven. Jag har inte sett honom mer. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	29	Om ni tar också den här sonen ifrån mig och det händer honom en olycka, så driver ni er gamle far med smärta ner i dödsriket. – 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	30	Om jag kommer hem till min far och vi inte har med oss pojken som han är så fäst vid, 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	31	och han ser att pojken inte är med, så blir det hans död. Vi skulle driva vår gamle far, din tjänare, med sorg ner i dödsriket. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	32	Herre, jag har lovat min far att ta ansvar för pojken. Jag har sagt att om jag inte har honom med mig tillbaka, så skall jag stå som en brottsling inför min far i alla mina dagar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	33	Därför ber jag dig, herre, att du låter mig stanna som slav hos dig i stället för pojken, så att han får fara hem tillsammans med sina bröder. 
Första Moseboken	1 Mos	1	44	34	Hur skulle jag kunna fara tillbaka till min far utan att ha pojken med mig? Förskona mig från att se den smärta det skulle vålla min far.«
Första Moseboken	1 Mos	1	45	1	Nu kunde Josef inte längre behärska sina känslor inför hovmännen. »Låt alla gå ut härifrån«, ropade han, och ingen av dem var kvar hos honom då han gav sig till känna för sina bröder. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	2	Och Josef brast i gråt. Han grät så högt att egypterna hörde det, och faraos hov fick veta vad som hänt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	3	Josef sade till sina bröder: »Jag är Josef. Lever min far?« Hans bröder kunde inte svara honom, så förskräckta blev de. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	4	Då sade Josef till bröderna: »Kom fram hit.« De gick fram till honom, och Josef sade: »Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	5	Men var inte bedrövade för att ni sålde mig hit och förebrå er ingenting. Det var för att rädda liv som Gud skickade mig hit före er. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	6	I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det kommer fem år till då man varken skall plöja eller skörda. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	7	Gud skickade mig före er för att trygga er fortlevnad på jorden och för att bevara er vid liv och rädda många. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	8	Det är alltså inte ni som har skickat mig hit, utan Gud, och han har gjort mig till faraos främste rådgivare, till ledare för hans förvaltning och styresman över hela Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	9	Skynda er tillbaka till min far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har gjort mig till herre över hela Egypten. Kom hit till mig utan dröjsmål. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	10	Du skall få bo i Goshen, där du är nära mig, du själv med dina barn och barnbarn, dina får och dina kor och allt du äger. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	11	Där skall jag sörja för dig, ty ännu återstår fem år av hungersnöd. Du skall inte lida någon brist, varken du eller din familj eller någon av dem som tillhör dig. – 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	12	Ni ser ju själva, både min bror Benjamin och ni andra, att det verkligen är jag som talar till er. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	13	Berätta för min far om vilken ställning jag har i Egypten och om allt ni har sett, och hämta honom hit så fort ni kan.«
Första Moseboken	1 Mos	1	45	14	Han föll sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät i hans famn. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	15	Josef kysste alla sina bröder, tog dem i famn och grät. Sedan talade han och bröderna med varandra.
Första Moseboken	1 Mos	1	45	16	I faraos palats hade man fått höra att Josefs bröder kommit, och det gladde farao och hans hovmän. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	17	Farao uppmanade Josef att säga till sina bröder: »Så här skall ni göra: lasta era djur och far hem till Kanaan 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	18	och hämta er far och era familjer och kom sedan till mig. Jag skall ge er det bästa Egypten har att bjuda, och ni skall få njuta av landets rikedomar. – 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	19	Du skall befalla dem: Så här skall ni göra: ta med er vagnar från Egypten för era barn och kvinnor, och hämta er far och kom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	20	Bry er inte om era tillhörigheter, ni skall få det allra bästa Egypten har att bjuda.«
Första Moseboken	1 Mos	1	45	21	Israels söner gjorde så. Josef gav dem vagnar enligt faraos befallning, och han gav dem mat för resan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	22	Åt var och en av dem gav han en högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han 300 siklar silver och fem högtidsdräkter. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	23	Till sin far skickade han följande: tio åsnor lastade med det bästa Egypten kunde bjuda och tio åsneston med spannmål, bröd och andra förnödenheter som hans far skulle ha på resan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	24	Så tog Josef farväl av sina bröder, och när de gav sig av sade han till dem: »Bli inte ovänner på vägen!«
Första Moseboken	1 Mos	1	45	25	De lämnade Egypten och kom tillbaka till Kanaan, till sin far Jakob. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	26	Där berättade de för honom: »Josef lever, och han är styresman över hela Egypten.« Jakob blev förstummad, han kunde inte tro dem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	27	Men när de talade om för sin far allt som Josef hade sagt till dem och när han dessutom såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, levde han upp. 
Första Moseboken	1 Mos	1	45	28	»Det är nog«, sade Israel. »Min son Josef lever. Jag måste fara, så att jag får se honom innan jag dör.«
Första Moseboken	1 Mos	1	46	1	Israel bröt nu upp med allt han ägde och kom till Beer Sheva. Där offrade han slaktoffer åt sin far Isaks Gud. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	2	I en uppenbarelse om natten talade Gud till Israel: »Jakob, Jakob!« Han svarade: »Här är jag.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	3	Och Gud sade: »Jag är Gud, din fars Gud. Var inte rädd att fara till Egypten, ty där skall jag göra dig till ett stort folk. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	4	Jag skall själv fara till Egypten tillsammans med dig, och jag skall själv föra dig därifrån. Och Josef skall bli den som sluter dina ögon.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	5	Så lämnade Jakob Beer Sheva. Israels söner lät sin far Jakob och sina barn och kvinnor stiga upp i vagnarna som farao hade skickat för att hämta honom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	6	De tog med sig sin boskap och ägodelarna de hade förvärvat i Kanaan, och så kom de till Egypten, Jakob och hela hans släkt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	7	Sina söner och sonsöner, sina döttrar och sondöttrar, ja, hela sin släkt förde han med sig till Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	8	Detta är namnen på israeliterna som kom till Egypten, Jakob och hans söner. Jakobs förstfödde var Ruben. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	9	Rubens söner var Henok, Pallu, Hesron och Karmi. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	10	Simons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sochar och Saul, kanaaneiskans son. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	11	Levis söner var Gershon, Kehat och Merari. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	12	Judas söner var Er, Onan, Shela, Peres och Serach, men Er och Onan dog i Kanaan. Peres söner var Hesron och Hamul. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	13	Isaskars söner var Tola, Puva, Jashuv och Shimron. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	14	Sebulons söner var Sered, Elon och Jachleel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	15	Detta var Leas söner som hon födde åt Jakob i Paddan Aram. Därtill kom dottern Dina. Söner och döttrar var sammanlagt trettiotre personer.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	16	Gads söner var Sifjon, Haggi, Shuni, Esbon, Eri, Arodi och Areli. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	17	Ashers söner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria. Deras syster hette Serach. Berias söner var Hever och Malkiel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	18	Detta var sönerna till Silpa, som Laban hade gett åt sin dotter Lea. Hon födde dessa åt Jakob. Det var sammanlagt sexton personer.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	19	Jakobs hustru Rakels söner var Josef och Benjamin. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	20	Josef hade i Egypten fått sönerna Manasse och Efraim med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	21	Benjamins söner var Bela, Beker, Ashbel, Gera, Naaman, Achiram, Shufam, Hufam och Ard. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	22	Detta var Rakels söner som hon födde åt Jakob. Det var sammanlagt fjorton personer.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	23	Dans son var Hushim. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	24	Naftalis söner var Jachseel, Guni, Jeser och Shillem. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	25	Detta var sönerna till Bilha, som Laban hade gett åt sin dotter Rakel. Hon födde dessa åt Jakob. Det var sammanlagt sju personer.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	26	De som Jakob hade med sig till Egypten och som härstammade från honom, hans sonhustrur alltså oräknade, var sammanlagt sextiosex personer, 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	27	och eftersom de söner Josef fick i Egypten var två, blev det sammanlagt sjuttio personer av Jakobs släkt som kom till Egypten.
Första Moseboken	1 Mos	1	46	28	Israel hade skickat Juda i förväg till Josef, för att få reda på vägen till Goshen. När de kom fram dit 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	29	lät Josef spänna för sin vagn och åkte till Goshen för att möta sin far Israel. När han nu stod inför honom föll han honom om halsen och grät länge. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	30	Och Israel sade till Josef: »Nu kan jag dö, nu har jag sett dig och vet att du lever.«
Första Moseboken	1 Mos	1	46	31	Josef sade till sina bröder och till de andra i sin fars familj: »Jag skall uppsöka farao och underrätta honom om att mina bröder och hela min fars familj har kommit till mig från Kanaan. 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	32	’De är herdar’, skall jag säga, ’de har alltid hållit boskap, och de har med sig sina får och kor och alla sina tillhörigheter.’ 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	33	När sedan farao kallar er till sig och frågar vad ni livnär er på 
Första Moseboken	1 Mos	1	46	34	skall ni svara: ’Herre, vi har hållit boskap i hela vårt liv, vi liksom våra fäder.’ Då kommer ni att få bo i Goshen. Herdar är nämligen något orent för egypterna.«
Första Moseboken	1 Mos	1	47	1	Josef kom till farao och underrättade honom om att hans far och hans bröder hade kommit från Kanaan med sina får och kor och allt de ägde och nu var i Goshen. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	2	Josef hade tagit med sig fem av bröderna och lät dem träda fram inför farao. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	3	När farao frågade dem vad de livnärde sig på svarade de: »Vi är herdar, herre, vi liksom våra fäder.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	4	Sedan sade de till farao: »Vi har kommit för att vara en tid här i landet, vi har inget bete till våra får och getter, eftersom det är så svår missväxt i Kanaan. Vi ber dig, herre: låt oss få bo i Goshen.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	5	Farao sade till Josef: »Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	6	Hela Egypten ligger öppet för dig. Låt din far och dina bröder bosätta sig i den bästa delen av landet: de får bo i Goshen. Och om du känner några av dem som duktiga karlar, kan du ge dem uppsikten över min boskap.«
Första Moseboken	1 Mos	1	47	7	Sedan hämtade Josef sin far Jakob och föreställde honom för farao. Jakob hälsade farao, 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	8	och farao frågade honom om hans ålder. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	9	»Min vandringstid har varat 130 år«, svarade Jakob. »Få och svåra har mina levnadsår varit, de har inte blivit så många som mina fäders vandringsår.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	10	Jakob tog farväl av farao och lämnade honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	11	Josef lät sin far och sina bröder bo i Egypten och gav dem jord där, i den bästa delen av landet, i Ramses, så som farao hade befallt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	12	Och Josef sörjde för att hans far och hans bröder och hela hans fars släkt fick livsmedel alltefter familjernas storlek.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	13	På hela jorden var man nu utan bröd, hungersnöden var mycket svår, och både Egypten och Kanaan var nära att förgås av hunger. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	14	Genom att låta folket köpa säd samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och i Kanaan och förde dem till farao. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	15	När pengarna hade tagit slut i Egypten och Kanaan kom egypterna till Josef. »Ge oss bröd«, bad de. »Eller måste vi dö här i din åsyn bara för att vi inte har några pengar?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	16	Då svarade Josef: »Är pengarna slut, så kom hit med er boskap. Då ger jag er bröd i utbyte.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	17	De kom med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot hästarna, fårhjordarna, nötboskapen och åsnorna. Så försörjde han dem det året med bröd i utbyte mot all deras boskap.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	18	Året gick till ända, och följande år kom de till Josef och sade: »Vi måste säga som det är, herre: pengarna är slut och vår boskap har du redan fått. Det enda vi kan ge dig är våra kroppar och vår jord. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	19	Eller måste vi dö inför ögonen på dig, vi och vår jord? Ta oss och vår jord i betalning för bröd. Vi och vår jord blir faraos egendom, bara du ger oss utsäde, så att vi kan överleva och inte behöver dö och vår jord slipper ligga öde.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	20	Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egypter sålde sina åkrar, eftersom hungersnöden var så svår. Jorden blev på detta sätt faraos egendom. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	21	Och överallt i hela Egypten gjorde han människorna till slavar. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	22	Prästernas jord köpte han dock inte. De hade sitt lagstadgade underhåll från farao, de levde på det underhåll farao gav dem och behövde därför inte sälja sin jord.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	23	Josef sade till folket: »Nu har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni säd så att ni kan beså jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	24	När skörden bärgas skall ni ge en femtedel åt farao. Fyra femtedelar får ni behålla till utsäde och till mat åt er och era familjer och alla ni har att försörja.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	25	Egypterna sade: »Du har räddat våra liv, herre. Vi är tacksamma att få vara slavar åt farao.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	26	Josef gjorde detta till en lag som gäller än i dag för jorden i Egypten: en femtedel till farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	27	Israeliterna bosatte sig alltså i Goshen i Egypten. Där skaffade de sig jord, och de var fruktsamma och blev mycket talrika. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	28	Jakob levde sjutton år i Egypten; hans livstid blev 147 år.
Första Moseboken	1 Mos	1	47	29	När tiden närmade sig då Israel skulle dö kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: »Jag ber dig om en ynnest. Lägg handen mellan mina lår och svär att visa mig din kärlek och trofasthet: begrav mig inte i Egypten. 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	30	När jag har gått till vila hos fäderna, för mig då bort från Egypten och lägg mig i mina fäders grav.« Josef svarade: »Jag skall göra som du har sagt.« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	47	31	»Ge mig din ed«, sade Jakob, och han gav honom sin ed. Sedan knäföll Israel vid sängens huvudgärd.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	1	Efter en tid fick Josef bud att hans far var sjuk. Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim, 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	2	och man talade om för Jakob att hans son Josef hade kommit. Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	3	Jakob sade till Josef: »Gud den Väldige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaan. Där välsignade han mig 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	4	och sade till mig: ’Jag skall göra dig fruktsam, så att du förökar dig och blir till många folk. Och jag skall ge dina ättlingar detta land som egendom för all framtid.’ – 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	5	Nu skall de två söner som du har fått i Egypten innan jag kom hit till dig vara mina. Efraim och Manasse skall vara mina, på samma sätt som Ruben och Simon. 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	6	Men de barn du får efter dem skall vara dina: de skall räknas in under sina bröder i det land som blir deras. – 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	7	På färden genom Kanaan, när jag kom från Paddan, dog Rakel från mig, när det ännu var ett stycke kvar till Efrata. Jag begravde henne där, invid vägen till Efrata.« Efrata är det nuvarande Betlehem.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	8	När Israel fick se Josefs söner frågade han: »Vilka är detta?« 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	9	Josef svarade sin far: »Det är mina söner som Gud har gett mig här.« – »Kom hit med dem till mig«, sade Israel, »så får jag välsigna dem.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	10	Israel var skumögd av ålder och såg illa. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i famn. 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	11	Och Israel sade till Josef: »Jag trodde inte att jag skulle få se dig igen, och nu har Gud låtit mig få se dina barn också!«
Första Moseboken	1 Mos	1	48	12	Josef lyfte ner dem ur Israels knä och bugade sig till jorden. 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	13	Sedan tog Josef Efraim i sin högra hand, så att Israel fick honom till vänster, och Manasse i sin vänstra hand, så att Israel fick honom till höger, och förde fram dem till Israel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	14	Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, fastän han var den yngre, och sin vänstra hand lade han på Manasses huvud. Han korsade alltså sina händer. Men Manasse var den förstfödde.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	15	Israel välsignade dem och sade:
Första Moseboken	1 Mos	1	48	16	den ängel som löst mig från allt ont, han må välsigna dessa barn. Genom dem skall mitt namn leva vidare, mitt och mina fäders, Abrahams och Isaks. Må de föröka sig och bli talrika på jorden.«
Första Moseboken	1 Mos	1	48	17	Josef ogillade att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud och grep därför tag i faderns hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses. 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	18	»Inte så, far«, sade Josef. »Det här är den förstfödde, lägg din högra hand på hans huvud.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	19	Men det ville inte hans far utan sade: »Jag vet, min son, jag vet. Också han skall bli till ett folk, också han skall bli stor. Men hans yngre bror skall bli större än han, och av hans ättlingar skall bli stora folk.«
Första Moseboken	1 Mos	1	48	20	Den dagen välsignade han dem och sade: »När israeliterna välsignar skall de bruka era namn och säga: Må Gud göra dig sådan som Efraim och Manasse!« – Han satte alltså Efraim före Manasse.
Första Moseboken	1 Mos	1	48	21	Israel sade till Josef: »Jag skall snart dö, men Gud skall vara med er och föra er tillbaka till era fäders land. 
Första Moseboken	1 Mos	1	48	22	Jag ger dig nu, utöver vad dina bröder får, en bergsrygg som jag tagit från amoreerna med svärd och båge.«
Första Moseboken	1 Mos	1	49	1	Jakob kallade till sig sina söner och sade:
Första Moseboken	1 Mos	1	49	2	Kom hit och lyssna, Jakobs söner, lyssna på Israel, er fader.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	3	Ruben, du är min förstfödde, min mannakrafts första frukt, den främste i ära, den främste i styrka.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	4	Du är som ett svallande vatten. Du skall inte mer vara den främste, ty du intog din faders säng, du vanhelgade min bädd.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	5	Simon och Levi är bröder, deras svärd är våldets verktyg.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	6	Jag skyr deras sällskap och vill inte vara i lag med dem. I sin vrede dräpte de män, i övermod stympade de oxar.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	7	Förbannad deras otyglade vrede, deras skoningslösa raseri. Jag skall sprida dem i Jakob, skingra dem över Israel.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	8	Juda, dig prisar dina bröder, du slår dina fiender på flykten. Din faders söner bugar sig för dig.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	9	Ett ungt lejon är Juda. Du reser dig upp från ditt byte, min son. Han lägger sig ner och vilar som ett lejon, ett lejon som ingen vågar störa.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	10	Spiran skall förbli hos Juda, härskarstaven i hans hand. En gång skall han motta tribut och folken tvingas till lydnad.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	11	Han binder sin åsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid rankan. Han tvättar sin dräkt i vin, sin klädnad i druvornas blod.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	12	Hans ögon är mörkare än vin, hans tänder vitare än mjölk.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	13	Sebulon bor vid havets kust, vid kusten där skepp lägger till, ända bort emot Sidon.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	14	Isaskar är en stark åsna som lagt sig till vila i fållan.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	15	Han fann det gott att komma till ro och såg att landet var ljuvligt. Då böjde han nacken under bördan och blev en ofri dagsverkare.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	16	Dans folk är lika starkt som någon annan stam i Israel.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	17	Dan är en orm vid vägen, en huggorm vid stigen som hugger hästen i hasen, så att ryttaren faller baklänges.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	18	På din hjälp hoppas jag, Herre!
Första Moseboken	1 Mos	1	49	19	Gad överfalls av rövarband, själv faller han dem i ryggen.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	20	Asher mättas av feta rätter, han bjuder på kunglig spis.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	21	Naftali är en hind som rör sig i frihet och föder vackra kalvar.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	22	Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan, grenarna klättrar upp efter muren.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	23	Skyttar ansätter honom, bågskyttar går till anfall,
Första Moseboken	1 Mos	1	49	24	men han håller stadigt sin båge, och smidigt rör sig hans hand. Jakobs Mäktige, Herden, Israels Sten,
Första Moseboken	1 Mos	1	49	25	din faders Gud, han skall hjälpa dig, Gud den Väldige, han skall välsigna dig med välsignelser från himlen därovan, välsignelser från djupet som vilar därnedan, med välsignelser från bröst och sköte,
Första Moseboken	1 Mos	1	49	26	välsignelser från ax och blomma, välsignelser från de uråldriga bergen, lycka från de eviga höjderna. Må detta strömma över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland bröder.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	27	Benjamin är en rovgirig varg, på morgonen förtär han sitt rov, mot kvällen fördelar han sitt byte.«
Första Moseboken	1 Mos	1	49	28	Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far talade till dem. Han välsignade dem och gav var och en av dem den välsignelse som tillkom honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	29	Sedan befallde han dem: »När jag nu förenas med mina fäder skall ni begrava mig hos dem i grottan på hettiten Efrons fält, 
Första Moseboken	1 Mos	1	49	30	grottan på fältet i Makpela utanför Mamre i Kanaan, det fält som Abraham köpte som gravplats av hettiten Efron. 
Första Moseboken	1 Mos	1	49	31	Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.« – 
Första Moseboken	1 Mos	1	49	32	Fältet med grottan förvärvades från hettiterna.
Första Moseboken	1 Mos	1	49	33	När Jakob hade sagt detta till sina söner drog han upp fötterna i sängen. Så dog han och förenades med sina fäder.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	1	Och Josef kastade sig ner över sin far och grät och kysste honom.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	2	Sedan befallde Josef läkarna han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans far, och läkarna balsamerade Israel. 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	3	Det tog fyrtio dagar, den tid en balsamering tar. Egypterna begrät honom i sjuttio dagar, 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	4	och när denna sorgetid var över talade Josef med faraos hovfolk och sade till dem: »Jag ber er om en ynnest: lägg fram min sak inför farao och tala om för honom 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	5	att min far har tagit en ed av mig och sagt: ’När jag dör, lägg mig då i den grav som jag har låtit hugga ut åt mig i Kanaan.’ Be honom att han låter mig resa dit upp och begrava min far. Sedan skall jag återvända hit.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	6	Farao lät hälsa: »Res dit upp och begrav din far enligt den ed han har tagit av dig.«
Första Moseboken	1 Mos	1	50	7	Josef reste för att begrava sin far, och med honom följde alla de äldsta ämbetsmännen vid faraos hov och alla Egyptens äldste 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	8	och hela Josefs familj, hans bröder och hans fars familj. Kvinnor och barn lämnade de dock kvar i Goshen, liksom får och kor. 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	9	Han hade med sig både vagnar och hästar, det var ett mycket stort följe.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	10	När de kom till Goren Haatad på andra sidan Jordan höll de en stor och högtidlig dödsklagan. Josef utlyste en sju dagars sorgehögtid efter sin far. 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	11	Invånarna i landet, kanaaneerna, såg sorgehögtiden i Goren Haatad, och de sade: »Där håller egypterna en stor sorgehögtid.« Därför kallade man platsen Avel Misrajim; det ligger på andra sidan Jordan.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	12	Jakobs söner gjorde med sin far så som han hade befallt dem: 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	13	de förde honom till Kanaan och begravde honom i grottan på fältet i Makpela, det fält utanför Mamre som Abraham köpt som gravplats av hettiten Efron. 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	14	När Josef hade begravt sin far återvände han till Egypten med sina bröder och alla andra som hade följt med honom till hans fars begravning.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	15	När Josefs bröder tänkte på att deras far var borta sade de: »Kanske Josef hyser agg till oss och vill ge igen för allt ont vi har gjort honom.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	16	Därför skickade de bud till Josef och lät säga: »Innan han dog bad din far 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	17	att vi skulle säga till dig: ’Vi ber dig förlåta oss, dina bröder, vår synd och skuld. Vi har gjort dig mycket ont.’ Så förlåt oss, din fars Guds tjänare, den synd vi har begått!« Vid dessa ord brast Josef i gråt. 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	18	Sedan kom också bröderna själva och föll ner inför honom och sade: »Vi är dina slavar.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	19	Men Josef sade till dem: »Var inte rädda. Jag är ju inte Gud! 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	20	Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv. 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	21	Var inte rädda, jag skall sörja för er och era barn.« Så talade han lugnande och uppmuntrande till dem.
Första Moseboken	1 Mos	1	50	22	Josef bodde kvar i Egypten tillsammans med sin släkt, och han levde i 110 år. 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	23	På Efraims sida fick han se barn i tredje led, och barn till Manasses son Makir kunde han uppta som sina. 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	24	Josef sade till sina fränder: »Jag skall snart dö, men Gud kommer att ta sig an er och föra er från detta land upp till det land som han med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	25	Sedan tog han en ed av Israels ättlingar och sade: »Gud kommer att ta sig an er, och då skall ni föra mina ben härifrån.« 
Första Moseboken	1 Mos	1	50	26	Så dog Josef i en ålder av 110 år, och han blev balsamerad och lagd i en kista i Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	1	Detta är namnen på Israels söner. De kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sin familj: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	2	Ruben, Simon, Levi och Juda; 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	3	Isaskar, Sebulon och Benjamin; 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	4	Dan och Naftali; Gad och Asher. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	5	De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	6	Så dog Josef och hans bröder och alla deras samtida. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	7	Men israeliterna var fruktsamma och förökade sig, de växte till och blev så talrika att hela landet uppfylldes av dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	8	Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	9	Han sade till sitt folk: »Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	10	Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	11	Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	12	Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	13	Israeliterna tvingades till slavtjänst, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	14	och deras liv förbittrades av det tunga arbetet med lera och tegel och allt arbete på fälten, all denna slavtjänst som de tvingades till.
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	15	Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna – en hette Shifra och den andra Pua – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	16	och sade: »När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	17	Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	18	Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	19	De svarade: »Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	20	Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	21	och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	1	22	Men farao gav denna befallning till hela sitt folk: »Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	1	En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	2	och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	3	Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	4	Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	5	Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	6	När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: »Det är nog ett av de hebreiska barnen.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	7	Då sade pojkens syster till faraos dotter: »Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	8	»Ja, gör det«, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	9	och faraos dotter sade till henne: »Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.« Kvinnan tog då pojken och ammade honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	10	När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. »Jag har ju dragit upp honom ur vattnet«, sade hon.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	11	När Mose hade blivit vuxen gick han en dag ut till sina landsmän och såg deras tunga arbete. Då fick han se hur en hebreisk man, en av hans egna landsmän, blev ihjälslagen av en egypter. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	12	Mose tittade sig omkring, och då han inte såg någon slog han ihjäl egyptern och gömde honom i sanden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	13	När han gick ut nästa dag såg han två hebreer som slogs med varandra. Då sade han till angriparen: »Varför slår du din landsman?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	14	Mannen svarade: »Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern?« Mose blev rädd och tänkte: »Då har det alltså blivit känt!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	15	När farao fick höra vad Mose hade gjort ville han få honom dödad. Men Mose flydde undan farao och slog sig ner i midjaniternas land. Där höll han till vid en brunn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	16	Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	17	Men några herdar kom och körde bort dem. Då ingrep Mose och hjälpte dem, och sedan vattnade han deras får. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	18	När de kom hem till sin far Reguel frågade han: »Varför är ni hemma så tidigt?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	19	De svarade: »En egypter hjälpte oss mot herdarna; han öste till och med upp åt oss och vattnade fåren.« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	20	»Var är han nu?« frågade fadern. »Varför tog ni inte med honom? Säg till honom att han kommer och äter med oss!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	21	Och Mose beslöt sig för att stanna hos prästen. Han fick dennes dotter Sippora till hustru, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	22	och hon födde en son. Mose gav honom namnet Gershom, »ty«, sade han, »jag är en främling i detta land«.
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	23	Åren gick och kungen av Egypten dog, och israeliterna suckade under sin träldom. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	24	När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob 
Andra Moseboken	2 Mos	2	2	25	och tog sig an israeliterna och gav sig till känna för dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	1	En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	2	Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	3	tänkte han: »Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	4	Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: »Mose! Mose!« Han svarade: »Ja, här är jag.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	5	Herren sade: »Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	6	Och han fortsatte: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.« Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	7	Herren sade: »Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	8	Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	9	Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	10	Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	11	Mose invände: »Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	12	Gud svarade: »Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	13	Då sade Mose till Gud: »Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	14	Gud sade: »Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	15	Och Gud fortsatte: »Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	16	Gå nu och kalla samman Israels äldste och tala om för dem att Herren, deras fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. Säg dem att jag har gett akt på dem och vet vad som har drabbat dem i Egypten 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	17	och att jag har beslutat att föra dem från förtrycket i Egypten upp till kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jevuseernas land, ett land som flödar av mjölk och honung.
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	18	De kommer att lyssna till dig, och sedan skall du och Israels äldste gå till kungen av Egypten och säga till honom: ’Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsmarscher ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud.’ 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	19	Jag vet att kungen av Egypten inte låter er gå, om han inte blir tvingad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	20	Därför skall jag sträcka ut min hand och låta Egypten drabbas av märkliga ting jag skall göra där; sedan kommer han att släppa er. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	21	Och jag skall göra egypterna så välvilligt stämda mot detta folk att ni inte skall behöva ge er i väg tomhänta. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	3	22	Varje kvinna skall be sina grannfruar och kvinnorna i sitt hushåll om föremål av silver och guld och om kläder, som ni skall låta era söner och döttrar bära. Så tar ni byte från egypterna.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	1	Mose sade: »Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mig utan säger att Herren inte har uppenbarat sig för mig?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	2	Herren sade: »Vad har du i handen?« – »En stav«, svarade Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	3	»Kasta den på marken!« sade Herren. Mose kastade den på marken och den förvandlades till en orm. Mose ryggade tillbaka för den, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	4	men Herren sade: »Räck ut handen och grip den i stjärten.« Och när Mose tog den förvandlades den åter till en stav i hans hand. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	5	»Så skall de bli övertygade om att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	6	Och Herren fortsatte: »Stick handen innanför manteln!« Mose stack in handen i manteln, och när han drog ut den var handen vit som snö av spetälska. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	7	Herren sade: »Stick tillbaka handen innanför manteln!« Mose stack in handen igen, och när han sedan drog ut den var handen åter som förut. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	8	»Om de inte tror dig och inte blir övertygade av det första tecknet, så kommer de att tro på det andra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	9	Men om de inte blir övertygade ens av dessa två tecken och inte vill lyssna på dig, så skall du ta vatten ur Nilen och hälla det på marken, och då skall vattnet från floden förvandlas till blod.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	10	Mose sade: »Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	11	Herren svarade: »Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	12	Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	13	Men Mose vädjade: »Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	14	Då blev Herren vred på honom och sade: »Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	15	Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	16	Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	17	Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	18	Mose gick hem till sin svärfar Jetro och sade: »Jag vill fara tillbaka till mina släktingar i Egypten, jag vill se om de ännu lever.« Jetro önskade honom lycka till.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	19	När Mose var i Midjan sade Herren till honom: »Vänd tillbaka till Egypten, ty alla de som ville röja dig ur vägen är nu döda.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	20	Då tog Mose sin hustru och sina söner och lät dem sitta upp på en åsna och återvände till Egypten. Han hade Guds stav i handen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	21	Herren sade till Mose: »När du kommer tillbaka till Egypten skall du inför farao utföra alla de under som jag har gett dig makt att göra. Men jag skall göra honom hård och obeveklig så att han inte släpper folket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	22	Då skall du säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	23	Jag har sagt till dig att släppa min son, så att han kan frambära offer åt mig. Men du har vägrat, och därför skall jag döda din förstfödde son.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	24	Vid ett nattläger under vägen kom Herren emot Mose och ville döda honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	25	Då tog Sippora en vass flintbit och skar bort förhuden på sin son och vidrörde honom nertill med den och sade: »Du är min blodsbrudgum.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	26	Och han lät honom vara. – Det var då hon sade »blodsbrudgum« och syftade på omskärelsen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	27	Herren befallde Aron att gå och möta Mose i öknen. Han gick, och vid Guds berg träffade han honom och kysste honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	28	Mose berättade för Aron allt som Herren hade gett honom i uppdrag att säga och alla tecken han hade fått befallning att utföra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	29	Sedan gick Mose och Aron därifrån och kallade samman israeliternas äldste. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	30	Aron upprepade allt vad Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	4	31	De blev övertygade, och när de hörde att Herren hade tagit sig an israeliterna och att han hade sett hur de led, föll de ner och tillbad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	1	Därefter gick Mose och Aron till farao och sade: »Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk så att de kan fira högtid i öknen till min ära.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	2	Farao svarade: »Vem är Herren? Skulle jag släppa Israel därför att han befaller det? Jag känner inte Herren, och Israel tänker jag inte släppa.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	3	De svarade: »Hebreernas Gud har visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsmarscher ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud. Annars kommer han över oss med pest eller svärd.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	4	Men kungen av Egypten sade till dem: »Mose och Aron, varför vill ni hålla folket borta från arbetet? Tillbaka till era dagsverken!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	5	Och han fortsatte: »De är redan fler än landets egen befolkning, och ni vill att de skall slippa arbeta!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	6	Samma dag gav farao order till fogdarna och förmännen 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	7	att inte längre dela ut halm till israeliterna när de skulle slå tegel. »De får själva skaffa halm«, sade han, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	8	»men ni skall kräva samma mängd tegel av dem som förut, utan någon minskning. De är lata, det är därför som de väsnas om att gå och offra till sin gud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	9	Man måste hålla dem i hårt arbete, så att de är sysselsatta och inte får tid till några dumheter.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	10	Fogdarna och förmännen gick ut till folket och sade: »Farao har bestämt att ni inte längre skall få någon halm. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	11	Halmen får ni skaffa bäst ni kan, men någon minskning av ert beting blir det inte.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	12	Då spred sig folket över hela Egypten för att samla strå att ha som halm. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	13	Men fogdarna skyndade på dem och krävde att de skulle klara samma dagsverken som när de fick sin halm. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	14	Och de israelitiska förmännen, som faraos fogdar hade satt över dem, blev pryglade. »Varför har ni inte tillverkat lika mycket tegel som förut, varken i går eller i dag?« sade man. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	15	Då gick förmännen och klagade inför farao: »Varför gör du så mot dina tjänare? 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	16	Ingen halm ger man oss, men vi får ändå order att göra tegel. Nu får vi ta emot hugg och slag, och skulden är din.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	17	Men han svarade: »Lata, det är vad ni är! Därför säger ni att ni vill gå och offra till Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	18	Gå nu och arbeta! Någon halm får ni inte, men ni måste leverera lika mycket tegel.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	19	Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man krävde att den dagliga mängden tegel inte skulle minska. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	20	När de kom ut från farao mötte de Mose och Aron, som stod och väntade på dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	21	Då sade de till dem: »Må Herren se vad ni gör och straffa er! Det är ert fel att farao och hans hovmän inte tål oss längre. Ni har satt vapen i händerna på dem, så att de kan döda oss.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	22	Mose vände sig på nytt till Herren och sade: »Herre, varför handlar du så illa mot detta folk? Varför skickade du mig? 
Andra Moseboken	2 Mos	2	5	23	Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han misshandlat dem. Du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk!«
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	1	Herren svarade Mose: »Nu skall du få se vad jag skall göra med farao: han skall tvingas att släppa dem, tvingas att driva dem ut ur sitt land.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	2	Gud talade till Mose och sade: »Jag är Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	3	Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Väldige, men jag gav mig inte till känna för dem under mitt namn Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	4	Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaan, det land där de bodde som främlingar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	5	Nu har jag hört israeliternas jämmer över att egypterna har gjort dem till slavar, och jag har tänkt på mitt förbund. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	6	Säg därför till israeliterna: Jag är Herren, och jag skall föra er bort från tvångsarbetet hos egypterna och rädda er ur slaveriet hos dem. Jag skall lyfta min arm till väldiga straffdomar för att befria er. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	7	Jag skall göra er till mitt folk och jag skall vara er Gud, och ni skall inse att jag är Herren, er Gud, som för er bort från tvångsarbetet hos egypterna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	8	Jag skall leda er till det land som jag svor att ge åt Abraham, Isak och Jakob: jag skall ge det åt er till arv och egendom. Jag är Herren.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	9	Allt detta framförde Mose till israeliterna, men tyngda av sitt hårda arbete orkade de inte lyssna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	10	Herren talade till Mose: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	11	»Gå till farao, kungen av Egypten, och säg att han skall låta israeliterna lämna landet.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	12	Men Mose vädjade till Herren: »När inte israeliterna lyssnar till mig, varför skulle då farao lyssna – och jag har ju svårt för att tala.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	13	Så talade Herren till Mose och Aron, och han sände dem till israeliterna och till farao, kungen av Egypten, med uppdrag att föra israeliterna ut ur Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	14	Dessa var överhuvuden var och en för sin släkt. Sönerna till Ruben, Israels förstfödde: Henok och Pallu, Hesron och Karmi; detta var de rubenitiska familjerna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	15	Sönerna till Simon: Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sochar och Saul, kanaaneiskans son; detta var de simonitiska familjerna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	16	Sönerna till Levi hette i åldersordning Gershon, Kehat och Merari. Levi blev 137 år gammal. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	17	Sönerna till Gershon, familj för familj: Livni och Shimi. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	18	Sönerna till Kehat: Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år gammal. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	19	Sönerna till Merari: Machli och Mushi. Detta var de levitiska familjerna i åldersordning. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	20	Amram gifte sig med Jokeved, sin faster, och hon födde honom Aron och Mose. Amram blev 137 år gammal. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	21	Sönerna till Jishar: Korach, Nefeg och Sikri. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	22	Sönerna till Ussiel: Mishael, Elsafan och Sitri. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	23	Aron gifte sig med Elisheva, dotter till Amminadav och syster till Nachshon, och hon födde honom Nadav och Avihu, Elasar och Itamar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	24	Sönerna till Korach: Assir, Elkana och Aviasaf; detta var de korachitiska familjerna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	25	Elasar, Arons son, gifte sig med en av Putiels döttrar, och hon födde honom Pinechas. Dessa var överhuvuden för de levitiska släkterna, familj för familj. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	26	Det var denne Aron och denne Mose som Herren befallde att föra israeliterna ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	27	Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att israeliterna skulle föras ut ur landet – just dessa båda, Mose och Aron.
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	28	När Herren talade till Mose i Egypten 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	29	sade han: »Jag är Herren. Allt vad jag säger dig skall du säga till farao, kungen av Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	6	30	Men Mose vädjade till Herren: »Jag har ju svårt för att tala. Varför skulle farao lyssna till mig?«
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	1	Herren svarade: »Nu gör jag dig till en gud för farao, och din bror Aron skall bli din profet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	2	Du skall säga honom allt vad jag befaller dig, och din bror Aron skall säga det till farao, och då skall farao låta israeliterna lämna hans land. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	3/4	 Jag skall göra farao hård och omedgörlig, så att han inte lyssnar på er, hur många tecken och under jag än gör i Egypten. Jag skall bära hand på Egypten och föra mina härar, mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten under väldiga straffdomar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	5	När jag lyfter min hand mot Egypten och för Israel ut därifrån, då skall egypterna inse att jag är Herren.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	6	Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	7	Mose var 80 år gammal och Aron 83 år när de talade med farao.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	8	Herren sade till Mose och Aron: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	9	»Om farao begär något tecken av er skall du säga till Aron att ta sin stav och kasta den framför farao. Då skall den förvandlas till en väldig orm.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	10	Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt: Aron kastade sin stav framför farao och hans hovmän, och den förvandlades till en orm. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	11	Då kallade farao i sin tur på visa män och trollkarlar, och med sin svartkonst gjorde dessa egyptiska siarpräster samma sak: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	12	var och en kastade sin stav, och stavarna blev till ormar. Men deras stavar uppslukades av Arons stav. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	13	Ändå var farao obeveklig och vägrade att lyssna till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	14	Herren sade till Mose: »Farao är omedgörlig, han vägrar att släppa folket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	15	Gå till honom tidigt på morgonen, när han går ner till floden. Ta med dig staven som förvandlades till en orm och ställ dig och vänta på honom vid flodstranden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	16	Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, sände mig för att befalla dig att släppa hans folk, så att de kan frambära offer åt honom i öknen. Men hittills har du inte velat lyssna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	17	Nu säger Herren: Detta skall visa dig att jag är Herren. Med staven i min hand skall jag slå på Nilens vatten, och det skall förvandlas till blod. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	18	Fiskarna i Nilen skall dö, och floden skall stinka så att egypterna inte kan dricka dess vatten.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	19	Herren sade till Mose: »Säg till Aron att ta sin stav och sträcka ut den över Egyptens vatten, dess floder, kanaler och dammar, alla dess vattensamlingar, så att de förvandlas till blod. Det kommer att vara blod överallt i Egypten, till och med i träkärl och stenkrukor.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	20	Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt: han lyfte sin stav och slog på Nilens vatten i närvaro av farao och hans hovmän, och allt vatten i floden förvandlades till blod. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	21	Fiskarna dog och floden stank, så att egypterna inte kunde dricka vattnet därifrån. Det var blod överallt i Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	22	Men de egyptiska siarprästerna åstadkom samma sak genom sin svartkonst, och farao var obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	23	Han lämnade dem och återvände hem; inte heller nu lät han sig påverkas. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	24	Alla egypter grävde efter dricksvatten runt omkring Nilen, eftersom flodvattnet inte gick att dricka.
Andra Moseboken	2 Mos	2	7	25	När sju dagar hade gått sedan Herren slagit på floden
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	1	sade han till Mose: »Gå till farao och säg: Så säger Herren: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	2	Om du vägrar att släppa folket skall jag låta hela ditt land hemsökas av grodor. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	3	Floden skall vimla av grodor; de skall komma upp på land och in i ditt hus och i ditt sovrum och i din säng och i husen hos dina hovmän och ditt folk och i dina bakugnar och baktråg. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	4	Grodorna skall kräla på dig själv och på ditt folk och på alla dina hovmän.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	5	Och Herren sade till Mose: »Säg till Aron att sträcka ut sin hand och sin stav över floder och kanaler och dammar, så att hela Egypten fylls av grodor.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	6	Aron sträckte ut sin hand över vattnen i Egypten, och det kom upp grodor som översvämmade landet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	7	Men siarprästerna åstadkom samma sak genom sin svartkonst och lät det komma grodor över hela Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	8	Farao kallade till sig Mose och Aron och sade: »Be till Herren att han befriar mig och mitt folk från grodorna. Då skall jag släppa folket så att de kan offra till Herren.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	9	Mose svarade: »Det står i din makt att bestämma en tid då jag skall be för dig och dina hovmän och ditt folk, så att grodorna drivs bort från dig och dina hus och bara blir kvar i Nilen.« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	10	»I morgon«, sade farao. Mose svarade: »Det skall bli som du vill, för att du skall inse att ingen är som Herren, vår Gud: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	11	grodorna skall försvinna från dig och dina hus, dina hovmän och ditt folk och bara bli kvar i Nilen.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	12	Mose och Aron lämnade farao, och Mose anropade Herren om hjälp mot grodplågan som han hade låtit drabba farao. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	13	Herren gjorde som Mose bad honom: grodorna dog och försvann från hus och gårdar och fält. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	14	Man samlade dem i stora högar, och de fyllde landet med sin stank. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	15	Men när farao såg att hemsökelsen var över förhärdade han sig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	16	Herren sade till Mose: »Säg till Aron att sträcka ut sin stav och slå på marken, så skall stoftet förvandlas till myggor i hela Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	17	De gjorde så: Aron sträckte ut handen och slog med staven på marken, och stoftet blev till myggor, som angrep människor och boskap; allt stoft på marken i hela Egypten blev till myggor. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	18	När siarprästerna på samma sätt försökte frambringa myggor med sin svartkonst, lyckades de inte. Men myggorna var överallt, på människor och boskap. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	19	»Detta är Guds finger«, sade siarprästerna till farao. Men farao var obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	20	Herren sade till Mose: »Gå i morgon bitti till farao när han är på väg ner till floden och säg: Så säger Herren: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	21	Om du inte släpper mitt folk skall jag släppa lös flugsvärmar över dig och dina hovmän och ditt folk och dina hus, så att husen i Egypten fylls av flugsvärmar och marken de står på blir täckt av dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	22	Men jag skall göra undantag för Goshen, det område där mitt folk bor. Dit skall inte flugorna komma. Då skall du inse att jag, Herren, är här i landet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	23	Jag skall göra skillnad på mitt folk och ditt folk. I morgon skall detta tecken ske.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	24	Och Herren gjorde så: väldiga flugsvärmar trängde in i faraos hus och i hans hovmäns hus, och hela Egypten hemsöktes av flugorna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	25	Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: »Gå, och offra till er gud här i landet!« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	26	»Det är omöjligt«, svarade Mose, »vårt offer till Herren, vår Gud, skulle väcka egypternas avsky. Om vi mitt för ögonen på dem förrättar ett offer som de finner avskyvärt kommer de säkert att stena oss. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	27	Tre dagsmarscher ut i öknen vill vi gå för att offra åt Herren, vår Gud, så som han befaller oss.« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	28	»Jag skall låta er gå«, sade farao, »så att ni kan offra i öknen åt Herren, er gud, men gå inte för långt bort. Be för mig!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	29	Mose svarade: »Så snart jag har kommit ut härifrån skall jag be till Herren, och i morgon skall flugsvärmarna försvinna från dig och dina hovmän och ditt folk. Men lura oss inte en gång till, utan låt folket gå och offra åt Herren.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	30	Så lämnade Mose farao och bad till Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	31	Och Herren gjorde som Mose sade: han drev bort flugsvärmarna från farao och hans hovmän och hans folk, inte en enda fluga blev kvar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	8	32	Men farao förhärdade sig också den gången och släppte inte folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	1	Herren sade till Mose: »Gå till farao och säg: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	2	Om du vägrar och fortsätter att hålla dem kvar 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	3	skall Herren låta en svår pest drabba din boskap på fälten: hästar, åsnor, kameler, kor och får. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	4	Men Herren skall göra skillnad på Israels boskap och Egyptens; inget av israeliternas djur skall dö. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	5	Herren har fastställt tiden och sagt att han i morgon skall låta detta ske i landet.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	6	Nästa dag gjorde Herren som han hade sagt: all boskap dog för egypterna, men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	7	När farao hörde efter fick han veta att inte ett enda av israeliternas djur hade dött. Men farao var omedgörlig och släppte inte folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	8	Herren sade till Mose och Aron: »Ni skall ta händerna fulla med sot från en smältugn, och Mose skall kasta upp det i luften mitt framför farao. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	9	Sotet skall falla som damm över hela Egypten och variga bölder skall slå upp på människor och boskap i hela landet.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	10	Då tog de sot från smältugnen och gick till farao, och Mose kastade upp sotet i luften och variga bölder slog upp på människor och boskap. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	11	Siarprästerna kunde inte stiga fram inför Mose, eftersom de hade drabbats av bölder liksom alla andra egypter. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	12	Men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt till Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	13	Herren sade till Mose: »Gå i morgon bitti till farao och säg: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	14	Denna gång skall jag låta mina plågor drabba dig själv och dina hovmän och ditt folk, och då skall du inse att ingen på jorden är som jag. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	15	Jag kunde redan nu ha lyft min hand och slagit dig och ditt folk med pest, och du hade blivit utplånad från jorden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	16	Men jag har skonat dig för att visa dig min makt och för att mitt namn skall bli känt över hela jorden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	17	Om du fortsätter att hindra mitt folk och inte släpper dem, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	18	skall jag i morgon sända en hagelstorm, värre än någon som drabbat Egypten från den dag det grundades till denna dag. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	19	Låt därför ta in din boskap och allt vad du har ute på fälten. Alla som är kvar utomhus och inte har kommit under tak, både människor och djur, skall träffas av haglet och dö.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	20	De av faraos män som tog Herrens ord på allvar förde sina slavar och sin boskap i säkerhet inomhus. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	21	Men de som inte brydde sig om vad Herren hade sagt lät slavar och boskap bli kvar ute på fälten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	22	Då sade Herren till Mose: »Lyft handen mot skyn, så skall haglet falla över hela landet, på människor och djur och allt som växer i Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	23	Och Mose lyfte sin stav mot skyn, och Herren sände åska och hagel, och blixtar slog ner i marken. Så lät Herren hagel regna över Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	24	Det haglade, och blixtar flammade mitt i hagelskurarna – ett så våldsamt oväder hade inte drabbat Egypten så länge människor funnits där. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	25	Överallt i landet slog haglet ner allt som fanns utomhus, både människor och djur; det slog ner alla växter ute på fälten och förstörde alla träd. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	26	Men i Goshen, där israeliterna bodde, kom det inte något hagel.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	27	Farao kallade till sig Mose och Aron och sade till dem: »Den här gången erkänner jag min skuld. Det är Herren som har rätt, och jag och mitt folk har orätt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	28	Be för oss till Herren; nu har vi fått nog av hans åska och hagel. Jag låter er gå. Ni behöver inte bli kvar här längre.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	29	Mose svarade: »När jag kommer ut ur staden skall jag lyfta mina händer i bön till Herren. Åskan skall tystna och haglet sluta. Då skall du inse att jorden tillhör Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	30	Jag vet att du och dina hovmän ännu inte fruktar Herren Gud.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	31	Det var lin och korn som slogs ner, eftersom kornet hade gått i ax och linet stod i knopp, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	32	men vetet och emmern, som mognar senare, blev inte förstörda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	33	Mose lämnade farao och gick ut ur staden och lyfte sina händer i bön till Herren. Då slutade det att åska och hagla, och hällregnet upphörde. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	34	Men när farao såg att regnet och haglet och åskan var över framhärdade han i sin synd och gjorde sig hård, både han och hans hovmän. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	9	35	Farao var obeveklig: han släppte inte israeliterna, alldeles som Herren hade sagt genom Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	1	Herren sade till Mose: »Gå till farao. Jag har själv förhärdat honom och hans män för att jag skall kunna göra dessa tecken mitt ibland dem 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	2	och för att du skall kunna berätta för dina barn och barnbarn hur jag for fram med egypterna och hur jag gjorde mina tecken bland dem. Så skall ni inse att jag är Herren.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	3	Mose och Aron gick till farao och sade: »Så säger Herren, hebreernas Gud: Hur länge skall du vägra att böja dig för mig? Släpp mitt folk, så att de kan frambära offer åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	4	Om du vägrar att släppa mitt folk skall jag i morgon sända gräshoppor över ditt land. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	5	De skall täcka marken så att man inte kan se den. De skall äta upp det allra sista av det som är kvar efter haglet. De skall gnaga rent vartenda träd som växer på era marker. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	6	Husen skall fyllas av dem: dina egna hus och dina hovmäns och alla andra egypters hus. Något sådant har varken dina fäder eller dina förfäder skådat från den dag de blev bofasta till denna dag.« Så vände han sig om och lämnade farao.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	7	Faraos hovmän sade till honom: »Hur länge skall den mannen få dra olycka över oss? Släpp i väg dem, så att de kan offra åt Herren, sin gud! Har du ännu inte förstått att Egypten går mot sin undergång?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	8	Då fördes Mose och Aron åter in till farao. Han sade till dem: »Gå, och frambär offer åt Herren, er gud. Men vilka är det som skall gå?« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	9	»Vi går både unga och gamla«, svarade Mose, »vi går med våra söner och våra döttrar, med våra får och våra kor, eftersom vi skall fira en högtid till Herrens ära.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	10	Farao sade: »Ja, nog skulle Herren vara er nådig om jag lät er gå med kvinnor och barn – där ser man att ni har onda avsikter. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	11	Nej, ni män får ge er i väg ensamma för att frambära offer åt Herren. Det är ju det ni har bett om.« Och så jagade man bort dem från faraos hov.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	12	Då sade Herren till Mose: »Sträck ut handen över Egypten, så att det kommer gräshoppor över landet och äter upp allt som växer där, allt som haglet har lämnat kvar.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	13	Mose sträckte ut sin stav över Egypten, och Herren lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten, och när det blev morgon hade östanvinden fört med sig gräshopporna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	14	De kom över hela Egypten och slog ner överallt. Så många gräshoppor har aldrig skådats och kommer aldrig att skådas. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	15	De täckte marken så att den blev alldeles svart, och de åt upp allt som växte i landet och all frukt på träden som haglet hade lämnat kvar; inget grönt fanns kvar på träden eller på marken i hela Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	16	Då skyndade sig farao att skicka efter Mose och Aron. Han sade till dem: »Jag har förbrutit mig mot Herren, er gud, och mot er. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	17	Förlåt mig nu denna enda gång vad jag har gjort, och be till Herren, er gud, att han befriar mig från denna dödliga plåga.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	18	Mose lämnade farao och bad till Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	19	Då lät Herren vinden slå om till en hård västan som förde med sig gräshopporna och sopade ut dem i Sävhavet. Inte en enda gräshoppa blev kvar någonstans i hela Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	20	Men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han släppte inte israeliterna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	21	Herren sade till Mose: »Lyft handen mot skyn, så skall ett mörker komma över Egypten, ett mörker så tätt att man kan ta på det.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	22	Mose lyfte sin hand mot skyn, och ett djupt mörker låg över hela Egypten i tre dagar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	23	Människorna kunde inte se varandra eller gå någonstans på tre dagar. Men överallt där israeliterna bodde var det ljust.
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	24	Då kallade farao på Mose och sade: »Gå, och frambär offer åt Herren! Ni behöver bara lämna kvar era får och era kor – kvinnorna och barnen får gå med er.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	25	Men Mose svarade: »Tänker kanske du förse oss med slaktoffer och brännoffer så att vi kan offra åt Herren, vår Gud? 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	26	Nej, vår boskap måste också gå med oss – inte en klöv får bli kvar! Det är av boskapen vi skall offra åt Herren, vår Gud, och vad vi skall offra åt Herren vet vi inte själva förrän vi kommer fram.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	27	Men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han ville inte släppa dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	28	Farao sade till Mose: »Gå din väg, och se till att du aldrig mer kommer inför mina ögon! Om du gör det skall du dö.« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	10	29	»Du har rätt«, svarade Mose, »jag skall aldrig mer komma inför dina ögon!«
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	1	Herren sade till Mose: »Ännu en plåga skall jag låta drabba farao och Egypten, och sedan skall han släppa er härifrån – ja, inte bara släppa er utan jaga bort er allesammans. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	2	Säg nu till folket att alla, både män och kvinnor, skall be sina grannar om föremål av silver och guld.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	3	Och Herren gjorde egypterna välvilligt stämda mot hans folk, och Mose betraktades som en stor man i Egypten, både av faraos hovmän och av folket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	4	Mose sade till farao: »Så säger Herren: Vid midnatt skall jag gå fram genom Egypten, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	5	och allt förstfött i Egypten skall dö, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till slavinnan vid handkvarnen, och även allt förstfött bland boskapen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	6	I hela Egypten skall höjas ett sådant klagoskri att dess like aldrig har hörts och aldrig kommer att höras. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	7	Men mot israeliterna skall inte ens en hund morra, varken mot människor eller boskap. Då skall ni inse att Herren gör skillnad på Egypten och Israel. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	8	Då skall alla dina hovmän här söka upp mig och falla ner för mig och bönfalla mig att lämna er och ta med mig hela mitt folk. Sedan skall jag dra bort.« Och fylld av vrede gick han därifrån.
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	9	Herren sade till Mose: »Att farao inte lyssnar till er, det sker för att jag skall göra nya under i Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	11	10	Alla dessa under gjorde Mose och Aron inför farao, men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han släppte inte ut israeliterna ur sitt land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	1	Herren sade till Mose och Aron i Egypten: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	2	»Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	3	Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	4	Men om hushållet är för litet för ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en äter. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	5	Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	6	Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	7	Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	8	Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd och beska örter. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	9	Ni får inte äta något av köttet rått eller kokat i vatten, utan det skall vara stekt över eld, med huvud, fötter och innanmäte. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	10	Ingenting får lämnas kvar till morgonen; om något då är kvar skall ni bränna upp det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	11	Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	12	Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	13	Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	14	Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	15	I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	16	Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst, liksom också den sjunde dagen. Inget arbete får utföras under de dagarna, utom det som är nödvändigt för att alla skall få äta; endast detta får göras. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	17	Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	18	Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	19	Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus, ty var och en som äter syrat bröd skall utstötas ur Israels menighet, vare sig han är invandrare eller infödd. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	20	Syrat bröd skall ni inte äta; var ni än bor skall ni äta osyrat bröd.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	21	Mose kallade samman alla de äldste i Israel och sade: »Gå och hämta var sitt lamm åt era familjer och slakta det som påskoffer. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	22	Tag sedan en knippa isop och doppa den i skålen med blodet och stryk lite av blodet på tvärbjälken och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren i sitt hus innan det blir morgon. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	23	Herren skall gå fram genom landet och hemsöka egypterna. Men när han ser blodet på tvärbjälken och de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte låta Förgöraren gå in i era hus för att döda er. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	24	Dessa regler skall gälla för er och era barn i all framtid. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	25	När ni kommer till det land som Herren har lovat att skänka er skall ni hålla fast vid detta bruk. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	26	Och när era barn frågar er: Vad betyder detta bruk? 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	27	skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren; när han dödade egypterna gick han förbi israeliternas hus och skonade våra hem.« Då föll folket ner och tillbad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	28	Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	29	Vid midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även allt förstfött bland boskapen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	30	Den natten steg farao upp, han och hans hovmän och alla andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns inget hus där inte någon var död. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	31	Farao kallade under natten till sig Mose och Aron och sade: »Gå er väg, lämna mitt land, både ni själva och de andra israeliterna. Gå, och frambär offer åt Herren som ni har bett att få göra! 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	32	Ta med både era får och era kor så som ni har begärt! Gå, och be om välsignelse också för mig!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	33	Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	34	Så tog israeliterna degen, innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar om baktrågen och bar dem på axeln. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	35	De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av silver och guld och om kläder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	36	Och Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte av egypterna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	37	Israeliterna bröt upp från Ramses mot Suckot, ungefär 600 000 män till fots, förutom kvinnor och barn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	38	En mängd löst folk gick med dem, och därtill väldiga hjordar av får och kor. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	39	Av degen som de hade med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. De hade inte hunnit syra degen, eftersom de drevs ut ur landet så hastigt att de inte kunde vänta, och inte heller hann de göra i ordning någon proviant.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	40	Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	41	Just denna dag, då 430 år hade gått, drog alla Herrens härar ut ur Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	42	Det var den natt då Herren vakade för att föra dem ut ur Egypten. Den natten är Herrens, den natten skall alla israeliter vaka, släkte efter släkte.
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	43	Herren sade till Mose och Aron: »Detta är stadgan för påskoffret: Ingen utlänning skall äta av det, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	44	men en slav som har köpts för pengar får äta av det, om han först har blivit omskuren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	45	Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	46	Allt skall ätas i ett och samma hus; inget av köttet får föras ut ur huset och inget ben får krossas. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	47	Hela Israels menighet skall göra så. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	48	Om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära måste alla manliga medlemmar av hans familj omskäras. Sedan kan han delta i högtiden, och då skall han räknas som en infödd. Men ingen oomskuren får äta av påskoffret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	49	Samma lag skall gälla för den infödde och för invandraren.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	50	Och alla israeliterna gjorde så; de gjorde allt vad Herren hade befallt Mose och Aron, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	12	51	och samma dag förde Herren dem ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	1	Herren talade till Mose: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	2	»Allt förstfött bland israeliterna, det första som kommer ur moderlivet, bland både människor och boskap, det skall du helga åt mig. Det tillhör mig.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	3	Mose sade till folket: »Kom ihåg denna dag, dagen då ni drog ut ur Egypten, ut ur slavlägret, ty med sin starka hand förde Herren er ut därifrån. Ingenting syrat får ätas då. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	4	I dag drar ni ut, i månaden aviv. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	5	Och när Herren har fört dig till kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, hiveernas och jevuseernas land, det som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då skall du i denna månad fira högtid på detta sätt: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	6	i sju dagar skall du äta osyrat bröd, och den sjunde dagen skall det hållas en fest till Herrens ära. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	7	Alla de sju dagarna skall du äta osyrat bröd, ingenting syrat får finnas hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	8	Den dagen skall du säga till din son: ’Detta sker till minne av det som Herren gjorde för mig då jag drog ut ur Egypten.’ 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	9	Som ett märke på handen och ett tecken på pannan skall detta påminna dig om att Herren förde dig ut ur Egypten med sin starka hand, så att hans lag alltid är på dina läppar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	10	Du skall följa denna stadga år efter år vid den bestämda tiden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	11	När Herren har fört dig in i kanaaneernas land, så som han med ed har lovat dig och dina fäder, och gett det åt dig, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	12	då skall du till Herren överlämna det första som kommer ur moderlivet; allt förstfött av hankön bland din boskap skall tillhöra Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	13	Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det skall du bryta nacken av det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	14	När din son en gång frågar dig vad detta betyder skall du svara: ’Med sin starka hand förde Herren oss ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	15	När farao envist vägrade att släppa oss dödade Herren allt förstfött i Egypten, både bland människor och boskap. Därför offrar jag åt Herren det första av hankön som kommer ur moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.’ 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	16	Som ett märke på handen och ett kännetecken på pannan skall detta påminna dig om att Herren förde oss ut ur Egypten med sin starka hand.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	17	När farao hade släppt folket ledde Gud dem inte den väg som går till filisteernas land, fastän den är den genaste; Gud tänkte att de kunde ångra sig och återvända till Egypten om de märkte att de skulle råka i strid. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	18	I stället lät han dem ta en omväg genom öknen mot Sävhavet. Israeliterna var ordnade som en krigshär när de drog ut ur Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	19	Mose tog med sig Josefs ben, eftersom Josef hade avkrävt israeliterna en ed och sagt: »Gud kommer att ta sig an er, och då skall ni föra med er mina ben härifrån.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	20	De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	21	Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	13	22	Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	1	Herren talade till Mose: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	2	»Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon skall ni slå läger vid havet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	3	Farao kommer att tro att israeliterna har gått vilse och inte kan ta sig igenom öknen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	4	Jag skall förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall jag visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, och egypterna skall inse att jag är Herren.« Israeliterna gjorde som Herren hade sagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	5	När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt kom han och hans hovmän på andra tankar. »Vad är det vi har gjort?« sade de. »Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	6	Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	7	Han tog de 600 bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	8	Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	9	Egypterna förföljde dem och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet – alla faraos hästar, vagnar och vagnskämpar och hela hans här – vid Pi Hachirot, mitt emot Baal Sefon. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	10	Då farao närmade sig upptäckte israeliterna att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	11	Och de sade till Mose: »Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	12	Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	13	Mose svarade: »Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	14	Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!«
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	15	Herren sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	16	Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	17	Jag skall förhärda egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, hans vagnar och vagnskämpar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	18	Och egypterna skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt och krossar farao och hans vagnar och vagnskämpar.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	19	Guds ängel, som hade gått framför israeliternas här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	20	så att den kom mellan egypternas här och israeliternas. Mörkret föll, och hela natten gick utan att härarna fick känning med varandra.
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	21	Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	22	och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	23	Egypterna förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar och vagnskämpar satte efter dem ut i havet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	24	Strax före gryningen såg Herren från pelaren av eld och moln ner mot egypternas här, och han spred förvirring bland dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	25	Han lät vagnshjulen fastna så att det gick trögt att köra. Då ropade egypterna: »Låt oss fly! Herren strider för Israel mot oss egypter!«
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	26	Herren sade till Mose: »Sträck ut din hand över havet, så att vattnet strömmar tillbaka över egypterna, över deras vagnar och vagnskämpar.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	27	Mose sträckte ut sin hand över havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka. Egypterna flydde och det kom rakt emot dem; Herren störtade dem ut i havet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	28	Vattnet vände tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna, hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet. Inte en enda kom undan. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	29	Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, och vattnet stod som en vägg på båda sidor. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	30	Den dagen räddade Herren Israel från egypterna; israeliterna såg dem ligga döda på stranden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	14	31	Då Israels folk såg vilket storverk Herren hade utfört mot egypterna fruktade de Herren och litade på honom och på hans tjänare Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	1	Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång till Herren:
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	2	Herren är min kraft och mitt värn, han blev min räddning. Han är min Gud, honom vill jag prisa, min faders Gud, honom vill jag lovsjunga.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	3	Herren är en kämpe – Herren är hans namn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	4	Faraos vagnar, hela hans här, kastades i havet, hans tappraste män dränktes i Sävhavet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	5	Vattnen slog samman över dem, de sjönk i djupet som stenar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	6	Din högra hand, Herre, härlig i makt, din högra hand, Herre, krossade fienden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	7	I din makt och din härlighet gjorde du motståndarna till intet. Din lågande vrede bröt fram och förtärde dem alla som halm.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	8	Du frustade, och vattnet tornade upp sig, vågorna stod som en mur, strömmarna stelnade mitt i havet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	9	Fienden sade: Jag skall förfölja dem, hinna i kapp dem, fördela bytet, stilla min lystnad, jag skall dra mitt svärd och beröva dem allt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	10	Du blåste på dem och havet höljde dem, de sjönk som bly i väldiga vatten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	11	Vem är som du bland gudarna, Herre? Vem är som du, majestätisk och helig, värdig fruktan och lovsång, mäktig att göra under?
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	12	Du sträckte ut din hand, och jorden slukade dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	13	Du ledde med trofast kärlek det folk som du friköpt, förde det med makt till din heliga boning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	14	Folken hörde det och darrade. Ångest grep filisteerna,
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	15	Edoms furstar fylldes av skräck, de starka i Moab greps av fruktan, modet svek dem som bodde i Kanaan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	16	Fasa och skräck föll över dem, inför din mäktiga arm stod de förstenade, medan ditt folk drog fram, Herre, det folk drog fram som du vunnit åt dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	17	Du ledde dem fram och planterade dem på det berg som är din egendom, den plats du gjort till din boning, Herre, den helgedom, Herre, du själv har grundlagt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	18	Herren är konung nu och för evigt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	19	När faraos hästar gick ut i havet med hans vagnar och vagnskämpar lät Herren havets vatten strömma tillbaka över dem. Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	20	Mirjam, som var syster till Aron och ägde profetisk gåva, tog sin tamburin, och alla kvinnorna följde henne; de slog på tamburiner och dansade.
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	21	Och Mirjam ledde sången:
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	22	Mose lät Israel bryta upp från Sävhavet, och de drog ut i Shuröknen. När de hade vandrat tre dagar i öknen utan att finna vatten 
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	23	kom de till Mara, men vattnet där kunde de inte dricka eftersom det var beskt. Det var därför platsen fick namnet Mara. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	24	Folket knotade mot Mose och frågade honom: »Vad skall vi dricka?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	25	Mose ropade till Herren, och Herren visade honom ett stycke trä. Mose kastade det i vattnet, och sedan smakade vattnet gott. I Mara gav Herren lag och rätt åt folket, och där satte han det på prov. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	26	Han sade: »Om du lyder Herren, din Gud, och gör det som är rätt i hans ögon och lyssnar till hans befallningar och håller alla hans bud, då skall jag låta dig slippa alla de sjukdomar som jag sände över egypterna. Ty jag är Herren, den som botar dig.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	15	27	Så kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer. Och vid vattnet där slog de läger.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	1	Israels menighet bröt upp från Elim och kom till Sinöknen, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden sedan de hade lämnat Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	2	Hela menigheten knotade mot Mose och Aron i öknen 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	3	och sade: »Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och där brödet räckte till för oss. Ni har fört oss hit ut i öknen för att alla vi som är samlade här skall svälta ihjäl!«
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	4	Då sade Herren till Mose: »Jag skall låta det regna mat till er från himlen, så att folket varje dag kan gå ut och samla så mycket de behöver. Då kan jag sätta dem på prov och se om de rättar sig efter mina anvisningar eller inte. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	5	När de tillreder vad de hämtat hem på sjätte dagen kommer det att vara dubbelt så mycket som de samlar in de andra dagarna.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	6	Mose och Aron sade då till israeliterna: »I kväll skall ni förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egypten, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	7	och i morgon skall ni få se Herrens härlighet. Han hör ert knot mot honom – för det är inte mot oss ni knotar, vi är ju ingenting.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	8	Och Mose fortsatte: »I kväll ger Herren er kött att äta och i morgon så mycket bröd ni behöver. Herren hör nu hur ni knotar mot honom. Vi är ingenting, det är inte mot oss ni knotar utan mot Herren.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	9	Sedan sade Mose till Aron: »Säg till Israels menighet att träda fram inför Herren, eftersom han har hört deras knot.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	10	När Aron talade till Israels menighet vände de sig mot öknen, och då visade sig Herrens härlighet i molnet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	11	Herren talade till Mose: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	12	»Jag har hört israeliternas knot. Säg till dem: Mellan skymning och mörker skall ni få kött att äta, och i morgon bitti skall ni få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	13	Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och på morgonen låg det dagg runt omkring lägret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	14	När daggen hade torkat låg det ute i öknen något tunt och frasigt, tunt som rimfrost på marken. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	15	Och när israeliterna såg det frågade de varandra: »Vad är det här?« eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: »Det är den mat som Herren ger er att äta. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	16	Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar skall hämta till dem han har i sitt tält.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	17	Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	18	När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	19	Mose sade till dem: »Ingen får lämna kvar något av detta till i morgon.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	20	Men somliga lydde inte Mose utan sparade av det till nästa morgon. Då var det fullt av mask och luktade illa. Och Mose blev ond på dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	21	Varje morgon samlade var och en så mycket som behövdes; i solvärmen smälte det bort. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	22	När de samlade mat på sjätte dagen fick de dubbelt så mycket, två omermått var, och alla hövdingarna i menigheten kom och talade om detta för Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	23	Han svarade dem: »Det är som Herren har sagt. I morgon är det sabbatsvila, en sabbat helgad åt Herren. Baka nu vad ni vill baka och koka vad ni vill koka; allt som blir över skall ni spara till i morgon.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	24	Då sparade man det till nästa morgon, som Mose hade befallt. Och nu fick det ingen dålig lukt och det gick inte mask i det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	25	Och Mose sade: »Ät det i dag! I dag är det Herrens sabbat, i dag hittar ni ingenting på marken. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	26	Sex dagar kan ni samla det, men den sjunde dagen är det sabbat; då finns där ingenting.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	27	Ändå gick några bland folket ut den sjunde dagen för att samla, men de fann inte någonting. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	28	Då sade Herren till Mose: »Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar? 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	29	Tänk på att det är Herren som har gett er sabbaten – därför ger han er den sjätte dagen mat för två dagar. Alla skall hålla sig i stillhet och ingen får gå hemifrån på den sjunde dagen.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	30	Sedan höll folket sabbatsvila den sjunde dagen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	31	Israeliterna kallade brödet för manna. Det liknade korianderfrö; det var vitt och smakade som honungskaka. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	32	Mose sade: »Herren har gett denna befallning. Spara en omer av detta genom alla släktled, så att era efterkommande får se det bröd som jag gav er att äta i öknen, när jag förde er ut ur Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	33	Och Mose sade till Aron: »Tag ett kärl och lägg en omer manna i det, ställ det inför Herren och spara det genom alla släktled.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	34	Aron gjorde som Herren hade befallt Mose: han ställde kärlet framför förbundstecknet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	35	Israeliterna åt manna i fyrtio år tills de kom till bebott land; de åt manna tills de nådde gränsen till Kanaan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	16	36	En omer är en tiondels efa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	1	Hela Israels menighet bröt upp från Sinöknen och drog från lägerplats till lägerplats enligt de befallningar Herren gav. De slog läger i Refidim, men där fanns inget vatten att dricka för folket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	2	Då anklagade de Mose och krävde att han skulle skaffa dem vatten. »Varför anklagar ni mig?« frågade Mose. »Varför sätter ni Herren på prov?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	3	Men eftersom de var törstiga knotade de mot Mose och sade: »Varför har du fört oss ut ur Egypten? Vill du att vi själva och våra barn och vår boskap skall dö av törst?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	4	Då ropade Mose till Herren: »Vad skall jag göra med detta folk? Snart stenar de mig.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	5	Herren sade till honom: »Gå framför folket med några av de äldste i Israel och ta med dig den stav som du hade då du slog på Nilen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	6	Jag kommer att stå framför dig på klippan vid Horeb, och du skall slå på klippan, och då kommer det vatten ur den, så att folket får dricka.« Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	7	Platsen fick namnet Massa och Meriva, eftersom israeliterna hade anklagat Mose där och hade satt Herren på prov och sagt: »Finns Herren ibland oss eller inte?«
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	8	Sedan kom amalekiterna och angrep israeliterna vid Refidim. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	9	Då sade Mose till Josua: »Välj ut krigare åt oss och dra ut och kämpa mot amalekiterna. I morgon skall jag ställa mig på krönet av kullen med Guds stav i min hand.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	10	Josua gjorde som Mose hade sagt och stred mot amalekiterna, medan Mose och Aron och Hur gick upp på kullens krön. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	11	Så länge Mose höll upp sina händer hade israeliterna övertaget, men när han lät händerna sjunka fick amalekiterna övertag. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	12	När Moses händer blev tunga hämtade de en sten åt honom att sitta på. Aron och Hur stod på var sin sida och stödde hans armar, så att han kunde hålla dem uppe tills solen gick ner. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	13	Josua nedkämpade amalekiternas här utan förskoning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	14	Herren sade till Mose: »Skriv ner detta så att det blir ihågkommet, och läs det för Josua, ty jag skall utplåna minnet av amalekiterna från jorden.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	15	Då byggde Mose ett altare, som han kallade »Herren mitt fälttecken«. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	17	16	Han sade: »Handen på Herrens fälttecken! Herren skall föra krig mot amalekiterna från släkte till släkte!«
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	1	Jetro, prästen i Midjan, som var Moses svärfar, fick höra allt som Gud hade gjort för Mose och för sitt folk Israel, att Herren hade fört Israel ut ur Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	2	Då tog Jetro med sig Moses hustru Sippora, som hade sänts hem, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	3	och hennes två söner. Den ene hade fått namnet Gershom, »ty«, sade Mose, »jag är en främling i detta land«. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	4	Den andre hade han gett namnet Elieser, »ty«, sade han, »min faders Gud kom mig till hjälp och räddade mig undan faraos svärd«. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	5	Så kom Jetro till Mose med hans söner och hans hustru, där han hade slagit läger i öknen vid Guds berg. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	6	Mose fick bud om att hans svärfar var på väg med hans hustru och de båda sönerna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	7	Då gick Mose ut och mötte honom, föll ner för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	8	Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren hade gjort mot farao och mot Egypten för Israels skull, om alla svårigheter som hade mött dem på vägen och hur Herren hade räddat dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	9	Och Jetro gladde sig över allt gott som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem undan egypterna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	10	Han sade: »Lovad vare Herren, som har räddat er ur egypternas och faraos våld, Herren, som har räddat folket undan egypternas förtryck! 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	11	Nu vet jag att Herren är större än alla andra gudar, ty därför att de handlade övermodigt mot dem …« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	12	Och Jetro, Moses svärfar, förde fram brännoffer och slaktoffer åt Gud, och Aron och alla Israels äldste kom och deltog med honom i måltiden inför Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	13	Nästa dag satte sig Mose för att skipa rätt bland folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	14	När svärfadern såg hur mycket Mose hade att uträtta sade han: »Måste du göra allt detta för folket? Varför skall du ensam sitta här med allt folket omkring dig från morgon till kväll?« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	15	»Folket kommer ju till mig för att fråga Gud«, svarade Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	16	»När de har någon tvist kommer de till mig, och jag skipar rätt mellan dem och lär dem Guds bud och lagar.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	17	Hans svärfar sade: »Det här har du inte ordnat bra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	18	Du tröttar ut både dig själv och allt folket som står här. Arbetet blir för tungt för dig, du kan inte göra det ensam. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	19	Nu skall du lyssna på mitt råd, då skall Gud vara med dig. Själv kan du vara folkets talesman inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	20	och du skall inskärpa buden och lagarna hos dem och lära dem vilken väg de skall gå och hur de bör handla. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	21	Men du skall utse några bland folket, dugande och gudfruktiga män, pålitliga och redbara, och sätta dem att leda grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	22	De skall alltid skipa rätt bland folket; alla viktiga fall får de hänskjuta till dig, men i de enklare målen kan de själva döma. Så kan du lätta din börda och låta dem bära den tillsammans med dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	23	Om du gör detta och det sker på Guds befallning kan du hålla ut, och alla som är här kan också gå hem nöjda.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	24	Mose lyssnade till sin svärfar och rättade sig efter honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	25	Han valde ut dugande män bland israeliterna och gjorde dem till hövdingar över folket, till ledare för grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	26	De skipade alltid rätt bland folket; svåra fall hänsköt de till Mose, men i de enklare målen dömde de själva.
Andra Moseboken	2 Mos	2	18	27	Så tog Mose farväl av sin svärfar, som återvände till sitt land.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	1	Vid tredje nymånen efter det att israeliterna hade lämnat Egypten, just på den dagen, kom de till Sinaiöknen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	2	De bröt upp från Refidim, och när de hade kommit till Sinaiöknen slog de läger där. Israel slog läger framför berget. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	3	Mose gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: »Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	4	Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	5	Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	6	och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	7	När Mose kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	8	Folket svarade med en mun: »Allt vad Herren har sagt vill vi göra.« Och Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	9	Då sade Herren till Mose: »Jag skall komma till dig i ett tätt moln, så att folket kan höra när jag talar med dig. Sedan kommer de alltid att lita på dig.« När Mose hade talat om för Herren vad folket hade sagt 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	10	sade Herren till honom: »Gå till folket och se till att de renar sig i dag och i morgon. Låt dem tvätta sina kläder 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	11	och göra sig beredda för i övermorgon. Ty i övermorgon skall Herren stiga ner på Sinaiberget i hela folkets åsyn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	12	Du skall dra en gräns runt omkring berget och varna folket för att gå upp på berget eller komma för nära dess fot. Den som rör vid berget skall straffas med döden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	13	Men ingen hand får vidröra honom: han skall stenas eller skjutas. Ingen sådan får leva, vare sig det är ett djur eller en människa. När vädurshornet ljuder skall de gå upp på berget.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	14	Mose gick ner från berget till folket och lät dem rena sig, och de tvättade sina kläder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	15	Och han sade till dem: »Håll er beredda för i övermorgon. Kom inte nära någon kvinna.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	16	När det blev morgon den tredje dagen började det åska och blixtra, ett tungt moln låg över berget och det hördes en stark hornstöt. Alla som var i lägret blev förfärade. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	17	Då förde Mose folket ut ur lägret att möta Gud. De ställde sig nedanför berget. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	18	Hela Sinaiberget omgavs av rök då Herren steg ner på berget i eld. Röken steg upp som från en smältugn, och hela berget skalv. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	19	Medan hornet ljöd allt starkare talade Mose, och Gud svarade honom med ljudlig röst. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	20	När Herren hade stigit ner på toppen av Sinaiberget kallade han till sig Mose, och Mose gick dit upp. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	21	Herren sade till honom: »Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram för att se Herren, ty då kommer många av dem att mista livet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	22	Även prästerna, som annars får närma sig Herren, måste rena sig, så att Herren inte slår dem med sin vrede.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	23	Mose svarade Herren: »Folket kan inte gå upp på Sinaiberget, eftersom du själv har varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	24	Herren sade: »Gå nu ner och kom sedan upp igen tillsammans med Aron! Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att komma upp till Herren, då kan han slå dem med sin vrede.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	19	25	Därefter gick Mose ner till folket och sade till dem …
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	1	Detta är vad Gud sade: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	2	Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	3	Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	4	Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	5	Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	6	men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	7	Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	8	Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	9	Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	10	men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	11	Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	12	Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	13	Du skall inte dräpa. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	14	Du skall inte begå äktenskapsbrott. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	15	Du skall inte stjäla. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	16	Du skall inte vittna falskt mot din nästa. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	17	Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	18	När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruktan och höll sig på avstånd. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	19	Och de sade till Mose: »Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	20	Mose svarade: »Var inte rädda! Det är för att sätta er på prov som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta honom och inte synda.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	21	Och folket stod på avstånd medan Mose gick upp mot töcknet där Gud var.
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	22	Herren sade till Mose: Så skall du säga till israeliterna: Ni har själva sett att jag talade till er från himlen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	23	Ni skall inte göra någon gud att ha vid sidan om mig; gudar av silver och guld skall ni inte göra er. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	24	Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli nämnt skall jag komma till dig och välsigna dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	25	Och om du vill göra ett altare av sten åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten, ty om du bearbetar stenen med mejsel, vanhelgar du den. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	20	26	Stig inte upp till mitt altare på trappsteg, så att ditt kön blottas vid altaret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	1	Detta är de bestämmelser du skall förelägga israeliterna:
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	2	När du köper en hebreisk slav skall han tjäna i sex år, men det sjunde året skall han friges utan betalning. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	3	Kom han ensam, skall han friges ensam; var han gift, skall hans hustru följa honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	4	Har hans herre gett honom en hustru och har hon fött honom söner och döttrar, skall hustrun och barnen tillhöra hennes herre, och mannen ensam skall friges. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	5	Men om slaven säger: »Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri«, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	6	då skall hans herre föra fram honom inför Gud; han skall föras fram till dörren eller dörrposten och hans herre skall genomborra hans öra med en syl, och så skall slaven tillhöra honom för alltid.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	7	Om någon har sålt sin dotter som slavinna, skall hon inte friges på samma sätt som de andra slavarna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	8	Om hennes herre väljer henne för egen räkning men sedan inte vill veta av henne, skall han låta henne bli friköpt. Till utlänningar har han inte rätt att sälja henne när han behandlat henne trolöst. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	9	Utser han henne åt sin son, skall hon få samma rättigheter som en dotter. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	10	Tar han sig ännu en hustru, får han inte inskränka på den förras rätt till mat, kläder och bostad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	11	Låter han henne inte få dessa tre ting, skall hon friges utan ersättning och betalning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	12	Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	13	Om det inte var hans mening utan det var Gud som lät det ske, kan han fly till en plats som jag skall anvisa dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	14	Men om någon begår brottet att mörda med avsikt, får han gripas, även vid mitt altare, och skall avrättas. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	15	Den som slår sin far eller mor skall straffas med döden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	16	Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sålt den bortrövade eller denne påträffas hos honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	17	Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	18	Om två män tvistar och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven, inte så att han dör men så att han blir sängliggande, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	19	då skall den som slog gå fri om den slagne kommer sig och kan gå ute med käpp; dock skall han ersätta honom för den tid han måste vara overksam och sörja för att han blir botad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	20	Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	21	Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	22	Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	23	Sker skada, skall du ge liv för liv, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	24	öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	25	bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	26	Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han som ersättning för ögat frige den skadade. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	27	Och slår han ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han som ersättning för tanden frige den skadade.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	28	Om en oxe stångar ihjäl en man eller en kvinna, skall oxen stenas, och dess kött får inte ätas, men ägaren skall gå fri. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	29	Men om oxen brukar stångas och ägaren vet om det men ändå inte vaktar den, och om oxen dödar en man eller en kvinna, då skall oxen stenas och dess ägare skall också mista livet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	30	Men blir han ålagd en lösesumma, skall han betala allt vad som åläggs honom, till lösen för sitt liv. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	31	Stångar oxen en pojke eller en flicka, skall samma regel gälla. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	32	Stångar oxen en slav eller en slavinna, skall ägaren ge 30 siklar silver till slavens herre, och oxen skall stenas.
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	33	Om någon låter en brunn stå öppen eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och en oxe eller en åsna faller ner i brunnen, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	34	skall den som äger brunnen betala ersättning till djurets ägare, men det döda djuret får han behålla. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	35	Om någons oxe stångar ihjäl en annans oxe, skall de sälja den levande oxen och dela pengarna; också det döda djuret skall de dela. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	21	36	Men om det var känt att oxen brukade stångas och dess ägare ändå inte vaktade den, skall han ersätta oxe med oxe, men det döda djuret får han behålla.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	1	Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, skall han ersätta oxen med fem oxar och fåret med fyra får. – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	2	Blir en tjuv ertappad vid inbrottet och ihjälslagen, är det inte blodskuld, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	3	men hade solen gått upp, är det blodskuld. – Full ersättning skall lämnas. Om tjuven ingenting äger, skall han själv säljas som ersättning för det stulna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	4	Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande hos honom, skall han ge dubbel ersättning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	5	Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker, skall han ge ersättning med det bästa från sin egen åker och vingård. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	6	Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och förstör kärvar eller växande gröda eller ett helt fält, då skall den som vållat branden ge full ersättning.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	7	Om någon lämnar pengar eller gods i förvar hos en annan och detta sedan blir stulet ur huset, skall tjuven, om han avslöjas, lämna dubbel ersättning. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	8	Avslöjas inte tjuven, skall husets ägare föras fram inför Gud för att försäkra att han inte har tagit den andres egendom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	9	Så snart det är fråga om tillgrepp, det må gälla en oxe, en åsna, ett får, ett klädesplagg eller något annat som har försvunnit, och någon påstår sig känna igen sin egendom, skall tvisten mellan de två komma inför Gud. Den som Gud förklarar skyldig skall ersätta den andre dubbelt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	10	Om någon lämnar en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur i förvar hos en annan och djuret dör eller skadas eller rövas bort utan att någon ser det, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	11	skall den som hade hand om djuret svära inför Herren att han inte har tagit den andres egendom, och det skall avgöra saken mellan dem. Ägaren skall godta eden, och ingen ersättning skall ges. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	12	Men om djuret har stulits från honom, skall han ersätta ägaren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	13	Om det har rivits av vilddjur, skall kroppen företes som bevis; ett ihjälrivet djur behöver inte ersättas. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	14	Om någon lånar ett djur av en annan och det skadas eller dör i ägarens frånvaro, skall han ge full ersättning. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	15	Var ägaren närvarande, behöver ingen ersättning ges. Var djuret hyrt, har ägaren rätt till hyran.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	16	Om någon förför en flicka som inte är trolovad och ligger med henne, skall han betala brudpriset och ta henne till hustru. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	17	Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, skall han betala en summa som motsvarar brudpriset för en orörd flicka.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	18	En trollkvinna skall du inte låta leva.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	19	Var och en som har samlag med ett djur skall straffas med döden.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	20	Den som offrar till andra gudar än Herren skall vigas åt förintelse.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	21	En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	22	Änkor och faderlösa får ni inte behandla illa. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	23	Om du behandlar dem illa och de ropar till mig, skall jag lyssna till deras klagorop. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	24	Min vrede skall väckas, och jag skall döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn blir faderlösa.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	25	Om du lånar ut pengar till en landsman, till en nödlidande i mitt folk, skall du inte göra som ockrarna och kräva ränta av honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	26	Tar du din nästas mantel som pant, skall du lämna tillbaka den före solnedgången, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	27	eftersom den är det enda täcke han har. Vad skall han annars svepa om sig när han sover? Om han ropar till mig, skall jag lyssna, ty jag är barmhärtig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	28	Gud skall du inte smäda, och en hövding i ditt folk skall du inte förbanna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	29	Du skall inte dröja att offra av din skörd av vin och olja. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	30	På samma sätt skall du göra med dina kor och får: sju dagar skall de vara hos modern, och på åttonde dagen skall du ge dem åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	22	31	Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett ihjälrivet djur skall ni inte äta utan kasta åt hundarna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	1	Du skall inte sprida falska rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige genom att vittna falskt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	2	Du skall inte följa mängden i det som är ont och inte ge efter för den så att du förvränger sanningen, när du vittnar i någon sak. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	3	Du skall inte vara partisk för den fattige i hans sak.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	4	Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna som har kommit vilse, skall du föra den tillbaka till honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	5	Och om du ser att din oväns åsna har segnat ner under sin börda, får du inte lämna honom utan hjälp: du måste hjälpa honom att lasta av djuret.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	6	Du skall inte vränga rätten för den fattige. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	7	Avhåll dig från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige, den som har rätt, ty jag frikänner inte den skyldige. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	8	Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den klarsynte blind och fördärvar saken för den som har rätt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	9	En invandrare får du inte förtrycka. Ni vet hur det är att vara invandrare, ni var ju själva invandrare i Egypten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	10	Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	11	men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta. Så skall du också göra med din vingård och dina olivträd.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	12	Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din oxe och åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	13	Rätta er noga efter allt vad jag har sagt er. Andra gudar skall ni inte åkalla, låt inte deras namn komma över era läppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	14	Tre gånger om året skall du hålla högtid till min ära. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	15	Det osyrade brödets högtid skall du fira. Då skall du äta osyrat bröd i sju dagar, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden aviv, ty det var då du drog ut ur Egypten. Ingen skall träda fram inför mig med tomma händer. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	16	Du skall också fira skördehögtiden när du skördar de första frukterna av ditt arbete, av vad du sådde på åkern. Likaså skall du fira bärgningshögtiden vid årsskiftet när du från åkern samlar in frukten av ditt arbete. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	17	Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	18	Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas kvar till morgonen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	19	Det bästa av den första grödan på din mark skall du föra till Herrens, din Guds, hus. Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	20	Se, jag sänder en ängel framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig till den plats som jag har bestämt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	21	Rätta dig efter honom och lyssna till honom! Sätt dig inte upp mot honom; han kommer inte att förlåta sådant trots, ty det är jag som handlar i honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	22	Men om du lyssnar till honom och gör allt vad jag säger, skall jag vara dina fienders fiende och dina motståndares motståndare. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	23	Min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreerna, hettiterna, perisseerna, kanaaneerna, hiveerna och jevuseerna, och jag skall utplåna dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	24	Du skall inte tillbe eller tjäna deras gudar och inte ta efter deras seder utan tillintetgöra dem och krossa deras stenstoder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	25	Ni skall tjäna Herren, er Gud, då skall jag välsigna brödet du äter och vattnet du dricker och hålla sjukdomar borta från dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	26	Ingen kvinna i ditt land skall få missfall eller vara ofruktsam. Jag skall låta dig uppnå din fulla livslängd.
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	27	Skräcken för mig skall jag sända framför dig, och jag skall sprida förvirring bland alla folk du kommer till och driva dina fiender på flykten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	28	Jag skall sända modlöshet framför dig, så att hiveerna, kanaaneerna och hettiterna jagas undan för dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	29	Men jag skall inte fördriva dem på ett enda år, för att inte landet skall bli en ödemark, där vilddjuren förökar sig och vållar dig skada. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	30	Steg för steg skall jag driva bort dem, till dess du har förökat dig och kan ta landet i besittning. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	31	Jag skall låta din gräns nå från Sävhavet till filisteernas hav och från öknen till Eufrat. Ty jag skall ge landets invånare i ert våld och driva undan dem för dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	32	Du skall inte sluta något förbund med dem och deras gudar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	23	33	De får inte bo kvar i ditt land, då kunde de förleda dig till att synda mot mig, och om du tjänar deras gudar fångas du i en fälla.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	1	Till Mose sade han sedan: »Gå upp till Herren, du själv och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste, och fall ner och tillbed på avstånd. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	2	Endast Mose får närma sig Herren; de andra får inte närma sig honom. Och folket får inte alls gå upp tillsammans med honom.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	3	När Mose kom och underrättade folket om vad Herren hade sagt och om alla hans stadgar svarade alla med en mun: »Allt vad Herren har sagt vill vi göra.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	4	Sedan skrev Mose ner allt vad Herren hade sagt. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenstoder för Israels tolv stammar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	5	Därefter gav han några unga israeliter i uppdrag att offra brännoffer och slakta tjurar som gemenskapsoffer åt Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	6	Mose tog hälften av blodet och hällde i skålar och hälften stänkte han på altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	7	Så tog han förbundsakten och läste upp den för folket. De sade: »Vi vill göra allt vad Herren har sagt och lyda honom.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	8	Mose tog blodet, stänkte det på folket och sade: »Med detta blod bekräftas det förbund som Herren har slutit med er på grundval av alla dessa befallningar.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	9	Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp på berget, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	10	och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir; det liknade själva himlen i klarhet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	11	Han lyfte inte sin hand mot de främsta i Israel. De skådade Gud, och de åt och drack.
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	12	Herren sade till Mose: »Gå upp till mig på berget och stanna där, så skall jag ge dig stentavlorna och lagen och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	13	Mose gav sig av tillsammans med sin tjänare Josua och gick upp på Guds berg. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	14	Till de äldste sade han: »Stanna här och vänta tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är ju kvar hos er; den som vill få något ärende avgjort kan vända sig till dem.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	15	När Mose hade gått upp på berget täcktes det av ett moln. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	16	Herrens härlighet vilade över Sinaiberget, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen ropade han till Mose ur molnet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	17	Och israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	24	18	Mose gick in i molnet och upp på berget och stannade där i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	1	Herren talade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	2	Säg till israeliterna att samla in gåvor åt mig. Av var och en som känner sig manad skall ni ta emot gåvor åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	3	Och detta är vad ni skall samla in: guld, silver och koppar, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	4	violett, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	5	rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	6	olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	7	onyx och andra ädla stenar att sätta på efoden och på bröstväskan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	8	De skall göra en helgedom åt mig så att jag kan bo mitt ibland dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	9	Denna boning och allt som hör till den skall ni göra helt enligt de förebilder som jag visar dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	10	Du skall göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	11	Du skall belägga den med rent guld både invändigt och utvändigt och omge den med en guldkant. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	12	Du skall gjuta fyra ringar av guld och fästa dem vid de fyra fötterna på arken, två ringar på ena sidan och två på den andra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	13	Du skall göra bärstänger av akacieträ och belägga dem med guld 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	14	och skjuta in dem i ringarna på arkens sidor, så att man kan bära arken med dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	15	Bärstängerna skall sitta kvar i ringarna på arken och får inte tas bort. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	16	I arken skall du lägga förbundstecknet som jag skall ge dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	17	Du skall göra ett lock av rent guld, två och en halv aln långt och en och en halv aln brett. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	18	Du skall också göra två keruber av hamrat guld, en vid varje ända av locket, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	19	en kerub vid den ena ändan och en vid den andra. Du skall göra keruberna i ett stycke med locket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	20	Keruberna skall hålla vingarna lyftade och utbredda, så att de skyler locket. De skall vara vända mot varandra, med ansiktena ner mot locket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	21	Du skall lägga locket ovanpå arken, och i arken skall du lägga förbundstecknet som jag skall ge dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	22	Där skall jag uppenbara mig för dig: från platsen ovanför locket skall jag tala till dig, mellan de båda keruberna som står på arken med förbundstecknet, och ge dig alla mina befallningar till Israels folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	23	Vidare skall du göra ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	24	Du skall belägga det med rent guld, och runt omkring det skall du fästa en guldkant. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	25	Du skall göra en handsbred list runt omkring det och en guldkant på listen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	26	Du skall göra fyra ringar av guld och fästa dem i de fyra hörnen vid de fyra benen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	27	Intill listen skall ringarna sitta, som hållare för bärstänger, så att man kan bära bordet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	28	Du skall göra bärstängerna av akacieträ och belägga dem med guld, och med dem skall man bära bordet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	29	Till bordet skall du också göra fat och skålar, kannor och bägare för dryckesoffren; av rent guld skall du göra dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	30	Se till att det alltid ligger skådebröd inför mig på bordet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	31	Du skall göra ett lampställ av rent guld. Det skall göras i hamrat arbete, både foten och stammen. Skålarna, kulorna och blommorna skall göras i ett stycke med lampstället. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	32	Sex armar skall gå ut från lampstället, tre på den ena sidan och tre på den andra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	33	På den första armen skall det sitta tre skålar med kulor och blommor och likaså på den andra; det skall vara likadant på alla sex armarna som går ut från lampstället. Skålarna skall vara formade som blommor på ett mandelträd. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	34	På själva lampstället skall det vara fyra skålar med kulor och blommor, och skålarna skall vara som mandelträdsblommor. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	35	Under vart och ett av de tre paren armar som går ut från lampstället skall det sitta en kula, gjord i ett stycke med detta, under de sex armarna som går ut från lampstället. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	36	Kulorna och armarna skall vara i ett stycke med lampstället, alltsammans ett enda hamrat stycke rent guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	37	Du skall göra sju lampor till lampstället; de skall sättas så att platsen framför blir belyst. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	38	De tänger och brickor som hör till skall göras av rent guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	39	Lampstället med alla dessa tillbehör skall göras av en talent guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	25	40	Se till att du gör detta efter de förebilder som du har fått se på berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	1	Boningen skall du göra av tio tältvåder; av tvinnat fint lingarn och av violett, purpurrött och karmosinrött garn skall du väva dem, med keruber, i konstvävnad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	2	Varje våd skall vara 28 alnar lång och fyra alnar bred; alla våderna skall vara lika stora. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	3	De skall fogas samman fem och fem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	4	Du skall göra öglor av violett garn i kanten av våden ytterst på det ena hopsatta stycket och på samma sätt i kanten av den yttersta våden på det andra hopsatta stycket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	5	50 öglor skall du göra på den ena våden och 50 ytterst på våden i det andra stycket, så att öglorna svarar mot varandra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	6	Du skall också göra 50 hakar av guld och fästa ihop våderna med hakar, så att boningen blir en helhet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	7	Du skall väva våder av gethår till ett tält över boningen; elva våder skall du väva. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	8	Varje våd skall vara 30 alnar lång och fyra alnar bred; alla elva våderna skall vara lika stora. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	9	Du skall foga samman fem våder för sig och sex våder för sig och vika den sjätte våden dubbel på framsidan av tältet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	10	Du skall göra 50 öglor i kanten av den ena våden, den som är ytterst på det ena hopsatta stycket, och 50 öglor i kanten av våden på det andra hopsatta stycket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	11	Och du skall göra 50 hakar av koppar och häkta dem i öglorna och så fästa ihop tältet till en helhet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	12	Och den överskjutande delen av tältets våder, den halva våd som blir över, skall hänga ner över baksidan av boningen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	13	Och den aln som tältvåderna är för långa på var sida skall hänga ner på båda sidorna av boningen för att täcka den. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	14	Du skall göra ett överdrag av rödfärgade baggskinn till tältet och ovanpå detta ett överdrag av delfinskinn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	15	Bräderna till boningen skall du göra av akacieträ; de skall stå upprätt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	16	Varje bräda skall vara tio alnar lång och en och en halv aln bred. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	17	På varje bräda skall det finnas två tappar i anslutning till varandra. Du skall göra likadant med alla bräderna till boningen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	18	Av de bräder du gör för boningen skall 20 vara på sydsidan, åt söder, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	19	och du skall göra 40 socklar av silver under de 20 bräderna, två socklar för varje bräda med dess två tappar; 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	20	vidare på boningens andra sida, norrut, 20 bräder 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	21	med deras 40 socklar av silver, två under var bräda. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	22	Till baksidan av boningen, åt väster, skall du göra sex bräder 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	23	och till boningens hörn på baksidan två bräder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	24	Dessa skall vara dubbla nertill och likaså dubbla upptill, till den första ringen. Så skall det vara med de båda hörnbräderna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	25	Det skall alltså vara åtta bräder med socklar av silver, sammanlagt 16 socklar, två under var bräda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	26	Du skall göra reglar av akacieträ, fem till bräderna på boningens ena sida, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	27	fem till bräderna på dess andra sida och fem till bräderna på baksidan, åt väster. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	28	Den mellersta regeln, den som sitter mitt på bräderna, skall gå från ena ändan till den andra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	29	Bräderna skall du belägga med guld, och du skall göra guldringar på dem, där man kan skjuta in reglarna. Också reglarna skall du belägga med guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	30	Du skall uppföra boningen i överensstämmelse med det som du fick se på berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	31	Du skall väva ett förhänge av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn; det skall göras i konstvävnad, med keruber. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	32	Du skall hänga upp det på fyra stolpar av akacieträ som är belagda med guld, har krokar av guld och står på fyra socklar av silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	33	Du skall fästa förhänget i hakar och föra dit arken med förbundstecknet och ställa den innanför förhänget; förhänget skall skilja det heliga från det allra heligaste. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	34	Och du skall lägga locket över arken med förbundstecknet i det allra heligaste.
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	35	Bordet skall du ställa utanför förhänget och lampstället mitt emot bordet, på södra sidan av boningen; bordet skall stå på den norra sidan. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	36	Du skall göra ett draperi för ingången till tältet, i brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	26	37	Till draperiet skall du göra fem stolpar av akacieträ och belägga dem med guld, och krokarna på dem skall vara av guld, och till dem skall du gjuta fem socklar av brons.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	1	Du skall bygga ett altare av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett – altaret skall vara fyrkantigt – och tre alnar högt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	2	I vart och ett av dess fyra hörn skall du göra ett horn, som skall vara i ett stycke med altaret. Du skall belägga det med koppar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	3	Du skall göra kärl att föra bort askan i, liksom också skovlar och skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör skall du göra av koppar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	4	Du skall göra ett galler, ett nät av koppar, och i dess hörn skall du sätta fyra bronsringar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	5	Du skall sätta gallret nertill, under altarlisten, så att nätet når upp till halva höjden av altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	6	Till altaret skall du göra bärstänger av akacieträ och belägga dem med koppar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	7	Bärstängerna skall skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidor av altaret, när man skall bära det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	8	Altaret skall vara ihåligt, byggt av bräder, och det skall göras så som du fick se det på berget.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	9	Du skall också göra en förgård till boningen. På sydsidan, åt söder, skall det finnas omhängen till förgården av tvinnat fint lingarn, 100 alnar långa på den sidan, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	10	med 20 stolpar och 20 socklar av brons och med stolparnas krokar och band av silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	11	Likaså skall det på norra långsidan finnas omhängen, 100 alnar långa, med 20 stolpar och 20 socklar av brons och med stolparnas krokar och band av silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	12	Förgårdens västra kortsida skall ha omhängen av 50 alnars längd, med tio stolpar och tio socklar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	13	Förgårdens framsida, den östra kortsidan, skall vara 50 alnar lång. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	14	Där skall omhängena vara 15 alnar åt ena hållet med tre stolpar och tre socklar, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	15	och åt andra hållet 15 alnar med tre stolpar och tre socklar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	16	Till förgårdens port skall göras ett draperi som är 20 alnar, i brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Det skall ha fyra stolpar med fyra socklar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	17	Alla stolparna runt förgården skall ha band och krokar av silver och socklar av brons. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	18	Förgården skall vara 100 alnar lång och 50 alnar bred; dess omhängen av tvinnat fint lingarn skall ha fem alnars höjd. Socklarna skall vara av brons. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	19	All utrustning som behövs för tjänsten i boningen, liksom alla tältpluggarna där och till förgården, skall vara av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	20	Du skall befalla israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	27	21	I uppenbarelsetältet, utanför förhänget som hänger framför förbundstecknet, skall Aron och hans söner se till att lamporna brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna genom alla släktled.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	1	Låt din bror Aron och hans söner träda fram ur kretsen av israeliter för att bli präster åt mig: Aron själv och hans söner Nadav och Avihu, Elasar och Itamar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	2	Du skall låta sy en helig dräkt till ära och prydnad för din bror Aron. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	3	Du skall ge anvisningar åt alla som fått konstskicklighetens gåva av mig, och de skall göra dräkten åt Aron, för hans vigning till präst åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	4	Dessa plagg skall de göra: bröstväska, efod, kåpa, mönstrad tunika, turban och bälte. De skall sy heliga dräkter åt din bror Aron och åt hans söner, så att de kan vara mina präster. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	5	Till dessa dräkter skall de använda guld, violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	6	Efoden skall de göra av guld, av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, i konstvävnad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	7	Den skall ha två axelstycken som är fästa i dess båda kanter och håller ihop den. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	8	Och skärpet som sitter på efoden skall göras på samma sätt och i ett stycke med den: av guld, av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	9	Du skall ta två onyxstenar och på dem rista in namnen på Israels söner: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	10	sex av namnen på den ena stenen och de sex övriga namnen på den andra stenen, i åldersordning. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	11	Som en juvelerare graverar ett sigill, så skall du rista Israels söners namn på de båda stenarna. De skall infattas i flätverk av guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	12	Du skall sätta de två stenarna på efodens axelstycken som en påminnelse om Israels söner: Aron skall bära deras namn på sina axlar inför Herren för att han skall minnas dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	13	Du skall göra flätverk av guld 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	14	och två kedjor av rent guld, tvinnade som snören, och dem skall du fästa vid flätverken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	15	Du skall göra en bröstväska för domsutslag, i konstvävnad. Liksom efoden skall den göras av guld, av violett, purpurrött och karmosinrött garn och av tvinnat fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	16	Den skall vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	17	Du skall besätta den med fyra rader stenar: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	18	i andra raden en rubin, en safir och en kalcedon, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	19	i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	20	i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De skall vara infattade i flätverk av guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	21	Stenarna skall vara tolv och svara mot namnen på Israels söner, en för varje namn. På varje sten skall namnet på en av de tolv stammarna vara ingraverat, som på ett sigill. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	22	Till bröstväskan skall du göra kedjor av rent guld, tvinnade som snören. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	23	Du skall göra två guldringar och sätta dem i två av hörnen på bröstväskan. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	24	Fäst de båda guldsnoddarna vid de två ringarna i hörnen av bröstväskan; 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	25	de två andra ändarna på snoddarna skall du fästa vid de båda flätverken, som skall vara fastgjorda vid efodens axelstycken på framsidan. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	26	Gör två andra guldringar och sätt dem i de båda andra hörnen på bröstväskan, på insidan mot efoden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	27	Slutligen skall du göra två guldringar och sätta dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken, vid sömmen ovanför skärpet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	28	Bröstväskan skall genom sina ringar knytas fast vid ringarna på efoden med en violett snodd, så att den sitter ovanför skärpet och inte kan lossna från efoden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	29	När Aron går in i helgedomen skall han bära namnen på Israels söner vid sitt hjärta, på bröstväskan för domsutslag, som en ständig påminnelse inför Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	30	I bröstväskan för domsutslag skall du lägga urim och tummim, så att de ligger vid Arons hjärta när han träder inför Herren. Så skall Aron inför Herren ständigt bära israeliternas domar vid sitt hjärta.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	31	Kåpan till efoden skall du göra helt i violett tyg. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	32	Mitt på den skall vara en öppning för huvudet med en vävd kant, som öppningen på en brynja, så att den inte rivs sönder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	33	Runt fållen skall du sätta granatäpplen av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, och mellan dem bjällror av guld runt om, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	34	en guldbjällra och ett granatäpple växelvis runt fållen på kåpan. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	35	Aron skall bära den när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför Herren och när han går ut; annars kommer han att dö.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	36	Du skall göra en blomma av rent guld och rista in på den så som man graverar ett sigill: Helgad åt Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	37	Och du skall fästa den vid en violett snodd, och den skall sitta på turbanen, på dess framsida. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	38	Den skall sitta på Arons panna. Aron är ansvarig för fel i de heliga offer som israeliterna bär fram, i alla deras heliga gåvor; därför skall den alltid sitta på hans panna, så att Herren finner behag i dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	39	Du skall väva den mönstrade tunikan av fint lingarn och göra en turban av fint lingarn. Gör även ett bälte i brokig väv.
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	40	Också åt Arons söner skall du göra tunikor. Och du skall göra bälten åt dem och huvudbonader, till ära och prydnad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	41	I sådana dräkter skall du klä din bror Aron och hans söner. Du skall smörja dem och insätta dem och viga dem till präster åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	42	Gör byxor av linne som skyler deras kön, de skall räcka från midjan ner på låren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	28	43	Dem skall Aron och hans söner ha på sig när de går in i uppenbarelsetältet eller träder fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen; annars drar de skuld över sig och dör. Detta skall vara en oföränderlig stadga för honom och hans efterkommande.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	1	Detta är vad du skall göra när du viger dem till präster åt mig. Tag en ungtjur och två felfria baggar, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	2	osyrat bröd, osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Gör dem av siktat vetemjöl 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	3	och lägg dem i en korg, och bär fram dem i korgen som offergåva tillsammans med tjuren och de två baggarna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	4	Du skall föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	5	Och du skall ta kläderna och sätta på Aron tunikan, kåpan till efoden, efoden och bröstväskan och binda ihop alltsammans med skärpet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	6	Sätt sedan turbanen på hans huvud och fäst det heliga diademet på den. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	7	Tag smörjelseoljan och häll den på hans huvud och smörj honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	8	Sedan skall du låta hans söner träda fram, och du skall klä på dem tunikor 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	9	och spänna om dem bälten och sätta på dem huvudbonader. Så skall de ha rätten till prästämbetet för alltid. När du prästviger Aron och hans söner 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	10	skall du leda fram tjuren framför uppenbarelsetältet, och Aron och hans söner skall lägga sina händer på tjurens huvud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	11	Slakta sedan tjuren inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	12	Tag lite av tjurens blod på fingret och stryk på altarhornen; häll ut resten av blodet vid foten av altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	13	Fettet kring inälvorna, stora leverloben och båda njurarna med deras fett skall du bränna på altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	14	Men tjurens kött, huden och resten av inälvorna skall du bränna upp utanför lägret; det är ett syndoffer.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	15	Så skall du ta den ena baggen, och Aron och hans söner skall lägga sina händer på dess huvud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	16	Slakta baggen och tag dess blod och stänk det runt om på altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	17	Stycka baggen, tvätta inälvor och fötter och lägg detta på köttstyckena och huvudet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	18	Bränn sedan hela baggen på altaret. Detta är ett brännoffer åt Herren, en lukt som gör honom nöjd, ett eldoffer åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	19	Därefter skall du ta den andra baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på dess huvud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	20	Du skall slakta baggen och stryka lite av blodet på Arons högra örsnibb och hans söners högra örsnibb och på högra tummen och högra stortån; resten av blodet skall du stänka runt om på altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	21	Du skall ta av blodet på altaret och av smörjelseoljan och stänka på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder; då blir han och hans kläder heliga, liksom hans söner och deras kläder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	22	Tag det feta på baggen, fettsvansen, fettet kring inälvorna, stora leverloben och båda njurarna med deras fett och högra låret, ty detta är prästvigningsbaggen, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	23	och vidare en rund brödkaka, en kaka bakad med olja och en tunnkaka ur korgen med osyrat bröd som står inför Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	24	Allt detta skall du överlämna till Aron och hans söner, och de skall lyfta upp det som ett offer inför Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	25	Sedan skall du ta tillbaka det och bränna det på altaret, ovanpå brännoffret, till en lukt som gör Herren nöjd; det är ett eldoffer åt Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	26	Och du skall ta bringan av Arons prästvigningsbagge och lyfta upp den till ett offer inför Herren. Den skall vara din andel. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	27	Bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer skall du avskilja som heliga, styckena av prästvigningsbaggen som är avsedd för Aron och hans söner, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	28	och Aron och hans söner skall för all framtid ha rätt att få dessa av israeliterna: de är en offergärd, en gåva från israeliterna av deras gemenskapsoffer, en gåva från dem till Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	29	Arons heliga kläder skall hans söner ha efter honom, och de skall bäras av dem när de blir smorda och insatta till präster. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	30	I sju dagar skall de bäras av den bland hans söner som blir präst i hans ställe, den som skall gå in i uppenbarelsetältet för att göra tjänst i helgedomen.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	31	Tag prästvigningsbaggen och koka köttet på heligt område. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	32	Köttet av baggen och brödet i korgen skall Aron och hans söner äta vid ingången till uppenbarelsetältet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	33	De skall äta det som användes till försoningsoffer när de insattes och vigdes till präster; ingen annan får äta det, ty det är heligt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	34	Och om något av prästvigningsköttet eller av brödet blir över till morgonen, skall det brännas upp; det får inte ätas, ty det är heligt.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	35	Så skall du göra med Aron och hans söner, alldeles som jag har befallt dig. Sju dagar skall prästvigningen vara. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	36	Varje dag skall du offra en tjur som syndoffer, till försoning; du skall offra syndoffret på altaret när du utför soningsriten för det, och du skall smörja det så att det blir helgat. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	37	Sju dagar skall du utföra soningsriten för altaret och helga det. Då blir altaret högheligt; allting som kommer i beröring med altaret får del av dess helighet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	38	Detta skall du offra på altaret: två årsgamla lamm varje dag i all framtid. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	39	Det ena lammet skall du offra på morgonen och det andra mellan skymning och mörker, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	40	och till det första lammet skall du offra en tiondels efa siktat mjöl, blandat med en kvarts hin olja av stötta oliver, och som dryckesoffer en kvarts hin vin. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	41	Det andra lammet skall du offra mellan skymning och mörker; med samma slags matoffer och dryckesoffer som om morgonen skall du offra det, till en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	42	Detta skall vara ett dagligt brännoffer genom alla släktled, vid ingången till uppenbarelsetältet, inför Herren. Där skall jag uppenbara mig för er och där skall jag tala till dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	43	Där skall jag uppenbara mig för israeliterna, och tältet skall bli helgat genom min härlighet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	44	Jag skall helga både uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till att vara präster åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	45	Och jag skall bo bland israeliterna och vara deras Gud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	29	46	Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud, som har fört dem ut ur Egypten för att bo ibland dem. Jag är Herren, deras Gud.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	1	Du skall bygga ett altare att tända rökelse på; av akacieträ skall du göra det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	2	Det skall vara fyrkantigt, en aln långt och en aln brett och två alnar högt. Hornen skall vara i ett stycke med altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	3	Du skall belägga det med rent guld ovanpå och på sidorna och på hornen och omge det med en guldkant. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	4	Du skall göra två ringar av guld och sätta dem nedanför kanten, på två av sidorna, på bägge gavlarna; de skall tjäna som hållare för bärstänger, så att man kan bära altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	5	Bärstängerna skall du göra av akacieträ och belägga med guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	6	Altaret skall du ställa framför förhänget som döljer arken med förbundstecknet, framför locket över förbundstecknet, där jag skall uppenbara mig för dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	7	Aron skall tända välluktande rökelse på det; varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	8	och likaså när han sätter upp lamporna mellan skymning och mörker. Detta skall vara ett dagligt rökelseoffer inför Herren genom alla släktled. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	9	På detta altare skall ni inte offra någon otillåten rökelse eller något brännoffer eller matoffer; inte heller skall ni hälla ut dryckesoffer på det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	10	En gång om året skall Aron stryka försoningsblodet på altarets horn; genom alla släktled skall han där en gång om året utföra soningsriten med blodet av soningsoffret. Altaret är högheligt och hör Herren till.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	11	Herren talade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	12	När du mönstrar israeliterna och räknar deras antal skall var och en vid mönstringen betala en lösen för sitt liv åt Herren, så att ingen olycka drabbar dem vid mönstringen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	13	Var och en som upptas bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter tempelvikt – 20 gera per sikel. Denna halva sikel är en offergåva åt Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	14	Alla som upptas bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, skall ge denna offergåva åt Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	15	Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel när ni ger offergåvan åt Herren som en lösen för ert liv. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	16	Du skall ta emot lösesumman av israeliterna och använda pengarna till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Så skall israeliterna bli ihågkomna inför Herren, genom den lösen ni ger för ert liv.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	17	Herren talade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	18	Du skall göra ett bronskar med tillhörande bronsställ för tvättningen och sätta det mellan uppenbarelsetältet och altaret och fylla det med vatten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	19	Där skall Aron och hans söner tvätta sina händer och fötter. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	20	När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig, annars kommer de att dö; likaså när de går fram till altaret för att göra tjänst och bränna eldoffer åt Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	21	De skall tvätta händer och fötter, annars kommer de att dö. Detta skall vara en oföränderlig stadga för Aron och hans efterkommande genom alla släktled.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	22	Herren talade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	23	Tag de finaste kryddor, 500 siklar flytande myrra, hälften så mycket eller 250 siklar doftande kanel, 250 siklar kalmus, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	24	500 siklar kassia, allt efter tempelvikt, och en hin olivolja. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	25	Av detta skall du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, konstfärdigt blandad; det skall vara en helig smörjelseolja. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	26	Med den skall du smörja uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	27	bordet med alla dess tillbehör, lampstället med dess tillbehör, rökelsealtaret, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	28	brännofferaltaret med alla dess tillbehör och karet med dess ställ. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	29	Du skall inviga dem så att de blir högheliga; allt som kommer i beröring med dem får del av deras helighet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	30	Aron och hans söner skall du smörja och viga till präster åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	31	Och till israeliterna skall du säga: Detta skall vara min heliga smörjelseolja genom alla släktled. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	32	Ingen får smörja in kroppen med den, och ni får inte göra någon annan olja med denna sammansättning. Helig är den, och helig skall den vara för er. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	33	Den som gör en sådan blandning och den som använder den på någon obehörig skall utstötas ur sitt folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	34	Herren sade till Mose: Tag välluktande ämnen: staktekåda, sjönagel och galbanum, och därtill ren rökelseharts, lika mycket av varje, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	35	och gör rökelse av detta, en konstfärdigt blandad vällukt, saltad, ren och helig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	36	En del av rökelsen skall du stöta till pulver och lägga framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet, där jag skall uppenbara mig för dig. Den skall vara höghelig för er. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	37	En rökelse med denna sammansättning får ni inte göra åt er själva: den skall hållas helig, den hör Herren till. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	30	38	Den som gör sådan rökelse för att njuta dess vällukt skall utstötas ur sitt folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	1	Herren talade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	2	Jag har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	3	och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	4	så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld och silver och koppar, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	5	slipa stenar för infattning, snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	6	Jag har vid hans sida ställt Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, och åt alla konstskickliga har jag gett förmåga att utföra allt som jag befallt dig: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	7	uppenbarelsetältet, arken med förbundstecknet och locket ovanpå den och allt som hör till uppenbarelsetältet, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	8	bordet med dess tillbehör, lampstället av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	9	brännofferaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess ställ, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	10	ämbetsdräkten, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	11	smörjelseoljan och den välluktande rökelsen till helgedomen – allt skall de göra så som jag har befallt dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	12	Herren sade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	13	Tala till israeliterna och säg: »Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	14	Ni skall hålla sabbaten, den skall vara helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden. Var och en som utför något arbete på sabbaten skall utstötas ur sitt folk. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	15	Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	16	Israeliterna skall hålla sabbaten; de skall iaktta den genom alla släktled som en förbundsplikt för alla tider. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	17	Den är ett evigt tecken som förenar mig och israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och hämtade andan.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	31	18	När Gud hade talat med Mose på Sinaiberget gav han honom de två tavlorna som ett förbundstecken, tavlor av sten, som Gud hade skrivit på med sitt finger.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	1	När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget samlades de kring Aron och sade till honom: »Gör oss en gud som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	2	Aron svarade dem: »Ta guldringarna ur öronen på era hustrur, era söner och era döttrar och kom hit med dem!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	3	Då tog alla av sig guldringarna som de hade i öronen och lämnade dem till Aron. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	4	Han tog emot guldet av dem och knöt in det i en kappa. Sedan gjorde han en gjuten tjurkalv av guldet. Då ropade de: »Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	5	När Aron såg vad som skedde reste han ett altare framför kalven och lät kungöra: »I morgon firas en högtid till Herrens ära!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	6	Tidigt nästa morgon offrade de brännoffer och frambar gemenskapsoffer, och folket slog sig ner för att äta och dricka och började sedan förlusta sig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	7	Då talade Herren till Mose: »Gå nu ner, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	8	De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig en gjuten tjurkalv, de har tillbett den och offrat till den och sagt: Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	9	Och Herren fortsatte: »Jag ser att detta är ett styvnackat folk. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	10	Lämna mig nu i fred. Min vrede skall drabba dem och jag skall förinta dem. Men av dig skall jag göra ett stort folk.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	11	Mose försökte blidka Herren, sin Gud: »Herre, låt inte din vrede drabba ditt folk, som du har fört ut ur Egypten med stor kraft och mäktig hand! 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	12	Låt inte egypterna få säga att det var i ond avsikt du förde ut ditt folk, att det var för att döda oss bland bergen och utplåna oss från jordens yta. Stilla din glödande vrede och avstå från det onda du har i sinnet mot ditt folk. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	13	Glöm inte dina tjänare Abraham, Isak och Israel och det löfte du gav dem, då du svor vid dig själv att göra deras ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och låta deras ättlingar få hela det land du talat om som egendom för all framtid.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	14	Då avstod Herren från det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	15	Mose gick ner från berget och bar med sig de två tavlor han hade fått som ett förbundstecken, tavlor med skrift på båda sidorna: det var skrivet både på framsidan och på baksidan. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	16	Tavlorna var Guds verk, och skriften som var inristad på dem var Guds skrift.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	17	Josua hörde hur folket skrek och ropade och han sade till Mose: »Det hörs stridslarm i lägret!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	18	Mose svarade:
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	19	Då Mose kom närmare lägret och fick se tjurkalven och dansandet, blev han så förbittrad att han kastade ifrån sig tavlorna och slog dem i stycken vid bergets fot. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	20	Kalven som de hade gjort brände han och malde till stoft. Det strödde han i vattnet och lät israeliterna dricka det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	21	Mose sade till Aron: »Vad har detta folk gjort dig, eftersom du har fått dem att synda så grovt?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	22	Aron svarade: »Var inte vred, herre! Du vet själv hur de dras till det som är ont. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	23	De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	24	Då sade jag till dem: Den som har någonting av guld skall ta det av sig, och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och så kom kalven till.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	25	När Mose märkte att Aron hade släppt greppet om folket och utlämnat det åt motståndarnas förakt 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	26	ställde han sig i porten till lägret och ropade: »Alla som är på Herrens sida skall komma hit till mig!« Då samlade sig alla leviterna kring honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	27	Han sade till dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Spänn på er svärden och gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och hugg ner bröder, vänner och grannar.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	28	Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen föll omkring 3 000 män av folket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	29	Och Mose sade: »I dag har ni blivit vigda åt Herren, ty ni har vänt er mot era egna söner och bröder. Därför vill Herren ge er sin välsignelse i dag.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	30	Nästa dag sade Mose till folket: »Ni har begått en svår synd. Nu skall jag gå upp till Herren och försöka vinna försoning för er synd.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	31	Och Mose gick tillbaka till Herren och sade: »Detta folk har begått en svår synd, de har gjort sig en gud av guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	32	Om du ändå ville förlåta deras synd! Utplåna annars mitt namn ur din bok!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	33	Herren svarade Mose: »Den som har syndat mot mig skall jag utplåna ur min bok. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	34	Gå nu och led folket dit jag har sagt dig! Min ängel skall gå framför dig. Men den dag kommer då jag skall gå till rätta med dem för deras synd.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	32	35	Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	1	Herren talade till Mose: »Dra nu bort härifrån, du själv och folket som du har fört ut ur Egypten, upp till det land som jag har lovat Abraham, Isak och Jakob och svurit att ge åt deras ättlingar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	2	Jag skall sända en ängel framför dig och jag skall driva bort kanaaneerna, amoreerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	3	Dra upp till landet som flödar av mjölk och honung. Men jag vill inte själv gå med er: ni är ett styvnackat folk, och jag kunde förinta er på vägen.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	4	När folket hörde dessa stränga ord klädde de sig i sorgdräkt, och ingen bar några smycken.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	5	Herren sade till Mose: »Säg till israeliterna: Ni är ett styvnackat folk. Om jag bara ett ögonblick följde er på vägen skulle jag tillintetgöra er. Lägg nu bort era smycken, sedan får jag se vad jag skall göra med er.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	6	Då tog israeliterna av sig sina smycken och var utan dem alltifrån berget Horeb.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	7	Mose brukade ta tältet och slå upp det utanför lägret, ett gott stycke därifrån. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som sökte råd hos Herren fick gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	8	Varje gång Mose gick ut till tältet reste sig alla och stod var och en vid ingången till sitt tält och såg efter honom, tills han hade gått in i tältet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	9	Och när Mose hade gått in sänkte molnpelaren sig och blev stående framför ingången, och Herren talade med Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	10	Då folket såg molnpelaren stå framför ingången till tältet reste de sig alla och bugade sig djupt, var och en vid ingången till sitt tält. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	11	Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar till en annan. Sedan gick Mose tillbaka till lägret, men hans medhjälpare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade aldrig tältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	12	Mose sade till Herren: »Du säger att jag skall leda detta folk på dess väg. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt att jag står dig nära och att jag har din gunst. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	13	Om du sätter värde på mig så låt mig veta dina planer; då kan jag lära känna dig och behålla din gunst. Och kom ihåg att folket är ditt folk.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	14	Herren svarade: »Jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig.« – 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	15	»Om du inte själv går med«, sade Mose, »så låt oss få stanna här. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	16	Hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har din gunst om inte du går med oss, så att jag och ditt folk utmärks framför alla andra folk på jorden?« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	17	Herren svarade: »Jag skall göra vad du ber mig om, ty du har min gunst och du står mig nära.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	18	Mose sade: »Låt mig få se din härlighet!« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	19	Herren svarade: »Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	20	Han fortsatte: »Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	21	Sedan sade Herren: »Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	22	När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	33	23	Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	1	Herren sade till Mose: »Hugg ut två stentavlor likadana som de förra; på dem skall jag skriva samma ord som stod på de första tavlorna, de som du slog sönder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	2	I morgon bitti skall du vara beredd, då skall du gå upp på Sinai och vänta på mig där på bergets topp. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	3	Ingen skall följa dig dit upp, och ingen skall visa sig på berget, och varken får eller kor skall beta i närheten av det.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	4	Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt nästa morgon gick han upp på Sinaiberget, så som Herren hade befallt, och han tog med sig de båda stentavlorna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	5	Då steg Herren ner i ett moln. Mose ställde sig nära honom och åkallade Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	6	Och Herren gick förbi honom och ropade: »Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	7	Han håller fast vid sin kärlek mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	8	Mose föll genast på knä, böjde sig till jorden och tillbad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	9	Han sade: »Om jag har din gunst, Herre, så gå mitt ibland oss, fastän detta är ett styvnackat folk, och förlåt vår skuld och vår synd och gör oss till din egendom.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	10	Herren sade: »Jag sluter nu ett förbund med er. Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har utförts i något land eller något folk. Hela det folk som du tillhör skall se hur överväldigande den gärning är som jag, Herren, utför med dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	11	Rätta dig efter det som jag befaller dig i dag. Jag skall driva bort amoreerna, kanaaneerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna för dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	12	Akta dig för att sluta förbund med invånarna i landet som du kommer till, så att de inte fångar er i en fälla. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	13	Ni skall riva ner deras altaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras asherapålar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	14	Du skall inte tillbe någon främmande gud, ty Herrens namn är Den svartsjuke, han är en svartsjuk Gud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	15	Du skall inte sluta förbund med invånarna i landet, ty då kommer du att äta av deras offer när de ägnar sig åt sin liderliga avgudadyrkan och offrar åt sina gudar och inbjuder dig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	16	Och om du låter dina söner gifta sig med deras döttrar och deras döttrar ägnar sig åt sin liderliga avgudadyrkan, kommer de att förleda dina söner till avfall.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	17	Du skall inte gjuta några avgudabilder åt dig.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	18	Det osyrade brödets högtid skall du fira. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden aviv, ty det var i månaden aviv som du drog ut ur Egypten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	19	Det första som kommer ur moderlivet skall tillhöra mig, allt förstfött av hankön bland din boskap, både kor och får. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	20	Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det, skall du bryta nacken av det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Med tomma händer skall ingen träda fram inför mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	21	Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet; även om det är plöjningstid eller skördetid skall du upphöra med arbetet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	22	Du skall fira veckohögtiden, när du skördar det första av vetet, och likaså bärgningshögtiden vid årsskiftet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	23	Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Härskaren Herren, Israels Gud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	24	Ty jag skall driva undan folken för dig och utvidga ditt område, och ingen skall hota ditt land när du drar upp tre gånger om året för att träda fram inför Herren, din Gud. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	25	Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och påskfestens offer får inte lämnas kvar till morgonen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	26	Det bästa av den första grödan på din mark skall du föra till Herrens, din Guds, hus. Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	27	Herren sade till Mose: »Skriv ner dessa befallningar, ty i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	28	Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Och han skrev förbundsvillkoren, de tio budorden, på tavlorna.
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	29	När Mose gick ner från Sinaiberget och hade med sig förbundstecknet, de två tavlorna, utgick det en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud, men han märkte det inte. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	30	Då Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Moses ansikte vågade de inte komma emot honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	31	Men Mose ropade på dem, och då kom Aron och alla hövdingarna i menigheten till honom, och han talade med dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	32	Sedan kom alla israeliterna fram, och Mose gav dem alla de befallningar som han hade fått av Herren på Sinaiberget. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	33	När Mose hade talat satte han en mask för ansiktet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	34	Varje gång Mose trädde fram inför Herren för att tala med honom tog han av masken tills han gick ut igen. När han hade kommit ut talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	34	35	Då såg israeliterna hur Moses ansikte strålade, och Mose satte masken för ansiktet tills han åter skulle gå in och tala med Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	1	Mose samlade hela Israels menighet och sade: »Detta är vad Herren har befallt er att göra: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	2	Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	3	Ni skall inte göra upp eld på sabbatsdagen, var ni än bor.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	4	Mose sade till hela Israels menighet: »Detta är vad Herren har befallt er: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	5	Samla in gåvor åt Herren. Var och en som känner sig manad skall bära fram dessa gåvor åt Herren: guld, silver och koppar, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	6	violett, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	7	rödfärgade baggskinn, delfinskinn, akacieträ, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	8	olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	9	onyx och andra ädla stenar att sätta på efoden och på bröstväskan.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	10	Var och en av er som har konstskicklighetens gåva skall komma och tillverka allt det som Herren har befallt: 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	11	boningen med tält och överdrag, hakar och bräder, reglar, stolpar och socklar, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	12	arken med dess bärstänger, locket och det skylande förhänget 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	13	och bordet med bärstängerna och alla övriga tillbehör och skådebröden, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	14	lampstället med dess tillbehör, lamporna och lampoljan, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	15	rökelsealtaret med dess bärstänger, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen och draperiet för ingången till boningen, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	16	brännofferaltaret med dess koppargaller, bärstängerna och alla andra tillbehör, karet med dess ställ, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	17	omhängena till förgården, dess stolpar och socklar och draperiet för porten till förgården, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	18	tältpluggarna och linorna till boningen och förgården, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	19	ämbetsdräkterna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	20	Israels hela menighet gick nu bort från Mose, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	21	och alla som kände sig kallade eller manade kom med gåvor till Herren för arbetet på uppenbarelsetältet, tjänsten där och de heliga kläderna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	22	Och både män och kvinnor, alla som kände sig manade, kom med spännen, örringar, ringar och halssmycken, alla slags föremål av guld. Alla kom de med en offergåva av guld till Herren. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	23	Och alla som hade violett, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade baggskinn och delfinskinn kom med detta. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	24	Alla som ville ge en gåva av silver eller koppar kom med den till Herren, och var och en som hade akacieträ till byggnadsarbetet bar fram det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	25	Alla kvinnor som var skickliga att spinna kom med det som de hade spunnit: violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	26	Och alla kvinnor som kände sig kallade och som kunde konsten spann garn av gethår. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	27	Hövdingarna bar fram onyx och andra ädla stenar som skulle sättas på efoden och på bröstväskan, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	28	vidare kryddor och olja till lampan, till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	29	Varje israelitisk man eller kvinna som kände sig manad att ge något till det arbete som Herren genom Mose befallt dem att utföra kom med en frivillig gåva åt Herren.
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	30	Mose sade till israeliterna: »Hör: Herren har utvalt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	31	och fyllt honom med gudomlig ande, med insikt, förmåga och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	32	så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld och silver och koppar, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	33	slipa stenar för infattning, snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	34	Han har gett både honom och Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, gåvan att lära upp andra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	35	35	Han har utrustat dem med förmåga att utföra alla slags hantverk, väva konstväv och brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn, och även annan vävnad, ja, att utföra alla slags uppgifter och tänka ut konstfulla arbeten.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	1	Besalel och Oholiav skall arbeta tillsammans med alla konstskickliga män som Herren gett insikt och förmåga, så att de vet hur de skall utföra allt arbete som krävs för att uppföra helgedomen på det sätt som Herren har befallt.«
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	2	Mose kallade till sig Besalel och Oholiav och alla konstskickliga män som Herren gett den rätta insikten, alla som kände sig kallade att gripa sig an med arbetet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	3	De tog hand om alla de gåvor som israeliterna hade lämnat till Mose för att användas vid arbetet på helgedomen. Men när man fortsatte att bära fram frivilliga gåvor till honom morgon efter morgon, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	4	kom alla hantverkarna som utförde olika slags arbeten till helgedomen, var och en från sitt arbete, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	5	och sade till Mose: »Folket kommer med mer än vad som behövs för att utföra det arbete som Herren har befallt.« 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	6	Då lät Mose kungöra i lägret: »Ingen, vare sig man eller kvinna, skall komma med fler gåvor till helgedomen.« Så avhölls folket från att lämna något mer. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	7	Det som de redan hade gett räckte mer än väl till för att arbetet skulle kunna slutföras.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	8	De konstskickliga hantverkarna gjorde boningen av tio tältvåder som tillverkades av tvinnat fint lingarn och av violett, purpurrött och karmosinrött garn, med keruber i konstvävnad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	9	Varje våd gjordes 28 alnar lång och fyra alnar bred; alla våderna var lika stora. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	10	De fogades samman fem och fem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	11	Man gjorde öglor av violett garn i kanten av våden ytterst på det ena hopsatta stycket och på samma sätt i kanten av den yttersta våden på det andra hopsatta stycket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	12	50 öglor gjorde man på den ena våden och 50 ytterst på våden i det andra stycket, så att öglorna svarade mot varandra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	13	Man gjorde 50 hakar av guld och fäste ihop våderna med hakarna, så att boningen blev en helhet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	14	Man vävde våder av gethår till ett tält över boningen; elva våder gjorde man. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	15	Varje våd gjordes 30 alnar lång och fyra alnar bred; alla elva våderna var lika stora. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	16	Man fogade samman fem våder för sig 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	17	och sex våder för sig och satte 50 öglor i kanten av den ena våden, den som var ytterst på det ena hopsatta stycket, och 50 öglor i kanten av våden på det andra hopsatta stycket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	18	Och man gjorde 50 hakar av koppar för att fästa ihop tältet till ett helt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	19	Vidare gjorde man ett överdrag av rödfärgade baggskinn till tältet och ovanpå detta ett överdrag av delfinskinn.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	20	Bräderna till boningen gjorde man av akacieträ och ställde dem upprätt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	21	Varje bräda gjordes tio alnar lång och en och en halv aln bred. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	22	På varje bräda fanns två tappar i anslutning till varandra; man gjorde likadant med alla bräderna till boningen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	23	Av de bräder som gjorts för boningen satte man 20 på sydsidan, åt söder, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	24	och man gjorde 40 socklar av silver och satte under de 20 bräderna, två socklar för varje bräda med dess två tappar; 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	25	vidare på boningens andra sida, norrut, 20 bräder 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	26	med deras 40 socklar av silver, två under var bräda. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	27	Till baksidan av boningen, åt väster, gjorde man sex bräder 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	28	och till boningens hörn på baksidan två bräder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	29	De var dubbla nertill och likaså dubbla upptill, till den första ringen. Så gjorde man med de båda hörnbräderna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	30	Det var alltså åtta bräder med socklar av silver, sammanlagt 16 socklar, två under var bräda.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	31	Man gjorde reglar av akacieträ, fem till bräderna på boningens ena sida, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	32	fem till bräderna på dess andra sida och fem till bräderna på baksidan, åt väster. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	33	Den mellersta regeln satte man så att den gick från den ena ändan till den andra mitt på bräderna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	34	Bräderna belade man med guld, och man gjorde guldringar på dem, där reglarna kunde skjutas in. Också reglarna belades med guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	35	Man vävde ett förhänge av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn; det gjordes i konstvävnad, med keruber. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	36	Till detta gjorde man fyra stolpar av akacieträ belagda med guld och med krokar av guld, och man göt till dem fyra socklar av silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	37	Man gjorde ett draperi för ingången till tältet, i brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	36	38	och till det gjorde man fem stolpar med krokar, och deras stolphuvuden och band belade man med guld, och deras fem socklar gjordes av brons.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	1	Besalel gjorde arken av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	2	Han belade den med rent guld både invändigt och utvändigt och omgav den med en guldkant. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	3	Han göt fyra ringar av guld och fäste dem vid de fyra fötterna på arken, två ringar på ena sidan och två på den andra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	4	Sedan gjorde han bärstänger av akacieträ och belade dem med guld 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	5	och sköt in dem i ringarna på arkens sidor, så att man kunde bära arken. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	6	Han gjorde ett lock av rent guld, två och en halv aln långt och en och en halv aln brett. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	7	Han gjorde också två keruber av hamrat guld, en vid varje ända av locket, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	8	en kerub vid den ena ändan och en vid den andra. Han gjorde keruberna i ett stycke med locket. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	9	Keruberna höll vingarna lyftade och utbredda så att de skylde locket. De var vända mot varandra, med ansiktena ner mot locket.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	10	Han gjorde vidare ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	11	och belade det med rent guld, och runt omkring det fäste han en guldkant. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	12	Han gjorde en handsbred list runt omkring det och en guldkant på listen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	13	Han göt fyra ringar av guld och fäste dem i de fyra hörnen vid de fyra benen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	14	Intill listen sattes ringarna som hållare för bärstänger, så att man kunde bära bordet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	15	Han gjorde bärstängerna av akacieträ och belade dem med guld; så kunde man bära bordet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	16	Han gjorde kärlen som skulle stå på bordet: fat och skålar, bägare och kannor för dryckesoffren, alla av rent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	17	Han gjorde lampstället av rent guld. Det gjordes i hamrat arbete, både foten och stammen. Skålarna, kulorna och blommorna gjordes i ett stycke med lampstället. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	18	Det hade sex armar, tre på den ena sidan och tre på den andra. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	19	På den första armen sattes tre skålar med kulor och blommor och likaså på den andra; det gjordes likadant på alla sex armarna som gick ut från lampstället. Skålarna var formade som blommor på ett mandelträd. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	20	På själva lampstället var det fyra skålar med kulor och blommor, och skålarna var som mandelträdsblommor. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	21	Under vart och ett av de tre paren armar som gick ut från lampstället sattes en kula, gjord i ett stycke med detta, under de sex armarna som gick ut från lampstället. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	22	Kulorna och armarna var i ett stycke med lampstället – alltsammans ett enda hamrat stycke rent guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	23	Han gjorde de sju lamporna och de tänger och brickor som hörde till av rent guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	24	Lampstället med alla dess tillbehör gjorde han av en talent guld.
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	25	Han byggde rökelsealtaret av akacieträ; det var fyrkantigt, en aln långt och en aln brett och två alnar högt. Hornen var i ett stycke med altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	26	Han belade det med rent guld ovanpå och på sidorna och på hornen och omgav det med en guldkant. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	27	Han gjorde två ringar av guld och satte dem nedanför kanten på två av sidorna, på bägge gavlarna; de tjänade som hållare för bärstänger, så att man kunde bära altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	28	Bärstängerna gjorde han av akacieträ och belade med guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	37	29	Och han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena välluktande rökelsen, konstfärdigt blandad.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	1	Han byggde brännofferaltaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett – altaret var fyrkantigt – och tre alnar högt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	2	I vart och ett av dess fyra hörn gjorde han ett horn, som var i ett stycke med altaret. Han belade det med koppar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	3	Han gjorde alla tillbehör till altaret, kärlen, skovlarna, skålarna, gafflarna och fyrfaten. Alla dessa tillbehör gjorde han av koppar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	4	Och han gjorde ett galler till altaret, ett nät av koppar, och satte det nertill, under altarlisten, så att nätet nådde upp till halva höjden av altaret. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	5	Så göt han fyra ringar och satte dem i de fyra hörnen på koppargallret som hållare för bärstängerna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	6	Och han gjorde bärstängerna av akacieträ och belade dem med koppar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	7	Han sköt in dem i ringarna på båda sidor av altaret, så att man kunde bära det. Altaret var ihåligt; han byggde det av bräder.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	8	Han gjorde bronskaret med tillhörande bronsställ av speglar som hade tillhört de kvinnor som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	9	Han gjorde också förgården till boningen. På sydsidan, åt söder, gjordes omhängena till förgården av tvinnat fint lingarn, 100 alnar långa, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	10	med 20 stolpar och 20 socklar av brons och med stolparnas krokar och band av silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	11	Likaså gjordes de på norra långsidan 100 alnar långa, med 20 stolpar och 20 socklar av brons och med stolparnas krokar och band av silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	12	Förgårdens västra sida försågs med omhängen av 50 alnars längd, med tio stolpar och tio socklar och med stolparnas krokar och band av silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	13	Framsidan, den östra sidan, var 50 alnar lång. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	14	Där var omhängena 15 alnar åt ena hållet med tre stolpar och tre socklar, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	15	och åt andra hållet 15 alnar med tre stolpar och tre socklar, alltså lika på båda sidor om porten till förgården. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	16	Alla omhängena runt förgården gjordes av tvinnat fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	17	Socklarna till stolparna gjordes av brons; stolparnas krokar och band var av silver, och stolphuvudena belades med silver. Alla stolpar till förgården hade band av silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	18	Draperiet för porten till förgården gjordes i brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn; 20 alnar långt och fem alnar högt efter tygets bredd, liksom förgårdens omhängen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	19	Till det gjordes fyra stolpar med fyra socklar av brons; deras krokar och band var av silver, och stolphuvudena belades med silver. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	20	Alla tältpluggarna till boningen och till förgården runt omkring den gjordes av koppar.
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	21	Följande är en redovisning av hur mycket som använts till boningen, till boningen för förbundstecknet. Den sammanställdes på Moses befallning av leviterna under ledning av Itamar, prästen Arons son. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	22	Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, hade utfört allt det som Herren befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	23	Till medhjälpare hade han haft Oholiav, Achisamaks son, av Dans stam, som var kunnig i hantverk och konstvävnad och i konsten att väva brokig väv av violett, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	24	Allt det guld som använts till arbetet med uppförandet av helgedomen, det som hade getts som offergåva, utgjorde 29 talenter och 730 siklar efter tempelvikt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	25	Det silver som erlades av menigheten vid mönstringen uppgick till 100 talenter och 1 775 siklar efter tempelvikt, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	26	en beka per person, alltså en halv sikel efter tempelvikt för alla som upptagits bland de mönstrade, från tjugo års ålder och uppåt, sammanlagt 603 550 man. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	27	De 100 talenterna silver användes för att gjuta socklarna till helgedomen och förhänget, 100 talenter för 100 socklar, en talent för varje sockel. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	28	Och de återstående 1 775 siklarna användes till stolparnas krokar, som beläggning på stolphuvudena och för att förbinda dem. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	29	Kopparn som hade getts som offergåva uppgick till 70 talenter och 2 400 siklar. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	30	Av den gjorde man socklarna till uppenbarelsetältets ingång och kopparaltaret med dess galler av koppar och alla tillbehör till altaret, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	38	31	socklarna runt förgården, socklarna till förgårdens port och alla tältpluggarna till boningen runt förgården.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	1	Av violett, purpurrött och karmosinrött garn gjorde man ämbetsdräkter för tjänsten i helgedomen. Arons heliga kläder gjorde man så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	2	Efoden gjorde man av guld, av violett, purpurrött och karmosinrött garn och av tvinnat fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	3	Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dessa i trådar så att de kunde vävas in med det violetta, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet till en konstvävnad. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	4	Till efoden gjorde man axelstycken som skulle fästas i dess båda kanter och hålla ihop den. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	5	Skärpet som skulle sitta på efoden gjordes på samma sätt och i ett stycke med den: av guld, av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	6	Onyxstenarna infattades i flätverk av guld. Namnen på Israels söner var inristade på dem så som man graverar ett sigill. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	7	Man satte dem på efodens axelstycken som en påminnelse om Israels söner, så som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	8	Bröstväskan gjorde man, liksom efoden, i konstvävnad av guld, violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	9	Den gjordes fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	10	Och man besatte den med fyra rader stenar: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	11	i andra raden en rubin, en safir och en kalcedon, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	12	i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	13	i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De infattades i flätverk av guld. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	14	Stenarna var tolv och svarade mot namnen på Israels söner, en för varje namn. På varje sten var namnet på en av de tolv stammarna ingraverat, som på ett sigill. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	15	Till bröstväskan gjorde man kedjor av rent guld, tvinnade som snören. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	16	Man gjorde också två flätverk av guld och två ringar av guld och satte dem i två av hörnen på bröstväskan. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	17	Och man fäste de båda guldsnoddarna vid de två ringarna i hörnen av bröstväskan, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	18	och de två andra ändarna på snoddarna fästes vid de båda flätverken och sattes fast vid efodens axelstycken på framsidan. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	19	Man gjorde två andra guldringar och satte dem i de båda andra hörnen på bröstväskan, på insidan mot efoden. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	20	Slutligen gjorde man två guldringar och satte dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken, vid sömmen ovanför skärpet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	21	Bröstväskan knöts genom sina ringar fast vid ringarna på efoden med en violett snodd, så att den satt ovanför skärpet och inte kunde lossna från efoden, allt så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	22	Man gjorde kåpan till efoden helt i violett väv. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	23	Mitt på kåpan gjordes en öppning, som öppningen på en brynja, med en kant runt om så att den inte skulle rivas sönder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	24	Runt fållen satte man granatäpplen av violett, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	25	Man gjorde bjällror av rent guld och satte dem runt fållen på kåpan mellan granatäpplena, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	26	en bjällra och ett granatäpple växelvis runt fållen på kåpan, som skulle bäras vid tjänstgöringen, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	27	Åt Aron och hans söner gjorde man tunikorna, som var vävda av fint lingarn, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	28	turbanen och huvudbonaderna av fint lingarn och linnebenkläderna av tvinnat fint lingarn, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	29	och ett bälte av tvinnat fint lingarn, av violett, purpurrött och karmosinrött garn i brokig väv, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	30	Man gjorde blomman, det heliga diademet, av rent guld och skrev på den så som man graverar ett sigill: Helgad åt Herren, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	31	och man fäste vid den en violett snodd och satte den upptill på turbanen, så som Herren hade befallt Mose.
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	32	Så blev allt arbete på boningen, på uppenbarelsetältet, fullbordat. Israeliterna gjorde i allt som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	33	De kom med boningen till Mose: tältet med alla dess tillbehör, hakarna, bräderna, reglarna, stolparna och socklarna, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	34	överdraget av rödfärgade baggskinn och överdraget av delfinskinn och det skylande förhänget, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	35	vidare arken med förbundstecknet, bärstängerna, locket, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	36	bordet med alla dess tillbehör och skådebröden, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	37	lampstället av rent guld, lamporna som skulle sättas på det och alla övriga tillbehör, lampoljan, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	38	det gyllene altaret, smörjelseoljan, den välluktande rökelsen, draperiet för ingången till tältet, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	39	kopparaltaret med dess koppargaller, bärstänger och alla övriga tillbehör, karet med dess ställ, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	40	omhängena till förgården, stolparna, socklarna, draperiet för porten till förgården, linorna, tältpluggarna och all utrustning som behövs för tjänsten i boningen, i uppenbarelsetältet, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	41	ämbetsdräkterna för tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder liksom även hans söners prästkläder. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	42	Israeliterna hade utfört allt arbete helt i enlighet med Herrens befallning till Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	39	43	När Mose såg att verket var fullbordat och att de hade utfört allt så som Herren hade befallt, välsignade han dem.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	1	Herren talade till Mose:
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	2	Den första dagen i den första månaden skall du resa boningen, uppenbarelsetältet. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	3	Där skall du ställa arken med förbundstecknet, och du skall avskärma den med förhänget. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	4	Du skall sätta in bordet och duka det. Bär sedan in lampstället och sätt upp lamporna på det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	5	Du skall ställa det gyllene rökelsealtaret framför arken med förbundstecknet och hänga upp draperiet för ingången till boningen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	6	Ställ brännofferaltaret framför ingången till boningen, till uppenbarelsetältet, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	7	och sätt karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och häll vatten i det. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	8	Du skall sätta upp förgårdens omhängen runt omkring och hänga upp draperiet för porten till förgården. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	9	Tag sedan smörjelseoljan och smörj boningen och allt som finns i den, helga den och alla dess tillbehör, så att den blir helig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	10	Du skall smörja brännofferaltaret och alla dess tillbehör och helga altaret, så att det blir högheligt. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	11	Smörj karet och dess ställ och helga det.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	12	Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	13	Klä Aron i de heliga kläderna, smörj honom och vig honom till präst åt mig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	14	För sedan fram hans söner och sätt på dem tunikor. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	15	Du skall smörja dem som du smorde deras far, så att de kan vara mina präster. Att de har blivit smorda skall för alltid ge dem rätten till prästämbetet, genom alla släktled.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	16	Mose gjorde i allt så som Herren hade befallt honom. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	17	På den första dagen av det andra årets första månad blev boningen rest. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	18	Mose satte upp boningen, lade socklarna på plats, reste bräderna, sköt in reglarna och satte upp stolparna. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	19	Han bredde ut tältet över boningen och lade tältöverdraget ovanpå, så som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	20	Mose tog förbundstecknet och lade det i arken och satte bärstängerna på den och lade locket ovanpå arken. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	21	Sedan förde han in arken i boningen, hängde upp det skylande förhänget och skärmade så av arken med förbundstecknet, så som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	22	Och han ställde bordet i uppenbarelsetältet, på boningens norra sida, utanför förhänget, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	23	och lade upp bröd på det inför Herren, så som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	24	Han satte lampstället i uppenbarelsetältet, mitt emot bordet, på boningens södra sida. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	25	Han satte upp lamporna inför Herren, så som Herren hade befallt Mose, 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	26	och ställde in det gyllene altaret i uppenbarelsetältet framför förhänget 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	27	och brände välluktande rökelse på det, så som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	28	Han hängde upp draperiet för ingången till boningen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	29	Brännofferaltaret ställde han vid ingången till boningen, till uppenbarelsetältet, och offrade brännoffer och matoffer på det, så som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	30	Han ställde karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten för tvättningen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	31	Där brukade sedan Mose, Aron och hans söner tvätta sina händer och fötter. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	32	När de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	33	Han inhägnade boningen och altaret med förgården och hängde upp draperiet för porten till förgården. Så fullbordade Mose arbetet.
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	34	Ett moln täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	35	Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, ty molnet vilade över det och Herrens härlighet fyllde boningen. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	36	Varje gång molnet höjde sig från boningen bröt israeliterna upp och fortsatte sin vandring. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	37	Om molnet inte höjde sig bröt de inte upp – inte förrän det höjde sig. 
Andra Moseboken	2 Mos	2	40	38	Herrens moln vilade över boningen om dagen, och om natten lyste en eld i molnet inför israeliternas ögon under hela deras vandring.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	1	Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	2	Säg till israeliterna: När någon av er vill ge en offergåva åt Herren, skall han ta den bland kreaturen, från nötboskapen eller från småboskapen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	3	Om han ger ett brännoffer från nötboskapen, skall det vara ett felfritt handjur. Han skall föra fram det till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren, för att vara honom till behag. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	4	Han skall lägga handen på offerdjurets huvud, så att Herren kan finna behag i hans offer och han får försoning. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	5	Därefter skall han slakta djuret inför Herren, och Arons söner, prästerna, skall offra blodet genom att stänka det runt om på altaret som står vid ingången till tältet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	6	Sedan skall han flå djuret och stycka det. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	7	Arons söner, prästerna, skall tända elden på altaret och lägga ved på elden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	8	Sedan skall de lägga styckena och huvudet och det feta ovanpå veden som brinner på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	9	Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter bränner prästen alltsammans på altaret som ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	10	Om han ger ett brännoffer från småboskapen, ett får eller en get, skall det vara ett felfritt handjur. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	11	Han skall slakta det vid altarets norra sida inför Herren, och Arons söner, prästerna, skall stänka dess blod runt om på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	12	Sedan styckar han det, och prästen skall lägga styckena och huvudet och det feta ovanpå veden som brinner på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	13	Men inälvor och fötter skall först tvättas med vatten. Därefter offrar prästen alltsammans genom att bränna det på altaret. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	14	Om han ger ett brännoffer av fåglar åt Herren, skall det vara en turturduva eller en annan duva. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	15	Prästen skall bära fram fågeln till altaret, vrida av den huvudet och bränna det på altaret. Blodet skall pressas ut mot altarets framsida. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	16	Han skall ta ut krävan med dess innehåll och kasta den på askhögen på altarets östra sida. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	1	17	Prästen skall fläka upp fågeln utan att skilja vingarna från kroppen. Sedan bränner han den på altaret, på den brinnande veden. Detta är ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	1	När någon ger ett matoffer åt Herren, skall hans gåva bestå av siktat mjöl, som han häller olja på. Sedan lägger han rökelse ovanpå. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	2	Därefter överlämnar han det till prästerna, Arons söner. Prästen tar en handfull av mjölet och av oljan och all rökelsen och bränner detta deloffer på altaret som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	3	Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner, det är en höghelig del av Herrens eldoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	4	När du ger ett matoffer av ugnsgräddat bröd, skall det vara gjort på siktat mjöl: osyrade kakor bakade med olja eller osyrade tunnkakor smorda med olja. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	5	Om du ger ett matoffer stekt på plåt, skall det vara gjort på siktat mjöl, bakat med olja och osyrat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	6	Bryt det i bitar och häll olja över. Detta är ett matoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	7	Om du ger ett matoffer kokat i gryta, skall det göras på siktat mjöl och olja. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	8	Ett matoffer som tillretts på något av dessa sätt skall du komma med till Herren och överlämna till prästen, som skall bära fram det till altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	9	Av matoffret skall prästen ta en del som deloffer och bränna på altaret som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	10	Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner, det är en höghelig del av Herrens eldoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	11	Alla matoffer som ni ger åt Herren måste vara osyrade, ty ni får inte bränna surdeg eller honung som eldoffer åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	12	Som förstlingsoffer får ni offra sådant, men det får inte brännas på altaret till en lukt som gör Herren nöjd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	13	Du skall strö salt på alla dina matoffer; saltet som hör till förbundet med din Gud får aldrig saknas i dina matoffer. Till alla dina offergåvor skall du offra salt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	14	Om du ger ett matoffer av den första grödan åt Herren, skall ditt offer bestå av ax som rostats över eld, krossade korn av färska ax. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	15	Häll ut olja över det och lägg rökelse ovanpå. Detta är ett matoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	2	16	Prästen skall ta en del av kornen och av oljan som deloffer och all rökelsen och bränna det som ett eldoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	1	Om någon ger ett gemenskapsoffer och tar ett djur från nötboskapen, skall han föra fram ett felfritt han- eller hondjur inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	2	Han skall lägga handen på offerdjurets huvud och slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet. Prästerna, Arons söner, skall stänka blodet runt om på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	3	Sedan ger han delar av gemenskapsoffret som ett eldoffer åt Herren: fettet på och kring inälvorna, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	4	de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	5	Arons söner skall bränna det på altaret tillsammans med brännoffret på den brinnande veden som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	6	Om han ger ett gemenskapsoffer åt Herren från småboskapen, skall det vara ett felfritt han- eller hondjur. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	7	Offrar han ett får, skall han föra fram det inför Herren, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	8	lägga handen på offerdjurets huvud och slakta det framför uppenbarelsetältet. Arons söner skall stänka blodet runt om på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	9	Sedan ger han fettet från gemenskapsoffret som ett eldoffer åt Herren: hela fettsvansen, avskuren vid roten, fettet på och kring inälvorna, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	10	de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	11	Prästen bränner detta på altaret till föda, ett eldoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	12	Om han ger en get, skall han föra fram den inför Herren, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	13	lägga handen på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet. Arons söner skall stänka dess blod runt om på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	14	Sedan skall han av sin gåva som ett eldoffer åt Herren ge fettet på och kring inälvorna, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	15	de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	16	Prästen bränner detta på altaret till föda, ett eldoffer, till en lukt som gör Herren nöjd. Allt fett tillhör Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	3	17	Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, var ni än bor: ni får inte äta fett eller blod.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	2	Säg till israeliterna: När någon utan uppsåt syndar mot ett av Herrens bud och gör något otillåtet, gäller följande:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	3	Om den smorde prästen syndar och drar skuld över folket, skall han offra en felfri ungtjur åt Herren, till syndoffer för den synd han har begått. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	4	Han skall föra fram tjuren inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, lägga handen på dess huvud och slakta den inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	5	Sedan skall den smorde prästen ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	6	Prästen skall doppa fingret i blodet och sju gånger stänka det inför Herren, framför förhänget i helgedomen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	7	Prästen skall också stryka blod på hornen på altaret med den välluktande rökelsen, som står inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av tjurblodet skall han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till tältet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	8	Han skall skära bort allt det feta från syndoffertjuren: fettet på och kring inälvorna, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	9	de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som han tar ut tillsammans med njurarna, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	10	liksom den skärs bort från tjuren vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna detta på brännofferaltaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	11	Tjurens hud och allt dess kött, med huvud, ben, tarmar och resten av inälvorna, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	12	alltså hela tjuren, skall han föra ut ur lägret till en ren plats, där man tömmer askan från offren, och bränna upp den på ett bål. Den skall brännas på den plats där man tömmer askan.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	13	Om Israels hela menighet syndar utan uppsåt och utan att veta om det bryter mot ett av Herrens bud och genom att göra något otillåtet drar skuld över sig, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	14	men de sedan blir medvetna om sin synd, då skall församlingen offra en ungtjur som syndoffer. Man skall föra fram den till uppenbarelsetältet, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	15	och menighetens äldste skall inför Herren lägga sina händer på tjurens huvud, och man skall slakta den inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	16	Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	17	Han skall doppa fingret i blodet och sju gånger stänka det inför Herren, framför förhänget. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	18	Prästen skall också stryka blod på hornen på altaret, som står inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av brännofferaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	19	Han skall skära bort allt fettet från djuret och bränna det på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	20	Han skall göra likadant med denna tjur som med den första syndoffertjuren. Prästen skall bringa försoning åt dem, och de får förlåtelse. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	21	Han skall föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp den, liksom han gjorde med den första tjuren. Detta är ett syndoffer för församlingen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	22	Om en hövding syndar mot ett av Herrens, sin Guds, bud genom att utan uppsåt göra något otillåtet men sedan inser sin skuld 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	23	eller får veta att han syndat, då skall han komma med en felfri getabock som offergåva. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	24	Han skall lägga handen på bockens huvud och slakta den där man slaktar brännoffret inför Herren. Detta är ett syndoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	25	Prästen skall med fingret ta av syndoffrets blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	26	Allt fettet skall han bränna på altaret, liksom han gör med gemenskapsoffrets fett. Så skall prästen bringa försoning åt honom för hans synd, och han får förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	27	Om någon av folket syndar utan uppsåt mot ett av Herrens bud genom att göra något otillåtet men sedan inser sin skuld 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	28	eller får veta att han syndat, då skall han komma med en felfri get av honkön som offergåva för den synd han begått. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	29	Han skall lägga handen på syndofferdjurets huvud och slakta det på platsen för brännoffret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	30	Prästen skall med fingret ta av dess blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	31	Allt fettet skall han ta ut, liksom vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna det på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. Så skall prästen bringa försoning åt honom, och han får förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	32	Om han ger ett lamm som syndoffer, skall det vara ett felfritt hondjur. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	33	Han skall lägga handen på syndofferdjurets huvud och slakta det som syndoffer där man slaktar brännoffret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	34	Prästen skall med fingret ta av syndoffrets blod och stryka på brännofferaltarets horn. Resten av blodet skall han hälla ut vid foten av altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	4	35	Allt fettet skall han ta ut, liksom han gör med fårfettet vid gemenskapsoffret. Prästen skall bränna det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han får förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	1	Om någon högtidligt uppmanas att vittna men syndar genom att inte göra det, fast han skulle kunna eftersom han själv sett eller vet något, och därigenom ådrar sig skuld, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	2	eller om någon, utan att tänka på det, rör vid något orent, till exempel den döda kroppen av ett orent vilt djur, husdjur eller småkryp, och blir oren och sedan inser sin skuld, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	3	eller om han, utan att tänka på det, rör vid en människas orenhet, en orenhet som smittar, och sedan blir medveten om det och inser sin skuld, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	4	eller om någon, utan att fatta vad han gör, tanklöst svär en ed, den må gälla ont eller gott, vad nu människor i sin tanklöshet än kan svära, och sedan blir medveten om det och inser att han är skyldig till något av detta – 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	5	då skall han, när han inser att han är skyldig till något av detta, bekänna den synd han har begått 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	6	och bära fram gottgörelse för sin synd till Herren: ett hondjur från småboskapen, ett får eller en get, som syndoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för hans synd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	7	Om han inte har råd med ett får, skall han som gottgörelse för att han syndat bära fram två turturduvor eller två andra duvor till Herren, en till syndoffer och en till brännoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	8	Han skall lämna dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd som syndoffer. Prästen skall vrida nacken av den utan att slita av huvudet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	9	Därefter skall han stänka en del av syndoffrets blod mot altarets framsida. Återstoden av blodet skall pressas ut vid foten av altaret. Detta är ett syndoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	10	Den andra duvan blir ett brännoffer, på föreskrivet sätt. Prästen skall bringa försoning åt honom för den synd han har begått, och han får förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	11	Om han inte har råd med turturduvor eller andra duvor, skall han som offer för den synd han har begått bära fram en tiondels efa siktat mjöl som syndoffer. Han skall inte tillsätta olja eller rökelse, ty det är ett syndoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	12	Han skall lämna mjölet till prästen, som tar en handfull av det till deloffer och bränner det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Detta är ett syndoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	13	Så skall prästen bringa försoning åt honom för den av dessa synder som han har begått, och han får förlåtelse. Resten av offret skall tillhöra prästen, liksom vid matoffret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	14	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	15	Om någon handlar trolöst genom att utan uppsåt fela i fråga om något som är helgat åt Herren, skall han bära fram ett skuldoffer till Herren: en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde i silversiklar efter tempelvikt, som skuldoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	16	Vad han har felat när det gäller det heliga skall han ersätta och därtill ge en femtedel; detta skall han lämna till prästen. Denne skall bringa försoning åt honom genom skuldofferbaggen, och han får förlåtelse.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	17	Om någon utan att vara medveten om det bryter mot ett av Herrens bud genom att göra något otillåtet och sedan inser sin skuld, måste han ta den på sig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	18	Han skall föra fram till prästen en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. Prästen skall bringa försoning åt honom för den ouppsåtliga synd han har begått utan att veta det, och han får förlåtelse. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	5	19	Detta är ett skuldoffer; han har ådragit sig skuld gentemot Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	2	Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren genom att bedra en landsman i fråga om något som har överlåtits eller anförtrotts åt honom, genom att tillgripa eller tilltvinga sig något från en landsman, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	3	genom att förtiga att han hittat något borttappat eller genom att svära falskt om någon synd som en människa kan begå, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	4	så skall den som har syndat och inser sin skuld återställa det han har tillgripit eller tilltvingat sig, blivit anförtrodd eller hittat, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	5	och likadant när han har svurit falskt. Han skall betala tillbaka fulla värdet och därtill en femtedel. När han inser sin skuld, skall han ersätta rätte ägaren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	6	Han skall föra fram sitt skuldoffer inför Herren: till prästen skall han ge en felfri bagge från småboskapen, eller dess värde, som skuldoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	7	Prästen skall bringa försoning åt honom inför Herren, och han får förlåtelse för vad han än har gjort som dragit skuld över honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	8	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	9	Ge Aron och hans söner följande påbud: Detta är ordningen för brännoffret. Brännoffret skall ligga på altarhärden hela natten fram till morgonen, och altarets eld skall hållas brinnande. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	10	Prästen skall ta på sig linnerock och bära linnebyxor för att skyla sig. Han skall samla upp askan efter brännoffret som elden har förtärt och lägga den vid sidan av altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	11	Därefter skall han ta av sig kläderna, sätta på sig andra och bära ut askan till en ren plats utanför lägret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	12	Elden på altaret skall fortsätta att brinna, den får aldrig slockna. Varje morgon skall prästen lägga ny ved på elden, ordna brännoffret på den och bränna fettstyckena från gemenskapsoffret ovanpå. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	13	Elden skall ständigt hållas brinnande på altaret, den får aldrig slockna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	14	Detta är ordningen för matoffret, som Arons söner skall bära fram till altaret inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	15	Prästen skall ta en handfull av det siktade mjölet och oljan som hör till matoffret, likaså all den rökelse som ligger ovanpå, och bränna detta deloffer på altaret till en lukt som gör Herren nöjd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	16	Det som återstår äter Aron och hans söner. Det skall ätas osyrat på helig plats. På förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	17	och det får inte bakas med surdeg. Detta är den andel jag har gett dem av mina eldoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	18	Alla manliga ättlingar till Aron får äta det. Det är för all framtid, genom alla släktled, vad ni har rätt att få av Herrens eldoffer. Allt som kommer i beröring med det får del av dess helighet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	19	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	20	Detta är det offer som Aron och hans söner skall bära fram åt Herren när någon av dem blir smord: en tiondels efa siktat mjöl, det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	21	Offret tillreds med olja på en plåt. Det skall vara väl hopknådat innan du bär fram det. Du skall bryta det i bitar och offra det som matoffer, till en lukt som gör Herren nöjd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	22	Den av Arons söner som blir smord till präst efter honom skall tillreda det. Det är en föreskrift från Herren för all framtid: hela offret skall brännas. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	23	Varje matoffer som prästen bär fram för egen räkning skall vara ett heloffer; det får inte ätas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	24	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	25	Säg till Aron och hans söner: Detta är ordningen för syndoffret. På den plats där brännofferdjuret slaktas skall också syndofferdjuret slaktas inför Herren. Det är högheligt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	26	Den präst som offrar syndoffret har rätt att äta av det; det skall ätas på helig plats, på förgården till uppenbarelsetältet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	27	Allt som kommer i beröring med syndoffrets kött får del av dess helighet. Kommer något av blodet på ett klädesplagg, skall du tvätta bort det på helig plats. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	28	Om köttet har kokats i ett lerkärl, skall detta krossas. Om det har kokats i ett kopparkärl, skall detta skuras och sköljas med vatten. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	29	Endast män i prästfamiljerna får äta det, det är högheligt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	6	30	Men de syndoffer av vilka man bär in blod i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. De skall brännas upp.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	1	Detta är ordningen för skuldoffret. Det är högheligt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	2	På den plats där man slaktar brännofferdjuret skall man också slakta skuldofferdjuret. Dess blod skall stänkas runt om på altaret, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	3	och allt fettet skall offras: fettsvansen, fettet på och kring inälvorna, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	4	de båda njurarna med ländfettet samt stora leverloben, som tas ut tillsammans med njurarna. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	5	Prästen skall bränna det på altaret som ett eldoffer åt Herren. Detta är ett skuldoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	6	Endast män i prästfamiljerna får äta av det. Det skall ätas på helig plats, det är högheligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	7	För syndoffret och skuldoffret gäller en och samma ordning: det tillfaller den präst som bringar försoning med det. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	8	Den präst som offrar någons brännoffer skall ha offerdjurets hud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	9	Alla matoffer som gräddas i ugn, kokas i gryta eller steks på plåt tillhör den präst som bär fram dem. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	10	Men alla andra matoffer, vare sig de är smorda med olja eller torra, tillhör Arons söner, utan åtskillnad.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	11	Detta är ordningen för gemenskapsoffret som offras åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	12	Offrar någon det som tackoffer, skall han tillsammans med tackoffret offra osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja samt kakor hopknådade av siktat mjöl och olja. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	13	Därutöver skall han offra syrat bröd vid det gemenskapsoffer som han offrar som tackoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	14	Av offergåvorna skall han ge en av vart slag som gåva åt Herren. Den tillhör prästen som stänker gemenskapsoffrets blod. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	15	Köttet från gemenskapsoffret, framburet som ett tackoffer, skall ätas samma dag som det offras; inget av det får lämnas kvar till morgonen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	16	Är hans slaktoffer ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall det ätas samma dag som det bärs fram, men det som blir över kan ätas dagen därpå. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	17	Resten av slaktoffret måste brännas upp på tredje dagen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	18	Men om någon äter av gemenskapsoffret på tredje dagen, finner Herren inte behag i hans offer. Det räknas inte till hans fördel, tvärtom är det något vederstyggligt. Den som ätit av det bär på skuld. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	19	Inte heller det kött som kommit i beröring med något orent får ätas utan skall brännas upp. Alla som är rena får äta av köttet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	20	Men var och en som är oren och äter av köttet från Herrens gemenskapsoffer skall utstötas ur sitt folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	21	Om någon rör vid något orent, vare sig en människas orenhet, ett orent djur eller ett orent småkryp, och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, skall han utstötas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	22	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	23	Säg till israeliterna: Ni får inte äta fettet från nötboskap, får och getter – 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	24	fettet från självdöda eller rivna djur får användas till olika ändamål, men äta det får ni inte. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	25	Ty var och en som äter fettet från djur som offras som eldoffer till Herren skall utstötas ur sitt folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	26	Ni får inte äta blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	27	Var och en som äter blod av något slag skall utstötas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	28	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	29	Säg till israeliterna: Den som offrar ett gemenskapsoffer åt Herren skall själv av detta offer bära fram en gåva åt honom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	30	Med egna händer skall han bära fram Herrens eldoffer: fettet och bringan skall han bära fram. Bringan skall han lyfta upp till ett offer inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	31	Prästen skall bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	32	Offerdjurets högra lår skall ni ge som en gåva åt prästen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	33	Den av Arons söner som bär fram gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra låret som sin del. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	34	Ty av israeliternas gemenskapsoffer har jag tagit bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer och givit dem åt prästen Aron och hans söner; det är vad de för all framtid har rätt att få av israeliterna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	35	Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer, alltifrån den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	36	När de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dem detta. Det skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	37	Detta är ordningarna för brännoffer, matoffer, syndoffer, skuldoffer, prästvigningsoffer och gemenskapsoffer, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	7	38	som Herren gav Mose befallning om på berget Sinai, då han befallde israeliterna att frambära sina offer åt Herren i Sinaiöknen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	2	Ta med dig Aron och hans söner, dräkterna, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de båda baggarna och korgen med osyrat bröd 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	3	och samla hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	4	Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid ingången till uppenbarelsetältet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	5	Mose sade till dem: »Detta är vad Herren har befallt.« 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	6	Och Mose lät Aron och hans söner komma fram, och han tvättade dem med vatten. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	7	Han klädde på Aron tunikan, spände om honom bältet, satte på honom kåpan och hängde på honom efoden, som han fäste ihop och drog åt med skärpet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	8	Och han satte på honom bröstväskan och lade urim och tummim i den. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	9	Vidare satte han på honom turbanen och fäste guldblomman, det heliga diademet, på dess framsida, så som Herren hade befallt Mose. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	10	Han tog smörjelseoljan och smorde boningen och det som fanns där, så att allt blev invigt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	11	Han stänkte sju gånger av oljan på altaret och smorde det och alla dess tillbehör och likaså karet med dess ställ, så att de blev invigda. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	12	Och han hällde smörjelseolja på Arons huvud, han smorde och vigde honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	13	Mose lät nu Arons söner stiga fram. Han klädde på dem tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbonader, så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	14	Han lät föra fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	15	Mose slaktade tjuren, tog blod på fingret och strök på vart och ett av altarets horn, så att altaret renades. Resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. Så invigde han altaret och bringade försoning åt det. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	16	Och Mose tog allt fettet kring inälvorna, stora leverloben och de båda njurarna med deras fett och brände detta på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	17	Men tjuren, dess hud, köttet och resten av inälvorna, brände han upp utanför lägret, så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	18	Sedan förde han fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	19	Mose slaktade baggen och stänkte dess blod runt om på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	20	Han styckade baggen och brände upp huvudet, köttstyckena och det feta; 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	21	inälvor och fötter tvättade han med vatten. Så brände Mose hela baggen på altaret. Detta var ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	22	Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	23	Mose slaktade baggen, tog lite blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	24	Han lät Arons söner stiga fram och strök blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår och stänkte resten av blodet runt om på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	25	Han tog fettet, fettsvansen, allt fettet kring inälvorna, stora leverloben, de båda njurarna med deras fett och högra låret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	26	Och ur korgen med osyrat bröd, som stod inför Herren, tog han en osyrad kaka, en kaka bakad med olja och en tunnkaka och lade detta ovanpå fettstyckena och det högra låret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	27	Allt detta överlämnade han till Aron och hans söner och lät dem lyfta upp det till ett offer inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	28	Sedan fick Mose tillbaka det av dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	29	Vidare tog han bringan och lyfte upp den till ett offer inför Herren; det var hans andel av prästvigningsbaggen, så som Herren hade befallt Mose. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	30	Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Så invigde han Aron och hans kläder, liksom hans söner och deras kläder.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	31	Mose sade till Aron och hans söner: »Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet; där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har blivit befalld: Aron och hans söner skall äta det. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	32	Men det som blir över av köttet eller av brödet skall ni bränna upp. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	33	Under sju dagar skall ni inte lämna ingången till uppenbarelsetältet, inte förrän era prästvigningsdagar är slut; sju dagar skall er prästvigning vara. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	34	Som det har skett i dag, så har Herren befallt att det skall ske också härefter, för att försoning skall ges åt er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	35	Dag och natt i sju dygn skall ni stanna kvar vid ingången till uppenbarelsetältet och iaktta Herrens ordning, annars kommer ni att dö. Så har jag blivit befalld.« 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	8	36	Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	1	På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och Israels äldste. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	2	Han sade till Aron: »Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	3	Säg till israeliterna: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till brännoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	4	Ta också en tjur och en bagge till gemenskapsoffer, att offra inför Herren, och dessutom ett matoffer, smort med olja, ty i dag kommer Herren att visa sig för er.«
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	5	Och de tog det som Mose hade sagt till om och förde fram det till uppenbarelsetältet. Hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	6	Mose sade: »Detta är vad Herren har befallt, och Herrens härlighet skall visa sig inför er.« 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	7	Och Mose sade till Aron: »Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och brännoffer och bringa försoning åt dig själv och folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning åt dem, så som Herren har befallt.«
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	8	Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	9	Arons söner höll fram blodet åt honom, och han doppade fingret i det och strök det på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	10	Och syndoffrets fett, njurarna och stora leverloben brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	11	Köttet och huden brände han upp utanför lägret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	12	Sedan slaktade han brännofferdjuret. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	13	Och de räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	14	Vidare tvättade han inälvor och fötter och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	15	Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock, slaktade den och gav den som syndoffer, liksom det förra offerdjuret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	16	Och han förde fram brännofferdjuren och offrade dem på föreskrivet sätt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	17	Han bar fram matoffret, tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	18	Som folkets gemenskapsoffer slaktade han tjuren och baggen. Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det runt om på altaret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	19	Fettstyckena från tjuren och baggen, fettsvansen, fettet som täcker inälvorna, njurarna och stora leverloben, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	20	allt detta lade de ovanpå bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	21	Men bringorna och det högra låret lyfte Aron upp till ett offer inför Herren, så som Mose hade befallt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	22	Aron sträckte ut sina händer över folket och välsignade det. Sedan steg han ner efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	23	Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet, och när de kom ut igen välsignade de folket. Då visade sig Herrens härlighet för hela folket. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	9	24	Eld gick ut från Herren, och den förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. Hela folket såg detta, och alla jublade och kastade sig till marken.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	1	Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade i glöd och strödde rökelse ovanpå och bar fram otillåten eld inför Herren, annan eld än han befallt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	2	Då gick det ut eld från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	3	Mose sade till Aron: »Det var om detta Herren sade:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	4	Mose kallade på Mishael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror. »Kom hit och bär ut era bröder ur helgedomen och ut ur lägret«, sade han. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	5	Då kom de fram och bar dem i deras tunikor utanför lägret, så som Mose hade befallt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	6	Mose sade till Aron och hans söner Elasar och Itamar: »Låt inte håret hänga löst och riv inte sönder era kläder, ty då dör ni, och hela menigheten drabbas av vrede. Men era landsmän, alla de andra israeliterna, får gråta över dem som förbrändes av Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	7	Gå inte bort från ingången till uppenbarelsetältet så att ni dör, ty ni är smorda med Herrens olja.« De gjorde som Mose befallde.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	8	Herren talade till Aron: 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	9	Vin och starka drycker får du och dina söner inte dricka när ni skall gå in i uppenbarelsetältet, ty då dör ni. Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	10	för att ni skall kunna skilja mellan heligt och icke heligt, rent och orent, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	11	och undervisa israeliterna om alla de lagar som Herren har givit dem genom Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	12	Mose sade till Aron och hans båda kvarlevande söner Elasar och Itamar: »Hämta det matoffer som är kvar efter Herrens eldoffer, och ät det osyrat nära altaret. Det är högheligt, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	13	och ni skall äta det på helig plats. Det är din och dina söners andel av Herrens eldoffer. Så har jag blivit befalld. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	14	Bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer skall ni äta på en ren plats, du själv och dina söner och döttrar, ty det har getts åt dig och dina söner som er andel av Israels gemenskapsoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	15	Låret som skänks och bringan som lyfts upp till offer skall ni bära fram tillsammans med eldofferfettet och lyfta upp inför Herren. Det skall för all framtid vara din och dina söners andel, så som Herren har befallt.«
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	16	Mose letade efter syndofferbocken, men den var uppbränd. Då greps han av vrede mot Arons båda kvarlevande söner Elasar och Itamar: 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	17	»Varför har ni inte ätit syndoffret på helig plats? Det är ju högheligt. Herren gav det åt er för att ni skulle ta bort menighetens skuld och bringa försoning åt folket inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	18	Dess blod bars inte in i helgedomen. Ni skulle ha ätit offerköttet på helig plats, så som jag har blivit befalld.« 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	19	Aron sade till Mose: »De har i dag burit fram sina syndoffer och brännoffer inför Herren, och ändå har detta drabbat mig. Om jag själv hade ätit syndoffret i dag, skulle det då ha varit efter Herrens vilja?« 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	10	20	När Mose hörde detta lät han sig nöja.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	1	Herren talade till Mose och Aron:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	2	Säg till israeliterna: Detta är de djur som ni får äta bland landdjuren: 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	3	alla som har helt kluvna klövar och som idisslar, dem får ni äta. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	4	Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har klövar: kamelen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	5	klippgrävlingen, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	6	haren, ty den idisslar men har inte klövar, den skall vara oren för er; 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	7	svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte, det skall vara orent för er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	8	Av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar får ni inte vidröra. De skall vara orena för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	9	Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll och lever i havens och flodernas vatten får ni äta. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	10	Men allt i hav och floder som inte har fenor och fjäll – vare sig smådjur eller andra vattendjur – det skall gälla som något avskyvärt för er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	11	Avskyvärda skall de vara för er; av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni betrakta med avsky. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	12	Alla vattendjur som saknar fenor och fjäll skall gälla som något avskyvärt för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	13	Följande fåglar skall ni betrakta med avsky; de får inte ätas, de är något avskyvärt: örnen, lammgamen, grågamen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	14	gladan, falkar av alla arter, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	15	korpar av alla arter, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	16	berguven, jordugglan, hornugglan och hökar av alla arter, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	17	kattugglan, fiskuven, tornugglan, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	18	minervaugglan, pelikanen, smutsgamen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	19	hägern, pipare av alla arter, härfågeln och fladdermusen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	20	Alla bevingade, fyrbenta smådjur skall gälla som något avskyvärt för er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	21	Men av alla bevingade, fyrbenta smådjur får ni äta dem som utöver de andra benen har hoppben. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	22	Av dem får ni äta följande: vandringsgräshoppor, solamgräshoppor, hargolgräshoppor och hagavgräshoppor av alla arter. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	23	Alla andra bevingade smådjur som har fyra ben skall gälla som något avskyvärt för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	24	Följande djur blir ni orena av – den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	25	och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen: 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	26	alla djur som har klövar – men inte helt kluvna – och som inte idisslar skall gälla som orena för er. Den som rör vid dem blir oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	27	Alla fyrfotadjur som går på tassar skall gälla som orena för er. Den som rör vid deras döda kroppar blir oren till kvällen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	28	och den som burit en sådan kropp skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. De skall gälla som orena för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	29	Av de smådjur som rör sig på marken skall ni hålla dessa för orena: vesslan, råttan, ödlor av alla arter, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	30	geckoödlan, koaödlan, letaaödlan, salamandern och kameleonten. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	31	Av alla smådjur skall dessa gälla som orena för er. Var och en som rör vid dem när de dött blir oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	32	Allt som ett sådant dött djur råkar falla på blir orent, vare sig det är ett träföremål eller ett klädesplagg eller något av skinn eller av säcktyg eller något annat bruksföremål. Det skall sköljas i vatten och vara orent till kvällen. Sedan är det rent igen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	33	Faller ett sådant djur ner i ett lerkärl blir dess innehåll orent. Kärlet skall ni krossa. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	34	All mat som annars kunde ätas men som kommit i beröring med vattnet blir oren, och all dryck som annars kunde drickas blir i ett sådant kärl oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	35	Allt som ett sådant dött djur faller på blir orent. Om det är en bakugn eller en härd, skall den rivas, den är oren. Den skall gälla som oren för er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	36	Men en källa eller en cistern förblir ren. Endast den som rör vid det döda djuret blir oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	37	Faller djuret ner i säd som skall sås, förblir säden ren, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	38	men om säden har blivit fuktig och ett dött djur faller ner i den, skall säden gälla som oren för er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	39	Om något av de landdjur som ni får äta skulle dö, blir den som rör vid dess döda kropp oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	40	Den som ätit av den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Den som burit en sådan kropp skall också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	41	Alla smådjur som kryper på marken är något avskyvärt, de får inte ätas. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	42	Alla smådjur som kryper på marken, vare sig de krälar på buken eller går på fyra eller flera ben, dem får ni inte äta, de är något avskyvärt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	43	Gör er inte själva till något avskyvärt genom ett sådant djur! Akta er för orenheten från dem så att ni inte själva blir orena! 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	44	Jag är Herren, er Gud: ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är helig. Ni skall inte orena er genom några av de djur som kryper på marken. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	45	Jag är Herren som förde er ut ur Egypten för att jag skulle vara er Gud. Ni skall vara heliga, ty jag är helig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	46	Detta är lagen om landdjuren, fåglarna och alla djur som lever i vattnet och om allt som kryper på marken. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	11	47	Så skall ni kunna skilja mellan orent och rent, mellan djur som får ätas och djur som inte får ätas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	2	Säg till israeliterna: När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	3	Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	4	Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	5	Om hon föder en flicka, är hon oren i två veckor, som när hon har menstruation. Sedan skall hon vänta i 66 dagar under sin blödnings- och reningstid. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	6	När hennes reningstid för en son eller dotter är slut, skall hon komma med ett årsgammalt lamm som brännoffer och en duva eller turturduva som syndoffer till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	7	Prästen skall offra dem till Herren och bringa försoning åt henne, så att hon blir ren efter sitt blodflöde. Detta gäller för en kvinna som har fött barn, en pojke eller en flicka. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	12	8	Om hon inte har råd att offra ett lamm, skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor, en till brännoffer och en till syndoffer, och prästen skall bringa försoning åt henne, så att hon blir ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	1	Herren talade till Mose och Aron:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	2	Om någon får en blemma, ett utslag eller en vit fläck på huden och det kan vara spetälska, skall han föras till prästen Aron eller någon av hans söner, prästerna. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	3	Prästen skall undersöka det angripna stället. Om behåringen har vitnat och stället ligger djupare än den omgivande huden, är det spetälska. När prästen ser detta, skall han förklara honom oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	4	Om fläcken är vit men inte ligger djupare än huden och behåringen inte har vitnat, skall prästen hålla den sjuke isolerad i sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	5	Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom. Finner prästen att det angripna stället är oförändrat och inte har brett ut sig, skall han hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	6	Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom ännu en gång. Har då angreppet gått tillbaka och inte brett ut sig, skall prästen förklara honom ren; det var bara ett utslag. Han skall tvätta sina kläder, sedan är han ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	7	Men om utslaget brer ut sig efter det att han visat sig för prästen för att bli förklarad ren, skall han ännu en gång visa sig för prästen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	8	Prästen skall undersöka honom, och om han finner att utslaget har brett ut sig, skall han förklara honom oren; det är spetälska.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	9	Om någon har fått spetälska, skall han föras till prästen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	10	Prästen skall undersöka honom. Om det då finns en vit blemma på huden, om behåringen har vitnat och om det bildats nytt kött i blemman, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	11	är det en bestående spetälska, och prästen skall förklara honom oren. Han skall inte isolera honom, ty han är oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	12	Om spetälskan bryter ut och, så vitt prästen kan se, täcker den sjuke från huvud till fot, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	13	skall prästen undersöka honom. Finner han att spetälskan täcker hela kroppen, skall han förklara den sjuke ren. När han blivit helt vit, är han ren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	14	Men så snart nytt kött har bildats, är han oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	15	När prästen får se det nya köttet, skall han förklara honom oren. Det är nytt kött, han är oren, det är spetälska. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	16	Men om det nya köttet förändras och blir vitt, skall han gå till prästen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	17	som skall undersöka honom. Om då det sjuka stället har vitnat, skall han förklara honom ren. Han är ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	18	Om någon får en hudinflammation och den läks, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	19	och det sedan uppstår en vit blemma eller en ljusröd fläck på det inflammerade stället, skall han visa sig för prästen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	20	och prästen skall undersöka honom. Om fläcken då ligger djupare än huden och behåringen har vitnat, skall han förklara mannen oren. Spetälska har brutit ut på det inflammerade stället. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	21	Men om prästen vid undersökningen ser att behåringen inte vitnat, att fläcken inte ligger djupare än huden och att den har mist sin färg, skall han hålla honom isolerad i sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	22	Om den brer ut sig, skall prästen förklara honom oren; det är spetälska. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	23	Men om fläcken är oförändrad och inte brer ut sig, är det ett ärr efter inflammationen, och prästen skall förklara honom ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	24	Om någon har fått ett brännsår på huden och den nya vävnaden visar sig som en ljusröd eller vit fläck, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	25	skall prästen undersöka honom. Om han då finner att behåringen har vitnat och att fläcken ligger djupare än huden, är det spetälska som brutit ut i brännsåret. Prästen skall förklara honom oren; det är spetälska. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	26	Men om prästen vid undersökningen ser att det inte finns något vitt hår på fläcken, att den inte ligger djupare än huden och att den har mist sin färg, skall han hålla mannen isolerad i sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	27	Den sjunde dagen skall prästen undersöka honom. Om fläcken har brett ut sig, skall prästen förklara honom oren; det är spetälska. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	28	Men om i stället fläcken är oförändrad och inte har brett ut sig, och om den har mist sin färg, är det bara ett märke efter brännsåret. Prästen skall förklara honom ren; det är ett ärr efter brännsåret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	29	Om en man eller kvinna angrips av en sjukdom i hårbottnen eller under skägget, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	30	skall prästen undersöka det sjuka stället. Om det då ligger djupare än huden och det finns ljust, tunt hår där, skall prästen förklara honom oren. Det är skorv, spetälska i hår eller skägg. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	31	Om prästen vid undersökningen av det skorviga stället ser att det inte ligger djupare än huden men att det inte finns svart hår där, skall han hålla den sjuke isolerad i sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	32	Prästen skall undersöka den sjuke på den sjunde dagen. Om skorven inte har brett ut sig och det inte finns något ljust hår i den och den inte ligger djupare än huden, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	33	skall den sjuke raka sig men utan att vidröra skorven. Prästen skall sedan hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	34	Den sjunde dagen skall prästen undersöka skorven. Om han finner att den inte har brett ut sig och inte ligger djupare än huden, skall han förklara honom ren. Han skall tvätta sina kläder, sedan är han ren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	35	Men om skorven brer ut sig efter det att han förklarats ren, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	36	skall prästen undersöka honom. Om då skorven brett ut sig på huden, behöver prästen inte söka efter ljust hår. Han är oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	37	Men om prästen finner att skorven är oförändrad och att svart hår har vuxit i den, är skorven läkt. Han är ren, och prästen skall förklara honom ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	38	Får en man eller kvinna fläckar, vita fläckar, på huden, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	39	skall prästen undersöka dem. Om då fläckarna är blekvita, är det ett ofarligt utslag som har uppkommit på huden. Han är ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	40	Om en man tappar håret på hjässan, är han flintskallig, men han är ren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	41	Om han mister håret ovanför pannan, är han skallig, men han är ren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	42	Men om det framträder en ljusröd fläck där han är skallig, vare sig det är upptill eller framtill, har spetälska brutit ut. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	43	Prästen skall undersöka honom, och om han finner en ljusröd blemma upptill eller framtill och det ser ut som spetälska, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	44	är mannen spetälsk. Han är oren, och prästen skall förklara honom oren. Hans huvud är angripet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	45	För den som har fått spetälska gäller följande. Han skall gå med sönderrivna kläder och med hängande hår, dölja sitt skägg och ropa: »Oren, oren!« 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	46	Så länge han har sjukdomen är han oren. Han är oren och skall bo för sig själv och ha sin bostad utanför lägret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	47	Om spetälskemögel angriper ett klädesplagg av ull eller lin, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	48	eller något som är vävt eller virkat av lin eller ull, eller ett skinn eller något som är tillverkat av skinn, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	49	och fläckarna är grönaktiga eller rödaktiga – vare sig det är på klädesplagget, skinnet, det vävda och virkade eller på det som är gjort av skinn – då är det ett mögelangrepp och skall visas upp för prästen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	50	Prästen skall undersöka det angripna plagget och hålla det inlåst i sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	51	Den sjunde dagen skall han undersöka det igen. Har angreppet brett ut sig på klädesplagget eller på det som är vävt eller virkat eller på skinnet, vad man än har gjort av det, är det ett elakartat mögelangrepp. Det som angripits är orent. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	52	Han skall bränna det, vare sig det är ett klädesplagg eller något som är vävt eller virkat av ull eller lin, eller är gjort av skinn, vad det än må vara som har angripits, ty det är ett elakartat mögel. Det skall brännas upp.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	53	Men om prästen vid sin undersökning finner att möglet inte har brett ut sig på klädesplagget eller på det som är vävt eller virkat eller på det som är gjort av skinn, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	54	skall prästen låta tvätta det som angripits och hålla det inlåst i ytterligare sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	55	Sedan det tvättats skall prästen undersöka det angripna stället. Om det fortfarande inte har förändrats och möglet inte har brett ut sig, är det orent. Du skall bränna upp det. Det är röta, på vilken sida det än uppträder. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	56	Men om prästen vid sin undersökning finner att angreppet gått tillbaka efter tvätten, skall han riva bort mögelstället från klädesplagget eller skinnet eller det som är vävt eller virkat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	57	Visar sig möglet åter på klädesplagget eller det som är vävt eller virkat eller det som är gjort av skinn, har det spritt sig. Du skall bränna upp det som är angripet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	58	Om fläckarna på ett klädesplagg eller något som är vävt eller virkat eller något av skinn går bort när det tvättas, skall det tvättas en gång till. Sedan är det rent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	13	59	Detta är lagen om mögelangrepp på kläder av ull eller lin, på det som är vävt eller virkat och på det som är gjort av skinn. Efter denna lag skall de förklaras rena eller orena.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	2	Detta är den lag som gäller när en spetälsk skall förklaras ren. Man skall föra honom till prästen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	3	som möter utanför lägret. Prästen skall undersöka den sjuke. Om spetälskan då är botad, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	4	skall prästen låta hämta två levande, rena fåglar, cederträ, karmosinröd ull och isop åt den som skall förklaras ren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	5	Prästen skall låta slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	6	Och han skall ta den levande fågeln och cederträt, den karmosinröda ullen och isopen och doppa alltsammans, också den levande fågeln, i blodet från fågeln som slaktades över det friska vattnet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	7	Sju gånger skall han stänka på den som skall förklaras ren från spetälskan. Därefter skall han förklara honom ren, och sedan skall han låta den levande fågeln flyga sin väg, ut i det fria. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	8	Den renade skall tvätta sina kläder, raka av allt håret och bada. Så blir han ren och får sedan komma in i lägret. Men han skall stanna utanför sitt tält i sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	9	Den sjunde dagen skall han raka av sig håret, skägget och ögonbrynen; allt sitt hår skall han raka av. Han skall tvätta sina kläder och bada; så blir han ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	10	Den åttonde dagen skall han ta två felfria lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön. Dessutom skall han ta tre tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer och en log olja. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	11	Prästen som förrättar reningen skall föra fram den som skall renas och offergåvorna till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	12	Och prästen skall ta det ena lammet och offra det som skuldoffer tillsammans med oljan. Han skall lyfta upp detta till ett offer inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	13	Lammet skall slaktas på det ställe där syndoffer- och brännofferdjuren slaktas, på helig plats. Ty liksom syndoffret tillhör skuldoffret prästen, det är högheligt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	14	Och prästen skall ta blod från skuldoffret och stryka på den som skall renas: på hans högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	15	Sedan skall prästen ta av oljan och hälla i sin vänstra hand, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	16	doppa höger pekfinger i oljan som han har i sin vänstra hand och stänka lite av oljan med fingret sju gånger inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	17	Av oljan som är kvar i hans hand skall prästen stryka på den som skall renas: på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån, ovanpå blodet från skuldoffret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	18	Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han stryka på hjässan på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning åt honom inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	19	Sedan skall prästen offra syndoffret och bringa försoning åt den som skall renas från sin orenhet. Därefter skall han slakta brännofferdjuret 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	20	och offra det och matoffret på altaret. Prästen skall bringa försoning åt honom, så att han blir ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	21	Men om det är en fattig man, som inte har råd till detta, skall han ta ett lamm till skuldoffer, som skall lyftas upp till försoning för honom. Dessutom skall han ta en tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer och en log olja, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	22	två turturduvor eller två andra duvor, beroende på vad han har råd med. Den ena skall vara till syndoffer och den andra till brännoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	23	Den åttonde dagen av sin rening skall han föra detta till prästen, till uppenbarelsetältets ingång, inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	24	Och prästen skall ta skuldofferlammet tillsammans med oljan och lyfta upp det till ett offer inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	25	Skuldofferlammet skall slaktas, och prästen skall ta blod från det och stryka på den som skall renas: på hans högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	26	Sedan skall prästen hälla olja i sin vänstra hand 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	27	och med höger pekfinger stänka lite av oljan som han har i sin vänstra hand sju gånger inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	28	Av oljan som han har i sin hand skall prästen stryka på den som skall renas: på högra örsnibben, högra tummen och högra stortån, ovanpå blodet från skuldoffret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	29	Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han stryka på hjässan på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning åt honom inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	30	Sedan skall han bära fram den ena av turturduvorna eller av de andra duvorna, beroende på vad han har råd med, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	31	till syndoffer och den andra till brännoffer, och tillsammans med dem matoffret. Så skall prästen bringa försoning åt den som renas inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	32	Detta är lagen om hur den som har begränsade tillgångar och som har drabbats av spetälska skall bli ren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	33	Herren talade till Mose och Aron:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	34	När ni kommer in i Kanaan, som jag skall ge er som egendom, och jag låter spetälskemögel angripa ett hus i detta ert land, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	35	skall husets ägare gå till prästen. Han skall säga att det ser ut som om hans hus blivit angripet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	36	Då skall prästen låta tömma huset före besiktningen, så att inte allt som finns i huset blir orent. Därefter skall han gå in och se på huset. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	37	Finner han då att fläckarna på väggarna är grönaktiga eller rödaktiga fördjupningar, som ser ut att ligga djupare än väggytan, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	38	skall han gå ut ur huset, stanna vid dörren och stänga huset för sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	39	Den sjunde dagen skall prästen komma tillbaka, och om han då finner att möglet på husväggarna har spritt sig, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	40	skall han låta riva loss de angripna stenarna och kasta dem på en oren plats utanför staden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	41	Man skall skrapa hela huset invändigt och slänga den avskrapade putsen på en oren plats utanför staden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	42	Sedan skall man ta andra stenar och sätta in på de gamlas ställe och putsa huset med ny lera.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	43	Om möglet på huset kommer tillbaka sedan man tagit ut stenarna och sedan man skrapat huset och putsat det, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	44	skall prästen komma och se på det. Om han då finner att fläckarna har spritt sig, är det ett elakartat mögel på huset. Det är orent. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	45	Huset skall rivas och stenar, trävirke och puts föras till en oren plats utanför staden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	46	Den som går in i huset medan det är stängt blir oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	47	Den som ligger i huset skall tvätta sina kläder och den som äter i huset likaså.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	48	Men finner prästen när han kommer att fläckarna inte har spritt sig sedan huset blivit putsat, skall han förklara det rent. Angreppet är då hejdat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	49	För att rena huset skall han ta två fåglar, cederträ, karmosinröd ull och isop. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	50	Den ena fågeln skall han slakta över ett lerkärl med friskt vatten. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	51	Sedan skall han ta cederträt, isopen, den karmosinröda ullen och den levande fågeln och doppa alltsammans i blodet från den slaktade fågeln och i det friska vattnet och stänka sju gånger på huset. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	52	När han renat huset med fågelns blod, det friska vattnet, den levande fågeln, cederträt, isopen och den karmosinröda ullen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	53	skall han låta den levande fågeln flyga ut ur staden, ut i det fria. Så skall han bringa försoning åt huset, så att det blir rent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	54	Denna lag gäller vid varje angrepp av spetälska och vid skorv, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	55	mögel på kläder och hus, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	56	blemmor, utslag och vita fläckar, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	14	57	för att man skall kunna avgöra när något är orent och när det är rent. Detta är lagen om spetälska.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	1	Herren talade till Mose och Aron:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	2	Säg till israeliterna: Om en man har en flytning ur lemmen, är det en oren flytning. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	3	Så här förhåller det sig med sådan orenhet genom flytning: Så länge flytningen pågår är mannen oren, vare sig lemmen släpper fram flytningen eller är tilltäppt. I båda fallen består hans orenhet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	4	Allt han ligger på och allt han sitter på blir orent. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	5	Den som rör vid hans bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	6	Den som sitter på något som mannen med flytningen suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	7	Den som rör vid mannen med flytningen skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	8	Om mannen med flytningen spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	9	Allt som mannen med flytningen sitter på när han rider blir orent, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	10	och den som rör vid något som befunnit sig under honom är oren till kvällen, och den som bär på något sådant skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	11	Om mannen med flytningen rör vid någon utan att först skölja av händerna, skall denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	12	Om mannen med flytningen rör vid ett lerkärl, skall det slås sönder. Träkärl däremot skall sköljas av.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	13	När mannen renas efter flytningen, skall han låta det gå sju dagar medan han renas. Sedan skall han tvätta sina kläder och bada i friskt vatten. Då är han ren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	14	Den åttonde dagen skall han ta två turturduvor eller två andra duvor och komma inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång, och ge dem till prästen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	15	Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt honom för hans flytning.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	16	Om en man har haft sädesavgång, skall han bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	17	Alla klädesplagg och allt av skinn som hans säd har kommit på skall tvättas och är orent till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	18	Om en man har samlag med en kvinna och får sädesuttömning, skall de bada och är orena till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	19	När en kvinna har menstruation och det kommer blod från hennes kropp, varar orenheten i sju dagar. Den som rör vid henne är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	20	Allt hon ligger på medan hon har sin menstruation blir orent, och allt hon sitter på blir orent. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	21	Den som rör vid hennes bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	22	Den som rör vid något hon har suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	23	Om det ligger något på bädden eller där hon har suttit och någon rör vid detta, är denne oren till kvällen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	24	Om en man har samlag med henne, blir han oren av hennes menstruation i sju dagar. Allt han ligger på blir också orent.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	25	Om en kvinna har en blödning som varar flera dagar utan att det är hennes menstruation, eller om menstruationen varar onormalt länge, är hon oren så länge blödningen pågår, liksom hon är det vid sin menstruation. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	26	Allt hon ligger på under sin blödning blir som det hon ligger på under menstruationen, och allt hon sitter på blir orent, liksom vid menstruationen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	27	Den som rör vid något av detta blir oren och skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	28	När kvinnan renas efter blödningen, skall hon låta det gå sju dagar. Sedan är hon ren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	29	Den åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor och lämna dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	30	Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt henne för den blödning som gjort henne oren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	31	Ni skall hålla israeliterna fria från orenhet, så att de inte dör genom den, genom att de orenar min boning som står mitt ibland dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	32	Detta är lagen om män som har flytning eller sädesuttömning som medför orenhet, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	15	33	om kvinnor som har menstruation, om vem det vara må, man eller kvinna, som har en flytning och om män som har samlag med orena kvinnor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	1	Herren talade till Mose sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste livet när de trädde fram inför Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	2	Herren sade: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till locket som täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	3	Detta skall Aron föra med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	4	Han skall klä sig i en helig tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall bada innan han tar dem på sig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	5	Av israeliternas menighet skall han få två getabockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	6	Aron skall offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	7	Sedan skall han ta de båda bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	8	och kasta lott om dem: en lott för Herren och en lott för Asasel. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	9	Den bock som tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som syndoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	10	Den som tillfaller Asasel skall levande ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i öknen till Asasel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	11	Aron skall alltså offra sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin familj. När han slaktat tjuren 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	12	skall han ta ett fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla händer med finstött, välluktande rökelse och bära in detta bakom förhänget. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	13	Där skall han lägga rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet, annars kommer han att dö. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	14	Han skall ta av tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens lock, och framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod med fingret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	15	Sedan skall han slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget och göra med det på samma sätt som med tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock och framför locket.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	16	Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all deras orenhet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	17	Ingen får befinna sig inne i uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen för att bringa försoning till dess han kommer ut igen. När han har bringat försoning åt sig och sin familj och åt hela Israels församling, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	18	skall han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets horn 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	19	och sju gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall han rena det från israeliternas orenhet och helga det.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	20	När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	21	Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	22	Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	23	Aron skall därefter gå tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som han satte på sig när han gick in i helgedomen; där skall han lämna dem. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	24	Han skall bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt folket. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	25	Fettet från syndoffret skall han bränna på altaret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	26	Mannen som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	27	Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall föras utanför lägret, och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	28	Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	29	Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda och invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	30	Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era synder. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	31	Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	32	Försoningen skall utföras av en präst, en som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	33	och bringa försoning åt det allra heligaste, uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt folket i församlingen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	16	34	Detta skall vara en oföränderlig stadga för er: en gång om året skall israeliterna få försoning för alla sina synder. Aron gjorde som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	2	Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Detta är vad Herren har befallt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	3	Om någon av israeliterna slaktar en tjur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	4	utan att först föra djuret fram till uppenbarelsetältets ingång för att ge det som en offergåva åt Herren inför hans boning, skall det tillräknas honom som blodskuld. Han har utgjutit blod, den mannen skall utstötas ur sitt folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	5	Därför skall israeliterna föra sina offerdjur, som de hittills slaktat på öppna fältet, fram inför Herren till uppenbarelsetältets ingång, till prästen. Sedan skall de slakta dem som gemenskapsoffer åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	6	Prästen skall stänka blodet på Herrens altare vid ingången till uppenbarelsetältet. Fettet skall han bränna till en lukt som gör Herren nöjd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	7	De får inte längre offra sina slaktoffer åt de bockdemoner som de är otrogna med. Detta skall vara en oföränderlig stadga för dem och deras efterkommande.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	8	Säg till dem: Om någon av israeliterna eller av invandrarna som bor hos er offrar ett brännoffer eller slaktoffer 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	9	utan att först föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att ge det åt Herren – den mannen skall utstötas ur sitt folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	10	Om någon av israeliterna eller invandrarna äter något med blod i, skall jag vända mig mot den som gjort det och utstöta honom ur hans folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	11	Ty varje varelses liv är dess blod, och jag har gett er blodet för att ni skall stänka det på altaret och bringa försoning åt er själva. Blodet ger försoning, eftersom det är livet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	12	Därför har jag sagt till israeliterna att ingen av dem får äta något med blod i. Inte heller en invandrare får göra det. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	13	Om någon av israeliterna eller invandrarna under jakt fäller ett djur eller en fågel som får ätas, skall han tappa ut dess blod och täcka över det med jord. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	14	Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	15	Var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller invandrare, skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen; sedan är han ren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	17	16	Men om han inte tvättar sina kläder och badar, drar han skuld över sig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	2	Säg till israeliterna: Jag är Herren, er Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	3	Ni skall inte göra som man gör i Egypten, där ni en gång bodde, inte heller som man gör i Kanaan, dit jag skall föra er. Ta inte efter deras seder. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	4	Följ mina stadgar, håll mina bud och rätta er efter dem. Jag är Herren, er Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	5	Håll mina bud och stadgar, ty den som gör det skall leva genom dem. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	6	Ingen får närma sig någon som är av hans eget kött och blod för att lägra henne. Jag är Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	7	Ingen får skända sin far genom att lägra sin mor; hon är din mor, du får inte lägra henne. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	8	Du får inte lägra din fars hustru; då skändar du din far. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	9	Du får inte lägra din syster, som har samma far eller mor som du, vare sig hon är född inom eller utom hemmet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	10	Du får inte lägra din sondotter eller dotterdotter; då skändar du ditt eget kött och blod. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	11	Du får inte lägra en dotter till din fars hustru; hon tillhör din fars släkt, hon är din syster. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	12	Du får inte lägra din fars syster; hon är av din fars kött och blod. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	13	Du får inte lägra din mors syster; hon är av din mors kött och blod. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	14	Du får inte lägra din farbrors hustru; henne får du inte komma nära, hon är din faster. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	15	Du får inte lägra din svärdotter; hon är din sons hustru, henne får du inte lägra. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	16	Du får inte lägra din svägerska; då skändar du din bror. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	17	Du får inte lägra en kvinna och hennes dotter, inte heller lägra hennes sondotter eller dotterdotter; de är av samma kött och blod, det vore en skam. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	18	Du får inte ta din hustrus syster till bihustru och lägra henne under din hustrus livstid.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	19	Du får inte närma dig en kvinna för att lägra henne när hon har menstruation och är oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	20	Du får inte ha samlag med hustrun till en landsman; du blir oren genom henne. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	21	Du får inte överlämna något av dina barn till Molok. Du får inte vanhelga din Guds namn; jag är Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	22	Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	23	Du får inte ha könsumgänge med djur av något slag och bli oren genom det. En kvinna får inte ställa sig framför ett djur för att para sig med det; det är något vämjeligt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	24	Ni skall inte göra er orena genom något av detta, ty med allt detta har de folk orenat sig som jag driver undan för er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	25	Landet blev orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina invånare. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	26	Men ni skall hålla mina bud och stadgar och inte göra någon av dessa vidrigheter; det gäller både infödda och invandrare. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	27	Sådana vidrigheter gjorde landets invånare före er, och då blev landet orent. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	28	Låt inte landet utspy er för att ni orenat det, så som det utspydde det folk som var före er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	29	Var och en som gör någon av dessa vidrigheter skall utstötas ur sitt folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	18	30	Ni skall lyda mitt förbud mot att ta efter de avskyvärda seder som rådde före er; ni skall inte göra er orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	2	Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	3	Var och en av er skall vörda sin mor och sin far och hålla mina sabbater. Jag är Herren, er Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	4	Vänd er inte till avgudarna. Gjut inga gudabilder åt er. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	5	När ni vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	6	Det skall ätas samma dag ni offrar eller dagen därpå. Det som blir över till tredje dagen skall brännas upp. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	7	Om någon äter av det på tredje dagen, är det något vederstyggligt, och Herren finner inte behag i offret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	8	Den som då äter av det drar skuld över sig, ty han har vanhelgat det som var helgat åt Herren. Han skall utstötas ur sitt folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	9	När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	10	Du skall inte göra någon efterskörd i din vingård, inte heller plocka upp nerfallna druvor. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	11	Ni skall inte stjäla och inte bedra eller lura varandra. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	12	Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	13	Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något. Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	14	Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller; du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	15	Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	16	Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	17	Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	18	Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	19	Mina stadgar skall ni hålla. Du skall inte låta två djur av olika slag i din boskap para sig. Du skall inte så två slags säd i din åker. Du skall inte bära kläder som är vävda av två slags garn.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	20	Om en man ligger med en kvinna och hon är en slavinna som är bestämd för en annan man men ännu inte har friköpts eller frigetts, skall han betala skadestånd. De skall inte dödas, ty hon var inte frigiven, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	21	men mannen skall föra fram ett skuldoffer inför Herren till uppenbarelsetältets ingång, en skuldofferbagge. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	22	Prästen skall inför Herren bringa försoning åt honom med skuldofferbaggen för den synd han har begått, och han skall få förlåtelse för den synd han har begått.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	23	När ni kommer in i landet och planterar alla sorters fruktträd, skall ni lämna deras första frukt orörd. Under tre år skall deras frukt vara förbjuden och inte ätas, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	24	och under det fjärde året skall all deras frukt helgas åt Herren under tacksägelser. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	25	Först under det femte året skall ni äta deras frukt och får då så mycket större avkastning. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	26	Ni skall inte äta kött med blod i. Ni skall inte syssla med spådom och teckentydning. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	27	Ni skall inte klippa håret vid tinningarna, inte kapa av skägget 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	28	och inte rista några märken på er kropp för någon som är död. Inte heller skall ni tatuera er. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	29	Du får inte vanhelga din dotter genom att låta henne prostituera sig. Då fylls hela landet av otukt och skam. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	30	Mina sabbater skall ni hålla, och min helgedom skall ni vörda. Jag är Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	31	Vänd er inte till de dödas andar, och uppsök inte spådomsandar, ty ni blir orena genom dem. Jag är Herren, er Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	32	Du skall resa dig upp för ett grått huvud och hedra den gamle. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	33	Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	34	Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	35	Ni skall inte handla orätt när ni dömer om längdmått, vikt och rymdmått. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	36	Riktig våg, riktiga vikter, riktigt efamått och riktigt hinmått skall ni ha. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	19	37	Ni skall hålla alla mina bud och stadgar och följa dem. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	2	Säg till israeliterna: Varje israelit och varje invandrare i Israel som ger något av sina barn till Molok skall straffas med döden; folket i landet skall stena honom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	3	Jag skall vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk. Han gav ju ett av sina barn till Molok, orenade mitt tempel och vanhelgade mitt heliga namn. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	4	Men om folket i landet skulle blunda för att en man ger något av sina barn till Molok och inte döda honom, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	5	skall jag vända mig mot både honom och hans släkt. Jag skall utstöta honom ur hans folk liksom alla som i hans efterföljd är otrogna med Molok. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	6	Och om någon vänder sig till de dödas andar och till spådomsandar och är otrogen med dem, skall jag vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	7	Ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är Herren, er Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	8	Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren som helgar er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	9	Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	10	Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	11	Om en man ligger med sin fars hustru, skändar han sin far. De skall båda straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	12	Om en man ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden; de har gjort något vämjeligt, skulden för deras död är deras egen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	13	Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	14	Om en man tar både en kvinna och hennes mor till hustru, är det en skändlighet. Man skall bränna både honom och dem; något skändligt får inte finnas bland er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	15	Om en man har könsumgänge med ett djur, skall han straffas med döden. Djuret skall ni också döda. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	16	Om en kvinna närmar sig ett djur och parar sig med det, skall du döda både kvinnan och djuret. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	17	Om en man tar sin syster, sin fars eller sin mors dotter, till hustru och de har umgänge med varandra, är det en skamlighet, och de skall utstötas ur sitt folk i allas åsyn. Han har lägrat sin syster, han har dragit skuld över sig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	18	Om en man har samlag med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blods källa, liksom hon själv blottar den, skall båda utstötas ur sitt folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	19	Du får inte lägra din mors syster eller din fars syster, ty den som gör så vanärar sitt eget kött och blod, och de drar skuld över sig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	20	Den som ligger med sin farbrors hustru skändar sin farbror. De drar synd över sig och skall dö barnlösa. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	21	Om någon tar sin brors hustru till hustru, är det en vedervärdig handling. Han skändar sin bror, och de blir barnlösa.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	22	Ni skall hålla alla mina bud och stadgar och följa dem. Annars utspys ni ur landet, det land som jag vill föra er till och låta er bo i. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	23	Ni skall inte ta efter sederna hos det folk som jag driver undan för er. De gjorde alla dessa skändligheter, och jag fick avsky för dem. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	24	Därför sade jag till er: Ni skall ta deras land i besittning, ty jag skall ge det åt er som er egendom, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	25	Och ni skall skilja mellan rena och orena djur och mellan orena och rena fåglar. Gör er inte själva till något avskyvärt genom de fyrfotadjur, fåglar eller kräldjur som jag har skilt ut som orena för er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	26	Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	20	27	En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	1	Herren sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner: En präst får inte ådra sig orenhet genom att röra vid en avliden släkting, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	2	om det inte är en nära anhörig: hans mor, far, son, dotter, bror 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	3	eller en syster som var oskuld, som aldrig varit gift utan bott hos honom; för hennes skull får han orena sig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	4	Han får inte ådra sig orenhet genom en gift kvinna i sin släkt så att han blir ohelig.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	5	Prästerna får inte raka någon del av sitt huvud, inte heller klippa av skägget eller rista märken på sin kropp. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	6	De skall vara helgade åt sin Gud och får inte vanhelga sin Guds namn, ty de bär fram Herrens eldoffer, sin Guds mat, och måste därför vara heliga.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	7	En präst får inte ta en prostituerad eller en vanärad kvinna till hustru, inte heller en kvinna som förskjutits av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	8	Och du skall hålla honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, Herren, som helgar er, är helig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	9	Om dottern till en präst vanhelgar sig genom prostitution, vanhelgar hon sin far. Hon skall brännas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	10	Den präst som är främst bland sina ämbetsbröder och har fått smörjelseolja på sitt huvud, som är prästvigd och får iföra sig de heliga kläderna, får inte ha håret hängande och inte riva sönder sina kläder. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	11	Han får inte gå in där det finns någon död. Inte ens genom sin far eller sin mor får han bli oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	12	Han får inte lämna helgedomen och inte vanhelga sin Guds helgedom, ty han är vigd genom sin Guds smörjelseolja. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	13	Han skall ta till hustru en kvinna som är orörd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	14	En änka, en förskjuten kvinna, en vanärad eller prostituerad kvinna får han inte ta till hustru, bara en orörd kvinna ur sitt eget folk, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	15	så att han inte vanhelgar sina efterkommande i folket. Jag är Herren som helgar honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	16	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	17	Säg till Aron: Ingen bland dina ättlingar i kommande släktled som har ett lyte får träda fram och offra sin Guds mat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	18	Ingen som har ett lyte får träda fram, ingen som är blind eller halt eller vanställd i ansiktet eller har någon vanskapt lem 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	19	eller har brutit foten eller handen 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	20	eller är puckelryggig eller dvärg eller har en vit fläck i ögat eller har skabb eller revorm eller har skadade testiklar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	21	Om någon av prästen Arons efterkommande har ett lyte, får han inte träda fram för att offra Herrens eldoffer; har han ett lyte, får han inte träda fram för att offra sin Guds mat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	22	Han får äta av sin Guds mat, både det högheliga och det heliga, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	23	men eftersom han har ett lyte, får han inte gå in till förhänget, inte heller träda fram till altaret, för att inte min helgedom skall vanhelgas. Jag är Herren som helgar dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	21	24	Så talade Mose till Aron och hans söner och till alla israeliterna.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	2	Säg till Aron och hans söner att de skall vara aktsamma om de heliga gåvor som israeliterna helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	3	Säg till dem: Om någon av era ättlingar i kommande släktled medan han är oren kommer nära de heliga gåvor som israeliterna helgar åt Herren, skall han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	4	Om någon av Arons efterkommande har spetälska eller en flytning, får han inte äta av de heliga gåvorna förrän han blir ren. Det gäller också den som har rört vid någon som blivit oren genom en död kropp och den som har haft sädesuttömning 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	5	och likaså den som har rört vid ett smådjur som man blir oren av eller vid en människa som man blir oren av, oavsett hur denna människa har blivit oren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	6	Den som rör vid något sådant är oren till kvällen och får inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	7	Men när solen har gått ner är han ren, och sedan får han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	8	Ett självdött eller ihjälrivet djur får han inte äta: han blir oren genom det. Jag är Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	9	De skall hålla vad jag har ålagt dem, så att de inte drar skuld över sig genom det de äter och måste dö därför att de vanhelgar det heliga. Jag är Herren som helgar dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	10	Ingen obehörig får äta av det heliga. En som tillfälligt bor hos prästen eller en daglönare får inte äta av det heliga, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	11	men om prästen köpt en slav, får denne äta av det, liksom en slav som är född i hans hus; dessa får äta av hans mat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	12	Om dottern till en präst gifter sig med en obehörig, får hon inte längre äta av de heliga offergåvorna. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	13	Men om dottern till en präst har blivit änka eller förskjuten och inte har några barn och kommer tillbaka till sin fars hus, får hon äta av sin fars mat, liksom när hon ännu var ung. Ingen obehörig får äta av den. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	14	Om någon oavsiktligt äter av det heliga, skall han ge prästen ersättning för det heliga med tillägg av en femtedel. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	15	Prästerna får inte vanhelga de heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	16	och dra skuld och straff över dem genom att låta dem äta av deras heliga gåvor, ty jag är Herren som helgar dem.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	17	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	18	Säg till Aron och hans söner och till alla israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i Israel vill frambära ett offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt Herren som brännoffer, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	19	måste det, för att behaga honom, vara ett felfritt handjur från nötboskapen, fåren eller getterna. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	20	Ni får inte offra något djur med fel, ett sådant blir inte till behag.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	21	Om någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren av nötboskap eller småboskap för att uppfylla ett löfte eller som ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli till behag; det får inte vara något fel på det. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	22	Det som är blint eller brutet eller stympat eller har vårtor eller skabb eller revorm skall ni inte offra åt Herren. Sådana eldoffer skall ni inte lägga på altaret åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	23	En tjur eller ett får med vanskapta eller förkrympta lemmar får du offra som frivilligt offer, men Herren finner inte behag i det om det ges som löftesoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	24	Ett djur med klämda, krossade, avslitna eller utskurna testiklar får ni inte offra åt Herren. Ni får inte göra sådant i ert land 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	25	och inte heller köpa sådana djur av utlänningar och bära fram dem som er Guds mat. De är skadade, de har ett fel, och Herren finner inte behag i er gåva.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	26	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	27	När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall den dia sin mor i sju dagar, men från den åttonde dagen är den Herren till behag som eldoffergåva. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	28	Ni får inte slakta en ko eller ett får på samma dag som dess unge. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	29	När ni vill offra ett tackoffer åt Herren, skall det ske så att det behagar honom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	30	Det skall ätas samma dag, ni får inte lämna kvar något till nästa morgon. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	31	Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	32	Ni får inte vanhelga mitt heliga namn; jag skall hållas helig bland israeliterna. Jag är Herren som helgar er 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	22	33	och som har fört er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	2	Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider, är följande:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	3	Sex dagar får arbete utföras, men på den sjunde dagen är det sabbat, en sabbatsvila för helig sammankomst, och då får ni inte utföra något arbete. Det är en Herrens sabbat, var ni än bor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	4	Detta är Herrens högtider, heliga sammankomster, som ni skall utlysa på bestämda tider. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	5	I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, mellan skymning och mörker, är det Herrens påsk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	6	Och på femtonde dagen i samma månad firas det osyrade brödets högtid till Herrens ära. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	7	Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	8	I sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den sjunde dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	9	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	10	Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall ge er och bärgar grödan, skall ni bära den första kärven av er skörd till prästen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	11	som skall lyfta upp den inför Herren för att ni skall behaga honom. Dagen efter sabbaten skall prästen lyfta upp kärven. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	12	Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	13	Det tillhörande matoffret skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det tillhörande dryckesoffret skall bestå av vin, en kvarts hin. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	14	Men bröd, rostat korn och färskt korn får ni inte äta förrän denna dag, inte förrän ni burit fram gåvan till er Gud. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	15	Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	16	Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	17	Hemifrån skall ni ta med bröd att lyftas till offer, två stycken. De skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl och bakas med surdeg; de är en förstlingsgåva åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	18	Förutom brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar. De skall offras som brännoffer åt Herren, med tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	19	Sedan skall ni offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	20	Och prästen skall lyfta upp dem till ett offer inför Herren tillsammans med de första bröden av skörden och två lamm. De skall helgas åt Herren och tillhör prästen. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	21	Till samma dag skall ni utlysa en helig sammankomst. Helig skall den vara för er, då får ni inte utföra några sysslor. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	22	När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	23	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	24	Säg till israeliterna: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall det vara sabbatsvila, en minnesdag då ni stöter i horn och håller en helig sammankomst. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	25	Då får ni inte utföra några sysslor, ni skall offra eldoffer åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	26	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	27	På tionde dagen i samma månad, den sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	28	Något arbete får ni inte utföra på den dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa försoning åt er inför Herren, er Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	29	Var och en som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	30	Och var och en som utför arbete på den dagen skall jag utrensa ur hans folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	31	Ni får inte utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	32	Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	33	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	34	Säg till israeliterna: På femtonde dagen i samma månad, den sjunde, infaller Herrens lövhyddefest, som varar i en vecka. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	35	Den första dagen är det en helig sammankomst, då får ni inte utföra några sysslor. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	36	Under sju dagar skall ni offra eldoffer åt Herren, och på den åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldoffer åt Herren. Då är det en högtidssamling, och ni får inte utföra några sysslor.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	37	Dessa är Herrens högtider, som ni skall utlysa som heliga sammankomster, då ni skall offra eldoffer åt Herren, brännoffer och matoffer, slaktoffer och dryckesoffer, varje dag det som är bestämt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	38	Därtill kommer Herrens sabbater och era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla frivilliga offer som ni ger åt Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	39	På femtonde dagen i sjunde månaden, när ni bärgat vad landet gett, skall ni alltså fira Herrens högtid, som varar i en vecka. Den första dagen är det sabbatsvila och den åttonde dagen är det också sabbatsvila. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	40	Och på den första dagen skall ni ta frukter av era finaste träd, palmblad, lummiga grenar och pilkvistar och hålla en glädjefest inför Herren, er Gud, under sju dagar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	41	Ni skall fira denna högtid som en Herrens högtid en vecka varje år. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. I sjunde månaden skall ni fira den. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	42	Då skall ni bo i lövhyddor under en vecka. Alla infödda israeliter skall bo i lövhyddor, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	43	för att era efterkommande skall veta att jag lät israeliterna bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	23	44	Så talade Mose till israeliterna om Herrens högtider.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	2	Befall israeliterna att skaffa dig ren olja av stötta oliver till lampstället, så att lamporna kan sättas upp varje dag. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	3	Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet skall Aron se till att lamporna ständigt brinner natten igenom inför Herren. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	4	Han skall alltid hålla lamporna på lampstället av rent guld brinnande inför Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	5	Du skall ta siktat mjöl och baka tolv kakor; varje kaka skall bestå av två tiondels efa siktat mjöl. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	6	Dem skall du lägga i två staplar med sex i varje på bordet av rent guld inför Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	7	Vid varje stapel skall du lägga ren rökelse, som i stället för bröd är deloffret, ett eldoffer åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	8	Varje sabbatsdag skall man alltid lägga fram bröden inför Herren. Det skall vara en evig förpliktelse för israeliterna. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	9	De tillfaller Aron och hans söner som skall äta dem på helig plats, ty de är något högheligt. De skall för all framtid vara hans andel av Herrens eldoffer.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	10	Bland israeliterna fanns en man som hade en israelitisk mor men vars far var egypter. I lägret kom han i strid med en israelitisk man, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	11	och sonen till den israelitiska kvinnan smädade Namnet och förbannade det. Man förde honom till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	12	De satte mannen i förvar i väntan på ett besked från Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	13	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	14	Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	15	Och du skall säga till israeliterna: Var och en som förbannar sin Gud drar skuld över sig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	16	Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	17	Slår någon ihjäl en människa, skall han straffas med döden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	18	Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det: liv för liv. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	19	Skadar någon sin nästa, skall man göra med honom som han har gjort: 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	20	bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan skall tillfogas honom själv. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	21	Den som slår ihjäl ett djur skall ersätta det, men den som slår ihjäl en människa skall själv dödas. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	22	En och samma lag gäller för er alla, för invandraren som för den infödde, ty jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	24	23	Mose sade detta till israeliterna, och mannen som förbannat förde de utanför lägret och stenade. Israeliterna gjorde som Herren hade befallt Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	1	Herren talade till Mose på Sinaiberget:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	2	Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Herrens sabbat. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	3	I sex år skall du beså din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	4	Men det sjunde året skall landet ha en sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	5	Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	6	Vad landet självt kan frambringa under denna sabbat skall vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	7	Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	8	Du skall låta det gå sju sabbatsår, sju gånger sju år, så att tiden för de sju sabbatsåren blir fyrtionio år. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	9	I sjunde månaden, den tionde dagen i månaden, skall du låta hornen ljuda. På försoningsdagen skall ni stöta i horn i hela ert land, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	10	och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	11	Detta femtionde år skall vara ett friår för er. Då skall ni inte så något, och vad som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och druvor från de obeskurna vinstockarna skall ni inte plocka. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	12	Ty det är ett friår, det skall ni hålla heligt. Ni skall få er mat av det marken kan ge.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	13	Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	14	Om du säljer åt din landsman eller köper av honom, skall du inte göra något orätt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	15	Du skall betala din landsman efter det antal år som gått sedan friåret, och han skall sätta priset efter det antal år du kan bärga skörden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	16	Ju fler år desto högre pris skall du betala och ju färre år desto lägre pris, ty det är ett visst antal grödor han säljer åt dig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	17	Ni skall inte göra orätt mot varandra; du skall frukta din Gud, ty jag är Herren, er Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	18	Ni skall hålla mina bud, och mina stadgar skall ni följa och rätta er efter, då lever ni trygga i landet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	19	Landet skall ge sin frukt; ni skall äta er mätta och leva trygga där. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	20	Och om ni undrar vad ni skall äta under det sjunde året, då ni inte får så eller skörda, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	21	skall ni veta att jag låter min välsignelse komma över er under det sjätte året, så att det blir gröda för tre år. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	22	Ännu när ni sår under det åttonde året kan ni äta av den gamla skörden. Ända till dess att det nionde årets gröda har bärgats kan ni äta av den gamla skörden.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	23	Jord får inte säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	24	För all jord som blir er måste ni medge återköp. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	25	Om din broder kommer på obestånd och måste sälja av sin egendom, skall hans närmaste skyldeman lösa in det sålda. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	26	Om någon saknar skyldeman, men själv får råd att lösa in det sålda, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	27	skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så skall han få tillbaka sin egendom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	28	Men om han inte har råd, skall det sålda förbli i köparens ägo till friåret. Då skall det frånträdas och han skall få tillbaka sin egendom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	29	Om någon säljer ett bostadshus i en stad med murar, skall han ha rätt att köpa tillbaka det inom ett år. Inlösningsrätten är alltså tidsbegränsad. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	30	Om det inte blir inlöst inom ett år skall huset, om det ligger i en muromgärdad stad, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för all framtid och inte frånträdas under friåret.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	31	Men hus i byar som inte omges av murar skall betraktas som åkermark: de kan köpas tillbaka eller frånträds under friåret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	32	I fråga om leviternas städer, dvs. husen i deras städer, har leviterna en inlösningsrätt som gäller för all framtid, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	33	vare sig en levit köper tillbaka sitt hus eller det hus han sålt i sin stad frånträds under friåret, ty leviterna har, i motsats till övriga israeliter, ingen annan egendom än husen i sina städer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	34	Ett fält utanför deras städer som är betesmark får inte säljas, ty det är deras egendom för all framtid.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	35	Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	36	Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	37	Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	38	Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten för att ge er Kanaan och vara er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	39	Om din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till dig, får du inte behandla honom som slav. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	40	Han skall arbeta hos dig som en daglönare eller en tillfälligt bosatt fram till friåret. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	41	Då får han lämna dig, han själv och hans barn med honom, och han får återvända till sin släkt och sina fäders egendom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	42	Ty de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten, de skall inte säljas som vanliga slavar säljs. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	43	Du skall inte behandla honom hårt, du skall frukta din Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	44	Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	45	Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	46	och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	47	Om en invandrare eller tillfälligt bosatt hos dig uppnår välstånd men din broder kommer på obestånd och måste sälja sig till invandraren eller den tillfälligt bosatte eller någon som härstammar från en invandrare, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	48	skall han kunna friköpas sedan han sålt sig. En av hans bröder skall friköpa honom, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	49	eller hans farbror eller hans kusin eller någon annan nära släkting eller han själv om han får råd till det. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	50	Då skall han och den som köpte honom räkna ut tiden från det år då han sålde sig och till friåret. Priset skall anpassas efter antalet år och beräknas efter en daglönares arbete. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	51	Om många år är kvar, skall han köpa sig fri genom att betala motsvarande del av summan, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	52	och om bara några år är kvar till friåret, skall han betala en summa beräknad efter antalet år. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	53	Han skall vara som en daglönare, anställd år för år, och du skall se till att han inte behandlas hårt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	54	Och om han inte blir friköpt på detta sätt, blir han fri under friåret, han själv och hans barn med honom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	25	55	Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	1	Ni skall inte göra er några avgudar, inte resa stoder av trä eller sten, och inte heller får ni sätta upp någon bildsten i ert land för att tillbe vid den, ty jag är Herren, er Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	2	Mina sabbater skall ni hålla och min helgedom skall ni vörda. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	3	Om ni följer mina stadgar och håller mina bud och rättar er efter dem, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	4	skall jag ge er regn i rätt tid. Då ger jorden sin gröda och träden på fälten bär sin frukt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	5	Trösktiden varar fram till vinskörden och vinskörden fram till såningstiden. Ni kan äta er mätta på ert bröd och leva trygga i landet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	6	Jag skall låta fred råda i landet, så att ni kan gå till vila utan att något skrämmer er. Jag skall göra slut på alla rovdjur i landet, och inga svärd skall härja i ert land. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	7	Ni skall jaga era fiender på flykten, och de skall falla för era svärd; 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	8	fem av er skall jaga hundra, hundra av er jaga tio tusen, och fienderna skall falla för era svärd.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	9	Jag skall ta mig an er och göra er fruktsamma och talrika; jag skall upprätthålla mitt förbund med er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	10	Ni kommer att kunna äta av den gamla skörden, ja, ni blir tvungna att kasta bort den för att få plats för den nya.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	11	Jag skall slå upp min boning bland er och aldrig känna avsky för er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	12	Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	13	Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ni inte skulle vara slavar längre. Det var jag som bröt sönder ert ok och lät er gå med högburet huvud.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	14	Men om ni inte lyssnar till mig och inte handlar efter alla dessa bud, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	15	om ni förkastar mina stadgar och känner sådan avsky för mina befallningar att ni inte handlar efter mina bud utan bryter förbundet med mig, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	16	då skall jag i min tur göra detta mot er: jag skall slå er med fasa, med sjukdom och feber som får er blick att slockna och ert livsmod att vissna. Förgäves skall ni så er säd; era fiender kommer att äta den. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	17	Jag skall vända mig mot er, och ni kommer att besegras av era fiender. Era motståndare får makten över er, och ni kommer att fly, fast ingen förföljer er.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	18	Och om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag straffa er sjufalt värre för era synder 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	19	och kväsa ert stora övermod. Jag skall låta er himmel bli som järn och marken under er som koppar, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	20	så att allt ert slit blir förgäves: jorden ger ingen gröda och träden på fälten bär ingen frukt.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	21	Om ni ändå avvisar mig och inte vill lyssna till mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	22	Jag skall släppa lös vilddjuren mot er. De skall ta barnen ifrån er, utrota er boskap och minska ert antal så att vägarna ligger folktomma.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	23	Om ni trots detta inte låter varna er utan avvisar mig, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	24	skall jag i min tur avvisa er: jag skall slå er sjufalt värre för era synder. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	25	Jag skall låta ett hämndens svärd komma över er, som hämnd för ert förbundsbrott. När ni samlas i städerna skall jag sända in pest bland er, och ni kommer att vara utlämnade åt fienden. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	26	Jag skall förstöra era brödförråd, och ert bröd kommer att kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor; det skall vägas upp åt er, och ni skall äta men inte bli mätta.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	27	Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan avvisar mig, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	28	kommer jag i min tur att avvisa er i vredesmod och straffa er sjufalt värre för era synder. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	29	Ni skall bli tvungna att äta era söners och döttrars kött. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	30	Jag skall ödelägga era offerplatser, riva era rökelsealtaren och kasta era ruttnande lik på era ruttna avgudapålar, och jag kommer att känna avsky för er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	31	Jag skall lägga era städer i ruiner, föröda era helgedomar och vända mig bort från den blidkande lukten av era offer. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	32	Ja, jag skall själv lägga landet öde, och era fiender, som slår sig ner där, kommer att bäva. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	33	Jag skall skingra er bland folken och förfölja er med draget svärd. Landet skall läggas öde och era städer bli ruiner. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	34	Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, så länge det ligger öde och ni är i era fienders land. Då skall landet ha sabbatsvila och ta igen sina uteblivna sabbater. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	35	Hela den tid landet ligger öde skall det ha sabbat och få den vila det inte fick under era sabbater, då ni bodde där. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	36	De av er som överlever och bor i fiendeland, dem skall jag göra så harhjärtade att de tar till flykten för ett prasslande löv och flyr som om de flydde för svärd och faller, fast de inte är förföljda. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	37	De skall stupa som för svärd, den ene över den andre, fast de inte är förföljda. Ni kommer inte att kunna hålla stånd mot era fiender. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	38	Ni skall gå under bland folken, och era fienders land skall uppsluka er. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	39	De av er som överlever skall tyna bort i fiendeland för sina egna synders skull, men också för att deras fäder har syndat skall de tyna bort som de.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	40	Då skall de bekänna sina egna synder och sina fäders synder, att de handlade trolöst mot mig, ja, att de avvisade mig, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	41	så att jag i min tur avvisade dem och lät dem komma till sina fienders land. Då skall deras förstockelse upphöra och de skall ödmjuka sig och sona sitt brott, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	42	och då skall jag minnas mitt förbund med Jakob, ja, mitt förbund med Isak och mitt förbund med Abraham skall jag minnas, och landet skall jag minnas. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	43	Men landet måste överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde och slippa dem. De skall sona sitt brott, eftersom de har förkastat mina stadgar och avskytt mina befallningar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	44	Trots detta skall jag, medan de är i sina fienders land, inte förkasta dem eller känna avsky för dem, så att jag gör slut på dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	45	Till deras fördel skall jag minnas förbundet med deras förfäder, som jag förde ut ur Egypten i folkens åsyn för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	26	46	Dessa är de bud, stadgar och lagar för förbundet mellan Herren och israeliterna som Herren gav på Sinaiberget och som förmedlades av Mose.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	1	Herren talade till Mose:
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	2	Säg till israeliterna: Om någon skall uppfylla ett högtidligt löfte till Herren, som medför värdering av människor, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	3	är värdet för en man mellan tjugo och sextio år 50 siklar silver efter tempelvikt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	4	Gäller det en kvinna, är värdet 30 siklar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	5	Gäller det någon som är mellan fem och tjugo år, är värdet för en man 20 siklar och för en kvinna 10 siklar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	6	Gäller det någon som är mellan en månad och fem år, är värdet för en pojke 5 siklar och för en flicka 3 siklar silver. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	7	Gäller det någon som är sextio år eller däröver, är värdet för en man 15 siklar och för en kvinna 10 siklar. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	8	Om någon är så fattig att han inte kan betala fulla värdet, skall man ställa honom inför prästen, som bestämmer vad han skall betala. Prästen skall bestämma värdet efter betalningsförmågan hos den som avlagt löftet.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	9	Gäller det sådana djur som kan ges som offer åt Herren, skall varje djur man ger till Herren vara heligt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	10	Man får inte ersätta det eller byta ut det, bättre mot sämre eller sämre mot bättre. Men om man byter ut det, skall både det första djuret och det som lämnas i utbyte vara heligt. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	11	Gäller det däremot ett orent djur som inte kan offras åt Herren, skall man ställa djuret inför prästen, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	12	och prästen skall bestämma dess värde allt efter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering skall gälla. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	13	Men om man vill friköpa djuret, skall värdet ökas med en femtedel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	14	Om någon vill helga sitt hus åt Herren, skall prästen bestämma dess värde allt efter hur bra eller dåligt det är. Prästens värdering skall stå fast. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	15	Men om den som har helgat sitt hus vill köpa tillbaka det, skall värdet ökas med en femtedel. Då blir det hans.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	16	Om någon vill helga en av sina ärvda åkrar åt Herren, skall värdet bestämmas efter hur mycket utsäde som kan sås på den: en homer korn skall svara mot 50 siklar silver. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	17	Om han helgar sin åker redan under friåret, skall den behålla sitt fastställda värde. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	18	Men om han helgar sin åker efter friåret, skall prästen beräkna värdet efter det antal år som återstår till nästa friår: värdet minskas i förhållande till detta. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	19	Om den som har helgat åkern vill köpa tillbaka den, skall värdet ökas med en femtedel. Då återgår den till honom. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	20	Om han inte köper tillbaka åkern utan den säljs till en annan, får den sedan inte återköpas. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	21	När åkern frånträds under friåret, skall den vara helgad åt Herren, liksom en åker som vigts åt Herren; den blir prästens egendom.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	22	Om någon vill helga åt Herren en åker som han har köpt, en som inte tillhör hans ärvda egendom, 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	23	skall prästen räkna ut värdet efter den tid som återstår till nästa friår, och mannen skall betala pengarna samma dag; de är helgade åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	24	Under friåret skall åkern återgå till den som sålde den, den hör ju till hans ärvda jord. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	25	All värdering skall ske efter tempelvikt, dvs. 20 gera per sikel.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	26	Det som är förstfött bland boskapen och som tillhör Herren redan genom att vara förstfött får ingen helga. Vare sig det är en oxe eller ett får tillhör det Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	27	Gäller det ett orent djur skall det friköpas efter fastställt värde med tillägg av en femtedel. Om det inte friköps, skall det säljas efter fastställt värde. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	28	Gäller det något som är förverkat till Herren, något som en man vigt åt Herren av sin egendom, vare sig det är en människa eller ett boskapsdjur eller en ärvd åker – inget av detta får säljas eller friköpas. Allt som har förverkats till Herren är högheligt och tillhör Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	29	Man får inte friköpa en människa som har förverkats till Herren; hon måste dödas.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	30	Tiondet av jorden, både jordens gröda och trädens frukt, tillhör Herren, det är helgat åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	31	Om någon vill köpa tillbaka något av sitt tionde, skall han lägga till en femtedel av värdet. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	32	Gäller det tionde av nötboskap eller får, allt som vallas av herdar, skall vart tionde djur vara helgat åt Herren. 
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	33	Man får inte undersöka om det är bra eller dåligt, och man får inte byta ut det. Men om man byter ut det, skall både det första djuret och det som lämnas i utbyte vara heligt. Det får inte köpas tillbaka.
Tredje Moseboken	3 Mos	3	27	34	Dessa är de bud som Herren gav israeliterna på Sinaiberget genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	1	Herren talade till Mose i uppenbarelsetältet i Sinaiöknen den första dagen i andra månaden, året efter det att israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	2	Räkna hela den israelitiska menigheten, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, alla av manligt kön, person för person. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	3	Du och Aron skall mönstra alla vapenföra israeliter från tjugo års ålder och uppåt, häravdelning för häravdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	4	En man från varje stam skall hjälpa er, en som är överhuvud för sin familj. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	5	Detta är namnen på de män som skall bistå er: från Rubens stam Elisur, Shedeurs son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	6	från Simons Shelumiel, Surishaddajs son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	7	från Judas Nachshon, Amminadavs son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	8	från Isaskars Netanel, Suars son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	9	från Sebulons Eliav, Helons son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	10	från Josefs söners stammar dels Elishama, Ammihuds son, från Efraims stam, dels Gamliel, Pedasurs son, från Manasses, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	11	från Benjamins stam Avidan, Gidonis son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	12	från Dans Achieser, Ammishaddajs son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	13	från Ashers Pagiel, Okrans son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	14	från Gads Eljasaf, Deguels son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	15	och från Naftalis Achira, Enans son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	16	Detta är de män i menigheten som blivit utvalda; de skall vara hövdingar över sina fädernestammar och överhuvuden för Israels ätter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	17	Mose och Aron tog dessa namngivna män till hjälp 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	18	och samlade hela menigheten den första dagen i andra månaden. Folket infördes i rullorna, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, från tjugo års ålder och uppåt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	19	så som Herren hade befallt Mose. Så mönstrade han dem i Sinaiöknen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	20	Av Rubens, Israels förstföddes, ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, alla av manligt kön, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	21	De mönstrade av Rubens stam var 46 500 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	22	Av Simons ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, person för person, alla av manligt kön, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	23	De mönstrade av Simons stam var 59 300 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	24	Av Gads ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	25	De mönstrade av Gads stam var 45 650 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	26	Av Judas ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	27	De mönstrade av Judas stam var 74 600 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	28	Av Isaskars ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	29	De mönstrade av Isaskars stam var 54 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	30	Av Sebulons ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	31	De mönstrade av Sebulons stam var 57 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	32	Av Josefs ättlingar: Av Efraims ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	33	De mönstrade av Efraims stam var 40 500 man. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	34	Av Manasses ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	35	De mönstrade av Manasses stam var 32 200 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	36	Av Benjamins ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	37	De mönstrade av Benjamins stam var 35 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	38	Av Dans ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	39	De mönstrade av Dans stam var 62 700 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	40	Av Ashers ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	41	De mönstrade av Ashers stam var 41 500 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	42	Av Naftalis ättlingar förtecknades, släkt för släkt och familj för familj, med varje namn för sig, samtliga vapenföra från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	43	De mönstrade av Naftalis stam var 53 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	44	Detta var de som blev mönstrade; de mönstrades av Mose och Aron och Israels hövdingar, som var tolv män, en från varje fädernestam. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	45	Så mönstrades israeliterna familj för familj, alla vapenföra i Israel från tjugo års ålder och uppåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	46	De mönstrade var sammanlagt 603 550 man. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	47	Men leviternas fädernestam blev inte mönstrad med de andra.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	48	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	49	Levis stam skall du inte mönstra och räkna tillsammans med de övriga israeliterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	50	Du skall i stället ge leviterna i uppdrag att ansvara för förbundstecknets boning med hela dess utrustning och alla tillbehör. De skall bära boningen och alla dess redskap, de skall ha vård om den, och de skall ha sitt läger runt omkring den. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	51	Vid uppbrott är det leviterna som skall ta ner boningen, och vid nästa lägerplats skall de sätta upp den igen. Om någon obehörig kommer den nära skall han dödas. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	52	När israeliterna slår läger skall varje man hålla sig till sitt läger och sin fana, häravdelning för häravdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	53	Men leviterna skall ha sitt läger runt förbundstecknets boning, så att inte vreden drabbar den israelitiska menigheten. Leviterna skall sköta uppgifterna vid förbundstecknets boning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	1	54	Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	1	Herren talade till Mose och Aron:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	2	Israeliterna skall slå läger var och en under sin fana, vid sina familjers fälttecken. De skall slå läger runt omkring uppenbarelsetältet men ett stycke därifrån.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	3	På framsidan, åt öster, skall Judas här ha sitt läger, ordnad i avdelningar. Nachshon, Amminadavs son, är hövding över Judas män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	4	de 74 600 som mönstrats i hans avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	5	Intill honom skall dels Isaskars stam ha sitt läger med Netanel, Suars son, som hövding över Isaskars män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	6	de 54 400 som mönstrats i hans avdelning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	7	dels Sebulons stam med Eliav, Helons son, som hövding över Sebulons män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	8	de 57 400 som mönstrats i hans avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	9	De mönstrade i Judas läger är sammanlagt 186 400 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den första platsen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	10	Rubens här skall ha sitt läger på den södra sidan, ordnad i avdelningar. Elisur, Shedeurs son, är hövding över Rubens män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	11	de 46 500 som mönstrats i hans avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	12	Intill honom skall dels Simons stam ha sitt läger med Shelumiel, Surishaddajs son, som hövding över Simons män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	13	de 59 300 som mönstrats i hans avdelning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	14	dels Gads stam med Eljasaf, Deguels son, som hövding över Gads män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	15	de 45 650 som mönstrats i hans avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	16	De mönstrade i Rubens läger är sammanlagt 151 450 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den andra platsen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	17	Vid uppbrott skall uppenbarelsetältet och leviternas läger inta platsen i mitten, mellan de övriga lägren. Alla skall bryta upp i den ordning de varit lägrade, var och en på sin bestämda plats och under sin fana.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	18	Efraims här, ordnad i avdelningar, skall ha sitt läger på den västra sidan. Elishama, Ammihuds son, är hövding över Efraims män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	19	de 40 500 som mönstrats i hans avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	20	Intill honom dels Manasses stam med Gamliel, Pedasurs son, som hövding över Manasses män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	21	de 32 200 som mönstrats i hans avdelning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	22	dels Benjamins stam med Avidan, Gidonis son, som hövding över Benjamins män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	23	de 35 400 som mönstrats i hans avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	24	De mönstrade i Efraims läger är sammanlagt 108 100 man, ordnade i avdelningar. Vid uppbrott skall de inta den tredje platsen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	25	Dans här skall ha sitt läger på den norra sidan, ordnad i avdelningar. Achieser, Ammishaddajs son, är hövding över Dans män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	26	de 62 700 som mönstrats i hans avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	27	Intill honom skall dels Ashers stam ha sitt läger med Pagiel, Okrans son, som hövding över Ashers män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	28	de 41 500 som mönstrats i hans avdelning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	29	dels Naftalis stam med Achira, Enans son, som hövding över Naftalis män, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	30	de 53 400 som mönstrats i hans avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	31	De mönstrade i Dans läger är sammanlagt 157 600 man. Vid uppbrott skall de inta den sista platsen, under sin fana.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	32	Detta var de israeliter som blev mönstrade, familj för familj. De mönstrade i samtliga läger var sammanlagt 603 550 man, ordnade i häravdelningar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	33	Leviterna blev inte mönstrade tillsammans med de övriga israeliterna, ty så hade Herren befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	2	34	Israeliterna gjorde så. De gjorde allting så som Herren hade befallt Mose: så slog de läger under sina fanor, och så bröt de upp, var och en med sin släkt och sin familj.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	1	Detta var Arons och Moses släkt vid den tid då Herren talade med Mose på Sinaiberget: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	2	Arons söner hette Nadav, den förstfödde, och Avihu, Elasar och Itamar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	3	Så hette Arons söner, de smorda prästerna, som hade vigts till prästämbetet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	4	Men Nadav och Avihu föll döda ner inför Herren när de bar fram otillåten eld inför honom i Sinaiöknen, och de hade inga söner. Därför kom bara Elasar och Itamar att vara präster under sin far Aron.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	5	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	6	För hit Levis stam och låt dem ställa sig inför prästen Aron för att bli hans tjänare. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	7	De skall utföra uppgifter för hans och hela menighetens räkning utanför uppenbarelsetältet, då de gör tjänst vid boningen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	8	De skall sköta uppenbarelsetältets alla tillbehör och utföra uppgifter för israeliternas räkning, då de gör tjänst vid boningen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	9	Du skall ställa leviterna i Arons och hans söners tjänst; de har avskilts åt honom från de andra israeliterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	10	Aron och hans söner skall du ålägga att ha ansvar för sitt prästämbete. Varje obehörig som inkräktar på det skall dödas.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	11	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	12	Jag har själv skilt ut leviterna från de andra israeliterna i stället för allt förstfött bland dem, det som först kommer ur moderlivet; leviterna skall tillhöra mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	13	Allt förstfött tillhör mig. Den gången då jag dräpte alla förstfödda i Egypten helgade jag åt mig allt förstfött bland israeliterna, bland både människor och boskap; det tillhör mig. Jag är Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	14	Herren talade till Mose i Sinaiöknen:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	15	Mönstra Levis ättlingar, familj för familj och släkt för släkt. Alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt skall du mönstra.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	16	Och Mose mönstrade dem enligt Herrens befallning till honom, så som Herren hade sagt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	17	Detta är namnen på Levis söner: Gershon, Kehat och Merari. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	18	Detta är namnen på Gershons söner och deras släkter: Livni och Shimi. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	19	Kehats söner och deras släkter var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	20	Meraris söner och deras släkter var Machli och Mushi. Detta var de levitiska släkterna, familj för familj.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	21	Från Gershon härstammade livniterna och shimiterna, de gershonitiska släkterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	22	De mönstrade, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, dessa mönstrade var sammanlagt 7 500. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	23	De gershonitiska släkterna skulle ha sitt läger bakom boningen, på den västra sidan. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	24	Överhuvud för gershoniternas familjer var Eljasaf, Laels son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	25	Gershoniternas uppgifter vid uppenbarelsetältet omfattade boningen, tältet och tältöverdraget, draperiet för ingången till uppenbarelsetältet, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	26	omhängena till förgården, draperiet för ingången till förgården runt boningen och altaret, samt linorna och allt arbete som hörde till.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	27	Från Kehat härstammade amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ussieliterna, de kehatitiska släkterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	28	Dessa, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, var sammanlagt 8 300. De hade till uppgift att svara för de heliga föremålen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	29	Kehatiternas släkter skulle ha sitt läger bredvid boningen, på den södra sidan. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	30	Överhuvud för de kehatitiska släkternas familjer var Elisafan, Ussiels son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	31	Kehatiternas uppgifter omfattade arken, bordet, lampstället, altarna och de heliga föremål som användes vid gudstjänsten samt förhänget och allt arbete som hörde till. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	32	Leviternas högsta överhuvud var prästen Arons son Elasar. Han skulle leda dem som hade till uppgift att svara för de heliga föremålen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	33	Från Merari härstammade machliterna och mushiterna, de meraritiska släkterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	34	De mönstrade, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, var sammanlagt 6 200. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	35	Överhuvud för de meraritiska släkternas familjer var Suriel, Avichajils son. De skulle ha sitt läger bredvid boningen, på den norra sidan. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	36	De uppgifter som ålades merariterna omfattade boningens bräder, tvärbalkar, stolpar och socklar samt övriga tillbehör och allt arbete som hörde till, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	37	liksom stolparna runt förgården med tillhörande socklar, pluggar och linor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	38	Mitt för boningen, på framsidan, skulle Mose och Aron och hans söner ha sitt läger, framför uppenbarelsetältet, åt öster. De skulle för israeliternas räkning svara för uppgifterna i helgedomen. Varje obehörig som kom den nära skulle dödas.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	39	De mönstrade leviterna, som hade mönstrats släkt för släkt av Mose och Aron enligt Herrens befallning, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, var sammanlagt 22 000.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	40	Herren sade till Mose: Mönstra alla förstfödda israeliter av manligt kön från en månads ålder och uppåt och räkna namnen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	41	Du skall skilja ut leviterna åt mig – jag är Herren – i stället för alla förstfödda bland israeliterna, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland israeliternas boskap.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	42	Och Mose mönstrade alla förstfödda israeliter, så som Herren hade befallt honom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	43	När deras namn räknades vid mönstringen var de förstfödda av manligt kön från en månads ålder och uppåt sammanlagt 22 273.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	44	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	45	I stället för alla förstfödda bland israeliterna skall du skilja ut leviterna, och i stället för israeliternas boskap leviternas boskap. Leviterna skall vara min egendom. Jag är Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	46	Eftersom de förstfödda israeliterna är 273 fler än leviterna, skall de övertaliga lösas ut 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	47	med fem siklar per person, efter tempelvikt – 20 gera per sikel. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	48	Pengarna skall du ge åt Aron och hans söner som lösen för de övertaliga.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	49	Mose tog lösesumman från de övertaliga, de som inte hade blivit utlösta mot leviter. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	50	Från de förstfödda israeliterna tog han pengarna: 1 365 siklar efter tempelvikt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	3	51	Lösesumman gav Mose åt Aron och hans söner enligt Herrens befallning till Mose, så som Herren hade sagt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	1	Herren talade till Mose och Aron:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	2	Räkna antalet kehatiter bland leviterna, släkt för släkt och familj för familj, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	3	samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, dem som skall göra tjänst vid uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	4	Detta är kehatiternas uppgift vid uppenbarelsetältet: att svara för de högheliga föremålen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	5	När lägret bryts skall Aron och hans söner gå in och ta ner det skylande förhänget och hölja förbundstecknets ark med det. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	6	Sedan skall de lägga ett täcke av delfinskinn över den och breda ut ett kläde ovanpå, helt i violett. Därefter skall de skjuta in bärstängerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	7	Över skådebrödsbordet skall de breda ut ett violett kläde och ställa faten, skålarna och bägarna ovanpå, liksom kannorna till dryckesoffren. Även skådebröden skall ligga där. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	8	De skall breda ut ett karmosinrött kläde över allt detta och sedan hölja det hela med ett överdrag av delfinskinn. Därefter skall de skjuta in bärstängerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	9	De skall ta ett violett kläde och hölja lampstället, dess lampor, tänger och brickor samt alla oljekrus som behövs när det används, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	10	och de skall förse lampstället och dess tillbehör med ett överdrag av delfinskinn. Därefter skall de lägga alltsammans på en bår.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	11	Över det gyllene altaret skall de breda ut ett violett kläde, och sedan skall de hölja det med ett överdrag av delfinskinn. Därefter skall de skjuta in bärstängerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	12	De skall ta alla föremål som används vid gudstjänsten i helgedomen, svepa in dem i ett violett kläde och sedan hölja dem med ett överdrag av delfinskinn. Därefter skall de lägga alltsammans på en bår.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	13	De skall ta bort askan från offeraltaret och breda ut ett purpurrött kläde över det 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	14	och där lägga alla föremål som används vid offren, fyrfat, gafflar, skovlar och skålar, altarets samtliga tillbehör, och sedan breda ut ett täcke av delfinskinn över alltsammans. Därefter skall de skjuta in bärstängerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	15	Först sedan Aron och hans söner vid uppbrottet har höljt över alla de heliga föremålen och deras tillbehör skall kehatiterna infinna sig för att bära. Men de får inte vidröra de heliga tingen, ty då kommer de att dö. Detta är vad kehatiterna har i uppgift att bära vid uppenbarelsetältet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	16	Elasar, prästen Arons son, skall ansvara för lampoljan, den välluktande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han skall ha ansvaret för hela boningen med allt som finns där av heliga föremål och tillbehör.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	17	Herren talade till Mose och Aron:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	18	Se till att den kehatitiska släktgrenen inte skärs bort från leviternas stam! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	19	Gör så här: Aron och hans söner skall gå dit och ge var och en av dem anvisningar om vad han skall göra och bära. Då förblir de vid liv och dör inte när de kommer i närheten av de högheliga föremålen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	20	De får inte gå in och se de heliga föremålen ens för ett ögonblick, ty då kommer de att dö.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	21	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	22	Räkna också gershoniterna, familj för familj och släkt för släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	23	Mönstra samtliga arbetsföra, från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, dem som skall utföra arbete vid uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	24	Detta är vad de gershonitiska släkterna har i uppgift att göra och bära: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	25	de skall bära boningens tältvåder, uppenbarelsetältet, tältets överdrag och överdraget av delfinskinn ovanpå detta, draperiet för ingången till uppenbarelsetältet, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	26	omhängena till förgården och draperiet till portöppningen i förgården runt boningen och altaret, alla linor som hör till samt alla redskap som krävs för arbetet. De skall utföra allt arbete som behöver göras i samband med detta. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	27	Alla gershoniternas uppgifter, såväl bärandet som annat arbete, skall utföras under ledning av Aron och hans söner; ni skall ge dem anvisningar om allt som det åligger dem att bära. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	28	Detta är de uppgifter vid uppenbarelsetältet som åligger de gershonitiska släkterna, och vad de har att göra skall de utföra under uppsikt av Itamar, prästen Arons son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	29	Och merariterna skall du mönstra, släkt för släkt och familj för familj. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	30	Mönstra samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, dem som skall utföra arbete vid uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	31	Detta är vad som åligger dem att bära, alla deras uppgifter vid uppenbarelsetältet: boningens bräder och dess tvärbalkar, stolpar och socklar, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	32	vidare stolparna runt förgården med tillhörande socklar, pluggar och linor, alltså alla tillbehör och allt arbete som hör till. Ni skall ge dem uttryckliga anvisningar om varje föremål som det åligger dem att bära. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	33	Detta är de uppgifter som åligger de meraritiska släkterna, alla deras uppgifter vid uppenbarelsetältet, och de skall utföras under uppsikt av Itamar, prästen Arons son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	34	Mose, Aron och menighetens hövdingar mönstrade kehatiterna, släkt för släkt och familj för familj, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	35	samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, dem som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	36	De som mönstrades, släkt för släkt, var 2 750 man. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	37	Detta var de som blev mönstrade i de kehatitiska släkterna, alla de som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet och som Mose och Aron mönstrade enligt vad Herren hade sagt genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	38	De gershoniter som mönstrades, släkt för släkt och familj för familj, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	39	samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, de som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	40	dessa som mönstrades, släkt för släkt och familj för familj, var 2 630 man. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	41	Detta var de som blev mönstrade i de gershonitiska släkterna, alla de som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet och som Mose och Aron mönstrade enligt vad Herren hade sagt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	42	De av meraritisk släkt som mönstrades, släkt för släkt och familj för familj, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	43	samtliga arbetsföra från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, de som skulle arbeta vid uppenbarelsetältet, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	44	dessa som mönstrades, släkt för släkt, var 3 200 man. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	45	Detta var de som blev mönstrade i de meraritiska släkterna, de som Mose och Aron mönstrade enligt vad Herren hade sagt genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	46	De leviter som Mose, Aron och Israels hövdingar mönstrade, släkt för släkt och familj för familj, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	47	samtliga från trettio års ålder och uppåt, ända till femtio år, alla arbetsdugliga som skulle bära eller utföra andra uppgifter vid uppenbarelsetältet, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	48	dessa som mönstrades var sammanlagt 8 580 man. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	4	49	Enligt vad Herren hade sagt genom Mose insattes var och en till att göra eller bära det han skulle, och de blev mönstrade så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	2	Befall israeliterna att föra bort från lägret var och en som är spetälsk, har en flytning eller har blivit oren genom en död kropp. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	3	Alla sådana, man eller kvinna, skall ni föra bort; ut ur lägret skall ni föra dem. De får inte orena lägret, där jag bor mitt ibland israeliterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	4	Israeliterna gjorde så; de förde ut dem ur lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde israeliterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	5	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	6	Säg till israeliterna: Om någon, man eller kvinna, handlar trolöst mot Herren genom att begå en synd av det slag som människor kan begå och sedan inser sin skuld, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	7	skall han bekänna den synd han har begått och lämna ersättning med fulla värdet och därtill en femtedel till den som han har förbrutit sig mot. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	8	Men om denne inte har någon skyldeman som kan ta emot ersättningen, skall den tillfalla Herren, alltså prästen, utöver soningsbaggen, med vilken prästen bringar försoning åt den skyldige. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	9	Alla heliga gåvor som israeliterna ger som offergärd och bär fram till prästen skall tillhöra honom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	10	Alla deras heliga gåvor tillhör prästen; vad någon ger åt prästen skall tillhöra honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	11	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	12	Säg till israeliterna: Om en man har en hustru som bedrar honom och är otrogen 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	13	genom att någon har samlag med henne utan att upptäckas av mannen och hon inte blir avslöjad fastän hon har orenat sig, eftersom det inte finns några vittnen och hon inte tagits på bar gärning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	14	och om mannen grips av svartsjuka mot sin hustru som har orenat sig, eller om mannen grips av svartsjuka mot sin hustru fastän hon inte har orenat sig, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	15	då skall mannen föra sin hustru till prästen. Han skall ha med sig en tiondels efa kornmjöl som offer för hennes skull, men han skall inte hälla på någon olja eller lägga på rökelse, ty detta är ett svartsjukeoffer, ett påminnelseoffer som gör att ett brott kan uppdagas.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	16	Prästen skall föra fram kvinnan och ställa henne inför Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	17	Han skall ta heligt vatten i ett lerkärl och sedan ta lite jord från boningens golv och lägga det i vattnet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	18	När prästen har ställt kvinnan inför Herren skall han lösa hennes hår och lägga påminnelseoffret, svartsjukeoffret, i hennes händer. Det förbannelsebringande bittra vattnet håller han själv i handen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	19	Prästen uttalar nu en besvärjelse över kvinnan: »Om ingen har legat med dig och om du inte har bedragit den man du tillhör och inte orenat dig, då må detta förbannelsebringande bittra vatten inte skada dig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	20	Men om du har bedragit den man du tillhör och orenat dig genom att någon annan än din man haft umgänge med dig« – 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	21	och i sin besvärjelse uttalar prästen en förbannelseed över kvinnan – »då må Herren göra dig till ett avskräckande exempel som ditt folk skall använda i förbannelser och eder. Må Herren låta ditt sköte vissna och din buk svullna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	22	Må detta förbannelsebringande vatten tränga in i din kropp och få din buk att svullna och ditt sköte att vissna.« Och kvinnan skall säga: »Ja, må detta ske!«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	23	Prästen skall skriva ner förbannelsen och sedan låta skriften utplånas i det bittra vattnet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	24	När han ger kvinnan att dricka av det förbannelsebringande bittra vattnet, skall det tränga in i henne med bitter verkan. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	25	Prästen tar nu svartsjukeoffret ur kvinnans hand, lyfter upp det inför Herren och bär fram det till altaret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	26	Av offret skall han ta en handfull som deloffer och bränna på altaret. Därefter låter han kvinnan dricka av vattnet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	27	När hon har druckit av vattnet händer detta: om hon har orenat sig och varit otrogen mot sin man, kommer det förbannelsebringande vattnet att tränga in i henne med bitter verkan. Hennes buk svullnar och hennes sköte vissnar, och kvinnan blir ett avskräckande exempel som hennes folk använder i förbannelser. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	28	Men om kvinnan inte har orenat sig utan är oskyldig, skall hon inte komma till skada utan kunna ta emot mannens säd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	29	Detta är lagen om svartsjuka, som gäller när en kvinna som tillhör en man bedrar honom och orenar sig 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	30	eller när en man grips av svartsjuka mot sin hustru. Han skall då ställa sin hustru inför Herren, och prästen skall göra med henne allt som föreskrivs i denna lag. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	5	31	Mannen är fri från skuld, medan kvinnan skall bära den skuld hon själv dragit över sig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	2	Säg till israeliterna: Om någon, man eller kvinna, avlägger ett högtidligt löfte om att avskilja sig som nasir åt Herren, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	3	skall han avhålla sig från vin och starka drycker och får inte smaka ättika gjord på sådana drycker. Han får inte dricka någon dryck av druvor och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torkade. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	4	Så länge hans nasirtid varar får han inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte ens kärnor och skal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	5	Så länge nasirlöftet gäller får ingen rakkniv vidröra hans huvud. Han skall vara helig och låta håret växa fritt tills hans tid som Herrens nasir är fullbordad. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	6	Så länge han är Herrens nasir får han inte komma nära något lik. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	7	Inte ens om det är hans far eller mor, bror eller syster som har dött, får han bli oren för deras skull, ty hans huvud bär tecknet på att han är sin Guds nasir. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	8	Så länge han är nasir är han helgad åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	9	Men om någon som befinner sig intill honom plötsligt och oväntat dör, så att huvudet, på vilket han bär nasirtecknet, blir orenat, skall han raka huvudet samma dag som han renar sig; den sjunde dagen skall han raka det. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	10	Den åttonde dagen skall han komma med två turturduvor eller två andra duvor till prästen framför ingången till uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	11	Prästen skall offra den ena duvan som syndoffer och den andra som brännoffer och bringa försoning åt honom för den synd som han har begått genom att komma i beröring med den döda kroppen. Samma dag skall han åter helga sitt huvud 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	12	för att vara Herrens nasir lika länge som han hade lovat. Som skuldoffer skall han ge ett årsgammalt lamm. Den föregående tiden räknas inte eftersom hans nasirtecken blev orenat.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	13	Denna ordning skall gälla för en nasir. Den dag hans nasirtid är fullbordad skall man föra honom till uppenbarelsetältets ingång. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	14	Som offergåva åt Herren skall han föra fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer samt en felfri bagge till gemenskapsoffer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	15	Dessutom skall han offra en korg med osyrat bröd av siktat mjöl, kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja, förutom det tillhörande matoffret och dryckesoffret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	16	Prästen skall bära fram detta inför Herren och offra syndoffret och brännoffret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	17	Baggen skall han offra som gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det tillhörande matoffret och dryckesoffret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	18	Vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud, på vilket han bär nasirtecknet, och lägga sitt hår, sitt nasirtecken, på elden som brinner under gemenskapsoffret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	19	Prästen skall ta baggens kokta bog, en osyrad kaka ur korgen och en osyrad tunnkaka och lägga allt detta i nasirens händer efter det att denne har rakat av sig sitt nasirtecken. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	20	Sedan skall prästen lyfta upp det till ett offer inför Herren. Därmed är det helgat åt prästen, i likhet med bringan som har lyfts upp och låret som har skänkts till offer. Därefter får nasiren åter dricka vin.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	21	Detta är lagen för en nasir som avlägger ett löfte, lagen om hans offergåva till Herren utöver förpliktelserna som nasir. Därtill får han ge vad han har råd med. Det löfte han därvid avlägger skall han hålla, förutom själva nasirlagen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	22	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	23	Säg till Aron och hans söner: Med dessa ord skall ni välsigna Israels folk:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	24	Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	25	Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	26	Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	6	27	De skall uttala mitt namn över israeliterna, och jag skall välsigna dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	1	När Mose hade rest boningen smorde han den och helgade den och alla dess tillbehör liksom också altaret med alla dess tillbehör. Allt detta smorde och helgade han. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	2	Därefter infann sig Israels hövdingar, som var familjeöverhuvuden, stamhövdingar och ledare för de mönstrade, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	3	och frambar sina offergåvor inför Herren: sex lastvagnar och tolv oxar, en vagn på två hövdingar och en oxe på var och en. Allt detta förde de fram till boningen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	4	Herren sade till Mose: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	5	»Ta emot deras gåvor, de skall användas av dem som arbetar vid uppenbarelsetältet. Fördela dem bland leviterna allt efter deras arbetsuppgifter.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	6	Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	7	Två vagnar och fyra oxar gav han till gershoniterna med hänsyn till deras arbetsuppgifter. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	8	Fyra vagnar och åtta oxar gav han till merariterna med hänsyn till de uppgifter som de utförde under ledning av Itamar, prästen Arons son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	9	Men till kehatiterna gav han ingenting, ty deras uppgift var att svara för de heliga föremålen, och dessa skulle bäras.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	10	När altaret hade blivit smort infann sig hövdingarna med invigningsoffer och förde fram sina gåvor till altaret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	11	Herren sade till Mose: »Hövdingarna skall frambära sina offer till altarets invigning en i taget, en hövding varje dag.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	12	Den som frambar sitt offer första dagen var Nachshon, Amminadavs son, från Judas stam. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	13	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	14	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	15	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	16	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	17	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Nachshon, Amminadavs son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	18	Andra dagen infann sig Netanel, Suars son, Isaskars hövding. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	19	Han kom med sin offergåva som bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	20	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	21	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	22	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	23	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Netanel, Suars son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	24	Tredje dagen kom hövdingen för Sebulons ättlingar, Eliav, Helons son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	25	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	26	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	27	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	28	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	29	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Eliav, Helons son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	30	Fjärde dagen kom hövdingen för Rubens ättlingar, Elisur, Shedeurs son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	31	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	32	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	33	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	34	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	35	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Elisur, Shedeurs son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	36	Femte dagen kom hövdingen för Simons ättlingar, Shelumiel, Surishaddajs son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	37	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	38	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	39	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	40	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	41	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Shelumiel, Surishaddajs son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	42	Sjätte dagen kom hövdingen för Gads ättlingar, Eljasaf, Deguels son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	43	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	44	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	45	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	46	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	47	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Eljasaf, Deguels son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	48	Sjunde dagen kom hövdingen för Efraims ättlingar, Elishama, Ammihuds son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	49	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	50	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	51	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	52	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	53	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Elishama, Ammihuds son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	54	Åttonde dagen kom hövdingen för Manasses ättlingar, Gamliel, Pedasurs son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	55	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	56	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	57	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	58	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	59	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Gamliel, Pedasurs son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	60	Nionde dagen kom hövdingen för Benjamins ättlingar, Avidan, Gidonis son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	61	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	62	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	63	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	64	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	65	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Avidan, Gidonis son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	66	Tionde dagen kom hövdingen för Dans ättlingar, Achieser, Ammishaddajs son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	67	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	68	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	69	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	70	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	71	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Achieser, Ammishaddajs son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	72	Elfte dagen kom hövdingen för Ashers ättlingar, Pagiel, Okrans son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	73	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	74	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	75	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	76	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	77	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Pagiel, Okrans son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	78	Tolfte dagen kom hövdingen för Naftalis ättlingar, Achira, Enans son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	79	Hans offergåva bestod av ett silverfat som vägde 130 siklar, en silverskål om 70 siklar efter tempelvikt, båda fulla med siktat mjöl, blandat med olja, till matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	80	en guldskål om 10 siklar, fylld med rökelse, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	81	en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	82	en getabock till syndoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	83	samt till gemenskapsoffer två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var vad Achira, Enans son, offrade.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	84	Detta var invigningsoffret från Israels hövdingar när altaret hade blivit smort: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolv guldskålar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	85	Varje silverfat vägde 130 siklar och varje skål 70 siklar; silvret i dessa föremål uppgick allt som allt till 2 400 siklar efter tempelvikt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	86	De tolv guldskålarna som var fyllda med rökelse vägde vardera 10 siklar efter tempelvikt; guldet i skålarna uppgick allt som allt till 120 siklar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	87	Djuren till brännoffren var tolv tjurar, tolv baggar och tolv årsgamla lamm med tillhörande matoffer samt tolv getabockar till syndoffer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	88	Djuren till gemenskapsoffren var 24 tjurar, 60 baggar, 60 bockar och 60 årsgamla lamm. Detta var invigningsoffret sedan altaret hade blivit smort.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	7	89	När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med Herren hörde han rösten tala till sig från platsen ovanför locket på förbundstecknets ark, mellan de två keruberna. Där talade han till honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	2	Säg till Aron: »När du sätter upp de sju lamporna, se då till att de belyser det som är framför lampstället.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	3	Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att ljuset föll framför lampstället, så som Herren hade befallt Mose. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	4	Lampstället var ett arbete i hamrat guld, där även foten och blommorna var uthamrade. Mose hade gjort lampstället efter den bild som Herren hade visat honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	5	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	6	Skilj ut leviterna från de andra israeliterna och rena dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	7	På detta sätt skall du göra för att rena dem: stänk reningsvatten på dem och låt dem raka sig över hela kroppen och tvätta sina kläder. Så blir de renade. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	8	Sedan skall de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av siktat mjöl, blandat med olja, och själv skall du ta en annan ungtjur till syndoffer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	9	För leviterna till platsen framför uppenbarelsetältet och kalla samman israeliternas menighet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	10	För sedan fram leviterna inför Herren och låt israeliterna lägga sina händer på dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	11	Aron skall inför Herren helga leviterna till ett lyftoffer från israeliterna, och de är därmed vigda till tjänst åt Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	12	Leviterna skall så lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och du skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer åt Herren, till försoning för leviterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	13	Ställ leviterna i Arons och hans söners tjänst och helga dem till ett lyftoffer åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	14	På detta sätt skall du avskilja leviterna från de andra israeliterna, så att de blir min egendom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	15	Sedan kan de inträda i sin tjänst vid uppenbarelsetältet. Du skall rena dem och helga dem till ett lyftoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	16	ty de har avskilts åt mig från de andra israeliterna. I stället för det som först kommer ur moderlivet, allt förstfött bland israeliterna, har jag skilt ut dem åt mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	17	Alla förstfödda bland israeliterna tillhör mig, både människor och boskap. Den gången då jag dräpte allt förstfött i Egypten helgade jag dem åt mig, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	18	men jag har skilt ut leviterna i stället för alla förstfödda bland israeliterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	19	Jag har avskilt dem från de andra israeliterna för Arons och hans söners räkning, för att de skall utföra israeliternas tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning åt dem. Så kan ingen olycka drabba israeliterna genom att de kommer i närheten av helgedomen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	20	Mose och Aron och hela den israelitiska menigheten gjorde så med leviterna; israeliterna gjorde med dem allting som Herren hade befallt Mose i fråga om leviterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	21	Leviterna renade sig från synd och tvättade sina kläder. Aron helgade dem till ett lyftoffer inför Herren och bringade försoning åt dem, så att de blev rena. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	22	Sedan inställde sig leviterna för att utföra sina uppgifter vid uppenbarelsetältet under uppsikt av Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose i fråga om leviterna, så gjorde man med dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	23	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	24	Detta gäller för leviterna: den som är tjugofem år eller mer har arbetsplikt och skall göra tjänst vid uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	25	Vid femtio års ålder blir han befriad från arbetsplikt och skall inte längre göra tjänst. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	8	26	Han kan hjälpa sina ämbetsbröder med deras sysslor vid uppenbarelsetältet men skall inte utföra något egentligt arbete. Så skall du göra med leviterna i fråga om deras uppgifter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	1	Herren talade till Mose i Sinaiöknen den första månaden året efter det att israeliterna hade lämnat Egypten. Han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	2	Säg till israeliterna att de skall offra påskoffret vid den bestämda tiden. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	3	Ni skall offra det mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i denna månad, vid den bestämda tiden. Ni skall göra det i enlighet med alla stadgar och bud.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	4	Mose sade då till israeliterna att de skulle offra påskoffret, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	5	och de offrade det i Sinaiöknen, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde allting så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	6	Några män hade blivit orena genom en död och kunde inte offra påskoffret den bestämda dagen. De kom samma dag till Mose och Aron, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	7	och de frågade honom: »Vi har blivit orena genom en död. Måste det hindra oss från att bära fram vår offergåva till Herren vid den bestämda tiden tillsammans med de andra israeliterna?« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	8	Mose svarade: »Vänta, jag skall höra vad Herren befaller i fråga om er.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	9	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	10	Säg till israeliterna: Om någon av er eller era efterkommande har blivit oren genom en död kropp eller befinner sig på en långväga resa men ändå vill offra påskoffret åt Herren, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	11	skall han göra det i andra månaden, mellan skymning och mörker den fjortonde dagen. Lammet skall ätas med osyrat bröd och beska örter. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	12	Ingenting får bli över till morgonen och inget ben får krossas. Alla bud som gäller för påskoffret måste följas. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	13	Men om någon är ren och inte befinner sig på resa men ändå försummar att fira påsk, skall han utstötas ur sitt folk, eftersom han inte har burit fram sin offergåva till Herren vid den bestämda tiden. En sådan man drar skuld över sig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	14	Och om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära, skall han göra det enligt den stadga och det bud som gäller för påsken. En och samma stadga skall gälla för er alla, för invandraren likaväl som för den infödde.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	15	Den dag då boningen restes täckte molnet boningen, förbundstecknets tält, och från kvällen till morgonen syntes det över boningen i form av ett eldsken. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	16	Och så förblev det: molnet täckte boningen, och om natten syntes det som ett eldsken. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	17	Var gång molnet höjde sig från tältet bröt israeliterna upp, och där molnet stannade slog israeliterna läger. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	18	På Herrens order bröt israeliterna upp, och på Herrens order slog de läger, och så länge molnet vilade över boningen förblev de lägrade. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	19	När molnet låg kvar över boningen en längre tid rättade sig israeliterna efter Herrens påbud och bröt inte upp. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	20	Ibland blev molnet kvar över boningen bara några dagar. Då förblev de lägrade enligt Herrens order och bröt sedan upp på Herrens order. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	21	Ibland var molnet kvar från kvällen till nästa morgon, och när molnet höjde sig på morgonen bröt de upp, ibland var det kvar ett helt dygn, och när det då höjde sig bröt de upp, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	22	ibland två dagar eller en månad eller ett år – så länge molnet stannade kvar och vilade över boningen förblev israeliterna lägrade och bröt inte upp. Men när molnet höjde sig bröt de upp. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	9	23	På Herrens order slog de läger, och på Herrens order bröt de upp. De rättade sig efter Herrens påbud och gjorde som han hade befallt genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	2	Låt tillverka två trumpeter av silver, utförda i hamrat arbete. Dem skall du använda när menigheten sammankallas och när lägren skall bryta upp. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	3	Då man blåser i dem skall hela menigheten samlas inför dig vid ingången till uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	4	Blåser man bara i den ena skall hövdingarna, överhuvudena för Israels ätter, samlas hos dig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	5	När larmsignal blåses skall lägren på östra sidan bryta upp, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	6	när larmsignal blåses andra gången lägren på södra sidan, när larmsignal blåses tredje gången lägren på västra sidan, och när larmsignal blåses fjärde gången lägren på norra sidan. Larmsignal blåses alltså när lägren skall bryta upp, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	7	men när församlingen sammankallas skall ni blåsa på vanligt sätt, inte larmsignal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	8	Trumpeterna skall blåsas av Arons söner, prästerna. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	9	När ni drar ut till strid i ert eget land mot en fiende som angriper er skall ni blåsa larmsignal med trumpeterna. Då skall Herren, er Gud, tänka på er, och ni kommer att räddas från era fiender. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	10	Och när ni har en festdag eller firar era högtider och nymånadsdagar skall ni blåsa i trumpeterna medan ni offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Då skall er Gud tänka på er. Jag är Herren, er Gud.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	11	Under det andra året, den tjugonde dagen i andra månaden, höjde sig molnet från förbundstecknets boning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	12	Då bröt israeliterna upp från Sinaiöknen och vandrade från lägerplats till lägerplats tills molnet stannade i Paranöknen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	13	Detta var första gången de bröt upp enligt den ordning som Herren hade ålagt dem genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	14	Först bröt Judas läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Nachshon, Amminadavs son, i spetsen för Judas avdelning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	15	med Netanel, Suars son, i spetsen för Isaskar-stammens avdelning 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	16	och med Eliav, Helons son, i spetsen för Sebulon-stammens avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	17	Sedan togs boningen ner, och då bröt gershoniterna och merariterna upp, de som bar boningen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	18	Därefter bröt Rubens läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Elisur, Shedeurs son, i spetsen för Rubens avdelning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	19	med Shelumiel, Surishaddajs son, i spetsen för Simon-stammens avdelning 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	20	och med Eljasaf, Deguels son, i spetsen för Gad-stammens avdelning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	21	Sedan bröt kehatiterna upp, de som bar de heliga föremålen. De andra reste boningen innan kehatiterna kom fram.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	22	Därefter bröt Efraims läger upp, med hären ordnad i avdelningar och med Elishama, Ammihuds son, i spetsen för Efraims avdelning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	23	med Gamliel, Pedasurs son, i spetsen för Manasse-stammens avdelning 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	24	och med Avidan, Gidonis son, i spetsen för Benjamin-stammens avdelning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	25	Därefter bröt Dans läger upp, som eftertrupp till de andra, med hären ordnad i avdelningar och med Achieser, Ammishaddajs son, i spetsen för Dans avdelning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	26	med Pagiel, Okrans son, i spetsen för Asher-stammens avdelning 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	27	och med Achira, Enans son, i spetsen för Naftali-stammens avdelning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	28	På detta sätt, häravdelning för häravdelning, bröt israeliterna upp, och de började sin vandring.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	29	Mose sade till sin svärfar Hovav, midjaniten Reguels son: »Nu drar vi bort mot det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med, så skall det goda Herren lovat Israel komma dig till godo.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	30	Men Hovav svarade: »Nej, jag följer inte med, jag vill hem till mitt eget land och min egen släkt.« – 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	31	»Överge oss inte«, sade Mose, »du vet ju var vi kan slå läger i öknen och måste visa oss vägen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	32	Om du följer med oss skall allt det goda Herren ger oss komma dig till godo.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	33	De bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsmarscher. Herrens förbundsark gick före dem under de tre dagarna för att välja ut deras rastplatser. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	34	Och Herrens moln fanns över dem om dagen när de drog vidare från sin lägerplats.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	35	När arken bröt upp sade Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	10	36	Och när den stannade sade han: Vila, Herre, du som leder Israels tallösa skaror!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	1	Folket klagade bittert inför Herren. När han hörde dem greps han av vrede, och Herrens eld bröt ut bland dem och gick härjande fram i utkanten av lägret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	2	Folket bönföll Mose om hjälp. Han bad till Herren, och elden dog ut. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	3	Platsen fick namnet Tavera eftersom Herrens eld hade drabbat dem där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	4	Hopen av löst folk som följde med blev alltmer lysten på mat, och även israeliterna började klaga igen: »Om vi bara hade kött att äta! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	5	Minns ni fisken vi åt i Egypten, så mycket vi ville! Och gurkor och meloner, purjolök och rödlök och vitlök. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	6	Här får vi gå och sukta, här finns ju ingenting. Man ser inget annat än manna.« – 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	7	Mannat liknade korianderfrö och glänste som harts. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	8	Folket gick runt och samlade upp det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. Sedan kokade man det i gryta eller bakade bröd av det; det smakade som kakor bakade med olja. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	9	När daggen föll över lägret om natten föll också manna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	10	Mose hörde folkets klagan från varje släkt och ur varje tältöppning. Herren greps av häftig vrede, och Mose blev upprörd 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	11	och sade till Herren: »Varför handlar du så illa mot din tjänare? Varför har jag råkat i onåd, varför har du gett mig hela detta folk att bära? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	12	Är det jag som är deras mor, är det jag som har fött dem? Du säger ju att jag skall bära dem i min famn, som om jag vore amma åt ett dibarn, ända fram till det land som du med ed har lovat deras fäder. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	13	Var skall jag få kött till hela detta folk, som ligger över mig med sitt klagande och sitt ständiga ’Ge oss kött att äta’? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	14	Ensam orkar jag inte med detta folk, det är en för tung börda för mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	15	Om du skall behandla mig så, döda mig då hellre. Visa mig den nåden, så att jag slipper det onda du gör mig.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	16	Då sade Herren till Mose: »Samla sjuttio av Israels äldste åt mig, sådana som du vet hör till folkets äldste och förmän. För dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där bredvid dig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	17	Jag skall stiga ner och tala med dig där, och jag skall ta av den ande som vilar över dig och lägga på dem. De skall hjälpa dig att bära den börda som folket är, så att du slipper bära den ensam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	18	Och till folket skall du säga: Rena er inför morgondagen, ty då skall ni få äta kött. Herren har hört er klagan, ert ständiga ’Om vi bara hade kött att äta! I Egypten hade vi det bra!’ Ja, Herren skall ge er kött, och ni skall få äta. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	19	Inte bara en dag eller två skall ni äta det, inte bara fem eller tio eller tjugo dagar 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	20	utan en hel månad, ända tills det står er upp i halsen och ni äcklas av det. Och detta därför att ni har förkastat Herren, som finns mitt ibland er, och klagat inför honom: Vi skulle aldrig ha lämnat Egypten!«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	21	Mose svarade: »Folket som är med mig räknar 600 000 man, och du säger att du skall ge dem kött att äta i en hel månad. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	22	Kan vi slakta får och kor, så att de får tillräckligt? Eller fånga all fisk i havet, så att de får tillräckligt?« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	23	Herren svarade Mose: »Är Herrens arm inte stark nog? Du skall strax få se om mina ord besannas eller ej.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	24	Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Han samlade sjuttio av folkets äldste och lät dem ställa sig kring tältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	25	Då steg Herren ner i molnet och talade till honom. Han tog av anden som vilade över Mose och gav åt de sjuttio äldste. När anden kom över dem greps de av profetisk hänryckning, för första och enda gången.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	26	Två män – den ene hette Eldad, den andre Medad – hade stannat kvar i lägret. Anden kom också över dem, ty de hörde till de utvalda men hade inte gått ut till tältet, och nu greps de av profetisk hänryckning inne i lägret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	27	En pojke sprang bort till Mose och talade om att Eldad och Medad profeterade i lägret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	28	Josua, Nuns son, som hade tjänat Mose från ungdomen, vände sig då till honom och sade: »Hejda dem, herre!« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	29	Men Mose svarade: »Blir du kränkt på mina vägnar? Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	30	Sedan återvände Mose till lägret tillsammans med Israels äldste.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	31	Nu for en vind ut från Herren och drev med sig vaktlar från havet. De flaxade på en meters höjd runt hela lägret ända upp till en dagsmarsch därifrån. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	32	Folket började fånga vaktlar och höll på hela dagen och hela natten och hela nästa dag, och ingen fick ihop mindre än tio homer. Man bredde ut vaktlarna runt omkring lägret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	33	De hade just satt tänderna i köttet men ännu inte hunnit tugga när Herrens vrede mot folket flammade upp igen. Herren dödade i ett slag en stor mängd av dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	34	Platsen fick namnet Kivrot Hattaava, eftersom de som varit lystna fick sina gravar där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	11	35	Folket bröt upp från Kivrot Hattaava och tågade till Haserot. Medan de var där
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	1	började Mirjam och Aron att klandra Mose för hans kushitiska hustru; han hade nämligen tagit sig en hustru från Kush. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	2	De sade: »Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också.« Och Herren hörde det. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	3	Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	4	Plötsligt sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: »Gå ut till uppenbarelsetältet, alla tre!« Och alla tre gick dit. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	5	Herren steg ner i en molnpelare, ställde sig vid ingången till tältet och kallade på Aron och Mirjam. De båda steg fram, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	6	och han sade:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	7	Inte så med min tjänare Mose: honom har jag anförtrott hela mitt hus.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	8	Till honom talar jag öga mot öga, öppet, inte i gåtor. Han skådar Herrens gestalt. Hur kan ni vara så djärva att ni klandrar min tjänare Mose?«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	9	Herrens vrede flammade mot dem, och han lämnade dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	10	Men när molnet höjde sig från tältet hade Mirjam blivit vit som snö av spetälska. Aron vände sig mot henne, och när han såg att hon blivit spetälsk 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	11	sade han till Mose: »Nåd, herre! Straffa oss inte för den synd som vi var dåraktiga nog att begå. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	12	Låt henne inte bli som ett dödfött foster, som är halvt förruttnat när det kommer ut ur moderlivet.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	13	Då ropade Mose till Herren: »Nej, nej, gör henne frisk igen!« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	14	Herren svarade honom: »Om hennes far hade spottat henne i ansiktet hade hon fått sitta med sin skam i sju dagar. Nu skall hon i sju dagar hållas utestängd från lägret. Sedan får hon släppas in igen.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	12	15	Mirjam hölls alltså utestängd från lägret i sju dagar. Och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade släppts in igen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	1	Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i Paranöknen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	2	Herren talade till Mose: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	3	»Skicka några män att utforska Kanaan, det land som jag skall ge åt israeliterna. Ni skall skicka en från varje fädernestam; alla skall vara hövdingar.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	4	Mose skickade då ut spanare från Paranöknen enligt Herrens befallning; alla var ledande män bland israeliterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	5	Detta var deras namn: från Rubens stam Shammua, Sackurs son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	6	från Simons stam Shafat, Horis son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	7	från Judas stam Kalev, Jefunnes son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	8	från Isaskars stam Jigal, Josefs son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	11	från Sebulons stam Gaddiel, Sodis son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	12	från Josefs söners stammar dels Gaddi, Susis son, från Manasses stam, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	9	dels Hosea, Nuns son, från Efraims stam, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	10	från Benjamins stam Palti, Rafus son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	13	från Dans stam Ammiel, Gemallis son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	14	från Ashers stam Setur, Mikaels son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	15	från Naftalis stam Nachbi, Vofsis son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	16	och från Gads stam Geuel, Makis son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	17	Detta var namnen på de män som Mose skickade att utforska landet. Hosea, Nuns son, fick av Mose namnet Josua.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	18	När Mose skickade dem att utforska Kanaan sade han: »Gå genom Negev och upp i bergsbygden 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	19	och se efter vad det är för ett land. Är folket där starkt eller svagt, är de få eller många? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	20	Är landet de bor i bra eller dåligt? Bor de i läger eller i befästa städer? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	21	Är landet bördigt eller kargt? Finns där träd eller inte? Gör allt ni kan för att ta med något av det som växer i landet.« – Det var vid den tid då de första druvorna mognar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	22	Männen gav sig i väg och utforskade landet från Sinöknen till Rechov nära Levo-Hamat. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	23	De gick upp genom Negev och kom till Hebron. Där bodde Anaks ättlingar: Achiman, Sheshaj och Talmaj. (Hebron grundades sju år före Soan i Egypten.)
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	24	Sedan kom de till Druvdalen. Där skar de av en vinranka med en enda druvklase, som två man fick bära mellan sig på en stång, och plockade också granatäpplen och fikon. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	25	Platsen fick namnet Druvdalen efter den druvklase som israeliterna skar av där.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	26	När fyrtio dagar gått återvände de efter att ha utforskat landet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	27	De kom till Mose och Aron och Israels menighet i Kadesh i Paranöknen. De rapporterade till dem och till hela menigheten och visade upp vad som växte i landet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	28	De berättade för Mose: »Vi har varit i det land som du skickade oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung – se vad som växer där! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	29	Men folket som bor där är starkt, städerna är stora och befästa, och vi såg till och med ättlingar till Anak där. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	30	I Negev bor amalekiterna, i bergsbygden hettiterna, jevuseerna och amoreerna, och längs kusten och vid Jordan bor kanaaneerna.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	31	När folket då vände sig mot Mose försökte Kalev lugna dem. »Låt oss dra ut och erövra landet«, sade han. »Vi rår på dem.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	32	Men männen som hade varit med honom sade: »Vi kan inte dra ut i strid mot det folket, de är starkare än vi.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	33	De spred falska rykten bland israeliterna om det land som de hade utforskat: »Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett land som förtär sina invånare. Och alla vi såg var storvuxna, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	13	34	vi såg till och med jättar där.« (Anakiterna var ett slags jättar.) »Då tyckte vi att vi var som gräshoppor, och det måste de också ha tyckt.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	1	Nu bröt hela menigheten ut i klagorop, och folket grät natten igenom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	2	Alla israeliterna knotade mot Mose och Aron. Hela menigheten ropade till dem: »Om vi ändå hade fått dö i Egypten! Eller här i öknen! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	3	Varför leder Herren oss till det där landet? Vi kommer att falla för svärdet, och våra kvinnor och barn blir fiendens byte. Visst vore det bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	4	Och de sade till varandra: »Nu tar vi saken i egna händer och återvänder till Egypten.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	5	Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den församlade israelitiska menigheten. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	6	Och Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son, som båda hade varit med om att utforska landet, rev sönder sina kläder 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	7	och sade till den israelitiska menigheten: »Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett underbart land. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	8	Om Herren är tillfreds med oss kommer han att föra oss in i det landet och ge det åt oss, detta land som flödar av mjölk och honung. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	9	Gör bara inte uppror mot Herren! Och var inte rädda för folket i landet, de blir en munsbit för oss. Deras skydd är borta, men Herren är med oss. Var inte rädda för dem!« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	10	Men hela menigheten ropade att de skulle stenas.Moses bön för folket. Herrens svar Då visade sig Herrens härlighet vid uppenbarelsetältet för alla israeliterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	11	Herren sade till Mose: »Hur länge skall detta folk förakta mig, och hur länge skall de vägra lita på mig, trots alla de tecken som jag har gjort bland dem? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	12	Jag skall slå dem med pest och göra slut på dem, men av dig skall jag göra ett större och mäktigare folk än detta.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	13	Mose svarade: »Och om egypterna får höra det? Du har ju med din kraft fört ut detta folk från dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	14	Och om de berättar det för invånarna här i landet? De har ju hört att du, Herre, finns mitt bland detta folk, du, Herre, som visar dig för dem ansikte mot ansikte, hört att ditt moln finns ovanför dem och att du går framför dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	15	Om du nu dräper hela detta folk i ett enda slag kommer de andra folken, som har hört om dina storverk, att säga: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	16	Herren förmådde inte föra sitt folk in i det land som han hade lovat dem med ed. Det var därför han slog ihjäl dem i öknen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	17	Nej, Herre, visa din stora makt och bekräfta dina ord: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	18	Herren är sen till vrede och rik på kärlek. Han förlåter synd och skuld men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba deras ättlingar intill tredje och fjärde led. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	19	Förlåt nu detta folk dess skuld i din stora kärlek, liksom du har förlåtit dem under hela vägen från Egypten och hit.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	20	Herren svarade: »Jag hör din bön och förlåter dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	21	Men så sant jag lever, och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	22	ingen av de män som har sett min härlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen men ändå gång på gång har satt mig på prov och vägrat lyssna till mig, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	23	ingen av dem skall någonsin få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig skall få se det. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	24	Men min tjänare Kalev har ett annat sinnelag och är mig trogen. Därför skall jag låta honom komma in i det land där han redan har varit, och hans ättlingar skall lägga det under sig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	25	Nu bor amalekiterna och kanaaneerna i dalarna. I morgon skall ni ta en ny väg: bryt upp och gå genom öknen i riktning mot Sävhavet.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	26	Herren talade till Mose och Aron:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	27	Hur länge skall jag behöva stå ut med denna onda menighet och dess knotande? Ja, jag har hört hur israeliterna har knotat mot mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	28	Säg till dem: Så sant jag lever, säger Herren, ni skall få det så som jag har hört er själva säga. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	29	Här i öknen skall ni bli liggande som lik, alla ni som blivit mönstrade, alla som är tjugo år eller mer, ni som har knotat mot mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	30	Ingen av er skall komma in i det land som jag med ed har lovat er att få bo i, ingen utom Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	31	Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, skall jag låta komma dit, och de skall bli hemmastadda i det land som ni har förkastat. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	32	Ni själva skall bli liggande som lik här i öknen, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	33	och era söner skall valla sin boskap i öknen under fyrtio år; de skall bära straffet för er otrohet tills ni allesammans har blivit lik i öknen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	34	Liksom ni utforskade landet i fyrtio dagar skall ni bära ert straff i fyrtio år, ett år för varje dag. Då kommer ni att inse vad det betyder att trotsa mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	35	Jag, Herren, har talat. Ja, så skall jag göra med hela denna onda menighet som har gaddat sig samman mot mig: här i öknen skall de allesammans mista livet, här skall de dö.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	36	De män som Mose hade skickat för att utforska landet och som vid återkomsten hade fått hela menigheten att knota mot honom genom att sprida falska rykten om landet, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	37	dessa män som hade spritt onda rykten om landet drabbades nu av Herrens straff och dog. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	38	Av de män som hade varit i landet och utforskat det överlevde bara Josua, Nuns son, och Kalev, Jefunnes son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	39	Mose framförde sitt budskap till israeliterna, och hela folket hängav sig åt sorg och klagan. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	40	Tidigt nästa morgon ville de tåga upp mot höglandet. »Vi har felat«, sade de, »men nu vill vi ge oss av till det land som Herren har talat om.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	41	Men Mose sade: »Varför överträder ni Herrens befallning? Det kommer inte att gå väl. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	42	Ge er inte av, Herren är inte med er. Ni kommer att bli slagna av era fiender. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	43	Där uppe möter er amalekiter och kanaaneer, och ni kommer att falla för deras svärd. Ni har vänt er bort från Herren, och därför kommer han inte att vara med er.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	44	I sitt övermod tågade de ändå upp mot höglandet, men varken Herrens förbundsark eller Mose lämnade lägret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	14	45	Då kom amalekiterna och kanaaneerna ner från bergen där de bodde, slog dem, krossade dem och drev dem ända till Horma.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	2	Säg till israeliterna: När ni kommer in i det land som jag skall ge er och där ni skall bo, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	3	och ni vill offra ett eldoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer, för att uppfylla ett löfte eller som frivillig gåva eller i samband med era högtider, och därmed ge Herren en lukt som gör honom nöjd, offret av tjurar eller får, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	4	då skall den som ger Herren detta offer också bära fram en tiondels efa siktat mjöl blandat med en kvarts hin olja som matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	5	och som dryckesoffer vid sitt brännoffer eller slaktoffer en kvarts hin vin för varje lamm. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	6	Är det en bagge, skall du bära fram två tiondels efa siktat mjöl blandat med en tredjedels hin olja som matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	7	och som dryckesoffer en tredjedels hin vin. Då ger du Herren en lukt som gör honom nöjd. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	8	Och när du offrar en tjur som brännoffer eller slaktoffer, för att uppfylla ett löfte eller ge ett gemenskapsoffer åt Herren, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	9	skall du samtidigt med tjuren bära fram tre tiondels efa siktat mjöl blandat med en halv hin olja som matoffer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	10	och som dryckesoffer skall du bära fram en halv hin vin. Då blir det ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	11	Det sagda gäller för varje tjur och varje bagge, för lamm och för killingar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	12	Så skall ni göra med varje enskilt djur, oavsett hur många ni offrar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	13	Alla infödda israeliter skall göra som här är sagt, när de vill offra ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	14	Och när en invandrare eller en tillfällig besökare nu eller i framtiden vill offra ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall han göra på samma sätt som ni. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	15	En och samma stadga skall gälla i församlingen för er och för invandraren som bor hos er. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. Ni och invandrarna skall handla på ett och samma sätt inför Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	16	Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för invandraren som bor hos er.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	17	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	18	Säg till israeliterna: När ni kommer in i det land som jag skall föra er till 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	19	och ni äter av det bröd landet ger, skall ni offra en gåva åt Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	20	Den första brödkakan ni bakar skall vara er offergåva, på samma sätt som när ni ger en offergåva från tröskplatsen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	21	Det första som ni bakar skall ni genom alla släktled ge som en gåva åt Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	22/23	Om ni eller era efterkommande utan uppsåt försummar att följa dessa bud – under tiden från Herrens första befallning och allt framgent – de bud som Herren gav Mose, allt det som Herren har befallt er genom honom, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	24	då gäller detta: Om det är menigheten som har begått en ouppsåtlig försyndelse, skall hela menigheten offra en ungtjur som brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, tillsammans med de föreskrivna mat- och dryckesoffren, och därtill en getabock som syndoffer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	25	Prästen skall bringa försoning åt hela den israelitiska menigheten, och de får förlåtelse, ty det var fråga om en försyndelse utan uppsåt, och de har inför Herren burit fram sin gåva, ett eldoffer åt Herren, och sitt syndoffer för denna ouppsåtliga försyndelse. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	26	Hela den israelitiska menigheten skall få förlåtelse, även invandraren som bor där – hela folket hade ju del i försyndelsen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	27	Om en enskild syndar utan uppsåt, skall han bära fram en årsgammal get som syndoffer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	28	Prästen skall inför Herren bringa försoning åt den som har felat genom sin ouppsåtliga synd, och han får försoning och förlåtelse.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	29	Samma lag skall gälla för var och en av er som syndar utan uppsåt, för de infödda israeliterna likaväl som för invandrarna hos dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	30	Men om någon, infödd eller invandrare, handlar med berått mod, hädar han Herren och skall utstötas ur sitt folk. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	31	Han har föraktat Herrens ord och brutit hans bud. Han måste utstötas, han har dragit skuld över sig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	32	När israeliterna var i öknen ertappades en man med att samla ved på sabbatsdagen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	33	De som kom på honom med detta förde honom inför Mose och Aron och hela menigheten. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	34	Mannen sattes i förvar eftersom de inte hade fått något besked om vad som skulle göras med honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	35	Herren sade till Mose: Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	36	Menigheten förde honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	37	Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	38	Säg till israeliterna att de och deras efterkommande skall sätta tofsar i hörnen på sina mantlar och i varje tofs en violett tråd. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	39	När ni ser på de tofsar som ni har gjort på detta sätt skall ni minnas alla Herrens bud och följa dem i stället för att irra omkring i den trolöshet som era hjärtan och ögon förleder er till. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	40	Ni skall minnas alla mina bud och följa dem och vara helgade åt er Gud. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	15	41	Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	1	Korach, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt rubeniterna Datan och Aviram, Eliavs söner, och On, Pelets son, utmanade Mose 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	2	och trädde fram till honom tillsammans med 250 israeliter, menighetens hövdingar och utvalda talesmän, alla med stort anseende. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	3	De samlades kring Mose och Aron och anklagade dem: »Ni har gått för långt! Hela menigheten är helig, allesammans, och Herren finns mitt ibland dem. Varför vill ni vara förmer än Herrens församling?«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	4	När Mose hörde detta föll han ner på sitt ansikte. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	5	Sedan talade han till Korach och hela hans menighet: »I morgon skall Herren ge besked om vem som är hans och vem som är helig. Den mannen får komma nära honom, den som Herren väljer får komma nära honom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	6	Du, Korach, och hela din menighet skall göra så här: ni skall ta fram fyrfat, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	7	och i morgon skall ni lägga glöd i dem och strö över rökelse inför Herren. Den man som Herren då väljer är den helige. Leviter, det är ni som har gått för långt!«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	8	Och Mose sade till Korach: »Hör på, leviter! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	9	Räcker det inte att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet och låtit er komma nära honom för att utföra arbetet vid Herrens boning och bistå menigheten som dess tjänare? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	10	Han har låtit dig och alla dina levitiska bröder komma nära sig, men nu kräver ni dessutom att få vara präster. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	11	Ni har alltså sammansvurit er mot Herren, du och hela din menighet. Aron betyder ingenting, det är inte mot honom ni knotar.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	12	Mose sände bud efter Datan och Aviram, Eliavs söner, men de svarade: »Vi kommer inte! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	13	Räcker det inte med att du har fört oss ut från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Skall du nu också göra dig till herre över oss? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	14	Och inte har du fört oss till ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar att äga. Tänker du sticka ut ögonen på de här männen? Nej, vi kommer inte!«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	15	Mose fylldes av vrede och sade till Herren: »Ta inte emot något offer från dem. Jag har inte tagit ifrån dem en enda åsna, och jag har inte gjort en enda av dem något ont.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	16	Till Korach sade Mose: »I morgon skall du och hela din menighet infinna er inför Herren, du själv och de, tillsammans med Aron. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	17	Var och en skall ta med sig sitt fyrfat och strö rökelse på det. Alla skall bära fram sina fyrfat inför Herren, 250 stycken, och du och Aron skall också ta med era fyrfat.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	18	Alla tog sina fyrfat, och de lade i glöd och strödde över rökelse. De ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet, liksom Mose och Aron. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	19	Korach samlade hela menigheten mitt emot dem, alla vända mot uppenbarelsetältets ingång. Herrens härlighet visade sig för hela menigheten, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	20	och Herren talade till Mose och Aron: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	21	»Dra er undan från denna menighet, så skall jag förinta den på ett ögonblick.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	22	De föll ner på sina ansikten och sade: »Gud, du som ger alla människor liv och ande, skall du låta din vrede drabba hela menigheten, därför att en enda man har syndat?«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	23	Herren talade till Mose: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	24	»Säg åt menigheten att dra sig bort från Korachs, Datans och Avirams boning.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	25	Då gick Mose följd av Israels äldste bort till Datan och Aviram 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	26	och talade till menigheten: »Håll er undan från dessa förbrytares tält! Rör inte vid något som tillhör dem, då blir ni utplånade för alla deras synders skull.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	27	De drog sig då bort från Korachs, Datans och Avirams boning. Datan och Aviram hade gått ut och ställt sig i tältdörrarna tillsammans med hustrur och barn och spädbarn. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	28	Mose sade: »Så här skall ni få veta att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det som jag gör, och att jag inte gör något på eget bevåg: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	29	Om dessa människor dör en vanlig död och delar människors vanliga öde, då har Herren inte sänt mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	30	Men om Herren visar sin skaparmakt, om han låter jorden öppna sitt gap och sluka dem med allt vad de äger, så att de störtar levande ner i dödsriket, då vet ni att de här männen har visat förakt för Herren.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	31	Just när han hade sagt detta rämnade marken under dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	32	Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras familjer, liksom Korachs anhöriga, och alla deras ägodelar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	33	De störtade levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, jorden slöt sig över dem och de var utplånade ur församlingen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	34	Alla israeliter som fanns i närheten flydde bort vid deras skrik, i skräck för att själva slukas av jorden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	35	Och eld sköt ut från Herren och förbrände de 250 män som hade offrat rökelse.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	36	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	37	Säg till prästen Elasar, Arons son, att han skall dra fram fyrfaten ur askan. Sprid sedan ut glöden. Fyrfaten är heliga, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	38	de som bars av dessa syndare som förverkade sina liv. De skall hamras ut till tunna plåtar som skall täcka altaret, ty de blev heliga när de fördes fram inför Herren. Så blir de en varning för israeliterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	39	Prästen Elasar tog kopparfyrfaten som hade burits fram av dem som förbrändes, och de hamrades ut för att täcka altaret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	40	Så skulle de påminna israeliterna om att en obehörig, en som inte är av Arons släkt, aldrig får komma inför Herren och tända rökelse, för att det inte skall gå som det gick med Korach och hans menighet. Elasar gjorde som Herren befallt honom genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	41	Dagen därpå knotade hela den israelitiska menigheten mot Mose och Aron och anklagade dem för att ha dödat Herrens folk. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	42	Menigheten samlades för att angripa Mose och Aron och vände sig mot uppenbarelsetältet. Då täcktes det av molnet, och Herrens härlighet visade sig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	43	Mose och Aron ställde sig framför uppenbarelsetältet, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	44	och Herren talade till Mose: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	45	»Gå bort från denna menighet, så skall jag förinta den på ett ögonblick.« De föll ner på sina ansikten. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	46	Därefter sade Mose till Aron: »Tag ditt fyrfat, fyll det med glöd från altaret och strö över rökelse. Skynda dig sedan ut bland menigheten och bringa försoning åt den. Herren har redan släppt lös sin vrede, och hemsökelsen har börjat.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	47	Aron tog det Mose hade sagt och skyndade sig in bland de församlade, där hemsökelsen redan hade börjat. Aron brände rökelse och bringade så försoning åt folket. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	48	Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	49	Vid hemsökelsen omkom 14 700 människor, förutom de som dött för Korachs skull. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	16	50	När hemsökelsen hade upphört återvände Aron till Mose vid uppenbarelsetältets ingång.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	2	Säg till israeliterna att varje stamöverhuvud skall ge dig en stav, en för varje stam, sammanlagt tolv stycken. Skriv vars och ens namn på hans stav – 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	3	på Levis stav skall du skriva Arons namn – ty det skall finnas en stav för varje familjeöverhuvud. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	4	Stavarna skall du lägga framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet, där jag uppenbarar mig för er. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	5	Staven som tillhör den man jag har utvalt kommer då att skjuta skott. Så slipper jag höra israeliternas knot, deras ständiga knotande mot er.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	6	Mose talade med israeliterna, och alla deras familjeöverhuvuden gav honom var sin stav, sammanlagt tolv stycken. Även Arons stav fanns bland dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	7	Mose lade stavarna inför Herren i förbundstecknets tält.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	8	Dagen därpå gick Mose in i förbundstecknets tält. Då hade Arons stav skjutit skott, staven från Levis stam. Den knoppades, den blommade och den bar mogna mandlar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	9	Mose bar då alla stavarna som låg inför Herren ut till israeliterna. De såg på dem. Sedan tog var och en sin stav.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	10	Herren sade till Mose: Lägg tillbaka Arons stav framför förbundstecknet. Där skall den ligga som en varning för alla som vill göra uppror. Så får du ett slut på deras knotande mot mig, och de behöver inte dö.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	11	Mose gjorde så. Han gjorde som Herren hade befallt honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	12	Israeliterna sade till Mose: »Vi går under! Vi förgås! Vi förgås allesammans! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	17	13	Var och en som kommer nära, som närmar sig Herrens boning, han dör. Måste vi gå under allihop?«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	1	Då sade Herren till Aron: Du och dina söner och hela din familj skall bära den skuld som kan uppkomma vid helgedomen. Du och dina söner skall bära den skuld som kan uppkomma i prästtjänsten. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	2	Dina bröder av Levis stam, din fädernestam, skall du också låta vara med. Låt dem biträda dig och hjälpa dig när du och dina söner tjänstgör framför förbundstecknets tält. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	3	De skall stå till ditt förfogande och ansvara för hela tältet, men de får inte komma nära de heliga föremålen eller altaret, ty då kommer både de och ni att dö. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	4	De skall biträda dig och ansvara för uppenbarelsetältet, för allt arbete där. Men ingen obehörig får närma sig er. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	5	Det är ni som ansvarar för de heliga tingen och altaret. Då kommer israeliterna inte mer att drabbas av vreden.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	6	Jag har själv skilt ut era bröder leviterna från de andra israeliterna. De är en gåva åt er, avskilda åt Herren för att utföra arbetet vid uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	7	Men du och dina söner skall ansvara för er prästtjänst, för allt som gäller altaret och det som är bakom förhänget – det är vad ni skall utföra. Jag ger er prästämbetet som ett privilegium. Varje obehörig som befattar sig med det skall dödas.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	8	Herren sade till Aron: Jag överlåter åt dig ansvaret för de offergåvor som lämnas åt mig, för alla israeliternas heliga gåvor. Jag ger dem åt dig och dina söner som en förmån, som er oföränderliga rättighet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	9	Detta skall tillhöra dig av det högheliga, av eldoffren: Alla deras gåvor, alla matoffer, syndoffer och skuldoffer de erlägger åt mig, skall vara din och dina söners högheliga andel. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	10	Du skall äta dem som det anstår högheliga ting. Bara män får äta av dem. De skall vara heliga för dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	11	Detta skall också tillhöra dig: Det som lyfts upp av israeliternas gåvor, alltså alla deras lyftoffer, ger jag åt dig och dina söner och döttrar som er oföränderliga rättighet. Var och en i din familj som är ren får äta av detta.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	12	Det första av skörden, allt det bästa av olja och allt det bästa av vin och säd som de ger åt Herren, ger jag åt dig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	13	Förstlingsgåvorna av allt som odlas i landet, de som frambärs åt Herren, skall tillhöra dig. Var och en i din familj som är ren får äta av detta.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	14	Allt i Israel som har vigts åt Herren skall tillhöra dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	15	Det första som kommer ur moderlivet och bärs fram åt Herren skall tillhöra dig, vilken levande varelse det än gäller, människa eller djur. Men en förstfödd människa skall friköpas, och ett förstfött orent djur skall också friköpas. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	16	De skall friköpas till fastställt värde när de är en månad gamla: fem siklar silver efter tempelvikt, dvs. 20 gera per sikel. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	17	Men förstfödda djur bland nötboskap, får eller getter kan inte friköpas, de är heliga. Blodet från dem skall du stänka på altaret, och fettet skall du bränna som ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	18	Köttet skall tillhöra dig, liksom bringan som har lyfts upp och det högra låret.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	19	Alla heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren ger jag alltså åt dig och dina söner och döttrar som er oföränderliga rättighet. Detta är ett saltförbund med oföränderlig giltighet inför Herren, för dig lika väl som för dina efterkommande.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	20	Herren sade till Aron: I deras land får du ingen egendom, ingen andel skall tillfalla dig bland dem. Jag är din andel och din egendom i Israel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	21	Åt leviterna ger jag som egendom allt tionde från Israel som ersättning för det arbete de utför, deras arbete vid uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	22	Hädanefter får övriga israeliter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty då drar de skuld över sig och måste dö. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	23	Det är leviterna som skall utföra arbetet där, och de skall bära den skuld de kan dra över sig. Detta skall vara en oföränderlig stadga för er genom alla släktled. De tilldelas ingen egendom som de andra israeliterna; 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	24	det tionde som israeliterna ger Herren som offergåva är den egendom som jag ger åt dem. Det är därför jag säger att leviterna inte skall tilldelas någon egendom som de andra israeliterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	25	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	26	Till leviterna skall du säga: När ni tar emot israeliternas tionde, det som jag har bestämt att ni skall få av dem som er egendom, skall ni ge Herren en tiondel av tiondet som offergåva. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	27	Denna gåva skall räknas er till godo som om det vore säden från en tröskplats eller flödet från ett presskar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	28	På så sätt ger också ni er offergåva åt Herren. Ni skall ge den från alla tionden som ni tar emot från israeliterna. Av dem skall ni ge en offergåva åt Herren, och den skall ni lämna till prästen Aron. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	29	Från alla gåvor som ni mottar skall ni ta undan en full offergåva åt Herren, och det ni sålunda helgar skall ni alltid ta från de bästa gåvorna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	30	Säg också till dem: När ni har offrat det bästa av era tionden blir dessa för er leviter likvärdiga med vad andra får från tröskplats eller presskar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	31	Ni får äta dem på vilken plats ni vill tillsammans med era familjer, ty detta är er lön, ersättningen för ert arbete vid uppenbarelsetältet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	18	32	Genom att offra det bästa av era tionden undgår ni att dra skuld över er genom dem. Ni vanhelgar inte israeliternas heliga gåvor och behöver inte dö.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	1	Herren talade till Mose och Aron:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	2	Detta är den lagbestämmelse som Herren har fastställt: Säg till israeliterna att de skall föra fram en röd ko, en som är utan vank och lyte och aldrig har gått under ett ok. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	3	Ni skall överlämna den till prästen Elasar, och den skall sedan föras utanför lägret och slaktas i hans närvaro. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	4	Därefter skall prästen Elasar ta av dess blod på fingret och sju gånger stänka blodet mot uppenbarelsetältets framsida. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	5	Sedan skall kon brännas upp i hans åsyn: hud, kött och blod skall brännas tillsammans med inälvorna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	6	Prästen skall ta cederträ, isop och karmosinröd ull och kasta det på bålet där kon ligger. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	7	Han skall tvätta sina kläder och bada och får sedan komma in i lägret men är oren till kvällen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	8	Den som brände kon skall också tvätta sina kläder och bada och vara oren till kvällen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	9	Därefter skall en man som är ren samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Den israelitiska menigheten skall ta hand om askan och använda den till reningsvatten. Detta är ett syndoffer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	10	Den som samlade upp askan efter kon skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna liksom för invandrarna som bor hos dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	11	Den som rör vid ett lik, vem den döde än må vara, skall vara oren i sju dagar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	12	Han skall rena sig med askan den tredje och den sjunde dagen och är sedan ren. Om han inte renar sig den tredje och den sjunde dagen, förblir han oren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	13	Var och en som rör vid ett lik, en död människas kropp, och inte renar sig, han orenar Herrens boning. En sådan skall utstötas ur Israel. Eftersom inget reningsvatten har stänkts på honom, är och förblir han oren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	14	Detta är lagen: När en människa dör i ett tält skall alla som går in i tältet eller redan befinner sig där vara orena i sju dagar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	15	Alla öppna kärl, de som inte är täckta och överbundna, skall likaså vara orena. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	16	Och var och en som ute i det fria rör vid någon som stupat för svärd eller avlidit på annat sätt, vid benen från en människa eller vid en grav skall vara oren i sju dagar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	17	För att göra den orene ren igen skall man ta aska från det förbrända syndoffret och blanda den med friskt vatten i en skål. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	18	Därefter skall en man som är ren ta en isopkvist, doppa den i vattnet och stänka på tältet och alla kärlen liksom på dem som befunnit sig där inne eller på den som rört vid benen, vid den stupade eller avlidne eller vid graven. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	19	Den rene mannen skall stänka på den orene den tredje och den sjunde dagen. Den sjunde dagen gör han honom ren. Då skall den renade tvätta sina kläder och bada, och när kvällen kommer är han ren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	20	Men den som blir oren och inte renar sig, han skall utstötas ur församlingen, ty han har orenat Herrens helgedom. Inget reningsvatten har stänkts på honom, han är oren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	21	Detta skall vara en oföränderlig stadga för folket. Den som har stänkt reningsvattnet skall också tvätta sina kläder, och var och en som rör vid reningsvattnet skall vara oren till kvällen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	19	22	Allt som den orene berör blir orent, och den som rör vid honom blir oren till kvällen.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	1	Hela Israels menighet nådde fram till Sinöknen i första månaden, och folket slog sig ner i Kadesh. Där dog Mirjam, och där blev hon också begravd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	2	Men menigheten led brist på vatten, och de samlades kring Mose och Aron. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	3	Folket anklagade Mose och sade: »Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herren! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	4	Varför har ni fört Herrens församling till den här öknen, där både vi och vår boskap går under? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	5	Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit oss till detta eländiga ställe? Här växer varken säd eller fikon eller druvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka!« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	6	Mose och Aron lämnade då församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång, där de föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	7	Herren talade till Mose: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	8	»Tag staven och kalla samman menigheten, du och din bror Aron. Ni skall tala till klippan i deras åsyn, då kommer den att ge ifrån sig vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och boskapen att dricka.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	9	Mose tog staven som låg inför Herren, så som han blivit befalld, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	10	och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan. Mose sade till dem: »Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	11	Så lyfte Mose handen och slog två gånger med staven mot klippan. Vattnet forsade fram, och både menigheten och boskapen fick dricka.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	12	Men Herren sade till Mose och Aron: »Ni litade inte på mig och höll mig inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling in i det land som jag har gett dem.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	13	Detta var ett Merivavatten, ett anklagelsevatten: israeliterna anklagade Herren, men han visade sin helighet bland dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	14	Från Kadesh skickade Mose följande budskap till kungen av Edom: »Så säger din broder Israel: Du känner till alla de vedermödor vi fått utstå. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	15	Våra fäder flyttade ner till Egypten, och vi bodde länge där. Men vi liksom våra fäder blev förtryckta av egypterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	16	När vi åkallade Herren hörde han våra rop; han sände en ängel och förde oss ut ur Egypten. Nu befinner vi oss i Kadesh vid gränsen till ditt område. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	17	Låt oss få tåga genom ditt land. Vi kommer inte att gå över åkrar och vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi går längs Kungsvägen och viker inte av åt vare sig höger eller vänster förrän vi har passerat ditt område.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	18	Men svaret från Edom löd: »Ni får inte tåga genom mitt land. Om ni försöker hindrar jag er med vapenmakt.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	19	Israeliterna svarade: »Vi kommer att följa stora vägen, och om vi och vår boskap skulle dricka av ditt vatten, så skall vi betala för det. Det är inte mycket vi begär, bara att få gå rakt igenom.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	20	Men Edom förbjöd dem att passera och drog ut mot dem med en stor och slagkraftig här. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	21	Israel fick alltså inte tåga genom Edoms område utan vek undan för edomeerna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	22	Israeliterna bröt upp från Kadesh, och hela menigheten kom till berget Hor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	23	På berget Hor, vid gränsen till Edom, sade Herren till Mose och Aron: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	24	»Aron skall förenas med sina fäder. Han får inte komma in i det land som jag har gett åt israeliterna, ty ni trotsade min befallning om Merivavattnet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	25	Du skall ta med dig Aron och hans son Elasar upp på berget Hor. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	26	Ta av Aron hans dräkt och klä hans son Elasar i den. Därefter skall Aron gå till sina fäder, han skall dö där.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	27	Mose gjorde som Herren hade befallt, och de gick upp på berget Hor i hela menighetens åsyn. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	28	Mose tog av Aron hans dräkt och klädde hans son Elasar i den. Där, högst uppe på berget, dog Aron. Sedan gick Mose och Elasar ner därifrån. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	20	29	När menigheten fick veta att Aron var död begräts han av hela Israel i trettio dagar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	1	Kanaaneerna – kungen av Arad – som bodde i Negev fick höra att israeliterna närmade sig längs Atarimvägen. Då anföll de israeliterna och tog fångar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	2	Israel gav då detta löfte till Herren: »Om du ger detta folk i vårt våld skall vi viga deras städer åt förintelse.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	3	Herren hörde Israels bön och utlämnade kanaaneerna åt dem, och de vigde dem och deras städer åt förintelse. Platsen fick namnet Horma.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	4	De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	5	och klandrade både Gud och Mose: »Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	6	Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	7	Folket kom till Mose och sade: »Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.« Mose bad för folket, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	8	och Herren sade till Mose: »Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	9	Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	10	Israeliterna bröt upp och slog sedan läger vid Ovot. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	11	När de brutit upp från Ovot slog de läger vid Ije Haavarim i öknen öster om Moab. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	12	De bröt upp därifrån och slog läger i Sereddalen, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	13	och efter att ha brutit upp därifrån slog de läger på andra sidan Arnon, i den öken som börjar på amoreiskt område. Arnon bildar nämligen gräns mot Moab, mellan Moab och amoreerna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	14	Som det står i Boken om Herrens krig:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	15	och bäckravinernas brant, som sträcker sig mot landet kring Ar, som lutar mot gränsen till Moab …
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	16	Därifrån gick de till Beer, den brunn om vilken Herren sade till Mose: »Samla folket, så skall jag ge dem vatten.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	17	Då sjöng Israel denna sång:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	18	brunnen som furstar grävde, som de främsta i folket har öppnat med spira och härskarstav.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	19	från Mattana till Nachaliel, från Nachaliel till Bamot, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	20	och från Bamot till den dal som ligger på Moabs område uppe på Pisga, som höjer sig över Jeshimon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	21	Israel skickade följande budskap till Sichon, amoreernas kung: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	22	»Låt oss få tåga genom ditt land. Vi kommer inte att trampa in på åkrar och vingårdar eller dricka vatten ur brunnarna. Vi går på Kungsvägen tills vi har passerat ditt område.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	23	Men Sichon tillät inte att Israel tågade genom hans område. Han samlade allt sitt folk och drog ut i öknen för att möta israeliterna. När han kom till Jahas gick han till anfall mot dem, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	24	men israeliterna slog honom och intog hans land från Arnon till Jabbok, fram till ammoniternas land, ty deras gräns var befäst. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	25	Israeliterna intog alla städerna i landet, och de bosatte sig i alla amoreernas städer, i Heshbon och i alla dess lydstäder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	26	Heshbon var amoreerkungen Sichons huvudstad. Han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom allt land ända ner till Arnon. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	27	Som skalderna sjunger:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	28	Eld slog ut från Heshbon, en flamma från Sichons borg. Den förbrände Ar i Moab, den slukade Bamot vid Arnon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	29	Ve dig, Moab! Förlorat är du, Kemoshs folk! Han lät sina söner bli slagna på flykt, sina döttrar föras i fångenskap till amoreernas kung, till Sichon.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	30	
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	31	Israeliterna bodde nu i amoreernas land. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	32	Mose sände spanare mot Jaser, och israeliterna intog dess lydstäder och drev bort de amoreiska invånarna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	33	Därefter slog de in på vägen mot Bashan. Og, kungen av Bashan, drog ut med allt sitt folk för att möta dem i strid vid Edrei. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	34	Men Herren sade till Mose: »Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	21	35	Och de dödade Og och hans söner och allt hans folk. Ingen av dem slapp undan. Sedan intog de hans land.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	1	Israeliterna bröt upp och slog sedan läger på Moabs hedar, öster om Jordan, mitt emot Jeriko.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	2	Balak, Sippors son, fick veta vad israeliterna hade gjort med amoreerna, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	3	och i Moab spred sig fruktan för detta folk, som var så manstarkt. Moabiterna kände sig hotade av israeliterna 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	4	och lät hälsa de äldste i Midjan: »Nu kommer den här horden att beta av hela landet, liksom oxen betar av allt gräs på marken.« Balak, Sippors son, var vid denna tid kung av Moab. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	5	Han skickade följande budskap för att kalla till sig Bileam, Beors son, från Petor, som ligger i amaveernas land vid Eufrat: »Det har kommit ett folk från Egypten, och det brer ut sig över hela landet, jag har dem alldeles inpå mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	6	Kom, förbanna detta folk åt mig, jag rår inte på dem. Då kan jag kanske slå dem och driva ut dem ur landet. För det vet jag: välsignad är den som du välsignar, förbannad den som du förbannar.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	7	De äldste i Moab och de äldste i Midjan tog med sig siarlön och gav sig i väg. När de kom till Bileam framförde de Balaks begäran. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	8	Han svarade: »Stanna här över natten, så skall jag svara med de ord Herren ger mig.« Och de moabitiska hövdingarna stannade hos Bileam.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	9	Gud kom till Bileam och sade: »Vad är det för män som är hos dig?« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	10	Bileam svarade Gud: »Kungen av Moab, Balak, Sippors son, har sänt mig detta bud: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	11	Det folk som har kommit från Egypten brer ut sig över hela landet. Kom och förbanna dem åt mig. Då kan jag kanske ta upp striden med dem och driva ut dem.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	12	Gud sade till Bileam: »Följ inte med dem. Du skall inte förbanna det folket, ty det är välsignat.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	13	På morgonen, när Bileam stigit upp, sade han till Balaks hövdingar: »Vänd tillbaka till ert land, Herren vägrar att låta mig följa med er.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	14	De moabitiska hövdingarna gav sig i väg. De återvände till Balak och sade: »Bileam vägrade att följa med oss.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	15	Då skickade Balak ut nya hövdingar, fler och förnämare än förra gången. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	16	De kom till Bileam och sade till honom: »Så säger Balak, Sippors son: Låt inget hindra dig från att komma till mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	17	Jag skall löna dig rikligt och göra allt vad du begär, om du bara kommer hit och förbannar det här folket åt mig.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	18	Bileam svarade Balaks utsända: »Även om Balak ger mig allt silver och guld som finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens, min Guds, befallning, vare sig i stort eller i smått. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	19	Men stanna kvar över natten också ni, tills jag får veta vad Herren har att säga mig denna gång.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	20	På natten kom Gud till Bileam och sade: »När nu de här männen har kommit för att hämta dig, så följ med dem. Men du får inte göra något annat än vad jag befaller dig.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	21	På morgonen steg Bileam upp, sadlade sitt åsnesto och följde med de moabitiska hövdingarna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	22	Men hans resa väckte Herrens vrede, och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam, där han kom ridande på sin åsna med två tjänare i följe. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	23	Åsnan såg Herrens ängel stå mitt på vägen med draget svärd. Hon vek undan och gick ut på åkern, och Bileam slog sin åsna för att få henne upp på vägen igen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	24	Herrens ängel ställde sig då i en trång passage mellan två muromgärdade vingårdar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	25	Åsnan såg Herrens ängel och tryckte sig mot muren, så att Bileams ben kom i kläm, och han slog henne ännu en gång. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	26	På nytt gick Herrens ängel i förväg och ställde sig på ett ställe där det var så trångt att det inte gick att vika åt sidan, vare sig åt höger eller åt vänster. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	27	Åsnan såg Herrens ängel och lade sig ner under Bileam, som blev rasande och slog henne med sin käpp. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	28	Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: »Vad har jag gjort dig? Det är tredje gången du slår mig.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	29	Bileam svarade henne: »Du gör mig till åtlöje. Om jag haft svärdet med mig hade jag dödat dig.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	30	Åsnan sade: »Jag är ju din egen åsna, som du alltid har ridit på, ända till denna dag. Brukar jag göra så här mot dig?« – »Nej«, svarade han.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	31	Då öppnade Herren Bileams ögon. Han såg Herrens ängel stå på vägen med draget svärd, och han föll ner på sitt ansikte inför honom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	32	Herrens ängel sade till honom: »Tre gånger har du slagit din åsna – varför gjorde du det? Jag ställde mig i vägen för dig, eftersom din resa misshagar mig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	33	Åsnan såg mig, och tre gånger har hon vikit undan för mig. Om hon inte gjort det skulle jag ha dödat dig men låtit henne leva.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	34	Bileam svarade Herrens ängel: »Jag handlade fel, jag visste inte att du stod framför mig på vägen. Men om jag har väckt ditt misshag, så vänder jag om igen.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	35	Herrens ängel sade till honom: »Följ med männen, men du får inte säga något annat än vad jag befaller dig.« Och Bileam fortsatte tillsammans med Balaks hövdingar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	36	När Balak hörde att Bileam var på väg gick han och mötte honom vid Ir Moab, i gränstrakterna vid Arnon. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	37	Balak frågade Bileam: »Gång på gång har jag skickat bud efter dig – varför kom du aldrig? Tror du inte att jag kan löna dig?« – 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	38	»Nu har jag kommit till dig«, svarade Bileam. »Men det står inte i min makt att själv säga någonting. Jag kan bara säga det som Gud lägger i min mun.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	39	Han följde med Balak, och de kom till Kirjat Husot. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	40	Där slaktade Balak oxar och får och lät dela ut kött till Bileam och de hövdingar som var hos honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	22	41	Nästa morgon tog Balak med sig Bileam upp till Bamot Baal. Därifrån kunde han se en del av folket.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	1	Bileam sade till Balak: »Bygg sju altaren åt mig här, och skaffa hit sju tjurar och sju baggar.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	2	Han gjorde som han blivit tillsagd, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	3	Därefter sade Bileam till Balak: »Ställ dig vid ditt brännoffer. Själv går jag härifrån – kanske vill Herren möta mig och visa sig för mig. Det han då låter mig se skall jag berätta för dig.« Han gick upp på en kal höjd, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	4	och där visade sig Gud för honom. Bileam sade: »Jag har uppfört de sju altarna, och på vart och ett av dem har jag offrat en tjur och en bagge.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	5	Herren lade ord i hans mun och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	6	Bileam gick tillbaka till Balak, som stod kvar vid sitt offer tillsammans med alla de moabitiska hövdingarna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	7	Och Bileam sjöng sin siarsång:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	8	Kan jag förbanna den Gud ej förbannar, fördöma den Herren inte fördömt?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	9	Jag ser dem från klippornas krön, från höjderna skådar jag dem: ett folk som bor för sig självt, som inte räknar sig till de andra.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	10	Vem kan mäta upp Jakobs sand, vem kan räkna Israels stoftkorn?
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	11	Då sade Balak till Bileam: »Vad har du gjort? Jag hämtade dig för att du skulle förbanna mina fiender, men du har välsignat dem.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	12	Bileam svarade: »Jag kan bara lydigt säga det Herren lägger i min mun.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	13	Då sade Balak till honom: »Följ med mig till ett annat ställe, där du kan se folket. Du kommer att se en del av dem, men inte alla. Därifrån skall du förbanna dem åt mig.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	14	Balak tog honom med sig till Väktarplatån uppe på Pisga. Där byggde han sju altaren, och Bileam offrade en tjur och en bagge på vart och ett av dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	15	Sedan sade han till Balak: »Ställ dig här vid ditt brännoffer. Själv vill jag se om Herren visar sig där borta.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	16	Och Herren visade sig för Bileam. Han lade ord i hans mun och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	17	Bileam gick till Balak, som stod kvar vid sitt offer tillsammans med de moabitiska hövdingarna. »Vad sade Herren?« frågade Balak. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	18	Och Bileam sjöng sin siarsång:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	19	Gud är ingen människa, han ljuger inte, han är ingen dödlig, som ändrar sig. Vad han sagt, det gör han, vad han lovat, håller han.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	20	Att välsigna är mitt uppdrag – hans välsignelse kan jag inte häva.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	21	Ingen olycka skymtar för Jakob, inget ont är i sikte för Israel. Herren, hans Gud, är med honom och hyllas som konung med jubelrop.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	22	Gud har fört honom ut ur Egypten, hans styrka är som vildoxens horn.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	23	Ingen svartkonst finns hos Jakob, ingen spådomskonst hos Israel. I rätta stunden sägs till Jakob, till Israel, vad Gud skall göra.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	24	Det folket reser sig som ett lejon, som ett rovdjur redo till språng. Det vilar först när det slukat sitt byte och druckit de dräptas blod.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	25	Då sade Balak till Bileam: »Vill du inte förbanna dem, så låt i alla fall bli att välsigna dem!« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	26	Men Bileam svarade Balak: »Har jag inte sagt dig att jag måste göra allt som Herren säger?« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	27	Då sade Balak till honom: »Kom, jag tar dig med till ett annat ställe. Kanske är det Guds vilja att du förbannar dem åt mig därifrån.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	28	Balak tog Bileam med sig högst upp på Pegor, som höjer sig över Jeshimon, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	29	och Bileam sade till Balak: »Bygg sju altaren åt mig här, och skaffa hit sju tjurar och sju baggar.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	23	30	Han gjorde som han blev tillsagd, och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	1	Bileam förstod att det var Herrens vilja att Israel skulle välsignas. Han gick inte undan för att söka tecken som de andra gångerna, i stället vände han sig ut mot öknen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	2	När han lyfte blicken såg han israeliterna lägrade stam vid stam. Då kom Guds ande över honom, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	3	och han sjöng sin siarsång:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	4	så talar han som hör Guds ord, som äger kunskap om den Högste och skådar den Väldige i syner – han segnar ner, hans ögon öppnas:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	5	Sköna är dina tält, Jakob, dina boningar, Israel!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	6	De sträcker sig vida, som gröna dalar, de liknar trädgårdar vid en flod, aloeträd som Herren planterat, cedrar som växer vid vatten.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	7	Folkslag skall bäva för Israels makt, hans arm skall betvinga många folk. Hans kung skall bli större än Agag, hans välde växa i makt och ära.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	8	Gud har fört honom ut ur Egypten, hans styrka är som vildoxens horn. Han skall sluka fientliga folk, knäcka deras ben, krossa förtryckarna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	9	Han har lagt sig till ro, han vilar likt ett lejon, ett lejon som ingen vågar störa. Välsignad den som välsignar dig, förbannad den som förbannar dig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	10	Balak blev rasande, knöt händerna mot Bileam och sade: »Jag kallade hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men nu har du välsignat dem tre gånger. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	11	Ge dig i väg hem! Jag lovade att löna dig rikligt, men Herren har berövat dig lönen.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	12	Bileam svarade honom: »Men jag sade ju till sändebuden som du skickade: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	13	’Även om Balak ger mig allt silver och guld som finns i hans palats kan jag inte trotsa Herrens befallning och göra något på eget bevåg, vare sig gott eller ont.’ Vad Herren säger, det måste jag säga. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	14	Nu går jag hem till mitt eget folk. Men först vill jag låta dig veta vad detta folk skall göra med ditt folk i kommande dagar.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	15	Och han sjöng sin siarsång:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	16	så talar han som hör Guds ord, som äger kunskap om den Högste och skådar den Väldige i syner – han segnar ner, hans ögon öppnas:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	17	Jag ser honom – men inte nu, jag skådar honom – men inte nära. En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel. Han krossar Moabs tinning, hjässan på alla ättlingar till Set.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	18	Edom skall bli hans egendom, hans egendom blir Seir. Israel skall visa sin makt,
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	19	Jakob skall kuva sina fiender, förgöra varje överlevande från Ir.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	20	Han såg Amalek, och han sjöng sin siarsång:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	21	Han såg keniterna, och han sjöng sin siarsång:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	22	Ändå skall det prisges åt skövling. För hur länge? – Assur skall föra bort dig!
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	23	Han sjöng sin siarsång:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	24	skepp från kitteernas kuster. De skall kuva Assur, kuva Ever, ja, också han skall utplånas för alltid.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	24	25	Därefter bröt Bileam upp och återvände hem, och Balak gick åt sitt håll.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	1	Israeliterna slog sig ner i Shittim. Där började folket hora med de moabitiska kvinnorna, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	2	som bjöd in dem till sin guds offermåltider. Folket åt med dem och tillbad deras gud. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	3	Att israeliterna gav sig i lag med Baal-Pegor väckte Herrens vrede, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	4	och han sade till Mose: »Grip ledarna för folket och häng upp dem under bar himmel inför Herren. Då skall Herrens glödande vrede vända sig från israeliterna.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	5	Och Mose befallde Israels domare: »Döda dem av era män som har gett sig i lag med Baal-Pegor!«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	6	En israelitisk man kom in bland sina landsmän med sin midjanitiska kvinna mitt framför Mose och hela den israelitiska menigheten, som stod gråtande vid uppenbarelsetältets ingång. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	7	När Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, såg detta steg han fram ur menigheten, tog ett spjut 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	8	och följde efter den israelitiske mannen in i sovkammaren. Där stack han spjutet genom de båda, israeliten och kvinnan. Då upphörde den hemsökelse som härjade bland israeliterna 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	9	och som hade krävt 24 000 människors liv.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	10	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	11	Pinechas, son till Elasar, son till prästen Aron, vände min vrede från israeliterna. Han gav min lidelse utlopp bland dem, så att jag inte utplånade israeliterna i min lidelse. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	12	Kungör därför att jag stiftar ett förbund som tillförsäkrar honom min vänskap 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	13	och ger honom och hans efterkommande rätt till prästämbetet för all framtid, ty han brann av lidelse för sin Gud och bringade försoning åt israeliterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	14	Den dödade israeliten, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var överhuvud för en familj av Simons stam. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	15	Den dödade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur, som var klanhövding, familjeöverhuvud, i Midjan.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	16	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	17	Anfall och slå midjaniterna, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	18	ty de anföll er genom att lömskt snärja er. Så var det när det gällde Pegor och när det gällde Kosbi, deras landsmaninna, den midjanitiska hövdingadottern, som dödades när folket hemsöktes för Pegors skull.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	25	19	Efter hemsökelsen
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	1	sade Herren till Mose och till prästen Elasar, Arons son:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	2	Räkna hela den israelitiska menigheten från tjugo års ålder och uppåt, familj för familj, alla vapenföra israeliter.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	3	Mose och prästen Elasar mönstrade dem då på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	4	alla som var tjugo år eller mer, så som Herren hade befallt Mose. Detta var de israeliter som hade dragit ut ur Egypten:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	5	Ruben var Israels förstfödde. Rubens ättlingar, släkt för släkt, var Henok och henokiternas släkt, Pallu och palluiternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	6	Hesron och hesroniternas släkt, Karmi och karmiternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	7	Detta var de rubenitiska släkterna; bland dem mönstrades 43 730 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	8	Pallus son var Eliav. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	9	Eliavs söner var Nemuel, Datan och Aviram. Det var Datan och Aviram, män som blivit utvalda ur menigheten, som satte sig upp mot Mose och Aron och ingick i Korachs menighet när den satte sig upp mot Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	10	Då öppnade jorden sitt gap och slukade både dem och Korach. Samtidigt omkom deras menighet, i och med att elden förbrände de 250 männen. De blev ett varnande exempel; 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	11	men Korachs söner dog inte.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	12	Simons ättlingar, släkt för släkt, var Nemuel och nemueliternas släkt, Jamin och jaminiternas släkt, Jakin och jakiniternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	13	Serach och serachiternas släkt, Saul och sauliternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	14	Detta var de simonitiska släkterna enligt mönstringen: 22 200 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	15	Gads ättlingar, släkt för släkt, var Sefon och sefoniternas släkt, Haggi och haggiternas släkt, Shuni och shuniternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	16	Osni och osniternas släkt, Eri och eriternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	17	Arod och aroditernas släkt, Areli och areliternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	18	Detta var Gads ättlingars släkter enligt mönstringen: 40 500 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	19	Er och Onan var söner till Juda, men båda hade dött i Kanaan. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	20	Judas ättlingar var därefter, släkt för släkt, Shela och shelaiternas släkt, Peres och peresiternas släkt, Serach och serachiternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	21	Peres ättlingar var Hesron och hesroniternas släkt, Hamul och hamuliternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	22	Detta var Judas släkter enligt mönstringen: 76 500 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	23	Isaskars ättlingar, släkt för släkt, var Tola och tolaiternas släkt, Puva och puvaiternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	24	Jashuv och jashuviternas släkt, Shimron och shimroniternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	25	Detta var Isaskars släkter enligt mönstringen: 64 300 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	26	Sebulons ättlingar, släkt för släkt, var Sered och serediternas släkt, Elon och eloniternas släkt, Jachleel och jachleeliternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	27	Detta var de sebulonitiska släkterna enligt mönstringen: 60 500 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	28	Josefs ättlingar, släkt för släkt, härstammade från Manasse och Efraim. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	29	Manasses ättlingar var Makir och makiriternas släkt. Makir blev far till Gilead; från denne härstammade gileaditernas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	30	Detta är Gileads ättlingar: Ieser och ieseriternas släkt, Helek och helekiternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	31	Asriel och asrieliternas släkt, Shekem och shekemiternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	32	Shemida och shemidaiternas släkt, Hefer och heferiternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	33	Hefers son Selofchad fick inga söner utan bara döttrar. Selofchads döttrar hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	34	Detta var Manasses släkter enligt mönstringen: 52 700 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	35	Efraims ättlingar, släkt för släkt, var Shutelach och shutelachiternas släkt, Beker och bekeriternas släkt, Tachan och tachaniternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	36	Och detta är Shutelachs ättlingar: Eran och eraniternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	37	Detta var Efraims ättlingars släkter enligt mönstringen: 32 500 man. Detta var Josefs ättlingar, släkt för släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	38	Benjamins ättlingar, släkt för släkt, var Bela och belaiternas släkt, Ashbel och ashbeliternas släkt, Achiram och achiramiternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	39	Shufam och shufamiternas släkt, Hufam och hufamiternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	40	Belas söner var Ard och Naaman. Från Ard härstammade arditernas släkt, från Naaman naamaniternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	41	Detta var Benjamins ättlingars släkter enligt mönstringen: 45 600 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	42	Dans ättlingar, släkt för släkt, var Shucham och shuchamiternas släkt. Detta var Dans släkter 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	43	enligt mönstringen: 64 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	44	Ashers ättlingar, släkt för släkt, var Jimna och jimnaiternas släkt, Jishvi och jishviternas släkt, Beria och beriaiternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	45	Berias ättlingar var Hever och heveriternas släkt, Malkiel och malkieliternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	46	Ashers dotter hette Serach. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	47	Detta var Ashers ättlingars släkter enligt mönstringen: 53 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	48	Naftalis ättlingar, släkt för släkt, var Jachseel och jachseeliternas släkt, Guni och guniternas släkt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	49	Jeser och jeseriternas släkt, Shillem och shillemiternas släkt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	50	Detta var Naftalis släkter enligt mönstringen: 45 400 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	51	Detta var de israeliter som blev mönstrade: 601 730 man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	52	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	53	Åt dessa stammar skall landet fördelas och ges som egendom, allt efter antalet personer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	54	Åt en stor stam skall du ge en stor andel, åt en liten stam en liten. Varje stam skall få en andel motsvarande antalet mönstrade. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	55	Landet skall delas genom lottning; man skall fördela det efter fädernestammarnas namn. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	56	Efter lottens utslag skall varje stam, stor eller liten, få sin andel.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	57	Detta är de som blev mönstrade bland leviterna, släkt för släkt: Gershon och gershoniternas släkt, Kehat och kehatiternas släkt, Merari och merariternas släkt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	58	Detta är de släkter som härstammar från Levi: livniternas släkt, hebroniternas släkt, machliternas släkt, mushiternas släkt, korachiternas släkt. Kehat blev far till Amram. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	59	Amrams hustru hette Jokeved, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten. Åt Amram födde hon Aron och Mose och deras syster Mirjam. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	60	Aron fick sönerna Nadav och Avihu, Elasar och Itamar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	61	Nadav och Avihu dog när de bar fram otillåten eld inför Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	62	De mönstrade bland dessa släkter, alla av manligt kön från en månads ålder och uppåt, var 23 000 man. De blev inte mönstrade tillsammans med de andra israeliterna, eftersom de inte fick någon egendom som de andra.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	63	Detta var de som mönstrades av Mose och prästen Elasar när de mönstrade israeliterna på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	64	Bland dem fanns ingen som Mose och prästen Aron hade mönstrat när de mönstrade israeliterna i Sinaiöknen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	26	65	Om dem hade Herren sagt: »De skall möta döden i öknen.« Och ingen fanns längre kvar av dem, utom Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	1	Nu trädde Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse; han hörde till Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	2	De ställde sig inför Mose och prästen Elasar, inför hövdingarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	3	»Vår far dog i öknen, men han var inte med i den menighet som gaddade sig samman mot Herren, Korachs menighet, utan dog på grund av sin egen synd. Han hade inga söner. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	4	Måste vår fars namn utplånas ur hans släkt, därför att han inte hade någon son? Låt oss få mark att äga liksom vår fars manliga släktingar.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	5	Mose lade fram deras sak inför Herren, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	6	och Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	7	Selofchads döttrar har rätt. Du skall låta dem ärva mark liksom deras manliga släktingar; låt arvet efter deras far tillfalla dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	8	Sedan skall du tala till israeliterna: Om en man dör utan att efterlämna någon son, skall ni låta hans arv tillfalla hans dotter. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	9	Om han inte hade någon dotter, skall ni ge hans arv åt hans bröder. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	10	Hade han inga bröder, skall ni ge hans arv åt hans fars bröder. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	11	Hade hans far inga bröder, skall ni ge hans arv åt den närmaste anförvanten i hans släkt; denne skall ärva. Detta skall vara gällande lag för israeliterna – så har Herren befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	12	Herren sade till Mose: »Gå upp i Avarimbergen här och se ut över det land som jag har gett åt israeliterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	13	När du har sett det skall också du förenas med dina fäder, liksom din bror Aron, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	14	ty när menigheten gjorde uppror i Sinöknen höll ni mig inte helig inför israeliterna utan trotsade min befallning om vattnet« (dvs. Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen).
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	15	Då sade Mose till Herren: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	16	»Må Herren, den Gud som ger alla människor liv och ande, utse en ledare för menigheten, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	17	en som kan leda deras fälttåg, föra dem ut i strid och tillbaka igen, så att inte Herrens menighet blir som får utan herde.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	18	Herren svarade: »Hämta Josua, Nuns son, han är en man med ande. Lägg din hand på honom, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	19	ställ honom inför prästen Elasar och hela menigheten och ge honom hans uppdrag i deras åsyn. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	20	Låt honom få del av din egen myndighet, så att hela den israelitiska menigheten lyder honom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	21	Men han skall vända sig till prästen Elasar, som för hans räkning skall söka vägledning inför Herren med hjälp av orakel. På hans ord skall de dra ut, och på hans ord skall de vända tillbaka, Josua liksom de andra israeliterna, hela menigheten.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	22	Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han hämtade Josua, ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	27	23	lade sina händer på honom och gav honom hans uppdrag, så som Herren hade sagt genom Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	2	Ge israeliterna följande påbud: De offergåvor som tillkommer mig, min föda, alltså mina eldoffer, den lukt som gör mig nöjd, skall ni vara noga med att ge på fastställda tider.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	3	Säg till dem: Detta är de eldoffer ni skall ge åt Herren: två årsgamla, felfria lamm som brännoffer varje dag i all framtid. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	4	Det ena lammet skall du offra på morgonen, det andra mellan skymning och mörker, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	5	och som matoffer en tiondels efa siktat mjöl, blandat med en kvarts hin olja av stötta oliver. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	6	Detta är det dagliga brännoffret, instiftat på Sinaiberget, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	7	Som dryckesoffer till det första lammet skall du ge en kvarts hin, ett offer av en rusande dryck skall du utgjuta åt Herren i helgedomen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	8	Det andra lammet skall du offra mellan skymning och mörker; med samma slags matoffer och dryckesoffer som om morgonen skall du offra det, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	9	På sabbatsdagen skall du offra två årsgamla, felfria lamm, och som matoffer två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, och dessutom det tillhörande dryckesoffret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	10	Detta är sabbatsbrännoffret på dess bestämda dag, sabbaten, utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	11	Vid era nymånadsfester skall ni som brännoffer till Herren frambära två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	12	samt tre tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje tjur, två tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till baggen 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	13	och en tiondels efa siktat mjöl, blandat med olja, som matoffer till varje lamm. Det blir ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	14	De tillhörande dryckesoffren skall bestå av en halv hin vin till tjurarna, en tredjedels hin till baggen och en kvarts hin till lammen. Detta är nymånadsbrännoffret på dess bestämda dag, nymånadsdagen, likadant vid alla årets nymånadsfester. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	15	Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer åt Herren. Allt detta skall offras utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	16	I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är det Herrens påsk, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	17	och på femtonde dagen i samma månad skall det hållas en högtid. I sju dagar skall man äta osyrat bröd. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	18	Den första dagen skall det hållas en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	19	Som ett eldoffer, ett brännoffer åt Herren, skall ni offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	20	Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: ni skall offra tre tiondels efa till tjurarna, två tiondels efa till baggen 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	21	och offra en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	22	Dessutom skall ni offra en syndofferbock för att bringa försoning åt er. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	23	Allt detta skall ni offra förutom morgonens brännoffer, som är en del av det dagliga brännoffret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	24	På detta sätt skall ni frambära offer varje dag under de sju dagarna, som föda, som eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd. Det skall offras utöver det dagliga brännoffret med dess dryckesoffer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	25	Den sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	26	På förstlingsoffrets dag, när ni under er veckohögtid bär fram ett matoffer av den nya skörden till Herren, skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	27	Som ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	28	Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två tiondels efa till baggen 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	29	och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	30	Dessutom skall ni offra en getabock för att bringa försoning åt er. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	28	31	Allt detta skall ni offra förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	1	I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. Den dagen skall ni låta hornen ljuda. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	2	Som ett brännoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra en ungtjur, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	3	Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	4	och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	5	Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer för att bringa försoning åt er. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	6	Allt detta skall offras förutom nymånadsbrännoffret med dess matoffer och det dagliga brännoffret med dess matoffer och de dryckesoffer som föreskrivs för dem, allt till en lukt som gör Herren nöjd, ett eldoffer åt honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	7	På tionde dagen i samma månad, den sjunde, skall ni hålla en helig sammankomst; då skall ni späka er, och ni får inte utföra något arbete. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	8	Som ett brännoffer åt Herren, en lukt som gör honom nöjd, skall ni offra en ungtjur, en bagge och sju årsgamla lamm; de skall vara felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	9	Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	10	och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	11	Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom försoningsdagens syndoffer och det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	12	På femtonde dagen i sjunde månaden skall ni hålla en helig sammankomst; då får ni inte utföra några sysslor. Under sju dagar skall ni fira en högtid till Herrens ära. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	13	Som ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra tretton ungtjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm; de skall vara felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	14	Det tillhörande matoffret skall bestå av siktat mjöl, blandat med olja: tre tiondels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondels efa till var och en av de två baggarna 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	15	och en tiondels efa till vart och ett av de fjorton lammen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	16	Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	17	Den andra dagen skall ni offra tolv ungtjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	18	Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	19	Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	20	Den tredje dagen skall ni offra elva tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	21	Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	22	Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	23	Den fjärde dagen skall ni offra tio tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	24	Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	25	Dessutom skall ni offra en getabock som syndoffer. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	26	Den femte dagen skall ni offra nio tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	27	Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	28	Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	29	Den sjätte dagen skall ni offra åtta tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	30	Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	31	Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	32	Den sjunde dagen skall ni offra sju tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm, alla felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	33	Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjurarna, baggarna och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	34	Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	35	På den åttonde dagen skall ni ha en högtidssamling; då får ni inte utföra några sysslor. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	36	Som ett brännoffer, ett eldoffer, en lukt som gör Herren nöjd, skall ni offra en tjur, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	37	Tillhörande matoffer och dryckesoffer skall för tjuren, baggen och lammen följa de givna föreskrifterna, allt efter djurens antal. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	38	Dessutom skall ni offra en syndofferbock. Allt detta skall offras förutom det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	29	39	Detta är vad ni skall offra åt Herren vid era högtider, utom de löftesoffer och frivilliga offer som ni ger i form av brännoffer, matoffer, dryckesoffer eller gemenskapsoffer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	1	Mose sade detta till israeliterna, alldeles så som Herren hade befallt honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	2	Mose talade till israeliternas stamhövdingar: Detta är vad Herren har befallt.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	3	Om en man avlägger ett löfte till Herren eller med ed förpliktar sig att avstå från något, får han inte bryta sitt ord. Han måste i allt göra så som han har lovat.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	4	Om en kvinna som ännu är ung och bor hos sin far avlägger ett löfte till Herren eller förpliktar sig att avstå från något, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	5	och hennes far får höra om hennes löfte eller förpliktelse men inte säger någonting till henne om detta, då gäller alla hennes löften och alla hennes förpliktelser är i kraft. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	6	Men om fadern ingriper samma dag som han får höra om saken, då är alla hennes löften ogiltiga liksom hennes förpliktelser, och Herren förlåter henne eftersom hennes far ingrep.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	7	Om hon har löften att infria när hon ges åt en man, eller har ålagt sig en förpliktelse genom tanklösa ord, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	8	och hennes man får höra om detta utan att säga något till henne samma dag som han får höra om saken, då gäller hennes löften och hennes förpliktelser är i kraft. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	9	Men om hennes man ingriper samma dag som han får höra om saken, då upphäver han det löfte hon hade att infria liksom de förpliktelser hon tanklöst ålagt sig, och Herren kommer att förlåta henne.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	10	För en änka eller en förskjuten kvinna som har gett ett löfte är alla förpliktelser hon ålagt sig i kraft.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	11	Om en gift kvinna lovar något eller med ed förpliktar sig att avstå från något, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	12	och hennes man får höra om detta men inte säger något till henne och inte ingriper, då gäller alla hennes löften och alla hennes förpliktelser är i kraft. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	13	Men om hennes man upphäver dem samma dag som han får höra om saken, då är allt hon har uttalat ogiltigt, löften såväl som förpliktelser. Hennes man har upphävt dem, och Herren kommer att förlåta henne.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	14	Kvinnans man kan ge giltighet åt varje löfte och varje edlig förpliktelse om späkning, och han kan upphäva dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	15	Om mannen inte säger något till henne förrän nästa dag är inne, har han gett giltighet åt alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han har gjort dem giltiga i och med att han inte sade något till henne samma dag som han fick höra om saken. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	16	Men om han upphäver dem först någon tid efter att han fått höra om dem, måste han bära hennes skuld.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	30	17	Dessa är de stadgar som Herren lät Mose fastställa angående förhållandet mellan en man och hans hustru och mellan en far och hans dotter då hon ännu är ung och bor hos sin far.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	2	Kräv ut hämnd för israeliterna av midjaniterna. Sedan skall du förenas med dina fäder.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	3	Och Mose talade till folket: Rusta en del av era män till strid. De skall gå mot Midjan för att utkräva Herrens hämnd. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	4	Tusen man från var och en av Israels stammar skall ni sända ut i strid.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	5	Av Israels ätter togs tusen man ut från varje stam, 12 000 stridsrustade män. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	6	Mose sände dem ut i strid, tusen man från varje stam, och tillsammans med dem Pinechas, prästen Elasars son, som förde med sig de heliga föremålen och signaltrumpeterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	7	De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	8	Förutom alla andra som dräptes dödade de också de midjanitiska kungarna, Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, de fem midjanitiska kungarna. De högg också ner Bileam, Beors son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	9	Midjaniternas kvinnor och barn togs till fånga av israeliterna, och alla dragdjur, all boskap och all egendom tog de från midjaniterna som byte. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	10	Alla städer där midjaniterna bodde brände de ner, liksom alla tältläger. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	11	De tog med sig allt rövat gods och allt byte av människor och boskap 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	12	och förde detta till Mose, prästen Elasar och israeliternas menighet i lägret på Moabs hedar vid Jordan, mitt emot Jeriko – fångarna, bytet och allt rövat gods.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	13	Mose, prästen Elasar och alla menighetens hövdingar kom och mötte dem utanför lägret. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	14	Men Mose greps av vrede mot härens befäl, de högre och lägre officerare som nu återvände från fälttåget. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	15	Han sade till dem: »Har ni låtit alla kvinnorna leva! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	16	Det var ju de som följde Bileams råd och lockade israeliterna att vara trolösa mot Herren när det gällde Pegor, så att Herrens menighet drabbades av hemsökelsen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	17	Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	18	Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	19	Själva skall ni hålla er utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dräpt någon eller rört vid en död skall rena sig på den tredje och den sjunde dagen, det gäller både er och era fångar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	20	Ni skall också rena alla kläder, allt som är gjort av skinn eller gethår och alla träföremål.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	21	Prästen Elasar sade till soldaterna som varit med i kriget: »Detta är den lagbestämmelse som Herren har gett åt Mose: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	22	Det som är av guld eller silver, koppar eller järn, tenn eller bly, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	23	allt som tål eld, måste ni föra genom eld. Då blir det rent. Men det skall också renas med reningsvatten. Allt som inte tål eld skall ni föra genom vatten. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	24	Tvätta era kläder den sjunde dagen. Då blir ni rena, och sedan kan ni gå in i lägret igen.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	25	Herren sade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	26	Du och prästen Elasar och menighetens familjeöverhuvuden skall räkna människorna och djuren i krigsbytet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	27	Dela sedan bytet och ge hälften åt krigarna som varit med i striden och hälften åt resten av menigheten. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	28	Låt soldaterna som varit med i striden betala en tribut åt Herren. Den skall bestå av en femhundradel av människorna, korna, åsnorna och fåren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	29	Detta skall du ta från deras andel och ge åt prästen Elasar som en offergåva åt Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	30	Från de andra israeliternas andel skall du ta en femtiondel av människorna och av all boskap, av kor, åsnor och får. Detta skall du ge åt leviterna som ansvarar för Herrens boning.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	31	Mose och prästen Elasar gjorde som Herren hade befallt Mose. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	32	Krigsbytet, det som återstod av vad soldaterna hade tagit, utgjordes av 675 000 får, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	33	72 000 kor, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	34	61 000 åsnor 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	35	och allt som allt 32 000 människor, de flickor som inte hade legat med någon man.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	36	Hälften av detta, den lott som tillföll dem som varit med i striden, uppgick till 337 500 får, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	37	därav 675 får som blev tribut åt Herren, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	38	36 000 kor, därav 72 som tribut åt Herren, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	39	30 500 åsnor, därav 61 som tribut åt Herren, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	40	och 16 000 människor, därav 32 som tribut åt Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	41	Mose överlämnade tributen, Herrens offergåva, till prästen Elasar, så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	42	Den andra hälften, israeliternas andel, som Mose hade avskilt från de stridande männens, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	43	alltså menighetens andel, utgjordes av 337 500 får, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	44	36 000 kor, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	45	30 500 åsnor 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	46	och 16 000 människor. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	47	Från israeliternas andel tog Mose en femtiondel av både människor och boskap och gav den åt leviterna, som hade ansvaret för Herrens boning, så som Herren hade befallt Mose.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	48	Häravdelningarnas befäl, de högre och lägre officerarna, kom fram till Mose 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	49	och sade till honom: »Vi, dina tjänare, har räknat soldaterna som står under vårt befäl. Ingen av våra män saknas. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	50	Därför vill vi nu ge en offergåva åt Herren. Var och en ger de guldföremål han har kommit över, armband, länkar och ringar, örhängen och halssmycken, som lösen för sitt liv inför Herren.« 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	51	Mose och prästen Elasar tog emot guldet av dem, alla guldsmedsarbetena. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	52	Den offergärd av guld som de högre och lägre officerarna frambar till Herren vägde sammanlagt 16 750 siklar; 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	53	varje soldat hade tagit byte. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	31	54	Mose och prästen Elasar tog emot guldet från officerarna och förde det till uppenbarelsetältet, för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	1	Rubeniterna och gaditerna hade gott om boskap, väldiga hjordar. När de såg att Jasers och Gileads områden lämpade sig för boskapsskötsel 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	2	gick de till Mose, prästen Elasar och menighetens hövdingar och sade: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	3	»Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	4	det land som Herren har underkuvat åt Israels menighet, lämpar sig för boskapsskötsel, och vi, dina tjänare, har ju boskap. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	5	Om vi äger din välvilja, herre«, fortsatte de, »låt oss då få detta land som vår egendom. För oss inte över Jordan.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	6	Mose svarade gaditerna och rubeniterna: »Skulle ni stanna här, medan era bröder drar ut i krig! 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	7	Hur kan ni avskräcka israeliterna från att gå över floden in i det land som Herren har gett åt dem? 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	8	Just så gjorde era fäder när jag sände ut dem från Kadesh Barnea för att spana i landet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	9	De gav sig i väg till Druvdalen och spanade i landet, men de avskräckte israeliterna från att gå till det land som Herren hade gett åt dem. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	10	Den gången flammade Herrens vrede upp, och han svor denna ed: 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	11	’Ingen av de män som drog ut ur Egypten, från tjugo års ålder och uppåt, skall få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, ty de har inte varit trogna mot mig, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	12	ingen utom kenissén Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son – de har varit trogna mot Herren.’ 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	13	Herrens vrede flammade mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, tills hela det släktled var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	14	Och nu går ni i era fäders spår, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att brinna ännu en gång mot Israel. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	15	Om ni avfaller från honom och han ännu en gång lämnar kvar Israel i öknen, drar ni undergång över hela detta folk.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	16	De gick fram till honom och sade: »Vi tänker bygga fållor här till våra hjordar och städer åt våra familjer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	17	men själva skall vi rusta oss och gå i spetsen för israeliterna, ordnade till strid, ända till dess att vi har fört dem dit där de skall bo. Våra familjer bor kvar i de befästa städerna, skyddade för landets befolkning, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	18	och vi skall inte återvända hem förrän alla israeliter har fått sina jordlotter. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	19	Vi skall inte ha någon lott bland dem där borta på andra sidan Jordan, när vi har tilldelats vår lott här på östra sidan av Jordan.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	20	Mose svarade dem: »Om ni verkligen gör som ni har sagt, om ni rustar er till krig inför Herren, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	21	och om alla era krigare går över Jordan inför Herren och stannar tills han har fördrivit sina fiender, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	22	och om ni inte återvänder hem förrän landet har lagts under Herren, då har ni ingen skuld till Herren eller till Israel, och detta land skall bli er egendom inför Herren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	23	Men om ni inte gör så, syndar ni mot Herren, och då skall ni veta att synden drabbar er. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	24	Bygg städer åt era familjer och fållor åt era får, och gör också i övrigt som ni har sagt.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	25	Gaditerna och rubeniterna svarade Mose: »Herre, dina tjänare skall göra som du har befallt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	26	Våra barn och våra kvinnor, vår boskap och alla våra lastdjur stannar kvar i Gileads städer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	27	men vi, dina tjänare, alla som är rustade till strid inför Herren, skall gå över Jordan för att delta i kriget, så som du har sagt, herre.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	28	Mose gav nu befallningar om dem till prästen Elasar, till Josua, Nuns son, och till de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	29	Han sade: »Om alla gaditer och rubeniter som är rustade till krig inför Herren går över Jordan tillsammans med er, och om ni lägger under er landet, då skall ni ge dem Gilead som deras egendom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	30	Men om de inte rustar sig och inte går över tillsammans med er skall de få sin egendom bland er andra i Kanaan.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	31	Till detta svarade gaditerna och rubeniterna: »Vad Herren har befallt dina tjänare, det skall vi också göra. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	32	Vi skall rusta oss inför Herren och gå över till Kanaan. Då får vi våra lotter, vår egendom, på denna sidan Jordan.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	33	Mose gav nu amoreerkungen Sichons rike och Bashans kung Ogs rike till gaditerna, rubeniterna och ena hälften av Josefs sons Manasses stam, detta land med dess städer och städernas kringliggande områden. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	34	Gaditerna byggde upp Divon, Atarot, Aroer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	35	Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	36	Bet Nimra och Bet Haran, så att de fick befästa städer och fållor åt fåren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	37	Rubeniterna byggde upp Heshbon, Elale och Kirjatajim 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	38	samt Nebo och Baal Meon – som borde skrivas på annat sätt – och Sivma. Städerna som de hade byggt upp fick behålla sina gamla namn. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	39	Ättlingarna till Makir, Manasses son, tågade mot Gilead, som de erövrade. De amoreiska invånarna drevs undan. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	40	Mose gav området åt Manasses ättlingar makiriterna, och de bosatte sig där. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	41	Manasses ättlingar jairiterna tågade mot Hams tältbyar, som de erövrade och kallade för Jairs byar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	32	42	Novach tågade mot Kenat med kringliggande byar, som han erövrade. Han gav platsen sitt eget namn, Novach.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	1	Detta är de sträckor som israeliterna gick när de drog ut ur Egypten under Moses och Arons ledning, ordnade i häravdelningar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	2	Mose förtecknade lägerplatserna som de på Herrens befallning bröt upp från, sträcka för sträcka. Detta är deras marschsträckor, från lägerplats till lägerplats.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	3	De bröt upp från Ramses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påsken tågade israeliterna dristigt ut i alla egypternas åsyn, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	4	medan egypterna begravde sina döda, alla de förstfödda som Herren hade dräpt. Så drabbades deras gudar av Herrens dom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	5	Israeliterna bröt upp från Ramses och slog läger i Suckot. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	6	De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, som ligger vid randen av öknen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	7	De bröt upp från Etam, vek av mot Pi Hachirot, som ligger mitt emot Baal Sefon, och slog läger utanför Migdol. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	8	De bröt upp från Pi Hachirot och gick tvärs igenom havet ut i öknen. De gick tre dagsmarscher genom Etams öken och slog läger i Mara. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	9	De bröt upp från Mara och kom till Elim. Vid Elim fanns det tolv källor och sjuttio palmer, och de slog läger där. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	10	De bröt upp från Elim och slog läger vid Sävhavet. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	11	De bröt upp från Sävhavet och slog läger i Sinöknen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	12	De bröt upp från Sinöknen och slog läger i Dofka. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	13	De bröt upp från Dofka och slog läger i Alush. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	14	De bröt upp från Alush och slog läger i Refidim, men där fanns det inte något vatten att dricka för folket. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	15	De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinaiöknen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	16	De bröt upp från Sinaiöknen och slog läger i Kivrot Hattaava. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	17	De bröt upp från Kivrot Hattaava och slog läger i Haserot. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	18	De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	19	De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon Peres. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	20	De bröt upp från Rimmon Peres och slog läger i Livna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	21	De bröt upp från Livna och slog läger i Rissa. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	22	De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	23	De bröt upp från Kehelata och slog läger vid Sheferberget. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	24	De bröt upp från Sheferberget och slog läger i Harada. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	25	De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	26	De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tachat. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	27	De bröt upp från Tachat och slog läger i Terach. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	28	De bröt upp från Terach och slog läger i Mitka. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	29	De bröt upp från Mitka och slog läger i Hashmona. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	30	De bröt upp från Hashmona och slog läger i Moserot. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	31	De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene Jaakan. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	32	De bröt upp från Bene Jaakan och slog läger i Hor Haggidgad. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	33	De bröt upp från Hor Haggidgad och slog läger i Jotvata. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	34	De bröt upp från Jotvata och slog läger i Avrona. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	35	De bröt upp från Avrona och slog läger i Esjon-Gever. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	36	De bröt upp från Esjon-Gever och slog läger i Sinöknen, vid Kadesh. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	37	De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor, vid gränsen till Edom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	38	På Herrens befallning gick prästen Aron upp på berget Hor, och där dog han, under det fyrtionde året efter det att israeliterna drog ut ur Egypten, den första dagen i femte månaden. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	39	Aron var 123 år gammal vid sin död på berget Hor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	40	Kanaaneerna – kungen av Arad – som bodde i Negev i Kanaan fick höra att israeliterna närmade sig.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	41	De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	42	De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	43	De bröt upp från Punon och slog läger i Ovot. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	44	De bröt upp från Ovot och slog läger i Ije Haavarim vid gränsen till Moab. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	45	De bröt upp från Ijim och slog läger i Divon Gad. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	46	De bröt upp från Divon Gad och slog läger i Almon Divlatajma. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	47	De bröt upp från Almon Divlatajma och slog läger i Avarimbergen, vid Nebo. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	48	De bröt upp från Avarimbergen och slog läger på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	49	De slog läger vid Jordan mellan Bet Hajshimot och Avel Hashittim, på Moabs hedar.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	50	Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	51	Tala så till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	52	skall ni fördriva dem som bor i landet och förstöra alla deras avgudabilder. Alla deras gjutna bilder skall ni förstöra, och alla deras offerplatser skall ni ödelägga. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	53	Sedan skall ni ta landet i besittning och bosätta er där, ty ni har fått det av mig som er besittning. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	54	Ni skall fördela landet genom lottning släkt för släkt. Åt den släkt som har mycket folk skall ni ge en stor andel, åt den som har litet en liten. Var och en skall få sin del där lotten faller ut. Ni skall göra fördelningen efter era fädernestammar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	55	Men om ni inte fördriver landets invånare, då kommer de som ni lämnar kvar att bli taggar i era ögon och pikar i era kroppar. De skall anfalla er i det land där ni bor, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	33	56	och jag skall göra med er som jag hade tänkt göra med dem.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	1	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	2	Ge israeliterna följande påbud: När ni kommer in i landet, in i Kanaan, är detta det land som skall bli er egendom. Detta är gränserna för Kanaans land:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	3	I söder gränsar ert land mot Sinöknen, längs med Edom. Er sydgräns skall från öster räknat gå från änden av Döda havet 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	4	och sedan böja av söder om Akrabbimbranten, gå förbi Sin och löpa ut söder om Kadesh Barnea. Därifrån skall den gå till Hasar-Addar och förbi Asmon. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	5	Efter Asmon skall den böja av mot Egyptens gränsflod och löpa ut vid havet.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	6	I väster skall Medelhavet vara er gräns. Detta skall vara er västgräns.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	7	Detta skall vara er nordgräns: från Medelhavet skall ni dra den fram till berget Hor. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	8	Från berget Hor skall ni dra den fram till Levo-Hamat, och den skall löpa ut vid Sedad. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	9	Därifrån skall den gå till Sifron och löpa ut vid Hasar Enan. Detta skall vara er nordgräns.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	10	Östgränsen skall ni dra från Hasar Enan fram till Shefam. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	11	Från Shefam skall den gå vidare ner till Rivla öster om Ajin. Gränsen skall fortsätta neråt och löpa längs bergssluttningen på Gennesaretsjöns östra sida. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	12	Därifrån skall den fortsätta ner till Jordan och löpa ut vid Döda havet. Detta är gränserna runt ert land.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	13	Mose gav israeliterna följande påbud: »Detta är det land som ni skall fördela genom lottning, det land som enligt Herrens befallning skall ges åt nio stammar och den halva stammen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	14	Rubeniternas stam med dess familjer och gaditernas stam med dess familjer liksom halva Manasses stam har redan fått sin egendom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	15	Dessa två stammar och denna halva stam har alltså fått sin egendom på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan om floden.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	16	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	17	Detta är namnen på de män som skall fördela landet mellan er: prästen Elasar och Josua, Nuns son. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	18	Ni skall också låta en hövding ur varje stam delta vid fördelningen. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	19	Detta är namnen på de männen: från Judas stam Kalev, Jefunnes son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	20	från Simons stam Samuel, Ammihuds son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	21	från Benjamins stam Elidad, Kislons son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	22	från Dans stam hövdingen Bucki, Joglis son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	23	från Josefs söner dels hövdingen Hanniel, Efods son, från Manasses stam, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	24	dels hövdingen Kemuel, Shiftans son, från Efraims stam, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	25	från Sebulons stam hövdingen Elisafan, Parnaks son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	26	från Isaskars stam hövdingen Paltiel, Assans son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	27	från Ashers stam hövdingen Achihud, Shelomis son, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	28	och från Naftalis stam hövdingen Pedahel, Ammihuds son.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	34	29	Detta var de som enligt Herrens befallning skulle fördela israeliternas egendom i Kanaan.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	1	Herren talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	2	Befall israeliterna att av den egendom som de har tilldelats avskilja städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge leviterna betesmark kring städerna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	3	De skall bo i städerna och använda betesmarkerna för den boskap de äger, för alla sina djur. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	4	Betesmarkerna som ni ger åt leviterna skall åt alla håll sträcka sig 1 000 alnar utåt från stadsmuren. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	5	Utanför staden skall ni mäta upp östsidan av betesmarken till 2 000 alnar, sydsidan till 2 000, västsidan till 2 000 och nordsidan till 2 000, med staden i mitten. Detta är betesmarkerna som leviterna skall få kring sina städer.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	6	De städer som ni skall avskilja åt leviterna innefattar de sex asylstäderna, till vilka ni skall låta dråpare få ta sin tillflykt. Förutom dessa skall ni ge dem ytterligare 42 städer. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	7	Sammanlagt blir det alltså 48 städer med tillhörande betesmarker som ni skall ge åt leviterna. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	8	När ni tar dessa städer från israeliternas egendom skall ni ta mycket från dem som har mycket och litet från dem som har litet. Varje stam skall ge av sina städer åt leviterna i förhållande till det område som stammen har fått som sin egendom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	9	Herren talade till Mose:
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	10	Säg till israeliterna: När ni går över Jordan och kommer in i Kanaan 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	11	skall ni välja ut städer som skall vara era asylstäder. Dit skall en dråpare kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	12	Städerna skall tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte blir dödad innan han ställs inför menighetens domstol. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	13	Av de städer ni avskiljer är det sex som skall vara era asylstäder. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	14	Tre städer skall ni avskilja öster om Jordan och tre städer i Kanaan. De skall vara asylstäder. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	15	Både israeliterna och invandrare eller tillfälligt bosatta bland folket skall ha dessa sex städer till asylplatser. Dit skall var och en som har dödat en människa utan uppsåt kunna fly.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	16	Men om någon slår en annan med ett järnföremål, så att döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	17	Och om han slår den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	18	Likaså om han slår den andre med ett träredskap som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	19	Det är blodshämnaren som skall döda mördaren. När han stöter på mördaren skall han döda honom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	20	Och om någon knuffar omkull en annan i ond avsikt eller kastar något på honom med ond vilja, så att döden följer, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	21	eller slår till honom i fientlig avsikt, så att döden följer, då skall han straffas med döden: han är en mördare. Blodshämnaren skall döda mördaren när han stöter på honom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	22	Men om någon råkar knuffa omkull en annan utan fientlig avsikt, eller om han utan ond vilja kastar något föremål på den andre, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	23	eller om han utan att se sig för träffar den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, och detta fast han inte var den andres fiende eller ville honom något ont, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	24	då skall menigheten döma mellan gärningsmannen och blodshämnaren enligt här givna föreskrifter. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	25	Menigheten skall rädda dråparen undan blodshämnaren och föra honom tillbaka till den asylstad dit han flytt. Där skall han bo tills översteprästen avlider, han som är smord med helig olja. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	26	Om dråparen lämnar området kring den asylstad dit han flytt, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	27	och blodshämnaren träffar på honom utanför asylstadens område, då kan blodshämnaren döda dråparen utan att dra blodskuld över sig. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	28	Dråparen måste stanna i sin asylstad tills översteprästen avlider. Först efter översteprästens död får han återvända till sin egen jord. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	29	Detta skall vara gällande lag för er genom alla släktled, var ni än bor.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	30	Om någon dräper en annan människa, får dråparen dödas bara på vittnens uppgifter. Ett enda vittnesmål räcker inte för en dödsdom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	31	Ni får inte ta emot lösen för en mördares liv. Förtjänar hans brott döden, skall han straffas med döden. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	32	Inte heller får ni ta emot lösen för en som har tagit sin tillflykt till en asylstad, så att han åter kunde bo ute i landet, innan prästen har avlidit.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	33	Ni får inte vanhelga det land ni bor i. Blod vanhelgar landet, och landet kan inte få någon försoning för det blod som utgjutits där utom genom blodet från den som utgöt det. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	35	34	Ni får inte orena landet där ni bor, det land där jag har min boning. Jag, Herren, har min boning bland israeliterna.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	1	Familjeöverhuvudena i gileaditernas släkt trädde nu fram. Gilead var son till Makir, son till Manasse; gileaditerna var alltså en av Josefs söners släkter. De kom med sitt ärende till Mose och hövdingarna, israeliternas familjeöverhuvuden, 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	2	och sade: »Herren har befallt dig, herre, att genom lottning fördela landet mellan israeliterna som deras egendom. Du har också fått Herrens befallning att vår broder Selofchads arv skall ges åt hans döttrar. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	3	Men om de gifter sig med män från andra israelitiska stammar, så kommer deras arvslott att skäras bort från våra fäders egendom och läggas till den egendom som ägs av deras nya stam. På så sätt mister vi en del av vår jord. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	4	Och när israeliternas friår kommer har deras arvslott fogats till den egendom som ägs av deras nya stam och har skurits bort från vår fädernestams egendom.«
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	5	På Herrens befallning gav då Mose israeliterna följande påbud: Josefs söners stam har rätt. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	6	Detta är vad Herren befaller i fråga om Selofchads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, bara det sker inom en släkt som tillhör deras fädernestam. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	7	Ingen israelitisk jord får övergå från en stam till en annan. Varje israelit skall hålla kvar sin fädernestams egendom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	8	En kvinna som har ärvt egendom inom en israelitisk stam får bara gifta sig med någon som tillhör en släkt inom hennes fädernestam, detta för att varje israelit skall få behålla sina fäders egendom. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	9	Ingen jord får övergå från en stam till en annan. Varje israelitisk stam skall hålla kvar sin egendom.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	10	Selofchads döttrar gjorde som Herren hade befallt Mose. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	11	Machla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofchads döttrar, gifte sig med söner till sina farbröder. 
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	12	De gifte sig inom de släkter som härstammade från Manasse, Josefs son, och deras egendom stannade kvar inom den stam som deras fädernesläkt tillhörde.
Fjärde Moseboken	4 Mos	4	36	13	Detta var de bud och bestämmelser som Herren gav israeliterna genom Mose på Moabs hedar, vid Jordan, mitt emot Jeriko.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	1	Detta är vad Mose förkunnade för Israels folk i öknen öster om Jordan, i ödemarken nära Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di Sahav, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	2	elva dagsresor från Horeb på vägen över Seirs berg, till Kadesh Barnea. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	3	Det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden, förkunnade Mose för israeliterna allt vad Herren hade befallt honom att säga till dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	4	Mose hade då besegrat amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon, och vid Edrei hade han besegrat Bashans kung Og, som härskade i Ashtarot. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	5	Öster om Jordan, i Moab, inledde Mose denna undervisning i lagen. Han sade:
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	6	Herren, vår Gud, talade till oss på Horeb: »Länge nog har ni dröjt kvar vid detta berg. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	7	Bryt nu upp och gå mot amoreernas berg och mot deras grannar i Jordandalen, i bergsbygden, i Låglandet, Negev och kusttrakten. Gå till kanaaneernas land, till Libanon och ända till den stora floden, Eufrat. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	8	Härmed överlämnar jag landet åt er. Gå och ta i besittning det land som Herren med ed har lovat att ge era fäder Abraham, Isak och Jakob och deras efterkommande.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	9	Vid samma tid sade jag till er: »Ensam orkar jag inte bära er. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	10	Herren, er Gud, har låtit er bli många, nu är ni lika talrika som himlens stjärnor. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	11	Må Herren, era fäders Gud, låta er bli tusenfalt fler och välsigna er som han har lovat. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	12	Men hur skall jag ensam orka med denna börda, all möda med er och era tvister? 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	13	Välj kloka, förnuftiga och erfarna män ur var och en av era stammar, så gör jag dem till era ledare.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	14	Ni svarade att det var ett gott förslag. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	15	Och jag tog ledande män i era stammar, kloka och erfarna män, och gjorde dem till ledare för er, till anförare för tusen eller hundra eller femtio eller tio och till förmän inom era stammar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	16	Då uppmanade jag era domare: »Lyssna på era bröder och döm rättvist mellan dem och även mellan en landsman och en främling. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	17	Var inte partiska när ni dömer, lyssna lika noga på låg och hög. Frukta ingen människa, ty domen är Guds. Om någon sak blir för svår för er skall ni lägga fram den för mig, så skall jag lyssna.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	18	Då gav jag er också anvisningar om allt ni skulle göra.
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	19	Därefter bröt vi upp från Horeb och vandrade genom hela den stora och fruktansvärda öken som ni själva har sett. Vi gick i riktning mot amoreernas berg, så som Herren, vår Gud, hade befallt oss, och kom till Kadesh Barnea. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	20	Där sade jag till er: »Ni har nu kommit till amoreernas berg, som Herren, vår Gud, ger oss. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	21	Herren, din Gud, har överlämnat landet åt dig. Gå dit och ta det i besittning, så som Herren, dina fäders Gud, har sagt. Var inte rädd, bli inte förskräckt.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	22	Men ni kom fram till mig och sade: »Vi vill skicka några män i förväg, som kan utforska landet och ge oss besked om vilken väg vi skall följa och vilka städer vi kommer till.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	23	Jag fann förslaget gott och utsåg bland er tolv män, en från varje stam. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	24	De begav sig upp i bergen, kom till Druvdalen och spanade där. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	25	De tog med sig några av landets frukter ner till oss och rapporterade att det var ett rikt land som Herren, vår Gud, ville ge oss. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	26	Men ni ville inte gå dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	27	och satt i era tält och knotade: »Herren hatar oss, och därför har han fört oss ut ur Egypten för att prisge oss åt amoreerna och göra slut på oss. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	28	Vart är det vi skall gå? Våra bröder har gjort oss modlösa med sitt tal om ett folk som är större och talrikare än vi och om stora städer med skyhöga murar. Till och med anakiter fick spanarna se där borta.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	29	Jag sade till er: »Låt er inte skrämmas, var inte rädda för dem! 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	30	Herren, er Gud, går framför er och strider för er, som ni själva såg honom göra i Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	31	Och i öknen fick du erfara att Herren, din Gud, bar dig som en man bär sin son, hela den väg som ni har vandrat för att komma hit. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	32	Trots detta litade ni inte på Herren, er Gud, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	33	som gick före er på vägen och valde ut era lägerplatser, om natten i en eld för att lysa upp er väg, om dagen i ett moln.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	34	När Herren hörde er klagan greps han av vrede och svor denna ed: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	35	»Aldrig skall någon av dessa män, detta usla släktled, få se det rika land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	36	ingen utom Kalev, Jefunnes son – han skall få se det. Åt honom och hans söner skall jag ge den mark hans fot har trampat, ty han har varit Herren trogen.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	37	Även på mig vredgades Herren för er skull. »Inte heller du skall få komma dit«, sade han. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	38	»Men Josua, Nuns son, som är din tjänare, skall få komma dit. Ingjut mod i honom, ty han skall göra landet till Israels egendom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	39	Era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, era söner som ännu inte lärt sig skilja på gott och ont, de skall få komma dit. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	40	Själva måste ni nu bryta upp och gå tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	41	Ni svarade mig: »Vi har syndat mot Herren. Nu skall vi dra ut i strid, så som Herren, vår Gud, har befallt oss.« Ni väpnade er allihop och ville utan betänkande ge er upp i bergen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	42	Men Herren befallde mig att säga till er: »Ni skall inte gå dit upp och inlåta er i strid, ty ni har inte mig med er, och då kommer ni att bli slagna av era fiender.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	43	Jag sade detta till er, men ni lyssnade inte utan trotsade Herrens befallning. Fyllda av övermod gick ni upp i bergen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	44	Amoreerna som bodde där ryckte ut mot er. Som en bisvärm förföljde de er, de krossade er i Seir och drev er ända till Horma. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	45	När ni kom tillbaka grät ni inför Herren, men han lyssnade inte och vägrade höra på er. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	1	46	Därför stannade ni i Kadesh så länge som ni gjorde.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	1	Därefter bröt vi upp och gick tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Vi gick länge omkring i utkanten av Seirs bergsbygd. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	2	Slutligen sade Herren till mig: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	3	»Länge nog har ni gått omkring vid dessa berg. Vänd nu mot norr! 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	4	Ge folket dessa anvisningar: Ni går nu genom det område som tillhör era bröder, Esaus ättlingar i Seir. Även om de är rädda för er skall ni akta er noga 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	5	och inte utmana dem. Inte en enda fotsbredd av deras land skall jag ge er, ty Seirs berg har jag skänkt som egendom till Esau. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	6	Mat att äta skall ni köpa av dem, och även vattnet ni dricker skall ni betala för. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	7	Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du har företagit dig, och han har följt din vandring genom den väldiga öknen. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig. Ingenting har fattats dig.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	8	Vi vandrade fram bland våra bröder, Esaus ättlingar i Seir, och följde vägen i Aravadalen bort från Elat och Esjon-Gever. Sedan tog vi en ny väg och gick i riktning mot Moabs öken. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	9	Herren sade till mig: »Angrip inte moabiterna, ge dig inte i strid med dem. Av deras land ger jag dig ingenting, ty Ar har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.« ( 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	10	Förut bodde emeerna där, ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	11	Liksom anakiterna räknas de som refaeer, men moabiterna kallar dem emeer. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	12	I Seir bodde förut horeerna, men de drevs bort av Esaus ättlingar, som utplånade dem och övertog deras land, liksom Israel gjorde med det land Herren hade skänkt dem som egendom.)
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	13	»Framåt, gå över Sered!« Så gick vi över Sereds floddal.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	14	Vår vandring från Kadesh Barnea fram till övergången av Sereddalen hade tagit trettioåtta år. Då var den generationens alla krigare döda och borta ur lägret, så som Herren hade svurit. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	15	Herrens hand drabbade dem och ryckte bort dem ur lägret tills alla var döda.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	16	När alla krigarna i folket hade dött ut 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	17	talade Herren till mig: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	18	»När du nu går genom Moabs område, genom Ar, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	19	närmar du dig Ammons ättlingar. Angrip dem inte, utmana dem inte. Av ammoniternas land ger jag dig ingenting, ty det har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.« ( 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	20	Även detta land räknas som refaeiskt. Där bodde förut refaeer, av ammoniterna kallade samsummeer. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	21	Det var ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. Herren utplånade refaeerna och lät ammoniterna driva bort dem och överta deras land, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	22	så som han gjorde för Esaus ättlingar i Seir, när han utplånade horeerfolket och lät dem driva bort det och överta det land där de ännu bor. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	23	Samma sak drabbade avveerna, som bodde i byar ända bort mot Gaza. Kaftoreerna, som hade kommit från Kaftor, utplånade dem och övertog deras land.)
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	24	»Framåt, bryt upp och gå över Arnons floddal! Jag ger amoreernas kung Sichon i Heshbon och hans land åt dig. Börja erövringen, ge dig i strid med honom! 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	25	Jag börjar i dag sprida skräck och fruktan för dig bland alla folk under himlen, så att de bävar och darrar när de hör talas om dig.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	26	Från Kedemots öken sände jag bud till kung Sichon i Heshbon med denna fredliga hälsning: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	27	»Låt mig få gå genom ditt land. Jag skall gå raka vägen och inte vika av åt vare sig höger eller vänster. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	28	Mat att äta skall jag köpa av dig, och vatten att dricka skall jag betala dig för. Jag vill bara tåga igenom, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	29	så som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät mig göra, så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren, vår Gud, skall ge oss.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	30	Men kung Sichon i Heshbon ville inte låta oss gå genom hans land, ty Herren, din Gud, gjorde honom hårdhjärtad och omedgörlig för att han skulle falla i ditt våld, vilket nu också har skett. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	31	Herren sade till mig: »Nu börjar jag, jag överlämnar Sichon och hans land åt dig. Börja erövringen, ta hans land i besittning!«
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	32	Med allt sitt folk drog Sichon ut för att möta oss i strid vid Jahas. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	33	Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss, och vi dödade honom, hans söner och allt hans folk. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	34	Då intog vi också alla hans städer och vigde alla männen där åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. Vi lät ingen komma undan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	35	Men boskapen och det vi tagit i de erövrade städerna behöll vi som krigsbyte. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	36	Från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen och ända bort till Gilead fanns inte en enda stad som var ointaglig för oss. Herren, vår Gud, överlämnade dem alla åt oss.
Femte Moseboken	5 Mos	5	2	37	Bara ammoniternas land lämnade du i fred, hela området längs Jabboks floddal liksom städerna i bergsbygden, alldeles så som Herren, vår Gud, hade befallt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	1	Därefter slog vi in på vägen mot Bashan. Og, kungen av Bashan, drog ut med allt sitt folk för att möta oss i strid vid Edrei. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	2	Men Herren sade till mig: »Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	3	Så gav Herren, vår Gud, även Og, kungen av Bashan, och allt hans folk i vårt våld. Vi dödade dem och lät ingen komma undan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	4	Då intog vi också alla hans städer. Det fanns inte en enda som vi inte tog från dem. Vi tog sextio städer, hela Argovområdet, Ogs rike i Bashan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	5	Alla dessa städer var befästa med höga murar, portar och bommar. Därtill kom en stor mängd obefästa städer. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	6	Vi vigde dem åt förintelse, så som vi gjort med Sichon, kungen i Heshbon. Vi vigde alla männen i städerna åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	7	All boskapen och det vi tagit i städerna behöll vi som krigsbyte.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	8	Från de två amoreiska kungarna öster om Jordan erövrade vi den gången allt land ända från Arnons floddal till berget Hermon – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	9	Hermon kallas Sirjon av fenikierna och Senir av amoreerna – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	10	alla städerna på högslätten, hela Gilead och hela Bashan ända till städerna Salka och Edrei, som ligger i Ogs rike, i Bashan. ( 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	11	Kung Og av Bashan var den siste som fanns kvar av refaeerna. Hans sarkofag, som är av basalt, finns som bekant i Rabba i Ammon. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, mätt med vanligt alnmått.)
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	12	När vi väl hade erövrat detta land gav jag rubeniterna och gaditerna området närmast Aroer vid Arnons floddal samt hälften av Gileads berg och städerna där. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	13	Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasses stam – hela Argovområdet. (Allt detta, hela Bashan, gäller som refaeiskt land.)
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	14	Manasses ättlingar jairiterna fick hela Argovområdet fram till gränsen mot geshureerna och maakateerna, och detta område, Bashan, gav de namn efter sig själva och kallade det för Jairs byar. Så heter landet än i dag. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	15	Åt makiriterna gav jag Gilead. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	16	Åt rubeniterna och gaditerna gav jag området från Gilead till Arnons floddal, med gränsen mitt i dalen. Jabbokdalen blev gräns mot ammoniterna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	17	I Jordandalen blev själva floden gräns från Gennesaretsjön till Aravasjön, dvs. Döda havet, nedanför Pisgas branter i öster.
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	18	Då gav jag er också dessa anvisningar: »Herren, er Gud, har gett er detta land att ta i besittning. Alla ni krigare skall rusta er och gå i spetsen för era israelitiska bröder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	19	Bara era kvinnor och barn och er boskap – jag vet att ni har gott om boskap – skall stanna kvar i de städer jag har gett er, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	20	tills Herren har låtit era bröder bli bofasta liksom ni själva och även de har tagit sitt land i besittning, det som Herren, er Gud, skall ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni återvända, var och en till den egendom som jag har gett åt er.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	21	Då gav jag också anvisningar åt Josua: »Du har med egna ögon sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med dessa två kungar. Likadant skall Herren göra med alla de riken där du drar fram. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	22	Ni skall inte vara rädda för dem, ty Herren, er Gud, strider för er.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	23	Vid samma tid vädjade jag till Herren: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	24	»Herre, min Gud, du har börjat visa din storhet och din väldiga makt för din tjänare. Vilken gud i himlen och på jorden utför sådana mäktiga dåd som du? 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	25	Låt mig gå över Jordan till andra sidan och se det rika landet där, dessa härliga berg, och Libanon.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	26	Herren var förbittrad på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. »Det är nog«, sade han, »tala inte mer med mig om detta. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	27	Gå upp på toppen av Pisga, se dig omkring åt väster och norr, åt söder och öster, och låt blicken vila på vad du ser, ty du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	28	Ge Josua uppdraget, ingjut mod och styrka i honom, ty det är han som skall gå över floden i spetsen för detta folk. Det land som du ser skall han göra till deras egendom.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	3	29	Sedan stannade vi i dalen mitt emot Bet Pegor.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	1	Och nu, Israel, hör de stadgar och föreskrifter som jag lär er för att ni skall lyda dem. Då får ni leva och komma till det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er, och ni får ta det i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	2	Ni skall inte lägga något till de befallningar jag ger er och inte heller dra ifrån något. Ni skall hålla Herrens, er Guds, bud, som jag ger er. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	3	Med egna ögon har ni sett vad Herren gjorde vid Baal-Pegor. Alla bland er som följde Baal-Pegor har Herren, din Gud, utplånat, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	4	men ni som höll fast vid Herren, er Gud, är alla vid liv i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	5	Jag lär er nu stadgar och föreskrifter, så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall lyda dem i det land ni kommer till och tar i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	6	Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt. När de hör alla dessa stadgar kommer de att säga: »Detta stora folk är verkligen ett vist och insiktsfullt folk!« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	7	Vilket stort folk har gudar som är dem så nära som Herren, vår Gud, är oss nära varje gång vi åkallar honom? 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	8	Och vilket stort folk äger stadgar och föreskrifter så rättfärdiga som denna lag som jag i dag förelägger er?
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	9	Men akta dig mycket noga för att glömma vad du såg med egna ögon. Bevara det i minnet så länge du lever, och undervisa dina barn och barnbarn om det, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	10	om den dag då du vid Horeb stod inför Herren, din Gud. Herren sade till mig: »Kalla samman folket åt mig! Jag skall låta dem höra mina ord, så att de lär sig att frukta mig, så länge de lever på jorden, och lär sina barn detsamma.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	11	Då kom ni fram och ställde er nedanför berget. Berget brann och elden nådde ända in i himlen. Det var mörker, moln och töcken. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	12	Herren talade till er ur elden. Orden hörde ni, men ni såg ingen gestalt, ni hörde bara en röst. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	13	Han förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	14	Då befallde Herren mig att lära er stadgar och föreskrifter, som ni skall lyda i det land ni går över till och tar i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	15	Akta er noga! Ni såg inte någon gestalt när Herren, er Gud, talade till er ur elden på Horeb. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	16	Gör därför inte något så förfärligt som att tillverka en bildstod, en gudabild av vilken gestalt det vara må: en bild av man eller kvinna, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	17	en bild av ett markens djur eller av en fågel som flyger i skyn, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	18	en bild av ett djur som krälar på jorden eller av en fisk i vattnet, under jordens yta. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	19	När du lyfter blicken mot himlen och ser solen, månen och stjärnorna, hela den himmelska hären, får du inte låta dig förledas att tillbe dem och tjäna dem. Dem har Herren, din Gud, tilldelat alla folk under himlen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	20	Men er har Herren tagit sig an och fört ut ur smältugnen, ut ur Egypten, för att ni skulle bli hans eget folk, som ni nu också har blivit.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	21	Herren vredgades på mig för er skull och svor att jag inte skulle få gå över Jordan och komma till det rika land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	22	Jag skall dö här i landet och kommer inte att gå över Jordan. Men ni skall gå över och ta det rika landet i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	23	Akta er då för att glömma det förbund som Herren, er Gud, har slutit med er, så att ni gör er en bildstod, en avbild av något som Herren, din Gud, har förbjudit dig att avbilda. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	24	Ty Herren, din Gud, är en förtärande eld, en svartsjuk Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	25	Om ni efter att ha fått barn och barnbarn och blivit hemmastadda i landet gör något så förfärligt som att tillverka en bildstod av vilken gestalt det vara må och sålunda gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och väcker hans vrede, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	26	då tar jag i dag himmel och jord till vittnen på att ni snart skall utrotas från det land ni tar i besittning när ni går över Jordan. Ni får inte leva länge där, ni kommer att gå under. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	27	Herren skall skingra er bland folken, och bara några få av er skall leva kvar hos de främmande folk dit Herren driver bort er. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	28	Där kommer ni att tjäna gudar som är tillverkade av människohänder, gudar av trä och sten som varken kan se eller höra, äta eller lukta. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	29	Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	30	När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	31	Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	32	Utforska hur det var i gamla tider, innan du fanns, alltsedan den dag då Gud skapade människorna på jorden, och fråga från himlavalvets ena ände till den andra om något så stort som detta har skett eller om någon har hört talas om något liknande. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	33	Har något folk hört Guds röst ur elden, så som du har gjort, och ändå förblivit vid liv? 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	34	Eller har någon annan gud ens försökt hämta ett folk ur ett annat folks våld, med prövningar och tecken, under och krig, med stark hand och lyftad arm och med skräckinjagande stordåd, så som Herren, er Gud, gjorde med er i Egypten, inför dina ögon? 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	35	Du har själv fått se detta för att du skulle förstå att det är Herren som är Gud, det finns ingen annan än han. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	36	Från himlen lät han dig höra sin röst för att fostra dig. På jorden lät han dig se sin väldiga eld, och du hörde hans ord ur elden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	37	Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras efterkommande förde han själv ut dig ur Egypten med sin stora kraft. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	38	Han fördriver folk som är större och mäktigare än du, han leder dig till deras land och gör detta till din egendom, som det är än i dag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	39	Därför skall du i dag inse och besinna att det är Herren som är Gud uppe i himlen och nere på jorden, det finns ingen annan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	40	Om du följer hans stadgar och bud, som jag i dag ger dig, går det väl för dig och dina efterkommande och du får leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig för alltid.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	41	Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, den östra sidan, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	42	och lät dem bli tillflyktsorter för dråpare som oavsiktligt dräpt någon utan att förut ha hyst agg mot honom. Den som flydde till någon av dessa städer skulle få leva. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	43	Beser i öknen på högslätten avskilde han för Rubens ättlingar, Ramot i Gilead för Gads ättlingar och Golan i Bashan för Manasses ättlingar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	44	Detta är den lag som Mose förelade israeliterna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	45	Här följer de lagar, stadgar och föreskrifter som Mose förkunnade för israeliterna efter deras uttåg ur Egypten, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	46	öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor, i det land som hade tillhört amoreerkungen Sichon, han som härskade i Heshbon men besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	47	De intog hans land liksom kung Ogs land Bashan, allt land som tillhörde de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den östra sidan: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	48	ett landområde ända från Aroer vid randen av Arnons floddal till berget Sirjon, alltså Hermon, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	4	49	och vidare hela den bortre del av Jordandalen som ligger öster om floden, ända till Aravasjön nedanför Pisgas branter.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	1	Mose kallade samman hela Israel och sade: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och följ dem troget. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	2	Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss vid Horeb. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	3	Det var inte med våra fäder han slöt det förbundet utan med oss, vi som står här i dag, med alla oss som lever nu. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	4	Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	5	Själv stod jag då mellan honom och er för att förmedla Herrens ord, ty ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sade:
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	6	Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	7	Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	8	Du skall inte göra dig någon bildstod, någon avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	9	Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	10	men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	11	Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	12	Var noga med att hålla sabbatsdagen helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	13	Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	14	men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	15	Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	16	Visa aktning för din far och din mor, så som Herren, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren, din Gud, ger dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	17	Du skall inte dräpa, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	18	du skall inte begå äktenskapsbrott, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	19	du skall inte stjäla, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	20	du skall inte vittna falskt mot din nästa, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	21	du skall inte ha begär till din nästas hustru, och du skall inte ha lust till din nästas hus eller åker, hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	22	Dessa budord förkunnade Herren för er när ni alla stod samlade vid berget. Han förkunnade dem med hög röst ur elden, molnet och töcknet – dessa och inga fler. Han skrev dem på två stentavlor, som han gav mig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	23	När ni hade hört rösten ur mörkret och berget brann kom ni fram till mig, alla stamhövdingar och äldste, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	24	och sade: »Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan höra Gud tala och ändå förbli vid liv. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	25	Varför måste vi då dö? Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud, tala igen kommer vi att dö. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	26	Ty vilken dödlig varelse har förblivit vid liv efter att som vi ha hört den levande Gudens röst ur elden? 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	27	Gå du fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	28	När ni talade till mig hörde Herren vad ni sade. Då sade Herren till mig: »Jag har hört vad detta folk har sagt till dig. Allt de säger är riktigt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	29	Tänk om de kunde bevara samma sinnelag, alltid frukta mig och hålla alla mina bud! Då skulle det för all framtid gå väl för dem och deras ättlingar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	30	Gå nu och säg åt dem att återvända till sina tält. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	31	Ställ dig sedan här hos mig, så skall du få höra hela den lag, de stadgar och föreskrifter som du skall lära dem och som de skall lyda i det land jag ger dem att ta i besittning.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	32	Följ nu troget det som Herren, er Gud, har befallt er. Ni skall inte vika av åt vare sig höger eller vänster 
Femte Moseboken	5 Mos	5	5	33	utan i allt följa den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå. Då får ni leva, det går er väl och ni får ett långt liv i det land ni tar i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	1	Och detta är den lag, de stadgar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att lära er för att ni skall lyda dem i det land ni går över till och tar i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	2	Om du alltså fruktar Herren, din Gud, du liksom dina barn och barnbarn, och i hela ditt liv följer alla hans stadgar och bud som jag ger dig, så kommer du att leva länge. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	3	Du skall lyssna, Israel, och följa dem troget, så att det går dig väl och ni blir mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig – ett land som flödar av mjölk och honung.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	4	Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	5	Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	6	Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	7	Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	8	Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	9	Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	10	När Herren, din Gud, för dig in i det land han ger dig enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob – ett land med stora och vackra städer som du inte har byggt, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	11	med välfyllda hus som du inte har fyllt, med vattencisterner som du inte har huggit ut, med vingårdar och olivlundar som du inte har planterat – och du då äter dig mätt, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	12	skall du akta dig för att glömma Herren, han som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	13	Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svära. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	14	Ni skall inte följa andra gudar, ingen av dem som era grannfolk dyrkar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	15	Ty Herren, din Gud, finns mitt ibland er, och han är en svartsjuk Gud. Väck inte vreden hos Herren, din Gud, ty han kan utplåna dig från jordens yta. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	16	Ni skall inte sätta Herren, er Gud, på prov, som ni gjorde vid Massa. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	17	Följ noga de bud, lagar och stadgar som du har fått av Herren, er Gud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	18	Du skall göra det som är riktigt och rätt i Herrens ögon. Då går det dig väl, och du får komma till det rika land som Herren med ed har lovat dina fäder och ta det i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	19	Herren kommer att jaga bort alla dina fiender, så som han har sagt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	20	När din son en gång frågar dig: »Vad är meningen med de lagar, stadgar och föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett er?« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	21	då skall du svara honom: »Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	22	Inför våra ögon gjorde Herren i Egypten stora tecken och under, som drabbade farao och hela hans hov, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	23	men oss förde han ut därifrån och ledde oss hit för att ge oss det land han med ed har lovat våra fäder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	24	Och Herren befallde oss att lyda alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, till gagn för oss själva i all vår tid, så att han låter oss leva, som han har låtit oss göra intill denna dag. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	6	25	Vi är rättfärdiga om vi inför Herren, vår Gud, troget följer hela denna lag, så som han har befallt oss.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	1	När Herren, din Gud, för dig in i det land du kommer till och tar i besittning driver han undan många folk för dig: hettiterna, girgasheerna, amoreerna, kanaaneerna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, sju folk som är större och mäktigare än du. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	2	När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem skall du viga dem åt förintelse. Du får inte sluta förbund med dem eller visa skonsamhet mot dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	3	Du får inte heller knyta släktband med dem, inte ge dina döttrar åt deras söner eller ta deras döttrar åt dina söner. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	4	De kunde ju förleda dina barn till att avfalla från mig och tjäna andra gudar, så att Herrens vrede flammar upp och han genast utplånar dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	5	Nej, så skall ni göra med dem: riv ner deras altaren, krossa deras stenstoder, hugg sönder deras asherapålar och bränn deras gudabilder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	6	Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	7	Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er – ni är ju det minsta folket av alla. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	8	Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	9	Du skall veta att det är Herren, din Gud, som är Gud, den trofaste Gud som håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	10	Men han vedergäller omedelbart dem som försmår honom och tvekar inte att förinta den som gör det; han vedergäller honom omedelbart. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	11	Därför skall du troget följa den lag, de stadgar och föreskrifter som jag i dag ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	12	Om ni lyder dessa föreskrifter och troget följer dem skall Herren, din Gud, i gengäld hålla sitt förbund och visa den godhet som han med ed lovade dina fäder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	13	Han skall älska dig, välsigna dig och göra dig till ett talrikt folk. I det land som han med ed lovade dina fäder att ge dig skall han välsigna de barn du får och den skörd du bärgar, din säd, ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	14	Välsignad skall du vara mer än alla andra folk. Ingen av de dina skall gå ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller något djur. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	15	Herren skall hålla alla sjukdomar borta från dig. Han skall inte utsätta dig för någon av de farsoter du lärde känna i Egypten, men han skall låta alla dina fiender drabbas av dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	16	Du skall uppsluka alla de folk som Herren, din Gud, överlämnar åt dig – visa dem ingen förskoning. Och du får inte dyrka deras gudar, ty då fångas du i en fälla.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	17	Kanske tänker du: »Dessa folk är större än jag – hur skall jag kunna fördriva dem?« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	18	Men var inte rädd för dem, utan tänk på vad Herren, din Gud, gjorde med farao och alla egypterna, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	19	på de stora prövningar som du själv blev vittne till, på tecknen och undren och på hur Herren, din Gud, förde dig ut med stark hand och lyftad arm. Så skall Herren, din Gud, göra med alla de folk du är rädd för. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	20	Herren, din Gud, skall också sprida modlöshet bland dem, ända tills de överlevande som gömt sig undan dig har blivit utplånade. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	21	Låt dig inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, finns hos dig, en stor och fruktansvärd Gud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	22	Steg för steg skall Herren, din Gud, driva undan dessa folk för dig. Du kan inte utplåna dem genast, ty då skulle vilddjuren föröka sig, till skada för dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	23	Men Herren, din Gud, skall överlämna dem åt dig och skall sprida stor förvirring bland dem, ända tills de går under. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	24	Han skall ge deras kungar i ditt våld, och du skall utplåna deras namn från jorden. Ingen enda kan hålla stånd mot dig; du kommer att göra slut på dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	25	Deras gudabilder skall ni bränna. Det silver och guld som finns på dem skall du inte ha begär till och lägga beslag på. Då skulle du fångas i en fälla, ty detta väcker Herrens, din Guds, avsky. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	7	26	Låt inga avskyvärda ting komma in i ditt hus, då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Du måste avsky sådana vidrigheter, ty de är vigda åt förintelse.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	1	Hela den lag som jag i dag ger dig skall ni troget följa för att få leva och bli talrika och komma till det land som Herren med ed har lovat era fäder och ta det i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	2	Tänk på hela den väg som Herren, din Gud, har låtit dig vandra under dessa fyrtio år i öknen, för att tukta dig och sätta dig på prov, för att utröna om du är beredd att hålla hans bud eller inte. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	3	Han tuktade dig med hunger och lät dig äta manna, något som varken du själv eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan inte lever bara av bröd utan av alla ord som utgår från Herren. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	4	På dessa fyrtio år blev dina kläder aldrig utslitna, och dina fötter svullnade inte. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	5	Besinna att Herren, din Gud, fostrar dig som en man fostrar sin son. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	6	Du skall hålla Herrens, din Guds, bud, så att du vandrar hans vägar och fruktar honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	7	När Herren, din Gud, för dig in i ett rikt land med bäckar, källor och vattenådror som springer fram ur berg och dalar – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	8	ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, med dignande olivträd och med honung, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	9	ett land där du inte skall behöva äta torftigt eller lida brist på någonting, ett land där stenarna innehåller järn och där du kan bryta koppar ur bergen – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	10	och du då äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	11	Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	12	När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	13	när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	14	akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	15	som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med giftormar och skorpioner, ett förbränt land utan vatten, som lät vatten flöda ur den flinthårda klippan 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	16	och lät dig äta manna i öknen, något som dina fäder inte kände till, allt för att tukta dig och sätta dig på prov och för att till slut visa dig sin godhet. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	17	Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	18	utan tänk på att det är Herren, din Gud, som ger dig kraft att skaffa rikedom, därför att han då liksom i dag kommer att upprätthålla det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	19	Men om du glömmer Herren, din Gud, och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, då försäkrar jag er i dag att ni skall förintas. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	8	20	Liksom de folk Herren förintar åt er skall även ni förintas, därför att ni inte lyssnar till Herren, er Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	1	Hör, Israel! Du går nu över Jordan för att besegra folk som är större och mäktigare än du, besegra stora städer med skyhöga murar 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	2	och besegra anakiterna, detta stora och högväxta folk som du känner till och om vilket det sägs: »Vem kan hålla stånd mot anakiterna?« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	3	Var nu förvissad om att Herren, din Gud, själv går före dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem, han skall låta dem kuvas av dig. Du skall fördriva dem och genast göra slut på dem, så som Herren har lovat dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	4	När Herren, din Gud, jagar undan dem för dig får du inte tro att det är på grund av din rättfärdighet som Herren låter dig komma till detta land och ta det i besittning. Nej, det är de andra folkens ondska som gör att Herren driver undan dem för dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	5	Det är inte därför att du är rättfärdig och redlig som du får komma till deras land och ta det i besittning, utan det är på grund av deras ondska som Herren, din Gud, driver undan dessa folk för dig och därför att han vill hålla sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	6	Du skall veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud, ger dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	7	Glöm aldrig, minns hur du i öknen väckte Herrens, din Guds, vrede! Ända från den dag du drog ut ur Egypten tills ni kom hit har ni varit trotsiga mot Herren. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	8	Vid Horeb väckte ni Herrens vrede. Han blev så förbittrad på er att han var beredd att utplåna er. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	9	När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna som bekräftade förbundet Herren slöt med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	10	Herren gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord han uttalade när ni var församlade vid berget och Herren talade till er ur elden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	11	Efter fyrtio dagar och fyrtio nätter gav Herren mig de två stentavlorna, förbundstavlorna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	12	Och Herren sade till mig: »Skynda dig ner härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt. De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig ett gjutet beläte.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	13	Herren fortsatte: »Jag ser att detta är ett styvnackat folk. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	14	Lämna mig nu, så skall jag förgöra dem och utplåna deras namn från jorden. Men av dig skall jag göra ett mäktigare och större folk än detta.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	15	Jag gick ner från det brinnande berget med de två förbundstavlorna i händerna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	16	Jag fick se att ni hade syndat mot Herren, er Gud, att ni hade gjort er en gjuten tjurkalv och redan lämnat den väg som Herren befallt er att gå. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	17	Med båda händerna tog jag de två tavlorna, kastade dem ifrån mig och slog dem i stycken i er åsyn. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	18	Sedan föll jag ner inför Herren och låg liksom förut så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka, på grund av den stora synd ni begick när ni gjorde det som var ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	19	Ty jag darrade inför Herrens glödande vrede, som rasade mot er och hotade att utplåna er. Men Herren lyssnade till mig också denna gång. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	20	Också på Aron var Herren så förbittrad att han ville förgöra honom. Därför bad jag samtidigt även för Aron. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	21	Synden ni hade gjort, tjurkalven, tog jag och brände, jag slog den i stycken och malde den grundligt till fint stoft. Stoftet strödde jag i bäcken som rann ner från berget.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	22	Även vid Tavera, vid Massa och vid Kivrot Hattaava väckte ni Herrens vrede. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	23	Likadant var det när Herren ville sända ut er från Kadesh Barnea och sade: »Tåga upp till det land jag har gett er och ta det i besittning!« Då trotsade ni Herrens, er Guds, befallning; ni litade inte på honom och lydde honom inte. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	24	Så länge jag har känt er har ni varit trotsiga mot Herren.
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	25	Jag föll alltså ner inför Herren och låg så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ty Herren hade hotat att utplåna er. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	26	Jag bad till Herren: »Herre, min Gud, förgör inte ditt folk, din egendom, som du i din storhet har befriat och fört ut ur Egypten med stark hand. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	27	Tänk på dina tjänare, på Abraham, Isak och Jakob, och bry dig inte om detta folks halsstarrighet, ondska och synd. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	28	Annars säger man i landet du förde ut oss från: ’Herren förmådde inte föra dem in i det land han hade lovat dem, han hatade dem och drev dem därför ut att dö i öknen.’ 
Femte Moseboken	5 Mos	5	9	29	Men de är ditt folk och din egendom, dessa som du förde ut med din stora kraft och lyftade arm.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	1	Då sade Herren till mig: »Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra, och gå upp till mig på berget. Du skall också göra en ark av trä. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	2	På tavlorna skall jag skriva samma ord som på de tavlor du förut slog sönder, och sedan skall du lägga dem i arken.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	3	Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och jag tog med mig de båda tavlorna upp på berget. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	4	På dessa tavlor skrev han detsamma som förra gången, de tio budorden, som Herren förkunnade för er ur elden, när ni var församlade vid berget. Herren gav dem till mig, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	5	och jag gick ner från berget. I arken jag hade gjort lade jag tavlorna, så som Herren hade befallt mig, och där låg de sedan kvar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	6	Israeliterna bröt upp från Beerot Bene-Jaakan och gick till Mosera. Där dog Aron, och där blev han begravd. Hans son Elasar blev präst efter honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	7	De bröt upp därifrån och gick till Gudgoda och från Gudgoda vidare till Jotvata, en trakt med många bäckar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	8	Vid samma tid avdelade Herren Levis stam att bära Herrens förbundsark, att stå inför Herren som hans tjänare och att välsigna i hans namn, så som ännu sker. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	9	Till skillnad från sina bröder har de därför inte fått någon andel eller egendom. Herren är deras egendom, så som Herren, din Gud, har lovat dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	10	Jag stannade kvar på berget lika länge som förut, i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Herren lyssnade till mig även denna gång, ty han ville inte låta dig gå under. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	11	Herren sade till mig: »Ställ dig i spetsen för folket och låt dem bryta upp för att ta i besittning det land jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	12	Och nu, Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig? Bara att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar, älskar honom och tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	13	och håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig, allt till gagn för dig själv. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	14	Himlen, himlarnas himmel, tillhör ju Herren, din Gud, liksom jorden och allt vad den rymmer. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	15	Ändå var det bara dina fäder Herren fäste sig vid och fattade kärlek till. Han har gjort er, deras efterkommande, till sina utvalda bland alla folk, och det är ni än i dag. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	16	Skär därför bort era hjärtans förhud och sluta upp att vara så styvnackade. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	17	Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	18	som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	19	Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	20	Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	21	Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	10	22	Sjuttio var dina fäder när de kom till Egypten, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	1	Därför skall du älska Herren, din Gud, och alltid rätta dig efter vad han befallt, hans stadgar, lagar och bud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	2	Nu skall ni veta att jag inte talar till era barn, ty de känner inte till och har inte erfarit Herrens, er Guds, fostran och hans storhet, hans starka hand och lyftade arm. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	3	De har inte sett de tecken och storverk som han gjorde bland egypterna, mot farao, den egyptiske kungen, och hela hans land, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	4	inte heller vad han gjorde med den egyptiska hären, dess hästar och stridsvagnar, hur han lät Sävhavets vatten välla in över dem när de förföljde er – Herren gjorde slut på dem för alltid. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	5	De har inte sett vad han gjorde med er i öknen, innan ni kom hit, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	6	eller vad han gjorde med Datan och Aviram, sönerna till Rubens son Eliav, hur jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras familjer och tält och varje levande varelse i deras följe – och detta skedde mitt bland alla israeliterna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	7	Det är ni som med egna ögon har sett den väldiga gärning som Herren har utfört. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	8	Följ därför hela den lag som jag i dag ger er. Då får ni styrka att inta det land som ni går över till och skall ta i besittning, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	9	och då får ni leva länge på den mark som Herren med ed har lovat att ge era fäder och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	10	Landet som ni skall komma till och ta i besittning liknar inte Egypten, det land som ni drog ut ur, där du måste gå och vattna den säd du sått, liksom i en köksträdgård. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	11	Nej, det land som ni går över till och skall ta i besittning är ett land där berg och dalar vattnas av himlens regn. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	12	Det är ett land som Herren, din Gud, vårdar sig om; Herrens, din Guds, ögon vakar ständigt över det, från årets början till årets slut.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	13	Om ni lyder mina bud, som jag i dag ger er, så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och med hela er själ, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	14	då skall jag ge ert land regn i rätt tid, både höstregn och vårregn, och du skall få skörda din säd, ditt vin och din olja. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	15	Jag skall låta din boskap ha gräs att beta, och du skall få äta dig mätt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	16	Men akta er så att ni inte låter er dåras och avfaller, tjänar andra gudar och tillber dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	17	Då vredgas Herren på er och stänger till himlen, så att inget regn faller och marken inte ger någon gröda, och då utplånas ni snart från det rika land som Herren vill ge er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	18	Dessa mina ord skall ni ta till er och lägga på hjärtat. Ni skall binda dem som ett tecken kring er arm, och de skall vara ett kännemärke på er panna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	19	Lär ut dem till era barn genom att tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	20	Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	21	Då kommer ni och era ättlingar att få leva länge i det land som Herren med ed lovade att ge era fäder, lika länge som himlen välver sig över jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	22	Om ni troget följer hela denna lag som jag ger er, om ni älskar Herren, er Gud, alltid vandrar hans vägar och håller er till honom, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	23	skall Herren driva undan alla dessa folk för er; ni kommer att fördriva folk som är större och mäktigare än ni själva. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	24	Varje fotsbredd mark ni trampar skall bli er. Från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat, ända till havet i väster skall ert område sträcka sig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	25	Ingen kommer att kunna hålla stånd mot er. Herren, er Gud, skall sprida skräck och fruktan för er över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	26	Se, jag ställer er i dag inför välsignelse och förbannelse: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	27	välsignelse om ni lyder Herrens, er Guds, bud, som jag i dag ger er, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	28	förbannelse om ni inte lyder Herrens, er Guds, bud utan lämnar den väg jag i dag befaller er att gå och i stället följer andra gudar, som ni inte känner.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	29	När Herren, din Gud, för dig in i det land som du skall ta i besittning skall du uttala välsignelsen på Gerisimberget och förbannelsen på Evalberget. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	30	Dessa berg ligger på andra sidan Jordan bortom Västvägen i det land som tillhör kanaaneerna, de som bor i Jordandalen, nära Gilgal, invid Orakellunden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	31	Ni skall nu gå över Jordan för att komma till det land som Herren, er Gud, vill ge er, och ta det i besittning. När ni intar det och bosätter er där 
Femte Moseboken	5 Mos	5	11	32	skall ni troget följa alla de stadgar och föreskrifter som jag i dag ger er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	1	Detta är de stadgar och föreskrifter som ni troget skall följa i det land som Herren, dina fäders Gud, har gett dig att ta i besittning. Följ dem så länge ni lever på jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	2	Förstör alla de platser där folken ni fördriver har dyrkat sina gudar, på höga berg och kullar och under alla grönskande träd. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	3	Bryt ner deras altaren, krossa deras stenstoder, bränn deras asherapålar och hugg sönder deras gudabilder – utplåna deras namn från dessa platser.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	4	När ni dyrkar Herren, er Gud, skall ni inte göra som de 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	5	utan uppsöka den plats som Herren, er Gud, väljer ut hos någon av era stammar och gör till hemvist för sitt namn, där det skall bo. Dit skall du gå, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	6	och dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, era tionden och offergärder, era löftesoffer och frivilliga offer liksom kornas och fårens förstfödda. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	7	Håll måltid där inför Herren, er Gud, och gläd er tillsammans med era familjer över allt vad era mödor gett, över Herrens, din Guds, välsignelse.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	8	Ni skall inte göra som vi gör här i dag, när var och en gör som han vill. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	9	Ni har ju ännu inte nått fram och kommit till ro i det land som Herren, din Gud, vill ge dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	10	När ni har gått över Jordan och slagit er ner i det land som Herren, er Gud, vill göra till ert, och när ni har fått ro för alla fiender runt omkring och lever tryggt, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	11	skall Herren, er Gud, välja ut en plats där han vill låta sitt namn bo. Dit skall ni föra allt jag ålägger er: era brännoffer och slaktoffer, era tionden och offergärder, liksom alla de utvalda löftesoffer ni vill ge åt Herren. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	12	Där skall ni glädja er inför Herren, er Gud, tillsammans med era söner och döttrar, slavar och slavinnor, liksom med leviterna i era städer, som till skillnad från er inte har fått någon andel eller egendom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	13	Akta dig för att offra dina brännoffer på vilken plats som helst. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	14	Bara på den plats som Herren, din Gud, väljer ut hos en av dina stammar får du offra dina brännoffer, och där skall du utföra allt vad jag ålägger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	15	Däremot får du i alla dina städer slakta och äta kött, så mycket du vill, allt efter vad Herren, din Gud, välsignar dig med. Då får både orena och rena äta, liksom när man äter gasell eller hjort. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	16	Men blodet får du inte förtära. Du skall hälla ut det på marken som vatten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	17	I städerna ute i landet är det inte tillåtet för dig att äta det tionde du tar från din säd, ditt vin och din olja eller kornas och fårens förstfödda, inte heller något av de löftesoffer du har lovat att ge eller dina frivilliga offer och dina offergärder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	18	Det är inför Herren, din Gud, på den plats som Herren, din Gud, väljer ut, som du skall äta detta tillsammans med din son och din dotter, din slav och din slavinna, liksom med leviterna i dina städer, och du skall glädja dig inför Herren, din Gud, över allt vad dina mödor gett. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	19	Så länge du lever i ditt land skall du akta dig för att försumma leviterna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	20	När Herren, din Gud, utvidgar ditt område, så som han har lovat dig, och du får lust att äta kött och säger: »Jag vill ha kött«, då får du äta så mycket du vill. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	21	Om du har långt till den plats som Herren, din Gud, väljer ut till hemvist för sitt namn, kan du i enlighet med mina befallningar slakta kor och får som Herren har gett dig och äta så mycket du vill av köttet i dina städer. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	22	Du får äta det så som man äter gasell eller hjort; både orena och rena får äta det. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	23	Men håll orubbligt fast vid att inte förtära blodet. Blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	24	Ät det inte, häll ut det på marken som vatten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	25	Ät det inte, så går det väl för dig och dina efterkommande, därför att du gör det som är rätt i Herrens ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	26	Men de heliga gåvor som du skall ge och dina löftesoffer skall du ta med dig till den plats som Herren väljer ut. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	27	Dina brännoffer, köttet såväl som blodet, skall du offra på Herrens, din Guds, altare. Blodet från dina slaktoffer skall hällas ut över Herrens, din Guds, altare, men köttet får du själv äta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	28	Lyd noga alla dessa föreskrifter som jag ger dig, så går det alltid väl för dig och dina efterkommande, därför att du gör det som är rätt och riktigt i Herrens, din Guds, ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	29	När Herren, din Gud, krossar de folk du kommer till och driver undan dem för dig, och när du fördriver dem och slår dig ner i deras land, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	30	skall du akta dig för att gå efter dem i fällan sedan de själva har gått under och för att söka dig till deras gudar och säga: »Hur gjorde dessa folk när de dyrkade sina gudar? Så vill jag också göra.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	31	Du skall inte göra som de när du dyrkar Herren, din Gud, ty allt som Herren avskyr och hatar gjorde de till sina gudars ära. De offrade till och med sina söner och döttrar i eld åt sina gudar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	12	32	Alla de föreskrifter som jag ger er skall ni troget följa. Lägg inte till något och dra inte ifrån något.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	1	Om en profet eller drömskådare träder fram hos dig, utlovar ett tecken eller under 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	2	och vill övertala dig att tjäna andra gudar, som du inte känner, och om detta tecken eller under inträffar, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	3	skall du inte lyssna till vad en sådan profet eller drömskådare säger, ty Herren, er Gud, vill sätta er på prov för att se om ni verkligen älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	4	Herren, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, honom skall ni lyda, honom skall ni tjäna och hålla er till. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	5	Men profeten eller drömskådaren skall dödas, eftersom han manade till trolöshet mot Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egypten och befriat er ur slavlägret. Han ville locka dig bort från den väg som Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall utrota det onda ur folket.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	6	Om din egen bror, din son eller din dotter eller kvinnan i din famn eller din närmaste vän i hemlighet söker förleda dig och övertala dig att tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har lärt känna, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	7	sådana gudar som folken omkring er dyrkar, nära eller fjärran, från jordens ena ände till den andra, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	8	då skall du inte ge efter eller lyssna till en sådan person. Visa ingen förskoning eller barmhärtighet. Skydda honom inte 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	9	utan ta hans liv. Du skall själv vara den förste som lyfter handen för att döda honom, och sedan skall hela folket göra på samma sätt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	10	Du skall stena honom till döds, därför att han försökte locka dig bort från Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	11	Hela Israels folk skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen göra något så ont hos dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	12	Skulle du om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i få höra 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	13	att ondsinta män ur ditt folk har förlett invånarna och övertalat dem att tjäna andra gudar, som du inte känner, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	14	skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i ditt folk 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	15	skall du hugga ner stadens invånare med svärd, du skall viga staden och alla som finns där åt förintelse. Också djuren skall huggas ner. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	16	Samla på torget allt du tar som byte, och bränn staden och allt byte som ett heloffer åt Herren, din Gud. Den skall förbli en ruinhög för all framtid och får aldrig byggas upp igen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	17	Ingenting som har vigts åt förintelse får bli kvar i din ägo. Så stillas Herrens glödande vrede, han förbarmar sig över dig och gör dig i sin barmhärtighet till ett talrikt folk, så som han med ed lovade dina fäder, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	13	18	därför att du lyssnar till Herren, din Gud, håller alla hans bud, som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	1	Ni är barn till Herren, er Gud. Ni skall inte sörja de döda genom att rista er blodiga eller raka er på huvudet. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	2	Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	3	Du skall inte äta något avskyvärt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	4	Detta är de fyrfotadjur ni får äta: oxe, får och get, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	5	dovhjort, gasell och rådjur, stenget, vildoxe, antilop, vildfår 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	6	och alla andra djur som har helt tvekluvna klövar och som idisslar – de djuren får ni äta. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	7	Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har tudelade klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen, ty de idisslar men har inga klövar, de skall vara orena för er, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	8	samt svinet, ty det har visserligen helt kluvna klövar men idisslar inte, det skall vara orent för er. Av deras kött får ni inte äta, och deras döda kroppar får ni inte vidröra.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	9	Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll får ni äta. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	10	Men ni får inte äta något som saknar fenor eller fjäll, det skall vara orent för er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	11	Ni får äta alla rena fåglar, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	12	men dessa får ni inte äta: örnen, lammgamen, grågamen, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	13	gladan, falkar av alla arter, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	14	korpar av alla arter, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	15	berguven, jordugglan, hornugglan och hökar av alla arter, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	16	kattugglan, tornugglan, minervaugglan, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	17	pelikanen, smutsgamen, fiskuven, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	18	hägern, pipare av alla arter, härfågeln och fladdermusen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	19	Alla bevingade smådjur skall vara orena för er, de får inte ätas. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	20	Men alla rena djur med vingar får ni äta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	21	Ni skall inte äta ett självdött djur. Ge det att äta till invandraren i dina städer eller sälj det till en utlänning. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	22	Du skall lägga undan tionde av allt du skördar, av vad åkern årligen ger. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	23	Detta skall du äta inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut och där han vill låta sitt namn bo: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, likaså kornas och fårens förstfödda. Så lär du dig att alltid frukta Herren, din Gud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	24	Men om vägen är för lång, så att du inte orkar bära med dig det som Herren, din Gud, har välsignat dig med, därför att du bor för långt från den plats som Herren, din Gud, väljer ut till hemvist för sitt namn, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	25	skall du sälja allt och bära pengarna i en pung till den plats som Herren, din Gud, väljer ut. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	26	Där kan du köpa vad du önskar – kor och får, vin och öl, allt du vill ha. Håll sedan måltid där inför Herren, din Gud, och gläd dig tillsammans med din familj. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	27	Och leviterna i dina städer får du inte försumma, eftersom de till skillnad från dig inte har fått någon andel eller egendom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	28	Vart tredje år skall du ta allt tionde av årets skörd till städerna och lägga upp det där. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	14	29	Leviterna, som till skillnad från dig inte har fått någon andel eller egendom, liksom invandrarna, de faderlösa och änkorna som bor i dina städer, skall då få komma och äta sig mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt vad du företar dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	1	Vart sjunde år skall du avskriva skulder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	2	Så skall avskrivningen gå till: Var och en som har en fordran skall efterskänka vad han har att fordra, det som han har lånat en annan. Han får inte kräva sin broder och landsman när skuldavskrivning har kungjorts till Herrens ära. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	3	En utlänning får du kräva, men det som din broder är skyldig måste du efterskänka. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	4	Dock kommer det inte att finnas någon fattig hos dig då Herren välsignar dig i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	5	om du bara lyssnar till Herren, din Gud, så att du troget följer hela denna lag som jag i dag ger dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	6	När Herren, din Gud, välsignar dig, så som han har lovat dig, skall du låna ut till många folk men aldrig själv behöva låna, och du skall härska över många folk, men de skall aldrig härska över dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	7	Om det finns någon fattig hos dig, en av dina landsmän, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du inte vara hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige broder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	8	Nej, du skall öppna din hand för honom och låta honom låna så mycket han behöver. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	9	Akta dig för den gemena tanken att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med oginhet på din fattige broder och vägrar låna honom något. Då klagar han över dig inför Herren, och du får en synd att svara för. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	10	Ge honom villigt, utan att gräma dig över att du ger, ty för detta skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör och allt du företar dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	11	Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	12	Om en landsman, en hebreisk man eller kvinna, måste sälja sig till dig, skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du frige honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	13	När han friges och lämnar dig skall du inte låta honom gå tomhänt, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	14	utan du skall förse honom med rundliga gåvor från din fårfålla, din tröskplats och din vinpress. Vad Herren, din Gud, har välsignat dig med skall du också ge åt honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	15	Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Därför ger jag dig i dag denna befallning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	16	Men om slaven säger att han inte vill lämna ditt hus, därför att han håller av dig och din familj och har det bra hos dig, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	17	skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Sedan skall han vara din slav för alltid. På samma sätt skall du göra om det gäller en slavinna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	18	Du skall inte gräma dig över att du måste låta slaven lämna dig, ty du har under sex år tjänat in en dubbel dagsverkarlön på det arbete han har gjort åt dig. Och Herren, din Gud, kommer att välsigna dig i allt du gör.
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	19	Allt förstfött av hankön som föds bland dina nötkreatur och din småboskap skall du helga åt Herren, din Gud. Du får inte ta en förstfödd tjurkalv till arbete, och du får inte klippa en förstfödd bagge. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	20	Varje år skall du och din familj äta sådana djur inför Herren, din Gud, på den plats som Herren väljer ut. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	21	Men ett djur som har något fel, hälta, blindhet eller något annat allvarligt fel, får du inte offra åt Herren, din Gud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	22	Hemma i dina städer skall du äta det, och då får både orena och rena vara med, liksom när man äter gasell eller hjort. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	15	23	Men djurets blod får du inte förtära. Du skall hälla ut det på marken som vatten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	1	Ge akt på månaden aviv och fira påsk till Herrens, din Guds, ära, ty en natt i månaden aviv förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	2	Du skall offra ett påskoffer från fåren eller korna åt Herren, din Gud, på den plats som Herren väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	3	Till det får du inte äta någonting syrat; i sju dagar skall du äta osyrat bröd, utsatthetens bröd – ty du drog ut ur Egypten i hast. Så skall du i hela ditt liv minnas den dag då du drog ut ur Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	4	Under sju dagar får ingen surdeg finnas någonstans i ditt land, och inget av det kött som du offrar den första dagens kväll får finnas kvar på morgonen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	5	Du får inte offra påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger dig, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	6	utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. Där skall du offra påskoffret på kvällen, när solen går ner, den stund då du drog ut ur Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	7	Du skall laga till det och äta det på den plats som Herren, din Gud, väljer ut, och på morgonen skall du vända hem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	8	I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och den sjunde är det en högtidssamling till Herrens, din Guds, ära. Då skall du inte utföra något arbete.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	9	Därefter skall du låta det gå sju veckor. Från det att säden börjar skäras skall du låta det gå sju veckor, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	10	och sedan skall du fira veckohögtiden till Herrens, din Guds, ära med frivilliga offergåvor, så stora som du frivilligt kan ge, allt efter vad Herren, din Gud, välsignar dig med. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	11	På den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo skall du glädja dig inför Herren, din Gud, tillsammans med din son och din dotter, din slav och din slavinna, liksom med leviterna i dina städer samt invandrarna, de faderlösa och änkorna som du har hos dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	12	Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten, och följ troget dessa stadgar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	13	Lövhyddefesten skall du fira i sju dagar, när du har samlat in vad du fått från din tröskplats och din vinpress. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	14	Gläd dig under din fest tillsammans med din son och din dotter, din slav och din slavinna, liksom med leviterna, invandrarna, de faderlösa och änkorna i dina städer. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	15	I sju dagar skall du hålla fest till Herrens, din Guds, ära på den plats som Herren väljer ut. Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig och hela din skörd och allt ditt arbete, och du skall bara glädja dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	16	Tre gånger om året skall alla män hos dig träda fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddefesten. Ingen skall träda fram inför Herren med tomma händer, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	17	utan var och en skall ge vad han kan, allt efter den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	18	Inom dina stammar skall du tillsätta domare med biträden i alla städer som Herren, din Gud, ger dig, och de skall skipa rätt åt folket med rättvisa domar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	19	Du skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	20	Det rätta, endast det rätta, skall vara din strävan. Då får du leva och ta i besittning det land som Herren, din Gud, vill ge dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	21	Du skall inte resa någon asherapåle eller något annat föremål av trä invid Herrens, din Guds, altare, som du skall bygga, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	16	22	och du skall inte ställa upp någon stenstod. Sådant hatar Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	1	Åt Herren, din Gud, skall du inte offra en tjur eller ett får som har något fel eller lyte, ty detta väcker Herrens, din Guds, avsky.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	2	Om det hos dig, i någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig, finns en man eller kvinna som gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och bryter förbundet med honom, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	3	någon som mot min befallning tjänar andra gudar och tillber dem eller solen, månen och himlens hela härskara, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	4	och om detta kommer till dina öron, då skall du noga undersöka saken. Om det verkligen är sant att något så skändligt har skett i Israel, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	5	skall mannen eller kvinnan som har begått denna ogärning föras ut till stadsporten och stenas till döds. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	6	För att någon skall straffas med döden måste två eller tre personer vittna; ingen får dödas på ett enda vittnesmål. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	7	Vittnena skall vara de första som lyfter handen för att döda honom, och sedan skall hela folket göra efter dem. Du skall utrota det onda ur folket.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	8	Om det blir för svårt för dig att döma i dråpmål, egendomsmål eller misshandelsmål, vid rättsfall i dina städer, skall du bege dig upp till den plats som Herren, din Gud, skall välja ut 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	9	och vända dig till de levitiska prästerna och till den domare som då kommer att finnas där. Du skall fråga dem, och de skall meddela dig domslutet. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	10	Sedan skall du handla enligt det besked som de har gett dig på den platsen, den som Herren skall välja ut. Du skall troget följa alla deras anvisningar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	11	Anvisningarna de ger och domen de avkunnar skall du följa. Från det besked som de har gett dig får du inte vika av åt vare sig höger eller vänster.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	12	Men om någon är så förmäten att han handlar utan att lyssna till prästen som står i tjänst hos Herren, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö. Du skall utrota det onda ur Israel. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	13	Hela folket skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen vara så förmäten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	14	När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig, tar det i besittning och bosätter dig där och sedan säger att du vill ha en kung över dig liksom alla folk omkring dig, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	15	då skall du göra till kung över dig den man som Herren, din Gud, väljer ut. En av dina landsmän skall du göra till kung över dig; du får inte ha en utlänning över dig, en som inte är din broder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	16	Men han skall inte skaffa sig en mängd hästar; han får inte skicka sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa mängder av hästar. Herren har ju sagt till er: »Ni skall aldrig ta den vägen tillbaka igen.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	17	Han skall inte skaffa sig en mängd hustrur och förledas till avfall av dem. Inte heller skall han skaffa sig en stor mängd silver och guld.
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	18	När kungen har bestigit tronen skall han låta göra en avskrift av denna lag, den lag som de levitiska prästerna har hand om. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	19	Han skall ha den hos sig och läsa i den så länge han lever, så att han lär sig att frukta Herren, sin Gud, och troget följer allt som står i denna lag, alla dessa stadgar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	17	20	Då förhäver han sig inte över sina bröder och viker inte av från lagen åt vare sig höger eller vänster, och då skall han och hans ättlingar regera länge i Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	1	De levitiska prästerna, hela Levis stam, skall till skillnad från de andra israeliterna inte få någon andel eller egendom. De skall leva av Herrens eldoffer och hans egendom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	2	Någon egendom bland sina bröder skall de inte ha. Herren är deras egendom, så som han har lovat dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	3	Detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av den som offrar ett slaktoffer, vare sig det är en tjur eller ett får: prästen skall ha bogen, käkarna och löpmagen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	4	Det första av din säd, ditt vin och din olja liksom den första ullen från dina får skall du också ge åt honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	5	Ty honom har Herren, din Gud, valt ut bland alla dina stammar, för att han och hans efterkommande genom alla tider skall göra tjänst i Herrens namn.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	6	En levit som har vistats i en av dina städer någonstans i Israel skall närhelst han vill få komma till den plats som Herren väljer ut 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	7	och göra tjänst i Herrens, sin Guds, namn liksom alla sina levitiska bröder som tjänar Herren. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	8	De skall alla ha samma andel att leva av .
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	9	När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	10	Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	11	ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	12	Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	13	Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	14	Dessa folk som du skall driva undan lyssnar till teckentydare och spåmän, men dig har Herren, din Gud, inte tillåtit att göra så. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	15	Herren, din Gud, skall låta en profet lik mig träda fram hos dig ur dina bröders led. Honom skall ni lyssna till. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	16	Det var om detta du bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid Horeb. Du sade: »Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, ty då kommer jag att dö.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	17	Då sade Herren till mig: »Vad de säger är riktigt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	18	Jag skall låta en profet lik dig träda fram ur deras bröders led. Jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall förkunna för dem allt vad jag befaller honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	19	Men om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag utkräva vedergällning av den mannen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	20	Och den profet som är så förmäten att han i mitt namn förkunnar något som jag inte har befallt honom att säga, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	21	Kanske tänker du: »Hur skall vi veta att ett budskap inte kommer från Herren?« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	18	22	När profeten har talat i Herrens namn men hans ord inte slår in och går i uppfyllelse, då kommer det budskapet inte från Herren. Det är profeten som i sin förmätenhet har förkunnat det. Låt dig inte skrämmas av honom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	1	När Herren, din Gud, krossar folken i det land han vill ge dig och du fördriver dem och slår dig ner i deras städer och hus, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	2	skall du avskilja tre städer i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	3	När du tagit reda på hur vägarna går skall du indela det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom i tre områden, så att varje dråpare har en stad att fly till.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	4	Detta är villkoret för att en dråpare skall få leva när han har flytt dit: har han dödat en annan oavsiktligt utan att förut ha hyst agg mot honom – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	5	som när någon går ut i skogen med en kamrat och fäller träd, och järnet lossnar från skaftet när han svingar yxan för att hugga och det träffar den andre och dödar honom – då skall han få leva om han flyr till en av dessa städer. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	6	Vägen dit får inte vara så lång att blodshämnaren, när han i vredesmod förföljer dråparen, kan hinna upp honom och slå ihjäl honom, trots att han inte förtjänar döden, eftersom han förut inte hade hyst agg mot den andre. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	7	Därför befaller jag dig att avskilja tre städer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	8	Om Herren, din Gud, utvidgar ditt område enligt sitt edsvurna löfte till dina fäder och ger dig hela det land som han lovade dem, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	9	eftersom du troget följer hela denna lag som jag i dag ger dig och älskar Herren, din Gud, och alltid vandrar hans vägar, då skall du utöver dessa tre städer avskilja ytterligare tre, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	10	så att inte oskyldigt blod flyter i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och du drar blodskuld över dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	11	Men om någon hyser agg mot en annan och lägger sig i bakhåll för honom och överfaller och slår ihjäl honom och sedan flyr till en av dessa städer, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	12	skall de äldste i hans hemstad låta hämta honom och utlämna honom till blodshämnaren. Han skall dö. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	13	Visa honom ingen förskoning, utan utplåna skulden för oskyldigt blod i Israel, så går det dig väl.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	14	Du skall inte flytta din grannes gränsstenar, som förfäderna har rest inom ditt område, i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	15	Ett enda vittne är inte nog för att fälla någon för brott eller förseelser, vilken synd det än gäller. För att en sak skall avgöras måste två eller tre personer vittna.
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	16	Om ett illvilligt vittne kommer med falska anklagelser mot någon, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	17	skall de båda parterna i tvisten träda fram inför Herren, inför de präster och domare som då kommer att finnas. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	18	Domarna skall noga undersöka saken, och om vittnet är en lögnare som har vittnat falskt mot sin broder, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	19	skall ni göra detsamma med honom som han hade tänkt ut mot sin broder. Du skall utrota det onda ur folket. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	20	Alla andra skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen mer göra något så ont hos dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	19	21	Visa ingen förskoning: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	1	När du drar ut till strid mot dina fiender och möter hästar och vagnar, en här som är större än din egen, skall du inte bli rädd, ty Herren, din Gud, är med dig, han som förde dig ut ur Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	2	Innan striden börjar skall prästen stiga fram och tala till hären. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	3	Han skall säga: »Hör, Israel! Nu börjar striden mot fienderna. Tappa inte modet och var inte rädda, ta inte till flykten och låt er inte skrämmas av dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	4	Ty Herren, er Gud, går med er och strider för er mot era fiender, han skall ge er seger.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	5	Även manskapets förmän skall tala till hären. De skall säga: »Om någon har byggt ett nytt hus men ännu inte flyttat in, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan bosätter sig i hans hus. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	6	Om någon har planterat en vingård men ännu inte börjat skörda, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan skördar frukten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	7	Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte äktat henne, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan man äktar henne.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	8	Förmännen skall vidare säga till hären: »Om någon är rädd och saknar mod, skall han vända hem igen, så att inte hans bröder blir lika modlösa som han.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	9	När förmännen har talat till hären skall officerarna ta befälet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	10	När du närmar dig en stad för att anfalla den skall du först erbjuda fred. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	11	Om staden då vill ha fred och öppnar portarna för dig, skall hela dess befolkning bli tvångsarbetare i din tjänst. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	12	Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	13	och när Herren, din Gud, ger den i ditt våld skall du hugga ner alla män i staden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	14	Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	15	Så skall du göra med alla städer som ligger långt bort, sådana städer som inte tillhör folken här i närheten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	16	Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	17	I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	18	så att ni inte tar efter alla skändligheter de gör till sina gudars ära, ty då syndar ni mot Herren, er Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	19	När du är i krig med en stad och måste belägra den länge innan du kan inta den, får du inte sätta yxan i träden där och fälla dem. Deras frukt skall du själv äta, du får inte hugga ner dem. Träden på fälten är ju inte människor, som du måste belägra. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	20	20	Bara om du är säker på att träden inte ger ätlig frukt får du fälla dem och hugga ner dem. Av sådana träd kan du bygga belägringsverk mot den stad som är i krig med dig, ända tills den faller.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	1	Om man ser en människa ligga ihjälslagen på marken i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning och man inte vet vem gärningsmannen är, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	2	skall dina äldste och dina domare gå ut och fastställa avståndet från den döde till städerna i närheten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	3	De äldste i den stad som ligger närmast skall ta en kviga som inte har nyttjats till arbete, en som inte har gått under ok, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	4	och de äldste i staden skall föra kvigan ner i en ravin där bäcken aldrig torkar ut och ingen plöjer eller sår, och nere i ravinen skall de bryta nacken av kvigan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	5	Sedan skall prästerna träda fram, Levis söner, ty Herren, din Gud, har utvalt dem att tjäna honom och välsigna i Herrens namn, och de har att fälla utslaget i alla tvistemål och brottmål. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	6	Alla de äldste i den närmaste staden skall tvätta sina händer över kvigan som man bröt nacken av i ravinen, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	7	och de skall försäkra: »Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har ingenting sett. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	8	Herre, ge försoning åt ditt folk Israel, som du har befriat. Låt ingen skuld för oskyldigt blod belasta ditt folk Israel.« Så får de försoning för blodskulden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	9	Du skall utplåna skulden för oskyldigt blod, du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	10	När du drar ut till strid mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i ditt våld och du tar fångar, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	11	får du bland fångarna kanske se en vacker kvinna, som du förälskar dig i och vill gifta dig med. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	12	Då skall du ta henne hem till ditt hus, och där måste hon raka sitt huvud och klippa sina naglar 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	13	och lägga av de kläder hon bar när hon tillfångatogs. Sedan skall hon bo i ditt hus och sörja sin far och mor i en månad, innan du får vara tillsammans med henne och äga henne, så att hon blir din hustru. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	14	Men om du tröttnar på henne skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar, inte behandla henne som en handelsvara, efter att ha lägrat henne.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	15	Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han inte älskar, och båda föder honom söner, både den han älskar och den han inte älskar, och hans förstfödde är son till den han inte älskar, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	16	får han inte vid fördelningen av arvet låta sonen till den han älskar få förstfödslorätten på bekostnad av sonen till den han inte älskar, den förstfödde. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	17	Mannen måste erkänna den förstfödde, sonen till den han inte älskar, och ge honom dubbla andelen av allt han äger. Det var honom han avlade först, honom tillkommer förstfödslorätten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	18	Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	19	skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	20	De skall säga till stadens äldste: »Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	21	Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket. Hela Israels folk skall känna fruktan när de får höra talas om detta.
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	22	Om någon döms till döden för ett brott och avrättas och du hänger upp honom på en påle, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	21	23	får hans lik inte hänga kvar på pålen över natten. Du måste begrava honom samma dag, ty den som hängs upp är förbannad av Gud, och du får inte besudla det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	1	Om du ser din broders oxe eller får som har sprungit bort, skall du inte vända ryggen till utan föra djuret tillbaka till din broder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	2	Om han inte bor i närheten, eller om du inte vet vem ägaren är, skall du ta hem djuret och ha det hos dig tills din broder kommer och frågar efter det, och då skall du lämna tillbaka det till honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	3	Likadant skall du göra med hans åsna, med hans kläder och med allt annat som din broder har förlorat och som du finner. Du får inte vända ryggen till. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	4	Om du ser att din broders åsna eller oxe har fallit omkull på vägen, skall du inte vända ryggen till utan hjälpa honom att få upp djuret igen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	5	En kvinna får inte bära mansdräkt, och en man får inte ta på sig kvinnokläder, ty Herren, din Gud, avskyr alla som gör sådant.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	6	Om du får syn på ett fågelbo där du går, i ett träd eller på marken, med ungar eller ägg som modern ligger på, får du inte ta både modern och ungarna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	7	Ta ungarna, men låt modern flyga. Då går det dig väl, och du får leva länge.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	8	När du bygger ett nytt hus, skall du sätta ett räcke kring taket, så att du inte drar blodskuld över huset om någon faller ner.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	9	Du får inte odla något annat än vin i din vingård, ty då tillfaller alltsammans helgedomen, både grödan och vinskörden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	10	Du skall inte spänna oxe och åsna för samma plog. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	11	Du skall inte klä dig i tyg av blandat garn, ull och lin tillsammans.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	12	Du skall sätta tofsar i alla fyra hörnen på manteln du sveper om dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	13	Om en man gifter sig med en kvinna och efter att ha varit tillsammans med henne inte vill ha henne längre 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	14	utan kommer med beskyllningar som ger henne dåligt rykte: »Jag har gift mig med denna kvinna, men när jag låg med henne upptäckte jag att hon inte var oskuld«, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	15	då skall flickans far och mor gå till stadens äldste i stadsporten med beviset på att flickan var oskuld. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	16	Flickans far skall säga till de äldste: »Jag gav min dotter till hustru åt denne man, men han vill inte ha henne längre, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	17	och nu kommer han med beskyllningar och påstår sig ha upptäckt att min dotter inte var oskuld. Men här är beviset på att hon var oskuld.« De skall breda ut tyget inför stadens äldste, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	18	och de äldste skall gripa mannen och straffa honom 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	19	och ålägga honom att betala hundra siklar silver som tillfaller flickans far, eftersom mannen har förtalat en israelitisk jungfru. Hon skall förbli hans hustru, och han får inte skilja sig från henne så länge han lever. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	20	Men om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	21	skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall utrota det onda ur folket.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	22	Om en man ertappas då han ligger med en annan mans hustru, skall båda dö, både mannen som låg med kvinnan och kvinnan själv. Du skall utrota det onda ur Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	23	Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	24	skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dem till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. Du skall utrota det onda ur folket. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	25	Men om det var utanför staden som mannen träffade den trolovade flickan och övermannade henne och låg med henne, så är det bara han som skall dö. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	26	Flickan skall du låta vara. Flickan har inte gjort något som förtjänar döden, ty detta brott motsvarar ett överfall då en man dräper en annan man. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	27	Det var ju utanför staden han träffade den trolovade flickan, och hon kan ha ropat på hjälp utan att någon kom och räddade henne.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	28	Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och förgriper sig på henne och de ertappas när han ligger med henne, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	29	skall mannen som låg med henne ge femtio siklar silver till flickans far. Han skall sedan gifta sig med henne, eftersom han har lägrat henne, och får inte skilja sig från henne så länge han lever.
Femte Moseboken	5 Mos	5	22	30	En man får inte ta sin fars hustru, då skändar han sin fars bädd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	1	Ingen som har fått testiklarna krossade eller lemmen avskuren får upptas i Herrens församling. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	2	Ingen av blandad härkomst får upptas i Herrens församling; inte ens hans efterkommande i tionde led får upptas där. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	3	Ingen ammonit eller moabit får någonsin upptas i Herrens församling; inte ens deras efterkommande i tionde led får upptas där. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	4	Ty när ni drog ut ur Egypten kom de er inte till mötes med bröd och vatten på vägen, och de lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram Naharajim, till att förbanna dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	5	Men Herren, din Gud, ville inte lyssna till Bileam. Herren, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty Herren, din Gud, älskade dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	6	Så länge du lever skall du aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	7	Du skall inte visa avsky för edomeerna, ty de är dina bröder. Du skall inte visa avsky för egypterna, ty du var en gång invandrare i deras land. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	8	Deras ättlingar i tredje led får upptas i Herrens församling.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	9	När du drar ut i fält mot dina fiender skall du ta dig i akt för allt som väcker anstöt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	10	Om någon man har blivit oren genom att få utlösning under natten, skall han gå ut ur lägret och får inte komma tillbaka 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	11	förrän i kvällningen, när han har badat. Då får han komma in i lägret, när solen går ner.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	12	Du skall ha ett visst ställe att gå till utanför lägret. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	13	Du skall ha en grävpinne i bältet, och när du behöver sätta dig där ute skall du gräva en grop med den och efteråt täcka över din träck.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	14	Herren, din Gud, vandrar omkring i lägret; han vill rädda dig och överlämna dina fiender åt dig. Därför skall ditt läger vara heligt. Låt honom inte få se något motbjudande, så att han drar sig undan från dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	15	En slav som har rymt från sin herre och tagit sin tillflykt till dig skall du inte utlämna åt hans herre. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	16	Låt honom stanna hos dig och bo i vilken han vill av dina städer, efter eget tycke. Du får inte behandla honom illa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	17	Ingen israelitisk kvinna får vara kulttjänare, inte heller någon israelitisk man. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	18	Med horpengar eller hundlön får du inte komma till Herrens, din Guds, hus när du skall infria ett löfte, ty Herren, din Gud, avskyr bådadera.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	19	Du får inte ta ränta av din broder, vare sig det gäller pengar, livsmedel eller något annat som kan lånas ut mot ränta. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	20	Av en utlänning får du ta ränta, men av din broder får du inte ta ränta, om Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt du företar dig i det land du kommer till och tar i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	21	Om du ger ett löfte till Herren, din Gud, skall du inte dröja med att infria det, ty annars kommer Herren, din Gud, att utkräva vad du har lovat, och du får en synd att svara för. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	22	Om du låter bli att lova något, begår du ingen synd. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	23	Men vad du en gång har sagt måste du också troget göra: håll det löfte till Herren, din Gud, som du av fri vilja har låtit komma över dina läppar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	24	När du kommer in i någon annans vingård får du äta så mycket druvor du orkar, men du får inte ta med dig i korg. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	23	25	När du kommer in på någon annans sädesfält får du rycka av ax med handen, men du får inte gå med skära på hans fält.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	1	Om en man har tagit sig en hustru och varit tillsammans med henne och sedan finner något motbjudande hos henne och inte vill ha henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	2	och om hon efter att ha lämnat hans hus gifter sig med en annan man 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	3	och även den andre mannen slutar älska henne, skriver ett skilsmässobrev, överlämnar det och låter henne gå, eller om den andre mannen som tagit henne till hustru dör, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	4	då får hennes förste man, han som har låtit henne gå, inte åter ta henne till hustru efter det att hon har blivit oren för honom, ty sådant avskyr Herren. Det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom skall du inte besmitta med synd.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	5	En nygift man behöver inte gå ut i krig och får inte heller åläggas andra plikter. Ett år är han fri att vara hemma och glädja sin hustru.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	6	Ingen får ta en handkvarn eller en kvarnsten som pant, ty då tar han livet i pant.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	7	Om det visar sig att en man har rövat bort en av sina bröder, en israelit, och sålt honom som en handelsvara, så skall den mannen dö. Du skall utrota det onda ur folket.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	8	Vid fall av spetälska måste du vara mycket noga med att följa alla anvisningar som de levitiska prästerna ger. Vad jag har befallt dem skall ni troget följa. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	9	Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam på er väg, när ni drog ut ur Egypten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	10	När du ger ett lån till någon får du inte gå in i hans hus för att ta en pant av honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	11	Stanna kvar utanför och låt mannen du ger lånet komma ut till dig med sin pant. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	12	Om det är en fattig man, får du inte ha hans pant som täcke när du sover. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	13	Ge honom panten tillbaka vid solnedgången, så att han själv får sova i sin mantel. Då välsignar han dig, och du blir rättfärdig inför Herren, din Gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	14	Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	15	Du skall ge honom hans lön redan samma dag, före solnedgången, ty han är fattig och i trängande behov av den. Annars kan han klaga över dig inför Herren, och du får en synd att svara för.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	16	Fäderna skall inte straffas med döden för barnens skull och inte barnen för fädernas skull. Var och en skall dö för sitt eget brott.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	17	Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	18	Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	19	Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	20	När du har slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	21	När du har plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	24	22	Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	1	Om två män råkar i tvist och vänder sig till domstol, skall de som dömer fria den oskyldige och fälla den skyldige. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	2	Om den skyldige döms till spöstraff, skall domaren befalla honom att lägga sig ner och själv övervaka att han får så många slag som hans brott förtjänar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	3	Fyrtio slag kan han få, inte fler. Man skall inte ge honom fler slag; din broder får inte vanäras genom att straffas hårdare.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	4	Du skall inte binda ihop munnen på en oxe som tröskar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	5	Om två bröder bor tillsammans och den ene dör utan att lämna någon son efter sig, skall änkan inte gifta om sig med någon utanför släkten, utan hennes svåger skall ligga med henne, han skall ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	6	Den förste son hon föder skall räknas som den döde broderns, så att hans namn inte utplånas i Israel. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	7	Men om svågern inte är villig att gifta sig med sin svägerska, skall hon uppsöka de äldste i stadsporten och säga: »Min svåger vägrar att se till att hans brors namn bevaras i Israel. Han vill inte göra sin svågerplikt mot mig.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	8	Då skall de äldste i staden kalla till sig mannen och tala med honom. Om han framhärdar och säger att han inte är villig att gifta sig med henne, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	9	skall svägerskan i de äldstes åsyn gå fram till honom, dra av honom skon, spotta honom i ansiktet och utropa: »Så gör man med den som inte vill föra sin brors släkt vidare.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	10	Och i Israel skall sedan hans egen släkt få heta »Barfot«.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	11	Om två män råkar i slagsmål och den enes hustru skyndar till för att hjälpa sin man och sträcker ut handen och griper tag om könet på den som slår hennes make, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	12	skall du utan förskoning hugga av hennes hand.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	13	Du skall inte ha dubbla vikter i påsen, större och mindre. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	14	Du skall inte ha dubbla mått i huset, större och mindre. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	15	Rätta och riktiga vikter skall du ha, liksom rätta och riktiga mått. Då får du leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	16	Herren, din Gud, avskyr var och en som gör orätt i sådana ting.
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	17	Kom ihåg vad amalekiterna gjorde mot dig när ni drog ut ur Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	18	När de mötte dig på din väg och du var trött och utmattad, högg de ner alla dina eftersläntrare utan att frukta Gud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	25	19	När Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, skall du utplåna minnet av amalekiterna från jorden. Glöm aldrig detta!
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	1	När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och du tar det i besittning och bosätter dig där, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	2	skall du ta en del av det första du skördar av markens gröda i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, lägga det i en korg och bege dig till den plats som Herren, din Gud, väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	3	Du skall gå till den präst som då kommer att finnas där och säga till honom: »I dag bekräftar jag för Herren, din Gud, att jag har kommit till det land som Herren med ed lovade våra fäder att ge oss.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	4	Prästen skall ta emot din korg och ställa den framför Herrens, din Guds, altare.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	5	Inför Herren, din Gud, skall du sedan säga: »Min fader var en nödställd aramé, som flyttade ner till Egypten med en liten skara människor. Där bodde de och blev ett stort, starkt och talrikt folk. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	6	Men egypterna behandlade oss illa, förtryckte oss och tvingade oss till tungt arbete. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	7	Då åkallade vi Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde våra rop och såg hur vi förtrycktes, plågades och led. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	8	Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och lyftad arm, med fruktansvärd makt, med tecken och under. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	9	Han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	10	Och nu kommer jag med det första av skörden från den mark som du, Herre, har gett mig.« Du skall ställa korgen inför Herren, din Gud, och du skall falla ner inför honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	11	Och över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och din familj skall du sedan glädja dig tillsammans med de leviter och invandrare som du har hos dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	12	När du det tredje året, året för tiondet, har samlat ihop allt tionde av din skörd och gett det till leviterna, invandrarna, de faderlösa och änkorna, så att de har kunnat äta sig mätta i dina städer, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	13	skall du säga inför Herren, din Gud: »Nu har jag tagit ut det heliga ur mitt hus, och jag har gett det till leviterna och invandrarna, de faderlösa och änkorna, alldeles som du har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat något av dina bud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	14	Jag har inte ätit av tiondet när jag haft sorg, jag har inte varit oren när jag tog ut det och jag har inte gett något av det som gravgåva. Jag har lytt Herren, min Gud, jag har gjort allt som du har befallt mig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	15	Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel och den mark du har gett oss, så som du med ed lovade våra fäder, ett land som flödar av mjölk och honung.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	16	I dag befaller dig Herren, din Gud, att lyda dessa stadgar och föreskrifter. Av hela ditt hjärta och med hela din själ skall du troget följa dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	17	Du har i dag försäkrat att Herren skall vara din Gud och att du skall vandra hans vägar, följa hans stadgar, bud och föreskrifter och lyda honom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	18	Herren har i dag försäkrat att du skall vara hans dyrbara egendom, så som han har lovat dig. Du skall hålla alla hans bud, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	26	19	och han skall upphöja dig över alla andra folk han har skapat, till pris, berömmelse och ära, och du skall vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, så som han har lovat.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	1	Mose och Israels äldste gav folket dessa anvisningar: Följ hela den lag som jag i dag ger er. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	2	Så snart ni gått över Jordan, till det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du resa stora stenar och kalka dem vita. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	3	När du gått över skall du på dem skriva varje ord i denna lag. Då får du komma in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	4	När ni gått över Jordan skall ni på Evalberget resa de stenar som jag i dag ger er befallning om, och du skall kalka dem vita. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	5	Där skall du också bygga ett altare åt Herren, din Gud, ett altare av sten som inte bearbetats med järn. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	6	Av ohuggen sten skall du bygga Herrens, din Guds, altare, och på det skall du frambära brännoffer till Herren, din Gud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	7	Du skall också offra gemenskapsoffer och äta dem där, och du skall glädja dig inför Herren, din Gud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	8	På stenarna skall du klart och tydligt skriva varje ord i denna lag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	9	Mose och de levitiska prästerna talade till Israels folk: Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit Herrens, din Guds, eget folk. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	10	Så lyssna till Herren, din Gud, och lyd hans bud och stadgar, som jag i dag ger dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	11	Samma dag gav Mose följande anvisningar till folket: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	12	När ni gått över Jordan skall dessa stammar ställa sig på Gerisimberget för att välsigna folket: Simon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	13	Och dessa skall ställa sig på Evalberget för att förbanna: Ruben, Gad, Asher, Sebulon, Dan och Naftali.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	14	Leviterna skall med hög röst rikta följande ord till alla män i Israel:
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	15	Förbannelse över den man som tillverkar vad Herren avskyr, en snidad eller gjuten gudabild, ett hantverksalster, som han i hemlighet ställer upp. – Hela folket skall instämma och svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	16	Förbannelse över den som visar förakt för sin far eller mor. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	17	Förbannelse över den som flyttar sin grannes gränsstenar. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	18	Förbannelse över den som leder en blind vilse. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	19	Förbannelse över den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	20	Förbannelse över den som ligger med sin fars hustru, ty han skändar sin fars bädd. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	21	Förbannelse över den som har samlag med djur. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	22	Förbannelse över den som ligger med sin syster, en som har samma far eller mor som han. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	23	Förbannelse över den som ligger med sin svärmor. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	24	Förbannelse över den som dräper i lönndom. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	25	Förbannelse över den som mot betalning dräper en oskyldig. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	27	26	Förbannelse över den som inte håller sig till orden i denna lag och lyder dem. – Hela folket skall svara: Amen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	1	Om du lyssnar till Herren, din Gud, och troget följer alla hans bud, som jag i dag ger dig, skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla andra folk på jorden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	2	Alla dessa välsignelser skall nå dig och komma över dig, när du lyder Herren, din Gud:
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	3	Välsignelse över dig inne i staden och välsignelse ute på åkern.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	4	Välsignelse över de barn du får, den skörd du bärgar och de djur som föds, kornas kalvar och tackornas lamm.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	5	Välsignelse över dina korgar och dina baktråg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	6	Välsignelse över dig när du kommer och välsignelse över dig när du går.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	7	När dina fiender angriper dig skall Herren låta dig besegra dem. Om de anfaller dig från ett håll, skall de fly för dig åt sju håll. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	8	Herren skall se till att du får välsignelse över dina lador och över allt ditt arbete, han skall välsigna dig i det land Herren, din Gud, vill ge dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	9	Herren skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom, så som han med ed har lovat dig, när du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar hans vägar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	10	Alla jordens folk skall bli varse att Herrens namn har utropats över dig, och de skall frukta dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	11	Herren skall skänka dig allt gott i överflöd, genom de barn du får, de djur som föds och den skörd du bärgar i det land som Herren med ed lovade dina fäder att ge dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	12	Herren skall öppna sitt rika himmelska förråd för dig, så att ditt land får regn i rätt tid, och han skall välsigna dig i allt du gör, så att du kan låna ut till andra folk men aldrig själv behöver låna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	13	Herren skall göra dig till huvud, inte svans. Du skall komma i överläge, inte underläge, när du lyder Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och följer dem troget, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	14	utan att vika av åt vare sig höger eller vänster från något av de bud jag i dag ger dig, utan att följa och tjäna andra gudar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	15	Men om du inte lyssnar till Herren, din Gud, och inte troget följer alla hans bud och stadgar, som jag i dag ger dig, då skall alla dessa förbannelser nå dig och komma över dig:
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	16	Förbannelse över dig inne i staden och förbannelse ute på åkern.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	17	Förbannelse över dina korgar och dina baktråg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	18	Förbannelse över de barn du får och den skörd du bärgar, över kornas kalvar och tackornas lamm.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	19	Förbannelse över dig när du kommer och förbannelse över dig när du går.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	20	Herren skall sända förbannelse, förvirring och fruktan över dig i allt arbete du utför, tills du utplånas och möter en snar förintelse på grund av dina onda gärningar, för att du övergav mig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	21	Herren skall låta pesten få dig i sitt grepp, tills han har utrotat dig från det land du kommer till och tar i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	22	Herren skall slå dig med sjukdom, feber, hetta och frossa, med torka, rost och sot, och allt detta skall förfölja dig tills du har förintats. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	23	Himlen över ditt huvud skall bli koppar och marken under dig järn. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	24	Herren skall förvandla regnet över ditt land till damm och sand, som faller över dig från himlen tills du har utplånats. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	25	Herren skall låta dina fiender besegra dig. Om du anfaller dem från ett håll, skall du fly för dem åt sju håll. Du skall bli en skräckbild för alla riken på jorden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	26	Dina fallna skall bli till föda åt alla himlens fåglar och åt markens djur, ty ingen finns som kan jaga bort dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	27	Herren skall slå dig med Egyptens bölder och med svulster, skabb och klåda, så att du aldrig kan botas. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	28	Herren skall slå dig med vanvett, blindhet och skräck. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	29	Mitt på dagen skall du famla dig fram som en blind i mörker. Du skall inte lyckas med något utan ständigt förtryckas och utnyttjas, och ingen skall hjälpa dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	30	När du trolovar dig med en kvinna kommer en annan man att lägra henne. När du bygger ett hus kommer du inte att få bo i det. När du planterar en vingård kommer du inte att få skörda frukten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	31	Din oxe skall slaktas inför dina ögon utan att du får äta av köttet. Din åsna rövas bort, och du får den aldrig tillbaka. Dina fiender tar dina får, och ingen hjälper dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	32	Dina söner och döttrar skall i din åsyn utlämnas åt ett främmande folk, och du skall gråta efter dem dagen lång, men du kan ingenting göra. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	33	Ett folk du inte känner skall äta din skörd och frukten av all din möda, och du skall ständigt bli förtryckt och misshandlad. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	34	Du kommer att bli galen av allt dina ögon tvingas se.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	35	Herren skall slå dig med elakartade och obotliga bölder på knän och lår, ja, från huvud till fot. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	36	Till ett folk, okänt för både dig och dina fäder, skall Herren fördriva dig och din kung, honom som du har gjort till din härskare. Där skall du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	37	Du skall väcka fasa och bli till en skam och en visa bland alla folk till vilka Herren driver bort dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	38	Fastän du sår mycket skall du skörda litet, ty gräshopporna förstör din gröda. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	39	Planterar du vingårdar och arbetar i dem får du ändå inget vin att dricka eller lagra, ty larverna äter upp alltsammans. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	40	Har du olivträd över hela ditt område får du ändå ingen olja att smörja dig med, ty oliverna faller av. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	41	Får du söner och döttrar förlorar du dem, ty de förs bort i fångenskap. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	42	Alla dina träd och allt som växer på dina åkrar härjas av skadedjur. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	43	Invandraren som bor hos dig skall höja sig över dig, högre och högre, medan du skall sjunka, djupare och djupare. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	44	Han skall ge lån till dig, men du kan inte ge lån till honom. Han skall bli huvud, du skall bli svans.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	45	Alla dessa förbannelser skall nå dig, de skall förfölja dig och komma över dig tills du har utplånats, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud, och inte följde de bud och stadgar han gav dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	46	Förbannelserna som drabbar dig och dina efterkommande skall bli till varnande tecken för alla tider. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	47	Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, när du levde glad och mätt och hade överflöd på allt, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	48	måste du i stället, hungrig och törstig, naken och utblottad, tjäna den fiende som Herren sänder ut mot dig. Han skall lägga ett ok av järn på din nacke tills han har utplånat dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	49	Herren skall sända ett folk mot dig långt bortifrån jordens ände, och det skall slå ner på dig som en örn, ett folk vars språk du inte förstår, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	50	ett folk med ansikten av sten, ett folk som inte vördar de gamla och inte skonar de unga. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	51	Detta folk skall äta de djur som föds hos dig och den skörd du bärgar tills du har utplånats. De skall inte låta dig behålla något av säden, vinet eller oljan, av kornas kalvar eller tackornas lamm, utan fortsätta tills de har förintat dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	52	De skall belägra dig i alla dina städer tills murarna faller överallt i ditt land, de höga befästningsverk som du sätter din lit till. De skall belägra dig i alla dina städer överallt i ditt land, det som Herren, din Gud, har gett dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	53	I den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig kommer du att äta dina egna barn, köttet av sönerna och döttrarna som Herren, din Gud, har gett dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	54	En man i ditt folk som är vek och bortskämd skall inte unna sin bror, sin egen hustru och de barn han ännu har kvar 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	55	att få ett stycke av hans barns kött, det enda han har att äta i den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig i alla dina städer. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	56	En kvinna i ditt folk som är vek och bortskämd, så bortskämd och vek att hon aldrig har behövt gå med sina fötter på marken, skall missunna sin egen man, sin son och sin dotter 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	57	både efterbörden som kommer ut ur hennes sköte och de barn hon föder, och hon skall själv äta upp detta i hemlighet, det enda hon har i den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig i dina städer.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	58	Om du inte troget följer allt som står i denna lag, allt som skrivits här i boken, och inte fruktar detta ärorika och fruktansvärda namn, Herren, din Gud, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	59	då skall Herren slå dig och dina efterkommande med ofattbara plågor, väldiga plågor som inte går över, svåra sjukdomar som inte går över. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	60	Alla de farsoter som du darrade för i Egypten skall han skicka mot dig, så att de får dig i sitt grepp. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	61	Även alla sjukdomar och plågor som inte har nämnts i denna lagbok skall Herren låta hemsöka dig, tills du har utplånats. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	62	Av er som förut var talrika som stjärnorna på himlen skall bara ett fåtal leva kvar, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	63	Liksom Herren gladde sig åt att låta det gå er väl och göra er talrika, så skall han glädja sig åt att förinta och utplåna er, och ni skall ryckas bort från det land du nu kommer till och tar i besittning.
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	64	Herren skall skingra dig bland alla folken, från jordens ena ände till den andra. Där skall du tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har känt till, gudar av trä och sten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	65	Hos dessa folk får du ingen ro, ingen vila för din fot. Där skall Herren göra ditt hjärta ängsligt, låta din blick slockna och ditt livsmod vissna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	66	Du kommer att känna att ditt liv hänger på en tråd. Dag och natt skall du vara rädd och inte veta om du får leva. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	67	På morgonen skall du säga: »Om det ändå vore kväll!« och på kvällen: »Om det ändå vore morgon!« Sådan skräck skall du känna, sådana ting skall dina ögon tvingas se. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	28	68	Herren skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, fastän jag hade sagt till dig: »Den vägen skall du aldrig mer behöva se.« Där skall ni bjuda ut er som slavar och slavinnor till era fiender, men ingen vill köpa er.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	1	Detta är villkoren för det förbund som Herren befallde Mose att sluta med israeliterna i Moab, utöver det förbund som han slöt med dem vid Horeb.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	2	Mose kallade samman hela Israel och sade: Ni har själva sett allt vad Herren gjorde i Egypten med farao och hela hans hov och hela hans land. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	3	Med egna ögon blev du vittne till dessa stora prövningar, dessa stora tecken och under. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	4	Men ännu i denna dag har Herren inte gett er hjärtan som förstår, ögon som ser och öron som hör. – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	5	Jag ledde er genom öknen i fyrtio år, och era kläder blev aldrig utslitna, inte heller sandalerna på era fötter. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	6	Bröd var inte er föda, vin och öl var inte er dryck, ty ni skulle inse att jag är Herren, er Gud. – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	7	Då ni kom hit drog kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan ut i strid mot oss, men vi besegrade dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	8	Vi intog deras land och gav det som egendom åt rubeniterna och gaditerna och åt ena hälften av Manasses stam. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	9	Uppfyll troget villkoren i detta förbund, så får ni framgång i allt ni gör.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	10	Ni har alla i dag trätt fram inför Herren, er Gud, stamhövdingar, äldste och förmän och alla israelitiska män 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	11	med era barn och kvinnor samt de invandrare som finns i ditt läger, de som hugger din ved och bär ditt vatten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	12	Nu skall du träda i förbund med Herren, din Gud, ett edsförbund som Herren, din Gud, i dag sluter med dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	13	Han vill i dag upphöja dig till sitt folk och bli din Gud, enligt sitt löfte till dig och enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	14	Det är inte bara med er som jag sluter detta förbund med dess edsvillkor. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	15	Jag gör det både med dem som i dag står här tillsammans med oss inför Herren, vår Gud, och med dem som i dag ännu inte finns hos oss.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	16	Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi tågade fram bland folken längs vägen. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	17	Ni såg deras vidriga beläten, gudabilder av trä och sten, silver och guld. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	18	Hos er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam, som i dag vänder sitt hjärta från Herren, vår Gud, för att tjäna de folkens gudar. Hos er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	19	ingen som efter att ha hört förbannelseorden välsignar sig själv och tänker att allt skall gå honom väl fast han följer sitt hårda hjärta. Då förstör han både åker och öken. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	20	Herren vägrar att förlåta honom; han låter sin svartsjuka vrede blossa upp mot den mannen. All den förbannelse som skrivits ner i denna bok skall vila på honom, och Herren skall utplåna hans namn från jorden. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	21	Herren skall skilja ut honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, i enlighet med alla förbundets förbannelser som står i denna lagbok.
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	22	När kommande släkten, era egna avkomlingar, eller främlingar som kommer hit från fjärran länder får se de plågor och sjukdomar som Herren har låtit drabba detta land – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	23	svavel och salt, hela landet förbränt, det kan inte odlas eller grönska, inte ett strå växer där, som efter förödelsen i Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren ödelade i vrede och raseri – 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	24	då skall både de och de andra folken fråga: »Varför har Herren handlat så mot detta land? Varför flammade hans vrede upp så våldsamt?« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	25	Och svaret blir: »Därför att de övergav förbundet med Herren, sina fäders Gud, det som han slöt med dem när han förde dem ut ur Egypten. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	26	De började tjäna andra gudar och tillbad dem, gudar de inte kände och som Herren inte hade tilldelat dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	27	Därför flammade Herrens vrede över detta land, och han lät det drabbas av all den förbannelse som skrivits ner i denna bok. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	28	I vrede, ursinne och vilt raseri ryckte Herren upp dem ur deras jord och kastade dem ända bort till det land där de lever än i dag.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	29	29	Det fördolda hör Herren, vår Gud, till, och det uppenbarade tillhör oss och våra barn för all framtid, denna lag som vi skall lyda i allt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	1	När allt detta når dig, de välsignelser och förbannelser som jag ställer dig inför, och du besinnar dig, var du än bor bland alla de folk till vilka Herren, din Gud, har fördrivit dig, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	2	så att du vänder tillbaka till Herren, din Gud, och lyssnar till honom av hela ditt hjärta och med hela din själ, både du och dina barn, alldeles så som jag i dag befaller dig, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	3	då skall Herren, din Gud, vända ditt öde och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall åter samla in dig från alla de folk bland vilka han har skingrat dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	4	Även om du har fördrivits till världens ände skall Herren, din Gud, samla in dig och hämta dig därifrån. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	5	Herren, din Gud, skall föra dig till det land som dina fäder fick som egendom. Du skall ta det i besittning, och han skall låta det gå dig väl och göra dig talrik, mer än dina fäder. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	6	Herren, din Gud, skall omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ. Då kommer du att få leva. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	7	Herren, din Gud, skall lägga alla förbannelserna på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	8	Då skall du åter lyssna till Herren och lyda alla hans bud, som jag i dag ger dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	9	Herren, din Gud, skall skänka dig allt gott i överflöd genom allt du gör, genom de barn du får, de djur som föds och den skörd du bärgar. Ty liksom Herren gladde sig över dina fäder skall han åter glädja sig över dig och låta det gå dig väl 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	10	när du lyssnar till Herren, din Gud, och följer hans bud och stadgar, allt som har skrivits ner i denna lagbok, och när du vänder tillbaka till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	11	Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	12	Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	13	Den finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	14	Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den.
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	15	Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka eller död och olycka. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	16	Om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och om du älskar Herren, din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud, stadgar och föreskrifter, då skall du få leva och bli talrik, och Herren, din Gud, skall välsigna dig i det land som du kommer till och tar i besittning. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	17	Men om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna utan låter dig förledas att tillbe andra gudar och tjäna dem, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	18	då säger jag er i dag att ni skall förintas. Ni får inte leva länge i det land som du kommer till och tar i besittning när du går över Jordan. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	19	Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	30	20	Du skall älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv, och du får leva länge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och Jakob.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	1	När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	2	sade han till folket: »Jag är nu hundratjugo år gammal och kan inte längre leda er. Och Herren har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan.’ 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	3	Men Herren, er Gud, skall gå först och krossa folken, så att ni kan fördriva dem. Josua skall gå först, så som Herren har sagt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	4	Och Herren skall göra med dem som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och så som han gjorde med deras land. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	5	Herren skall överlämna dem åt er, och ni skall göra med dem alldeles som jag har befallt er. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	6	Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	7	Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: »Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	8	Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!«
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	9	Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark, och till alla Israels äldste. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	10	Och Mose gav dem dessa anvisningar: »Vart sjunde år, vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid lövhyddefesten, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	11	då hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	12	Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa allt som står i denna lag. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	13	Även barnen, som ännu inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar i besittning när ni går över Jordan.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	14	Herren sade till Mose: »Tiden för din död närmar sig. Kalla till dig Josua och ställ er sedan i uppenbarelsetältet, så skall jag ge honom hans uppdrag.« Mose och Josua gick, och de ställde sig i uppenbarelsetältet. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	15	Där visade sig Herren i en molnpelare, som stannade vid ingången till tältet.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	16	Herren sade till Mose: »När du har gått till vila hos dina fäder kommer detta folk att vara otroget med de främmande gudarna i det land de nu kommer till, de skall överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	17	Då skall min vrede flamma upp mot dem. Jag kommer att överge dem och dölja mitt ansikte för dem. När de då blir fiendens rov och drabbas av många olyckor och svårigheter skall de säga sig: ’Det är för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor drabbar oss.’ 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	18	Men eftersom de har gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar skall jag dölja mitt ansikte för dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	19	Skriv ner den sång jag ger er; du skall lära israeliterna den. Lägg den i deras mun, ty denna sång skall vittna för mig mot dem. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	20	När jag leder dem in i det land som jag med ed lovade deras fäder, detta som flödar av mjölk och honung, kommer de att äta sig mätta och feta. Då vänder de sig till andra gudar och tjänar dem; de börjar förakta mig och bryter förbundet med mig. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	21	När de sedan drabbas av många olyckor och svårigheter skall denna sång vittna inför dem, ty deras efterkommande har den på sina läppar och glömmer den inte. Jag vet hur de är sinnade redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.« 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	22	Samma dag skrev Mose ner denna sång och lät israeliterna lära sig den.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	23	Och Herren gav Josua, Nuns son, hans uppdrag, han sade: »Var tapper och stark! Det är du som skall leda israeliterna in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag skall vara med dig.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	24	När Mose hade skrivit ner denna lag i en bokrulle, från början till slut, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	25	befallde han leviterna, som bar Herrens förbundsark: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	26	»Tag denna lagbok och lägg den intill Herrens, er Guds, förbundsark. Där skall den vara ett vittne mot dig, Israel, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	27	ty jag vet hur trotsig och styvnackad du är. Redan nu, när jag ännu lever bland er, är ni trotsiga mot Herren, och värre kommer det att bli efter min död.
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	28	Samla nu alla era stamäldste och era förmän hos mig, så skall de få lyssna till mina ord, och jag skall ta himmel och jord till vittnen mot folket. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	29	Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra något förfärligt och lämna den väg som jag har befallt er att gå. I kommande dagar skall olycka drabba er, när ni gör det som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede med era gärningar.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	31	30	Inför alla de församlade israeliterna framförde Mose denna sång, från början till slut:
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	1	Lyssna, himmel, när jag talar, må jorden höra mina ord!
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	2	Som strömmande regn är min lära, som daggen faller mina ord, som skurar över grönska, som duggregn över gräs.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	3	Herrens ära vill jag förkunna. Prisa vår Guds storhet!
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	4	Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont, han är rättfärdig och rättvis.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	5	Med tiden sveks han av sina barn, ett falskt och bakslugt släkte.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	6	Är det så du lönar Herren, du vettlösa, dåraktiga folk? Är han inte din fader och skapare, han som gjorde dig, som formade dig?
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	7	Tänk på svunna tider, framfarna släktens år. Fråga din far, han kan berätta, de gamla, de vet att förklara.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	8	När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han fördelade deras områden efter gudasönernas antal,
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	9	då blev Jakob Herrens andel, Israel hans arv och egendom.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	10	Han fann honom i öknen, i den ödsliga, ylande ödemarken. Han gav honom värn och vård, skyddade honom som sin ögonsten.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	11	Som en örn lockar ungarna ur redet och sedan svävar över dem, så bredde han ut sina vingar och bar honom på sin rygg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	12	Herren ensam visade vägen, ingen annan, främmande gud.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	13	Han förde honom fram över landets höjder och lät honom äta av åkerns gröda, mättade honom med honung från bergen, olja från flinthårda klippan,
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	14	grädde från korna, mjölk från fåren, fett från lammen, baggar och bockar från Bashan och det allra finaste vete. Druvans blod blev ditt vin. Jakob åt och blev mätt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	15	Men när Jeshurun blev fet slog han bakut – du blev fet, du blev tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, förkastade sin räddande klippa.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	16	De retade hans svartsjuka med främmande gudar, de väckte hans vrede med vidrigheter.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	17	De offrade åt demoner som inte är gudar, åt gudar som var okända för dem, nya gudar som nyss hade kommit, obekanta för era fäder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	18	Klippan, ditt ursprung, försummade du, du glömde den Gud som gav dig liv.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	19	I vrede över vad han såg förkastade Herren sina söner och döttrar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	20	Han sade: »Jag skall dölja mitt ansikte, jag vill se hur det går för dem då, för detta svekfulla släkte, barn som ingen kan lita på.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	21	De retade mig med gudar som inte är gudar, väckte min vrede med sina beläten. Jag skall reta dem med ett folk som inte är ett folk, väcka deras vrede med vettvillingar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	22	Min vrede har tänt en eld, en eld som tränger till dödsrikets djup. Den förtär jorden och dess gröda, bränner bergen ända till grunden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	23	Jag skall överhopa dem med olyckor, skjuta alla mina pilar mot dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	24	De skall förtvina av hunger, förtäras av pest och pinande farsot. Jag släpper lös rovdjur med vassa tänder och krälande, giftiga ormar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	25	Ute skall svärdet härja, inomhus skräcken, bland ynglingar och flickor, spädbarn och grånade män.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	26	Jag skulle vilja krossa dem och utplåna minnet av dem,
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	27	men jag fruktar fiendens hån, att motståndarna skulle ta miste och tro att det var deras egen styrka och inte Herren som gjorde det.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	28	Det är ett folk som inte lyder råd, ett folk som saknar insikt.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	29	Om de vore förståndiga, skulle de begripa det som skett och inse vad som väntar dem.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	30	Hur kan en man slå tusen på flykten eller två jaga bort tio tusen, om inte Herren hade sålt dem, deras klippa hade utlämnat dem?
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	31	Våra fienders klippa är inte som vår, om detta kan de själva döma.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	32	Deras vinstock kommer från Sodom och har vuxit på Gomorras terrasser. Deras druvor är giftiga druvor, klasar med bitter smak.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	33	Deras vin är ormgift, kobrors frätande etter.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	34	»Allt har jag sparat hos mig, det är förseglat i mina förråd,
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	35	tills vedergällningens dag är inne, hämndens dag, då de vacklar. Deras olycksdag är nära, det som väntar dem kommer snart.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	36	Ja, Herren skaffar rätt åt sitt folk och förbarmar sig över sina tjänare, då han ser att de inte orkar mer, att det är ute med hög som låg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	37	Då frågar han: »Var är deras gudar, klippan som var deras tillflykt,
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	38	de som åt fettet vid deras slaktoffer och drack vinet vid deras dryckesoffer? Må de gripa in och hjälpa er, låt dem ge er skydd!
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	39	Vet att jag är Gud, jag och ingen annan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar och läker, ingen kan rycka något ur min hand.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	40	Jag lyfter handen mot himlen och säger: Så sant jag lever i evighet
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	41	skall jag vässa mitt blixtrande svärd och gripa mitt koger. Jag skall hämnas på mina fiender och straffa alla som hatar mig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	42	Mina pilar skall berusas av blod, av blod från fallna och fångar, mitt svärd skall äta köttet av fiendens trotsiga ledare.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	43	Så jubla, du himmel, med hans folk, och hylla honom, alla gudar, ty han hämnar sina söners blod, han tar hämnd på sina fiender och straffar sina motståndare. Han renar landet åt sitt folk.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	44	Tillsammans med Hosea, Nuns son, ställde sig Mose inför folket och framförde hela denna sång.
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	45	När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel 
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	46	sade han till folket: »Alla de varningsord som jag nu har gett er skall ni lägga på hjärtat, så att ni kan lära era barn att troget följa allt som står i denna lag. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	47	Det är inga tomma ord, det gäller livet för er. Om ni följer dessa ord får ni leva länge i det land som ni tar i besittning när ni går över Jordan.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	48	Samma dag talade Herren till Mose: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	49	»Gå upp i Avarimbergen här, till berget Nebo, som ligger i Moab mitt emot Jeriko, och se ut över Kanaans land, som jag skall göra till israeliternas egendom. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	50	Där uppe på berget skall du dö och förenas med dina fäder, liksom din bror Aron dog på berget Hor och förenades med sina fäder, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	51	detta därför att ni var trolösa mot mig vid Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen och inte höll mig helig bland israeliterna. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	32	52	Du skall få se landet på avstånd, men du får inte komma in i det land som jag skall ge israeliterna.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	1	Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav israeliterna före sin död. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	2	Han sade:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	3	Du älskar stammarna och har alla heliga i din hand. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	4	Mose gav oss en lag.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	5	Han blev Jeshuruns konung när folkets hövdingar samlades, alla Israels stammar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	6	Ruben skall leva och inte dö, men hans män skall inte bli många.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	7	Och om Juda sade han detta:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	8	Om Levi sade han:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	9	»Jag har aldrig sett dem«, sade han om sin far och mor. Han kändes inte vid sina bröder och ville inte veta av sina barn. Nej, Levis stam har följt ditt ord och hållit förbundet med dig.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	10	De lär Jakob dina föreskrifter, de lär Israel din lag. De låter offerrök stiga till din näsa och lägger heloffer på ditt altare.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	11	Herre, välsigna hans kraft, låt allt han gör behaga dig! Krossa hans motståndares höfter, hans fiender skall inte resa sig igen.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	12	Om Benjamin sade han:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	13	Om Josef sade han:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	14	med rikedomar som mognar i solen, som växer månad för månad,
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	15	med det bästa från de urgamla bergen, med de eviga höjdernas skatter,
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	16	med alla rikedomar jorden ger – gåvor från honom som var i törnbusken. Låt allt detta hopas över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland bröder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	17	Ståtlig är han, tjurens förstfödde. Hans horn är som vildoxens horn, med dem kan han stånga folken, alla som finns på jorden. Så gör Efraims tiotusenden och Manasses tusenden.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	18	Om Sebulon sade han:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	19	De bjuder stammarna till berget, där de offrar rätta offer. De närs av havets överflöd och sandens gömda skatter.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	20	Om Gad sade han:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	21	Han utsåg den bästa delen åt sig, ett land som anstår en härskare. När folkets hövdingar samlades lät han Herrens rättvisa råda och fällde domar i Israel.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	22	Om Dan sade han:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	23	Om Naftali sade han:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	24	Om Asher sade han:
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	25	Dina reglar skall vara av järn och brons, må din kraft bestå i alla dina dagar.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	26	Ingen är som Jeshuruns Gud. Han rider över himlen för att hjälpa dig, majestätiskt rider han på moln.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	27	Där uppe är urtidens Gud, hit ner når den Eviges armar. Han drev bort dina fiender och sade: Förinta dem!
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	28	Så fick Israel bo i trygghet, Jakob fick leva i ostörd ro i ett land med säd och vin, under en himmel som skänker dagg.
Femte Moseboken	5 Mos	5	33	29	Lyckliga Israel, vem är som du? Du är ett folk som får hjälp av Herren, din skyddande sköld, ditt segrande svärd. Dina fiender skall krypa för dig, i triumf skall du gå fram över deras höjder.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	1	Mose gick från Moabs hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom hela landet: Gilead ända till Dan, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	2	hela Naftali, vidare Efraims och Manasses land och hela Judas land ända till havet i väster, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	3	Negevöknen och Jordanslätten, dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, och ända ner till Soar. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	4	Herren sade till honom: »Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit.«
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	5	Där i Moab dog Herrens tjänare Mose, så som Herren hade sagt. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	6	Han begravde honom i dalen mitt emot Bet Pegor i Moab; än i dag vet ingen var graven finns. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	7	Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men hans ögon hade inte försvagats, och hans kraft hade inte sinat. 
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	8	Israeliterna begrät Mose och sörjde honom i trettio dagar på Moabs hedar, tills sorgetiden var slut.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	9	Josua, Nuns son, hade fyllts av vishetens ande när Mose lade sina händer på honom. Israeliterna lyssnade på honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	10	Aldrig mer har det i Israel framträtt en sådan profet som Mose, som Herren mötte ansikte mot ansikte: 
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	11	minns alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egypten, med farao och hela hans hov och hela hans land, 
Femte Moseboken	5 Mos	5	34	12	och alla de skräckinjagande stordåd som Mose utförde med sin starka hand i hela Israels åsyn.
Josua	Jos	6	1	1	När Mose, Herrens tjänare, var död sade Herren till Moses medhjälpare Josua, Nuns son: 
Josua	Jos	6	1	2	»Min tjänare Mose är död. Gå nu över Jordan med hela detta folk till det land jag ger åt dem, åt israeliterna. 
Josua	Jos	6	1	3	Varje fotsbredd mark ni trampar ger jag er, så som jag lovat Mose. 
Josua	Jos	6	1	4	Från öknen och från Libanon fram till den stora floden, Eufrat – allt hettitiskt land – och till Medelhavet i väster skall ert område sträcka sig. 
Josua	Jos	6	1	5	Ingen skall kunna hålla stånd mot dig så länge du lever. Jag skall vara med dig som jag var med Mose och inte svika dig, inte överge dig. 
Josua	Jos	6	1	6	Var tapper och stark! Du skall göra till detta folks egendom det land som jag med ed lovat att ge deras fäder. 
Josua	Jos	6	1	7	Så var tapper och stark! Följ troget den lag som min tjänare Mose gav dig. Vik inte av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång i allt vad du gör. 
Josua	Jos	6	1	8	Ha alltid denna lag på dina läppar, läs lagens bok dag och natt, så att du troget följer allt som står skrivet där. Då kommer allt du gör att lyckas, då får du framgång. 
Josua	Jos	6	1	9	Jag har ju sagt: Var tapper och stark! Låt dig inte skrämmas, bli inte förskräckt! Herren, din Gud, är med dig i allt vad du gör.«
Josua	Jos	6	1	10	Josua befallde då folkets förmän 
Josua	Jos	6	1	11	att gå runt i lägret och säga till folket: »Gör i ordning proviant! Om tre dagar skall ni gå över Jordan och komma till det land som Herren, er Gud, ger er och ta det i besittning.« 
Josua	Jos	6	1	12	Till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam sade Josua: 
Josua	Jos	6	1	13	»Tänk på de anvisningar ni fick av Herrens tjänare Mose, när han sade att Herren, er Gud, skulle ge er detta land och låta er bli bofasta. 
Josua	Jos	6	1	14	Era kvinnor och barn och er boskap skall stanna kvar i landet som Mose gett er öster om Jordan. Men ni själva, alla tappra krigare, skall ställa upp till strid och gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem, 
Josua	Jos	6	1	15	tills Herren har låtit dem bli bofasta liksom ni själva och även de har intagit det land som Herren, er Gud, ger dem. Sedan kan ni återvända till det land som är er egendom, det land som Herrens tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan, den östra sidan.« 
Josua	Jos	6	1	16	De svarade Josua: »Allt du befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. 
Josua	Jos	6	1	17	Som vi lydde Mose skall vi lyda dig, må bara Herren, din Gud, vara med dig, som han var med Mose. 
Josua	Jos	6	1	18	Var och en som trotsar ditt ord och inte lyder dig i allt du befaller skall dödas. Var tapper och stark!«
Josua	Jos	6	2	1	Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus. 
Josua	Jos	6	2	2	Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet 
Josua	Jos	6	2	3	sände han bud till Rachav: »Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet.« 
Josua	Jos	6	2	4	Kvinnan gömde de båda männen och svarade: »Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån. 
Josua	Jos	6	2	5	När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem.« 
Josua	Jos	6	2	6	I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där. 
Josua	Jos	6	2	7	Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten.
Josua	Jos	6	2	8	Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket. 
Josua	Jos	6	2	9	Hon sade: »Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet. 
Josua	Jos	6	2	10	Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse. 
Josua	Jos	6	2	11	När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 
Josua	Jos	6	2	12	Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet: 
Josua	Jos	6	2	13	låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö.« 
Josua	Jos	6	2	14	Männen svarade: »Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet.«
Josua	Jos	6	2	15	Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren. 
Josua	Jos	6	2	16	Och hon gav dem rådet: »Ge er upp i bergen så att inte förföljarna råkar på er, och håll er gömda där i tre dagar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni fortsätta.« 
Josua	Jos	6	2	17	Männen sade: »Vi kan bli lösta från den ed du lät oss svära. 
Josua	Jos	6	2	18	När vi kommer in i landet skall du fästa det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från och samla din far, din mor och dina bröder, hela din familj, hos dig i ditt hus. 
Josua	Jos	6	2	19	Går någon ut genom dörren till ditt hus, blir han själv skuld till sin död, och vi är oskyldiga. Men bär man hand på någon som är inne i ditt hus, blir vi skuld till hans död. 
Josua	Jos	6	2	20	Och skulle du förråda oss, då är vi lösta från den ed du lät oss svära.« – 
Josua	Jos	6	2	21	»Som ni säger får det bli«, sade hon och lät dem gå. Och hon fäste det röda snöret i fönstret.
Josua	Jos	6	2	22	Männen gav sig i väg upp i bergen och blev kvar där i tre dagar tills förföljarna återvänt. De hade letat efter männen utmed hela vägen och inte funnit dem. 
Josua	Jos	6	2	23	Då gick de två männen ner från bergen igen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, och berättade allt de varit med om. 
Josua	Jos	6	2	24	De sade: »Herren har gett hela landet i vårt våld, och modet sviker alla som bor i landet.«
Josua	Jos	6	3	1	Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom fram till Jordan, där de övernattade innan de gick över floden. 
Josua	Jos	6	3	2	Tre dagar därefter gick förmännen runt i lägret 
Josua	Jos	6	3	3	och befallde folket: »När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark lyftas upp av de levitiska prästerna, bryt då upp och följ efter den, 
Josua	Jos	6	3	4	men håll ett par tusen alnars avstånd mellan er och den, kom inte för nära den. Följ arken, så vet ni vilken väg ni skall gå; ni har ju aldrig gått den tidigare.«
Josua	Jos	6	3	5	Josua sade till folket: »Rena er, ty i morgon skall Herren göra under bland er.« 
Josua	Jos	6	3	6	Till prästerna sade han: »Lyft upp förbundsarken och gå i spetsen för folket.« Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.
Josua	Jos	6	3	7	Herren sade till Josua: »Från och med i dag skall jag ge dig storhet, så att israeliterna förstår att jag är med dig, som jag var med Mose. 
Josua	Jos	6	3	8	Säg nu till prästerna som bär förbundsarken att stanna alldeles i vattenbrynet när de kommer till Jordan.«
Josua	Jos	6	3	9	Josua sade till israeliterna: »Stig fram och hör Herrens, er Guds, ord.« 
Josua	Jos	6	3	10	Han fortsatte: »Av detta skall ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han skall driva undan kanaaneer, hettiter, hiveer, perisseer, girgasheer, amoreer och jevuseer för er: 
Josua	Jos	6	3	11	förbundsarken, hela jordens härskares ark, skall gå framför er över Jordan. 
Josua	Jos	6	3	12	Välj ut tolv män från Israels stammar, en från varje stam. 
Josua	Jos	6	3	13	När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark sätter ner fötterna i Jordans vatten, skall vattnet uppströms hejdas i sitt lopp och stå som en mur.«
Josua	Jos	6	3	14	Folket bröt upp från sina lägerplatser för att gå över Jordan med prästerna som bar förbundsarken i täten. 
Josua	Jos	6	3	15	Och när prästerna som bar arken kom fram till Jordan och satte fötterna i vattenbrynet – Jordan svämmar över sina bräddar under hela skördetiden – 
Josua	Jos	6	3	16	stannade vattnet uppströms i sitt lopp och reste sig som en mur långt borta, vid staden Adam nära Saretan; men nedströms mot Aravasjön, Döda havet, försvann allt vatten. Folket gick över mitt emot Jeriko. 
Josua	Jos	6	3	17	Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stilla på den torra bottnen mitt i Jordan, medan israeliterna gick över torrskodda, ända tills allt folket hade kommit över floden.
Josua	Jos	6	4	1	När allt folket hade gått över Jordan sade Herren till Josua: 
Josua	Jos	6	4	2	»Välj ut tolv män bland folket, en från varje stam, 
Josua	Jos	6	4	3	och befall dem: Hämta tolv stenar från det ställe i Jordan där prästerna står stilla, ta med dem över och lägg ner dem där ni slår läger för natten.«
Josua	Jos	6	4	4	Josua kallade till sig de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en från varje stam, 
Josua	Jos	6	4	5	och sade till dem: »Gå framför Herrens, er Guds, ark mitt ut i Jordan, och lyft upp var sin sten på axeln, lika många som Israels stammar. 
Josua	Jos	6	4	6	Detta skall vara ett tecken bland er. När era barn en gång frågar: Vad betyder de här stenarna? 
Josua	Jos	6	4	7	skall ni svara: Jordans vatten hejdades i sitt lopp inför Herrens förbundsark. När den gick över Jordan hejdades vattnet i sitt lopp. De här stenarna skall vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.«
Josua	Jos	6	4	8	Israeliterna gjorde som Josua hade befallt dem. De hämtade tolv stenar ur Jordan, lika många som Israels stammar, som Herren hade sagt till Josua, och tog med dem över floden till nattlägret och ställde dem där.
Josua	Jos	6	4	9	Josua reste tolv stenar mitt ute i Jordan på det ställe där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag.
Josua	Jos	6	4	10	Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt var utfört som Herren hade befallt Josua att säga till folket, helt enligt Moses befallning till Josua. Folket skyndade sig över. 
Josua	Jos	6	4	11	När alla hade kommit över floden bars Herrens ark över, och prästerna tog täten framför folket. 
Josua	Jos	6	4	12	Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam gick över, ordnade till strid, i spetsen för israeliterna, som Mose hade sagt till dem. 
Josua	Jos	6	4	13	Det var omkring 40 000 stridsrustade män som gick över floden inför Herren för att kämpa i öknen vid Jeriko. 
Josua	Jos	6	4	14	Den dagen gav Herren Josua storhet, så att israeliterna vördade honom, som de hade vördat Mose så länge han levde.
Josua	Jos	6	4	15	Herren sade till Josua: 
Josua	Jos	6	4	16	»Befall prästerna som bär arken med förbundstecknet att stiga upp ur Jordan.« 
Josua	Jos	6	4	17	Då befallde Josua prästerna: »Stig upp ur Jordan.« 
Josua	Jos	6	4	18	Knappt hade prästerna som bar Herrens förbundsark stigit upp ur Jordan och satt fötterna på torra marken, förrän Jordans vatten återvände och steg över sina bräddar som förut. 
Josua	Jos	6	4	19	Det var den tionde dagen i den första månaden som folket steg upp ur Jordan och slog läger i Gilgal, vid Jerikos östgräns.
Josua	Jos	6	4	20	De tolv stenarna som de tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal, 
Josua	Jos	6	4	21	och han sade till israeliterna: »När era barn en gång frågar sina fäder: Vad betyder de här stenarna? 
Josua	Jos	6	4	22	skall ni förklara för dem: Israeliterna gick torrskodda över Jordan 
Josua	Jos	6	4	23	när Herren, er Gud, lät Jordans vatten torka bort inför er tills ni gått över, liksom han gjorde med Sävhavet, som han lät torka bort inför oss tills vi gått över. 
Josua	Jos	6	4	24	Det skedde för att alla jordens folk skall förstå att Herrens hand är stark och för att de alltid skall frukta Herren, er Gud.«
Josua	Jos	6	5	1	När de amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den västra sidan, och de kanaaneiska kungarna vid havet fick höra hur Herren hade låtit Jordans vatten torka bort inför israeliterna tills de gått över floden, rann deras mod bort, och de kände sig maktlösa inför israeliterna.
Josua	Jos	6	5	2	Nu sade Herren till Josua: »Gör dig flintknivar och omskär israeliterna på nytt, en andra gång.« 
Josua	Jos	6	5	3	Då gjorde Josua flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. 
Josua	Jos	6	5	4	Skälet till att Josua omskar dem var att allt folk av mankön som dragit ut ur Egypten, alla vapenföra män, hade dött på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten. 
Josua	Jos	6	5	5	Alla som drog ut var omskurna, men ingen av dem som fötts på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten, hade blivit omskuren. 
Josua	Jos	6	5	6	I fyrtio år hade israeliterna vandrat i öknen, tills alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten var döda. De lyssnade inte till Herren, och därför svor Herren att inte låta dem se det land han med ed lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 
Josua	Jos	6	5	7	Men sönerna, som Herren låtit komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De hade förhuden kvar eftersom man inte omskurit dem på vägen. 
Josua	Jos	6	5	8	När alla var omskurna höll de sig stilla i lägret tills de hämtat sig. 
Josua	Jos	6	5	9	Herren sade till Josua: »I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.« Därför fick platsen namnet Gilgal, och så heter den än i dag.
Josua	Jos	6	5	10	När nu israeliterna hade sitt läger i Gilgal firade de påsk i öknen vid Jeriko, på kvällen den fjortonde dagen i månaden. 
Josua	Jos	6	5	11	Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen. 
Josua	Jos	6	5	12	Och från den dag de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan.
Josua	Jos	6	5	13	En gång vid Jeriko fick Josua se en man som stod framför honom med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: »Hör du till oss eller till våra fiender?« 
Josua	Jos	6	5	14	Han svarade: »Nej, jag är anförare för Herrens här. Nu har jag kommit.« Då föll Josua ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han frågade: »Herre, vad har du att säga till din tjänare?« 
Josua	Jos	6	5	15	Anföraren för Herrens här svarade: »Ta av dig dina skor, du står på helig mark.« Josua gjorde så.
Josua	Jos	6	6	1	Jeriko var slutet och stängt när israeliterna kom, ingen gick ut eller in. 
Josua	Jos	6	6	2	Men Herren sade till Josua: »Nu ger jag Jeriko och dess kung i ditt våld. 
Josua	Jos	6	6	3	Alla krigare skall tåga runt staden, de skall vandra ett varv. Sex dagar skall ni göra så. 
Josua	Jos	6	6	4	Sju präster skall bära sju vädurshorn framför arken. Den sjunde dagen skall ni tåga sju varv runt staden, och prästerna skall stöta i hornen. 
Josua	Jos	6	6	5	När vädurshornen ljuder, när ni hör hornstöten, skall folket höja ett väldigt härskri, och stadens murar skall störta samman, så att var och en kan gå rakt in.«
Josua	Jos	6	6	6	Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade: »Lyft upp förbundsarken. Sju präster skall bära sju vädurshorn framför Herrens ark.« 
Josua	Jos	6	6	7	Till folket sade han: »Tåga runt staden. Krigarna skall gå framför Herrens ark.«
Josua	Jos	6	6	8	När Josua hade talat till folket gick de sju prästerna som bar de sju vädurshornen framför Herren och stötte i hornen; Herrens förbundsark följde bakom dem. 
Josua	Jos	6	6	9	Krigarna gick framför prästerna som stötte i hornen, och eftertruppen följde bakom arken, och hela tiden stötte man i hornen. 
Josua	Jos	6	6	10	Josua hade befallt folket: »Höj inget härskri! Håll er tysta, inte ett ord! Först den dag då jag säger åt er att höja härskri skall ni göra det.« 
Josua	Jos	6	6	11	Så lät han Herrens ark bäras runt staden, ett varv. Därefter begav de sig till lägret och övernattade där.
Josua	Jos	6	6	12	Nästa morgon var Josua tidigt uppe. Prästerna lyfte upp Herrens ark, 
Josua	Jos	6	6	13	och de sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och stötte hela tiden i hornen. Krigarna gick framför dem, och eftertruppen följde bakom Herrens ark, och hela tiden stötte man i hornen. 
Josua	Jos	6	6	14	De tågade runt staden ett varv denna andra dag och återvände därefter till lägret. Så gjorde de sex dagar.
Josua	Jos	6	6	15	Den sjunde dagen var de uppe i gryningen och tågade på samma sätt runt staden, sju varv; endast den dagen tågade de sju varv runt staden. 
Josua	Jos	6	6	16	På sjunde varvet stötte prästerna i hornen. Josua sade till folket: »Höj härskri! Herren ger er staden. 
Josua	Jos	6	6	17	Staden och allt som finns i den skall vigas åt förintelse och tillhöra Herren. Bara Rachav, skökan, skall få leva, hon och de som är hos henne i huset, eftersom hon gömde männen som vi sände ut. 
Josua	Jos	6	6	18	Akta er för det som är vigt åt förintelse, så att ni inte frestas att ta av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över Israel. 
Josua	Jos	6	6	19	Allt silver och guld och alla föremål av koppar och järn skall helgas åt Herren och föras till Herrens skattkammare.«
Josua	Jos	6	6	20	Nu höjde folket härskri, och man stötte i hornen. När folket hörde hornstöten höjde de ett väldigt härskri, och murarna störtade samman så att var och en kunde gå rakt in. Så intog de staden. 
Josua	Jos	6	6	21	Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner. 
Josua	Jos	6	6	22	Till de två männen som spionerat i landet sade Josua: »Gå in i skökans hus och för ut henne själv och alla hennes anhöriga, så som ni lovat henne med ed.« 
Josua	Jos	6	6	23	De båda männen gick in och förde ut Rachav, hennes far och mor och bröder och alla hennes anhöriga. Hela hennes släkt fick slå sig ner utanför Israels läger. 
Josua	Jos	6	6	24	Staden och allt som fanns i den brändes; bara silvret och guldet och föremålen av koppar och järn lades i skattkammaren i Herrens hus. 
Josua	Jos	6	6	25	Men skökan Rachav och hennes familj och alla hennes anhöriga skonades av Josua. Hon fick slå sig ner bland israeliterna, där hennes ättlingar bor än i dag, eftersom hon hade gömt de män Josua sänt som spejare till Jeriko.
Josua	Jos	6	6	26	Josua förestavade nu denna ed: »Förbannad av Herren är den som tar sig för att bygga upp denna stad, Jeriko. Hans förstfödde son är priset om han lägger grunden, hans yngste om han reser porten.«
Josua	Jos	6	6	27	Herren var med Josua, och hans rykte spreds över hela landet.
Josua	Jos	6	7	1	Men israeliterna förgrep sig på det som var vigt åt förintelse: Akan, son till Karmi, son till Savdi, son till Serach av Juda stam, tog av detta. Då vredgades Herren på israeliterna.
Josua	Jos	6	7	2	Från Jeriko sände Josua några män till Aj, nära Bet Aven, öster om Betel, med order att spionera på landet. Männen gav sig i väg till Aj och spionerade. 
Josua	Jos	6	7	3	Därefter återvände de och sade till Josua: »Hela hären behöver inte rycka ut. Ett par tre tusen man är nog för att ta Aj. Låt inte hela hären göra sig besvär, där bor så få.« 
Josua	Jos	6	7	4	Omkring 3 000 krigare begav sig då dit, men de fick ta till flykten för ajiterna, 
Josua	Jos	6	7	5	som dödade trettiosex av dem. Ajiterna förföljde dem från stadsporten ända till Stenbrotten och dödade dem på vägen ner dit. Då rann Israels mod bort som vatten.
Josua	Jos	6	7	6	Josua rev sönder sina kläder och föll ner med ansiktet mot marken inför Herrens ark och blev liggande så ända till kvällen, liksom Israels äldste. De strödde jord på huvudet, 
Josua	Jos	6	7	7	och Josua ropade: »Ack, Herre, min Gud, varför förde du detta folk över Jordan? För att ge oss i amoreernas våld? För att förgöra oss? Om vi ändå hade valt att stanna på andra sidan Jordan! 
Josua	Jos	6	7	8	Herre, vad kan jag säga, nu när Israel vänt ryggen till och flytt för sina fiender? 
Josua	Jos	6	7	9	När kanaaneerna och alla de andra som bor i landet får höra det angriper de oss från alla håll och utplånar vårt namn från jorden. Hur skall du då rädda ditt namns ära?«
Josua	Jos	6	7	10	Då sade Herren till Josua: »Stig upp! Varför ligger du där med ansiktet mot marken? 
Josua	Jos	6	7	11	Israeliterna har syndat och brutit det förbund som jag befallde dem att hålla. De tog av det som var vigt åt förintelse, de stal det och lade det i smyg bland sina ägodelar. 
Josua	Jos	6	7	12	Därför kan Israel inte hålla stånd mot sina fiender utan måste vända ryggen till och fly: israeliterna är vigda åt förintelse. Jag skall inte längre vara med er, om ni inte utplånar det som är vigt åt förintelse. 
Josua	Jos	6	7	13	Se nu till att folket renar sig. Säg: Gör er rena till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Israel, du har hos dig sådant som är vigt åt förintelse. Ni kan inte hålla stånd mot era fiender förrän ni har gjort er av med det. 
Josua	Jos	6	7	14	I morgon bitti skall ni stiga fram, stam för stam. Den stam som Herren låter lotten falla på skall stiga fram, släkt för släkt. Den släkt som Herren låter lotten falla på skall stiga fram, familj för familj. Den familj som Herren låter lotten falla på skall stiga fram, man för man. 
Josua	Jos	6	7	15	Den lotten då faller på därför att han har det som är vigt åt förintelse, han skall brännas med allt han äger. Han har brutit Herrens förbund och begått ett nidingsdåd i Israel.«
Josua	Jos	6	7	16	Tidigt nästa morgon lät Josua Israel stiga fram, stam för stam, och lotten föll på Judas stam. 
Josua	Jos	6	7	17	Han lät Judas släkter stiga fram, och lotten föll på Serachs släkt. Han lät Serachs släkt stiga fram, familj för familj, och lotten föll på Savdi. 
Josua	Jos	6	7	18	Han lät hans familj stiga fram, man för man, och lotten föll på Akan, son till Karmi, son till Savdi, son till Serach av Juda stam. 
Josua	Jos	6	7	19	Josua sade till Akan: »Min son, ära Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom. Tala om vad du har gjort, dölj ingenting för mig.« 
Josua	Jos	6	7	20	Akan svarade: »Ja, det är jag som har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta har jag gjort: 
Josua	Jos	6	7	21	bland bytet fick jag se en fin babylonisk mantel, tvåhundra siklar silver och en guldtacka på femtio siklar. Jag blev frestad av det, så jag tog det. Nu ligger det nergrävt i mitt tält med silvret underst.« 
Josua	Jos	6	7	22	Josua skickade i väg några män, som skyndade bort till tältet. Och mycket riktigt, där låg allt nergrävt med silvret underst. 
Josua	Jos	6	7	23	De tog med alltsammans från tältet till Josua och israeliterna och lade ner det inför Herren.
Josua	Jos	6	7	24	Därefter tog Josua Akan, Serachs son, och silvret, manteln och guldtackan, hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, hans tält och allt han ägde, och han och de andra israeliterna förde alltsammans till Akordalen, Olycksdalen. 
Josua	Jos	6	7	25	Där sade Josua: »Du drog olycka över oss – i dag skall Herren dra olycka över dig.« Och hela Israel stenade Akan. De brände och stenade allt. 
Josua	Jos	6	7	26	Över Akan kastade de upp ett väldigt stenröse; det finns kvar än i dag. Då upphörde Herren att vredgas. Så fick platsen namnet Akordalen, och det heter den än i dag.
Josua	Jos	6	8	1	Herren sade till Josua: »Var inte rädd, fäll inte modet! Ta med dig allt ditt krigsfolk och dra ut mot Aj. Jag ger Ajs kung, hans folk, hans stad och hans land i ditt våld. 
Josua	Jos	6	8	2	Med Aj och dess kung skall du göra som du gjorde med Jeriko och dess kung, men bytet och boskapen får ni behålla. Ordna ett bakhåll på andra sidan staden.«
Josua	Jos	6	8	3	Josua och allt krigsfolket bröt upp för att dra ut mot Aj. Han valde ut 30 000 tappra krigare och skickade i väg dem nattetid 
Josua	Jos	6	8	4	med denna order: »Lägg er i bakhåll på andra sidan staden, inte alltför långt ifrån, och håll er redo. 
Josua	Jos	6	8	5	Jag och allt folk som jag har med mig rycker fram mot staden. När de drar ut mot oss som förra gången flyr vi för dem, 
Josua	Jos	6	8	6	så att de följer efter oss tills vi lockat dem bort från staden. De tror ju att vi flyr för dem som förra gången. Medan vi flyr 
Josua	Jos	6	8	7	skall ni lämna bakhållet och inta staden. Herren, er Gud, ger den i ert våld. 
Josua	Jos	6	8	8	När ni erövrat staden, stick den då i brand. Gör som Herren sagt. Det är min order.« 
Josua	Jos	6	8	9	Han skickade i väg dem, och de lade sig i bakhåll mellan Betel och Aj, väster om Aj. Josua tillbringade natten i dalen.
Josua	Jos	6	8	10	Tidigt nästa morgon mönstrade Josua sin här och ryckte fram mot Aj med Israels äldste i spetsen för hären. 
Josua	Jos	6	8	11	När krigsfolket han hade med sig kommit nära staden slog de läger norr om Aj, med en dalgång mellan sig och staden. 
Josua	Jos	6	8	12	Josua lät omkring 5 000 man lägga sig i bakhåll väster om staden, mellan Betel och Aj. 
Josua	Jos	6	8	13	Hären fick gå i ställning, både huvudstyrkan norr om staden och den mindre truppen väster om den. Josua tillbringade natten i dalen. 
Josua	Jos	6	8	14	När Ajs kung fick se det drog han skyndsamt ut med allt sitt folk till en samlingsplats åt öknen till för att möta Israel i strid. Han visste inte att folk låg i bakhåll på andra sidan staden. 
Josua	Jos	6	8	15	Josua och israeliterna slog till reträtt och flydde ut mot öknen. 
Josua	Jos	6	8	16	Allt folket i Aj bådades upp för att förfölja dem. De förföljde Josua och lockades bort från staden. 
Josua	Jos	6	8	17	Inte en enda man blev kvar i Aj, alla följde efter israeliterna, och när de förföljde dem lämnade de staden öppen.
Josua	Jos	6	8	18	Då sade Herren till Josua: »Sträck ut sabeln i din hand mot Aj. Jag ger staden i ditt våld.« Josua sträckte ut sin sabel mot staden. 
Josua	Jos	6	8	19	Så snart han sträckte ut sin hand lämnade bakhållsstyrkan snabbt sitt gömställe och stormade fram mot staden, intog den och stack den genast i brand. 
Josua	Jos	6	8	20	När ajiterna vände sig om fick de se röken från staden stiga upp mot himlen, men de hade ingen möjlighet att fly åt något håll, ty hären som flytt ut mot öknen gjorde nu helt om mot förföljarna. 
Josua	Jos	6	8	21	När Josua och israeliterna såg att staden intagits av bakhållsstyrkan och att det steg upp rök därifrån, vände de om och angrep ajiterna. 
Josua	Jos	6	8	22	De andra gjorde då ett utfall från staden mot ajiterna, som hamnade mitt emellan, med israeliter både framför och bakom. De blev så grundligt slagna att ingen kom undan, ingen lyckades fly. 
Josua	Jos	6	8	23	Ajs kung togs levande och fördes till Josua.
Josua	Jos	6	8	24	När israeliterna hade dödat alla män från Aj på öppna fältet, i öknen dit de förföljt dem, och alla till sista man hade stupat för svärdet, då återvände de till Aj och högg ner dem som fanns där. 
Josua	Jos	6	8	25	Antalet dödade den dagen, män och kvinnor, var 12 000, hela befolkningen i Aj. 
Josua	Jos	6	8	26	Josua drog inte tillbaka sin hand med den utsträckta sabeln förrän alla som bodde i Aj vigts åt förintelse. 
Josua	Jos	6	8	27	Men boskapen och bytet från staden behöll israeliterna, så som Herren hade befallt Josua. 
Josua	Jos	6	8	28	Josua brände ner staden och gjorde den för alltid till en ruinhög; det är den än i dag. 
Josua	Jos	6	8	29	Kungen i Aj hängde han upp på en påle, där han fick hänga kvar till kvällen. Vid solnedgången befallde Josua att liket skulle tas ner. De slängde det utanför stadsporten och kastade upp ett väldigt stenröse över det; röset finns kvar än i dag.
Josua	Jos	6	8	30	Nu byggde Josua ett altare åt Herren, Israels Gud, på Evalberget, 
Josua	Jos	6	8	31	så som Herrens tjänare Mose hade befallt israeliterna och så som det står skrivet i Moses lagbok, ett altare av ohuggna stenar som inte bearbetats med järn. Där offrade de brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. 
Josua	Jos	6	8	32	På dessa stenar gjorde Josua i israeliternas åsyn en avskrift av den lag som Mose skrivit. 
Josua	Jos	6	8	33	Hela Israel med äldste, förmän och domare stod på bägge sidor om arken inför de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark, allesammans, främlingar som infödda. Hälften stod vända mot Gerisimberget, hälften mot Evalberget, så som Mose, Herrens tjänare, en gång bestämt att det skulle vara när Israel välsignades. 
Josua	Jos	6	8	34	Därefter läste Josua upp alla lagens ord, välsignelser och förbannelser, alldeles så som det står skrivet i lagboken. 
Josua	Jos	6	8	35	Inte ett ord av det som Mose stadgat utelämnade Josua. Allt lästes upp för Israels församling samt för kvinnorna och barnen och de främlingar som följde dem.
Josua	Jos	6	9	1	När alla kungarna väster om Jordan, i bergsbygden, i Låglandet och längs Medelhavets kust ända upp mot Libanon, hettiter, amoreer, kanaaneer, perisseer, hiveer och jevuseer, hörde vad som hade hänt, 
Josua	Jos	6	9	2	slöt de sig samman för att enade gå ut i krig mot Josua och Israel.
Josua	Jos	6	9	3	Men när folket i Givon hörde talas om vad Josua hade gjort med Jeriko och Aj, 
Josua	Jos	6	9	4	tillgrep de för sin del en list. De försåg sig med färdkost, lastade sina åsnor med gamla säckar och gamla spruckna och lappade vinläglar 
Josua	Jos	6	9	5	och satte på sig slitna, lagade sandaler och slitna kläder, och brödet de tog med sig var torrt och smuligt. 
Josua	Jos	6	9	6	Så begav de sig till Josua i lägret i Gilgal och sade till honom och israeliterna: »Vi kommer från ett land långt borta. Slut förbund med oss!« 
Josua	Jos	6	9	7	Israeliterna svarade hiveerna: »Ni kanske bor här i närheten. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?« 
Josua	Jos	6	9	8	De sade till Josua: »Vi är dina tjänare.« – »Vilka är ni, och var kommer ni ifrån?« frågade han. 
Josua	Jos	6	9	9	De svarade: »Dina tjänare har kommit från ett land mycket långt borta, därför att ryktet om Herren, din Gud, har nått oss. Vi har hört berättas om honom, om allt han gjorde i Egypten 
Josua	Jos	6	9	10	och allt han gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon, Heshbons kung, och Og, Bashans kung i Ashtarot. 
Josua	Jos	6	9	11	Våra äldste och alla i vårt land sade till oss att ta med färdkost och söka upp er och säga: ’Vi är era tjänare. Slut förbund med oss!’ 
Josua	Jos	6	9	12	Här är vårt bröd. Det var nybakt när vi tog med det som färdkost hemifrån, den dag vi började vår resa hit, och se nu så torrt och smuligt det har blivit! 
Josua	Jos	6	9	13	Och här är läglarna som var nya när vi fyllde dem. Se så spruckna de är! Se på våra kläder och sandaler, de är utslitna, så långt har vi färdats!« 
Josua	Jos	6	9	14	Då tog ledarna emot av deras färdkost utan att rådfråga Herren. 
Josua	Jos	6	9	15	Josua slöt ett fredsförbund med dem och lovade att de skulle få leva. Ledarna för menigheten bekräftade det med ed.
Josua	Jos	6	9	16	Tre dagar efter det att förbundet slutits fick israeliterna veta att givoniterna var deras grannar och bodde alldeles i närheten. 
Josua	Jos	6	9	17	Då bröt de upp och kom på tredje dagen fram till deras städer, Givon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 
Josua	Jos	6	9	18	Men israeliterna dödade dem inte, på grund av den ed som menighetens ledare hade svurit dem vid Herren, Israels Gud. Hela menigheten knotade mot ledarna, 
Josua	Jos	6	9	19	men de svarade: »Vi har svurit dem en ed vid Herren, Israels Gud, och nu kan vi inte röra dem. 
Josua	Jos	6	9	20	Så här gör vi: vi låter dem leva, så drabbar oss ingen vrede för eden vi svor dem. 
Josua	Jos	6	9	21	De får leva«, sade ledarna, »men de får hugga ved och bära vatten åt hela menigheten.« Och menigheten lydde sina ledare.
Josua	Jos	6	9	22	Josua kallade till sig givoniterna och sade: »Varför lurade ni oss? Ni sade att ni bodde mycket långt ifrån oss, och så bor ni här i närheten! 
Josua	Jos	6	9	23	Förbannade skall ni vara! Ingen av er skall slippa att tjäna som slav och hugga ved och bära vatten till min Guds hus.« 
Josua	Jos	6	9	24	De svarade honom: »Dina tjänare fick veta att Herren, din Gud, hade kungjort för sin tjänare Mose att han skulle ge hela landet åt er och förgöra alla invånarna där. Då fruktade vi för våra liv, det var därför vi gjorde som vi gjorde. 
Josua	Jos	6	9	25	Nu är vi i ditt våld. Gör med oss vad du finner rätt och riktigt.« 
Josua	Jos	6	9	26	Josua gjorde så med dem: han räddade dem från israeliterna, och de dödade dem inte. 
Josua	Jos	6	9	27	Men samma dag bestämde han att de skulle hugga ved och bära vatten åt menigheten och till Herrens altare, och så gör de än i dag, på den plats som Herren har utvalt.
Josua	Jos	6	10	1	När Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Aj och vigt det åt förintelse – att han gjort med Aj och dess kung som han gjort med Jeriko och dess kung – och att folket i Givon hade slutit fred med israeliterna och bodde i närheten av dem, 
Josua	Jos	6	10	2	blev han mycket rädd, ty Givon var en stor stad, lika stor som någon av kungastäderna, större än Aj, och alla männen där var tappra kämpar. 
Josua	Jos	6	10	3	Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, skickade bud till Hoham, kungen i Hebron, till Piram, kungen i Jarmut, till Jafia, kungen i Lakish, och till Devir, kungen i Eglon: 
Josua	Jos	6	10	4	»Kom hit och hjälp mig, så skall vi besegra Givon, som har slutit fred med Josua och israeliterna.« 
Josua	Jos	6	10	5	De fem amoreiska kungarna, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon, samlades med alla sina trupper, och de belägrade och anföll Givon. 
Josua	Jos	6	10	6	Men givoniterna skickade bud till Josua i lägret i Gilgal: »Lämna inte dina tjänare i sticket! Skynda hit till vår hjälp, rädda oss! Alla de amoreiska kungarna i bergsbygden har slutit sig samman mot oss.« 
Josua	Jos	6	10	7	Josua ryckte ut från Gilgal med allt sitt krigsfolk, alla sina tappra krigare.
Josua	Jos	6	10	8	Herren sade till Josua: »Var inte rädd för dem, jag ger dem i ditt våld. Ingen av dem skall kunna hålla stånd mot dig.« 
Josua	Jos	6	10	9	Josua överrumplade amoreerna efter att hela natten ha ryckt fram från Gilgal. 
Josua	Jos	6	10	10	Herren spred förvirring bland dem när israeliterna kom, och de led ett svårt nederlag vid Givon. Israeliterna förföljde dem mot branten vid Bet-Horon och fortsatte dödandet hela vägen fram till Aseka och Mackeda. 
Josua	Jos	6	10	11	När amoreerna under sin flykt för Israel hade kommit till sluttningen ner från Bet-Horon kastade Herren stora hagel över dem från himlen hela vägen fram till Aseka, så att de dog. De som dödades av hagelstenarna var fler än de som israeliterna dräpte med svärd. 
Josua	Jos	6	10	12	Den dagen, då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren. I israeliternas närvaro sade han:
Josua	Jos	6	10	13	Då stod solen stilla och månen stannade, tills han hämnats på fiendefolket.
Josua	Jos	6	10	14	Aldrig, varken förr eller senare, har Herren bönhört någon som den dagen. Ty Herren kämpade för Israel.
Josua	Jos	6	10	15	Josua och alla israeliterna återvände till lägret i Gilgal. 
Josua	Jos	6	10	16	Men de fem kungarna flydde och gömde sig i en grotta i Mackeda. 
Josua	Jos	6	10	17	När Josua fick veta att de fem kungarna höll sig gömda i grottan i Mackeda 
Josua	Jos	6	10	18	sade han: »Vältra stora stenar för öppningen och ställ några män på vakt. 
Josua	Jos	6	10	19	Men ni andra får inte stanna. Förfölj fienderna och hugg ner eftersläntrarna, låt dem inte ta sig in i sina städer. Herren, er Gud, har gett dem i ert våld.« 
Josua	Jos	6	10	20	Josua och israeliterna tillfogade dem ett mycket svårt nederlag och förgjorde dem i grund; bara några undkom och tog sig in i de befästa städerna. 
Josua	Jos	6	10	21	Hela hären återvände därefter välbehållen till Josua i lägret i Mackeda. Ingen vågade trotsa israeliterna.
Josua	Jos	6	10	22	Josua sade: »Öppna grottan och för ut de fem kungarna till mig.« 
Josua	Jos	6	10	23	De gjorde så, de förde ut de fem kungarna till honom från grottan, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon. 
Josua	Jos	6	10	24	När kungarna förts ut till Josua kallade han till sig alla israeliter. Till anförarna för krigsfolket som följde honom sade han: »Gå fram och sätt foten på dessa kungars nackar.« Och de gick fram och satte foten på deras nackar. 
Josua	Jos	6	10	25	Josua sade: »Var inte rädda, fäll inte modet! Var tappra och starka! Så skall Herren göra med alla fiender ni kämpar mot.« 
Josua	Jos	6	10	26	Därefter slog Josua ihjäl de fem och hängde upp dem på fem pålar, där de fick hänga kvar till kvällen. 
Josua	Jos	6	10	27	Vid solnedgången befallde han att de skulle tas ner. Man slängde in dem i grottan där de hållit sig gömda. För öppningen lade man stora stenar, som finns där än i denna dag.
Josua	Jos	6	10	28	Josua intog samma dag Mackeda, högg ner folket och kungen och vigde staden och allt levande i den åt förintelse. Han lät ingen komma undan. Med kungen i Mackeda gjorde han som han gjort med kungen i Jeriko.
Josua	Jos	6	10	29	Från Mackeda fortsatte Josua och israeliterna till Livna, som han anföll. 
Josua	Jos	6	10	30	Även Livna och dess kung gav Herren i Israels våld. Josua högg ner folket och allt levande i staden. Han lät ingen komma undan. Med kungen där gjorde han som han gjort med kungen i Jeriko.
Josua	Jos	6	10	31	Från Livna fortsatte Josua och israeliterna till Lakish, som han belägrade och anföll. 
Josua	Jos	6	10	32	Herren gav Lakish i Israels våld, och nästa dag intog Josua staden. Han högg ner folket och allt levande i staden, alldeles som han hade gjort i Livna. 
Josua	Jos	6	10	33	Då ryckte Horam, kungen i Geser, ut för att undsätta Lakish, men honom och hans här slog Josua så grundligt att ingen kom undan.
Josua	Jos	6	10	34	Från Lakish fortsatte Josua och israeliterna till Eglon, som de belägrade och anföll. 
Josua	Jos	6	10	35	De intog staden samma dag och högg ner folket. Josua vigde denna dag allt levande i staden åt förintelse, alldeles som han hade gjort i Lakish.
Josua	Jos	6	10	36	Från Eglon drog Josua och israeliterna vidare till Hebron, som de anföll. 
Josua	Jos	6	10	37	De intog staden och högg ner folket och kungen och allt levande där, liksom i alla underlydande städer. Josua lät ingen komma undan. Han gjorde som han hade gjort i Eglon: han vigde Hebron och allt levande där åt förintelse.
Josua	Jos	6	10	38	Därefter vände Josua och israeliterna tillbaka mot Devir, som han anföll. 
Josua	Jos	6	10	39	Han intog staden med dess kung och alla underlydande städer, högg ner folket och vigde allt levande åt förintelse. Josua lät ingen komma undan. Han gjorde med Devir och dess kung som han gjort med Hebron och med Livna och dess kung.
Josua	Jos	6	10	40	Josua erövrade hela landet, bergsbygden och Negev, Låglandet och branterna, och besegrade alla dess kungar. Han lät ingen komma undan. Han vigde allt levande åt förintelse, så som Herren, Israels Gud, hade befallt. 
Josua	Jos	6	10	41	Josua erövrade landet från Kadesh Barnea till Gaza samt hela Goshenområdet fram till Givon. 
Josua	Jos	6	10	42	Alla dessa kungar och länder underkuvade han på en enda gång. Ty Herren, Israels Gud, kämpade för Israel.
Josua	Jos	6	10	43	Josua och israeliterna återvände sedan till lägret i Gilgal.
Josua	Jos	6	11	1	När Javin, kungen i Hasor, fick höra detta skickade han bud till Jovav, kungen i Madon, till kungen i Shimron och kungen i Akshaf, 
Josua	Jos	6	11	2	till kungarna i bergsbygden i norr, i ökentrakterna söder om Kinneret, i Låglandet och i Dors uppland i väster, 
Josua	Jos	6	11	3	till kanaaneerna i öster och i väster, till amoreerna, hettiterna, perisseerna och jevuseerna i bergsbygden och till hiveerna vid foten av Hermon i trakten kring Mispa. 
Josua	Jos	6	11	4	De ryckte ut med alla sina trupper, en väldig här, talrik som sanden på havets strand, och med en väldig mängd hästar och vagnar. 
Josua	Jos	6	11	5	Alla dessa kungar tågade gemensamt till Meroms vatten och slog läger där för att strida mot Israel.
Josua	Jos	6	11	6	Herren sade till Josua: »Var inte rädd för dem! I morgon vid den här tiden låter jag dem alla ligga dräpta av israeliterna. Du skall skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar.« 
Josua	Jos	6	11	7	Josua och hans krigsfolk överrumplade dem vid Meroms vatten och gick till anfall. 
Josua	Jos	6	11	8	Herren gav dem i israeliternas våld, och de slog dem och förföljde dem ända till det stora Sidon, till Misrefot Majim och till Mispadalen i öster. De slog dem så grundligt att ingen kom undan. 
Josua	Jos	6	11	9	Och Josua gjorde som Herren hade sagt: han skar av hälsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar.
Josua	Jos	6	11	10	Josua vände nu tillbaka, intog Hasor och högg ner dess kung; Hasor var en gång det främsta av alla dessa kungadömen. 
Josua	Jos	6	11	11	Allt levande i staden vigdes åt förintelse och höggs ner, ingen lämnades vid liv. Hasor brände han ner. 
Josua	Jos	6	11	12	Alla dessa kungastäder och deras kungar underkuvades av Josua, och han vigde dem åt förintelse och högg ner alla, så som Mose, Herrens tjänare, hade befallt. 
Josua	Jos	6	11	13	Men ingen av städerna på kullarna brändes ner av israeliterna, utom Hasor, som Josua brände ner. 
Josua	Jos	6	11	14	Allt byte i dessa städer och all boskap behöll israeliterna. Människorna högg de ner tills de utrotat alla. De lät ingen förbli vid liv.
Josua	Jos	6	11	15	De befallningar som Herren hade gett sin tjänare Mose, dem hade Mose gett Josua, och dem lydde Josua. Han försummade inte något av det som Herren hade befallt Mose.
Josua	Jos	6	11	16	Allt detta land intog Josua: bergsbygden och hela Negev, hela Goshenområdet, Låglandet och Jordandalen, Israels bergsbygd och lågland, 
Josua	Jos	6	11	17	från Halakberget, som sträcker sig upp till Seir, ända till Baal-Gad på Libanonslätten vid foten av Hermonberget. Alla kungarna där tillfångatog han och slog ihjäl. 
Josua	Jos	6	11	18	Länge förde Josua krig mot dessa kungar. 
Josua	Jos	6	11	19	Ingen stad slöt fred med israeliterna utom hiveerna i Givon, alla togs med vapen. 
Josua	Jos	6	11	20	Det var Herren som förhärdade dem och fick dem att strida mot Israel, för att de skulle vigas åt förintelse utan förskoning och utplånas så som Herren hade befallt Mose.
Josua	Jos	6	11	21	Det var då Josua utrotade anakiterna i bergsbygden, i Hebron, Devir och Anav och i hela Judas och hela Israels bergsbygd, och vigde dem och deras städer åt förintelse. 
Josua	Jos	6	11	22	Inga anakiter lämnades kvar i israeliternas land, bara i Gaza, Gat och Ashdod blev några kvar.
Josua	Jos	6	11	23	Josua intog alltså hela landet, alldeles så som Herren hade sagt till Mose. Han gav det som egendom åt Israel, fördelat på stammarna. Nu hade landet ro och slapp krig.
Josua	Jos	6	12	1	Detta är de kungar i landet som israeliterna besegrade och vilkas länder de tog i besittning på andra sidan Jordan, den östra sidan, från Arnons floddal till Hermonberget, hela östra Jordandalen: 
Josua	Jos	6	12	2	den amoreiske kungen Sichon, som hade sitt säte i Heshbon och härskade från Aroer vid randen av Arnons floddal, med gränsen mitt i dalen, och över halva Gilead fram till Jabboks floddal, som är gräns mot Ammon, 
Josua	Jos	6	12	3	samt över Jordandalen mellan östsidan av Gennesaretsjön och östsidan av Aravasjön, Döda havet, åt Bet Hajshimot till och söderut till trakten nedanför Pisgas branter, 
Josua	Jos	6	12	4	och vidare Og, kungen av Bashan, en av dem som var kvar av refaeerna; han hade sitt säte i Ashtarot och Edrei 
Josua	Jos	6	12	5	och härskade över Hermon, Salka och hela Bashan fram till geshureernas och maakateernas område och över halva Gilead fram till det område som tillhörde Sichon, kungen i Heshbon. 
Josua	Jos	6	12	6	Det var Mose, Herrens tjänare, och israeliterna som besegrade dem, och Mose, Herrens tjänare, gav landet som egendom åt rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam.
Josua	Jos	6	12	7	Detta är de kungar i landet som Josua och israeliterna besegrade på andra sidan Jordan, den västra sidan, från Baal-Gad på Libanonslätten till Halakberget, som sträcker sig upp till Seir, och vilkas länder Josua fördelade som egendom åt Israels stammar, 
Josua	Jos	6	12	8	i bergsbygden, i Låglandet, i Jordandalen, på branterna, i öknen och i Negev – hettiternas, amoreernas, kanaaneernas, perisseernas, hiveernas och jevuseernas land: 
Josua	Jos	6	12	9	kungen i Jeriko, kungen i Aj nära Betel, 
Josua	Jos	6	12	10	kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, 
Josua	Jos	6	12	11	kungen i Jarmut, kungen i Lakish, 
Josua	Jos	6	12	12	kungen i Eglon, kungen i Geser, 
Josua	Jos	6	12	13	kungen i Devir, kungen i Geder, 
Josua	Jos	6	12	14	kungen i Horma, kungen i Arad, 
Josua	Jos	6	12	15	kungen i Livna, kungen i Adullam, 
Josua	Jos	6	12	16	kungen i Mackeda, kungen i Betel, 
Josua	Jos	6	12	17	kungen i Tappuach, kungen i Hefer, 
Josua	Jos	6	12	18	kungen i Afek vid Sharon, 
Josua	Jos	6	12	19	kungen i Madon, kungen i Hasor, 
Josua	Jos	6	12	20	kungen i Shimron, kungen i Meron, kungen i Akshaf, 
Josua	Jos	6	12	21	kungen i Tanak, kungen i Megiddo, 
Josua	Jos	6	12	22	kungen i Kedesh, kungen i Jokneam vid Karmel, 
Josua	Jos	6	12	23	kungen i Dor vid Dors uppland, kungen i Gojim i Galileen 
Josua	Jos	6	12	24	och kungen i Tirsa. Allt som allt trettioen kungar.
Josua	Jos	6	13	1	Josua var nu mycket gammal. Herren sade till honom: »Du är en gammal man, men av landet återstår mycket att ta i besittning. 
Josua	Jos	6	13	2	Detta är vad som återstår: filisteernas alla områden och allt geshureiskt land 
Josua	Jos	6	13	3	från Shichor öster om Egypten fram till Ekrons gräns i norr – det räknas som kanaaneiskt land – med filisteernas fem hövdingadömen Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron samt avveernas land 
Josua	Jos	6	13	4	i söder, och allt kanaaneiskt land från Meara, som tillhör sidonierna, fram till Afek, till amoreernas område, 
Josua	Jos	6	13	5	och därtill gevaleernas land och hela Libanonberget i öster från Baal-Gad vid foten av Hermon till Levo-Hamat. 
Josua	Jos	6	13	6	Alla som bor i bergsbygden, från Libanon till Misrefot Majim, alla sidonier, skall jag själv driva undan för israeliterna, men du skall utskifta området som egendom åt Israel, så som jag har befallt dig.
Josua	Jos	6	13	7	Detta land skall du fördela som egendom åt de nio och en halv stammarna.«Rubens, Gads och Manasses områden öster om Jordan Halva Manasses stam 
Josua	Jos	6	13	8	liksom rubeniterna och gaditerna hade redan tagit sin egendom i besittning, den som Mose gett dem på andra sidan Jordan, den östra sidan, så som Herrens tjänare Mose hade bestämt: 
Josua	Jos	6	13	9	landet från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen med hela högslätten från Medeva till Divon, 
Josua	Jos	6	13	10	och alla städer som lytt under den amoreiske kungen Sichon, som regerade i Heshbon, fram till gränsen mot Ammon, 
Josua	Jos	6	13	11	och därtill Gilead, geshureernas och maakateernas område, hela Hermon och hela Bashan fram till Salka, 
Josua	Jos	6	13	12	hela det rike som tillhört Og av Bashan; han regerade i Ashtarot och Edrei och var en av dem som var kvar av refaeerna, som Mose hade besegrat och drivit bort. 
Josua	Jos	6	13	13	Men israeliterna drev inte bort geshureerna och maakateerna, och än i dag bor det geshureer och maakateer bland israeliterna.
Josua	Jos	6	13	14	Det var bara Levis stam som inte fick någon egendom. Herren, Israels Gud, är deras egendom, så som han har lovat dem.
Josua	Jos	6	13	15	Rubeniternas stam tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	13	16	De fick området från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen med hela högslätten fram till Medeva, 
Josua	Jos	6	13	17	Heshbon med underlydande städer på högslätten, Divon, Bamot Baal, Bet Baal Meon, 
Josua	Jos	6	13	18	Jahas, Kedemot, Mefaat, 
Josua	Jos	6	13	19	Kirjatajim, Sivma, Seret Hashachar på berget i dalen, 
Josua	Jos	6	13	20	Bet Pegor, Pisgas branter, Bet Hajshimot 
Josua	Jos	6	13	21	och alla de andra städerna på högslätten, hela det rike som tillhört den amoreiske kungen Sichon, som regerade i Heshbon. Mose besegrade honom jämte de midjanitiska furstarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva, Sichons hövdingar som bodde i landet. 
Josua	Jos	6	13	22	Förutom alla andra som de dräpte högg israeliterna också ner spåmannen Bileam, Beors son. 
Josua	Jos	6	13	23	Jordan utgjorde gräns för rubeniterna. Detta var rubeniternas egendom, släkt för släkt, med städer och omgivande orter.
Josua	Jos	6	13	24	Gads stam, gaditerna, tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	13	25	De fick området med Jaser och alla städerna i Gilead och hälften av ammoniternas land fram till Aroer nära Rabba, 
Josua	Jos	6	13	26	området från Heshbon till Ramat Hammispa och Betonim och från Machanajim till Lo Devars område 
Josua	Jos	6	13	27	samt i dalen Bet Haram, Bet Nimra, Suckot och Safon, resten av det rike som tillhört Sichon, kungen i Heshbon. Jordan utgjorde gräns upp till änden av Gennesaretsjön på flodens östra sida. 
Josua	Jos	6	13	28	Detta var gaditernas egendom, släkt för släkt, med städer och omgivande orter.
Josua	Jos	6	13	29	Halva Manasses stam tilldelades land av Mose, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	13	30	Deras område sträckte sig från Machanajim och omfattade hela Bashan, hela det rike som tillhört Og, kungen av Bashan, och alla Jairs byar i Bashan, sextio städer, 
Josua	Jos	6	13	31	därtill halva Gilead med Ashtarot och Edrei, Ogs kungastäder i Bashan. Det gavs åt ättlingarna till Makir, Manasses son, åt ena hälften av makiriterna, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	13	32	Detta var den egendom som Mose fördelade på Moabs hedar på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan.
Josua	Jos	6	13	33	Men åt Levis stam gav Mose ingen egendom. Herren, Israels Gud, är deras egendom, så som han har lovat dem.
Josua	Jos	6	14	1	Detta är de områden som israeliterna fick som egendom i Kanaan och som prästen Elasar och Josua, Nuns son, och stammarnas familjeöverhuvuden tilldelade dem. 
Josua	Jos	6	14	2	Genom lottning fördelade de områdena som egendom åt nio stammar och en halv stam, så som Herren hade befallt genom Mose. 
Josua	Jos	6	14	3	Två stammar och en halv stam hade redan fått områden av Mose på andra sidan Jordan; åt leviterna gav han inget område som åt de andra. 
Josua	Jos	6	14	4	Josefs ättlingar utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim, och leviterna fick ingen del av landet men städer att bo i och betesmarker för den boskap de ägde. 
Josua	Jos	6	14	5	När israeliterna fördelade landet gjorde de alltså som Herren hade befallt Mose.
Josua	Jos	6	14	6	Judas stam vände sig till Josua i Gilgal, och kenissén Kalev, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet ju vad Herren sade till gudsmannen Mose i Kadesh Barnea angående mig och dig. 
Josua	Jos	6	14	7	Jag var fyrtio år när Mose, Herrens tjänare, sände ut mig från Kadesh Barnea för att spionera i landet, och jag berättade ärligt vad jag sett. 
Josua	Jos	6	14	8	Mina bröder som hade varit med gjorde folket modlöst, jag däremot var Herren, min Gud, trogen. 
Josua	Jos	6	14	9	Den dagen svor Mose denna ed: Den mark din fot har trampat skall för all framtid vara din och dina ättlingars egendom, ty du har varit Herren, min Gud, trogen. – 
Josua	Jos	6	14	10	Och se, Herren har låtit mig leva, som han lovade. Det är fyrtiofem år sedan Herren gav Mose det löftet, medan Israel vandrade i öknen, och nu är jag åttiofem. 
Josua	Jos	6	14	11	Än i dag är jag lika stark som den dagen Mose sände ut mig, krigarlivet klarar jag lika bra nu som då. 
Josua	Jos	6	14	12	Så ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade mig då. Du hörde själv den gången att där finns anakiter och stora, befästa städer. Kanske är Herren med mig, så att jag kan driva bort dem, som han lovade.«
Josua	Jos	6	14	13	Då välsignade Josua Kalev, Jefunnes son, och gav honom Hebron som egendom. 
Josua	Jos	6	14	14	Och eftersom kenissén Kalev, Jefunnes son, varit Herren, Israels Gud, trogen, är Hebron hans egendom än i dag. 
Josua	Jos	6	14	15	Hebron hette tidigare Kirjat Arba; Arba var den störste bland anakiterna. Nu hade landet ro och slapp krig.
Josua	Jos	6	15	1	Judas stam fick på sin lott, släkt för släkt, området fram till Edoms gräns vid Sinöknen längst i söder. 
Josua	Jos	6	15	2	Deras sydgräns börjar vid änden av Döda havet, vid viken längst i söder, 
Josua	Jos	6	15	3	och går söder om Akrabbimbranten och förbi Sin, fortsätter uppåt söder om Kadesh Barnea förbi Hesron upp till Addar, böjer av mot Karka, 
Josua	Jos	6	15	4	går förbi Asmon och sedan till Egyptens gränsflod och löper fram till havet. Detta är deras sydgräns.
Josua	Jos	6	15	5	Östgränsen utgörs av Döda havet upp till Jordans utlopp. På norra sidan går gränsen från den vik av havet där Jordan har sitt utlopp, 
Josua	Jos	6	15	6	fortsätter upp till Bet-Hogla, går vidare norr om Bet Haarava och upp till Bohans, Rubens sons, sten. 
Josua	Jos	6	15	7	Från Akordalen fortsätter den upp till Devir, svänger av norrut mot Gelilot, som ligger mitt emot Adummimbranten söder om bäckravinen, går vidare till Shemeshkällan och löper fram till Rogelkällan. 
Josua	Jos	6	15	8	Gränsen fortsätter sedan upp genom Ben-Hinnoms dal söder om jevuseernas bergssluttning, dvs. Jerusalem, och upp till toppen av det berg som ligger väster om Hinnoms dal vid Refaimdalens norra ände. 
Josua	Jos	6	15	9	Från bergets topp går gränsen i en båge fram till Neftoachkällan, går därifrån till Ijim i Efrons bergsbygd och sedan i en båge till Baala, dvs. Kirjat-Jearim. 
Josua	Jos	6	15	10	Från Baala böjer den av åt väster mot Seirs berg, går vidare längs Jearimbergets norrsluttning, dvs. Kesalon, och fortsätter ner till Bet-Shemesh och förbi Timna. 
Josua	Jos	6	15	11	Den går sedan till Ekrons bergssluttning i norr och i en båge fram till Shickeron, går förbi Baalaberget fram till Javneel och löper fram till havet. 
Josua	Jos	6	15	12	Västgränsen utgörs av Medelhavet. Detta är gränserna runt Judas släkters område.
Josua	Jos	6	15	13	Åt Kalev, Jefunnes son, gav Josua, som Herren hade befallt, en andel bland judeerna, nämligen Kirjat Arba, dvs. Hebron; Arba var anakiternas stamfar. 
Josua	Jos	6	15	14	Kalev drev bort de tre anakiterna därifrån, Sheshaj, Achiman och Talmaj, Anaks ättlingar. 
Josua	Jos	6	15	15	Därefter drog han ut mot invånarna i Devir; Devir hette tidigare Kirjat-Sefer. 
Josua	Jos	6	15	16	Kalev sade: »Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer skall få min dotter Aksa till hustru.« 
Josua	Jos	6	15	17	Otniel, son till Kalevs bror Kenas, intog staden, och Kalev gav honom sin dotter Aksa till hustru. 
Josua	Jos	6	15	18	När hon kom dit övertalade hon honom att be fadern om mark. Hon steg av sin åsna, och Kalev frågade vad hon ville. 
Josua	Jos	6	15	19	»Ge mig en gåva«, svarade hon. »Du har skänkt mig Negevöknen, skänk mig nu källor med vatten.« Han gav henne då Övre och Nedre källorna.
Josua	Jos	6	15	20	Detta är den egendom som tillföll Judas stam, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	15	21	Här följer städerna i Judas stams ytterområde, mot gränsen till Edom i Negev: Kavseel, Eder, Jagur, 
Josua	Jos	6	15	22	Kina, Dimona, Adada, 
Josua	Jos	6	15	23	Kedesh, Hasar Jitnan, 
Josua	Jos	6	15	24	Sif, Telem, Bealot, 
Josua	Jos	6	15	25	Hasor Hadatta, Keriot Hesron, dvs. Hasor, 
Josua	Jos	6	15	26	Amam, Shema, Molada, 
Josua	Jos	6	15	27	Hasar Gadda, Heshmon, Bet Pelet, 
Josua	Jos	6	15	28	Hasar Shual, Beer Sheva med kringliggande byar, 
Josua	Jos	6	15	29	Baala, Ijim, Esem, 
Josua	Jos	6	15	30	Eltolad, Kesil, Horma, 
Josua	Jos	6	15	31	Siklag, Madmanna, Sansanna, 
Josua	Jos	6	15	32	Levaot, Shilchim, Ajin och Rimmon, sammanlagt tjugonio städer med omgivande orter.
Josua	Jos	6	15	33	I Låglandet: Eshtaol, Sora, Ashna, 
Josua	Jos	6	15	34	Sanoach, En-Gannim, Tappuach, Enam, 
Josua	Jos	6	15	35	Jarmut, Adullam, Soko, Aseka, 
Josua	Jos	6	15	36	Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim, fjorton städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	15	37	Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 
Josua	Jos	6	15	38	Dilan, Mispa, Jokteel, 
Josua	Jos	6	15	39	Lakish, Boskat, Eglon, 
Josua	Jos	6	15	40	Kabbon, Lachmas, Kitlish, 
Josua	Jos	6	15	41	Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, sexton städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	15	42	Livna, Eter, Ashan, 
Josua	Jos	6	15	43	Jefta, Ashna, Nesiv, 
Josua	Jos	6	15	44	Keila, Aksiv och Maresha, nio städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	15	45	Ekron med kringliggande byar och orter, 
Josua	Jos	6	15	46	från Ekron och västerut alla städer med omgivande orter nära Ashdod, 
Josua	Jos	6	15	47	Ashdod med kringliggande byar och orter och Gaza med kringliggande byar och orter fram till Egyptens gränsflod och Medelhavet.
Josua	Jos	6	15	48	I bergsbygden: Shamir, Jattir, Soko, 
Josua	Jos	6	15	49	Danna, Kirjat-Sanna, dvs. Devir, 
Josua	Jos	6	15	50	Anav, Eshtemoa, Anim, 
Josua	Jos	6	15	51	Goshen, Holon och Gilo, elva städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	15	52	Arav, Duma, Eshan, 
Josua	Jos	6	15	53	Janum, Bet-Tappuach, Afeka, 
Josua	Jos	6	15	54	Humta, Kirjat Arba, dvs. Hebron, och Sior, nio städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	15	55	Maon, Karmel, Sif, Jutta, 
Josua	Jos	6	15	56	Jisreel, Jokdeam, Sanoach, 
Josua	Jos	6	15	57	Kain, Giva och Timna, tio städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	15	58	Halchul, Bet-Sur, Gedor, 
Josua	Jos	6	15	59	Maarat, Bet-Anot och Eltekon, sex städer med omgivande orter, Tekoa, Efrata, dvs. Betlehem, Pegor, Etam, Kulon, Tatam, Shoresh, Kerem, Gallim, Beter och Manocho, elva städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	15	60	Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, och Rabba, två städer med omgivande orter.
Josua	Jos	6	15	61	I öknen: Bet Haarava, Middin, Sekaka, 
Josua	Jos	6	15	62	Nivshan, Ir-Hammelach och En-Gedi, sex städer med omgivande orter.
Josua	Jos	6	15	63	Men jevuseerna, som bodde i Jerusalem, kunde Judas stam inte driva bort, och än i dag bor det jevuseer bland judeerna i Jerusalem.
Josua	Jos	6	16	1	Josefs ättlingar fick på sin lott området från Jordan vid Jeriko öster om Jerikos vatten i öknen. Från Jeriko går gränsen upp genom bergsbygden till Betel. 
Josua	Jos	6	16	2	Från Betel går den till Lus och vidare till arkeernas område, till Atarot, 
Josua	Jos	6	16	3	fortsätter ner åt väster till jafleteernas område och fram till Nedre Bet-Horons område och Geser och löper fram till havet.
Josua	Jos	6	16	4	Josefs ättlingar, Manasse och Efraim, fick sin egendom. 
Josua	Jos	6	16	5	De efraimitiska släkternas område blev detta: gränsen för deras egendom går från Atrot Addar i öster till Övre Bet-Horon 
Josua	Jos	6	16	6	och därifrån ut till havet. Från Mikmetat i norr böjer den av åt öster mot Taanat Shilo, går vidare österut till Janoach, 
Josua	Jos	6	16	7	fortsätter ner från Janoach till Atarot och Naara, går fram till Jeriko och sedan till Jordan. 
Josua	Jos	6	16	8	Från Tappuach går gränsen västerut till Kanabäcken och löper sedan fram till havet. Detta är den egendom som tillföll efraimiternas stam och deras släkter. 
Josua	Jos	6	16	9	Därtill kom alla städer med omgivande orter som avskildes åt efraimiterna inne på manassiternas område. 
Josua	Jos	6	16	10	Men efraimiterna drev inte bort kanaaneerna som bodde i Geser, och än i dag bor det kanaaneer bland efraimiterna, fast de måste göra tvångsarbeten.
Josua	Jos	6	17	1	Manasses stam fick sin lott: Manasse var Josefs förstfödde. Makir, Manasses förstfödde, Gileads far, som var krigare, fick Gilead och Bashan. 
Josua	Jos	6	17	2	Också övriga manassiter, Aviesers, Heleks, Asriels, Shekems, Hefers och Shemidas ättlingar, fick släkt för släkt sin lott. Detta var de manliga ättlingarna till Manasse, Josefs son, släkt för släkt.
Josua	Jos	6	17	3	Men Selofchad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan bara döttrar. Hans döttrar hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 
Josua	Jos	6	17	4	De trädde fram inför prästen Elasar, inför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sade: »Herren befallde Mose att ge egendom åt oss liksom åt våra manliga släktingar.« Då gav man egendom åt dem liksom åt deras fars manliga släktingar, så som Herren hade befallt. 
Josua	Jos	6	17	5	Åt Manasse utskiftades tio andelar, förutom Gilead och Bashan på andra sidan Jordan. 
Josua	Jos	6	17	6	Ty Manasses döttrar tilldelades egendom liksom hans söner, och de övriga manassiterna fick Gilead.
Josua	Jos	6	17	7	Manasses gräns går från Ashers område till Mikmetat mitt emot Shekem och därifrån söderut till Jashuv vid Tappuachkällan. 
Josua	Jos	6	17	8	Manasse fick landet kring Tappuach, medan själva Tappuach vid Manasses gräns tillföll efraimiterna. 
Josua	Jos	6	17	9	Gränsen fortsätter ner till Kanabäcken. Söder om bäcken ligger städer som hör till Efraim bland de manassitiska städerna. Manasses gräns går norr om bäcken och löper fram till havet. 
Josua	Jos	6	17	10	Området söderut tillhör Efraim, området norrut tillhör Manasse och har havet som gräns. I norr gränsar de till Asher och i öster till Isaskar. 
Josua	Jos	6	17	11	På Isaskars och Ashers områden fick Manasse Bet-Shean med lydstäder, Jivleam med lydstäder, invånarna i Dor med lydstäder, i En-Dor med lydstäder, i Tanak med lydstäder och i Megiddo med lydstäder. 
Josua	Jos	6	17	12	Men manassiterna kunde inte driva bort folket i dessa städer, och kanaaneerna lyckades hålla sig kvar i den delen av landet. 
Josua	Jos	6	17	13	När israeliterna blev starkare måste kanaaneerna utföra tvångsarbeten. Men de drevs inte bort.
Josua	Jos	6	17	14	Josefs ättlingar vände sig till Josua och sade: »Varför har du gett oss bara en lott och en andel som egendom? Vi är ett talrikt folk, Herren har ju välsignat oss hitintills.« 
Josua	Jos	6	17	15	Josua svarade dem: »Om ni är ett så talrikt folk, dra då upp i skogen och röj ny mark åt er där, i perisseernas och refaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd inte är stor nog åt er.« 
Josua	Jos	6	17	16	Josefs ättlingar sade: »I bergsbygden ryms vi inte, och alla kanaaneerna på slättlandet har järnbeslagna stridsvagnar, både de i Bet-Shean med lydstäder och de på Jisreelslätten.« 
Josua	Jos	6	17	17	Då svarade Josua Josefs stammar, Efraim och Manasse: »Ni är ett talrikt och mäktigt folk, ni får inte bara en lott. 
Josua	Jos	6	17	18	Ni får ännu ett bergsområde. Där växer skog, men röj den, så blir området ert så långt det sträcker sig. Kanaaneerna skall ni driva bort, fast de har järnbeslagna stridsvagnar och fast de är starka.«
Josua	Jos	6	18	1	Israeliternas hela menighet samlades i Shilo, där de reste uppenbarelsetältet. De hade nu lagt landet under sig, 
Josua	Jos	6	18	2	men sju av israeliternas stammar hade ännu inte tilldelats sin egendom. 
Josua	Jos	6	18	3	Josua sade till israeliterna: »Hur länge tänker ni vänta med att ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? 
Josua	Jos	6	18	4	Välj tre män från varje stam, som jag kan sända ut. De skall vandra genom landet och beskriva lämpliga stamområden och sedan komma till mig. 
Josua	Jos	6	18	5	De skall dela upp landet i sju delar. Juda skall bli kvar på sitt område i söder, och Josefs stammar skall bli kvar på sitt område i norr. 
Josua	Jos	6	18	6	Ni skall göra en beskrivning av landets sju delar och komma hit till mig med den, så skall jag kasta lott åt er här inför Herren, vår Gud. 
Josua	Jos	6	18	7	Leviterna får ingen andel som ni andra, Herrens prästämbete är deras egendom. Och Gad och Ruben och halva Manasses stam har redan fått sin egendom på andra sidan Jordan, den östra sidan, den egendom som Mose, Herrens tjänare, gav dem.« 
Josua	Jos	6	18	8	Innan männen gav sig i väg fick de befallning av Josua att göra en beskrivning av landet. »Vandra genom landet«, sade han, »gör en beskrivning av det, och kom sedan tillbaka till mig, så skall jag kasta lott åt er här inför Herren i Shilo.« 
Josua	Jos	6	18	9	Männen gav sig av och genomkorsade landet och beskrev de sju delarna i ett dokument, stad för stad. Sedan kom de till Josua i lägret i Shilo. 
Josua	Jos	6	18	10	Josua kastade lott åt israeliterna inför Herren i Shilo och fördelade landet åt dem, så att varje stam fick sin del.
Josua	Jos	6	18	11	Lotten föll först på benjaminiternas stam, släkt för släkt. Det område lotten gav dem ligger mellan judeerna och Josefs stammar. 
Josua	Jos	6	18	12	På nordsidan börjar deras gräns vid Jordan, fortsätter upp till bergssluttningen norr om Jeriko och västerut upp genom bergsbygden och löper ut i öknen vid Bet Aven. 
Josua	Jos	6	18	13	Därifrån går den vidare till Lus, till sydsluttningen vid Lus, dvs. Betel, och fortsätter ner till Atrot Addar vid berget söder om Nedre Bet-Horon. 
Josua	Jos	6	18	14	Gränsen går sedan i en båge, böjer på västsidan av söderut från berget söder om Bet-Horon och löper ut vid den judeiska staden Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim. Detta är västsidan. 
Josua	Jos	6	18	15	På sydsidan börjar gränsen i utkanten av Kirjat-Jearim och går till Ijim och vidare till Neftoachkällan, 
Josua	Jos	6	18	16	fortsätter ner till foten av det berg som ligger vid Ben-Hinnoms dal norr om Refaimdalen, går vidare ner genom Hinnoms dal söder om jevuseernas bergssluttning och ner till Rogelkällan. 
Josua	Jos	6	18	17	Gränsen går därifrån i en båge norrut till Shemeshkällan och bort till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimbranten, och fortsätter ner till Bohans, Rubens sons, sten. 
Josua	Jos	6	18	18	Sedan går den vidare till bergssluttningen norr om Bet Haarava och fortsätter ner i Jordandalen 
Josua	Jos	6	18	19	och vidare till bergssluttningen norr om Bet-Hogla och löper ut i Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta är sydgränsen. 
Josua	Jos	6	18	20	På östsidan avgränsas området av Jordan. Detta är de benjaminitiska släkternas egendom och gränserna runt den.
Josua	Jos	6	18	21	Städerna som tillföll benjaminiternas stam, släkt för släkt, var: Jeriko, Bet-Hogla, Emek Kesis, 
Josua	Jos	6	18	22	Bet Haarava, Semarajim, Betel, 
Josua	Jos	6	18	23	Avvim, Para, Ofra, 
Josua	Jos	6	18	24	Kefar Haammoni, Ofni och Geva, tolv städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	18	25	Givon, Rama, Beerot, 
Josua	Jos	6	18	26	Mispa, Kefira, Mosa, 
Josua	Jos	6	18	27	Rekem, Jirpeel, Tarala, 
Josua	Jos	6	18	28	Sela, Elef, Jevus, dvs. Jerusalem, Giva och Kirjat-Jearim, fjorton städer med omgivande orter. Detta är benjaminiternas egendom, släkt för släkt.
Josua	Jos	6	19	1	Den andra lotten föll på Simon, på simoniternas stam, släkt för släkt. Deras område låg inne på judeernas område. 
Josua	Jos	6	19	2	Som sin egendom fick de Beer Sheva, Shema, Molada, 
Josua	Jos	6	19	3	Hasar Shual, Bala, Esem, 
Josua	Jos	6	19	4	Eltolad, Betul, Horma, 
Josua	Jos	6	19	5	Siklag, Bet-Hammarkavot, Hasar Susa, 
Josua	Jos	6	19	6	Bet Levaot och Sharuchen, tretton städer med omgivande orter, 
Josua	Jos	6	19	7	samt Ajin, Rimmon, Eter och Ashan, fyra städer med omgivande orter. 
Josua	Jos	6	19	8	Därtill kom alla byar runt om dessa städer fram till Baalat Beer, Ramot i Negev. Detta är den egendom som tillföll simoniternas stam, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	19	9	Simoniterna fick sin egendom från judeernas andel, ty judeernas del var för stor för dem. Därför tilldelades simoniterna sin egendom inne på deras område.
Josua	Jos	6	19	10	Den tredje lotten föll på sebuloniterna, släkt för släkt. Det område de fick som sin egendom sträckte sig fram till Sarid. 
Josua	Jos	6	19	11	Deras gräns går därifrån västerut upp till Marala och sedan fram till Dabbeshet och bäcken vid Jokneam. 
Josua	Jos	6	19	12	Åt andra hållet går den från Sarid österut mot Kislot Tabors område och fortsätter till Daverat och upp till Jafia. 
Josua	Jos	6	19	13	Därifrån går den vidare österut till Gat Hefer och Et Kasin, fortsätter till Rimmon och går i en båge till Nea. 
Josua	Jos	6	19	14	Gränsen böjer sedan av i norr mot Hannaton och löper fram till dalen vid Jefta-El. 
Josua	Jos	6	19	15	Därtill Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem, tolv städer med omgivande orter. 
Josua	Jos	6	19	16	Detta är sebuloniternas egendom, släkt för släkt, dessa städer med omgivande orter.
Josua	Jos	6	19	17	På Isaskar föll den fjärde lotten, på isaskariterna, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	19	18	Deras område innefattade Jisreel, Kesulot, Shunem, 
Josua	Jos	6	19	19	Hafarajim, Shion, Anacharat, 
Josua	Jos	6	19	20	Rabbit, Kishjon, Eves, 
Josua	Jos	6	19	21	Remet, En-Gannim, En Hadda och Bet Passes. 
Josua	Jos	6	19	22	Gränsen går fram till Tabor, Shachasima och Bet-Shemesh och löper fram till Jordan. Det blir sexton städer med omgivande orter. 
Josua	Jos	6	19	23	Detta är den egendom som tillföll isaskariternas stam, släkt för släkt, städerna med omgivande orter.
Josua	Jos	6	19	24	Den femte lotten föll på asheriternas stam, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	19	25	Deras område innefattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, 
Josua	Jos	6	19	26	Alammelek, Amad och Mishal. Gränsen går åt väster fram till Karmel och Shichor Livnat 
Josua	Jos	6	19	27	och åt andra hållet österut mot Bet-Dagon, går åt norr fram till Sebulons område och dalen vid Jefta-El, Bet Haemek och Negiel och fortsätter sedan norrut till Kavul, 
Josua	Jos	6	19	28	Avdon, Rechov, Hammon och Kana och bort till det stora Sidon. 
Josua	Jos	6	19	29	Åt andra hållet går den mot Rama och sedan till den befästa staden Tyros, vänder mot Hosa och löper fram till havet. Därtill Machalev, Aksiv, 
Josua	Jos	6	19	30	Acko, Afek och Rechov, tjugotvå städer med omgivande orter. 
Josua	Jos	6	19	31	Detta är den egendom som tillföll asheriternas stam, släkt för släkt, dessa städer med omgivande orter.
Josua	Jos	6	19	32	På naftaliterna föll den sjätte lotten, på naftaliterna, släkt för släkt. 
Josua	Jos	6	19	33	Deras gräns går från Helef, från Besaanannims terebint, förbi Adami Hannekev och Javneel fram till Lackum och löper fram till Jordan. 
Josua	Jos	6	19	34	Åt andra hållet går den västerut mot Asnot Tabor och därifrån till Hukok. I söder gränsar deras område till Sebulon, i väster till Asher och i öster till Jordan. 
Josua	Jos	6	19	35	Därtill de befästa städerna Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, 
Josua	Jos	6	19	36	Adama, Rama, Hasor, 
Josua	Jos	6	19	37	Kedesh, Edrei, En Hasor, 
Josua	Jos	6	19	38	Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Shemesh, nitton städer med omgivande orter. 
Josua	Jos	6	19	39	Detta är den egendom som tillföll naftaliternas stam, släkt för släkt, städerna med omgivande orter.
Josua	Jos	6	19	40	På daniternas stam, släkt för släkt, föll den sjunde lotten. 
Josua	Jos	6	19	41	Det område de fick som sin egendom innefattade Sora, Eshtaol, Ir Shemesh, 
Josua	Jos	6	19	42	Shaalabbin, Ajalon, Jitla, 
Josua	Jos	6	19	43	Elon, Timna, Ekron, 
Josua	Jos	6	19	44	Elteke, Gibbeton, Baalat, 
Josua	Jos	6	19	45	Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon 
Josua	Jos	6	19	46	och Me Hajarkon liksom området invid Jafo. 
Josua	Jos	6	19	47	Men daniternas område räckte inte till för dem. Därför drog de ut och anföll Leshem, intog staden och högg ner folket där. De tog staden i besittning och slog sig ner där och kallade den Dan efter sin stamfar. 
Josua	Jos	6	19	48	Detta är den egendom som tillföll daniternas stam, släkt för släkt, dessa städer och omgivande orter.
Josua	Jos	6	19	49	När israeliterna avslutat fördelningen av landet, område för område, fick Josua, Nuns son, ett eget område bland dem. 
Josua	Jos	6	19	50	Som Herren hade befallt gav de honom den stad han begärde, Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Han befäste staden och slog sig ner där.
Josua	Jos	6	19	51	Detta var de områden som prästen Elasar och Josua, Nuns son, och de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden fördelade som egendom genom lottning. Det skedde i Shilo, inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.
Josua	Jos	6	20	1	Herren talade till Josua:
Josua	Jos	6	20	2	Säg till israeliterna att utse de asylstäder som jag talade med dem om genom Mose, 
Josua	Jos	6	20	3	städerna dit en dråpare skall kunna fly om han har dödat en människa utan uppsåt eller avsikt. De skall tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren. 
Josua	Jos	6	20	4	Den som flyr till någon av dessa städer skall stanna utanför stadsporten och lägga fram sin sak för stadens äldste. De skall då släppa in honom i staden och anvisa honom en plats där han får bo. 
Josua	Jos	6	20	5	Om blodshämnaren förföljer dråparen skall de inte utlämna honom, ty han har dödat en annan utan avsikt och utan att förut ha hyst agg mot honom. 
Josua	Jos	6	20	6	Han skall bo kvar i denna stad tills han ställs inför menighetens domstol och tills den som är överstepräst vid tiden i fråga avlider. Då kan dråparen återvända till sin stad och sitt hem, till staden som han flytt från.
Josua	Jos	6	20	7	Israeliterna avskilde då Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat Arba, dvs. Hebron, i Juda bergsbygd. 
Josua	Jos	6	20	8	På andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de från Rubens stam Beser i öknen på högslätten, från Gads stam Ramot i Gilead och från Manasses stam Golan i Bashan. 
Josua	Jos	6	20	9	Detta var de städer man beslöt utse för alla israeliter och för de invandrare som bodde bland dem; dit skulle var och en som utan uppsåt hade dödat en människa kunna fly för att slippa dö för blodshämnarens hand innan han ställts inför menigheten.
Josua	Jos	6	21	1	Leviternas familjeöverhuvuden vände sig till prästen Elasar och Josua, Nuns son, och de israelitiska stammarnas familjeöverhuvuden 
Josua	Jos	6	21	2	och talade till dem i Shilo i Kanaan: »Herren befallde genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap.« 
Josua	Jos	6	21	3	Som Herren hade befallt gav då israeliterna av sin egendom följande städer med betesmarker åt leviterna. 
Josua	Jos	6	21	4	Lotten föll först på kehatiternas släkter. Vid lottningen fick prästen Arons ättlingar bland leviterna tretton städer från Judas stam, Simons stam och Benjamins stam. 
Josua	Jos	6	21	5	Övriga kehatiter fick vid lottningen, släkt för släkt, tio städer från Efraims stam, Dans stam och halva Manasses stam. 
Josua	Jos	6	21	6	Gershoniterna fick vid lottningen, släkt för släkt, tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och halva Manasses stam i Bashan. 
Josua	Jos	6	21	7	Merariterna fick, släkt för släkt, tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam. 
Josua	Jos	6	21	8	Dessa städer med tillhörande betesmarker gav israeliterna genom lottning åt leviterna, så som Herren hade befallt genom Mose.
Josua	Jos	6	21	9	Från judeernas stam och simoniternas stam togs de städer som anges nedan. 
Josua	Jos	6	21	10	De gavs åt Arons ättlingar, som tillhörde de kehatitiska släkterna bland leviterna, ty på dem föll lotten först. 
Josua	Jos	6	21	11	De fick Kirjat Arba, dvs. Hebron – Arba var anakiternas stamfar – i Juda bergsbygd med omgivande betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	12	men åkerjorden och byarna som hörde till staden hade Kalev, Jefunnes son, fått som sin egendom. 
Josua	Jos	6	21	13	Prästen Arons ättlingar fick alltså Hebron, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Livna med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	14	Jattir med betesmarker, Eshtemoa med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	15	Holon med betesmarker, Devir med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	16	Ashan med betesmarker, Jutta med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker, nio städer från dessa två stammar. 
Josua	Jos	6	21	17	Från Benjamins stam fick de Givon med betesmarker, Geva med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	18	Anatot med betesmarker och Almon med betesmarker, fyra städer. 
Josua	Jos	6	21	19	Sammanlagt hade Arons ättlingar, prästerna, tretton städer med tillhörande betesmarker.
Josua	Jos	6	21	20	Av de städer som kehatiternas släkter, de övriga leviterna som var kehatiter, fick på sin lott kom några från Efraims stam. 
Josua	Jos	6	21	21	De fick Shekem, som var asylstad för dråpare, med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	22	Kivsajim med betesmarker och Bet-Horon med betesmarker, fyra städer. 
Josua	Jos	6	21	23	Från Dans stam fick de Elteke med betesmarker, Gibbeton med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	24	Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker, fyra städer. 
Josua	Jos	6	21	25	Och från ena hälften av Manasses stam fick de Tanak med betesmarker och Jivleam med betesmarker, två städer. 
Josua	Jos	6	21	26	Sammanlagt fick de övriga kehatiternas släkter tio städer med tillhörande betesmarker.
Josua	Jos	6	21	27	Gershoniterna bland de levitiska släkterna fick från andra hälften av Manasses stam Golan i Bashan, som var asylstad för dråpare, med betesmarker och Ashtarot med betesmarker, två städer, 
Josua	Jos	6	21	28	från Isaskars stam Kishjon med betesmarker, Daverat med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	29	Jarmut med betesmarker och En-Gannim med betesmarker, fyra städer, 
Josua	Jos	6	21	30	från Ashers stam Mishal med betesmarker, Avdon med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	31	Helkat med betesmarker och Rechov med betesmarker, fyra städer, 
Josua	Jos	6	21	32	och från Naftalis stam Kedesh i Galileen, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Hammot Dor med betesmarker och Kartan med betesmarker, tre städer. 
Josua	Jos	6	21	33	Sammanlagt hade gershoniterna, släkt för släkt, tretton städer med tillhörande betesmarker.
Josua	Jos	6	21	34	Merariternas släkter, de övriga leviterna, fick från Sebulons stam Jokneam med betesmarker, Karta med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	35	Rimmona med betesmarker och Nahalal med betesmarker, fyra städer, 
Josua	Jos	6	21	36	vidare på andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, på östra sidan, från Rubens stam Beser, som var asylstad för dråpare och låg i öknen på högslätten, med betesmarker, Jahas med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	37	Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker, fyra städer, 
Josua	Jos	6	21	38	och från Gads stam Ramot i Gilead, som var asylstad för dråpare, med betesmarker, Machanajim med betesmarker, 
Josua	Jos	6	21	39	Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker, tillsammans fyra städer. 
Josua	Jos	6	21	40	Sammanlagt fick merariterna, de övriga levitiska släkterna, släkt för släkt, tolv städer på sin lott. 
Josua	Jos	6	21	41	Allt som allt hade leviterna i det land som var israeliternas egendom fyrtioåtta städer med betesmarker. 
Josua	Jos	6	21	42	Till var och en av dessa städer hörde betesmarker runt omkring, det gällde dem alla.
Josua	Jos	6	21	43	Så gav Herren Israel hela det land som han med ed hade lovat deras fäder, och de tog det i besittning och slog sig ner där. 
Josua	Jos	6	21	44	Och Herren lät dem få fred på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde hålla stånd mot dem, Herren gav dem alla i deras våld. 
Josua	Jos	6	21	45	Av allt det goda Herren hade lovat Israels folk uteblev ingenting. Allt gick i uppfyllelse.
Josua	Jos	6	22	1	Nu kallade Josua till sig rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam 
Josua	Jos	6	22	2	och sade till dem: »Ni har gjort allt som Herrens tjänare Mose befallde er, och ni har lytt mig i allt som jag har befallt er. 
Josua	Jos	6	22	3	Ni har inte övergett era bröder under denna långa tid utan alltid hållit Herrens, er Guds, bud. 
Josua	Jos	6	22	4	Och nu har Herren, er Gud, låtit era bröder bli bofasta, som han lovade, så nu kan ni bege er till era hem och till det land som är er egendom, det som Herrens tjänare Mose gav er öster om Jordan. 
Josua	Jos	6	22	5	Se bara noga till att följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose gav er, att ni skall älska Herren, er Gud, alltid vandra hans vägar och hålla hans bud, hålla er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och med hela er själ.« 
Josua	Jos	6	22	6	Josua välsignade dem och lät dem bege sig hem.
Josua	Jos	6	22	7	Åt ena hälften av Manasses stam hade Mose gett land i Bashan, medan Josua gett den andra hälften land tillsammans med deras bröder på andra sidan Jordan, den västra sidan. När nu Josua lät dem vända hem och välsignade dem 
Josua	Jos	6	22	8	sade han: »Nu kan ni återvända hem med rika skatter och boskap i mängd, med silver och guld, koppar och järn och med kläder i överflöd. Bytet ni tagit från fienden skall ni dela med era bröder.« 
Josua	Jos	6	22	9	Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam vände så tillbaka. De lämnade israeliterna i Shilo i Kanaan för att bege sig till Gilead, det land som var deras egendom och som de hade tagit i besittning, så som Herren hade befallt genom Mose.
Josua	Jos	6	22	10	När rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam kom till Gelilot vid Jordan i Kanaan byggde de ett altare där, invid Jordan, ett väldigt altare. 
Josua	Jos	6	22	11	Men israeliterna fick höra att rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam hade byggt ett altare vid Gelilot vid Jordan mitt emot Kanaan, israeliternas område, 
Josua	Jos	6	22	12	och så fort israeliterna hörde det samlades hela menigheten i Shilo för att gå ut i strid mot dem.
Josua	Jos	6	22	13	Israeliterna skickade Pinechas, prästen Elasars son, till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam i Gilead. 
Josua	Jos	6	22	14	Med honom följde tio ledare, en ledare från var och en av Israels stammar, var och en av dem sin familjs överhuvud i Israels ätter. 
Josua	Jos	6	22	15	De kom till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam i Gilead och sade till dem: 
Josua	Jos	6	22	16	»Så säger Herrens menighet: Vad är detta för en trolöshet mot Israels Gud? Här vänder ni er i dag bort från Herren genom att bygga er ett altare, ni sätter er upp mot Herren. 
Josua	Jos	6	22	17	Är det inte nog med den skuld som vi ådrog oss vid Pegor och som vi inte har renats från ännu i denna dag? För den skull drabbade hemsökelsen Herrens menighet, 
Josua	Jos	6	22	18	och ändå vänder ni er nu bort från Herren. Men sätter ni er upp mot Herren i dag, kommer han att vredgas på Israels hela menighet i morgon. 
Josua	Jos	6	22	19	Om det land som är er egendom är orent, kom då över till det land som är Herrens egendom och där Herrens boning har sin plats, och bosätt er bland oss. Men sätt er inte upp mot Herren och blanda inte in oss genom att bygga er ett annat altare än Herrens, vår Guds. 
Josua	Jos	6	22	20	Vreden drabbade ju hela den israelitiska menigheten när Akan, Serachs son, hade förgripit sig på det som var vigt åt förintelse. Det var inte bara han som miste livet för den synd han begått.«
Josua	Jos	6	22	21	Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam svarade de israelitiska ätternas överhuvuden: 
Josua	Jos	6	22	22	»Gud, Herren Gud, ja, Gud, Herren Gud, vet det, och Israel skall veta det: Må Herren vägra oss sin hjälp i dag, om det var för att sätta oss upp mot honom och visa oss trolösa 
Josua	Jos	6	22	23	och vända oss bort från Herren som vi byggde oss ett altare! Må Herren själv straffa oss, om det var för att offra brännoffer och matoffer och frambära gemenskapsoffer där! 
Josua	Jos	6	22	24	Nej, det var för att vi befarade att era söner en gång skulle kunna säga till våra söner: Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 
Josua	Jos	6	22	25	Herren har satt Jordan som gräns mellan oss och er, rubeniter och gaditer. Ni har ingen del i Herren. – Då skulle era söner kunna få våra söner att sluta frukta Herren. 
Josua	Jos	6	22	26	Därför tänkte vi: Låt oss bygga ett altare, inte för brännoffer och slaktoffer 
Josua	Jos	6	22	27	utan som ett vittne för oss och er och våra efterkommande, ett vittne om att vi gör tjänst inför Herren med våra brännoffer, slaktoffer och gemenskapsoffer, så att inte era söner en gång skall kunna säga till våra söner: Ni har ingen del i Herren. – 
Josua	Jos	6	22	28	Vi tänkte: Om de en gång säger något sådant till oss och våra efterkommande, då svarar vi: Se på den avbild av Herrens altare som våra fäder gjorde, inte för brännoffer och slaktoffer utan som ett vittne för oss och er. 
Josua	Jos	6	22	29	Aldrig att vi skulle sätta oss upp mot Herren och nu vända oss bort från honom genom att bygga ett altare för brännoffer, matoffer och slaktoffer, ett annat än Herrens, vår Guds, altare som står framför hans boning!«
Josua	Jos	6	22	30	När prästen Pinechas och de som var med honom, menighetens ledare och de israelitiska ätternas överhuvuden, hörde vad rubeniterna, gaditerna och manassiterna hade att säga, godtog de förklaringen. 
Josua	Jos	6	22	31	Och Pinechas, prästen Elasars son, sade till rubeniterna, gaditerna och manassiterna: »Nu vet vi att Herren är mitt ibland oss, ty ni har inte begått någon sådan trolöshet mot Herren, och därmed har ni räddat Israel undan Herrens straff.«
Josua	Jos	6	22	32	Pinechas, prästen Elasars son, och ledarna återvände från rubeniterna och gaditerna i Gilead till israeliterna i Kanaan och berättade vad som hänt, 
Josua	Jos	6	22	33	och israeliterna godtog förklaringen. De prisade Gud och hade inte längre en tanke på att gå ut i strid mot rubeniter och gaditer och ödelägga landet där de bodde. 
Josua	Jos	6	22	34	Rubeniterna och gaditerna kallade altaret Vittnesaltaret, »ty«, sade de, »det är ett vittne för oss att Herren är Gud«.
Josua	Jos	6	23	1	Lång tid hade nu gått sedan Herren lät Israel få ro för alla fiender runt omkring, och Josua var mycket gammal. 
Josua	Jos	6	23	2	Han kallade till sig hela Israel med äldste och överhuvuden, domare och förmän och sade: »Jag är nu en gammal man. 
Josua	Jos	6	23	3	Ni har själva sett vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk ni mött; Herren, er Gud, har själv kämpat för er. 
Josua	Jos	6	23	4	Från Jordan till Medelhavet har jag utskiftat de kvarvarande folkens land, likaväl som de utrotade folkens, som egendom åt er, stam för stam. 
Josua	Jos	6	23	5	Herren, er Gud, skall själv jaga bort dem och driva undan dem, så att ni kan inta deras land, så som Herren, er Gud, har lovat. 
Josua	Jos	6	23	6	Var starka! Följ troget allt som står skrivet i Moses lagbok, och vik inte av från det åt vare sig höger eller vänster. 
Josua	Jos	6	23	7	Beblanda er inte med dessa folk som är kvar bland er. Ni får inte åkalla deras gudars namn och svära vid dem, inte tjäna och tillbe dem, 
Josua	Jos	6	23	8	utan ni skall hålla er till Herren, er Gud, så som ni hittills har gjort. 
Josua	Jos	6	23	9	Herren har drivit undan stora och mäktiga folk för er, mot er har hittills ingen kunnat hålla stånd. 
Josua	Jos	6	23	10	En enda av er kan slå tusen på flykten, ty Herren, er Gud, kämpar själv för er, så som han lovat.
Josua	Jos	6	23	11	Akta er noga. Älska Herren, er Gud, 
Josua	Jos	6	23	12	ty om ni vänder er från honom och håller er till dessa folk som ännu är kvar bland er, knyter släktskapsband med dem och beblandar er med dem, 
Josua	Jos	6	23	13	då skall ni veta att Herren, er Gud, inte längre skall driva undan dessa folk, utan de blir en fälla och en snara för er, piskor på era ryggar och taggar i era ögon, tills ni utplånas från detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. 
Josua	Jos	6	23	14	Själv går jag nu den väg allt levande måste vandra. Av hela ert hjärta och med hela er själ har ni erfarit att ingenting har uteblivit av allt det goda som Herren, er Gud, lovat er. Allt har gått i uppfyllelse, ingenting har uteblivit. 
Josua	Jos	6	23	15	Men liksom allt det goda Herren, er Gud, lovat er har gått i uppfyllelse, så kan Herren, er Gud, låta allt det onda gå i uppfyllelse, tills han utrotat er från detta goda land som han har gett er. 
Josua	Jos	6	23	16	Om ni bryter det förbund som Herren, er Gud, har befallt er att hålla och börjar tjäna och tillbe andra gudar, skall Herren vredgas, och ni skall snart utplånas från det goda land som han har gett er.«
Josua	Jos	6	24	1	Josua samlade alla Israels stammar i Shekem. Han kallade till sig Israels äldste och överhuvuden, domare och förmän, och de trädde fram inför Gud. 
Josua	Jos	6	24	2	Därefter talade Josua till hela folket: »Så säger Herren, Israels Gud: För länge sedan bodde era förfäder – Terach, Abrahams och Nachors far – på andra sidan floden Eufrat, och de tjänade andra gudar. 
Josua	Jos	6	24	3	Men jag hämtade er stamfar Abraham från landet på andra sidan Eufrat och lät honom vandra omkring i hela Kanaan. Jag gjorde hans ättlingar talrika, jag gav honom Isak, 
Josua	Jos	6	24	4	och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Esau fick Seirs bergsbygd att ta i besittning, Jakob och hans söner flyttade ner till Egypten. 
Josua	Jos	6	24	5	Jag sände Mose och Aron, och jag slog Egypten med de tecken som jag gjorde där. Sedan förde jag er ut därifrån. 
Josua	Jos	6	24	6	När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit fram till havet, satte egypterna efter era fäder med vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet. 
Josua	Jos	6	24	7	Då ropade ni till Herren, och han lät mörker sänka sig mellan er och egypterna, han lät havet dränka dem. Med egna ögon såg ni vad jag gjorde med egypterna. När ni hade bott en lång tid i öknen 
Josua	Jos	6	24	8	förde jag er till amoreernas land, de som bodde öster om Jordan. De anföll er, men jag gav dem i ert våld så att ni kunde inta deras land, och jag utrotade dem åt er. 
Josua	Jos	6	24	9	Sedan gick Moabs kung Balak, Sippors son, till anfall mot Israel. Han skickade bud efter Bileam, Beors son, för att han skulle förbanna er. 
Josua	Jos	6	24	10	Men jag ville inte låta Bileam göra det, han måste välsigna er i stället, och så räddade jag er undan honom. 
Josua	Jos	6	24	11	När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko anfölls ni av invånarna där – amoreer, perisseer, kanaaneer, hettiter, girgasheer, hiveer och jevuseer – men jag gav dem i ert våld. 
Josua	Jos	6	24	12	Jag sände modlöshet framför er, och den, inte ditt svärd och din båge, jagade undan dem för er. 
Josua	Jos	6	24	13	Jag gav er ett land ni inte har mödat er med, städer ni inte har byggt men får bo i, vingårdar och olivlundar ni inte har planterat men får äta av.
Josua	Jos	6	24	14	Frukta därför Herren och tjäna honom redligt och troget. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat och i Egypten, och tjäna Herren. 
Josua	Jos	6	24	15	Om ni är ovilliga att tjäna Herren, välj då i dag vilka ni vill tjäna: de gudar som era fäder tjänade på andra sidan Eufrat eller de gudar som dyrkas av amoreerna, vilkas land ni bor i. Jag och min släkt vill tjäna Herren.«
Josua	Jos	6	24	16	Folket svarade: »Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. 
Josua	Jos	6	24	17	Herren är vår Gud. Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk genom vilkas land vi drog fram. 
Josua	Jos	6	24	18	Herren jagade undan alla folken för oss, även amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud.«
Josua	Jos	6	24	19	Då sade Josua till folket: »Ni förmår inte tjäna Herren, ty han är en helig Gud, en svartsjuk Gud, och han förlåter inte era brott och synder. 
Josua	Jos	6	24	20	Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar vänder han sig från er och låter det gå er illa och förgör er, han som förut låtit det gå er väl.« 
Josua	Jos	6	24	21	Folket svarade Josua: »Herren vill vi tjäna.« 
Josua	Jos	6	24	22	Josua fortsatte: »Ni är själva vittnen till att ni har valt Herren och vill tjäna honom.« – »Ja«, svarade de. – 
Josua	Jos	6	24	23	»Gör er då av med de främmande gudar ni har hos er och håll er av hela ert hjärta till Herren, Israels Gud.« 
Josua	Jos	6	24	24	Folket svarade honom: »Herren, vår Gud, vill vi tjäna, honom vill vi lyda.«
Josua	Jos	6	24	25	Den dagen slöt Josua ett förbund för folkets räkning och gav dem lag och rätt i Shekem. 
Josua	Jos	6	24	26	Alltsammans skrev han ner i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste den där, under terebinten i Herrens helgedom 
Josua	Jos	6	24	27	och sade till hela folket: »Denna sten är ett vittne mot oss, ty den har hört allt som Herren har sagt oss. Den är ett vittne, så att ni inte förnekar er Gud.« 
Josua	Jos	6	24	28	Sedan lät Josua folket gå, var och en till sitt område.
Josua	Jos	6	24	29	En tid därefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, 110 år gammal. 
Josua	Jos	6	24	30	Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Serach i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. 
Josua	Jos	6	24	31	Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De kände ju till hur mycket Herren hade gjort för Israel.
Josua	Jos	6	24	32	Josefs ben, som israeliterna fört med sig från Egypten, begravdes i Shekem, på det stycke mark som Jakob hade köpt av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor och som tillfallit Josefs ättlingar som egendom.
Josua	Jos	6	24	33	Också Elasar, Arons son, dog. Han begravdes i Giva, som hans son Pinechas hade fått i Efraims bergsbygd.
Domarboken	Dom	7	1	1	När Josua var död frågade israeliterna Herren: »Vem av oss skall först dra ut mot kanaaneerna och kämpa mot dem?« 
Domarboken	Dom	7	1	2	Herren svarade: »Juda. Jag ger landet i hans våld.« 
Domarboken	Dom	7	1	3	Då sade Juda till sin bror Simon: »Följ med mig till det område som föll på min lott. Låt oss kämpa tillsammans mot kanaaneerna. Sedan följer jag dig till ditt område.« Och Simon följde honom. 
Domarboken	Dom	7	1	4	Judeerna gick till angrepp, och Herren gav kanaaneer och perisseer i deras våld; de besegrade dem i Besek, 10 000 man. 
Domarboken	Dom	7	1	5	I Besek mötte de Adoni-Besek. De kämpade med honom och besegrade kanaaneerna och perisseerna. 
Domarboken	Dom	7	1	6	Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom, tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår. 
Domarboken	Dom	7	1	7	Då sade Adoni-Besek: »Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulorna under mitt bord. Nu låter Gud mig plikta för vad jag har gjort.« Han fördes till Jerusalem och dog där.
Domarboken	Dom	7	1	8	Judeerna anföll och intog Jerusalem. De högg ner invånarna och stack staden i brand. 
Domarboken	Dom	7	1	9	Sedan drog de ut för att kämpa mot kanaaneerna som bodde i bergsbygden, i Negev och i Låglandet. 
Domarboken	Dom	7	1	10	Juda anföll de kanaaneer som bodde i Hebron – Hebron hette tidigare Kirjat Arba – och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj. 
Domarboken	Dom	7	1	11	Därefter vände de sig mot invånarna i Devir – Devir hette tidigare Kirjat-Sefer. 
Domarboken	Dom	7	1	12	Kalev sade: »Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer skall få min dotter Aksa till hustru.« 
Domarboken	Dom	7	1	13	Otniel, son till Kalevs yngre bror Kenas, intog staden, och Kalev gav honom sin dotter Aksa till hustru. 
Domarboken	Dom	7	1	14	När hon kom dit övertalade hon honom att be fadern om mark. Hon steg av sin åsna, och Kalev frågade vad hon ville. 
Domarboken	Dom	7	1	15	»Ge mig en gåva«, svarade hon. »Du har skänkt mig Negevöknen, skänk mig nu källor med vatten.« Kalev gav henne då Övre och Nedre källorna.
Domarboken	Dom	7	1	16	Ättlingarna till den kenit som var svärfar till Mose hade följt med judeerna när de drog ut från Palmstaden mot Juda öken, i Negev nära Arad. Där slog de sig ner bland amalekiterna.
Domarboken	Dom	7	1	17	Juda följde nu med sin bror Simon, och de besegrade kanaaneerna i Sefat. De vigde staden åt förintelse, och den kom därför att kallas Horma. 
Domarboken	Dom	7	1	18	Juda intog därefter Gaza med omland, Ashkelon med omland och Ekron med omland. 
Domarboken	Dom	7	1	19	Herren var med judeerna, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort folket på slätten, som hade järnbeslagna stridsvagnar. 
Domarboken	Dom	7	1	20	Kalev fick Hebron, som Mose bestämt, och han drev bort Anaks tre söner därifrån. 
Domarboken	Dom	7	1	21	Men benjaminiterna drev inte bort jevuseerna, som bodde i Jerusalem, och än i dag bor det jevuseer bland benjaminiterna i Jerusalem.
Domarboken	Dom	7	1	22	Också Josefs stammar drog ut. De gick mot Betel, och Herren var med dem. 
Domarboken	Dom	7	1	23	Under sin spaning mot Betel – det hette tidigare Lus – 
Domarboken	Dom	7	1	24	fick spejarna se en man komma ut från staden. De sade till honom: »Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så skall vi skona dig.« 
Domarboken	Dom	7	1	25	Han visade var de kunde ta sig in. De högg ner invånarna men lät mannen och hela hans familj slippa undan. 
Domarboken	Dom	7	1	26	Han gav sig i väg till hettiternas land, där han grundade en stad som han gav namnet Lus. Så heter den än i dag.
Domarboken	Dom	7	1	27	Manasse kunde inte driva bort folket i Bet-Shean med lydstäder eller i Tanak med lydstäder och inte heller invånarna i Dor med lydstäder, i Jivleam med lydstäder eller i Megiddo med lydstäder. Kanaaneerna lyckades hålla sig kvar i den delen av landet. 
Domarboken	Dom	7	1	28	När israeliterna blev starkare måste kanaaneerna utföra tvångsarbeten, men de drevs inte bort.
Domarboken	Dom	7	1	29	Efraim drev inte bort kanaaneerna som bodde i Geser, utan kanaaneerna bodde kvar där bland dem.
Domarboken	Dom	7	1	30	Sebulon drev inte bort invånarna i Kitron och Nahalol, utan kanaaneerna bodde kvar bland dem men måste utföra tvångsarbeten.
Domarboken	Dom	7	1	31	Asher drev inte bort invånarna i Acko och Sidon och inte heller folket i Achlav, Aksiv, Helba, Afik och Rechov. 
Domarboken	Dom	7	1	32	Asheriterna fick alltså bo bland kanaaneerna i landet, ty de kunde inte driva bort dem.
Domarboken	Dom	7	1	33	Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat utan fick bo bland kanaaneerna i landet. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat måste utföra tvångsarbeten.
Domarboken	Dom	7	1	34	Amoreerna trängde undan daniterna till bergen och lät dem inte komma ner på slätten. 
Domarboken	Dom	7	1	35	Amoreerna lyckades hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalvim, men när Josefs stammar fick övertaget måste de utföra tvångsarbeten.
Domarboken	Dom	7	1	36	Amoreernas område sträckte sig från Akrabbimbranten, från Sela och vidare uppåt.
Domarboken	Dom	7	2	1	Herrens ängel kom från Gilgal till Bokim och sade: »Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat era fäder. Jag sade: Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er, 
Domarboken	Dom	7	2	2	och ni får inte sluta något förbund med invånarna i detta land. Deras altaren skall ni riva ner. Men ni lyssnade inte på mig. Hur kan ni handla så? 
Domarboken	Dom	7	2	3	Nu säger jag: Jag skall inte driva undan dem för er, utan de skall vara en pik i er sida, och deras gudar skall bli en snara för er.« 
Domarboken	Dom	7	2	4	När Herrens ängel sade detta till israeliterna började folket gråta och klaga. 
Domarboken	Dom	7	2	5	De kallade platsen för Bokim, och där offrade de åt Herren.
Domarboken	Dom	7	2	6	Josua sände i väg folket, och israeliterna begav sig var och en till sitt område för att ta landet i besittning. 
Domarboken	Dom	7	2	7	Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De hade ju själva sett alla de storverk som Herren hade utfört för Israel. 
Domarboken	Dom	7	2	8	Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog då han var 110 år gammal. 
Domarboken	Dom	7	2	9	Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. 
Domarboken	Dom	7	2	10	Alla i hans generation förenades med sina fäder. En ny generation kom som inte visste något om Herren och det han hade gjort för Israel.
Domarboken	Dom	7	2	11	Nu gjorde israeliterna det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna, 
Domarboken	Dom	7	2	12	de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, de följde andra gudar som de kringboende folken hade, de tillbad dem och utmanade Herren. 
Domarboken	Dom	7	2	13	När israeliterna övergav Herren och i stället dyrkade Baal och astartegudinnorna 
Domarboken	Dom	7	2	14	blev Herren vred på dem. Han utlämnade dem åt folk som plundrade dem, han prisgav dem åt fiender på alla håll, och de kunde inte längre hålla stånd mot dem. 
Domarboken	Dom	7	2	15	Varje gång de drog i fält slog Herren dem med olycka, som han hade sagt, som Herren med ed hade lovat att göra. Deras nöd var stor.
Domarboken	Dom	7	2	16	Då lät Herren insätta domare, som räddade israeliterna från alla som plundrade dem. 
Domarboken	Dom	7	2	17	Men de ville inte lyssna till sina domare heller. De var otrogna med andra gudar och tillbad dem. Snart lämnade de den väg som deras fäder hade vandrat. Fäderna hade lytt Herrens bud, de själva gjorde det inte. 
Domarboken	Dom	7	2	18	När Herren insatte en domare åt dem var Herren med honom och räddade dem från deras fiender, så länge domaren levde, ty Herren kände medlidande när de klagade över hur de förtrycktes och plågades. 
Domarboken	Dom	7	2	19	Men när domaren var död återföll de och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar, som de tjänade och tillbad. De upphörde inte med sina ogärningar och sitt trots.
Domarboken	Dom	7	2	20	Då blev Herren vred på Israel, och han sade: »Detta folk har brutit mot det förbund som jag befallde deras fäder att hålla, och de lyssnar inte på mig. 
Domarboken	Dom	7	2	21	Därför skall jag inte längre driva bort något enda av de folk som fanns kvar då Josua dog. 
Domarboken	Dom	7	2	22	Genom dem skall jag sätta Israel på prov: Vill de följa Herrens väg lika lydigt som sina fäder eller vill de det inte?« 
Domarboken	Dom	7	2	23	Herren lät alltså dessa folk vara, han drev inte bort dem med en gång och gav dem inte i Josuas våld.
Domarboken	Dom	7	3	1	Detta är de folk som Herren lät vara kvar för att alla de israeliter som inte hade varit med om krigen i Kanaan skulle sättas på prov genom dem, 
Domarboken	Dom	7	3	2	och det gjorde han med tanke på nya generationer israeliter, för att de skulle lära sig kriga, alltså de som inte förut varit med om sådant: 
Domarboken	Dom	7	3	3	filisteernas fem hövdingadömen, alla kanaaneer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanonmassivet mellan Baal Hermonberget och Levo-Hamat. 
Domarboken	Dom	7	3	4	Genom dem ville Herren sätta israeliterna på prov för att se om de skulle lyda de bud han hade gett deras fäder genom Mose. 
Domarboken	Dom	7	3	5	Israeliterna bodde bland kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. 
Domarboken	Dom	7	3	6	De tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner, och de dyrkade deras gudar.
Domarboken	Dom	7	3	7	Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon: de glömde Herren, sin Gud, och dyrkade baalsgudarna och asheragudinnorna. 
Domarboken	Dom	7	3	8	Då blev Herren vred på israeliterna, och han prisgav dem åt Kushan Rishatajim, kungen av Aram Naharajim. Israeliterna måste tjäna under Kushan Rishatajim i åtta år.
Domarboken	Dom	7	3	9	Då ropade israeliterna till Herren, och han sände en man som räddade dem, Otniel, son till Kalevs yngre bror Kenas. 
Domarboken	Dom	7	3	10	Herrens ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Otniel drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan Rishatajim i hans våld, så att han kunde underkuva honom. 
Domarboken	Dom	7	3	11	Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.
Domarboken	Dom	7	3	12	Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren lät då Eglon, kungen av Moab, få makten över dem, eftersom de gjorde sådant som var ont i Herrens ögon. 
Domarboken	Dom	7	3	13	Eglon drog ut tillsammans med ammoniter och amalekiter och besegrade Israel och intog Palmstaden. 
Domarboken	Dom	7	3	14	Israeliterna måste tjäna under Eglon, Moabs kung, i arton år.
Domarboken	Dom	7	3	15	Då ropade israeliterna till Herren, och han sände en räddare, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. En gång när israeliterna skulle erlägga sin tribut skickade de honom till Eglon, Moabs kung. 
Domarboken	Dom	7	3	16	Ehud lät göra ett tveeggat svärd, en knapp aln långt, som han spände fast vid höger sida, dolt under kläderna. 
Domarboken	Dom	7	3	17	Han överlämnade tributen till Eglon, Moabs kung, som var en mycket fet man. 
Domarboken	Dom	7	3	18	När allt var överlämnat skildes Ehud från bärarna 
Domarboken	Dom	7	3	19	vid Stenarna nära Gilgal. Därifrån vände han tillbaka och sade till kungen: »Jag har ett hemligt budskap till dig.« – »Vänta!« sade Eglon, och hela hans uppvaktning fick gå ut. 
Domarboken	Dom	7	3	20	Ehud hade alltså kommit in till Eglon, som nu satt ensam i sitt svala rum på övervåningen. »Jag har ett budskap till dig från Gud«, sade Ehud. Eglon reste sig ur sin stol. 
Domarboken	Dom	7	3	21	Då stack Ehud in vänster hand och tog svärdet från sin högra sida och rände det i buken på Eglon, 
Domarboken	Dom	7	3	22	så att både klinga och fäste trängde in. Fettet slöt sig om klingan; han drog inte ut svärdet ur Eglons buk. 
Domarboken	Dom	7	3	23	Ehud gick ut i förhallen, stängde dörren till rummet och låste. 
Domarboken	Dom	7	3	24	När han gått sin väg kom Eglons tjänare dit. De såg att dörren till kungens rum var låst men tänkte att han höll på att uträtta sina behov därinne. 
Domarboken	Dom	7	3	25	De väntade både länge och väl, men när han aldrig öppnade dörren tog de nyckeln och låste upp. Där låg deras herre död på golvet.
Domarboken	Dom	7	3	26	Medan de väntade hade Ehud lyckats fly. Han var redan förbi Stenarna och flydde vidare mot Seira. 
Domarboken	Dom	7	3	27	När han var framme lät han stöta i horn i Efraims bergsbygd, och israeliterna följde honom ner från bergen. Han gick själv i täten. 
Domarboken	Dom	7	3	28	»Följ mig«, sade han, »Herren har gett era fiender, moabiterna, i ert våld.« De följde honom och spärrade vadställena över Jordan för moabiterna, så att ingen kunde ta sig över. 
Domarboken	Dom	7	3	29	De dödade vid detta tillfälle omkring 10 000 moabiter, alla kraftiga och tappra män. Ingen enda kom undan. 
Domarboken	Dom	7	3	30	Den dagen kuvades Moab av Israel, och landet hade sedan lugn och ro i åttio år.
Domarboken	Dom	7	3	31	Efter Ehud kom Shamgar, Anats son, han som slog ihjäl 600 filisteer med en oxpik. Även han räddade Israel.
Domarboken	Dom	7	4	1	När Ehud var död gjorde israeliterna åter det som var ont i Herrens ögon. 
Domarboken	Dom	7	4	2	Då prisgav Herren dem åt Javin, den kanaaneiske kung som regerade i Hasor. Hans befälhavare hette Sisera och bodde i Haroshet Haggojim. 
Domarboken	Dom	7	4	3	Israeliterna ropade till Herren, ty Javin hade 900 järnbeslagna stridsvagnar, och i tjugo år hade de lidit under hans förtryck.
Domarboken	Dom	7	4	4	Debora, en kvinnlig profet, hustru till Lappidot, var vid den tiden domare i Israel. 
Domarboken	Dom	7	4	5	Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina rättstvister. 
Domarboken	Dom	7	4	6	Nu sände hon bud efter Barak, Avinoams son, från Kedesh i Naftali, och sade till honom: »Herren, Israels Gud, har befallt: Dra upp på berget Tabor med tio tusen man från Naftali och Sebulon. 
Domarboken	Dom	7	4	7	Jag vill få Sisera, Javins befälhavare, att dra ut mot dig med stridsvagnar och trupper vid Kishonbäcken. Jag ger honom i ditt våld.« 
Domarboken	Dom	7	4	8	Barak sade till henne: »Jag går, om du följer med. Men om du inte följer med, går jag inte.« 
Domarboken	Dom	7	4	9	Hon svarade: »Ja, jag går med dig, men du kommer inte att få äran av ditt företag. Herren skall prisge Sisera åt en kvinna.« Och Debora bröt upp och följde Barak till Kedesh. 
Domarboken	Dom	7	4	10	Där bådade Barak upp Sebulon och Naftali och tog med sig 10 000 man. Debora följde honom.
Domarboken	Dom	7	4	11	Keniten Hever hade flyttat bort från de andra keniterna, ättlingarna till Moses svärfar Hovav, och hade nu satt upp sina tält ända fram till Besaanannims terebint i närheten av Kedesh.
Domarboken	Dom	7	4	12	När Sisera fick veta att Barak, Avinoams son, hade marscherat upp på Tabor 
Domarboken	Dom	7	4	13	samlade han alla sina stridsvagnar, 900 järnbeslagna vagnar, och allt sitt folk och förde dem från Haroshet Haggojim till Kishonbäcken. 
Domarboken	Dom	7	4	14	Då sade Debora till Barak: »Framåt! Nu är dagen kommen då Herren ger Sisera i ditt våld. Herren går före dig.« Barak marscherade ner från Tabor med sina 10 000 man, 
Domarboken	Dom	7	4	15	och när han anföll spred Herren förvirring hos Sisera, bland alla hans stridsvagnar och i hela hans här. Sisera lämnade sin vagn och flydde till fots, 
Domarboken	Dom	7	4	16	medan Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroshet Haggojim. Hela Siseras här föll för svärdet. Ingen enda kom undan.
Domarboken	Dom	7	4	17	Sisera flydde till fots och kom till Jaels tält. Hon var keniten Hevers hustru, och Hasors kung Javin och keniten Hevers folk levde i god sämja. 
Domarboken	Dom	7	4	18	Jael gick ut och tog emot Sisera. »Kom in, herre«, sade hon. »Kom med mig in, var inte rädd.« Han följde med henne in i tältet, och hon lade ett täcke över honom. 
Domarboken	Dom	7	4	19	»Ge mig lite vatten«, bad han, »jag är så törstig.« Hon öppnade en lägel med mjölk och gav honom att dricka. Sedan lade hon täcket över honom igen. 
Domarboken	Dom	7	4	20	Han sade: »Ställ dig i tältdörren. Kommer man och frågar dig om det finns någon här, så svara nej.«
Domarboken	Dom	7	4	21	Men Jael, Hevers hustru, tog en tältplugg, smög fram till honom med en hammare i handen och slog pluggen genom tinningen på honom, så att den trängde ner i marken. Han dog där han låg i djup sömn, förbi av trötthet. 
Domarboken	Dom	7	4	22	Då kom Barak på jakt efter Sisera. Jael gick ut och tog emot honom: »Kom«, sade hon, »jag skall visa dig den du söker.« Han gick in, och där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.
Domarboken	Dom	7	4	23	Den dagen lät Gud den kanaaneiske kungen Javin kuvas av israeliterna. 
Domarboken	Dom	7	4	24	Israeliterna ansatte den kanaaneiske kungen Javin allt hårdare, tills de slutligen förgjorde honom helt.
Domarboken	Dom	7	5	1	Den dagen sjöng Debora och Barak, Avinoams son, denna sång:
Domarboken	Dom	7	5	2	Israel reste sig till kamp, folket slöt villigt upp. Prisa Herren!
Domarboken	Dom	7	5	3	Konungar, hör! Furstar, lyssna! Jag vill sjunga, besjunga Herren, jag lovprisar Herren, Israels Gud!
Domarboken	Dom	7	5	4	Herre, när du drar ut från Seir, går fram från Edoms nejder, då skälver jorden, det strömmar från himlen, ja, vatten strömmar ur molnen!
Domarboken	Dom	7	5	5	Bergen bävar inför Herren, Sinais herre, inför Herren, Israels Gud.
Domarboken	Dom	7	5	6	På Shamgars tid, sonen till Anat, på Jaels tid fanns inga vägar mer, vandrare följde vindlande stigar.
Domarboken	Dom	7	5	7	Ledare fanns inte mer, fanns inte mer i Israel, förrän du trädde fram, Debora, trädde fram, du Israels moder.
Domarboken	Dom	7	5	8	 Inte en sköld, inte en lans fanns att se bland Israels fyrtio tusen.
Domarboken	Dom	7	5	9	Mitt hjärta brinner för Israels hövdingar, för folket som villigt slöt upp. Prisa Herren!
Domarboken	Dom	7	5	10	Ni som rider på vita åsnor, som sitter på praktfulla täcken, som vandrar på vägarna, stäm in!
Domarboken	Dom	7	5	11	Vid rännorna där vattnet hämtas besjunger man Herrens segrar, hans segrar i spetsen för Israel.
Domarboken	Dom	7	5	12	»Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Framåt, Barak, tag fångar, fångar, Avinoams son!«
Domarboken	Dom	7	5	13	Då drog Israel ut som tappra män, Herrens folk som hjältar.
Domarboken	Dom	7	5	14	Furstar från Efraim drog fram över slätten, de följde dig, Benjamin, och ditt folk. Från Makir drog hövdingar ut, från Sebulon de som bar ledarstav.
Domarboken	Dom	7	5	15	Isaskars furstar följde Debora, Isaskar som var Baraks stöd sändes med honom ner på slätten.
Domarboken	Dom	7	5	16	Varför dröjde du kvar bland fållorna och lyssnade till herdarnas flöjter? Rubens ätter höll grundliga rådslag.
Domarboken	Dom	7	5	17	Gilead stannade bortom Jordan. Och Dan – varför väntade han vid skeppen? Asher blev kvar på havets strand, hemma vid sina hamnar.
Domarboken	Dom	7	5	18	Sebulons folk visade dödsförakt, liksom Naftali på höglänt fält.
Domarboken	Dom	7	5	19	Kungar samlades och gick till anfall, Kanaans kungar gick till anfall i Tanak vid Megiddos vatten, men inget silver blev deras byte.
Domarboken	Dom	7	5	20	Från himlen anföll stjärnorna, de anföll Sisera från sina banor.
Domarboken	Dom	7	5	21	Han vräktes undan av Kishonbäcken, bäcken överföll honom, bäcken Kishon.
Domarboken	Dom	7	5	22	Då dånade hästarnas hovar, bort i galopp, i galopp.
Domarboken	Dom	7	5	23	Förbanna Meros, säger Herrens ängel, förbanna dem som bor där, för att de inte kom till Herrens hjälp, till Herrens och hans hjältars hjälp.
Domarboken	Dom	7	5	24	Välsignad bland kvinnor är Jael, keniten Hevers hustru, välsignad bland tältens kvinnor.
Domarboken	Dom	7	5	25	Han bad om vatten, hon gav honom mjölk, bjöd honom tjockmjölk i herrskapsskål.
Domarboken	Dom	7	5	26	Hennes hand grep efter tältpluggen, hennes högra hand efter klubban. Med klubban slog hon Sisera, spräckte hans skalle, genomträngde och klöv hans tinning.
Domarboken	Dom	7	5	27	Vid hennes fötter sjönk han ner. Han föll och låg stilla. Vid hennes fötter sjönk han ner, han föll. Där sjönk han samman, föll, tillintetgjord.
Domarboken	Dom	7	5	28	Genom fönstret blickade Siseras mor, ropade ut genom gallret: »Varför kommer inte hans vagn? Varför hörs inte hästarnas hovar?«
Domarboken	Dom	7	5	29	Den klokaste hovdamen svarade henne så som hon ville ha det:
Domarboken	Dom	7	5	30	»De skiftar nog bytet de tagit: en kvinna eller två åt varje karl, mönstrade tyger som byte åt Sisera, mönstrade tyger som byte, brokiga dukar, en eller två, om halsen på den som tog byte.«
Domarboken	Dom	7	5	31	Så förgås alla dina fiender, Herre. Men de som älskar honom blir som solen när den går upp i all sin kraft.
Domarboken	Dom	7	6	1	Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon. Då gav Herren dem i midjaniternas våld under sju år, 
Domarboken	Dom	7	6	2	och de förtryckte Israel. För att undkomma dem tog israeliterna sin tillflykt till bergen, till grottor och fästen. 
Domarboken	Dom	7	6	3	Varje gång israeliterna hade sått angreps de av midjaniter, amalekiter och folk från Östlandet. 
Domarboken	Dom	7	6	4	De föll in i landet och skövlade grödan ända bort till Gaza. De lämnade inget ätbart kvar i Israel och inte heller några får, oxar eller åsnor. 
Domarboken	Dom	7	6	5	De drog fram med sina hjordar och tält som svärmar av gräshoppor; oräkneliga var de och deras kameler. De trängde in i landet och skövlade det. 
Domarboken	Dom	7	6	6	Israeliterna blev helt utplundrade av midjaniterna, och de ropade till Herren.
Domarboken	Dom	7	6	7	När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna 
Domarboken	Dom	7	6	8	sände han en profet till dem som sade: »Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret. 
Domarboken	Dom	7	6	9	Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land. 
Domarboken	Dom	7	6	10	Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig.«
Domarboken	Dom	7	6	11	Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det. 
Domarboken	Dom	7	6	12	Herrens ängel visade sig för honom och sade: »Herren är med dig, tappre krigare!« 
Domarboken	Dom	7	6	13	Gideon svarade: »Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld.« 
Domarboken	Dom	7	6	14	Herren vände sig till Gideon och sade: »Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig.« 
Domarboken	Dom	7	6	15	Gideon svarade: »Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj.« 
Domarboken	Dom	7	6	16	Herren sade: »Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man.« 
Domarboken	Dom	7	6	17	Gideon sade: »Om jag har din ynnest, ge mig då ett tecken på att det verkligen är du som talar med mig. 
Domarboken	Dom	7	6	18	Gå inte härifrån, förrän jag är tillbaka. Jag skall hämta en gåva och ställa fram den åt dig.« Han svarade: »Jag stannar här tills du kommer tillbaka.«
Domarboken	Dom	7	6	19	Gideon gick in och tillredde en killing och bakade osyrade brödkakor av en efa mjöl. Han lade köttet i en korg och slog spadet i en kruka. Sedan bar han ut alltsammans till ängeln under terebinten och ställde fram det. 
Domarboken	Dom	7	6	20	Guds ängel sade: »Lägg köttet och bröden på klippan där borta och häll spadet över.« Gideon gjorde så. 
Domarboken	Dom	7	6	21	Herrens ängel sträckte ut sin stav och lät spetsen röra vid köttet och bröden. En eld slog upp ur stenen och förtärde köttet och bröden. Och Herrens ängel försvann. 
Domarboken	Dom	7	6	22	Då förstod Gideon att det var Herrens ängel, och han utropade: »Ve mig, Herre, min Gud, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte.«
Domarboken	Dom	7	6	23	Herren sade till honom: »Du kan vara trygg. Var inte rädd, du skall inte dö.« 
Domarboken	Dom	7	6	24	Gideon byggde där ett altare åt Herren, och han kallade det »Herren är trygghet«. Det står kvar än i dag i aviesriternas Ofra.
Domarboken	Dom	7	6	25	Den natten sade Herren till Gideon: »Ta din fars tjur, den granna sjuårstjuren, riv ner din fars baalsaltare och hugg ner asherapålen som står bredvid. 
Domarboken	Dom	7	6	26	Bygg sedan på föreskrivet sätt ett altare åt Herren, din Gud, där uppe på berget och offra den granna tjuren som brännoffer med den nerhuggna asherapålen som ved.«
Domarboken	Dom	7	6	27	Gideon tog med sig tio drängar och gjorde som Herren hade befallt. Men han vågade inte göra det under dagen, han var rädd för sin familj och för folket i staden, så han gjorde det på natten. 
Domarboken	Dom	7	6	28	Tidigt nästa morgon såg männen i staden att baalsaltaret var rivet, att asherapålen bredvid var nerhuggen och att den granna tjuren hade offrats på ett nybyggt altare. 
Domarboken	Dom	7	6	29	»Vem har gjort detta?« sade de till varandra. När de frågade sig för och undersökte saken fick de veta att det var Gideon, Joashs son. 
Domarboken	Dom	7	6	30	De sade till Joash: »Skicka ut din son, han måste dö! Han har rivit baalsaltaret och huggit ner asherapålen som stod bredvid.« 
Domarboken	Dom	7	6	31	Men Joash sade till dem som ansatte honom: »Skall ni försvara Baal? Skall ni hjälpa honom? Den som försvarar honom skall dödas innan morgonen kommer. Är han en gud, låt honom då försvara sig själv mot den som river hans altare.« 
Domarboken	Dom	7	6	32	Den dagen fick Gideon namnet Jerubbaal, ty man sade: »Må Baal försvara sig mot den som river hans altare.«
Domarboken	Dom	7	6	33	Midjaniterna, amalekiterna och folk från Östlandet slöt sig samman. De gick över Jordan och slog läger på Jisreelslätten. 
Domarboken	Dom	7	6	34	Herrens ande uppfyllde Gideon. Han stötte i horn, och aviesriterna slöt upp kring honom. 
Domarboken	Dom	7	6	35	Han sände bud till hela Manasse, och även där slöt man upp. Också till Asher, Sebulon och Naftali sände han bud, och de anslöt sig till de andra.
Domarboken	Dom	7	6	36	Gideon sade till Gud: »Vill du verkligen rädda Israel genom mig, som du har lovat? 
Domarboken	Dom	7	6	37	Jag lägger nu en ulltapp på tröskplatsen. Om daggen faller på ullen, medan marken runtomkring är torr, då vet jag att du vill rädda Israel genom mig, som du har lovat.« 
Domarboken	Dom	7	6	38	Och det var vad som hände. När Gideon tidigt nästa morgon kramade ur ullen, pressade han ut så mycket dagg att en hel skål fylldes med vatten. 
Domarboken	Dom	7	6	39	Gideon sade till Gud: »Bli inte vred om jag tar till orda en gång till. Jag vill göra ännu ett prov med ullen. Låt ullen få vara torr, medan det faller dagg på marken runtomkring.« 
Domarboken	Dom	7	6	40	Och under natten gjorde Gud just så: ullen var torr, medan det hade fallit dagg på marken runtomkring.
Domarboken	Dom	7	7	1	På morgonen bröt Jerubbaal, dvs. Gideon, och hela hans här upp och slog läger nära Harodkällan. Han hade då midjaniternas läger i norr, på slätten vid Morehöjden. 
Domarboken	Dom	7	7	2	Herren sade till Gideon: »Du har för mycket folk med dig. Jag vill inte ge midjaniterna i deras våld, då kunde israeliterna ta äran åt sig och tro att de segrat av egen kraft. 
Domarboken	Dom	7	7	3	Kungör nu för ditt folk att den som är rädd och ängslig skall lämna Gilboaberget och skynda tillbaka hem.« Av hären återvände 22 000 man, medan 10 000 stannade kvar.
Domarboken	Dom	7	7	4	Herren sade till Gideon: »Du har fortfarande för mycket folk. Låt dem gå ner till källan, där skall jag gallra dem åt dig. Den jag säger att du skall ta med, han skall följa med dig, och den jag säger att du inte skall ta med, han skall inte följa med.« 
Domarboken	Dom	7	7	5	Gideon lät sitt folk gå ner till källan, och Herren sade till honom: »Den som lapar i sig vattnet som hundarna gör skall du ställa för sig, och den som lägger sig på knä för att dricka skall du ställa för sig!« 
Domarboken	Dom	7	7	6	De som förde händerna till munnen och lapade var trehundra man, resten lade sig på knä och drack. 
Domarboken	Dom	7	7	7	Herren sade till Gideon: »Med de trehundra man som lapade vattnet skall jag rädda er. Jag ger midjaniterna i ditt våld. Alla de andra kan gå hem, var och en till sitt.« 
Domarboken	Dom	7	7	8	När man tagit hand om folkets proviant och deras horn skickade Gideon hem de andra israeliterna och behöll bara de trehundra. Nedanför honom på slätten låg midjaniternas läger.
Domarboken	Dom	7	7	9	Den natten sade Herren till Gideon: »Gå till anfall mot lägret, jag ger det i ditt våld. 
Domarboken	Dom	7	7	10	Och om du inte vågar anfalla, ta då med dig din tjänare Pura ner till lägret 
Domarboken	Dom	7	7	11	och hör vad de säger där. Det kommer att ge dig mod att anfalla lägret.« Gideon och hans tjänare Pura gick ner till lägrets förposter. 
Domarboken	Dom	7	7	12	Midjaniterna, amalekiterna och alla från Östlandet hade slagit sig ner på slätten som en svärm gräshoppor, och deras kameler var oräkneliga som sandkornen på havsstranden. 
Domarboken	Dom	7	7	13	När Gideon kom fram höll en man just på att berätta en dröm för sin kamrat: »Jag drömde att en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger och fram till ett tält. Den stötte emot tältet, så att det välte och hamnade upp och ner. Och där blev det liggande.« 
Domarboken	Dom	7	7	14	Kamraten svarade: »Det måste syfta på Gideons svärd, israeliten, Joashs son. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans våld.«
Domarboken	Dom	7	7	15	När Gideon hörde drömmen berättas och tydas föll han ner och tillbad. Därefter gick han tillbaka till israeliternas läger och ropade: »Gör er redo! Herren har gett midjaniternas läger i ert våld.« 
Domarboken	Dom	7	7	16	Han delade in sina trehundra man i tre avdelningar och gav varje man ett horn, en tom kruka och en fackla att ha i krukan. 
Domarboken	Dom	7	7	17	Och han sade till dem: »Se på mig och gör som jag! När jag är framme vid utkanten av lägret skall ni göra precis som jag gör. 
Domarboken	Dom	7	7	18	När jag och de som följer mig stöter i hornen skall ni andra också stöta i era horn runt hela lägret och ropa: För Herren och Gideon!«
Domarboken	Dom	7	7	19	Gideon och hans hundra man nådde utkanten av lägret i början av mellersta nattväkten, efter vaktavlösningen. De stötte i hornen och slog sönder krukorna de hade med sig. 
Domarboken	Dom	7	7	20	Alla tre avdelningarna stötte i sina horn och krossade sina krukor. I vänster hand höll de facklorna och i höger hornen de stötte i, och de ropade: »Svärd för Herren och Gideon!« 
Domarboken	Dom	7	7	21	Israeliterna stod kvar runt lägret, var och en på sin plats, men alla i lägret rusade upp och flydde skrikande. 
Domarboken	Dom	7	7	22	När de stötte i de trehundra hornen lät Herren alla i lägret vända sina svärd mot varandra. Hären flydde till Bet Hashitta, i riktning mot Serera, ända till trakten av Avel Mechola nära Tabbat. 
Domarboken	Dom	7	7	23	Alla i Israel bådades upp, från Naftali, Asher och hela Manasse, och de förföljde midjaniterna.
Domarboken	Dom	7	7	24	Gideon sände bud till hela Efraims bergsbygd och lät säga: »Dra ut mot midjaniterna och spärra flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan.« Och folket i Efraim bådades upp och spärrade flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan. 
Domarboken	Dom	7	7	25	De tog två midjanitiska hövdingar till fånga, Orev och Seev. Orev dödade de vid Orevklippan och Seev vid Seevs vinpress. De fortsatte att förfölja midjaniterna och tog med sig Orevs och Seevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.
Domarboken	Dom	7	8	1	Efraimiterna sade till Gideon: »Varför gjorde du så här mot oss, varför kallade du inte på oss när du drog ut i strid mot midjaniterna?« På deras häftiga anklagelser 
Domarboken	Dom	7	8	2	svarade Gideon: »Vad har jag uträttat jämfört med er? Efraims efterskörd är ju rikare än Aviesers vinbärgning. 
Domarboken	Dom	7	8	3	Det var i ert våld Gud gav de midjanitiska hövdingarna Orev och Seev. Vad har jag uträttat jämfört med er?« När han talade så, lade sig deras vrede mot honom.
Domarboken	Dom	7	8	4	Gideon och hans trehundra man nådde fram till Jordan och gick över floden. Förföljandet hade gjort dem utmattade, 
Domarboken	Dom	7	8	5	och Gideon bad därför männen i Suckot: »Ge mitt folk några brödkakor, de är alldeles utmattade. Jag är på jakt efter de midjanitiska kungarna Sevach och Salmunna.« 
Domarboken	Dom	7	8	6	Ledarna i Suckot svarade: »Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld, eftersom vi skall hålla din här med bröd.« 
Domarboken	Dom	7	8	7	Då sade Gideon: »När Herren har gett Sevach och Salmunna i mitt våld skall jag sannerligen tröska er tillsammans med ökentörnen och tistlar.« 
Domarboken	Dom	7	8	8	Därifrån begav han sig till Penuel och bad om samma sak, men i Penuel svarade man likadant som i Suckot. 
Domarboken	Dom	7	8	9	Då sade Gideon till folket i Penuel: »När jag kommer tillbaka som segrare skall jag riva tornet här.«
Domarboken	Dom	7	8	10	Sevach och Salmunna befann sig i Karkor med sina härar, omkring 15 000 man. Det var allt som återstod av östfolkens styrkor; 120 000 väpnade män hade stupat. 
Domarboken	Dom	7	8	11	Gideon gick längs karavanvägen öster om Novach och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. 
Domarboken	Dom	7	8	12	Sevach och Salmunna flydde, men Gideon förföljde dem. Han tog de båda midjanitiska kungarna till fånga och satte skräck i hela hären.
Domarboken	Dom	7	8	13	Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden genom Herespasset. 
Domarboken	Dom	7	8	14	Han tillfångatog en ung man från Suckot och förhörde honom, och han fick skriva ner namnen på de ledande och äldste i Suckot åt Gideon, 77 namn allt som allt. 
Domarboken	Dom	7	8	15	När Gideon kom till männen i Suckot sade han: »Här har ni Sevach och Salmunna. Ni hånade mig för dem och sade: Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld eftersom vi skall hålla dina trötta mannar med bröd.« 
Domarboken	Dom	7	8	16	Han grep stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och tröskade männen i Suckot bland dem. 
Domarboken	Dom	7	8	17	Tornet i Penuel rev han, och han dödade männen i staden.
Domarboken	Dom	7	8	18	Gideon frågade Sevach och Salmunna: »Hur var det med männen ni dödade vid Tabor?« De svarade: »De liknade dig, de såg ut som kungasöner allesammans.« 
Domarboken	Dom	7	8	19	Han sade: »Det var mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever, om ni hade låtit dem leva skulle jag inte ha dödat er.« 
Domarboken	Dom	7	8	20	Sedan sade han till sin förstfödde son Jeter: »Gå fram och döda dem!« Men sonen drog inte sitt svärd, han vågade inte, han var ännu bara en pojke. 
Domarboken	Dom	7	8	21	Sevach och Salmunna sade: »Kom själv och hugg ner oss! Sådan man, sådan styrka!« Då gick Gideon fram och dödade Sevach och Salmunna. Han tog också månsmyckena som hängde om halsen på deras kameler.
Domarboken	Dom	7	8	22	Israeliterna sade till Gideon: »Härska över oss, du och din son och din sonson, du har räddat oss ur midjaniternas våld.« 
Domarboken	Dom	7	8	23	Men Gideon svarade: »Varken jag eller min son skall härska över er. Herren skall vara er härskare.«
Domarboken	Dom	7	8	24	Gideon sade till dem: »Jag ber er att ni, var och en, ger mig ringarna ni tagit som byte.« Fienderna bar nämligen örringar av guld, eftersom de var ismaeliter. 
Domarboken	Dom	7	8	25	De svarade att han skulle få dem, och så bredde de ut en mantel, där alla kastade ringarna de tagit som byte. 
Domarboken	Dom	7	8	26	Guldringarna som han bett att få vägde 1 700 siklar. Därtill kom månsmycken och droppsmycken, purpurdräkterna som de midjanitiska kungarna burit och halssmyckena som hängt på kamelerna. 
Domarboken	Dom	7	8	27	Av allt detta gjorde Gideon en efod och ställde upp den i sin stad Ofra. Hela Israel ägnade den sin trolösa avgudadyrkan, och den fick Gideon och hans hus på fall.
Domarboken	Dom	7	8	28	Midjaniterna kuvades av israeliterna, och de återvann aldrig sin styrka. Landet hade nu lugn och ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.
Domarboken	Dom	7	8	29	Jerubbaal, Joashs son, begav sig hem och stannade sedan där. 
Domarboken	Dom	7	8	30	Gideon var far till sjuttio söner; han hade många hustrur. 
Domarboken	Dom	7	8	31	En bihustru i Shekem födde honom också en son. Honom gav han namnet Avimelek. 
Domarboken	Dom	7	8	32	Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och begravdes i sin far Joashs grav i aviesriternas Ofra.
Domarboken	Dom	7	8	33	När Gideon var död var israeliterna åter otrogna med baalsgudarna, och de gjorde Baal Berit till sin gud. 
Domarboken	Dom	7	8	34	Israeliterna glömde Herren, sin Gud, som hade räddat dem från alla fiender som omgav dem. 
Domarboken	Dom	7	8	35	De visade heller ingen trohet mot Jerubbaals, dvs. Gideons, släkt, som tack för allt det goda han gjort för Israel.
Domarboken	Dom	7	9	1	Avimelek, Jerubbaals son, begav sig till sin mors bröder i Shekem. Han bad dem och hela sin släkt på morssidan 
Domarboken	Dom	7	9	2	att fråga Shekems borgare: »Vilket föredrar ni, att sjuttio män, Jerubbaals alla söner, härskar över er eller att en enda man gör det? Tänk på att jag är ert eget kött och blod.« 
Domarboken	Dom	7	9	3	Hans mors bröder framförde hans sak till shekemiterna, och de vanns för Avimelek. »Han är ju en av våra egna«, menade de. 
Domarboken	Dom	7	9	4	De gav honom 70 siklar silver från Baal Berits tempel, och för dem lejde Avimelek en hop råa sällar som följde honom. 
Domarboken	Dom	7	9	5	Sedan begav han sig till sin släkt i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, alla på en och samma sten. Endast Jotam, Jerubbaals yngste son, klarade sig, eftersom han hade gömt sig. 
Domarboken	Dom	7	9	6	Shekems borgare och Bet Millos invånare samlades och begav sig till Stenstodsterebinten i Shekem, där de utropade Avimelek till kung.
Domarboken	Dom	7	9	7	När Jotam fick veta detta gick han upp på Gerisimbergets topp och ropade med hög röst:
Domarboken	Dom	7	9	8	En gång beslutade träden att smörja en konung åt sig. De bad olivträdet: Bli vår konung!
Domarboken	Dom	7	9	9	Men olivträdet svarade dem: Skall jag sluta att ge av min feta saft, varmed gudar och människor äras, för att i stället stå och vaja högt över de andra träden?
Domarboken	Dom	7	9	10	Då bad de fikonträdet: Kom och bli vår konung!
Domarboken	Dom	7	9	11	Men fikonträdet svarade dem: Skall jag sluta att ge av min sötma, av min härliga frukt, för att i stället stå och vaja högt över de andra träden?
Domarboken	Dom	7	9	12	Då bad de vinstocken: Kom och bli vår konung!
Domarboken	Dom	7	9	13	Men vinstocken svarade dem: Skall jag sluta att ge av min saft, som gör gudar och människor glada, för att i stället stå och vaja högt över de andra träden?
Domarboken	Dom	7	9	14	Då bad alla träden törnbusken: Kom och bli vår konung!
Domarboken	Dom	7	9	15	Törnbusken sade till träden: Är det er ärliga mening att smörja mig till er konung, sök då skydd i min skugga. Om inte, skall eld slå ut från törnbusken och förtära alla cedrar på Libanon.
Domarboken	Dom	7	9	16	Hör nu på! Handlade ni ärligt och hederligt när ni gjorde Avimelek till kung? Handlade ni rätt mot Jerubbaal och hans hus, gav ni honom den lön hans gärningar förtjänat? 
Domarboken	Dom	7	9	17	Min far kämpade för er och vågade livet för att rädda er ur midjaniternas våld. 
Domarboken	Dom	7	9	18	Ni däremot har i dag rest er mot min fars familj. Ni har dödat hans söner, sjuttio män på en och samma sten. Ni har gjort Avimelek, hans son med en slavinna, till kung över er shekemiter, bara för att han är en av era egna. 
Domarboken	Dom	7	9	19	Om ni handlade ärligt och hederligt mot Jerubbaal och hans hus i dag, gläd er då över Avimelek och låt honom glädjas över er. 
Domarboken	Dom	7	9	20	Om inte, skall eld slå ut från Avimelek och förtära Shekems borgare och Bet Millos invånare. Och eld skall slå ut från Shekems borgare och Bet Millos invånare och förtära Avimelek.«
Domarboken	Dom	7	9	21	Sedan flydde Jotam därifrån. Han begav sig till Beer och slog sig ner där för att vara utom räckhåll för sin bror Avimelek.
Domarboken	Dom	7	9	22	När Avimelek hade härskat över israeliterna i tre år 
Domarboken	Dom	7	9	23	sådde Gud split mellan Avimelek och Shekems borgare, och de avföll från honom. 
Domarboken	Dom	7	9	24	Det skedde för att våldsdådet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat; deras bror Avimelek, som dräpte dem, och shekemiterna, som uppmuntrade honom till det, skulle nu få plikta för deras död. 
Domarboken	Dom	7	9	25	För att skada Avimelek ordnade shekemiterna bakhåll på bergshöjderna, och man plundrade alla som färdades på vägarna. Detta rapporterades till Avimelek.
Domarboken	Dom	7	9	26	Gaal, Eveds son, och hans bröder kom förbi Shekem, och Shekems borgare fick förtroende för honom. 
Domarboken	Dom	7	9	27	En gång när de varit ute och skördat vinet i vingårdarna och trampat druvorna, firade de en tacksägelsefest. De höll till i sin guds tempel och åt och drack och började sedan förbanna Avimelek: 
Domarboken	Dom	7	9	28	»Vem är Avimelek«, sade Gaal, Eveds son, »och vilka är shekemiterna, eftersom vi skall tjäna honom? Jerubbaals son och Sevul, hans uppsyningsman, har ju stått i tjänst hos ättlingar till Hamor, Shekems anfader. Varför skulle vi tjäna honom? 
Domarboken	Dom	7	9	29	Tänk om jag hade makt över folket här! Då skulle jag göra mig av med Avimelek. Jag skulle säga: Skaffa dig en större här och kom an!«
Domarboken	Dom	7	9	30	När Sevul, stadsfogden, fick höra vad Gaal, Eveds son, hade sagt blev han rasande, 
Domarboken	Dom	7	9	31	men han var slug och sände bud till Avimelek: »Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shekem och uppviglar staden mot dig. 
Domarboken	Dom	7	9	32	Bryt upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll ute på fälten. 
Domarboken	Dom	7	9	33	I morgon bitti när solen går upp skall du gå till attack mot staden. Då kommer Gaal att rycka ut mot dig med sitt folk, och sedan kan du göra med honom som du själv finner bäst.«
Domarboken	Dom	7	9	34	Avimelek och allt hans folk bröt upp under natten och lade sig i bakhåll utanför Shekem, delade på fyra grupper. 
Domarboken	Dom	7	9	35	När Gaal, Eveds son, kom ut och ställde sig i öppningen till stadsporten, lämnade Avimelek och hans män bakhållet. 
Domarboken	Dom	7	9	36	Gaal fick syn på dem och sade till Sevul: »Titta, det kommer folk från bergen.« Sevul sade: »Det är bara skuggor på bergen som du tar för människor.« 
Domarboken	Dom	7	9	37	Men Gaal fortsatte: »Jo, det kommer folk från Världens navel och en annan skara bortifrån Teckentydarterebinten.« 
Domarboken	Dom	7	9	38	Då sade Sevul: »Vad säger du nu, du som var så stor i orden och sade: Vem är Avimelek, eftersom vi skall tjäna honom? – Här kommer det folk som du föraktade. Dra nu ut och kämpa med dem!« 
Domarboken	Dom	7	9	39	Och Gaal drog ut i spetsen för Shekems borgare och kämpade med Avimelek. 
Domarboken	Dom	7	9	40	Avimelek drev honom tillbaka, och han måste ta till flykten. Många föll, och det låg stupade ända fram till stadsporten. 
Domarboken	Dom	7	9	41	Avimelek stannade i Aruma, medan Sevul drev bort Gaal och hans bröder. De fick inte vara kvar i Shekem.
Domarboken	Dom	7	9	42	Dagen därpå gick folket ut på fälten, och Avimelek fick rapport om detta. 
Domarboken	Dom	7	9	43	Han delade sina män i tre grupper och lade sig i bakhåll ute på fälten. När han såg folket komma ut ur staden, gick han till angrepp och dödade dem. 
Domarboken	Dom	7	9	44	Avimelek och hans grupp rusade fram och blockerade stadsporten, medan de två andra grupperna gick till attack mot dem som befann sig ute på fälten och dödade dem. 
Domarboken	Dom	7	9	45	Avimelek anföll staden under hela dagen. Han intog den och dödade dem därinne. Sedan lät han riva ner staden till grunden och beströdde platsen med salt.
Domarboken	Dom	7	9	46	När borgarna i Shekemtornet hörde om detta begav de sig till valvet under El Berits tempel. 
Domarboken	Dom	7	9	47	Avimelek fick rapport om att alla borgarna i Shekemtornet var samlade på ett ställe 
Domarboken	Dom	7	9	48	och gick med allt sitt folk upp på Salmonberget. Han tog en yxa och högg av en trädgren och lade den på axeln. »Ni såg vad jag gjorde«, sade han till sina män, »skynda på och gör likadant!« 
Domarboken	Dom	7	9	49	Och alla högg sina grenar och följde efter Avimelek. De lade grenarna runt valvet och tände på, så att valvet brann och folket brändes inne. Så dog alla i Shekemtornet, omkring tusen män och kvinnor.
Domarboken	Dom	7	9	50	Avimelek begav sig till Teves, som han belägrade och intog. 
Domarboken	Dom	7	9	51	I staden fanns ett befäst torn, dit alla män och kvinnor och alla stadens borgare hade tagit sin tillflykt. De stängde in sig där och gick upp på taket. 
Domarboken	Dom	7	9	52	När Avimelek kom dit angrep han tornet. Men när han kom intill tornporten för att sticka den i brand 
Domarboken	Dom	7	9	53	kastade en kvinna en kvarnsten rakt ner i huvudet på honom, så att skallen krossades. 
Domarboken	Dom	7	9	54	Han ropade genast på sin väpnare: »Drag ditt svärd och ge mig dödsstöten. Ingen skall kunna säga att det var en kvinna som dödade mig.« Och väpnaren stack ihjäl honom.
Domarboken	Dom	7	9	55	När israeliterna såg att Avimelek var död återvände de hem, var och en till sitt.
Domarboken	Dom	7	9	56/57	 Det onda som Avimelek hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder och det onda som männen i Shekem hade gjort lät Gud alltså falla tillbaka på dem själva. De drabbades av den förbannelse som Jotam, Jerubbaals son, hade uttalat.
Domarboken	Dom	7	10	1	Efter Avimelek trädde Tola fram som Israels räddare. Han var son till Pua, Dodos son, och tillhörde Isaskars stam. Han bodde i Shamir i Efraims bergsbygd, 
Domarboken	Dom	7	10	2	och han var domare i Israel i tjugotre år. Sedan dog han och begravdes i Shamir. 
Domarboken	Dom	7	10	3	Efter honom trädde Jair från Gilead fram. Han var domare i Israel i tjugotvå år. 
Domarboken	Dom	7	10	4	Han hade trettio söner, som red på trettio åsnehingstar och ägde trettio städer. Dessa kallas än i dag för Jairs byar och ligger i Gilead. 
Domarboken	Dom	7	10	5	Jair dog och begravdes i Kamon.
Domarboken	Dom	7	10	6	Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna och astartegudinnorna, arameernas, sidoniernas, moabiternas, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och dyrkade inte längre honom. 
Domarboken	Dom	7	10	7	Då blev Herren vred på dem och utlämnade dem åt filisteer och ammoniter.
Domarboken	Dom	7	10	8	Detta år hade ammoniterna i arton år plågat och förtryckt de israeliter som bodde på andra sidan Jordan i amoreernas land i Gilead. 
Domarboken	Dom	7	10	9	Nu gick ammoniterna över Jordan och anföll folket i Juda, Benjamin och Efraim. Israeliternas nöd var stor. 
Domarboken	Dom	7	10	10	Då ropade de till Herren: »Vi syndade mot dig när vi övergav vår Gud och dyrkade baalsgudarna.« 
Domarboken	Dom	7	10	11/12	Herren svarade dem: »När ni förtrycktes av egypterna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, sidonierna, amalekiterna och midjaniterna, då ropade ni till mig och jag räddade er ur deras våld. 
Domarboken	Dom	7	10	13	Men ni övergav mig och dyrkade andra gudar. Därför vill jag inte rädda er igen. 
Domarboken	Dom	7	10	14	Ropa nu till de gudar ni har valt, så får de rädda er när ni är i nöd.« 
Domarboken	Dom	7	10	15	Israeliterna sade till Herren: »Vi har syndat. Gör vad du vill med oss, bara du räddar oss den här gången.« 
Domarboken	Dom	7	10	16	De gjorde sig av med de främmande gudar de hade hos sig och dyrkade Herren i stället. Då stod han inte längre ut med att se dem lida.
Domarboken	Dom	7	10	17	Ammoniterna bådades upp och slog läger i Gilead. Då samlades israeliterna, och de slog läger i Mispa. 
Domarboken	Dom	7	10	18	Folket, dvs. ledarna i Gilead, sade sinsemellan: »Den som först går ut i strid mot ammoniterna skall vara hövding för alla som bor i Gilead.«
Domarboken	Dom	7	11	1	Gileaditen Jefta var en tapper krigare. Han var en oäkting, och Gilead var hans far. 
Domarboken	Dom	7	11	2	Men Gilead hade söner också med sin hustru, och när de hade växt upp drev de bort Jefta. »Du har ingen del i vår fars hus«, sade de, »du är ju en främmande kvinnas son.« 
Domarboken	Dom	7	11	3	Jefta flydde undan sina bröder och slog sig ner i landet Tov. Löst folk slöt sig till honom där och drog omkring tillsammans med honom.
Domarboken	Dom	7	11	4	En tid därefter angrep ammoniterna Israel. 
Domarboken	Dom	7	11	5	När ammoniterna gick till anfall gav sig Gileads äldste i väg för att hämta Jefta från landet Tov. 
Domarboken	Dom	7	11	6	»Kom och bli vår anförare«, bad de, »så att vi kan kämpa mot ammoniterna.« 
Domarboken	Dom	7	11	7	Jefta svarade Gileads äldste: »Ni hatade mig och drev bort mig från min fars hus. Varför kommer ni till mig nu när ni är i nöd?« 
Domarboken	Dom	7	11	8	De svarade: »Det är just därför vi vänder oss till dig. Följ med oss och kämpa mot ammoniterna, så skall du bli hövding för alla som bor i Gilead.« 
Domarboken	Dom	7	11	9	Då sade Jefta till Gileads äldste: »Om ni hämtar hem mig för att jag skall kämpa mot ammoniterna och Herren låter mig besegra dem, då blir jag er hövding.« 
Domarboken	Dom	7	11	10	De äldste svarade: »Herren är vårt vittne: vi lovar att göra som du har sagt.« 
Domarboken	Dom	7	11	11	Jefta följde då med Gileads äldste, och folket gjorde honom till sin hövding och anförare. I Mispa bekräftade Jefta inför Herren vad han hade sagt.
Domarboken	Dom	7	11	12	Jefta skickade sändebud till ammoniternas kung och frågade: »Vad har vi för otalt med varandra eftersom du angriper mitt land?« 
Domarboken	Dom	7	11	13	Ammoniternas kung svarade sändebuden: »När israeliterna drog ut ur Egypten tog de mitt land mellan Arnon och Jabbok, ända fram till Jordan. Lämna nu godvilligt tillbaka allt.« 
Domarboken	Dom	7	11	14	Då skickade Jefta på nytt sändebud till ammoniternas kung 
Domarboken	Dom	7	11	15	och sade: »Så säger Jefta: Israeliterna tog inte moabiternas och ammoniternas land. 
Domarboken	Dom	7	11	16	De drog ut ur Egypten och vandrade genom öknen fram till Sävhavet och kom till Kadesh. 
Domarboken	Dom	7	11	17	Där sände de bud till kungen av Edom och bad att få ta vägen genom hans land, men han ville inte höra på dem. De sände även bud till kungen av Moab, men inte heller han ville tillåta det. Då stannade de kvar i Kadesh. 
Domarboken	Dom	7	11	18	När de sedan vandrade genom öknen tog de vägen runt Edom och Moab och kom fram öster om Moab. De slog läger på andra sidan Arnon, men de gick inte in på Moabs område – Arnon är nämligen gräns mot Moab. 
Domarboken	Dom	7	11	19	Sedan skickade israeliterna bud till amoreernas kung Sichon, kungen i Heshbon, och bad att få ta vägen genom hans land för att komma dit de skulle. 
Domarboken	Dom	7	11	20	Men Sichon förbjöd israeliterna att ta vägen över hans område. Han samlade allt sitt folk, de slog läger i Jahas och gick till anfall mot israeliterna. 
Domarboken	Dom	7	11	21	Då gav Herren, Israels Gud, Sichon och hela hans här i israeliternas våld. De besegrade dem och intog hela det land som tillhörde amoreerna som bodde där. 
Domarboken	Dom	7	11	22	De erövrade allt amoreiskt land från Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan. 
Domarboken	Dom	7	11	23	Herren, Israels Gud, drev undan amoreerna för sitt folk Israel, och nu vill du inta deras land! 
Domarboken	Dom	7	11	24	När Kemosh, din gud, har drivit bort ett folk för dig, så intar ju du deras land, och var gång Herren, vår Gud, har drivit undan ett folk för oss, så intar vi deras land. 
Domarboken	Dom	7	11	25	Är du verkligen förmer än Balak, Sippors son, kungen av Moab? Han tvistade inte med israeliterna och angrep dem inte. 
Domarboken	Dom	7	11	26	I trehundra år har israeliterna bott i Heshbon med lydstäder, i Aroer med lydstäder och i städerna på båda sidor om Arnon. Varför har ni inte tagit dem under hela den tiden? 
Domarboken	Dom	7	11	27	Jag för min del har aldrig gjort dig något ont. Det är du som vill skada mig genom att angripa mig. Nu får Herren, domaren, skipa rätt mellan israeliter och ammoniter.« 
Domarboken	Dom	7	11	28	Men ammoniternas kung ville inte lyssna till det budskap Jefta sänt honom.
Domarboken	Dom	7	11	29	Herrens ande kom över Jefta. Han tågade genom Gilead och Manasse, passerade Mispa i Gilead och drog vidare mot ammoniterna. 
Domarboken	Dom	7	11	30	Jefta avgav ett löfte till Herren: »Om du ger ammoniterna i mitt våld, 
Domarboken	Dom	7	11	31	så lovar jag att den som först kommer ut genom dörren till mitt hus och möter mig, när jag återvänder efter att ha besegrat ammoniterna, skall tillhöra Herren och offras som brännoffer.«
Domarboken	Dom	7	11	32	Jefta gick till anfall mot ammoniterna, och Herren gav dem i hans våld. 
Domarboken	Dom	7	11	33	Han tillfogade dem ett förödande nederlag och intog landet från Aroer till trakten av Minnit, tjugo städer, ända fram till Avel Keramim. Så underkuvades ammoniterna av israeliterna.
Domarboken	Dom	7	11	34	När Jefta kom hem till sitt hus i Mispa gick hans dotter ut och mötte honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, han hade inga andra, varken söner eller döttrar. 
Domarboken	Dom	7	11	35	När Jefta fick se henne rev han sönder sina kläder och ropade: »Ve mig, min dotter, du krossar mig, du drar olycka över mig! Jag har gett Herren ett löfte som jag inte kan ta tillbaka.« 
Domarboken	Dom	7	11	36	Hon svarade honom: »Far, om du har gett Herren ett löfte, gör då med mig som du har lovat, nu när Herren har skaffat dig hämnd på dina fiender, på ammoniterna.« 
Domarboken	Dom	7	11	37	Och hon fortsatte: »Jag ber bara om detta: Ge mig en frist på två månader, så att jag kan ströva i bergen med mina väninnor och gråta över att jag måste dö som jungfru.« – 
Domarboken	Dom	7	11	38	»Gå«, sade han, och han tillät henne att vara borta i två månader. Hon begav sig då upp i bergen tillsammans med sina väninnor, och där begrät hon sin jungfrudom. 
Domarboken	Dom	7	11	39	Efter två månader kom hon tillbaka till sin far, och han gjorde då med henne i enlighet med sitt löfte. Hon hade inte haft någon man. Det blev sed i Israel 
Domarboken	Dom	7	11	40	att kvinnorna varje år går ut för att under fyra dagar besjunga gileaditen Jeftas dotter.
Domarboken	Dom	7	12	1	Efraimiterna bådades upp och gick över Jordan i riktning mot Safon. De sade till Jefta: »Varför angrep du ammoniterna utan att kalla på oss så att vi fick följa dig? Nu sätter vi eld på ditt hus och bränner dig inne.« 
Domarboken	Dom	7	12	2	Jefta svarade dem: »När jag och mitt folk var i bitter fejd med ammoniterna kallade jag på er, men ni hjälpte mig inte mot dem. 
Domarboken	Dom	7	12	3	När jag såg att ni inte ville hjälpa mig tog jag mitt öde i egna händer och drog ut mot ammoniterna, och Herren gav dem i mitt våld. Så varför kommer ni nu och vill angripa mig?«
Domarboken	Dom	7	12	4	Jefta samlade alla män i Gilead och gick till anfall mot efraimiterna. Männen från Gilead besegrade efraimiterna, som brukade säga: »Ni är bara flyktingar från Efraim, ni gileaditer, hälften Efraim, hälften Manasse.« 
Domarboken	Dom	7	12	5	Gileaditerna spärrade vadställena över Jordan för efraimiterna, och när någon av de flyende efraimiterna ville gå över floden frågade gileaditerna: »Är du efraimit?« Om han svarade nej 
Domarboken	Dom	7	12	6	sade de: »Säg shibbolet!« Om han då sade »sibbolet«, därför att han inte kunde uttala ordet rätt, grep de honom och högg ner honom vid vadstället. Vid detta tillfälle stupade 42 000 efraimiter.
Domarboken	Dom	7	12	7	Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och begravdes i sin hemstad i Gilead.
Domarboken	Dom	7	12	8	Efter honom blev Ivsan från Betlehem domare i Israel. 
Domarboken	Dom	7	12	9	Han hade trettio söner. Trettio döttrar gifte han bort, och trettio nya förde han hem som hustrur åt sina söner. Ivsan var domare i Israel i sju år. 
Domarboken	Dom	7	12	10	Sedan dog han och begravdes i Betlehem. 
Domarboken	Dom	7	12	11	Efter honom blev Elon från Sebulon domare i Israel. Han var domare i tio år. 
Domarboken	Dom	7	12	12	Sedan dog han och begravdes i Ajalon på Sebulons område. 
Domarboken	Dom	7	12	13	Efter honom blev Avdon från Piraton, Hillels son, domare i Israel. 
Domarboken	Dom	7	12	14	Avdon hade fyrtio söner och trettio sonsöner, och de red på sjuttio åsnehingstar. Han var domare i Israel i åtta år. 
Domarboken	Dom	7	12	15	Sedan dog Avdon från Piraton, Hillels son. Han begravdes i Piraton på Efraims område, vid amalekiternas berg.
Domarboken	Dom	7	13	1	Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas våld i fyrtio år.
Domarboken	Dom	7	13	2	Det fanns en man i Sora som var av danitisk släkt och hette Manoach. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. 
Domarboken	Dom	7	13	3	Herrens ängel visade sig för henne och sade: »Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. 
Domarboken	Dom	7	13	4	Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. 
Domarboken	Dom	7	13	5	Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna.«
Domarboken	Dom	7	13	6	Kvinnan gick till sin man och berättade: »Det kom en gudsman till mig, han såg ut som Guds ängel och fyllde mig med bävan. Jag frågade inte varifrån han kom, och han talade inte om vad han hette. 
Domarboken	Dom	7	13	7	Han sade: Du kommer att bli havande och föda en son. Du får inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.«
Domarboken	Dom	7	13	8	Då bad Manoach till Herren: »Herre, låt gudsmannen du sände komma till oss igen och lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas.« 
Domarboken	Dom	7	13	9	Gud hörde Manoachs bön, och Guds ängel kom till hans hustru igen. Hon befann sig då ute på åkern, men hennes man Manoach var inte där. 
Domarboken	Dom	7	13	10	Hon sprang genast hem och berättade för honom: »Mannen som kom till mig häromdagen har visat sig för mig!« 
Domarboken	Dom	7	13	11	Manoach följde med sin hustru, och när han kom fram till mannen frågade han: »Var det du som talade med min hustru?« – »Ja«, svarade mannen. 
Domarboken	Dom	7	13	12	»När dina ord har gått i uppfyllelse, hur skall då pojken tas om hand, hur skall vi göra med honom?« frågade Manoach. 
Domarboken	Dom	7	13	13	Herrens ängel sade: »Din hustru måste vara noga med allt det jag sagt henne. 
Domarboken	Dom	7	13	14	Hon får inte äta någonting som kommer från vinstocken, inte dricka vin eller starka drycker och inte äta någonting orent. Hon måste rätta sig efter allt som jag har befallt henne.« 
Domarboken	Dom	7	13	15	Manoach sade till Herrens ängel: »Vi vill gärna be dig stanna, så att vi kan laga till en killing åt dig.« 
Domarboken	Dom	7	13	16	Men Herrens ängel svarade: »Även om du ber mig stanna, kommer jag inte att äta av maten. Men om du frambär ett brännoffer, skall du offra det åt Herren.« Manoach visste inte att det var Herrens ängel 
Domarboken	Dom	7	13	17	och frågade: »Vad heter du? Vi vill hedra dig när dina ord går i uppfyllelse.« 
Domarboken	Dom	7	13	18	Herrens ängel sade: »Varför frågar du vad jag heter? Mitt namn är ofattbart.«
Domarboken	Dom	7	13	19	Manoach tog killingen och matoffret och offrade det på en klippa som ett brännoffer till Herren, han som gör det ofattbara. 
Domarboken	Dom	7	13	20	Då lågorna steg från altaret upp mot himlen, steg Herrens ängel upp i altarlågorna. Manoach och hans hustru såg det, och de föll ner med ansiktet mot marken. 
Domarboken	Dom	7	13	21	Herrens ängel visade sig sedan inte mer för Manoach och hans hustru. Manoach förstod nu att det varit Herrens ängel, 
Domarboken	Dom	7	13	22	och han sade till sin hustru: »Nu måste vi dö, vi har sett Gud.« 
Domarboken	Dom	7	13	23	Men hans hustru sade: »Om Herren velat döda oss, hade han inte tagit emot vårt brännoffer och matoffer, och inte heller hade han låtit oss se allt detta och höra något sådant.«
Domarboken	Dom	7	13	24	Kvinnan födde en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. 
Domarboken	Dom	7	13	25	Herrens ande började ansätta honom vid Dans läger, mellan Sora och Eshtaol.
Domarboken	Dom	7	14	1	En gång gick Simson ner till Timna. Där såg han en filisteisk kvinna. 
Domarboken	Dom	7	14	2	När han kom hem berättade han det för sin far och sin mor: »Jag såg en filisteisk kvinna i Timna«, sade han. »Ordna så att hon blir min hustru.« 
Domarboken	Dom	7	14	3	Föräldrarna sade: »Finns det ingen kvinna i din egen släkt eller i hela vårt folk, eftersom du måste gå till de oomskurna filisteerna för att få en hustru?« Simson sade till sin far: »Ordna så att hon blir min. Det är henne jag vill ha.« 
Domarboken	Dom	7	14	4	Hans far och mor förstod inte att Herren låg bakom alltsammans, att han sökte strid med filisteerna. Vid den tiden härskade filisteerna över Israel.
Domarboken	Dom	7	14	5	Simson gick ner till Timna med sina föräldrar. Just när de nådde fram till vingårdarna utanför Timna kom ett rytande lejon emot honom. 
Domarboken	Dom	7	14	6	Då föll Herrens ande över honom, och han slet lejonet i stycken med blotta händerna, som om det varit en killing. Men han berättade inte för sina föräldrar vad han hade gjort 
Domarboken	Dom	7	14	7	utan gick vidare. Han talade med kvinnan, och hon var den han ville ha.
Domarboken	Dom	7	14	8	När han efter en tid återvände för att gifta sig med kvinnan vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Då fick han se att det fanns en bisvärm och honung i kadavret. 
Domarboken	Dom	7	14	9	Han skrapade ut honungen i händerna och gick sedan och åt av den under vägen. När han kom tillbaka till föräldrarna delade han med sig av honungen, och de åt av den. Men han talade inte om att han skrapat ut honungen ur lejonkadavret.
Domarboken	Dom	7	14	10	Simsons far gick hem till kvinnan, och Simson ställde till med en fest, så som de unga männen brukade göra. 
Domarboken	Dom	7	14	11	När folket såg honom valde de ut trettio unga män till bröllopsföljet. 
Domarboken	Dom	7	14	12	Simson sade till dem: »Jag skall ge er en gåta. Om ni gissar rätt på den under de sju dagar festen varar skall jag ge er trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter. 
Domarboken	Dom	7	14	13	Men om ni inte kan lösa den skall ni ge trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter åt mig.« – »Ge oss din gåta«, sade de. »Låt höra!« 
Domarboken	Dom	7	14	14	Och Simson sade:
Domarboken	Dom	7	14	15	Den fjärde dagen sade de till Simsons hustru: »Locka din man att avslöja gåtans lösning för oss, annars bränner vi inne både dig och din familj. Bjöd ni kanske hit oss för att ruinera oss?« 
Domarboken	Dom	7	14	16	Och Simsons hustru låg nu över honom med gråt och tårar: »Du måste hata mig«, sade hon. »Du älskar mig inte. Du gav mina landsmän en gåta, men du vill inte avslöja lösningen för mig.« Han svarade: »Jag har inte avslöjat den för min far och mor. Skulle jag då avslöja den för dig?« 
Domarboken	Dom	7	14	17	Hon låg över Simson med sin gråt de sju dagar festen varade. Och den sjunde dagen avslöjade han lösningen, eftersom hon aldrig lämnade honom i fred, och hon förde den vidare till sina landsmän. 
Domarboken	Dom	7	14	18	Innan solen gick ner den sjunde dagen sade männen i staden till Simson: »Vad är sötare än honung, vad är starkare än ett lejon?« Och han svarade dem: »Hade ni inte plöjt med min kviga, skulle ni aldrig ha gissat min gåta.«
Domarboken	Dom	7	14	19	Då föll Herrens ande över honom. Han gick till Ashkelon och slog ihjäl trettio män. Han tog deras dräkter och gav kläderna till dem som hade löst gåtan. I vredesmod vände han hem. 
Domarboken	Dom	7	14	20	Simsons hustru giftes bort med den som varit ledare för bröllopsföljet.
Domarboken	Dom	7	15	1	En tid därefter, under veteskörden, sökte Simson upp sin hustru och hade med sig en killing. »Låt mig få komma in till min hustru i hennes rum«, bad han. Men hennes far släppte inte in honom 
Domarboken	Dom	7	15	2	utan sade: »Jag var övertygad om att du hade förskjutit henne, så jag gav henne till ledaren för bröllopsföljet. Men hennes yngre syster är ju vackrare än hon, ta henne i stället.« 
Domarboken	Dom	7	15	3	Simson sade: »Den här gången är jag utan skuld om jag skadar filisteerna.«
Domarboken	Dom	7	15	4	Simson gick därifrån och fångade trehundra rävar. Han tog facklor, band ihop svansarna två och två och fäste en fackla i varje svanspar. 
Domarboken	Dom	7	15	5	Sedan tände han facklorna och släppte ut rävarna på filisteernas sädesfält, så att både kärvar och omejad säd stacks i brand, liksom vingårdar och olivlundar. 
Domarboken	Dom	7	15	6	»Vem har gjort det här?« undrade filisteerna, och svaret blev: »Simson, svärsonen till timniten som gav hans hustru till ledaren för bröllopsföljet.« Då gav sig filisteerna i väg och brände inne både kvinnan och hennes far. 
Domarboken	Dom	7	15	7	Simson sade: »Eftersom ni bär er åt så här skall jag inte unna mig någon ro förrän jag har tagit hämnd på er!« 
Domarboken	Dom	7	15	8	Han gick lös på dem och slog dem sönder och samman. Sedan gick han därifrån och höll till i bergsklyftan vid Etam.
Domarboken	Dom	7	15	9	Filisteerna drog ut, de slog läger i Juda och spred sig mot Lechi. 
Domarboken	Dom	7	15	10	När judeerna frågade varför de dragit ut mot dem fick de svaret: »För att fängsla Simson. Vi skall behandla honom likadant som han behandlade oss.« 
Domarboken	Dom	7	15	11	Då begav sig 3 000 man från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: »Du vet ju att filisteerna har makten här. Hur kan du då göra så här mot oss?« Han svarade: »Jag har behandlat dem likadant som de behandlade mig.« 
Domarboken	Dom	7	15	12	Judeerna sade då: »Vi har kommit hit för att fängsla dig och överlämna dig till filisteerna.« – »Svär på att ni inte tänker hugga ner mig«, sade Simson, 
Domarboken	Dom	7	15	13	och de svarade: »Vi skall fängsla dig och överlämna dig till filisteerna, men döda dig skall vi inte.« Så band de honom med två nya rep och förde bort honom från klyftan.
Domarboken	Dom	7	15	14	När han kom fram till Lechi, där filisteerna kom emot honom under höga rop, föll Herrens ande över honom. Repen om hans armar blev nu som svedda lintrådar, och bojorna gled av hans händer. 
Domarboken	Dom	7	15	15	Han fick fatt på en färsk åsnekäke, och med den i handen slog han ihjäl tusen man. 
Domarboken	Dom	7	15	16	Simson sade:
Domarboken	Dom	7	15	17	När han sagt detta slängde han käken ifrån sig. Platsen kallades sedan för Käkhöjden.
Domarboken	Dom	7	15	18	Simson hade blivit mycket törstig, och han ropade till Herren: »Herre, du lät din tjänare vinna denna stora seger. Skall jag nu behöva dö av törst och falla i händerna på de oomskurna?« 
Domarboken	Dom	7	15	19	Då klöv Gud kratern i Lechi, och vatten strömmade fram. Simson drack och hans livsandar återvände. Källan heter än i dag Roparkällan i Lechi.
Domarboken	Dom	7	15	20	Under den filisteiska tiden var Simson domare i Israel i tjugo år.
Domarboken	Dom	7	16	1	En gång gick Simson till Gaza. Där fick han se en hora och gick in till henne. 
Domarboken	Dom	7	16	2	När folket i Gaza fick reda på att Simson var där omringade de platsen och låg natten lång på lur vid stadsporten. Men under natten gjorde de ingenting, de tänkte: »Vi väntar till gryningen, då dödar vi honom.« 
Domarboken	Dom	7	16	3	Simson låg kvar till midnatt. Då steg han upp, grep tag i stadsportens dörrar och dörrposter och slet loss både dem och bommen. Alltihop tog han på ryggen och bar det upp till toppen av berget nära Hebron.
Domarboken	Dom	7	16	4	En tid därefter förälskade sig Simson i en kvinna som bodde i Sorekdalen. Hon hette Delila. 
Domarboken	Dom	7	16	5	Filisteernas hövdingar kom till henne och sade: »Locka honom att tala om var han får sin väldiga styrka ifrån och hur vi skall få makt över honom, så att vi kan binda och kuva honom. Du får elvahundra siklar silver av var och en av oss.«
Domarboken	Dom	7	16	6	Delila sade till Simson: »Tala om för mig var du får din väldiga styrka ifrån och hur man gör för att binda och kuva dig.« 
Domarboken	Dom	7	16	7	Simson svarade: »Om man binder mig med sju färska senor som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som vem som helst.« 
Domarboken	Dom	7	16	8	Filisteernas hövdingar kom då till henne med sju färska senor som inte hunnit torka, och hon band honom med dem. 
Domarboken	Dom	7	16	9	Samtidigt hade hon folk som låg på lur i rummet innanför. Men när hon ropade: »Filisteerna tar dig, Simson!« slet han sönder senorna som om de varit blånor som svetts av eld. Och ingen visste var hans styrka kom ifrån.
Domarboken	Dom	7	16	10	Delila sade till Simson: »Du har lurat mig och ljugit för mig! Tala om hur man gör för att binda dig.« 
Domarboken	Dom	7	16	11	Simson svarade: »Om man binder mig med nya rep som inte varit i bruk, så blir jag lika svag som vem som helst.« 
Domarboken	Dom	7	16	12	Delila tog nya rep, som hon band Simson med, och ropade sedan: »Filisteerna tar dig, Simson!« Samtidigt låg folk på lur i rummet innanför. Men Simson slet bort repen från armarna som om de varit trådar.
Domarboken	Dom	7	16	13	Delila sade till Simson: »Du bara lurar mig och ljuger för mig. Tala om hur man gör för att binda dig.« Simson svarade: »Om du väver in mina sju flätor i vävstolens varp och pluggar fast dem i väggen, så blir jag lika svag som vem som helst.« 
Domarboken	Dom	7	16	14	Hon vaggade honom till sömns och vävde sedan in hans sju flätor i varpen och pluggade fast dem i väggen. Men när hon ropade: »Filisteerna tar dig, Simson!« for han upp ur sömnen och ryckte loss både plugg och varp.
Domarboken	Dom	7	16	15	Då sade hon: »Hur kan du säga att du älskar mig, när du inte berättar allt för mig. Tre gånger har du lurat mig, och du har inte talat om för mig var du får din väldiga styrka ifrån.« 
Domarboken	Dom	7	16	16	Dagarna i ända pinade hon honom med sitt tjat. Till sist blev han så trött på henne att han kunde dö, 
Domarboken	Dom	7	16	17	och han berättade sin hemlighet: »Ingen rakkniv har någonsin vidrört mitt huvud, ty jag är en Guds nasir ända från moderlivet. Men om man rakar av mig håret, förlorar jag min styrka och blir lika svag som vem som helst.«
Domarboken	Dom	7	16	18	Delila, som förstod att han hade berättat hela hemligheten, sände bud efter filisteernas hövdingar och sade: »Kom hit! Nu har Simson berättat sin hemlighet.« Hövdingarna kom, och pengarna hade de med sig. 
Domarboken	Dom	7	16	19	Delila vaggade Simson till sömns i sitt knä, sedan kallade hon in en man som skar av hans sju flätor. Så började Simsons förnedring. Han hade förlorat sin styrka. 
Domarboken	Dom	7	16	20	När Delila ropade: »Filisteerna tar dig, Simson!« for han upp ur sömnen och tänkte: »Jag lyckas nog göra mig fri den här gången också.« Han visste inte att Herren hade övergett honom.
Domarboken	Dom	7	16	21	Filisteerna grep honom och stack ut ögonen på honom och förde honom sedan till Gaza. Han slogs i bojor och blev satt att mala på kvarnen i fängelset.
Domarboken	Dom	7	16	22	Men hans hår som rakats av började växa ut igen.
Domarboken	Dom	7	16	23	Filisteernas hövdingar samlades för att fira en stor glädjefest och offra åt sin gud Dagon. Och de sjöng:
Domarboken	Dom	7	16	24	Och när folket fick se honom lovsjöng de sin gud: »Vår gud har överlämnat vår fiende i vår hand, han som förhärjade landet och dräpte en mängd av de våra.«
Domarboken	Dom	7	16	25	De blev alltmer upprymda och sade: »Hämta hit Simson, så att vi kan roa oss med honom!« Han hämtades från fängelset, och de gjorde sig lustiga över honom. De hade ställt honom bland pelarna, 
Domarboken	Dom	7	16	26	och Simson bad pojken som ledde honom: »Ställ mig så att jag kan hålla i pelarna som bär upp huset och stödja mig mot dem.« 
Domarboken	Dom	7	16	27	Huset var fullt av män och kvinnor, alla filisteernas hövdingar var där, och på taket stod omkring 3 000 män och kvinnor som såg på när man roade sig med Simson.
Domarboken	Dom	7	16	28	Då ropade Simson till Herren: »Herre, min Gud! Tänk på mig, o Gud, och ge mig styrkan tillbaka denna enda gång, så att jag i ett slag kan hämnas på filisteerna för mina båda ögon!« 
Domarboken	Dom	7	16	29	Han sökte stöd mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tog spjärn med höger hand mot den ena och med vänster hand mot den andra 
Domarboken	Dom	7	16	30	och sade: »Må jag dö på samma gång som filisteerna!« Sedan tryckte han till med sådan kraft att huset störtade samman över hövdingarna och allt folket där inne. De han dödade vid sin egen död var fler än de han hade dödat medan han levde.
Domarboken	Dom	7	16	31	Hans bröder och hela hans familj kom dit och hämtade honom. De förde honom till hans far Manoachs grav mellan Sora och Eshtaol. Där begravde de honom. Han hade varit domare i Israel i tjugo år.
Domarboken	Dom	7	17	1	I Efraims bergsbygd bodde en man vid namn Mika. 
Domarboken	Dom	7	17	2	Han sade till sin mor: »De elvahundra siklarna silver som stals från dig – jag hörde själv när du uttalade förbannelsen – de pengarna har jag. Det var jag som tog dem, men nu lämnar jag tillbaka dem.« Hans mor svarade: »Må Herren välsigna dig, min son!« 
Domarboken	Dom	7	17	3	Han lämnade tillbaka de elvahundra siklarna till sin mor, och hon sade: »För min sons räkning helgar jag dessa pengar åt Herren och låter göra en snidad och gjuten gudabild.« 
Domarboken	Dom	7	17	4	Sedan han lämnat tillbaka silvret till sin mor tog hon 200 siklar och gav till en silversmed, som gjorde en snidad och gjuten gudabild. Den ställdes upp i Mikas hus. 
Domarboken	Dom	7	17	5	Denne Mika hade en helgedom. Han gjorde också en efod och husgudar och vigde en av sina söner till präst hos sig.
Domarboken	Dom	7	17	6	På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott.
Domarboken	Dom	7	17	7	I Betlehem i Juda bodde en ung man som var levit och hade vistats där en tid. 
Domarboken	Dom	7	17	8	Han gav sig i väg från staden Betlehem i Juda för att hitta en plats där han kunde slå sig ner. Under sin vandring kom han till Mikas hus i Efraims bergsbygd. 
Domarboken	Dom	7	17	9	Mika frågade var han kom ifrån, och han svarade: »Jag är en levit från Betlehem i Juda och är på vandring för att hitta en plats där jag kan slå mig ner.« 
Domarboken	Dom	7	17	10	Mika sade: »Stanna här och var fader och präst hos mig. Du får tio siklar silver om året, och jag håller dig med kläder och mat.« 
Domarboken	Dom	7	17	11	Leviten bestämde sig för att stanna hos Mika, som behandlade den unge mannen som en av sina söner. 
Domarboken	Dom	7	17	12	Mika vigde leviten till präst hos sig, och den unge mannen blev kvar i hans hus. 
Domarboken	Dom	7	17	13	Mika sade: »Nu vet jag att Herren är god mot mig. Jag har fått en levit som präst.«
Domarboken	Dom	7	18	1	På den tiden fanns ingen kung i Israel. Det var på den tid då Dans stam letade efter ett område där de kunde bo. Än så länge hade inget område tillfallit dem bland Israels stammar. 
Domarboken	Dom	7	18	2	Daniterna sände ut fem män ur sin släkt, män ur de egna leden, tappra krigare från Sora och Eshtaol med uppgift att spionera i landet och utforska det. »Gå dit och utforska landet!« var den order de fått. De kom till Mikas hus i Efraims bergsbygd och övernattade där. 
Domarboken	Dom	7	18	3	När de var vid Mikas hus kände de igen den unge leviten på rösten. De gick fram till honom och frågade: »Vem har tagit dig hit? Varför är du här, vad gör du?« 
Domarboken	Dom	7	18	4	Han berättade att detta och detta hade Mika gjort för honom och att han hade anställt honom som sin präst. 
Domarboken	Dom	7	18	5	»Fråga Gud«, bad de honom då, »så att vi får veta om vi kommer att lyckas med vårt uppdrag.« 
Domarboken	Dom	7	18	6	Prästen svarade dem: »Ni kan lugnt gå, ert uppdrag har Herrens stöd.«
Domarboken	Dom	7	18	7	De fem männen fortsatte sin färd och kom till Lajish. De såg att folket där levde i trygghet, som sidonierna. De hade det lugnt och tryggt och led inte brist på något av livets goda. De bodde långt från sidonierna och hade inget med andra människor att skaffa. 
Domarboken	Dom	7	18	8	När männen kom tillbaka till Sora och Eshtaol frågade deras landsmän vad de hade att rapportera, 
Domarboken	Dom	7	18	9	och de sade: »Låt oss gå till anfall! Vi har sett landet, det är mycket rikt. Vad väntar ni på? Tveka inte att dra ut och erövra det. 
Domarboken	Dom	7	18	10	När ni kommer dit skall ni finna ett folk som lever i trygghet och ett land där det är gott om plats. Gud har gett det i ert våld. Det är en bygd som inte lider brist på något av livets goda.«
Domarboken	Dom	7	18	11	Sexhundra beväpnade män av danitisk släkt bröt upp från Sora och Eshtaol. 
Domarboken	Dom	7	18	12	Under vägen slog de läger vid Kirjat-Jearim i Juda. Därför kallas denna plats än i dag för Dans läger. Den ligger bortom Kirjat-Jearim. 
Domarboken	Dom	7	18	13	Därifrån fortsatte de mot Efraims bergsbygd och kom fram till Mikas hus. 
Domarboken	Dom	7	18	14	De fem som varit och spionerat i landet sade till sina landsmän: »Vet ni, i de här husen finns efod och husgudar och en snidad och gjuten gudabild! Då förstår ni vad ni skall göra?« 
Domarboken	Dom	7	18	15	De gick dit och kom fram till den unge levitens hus, Mikas hus, och hälsade på honom. 
Domarboken	Dom	7	18	16	De sexhundra beväpnade daniterna ställde sig vid ingången, 
Domarboken	Dom	7	18	17	medan de fem män som varit och spionerat i landet gick in och tog den snidade gudabilden, efoden, husgudarna och den gjutna gudabilden. Prästen stod vid ingången, han och de sexhundra beväpnade männen. 
Domarboken	Dom	7	18	18	De fem gick in i Mikas hus och tog den snidade gudabilden, efoden, husgudarna och den gjutna gudabilden. »Vad tar ni er till?« sade prästen. 
Domarboken	Dom	7	18	19	De svarade: »Tyst, inga invändningar! Följ med oss och bli vår fader och präst. Är det bättre att vara präst hos en enda man än att vara det åt en stam och släkt i Israel?« 
Domarboken	Dom	7	18	20	Prästen blev förtjust och tog efod, husgudar och gudabild och följde med folket. 
Domarboken	Dom	7	18	21	De fortsatte sin väg med kvinnor och barn, boskap och dyrbarheter längst fram.
Domarboken	Dom	7	18	22	Daniterna hade redan hunnit ett gott stycke från Mikas hus när ett uppbåd av grannar till Mika kom ifatt dem. 
Domarboken	Dom	7	18	23	De ropade till daniterna, som vände sig om och sade till Mika: »Vad är det fråga om? Varför kommer du med ett sådant uppbåd?« 
Domarboken	Dom	7	18	24	Han svarade: »Ni tar gudarna jag låtit göra och prästen dessutom och ger er i väg. Ingenting har jag kvar, och ni undrar vad det är fråga om!« 
Domarboken	Dom	7	18	25	Daniterna sade: »Inte ett ord till! Männen här kan ta illa upp och ge sig på er, och då mister både du och de dina livet.« 
Domarboken	Dom	7	18	26	Sedan gick de sin väg. Mika insåg att de var starkare än han och vände tillbaka hem. 
Domarboken	Dom	7	18	27	Så tog daniterna de föremål som Mika hade gjort och prästen dessutom. De kom fram till Lajish, till ett folk som hade det lugnt och tryggt. De högg ner folket och brände staden, 
Domarboken	Dom	7	18	28	och ingen kom till undsättning eftersom staden låg långt från Sidon och de inte hade något med andra människor att skaffa. Staden låg i dalen vid Bet-Rechov, och daniterna byggde upp den och slog sig ner där. 
Domarboken	Dom	7	18	29	De kallade staden för Dan efter sin anfader Dan, som var son till Israel; tidigare hette staden Lajish. 
Domarboken	Dom	7	18	30	Daniterna satte upp gudabilden, och Jonatan, ättling till Moses son Gershom, och Jonatans efterkommande var präster i Dans stam ända tills folket blev förvisat. 
Domarboken	Dom	7	18	31	De ställde alltså upp den gudabild som Mika hade gjort, och den stod kvar lika länge som Guds tempel fanns i Shilo.
Domarboken	Dom	7	19	1	På den tid då ingen kung fanns i Israel hade en levit slagit sig ner långt uppe i Efraims bergsbygd. Han tog sig en kvinna från Betlehem i Juda som bihustru. 
Domarboken	Dom	7	19	2	Hon blev arg på honom, lämnade honom och flyttade hem till sin far i Betlehem i Juda. Där blev hon kvar i fyra månader. 
Domarboken	Dom	7	19	3	Då gav sig mannen i väg efter flickan för att övertala henne att komma tillbaka. Han hade en tjänare med sig och ett par åsnor. Flickan släppte in honom i sin fars hus, och när fadern såg honom gav han honom ett hjärtligt mottagande. 
Domarboken	Dom	7	19	4	Svärfadern, flickans far, fick honom att stanna, och han blev kvar i tre dagar. De åt och drack och sov över där. 
Domarboken	Dom	7	19	5	På morgonen den fjärde dagen gjorde sig mannen resklar, men flickans far sade till sin svärson: »Skall du inte ha en bit mat att styrka dig med, innan ni ger er i väg?« 
Domarboken	Dom	7	19	6	Så de båda slog sig ner och åt och drack tillsammans. »Varför inte stanna här över natten och ha lite trevligt?« föreslog flickans far. 
Domarboken	Dom	7	19	7	Mannen var resklar, men på sin svärfars enträgna bön stannade han en natt till. 
Domarboken	Dom	7	19	8	På morgonen den femte dagen var han klar att gå, men flickans far sade: »Styrk dig först med något och vänta till i eftermiddag.« Och de båda satte sig och åt. 
Domarboken	Dom	7	19	9	Mannen var resklar, liksom hans bihustru och tjänare, då hans svärfar, flickans far, sade: »Det är snart kväll, stanna här över natten. Dagen lider mot sitt slut, stanna här över natten och ha lite trevligt. I morgon bitti kan ni ge er i väg, och sedan är du snart hemma.« 
Domarboken	Dom	7	19	10	Men mannen ville inte stanna över natten utan bröt upp. Han kom till en plats i höjd med Jevus, dvs. Jerusalem. Han hade ett par sadlade åsnor med sig, och hans bihustru var med honom.
Domarboken	Dom	7	19	11	De befann sig nära Jevus, och det började bli sent. Då sade tjänaren till sin husbonde: »Låt oss stanna i jevuseerstaden här och övernatta.« 
Domarboken	Dom	7	19	12	Men husbonden svarade: »Nej, vi skall inte stanna i en främmande stad, där folket inte är israeliter. Vi fortsätter till Giva.« 
Domarboken	Dom	7	19	13	Han sade till sin tjänare: »Vi hinner fram till någon annan plats, vi kan stanna över natten i Giva eller Rama.« 
Domarboken	Dom	7	19	14	De fortsatte, och i solnedgången var de i närheten av Giva i Benjamin, 
Domarboken	Dom	7	19	15	och de stannade där för att övernatta i Giva. När mannen kommit in i staden slog han sig ner på torget, men ingen erbjöd dem husrum för natten.
Domarboken	Dom	7	19	16	En gammal man var på väg hem om kvällen från arbetet ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men hade slagit sig ner i Giva; folket där var benjaminiter. 
Domarboken	Dom	7	19	17	Den gamle fick se den resande där på torget och frågade: »Vart skall du, och var kommer du ifrån?« 
Domarboken	Dom	7	19	18	Mannen svarade: »Vi är på väg från Betlehem i Juda och skall långt upp i Efraims bergsbygd. Jag bor där men har varit på resa ända till Betlehem i Juda. Nu är jag på hemväg, men ingen vill ge mig husrum. 
Domarboken	Dom	7	19	19	Jag har halm och foder till åsnorna, herre, och bröd och vin åt mig och min kvinna och min tjänare. Vi har själva allt vi behöver.« – 
Domarboken	Dom	7	19	20	»Du är välkommen«, sade den gamle, »låt mig stå för allt du behöver. Här på torget får du i alla fall inte stanna över natten.« 
Domarboken	Dom	7	19	21	Han tog honom med sig hem och fodrade åsnorna. Och de tvättade fötterna, och de åt och drack.
Domarboken	Dom	7	19	22	Bäst de satt där i godan ro omringades huset av männen i staden, en samling skurkar. De bultade på dörren och ropade till den gamle som ägde huset: »Skicka ut mannen du har i ditt hus, vi skall ligga med honom.« 
Domarboken	Dom	7	19	23	Värden gick ut till dem och sade: »Bröder, jag ber er, gör inte något så ont. Den här mannen är gäst i mitt hus. Ni får inte begå ett sådant nidingsdåd. 
Domarboken	Dom	7	19	24	Men här finns min dotter, som är orörd, och hans bihustru. Låt mig skicka ut dem, så kan ni utsätta dem för vad ni vill. Men mot den här mannen får ni inte begå ett sådant nidingsdåd.« 
Domarboken	Dom	7	19	25	Männen vägrade att lyssna på honom. Hans gäst tog då sin bihustru och skickade ut henne till dem. Och de låg alla med henne, och de våldtog henne hela natten ända till morgonen. Först i gryningen lät de henne gå. 
Domarboken	Dom	7	19	26	Fram på morgonen kom kvinnan tillbaka. Hon föll ihop vid dörren till den gamles hus, där hennes man befann sig. Där blev hon liggande tills det var ljust.
Domarboken	Dom	7	19	27	På morgonen steg hennes man upp, öppnade dörren och gick ut för att fortsätta resan. Då fick han se sin bihustru ligga vid dörren med händerna på tröskeln. 
Domarboken	Dom	7	19	28	»Res dig upp, vi skall ge oss i väg«, sade han. Men han fick inget svar. Han lyfte upp henne på åsnan och begav sig hemåt.
Domarboken	Dom	7	19	29	När mannen kom hem hämtade han en kniv och tog sin bihustrus kropp och styckade den i tolv delar, som han sände ut till hela Israel. 
Domarboken	Dom	7	19	30	Männen han sände i väg skulle säga till alla i Israel: »Har något liknande skett alltsedan Israel drog ut ur Egypten och fram till i dag? Begrunda detta, håll rådslag och säg er mening!«
Domarboken	Dom	7	20	1	Alla israeliter, från Dan till Beer Sheva och från Gilead, drog ut, och menigheten samlades mangrant inför Herren i Mispa. 
Domarboken	Dom	7	20	2	Hövdingarna för folket, alla Israels stammar, infann sig när Guds folk kom samman, 400 000 väpnade män till fots. 
Domarboken	Dom	7	20	3	Benjaminiterna fick höra att israeliterna dragit upp till Mispa. Israeliterna sade: »Berätta hur detta illdåd gick till!« 
Domarboken	Dom	7	20	4	Leviten, mannen till den dödade kvinnan, sade: »Jag kom till Giva i Benjamin med min bihustru för att stanna där över natten. 
Domarboken	Dom	7	20	5	På natten angrep Givas invånare mig och omringade huset. Mig tänkte de döda, och min bihustru våldtog de, så att hon dog. 
Domarboken	Dom	7	20	6	Då tog jag min bihustru och styckade henne och sände ut delarna till hela Israels område, eftersom ett så avskyvärt nidingsdåd hade begåtts i Israel. 
Domarboken	Dom	7	20	7	Israeliter, nu är ni alla samlade här. Håll rådslag om saken.«
Domarboken	Dom	7	20	8	Folket reste sig som en man och sade: »Ingen av oss går tillbaka! Ingen vänder hem igen! 
Domarboken	Dom	7	20	9	Med Giva skall vi göra så här: Vi går till anfall, men först drar vi lott. 
Domarboken	Dom	7	20	10	I alla Israels stammar tar vi ut tio man av hundra, hundra av tusen, tusen av tio tusen. De skall skaffa proviant åt hären när den kommer för att ge folket i Giva i Benjamin vedergällning för det nidingsdåd de begått i Israel.« 
Domarboken	Dom	7	20	11	Och som en man slöt sig alla israeliter samman och gick mot staden, i förbund med varandra.
Domarboken	Dom	7	20	12	Israels stammar sände ut folk till hela Benjamins stam för att säga: »Det är en ogärning, det som har skett hos er. 
Domarboken	Dom	7	20	13	Lämna ut skurkarna i Giva, så att vi får döda dem och utrota det onda ur Israel.« Men benjaminiterna vägrade lyssna till sina israelitiska bröder. 
Domarboken	Dom	7	20	14	De samlades i Giva från övriga städer för att dra ut i strid mot israeliterna. 
Domarboken	Dom	7	20	15	Den dagen kunde Benjamins städer mönstra 26 000 väpnade män. Därtill kom de som bodde i Giva, 
Domarboken	Dom	7	20	16	700 vänsterhänta elitsoldater, som alla kunde träffa ett hårstrå med stenen från sin slunga.
Domarboken	Dom	7	20	17	Hos israeliterna mönstrades, benjaminiterna undantagna, 400 000 väpnade män, alla erfarna krigare. 
Domarboken	Dom	7	20	18	De bröt nu upp och begav sig till Betel, där de frågade Gud: »Vem av oss skall först dra ut mot benjaminiterna och kämpa mot dem?« Herren svarade: »Juda skall göra det.«
Domarboken	Dom	7	20	19	På morgonen bröt israeliterna upp och slog läger vid Giva. 
Domarboken	Dom	7	20	20	De drog ut för att kämpa mot benjaminiterna och ställde upp sig till strid mot dem utanför Giva. 
Domarboken	Dom	7	20	21	Från staden ryckte benjaminiterna ut och nedgjorde den dagen 22 000 israeliter. 
Domarboken	Dom	7	20	23	Israeliterna begav sig till Betel, där de klagade inför Herren ända till kvällen. De frågade Herren: »Skall vi ännu en gång inlåta oss i strid med vår broder Benjamin?« Och Herren svarade: »Dra ut mot honom!« 
Domarboken	Dom	7	20	22	Då repade den israelitiska hären mod och ställde upp sig till strid på samma ställe som första dagen. 
Domarboken	Dom	7	20	24	När israeliterna nästa dag mötte benjaminiterna 
Domarboken	Dom	7	20	25	ryckte benjaminiterna även denna gång ut från Giva och nedgjorde ytterligare 18 000 israeliter, alla väpnade män. 
Domarboken	Dom	7	20	26	Alla israeliter, hela hären, begav sig till Betel, där de satt inför Herren och klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren, 
Domarboken	Dom	7	20	27	och de rådfrågade Herren. På den tiden stod Guds förbundsark där, 
Domarboken	Dom	7	20	28	och Pinechas, som var son till Elasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: »Skall vi ännu en gång anfalla vår broder Benjamin, eller skall vi låta bli?« Herren svarade: »Dra ut! I morgon ger jag honom i ert våld.«
Domarboken	Dom	7	20	29	Israeliterna lade folk i bakhåll runt Giva, 
Domarboken	Dom	7	20	30	och den tredje dagen drog de ut mot benjaminiterna. Liksom de tidigare gångerna ställde de upp sig utanför Giva. 
Domarboken	Dom	7	20	31	Benjaminiterna ryckte ut mot hären men lockades att dra sig bort från staden. Liksom tidigare högg de till en början ner en del av hären på vägarna som löpte över fälten, den ena till Betel och den andra till Givon. Ett trettiotal israeliter stupade.
Domarboken	Dom	7	20	32	Benjaminiterna sade: »Vi har slagit dem den här gången också.« Men israeliterna sade: »Låt oss fly, så att vi lockar dem bort från staden och ut på vägarna.« 
Domarboken	Dom	7	20	33	Och israeliterna drog sig tillbaka och ställde upp sig i Baal Tamar, medan de som låg i bakhåll strömmade fram ur sina gömställen väster om Giva. 
Domarboken	Dom	7	20	34	Det var 10 000 elitsoldater från hela Israel som ryckte fram mot Giva, och striden blev hård. Benjaminiterna förstod inte att olyckan var över dem. 
Domarboken	Dom	7	20	35	Herren lät Benjamin lida nederlag mot Israel, och denna dag nedgjorde israeliterna 25 100 benjaminiter, alla väpnade män. 
Domarboken	Dom	7	20	36	Då insåg benjaminiterna att de var slagna. Israeliterna vek undan för Benjamin, eftersom de litade på sitt bakhåll vid Giva. 
Domarboken	Dom	7	20	37	De som legat i bakhåll gjorde en snabb attack mot Giva, de föll in i staden och högg ner folket. 
Domarboken	Dom	7	20	38	Israeliterna hade kommit överens med bakhållsstyrkan att den skulle låta rök stiga upp från staden som en signal. 
Domarboken	Dom	7	20	39	När israeliterna gjorde helt om i striden högg benjaminiterna till en början ner ett trettiotal av dem. »Vi har slagit dem nu som i den förra striden«, sade de. 
Domarboken	Dom	7	20	40	Men signalen, en rökpelare, började höja sig över staden, och när benjaminiterna vände sig om såg de hela staden stå i lågor.
Domarboken	Dom	7	20	41	Nu gjorde israeliterna helt om igen, och benjaminiterna greps av skräck, de förstod att olyckan kommit över dem. 
Domarboken	Dom	7	20	42	De tog till flykten för israeliterna i riktning mot öknen. Men de undkom ändå inte striden, för nu var männen som varit i staden där och nedgjorde dem. 
Domarboken	Dom	7	20	43	De krossade benjaminiterna. De förföljde dem utan uppehåll och hann upp dem vid en punkt öster om Giva. 
Domarboken	Dom	7	20	44	Av benjaminiterna stupade 18 000 man, alla tappra krigare. 
Domarboken	Dom	7	20	45	De hade vänt om och flytt ut i öknen mot Rimmonklippan. På vägarna fick israeliterna en efterskörd på 5 000 man. De förföljde dem ända till Gidom, där de slog 2 000 man till. 
Domarboken	Dom	7	20	46	Av benjaminiterna stupade denna dag 25 000 väpnade män, alla tappra krigare. 
Domarboken	Dom	7	20	47	Men 600 man som flytt ut i öknen till Rimmonklippan blev kvar där i fyra månader.
Domarboken	Dom	7	20	48	Israeliterna vände sig nu mot folket i Benjamin. De högg ner allt som kom i deras väg, folket i städerna och boskapen. Och de brände alla städer de kom till.
Domarboken	Dom	7	21	1	I Mispa hade israeliterna svurit denna ed: »Ingen av oss skall ge sin dotter som hustru åt en benjaminit.« 
Domarboken	Dom	7	21	2	Nu kom folket till Betel och satt där inför Gud ända till kvällen, under högljudd gråt och klagan. 
Domarboken	Dom	7	21	3	»Herre, Israels Gud«, ropade de. »Varför har detta skett i Israel, varför saknar Israel i dag en stam?« 
Domarboken	Dom	7	21	4	Tidigt nästa morgon byggde folket ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer.
Domarboken	Dom	7	21	5	Israeliterna frågade: »Är det några från Israels alla stammar som inte infunnit sig, när vi nu har församlats inför Herren?« De hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte infann sig inför Herren i Mispa skulle straffas med döden.
Domarboken	Dom	7	21	6	Israeliterna kände medlidande med sin broder Benjamin, och de sade: »I dag har en stam huggits bort från Israel. 
Domarboken	Dom	7	21	7	Hur skall vi göra för att skaffa hustrur åt dem som är kvar? Vi har ju med ed lovat Herren att inte ge någon av våra döttrar som hustru åt dem.« 
Domarboken	Dom	7	21	8	De frågade: »Är det några från Israels stammar som inte har infunnit sig inför Herren i Mispa?« Det visade sig då att ingen från Javesh i Gilead hade kommit till lägret för att delta i församlingen. 
Domarboken	Dom	7	21	9	Man höll mönstring bland folket, men ingen av invånarna i Javesh i Gilead var där.
Domarboken	Dom	7	21	10	Menigheten sände då ut 12 000 krigare med denna order: »Gå till Javesh i Gilead och hugg ner invånarna där, även kvinnor och barn. 
Domarboken	Dom	7	21	11	Detta är vad ni skall göra: alla män och alla de kvinnor som har haft samlag med en man skall ni viga åt förintelse.« 
Domarboken	Dom	7	21	12	Bland invånarna i Javesh i Gilead fann de 400 orörda unga flickor, som ännu inte haft samlag med någon man. Dem förde de till lägret i Shilo i Kanaan.
Domarboken	Dom	7	21	13	Därefter skickade menigheten förhandlare till benjaminiterna vid Rimmonklippan och erbjöd dem fred. 
Domarboken	Dom	7	21	14	Benjaminiterna återvände då, och man gav dem de kvinnor från Javesh i Gilead som man låtit leva. Men det fanns inte tillräckligt många.
Domarboken	Dom	7	21	15	Folket kände medlidande med benjaminiterna för den lucka Herren hade skapat bland Israels stammar. 
Domarboken	Dom	7	21	16	Menighetens äldste sade: »Hur skall vi kunna skaffa hustrur åt dem som är kvar? Alla kvinnor i Benjamin är ju utrotade.« 
Domarboken	Dom	7	21	17	De fortsatte: »En rest av Benjamin måste räddas, en hel stam får inte utplånas ur Israel. 
Domarboken	Dom	7	21	18	Men vi israeliter kan inte själva ge dem några av våra döttrar som hustrur, eftersom vi svurit en ed: Förbannad den som ger en kvinna till någon från Benjamins stam.« 
Domarboken	Dom	7	21	19	Och de sade: »Varje år firas ju Herrens högtid i Shilo.« Shilo ligger norr om Betel, öster om vägen från Betel till Shekem och söder om Levona. 
Domarboken	Dom	7	21	20	Och de sade åt benjaminiterna hur de skulle göra: »Lägg er på lur i vingårdarna. 
Domarboken	Dom	7	21	21	Passa på när flickorna från Shilo kommer ut för att dansa. Då skall ni rusa fram och röva till er var sin hustru bland flickorna från Shilo och sedan återvända hem till Benjamin. 
Domarboken	Dom	7	21	22	Om deras fäder eller bröder kommer och ställer oss till svars, säger vi: Ha medlidande med dem. Alla kunde inte få tag på en hustru i kriget. Och ni kunde inte själva ge era döttrar till dem, då hade ni ju dragit skuld över er.«
Domarboken	Dom	7	21	23	Benjaminiterna gjorde så. De tog var sin av de dansande flickorna och rövade med sig dem. Sedan återvände de hem till sitt eget område, och där byggde de upp städerna och slog sig ner i dem. 
Domarboken	Dom	7	21	24	Israeliterna bröt upp, stam för stam och släkt för släkt, och begav sig därifrån, var och en till sitt område.
Domarboken	Dom	7	21	25	På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott.
Rut	Rut	8	1	1	På den tid då Israel styrdes av domare blev det en gång hungersnöd i landet. En man från Betlehem i Juda utvandrade då med sin hustru och sina två söner till Moab för att bo där en tid. 
Rut	Rut	8	1	2	Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi och hans båda söner Machlon och Kiljon; de var efratiter från Betlehem i Juda. De kom nu till Moab och stannade där. 
Rut	Rut	8	1	3	Men Elimelek, Noomis make, dog, och hon blev lämnad ensam med sina två söner. 
Rut	Rut	8	1	4	Dessa tog sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa, den andra Rut. När de hade levt där i ett tiotal år 
Rut	Rut	8	1	5	dog också Machlon och Kiljon, så att Noomi stod helt ensam, utan söner och utan man.
Rut	Rut	8	1	6	Då bröt hon upp tillsammans med sina svärdöttrar för att vända hem från Moab. Där hade hon nämligen fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd. 
Rut	Rut	8	1	7	Hon lämnade den plats där hon hade bott, och hennes två svärdöttrar följde henne. Men medan de var på väg mot Juda 
Rut	Rut	8	1	8	sade Noomi till sina sonhustrur: »Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. 
Rut	Rut	8	1	9	Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.« Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt 
Rut	Rut	8	1	10	och sade: »Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!« 
Rut	Rut	8	1	11	Men Noomi svarade: »Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er. 
Rut	Rut	8	1	12	Gå tillbaka! Jag är för gammal för att gifta om mig. Om jag trodde att jag ännu kunde hoppas och redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, 
Rut	Rut	8	1	13	skulle ni då vänta på dem tills de var vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar! Min lott är mycket bittrare än er: Herrens hand har slagit mig.« 
Rut	Rut	8	1	14	Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. 
Rut	Rut	8	1	15	Noomi sade: »Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.« 
Rut	Rut	8	1	16	Men Rut svarade:
Rut	Rut	8	1	17	Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt.«
Rut	Rut	8	1	18	Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. 
Rut	Rut	8	1	19	Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem. När de kom fram blev det stor uppståndelse i staden. »Det är ju Noomi«, ropade kvinnorna. 
Rut	Rut	8	1	20	»Kalla mig inte Noomi, den ljuva«, sade hon, »kalla mig Mara, den bittra, ty den Väldige har gjort livet bittert för mig! 
Rut	Rut	8	1	21	Rik drog jag bort, men tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi, då Herren har vittnat mot mig, då den Väldige har dömt mig så hårt?«
Rut	Rut	8	1	22	Så gick det till när Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska svärdotter Rut, som hade lämnat sitt land. Och de kom till Betlehem just då kornskörden började.
Rut	Rut	8	2	1	Noomi hade en anförvant på sin makes sida, en förmögen och betydande man av samma släkt som Elimelek. Han hette Boas. 
Rut	Rut	8	2	2	En dag sade Rut, moabitiskan, till sin svärmor: »Jag skulle vilja gå bort till fälten och fråga om jag får plocka ax.« – »Gör det, min flicka«, svarade Noomi. 
Rut	Rut	8	2	3	Så gav sig Rut i väg till fälten och började samla ax efter skördemännen. Av en händelse hade Rut hamnat på en åker som ägdes av Boas, han som hörde till Elimeleks släkt. 
Rut	Rut	8	2	4	Nu kom Boas från Betlehem och hälsade skördefolket: »Herren vare med er!« och de svarade: »Herren välsigne dig!« 
Rut	Rut	8	2	5	Då frågade Boas den som var förman för skördefolket var den unga kvinnan hörde hemma. 
Rut	Rut	8	2	6	»Det är en moabitiska«, svarade förmannen, »det var hon som vände tillbaka med Noomi från Moab. 
Rut	Rut	8	2	7	Hon bad att få plocka ax efter skördefolket och har hållit på hela tiden ända sedan hon kom i morse. Bara en kort stund har hon varit inne och vilat sig.«
Rut	Rut	8	2	8	Då sade Boas till Rut: »Hör på, min dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, utan stanna kvar och håll dig till kvinnorna här. 
Rut	Rut	8	2	9	Du ser var de skördar, följ efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte röra dig, och blir du törstig, så gå bara till krukorna och drick av vad de har öst upp.« 
Rut	Rut	8	2	10	Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: »Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?« 
Rut	Rut	8	2	11	Boas svarade: »Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. 
Rut	Rut	8	2	12	Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.« – 
Rut	Rut	8	2	13	»Du är mycket god mot mig, herre«, svarade Rut, »du har tröstat och uppmuntrat din tjänarinna, fast jag är ringare än alla i din tjänst.«
Rut	Rut	8	2	14	När det blev matdags sade Boas till henne: »Kom hit och ta av brödet och doppa i ättikvinet.« Då satte hon sig bredvid skördemännen, och han räckte henne rostad säd, och hon åt sig mätt och fick ändå över. 
Rut	Rut	8	2	15	När hon steg upp för att börja plocka igen gav Boas sitt folk order att låta henne plocka ostört även bland kärvarna. 
Rut	Rut	8	2	16	»Och ni kan gärna dra ut några ax ur knippena och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, utan att ni grälar på henne.«
Rut	Rut	8	2	17	Så samlade Rut ax på åkern ända till aftonen, och sedan klappade hon ut vad hon hade plockat. Det blev ungefär en efa korn, 
Rut	Rut	8	2	18	och det bar hon med sig in till staden. Hon visade sin svärmor vad hon hade samlat ihop, och hon lämnade henne också vad som hade blivit över efter hennes måltid. 
Rut	Rut	8	2	19	»Var har du plockat i dag«, frågade Noomi, »var har du arbetat? Gud välsigne honom som har tagit sig an dig!« Då berättade Rut var hon hade varit: »Den man jag har arbetat hos i dag heter Boas.« – 
Rut	Rut	8	2	20	»Må Herren välsigna honom«, sade Noomi, »Herren, som i sin trofasthet inte har övergett vare sig de levande eller de döda.« Och hon tillade: »Den mannen står oss nära, han är en av våra skyldemän.« 
Rut	Rut	8	2	21	Rut, moabitiskan, fortsatte: »Boas sade också att jag skulle hålla mig i närheten av hans folk tills de är färdiga med hela skörden.« – 
Rut	Rut	8	2	22	»Det är bra att du går bland kvinnorna på Boas åker«, svarade Noomi, »för på en annan åker kunde du bli antastad.« 
Rut	Rut	8	2	23	Alltså höll hon sig till dem och plockade ax ända tills skörden av korn och vete var avslutad. Och hon bodde hos sin svärmor.
Rut	Rut	8	3	1	En dag sade Noomi till sin svärdotter: »Mitt barn, jag vill att du skall få det tryggt och bra. 
Rut	Rut	8	3	2	Boas, vars tjänsteflickor du var tillsammans med, är ju vår släkting. I kväll är han på tröskplatsen och kastar korn. 
Rut	Rut	8	3	3	Du skall bada, smörja in dig med välluktande olja, sätta på dig dina finkläder och gå ner till tröskplatsen. Men laga så att han inte ser dig förrän han har slutat äta och dricka. 
Rut	Rut	8	3	4	Ge akt på var han lägger sig och gå sedan fram och lyft på täcket vid fotändan och lägg dig där. Då säger han dig vad du skall göra.« 
Rut	Rut	8	3	5	Rut svarade: »Jag skall göra precis som du säger.«
Rut	Rut	8	3	6	Hon gick alltså ner till tröskplatsen och gjorde till punkt och pricka som hennes svärmor hade sagt åt henne. 
Rut	Rut	8	3	7	När Boas hade ätit och druckit gick han glad och nöjd och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon sig dit och lyfte på täcket vid fotändan och lade sig. 
Rut	Rut	8	3	8	Men mitt i natten for Boas upp och trevade omkring sig och märkte att det låg en kvinna hos honom. 
Rut	Rut	8	3	9	»Vem är du?« frågade han. »Jag är Rut, din tjänarinna«, svarade hon, »bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman!« 
Rut	Rut	8	3	10	Han sade: »Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika. 
Rut	Rut	8	3	11	Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra – du är respekterad av alla här i staden. 
Rut	Rut	8	3	12	Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag. 
Rut	Rut	8	3	13	Stanna här i natt. Om han i morgon tar på sig rätten och plikten som skyldeman, nåväl, då må det ske, men om han inte vill, då skall jag göra det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon!« 
Rut	Rut	8	3	14	Så låg hon där hos Boas ända till morgonen, men hon steg upp innan människor ännu kunde känna igen varandra; han ville inte att det skulle bli känt att hon hade varit vid tröskplatsen. 
Rut	Rut	8	3	15	Boas bad henne ta sin sjal och hålla upp den. Hon gjorde som han sade, och han mätte upp sex mått korn och lade bördan till rätta på henne. Därefter gick han in till staden.
Rut	Rut	8	3	16	När Rut kom hem frågade hennes svärmor: »Hur har det gått, min dotter?« Då berättade hon allt vad mannen hade gjort för henne 
Rut	Rut	8	3	17	och tillade: »Dessa sex mått korn gav han mig, för han ville inte att jag skulle komma hem tomhänt till min svärmor.« 
Rut	Rut	8	3	18	Då svarade Noomi: »Vänta nu lugnt, min flicka, tills du får veta hur saken avlöper. Den mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han har ordnat det hela, och det i dag.«
Rut	Rut	8	4	1	Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Då kom skyldemannen förbi, den som han hade talat om. »Kom och sätt dig här, min vän!« sade Boas, och den andre slog sig ner. 
Rut	Rut	8	4	2	Sedan tog Boas dit tio av de äldste i staden och bad dem ta plats. När de hade satt sig 
Rut	Rut	8	4	3	sade han till skyldemannen: »Noomi, hon som har kommit tillbaka från Moab, vill överlåta den jord som har tillhört vår anförvant Elimelek. 
Rut	Rut	8	4	4	Jag tänkte meddela dig detta och erbjuda dig att förvärva den i närvaro av dem som sitter här och av folkets äldste. Vill du lösa in jorden, så gör det, men vill du inte, så låt mig veta det. Du är först till inlösningsrätten, men efter dig kommer jag.« Då svarade den andre: »Jag löser in jorden.« 
Rut	Rut	8	4	5	Boas fortsatte: »Samtidigt som du av Noomi övertar jorden, övertar du också Rut, den moabitiska änkan, så att den dödes namn bevaras på hans egendom.« 
Rut	Rut	8	4	6	Han svarade: »I så fall är det omöjligt för mig att lösa in jorden, eftersom det skulle bli till skada för min egendom. Hävda du rätten och plikten som skyldeman, jag kan inte göra det.«
Rut	Rut	8	4	7	Nu var det förr i tiden så vid inlösen och ägobyte i Israel att man för att stadfästa en uppgörelse tog av sig skon och gav den åt sin motpart. Därmed bekräftades ett avtal israeliter emellan. 
Rut	Rut	8	4	8	När skyldemannen sade till Boas: »Köp du!« drog han därför av sig skon.
Rut	Rut	8	4	9	Då sade Boas till de äldste och till alla de andra: »Ni är i dag vittnen till att jag av Noomi förvärvar allt som har tillhört Elimelek och allt som har tillhört Kiljon och Machlon. 
Rut	Rut	8	4	10	Därmed förvärvar jag även Machlons hustru, moabitiskan Rut, som hustru, så att den dödes namn bevaras på hans egendom och inte utplånas ur hans släkt och ur vår stad. Ni är i dag vittnen till detta.« 
Rut	Rut	8	4	11	Och de äldste och alla andra vid porten sade: »Vi är vittnen. Må Herren göra henne som kommer till ditt hem lik Rakel och Lea, dessa båda som byggt Israels hus. Visa din kraft i Efrata, sprid ditt namn i Betlehem! 
Rut	Rut	8	4	12	Må din släkt genom de barn som Herren skall skänka dig med denna unga kvinna bli som Peres släkt – den Peres som Tamar födde åt Juda.«
Rut	Rut	8	4	13	Så tog Boas Rut till hustru. När han låg med henne lät Herren henne bli havande, och hon födde en son. 
Rut	Rut	8	4	14	Då sade kvinnorna till Noomi: »Lovad vare Herren, som i dag har låtit dig få en skyldeman. Han skall bli ryktbar i Israel. 
Rut	Rut	8	4	15	Han skall ge dig nytt livsmod och sörja för dig på din ålderdom. Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner.« 
Rut	Rut	8	4	16	Noomi tog pojken i sin famn, och det blev hon som vårdade honom. 
Rut	Rut	8	4	17	Grannkvinnorna gav honom namn och sade: »Noomi har fått en son!« De kallade honom Oved, och han blev far till Jishaj, Davids far.
Rut	Rut	8	4	18	Detta är Peres släkttavla: Peres var far till Hesron, 
Rut	Rut	8	4	19	Hesron var far till Ram, Ram var far till Amminadav, 
Rut	Rut	8	4	20	Amminadav var far till Nachshon, Nachshon var far till Salma, 
Rut	Rut	8	4	21	Salma var far till Boas, Boas var far till Oved, 
Rut	Rut	8	4	22	Oved var far till Jishaj, och Jishaj var far till David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	1	I Ramatajim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var från Sufs land och var son till Jerocham, son till Elihu, son till Tochu, son till Suf av Efraims stam. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	2	Elkana hade två hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	3	Varje år gick Elkana från sin hemstad upp till Shilo för att tillbe och offra till Herren Sebaot. Där var Elis båda söner Hofni och Pinechas präster i Herrens tjänst. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	4	När Elkana offrade gav han sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar flera andelar av offerköttet, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	5	medan Hanna bara fick en enda. Men Hanna var den som han hade kärast, fastän Herren hade gjort henne ofruktsam. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	6	Hennes rival retade och förödmjukade henne ständigt för att hon var ofruktsam. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	7	Elkana gjorde sin färd år efter år, och var gång Hanna följde med upp till Herrens hus blev hon hånad av den andra. När Hanna då grät och inte ville äta 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	8	sade hennes man Elkana till henne: »Varför gråter du, Hanna, och varför äter du ingenting? Varför är du så sorgsen? Är jag inte mer för dig än tio söner?«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	9	Efter en offermåltid i Shilo trädde Hanna fram inför Herren. Vid dörrposten till Herrens tempel satt prästen Eli på en stol. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	10	I sin sorg bad Hanna till Herren, och gråtande 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	11	gav hon honom detta löfte: »Herre Sebaot, om du ser till din tjänarinnas nöd och vill ta dig an mig, om du inte glömmer bort mig utan skänker mig en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela livet, och ingen rakkniv skall någonsin vidröra hans huvud.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	12	Hon bad länge inför Herren, och Eli satt och iakttog hennes läppar. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	13	Hon bad nämligen tyst för sig själv och rörde läpparna utan att orden hördes. Eli trodde att hon var berusad. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	14	»Hur länge skall du bära dig åt så där«, sade han, »se till att bli av med ruset!« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	15	Men Hanna svarade: »Nej, herre, jag är en ordentlig kvinna. Vin eller öl har jag inte druckit, men jag har burit fram mina sorger för Herren. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	16	Tro inte att jag är en dålig människa. Hela tiden var det min sorg och förtvivlan som fick mig att tala.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	17	Då sade Eli: »Gå i frid! Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	18	Hanna tackade vördnadsfullt och gick sin väg. Sedan åt hon och såg inte längre sorgsen ut.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	19	Nästa morgon steg de tidigt upp och tillbad Herren i templet och vände sedan åter till Rama. När nu Elkana låg med sin hustru Hanna kom Herren ihåg henne, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	20	och när året var till ända hade hon blivit havande och fött en son. Hon gav honom namnet Samuel, »ty«, sade hon, »jag bad Herren om honom«.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	21	När Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo för att förrätta det årliga offret till Herren och frambära sitt löftesoffer, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	22	följde Hanna inte med. »Jag väntar tills pojken har blivit avvand«, sade hon till sin man, »då skall jag ta med honom och han skall få träda fram inför Herren och stanna där för all framtid.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	23	Elkana svarade: »Gör som du finner bäst och vänta tills han är avvand. Må Herren låta det bli som du har sagt.« Hanna stannade hemma och ammade sin son till dess han var avvand. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	24	Då följde hon med Elkana, och de hade med sig en treårig tjur, en säck mjöl och en lägel vin. Så fördes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem när de trädde fram inför Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje år brukade frambära åt Herren. Sedan förde han fram pojken 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	25	och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	26	och sade: »Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	27	Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	1	28	Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.« Därefter tillbad de Herren i Shilo.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	1	Så bad Hanna:
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	2	Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	3	Sluta upp med ert stolta skryt, spara de fräcka orden, ty Herren är en Gud som vet allt, han väger varje gärning.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	4	Hjältarnas båge är bruten, men de svaga rustas med ny kraft.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	5	De som var mätta måste slava för brödet, de som hungrade vilar från mödan. Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	6	Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	7	Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	8	Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	9	Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	10	Herrens fiender krossas när den Högste dundrar i himlen. Herren dömer jordens alla länder, åt sin konung ger han styrka, lyfter högt sin smordes spira.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	11	Elkana återvände hem till Rama, medan pojken stannade kvar och tjänade Herren under prästen Eli. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	12	Men Elis söner var ondsinta människor och frågade inte efter Herren. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	13	Så här brukade prästerna gå till väga mot folket: när någon bar fram ett slaktoffer och höll på att koka köttet, kom en prästtjänare med sin treuddiga gaffel 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	14	och körde ner den i kitteln, pannan, grytan eller krukan; allt som fastnade på gaffeln tog prästen som sin del. Så gjorde de mot alla israeliter som kom till Shilo. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	15	Ibland hann man inte ens bränna fettet förrän prästtjänaren kom och sade till den som offrade: »Lämna kött att steka åt prästen, han vill inte ha det kokt utan rått.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	16	När då den andre invände: »Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill«, svarade prästtjänaren att han ville ha köttet genast, annars skulle han ta det med våld. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	17	De unga männen syndade svårt inför Herren själv, när de på detta sätt vanhedrade hans offergåvor.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	18	Men Samuel gjorde sin tjänst hos Herren, redan som gosse bar han en efod av linne. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	19	Varje år sydde hans mor en liten mantel åt honom och tog den med sig, när hon och hennes man kom för det årliga offret. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	20	Då välsignade Eli Elkana och hans hustru och sade: »Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son som hon har lämnat åt Herren.« Sedan gick de hem igen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	21	Och Herren glömde inte Hanna: hon födde ytterligare tre söner och två döttrar. Men gossen Samuel växte upp hos Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	22	Eli var nu mycket gammal. När han hörde hur hans söner behandlade israeliterna och hur de låg med kvinnorna som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	23	sade han till dem: »Varför gör ni så? Överallt får jag höra om era ogärningar. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	24	Mina söner, nu är det nog! Ni har dåligt rykte bland Herrens folk. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	25	Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla. Men om någon syndar mot Herren, vem kan då medla?« De lyssnade dock inte på sin far, ty Herren ville deras död. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	26	Men gossen Samuel växte upp och vann både Guds och människors gunst.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	27	Det kom en gudsman till Eli och sade: »Så säger Herren: För din släkt uppenbarade jag mig redan när de levde i Egypten som slavar hos farao, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	28	och bland Israels alla stammar utvalde jag din släkt till att vara mina präster, stiga upp till mitt altare, tända offereld och bära fram efoden inför mig. Och åt din släkt gav jag alla israeliternas eldoffer. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	29	Varför missunnar du mig då de offer och de gåvor som tillkommer mig, och varför ärar du dina söner mer än mig? Varför göder ni er med de bästa bitarna av allt som mitt folk Israel offrar?
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	30	Därför säger Herren, Israels Gud: Jag har en gång lovat din och din fars släkt att alltid få göra tjänst inför mig, men nu förklarar jag att det ingalunda skall bli så. Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall bli förnedrade. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	31	Det skall komma en dag då jag bryter din och din släkts livskraft, så att ingen i ditt hus når hög ålder. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	32	Du skall se med avund på var och en som får vara till gagn för Israel, och aldrig skall någon bli gammal i din släkt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	33	Jag skall inte rycka bort alla de dina från tjänsten vid mitt altare, så att din blick slocknar och ditt livsmod vissnar. Men alla dina efterkommande skall dö i sina bästa år. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	34	Det öde som drabbar dina söner Hofni och Pinechas skall bli tecknet för dig: på en och samma dag skall båda dö. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	35	Jag skall utse en trogen präst, en som handlar efter min håg och vilja, och hans släkt skall i obruten följd tjäna som präster inför kungen, min smorde. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	2	36	Alla som är kvar av din släkt skall då komma till honom och tigga om en slant och en brödkaka och be att få hjälpa till bland prästerna för att få något att äta.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	1	Den unge Samuel tjänade nu Herren under Elis uppsikt. På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	2	Då hände en gång följande. Eli, vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	3	Tempellampan var ännu inte släckt, och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	4	Då ropade Herren på Samuel. »Här är jag«, svarade han, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	5	och han sprang bort till Eli och sade: »Här är jag, du ropade på mig.« Men Eli svarade: »Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.« Då gjorde han det. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	6	Än en gång ropade Herren på honom. Han steg upp och gick bort till Eli: »Här är jag, du ropade på mig.« Men Eli svarade: »Nej, min son, jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	7	Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	8	För tredje gången ropade Herren på Samuel, som åter steg upp och gick bort till Eli: »Här är jag, du ropade på mig.« Nu förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	9	och han sade till Samuel att lägga sig igen. »Och om någon ropar på dig skall du säga: Tala, Herre, din tjänare hör.« Och Samuel gick tillbaka och lade sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	10	Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: »Samuel, Samuel!« och han svarade: »Tala, din tjänare hör.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	11	Då sade Herren till Samuel: »Jag skall göra något i Israel som kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	12	Den dagen skall Eli och hans släkt drabbas av det som jag har hotat med. Allt skall uppfyllas, från början till slut. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	13	Jag skall låta honom veta att min dom över hans släkt står fast för all framtid, eftersom han har syndat och inte ingripit mot sina söner – han visste ju att de visade mig förakt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	14	Därför har jag svurit att inga offer eller gåvor någonsin skall kunna sona den skuld som tynger Elis släkt.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	15	Samuel låg kvar tills det blev morgon, då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Men han vågade inte berätta om sin uppenbarelse för Eli. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	16	Men Eli ropade på honom: »Samuel, min son!« – »Här är jag«, svarade Samuel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	17	Och Eli frågade: »Vad sade han till dig? Du får inte dölja någonting för mig. Gud skall straffa dig, nu och framgent, om du förtiger ett enda ord av det som han talade till dig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	18	Då berättade Samuel alltsammans för honom och dolde inte något, och Eli sade: »Han är Herren, han gör vad han vill.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	19	Samuel växte upp, och Herren var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	20	Det blev klart för hela Israel, från Dan till Beer Sheva, att Herren hade betrott Samuel med att vara hans profet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	3	21	Herren fortsatte att visa sig i Shilo. Genom sitt ord uppenbarade han sig där för Samuel,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	1	och vad Samuel sade nådde ut till hela Israel.Filisteerna tar Herrens ark Israels folk drog ut för att strida mot filisteerna. De slog läger vid Even Haeser, och filisteerna slog läger vid Afek. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	2	Sedan ställde filisteerna upp till strid, och kampen blev hård. Israeliterna besegrades, och omkring 4 000 man stupade på slagfältet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	3	När folket kom tillbaka till lägret sade de äldste i Israel: »Varför har Herren i dag tillfogat oss detta nederlag mot filisteerna? Låt oss hämta Herrens förbundsark från Shilo, så att den finns ibland oss och räddar oss ur våra fienders våld.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	4	Man sände bud till Shilo och lät hämta Herren Sebaots förbundsark, hans som tronar på keruberna. Och Elis båda söner Hofni och Pinechas följde Guds ark.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	5	När Herrens förbundsark kom in i lägret höjde alla israeliterna ett jubelrop så att marken skalv. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	6	Filisteerna hörde det och sade: »Vad är det hebreerna jublar åt?« Då de fick veta att Herrens ark hade kommit till lägret 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	7	blev de förskräckta: »Deras gud har kommit till lägret! Ve oss«, ropade de, »något sådant har aldrig förut hänt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	8	Ve oss, vem skall rädda oss undan denne väldige gud, han som slog egypterna med alla slags plågor i öknen? 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	9	Men fatta mod, filisteer, och visa er som män, så att ni inte blir slavar under hebreerna, liksom de har varit under er. Kämpa nu som män!« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	10	Så gick filisteerna till angrepp, och israeliterna blev slagna och flydde var och en hem till sig. Det var ett svårt nederlag; Israel förlorade 30 000 man i stupade. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	11	Guds ark togs som byte, och Elis båda söner Hofni och Pinechas blev dödade.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	12	En man ur Benjamins stam sprang från slagfältet till Shilo och kom fram samma dag. Han hade rivit sönder sina kläder och strött jord på huvudet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	13	Eli, som var full av oro för Guds ark, satt på en stol vid porten vänd mot vägen. När mannen kom in i staden och berättade vad som hänt brast alla ut i klagan. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	14	Eli hörde ropen och undrade vad det var för oväsen. Mannen skyndade fram till honom och berättade. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	15	Eli var nu nittioåtta år gammal och kunde inte längre se för starr. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	16	Mannen sade: »Det är jag som har kommit från slagfältet, jag flydde därifrån i dag.« – »Hur har det gått, min son«, frågade Eli, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	17	och budbäraren svarade: »Israeliterna har drivits på flykten av filisteerna, och många har stupat. Också dina båda söner är döda, Hofni och Pinechas, och Guds ark är tagen.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	18	När han nämnde Guds ark föll Eli baklänges från sin stol vid porten, och gammal och tung som han var bröt han nacken och dog. I fyrtio år hade han då varit domare över Israel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	19	Elis svärdotter, Pinechas hustru, väntade barn och skulle snart föda. Då hon fick höra att Guds ark var tagen och hennes svärfar och make döda, kom värkarna över henne och hon kröp ihop och födde sitt barn. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	20	Hon var döende, och kvinnorna som hjälpte henne sade: »Var lugn, du har fött en son.« Men hon svarade inte, hon hörde inte på. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	21	Hon gav pojken namnet I-Kavod, »ty«, sade hon, »härligheten har vikit från Israel«. Hon tänkte på Guds ark som var borta och på sin svärfar och sin make 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	4	22	och sade: »Härligheten har vikit från Israel, ty Guds ark är borta.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	1	Filisteerna tog med sig Guds ark från Even Haeser till Ashdod 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	2	och ställde den i guden Dagons tempel, bredvid Dagon. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	3	Tidigt följande morgon fann folket i Ashdod Dagon liggande framstupa på marken framför Herrens ark. Då tog de Dagon och ställde tillbaka honom på plats. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	4	Morgonen därpå fick de återigen se Dagon ligga framstupa på marken framför Herrens ark. Huvudet och händerna hade slagits av mot tröskeln, endast bålen var kvar av honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	5	Därför är det än i dag så att varken Dagons präster eller de som besöker hans tempel i Ashdod trampar på tröskeln.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	6	Herrens hand vilade tungt över folket i Ashdod, både i själva staden och på landsbygden: han höll dem i skräck och ansatte dem med bölder. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	7	När de såg vad som hände sade de: »Vi kan inte ha kvar Israels Guds ark hos oss, hans hand slår hårt mot oss och mot vår gud Dagon.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	8	Därför tillkallade de filisteernas alla hövdingar och frågade: »Vad skall vi göra med Israels Guds ark?« De svarade: »Guds ark skall flyttas till Gat.« Så förde de arken till Gat, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	9	men då den kom dit fick staden känna av Herrens hand. Skräck och förvirring spred sig, ty Herren hemsökte alla, både stora och små, och det slog ut bölder på dem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	10	Då förde de Guds ark till Ekron, men när den kom dit ropade männen där i sin förfäran: »De har skickat på oss Israels Guds ark för att döda oss och alla de våra.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	11	Filisteernas alla hövdingar tillkallades, och folket krävde att Israels Guds ark skulle skickas tillbaka dit där den hörde hemma, så att den inte dödade dem alla. Hela staden hade nämligen gripits av våldsam skräck, så tungt var trycket av Herrens hand. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	5	12	De som inte dog drabbades av bölder, och klagoropet från staden steg mot himlen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	1	Då filisteerna hade haft Herrens ark hos sig i sju månader, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	2	vände de sig till sina präster och spåmän. »Vad skall vi göra med Herrens ark?« frågade de. »På vilket sätt skall vi skicka tillbaka den?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	3	De fick till svar: »Om ni vill bli av med Israels Guds ark skall ni inte skicka i väg den utan gåvor; ni måste ge honom gottgörelse. Då blir ni botade, och ni får veta varför han inte släpper sitt grepp om er.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	4	»Vad skall vi ge för gottgörelse?« frågade de, och prästerna och spåmännen svarade: »Fem bölder av guld och fem råttor av guld, lika många som hövdingarna i landet. Samma hemsökelse har ju drabbat alla, också era hövdingar. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	5	Ni skall göra avbildningar av era bölder och av råttorna som härjar ert land, och därmed ära Israels Gud. Då kanske han släpper sitt grepp om er och era gudar och ert land. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	6	Varför förhärdar ni er, så som egypterna och farao gjorde? Sedan de hade fått känna av Herrens makt måste de släppa israeliterna fria och låta dem gå. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	7	Nu skall ni ta en ny vagn och två kor som nyligen har kalvat och aldrig har gått under ett ok. Spänn dem för vagnen. Kalvarna skall ni ta ifrån dem och föra hem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	8	Ställ sedan Herrens ark på vagnen. Guldfigurerna som ni lämnar honom som gottgörelse skall ni lägga i ett skrin bredvid arken. Skicka så i väg den. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	9	Men se noga efter: om arken tar vägen upp mot Bet-Shemesh, då är det Herren som har tillfogat oss allt detta elände. I annat fall vet vi att det inte är hans hand som har slagit oss. Allt har då hänt av en slump.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	10	Filisteerna gjorde så. De tog två kor som nyligen hade kalvat och spände för vagnen men höll kvar deras kalvar hemma. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	11	Sedan ställde de Herrens ark på vagnen och likaså skrinet med guldråttorna och avbildningarna av bölderna. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	12	Korna gick raka vägen mot Bet-Shemesh utan att vika av åt vare sig höger eller vänster, och hela vägen råmade de. Filisteernas hövdingar följde efter dem ända till Bet-Shemeshs område.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	13	Folket i staden höll just på att skörda vete nere i dalen. De tittade upp och fick se arken, och den synen gjorde dem glada. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	14	Vagnen stannade vid en stor sten på den åker som tillhörde Josua, en av invånarna i Bet-Shemesh. De högg upp träet från vagnen och offrade korna som brännoffer åt Herren. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	15	Leviterna hade lyft ner Herrens ark och skrinet med guldfigurerna och ställt alltsammans på den stora stenen. Invånarna i Bet-Shemesh frambar denna dag brännoffer och slaktoffer till Herren. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	16	De fem filisteiska hövdingarna bevittnade allt detta och återvände till Ekron samma dag.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	17	Av de guldbölder som filisteerna lämnade som gottgörelse åt Herren var en för Ashdod, en för Gaza, en för Ashkelon, en för Gat och en för Ekron. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	18	Råttorna av guld var lika många som de filisteiska städer där de fem hövdingarna härskade, både befästa städer och byar på landet. Den stora stenen som de ställde Herrens ark på står ännu i denna dag på Josuas åker i Bet-Shemesh.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	19	Men Jekonjas släkt hade inte deltagit i den allmänna glädjen i Bet-Shemesh vid åsynen av Herrens ark. Därför dräpte Herren sjuttio av dem, och folket höll dödsklagan på grund av den manspillan som han hade vållat. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	20	»Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud«, frågade man i Bet-Shemesh, »och vem skall ta emot arken, så att den kommer härifrån?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	6	21	De sände då bud till Kirjat-Jearim: »Filisteerna har lämnat tillbaka Herrens ark. Kom nu och hämta upp den till er.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	1	Då kom de från Kirjat-Jearim och förde Herrens ark till Avinadavs hus uppe på höjden, och de invigde hans son Elasar till att ha vård om Herrens ark.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	2	Det hade nu gått en lång tid, tjugo år, sedan arken fått sin plats i Kirjat-Jearim. Då sökte sig hela Israels folk till Herren, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	3	och Samuel sade till dem: »Om ni på allvar vill vända om till Herren måste ni göra er av med de främmande gudarna och astartegudinnorna. Håll er av hela ert hjärta till Herren och dyrka honom, ingen annan. Då skall han rädda er ur filisteernas våld.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	4	Israeliterna gjorde sig då av med baalsgudarna och astartegudinnorna och tillbad endast Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	5	Samuel uppmanade nu israeliterna att komma samman i Mispa, för att han skulle be till Herren för dem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	6	När de hade samlats där öste de upp vatten och göt ut det inför Herren. De fastade den dagen och bekände sin synd för Herren. Och i Mispa skipade Samuel rätt mellan israeliterna.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	7	När filisteerna fick reda på att israeliterna hade samlats i Mispa drog deras hövdingar ut till strid mot dem. Vid budet om detta blev israeliterna rädda 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	8	och sade till Samuel: »Svik oss inte, fortsätt att ropa till Herren, vår Gud, så att han räddar oss undan filisteerna.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	9	Då tog Samuel ett dilamm och offrade det som brännoffer, ett heloffer åt Herren, och ropade till honom för Israel, och Herren svarade honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	10	Medan Samuel offrade hade filisteerna ryckt fram för att anfalla. Just då lät Herren åskan dåna över filisteerna och spred förvirring bland dem. De blev slagna av israeliterna, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	11	som drog ut från Mispa och förföljde filisteerna ända till trakten av Bet Kar och tillintetgjorde dem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	12	Och Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser. Han sade: »Ända hit hjälpte oss Herren.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	13	Nu var filisteerna kuvade och trängde inte mer in på Israels område. Under hela Samuels tid höll Herren filisteerna nere. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	14	Israel fick tillbaka de städer som filisteerna hade erövrat, från Ekron till Gat, och de områden som hörde till dessa städer befriades. Det rådde också fred mellan israeliter och amoreer.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	15	Så länge Samuel levde var han domare över Israel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	16	Varje år for han runt till Betel, Gilgal och Mispa och skipade rätt på var och en av dessa platser. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	7	17	Sedan vände han tillbaka till Rama; där bodde han och därifrån styrde han Israel. Där byggde han också ett altare åt Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	1	Då Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	2	Den förstfödde hette Joel och den andre Avia, och de hade sitt domarsäte i Beer Sheva. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	3	Men sönerna följde inte sin far i spåren utan såg till egen fördel: de tog mutor och vrängde lagen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	4	Då samlades Israels äldste och sökte upp Samuel i Rama. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	5	»Du är gammal«, sade de till honom, »och dina söner följer inte i dina spår. Ge oss en kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	6	Samuel ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till Herren, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	7	och Herren svarade: »Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	8	Ända sedan den dag då jag förde dem ut ur Egypten har de ständigt vänt sig bort från mig och tjänat andra gudar. Nu handlar de på samma sätt mot dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	9	Gör dem till viljes, men varna dem först, låt dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att få.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	10	Samuel framförde Herrens ord till dem som begärde en kung. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	11	»Dessa rättigheter«, sade han, »tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	12	Han kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	13	Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	14	Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	15	Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	16	Han tar ut ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	17	och han kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	18	När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	19	Folket vägrade dock att lyssna till Samuel. »Nej«, ropade de, »vi vill ha en kung, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	20	så att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar våra strider.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	21	När Samuel hörde vad folket hade att säga framförde han det till Herren, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	8	22	och Herren svarade: »Gör dem till viljes och låt dem få en kung.« Då sade Samuel åt israeliterna att gå hem, var och en till sin stad.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	1	I Benjamins stam fanns en rik och mäktig man som hette Kish. Han var son till Aviel, som var son till Seror, son till Bekorat, son till Afiach av Benjamins stam. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	2	Kish hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Det fanns ingen ståtligare i hela Israel, han var huvudet högre än alla andra.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	3	En gång hade några åsnor kommit bort för Kish, Sauls far. Kish sade till sin son Saul: »Ta med dig en av tjänarna och gå och leta rätt på åsnorna.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	4	De gick genom Efraims bergsbygd och Shalishalandet men fann dem inte. De sökte också i Shaalimlandet, men förgäves. Så fortsatte de genom Benjamins land men hittade inga åsnor där heller. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	5	När de hade kommit till Sufs land sade Saul till tjänaren som han hade med sig: »Vi går hem igen, annars börjar min far oroa sig mer för oss än för åsnorna.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	6	Men tjänaren sade: »I staden där framme finns en gudsman med stort anseende: allt vad han förutsäger slår in. Låt oss gå dit, han kanske kan ge oss besked.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	7	»Men om vi går dit, vad skall vi då ha med oss till honom?« undrade Saul. »Brödet är slut i våra ränslar och någonting annat har vi inte att ge honom. Eller vad skulle det vara?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	8	Men tjänaren hade ett svar: »Här har jag en kvarts silversikel«, sade han, »den kan jag lämna honom, så ger han oss besked.« ( 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	9	När israeliterna förr i tiden skulle söka råd hos Gud sade de: »Kom, så går vi till siaren!« Det som numera heter profet kallades då siare.) 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	10	»Bra«, sade Saul till tjänaren, »låt oss gå dit.« Så gick de till staden där gudsmannen fanns.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	11	I backen upp mot stadsporten mötte de några flickor som skulle hämta vatten, och de frågade dem om siaren var där. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	12	»Ja, han är där framme«, svarade de, »men skynda er. Han har just kommit hit, eftersom folket har en offerfest på kullen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	13	Om ni går in i staden kan ni få tag i honom innan han har hunnit i väg till måltiden uppe på offerplatsen. Den börjar inte förrän han har kommit, för han måste välsigna offret innan gästerna kan börja äta. Gå genast, det är nu ni kan träffa honom.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	14	Då fortsatte de, och just som de gick in genom stadsporten kom Samuel emot dem på väg till offerplatsen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	15	Dagen innan Saul kom hade Herren varskott Samuel och sagt: 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	16	»I morgon sänder jag till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste över mitt folk Israel. Han skall rädda det ur filisteernas våld, ty jag har sett mitt folks nöd och lyssnat till dess klagan.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	17	När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: »Där är mannen som jag talade om, han som skall styra mitt folk.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	18	Saul gick fram till Samuel i stadsporten och frågade: »Kan du säga mig var siaren bor?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	19	Samuel svarade: »Det är jag som är siaren. Gå före mig upp på offerplatsen. I dag skall ni äta tillsammans med mig. I morgon bitti kan du fortsätta din färd, och då skall jag också ge dig svar på det som du undrar över. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	20	Åsnorna som försvann för tre dagar sedan behöver du inte oroa dig för, de har kommit till rätta. Och för övrigt: skall inte allt åtråvärt i Israel tillfalla dig och din släkt?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	21	Men Saul sade: »Jag tillhör Benjamins stam, den minsta av Israels stammar, och min släkt är den obetydligaste i hela Benjamins stam. Varför talar du då till mig på det sättet?«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	22	Samuel tog med sig Saul och hans tjänare och förde dem in i offerhallen och gav dem plats främst bland gästerna, som var omkring trettio. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	23	Sedan sade han till kocken: »Ta nu fram köttet som jag lämnade dig och bad dig förvara.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	24	Kocken tog då fram ett lår och en fettsvans och lade för Saul. »Se här vad jag har låtit lägga undan«, sade Samuel. »Ta för dig! Det har sparats åt dig för det här tillfället.« Så åt Saul tillsammans med Samuel den dagen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	25	Sedan gick de ner från offerplatsen och in i staden. Man ordnade en bädd åt Saul på taket, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	26	och han lade sig att sova.Saul blir smord till furste över Israel I gryningen ropade Samuel till Saul uppe på taket: »Stig upp, så skall jag följa dig ett stycke på väg!« Saul steg upp, och de gick ut tillsammans. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	9	27	När de kom ner till utkanten av staden sade Samuel: »Skicka tjänaren i förväg, men stanna själv kvar en stund, så skall jag tala om vad Gud har sagt.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	1	Samuel tog nu en flaska med olja och hällde den över Sauls huvud. Han kysste honom och sade: »Herren smörjer dig till furste över sitt folk Israel. Du skall styra Herrens folk och rädda det från alla fiender som omger det. Och detta är tecknet på att det är Herren som har smort dig till furste över sitt eget folk: 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	2	När du har skilts från mig i dag kommer du att träffa på två män vid Rakels grav, i Selsach på Benjamins område. De talar om för dig att åsnorna som du har letat efter har kommit till rätta och att din far inte längre bekymrar sig för dem. Nu oroar han sig bara för er och undrar vad han kan göra. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	3	Du fortsätter, men när du kommer fram till terebinten i Tabor möter du tre män som är på väg upp till Gud i Betel. Den ene har med sig tre killingar, den andre tre brödkakor och den tredje en lägel vin. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	4	De hälsar och ger dig två offerbröd, som du skall ta emot. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	5	Därnäst kommer du till Givat Haelohim, där filisteernas fogde bor. När du går in i staden stöter du på en skara profeter på väg ner från offerplatsen, med harpa och tamburin, flöjt och lyra i spetsen. De är gripna av profetisk extas. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	6	Då skall Herrens ande falla över dig, du skall råka i extas liksom de och bli en annan människa. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	7	När du ser alla dessa tecken inträffa, gör då vad stunden inger dig, ty Gud är med dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	8	Sedan skall du före mig gå ner till Gilgal, så kommer jag till dig där och offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Vänta i sju dagar, tills jag kommer och säger vad du skall göra.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	9	När Saul vände sig om för att lämna Samuel förvandlade Gud hans hjärta och sinne, och alla tecken inträffade redan samma dag. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	10	I Giva kom en skara profeter emot honom, Guds ande föll över Saul, och han greps av extas liksom de. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	11	Då de som kände Saul sedan länge såg att han betedde sig som en profet bland profeter, sade de till varandra: »Vad har tagit åt Kishs son? Hör Saul också till profeterna?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	12	Och en man från trakten sade: »Vem är då deras fader?« På det viset uppkom talesättet: »Hör Saul också till profeterna?«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	13	När den profetiska extasen var över återvände Saul hem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	14	Hans farbror frågade var han och tjänaren hade varit. »Vi har varit ute och letat efter åsnorna«, svarade Saul, »men när vi inte såg till dem någonstans gick vi till Samuel.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	15	»Vad sade han?« frågade farbrodern. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	16	»Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta«, svarade Saul. Men vad Samuel hade sagt om kungavärdigheten, det berättade Saul inte för sin farbror.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	17	Samuel kallade samman israeliterna inför Herren i Mispa, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	18	och där talade han till dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde Israel ut ur Egypten och räddade er undan egypterna och alla de välden som förtryckte er. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	19	Men nu har ni förkastat denne er Gud, som har hjälpt er i alla olyckor och trångmål, och i stället begärt att få en kung till herre över er. Träd nu fram inför Herren, stam för stam och släkt för släkt.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	20	Samuel lät alla Israels stammar stiga fram, och lotten föll på Benjamins stam. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	21	När han sedan lät Benjamins stam stiga fram, släkt för släkt, föll lotten på Matris släkt. Då fick Matris släkt stiga fram, man för man, och lotten föll på Saul, Kishs son. De sökte efter honom, och när de inte kunde finna honom 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	22	vände de sig på nytt till Herren och frågade om Saul verkligen hade kommit. Och Herren svarade: »Han har gömt sig borta i lägret.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	23	Då sprang de dit och hämtade honom, och där han nu stod bland folket var han huvudet högre än alla andra. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	24	Samuel sade: »Här ser ni den som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela folket.« Då jublade alla och ropade: »Leve konungen!«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	25	Samuel tillkännagav de kungliga rättigheterna för folket och upptecknade dem i en bokrulle som han lade i förvar inför Herren. Därefter lät han alla gå hem var och en till sitt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	26	Också Saul vände hem till Giva, följd av en skara krigare som Gud hade kallat. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	10	27	Men några ondsinta män visade sitt förakt för Saul. »Skulle den där kunna rädda oss?« frågade de, och några hyllningsgåvor gav de honom inte.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	1	Någon månad senare gick Nachash i Ammon till angrepp mot Javesh i Gilead och belägrade staden. Folket där sade då till honom: »Slut fördrag med oss, så ger vi oss under dig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	2	Nachash svarade: »På ett villkor vill jag sluta fördrag med er, att jag får sticka ut höger öga på var och en av er och på det sättet förödmjuka hela Israel.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	3	De äldste i Javesh bad honom då om sju dagars frist. »Vi skall skicka bud runt hela Israel, men om ingen undsätter oss går vi dig till mötes.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	4	När budbärarna nådde Sauls Giva och berättade vad som hänt började alla klaga och gråta högljutt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	5	Just då kom Saul hem från åkern med sina oxar. »Vad händer här, varför gråter alla?« frågade han. När man berättade för honom vad männen från Javesh hade sagt 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	6	föll Guds ande över honom, och han blev utom sig av vrede. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	7	Han tog ett par oxar och styckade dem och skickade styckena med budbärarna runt hela Israel och lät hälsa: »Den som inte följer Saul och Samuel i fält, med hans oxar går det så här.« Då greps folket av fruktan för Herren och drog ut som en man. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	8	När Saul mönstrade dem i Besek räknade Israel 300 000 man och Juda 30 000. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	9	Till dem som hade kommit med bud sade han: »Hälsa folket i Javesh i Gilead att i morgon, när solen bränner som hetast, skall de vara räddade.« Då sändebuden återvände och berättade detta blev glädjen stor. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	10	Men till ammoniterna sade männen i Javesh: »I morgon går vi er till mötes. Då får ni göra med oss vad ni vill.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	11	Dagen därpå delade Saul upp folket i tre avdelningar, och i morgonväkten bröt de in i lägret. När dagen blev som hetast var ammoniterna slagna. De överlevande skingrades så fullständigt att inte två kom undan tillsammans.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	12	Folket sade då till Samuel: »Vilka var det som inte ville att Saul skulle bli kung över oss? Kom hit med dem, så skall vi slå ihjäl dem.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	13	Men då sade Saul: »Ingen skall dödas en dag som denna, då Herren har vunnit seger åt Israel.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	14	Samuel sade nu till folket: »Låt oss gå till Gilgal och där förnya kungadömet.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	11	15	Så gick alla till Gilgal, och inför Herren utropade de Saul till kung. De offrade också gemenskapsoffer inför Herren i Gilgal, och Saul och alla israeliterna firade en stor glädjefest.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	1	Sedan talade Samuel till de församlade israeliterna: »Jag har gjort allt vad ni begärt av mig och satt en kung att härska över er. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	2	Hädanefter är det han som skall leda er. Själv är jag gammal och grå, och mina söner har ni ibland er. Jag har varit er ledare från min ungdom ända till denna dag. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	3	Här står jag nu, kom med era anklagelser mot mig inför Herren och hans smorde. Har jag tagit någons oxe? Har jag tagit någons åsna? Har jag kränkt eller förtryckt någon? Har jag tagit mutor eller panter av någon? Kom med era krav, så skall jag ersätta er.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	4	De svarade: »Nej, du har inte kränkt eller förtryckt oss, du har inte tagit från någon.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	5	Samuel sade: »Herren och hans smorde är i dag vittnen till att ni inte funnit mig skyldig till något.« De bekräftade detta, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	6	och Samuel fortsatte: »Herren är vittne, han som gav er Mose och Aron och som förde era fäder ut ur Egypten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	7	Träd nu fram, så skall jag gå till rätta med er inför Herren och påminna er om hur trofast Herren alltid har handlat mot er och era fäder. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	8	När Jakob hade kommit till Egypten och folket levde under förtryck, ropade era fäder till Herren. Han sände Mose och Aron, som förde dem ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	9	Men de glömde Herren, sin Gud, och då utlämnade han dem åt Sisera, Hasors befälhavare, åt filisteerna och åt kungen av Moab; alla dessa förde krig mot Israel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	10	Då ropade de till Herren: Vi har syndat, vi har övergett Herren och dyrkat baalsgudarna och astartegudinnorna. Rädda oss från våra fiender, så skall vi dyrka dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	11	Herren sände då Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och räddade er från fienderna runt omkring, så att ni kunde leva i fred. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	12	Men när ni såg att Nachash, kungen av Ammon, angrep er kom ni till mig och begärde att få en kung – och det fastän Herren, er Gud, är er kung. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	13	Här är nu den kung ni ville ha, och honom har Herren satt över er. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	14	Frukta Herren, tjäna honom och lyd honom! Sätt er inte upp mot Herrens befallningar! Både ni och den kung som regerar över er måste följa Herren, er Gud. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	15	Lyder ni inte Herren utan sätter er upp mot honom, då skall han vända sin vrede mot er och er kung.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	16	Nu skall ni med egna ögon få se det stora under som Herren utför. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	17	Jag skall ropa till Herren, och fastän det är mitt i veteskörden skall han låta det åska och regna. Då måste ni inse att det i Herrens ögon var en stor synd som ni begick när ni begärde en kung.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	18	Samuel ropade till Herren, och Herren lät det åska och regna den dagen, så att alla överväldigades av fruktan för Herren och för Samuel 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	19	och sade: »Be för oss, dina tjänare, till Herren, din Gud, att vi slipper dö, fastän vi har rågat våra synders mått med att begära en kung.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	20	Då lugnade Samuel folket. »Det ni har gjort är en svår synd, men vänd er inte för den skull bort från Herren utan tjäna honom av hela ert hjärta. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	21	Vänd er inte bort från honom för att följa tomma avgudar, som varken kan gagna eller rädda, eftersom de inte är något annat än tomhet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	22	För sitt höga namns skull vill Herren inte förskjuta sitt folk; han har ju valt att göra er till sitt folk. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	23	Och själv skulle jag synda svårt mot Herren om jag upphörde att be för er; i stället vill jag lära er vad som är gott och rätt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	24	Frukta Herren och tjäna honom uppriktigt och av hela ert hjärta – kom ihåg allt det stora han har gjort för er. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	12	25	Om ni däremot fortsätter med era onda gärningar, då är det ute både med er och er kung.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	1	Saul var … år då han blev kung, och han regerade två år över Israel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	2	Han valde ut 3 000 man ur Israels folk och förde själv befälet över 2 000 i Mikmas och i Betels bergsbygd, medan Jonatan hade 1 000 man i Giva i Benjamins område. Resten av folket hade Saul skickat hem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	3	Jonatan dödade den filisteiske fogden i Geva, och det fick filisteerna veta. Saul lät stöta i horn över hela landet för att sprida budskapet till hebreerna. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	4	Hela Israel fick på detta sätt höra att Saul hade dödat den filisteiske fogden och att Israel därmed hade dragit över sig filisteernas hat. Folket slöt upp kring Saul i Gilgal, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	5	medan filisteerna samlade sina styrkor till strid mot Israel. De hade 3 000 vagnar med 6 000 mans besättning och fotfolk som sanden på havets strand. De marscherade upp och slog läger vid Mikmas, öster om Bet Aven. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	6	När israeliterna märkte att de var illa ute gömde de sig i grottor och hålor, i klippskrevor, källare och cisterner 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	7	eller gick över vadställena vid Jordan in i Gads och Gileads land. Saul var kvar i Gilgal, och alla som var med honom darrade av rädsla. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	8	I sju dagar väntade han, så länge som Samuel hade bestämt. Men Samuel kom inte till Gilgal, och nu började folket överge Saul och skingras. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	9	Han befallde då att man skulle föra fram brännoffret och gemenskapsoffret till honom, och han offrade brännoffret. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	10	Just då han var färdig med detta kom Samuel, och Saul gick honom till mötes för att hälsa honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	11	»Vad har du tagit dig till!« ropade Samuel. Saul svarade: »När jag såg att hären lämnade mig och skingrades och du inte kom på utsatt tid, och när jag hörde att filisteerna hade dragit ihop sitt folk vid Mikmas, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	12	då tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner mot mig i Gilgal, och jag har ännu inte hunnit beveka Herren. Då tog jag mod till mig och bar fram brännoffret.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	13	Samuel sade: »Du har handlat som en dåre och överträtt den befallning som Herren, din Gud, har gett dig. Herren skulle annars ha befäst ditt kungavälde över Israel för all framtid, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	14	men nu kommer det att gå förlorat. Herren har sökt sig en man efter sitt sinne och utsett honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har hållit vad Herren befallt dig.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	15	Så bröt Samuel upp från Gilgal och gick sin väg. Resten av folket följde med Saul för att möta hären och kom från Gilgal till Giva i Benjamins område. Saul mönstrade den styrka han hade med sig, det var omkring 600 man. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	16	Han och hans son Jonatan låg nu med sitt folk i Geva i Benjamins område, medan filisteerna hade slagit läger i Mikmas. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	17	Tre härjningståg utgick från filisteernas läger, ett i riktning mot Ofra i Shual, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	18	ett mot Bet-Horon och ett mot trakten ovanför Sevoimdalen, åt öknen till.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	19	På den tiden fanns inga smeder i Israel, eftersom filisteerna ville hindra hebreerna att tillverka svärd eller spjut. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	20	Därför måste israeliterna alltid ge sig ner till filisteerna, när de ville låta smida en plogbill eller hacka, en yxa eller oxpik. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	21	Två tredjedels sikel var priset för plogbillar och hackor, en tredjedels sikel för yxor och oxpikar. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	22	När kriget kom hade därför ingen av dem som stod under Sauls och Jonatans befäl vare sig svärd eller spjut. Bara Saul och Jonatan hade vapen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	13	23	Filisteerna hade skickat fram en förpost till passet i Mikmas,
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	1	och en dag sade Jonatan, Sauls son, till sin väpnare: »Kom så tar vi oss över till filisteernas postering på andra sidan!« Men till sin far sade han ingenting. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	2	Saul hade slagit sig ner i utkanten av Giva under granatäppelträdet på tröskplatsen. Hans truppstyrka uppgick till omkring 600 man. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	3	Efoden bars av Achia, som var son till Achituv, bror till I-Kavod, son till Pinechas, son till Eli, Herrens präst i Shilo. Ingen lade märke till att Jonatan var borta. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	4	På ömse sidor om det pass som han måste ta sig igenom för att nå fram till den filisteiska posteringen låg två branta klippor, som hette Boses och Sene. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	5	Den ena reste sig på nordsidan, närmast Mikmas, den andra på sydsidan, närmast Geva. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	6	Jonatan sade till väpnaren: »Låt oss gå över till de där oomskurna hedningarna! Kanske hjälper oss Herren – han kan ge seger lika lätt genom få som genom många.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	7	Väpnaren svarade: »Gör som du vill. Jag gör som du.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	8	»Då går vi över till dem«, sade Jonatan, »och ser till att vi blir upptäckta. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	9	Om de då säger att vi inte skall röra oss förrän de hunnit ner till oss, så stannar vi där vi är och klättrar inte upp till dem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	10	Men om de säger åt oss att komma upp, så gör vi det, för det är tecknet på att Herren har lämnat dem i vår hand.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	11	När nu de båda blev synliga från posteringen sade filisteerna: »Ser man på, nu kryper hebreerna fram ur sina hål!« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	12	Och de ropade ner till Jonatan och hans väpnare: »Kom upp hit, så skall vi visa er!« Då sade Jonatan till väpnaren: »Följ mig! Herren har gett dem i Israels hand.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	13	Jonatan klättrade upp, följd av väpnaren. Filisteerna föll för Jonatans hugg, och väpnaren kom efter och gav dem dödsstöten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	14	I detta första angrepp fällde de omkring tjugo man på en sträcka av en halv plogfåras längd. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	15	I lägret nere på fältet och bland folket spred sig förfäran; också posteringen och plundringsstyrkan greps av panik. Marken skalv. Gud slog dem med skräck.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	16	Från Giva i Benjamins område såg Sauls spanare att fiendelägret var i upplösning och att alla sprang om varandra. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	17	Saul lät då räkna sitt folk för att se vilka som var frånvarande, och det visade sig att Jonatan och hans väpnare saknades. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	18	Saul uppmanade nu Achia att ta fram efoden – det var alltså han som den gången bar efoden inför Israel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	19	Men medan Saul talade med prästen tilltog larmet i filisteernas läger alltmer. »Låt det vara«, sade Saul till prästen, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	20	och i samlad trupp skyndade han och alla som var med honom till stridsplatsen. Där vände filisteerna vapnen mot varandra, och det rådde fullständigt kaos. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	21	Även de hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och hade dragit i fält på deras sida gick nu över till israeliterna under Saul och Jonatan. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	22	Och när de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergstrakter fick höra att filisteerna flydde, tog också de upp förföljelsen och gav sig in i striden. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	23	Så skänkte Herren seger åt Israel den dagen.Sauls förbannelse drabbar Jonatan Striderna fortsatte ända bortom Bet Aven, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	24	och israeliterna var hårt ansatta. Då band Saul folket med denna ed: »Förbannad den som äter före kvällen, innan jag har tagit hämnd på mina fiender.« Och ingen smakade något. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	25	 Ute på fälten fanns det honung, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	26	men när folket kom fram till bikakorna var det inte någon som vågade ta för sig, fastän det dröp av honung överallt. Så rädda var de för Sauls förbannelse. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	27	Men Jonatan hade inte hört att hans far hotade folket med förbannelse. Han sträckte fram sin stav och doppade spetsen i honungen och tog för sig av den, och hans ögon fick ny glans. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	28	Då sade en man i hären: »Din far har svurit en ed och förbannat var och en som äter något under dagen, och därför är alla utmattade.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	29	»Min far drar olycka över landet«, svarade Jonatan. »Se vilken glans mina ögon fick när jag smakade lite av honungen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	30	Tänk då om folket i dag hade fått äta av det byte de tagit från fienden! Som det nu är har vi inte kunnat fullfölja segern över filisteerna.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	31	Efter att den dagen ha fördrivit filisteerna från Mikmas ända till Ajalon var israeliterna svårt medtagna. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	32	De kastade sig över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade direkt på marken och åt köttet med blodet i. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	33	Saul underrättades om detta: »Folket syndar mot Herren och äter kött med blodet i.« Då sade han: »Ni har handlat orätt. Vältra nu fram en stor sten till mig 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	34	och gå sedan runt bland folket och säg till att var och en leder hit sin oxe och sitt får. Här skall ni slakta och äta dem och inte synda mot Herren genom att äta kött med blodet i.« När det blev natt kom alla dit med de djur som de hade fått tag i och slaktade dem där. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	35	Så byggde Saul ett altare åt Herren; detta var det första altare han byggde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	36	Därefter tog Saul till orda: »Låt oss fortsätta att förfölja och plundra filisteerna i natt, ända tills det ljusnar. Vi skall inte låta en enda av dem slippa undan.« Folket sade: »Gör vad du finner bäst.« Då sade prästen: »Låt oss först träda fram inför Gud.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	37	Och Saul frågade Gud: »Skall jag förfölja filisteerna? Lämnar du dem i Israels hand?« Men han fick inget svar den dagen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	38	Saul lät då församla folkets hövdingar och sade till dem: »Undersök noga vad det är för en synd som har begåtts i dag. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	39	Så sant Herren lever, han som ger seger åt Israel: den skyldige skall straffas med döden, om det så är min son Jonatan.« Men ingen sade något. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	40	Då sade Saul till israeliterna: »Ni skall stå på ena sidan, jag och min son Jonatan på den andra!« – »Gör vad du finner bäst«, sade de. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	41	Därefter sade Saul till Herren, Israels Gud: »Varför har du inte svarat din tjänare i dag? Om skulden ligger hos mig eller min son Jonatan, Herre, Israels Gud, låt då urim komma upp, och om den ligger hos ditt folk Israel, låt då tummim komma upp.« Då föll lotten på Jonatan och Saul, medan folket gick fritt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	42	Saul sade: »Kasta lott mellan mig och min son Jonatan.« Och lotten föll på Jonatan. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	43	»Tala om vad du har gjort«, sade Saul, och Jonatan svarade: »Jag smakade en droppe honung från spetsen av min stav. Jag är beredd att dö.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	44	Saul svarade: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag bryter min ed: Jonatan, du måste dö!« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	45	Men folket ropade till Saul: »Skulle Jonatan dö, han som har vunnit denna stora seger åt Israel! Aldrig! Så sant Herren lever, inte ett hår skall krökas på hans huvud! Han har haft Gud med sig i det som han har gjort i dag.« Så friköpte folket Jonatan, och han slapp att dö. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	46	Saul drog sig tillbaka utan att förfölja filisteerna, och dessa återvände till sitt eget område.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	47	Sedan Saul hade kommit till makten i Israel förde han krig mot sina fiender i alla väderstreck, mot Moab, Ammon och Edom, mot kungen av Sova och mot filisteerna, och vart han vände sig hade han framgång. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	48	En stor bedrift utförde han då han slog amalekiterna och räddade Israel från deras plundringståg.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	49	Sauls söner hette Jonatan, Jishjo och Malki-Shua. Den äldsta av hans båda döttrar hette Merav och den yngsta Mikal. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	50	Sauls hustru hette Achinoam och var dotter till Achimaas. Befälhavaren för hans krigsmakt hette Avner och var son till hans farbror Ner. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	51	Kish, Sauls far, och Ner, Avners far, var båda söner till Aviel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	14	52	Så länge Saul levde pågick häftiga strider med filisteerna, och varje tapper och krigsduglig man som han träffade på tog han i sin tjänst.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	1	Samuel sade till Saul: »Det var mig Herren sände för att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Lyssna nu till hans ord! 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	2	Så säger Herren Sebaot: Jag har inte glömt vad amalekiterna gjorde mot Israels folk, då de angrep dem på deras vandring från Egypten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	3	Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	4	Då bådade Saul upp folket, och i Telam mönstrade han 200 000 soldater jämte 10 000 man från Juda.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	5	När han hade nått fram till amalekiternas stad lade han sig i bakhåll i bäckravinen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	6	Han uppmanade keniterna att dra sig bort och lämna amalekiterna: »Jag vill inte utrota er tillsammans med dem. Ni behandlade ju israeliterna som vänner, då de var på väg från Egypten.« Keniterna drog sig då bort, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	7	och Saul slog amalekiterna och förföljde dem från Havila ända fram till Shur, öster om Egypten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	8	Deras kung Agag greps levande, men alla andra vigdes åt förintelse och höggs ner med svärd. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	9	Saul och hans män skonade Agag och vidare det bästa av boskapen, de feta oxarna och lammen och över huvud taget allt som hade något värde: det kunde de inte förmå sig att viga åt förintelse, som de gjorde med allt det odugliga och värdelösa.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	10	Herrens ord kom till Samuel: 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	11	»Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung. Han har vänt sig från mig och gör inte vad jag befaller honom.« Detta upprörde Samuel, och han ropade till Herren hela natten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	12	Tidigt nästa morgon gick han ut för att söka upp Saul. Då fick han höra att Saul hade kommit till Karmel. Där hade han rest en segerstod åt sig, och sedan hade han vänt och fortsatt ner till Gilgal.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	13	När Samuel kom hälsade Saul honom: »Herren välsigne dig! Jag har fullgjort Herrens uppdrag.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	14	Samuel frågade: »Vad är det då för bräkande och råmande jag hör?« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	15	»Det är djur som har förts hit från amalekiterna«, svarade Saul, »folket sparade det bästa av boskapen för att offra åt Herren, din Gud. Resten vigde vi åt förintelse.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	16	Samuel avbröt honom: »Jag skall tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.« – »Låt höra!« sade Saul. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	17	Samuel sade: »Även om du är obetydlig i dina egna ögon står du dock i spetsen för Israels stammar, och Herren har smort dig till kung över Israel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	18	Herren har sänt dig och sagt: Dra ut och vig amalekiterna åt förintelse, bekämpa dessa syndare tills de är utplånade. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	19	Varför lyssnade du inte till Herren utan kastade dig över bytet och gjorde det som är ont i Herrens ögon?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	20	Saul svarade: »Jag lyssnade till Herren. Jag drog ut dit Herren skickade mig. Agag, amalekiternas kung, förde jag hit, men dem själva vigde jag åt förintelse. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	21	Av bytet tog folket får och kor, det bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	22	Då sade Samuel:
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	23	Trots är synd liksom svartkonst är synd, övermod synd liksom avgudadyrkan. Du har förkastat Herrens ord, och han har förkastat dig: du skall ej längre vara konung.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	24	Då sade Saul till Samuel: »Jag har syndat och överträtt Herrens befallning och dina ord. Jag var rädd för folket och gjorde dem till viljes. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	25	Förlåt mig min synd och följ mig tillbaka, så skall jag falla ner inför Herren.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	26	Men Samuel svarade: »Jag följer dig inte; du har förkastat Herrens befallning, och han har förkastat dig som kung över Israel.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	27	När Samuel vände sig om för att gå högg Saul tag i hans mantel, och en flik rycktes av. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	28	Samuel sade: »I dag har Herren ryckt ifrån dig Israels kungamakt och gett den åt en annan, som är bättre än du. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	29	Och han som är Israels ära ljuger icke och ångrar intet, ty han är inte en människa, en som kan ångra sig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	30	Saul upprepade: »Ja, jag har syndat. Men visa mig ändå den hedern inför mitt folks äldste och inför Israel att gå med mig, så vill jag falla ner inför Herren, din Gud.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	31	Samuel följde då med Saul, och Saul föll ner och tillbad Herren.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	32	Samuel befallde nu att man skulle föra fram amalekiternas kung Agag inför honom, och Agag kom med vacklande steg och klagade: »Hur bitter är inte döden!« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	33	Men Samuel sade: »Ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, nu skall din mor bli barnlös som de.« Och han högg ner Agag inför Herren i Gilgal.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	34	Därefter gick Samuel till Rama, medan Saul vände hem till Sauls Giva. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	15	35	Samuel grät över Saul och ville inte se honom mer, så länge han levde. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	1	Herren sade till Samuel: »Hur länge tänker du gråta över Saul? Jag har ju förkastat honom; han skall inte längre vara kung över Israel. Fyll ditt smörjhorn med olja och ta det med dig. Jag sänder dig till Jishaj i Betlehem, ty jag har utsett en av hans söner till kung.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	2	Samuel svarade: »Nej, dit kan jag inte gå. Fick Saul reda på det skulle han döda mig.« Men Herren sade: »Ta med dig en kviga och säg att du kommer för att offra till Herren. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	3	Bjud så in Jishaj till offerfesten. Sedan låter jag dig veta vad du skall göra; den som jag utpekar skall du smörja åt mig.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	4	Samuel gjorde som Herren hade sagt. När han kom till Betlehem skyndade stadens äldste emot honom och frågade oroligt: »Vad för dig hit? Är allt väl?« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	5	»Ja«, svarade han. »Jag är här för att offra till Herren. Rena er, och kom sedan med mig till offerfesten.« Han renade Jishaj och hans söner och inbjöd dem till offret. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	6	När de kom dit och Samuel såg Eliav, tänkte han: »Här inför Herren står nu hans smorde.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	7	Men Herren sade till Samuel: »Fäst dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt – honom har jag förkastat. Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	8	Då kallade Jishaj på Avinadav och lät honom stiga fram inför Samuel. Men Samuel sade: »Inte heller honom har Herren utvalt.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	9	Därefter lät Jishaj Shamma stiga fram, men Samuel sade: »Inte heller honom har Herren utvalt.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	10	På detta sätt lät Jishaj sina sju söner stiga fram, men Samuel sade: »Herren har inte utvalt någon av dessa.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	11	Sedan frågade han: »Är detta alla dina söner?« – »Nej«, svarade Jishaj, »den yngste är kvar, men han är ute och vallar fåren.« Då sade Samuel: »Skicka efter honom, vi går inte vår väg förrän han har kommit.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	12	Jishaj lät hämta honom, och han var ljus och ståtlig och hade vackra ögon. Och Herren sade: »Han är det, honom skall du smörja.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	13	Samuel tog då oljehornet och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens ande föll över David och var sedan alltid med honom. Därefter vände Samuel tillbaka till Rama.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	14	Men Herrens ande hade övergett Saul, och han plågades av en ond ande som Herren sänt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	15	Hans närmaste män sade då: »Vi ser att en ond ande från Gud plågar dig, herre. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	16	Befall dina tjänare – vi står här beredda – att leta upp någon som spelar lyra. När den onda anden ansätter dig kan han spela för dig och lindra din plåga.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	17	Saul sade då till sina män: »Leta upp någon som är skicklig att spela och för honom till mig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	18	En av dem berättade att han hade träffat en son till Jishaj i Betlehem som kunde spela. »Det är en duktig karl och en god soldat, han vet att lägga sina ord och ser bra ut. Och Herren är med honom.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	19	Då skickade Saul bud till Jishaj och lät säga: »Sänd din son David till mig, han som vallar fåren.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	20	Jishaj tog tio bröd, en lägel vin och en killing och skickade detta med sin son David till Saul. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	21	Så kom David till Saul och trädde i tjänst hos honom. Saul blev mycket fäst vid honom; han gjorde honom till sin väpnare 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	22	och skickade bud till Jishaj: »Jag tycker bra om David. Låt honom stanna i min tjänst.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	16	23	Var gång Guds ande ansatte Saul grep David lyran och spelade. Då kände sig Saul lättare till mods. Han blev lugn igen, och den onda anden lämnade honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	1	Filisteerna drog samman sina trupper till strid och samlades i Soko i Juda. De slog läger i Efes Dammim mellan Soko och Aseka. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	2	Också Saul och israeliterna samlade sina styrkor. De slog läger i Terebintdalen och ordnade sig till strid mot filisteerna. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	3	Filisteerna stod på den ena bergssluttningen och israeliterna på den andra, med dalen mellan sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	4	Ur filisteernas led steg då fram en tvekampskämpe som hette Goljat från Gat. Han var tre meter lång 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	5	och bar en hjälm av brons och ett harnesk med bronsfjäll som vägde omkring 60 kilo. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	6	Han hade benskenor av brons och en bronssabel i rem över axeln. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	7	Skaftet på hans spjut var tjockt som en vävbom, och spetsen, som var av järn, vägde över sju kilo. Framför honom gick hans sköldbärare.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	8	Goljat gjorde halt och ropade bort mot de israelitiska leden: »Varför ställer ni upp till strid? Jag är filisteernas man och ni Sauls tjänare. Utse någon på er sida som får komma ner till mig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	9	Om han är stark nog att kämpa mot mig och dödar mig, så blir vi era slavar. Men om jag vinner och dödar honom, då blir ni våra slavar och tjänar oss.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	10	Och han fortsatte: »Jag utmanar Israels här: Skicka fram en man som kan kämpa med mig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	11	När Saul och alla israeliterna hörde filisténs utmaning blev de utom sig av skräck.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	12	David var son till en efratit från Betlehem i Juda som hette Jishaj. Han hade åtta söner och var på Sauls tid redan till åren kommen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	13	Hans tre äldsta söner hade följt Saul ut i kriget. De som dragit i fält var Eliav, den förstfödde, Avinadav, den andre, och Shamma, den tredje. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	14	David var yngst. De tre äldsta hade följt Saul, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	15	men David brukade då och då lämna Saul för att gå till Betlehem och valla sin fars får.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	16	Morgon och kväll i fyrtio dagars tid steg filistén fram och ställde sig där.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	17	Jishaj sade till sin son David: »Ta den här säcken rostad säd och de här tio bröden och skynda dig till dina bröder i lägret. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	18	Och de här tio ostarna skall du lämna till deras befälhavare. Sök upp dina bröder och se hur de har det och få med dig ett livstecken från dem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	19	De är med Saul och den israelitiska hären i Terebintdalen och krigar mot filisteerna.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	20	Tidigt nästa morgon lät David någon annan ta hand om fåren och gjorde som Jishaj hade sagt till honom; han tog med sig vad han skulle och gav sig i väg. Just då han kom fram till lägret drog hären ut för att ställa upp sig, och stridsropen skallade. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	21	Israeliter och filisteer ställde upp i slagordning mitt emot varandra. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	22	David lade ifrån sig packningen hos trossvakten och sprang bort till trupperna och hälsade på sina bröder. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	23	Medan han stod där och talade med dem trädde tvekampskämpen Goljat från Gat fram ur filisteernas led och upprepade sin utmaning, och David hörde det. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	24	Alla israeliterna ryggade förskräckta tillbaka när de fick se honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	25	»Se på den där mannen«, sade de till varandra, »det är för att förödmjuka Israel som han visar sig. Den som kan besegra honom får stora rikedomar av kungen. Han får kungens dotter till hustru, och alla i hans släkt skall vara fria män i Israel.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	26	David frågade dem som stod närmast: »Vilken belöning får den som slår ihjäl den där filistén och befriar Israel från vanäran? Och hur kan en oomskuren filisté få skymfa den levande Gudens här?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	27	Man talade då om för honom vad som hade sagts om belöningen för den som slog ihjäl filistén. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	28	När Davids äldste bror Eliav fick höra hur han pratade med de andra blev han arg och sade: »Vad har du här att göra? Till vem har du lämnat din lilla fårhjord i öknen? Jag känner dig nog, din fräcka slyngel! Du har bara kommit för att titta på striden.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	29	»Vad har jag nu gjort?« sade David. »Jag frågade ju bara.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	30	Han lämnade Eliav och frågade andra, och alla gav honom samma svar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	31	Ryktet om vad David hade sagt spred sig, och även Saul hörde det och kallade honom till sig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	32	Och David sade till Saul: »Låt dig inte skrämmas av honom, herre. Jag, din tjänare, skall gå ut och strida mot den där filistén.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	33	»Inte duger du till att slåss mot filistén«, svarade Saul, »du är ju bara en pojke, och han har varit krigare i hela sitt liv.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	34	Men David sade: »Jag har vallat får åt min far. När det kom ett lejon och tog ett får ur hjorden 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	35	sprang jag efter det, slog ner det och ryckte bytet ur käftarna på det. När det anföll mig grep jag det i manen och slog ihjäl det. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	36	Också en björn har jag fällt, och det skall gå likadant för den där oomskurne filistén som det gick för dem, eftersom han har skymfat den levande Gudens här.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	37	Och han tillade: »Herren som har räddat mig från både lejon och björn, han skall rädda mig från den där filistén.« Då sade Saul till honom: »Gå. Herren är med dig.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	38	Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	39	Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. »Nej, med allt det här kan jag inte gå«, sade han till Saul, »jag har aldrig gjort det förr.« Och så lade han av sig rustningen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	40	Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel. Med slungan i handen gick han emot filistén. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	41	Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	42	När filistén fick syn på David fnös han föraktfullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	43	»Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?« frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	44	»Kom hit«, ropade han, »så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	45	David svarade: »Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	46	I dag skall Herren utlämna dig åt mig, jag skall fälla dig till marken och hugga huvudet av dig. I dag skall jag ge ditt lik och de filisteiska soldaternas lik åt himlens fåglar och markens vilda djur. Så skall hela världen förstå att Israel har en Gud, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	47	och alla här skall inse att det inte är med svärd och spjut som Herren ger seger. Han råder över kriget, och han har gett er i vårt våld.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	48	När nu filistén fortsatte framåt och kom allt närmare, sprang David med snabba steg fram mot hären för att möta honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	49	Han stack handen i väskan och tog upp en sten, sköt i väg den med slungan och träffade filistén så att stenen trängde in i pannan och han föll framstupa på marken. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	50	Så besegrade David filistén med slunga och sten. Han dräpte filistén utan svärd.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	51	Nu sprang David fram och ställde sig över filistén, grep hans svärd och drog det ur skidan. Han gav honom dödsstöten och högg av huvudet med svärdet. När filisteerna såg att deras hjälte var död tog de till flykten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	52	Då höjde Israels och Judas styrkor ett härskri och förföljde filisteerna ända bort mot Gat och fram till Ekrons portar. Ja, det låg fallna filisteer längs Shaarajimvägen ända till Gat och Ekron. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	53	Efter att ha jagat filisteerna vände israeliterna tillbaka och plundrade deras läger. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	54	David tog filisténs huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	55	När Saul såg David dra ut för att möta filistén frågade han sin härförare Avner: »Avner, vems son är den där pojken?« – »Sannerligen, konung, det vet jag inte«, svarade Avner, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	56	och då befallde kungen honom att ta reda på vem den unge mannen var. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	57	När sedan David kom tillbaka efter att ha dräpt filistén tog Avner honom med sig till Saul, medan han ännu bar filisténs huvud i handen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	17	58	Saul frågade David: »Vems son är du, unge man?« David svarade: »Jag är son till din tjänare Jishaj i Betlehem.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	1	Efter samtalet mellan David och Saul blev Jonatan innerligt fäst vid David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	2	Från den dagen tog Saul David till sig och lät honom inte återvända hem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	3	Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	4	Han tog av sig manteln han bar och gav den åt David, liksom sina övriga kläder och till och med svärdet, bågen och bältet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	5	Och David lyckades så väl med alla uppdrag han fick att kungen gjorde honom till befälhavare. Både folket och Sauls närmaste män tyckte att det var ett bra beslut.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	6	Då hären kom tillbaka efter att David hade dödat filistén gick kvinnorna i Israels alla städer ut för att titta, och danserskor mötte kung Saul med glädjerop och tamburiner och tresträngade lyror. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	7	De jublande kvinnorna sjöng:
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	8	Saul tog mycket illa upp, och i sin förbittring sade han: »Åt David ger de tio tusen och åt mig tusen. Nu fattas honom bara kungamakten.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	9	Från och med nu hade Saul ögonen på David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	10	Följande dag överfölls Saul av en ond ande från Gud och bar sig åt som en besatt inne i sitt hus. David spelade lyra, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	11	och höjde det. »Jag skall nagla fast David vid väggen«, tänkte han, men David vek undan två gånger. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	12	Då blev Saul rädd för honom, eftersom Herren var med David men hade vänt sig från honom själv. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	13	Han ville inte längre ha David i sin närhet utan gav honom befälet över tusen man. David ledde sina män i strid 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	14	och lyckades väl i alla sina företag, ty Herren var med honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	15	Saul såg hans stora framgångar och blev skrämd, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	16	men alla i Israel och Juda älskade David, som ledde dem i striden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	17	Saul sade till David: »Min äldsta dotter Merav, henne ger jag dig till hustru, om du visar dig tapper i min tjänst och utkämpar Herrens krig.« Saul tänkte nämligen att filisteerna skulle döda David, så att han slapp göra det själv. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	18	David svarade: »Hur skulle en man som jag, med min härstamning, kunna bli kungens måg?«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	19	När nu tiden var inne för David att få Sauls dotter Merav till hustru, blev hon i stället bortgift med Adriel från Mechola. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	20	Men Sauls dotter Mikal blev kär i David, och då man berättade det för Saul tyckte han att det var bra. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	21	Han tänkte: »Jag ger honom Mikal: hon skall bli ett lockbete som gör honom till ett lätt byte för filisteerna.« Därför erbjöd han nu för andra gången David att bli hans måg. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	22	Han befallde sina närmaste män att i förtroende säga till David: »Du står högt i gunst hos kungen, och vi tycker alla om dig. Du skall bli hans måg!« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	23	När Sauls män anförtrodde David detta svarade han: »Tror ni det är så lätt att bli kungens måg? Jag är ju en fattig och obetydlig man.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	24	De berättade för Saul vad David hade sagt, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	25	och Saul sade: »Hälsa David att den enda brudgåva kungen begär är förhudarna från 100 filisteer som en hämnd på sina fiender.« Saul räknade med att filisteerna skulle döda David. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	26	Sauls män framförde hälsningen till David. Han tyckte att det var bra att få bli kungens måg på sådana villkor. Innan tiden var gången 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	27	drog han ut med sina män. Han slog ihjäl 200 filisteer och tog med sig deras förhudar och lämnade dem allesammans åt kungen för att få bli hans måg. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	28	Nu insåg Saul att David hade Herren på sin sida och att hela Israel älskade honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	29	Kungens fruktan för honom växte alltmer, och för all framtid blev han Davids fiende. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	18	30	Filisteernas befälhavare gjorde nya anfall, men varje gång de drog i strid var David mer framgångsrik än någon annan av Sauls män, och hans namn blev vida berömt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	1	Saul talade med sin son Jonatan och med sina närmaste män om sin avsikt att döda David. Men Jonatan var mycket fäst vid David 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	2	och varskodde honom. »Saul vill döda dig«, sade han. »Var därför på din vakt i morgon bitti, göm dig och håll dig dold. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	3	Själv skall jag göra sällskap med min far ut på fälten där du håller till och tala med honom om dig. Om jag då får reda på något skall jag låta dig veta det.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	4	Jonatan talade väl om David inför sin far och sade: »Kungen får inte göra sin tjänare något orätt – David har ju aldrig gjort något orätt mot dig, utan du har haft stor nytta av hans tjänster. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	5	Han satte sitt liv på spel då han slog ihjäl filistén, och Herren gav Israel en stor seger. Du såg det själv och gladde dig. Varför skulle du då låta oskyldigt blod flyta och döda David utan anledning?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	6	Saul lyssnade till Jonatan och svor vid Herren: »Så sant Herren lever, David skall inte dödas.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	7	Då kallade Jonatan på David och berättade om samtalet. Han tog med sig David till Saul, och så var David åter i tjänst hos kungen som förut.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	8	Kriget blossade upp på nytt, och David ryckte ut mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag och drev dem på flykten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	9	En gång när Saul satt i sitt hus med spjutet i handen och David spelade, föll en ond ande från Herren över honom, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	10	och han försökte nagla fast David vid väggen med sitt spjut. Men David vek undan för honom, och spjutet träffade väggen. David flydde och lyckades undkomma. Redan samma natt 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	11	sände Saul några män till Davids hus för att bevaka honom och döda honom på morgonen. Men Mikal, Davids hustru, varnade sin man: »Du måste sätta dig i säkerhet redan i natt, annars är du en död man i morgon.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	12	Hon firade ner David från fönstret, och han flydde och lyckades undkomma.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	13	Mikal tog nu husguden och lade den i sängen, placerade en getfäll vid huvudändan och lade täcket ovanpå. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	14	När Sauls utsända skulle hämta David sade hon att han låg sjuk. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	15	Männen fick då order att själva gå in till David. »Bär honom i sängen hit till mig«, sade Saul, »så att jag kan döda honom.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	16	När de kom in upptäckte de husguden som låg i sängen och getfällen vid huvudändan. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	17	»Varför har du lurat mig så här?« sade Saul till Mikal. »Du har hjälpt min fiende att komma undan!« Mikal svarade att David hade sagt: »Hjälp mig i väg, annars måste jag döda dig.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	18	När nu David hade flytt och klarat sig undan kom han till Samuel i Rama och berättade för honom om allt som Saul hade gjort honom. Tillsammans gick de sedan till Najot och stannade där. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	19	Då Saul fick veta att David var i Najot vid Rama 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	20	skickade han folk för att gripa honom. De fann en skara profeter i extas, och Samuel stod där som deras anförare. Då föll Guds ande över kungens män, så att också de råkade i extas. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	21	När man berättade detta för Saul sände han i väg nytt folk, men också de råkade i extas. Saul skickade en tredje grupp, men det gick likadant för dem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	22	Han begav sig då själv till Rama, och när han kom till Stora brunnen i Seku frågade han var Samuel och David var. Man sade att de var i Najot vid Rama, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	23	och han gick vidare dit, men också han greps av Guds ande och fortsatte i profetisk hänryckning hela vägen fram till Najot. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	19	24	Också han kastade av sig kläderna och betedde sig som de andra profeterna inför Samuel; hela dagen och hela natten låg han där naken. Det är därför man brukar säga: »Hör Saul också till profeterna?«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	1	David flydde från Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: »Vad har jag gjort för ont? Vad är det för brott som din far anklagar mig för, eftersom han vill döda mig?« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	2	»Nej, nej«, svarade Jonatan, »du skall inte dö! Min far företar sig aldrig något, stort eller smått, utan att tala om det för mig. Varför skulle han då hemlighålla detta? Det är otänkbart.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	3	Men David försäkrade med ed: »Din far vet mycket väl hur fäst du är vid mig. Därför vill han hålla dig utanför det här, så att du slipper oroas. Så sant Herren lever och så sant du själv lever, det är inte mer än ett steg mellan mig och döden.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	4	Jonatan sade: »Allt vad du vill skall jag göra för dig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	5	David svarade: »I morgon är det nymånadsfest, och då skulle jag egentligen sitta till bords med kungen. Men låt mig i stället gå och gömma mig ute på fälten tills kvällen kommer. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	6	Om din far saknar mig, så säger du att jag bad dig om lov att göra ett hastigt besök hemma i Betlehem, eftersom man just firar det årliga offret där för hela släkten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	7	Om kungen svarar: ’Bra!’ kan jag vara lugn. Men om han visar vrede, då förstår du att han är fast besluten att röja mig ur vägen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	8	Gör detta för mig, din tjänare – du har ju slutit ett förbund med mig inför Herren. Om jag har förbrutit mig är det du som skall döda mig; utlämna mig bara inte till din far.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	9	»Aldrig i livet«, svarade Jonatan. »Om jag märker att min far har bestämt sig för att röja dig ur vägen, så talar jag naturligtvis om det för dig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	10	David frågade: »Vem skall underrätta mig om Saul ger dig ett bryskt svar?« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	11	»Kom med mig«, sade Jonatan, och båda gick tillsammans ut på fälten.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	12	Jonatan sade: »Vid Herren, Israels Gud, i morgon skall jag försöka komma underfund med min fars avsikter. Du skall se att han är vänligt stämd mot dig, men om han inte är det skickar jag bud till dig och varnar dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	13	Vill han ditt fördärv, då må Herren straffa mig, nu och framgent, om jag inte varnar dig, så att du kan fly och sätta dig i säkerhet. Må Herren vara med dig, så som han har varit med min far. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	14	Så länge jag lever måste du vara barmhärtig mot mig, liksom Herren är barmhärtig, och efter min död 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	15	får du aldrig upphöra att visa barmhärtighet mot min släkt. När Herren utplånar alla Davids fiender från jordens yta 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	16	får Jonatans namn inte utplånas ur Davids släkt. Om så sker, må Herren ta hämnd på David.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	17	Så bekräftade Jonatan åter sin kärlek till David med en ed, ty han älskade honom lika högt som sitt eget liv.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	18	»I morgon är det nymånadsfest«, fortsatte Jonatan, »då märks det att du är borta när din plats står tom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	19	Men i övermorgon skall du gå ner till det ställe där du gömde dig förra gången och stanna vid kullen, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	20	och då kommer jag och skjuter pilar åt det hållet, som om jag sköt till måls. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	21	Jag skickar en pojke att leta efter pilarna, och om jag då ropar till honom: ’Den ligger längre hitåt, hämta den!’ då kan du komma fram och känna dig lugn, då är det ingen fara å färde, så sant Herren lever. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	22	Men om jag ropar åt pojken: ’Pilen ligger längre bort!’ då måste du ge dig av, då sänder Herren i väg dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	23	Vad vi har lovat varandra, du och jag, det vakar Herren över för all framtid.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	24	Så gömde sig David där ute på fälten. Nymånadsfesten kom, och kungen slog sig ner för att äta. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	25	Han satt på sin vanliga plats vid väggen. Jonatan satte sig mitt emot honom och Avner vid sidan om Saul. Men Davids plats stod tom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	26	Saul sade ingenting den dagen, han tänkte: »Det har nog hänt honom något så att han är oren. Ja, säkert är han oren.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	27	Men då Davids plats stod tom också på andra dagen av festen frågade Saul sin son Jonatan: »Varför har inte Jishajs son kommit till måltiden vare sig i går eller i dag?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	28	Jonatan svarade: »David bad mig om lov att gå till Betlehem, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	29	han sade: Låt mig få gå, vår släkt håller offerfest i staden, och mina bröder vill att jag skall vara med. Om du är min vän, låt mig då slippa i väg, så att jag får träffa mina bröder. – Det är därför han inte har kommit till kungens bord.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	30	Då blev Saul rasande och for ut mot Jonatan: »Din horunge! Var det inte det jag visste, att du hänger ihop med den där Jishajs son och drar skam över både dig själv och din slinka till mor. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	31	Så länge Jishajs son trampar denna jord, så länge blir du aldrig kung i landet. Skicka nu efter honom. Han måste dö.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	32	»Varför skall han dödas?« frågade Jonatan. »Vad har han gjort?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	33	Då höjde Saul sitt spjut för att spetsa honom, och nu förstod Jonatan att hans far var fast besluten att döda David. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	34	I vredesmod rusade han upp och lämnade bordet, och denna andra dag av festen åt han ingenting. Så upprörd var han över Sauls skändliga behandling av David.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	35	Nästa morgon gick Jonatan ut på fälten, så som han hade avtalat med David. Han hade en liten pojke med sig 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	36	och sade till honom: »Spring och leta rätt på pilarna som jag skjuter!« Pojken sprang, och Jonatan sköt en pil över honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	37	Men när pojken kom fram till den plats där pilen slagit ner ropade Jonatan efter honom: »Den ligger längre bort. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	38	Skynda dig och spring, stanna inte!« Pojken plockade upp pilen och kom tillbaka med den till sin herre. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	39	Han anade ingenting, men Jonatan och David visste vad det gällde. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	40	Sedan lämnade Jonatan sina vapen till pojken och sade åt honom att ta med dem till staden. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	41	När han gått reste sig David från sitt gömställe vid kullen och föll ner med ansiktet mot jorden och hälsade Jonatan tre gånger. De kysste varandra under tårar, och till slut grät David våldsamt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	42	Då sade Jonatan till honom: »Farväl. Vi båda har svurit varandra en ed i Herrens namn: Herren skall vaka över förbundet mellan mig och dig och mellan våra efterkommande för all framtid.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	20	43	Så gick David sin väg medan Jonatan återvände till staden.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	1	David kom till Nov, och där skyndade prästen Achimelek oroligt emot honom: »Varför kommer du ensam?« frågade han. »Har du ingen med dig?« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	2	»Jag är här på uppdrag av kungen«, svarade David, »och han har förbjudit mig att säga vilket ärende och vilka åtgärder det gäller. Jag har gett mina män besked om var vi skall mötas. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	3	Har du fem bröd, så låt mig få dem eller vad som annars finns till hands.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	4	Prästen svarade: »Något vanligt bröd har jag inte, bara heligt bröd, om nu dina män har avhållit sig från kvinnor.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	5	»Ja«, försäkrade David, »kvinnor har varit förbjudna för oss, som alltid när jag har dragit i fält. Och om manskapets utrustning är helgad redan i vanliga fall, så är den ännu mer helgad i dag.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	6	Då gav prästen honom av det heliga, eftersom det inte fanns något annat bröd än skådebröden som hade legat inför Herren men ersatts med färskt bröd. – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	7	Den dagen var en av Sauls tjänare kvar i templet, Doeg från Edom, den främste bland Sauls herdar. – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	8	David frågade nu Achimelek om han hade något spjut eller svärd till hands: »Det var så bråttom med kungens ärende att jag inte fick med mig vare sig svärd eller något annat.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	9	Prästen svarade: »Svärdet som Goljat hade, filistén du dräpte i Terebintdalen, ligger bakom efoden, insvept i en mantel. Det kan du ta, om du vill; något annat finns här inte.« David svarade: »Det har inte sin like. Ge mig det!«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	10	Samma dag flydde David vidare undan Saul och kom till Akish, kungen i Gat. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	11	Akishs tjänare frågade sin herre: »Är inte det där David, landets kung? Var det inte honom de hyllade, när de dansade och sjöng: Saul har slagit tusen, David tio tusen.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	12	David fäste sig vid deras ord och började bli rädd för Akish, kungen i Gat. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	13	När folk såg på spelade han vansinnig, och när de tog hand om honom var han som förryckt, bankade på dörrarna i stadsporten och dreglade i skägget. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	14	Då sade Akish till sina tjänare: »Ni ser väl att karlen är galen. Varför har ni skickat på mig honom? 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	21	15	Har jag så ont om dårar att ni måste ta hit den där för att plåga mig med sina galenskaper? En sådan får inte komma in i mitt hus.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	1	David lämnade Gat och tog sin tillflykt till grottan vid Adullam. Då hans bröder och den övriga familjen fick reda på detta gick de dit ner till honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	2	Alla slags nödställda, skuldsatta och missnöjda, i allt omkring 400 man, samlades runt honom, och han blev deras hövding. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	3	Därifrån gick David till Mispa i Moab och bad kungen där att hans far och mor skulle få vara hos moabiterna, tills han själv fick klarhet om vad Gud ville göra med honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	4	Så lämnade David sina föräldrar hos kungen av Moab, och där stannade de kvar så länge David var i bergfästet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	5	Men profeten Gad sade till David: »Dröj inte kvar i fästet utan kom tillbaka till Juda.« Då bröt David upp och kom till Heretskogen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	6	Saul satt i Giva, under tamarisken på höjden, med spjutet i handen och med alla sina män stående omkring sig. Då han fick höra att David och hans folk varit synliga 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	7	sade han till dem som stod runt om honom: »Hur är det, benjaminiter, tror ni verkligen att Jishajs son också kommer att ge er åkrar och vingårdar och sätta er till befäl över tusen man eller hundra? 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	8	Ni har ju alla gaddat er samman mot mig, och ingen har velat avslöja för mig att min son har slutit förbund med Jishajs son. Ingen av er har besvärat sig med att tala om för mig att min son har uppeggat en av mina närmaste män till att intrigera mot mig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	9	Doeg från Edom, som var förman i kungens tjänst, tog då till orda: »Jag såg när David kom till Nov, till Achimelek, Achituvs son. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	10	Achimelek frågade Herren för hans räkning och försåg honom med proviant. Också filistén Goljats svärd gav han honom.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	11	Då kallade Saul till sig prästen Achimelek och hela hans släkt, prästerna i Nov, och när de infann sig 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	12	sade kungen: »Hör på, Achituvs son!« – »Ja, herre, jag hör«, svarade Achimelek, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	13	och Saul fortsatte: »Varför stämplar ni mot mig, du och Jishajs son? Du har gett honom bröd och svärd och frågat Gud för hans räkning; därför har han rest sig mot mig och intrigerar nu som bäst mot mig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	14	Achimelek svarade honom: »Finns det någon bland alla dina tjänare som är lika trogen som David, kungens måg, befälhavare för din livvakt och en aktad man i ditt hus? 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	15	Det var ju inte heller första gången jag frågade Gud för hans räkning. Min konung, du får inte anklaga mig eller min släkt: jag har inte haft den minsta aning om allt detta.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	16	Men kungen sade: »Du skall straffas med döden, Achimelek, du och hela din släkt.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	17	Och så gav han order åt livvakterna som stod omkring honom: »Gå fram och döda Herrens präster. De har gjort gemensam sak med David, och fastän de visste att han var på flykt avslöjade de ingenting för mig.« Men kungens tjänare ville inte bära hand på Herrens präster. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	18	Då befallde kungen Doeg från Edom att gå fram och hugga ner prästerna, och det gjorde han: han dödade den dagen åttiofem män som hade burit efoden. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	19	Också Nov, prästernas stad, härjades med svärd: män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar, åsnor och får, alla höggs ner med svärd.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	20	En enda son till Achimelek, Achituvs son, lyckades komma undan, en som hette Evjatar. Han flydde och förenade sig med David 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	21	och berättade för honom att Saul hade dödat Herrens präster. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	22	David sade: »Jag förstod redan då jag såg Doeg från Edom där att han skulle underrätta Saul. Det är jag som är orsak till alla dina anhörigas död. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	22	23	Stanna nu hos mig och känn dig trygg. Den som står efter ditt liv står också efter mitt; hos mig är du i säkerhet.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	1	Det kom bud till David att filisteerna hade anfallit Keila och nu var i färd med att plundra tröskplatserna. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	2	Då frågade David Herren: »Skall jag dra ut och angripa de där filisteerna?« Herren svarade: »Ja, du skall dra ut och angripa filisteerna och rädda Keila.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	3	Men Davids män sade: »Har vi inte mycket nog att frukta här i Juda? Måste vi också dra i väg till Keila och möta filisteernas styrkor?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	4	David frågade Herren ännu en gång och fick till svar: »Bryt upp och gå mot Keila, jag ger filisteerna i ditt våld.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	5	Då tågade David och hans män till Keila och stred mot filisteerna. Han förde bort deras boskap och slog dem i grund och räddade så folket i Keila. – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	6	Också Evjatar, Achimeleks son, som hade flytt till David, följde med till Keila, och han hade då efoden med sig.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	7	När Saul fick veta att David hade kommit till Keila tänkte han: »Gud har utlämnat honom åt mig. David har gillrat en fälla åt sig själv genom att dra in i en stad med port och bom.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	8	Så bådade han upp folket för att tåga mot Keila och omringa David och hans män. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	9	Men när David förstod att Saul smidde onda planer mot honom sade han åt prästen Evjatar att ta fram efoden. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	10	Och David bad: »Herre, Israels Gud, jag har hört att Saul tänker dra ut och ödelägga Keila för min skull. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	11	Kommer de styrande i Keila att utlämna mig? Kommer Saul att tåga hit, som jag har hört? Herre, Israels Gud, ge din tjänare svar!« Herren svarade: »Ja, han kommer att tåga hit.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	12	David fortsatte: »Kommer de styrande i Keila att utlämna mig och mitt följe åt Saul?« Herren svarade: »Ja, det kommer de att göra.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	13	Då bröt David upp med sitt folk, omkring 600 man; de lämnade Keila och strövade sedan än hit, än dit. När Saul hörde att David hade sluppit ut ur Keila gav han upp sina planer.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	14	David höll till bland bergen i Sifs öken med dess otillgängliga klippor. Hela tiden sökte Saul efter honom, men Gud lät honom inte falla i kungens händer. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	15	Medan David var i Horsha i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att döda honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	16	Men Sauls son Jonatan sökte upp David i Horsha och styrkte honom med löften om Guds beskydd. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	17	»Var inte rädd«, sade han, »min far kommer inte att få tag i dig. Det är du som skall bli kung i Israel, och då står jag närmast dig i rang. Det vet min far också.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	18	Så slöt de båda ett förbund inför Herren, och Jonatan gick hem, medan David stannade i Horsha.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	19	Några män från Sif kom upp till Saul i Giva och berättade att David höll sig gömd hos dem bland bergfästena i Horsha, på Hakilaberget söder om Jeshimon. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	20	»Kom ner när du vill, konung«, sade de, »så skall vi se till att han faller i dina händer.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	21	Saul svarade: »Herren skall välsigna er för att ni har haft sådan omtanke om mig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	22	Gå nu och skaffa er säkrare uppgifter och ta reda på vart han smiter i väg; han lär vara mycket förslagen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	23	Se efter på vilket av alla sina gömställen han håller sig undan och kom tillbaka hit när ni är säkra på er sak, så skall jag följa med er. Om han bara finns i landet, skall jag spåra upp honom i vilket hörn av Juda han än må vara.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	24	Så begav de sig hem till Sif före Saul. David och hans män uppehöll sig då i Maons öken, i ödemarken söder om Jeshimon. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	25	När han fick reda på att Saul med sin trupp kom för att leta efter honom drog han sig ner till klippan i Maons öken. Saul fick rapport om detta och förföljde honom in i öknen.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	26	Saul och hans män gick på ena sidan berget och David och hans män på den andra. David var ivrig att hinna undan, men det var nära att de hade blivit kringrända och infångade, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	27	då en budbärare kom till Saul och ropade: »Skynda dig tillbaka! Filisteerna har ryckt in i landet.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	23	28	Saul gav då upp jakten på David och vände sig mot filisteerna. Därför har denna plats fått namnet Skiljeklippan.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	1	David bröt upp därifrån och höll sedan till bland bergfästena i En-Gedi. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	2	När Saul kom tillbaka från sitt fälttåg mot filisteerna talade man om för honom att David höll till i En-Gedis öken. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	3	Han tog då 3 000 utvalda soldater från hela Israel och tågade ut för att leta efter David och hans män öster om Stengetsklipporna. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	4	När han kom till fårfållorna utmed vägen gick han in i en grotta där för att uträtta sina behov. Men längst inne i grottan satt David och hans män, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	5	och de sade till honom: »Nu är den dagen inne om vilken Herren sagt: Jag lämnar din fiende i ditt våld, gör med honom vad du behagar!« Då smög sig David fram och skar av en flik av Sauls mantel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	6	Men när han hade skurit av Sauls mantelflik slog honom samvetet, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	7	och han sade till sina män: »Herren förbjude att jag skulle handla så mot min härskare, Herrens smorde, att jag bär hand på honom: han är dock Herrens smorde.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	8	Och med stränga ord avhöll David sina män från att överfalla Saul. Saul lämnade grottan och fortsatte vägen fram. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	9	Då reste sig David och gick ut och ropade efter honom: »Min herre och konung!« Saul såg sig om, och David föll ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	10	Han sade: »Varför lyssnar du till dem som säger att jag vill dig illa? 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	11	Nu kan du själv se hur Herren utlämnade dig åt mig i grottan. Jag blev uppmanad att döda dig, men jag skonade dig och sade: Jag får inte bära hand på min härskare, han är dock Herrens smorde. – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	12	Se här, min fader, vad jag håller i handen, en flik av din mantel. Jag kunde ha dödat dig, men jag skar bara av en flik av din mantel. Då måste du förstå att jag inte är skyldig till något ont, jag har inte förbrutit mig mot dig. Du däremot lägger försåt för att bringa mig om livet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	13	Herren skall döma mellan oss, Herren skall hämnas på dig för vad du har brutit mot mig, själv skall jag inte röra dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	14	Du vet hur de gamle brukade säga: Ont kommer från de onda. Min hand skall inte röra vid dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	15	Mot vem har Israels konung dragit ut, vem är det du jagar? En död hund! En ynka loppa! 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	16	Men Herren skall vara domare; han skall skipa rättvisa mellan dig och mig. Han skall ta sig an min sak och skaffa mig rätt gentemot dig.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	17	När David hade sagt detta ropade Saul: »David, min son, är det verkligen du?« Och han brast i gråt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	18	»Det är du som har rätt, inte jag«, sade han. »Du har gjort gott mot mig, och jag har gjort ont mot dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	19	I dag har du visat att du vill mig väl: du dödade mig inte, trots att Herren hade lagt mitt liv i din hand. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	20	Man låter ju inte sin fiende löpa, när man fått honom fast! Herren skall löna dig rikligt för vad du har gjort mot mig i dag. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	21	Nu vet jag säkert att du skall bli kung och att Israels kungadöme kommer att befästas under ditt styre. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	22	Svär nu vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min släkt.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	24	23	Detta lovade David med ed, och sedan vände Saul tillbaka hem, medan David och hans män drog sig upp till sitt bergfäste.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	1	Samuel dog och hela Israel samlades för att hålla dödsklagan över honom. Han begravdes i Rama, där han hade bott. David hade dragit vidare ner mot Paranöknen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	2	I Maon bodde på den tiden en man som höll boskapshjordar i Karmel. Han var mycket välbärgad; han ägde 3 000 får och 1 000 getter, och nu var han i Karmel i samband med fårklippningen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	3	Mannen hette Naval och hans hustru Avigajil. Hon var en klok och vacker kvinna, men han var styvsint och elak; han tillhörde Kalevs ätt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	4	Då David ute i öknen fick reda på att Naval höll på med fårklippningen i Karmel 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	5	skickade han dit tio av sina män: »Dra upp till Karmel och gå hem till Naval«, sade han. »Hälsa honom från mig 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	6	och säg: Jag önskar dig all lycka och allt gott för dig och din familj och allt du äger. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	7	Jag fick höra att du är i färd med fårklippningen. Nu är det så att dina herdar har hållit till hos oss, och vi har aldrig gjort dem något för när. Inte heller har de blivit av med något under hela tiden de har varit i Karmel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	8	Fråga själv ditt folk, de kan intyga det. Jag ber dig därför att ta väl emot mina män, när de nu har kommit på en festdag, och ge av vad du kan ha åt dem och din vän David.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	9	Då männen kom till Naval framförde de Davids hälsning och väntade så på svar. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	10	Men Naval frågade: »David, vem är det? Jishajs son, vem är det? Det är gott om slavar nu för tiden som rymmer från sina herrar. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	11	Skulle jag ta mitt bröd och mitt vin och det som jag har slaktat för mina fårklippare, skulle jag ge det åt folk som kommer från jag vet inte var?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	12	Männen vände tvärt och gick tillbaka till David och berättade vad som hade hänt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	13	»Spänn på er svärden«, sade David till sina män, och det gjorde alla, också David själv. Sedan drog han upp mot Karmel med omkring 400 man, medan 200 man stannade i lägret.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	14	En av Navals tjänare berättade för hans hustru Avigajil att David hade skickat budbärare utifrån öknen: »De framförde en hälsning till vår husbonde, men han snäste av dem. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	15	Och de har ändå varit så hyggliga mot oss, aldrig har vi blivit ofredade, och ingenting har kommit bort för oss under hela den tid vi har hållit till i deras trakter. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	16	De har varit en skyddande mur omkring oss både natt och dag, så länge vi har vallat boskapen i deras närhet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	17	Nu måste du tänka ut vad du kan göra. Domen är säkert redan fälld över vår herre och allt hans husfolk. Själv är han en så ondsint människa att man inte ens kan tala med honom.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	18	Avigajil gick genast och tog fram tvåhundra brödkakor, två läglar vin, fem redan tillredda får, ett par säckar rostad säd, hundra kakor russin och tvåhundra kakor fikon och lastade alltsammans på åsnor. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	19	Hon sade åt sina tjänare att gå i förväg, så skulle hon själv komma efter. Men till sin man Naval nämnde hon ingenting. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	20	Bäst som hon var på väg neråt i skydd av berget, ridande på sin åsna, mötte hon David och hans män, som kom emot henne. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	21	David hade suttit och tänkt: »Det tjänade ingenting till att jag skyddade den där mannens egendom ute i öknen, så att ingenting kom bort. Han har lönat gott med ont. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	22	Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag låter ett enda manfolk i hans hus vara vid liv när morgonen kommer.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	23	När Avigajil fick se David steg hon genast av åsnan och föll ner för honom med ansiktet mot marken och hälsade honom underdånigt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	24	»Herre«, sade hon och föll ner för hans fötter, »skulden är min, men låt mig få säga ett ord. Jag ber dig lyssna på din tjänarinna. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	25	Bry dig inte om den eländige Naval. Han bär sitt namn med all rätt: Vettlös heter han, och vettlös är han. Själv träffade jag aldrig männen som du skickade. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	26	Så sant Herren lever, han som har hindrat dig från att spilla blod och ta rätten i egna händer, och så sant du själv lever, herre: må det gå dina fiender och dem som vill dig illa på samma sätt som det går Naval. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	27	Ta emot de gåvor som din tjänarinna medför, herre, och låt fördela dem bland männen i ditt följe. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	28	Jag ber dig förlåta din tjänarinna vad hon har felat. Herren skall bygga dig ett kungahus som består. Du utkämpar Herrens krig, och du skall inte göra dig skyldig till något som är orätt så länge du lever. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	29	Om någon skulle förfölja dig och stå dig efter livet skall Herren bevara ditt liv som en dyrbar sten, men dina fienders liv skall han lägga i sin slunga och skjuta bort. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	30	När Herren har gett dig allt det goda han har utlovat och satt dig till furste över Israel, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	31	så skall du inte behöva förebrå dig eller gräma dig över att du har spillt oskyldigt blod och tagit rätten i egna händer. Men när Herren låter det gå dig väl, tänk då på mig, din tjänarinna.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	32	David svarade: »Prisad vare Herren, Israels Gud, som har fört dig i min väg. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	33	Jag prisar din klokhet, och jag prisar dig själv, för att du i dag har hindrat mig från att spilla blod och ta rätten i egna händer. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	34	Men så sant Herren lever, Israels Gud, han som har avhållit mig från att göra dig illa: om du inte så snabbt hade kommit mig till mötes, då hade vartenda manfolk hos Naval strukit med före gryningen.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	35	Så tog David emot vad hon hade fört med sig. »Nu kan du lugnt rida hem«, sade han, »jag har lyssnat till dig, och jag gör dig till viljes.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	36	När Avigajil kom hem fann hon att Naval hade ställt till med en fest som anstod en kung. Själv var han drucken och mycket upprymd. Därför nämnde hon inte ett ord om saken förrän nästa dag. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	37	På morgonen, när han hade nyktrat till, berättade Avigajil för sin man vad som hade hänt. Då drabbades han av slag, och han låg där som en sten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	38	Omkring tio dagar senare släckte Herren hans liv.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	39	När David fick höra att Naval var död sade han: »Prisad vare Herren, som har straffat Naval för den skymf som jag har lidit. Herren har hindrat mig från att begå en ogärning och låtit Navals ondska gå ut över honom själv.« David skickade nu bud till Avigajil för att begära henne till hustru. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	40	Hans tjänare kom till henne i Karmel och framförde sitt ärende: »David har sänt oss för att hämta dig till honom som hans hustru.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	41	Då föll Avigajil ner och hälsade dem med ansiktet mot marken och gav sitt svar: »Jag är din tjänarinna, låt mig vara en slavinna som tvättar fötterna på sin herres tjänare.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	42	Så satte hon sig genast upp på sin åsna och red i väg, i sällskap med sina fem tjänsteflickor. Hon följde med Davids sändebud och blev hans hustru.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	43	David var också gift med Achinoam från Jisreel; båda var nu hans hustrur. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	25	44	Men Saul hade gett sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Lajishs son, från Gallim.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	1	Folket i Sif kom till Saul i Giva och berättade att David höll sig gömd på Hakilaberget mitt emot Jeshimon. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	2	Då tog Saul med sig 3 000 utvalda israelitiska soldater och tågade ner till Siföknen för att leta efter David. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	3	Han slog läger på Hakilaberget mitt emot Jeshimon, nära vägen. David, som höll till i öknen, förstod att Saul hade följt efter honom dit. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	4	Han skickade fram spejare och förvissade sig om att Saul verkligen hade kommit, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	5	och därefter gav han sig i väg till Sauls lägerplats. Han såg var Saul och hans överbefälhavare Avner, Ners son, hade lagt sig; Saul låg längst inne i lägret med soldaterna omkring sig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	6	Då vände sig David till hettiten Achimelek och till Avishaj, son till Seruja och bror till Joav, och frågade om någon av dem ville följa honom bort till Saul i lägret. »Jag går med dig«, svarade Avishaj.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	7	På natten gick de bort till hären. Där låg Saul och sov längst inne i lägret, med spjutet nedborrat i marken vid huvudet, medan Avner och soldaterna låg runt omkring honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	8	Då sade Avishaj till David: »Gud har i dag utlämnat din fiende åt dig. Låt mig spetsa honom mot marken med spjutet; jag kan göra det med en enda stöt.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	9	Men David svarade: »Nej, du får inte dräpa honom! Vem kan ostraffat bära hand på Herrens smorde?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	10	Och David sade: »Så sant Herren lever, Herren skall själv slå honom, vare sig han dör därför att hans tid är ute eller han faller på slagfältet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	11	Herren förbjude att jag skulle lyfta min hand mot hans smorde. Ta nu spjutet som står vid hans huvud och vattenkrukan, och låt oss sedan gå vår väg.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	12	David tog spjutet och vattenkrukan från platsen vid Sauls huvud, och så gick de därifrån. Ingen såg dem, ingen märkte något, ingen vaknade. Alla sov, ty Herren hade försänkt dem i djup dvala.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	13	När David hade kommit över på andra sidan gick han långt bort och ställde sig högst uppe på berget, på stort avstånd från lägret. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	14	Så ropade han till hären och till Avner, Ners son: »Hör du mig, Avner?« – »Vem är du som anropar kungen?« frågade Avner. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	15	David svarade: »Du som är en man och inte har din like i Israel, varför har du inte vakat bättre över din herre och konung? Någon har ju lyckats ta sig in för att dräpa din herre konungen. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	16	Du har svikit din plikt. Så sant Herren lever, ni är döden värda som inte har vakat över er herre, över Herrens smorde. Se efter: Var är kungens spjut? Var är vattenkrukan som stod vid hans huvud?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	17	Saul kände igen Davids röst och ropade: »David, min son, är det verkligen du?« Och David svarade: »Ja, min herre och konung, det är jag. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	18	Varför förföljer du din tjänare? Vad har jag gjort? Vad ont har jag gjort mig skyldig till? 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	19	Jag ber dig, herre konung, att lyssna på mig. Om det är Herren som har uppeggat dig mot mig, må han då blidkas med ett offer, men är det människor, så skall Herren låta förbannelse drabba dem. Nu har de jagat bort mig och förmenat mig rätten att bo i Herrens land och på så vis velat driva mig till att tjäna andra gudar. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	20	Men låt inte mitt blod utgjutas långt borta från Herrens ansikte. Israels kung har dragit ut för att döda mig, som man jagar klipphöns i bergen.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	21	Då sade Saul: »Jag har gjort orätt. Kom tillbaka, David, min son, jag skall inte göra dig något ont mera, eftersom du i dag har visat sådan respekt för mitt liv. Jag har varit en dåre och tagit gruvligt miste.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	22	David svarade: »Här är ditt spjut, konung, skicka över någon att hämta det. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	23	Herren skall löna var och en efter hans rättfärdighet och trohet. Nyss lämnade han dig i mitt våld, men jag vägrade att bära hand på Herrens smorde. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	24	Liksom ditt liv var dyrbart för mig, så skall mitt liv vara dyrbart för Herren, och han skall rädda mig ur all fara.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	26	25	Då sade Saul: »Välsignad är du, min son David! Stora ting skall du ta dig för, och allt du gör skall lyckas.« Så gick David därifrån, och Saul vände tillbaka hem.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	1	»Förr eller senare faller jag offer för Saul«, tänkte David. »Det bästa jag kan göra är att fly till filisteernas land. Då måste Saul ge upp och sluta att leta efter mig överallt i Israel; jag kommer att vara utom räckhåll för honom.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	2	Alltså bröt David upp tillsammans med de sexhundra man han hade med sig och gick över till kungen i Gat, Akish, Maoks son. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	3	Hos honom slog sig David ner med sina män, var och en med sin familj, David med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil från Karmel, Navals änka. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	4	När Saul fick höra att David hade flytt till Gat upphörde han att leta efter honom.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	5	»Om jag har vunnit din gunst«, sade David till Akish, »låt mig då få bosätta mig i någon av städerna ute i landet. Inte skall jag väl bo här i huvudstaden hos dig, herre?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	6	Genast förlänade Akish honom Siklag – det är därför denna stad än i dag tillhör Juda kungar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	7	I ett år och fyra månader stannade David i filisteernas land. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	8	Han och hans män drog ut på plundringståg mot geshureerna, girseerna och amalekiterna; det var dessa folk som bodde i området mellan Telam och Shur, ända bort mot Egypten. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	9	Under sina härjningar i landet lämnade David varken män eller kvinnor vid liv. Han tog med sig får och kor, åsnor och kameler och kläder och vände så tillbaka till Akish. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	10	När Akish frågade: »Vem har ni plundrat i dag«, kunde David svara att de hade varit i Judas del av Negev eller i jerachmeeliternas del eller i keniternas. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	11	David skonade varken män eller kvinnor. Han var rädd att de skulle anklaga honom för vad han gjort, om de kom levande till Gat. Så brukade David gå till väga under hela den tid han bodde i filisteernas land. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	27	12	Och Akish litade på honom och tänkte: »Säkert har han gjort sig så hatad av sitt folk Israel att han för all framtid måste hålla sig till mig.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	1	Vid denna tid drog filisteerna samman sina stridskrafter till kamp mot Israel, och Akish frågade David: »Du är väl på det klara med att du och dina män måste dra i fält med mig?« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	2	»Javisst«, svarade David, »du skall själv få se vad din tjänare är i stånd till.« – »Bra«, svarade Akish, »då utnämner jag dig till min ständige livvakt.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	3	Samuel var död, hela Israel hade hållit dödsklagan över honom, och han hade begravts i sin hemstad Rama. Saul hade rensat landet från andeskådare och spåmän.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	4	Filisteerna hade samlat sina styrkor och kommit till Shunem och slagit läger där. Då bådade Saul upp folket och slog läger på Gilboaberget. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	5	När Saul såg filisteernas här blev han förfärad, och i sin ängslan 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	6	frågade han Herren vad han skulle göra, men Herren svarade honom inte, vare sig genom drömmar eller orakel eller profeter. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	7	Då befallde Saul sina tjänare att leta reda på en andeskåderska som han kunde söka upp och rådfråga. Tjänarna talade då om att det fanns en sådan i En-Dor. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	8	För att inte bli igenkänd tog Saul på sig andra kläder, och med två man i sällskap kom han på natten till kvinnan. »Frambesvärj en ande och spå mig«, sade Saul. »Mana fram den som jag nämner för dig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	9	Kvinnan svarade: »Du vet ju själv vad Saul har gjort, att han har utrotat andeskådare och spåmän i landet. Vill du locka mig i en fälla och döda mig?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	10	Men Saul svor: »Så sant Herren lever, ingenting skall läggas dig till last i denna sak.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	11	Hon frågade då vem hon skulle mana fram, och han svarade: »Samuel.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	12	Men då kvinnan fick se Samuel gav hon till ett skrik och sade till Saul: »Varför har du lurat mig? Du är ju Saul!« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	13	»Var inte rädd«, sade kungen. »Vad är det du ser?« – »Jag ser ett gudaväsen stiga upp ur jorden«, sade kvinnan. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	14	»Hur ser det ut?« frågade Saul, och hon svarade: »Det är en gammal man, och han är insvept i en mantel.« Då förstod Saul att det var Samuel, och han föll på knä med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	15	»Varför har du stört min ro och manat fram mig?« frågade Samuel, och Saul svarade: »Jag är i stor nöd: filisteerna för krig mot mig, och Gud har vänt sig ifrån mig och svarar mig inte längre, vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag nu kallat på dig, för att du skall tala om för mig vad jag skall göra.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	16	Samuel sade: »Varför frågar du mig, när Herren redan har övergett dig till förmån för en annan? 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	17	Herren har gjort vad han förutsade genom mig: han har ryckt ifrån dig kungamakten och gett den åt en annan, åt David. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	18	Eftersom du inte lyssnade till Herren och inte verkställde hans vredesdom över amalekiterna, har Herren nu handlat mot dig på detta sätt. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	19	Både Israel och dig själv skall han lämna i filisteernas våld. I morgon skall du och dina söner vara hos mig, och även Israels här skall Herren utlämna åt filisteerna.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	20	Då föll Saul raklång till marken, Samuels ord hade skrämt honom. Han var också fullkomligt utmattad, eftersom han inte hade ätit på ett helt dygn. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	21	Kvinnan gick fram till honom, och när hon såg att han var skräckslagen sade hon: »Kom ihåg att jag gjorde som du ville, herre. Jag satte livet på spel då jag lydde dig. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	22	Nu ber jag att du i din tur lyssnar på mig. Låt mig få sätta fram lite mat, så att du kan styrka dig innan du går härifrån.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	23	»Nej«, sade han, »jag vill inte ha något.« Men när inte bara kvinnan utan också hans följeslagare tiggde och bad gav han efter. Han steg upp och satte sig på bädden. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	24	Kvinnan hade en gödkalv i huset, och den slaktade hon i all hast. Sedan tog hon fram mjöl, gjorde en deg och bakade bröd. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	28	25	Hon satte fram åt Saul och hans män, och när de hade ätit bröt de upp och gick sin väg samma natt.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	1	Filisteerna drog samman alla sina styrkor till Afek, medan israeliterna hade sitt läger vid källan i Jisreel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	2	I avdelningar på hundra och tusen man marscherade filisteerna upp under sina hövdingar; sist kom David och hans män tillsammans med Akish. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	3	Då frågade de filisteiska befälhavarna: »Vad har de där hebreerna här att göra?« Akish svarade: »Det är ju David som tjänade Israels kung Saul men som nu har varit hos mig i åratal. Jag har inte haft något att förebrå honom sedan den dag han gick över till mig.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	4	Då blev befälhavarna förargade och sade åt Akish att skicka tillbaka David till den stad som han hade fått i förläning. »Han får inte dra i krig tillsammans med oss, det är risk för att han under striden vänder sig mot oss. Kan det finnas ett bättre sätt för honom att vinna sin herres gunst än att göra våra soldater ett huvud kortare? 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	5	Kom ihåg att det är denne David de sjunger om när de dansar: Saul har slagit tusen, David tio tusen.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	6	Akish kallade till sig David och förklarade: »Så sant Herren lever, du är att lita på, och jag är mycket nöjd med att ha dig i min tjänst i hären. Jag har inte funnit något att klandra dig för alltifrån den dag du kom till mig. Men du är inte väl sedd av hövdingarna. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	7	Vänd nu tillbaka i lugn och ro, så att du inte retar dem.« – 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	8	»Vad har jag då gjort?« undrade David. »Har du funnit något att klandra mig för under den tid jag har varit i din tjänst, eftersom jag nu inte får dra i strid mot dina fiender, min herre och konung?« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	9	Akish svarade: »Nej, du vet att du i mina ögon är som en Guds ängel, men befälhavarna vägrar att låta dig kämpa tillsammans med oss. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	10	Tidigt i morgon skall du därför bryta upp, du och de av din herres tjänare som du hade med dig. Ni skall gå tillbaka till den stad som jag förlänade er. Var inte bitter, jag har fullt förtroende för dig. Se till att ni kommer i väg tidigt, gå så snart det ljusnar.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	29	11	Så anträdde David och hans män återfärden till filisteernas land tidigt följande morgon. Men filisteerna drog upp mot Jisreel.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	1	Två dagar därefter kom David och hans män fram till Siklag. Då hade amalekiterna gjort ett härjningståg in i Negev mot Siklag, som de hade erövrat och bränt ner. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	2	Kvinnorna och alla andra i staden hade de tagit till fånga, stora som små. De hade inte dödat någon, bara fört dem med sig och försvunnit därifrån. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	3	När David och hans män kom fram till Siklag och fann att staden var nerbränd och att deras hustrur och söner och döttrar var bortförda, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	4	brast de ut i högljudd klagan och grät tills de inte orkade gråta mer. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	5	Davids bägge hustrur var tillfångatagna, Achinoam från Jisreel och Avigajil, änkan efter Naval från Karmel. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	6	David var hårt trängd: folket hotade att stena honom, eftersom alla var förbittrade för sina söners och döttrars skull. Men han hämtade styrka hos Herren, sin Gud. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	7	»Ta fram efoden«, sade han till prästen Evjatar, Achimeleks son, och när Evjatar gjort det 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	8	frågade David Herren: »Skall jag sätta efter det där rövarbandet? Kommer jag att hinna ifatt dem?« Herren svarade: »Ja, sätt efter dem! Du kommer att hinna ifatt dem och rädda de fångna.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	9	Då gav sig David i väg med sina sexhundra man och kom fram till Besorbäcken. Där stannade somliga kvar: 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	10	David fortsatte förföljandet med fyrahundra man, men tvåhundra man var för trötta för att gå vidare över bäcken och måste stanna kvar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	11	Ute på öppna fältet hittade soldaterna en egyptisk man, som de tog med till David. Han fick bröd att äta och vatten att dricka. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	12	Sedan han ätit lite torkade fikon och ett par kakor russin repade han sig. Då hade han varken fått mat eller dryck på tre dygn. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	13	David frågade honom: »Vem tillhör du och var är du ifrån?« Han svarade: »Jag är egypter och slav hos en amalekit. Min husbonde övergav mig när jag blev sjuk för tre dagar sedan. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	14	Vi hade varit ute och plundrat i den del av Negev som tillhör kereteerna, i det som tillhör Juda och i den del av Negev som tillhör Kalevs ätt, och vi hade bränt ner Siklag.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	15	David frågade: »Vill du föra mig till det där rövarbandet?« Han svarade: »Svär vid Gud att du inte dödar mig eller utlämnar mig åt min husbonde, så skall jag föra dig dit.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	16	Han visade David vägen, och där såg de nu amalekiterna ligga spridda överallt, de åt och drack och firade det stora byte de hade tagit i filisteernas land och i Juda. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	17	David anföll i gryningen följande dag, och blodbadet fortsatte ända till kvällen. Ingen slapp undan utom fyrahundra man, som satt upp på sina kameler och flydde.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	18	David räddade tillbaka allt vad amalekiterna hade rövat bort och befriade också sina båda hustrur. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	19	Ingenting saknades, varken stora eller små, varken söner eller döttrar, ingenting av bytet eller det rövade: allt skaffade David till rätta. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	20	Han tog också alla fåren och korna; denna hjord drev de framför sig och ropade: »Här är Davids byte.«
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	21	David kom nu tillbaka till de tvåhundra som hade varit för trötta för att följa med och som han därför hade lämnat vid Besorbäcken. När David och hans män närmade sig gick de tvåhundra ut för att möta dem. David gick fram tillsammans med sina män och hälsade vänligt, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	22	men några ondsinta och illvilliga män i hans följe började ropa: »Eftersom de inte gick med oss skall vi inte heller ge dem av bytet som vi har räddat; de får ta sina hustrur och barn och gå.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	23	Då sade David: »Nej, bröder! Så får ni inte göra med det som Herren har gett oss. Han har bevarat oss, och det rövarband som överföll oss har han lämnat i vårt våld. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	24	Vem bryr sig om vad ni säger? Nej, samma lott åt den som vaktar trossen och åt den som går i striden! Alla skall vara med och dela.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	25	Från den dagen gjorde David detta till regel och rättesnöre i Israel, och så är det än i dag.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	26	När David hade kommit tillbaka till Siklag skickade han delar av bytet till sina stamfränder, de äldste runt om i Juda, och lät hälsa: »Detta är en gåva till er, det är en del av bytet från Herrens fiender.« 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	27	Han skickade till dem som bodde i Betel, Ramot i Negev, Jattir, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	28	Aroer, Sifmot, Eshtemoa 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	29	och Rakal; vidare till dem som bodde i jerachmeeliternas städer och i keniternas städer, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	30	till dem i Horma, Bor-Ashan, Atak 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	30	31	och Hebron och till alla de orter dit David och hans män hade kommit under sina vandringar.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	1	Filisteerna hade gått till anfall mot israeliterna och drivit dem tillbaka; många låg stupade på Gilboaberget. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	2	Filisteerna var tätt i hälarna på Saul och hans söner och dödade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls söner. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	3	Striden blev hård kring Saul, bågskyttarna upptäckte honom, och han sårades i veka livet. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	4	Då sade han till sin väpnare: »Drag ditt svärd och stöt ner mig, så att inte de där oomskurna hedningarna förgriper sig på mig.« Men väpnaren var lamslagen av skräck och vågade inte. Då drog Saul sitt svärd och kastade sig på det, 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	5	och när väpnaren såg att han var död kastade sig också han på sitt svärd och dog med honom. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	6	Så dog de allesammans den dagen: Saul, hans tre söner och hans väpnare.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	7	Då israeliterna på andra sidan slätten och på andra sidan Jordan fick veta att soldaterna hade tagit till flykten och att Saul och hans söner hade stupat, övergav de sina städer och flydde. Och filisteerna kom och bosatte sig där.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	8	När filisteerna nästa dag kom för att plundra de stupade fann de Saul och hans tre söner, där de låg fallna på Gilboaberget. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	9	De högg av honom huvudet och tog hans vapen och skickade runt i sitt land för att kungöra segern för gudarna och folket. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	10	Hans vapen lade de i astartetemplet, men kroppen hängde de upp på stadsmuren i Bet-Shean.
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	11	När folket i Javesh i Gilead fick höra vad filisteerna hade gjort med Saul 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	12	bröt alla vapenföra män upp och vandrade hela natten till Bet-Shean. De tog ner Sauls och hans söners lik från stadsmuren och gick tillbaka till Javesh och brände dem där. 
Första Samuelsboken	1 Sam	9	31	13	Därefter tog de benen och begravde dem under tamarisken i staden och fastade sedan i sju dagar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	1	När Saul var död och David hade återvänt till Siklag efter segern över amalekiterna och varit där två dagar, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	2	kom på tredje dagen en man från Sauls här, som hade rivit sönder sina kläder och strött jord på huvudet. När han kom fram till David kastade han sig till marken och hälsade underdånigt. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	3	»Varifrån kommer du?« frågade David. Han svarade: »Från den israelitiska hären, jag kom undan.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	4	»Vad har hänt?« frågade David. »Berätta!« – »Soldaterna har tagit till flykten«, sade han, »och många har stupat. Saul och hans son Jonatan är också döda.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	5	»Hur vet du att Saul och Jonatan är döda?« frågade David den unge mannen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	6	Han svarade: »Jag hade hamnat på Gilboaberget, och där stod Saul stödd på sitt spjut, och fiendens vagnar och ryttare kom allt närmare. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	7	Han vände sig om, och när han fick se mig ropade han på mig, och jag svarade. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	8	Han frågade vem jag var, och jag sade att jag var amalekit. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	9	’Kom hit och ge mig nådastöten’, sade han. ’Ännu är jag vid liv, men jag känner redan dödsfrossan.’ 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	10	Då gick jag fram och gav honom nådastöten, för jag förstod att han inte skulle överleva. Jag tog diademet från hans huvud och en ring som han hade om armen, och dem lämnar jag nu till dig, herre.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	11	Då grep David tag i sina kläder och rev sönder dem, och detsamma gjorde alla omkring honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	12	De klagade och grät och fastade till kvällen i sorg över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk Israel, över alla dem som fallit i striden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	13	»Varifrån är du?« frågade David mannen som hade berättat. Han svarade att han var son till en amalekitisk invandrare. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	14	»Hur vågade du lyfta din hand och förgöra Herrens smorde?« frågade David. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	15	»Kom hit och hugg ner honom«, ropade han till en av sina män, och mannen slog ihjäl honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	16	David sade: »Du bär själv skulden till din död. Du vittnade själv emot dig då du sade: Jag har dödat Herrens smorde.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	17	David uppstämde denna klagosång över Saul och hans son Jonatan 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	18	och föreskrev att Judas folk skulle lära sig den. Den är nedtecknad i Den redliges bok:
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	19	Din stolthet, Israel, ligger slagen på höjderna. Se, dina hjältar har fallit!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	20	Förkunna det inte i Gat, låt det inte bli känt på Ashkelons gator – filisteernas döttrar skulle jubla, de oomskurnas kvinnor dansa av fröjd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	21	Må dagg icke falla på er, Gilboas höjder, må regn icke fukta er, dödens berg, ty fläckad ligger där hjältarnas sköld, Sauls sköld, ej glänsande mer av olja.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	22	Aldrig törstade Jonatans pil förgäves efter fiendens blod. Aldrig vände Sauls svärd hungrigt tillbaka från hjältarnas kött.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	23	Saul och Jonatan, de älskade, kära, i livet och döden förenade, snabbare än örnar, starkare än lejon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	24	Israels döttrar, gråt över Saul! Han klädde er skönt i purpur och prakt, han prydde er dräkt med smycken av guld.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	25	Se, dina hjältar har fallit i striden! Jonatan ligger slagen på höjderna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	26	Jag sörjer dig, min broder Jonatan, du var mig mycket kär, din kärlek mer för mig än kvinnors.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	1	27	Se, dina hjältar har fallit, dina vapen har krossats!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	1	Efter en tid frågade David Herren: »Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?« Herren svarade: »Ja.« David frågade: »Till vilken?« – »Till Hebron«, svarade Herren. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	2	David begav sig dit och med honom hans båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, änkan efter Naval från Karmel. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	3	Han tog också med sig sina män, var och en med sin familj, och de slog sig ner i städerna runt Hebron. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	4	Då kom männen i Juda dit och smorde David till kung över Juda. När David fick höra att folket i Javesh i Gilead hade begravt Saul 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	5	skickade han bud till dem och lät hälsa: »Må Herren välsigna er som har visat trohet mot er herre Saul och begravt honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	6	Må nu Herren visa er kärlek och trofasthet. Även jag vill belöna er för vad ni har gjort. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	7	Var modiga och tappra. Er herre Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	8	Men Avner, Ners son, som var Sauls överbefälhavare, hade tagit med Sauls son Ish-Boshet till Machanajim 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	9	och utropat honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamin, ja, över hela Israel. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	10	Ish-Boshet, Sauls son, var fyrtio år då han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Men Juda höll fast vid David, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	11	och han var kung över Juda i Hebron i sju år och sex månader.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	12	Avner, Ners son, tågade med Sauls son Ish-Boshets män från Machanajim till Givon, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	13	medan Joav, Serujas son, drog ut med Davids män. De möttes vid dammen i Givon och gjorde halt på var sin sida om den. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	14	Avner sade till Joav: »Vi låter några unga krigare utkämpa envig medan vi ser på.« Joav samtyckte, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	15	och tolv krigare ställde upp för Benjamins stam och Ish-Boshet, mot tolv av Davids män. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	16	Var och en högg tag i sin motståndares huvud och rände svärdet i sidan på honom, och så föll de allesammans. Denna plats i Givon kallas sedan dess Svärdseggarnas åker.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	17	Det blev en förbittrad strid den dagen, och Avner och israeliterna blev besegrade av Davids män. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	18	Joav, Avishaj och Asael, Serujas tre söner, var med i striden. Asael, som var snabb som en gasell på fälten, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	19	förföljde Avner utan att vika av åt något håll. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	20	Då vände sig Avner och ropade: »Asael, är det du?« – »Ja«, svarade Asael. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	21	»Spring åt något annat håll«, fortsatte Avner. »Ge dig på någon av de yngre och ta hans rustning.« Men Asael ville inte låta honom vara, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	22	och då upprepade Avner: »Sluta följa efter mig, annars slår jag ihjäl dig. Och hur skulle jag då kunna se din bror Joav i ögonen?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	23	Men Asael fortsatte att förfölja honom. Då stötte Avner spjutet i buken på honom, så att det trängde ut genom ryggen, och Asael föll och dog på stället. Alla hejdade sig när de kom till platsen där han hade stupat. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	24	Men Joav och Avishaj satte efter Avner, och i solnedgången kom de fram till Ammahöjden öster om Giach, på vägen till Givons öken.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	25	Här samlades benjaminiterna i en enda flock bakom Avner uppe på höjden. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	26	Avner ropade till Joav: »Skall slaktandet aldrig ta slut? Förstår du inte vilket elände det leder till? Skall du aldrig få ditt folk att sluta förfölja sina bröder?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	27	Joav svarade: »Så sant Gud lever, hade du inte sagt det där skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	28	Så lät han stöta i horn, och hela hären gjorde halt; de slutade förfölja israeliterna, och striden upphörde.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	29	Avner och hans män tågade genom Jordandalen hela natten, gick över floden och fortsatte sedan under förmiddagen fram till Machanajim. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	30	När Joav hade slutat förfölja Avner och samlade sitt folk visade det sig att nitton av Davids män saknades förutom Asael. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	31	Davids män hade nedgjort 360 benjaminiter och anhängare till Avner. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	2	32	De förde med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Sedan marscherade Joav och hans män hela natten, och när dagen grydde var de framme i Hebron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	1	Kriget mellan Sauls ätt och Davids blev långvarigt. Davids ställning stärktes mer och mer, medan Sauls ätt blev allt svagare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	2	Under sin tid i Hebron fick David dessa söner: Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Achinoam från Jisreel. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	3	Hans andre son var Kilav, som han fick med Avigajil, änkan efter Naval från Karmel. Den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen av Geshur. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	4	Den fjärde var Adonia, son till Haggit, den femte Shefatja, son till Avital, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	5	och den sjätte Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa söner föddes åt David i Hebron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	6	Så länge kriget varade mellan Sauls ätt och Davids var Avner den starke mannen på Sauls sida. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	7	Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter, och nu förebrådde Ish-Boshet Avner: »Varför har du legat med min fars bihustru?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	8	Avner blev upprörd över Ish-Boshets anklagelse: »Jag är ingen judeisk hund! Jag har varit lojal mot din far Sauls familj, hans bröder och vänner och inte utlämnat dig åt David, och så kommer du och går till rätta med mig för ett felsteg med den där kvinnan. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	9	Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag inte förverkligar det som Herren med ed har lovat David: 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	10	att låta kungamakten gå ifrån Sauls ätt och att sätta David på tronen i Israel och Juda, från Dan till Beer Sheva.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	11	Ish-Boshet blev rädd och vågade inte svara ett enda ord.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	12	Avner sände budbärare till David och lät hälsa: »Slut förbund med mig, så skall jag hjälpa dig att vinna hela Israel över på din sida.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	13	»Ja«, sade David, »jag skall sluta förbund med dig, men på ett villkor: du får inte komma inför mina ögon utan att ha med dig Sauls dotter Mikal.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	14	Därefter skickade David sändebud till Ish-Boshet, Sauls son, med denna begäran: »Ge mig min hustru Mikal, som jag fick som brud för hundra filisteiska förhudar.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	15	Då lät Ish-Boshet hämta henne från hennes man Paltiel, Lajishs son. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	16	Paltiel följde sin hustru och gick gråtande efter henne hela vägen fram till Bachurim. Där sade Avner: »Gå hem igen!« Och Paltiel vände tillbaka.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	17	Avner hade talat med de äldste i Israel och sagt: »Ni har länge önskat att få David till kung. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	18	Nu är det tid att handla, ty så har Herren sagt om honom: Genom min tjänare David skall jag rädda mitt folk Israel från filisteerna och alla andra fiender.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	19	Avner talade också med benjaminiterna, och sedan begav han sig till Hebron för att underrätta David om vad Israel och Benjamins stam hade beslutat.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	20	Med tjugo man i följe kom Avner till David i Hebron, och David tog emot dem med en festmåltid. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	21	Avner förklarade: »Jag skall se till att hela Israel sluter upp bakom dig, min herre och konung, och ingår förbund med dig. Så får du hela det rike du eftertraktar.« David tog farväl av Avner och lät honom gå därifrån ostörd.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	22	Just då var Davids män och Joav på väg hem från ett plundringståg och hade med sig stort byte. Avner var inte längre kvar hos David i Hebron; denne hade låtit honom gå därifrån ostörd. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	23	När Joav och krigsfolket kom tillbaka berättade man för honom att Avner, Ners son, hade varit hos kungen, som låtit honom gå därifrån ostörd. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	24	Då gick Joav in till kungen och sade: »Vad är det du har gjort? Här kommer Avner till dig, och du låter honom bara gå härifrån! 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	25	Du känner väl Avner, Ners son: han var här för att vilseleda dig, han ville utforska dina förehavanden och ta reda på vad du håller på med.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	26	När Joav hade lämnat David skickade han bud efter Avner och fick honom att återvända när han var vid cisternen i Sira. Detta visste David ingenting om. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	27	När Avner kom tillbaka till Hebron tog Joav honom avsides invid porten som för att tala förtroligt med honom, men där gav han honom ett dödande hugg i buken och hämnades så sin bror Asael.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	28	När David fick kännedom om vad som hänt sade han: »Herren vet att skulden för Avners död aldrig kan läggas på mig och mitt kungadöme. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	29	Hans blod skall komma över Joav och hela hans släkt. Må i Joavs släkt aldrig fattas män med dröppel och spetälska och krymplingar och män som faller för svärd eller svälter ihjäl.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	30	Så dräpte Joav och hans bror Avishaj Avner, därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Givon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	31	David sade åt Joav och alla som var där att riva sönder sina kläder, svepa sig i säckväv och gå framför Avners bår och hålla dödsklagan. Själv gick kung David bakom båren. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	32	Så begravde de Avner i Hebron, och kungen grät högt vid Avners grav; alla som var där grät.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	33	Detta är kungens klagosång över Avner:
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	34	Dina händer var icke bundna, dina fötter ej slagna i bojor. Du föll som man faller för ogärningsmän.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	35	Sedan försökte de övertala David att äta något medan det ännu var dag, men han svor: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag äter ens en brödbit innan solen går ner.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	36	Detta hans svar blev känt, och folket uppskattade det, liksom allt vad kungen gjorde. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	37	Nu förstod alla där och i hela Israel att kungen inte låg bakom mordet på Avner, Ners son. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	38	»Ni skall veta att en hövding och storman i Israel har fallit i dag«, sade kungen till sina män. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	3	39	»Själv är jag ännu svag, även om jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är för hårda för mig. Men Herren skall vedergälla de onda för deras ondska.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	1	Budet om att Avner hade dödats i Hebron gjorde Sauls son Ish-Boshet alldeles lamslagen, och alla i Israel blev bestörta. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	2	Ish-Boshet hade i sin tjänst två män som ledde strövkårer. Den ene hette Baana och den andre Rekav, och de var söner till Rimmon från Beerot och tillhörde Benjamins stam. Beerot brukar ju räknas till Benjamin. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	3	Invånarna i staden flydde till Gittajim, där de fortfarande lever som invandrare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	4	Sauls son Jonatan hade en son som var vanför. Han var fem år gammal när budet kom från Jisreel om Saul och Jonatan. Barnflickan tog honom med sig och flydde, men vid den brådstörtade flykten tappade hon pojken, och han blev halt. Han hette Mefivoshet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	5	En dag kom Rekav och Baana, söner till Rimmon från Beerot, till Ish-Boshets hus när det var som hetast och Ish-Boshet låg och sov. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	6	Dörrvakterskan, som höll på med att rensa vete, hade slumrat till, och så kunde Rekav och hans bror Baana smita in i huset. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	7	Där inne fann de Ish-Boshet på sängen i sovrummet. De slog ihjäl honom, högg av honom huvudet och tog det med sig. Hela natten vandrade de sedan ner genom Jordandalen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	8	De kom till David i Hebron med Ish-Boshets huvud. »Här är Ish-Boshets huvud«, sade de, »sonen till din fiende Saul, som stod dig efter livet. Herre konung, i dag har Herren gett dig hämnd på Saul och hans efterkommande.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	9	David svarade Rekav och hans bror Baana, söner till Rimmon från Beerot: »Så sant Herren lever, han som har räddat mig ur alla faror: 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	10	den mannen som underrättade mig om Sauls död och trodde att han kom med goda nyheter, honom grep jag i Siklag och dödade, det var lönen jag gav honom för det glädjebudet. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	11	Nu har nidingar dräpt en oskyldig man i hans hem, i hans egen säng. Har jag inte då ännu större anledning att kräva ut hämnd för hans blod och utplåna er från jordens yta?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	4	12	På Davids befallning kom så hans män och dödade dem och högg av dem händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Ish-Boshets huvud lade de i Avners grav i Hebron.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	1	Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron. »Vi är av samma kött och blod som du«, sade de. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	2	»Redan förut, när Saul var vår kung, var det du som förde befälet över Israel, och Herren sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara Israels furste.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	3	Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. Där slöt han förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	4	David var trettio år då han blev kung, och han regerade i fyrtio år: 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	5	sju år och sex månader i Hebron över Juda och trettiotre år i Jerusalem över både Israel och Juda.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	6	Kungen tågade nu med sina män mot Jerusalem, mot jevuseerna, som bodde där. Dessa sade till David: »Här slipper du aldrig in – blinda och halta skall slå dig tillbaka!« De menade att David inte kunde komma in i staden. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	7	Men David intog Sionsborgen, alltså Davids stad. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	8	Han sade då: »Den som vill besegra jevuseerna måste slå mot vattentunneln. David hatar dessa halta och blinda.« Det är därför man säger: Ingen blind eller halt får komma in i templet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	9	David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Han befäste staden runt om, från Millo och inåt. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	10	David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	11	Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med snickare och stenhuggare, som byggde ett hus åt honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	12	Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet och gjort hans välde mäktigt för sitt folk Israels skull.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	13	Efter flyttningen från Hebron tog David nya bihustrur och hustrur från Jerusalem och fick fler söner och döttrar. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	14	Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	15	Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	16	Elishama, Eljada och Elifelet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	17	När filisteerna hörde att David blivit smord till kung över Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och sökte sig ner till fästningen, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	18	medan filisteerna ryckte fram och spred sig i Refaimdalen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	19	David frågade Herren: »Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem i mitt våld?« Herren svarade: »Dra ut mot dem, jag skall ge filisteerna i ditt våld.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	20	Så kom David till Baal-Perasim och slog där filisteerna. »Herren har gått framför mig som en flodvåg«, sade han, »och vräkt undan mina fiender.« Han kallade därför platsen för Baal-Perasim. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	21	Filisteerna lämnade kvar sina gudabilder, och David och hans män tog dem med sig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	22	Ännu en gång marscherade filisteerna upp och spred sig i Refaimdalen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	23	Då frågade David Herren och fick till svar: »Du skall inte gå rakt emot dem utan gå runt och falla dem i ryggen från det håll där bakaträden står. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	24	När du hör steg i bakaträdens kronor, ryck då genast fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	5	25	David gjorde som Herren hade befallt, och han slog filisteerna och förföljde dem från Givon ända ner till Geser.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	1	David samlade Israels bästa trupper, tillsammans 30 000 man, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	2	och tågade med allt sitt folk till Baala i Juda. Därifrån skulle han hämta upp Guds ark, över vilken uttalats namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	3	De ställde Guds ark på en nygjord vagn och förde den bort från Avinadavs hus på höjden. Avinadavs söner Ussa och Achjo körde vagnen: 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	4	Ussa gick bredvid Guds ark och Achjo före den. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	5	David och israeliterna dansade framför Herren med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till bjällror och cymbaler. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	6	När de kom fram till Nakons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen och grep tag i Guds ark. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	7	Då blev Herren vred på Ussa: Gud slog honom, och han föll död ner bredvid Guds ark. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	8	David blev upprörd över att Herren hade fällt Ussa. Platsen fick namnet Peres Ussa och heter så än i dag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	9	Nu var David rädd för Herren och undrade hur han skulle få Herrens ark förd till sig. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	10	Han ville inte flytta den till sig i Davids stad utan ställde den hos Oved-Edom från Gat. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	11	Där blev Herrens ark kvar i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hela hans familj.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	12	Man berättade för kung David att Herren hade välsignat Oved-Edoms familj och allt som tillhörde honom för Guds arks skull. Då gick David dit och lät föra upp Guds ark i festtåg från Oved-Edoms hus till Davids stad. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	13	När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade David en tjur och en gödkalv, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	14	och klädd i linne-efod dansade han sedan med liv och lust inför Herren. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	15	David och hela Israel förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	16	Då Herrens ark kom in i Davids stad stod Sauls dotter Mikal och tittade ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herren kände hon förakt för honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	17	Herrens ark fördes in och ställdes på sin plats i det tält som David hade rest åt den. Sedan offrade David brännoffer inför Herren och även gemenskapsoffer, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	18	och då han hade avslutat offren välsignade han folket med Herren Sebaots namn. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	19	Till varje man och kvinna i den stora skaran israeliter delade han ut en brödkaka, en kaka dadlar och en kaka russin; sedan gick var och en hem till sitt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	20	Också David återvände hem för att välsigna sin familj. Då kom Sauls dotter Mikal emot honom och sade: »Tänk så värdigt Israels konung uppträdde i dag! Att blotta sig för sina tjänares tjänsteflickor som det värsta patrask.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	21	David svarade: »Jag har visat min glädje inför Herren, inför Herren som har utvalt mig framför din far och hela hans ätt och satt mig till furste över sitt folk, över Israel. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	22	Om jag så förnedrar mig ännu mer än i dag, så att du ser ner på mig, skall tjänsteflickorna som du talar om ändå se upp till mig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	6	23	Och Mikal, Sauls dotter, fick aldrig några barn i hela sitt liv.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	1	Kung David hade nu inrättat sig i sitt hus, och Herren hade låtit honom få ro för alla fiender runt omkring. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	2	Då sade han till profeten Natan: »Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	3	Natan svarade: »Gör det du tänker, Herren är med dig.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	4	Samma natt kom Herrens ord till Natan: 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	5	»Gå till min tjänare David och säg honom: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	6	Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring med ett tält som boning alltsedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	7	Under hela den tid jag färdats med israeliterna har jag aldrig förebrått någon av deras domare, dessa som jag satt till herdar för mitt folk Israel, att de inte har byggt mig ett hus av cederträ. – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	8	Du skall vidare framföra detta till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk, över Israel. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	9	Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	10	och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	11	som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, du skall få leva i fred för alla dina fiender. Nu kungör Herren att han skall bygga dig ett hus, ett kungahus. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	12	Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	13	Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för all framtid. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	14	Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. När han felar skall jag visa honom till rätta med sträng hand, som när människorna agar sina barn. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	15	Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag tvingade att vika för dig. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	16	Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	17	Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	18	Då trädde kung David inför Herren och satte sig ner. Han sade: »Vem är då jag, Herre, min Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt? 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	19	Ändå har du inte låtit detta vara nog, Herre, min Gud, utan du talar nu också om min ätt i en fjärran framtid.  
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	20	Vad skall jag mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, min Gud. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	21	Enligt ditt löfte och din vilja har du gjort allt detta underbara och låtit din tjänare få veta det. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	22	Stor är du, Herre Gud, du är utan like. Det finns ingen annan Gud än du – därom vittnar allt vi hört. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	23	Och det finns inget folk på jorden som kan jämföras med ditt folk Israel, ett folk som Gud själv har lett och räddat åt sig som sitt eget för att göra sitt namn känt och utföra stora och förunderliga gärningar för dess skull, ett folk som du har räddat ur Egypten för att sedan driva undan folken och gudarna i dess väg. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	24	Du har för all framtid utsett Israel till ditt eget folk, och du, Herre, har blivit deras Gud.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	25	Herre Gud, håll alltid det ord vid makt som du har uttalat om mig och min ätt, och uppfyll vad du har lovat. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	26	Då skall ditt namn alltid äras och man skall säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Och din tjänare Davids ätt skall bestå inför dig. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	27	Herre Sebaot, Israels Gud, du har själv uppenbarat för mig att du skall bygga mig ett hus, ett kungahus. Därför har din tjänare dristat sig att be denna bön. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	28	Du, Herre, min Gud, är Gud, dina ord skall visa sig sanna, och nu har du gett mig detta stora löfte. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	7	29	Jag ber dig, välsigna min ätt så att den alltid får bestå inför dig, så som du själv har sagt, Herre, min Gud. Låt din välsignelse alltid vila över din tjänares hus.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	1	En tid därefter slog David filisteerna och underkuvade dem och tog Meteg Haamma ifrån dem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	2	Också moabiterna besegrade han; han lät dem lägga sig på marken bredvid varandra och mätte sedan med ett rep ut två längder som han lät döda och en längd som fick leva. Så blev moabiterna Davids lydfolk och måste betala skatt till honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	3	Vidare drog David ut för att vidga sitt välde fram till Eufrat, och han besegrade då kungen av Sova, Hadadeser, Rechovs son. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	4	David tillfångatog 1 700 vagnskämpar och 20 000 fotsoldater och lät skära av senorna på alla vagnshästarna utom hundra. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	5	Då arameerna i Damaskus kom för att undsätta Hadadeser besegrade David dem och dödade 22 000. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	6	Därefter satte han fogdar över arameerna i Damaskus; de blev hans lydfolk och måste betala skatt till honom. Herren gav honom seger var han drog fram. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	7	De gyllene koger som Hadadesers officerare hade burit tog David som byte och förde till Jerusalem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	8	Han tog också en stor mängd koppar från Hadadesers städer Tevach och Berotaj.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	9	När kung Tou av Hamat fick höra att David hade besegrat Hadadesers här 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	10	sände han sin son Joram för att lyckönska David till segern över Hadadeser; denne hade nämligen fört krig mot Tou. Joram hade med sig kärl av silver, guld och koppar, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	11	och dem helgade David åt Herren liksom silvret och guldet från alla de underkuvade folken: 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	12	arameer, moabiter, ammoniter, filisteer och amalekiter. Så gjorde han också med en del av bytet från kung Hadadeser av Sova, Rechovs son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	13	David vann stort rykte. När han återvänt efter segern över arameerna slog han edomeerna i Saltdalen, 18 000 man, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	14	och satte fogdar över edomeerna; hela Edom blev Davids lydland. Herren gav honom seger var han drog fram.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	15	David regerade nu över hela Israel, och han sörjde för lag och rätt hos sitt folk. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	16	Joav, Serujas son, var överbefälhavare, och Joshafat, Achiluds son, var kansler. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	17	Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Seraja var kungens sekreterare. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	8	18	Benaja, Jojadas son, förde befälet över kereteerna och peleteerna, och Davids söner tjänstgjorde som präster.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	1	En dag frågade David: »Finns det någon kvar av Sauls familj, som jag skulle kunna visa barmhärtighet för Jonatans skull?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	2	Hos Saul hade funnits en troman som hette Siva, och han blev kallad till David: »Är du Siva?« frågade kungen. »Ja, herre«, svarade Siva. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	3	David sade: »Finns det ingen enda kvar av Sauls familj, så att jag kan vara barmhärtig mot honom liksom Gud är barmhärtig?« Siva svarade: »En son till Jonatan lever fortfarande, han som är vanför.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	4	David frågade var han fanns, och då berättade Siva att han bodde i Lo Devar hos Makir, Ammiels son. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	5	Kungen lät hämta honom, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	6	och så kom Mefivoshet, Jonatans son och Sauls sonson, till David. Han föll ner på sitt ansikte och hälsade underdånigt. »Mefivoshet«, sade David, och han svarade: »Ja, herre.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	7	»Var inte rädd«, sade David, »jag skall visa dig barmhärtighet för din far Jonatans skull. Du skall få tillbaka all mark som har tillhört din farfar Saul, och du skall alltid äta vid mitt bord.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	8	Då bugade sig Mefivoshet djupt och sade: »Att du bryr dig om en hund som mig, herre!«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	9	Kungen kallade nu på Sauls troman Siva och sade till honom: »Allt som har tillhört Saul och hans familj ger jag härmed åt din herres ättling. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	10	För hans räkning skall du och dina söner och tjänare bruka jorden och bärga skörden, så att din herres son får sitt uppehälle. Och Mefivoshet skall alltid äta vid mitt bord.« Siva, som hade femton söner och tjugo tjänare, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	11	lovade att göra allt vad hans herre kungen hade befallt. Mefivoshet åt sedan vid kungens bord som en av kungens söner.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	12	Mefivoshet hade en liten son som hette Mika. Alla som hörde till Sivas hushåll var i tjänst hos Mefivoshet, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	9	13	men själv bodde han i Jerusalem, eftersom han alltid skulle äta vid kungens bord. Han var skadad i benen och haltade.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	1	En tid därefter dog kungen av Ammon och efterträddes av sin son Hanun. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	2	Då sade David: »Jag vill visa Hanun samma vänskap som hans far Nachash visade mig.« Han skickade därför några av sina män till Hanun för att beklaga faderns bortgång. Men då Davids män kom till Ammon 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	3	sade de ammonitiska furstarna till sin herre Hanun: »Du tror väl inte att det är för att hedra din far som David har skickat sändebud att beklaga sorgen? Nej, säkert är det för att spionera på staden och utforska den, så att han sedan kan förstöra den.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	4	Då grep Hanun Davids sändebud och lät raka av dem halva skägget och klippa av halva deras dräkt, upp till baken; sedan fick de gå. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	5	När David hörde om detta skickade han folk att möta dem, eftersom de hade blivit så grovt skymfade, och lät hälsa: »Stanna i Jeriko och kom inte tillbaka förrän skägget har växt ut på er igen!«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	6	Ammoniterna förstod att de hade dragit över sig Davids hat. De sände därför bud och lejde 20 000 fotsoldater från de arameiska rikena Bet-Rechov och Sova, 1 000 man av kungen av Maaka och 12 000 man från Tov. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	7	När David fick reda på detta sände han ut Joav med hela hären, alla kämparna. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	8	Ammoniterna ordnade sig till strid vid stadsporten, medan arameerna från Sova och Rechov, från Tov och Maaka stod för sig ute på öppna fältet. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	9	Då Joav märkte att han hade fiender både framför sig och i ryggen valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot arameerna. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	10	Resten av hären anförtrodde han åt sin bror Avishaj, som ställde upp dem mot ammoniterna. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	11	Och Joav sade: »Om arameerna får övertaget skall du undsätta mig, och om ammoniterna får övertaget så kommer jag till din undsättning. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	12	Fatta mod! Låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Utgången ligger i Herrens hand.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	13	Joav och hans styrka angrep nu arameerna och jagade dem på flykten. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	14	När ammoniterna såg att arameerna flydde, flydde de för Avishaj och drog sig in i staden. Joav avbröt fälttåget mot ammoniterna och återvände till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	15	Då arameerna fann sig besegrade av Israel samlade de sina styrkor. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	16	Hadadeser bådade upp de arameer som bodde på andra sidan Eufrat, och de kom till Helam under ledning av Shovak, Hadadesers överbefälhavare. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	17	När David fick bud om detta samlade han israeliterna, gick över Jordan och nådde Helam. Arameerna ställde upp sig och öppnade strid med David. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	18	Men de drevs på flykten, och David kunde tillintetgöra besättningarna på 700 stridsvagnar samt 40 000 ryttare. Deras överbefälhavare Shovak blev också nerhuggen och dog på slagfältet. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	10	19	När Hadadesers alla lydkungar insåg att de var besegrade slöt de fred med israeliterna och gav sig under dem. Arameerna vågade sedan aldrig mer undsätta ammoniterna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	1	Vid årsskiftet, den tid då kungar drar i fält, sände David ut Joav med hans män och hela Israel, och de skövlade ammoniternas land och belägrade Rabba. Men David själv stannade i Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	2	En dag när David hade stigit upp efter sin middagsvila och gick omkring uppe på taket till sitt palats fick han därifrån se en kvinna som badade. Hon var mycket vacker. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	3	David förhörde sig om vem hon var och fick veta att det var Batseba, dotter till Eliam och hustru till hettiten Uria. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	4	Då skickade David några män för att hämta henne, hon kom till honom, och han låg med henne fast hennes reningstid ännu varade. Sedan återvände hon hem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	5	Hon blev havande, och hon meddelade David: »Jag väntar barn.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	6	Då sände David order till Joav: »Skicka hit hettiten Uria!« Joav skickade i väg Uria, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	7	och när han kom frågade David hur det var med Joav och med hären och hur det gick i kriget. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	8	Sedan sade David: »Gå nu hem och tvätta dammet av fötterna!« Då Uria lämnade palatset lät kungen skicka en gåva efter honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	9	Men Uria gick inte hem utan lade sig att sova vid ingången till palatset bland kungens tjänare. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	10	När David fick reda på att han inte hade gått hem frågade han honom: »Du har ju varit borta länge, varför går du inte hem?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	11	Uria svarade: »Arken och Israel och Juda är i fält. Min herre Joav och kungens män har sitt läger ute i det fria. Skulle då jag gå hem och äta och dricka och ligga med min hustru? Nej, så sant du lever, aldrig att jag skulle göra så!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	12	Då sade David till honom: »Stanna här i dag, så kan du gå i morgon.« Och Uria stannade i Jerusalem den dagen. Dagen därpå 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	13	bjöd David honom till sitt bord och åt med honom och drack honom full. På kvällen gick Uria och lade sig bland kungens tjänare; hem gick han inte.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	14	Nästa morgon skrev David ett brev till Joav och sände det med Uria. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	15	Han skrev: »Ställ Uria i första ledet, där striden är hetast, och dra er sedan undan från honom, så att han blir träffad och stupar.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	16	Joav, som belägrade Rabba, ställde Uria på en plats där han visste att motståndarna var starka. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	17	Stadens försvarare gjorde ett utfall och angrep Joav, och flera i Davids här stupade. Också hettiten Uria dog. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	18	Joav skickade rapport till David om stridens förlopp 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	19	och sade till kuriren: »När du har redogjort för striden 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	20	kan det hända att kungen är uppbragt och frågar: Varför gick ni så nära staden och sökte strid? Förstod ni inte att de skulle skjuta uppifrån murkrönet? 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	21	Vem var det som dödade Avimelek, Jerubbeshets son, om inte en kvinna som kastade ner en kvarnsten på honom från muren i Teves, så att han dog? Varför gick ni så nära muren? – Då skall du säga: Också din tjänare hettiten Uria är död.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	22	Kuriren gav sig i väg, och när han kom till David framförde han Joavs budskap. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	23	»De var starkare än vi«, berättade han, »och de gjorde ett utfall mot oss, men vi drev dem tillbaka till stadsporten. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	24	Då sköt bågskyttarna på oss uppe från murkrönet, och flera av dina soldater stupade. Också din tjänare hettiten Uria är död.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	25	David sade åt kuriren att han skulle hälsa Joav att inte ta illa vid sig av det som hänt. »Än den ene, än den andre blir svärdets byte. Joav skall fullfölja belägringen av staden och jämna den med marken. Säg åt honom att vara vid gott mod.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	26	När Urias hustru fick veta att Uria var död höll hon dödsklagan över sin man. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	11	27	Efter sorgetidens slut tog David henne hem till sig. Hon blev hans hustru, och hon födde honom en son. Men det som David hade gjort misshagade Herren.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	1	Herren sände Natan till David, och han gick till honom och sade: »Två män bodde i samma stad, den ene rik och den andre fattig. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	2	Den rike ägde får och kor i överflöd, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	3	den fattige ägde ingenting utom ett enda litet lamm, som han hade köpt och fött upp. Det fick växa upp hos honom och hans barn. Det åt av hans bröd och drack ur hans bägare och låg i hans famn. Det var som en dotter för honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	4	En dag fick den rike en gäst, men han ville inte ta något av sina egna djur för att laga till det åt sin gäst utan tog den fattiges lamm och anrättade det.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	5	David blev ursinnig och sade till Natan: »Så sant Herren lever: den mannen har förtjänat döden. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	6	Och lammet skall han ersätta sju gånger om, för att han handlade som han gjorde och var så obarmhärtig.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	7	»Du är den mannen«, sade Natan. »Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över Israel och räddade dig undan Saul. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	8	Jag gav dig din herres kungadöme och lade din herres hustrur i dina armar; Israel och Juda gav jag åt dig. Och om inte detta hade varit nog skulle jag ha gett dig mer därtill. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	9	Varför har du då visat förakt för Herren och gjort det som misshagar honom? Hettiten Uria har du dräpt med svärd. Hans hustru har du tagit, och honom själv har du dödat med ammoniternas svärd. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	10	Nu skall svärdet i all framtid hemsöka din ätt, därför att du föraktade mig och tog hettiten Urias hustru. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	11	Så säger Herren: Jag skall låta olyckan komma över dig från din egen familj. Inför dina ögon skall jag ta dina hustrur och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dem mitt på ljusa dagen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	12	Vad du har gjort i lönndom, det skall jag låta ske inför hela Israel i fullt dagsljus.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	13	David sade: »Jag har syndat mot Herren.« Natan svarade: »Herren förlåter dig din synd, du skall icke dö. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	14	Men eftersom du trotsade Herren skall den son som har fötts åt dig dö.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	15	Sedan gick Natan hem.Davids och Batsebas son dör. Salomos födelse Herren lät en svår sjukdom drabba den son som Urias hustru hade fött åt David. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	16	David bad till Gud för barnet och höll sträng fasta, och när han kom hem för att sova lade han sig på golvet. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	17	Hovets äldste försökte få honom att stiga upp från golvet, men han vägrade och ville inte heller äta tillsammans med dem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	18	På sjunde dagen dog pojken, men hovfolket vågade inte tala om det för honom. De tänkte: »Om han inte ville lyssna till oss medan pojken ännu var vid liv, hur skall vi då våga tala om att han är död? Han kan göra något förfärligt.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	19	När David märkte att de viskade med varandra förstod han vad som hade hänt och frågade dem: »Är pojken död?« De svarade: »Ja, han är död.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	20	Då steg David upp från golvet, badade, smorde in sig med olja och bytte kläder. Sedan gick han in i Herrens hus och föll ner och tillbad. När han kom tillbaka hem begärde han fram mat och åt. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	21	Hans män frågade honom varför han betedde sig så: »Medan pojken ännu levde fastade du och grät. Men nu när han är död stiger du upp och äter!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	22	David svarade: »Så länge pojken ännu var vid liv fastade jag och grät, för jag sade mig: Vem vet, kanske Herren har förbarmande med mig och låter pojken leva. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	23	Men nu när han är död, varför skulle jag fasta då? Jag kan ju ändå inte få honom tillbaka. En gång går jag till honom, men han kommer aldrig åter till mig.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	24	David tröstade sin hustru Batseba, han gick till henne och låg med henne. Hon födde en son, och han gav honom namnet Salomo. Herren älskade honom 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	25	och sände ett budskap med profeten Natan, och denne gav pojken för Herrens skull namnet Jedidjah, Herrens älskade.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	26	Joav angrep Rabba i Ammon och intog kungastaden. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	27	»Jag har anfallit Rabba och tagit vattenstaden«, rapporterade han till David. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	28	»Samla nu den övriga hären och belägra staden och intag den, så att det inte blir jag som gör det och mitt namn som förknippas med den.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	29	Då samlade David hela hären och tågade mot Rabba. Han angrep staden och intog den.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	30	David tog kronan från huvudet på Milkom. Den var av guld och ädla stenar och vägde över 30 kilo. Den sattes nu på Davids huvud. Han förde bort ett ofantligt byte från staden 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	12	31	och tvingade ut invånarna att arbeta med sågar, järnhackor och järnyxor, och somliga satte han att slå tegel. På samma sätt behandlade han alla ammonitiska städer. Sedan återvände han med hären till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	1	En tid senare hände följande. Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Amnon, en annan av Davids söner, blev förälskad i henne. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	2	Han sörjde sig sjuk för sin syster Tamars skull: hon var oskuld, och han såg ingen möjlighet att komma henne nära. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	3	Amnon hade en vän som hette Jonadav, en klok man, son till Davids bror Shima. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	4	Han frågade Amnon: »Varför är du så nedslagen dag efter dag, min prins? Tala om det för mig!« Amnon svarade: »Jag älskar Tamar, min bror Absaloms syster.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	5	Då sade Jonadav: »Lägg dig till sängs och spela sjuk. När så din far kommer och besöker dig skall du be honom att din syster Tamar får komma med mat och tillreda den medan du ser på och själv ge dig den.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	6	Så lade sig Amnon till sängs och låtsades vara sjuk. Kungen kom och besökte honom, och Amnon sade: »Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par bröd åt mig medan jag ser på, och låt henne sedan själv ge mig dem.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	7	David skickade bud hem till Tamar att hon skulle gå till sin bror Amnon och göra i ordning mat åt den sjuke. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	8	Tamar gick till sin bror Amnons hus, där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och formade brödkakor medan Amnon såg på, och så gräddade hon dem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	9	Men när hon tog brödspaden och lade upp dem ville han inte äta. »Gå ut härifrån allihop«, befallde han. När alla hade gått 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	10	sade han till Tamar: »Bär in bröden i sovkammaren och ge mig dem.« Tamar tog då brödkakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	11	Men just som hon räckte honom bröden grep han tag i henne och sade: »Kom, syster, ligg med mig!« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	12	»Nej, nej, min bror!« ropade hon. »Skända mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte något så vettlöst! 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	13	Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle räknas som en niding i hela Israel. Tala med kungen i stället, han går säkert med på att du får mig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	14	Men Amnon ville inte lyssna på henne utan övermannade henne och tog henne med våld.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	15	Efteråt greps Amnon av en häftig motvilja mot Tamar: hans avsky för henne var starkare än den kärlek han förut hade känt. »Upp med dig och försvinn härifrån«, sade han. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	16	Hon svarade: »Nej, min bror, om du jagar bort mig gör du något ännu värre än du redan har gjort.« Men han ville inte lyssna på henne 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	17	utan kallade på sin tjänare och sade till honom: »Kasta ut den här kvinnan, så att jag blir av med henne. Och regla dörren efter henne.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	18	Tamar bar en fotsid dräkt, som de ogifta kungadöttrarna brukade. Tjänaren förde alltså ut henne och reglade dörren efter henne. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	19	Och hon strödde jord på huvudet, rev sönder sin fotsida dräkt, lade händerna på huvudet och gick där högljutt klagande. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	20	Då sade hennes bror Absalom: »Har Amnon varit tillsammans med dig, syster? Han är ju din bror, så tig om detta och lägg det inte på sinnet.« Så bodde Tamar ensam och övergiven hos sin bror Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	21	När kung David hörde vad som hade hänt blev han mycket upprörd, men han var alltför fäst vid Amnon, sin förstfödde, för att vilja gå hårt fram mot honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	22	Men Absalom sade inte ett enda ord till Amnon; han hatade Amnon för att han hade våldfört sig på hans syster Tamar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	23	Två år senare hade Absalom fårklippningsfest i Baal Hasor, nära Efraim, och då bjöd han in alla kungasönerna. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	24	Absalom gick till kungen och sade: »Herre, jag skall ha fårklippning. Konungen och hans folk är välkomna till din tjänare.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	25	»Nej, min son, vi skall inte komma allesammans och bli till besvär för dig«, svarade kungen. Och fastän Absalom försökte övertala honom ville David inte komma utan sade farväl till honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	26	Då sade Absalom: »Om inte du vill, så låt åtminstone min bror Amnon komma.« – »Nej, varför det?« sade kungen, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	27	men Absalom övertalade honom, och han fick ta med sig Amnon och alla de andra kungasönerna. Absalom ställde till med en fest värdig en konung. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	28	Han befallde sina tjänare: »Var beredda när vinet har gjort Amnon upprymd och jag säger: Hugg ner honom! Då skall ni döda honom. Ni har ingenting att frukta, det är jag som ger befallningen. Visa nu ert mod!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	29	Tjänarna gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då rusade alla kungasönerna upp och flydde på sina mulåsnor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	30	Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade slagit ihjäl alla kungasönerna, att inte en enda hade överlevt. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	31	Kungen steg upp och rev sönder sina kläder. Sedan kastade han sig till marken; omkring honom stod alla hans män med kläderna sönderrivna. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	32	Då tog Jonadav till orda, sonen till Davids bror Shima: »Tro inte, herre, att de dödade alla kungasönerna. Nej, Amnon ensam är död. Detta har Absalom planerat alltsedan Amnon skändade hans syster Tamar. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	33	Så fäst dig inte vid ryktet att alla dina söner är döda, herre. Amnon ensam är död.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	34	Men Absalom flydde. Vaktposten fick nu syn på en stor skara som kom nerför berget på vägen från Horonajim. Han rapporterade för kungen: »Det kommer folk utför bergssluttningen bortifrån Horonajim.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	35	Då sade Jonadav till kungen: »Där kommer dina söner. Det var som jag sade!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	36	I nästa ögonblick kom kungasönerna; de började gråta högt, och även kungen själv och hans män grät häftigt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	37	Absalom flydde och kom till Talmaj, Ammichurs son, kungen av Geshur. Men David sörjde sin son dag och natt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	38	Absalom hade alltså flytt till Geshur, och där stannade han i tre år. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	13	39	Kung David hade börjat se fram emot en försoning med Absalom; han hade nu kommit över sorgen efter Amnon.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	1	Joav, Serujas son, märkte hur kungen längtade efter Absalom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	2	Därför skickade han efter en klok kvinna från Tekoa och sade till henne: »Du skall anlägga sorg. Ta på dig sorgkläder och låt bli att smörja in dig. Det skall se ut som om du hade sörjt en bortgången en lång tid. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	3	Sedan skall du gå till kungen och säga så här« – och Joav lade nu orden i munnen på henne.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	4	Kvinnan från Tekoa kom så inför kungen, föll ner och hälsade underdånigt med ansiktet mot marken. »Hjälp mig, konung«, sade hon. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	5	»Vad vill du?« sade kungen. Hon svarade: »Ack, herre, jag är änka. När min man dog 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	6	hade jag, din tjänarinna, två söner, men en dag kom de ihop sig ute på fälten, och det fanns ingen som kunde gå emellan, utan den ene slog den andre så att han dog. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	7	Och nu är hela släkten över mig och säger: ’Lämna ut brodermördaren, så att vi får döda honom för att han tog livet av sin bror. Så blir vi av med arvingen.’ De vill släcka den sista gnistan av hopp för mig och beröva min make namn och efterkommande på jorden.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	8	Kungen sade till kvinnan: »Gå hem, jag skall ta mig an din sak.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	9	Kvinnan från Tekoa sade: »Herre konung, skulden för detta skall vila på mig och min familj, du och din tron skall vara utan skuld.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	10	Kungen svarade: »Skicka hit den som ansätter dig, så skall han inte ofreda dig mer.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	11	»Konung, svär då vid Herren, din Gud, att blodshämnaren inte skall få fortsätta dödandet och ta livet av min son«, sade kvinnan. Och han sade: »Så sant Herren lever, inte ett hår skall krökas på din sons huvud.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	12	Då sade kvinnan: »Får din tjänarinna säga ännu ett ord till sin herre konungen?« – »Tala du«, sade han, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	13	och kvinnan sade: »Hur kunde du få i ditt sinne att handla på detta sätt mot Guds folk? Genom det utslag du nu har fällt har du ju dömt dig själv, konung, när du inte låter din förskjutne son återvända. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	14	Alla skall vi dö. Vi är som vatten som spills ut på marken och inte kan samlas upp igen. Men det är inte Guds vilja och avsikt att den förskjutne skall vara förskjuten från honom för alltid. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	15	Jag har kommit för att framlägga detta för min herre konungen, därför att folket har skrämt mig. Jag tänkte att om jag bara fick tala med kungen skulle han kanske göra sin tjänarinna till viljes. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	16	Ja, jag hoppades att kungen skulle lyssna till mig och rädda mig undan den som ville rycka bort både mig och min son från Guds land. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	17	Kungens ord skall skänka lugn, tänkte jag, min herre och konung är som Guds ängel och kan urskilja vad som är rätt och vad som är fel. Må Herren, din Gud, vara med dig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	18	Kungen sade då till henne: »Jag har en fråga till dig, svara mig nu uppriktigt.« Kvinnan sade: »Tala, min herre och konung«, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	19	och han frågade: »Har Joav sin hand med i detta?« Hon svarade: »Så sant du lever, min herre och konung, när du talar kan ingen slingra sig undan: din tjänare Joav har skickat mig och själv lagt orden i min mun. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	20	Han gjorde så för att du inte skulle ana oråd. Men du, herre, är vis som Guds ängel och förstår allt som sker på jorden.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	21	Kungen sade nu till Joav: »Jag gör som du vill. Du skall hämta tillbaka min Absalom.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	22	Då föll Joav ner med ansiktet mot marken och tackade kungen. »Nu vet jag att jag har din gunst, herre konung«, sade han, »eftersom du uppfyller min önskan.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	23	Så gav sig Joav i väg till Geshur och förde hem Absalom till Jerusalem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	24	Men kungen sade: »Han skall gå hem till sig och får inte komma inför mina ögon.« Och Absalom gick tillbaka hem och visade sig inte inför kungen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	25	I hela Israel fanns ingen som var så beundrad för sitt utseende som Absalom: han var fulländad från huvud till fot. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	26	När han klippte håret – och det gjorde han en gång varje år, han klippte det för att det blev för tungt – då brukade han väga det, och det vägde tre kilo. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	27	Absalom fick tre söner och en dotter, som hette Tamar och var mycket vacker.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	28	När Absalom hade bott i Jerusalem i två år utan att bli mottagen av kungen 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	29	kallade han till sig Joav för att be honom gå till kungen. Men Joav ville inte komma. Han kallade åter på honom, men Joav ville inte heller nu. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	30	Då sade Absalom till sitt folk: »Ni ser Joavs åker där borta intill min egen, den som han odlar korn på. Gå och sätt eld på den.« Och de satte eld på åkern. Joavs tjänstefolk kom med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Absaloms folk hade gjort. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	31	Då sökte Joav upp Absalom och frågade honom: »Varför har dina tjänare satt eld på min åker?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	32	Absalom svarade: »Jag har ju kallat på dig för att be dig gå till kungen och fråga varför jag skulle komma hem från Geshur. Det hade varit bättre om jag hade stannat där. – Nu måste jag få komma inför kungen! Har jag gjort något brottsligt så får han döda mig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	14	33	Då gick Joav till kungen och berättade vad Absalom hade sagt. Kungen kallade till sig Absalom, som kom och hälsade underdånigt med ansiktet mot marken. Och kungen kysste honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	1	En tid därefter skaffade sig Absalom vagn och hästar, och han höll sig med en eskort på femtio man. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	2	Tidigt om morgnarna brukade han ställa sig vid vägen till stadsporten. Så snart det kom någon som hade en rättssak att framlägga för kungen ropade Absalom honom till sig och frågade från vilken stad han kom. När mannen svarade att han hörde till den eller den stammen i Israel 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	3	sade Absalom: »Du har rätten på din sida, men hos kungen lär du inte få gehör. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	4	Om ändå jag vore domare i landet! Då hade var och en som var inblandad i en tvist kunnat komma till mig, så skulle jag ha skaffat honom rätt.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	5	Och så snart någon kom och ville falla ner för hans fötter, räckte Absalom fram handen, drog honom till sig och kysste honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	6	Så uppträdde han mot alla i Israel som sökte kungen i något rättsärende, och på det sättet förledde han israeliterna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	7	När fyra år hade gått sade Absalom till kungen: »Låt mig få gå till Hebron för att infria ett löfte till Herren. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	8	När jag bodde i Geshur i Aram lovade jag Herren ett offer, om han lät mig komma tillbaka till Jerusalem.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	9	»Gå du«, sade kungen, och så begav sig Absalom till Hebron. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	10	Samtidigt skickade han i hemlighet budbärare till alla Israels stammar och lät hälsa att när de hörde hornsignaler skulle de ropa: »Absalom har blivit konung i Hebron!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	11	Absalom hade inbjudit 200 män från Jerusalem, som gjorde honom sällskap. De var i god tro och följde med utan att ana vad som var på färde. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	12	Vid offerfesten skickade han också bud efter Davids rådgivare Achitofel från Gilo, som befann sig i sin hemstad. Så växte sammansvärjningen i styrka, och Absaloms anhängare blev fler och fler.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	13	Av en budbärare fick David veta att israeliterna hade slutit upp bakom Absalom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	14	Kungen sade då till dem som omgav honom i Jerusalem: »Låt oss fly, det är enda räddningen undan Absalom. Skynda er, annars hinner han hit och störtar oss i fördärvet och låter svärdet härja i staden.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	15	De svarade honom: »Besluta vad du vill, herre konung, vi är dina lydiga tjänare.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	16	Kungen gav sig då i väg med hela sin familj men lämnade tio bihustrur att se till palatset. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	17	Han bröt alltså upp med sitt folk men stannade vid det bortersta huset. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	18	Alla hans ämbetsmän passerade förbi honom, liksom alla kereteerna och peleteerna och de 600 från Gat som följt David därifrån. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	19	Då frågade kungen Ittaj från Gat varför han också gick med. »Vänd om och håll dig till kungen. Du är ju utlänning och har lämnat ditt eget land. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	20	Nyss kom du hit, skall du då redan behöva flacka omkring med oss? Jag vet ju inte vart jag är på väg. Nej, vänd om och ta med dig dina landsmän. Må Herren vara god och trofast mot dig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	21	Men Ittaj svarade: »Så sant Herren lever och du själv lever, min herre och konung – där du är, där vill också jag vara, i liv och död.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	22	Då lät David honom följa med, och Ittaj från Gat anslöt sig med alla sina män och de kvinnor och barn han hade i sitt följe. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	23	Överallt hördes högljudd klagan. Kungen gick över Kidronbäcken, och folket tågade förbi honom över Olivberget och ut mot öknen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	24	Nu kom också Sadok med alla leviterna, som bar Guds förbundsark. De satte ner arken och lät den stå tills allt folket hade dragit ut från staden. Även Evjatar kom dit. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	25	Kungen befallde Sadok: »För Guds ark tillbaka till staden! Om Herren är mig nådig får jag komma tillbaka och återse honom och hans boning. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	26	Men om han förkastar mig får han göra med mig vad han behagar.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	27	Och kungen sade till prästen Sadok: »Hör på! Du skall i lugn och ro gå tillbaka till staden. Din son Achimaas och Evjatars son Jonatan, era båda söner, skall följa med er. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	28	Själv stannar jag kvar vid flodövergångarna i öknen tills jag får ett meddelande från er.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	29	Sadok och Evjatar förde tillbaka Guds ark till Jerusalem och stannade där. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	30	Under tiden gick David gråtande uppför Olivberget, barfota och med huvudet övertäckt. Alla som var med honom höljde också de sina huvuden och grät där de gick.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	31	När David fick reda på att Achitofel var en av de sammansvurna kring Absalom bad han: »Herre, låt Achitofels råd framstå som dårskap.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	32	Uppe på krönet av berget, där man tillber Gud, kom Hushaj från Erek emot David med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	33	David sade: »Om du följer med mig blir du bara till besvär. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	34	Vänd i stället tillbaka till staden och erbjud Absalom dina tjänster. Säg: Liksom jag förr tjänade din far, så vill jag nu tjäna dig, herre konung. – Då kan du hjälpa mig genom att omintetgöra Achitofels råd. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	35	Prästerna Sadok och Evjatar har du ju i din närhet; rapportera till dem så fort du hör något från kungens palats. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	36	De har sina söner hos sig, Sadok har Achimaas och Evjatar har Jonatan; genom dem kan ni underrätta mig om allt vad ni får reda på.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	15	37	Hushaj, Davids vän, återvände alltså till Jerusalem, och Absalom drog in i staden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	1	När David hade nått ett stycke bortom bergskrönet kom Siva emot honom, Mefivoshets tjänare. Han hade med sig ett par åsnor lastade med 200 brödkakor, 100 kakor russin, en säck frukt och en lägel vin. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	2	»Vad skall du göra med allt detta?« frågade kungen, och Siva svarade: »Åsnorna är för kungens familj att rida på, brödet och frukten för manskapet att äta och vinet för dem som blir utmattade i öknen.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	3	Kungen frågade: »Och var finns din herre Sauls son?« – »Han är kvar i Jerusalem«, svarade Siva. »Han tänkte att israeliterna nu skulle ge honom tillbaka hans fars kungadöme.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	4	Då sade kungen till Siva: »Allt som tillhör Mefivoshet skall nu vara ditt.« Siva sade: »Jag bugar mig underdånigt. Låt mig alltid få röna din välvilja, herre konung!«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	5	När kung David hade nått Bachurim kom det fram en man av Sauls släkt, Shimi, Geras son. Han for ut i förbannelser 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	6	och kastade sten på David och hans närmaste män, fast David på alla håll var omgiven av både manskapet och sin livvakt. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	7	Och Shimi skymfade David och ropade: »Ge dig av, din blodfläckade niding! 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	8	Nu tar Herren hämnd för allt blod av Sauls ätt som du spillde när du gjorde dig till kung i hans ställe. Herren har gett kungaväldet åt din son Absalom. Det är dina blodsdåd som har störtat dig i olycka.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	9	Då sade Avishaj, Serujas son, till kungen: »Skall den där hunden få stå där och förbanna dig, herre? Jag går bort och hugger huvudet av honom.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	10	Men kungen svarade: »Vad har ni Serujasöner med det här att göra? Låt honom förbanna – han gör det på Herrens befallning, vem kan då klandra honom?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	11	Och David sade till Avishaj och sina män: »Om min son, mitt eget kött och blod, står mig efter livet, vad kan man då inte vänta av en från Benjamins stam? Låt honom vara och låt honom förbanna mig, när nu Herren har befallt honom att göra det. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	12	Kanske skall Herren ha förbarmande med mig i mitt elände och vända hans förbannelser i dag till något gott.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	13	Så fortsatte David och hans män vägen fram, medan Shimi gick jämsides med honom längs bergskammen. Hela tiden skrek han förbannelser och kastade stenar och jord mot honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	14	Till sist kom kungen med hela sitt följe fram till Ajefim, där de vilade ut.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	15	Under tiden hade Absalom och israeliterna tågat in i Jerusalem, och Achitofel var med. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	16	När Davids vän Hushaj från Erek kom till Absalom hälsade han honom: »Leve konungen! Leve konungen!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	17	Absalom sade: »Är detta den trohet du visar din vän? Varför har du inte följt med honom?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	18	Hushaj svarade: »Nej, den som Herren och folket och alla Israels män har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	19	Och dessutom: vem skulle jag tjäna om inte sonen? Som jag har tjänat din far, så vill jag nu tjäna dig.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	20	När Absalom frågade Achitofel till råds om vad han skulle göra 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	21	fick han detta svar: »Du skall ligga med din fars bihustrur, som han lämnat kvar för att se till palatset. Så blir det känt i hela Israel att du har gjort dig förhatlig för din far, och det kommer att stärka modet på dina anhängare.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	22	Då slog man upp ett tält åt Absalom på taket, och i hela Israels åsyn gick han in där och låg med sin fars bihustrur.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	16	23	På den tiden gällde ett råd av Achitofel lika mycket som ett ord från Gud. Så högt värderades alla hans råd både av David och av Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	1	Achitofel sade till Absalom: »Låt mig ta ut 12 000 man och sätta efter David nu i natt 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	2	och överrumpla honom medan han är trött och modlös. Jag skall jaga skräck i honom, och när allt hans folk har flytt dödar jag honom, bara honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	3	Sedan ser jag till att folket söker sig till dig som bruden till sin brudgum. Det är ju bara en enda som du är ute efter att döda, alla de andra kan du lämna i fred.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	4	Både Absalom och de äldste i Israel gillade förslaget, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	5	men Absalom tillkallade dessutom Hushaj från Erek för att höra hans mening.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	6	Hushaj kom och Absalom berättade vad Achitofel hade föreslagit. »Skall vi göra som han säger?« frågade han. »Om inte, vad tillråder du?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	7	Då sade Hushaj: »Det var inte något bra råd Achitofel gav den här gången. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	8	Du känner själv din far och hans män och vet att de är tappra kämpar och uppretade som en björnhona i vildmarken som förlorat sina ungar. Din far är en erfaren krigare, han övernattar inte bland sina män; 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	9	säkert har han nu gömt sig i en håla eller på något annat ställe. Redan vid första anfallet skulle ryktet spridas att Absaloms folk lidit nederlag. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	10	Och då skulle också den tappraste, den som har ett lejons mod, darra av rädsla. Hela Israel vet ju att din far är en hjälte med modiga män omkring sig. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	11	Mitt råd är detta: samla alla israeliter från Dan till Beer Sheva, en skara talrik som havets sand, och gå sedan själv mitt ibland dem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	12	Som daggen faller på marken, så skall vi komma över honom var han än finns och skona varken honom eller någon av hans män. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	13	Om han tar sin tillflykt till en stad skall israeliterna slå ett rep runt den staden och dra ner den i ravinen, så att inte en sten blir kvar.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	14	Absalom och alla israeliterna förklarade att det råd som Hushaj från Erek gett var bättre än Achitofels, ty Herren hade beslutat att omintetgöra Achitofels kloka råd och störta Absalom i fördärvet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	15	Hushaj berättade för prästerna Sadok och Evjatar vilket råd Achitofel hade gett Absalom och Israels äldste och vilket råd han själv hade gett. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	16	Han uppmanade dem att genast meddela David: »Dröj inte över natten vid flodövergångarna i öknen utan gå över till den andra sidan. Annars är det ute med dig och hela din här.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	17	Jonatan och Achimaas höll till vid Rogelkällan, och en tjänsteflicka brukade gå dit med upplysningar som de sedan förde vidare till kung David. De ville inte röja sig genom att gå in i staden. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	18	Men en pojke fick syn på dem och talade om det för Absalom. Då gav de sig hastigt i väg till Bachurim, till en man där som hade ett hus med en brunn på gården. I den steg de ner. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	19	Hustrun tog en matta och bredde över brunnen och strödde säd på den så att ingen kunde märka något. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	20	Absaloms folk kom dit och gick in till kvinnan. »Var är Achimaas och Jonatan?« frågade de, och hon svarade: »De fortsatte förbi dammen.« Männen letade men hittade dem inte utan vände tillbaka till Jerusalem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	21	När de hade gått klättrade Achimaas och Jonatan upp ur brunnen och rapporterade för kung David. »Bryt upp och gå genast över floden«, sade de och berättade för honom om Achitofels råd. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	22	David och hans folk bröt då upp, och i gryningen hade de alla, varenda man, gått över Jordan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	23	Då Achitofel såg att man inte följde hans råd sadlade han sin åsna och återvände till sin hemstad. Efter att ha ordnat för sin familj hängde han sig. Så dog han och begravdes i sin fars grav.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	24	David hade nått fram till Machanajim då Absalom och israeliterna gick över Jordan. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	25	Till överbefälhavare i stället för Joav hade Absalom satt Amasa; han var son till en ismaelit vid namn Jitra, som hade fått honom med Avigajil, dotter till Jishaj och syster till Joavs mor Seruja. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	26	Israeliterna och Absalom slog läger i Gilead.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	27	När David kom till Machanajim möttes han av Shovi, Nachashs son från ammoniternas Rabba, av Makir, Ammiels son från Lo Devar, och av Barsillaj från Rogelim i Gilead. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	28	De hade fört dit sängar, skålar och lerkärl, vete och korn, mjöl och rostad säd, bönor och linser, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	17	29	honung och tjockmjölk, fårkött och ost. Allt detta lämnade de åt David och hans folk att äta, eftersom de förstod att männen hade blivit hungriga, trötta och törstiga i öknen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	1	David mönstrade de trupper han hade med sig och utsåg officerare och underofficerare. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	2	Sedan delade han hären i tre avdelningar, en under Joav, en under Avishaj, son till Seruja och bror till Joav, och en under Ittaj från Gat. »Själv drar jag också ut tillsammans med er«, förklarade kungen, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	3	men folket sade: »Nej, du får inte gå ut i striden. Om vi flyr är det ingen som bryr sig om det, och om så hälften av oss dör frågar ingen efter det, men du är värd lika mycket som tio tusen av oss. Det är bättre om du är beredd att komma till vår undsättning härifrån staden.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	4	»Jag gör som ni önskar«, sade kungen och ställde sig invid porten, medan hela hären drog ut i enheter om hundra och tusen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	5	Kungen befallde Joav, Avishaj och Ittaj: »Ta det varligt med min Absalom.« Och alla hörde hur kungen gav de tre befälhavarna denna order om Absalom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	6	Så drog hären ut ur staden för att möta israeliterna, och slaget stod i Efraimskogen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	7	Israels här besegrades av Davids män och led ett svårt nederlag: den dagen stupade 20 000 man. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	8	Striden bredde ut sig över hela området, och skogen krävde den dagen fler liv än svärdet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	9	Absalom upptäcktes av Davids män. Han hade kommit ridande på sin mulåsna. När den kom in under en stor terebint fastnade han med huvudet i de täta grenarna. Där blev han hängande mellan himmel och jord medan mulåsnan sprang vidare. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	10	En av männen fick se honom och rapporterade till Joav att han hade sett Absalom hängande i en terebint. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	11	Joav frågade mannen: »Om du såg honom, varför slog du inte ihjäl honom på stället? Det skulle jag gärna ha gett dig tio siklar silver och ett bälte för.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	12	Mannen svarade: »Om jag så blev erbjuden tusen siklar silver skulle jag inte kunna bära hand på kungens son. Vi hörde ju alla hur kungen sade åt dig och Avishaj och Ittaj: Var rädda om min Absalom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	13	Skulle jag då svika honom? Ingenting undgår kungen, och du skulle säkert lämna mig i sticket.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	14	»Jag kan inte stå här och slösa tid på dig«, sade Joav. Han tog med sig tre spjut och stötte dem i bröstet på Absalom, som ännu var vid liv där han hängde i terebinten. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	15	Sedan kom tio män, Joavs väpnare, och omringade Absalom och stack ihjäl honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	16	Joav lät stöta i horn, och då slutade soldaterna att förfölja israeliterna, eftersom Joav hade gett order om halt. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	17	Absaloms kropp tog de och slängde i en stor grop i skogen och kastade upp ett väldigt stenröse över honom. Israeliterna flydde, var och en hem till sig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	18	Absalom hade medan han levde låtit resa en stod åt sig i Kungadalen. »Jag har ju ingen son som kan föra mitt namn vidare«, sade han. Därför gav han sitt namn åt minnesstenen; ännu i denna dag heter den Absaloms pelare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	19	Achimaas, Sadoks son, bad att få springa till kungen med bud om att Herren hade fällt sin dom och räddat honom från hans fiender. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	20	Men Joav svarade: »I dag får du inte vara budbärare. En annan gång kan du vara det, men inte i dag när kungens son är död.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	21	Och Joav sade åt en nubier att bege sig till kungen och tala om vad han hade sett. Nubiern bugade sig för Joav och sprang. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	22	Men Achimaas envisades: »Det får bli som det vill«, sade han, »låt mig också springa, efter nubiern.« – »Vad skall det tjäna till, min son«, sade Joav, »det kommer ingen att tacka dig för!« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	23	»Det får bli som det vill, jag springer i alla fall«, upprepade Achimaas, och Joav lät honom springa. Han tog vägen över Jordanslätten och hann före nubiern.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	24	David satt inne i porten då vaktposten, som hade gått upp på taket till stadsporten, fick se en ensam man komma springande. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	25	Han ropade ner och varskodde kungen, som svarade: »Om han är ensam måste det vara en kurir.« Medan budbäraren närmade sig 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	26	upptäckte vaktposten ännu en man som kom springande, och han ropade ner i porten: »Det kommer en till, och han är också ensam.« – »Det är en kurir det också«, sade kungen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	27	Posten ropade på nytt: »Jag känner igen den förste på hans sätt att springa, så springer Achimaas, Sadoks son.« – »Det är en bra karl«, svarade kungen, »han kommer med goda nyheter.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	28	»Allt väl«, ropade Achimaas till kungen. Sedan föll han ner och hälsade med ansiktet mot marken och fortsatte: »Lovad vare Herren, din Gud, som har prisgivit dem som reste sig mot min herre och konung.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	29	Kungen frågade: »Hur har det gått med min Absalom?« Achimaas svarade: »Just då Joav skickade i väg mig var det uppståndelse i lägret, men jag vet inte vad saken gällde.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	30	Kungen sade åt honom att gå åt sidan, och han ställde sig att vänta. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	31	Då kom nubiern. »Jag har goda nyheter åt min herre och konung«, sade han, »i dag har Herren fällt sin dom och gett dig seger över alla som har rest sig mot dig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	32	Kungen frågade: »Hur har det gått med min Absalom?« Nubiern svarade: »Som det gick för honom, så må det gå för alla dina fiender och dem som reser sig mot dig, herre konung.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	18	33	Då blev kungen häftigt upprörd. Han gick upp i kammaren ovanför porten, och han grät och ropade: »Absalom, min son, min son! Absalom, min son! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! Absalom, min son, min son!«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	1	Joav fick veta att kungen grät och klagade över Absalom, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	2	och för hela hären blev segerns dag till en sorgedag när de hörde att kungen var så förtvivlad över sin son. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	3	Männen smög in i staden likt soldater som skamset smyger in efter att ha flytt ur striden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	4	Kungen hade höljt sitt ansikte och klagade högt: »Absalom, min son! Absalom, min son, min son!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	5	Då gick Joav in till honom och sade: »I dag har du fått alla dina män att känna skam, alla dessa som har räddat livet på dig och dina söner och döttrar, dina hustrur och bihustrur. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	6	Du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig. Du har visat att varken officerare eller soldater har något värde i dina ögon. Jag förstår nu att om Absalom hade varit vid liv, så hade det kvittat dig lika om alla vi andra varit döda. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	7	Gå nu ut till dina män och få dem på humör igen. Annars kommer inte en enda att vara hos dig i morgon, det svär jag vid Herren. Och den olyckan blir värre än allt ont du varit med om i hela ditt liv.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	8	Då reste sig kungen och gick ner och satte sig i porten. Alla fick veta att han satt där och samlades framför honom.David vänder tillbaka till Jerusalem Israeliterna hade flytt, var och en hem till sig. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	9	Runt om i stammarna gick de nu till rätta med varandra: »Det är kungen som har räddat oss undan fienden och befriat oss från filisteerna. Nu har han flytt för Absalom och lämnat landet. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	10	Men Absalom, som vi smorde till kung över oss, har fallit i striden. Varför nämner då ingen ett ord om att hämta kungen tillbaka?«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	11	När kung David fick höra vad som sades bland israeliterna lät han skicka bud med prästerna Sadok och Evjatar till de äldste i Juda och fråga: »Varför skall ni vara de sista att hämta kungen tillbaka? 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	12	Ni är ju mina bröder, av samma kött och blod som jag – varför skall ni då vara de sista att hämta kungen tillbaka? 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	13	Och säg till Amasa: Du är ju av mitt kött och blod. Gud må straffa mig, nu och framgent, om inte du hädanefter skall vara min överbefälhavare i stället för Joav.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	14	På det sättet fick David alla i Juda på sin sida, och folket skickade bud till honom att komma tillbaka tillsammans med sina män.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	15	Då vände kungen tillbaka, och när han nådde fram till Jordan hade judeerna kommit till Gilgal för att möta honom och föra honom över floden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	16	Benjaminiten Shimi från Bachurim, Geras son, gav sig samtidigt med judeerna hastigt ner för att ta emot kung David, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	17	och han hade med sig tusen man från Benjamin. Siva, han som tjänade Sauls familj, hade före kungen skyndat ner till Jordan tillsammans med sina femton söner och tjugo tjänare, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	18	och de gick över vid vadstället för att hjälpa kungens familj över och för att uppfylla alla hans önskningar. Just som kungen själv skulle ta sig över floden kom Shimi, Geras son, och kastade sig ner inför honom 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	19	och bad: »Herre, lägg mig inte till last vad jag har förbrutit. Tänk inte på det onda din tjänare gjorde då du lämnade Jerusalem, glöm det, min konung! 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	20	Jag vet med mig att jag har felat, det är därför jag i dag har kommit som den förste av Josefs ätt för att ta emot min herre och konung.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	21	Då ingrep Avishaj, Serujas son: »Förtjänar inte Shimi döden, han har ju förbannat Herrens smorde?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	22	Men David svarade: »Vad har ni Serujasöner med det här att göra? Skall ni sätta er upp mot mig? Ingen israelit skall mista livet denna dag, då jag har fått visshet om att jag är Israels kung.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	23	Och kungen sade till Shimi: »Du skall icke dö«, och han bekräftade sitt löfte med en ed.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	24	Sauls sonson Mefivoshet hade också kommit ner för att möta kungen. Hans fötter och skägg var ovårdade, och han hade inte tvättat sina kläder alltifrån den dag då David bröt upp till dess han återvände välbehållen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	25	När han nu kom från Jerusalem för att möta kungen sade denne: »Varför följde du inte med mig, Mefivoshet?« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	26	»Herre konung, min tjänare bedrog mig«, svarade Mefivoshet. »Jag tänkte sadla min åsna, så att jag kunde följa dig ridande – jag är ju halt. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	27	Min tjänare har baktalat mig inför min herre konungen. Dock: du är som Guds ängel, gör vad du finner bäst. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	28	Hela min släkt hade inget annat än döden att vänta av min herre konungen, men du gav mig plats bland dem som äter vid ditt bord. Med vad rätt skulle jag kunna begära något mer av dig?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	29	Kungen avbröt honom: »Det räcker! Nu bestämmer jag att du och Siva skall dela ägorna.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	30	Mefivoshet svarade: »Han får gärna ta alltsammans, nu när min härskare och konung har kommit välbehållen hem.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	31	Barsillaj från Gilead hade kommit ner från Rogelim och följt kungen till Jordan för att ta avsked av honom när han gick över floden. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	32	Barsillaj var mycket gammal, åttio år. Det var han som hade sörjt för kungens uppehälle i Machanajim; han var nämligen mycket förmögen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	33	Kungen sade till honom: »Följ med mig till Jerusalem, så skall jag sörja för dig där.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	34	Men han svarade: »Jag är alldeles för gammal för att gå med dig upp till Jerusalem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	35	Jag är åttio år nu och kan inte längre skilja på bättre och sämre. Inte känner jag smaken på mat och dryck, och inte heller har jag någon glädje av sångare och sångerskor längre. Varför skulle jag då ligga min herre och konung till last i fortsättningen? 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	36	Jag hade gärna följt med dig över Jordan, men någon belöning skall du inte ge mig. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	37	Låt mig vända tillbaka, så att jag får dö i min hemstad, där min far och mor ligger begravda. Men här är din tjänare Kimham, låt honom följa med dig, min herre och konung, och gör för honom vad du finner bäst.« – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	38	»Kimham får följa med mig«, sade kungen. »Och vad du finner bäst skall jag göra för honom. Jag gör vad du än begär av mig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	39	Så gick folket över Jordan. Kungen dröjde kvar och kysste Barsillaj och tog farväl av honom. Barsillaj återvände hem, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	40	medan kungen for över till Gilgal tillsammans med Kimham. Hela Judas folk och hälften av Israels hade följt kungen över Jordan. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	41	Men nu kom alla israeliterna till honom och klagade: »Varför har våra bröder från Juda fått lägga beslag på kungen och hämta över dig hit, dig och din familj och alla dina närmaste män?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	42	Då svarade judeerna: »Därför att kungen är en av oss. Vad är det ni retar er på? Har vi låtit kungen försörja oss eller har vi skaffat oss några andra fördelar?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	19	43	Israeliterna svarade: »Vi har tio gånger större del i kungen än ni, och dessutom har vi förstfödslorätten. Ni har ingen anledning att se ner på oss. Det var ju vi som först förde på tal att hämta tillbaka vår kung.« Men judeerna tog till hårdare ord än israeliterna.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	1	Nu dök det upp en ondsint man från Benjamins stam, Sheva, Bikris son. Han lät stöta i horn och ropade:
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	2	Då lämnade alla israeliterna David och slöt sig till Sheva, Bikris son. Men judeerna höll fast vid sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	3	När David kom hem till Jerusalem lät han stänga in de tio bihustrur som han hade lämnat att se till palatset. Han sörjde för deras uppehälle, men han rörde dem aldrig. De hölls inspärrade till sin död och levde som om de varit änkor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	4	David gav nu Amasa befallning att samla krigsfolket i Juda. Han fick tre dagar på sig, sedan skulle han inställa sig hos kungen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	5	Amasa började genast båda upp männen i Juda, men det drog ut över den fastställda tiden, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	6	och då sade David till Avishaj: »Nu blir Sheva, Bikris son, farligare för oss än Absalom var. Ta mina män och sätt efter honom, innan han lägger under sig några befästa städer och gör det besvärligt för oss.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	7	Efter Avishaj följde Joavs folk, vidare kereteerna och peleteerna och så alla kämparna. De drog ut från Jerusalem för att förfölja Sheva, Bikris son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	8	När de hade hunnit till den stora stenen i Givon mötte de Amasa. Joav höll ett svärd i handen, dolt under kläderna. Men utanpå, i en skida vid höften, hade han ett annat svärd. Han drog det och lät det falla till marken. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	9	»Hur står det till, min broder«, sade han till Amasa och grep honom med höger hand i skägget för att kyssa honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	10	Amasa var inte på sin vakt mot svärdet som Joav höll i handen, och Joav stötte det i buken på honom, så att inälvorna rann ut på marken. Den stöten räckte: Amasa var död. Joav och hans bror Avishaj fortsatte att förfölja Sheva, Bikris son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	11	En av Joavs män stod vid Amasas kropp och ropade: »Den som är Joavs vän och håller på David, han skall följa Joav!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	12	Amasa låg mitt på vägen, nersölad av blod. När mannen märkte att soldaterna stannade släpade han undan Amasa från vägen ut på fältet och kastade ett klädesplagg över honom, eftersom alla som såg honom hejdade sig. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	13	När kroppen flyttats bort från vägen fortsatte alla och följde efter Joav i jakten på Sheva, Bikris son.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	14	Sheva drog från stam till stam genom hela Israel tills han nådde Avel Bet-Maaka; hela hans släkt hade samlats och följt honom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	15	Joav och hans folk tågade mot Avel Bet-Maaka och belägrade honom där. De kastade upp en belägringsvall mot staden innanför den yttre muren, och hela hären arbetade på att rasera innermuren. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	16	Då ropade en klok kvinna inifrån staden: »Hör på, hör på! Säg till Joav att han kommer hit, så att jag får tala med honom.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	17	Joav steg fram, och kvinnan frågade: »Är det du som är Joav?« – »Ja«, sade han. »Hör på mig, herre«, bad hon. »Ja, jag hör«, svarade Joav. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	18	Kvinnan sade: »Förr i världen hette det att man skulle be om råd i Avel. Och sedan var saken avgjord. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	19	Vi hör till de mest fridsamma och trofasta i Israel, och nu vill du ödelägga denna stad, denna moder i Israel. Varför vill du förgöra Herrens egendom?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	20	Joav svarade: »Inte vill jag förgöra och förstöra, långt därifrån! 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	21	Det är i stället så att en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bikris son, har gjort uppror mot kung David. Utlämna honom, bara honom, så drar jag bort från staden.« – »Hans huvud skall kastas ut till dig över muren«, sade kvinnan. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	22	Sedan gav hon folket detta kloka råd, och de högg huvudet av Sheva, Bikris son, och kastade ut det till Joav. Han lät då stöta i horn, hären upplöstes och var och en gick till sitt. Joav själv återvände till kungen i Jerusalem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	23	Joav var överbefälhavare, och Benaja, Jojadas son, förde befälet över kereteerna och peleteerna. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	24	Adoram förestod tvångsarbetena, Joshafat, Achiluds son, var kansler 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	25	och Sheva kunglig sekreterare. Sadok och Evjatar var präster. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	20	26	Också Ira av Jairs ätt var präst hos David.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	1	Under Davids regering utbröt en hungersnöd som varade i hela tre år. David rådfrågade Herren, och Herren svarade: »Blodskuld vilar på Saul och hans släkt för de givoniter som han dödade.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	2	Då kallade kungen till sig givoniterna. De tillhör inte israeliterna utan är en amoreisk folkspillra. Saul hade i sitt nit för Israel och Juda försökt utrota dem, trots den ed som israeliterna hade svurit. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	3	Nu frågade David givoniterna: »Vad skall jag göra för er, hur kan jag gottgöra det som skett, så att ni häver förbannelsen över Herrens land?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	4	Givoniterna svarade: »Mellan oss och Saul och hans släkt är det inte en fråga om silver och guld och inte heller om att döda en israelit vilken som helst.« David frågade: »Vad vill ni då att jag skall göra?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	5	De sade: »Mannen som anställde förödelsen bland oss och som hade planer på att helt utrota oss inom Israels gränser – 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	6	lämna ut sju av den mannens ättlingar så att vi får hugga dem i stycken inför Herren i Givon, på Herrens berg.« David gick med på deras krav, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	7	men han skonade Sauls sonson Mefivoshet, Jonatans son, eftersom David och Jonatan, Sauls son, hade slutit ett förbund inför Herren. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	8	Däremot tog han de båda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefivoshet, och vidare de fem söner som Sauls dotter Merav hade fött åt Adriel från Mechola, Barsillajs son. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	9	Han utlämnade alla dessa åt givoniterna, som högg dem i stycken på berget inför Herren. Alla sju miste livet på en gång; de dödades under de första skördedagarna, i början av kornskörden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	10	Rispa, Ajas dotter, bredde ut sitt säcktyg på klippan och stannade där från början av skörden ända till dess regnet från himlen strömmade ner över kropparna. Hon tillät inte himlens fåglar att röra dem om dagen och inte de vilda djuren om natten. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	11	När David fick reda på hur Rispa, Sauls bihustru, hade handlat 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	12	lät han hämta Sauls och hans son Jonatans ben från Javesh i Gilead. Invånarna där hade rövat bort kropparna från torget i Bet-Shean, där filisteerna hade hängt upp dem efter segern över Saul på Gilboa. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	13	David hämtade alltså Sauls och Jonatans ben från Javesh, och även benen efter de sönderstyckade samlade man ihop. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	14	Sauls och hans son Jonatans ben lades i den grav där Kish, Sauls far, låg i Sela i Benjamins land. Allt skedde enligt kungens befallning, och sedan lyssnade Gud till bönerna för landet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	15	Det blev åter krig mellan filisteer och israeliter, och David och hans män drog ner för att strida mot filisteerna. En gång när David var utmattad 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	16	blev han tillfångatagen av Benov, en ättling till Rafa. Han hade en bronslans som vägde fem kilo och bar ett nytt svärd. Benov tänkte döda David, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	17	men Avishaj, Serujas son, kom till undsättning: han slog ner filistén och dödade honom. Då sade Davids män: »Svär att du aldrig mer drar ut i strid med oss. Du får inte släcka Israels lampa.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	18	Efter en tid utkämpades åter en strid med filisteerna vid Gov, och Sibbekaj av Hushas släkt dräpte då Saf, som var av Rafas ätt. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	19	Ännu en strid utkämpades med filisteerna vid Gov, och Elchanan från Betlehem, Jairs son, dödade då Goljat från Gat, vars spjutskaft var tjockt som en vävbom. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	20	Ytterligare en strid utkämpades vid Gat. Där deltog en jättelik man med sex fingrar på var hand och sex tår på var fot, sammanlagt tjugofyra; också han var ättling till Rafa. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	21	Han hånade och utmanade Israel men blev nerhuggen av Jonatan, son till Davids bror Shima. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	21	22	Dessa fyra var ättlingar till Rafa i Gat, och de stupade alla för David och hans män.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	1	Detta är den sång som David sjöng till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	2	Herre, min klippa, min borg och min räddare,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	3	min Gud, berget som är min tillflykt, min sköld och mitt starka värn, min fristad och mitt skydd, du som räddar mig undan våldet.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	4	Till Herren, den högtlovade, ropade jag, och jag blev räddad från mina fiender.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	5	Dödens bränningar brusade kring mig, förödelsens stormflod skrämde mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	6	Dödsrikets snaror omgav mig, framför mig väntade dödens fällor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	7	I min förtvivlan klagade jag för Herren, ropade jag till min Gud, och han hörde min röst i sitt tempel, mitt rop nådde fram till hans öra.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	8	Då skakade jorden och skälvde, himlens grundvalar darrade, vacklade under hans vrede.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	9	Från hans näsborrar utgick ett rökmoln, från hans mun förtärande eld. Han sprutade glöd och brand.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	10	Himlen vek han undan och steg ner med töcknet under sina fötter.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	11	Han red på keruben, han flög, han svävade fram på vindens vingar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	12	Han dolde sig i mörkrets tält, i molnens fuktiga massor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	13	I glansen kring honom glödde gnistrande bränder.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	14	Herren dundrade från himlen, den Högste lät höra sin röst.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	15	Han sköt sina pilar vida omkring, han lät blixtarna ljunga.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	16	Havets bädd kom i dagen och jordens grundvalar blottades för Herrens rytande, för hans vredes stormvind.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	17	Från höjden fattade han min hand och drog mig upp ur djupa vatten.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	18	Han räddade mig från mäktiga fiender, från motståndare som var starkare än jag.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	19	De anföll mig på min olyckas dag, men Herren kom till min hjälp.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	20	Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	21	Herren lönade min rättfärdighet, mitt rena och skuldlösa liv,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	22	ty jag har hållit mig till Herrens vägar och inte avfallit från min Gud.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	23	Alla hans bud har jag haft för ögonen och aldrig överträtt hans lagar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	24	Fläckfri var jag inför honom, jag vaktade mig för att synda.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	25	Därför lönade Herren min rättfärdighet, mitt rena liv inför honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	26	Mot den trogne är du trofast, du är redlig mot den redlige.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	27	Den rene möter du med renhet, den svekfulle med list.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	28	Du upprättar det förnedrade folket, men de högmodiga kuvar du.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	29	Du är min lampa, Herre, min Gud gör mitt mörker till ljus.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	30	Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren, med dig stormar jag över vallen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	31	Guds väg är utan brist, Herrens ord är utan slagg. Han är en sköld för alla som flyr till honom.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	32	Vem är Gud utom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	33	Gud rustar mig med styrka, så att jag vandrar den rätta vägen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	34	Han gör mig snabbfotad som gasellen och ger mig fotfäste på bergen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	35	Han lär mig krigets hantverk, lär mig att spänna kopparbågen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	36	Du gav mig din räddande sköld, du hörde min bön och min makt blev stor.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	37	Du gjorde vägen fri framför mig och gav stadga åt mina steg.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	38	Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag förintat dem.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	39	Jag krossade dem helt och hållet. De kunde inte resa sig, de låg där under mina fötter.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	40	Du rustade mig med styrka för striden och tvang angriparna på knä inför mig.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	41	Mina fiender drev du på flykten, deras motstånd kunde jag krossa.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	42	De ropade, men ingen räddare fanns, de ropade till Herren, men han svarade inte.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	43	Jag malde dem till stoft, jag trampade ner dem som smuts på gatan.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	44	Du räddade mig från folkens angrepp. Du satte mig till hövding över folken, okända folkslag blev mina tjänare.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	45	Främlingar kröp för mig och lydde min minsta vink.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	46	Främlingar bleknade och kom darrande ut ur sina fästen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	47	Herren lever! Lovad vare han, min klippa, och upphöjd min Gud, min räddare,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	48	han som ger mig hämnd på mina fiender och lägger folken under mina fötter!
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	49	Du låter mig undkomma fienden, du rycker mig undan angriparen och räddar mig från våldsmän.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	50	Därför tackar jag dig, Herre, bland folken och lovsjunger ditt namn.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	22	51	Stora segrar skänker Herren åt sin konung, han handlar trofast mot sin smorde, mot David och hans ätt för evigt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	1	Detta är Davids sista ord.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	2	Herrens ande talar genom mig, hans ord är på min tunga.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	3	Jakobs Gud har talat, Israels klippa har sagt mig: Den styr sitt folk rättvist som styr det i fruktan för Gud.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	4	När dagen gryr och solen går upp, en morgon utan moln, då spirar gräset efter regnet i solens strålar.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	5	Så väl är det ställt med min ätt inför Gud, med mig har han slutit ett evigt förbund, vars löften han troget håller. Min välgång och allt jag har lust till skall Gud låta spira som gräset.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	6	Men ogärningsmän är som törnet man kastar: man tar inte i det med handen,
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	7	bara med redskap av järn eller trä, och bränner det sedan i elden.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	8	Detta är namnen på Davids kämpar: Jishboshet av Hakmons släkt var den främste av de tre. Han svängde sin stridsyxa över 800 fiender, fällda på en och samma gång. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	9	Därnäst kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt; han var en av de tre kämparna. Han var med David vid Pas Dammim, där filisteerna hade samlats till drabbning. Israeliterna drog sig tillbaka, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	10	men Elasar höll stånd och högg in på filisteerna ända tills hans hand domnade och var som fastvuxen vid svärdet. Herren gav dem en stor seger den dagen, och när hären vände tillbaka och följde Elasar var det bara för att plundra. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	11	Den siste av de tre var Shamma, Ages son, från Harar. Filisteerna hade en gång samlats vid Lechja, och där fanns det ett fält med ärter. Israeliterna flydde för filisteerna, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	12	men Shamma fattade posto mitt på fältet och försvarade det och nedgjorde fienderna. Så gav Herren en stor seger.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	13	En gång i början av skörden gick de tre ner till David i Adullams grotta, samtidigt som en avdelning filisteer var lägrad i Refaimdalen. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	14	David var då i sitt bergfäste, medan filisteerna hade en förpost vid Betlehem. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	15	David greps av längtan och sade: »Den som ändå kunde få lite vatten från brunnen vid stadsporten i Betlehem!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	16	De tre kämparna tog sig då igenom filisteernas läger, hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med tillbaka till David. Men han vägrade att dricka det och utgöt det som dryckesoffer åt Herren. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	17	»Herren bevare mig för att göra något sådant«, sade han. »Inte kan jag dricka de mäns blod som har satt sina liv på spel!« Och han ville inte dricka. – Detta var de tre kämparnas bedrifter.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	18	Avishaj, son till Seruja och bror till Joav, var ledare för de trettio. Han svängde sitt spjut över 300 fällda fiender. Han hade stort anseende bland de trettio; 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	19	han var mer berömd än någon av dem och blev deras anförare. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	20	Benaja, Jojadas son, från Kavseel var en tapper man som utförde stora bragder. Han högg ner de båda sönerna till Ariel från Moab, och det var också han som en snöig dag steg ner i en brunn och dödade ett lejon. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	21	Vidare fällde han en jättelik egyptisk man. Egyptern var beväpnad med ett spjut, men Benaja gick emot honom med en påk, ryckte från honom spjutet och dödade honom med det. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	22	Detta var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han vann stort anseende bland de trettio kämparna 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	23	och var mer berömd än någon av dem. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	24	Asael, Joavs bror, hörde till de trettio, liksom Elchanan, Dodos son, från Betlehem, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	25	Shamma från Harod, Elika från Harod, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	26	Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son, från Tekoa, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	27	Avieser från Anatot, Sibbekaj av Hushas släkt, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	28	Salmon av Achoachs släkt, Mahraj från Netofa, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	29	Helev, Baanas son, från Netofa, Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	30	Benaja från Piraton, Hiddaj från Nachale Gaash, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	31	Avi-Alvon från Arava, Asmavet från Bachurim, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	32	Eljachba från Shaalvon, Jashen från Gison, Jonatan, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	33	Shammas son, från Harar, Achiam, Sharars son, från Arar, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	34	Elifelet, Achasbajs son, från Maaka, Eliam, Achitofels son, från Gilo, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	35	Hesro från Karmel, Paaraj från Arav, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	36	Jigal, Natans son, från Sova, Bani av Gads stam, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	37	Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, som var väpnare åt Joav, Serujas son, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	38	Ira av Jeters släkt och Garev av Jeters släkt 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	23	39	samt hettiten Uria. Trettiosju man allt som allt.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	1	Herrens vrede blossade åter upp mot israeliterna, och han eggade David mot dem. »Du skall räkna folket i Israel och Juda«, sade han. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	2	Kungen befallde Joav och hans officerare: »Far runt till alla Israels stammar, från Dan till Beer Sheva, och håll mönstring, så att jag får veta hur mycket folk jag har.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	3	Joav svarade kungen: »Må Herren, din Gud, låta dig, herre konung, med egna ögon se hur folket blir hundra gånger större än nu. Men varför vill du tvunget ha en mönstring, herre konung?« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	4	Joav och befälhavarna måste böja sig för kungens vilja och gav sig av för att verkställa mönstringen.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	5	De gick över Jordan och började med Aroer och staden nere i dalen och fortsatte sedan mot Gads område och till Jaser. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	6	Därifrån drog de vidare till Gilead och hettiternas land, mot Kadesh till, och nådde fram till Dan och Ijon. Efter att ha vikit av mot Sidon 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	7	kom de till Tyros fästning och till hiveernas och kanaaneernas städer och drog slutligen söderut till Beer Sheva och den del av Negev som tillhör Juda. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	8	Då hade de genomkorsat landet i dess helhet och var efter nio månader och tjugo dagar tillbaka i Jerusalem, 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	9	där Joav redovisade resultatet av mönstringen för kungen: Israel kunde ställa upp 800 000 vapenföra män och Juda 500 000.
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	10	Men efteråt förebrådde David sig att han hade låtit räkna folket, och han sade till Herren: »Jag har begått en svår synd. Herre, förlåt din tjänare den orätt han har gjort – det var en stor dårskap.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	11	När David steg upp följande morgon hade Herrens ord kommit till profeten Gad, kungens siare: 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	12	»Gå till David och säg till honom: Så säger Herren: Tre ting har jag i beredskap åt dig; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	13	Gad kom till David och frågade: »Vilket föredrar du: att det i tre år blir hungersnöd i ditt land eller att du i tre månader måste vara på flykt undan fienden som förföljer dig eller att det i tre dagar blir pest i ditt land? Tänk noga efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	14	David svarade: »Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är stor; i människors händer vill jag inte falla.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	15	Då lät Herren pesten drabba Israel; den varade från morgonen fram till den utsatta tiden. 70 000 israeliter dog, från Dan till Beer Sheva. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	16	Men då ängeln sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att sprida död i staden, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som spred död bland folket: »Det är nog! Dra tillbaka din hand!« Herrens ängel var då vid jevusén Aravnas tröskplats. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	17	När David såg ängeln som dödade folket sade han till Herren: »Det är jag som har syndat. Det är jag, herden, som har gjort orätt. Men dessa mina får, vad har de gjort? Låt straffet drabba mig och min familj.«
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	18	Samma dag kom Gad till David och sade: »Gå upp på jevusén Aravnas tröskplats och res ett altare åt Herren!« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	19	Och David gick, så som Herren hade befallt honom genom Gad. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	20	När Aravna såg ut och fick se kungen och hans män närma sig gick han ut och hälsade underdånigt 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	21	och frågade: »Varför har min herre och konung kommit till mig?« – »För att köpa tröskplatsen av dig«, svarade David. »Här vill jag bygga ett altare åt Herren, så att den hemsökelse som drabbat folket upphör.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	22	Då sade Aravna: »Tag den, min herre och konung, och offra vad du finner för gott. Här är boskap till brännoffret och tröskslädar och ok till bränsle. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	23	Allt detta ger Aravna åt sin konung.« Och han tillade: »Må du behaga Herren, din Gud.« 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	24	Men kungen sade: »Nej, jag vill köpa det av dig och betala för det. Jag vill inte frambära ett offer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något.« Så köpte David tröskplatsen och boskapen för 50 siklar silver. 
Andra Samuelsboken	2 Sam	10	24	25	Där byggde han sedan ett altare åt Herren och frambar brännoffer och gemenskapsoffer. Då lyssnade Herren till bönerna för landet, och hemsökelsen som drabbat Israel upphörde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	1	Kung David var nu gammal och ålderstigen. Trots att man bredde täcken över honom hade han svårt att hålla sig varm. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	2	Kungens män sade till honom: »Herre, låt oss söka reda på en ung orörd kvinna, som kan betjäna och vårda dig. Om hon får ligga i din famn, herre konung, blir du varm.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	3	Sedan sökte de runt hela Israel efter en vacker flicka. De fann Avishag från Shunem och förde henne hem till kungen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	4	Det var en mycket vacker flicka, och hon vårdade kungen och hjälpte honom. Men han låg aldrig med henne.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	5	Adonia, Haggits son, talade vitt och brett om att det var han som skulle bli kung. Han skaffade sig vagnar och hästar och höll sig med en eskort på femtio man. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	6	Hans far hade aldrig tillrättavisat honom och förebrått honom för hans uppförande. Han var ståtlig att se på, och i ålder kom han närmast efter Absalom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	7	Han hade rådgjort med Joav, Serujas son, och med prästen Evjatar, och de stödde honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	8	Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, och profeten Natan och Shimi och Rei och Davids livgarde stod inte på Adonias sida.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	9	En gång när Adonia offrade får och tjurar och gödkalvar vid Ormstenen nära Rogelkällan hade han inbjudit alla sina bröder, kungasönerna, och alla män i Juda som stod i kungens tjänst. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	10	Men han hade inte bjudit profeten Natan eller Benaja eller livgardet eller sin bror Salomo. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	11	Då sade Natan till Batseba, Salomos mor: »Du har väl hört att Adonia, Haggits son, har blivit kung, utan vår herre Davids vetskap? 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	12	Låt mig nu ge dig ett råd som kan rädda livet på dig och din son Salomo. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	13	Gå in till kung David och säg: ’Min herre och konung, du har ju själv svurit en ed och lovat mig att min son Salomo skall bli kung efter dig och sitta på din tron. Hur kommer det sig då att Adonia har blivit kung?’ 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	14	Medan du står där och talar med kung David kommer jag in och bekräftar vad du har sagt.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	15	Batseba gick in i rummet till kung David, som nu på sin höga ålderdom vårdades av Avishag från Shunem. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	16	Batseba föll ner för honom, och då kungen frågade vad hon ville 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	17	svarade hon: »Herre, du har själv svurit vid Herren, din Gud, och lovat mig att min son Salomo skall bli kung efter dig och sitta på din tron. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	18	Men nu har Adonia blivit kung, utan din vetskap. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	19	Han har offrat tjurar, gödkalvar och får i mängd och bjudit in alla kungasönerna, prästen Evjatar och överbefälhavaren Joav. Men din tjänare Salomo har han inte bjudit. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	20	Nu riktar hela Israel sina blickar mot dig, herre konung, i väntan på att du kungör vem som skall efterträda dig på tronen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	21	När du, herre konung, vilar hos dina fäder kan jag och min son Salomo annars bli betraktade som brottslingar.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	22	Medan Batseba ännu talade kom profeten Natan. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	23	Man anmälde för kungen att han var där, och Natan trädde in till honom och föll ner med ansiktet mot marken 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	24	och sade: »Min herre och konung, har du verkligen sagt att Adonia skall bli kung och efterträda dig på tronen? 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	25	I dag har han gått ner och offrat tjurar, gödkalvar och får i mängd. Han har bjudit in alla kungasönerna och befälhavarna och prästen Evjatar, och de sitter nu till bords med honom, och de ropar: Leve kung Adonia! 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	26	Men mig, din tjänare, har han inte bjudit och inte heller prästen Sadok eller Benaja, Jojadas son, eller din tjänare Salomo. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	27	Har detta skett på din befallning, konung, utan att du talat om för oss vem som skall efterträda dig på tronen?«
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	28	Kung David lät kalla på Batseba, och då hon stod inför honom 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	29	svor han denna ed: »Så sant Herren lever, han som har räddat mig ur alla faror, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	30	jag skall i dag uppfylla det löfte jag gav dig när jag svor vid Herren, Israels Gud, att din son Salomo skulle bli kung och efterträda mig på tronen.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	31	Då föll Batseba ner med ansiktet mot marken och sade: »Må min härskare konung David länge leva!«
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	32	Då sade kung David: »Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.« De kom till honom, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	33	och han sade: »Ta mina män med er och låt min son Salomo sitta upp på min mula och följ honom ner till Gichon. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	34	Där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel, och ni skall stöta i horn och ropa: Leve kung Salomo! 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	35	Därefter skall ni följa honom tillbaka, och han skall komma hit och sätta sig på min tron. Han skall bli kung i mitt ställe, honom har jag förordnat till furste över Israel och Juda.« – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	36	»Må Herren, din Gud, stadfästa detta«, sade Benaja, Jojadas son. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	37	»Liksom Herren har varit med dig, konung, så må han vara med Salomo och göra hans välde ännu mäktigare än ditt, konung David!«
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	38	Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick därifrån tillsammans med kereteerna och peleteerna. De lät Salomo sitta upp på kungens mula och förde honom till Gichon. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	39	Prästen Sadok hade hämtat oljehornet från Herrens tält och smorde Salomo till kung. Hornstötarna skallade och folkmassan ropade: »Leve kung Salomo!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	40	Alla slöt upp kring Salomo och följde honom tillbaka under flöjtspel och jubelrop, så starka att marken skalv.
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	41	Adonia och hans gäster hade just ätit färdigt då de hörde larmet. När Joav hörde hornstötarna frågade han: »Vad betyder allt detta oväsen i staden?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	42	I samma ögonblick kom Jonatan, prästen Evjatars son. »Kom hit!« ropade Adonia. »Du är en bra karl och har säkert goda nyheter.« – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	43	»Tvärtom: vår härskare kung David har gjort Salomo till kung«, sade Jonatan. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	44	»Han har skickat med honom prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, och dessutom kereteerna och peleteerna. De har låtit Salomo sitta upp på kungens mula, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	45	och vid Gichon har prästen Sadok och profeten Natan smort honom till kung. Sedan har de återvänt därifrån under jubelrop, och nu är hela staden i festyra – det är det larmet ni hör. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	46	Salomo sitter redan på kungatronen, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	47	och de kungliga ämbetsmännen har kommit för att uppvakta vår härskare kung David och framföra denna välgångsönskan: ’Må din Gud göra Salomos namn ännu större än ditt och hans välde ännu mäktigare än ditt!’ Kung David har tillbett Herren på sin bädd 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	48	och sagt: Lovad vare Herren, Israels Gud, som i dag har gett mig en efterträdare på tronen och låtit mig se det med egna ögon.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	49	Adonias gäster blev skräckslagna och skingrades åt alla håll. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	50	Och av fruktan för Salomo skyndade Adonia bort till altaret och grep tag i hornen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	51	Det kom bud till Salomo: »Adonia är rädd för dig, konung. Han har gripit tag i altarhornen och säger: Kung Salomo måste först svära att han inte skall hugga ner mig.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	52	Salomo svarade: »Om han visar sig vara pålitlig skall inte ett hår krökas på hans huvud, men om han gör sig skyldig till något skall han dö.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	1	53	Sedan lät kung Salomo föra bort honom från altaret. Han kom och föll ner för Salomo, och Salomo sade åt honom att gå hem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	1	Då Davids liv närmade sig slutet gav han sin son Salomo dessa anvisningar: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	2	»Jag går nu den väg allt levande måste vandra. Var stark och visa dig som en man. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	3	Håll vad Herren, din Gud, har befallt, så att du följer hans vägar och rättar dig efter hans bud och stadgar, hans föreskrifter och befallningar, allt så som det är skrivet i Moses lag. Då skall du ha framgång i allt du gör och vart du än vänder dig, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	4	och Herren skall uppfylla det löfte han gav mig när han sade: Om dina efterkommande vaktar på sina steg och troget och med uppriktigt hjärta vandrar mina vägar skall det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	5	Du vet hur Joav, Serujas son, handlade mot mig och hur han handlade mot de två överbefälhavarna i Israel, Avner, Ners son, och Amasa, Jeters son, då han dödade dem och i fred hämnades blod som flutit i krig. Med oskyldigt blod fläckade han bältet om min midja och sandalerna på mina fötter. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	6	Handla nu som din klokhet bjuder dig och se till att han inte får en lång levnad och dör i frid. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	7	Sönerna till Barsillaj från Gilead skall du däremot behandla väl och låta äta vid ditt bord, ty så bemötte de mig när jag var på flykt undan din bror Absalom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	8	Sedan har du Shimi, Geras son, från Bachurim, av Benjamins stam. Det var han som överöste mig med fruktansvärda förbannelser på vägen till Machanajim. Men han var också med och mötte mig vid Jordan, och då svor jag vid Herren att jag inte skulle låta hugga ner honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	9	Låt honom nu få sitt straff, du är ju en klok man och förstår nog hur du skall behandla honom så att hans långa levnad får ett blodigt slut.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	10	David gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	11	I fyrtio år hade han varit kung över Israel, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	12	Salomo efterträdde sin far David på tronen, och hans kungamakt var obestridd.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	13	Adonia, Haggits son, uppsökte en dag Salomos mor Batseba. Hon frågade: »Vad för dig hit? Är allt väl?« – »Ja«, svarade han, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	14	»men det är en sak jag vill tala med dig om.« – »Jag lyssnar«, sade Batseba, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	15	och han fortsatte: »Som du vet tillkom kungadömet egentligen mig, och hela Israel väntade sig att jag skulle bli kung. Men makten gick ifrån mig och tillföll min bror, ty så hade Herren bestämt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	16	Nu har jag en enda bön, avvisa mig inte.« – »Låt höra«, sade Batseba, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	17	och han fortsatte: »Tala med kung Salomo – dig avvisar han inte – och be honom att han ger mig Avishag från Shunem till hustru.« – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	18	»Ja, jag skall tala med kungen om dig«, sade Batseba.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	19	När Batseba kom in till kung Salomo för att tala om Adonia reste sig kungen och gick henne till mötes och hälsade henne vördnadsfullt. Sedan satte han sig och lät ställa fram en stol åt kungamodern på sin högra sida. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	20	»Jag har en enda liten bön till dig«, sade hon, »avvisa mig inte.« – »Säg vad du önskar, mor. Jag skall inte avvisa dig.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	21	Då sade Batseba: »Låt din bror Adonia få Avishag från Shunem till hustru.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	22	Salomo svarade: »Varför begär du bara Avishag åt Adonia? Varför inte också kungamakten – han är ju min äldre bror och har prästen Evjatar och Joav, Serujas son, på sin sida.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	23	Och kung Salomo svor vid Herren: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om inte denna begäran skall kosta Adonia livet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	24	Så sant Herren lever, han som har insatt mig till kung och gett mig min far Davids tron och som har upprättat åt mig det kungahus han utlovat, redan i dag skall Adonia dö.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	25	Kung Salomo skickade Benaja, Jojadas son, och lät honom hugga ner Adonia.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	26	Till prästen Evjatar sade kungen: »Ge dig i väg till din egendom i Anatot. Du förtjänar döden, men nu kan jag inte döda dig, eftersom du har burit Herren Guds ark inför min far David och delat alla hans vedermödor.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	27	Så drev Salomo bort Evjatar från tjänsten som präst åt Herren. Därmed gick det ord i uppfyllelse som Herren hade uttalat i Shilo över Elis släkt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	28	Ryktet nådde Joav, som hade anslutit sig till Adonia – Absalom hade han däremot inte stött – och han flydde då till Herrens tält och grep tag om altarhornen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	29	När kung Salomo fick höra att Joav hade sökt skydd i Herrens tält och stod intill altaret skickade han i väg Benaja, Jojadas son, med befallningen: »Gå och hugg ner honom!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	30	Benaja gick till Herrens tält och ropade till Joav: »I konungens namn, kom ut!« Men Joav svarade: »Nej, här vill jag dö.« När Benaja berättade för kungen vad Joav hade svarat 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	31	sade kungen: »Gör då som han säger, hugg ner honom och begrav honom. Så befriar du mig och min fars ätt från skulden för det oskyldiga blod som Joav utgöt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	32	Herren skall ge honom hans rättmätiga straff för att han högg ner två män som till skillnad från honom själv var hederliga och rättskaffens, Israels överbefälhavare Avner, Ners son, och Judas överbefälhavare Amasa, Jeters son. Han dödade dem med sitt svärd utan min fars vetskap. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	33	Deras blod skall komma över Joav och hans efterkommande i all framtid, men åt David och hans efterkommande, hans ätt och hans tron, skall Herren ge trygghet i all framtid.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	34	Då gick Benaja, Jojadas son, bort och högg ner honom, och han begravdes där han bott i öknen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	35	I hans ställe gjorde kungen Benaja till överbefälhavare och prästen Sadok fick ersätta Evjatar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	36	Sedan kallade kungen till sig Shimi. »Bygg dig ett hus i Jerusalem och stanna här«, sade han. »Du får inte ge dig av härifrån, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	37	och det skall du veta, att den dag du gör det och går över Kidronbäcken, den dagen skall du straffas med döden, och skulden är din egen.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	38	Shimi sade: »Ja, jag skall rätta mig efter min herre konungens villkor.« Han bodde därefter en tid i Jerusalem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	39	Men när tre år hade gått rymde ett par av Shimis slavar till kung Akish i Gat, Maakas son. Då Shimi fick reda på att de var i Gat 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	40	sadlade han genast sin åsna för att rida dit och leta rätt på dem hos Akish. Han kom till Gat och hämtade tillbaka slavarna därifrån. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	41	Salomo fick veta att Shimi gett sig av från Jerusalem till Gat men att han nu var tillbaka. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	42	Då kallade kungen honom till sig och frågade: »Lät jag dig inte svära vid Herren och gjorde jag inte klart för dig att den dag du gav dig av härifrån kunde du vara säker på att straffas med döden? Och du hade inget att invända. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	43	Varför har du då inte hållit eden inför Herren och den befallning jag gav dig?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	44	Och han fortsatte: »Du vet med dig och inser själv hur mycket ont du gjorde min far David. Nu låter Herren din ondska falla tillbaka på dig själv. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	45	Men kung Salomo skall vara välsignad och Davids tron bestå inför Herren i alla tider.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	2	46	Och kungen befallde Benaja, Jojadas son, att gå ut med Shimi och hugga ner honom. Nu hade Salomo kungamakten säkert i sin hand.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	1	Salomo knöt släktskapsband med farao, kungen av Egypten, genom att gifta sig med en dotter till honom. Han förde henne till Davids stad i väntan på att hans eget hus skulle bli färdigt liksom Herrens hus och muren kring Jerusalem. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	2	Folket offrade på offerplatserna, eftersom något tempel åt Herrens namn inte var byggt vid denna tid. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	3	Salomo älskade Herren och höll sig till vad hans far David hade stadgat; dock offrade han på offerplatserna och tände offereld där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	4	Den främsta offerplatsen var den i Givon. Dit begav sig kungen för att offra, och han frambar tusen brännoffer på altaret där. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	5	I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: »Be om vad du vill. Jag skall ge dig det.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	6	Salomo svarade: »Du visade stor godhet mot din tjänare David, min far, eftersom han levde troget, rättfärdigt och redligt inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora godhet och gett honom en son som nu sitter på hans tron. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	7	Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu ung och oerfaren 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	8	mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort, så talrikt att det inte kan räknas. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	9	Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem skulle annars kunna döma över ditt väldiga folk?«
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	10	Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	11	Gud sade: »Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	12	så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	13	Också det som du inte har bett om ger jag dig, rikedom och ära i alla dina dagar, mer än vad någon annan kung har haft. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	14	Och om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde, skall jag ge dig ett långt liv.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	15	Då Salomo vaknade förstod han att det varit en dröm. Efter återkomsten till Jerusalem trädde han fram inför Herrens förbundsark och offrade brännoffer och gemenskapsoffer och höll ett gästabud för alla sina män.
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	16	Det kom en gång två skökor till kungen, och de fick företräde för honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	17	»Lyssna, herre!« sade den ena. »Vi bor i samma hus, jag och den där kvinnan, och där födde jag ett barn, och hon var med. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	18	Två dagar efter mig födde också hon. Det var bara hon och jag, ingen främmande var hos oss, vi var ensamma. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	19	En natt dog hennes son, hon hade legat ihjäl honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	20	Då steg hon upp mitt i natten medan jag sov och tog min son som jag hade intill mig och lade honom hos sig, och det döda barnet lade hon hos mig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	21	När jag steg upp för att amma min son på morgonen var han död. Men när jag såg på honom där på morgonen upptäckte jag att det inte var det barn som jag hade fött.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	22	Då sade den andra kvinnan: »Nej, det är min son som lever och din som är död!« Men den första ropade: »Nej, din son är död och min lever!« Så tvistade de inför kungen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	23	Då sade han: »Den ena säger: Det är min son som lever och din som är död. Den andra säger: Nej, det är din son som är död och min som lever.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	24	Och kungen sade: »Räck mig ett svärd!« När man kom med svärdet 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	25	sade kungen: »Hugg det levande barnet mitt itu och ge hälften åt den ena och hälften åt den andra!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	26	Då sade hon som var mor till den levande pojken – ty kärleken till sonen överväldigade henne: »Herre, ge honom hellre åt henne, döda honom inte!« Den andra sade: »Nej, ingen av oss skall ha honom. Hugg till!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	27	Då befallde kungen: »Ge det levande barnet åt kvinnan här. Döda honom inte. Det är hon som är hans mor.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	3	28	Hela Israel fick höra om den dom som kungen hade fällt, och alla fylldes av vördnad för honom. De förstod att kungen skipade rätt i kraft av gudomlig vishet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	1	Kung Salomo regerade nu över hela Israel, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	2	och dessa var hans högsta ämbetsmän: Asarja, Sadoks son, var präst, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	3	Elichoref och Achia, Shishas söner, var kungens sekreterare, Joshafat, Achiluds son, var kansler, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	4	Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare, Sadok och Evjatar var präster, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	5	Asarja, Natans son, var chef för fogdarna, Savud, prästen Natans son, var kungens rådgivare, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	6	Achishar förvaltade de kungliga egendomarna och Adoniram, Avdas son, förestod tvångsarbetena.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	7	Över hela Israel hade Salomo tolv fogdar, som var sin månad svarade för underhållet åt kungen och hans hov. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	8	De hette: Hurs son i Efraims bergsbygd, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	9	Dekers son i Makas, Shaalvim, Bet-Shemesh, Elon och Bet Hanan, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	10	Heseds son i Arubbot, som hade Soko och hela Heferlandet, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	11	Avinadavs son, som hade hela Dors uppland och som fick Salomos dotter Tafat till hustru, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	12	Baana, Achiluds son, som hade Tanak och Megiddo och hela Bet-Shean vid Saretan nedanför Jisreel, från Bet-Shean till Avel Mechola och ända bort till andra sidan Jokmeam, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	13	Gevers son i Ramot i Gilead, som hade Manasses son Jairs byar i Gilead samt Argovområdet i Bashan: sextio stora städer med murar och bronsbommar, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	14	Achinadav, Iddos son, i Machanajim, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	15	Achimaas i Naftali, som också var gift med en dotter till Salomo, Basemat, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	16	Baana, Hushajs son, i Asher och Alot, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	17	Joshafat, Paruachs son, i Isaskar, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	18	Shimi, Elas son, i Benjamin 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	19	och Gever, Uris son, i Gilead, det land där amoreerkungen Sichon och Bashans kung Og hade härskat. Dessutom fanns det en fogde i 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	20	Juda.Salomos makt och vishet Israeliterna var nu talrika som havets sand. De åt och drack och var glada. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	21	Salomo härskade över alla riken från Eufrat ända fram till filisteernas land och fram till gränsen mot Egypten. De betalade skatt och var hans lydiga undersåtar så länge han levde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	22	Vid Salomos hov gick det varje dag åt 30 kor siktat mjöl och 60 kor vanligt mjöl, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	23	10 gödda oxar, 20 valloxar och 100 får. Därtill hjortar, gaseller, rådjur och gödfåglar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	24	Salomo var alltså herre över allt land väster om Eufrat, från Tifsach ända till Gaza, över alla kungarna där, och det rådde fred mellan honom och grannländerna på alla sidor. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	25	I Juda och Israel, från Dan till Beer Sheva, satt var och en trygg under sin vinstock och sitt fikonträd, så länge Salomo levde.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	26	Salomo hade 4 000 stallplatser med vagnshästar och ytterligare 12 000 hästar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	27	De tolv fogdarna svarade under var sin månad för underhållet åt kung Salomo och dem som kom till hans bord, och de såg till att ingenting fattades. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	28	Korn och hackelse för hästarna skaffade de i tur och ordning till kungen var han än befann sig.
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	29	Gud skänkte Salomo vishet och stort förstånd och kunskap riklig som sanden på havets strand. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	30	Hans vishet överträffade all Österlandets och all Egyptens vishet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	31	Han var den visaste bland människor, visare än esrachiten Etan och visare än Heman, Kalkol och Darda, Machols söner. Ryktet om honom spred sig till alla folk runt omkring. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	32	Salomo präglade tre tusen tänkespråk, och hans sånger uppgick till ettusenfem. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	33	Han talade om växterna, alltifrån cedern på Libanon till isopen som växer ut ur muren. Han talade om fyrfotadjur och fåglar, om kräldjur och fiskar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	4	34	Från alla folk kom man för att lyssna till Salomos vishet, och alla jordens kungar skänkte honom gåvor när de lyssnat till hans vishet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	1	Kung Hiram i Tyros hade alltid varit Davids vän, och då han fick höra att Salomo var smord till kung efter sin far skickade han sändebud till honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	2	Salomo sände i sin tur detta budskap till Hiram: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	3	»Du vet att min far inte kunde bygga något hus åt Herrens, sin Guds, namn på grund av alla krig han tvingades föra ända tills Herren lade fienderna under hans fötter. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	4	Men nu har Herren, min Gud, gett mig fred på alla sidor, ingen angriper mig och ingen olycka hotar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	5	Därför tänker jag nu bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn i enlighet med Herrens ord till min far David: Din son som jag skall sätta på tronen efter dig är den som skall bygga huset åt mitt namn. – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	6	Ge nu order om att man skall fälla cedrar åt mig på Libanon. Mina män skall arbeta tillsammans med dina, och jag skall ge dig vad du begär för dina mäns arbete. Du vet att det bland oss inte finns så duktiga timmerhuggare som bland fenikierna.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	7	Hiram gladde sig mycket åt Salomos hälsning. »I dag vill jag lova Herren«, sade han, »som har gett David en vis son till att härska över detta stora folk.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	8	Och Hiram sände detta svar: »Jag har mottagit ditt budskap och skall ge dig allt cederträ och cypressträ du önskar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	9	Mina män kommer att frakta ner timret från Libanon till havet. Där samlar jag det till flottar som jag för till den plats du anvisar, och sedan jag löst upp flottarna får du ta hand om timret. I gengäld skall du förse mig med de livsmedel jag önskar för mitt hushåll.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	10	Så lämnade Hiram cederträ och cypressträ åt Salomo, så mycket han ville ha, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	11	medan Salomo försåg Hiram med livsmedel: han levererade 20 000 kor vete till hans hushåll och 20 kor av den finaste olivoljan, år efter år. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	12	Herren hade gett Salomo den vishet han lovat honom. Mellan Salomo och Hiram rådde fred och samförstånd, och de slöt förbund med varandra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	13	Kung Salomo införde arbetsplikt över hela Israel. 30 000 man blev uttagna 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	14	och skickades i skift om 10 000 man i månaden till Libanon. En månad var de på Libanon och två månader hemma. Adoniram förestod tvångsarbetena. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	15	Salomo hade 70 000 bärare och 80 000 stenhuggare i bergen 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	16	och dessutom de 3 300 förmän som hans fogdar hade under sig för att övervaka arbetena. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	17	På Salomos order bröts stora, utvalda block för att templets grundvalar skulle kunna läggas med huggen sten. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	5	18	Med hjälp av folk från Geval bearbetade Salomos och Hirams hantverkare timret och stenen så att allt var färdigt att tas i bruk vid tempelbygget.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	1	Under det fyrahundraåttionde året efter israeliternas uttåg ur Egypten, det fjärde året av Salomos regering i Israel, i månaden siv, som är den andra månaden, började Salomo bygga Herrens hus. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	2	60 alnar långt, 20 alnar brett och 30 alnar högt var templet som kung Salomo byggde åt Herren. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	3	Förhallen framför långhuset var 20 alnar bred, vilket motsvarade templets bredd; den var tio alnar djup och låg på framsidan. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	4	Han försåg templet med fönster som hade karmar och spjälor. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	5	Runt templets väggar uppförde Salomo ett galleri, längs väggarna till långhuset och koret. Där gjorde han sidokammare. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	6	Den nedersta våningen av detta galleri var fem alnar bred, den mellersta sex och den översta sju alnar. Man hade nämligen gjort avsatser längs utsidan för att slippa göra fästhål i väggarna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	7	Templet byggdes med sten som inte bearbetades när den kom från stenbrottet, och därför hördes inte släggor, hackor eller andra järnredskap på byggplatsen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	8	Uppgången till mellanvåningen i tillbyggnaden låg på högra sidan av templet, och man gick upp på en spiraltrappa; på samma sätt kom man vidare till tredje våningen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	9	Så byggde Salomo templet färdigt och klädde in det med en panel av cederträ. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	10	Galleriet runt templet var fem alnar högt och var förankrat med cederbjälkar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	11	Herrens ord kom till Salomo: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	12	»Det hus som du nu bygger – om du följer mina stadgar och gör som jag befallt, och om du håller alla mina bud och rättar dig efter dem, skall jag låta det löfte som jag gav din far David förverkligas i dig: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	13	där skall jag bo mitt bland israeliterna och aldrig överge mitt folk Israel.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	14	Och Salomo byggde templet färdigt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	15	Invändigt klädde han dess väggar med cederplankor, ända nerifrån golvet och upp till taksparrarna fäste han denna träpanel. Golvet täckte han med cypressplankor. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	16	20 alnar från den bakre väggen uppförde han en vägg av cederträ från golv till tak, och den delen av byggnaden inrättade han till ett kor, det allra heligaste. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	17	Själva långhuset framför koret blev då 40 alnar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	18	Invändigt kläddes väggarna med cederträ, där frukter och blomkalkar skurits ut. Allt var täckt med cederträ, stenen syntes ingenstans. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	19	Inuti huset inrättade Salomo ett kor, avsett för Herrens förbundsark. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	20	Koret var 20 alnar långt, 20 alnar brett och 20 alnar högt, och han belade det med gediget guld. Salomo byggde också ett altare av cederträ 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	21	framför koret och belade det med guld. Han belade insidan av huset med gediget guld och hängde upp guldkedjor. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	22	Hela huset belades med guld tills allting var täckt av guld. Också altaret i anslutning till koret blev i sin helhet belagt med guld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	23	För koret gjorde han två keruber av olivträ. Den ena var tio alnar hög 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	24	och varje vinge fem alnar lång. Avståndet mellan vingspetsarna var tio alnar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	25	Den andra keruben var också tio alnar hög. Båda hade samma mått och samma form, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	26	den ena som den andra var tio alnar hög. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	27	Han ställde keruberna i det inre rummet. Vingarna var utbredda; den ena keruben vidrörde den ena väggen med sin vinge och den andra vidrörde den motsatta väggen med sin. Mitt i rummet berörde de varandra, vinge mot vinge. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	28	Och Salomo belade keruberna med guld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	29	På alla husets väggar, såväl i det inre som i det yttre rummet, lät Salomo snida reliefer med keruber, palmer och blomkalkar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	30	I båda rummen belade han golvet med guld. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	31	Ingången till koret fick dörrar av olivträ, och infattningen gjordes så att karmarna var i fem avsatser. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	32	På de båda dörrarna av olivträ lät han snida keruber, palmer och blomkalkar och belade dem med guld: man hamrade ut guld över keruberna och palmerna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	33	Likaså gjorde han i ingången till långhuset dörrposter av olivträ i fyra avsatser 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	34	och därtill två dörrar av cypressträ, varje dörr bestående av två vridbara dörrhalvor. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	35	Han smyckade dem med snidade keruber, palmer och blomkalkar och lade bladguld på de utskurna figurerna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	36	Den inre förgården omgärdade han med en mur av tre varv huggen sten och ett varv cederbjälkar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	37	Under det fjärde året, i månaden siv, lades grunden till Herrens hus, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	6	38	och under det elfte året, i månaden bul, som är den åttonde månaden, stod det färdigt i alla delar och med allt som hörde till. Sju år tog det att bygga templet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	1	Sitt eget hus byggde Salomo på tretton år; sedan var hela palatset färdigt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	2	Han byggde Libanonskogshuset, 100 alnar långt, 50 alnar brett och 30 alnar högt, med fyra rader pelare av cederstammar och bjälkar av ceder vilande på pelarna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	3	Taket var av cederträ och lagt på taksparrar som vilade på pelarna, sammanlagt 45 taksparrar, 15 i varje rad. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	4	Vidare fanns det tre rader fönsterkarmar, alltså tre omgångar med öppningar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	5	Alla dörrkarmar var gjorda med fyra avsatser.  
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	6	Han byggde också en förhall med pelare, 50 alnar bred och 30 alnar djup och med ett galler framför. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	7	Likaså byggde han en tronhall, även kallad domshallen; där dömde han. Den var klädd med cederpanel från golv till tak.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	8	Det hus där han själv skulle bo byggde Salomo på den andra gården, bortom förhallen, och det var av samma konstruktion. Salomo byggde också ett hus åt faraos dotter, som han hade tagit till hustru; det var likadant som förhallen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	9	Alla dessa byggnader var uppförda av utvalda fyrkantiga stenblock, sågade på både insidan och utsidan av väggen, från grunden till bjälkarna och från förgården vid Herrens hus fram till den stora förgården. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	10	Grunden var lagd med utvalda stenar, stora block på tio och åtta alnar, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	11	och däröver hade man byggt med utvalda fyrkantiga stenblock och cederträ.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	12	Den stora förgården var omgärdad av en mur med tre varv huggen sten och ett varv cederbjälkar, på samma sätt som förgården till Herrens hus, den inre förgården.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	13	Från Tyros lät kung Salomo hämta en man vid namn Hiram, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	14	vars mor var en änka av Naftalis stam, medan fadern var en tyrisk kopparsmed. Hiram var mycket kunnig och förfärdigade alla slags koppararbeten med stor konstskicklighet. Han kom nu till Salomo och utförde allt vad kungen ville ha gjort. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	15	Han formade de två bronspelarna, båda 18 alnar höga och med en omkrets på tolv alnar. De var ihåliga, och väggarna hade en tjocklek av fyra fingerbredder. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	16	Två pelarhuvuden göt han i brons och satte överst, vartdera fem alnar högt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	17	De båda pelarhuvudena var försedda med var sitt flätverk med tofsar och kedjor. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	18	Han gjorde också de två raderna granatäpplen som omgav flätverken och täckte pelarhuvudena, likadant på båda. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	19	Pelarhuvudena var formade som lotusblommor.  
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	20	 200 granatäpplen i rader omgav vart och ett av dem. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	21	Han reste pelarna vid förhallen till långhuset och gav den högra pelaren namnet Jakin och den vänstra namnet Boas. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	22	Pelarna kröntes av ornament i form av lotusblommor. Så fullbordades arbetet med pelarna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	23	Han gjorde vidare Havet i gjutgods. Det var cirkelrunt och mätte tio alnar från kant till kant; det var fem alnar högt och 30 alnar i omkrets. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	24	Runt om, under kanten, löpte två rader med frukter som gjutits i samma stycke som själva Havet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	25	Det stod på tolv tjurar, tre av dem vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet vilade ovanpå dem, och alla tjurarna hade bakdelen vänd inåt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	26	Godset i Havet var en handsbredd tjockt, och kanten var formad som kanten på en bägare, lik kalken av en lotusblomma. Havet rymde 2 000 bat.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	27	Han gjorde också de tio stativen av brons, vart och ett fyra alnar långt, fyra alnar brett och tre alnar högt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	28	De var gjorda så, att de hade ramlister och lister mellan tvärslåarna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	29	På listerna mellan tvärslåarna, liksom på tvärslåarna själva, fanns lejon, tjurar och keruber och ovanför och under lejonen och tjurarna flätor i hamrat arbete. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	30	Varje stativ stod på fyra hjul som var av brons och hade bronsaxlar. De fyra hörnpelarna var försedda med strävor, som var gjutna under kitteln. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	31	Inuti den övre ramen satt underlaget för kitteln; det var runt och höjde sig en aln över ramen. Det var gjort som ett kittelställ och var en och en halv aln högt. Också på underlaget fanns utsirningar, men listerna där var fyrkantiga, inte runda. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	32	Under listverket satt de fyra hjulen, och hållarna till hjulen var fästa i stativet. Hjulen var en och en halv aln höga. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	33	De var av samma utförande som stridsvagnshjul; såväl hållare som fälgar, ekrar och nav var gjutna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	34	Fyra strävor gick upp mot de fyra hörnen på varje stativ; dessa strävor var en del av stativet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	35	Överst på stativet var ett cirkelrunt ställ, en halv aln högt. Längst upp på stativet satt hållarna med sina lister. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	36	På plattorna var keruber, lejon och palmer ingraverade. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	37	Alla tio stativen gjordes på samma sätt: samma gjutgods, mått och form.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	38	Hiram gjorde tio kittlar av brons. Var och en rymde 40 bat och hade en diameter av fyra alnar. På vart och ett av de tio stativen satte han en kittel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	39	Fem av stativen ställde han på högra sidan av tempelhuset och fem på den vänstra. Havet ställde han på den högra sidan av tempelhuset, åt sydost.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	40	Han gjorde också grytorna, skovlarna och offerskålarna. Han fullbordade arbetet med alla de föremål han fått i uppdrag att göra åt kung Salomo för Herrens hus: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	41	två pelare, de två klotformiga pelarhuvudena, de två flätverken som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvudena, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	42	de 400 granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen för varje flätverk, till att täcka de båda klotformiga pelarhuvudena, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	43	vidare de tio stativen och de tio kittlarna till stativen, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	44	Havet, som var ett, och de tolv tjurarna under Havet, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	45	slutligen också grytorna, skovlarna och offerskålarna. Alla dessa föremål som Hiram gjorde åt kung Salomo för Herrens hus var av blankad brons. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	46	Det var i Jordandalen, mellan Suckot och Saretan, som kungen lät gjuta dem i lerformar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	47	Salomo satte alla föremålen på deras platser. Mängden var så väldig att vikten av bronsen inte kunde fastställas.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	48	Salomo gjorde alla föremål i Herrens hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet för skådebröden, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	49	de gyllene lampställen framför koret, fem till höger och fem till vänster, blommönstret, lamporna och tängerna av guld, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	50	vidare faten, knivarna, offerskålarna, pannorna och fyrfaten av guld, slutligen beslagen på dörrarna in till det inre rummet, det allra heligaste, och på dörrhalvorna in till långhuset, också de av guld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	7	51	När alla kung Salomos arbeten för Herrens hus var fullbordade lät han föra dit in det som hans far David hade helgat åt Herren; silvret och guldet och kärlen lade han i skattkamrarna i Herrens hus.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	1	Nu samlade kung Salomo de äldste i Israel och stamhövdingarna, överhuvudena för de olika familjerna i Israel. Han kallade dem till sig i Jerusalem för att hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, Sion. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	2	Och alla israeliterna samlades inför kung Salomo under högtiden i månaden etanim, som är den sjunde månaden. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	3	När alla de äldste hade kommit lyfte prästerna arken 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	4	och bar upp den tillsammans med uppenbarelsetältet och alla de heliga föremålen i tältet. Allt detta bars av prästerna och leviterna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	5	Kung Salomo och hela Israels menighet, som var samlad hos honom, stod framför arken och offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	6	Prästerna förde in Herrens förbundsark till dess plats i tempelkoret, det allra heligaste, under kerubernas vingar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	7	Keruberna hade nämligen vingarna utbredda över den plats där arken stod, så att både arken och dess bärstänger skyldes av keruberna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	8	Bärstängerna var så långa att deras ändar syntes från det heliga framför koret, men de var inte synliga utifrån. De finns där ännu i denna dag. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	9	I arken fanns ingenting annat än de två stentavlorna som Mose hade lagt dit vid Horeb, då Herren slöt förbund med israeliterna sedan de dragit ut ur Egypten. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	10	När prästerna lämnade helgedomen fyllde molnet Herrens hus, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	11	så att de inte kunde förrätta sin tjänst: Herrens härlighet uppfyllde templet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	12	Då sade Salomo:
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	13	Jag har byggt dig en furstlig boning, ett hus där du evigt skall trona.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	14	Kungen vände sig om och välsignade de församlade israeliterna, medan alla stod upp. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	15	Han sade: »Prisad vare Herren, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat det som han med sin mun lovade min far David: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	16	Alltsedan jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag inte bland Israels stammar utvalt någon stad för att i den bygga ett hus, där mitt namn skulle vara, och jag har inte utvalt någon man att vara furste över mitt folk Israel. Men nu har jag utvalt Jerusalem för att mitt namn skall vara där, och jag har utvalt David att härska över mitt folk Israel. – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	17	Min far David hade föresatt sig att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	18	men Herren sade till honom: Din föresats att bygga ett hus åt mitt namn är god. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	19	Men det skall inte bli du som bygger huset utan din son, den son som skall födas åt dig. Han skall bygga huset åt mitt namn. – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	20	Och Herren lät sitt ord gå i fullbordan: jag efterträdde min far David på Israels tron, så som Herren hade lovat, och jag byggde huset åt Herrens, Israels Guds, namn. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	21	Där inne har jag ställt i ordning en plats för arken, som innehåller stadgarna till det förbund som Herren slöt med våra fäder när han förde dem ut ur Egypten.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	22	Inför de församlade israeliterna trädde Salomo fram till Herrens altare. Han sträckte händerna mot himlen 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	23	och sade: »Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	24	Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David, du har i dag med din hand fullbordat det som du med din mun har lovat. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	25	Uppfyll också, Herre, Israels Gud, detta som du har lovat din tjänare David, min far: att han aldrig skall sakna en ättling som sitter inför dig på Israels tron, om bara hans efterkommande vaktar på sina steg och vandrar dina vägar, så som han själv gjorde. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	26	Låt alltså ditt löfte till din tjänare David, min far, gå i uppfyllelse, du Israels Gud!
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	27	Men kan verkligen Gud bo på jorden? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	28	Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag nu uppsänder, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	29	och låt din blick natt och dag vila på detta hus, den plats om vilken du sagt: Här skall mitt namn vara. – Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	30	Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt!
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	31	Om någon förbryter sig mot en annan och åläggs att fria sig med en ed och svär inför ditt altare i detta tempel, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	32	hör det då i himlen, grip in och skipa rätt åt dina tjänare. Fäll den som är skyldig och ge honom det straff han förtjänar, men frikänn den som är oskyldig och ge honom vad rättvisan kräver.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	33	Om ditt folk Israel lider nederlag mot en fiende, därför att de syndat mot dig, men vänder om och prisar ditt namn, ber till dig i detta hus och ropar om nåd, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	34	hör det då i himlen och förlåt ditt folk Israel deras synd och låt dem återvända till den mark du gav deras fäder.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	35	Om himlen är stängd och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de sedan ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och omvänder sig från sin synd när du tuktar dem, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	36	lyssna då i himlen och förlåt din tjänare och ditt folk Israel deras synd. Lär dem den rätta vägen som de skall vandra, och låt regnet falla över ditt land, som du har gett ditt folk som egendom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	37	Om det blir hungersnöd i landet eller pest, om rost och sot härjar eller gräshoppor och larver, om fienden belägrar någon av städerna, ja, vilken sjukdom eller plåga det än är, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	38	och vilken bön och åkallan som vem det vara må i ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst den plåga som trycker honom – om han då sträcker händerna i bön mot detta hus, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	39	hör det då i himlen, där du tronar. Förlåt honom, grip in och behandla var och en som han förtjänar, du som känner hans tankar – ja, du ensam känner alla människors tankar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	40	Då skall de frukta dig så länge de lever i det land som du gav våra fäder.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	41	Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört om ditt namn – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	42	ja, också där skall man höra talas om ditt stora namn, din starka hand, din lyftade arm – och denne främling kommer och åkallar dig, vänd mot detta hus, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	43	lyssna då i himlen, där du tronar, och gör det som han ber dig om. Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	44	Om du sänder ut ditt folk att strida mot fienden och de ber till dig, Herre, vända mot den stad som du har utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	45	lyssna då i himlen på deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	46	Om de syndar mot dig – det finns ju ingen människa som inte syndar – och du vredgas på dem och ger dem i fiendens våld och de förs bort i fångenskap till fiendeland, långt borta eller nära, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	47	men där borta i fångenskapen ångrar sig och åter ropar till dig: Vi har syndat och gjort orätt, vi står med skuld inför dig, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	48	och om de så, fångna i fiendeland, vänder om till dig med uppriktigt hjärta och sinne och ber till dig, vända mot sitt land, det som du gav deras fäder, mot den stad som du har utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	49	lyssna då i himlen, där du tronar, till deras bön och åkallan och skaffa dem rätt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	50	Förlåt ditt folk att de har syndat och visat sig upproriska mot dig. Låt dem möta förbarmande hos dem som håller dem fångna, så att de blir barmhärtigt behandlade. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	51	Ty ditt folk och din egendom är de, du har fört dem ut ur Egypten, ut ur smältugnen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	52	Ja, vänd din blick mot din tjänare och mot ditt folk Israel när de åkallar dig, och lyssna till dem när de än ropar till dig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	53	Det är du själv som har avskilt dem bland jordens alla folk för att tillhöra dig; detta tillkännagav du, Herre Gud, genom din tjänare Mose när du förde våra fäder ut ur Egypten.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	54	När Salomo hade slutat denna sin bön och åkallan till Herren steg han upp. Han hade böjt knä inför Herrens altare med händerna sträckta mot himlen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	55	Nu reste han sig och välsignade med hög röst hela det församlade Israel: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	56	»Prisad vare Herren, som har uppfyllt sitt löfte och gett sitt folk Israel ro. Av allt det goda han lovat genom sin tjänare Mose har ingenting uteblivit. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	57	Må Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder, och inte överge oss eller förskjuta oss. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	58	Och må han vända våra hjärtan till sig, så att vi vandrar hans vägar och rättar oss efter de bud och stadgar och befallningar som han gav våra fäder.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	59	Må Herren, vår Gud, dag och natt minnas den bön jag nu har bett, så att han då stunden kräver det skaffar rätt åt sin tjänare och sitt folk Israel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	60	Då skall alla folk på jorden förstå att det är Herren som är Gud och ingen annan. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	61	Ge hela ert hjärta åt Herren, vår Gud, följ hans stadgar och håll hans bud, så som ni gör i dag.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	62	Nu frambar kungen tillsammans med alla israeliterna offer inför Herren. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	63	Som gemenskapsoffer till Herren förde Salomo fram 22 000 tjurar och 120 000 får. Så invigde kungen och alla israeliterna Herrens hus. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	64	Den dagen helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens hus; där frambar han brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren. Kopparaltaret som stod inför Herren var nämligen för litet för att rymma alla brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren.
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	65	Sedan firade Salomo högtiden tillsammans med hela Israel, en stor skara från hela landet, ända från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod; de firade högtiden inför Herren, vår Gud, i huset som Salomo byggt, och de åt och drack och var glada inför Herren, vår Gud, i sju dagar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	8	66	På åttonde dagen fick folket bryta upp; de hyllade kungen och drog sedan hem, glada och tacksamma över allt det goda som Herren hade gjort mot sin tjänare David och sitt folk Israel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	1	När Salomo hade fullbordat Herrens hus och kungens hus och allt han hade längtat efter att utföra 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	2	visade sig Herren för honom en andra gång, liksom han hade visat sig i Givon. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	3	Herren sade till honom: »Jag har hört din bön och din åkallan. Detta hus som du byggt har jag gjort till en helig plats, som jag skall göra till hemvist för mitt namn för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	4	Om du nu vandrar mina vägar, så som din far David gjorde, med rent och redligt hjärta, så att du i allt gör som jag har befallt dig och håller mina bud och stadgar, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	5	då skall jag låta ditt kungadöme i Israel bestå för all framtid. Detta lovade jag din far David när jag sade att det aldrig skulle saknas en ättling till honom på Israels tron. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	6	Men om ni och era barn vänder er bort från mig och inte följer de befallningar och bud som jag förelagt er utan börjar dyrka andra gudar och faller ner för dem, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	7	då skall jag utrota israeliterna från den mark jag gav dem, och det hus som jag har vigt åt mitt namn skall jag förskjuta, så att Israel blir till spott och spe bland alla folk. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	8	Detta hus kommer att läggas i ruiner, och var och en som har vägen förbi skall bli bestört och dra efter andan. När man frågar varför Herren har handlat så mot detta land och detta hus 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	9	blir svaret: Därför att folket övergav Herren, sin Gud, som hade fört deras fäder ut ur Egypten; de höll sig till andra gudar, som de föll ner för och dyrkade. Därför lät Herren allt detta onda drabba dem.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	10	Efter de tjugo år som det tog för Salomo att uppföra de båda byggnaderna, Herrens hus och kungens hus, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	11	gav han tjugo städer i Galileen åt Hiram, kungen i Tyros, som hade försett honom med cederträ och cypressträ och guld, så mycket han önskade. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	12	Men när Hiram kom från Tyros för att bese de städer som Salomo hade gett honom blev han inte nöjd med dem 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	13	utan sade: »Vad är detta för städer du har gett mig, min broder?« Och han gav området det namn det har än i dag, Kavul. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	14	Hiram skickade 120 talenter guld till kungen.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	15	Så förhöll det sig med den arbetsplikt som kung Salomo införde för att kunna bygga Herrens hus, sitt eget hus, Millo och Jerusalems stadsmur, och dessutom Hasor, Megiddo och Geser. ( 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	16	Farao, kungen av Egypten, hade dragit ut och erövrat Geser, bränt staden och dödat kanaaneerna som bodde där. Sedan hade han gett staden som hemgift åt sin dotter, Salomos hustru. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	17	Salomo befäste Geser, Nedre Bet-Horon, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	18	Baalat, Tamar i öknen, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	19	alla sina förrådsstäder och städerna för vagnar och för hästar. Han byggde allt han längtat efter att bygga i Jerusalem och på Libanon och överallt i det rike han härskade över.) 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	20	Alla som var kvar av amoreerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, dessa som inte var israeliter – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	21	de av deras efterkommande som var kvar i landet, därför att israeliterna inte hade lyckats förinta dem – alla dessa gjorde Salomo till tvångsarbetare, vilket de är än i dag. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	22	Av israeliterna däremot tog han ingen till slav; de var i stället soldater, livvakter åt honom, officerare, vagnskämpar och befälhavare för hans stridsvagnsstyrkor.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	23	Fogdarna för Salomos arbeten hade under sig 550 förmän som befallde över dem som utförde arbetena.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	24	Så snart faraos dotter hade flyttat från Davids stad till det hus som Salomo uppfört åt henne, byggde han Millo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	25	Tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och gemenskapsoffer på det altare han hade byggt åt Herren, och han lät offerröken stiga inför Herren. Så hade han nu fullbordat templet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	26	Kung Salomo byggde en flotta i Esjon-Gever, som ligger nära Elot vid Sävhavets kust i Edom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	27	Hiram lät erfarna sjömän bland sina underlydande följa med Salomos folk på skeppen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	9	28	De seglade till Ofir och hämtade därifrån 420 talenter guld till kung Salomo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	1	Drottningen av Saba hade hört ryktet om Salomo och kom för att sätta honom på prov med svåra frågor. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	2	Hon hade med sig stora rikedomar till Jerusalem, kameler lastade med kryddor, guld i mängd och ädelstenar. Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade tänkt på, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	3	och han gav henne svar på alla hennes frågor. Det fanns ingenting som kungen inte kände till och kunde ge besked om. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	4	När drottningen av Saba såg all Salomos vishet, såg huset som han hade byggt 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	5	och rätterna på hans bord, såg hovmännen sitta där och tjänarna i sina dräkter och munskänkarna passa upp, såg offren han frambar i Herrens hus, då blev hon andlös av häpnad. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	6	Och hon sade till kungen: »Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	7	Jag kunde inte tro vad som berättades förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	8	Lyckliga dina kvinnor, och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	9	Herren, din Gud, vare lovad, som har funnit behag i dig och satt dig på Israels tron. I sin oändliga kärlek till Israel har han gjort dig till kung, för att du skall sörja för lag och rätt.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	10	Och hon skänkte kungen 120 talenter guld, kryddor i mängd och ädelstenar. Så mycket kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig förts in i landet sedan dess.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	11	Hirams flotta, som hämtade guld i Ofir, hade också med sig stora mängder almugträ därifrån och ädelstenar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	12	Av almugträet gjorde kungen utsmyckningar till Herrens hus och sitt eget hus och dessutom lyror och harpor åt sångarna. Till denna dag har så mycket almugträ aldrig införts eller skådats.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	13	Kung Salomo gav i gengäld drottningen av Saba allt hon önskade och därutöver gåvor värdiga en kung som Salomo. Sedan vände hon hem till sitt land igen med sina tjänare.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	14	Vikten på det guld som kom in till Salomo under ett enda år uppgick till 666 talenter, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	15	förutom affärsmännens tullavgifter och skatten på köpmännens vinster och vad som kom från alla arabkungarna och från ståthållarna i landet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	16	Kung Salomo lät göra 200 långsköldar av hamrat guld, var och en på 600 siklar guld, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	17	och 300 rundsköldar, var och en på tre minor guld. Alla dessa sköldar lät han hänga upp i Libanonskogshuset.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	18	Kungen lät också göra en stor elfenbenstron, som han belade med äkta guld. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	19	Den hade sex trappsteg, och högst upp var dess ryggstöd rundat bakåt. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och vid dem stod två lejon. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	20	Ytterst på de sex trappstegen stod tolv lejon, sex på var sida. Aldrig har någonting liknande tillverkats i något annat kungarike.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	21	Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och även alla föremålen i Libanonskogshuset var av gediget guld; ingenting var av silver, ty på Salomos tid satte man inget värde på silver. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	22	Kungen hade Tarshish-skepp som seglade tillsammans med Hirams skepp, och en gång vart tredje år kom de hem, lastade med guld, silver och elfenben samt apor och påfåglar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	23	Kung Salomo överträffade alla kungar på jorden i rikedom och vishet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	24	Hela världen besökte Salomo för att lyssna till den vishet Gud hade skänkt honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	25	Alla medförde gåvor, föremål av silver och guld, klädnader, rökelse, kryddor, hästar och mulor. Så fortsatte det år efter år.
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	26	Salomo samlade vagnar och hästar och hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, som var förlagda dels i vagnsstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	27	Tack vare Salomo blev silver lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ blev något lika vanligt som sykomorer i Låglandet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	28	Salomos hästar kom från Musri och Kuve; kungliga uppköpare importerade dem från Kuve. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	10	29	Vagnar infördes från Egypten. Priset för en vagn var 600 siklar, priset för en häst 150 siklar. På samma sätt förmedlade de kungliga uppköparna hästar och vagnar till hettiternas och arameernas kungar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	1	Kung Salomo hade många utländska kvinnor som han älskade, förutom faraos dotter kvinnor från Moab, Ammon, Edom, Sidon och hettiternas land. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	2	De tillhörde folk om vilka Herren hade sagt till israeliterna: »Ni skall inte beblanda er med dem; då förleder de er till att dyrka sina gudar.« Det var sådana kvinnor Salomo höll sig till och älskade. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	3	Han hade sjuhundra hustrur med furstlig rang och trehundra bihustrur, och hans kvinnor förledde honom till avfall. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	4	På hans ålderdom förledde hans hustrur honom till att dyrka andra gudar, och han höll sig inte längre av hela sitt hjärta till Herren, sin Gud, så som hans far David hade gjort. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	5	Han tillbad Astarte, fenikiernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrighet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	6	Så gjorde Salomo det som var ont i Herrens ögon och höll sig inte troget till Herren, som hans far David hade gjort. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	7	Salomo inrättade en offerplats åt Kemosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och åt Milkom, ammoniternas vidrighet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	8	Likadant gjorde han för alla sina utländska kvinnor, och de fick tända offereld och frambära offer åt sina gudar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	9	Men Herren vredgades på Salomo för att han hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	10	och varnat honom just för att dyrka andra gudar; ändå hade han inte rättat sig efter vad Herren befallt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	11	Och Herren sade till Salomo: »Eftersom du var medveten om detta men inte höll förbundet med mig och de befallningar jag gett dig, skall jag rycka ifrån dig kungariket och ge det åt en av dina underlydande. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	12	För din far Davids skull vill jag dock inte göra detta under din livstid. I stället skall jag rycka kungariket från din son. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	13	Men inte hela riket: en stam skall jag lämna åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad jag har utvalt.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	14	Herren gav Salomo en fiende i edomén Hadad; han tillhörde kungaätten i Edom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	15	David hade anställt blodbad bland edomeerna: då hans överbefälhavare Joav drog ut för att begrava några som stupat dödade han allt av mankön i Edom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	16	I sex månader stannade han med den israelitiska hären, till dess han hade utrotat allt av mankön i Edom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	17	Men Hadad, som då var en liten pojke, hade flytt ner mot Egypten tillsammans med några edomeer som varit i tjänst hos hans far. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	18	De bröt upp från Midjan och kom till Paran; de tog med sig några män därifrån och fortsatte till Egypten, till farao, den egyptiske kungen. Denne gav Hadad ett hus, sörjde för hans uppehälle och skänkte honom ett landområde. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	19	Farao kom att uppskatta Hadad så mycket att han gav honom sin svägerska, drottning Tachpenes syster, till hustru. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	20	Och Tachpenes syster födde sonen Genuvat åt honom. När Genuvat blivit avvand lät Tachpenes honom bo i faraos palats, och där levde han sedan bland faraos söner.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	21	Då Hadad i Egypten fick höra att David gått till vila hos sina fäder och att överbefälhavaren Joav var död bad han farao att få återvända till sitt eget land. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	22	Farao sade: »Vad är det du saknar här hos mig, eftersom du vill hem igen?« – »Ingenting«, svarade Hadad, »men låt mig gå ändå.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	23	Gud gav Salomo ännu en fiende. Det var Reson, Eljadas son. Han hade flytt från sin herre, kung Hadadeser av Sova, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	24	och samlat en del folk kring sig till en strövkår som han var ledare för. Det var när David dräpte arameerna. De drog till Damaskus, där de slog sig ner och gjorde Reson till kung. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	25	Under hela Salomos tid hade israeliterna en fiende i honom – detta utöver allt det onda som de fick utstå från Hadad. Reson hatade Israel och var kung över Aram.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	26	Jerobeam, Nevats son, var av Efraims stam och kom från Sereda. Hans mor hette Serua och var änka. Jerobeam var i tjänst hos Salomo men reste sig mot honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	27	Bakgrunden var denna: Salomo höll på att bygga Millo för att fylla en lucka i befästningsverken kring sin far Davids stad. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	28	Jerobeam var en dugande ung man, och Salomo, som sett honom i arbete, satte honom att övervaka de dagsverken som åvilade Josefs ätt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	29	En dag då Jerobeam var på väg ut från Jerusalem kom profeten Achia från Shilo emot honom, klädd i en ny mantel. Det fanns ingen annan i närheten. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	30	Då grep Achia tag i sin nya mantel och rev den i tolv delar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	31	»Ta tio delar«, sade han till Jerobeam, »ty så säger Herren, Israels Gud: Jag river kungariket ur Salomos hand och ger de tio stammarna åt dig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	32	En enda stam får han behålla, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad jag har utvalt bland alla Israels stammar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	33	Detta sker därför att de övergav mig och tillbad Astarte, fenikiernas gudinna, och Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De vandrade inte mina vägar och gjorde inte det som var rätt i mina ögon; mina stadgar och bud höll de inte så som hans far David gjorde. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	34	Ändå skall jag inte ta kungariket från Salomo utan låta honom vara furste så länge han lever, detta för min tjänare Davids skull, ty honom utvalde jag, och han höll mina lagar och stadgar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	35	Men från Salomos son skall jag ta kungadömet och ge åt dig, de tio stammarna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	36	En enda stam skall jag lämna åt hans son, så att min tjänare David alltid skall ha en lampa brinnande inför mig i Jerusalem, den stad jag har utvalt till hemvist för mitt namn. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	37	Men dig skall jag låta härska över allt det du eftertraktar – du skall bli kung över Israel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	38	Om du lyder allt vad jag befaller dig och vandrar mina vägar, om du gör det som är rätt i mina ögon och håller mina stadgar och bud så som min tjänare David gjorde, då skall jag vara med dig och bygga dig ett hus som består, ett kungahus, så som jag gjorde åt David. Jag skall ge dig Israel 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	39	och därigenom förödmjuka Davids ättlingar, dock inte för all framtid.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	40	Salomo försökte bringa Jerobeam om livet, men denne flydde till Egypten, till Shishak, landets kung. Han stannade där ända till Salomos död.
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	41	Salomos historia i övrigt, hans bedrifter och hans vishet, har nedtecknats i Salomos krönika. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	42	I fyrtio år regerade han i Jerusalem över hela Israel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	11	43	Därefter gick han till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	1	Rehabeam begav sig till Shekem, där hela Israel hade samlats för att göra honom till kung. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	2	Jerobeam, Nevats son, var ännu kvar i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo, men när han fick höra vad som hänt vände han tillbaka. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	3	Man skickade bud efter honom, och Jerobeam och hela det församlade Israel gick till Rehabeam och sade: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	4	»Din far gjorde vårt ok tungt. Lätta nu vår arbetsbörda, det tunga ok din far lade på oss, så skall vi tjäna dig.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	5	Han sade åt dem att komma igen två dagar senare, och de gick sin väg.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	6	Kung Rehabeam rådgjorde med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han levde: »Vad råder ni mig att svara dessa människor?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	7	De sade: »Om du böjer dig för dem i dag och ger efter och svarar dem välvilligt, då kommer de i all framtid att böja sig för dig.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	8	Men Rehabeam förkastade de gamlas råd och hörde sig för hos de unga som vuxit upp tillsammans med honom och som nu var i hans tjänst. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	9	»Vad tycker ni att vi skall svara dessa människor?« frågade han dem. »De begär att jag skall lätta det ok som min far lade på dem.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	10	Då svarade de unga, de som hade vuxit upp tillsammans med honom: »Så här skall du säga till dem som klagar på din fars tunga ok och begär att du skall lätta deras börda, svara så här: Min lem är grövre än min fars lår. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	11	Och det skall ni veta: Om min far lade ett tungt ok på er skall jag göra det ännu tyngre, och om min far pryglade er med spö skall jag prygla er med skorpiongissel.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	12	Efter två dagar kom Jerobeam och folket tillbaka till Rehabeam; han hade ju sagt åt dem att komma tillbaka då. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	13	Kungen gav dem ett hårt svar. Han förkastade det råd som han fått av de gamla 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	14	och svarade så som de unga hade rått honom att göra: »Om min far gjorde ert ok tungt skall jag göra det ännu tyngre, och om min far pryglade er med spö skall jag prygla er med skorpiongissel.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	15	Kungen lyssnade inte på folket; så hade Herren styrt det för att det ord skulle uppfyllas som han talat till Jerobeam, Nevats son, genom Achia från Shilo.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	16	När israeliterna märkte att kungen inte lyssnade på dem svarade de:
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	17	Men över de israeliter som bodde i Judas städer var Rehabeam kung.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	18	När Rehabeam skickade fram Adoram, som förestod tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam måste rädda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	19	Så bröt Israel med Davids ätt. De är skilda åt än i dag.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	20	Vid budet att Jerobeam hade återvänt skickade israeliterna efter honom och kallade honom till folkförsamlingen, där de gjorde honom till kung över Israel. Endast Judas stam höll fast vid Davids ätt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	21	När Rehabeam kom tillbaka till Jerusalem bådade han upp hela Judas och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, som skulle strida mot Israel och återföra kungadömet till Salomos son Rehabeam. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	22	Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	23	»Säg till kungen av Juda, Rehabeam, Salomos son, och till alla judeer och benjaminiter och folket i övrigt: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	24	Så säger Herren: Ni skall inte dra ut och strida mot era bröder israeliterna. Vänd tillbaka, var och en till sitt, ty det som har skett är mitt verk.« De lyssnade till Herrens ord och vände tillbaka så som Herren hade sagt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	25	Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Därifrån flyttade han till Penuel och befäste den staden. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	26	Men inom sig tänkte han: »Som det nu är kommer kungamakten att gå tillbaka till Davids ätt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	27	Om folket fortsätter att söka sig upp till Jerusalem för att offra i Herrens hus kommer de åter att vända sina blickar mot sin herre Rehabeam, kungen av Juda. Mig dräper de, och sedan går de tillbaka till kung Rehabeam.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	28	Jerobeam höll rådslag och lät sedan göra två tjurkalvar av guld och sade till folket: »Nu får det vara slut med era färder till Jerusalem. Se din Gud, Israel, som har fört dig ut ur Egypten.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	29	Den ena tjurkalven ställde han upp i Betel. Den andra fick sin plats i Dan. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	30	Detta ledde till synd. Folket drog i procession framför tjuren ända upp till Dan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	31	Jerobeam byggde tempel på offerplatserna och utsåg vilka som helst ur folkets led till präster utan att de tillhörde Levis stam. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	32	Han instiftade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, motsvarande högtiden i Juda. Han steg upp till altaret i Betel för att offra till tjurkalvarna som han hade gjort, och de präster han utsett för offerplatserna lät han göra tjänst i Betel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	12	33	På femtonde dagen i åttonde månaden, den månad som han valt efter sitt eget huvud, steg han upp till det altare han hade byggt i Betel. Han instiftade en högtid för israeliterna och steg upp till altaret för att tända offereld.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	1	En gudsman hade på Herrens befallning kommit till Betel från Juda, och just som Jerobeam stod vid altaret för att tända offerelden 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	2	ropade gudsmannen på Herrens befallning mot altaret: »Altare, altare! Så säger Herren: En son skall födas i Davids ätt; han skall heta Josia. På dig skall han slakta de präster vid offerplatserna som tänder altarelden. Ja, på dig skall människoben brännas.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	3	Samtidigt kungjorde han ett tecken: »Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: altaret skall rämna och askan spillas ut.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	4	När kung Jerobeam hörde de ord gudsmannen riktade mot altaret i Betel pekade han uppifrån altaret på mannen och ropade: »Grip honom!« Men armen han sträckte ut förtvinade, och han kunde inte dra den tillbaka. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	5	Och altaret rämnade och askan spilldes ut – det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade kungjort. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	6	Då vände sig kungen till gudsmannen. »Blidka Herren, din Gud«, ropade han, »och be för mig, så att jag kan dra tillbaka armen.« Gudsmannen blidkade Herren. Kungen kunde åter dra tillbaka sin arm, och den var som förut. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	7	Då sade kungen till gudsmannen: »Kom med mig hem. Du skall få något att styrka dig med, och sedan skall jag ge dig en gåva.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	8	Men gudsmannen svarade: »Om du så gav mig hälften av allt du äger skulle jag inte följa med dig. Jag vill varken äta eller dricka någonting på denna plats, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	9	ty Herren befallde mig att ingenting äta eller dricka och att inte återvända den väg jag kommit.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	10	Och så tog han en annan väg och återvände inte den väg han kommit till Betel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	11	I Betel bodde en gammal profet, och nu kom hans söner och talade om för honom allt vad gudsmannen hade gjort i Betel den dagen, och de berättade också för sin far vad mannen hade sagt till kungen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	12	»Vilken väg tog han?« frågade fadern, och sönerna visade honom åt vilket håll gudsmannen från Juda hade gått. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	13	Fadern sade åt sina söner att sadla hans åsna. De gjorde så, och han satt upp 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	14	och följde efter gudsmannen. Han fann honom sittande under en terebint och frågade honom: »Är det du som är gudsmannen från Juda?« – »Ja, det är jag«, svarade den andre. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	15	»Följ med mig hem och ät«, sade profeten. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	16	Men gudsmannen svarade: »Jag kan inte följa med dig tillbaka, jag kan inte äta och dricka tillsammans med dig på denna plats. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	17	Av Herren fick jag befallning att ingenting äta eller dricka här och att inte vända tillbaka den väg jag kommit.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	18	Profeten svarade honom: »Jag är profet liksom du, och en ängel talade till mig på Herrens uppdrag och befallde mig att föra dig tillbaka hem till mig, så att du fick äta och dricka.« Men detta var lögn.
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	19	Gudsmannen följde med honom tillbaka och åt och drack hemma hos honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	20	När de nu satt till bords kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	21	Han ropade till gudsmannen från Juda: »Så säger Herren: Du har satt dig upp mot Herrens vilja, du har inte lytt den befallning som Herren, din Gud, gav dig 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	22	utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han förbjudit dig att äta och dricka. Därför skall din döda kropp inte läggas i dina fäders grav.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	23	När gudsmannen hade avslutat måltiden sadlade man en åsna åt honom. Den tillhörde profeten som hade fört honom tillbaka. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	24	Han gav sig i väg, men under färden blev han överfallen av ett lejon och dödad, och kroppen blev liggande på vägen. Åsnan stod där bredvid, och även lejonet stod bredvid den döda kroppen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	25	Några som kom förbi såg liket ligga där på vägen och lejonet stå bredvid. De gick in i staden där den gamle profeten bodde och berättade vad de sett. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	26	Då profeten, som hade fått gudsmannen att avbryta sin färd, hörde det sade han: »Det är gudsmannen. Eftersom han satte sig upp mot Herrens vilja utlämnade Herren honom åt lejonet, och det rev ihjäl honom. Så blev det som Herren hade sagt honom.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	27	Och profeten sade åt sina söner att sadla hans åsna. De gjorde så, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	28	och han gav sig i väg och fann den döda kroppen ligga på vägen och åsnan och lejonet stå där bredvid. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller rivit åsnan. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	29	Profeten lyfte upp den döde gudsmannen på åsnan och förde honom med sig tillbaka till staden för att hålla dödsklagan och begrava honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	30	Han lade liket i sin egen grav, och man höll dödsklagan och ropade: »Ack, min broder!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	31	Efter begravningen sade han till sina söner: »När jag dör skall ni begrava mig i den grav där gudsmannen ligger. Låt mina ben vila bredvid hans. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	32	Ty det ord kommer att gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla tempel på offerplatserna i Samariens städer.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	33	Trots denna händelse lämnade Jerobeam inte sin onda väg utan fortsatte att utse vilka som helst ur folkets led till präster vid offerplatserna. Vem som ville vigde han till präst vid offerplatserna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	13	34	Detta drog skuld över Jerobeams ätt och ledde till att den förintades och utplånades från jordens yta.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	1	En gång blev Jerobeams son Avia sjuk. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	2	Då sade Jerobeam till sin hustru: »Du skall förklä dig, så att ingen kan känna igen dig som Jerobeams hustru. Gå sedan till Shilo. Där bor profeten Achia, han som förutsade att jag skulle bli kung över detta folk. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	3	Ta med dig tio bröd, några kakor och en kruka honung och sök upp honom, så talar han om för dig hur det går med pojken.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	4	Hon gjorde som han sagt, gav sig i väg till Shilo och kom till Achias hus. Achia kunde inte längre se, han hade blivit blind på sin ålderdom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	5	Men Herren hade sagt till honom: »Jerobeams hustru är på väg hit för att fråga dig om sin son, som är sjuk.« Achia fick också veta vad han skulle svara henne och att hon hade förklätt sig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	6	Då Achia hörde hennes steg vid dörren sade han: »Kom in, Jerobeams hustru, varför är du förklädd? Jag har fått ett tungt budskap att framföra till dig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	7	Gå och säg till Jerobeam: Så säger Herren, Israels Gud: Jag lyfte dig upp ur folket och gjorde dig till furste över mitt folk Israel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	8	Jag ryckte kungadömet från Davids ätt och gav det åt dig. Men du har inte varit lik min tjänare David, som följde mina bud och höll sig till mig av hela sitt hjärta, så att han bara gjorde det som var rätt i mina ögon. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	9	Du har gjort mer ont än någon före dig, du har väckt min vrede genom att göra dig andra gudar, gjutna beläten, och du har vänt ryggen åt mig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	10	Därför skall jag låta olycka drabba Jerobeams ätt; jag skall utrota vartenda manfolk i Israel av din släkt, hög som låg, och jag skall rensa upp efter Jerobeams ätt som när man mockar rent i ett stall. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	11	De av Jerobeams släkt som dör inne i staden, dem skall hundarna äta upp, och de som dör ute på åkrarna, dem skall himlens fåglar äta. Herren har talat. – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	12	Nu skall du gå hem, och i samma ögonblick du sätter din fot i staden skall pojken dö. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	13	Hela Israel skall hålla dödsklagan över honom och begrava honom. Han ensam i Jerobeams släkt skall läggas i en grav, eftersom han är den ende av dem hos vilken Herren, Israels Gud, har funnit något gott. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	14	Men Herren skall låta en kung över Israel träda fram, och han skall utrota Jerobeams ätt.  
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	15	Herren skall slå Israel tills det vajar som säv i vattnet. Han skall rycka upp israeliterna ur den goda jord han gav deras fäder och sprida ut dem på andra sidan Eufrat, eftersom de väckt Herrens vrede med de asherapålar som de rest. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	16	Han skall lämna Israel åt dess öde för de synders skull som Jerobeam själv begått och som han har förlett Israel till.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	17	Jerobeams hustru bröt upp och återvände till Tirsa. I samma stund som hon trädde över tröskeln till huset dog pojken. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	18	De begravde honom, och hela Israel höll dödsklagan. Så fullbordades det som Herren hade sagt genom sin tjänare, profeten Achia.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	19	Jerobeams historia i övrigt, hans krig och hans regering, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	20	I tjugotvå år var Jerobeam kung. Därefter gick han till vila hos sina fäder, och hans son Nadav blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	21	Rehabeam, Salomos son, var kung över Juda. Han var fyrtioett år då han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren utvalt bland alla Israels stammar till hemvist för sitt namn. Hans mor hette Naama och var från Ammon. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	22	Juda gjorde det som var ont i Herrens ögon. Med de synder folket begick väckte de Herrens vrede ännu mer än deras fäder hade gjort. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	23	Också de inrättade offerplatser åt sig med stenstoder och asherapålar på alla höga kullar och under alla grönskande träd. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	24	De hade till och med kulttjänare i landet; de tog efter alla skändligheter hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	25	Under Rehabeams femte regeringsår tågade Shishak, kungen av Egypten, mot Jerusalem 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	26	och plundrade både Herrens hus och kungens palats på deras skatter. Allt tog han, också alla guldsköldar som Salomo låtit göra. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	27	I stället för dem lät kung Rehabeam tillverka sköldar av koppar; dem anförtrodde han åt officerarna i livgardet, som höll vakt vid ingången till kungens palats. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	28	Var gång kungen gick in i Herrens hus bar livgardet sköldarna och förde dem sedan tillbaka till vaktrummet.
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	29	Rehabeams historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	30	Hela tiden låg Rehabeam och Jerobeam i krig med varandra. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	14	31	Rehabeam gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i Davids stad. Hans son Aviam blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	1	Under Jerobeams, Nevats sons, artonde regeringsår blev Aviam kung över Juda, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	2	och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Maaka och var dotter till Avishalom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	3	Aviam begick samma synder som hans far före honom, och han höll sig inte till Herren, sin Gud, av hela sitt hjärta som hans fader David hade gjort. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	4	Men för Davids skull lät Herren, hans Gud, en lampa brinna för honom i Jerusalem: Herren upphöjde hans son till kung efter honom och lät Jerusalem bestå. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	5	Ty David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och aldrig försummat något av det som Herren hade befallt honom, utom i fråga om hettiten Uria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	7	Aviams historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. Aviam och Jerobeam låg i krig med varandra. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	8	Aviam gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	9	Under Jerobeams tjugonde regeringsår i Israel blev Asa kung över Juda, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	10	och han regerade fyrtioett år i Jerusalem. Hans mor hette Maaka och var dotter till Avishalom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	11	Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon liksom hans fader David. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	12	Han fördrev kulttjänarna ur landet och avlägsnade alla gudabilder som hans fäder hade låtit göra. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	13	Sin mor Maaka berövade han ställningen som kungamoder, därför att hon hade rest ett beläte åt Ashera. Asa högg sönder belätet och brände upp det i Kidrondalen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	14	Men offerplatserna fick vara kvar. Asa höll sig dock till Herren av hela sitt hjärta så länge han levde. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	15	Sin fars offergåvor och sina egna förde han till Herrens hus: silver, guld och tempelkärl.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	16	Asa och Israels kung Basha låg under hela sin tid i krig med varandra. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	17	Kung Basha av Israel tågade mot Juda och befäste Rama för att på det sättet avskära förbindelserna för kung Asa av Juda. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	18	Då tog Asa det silver och guld som fanns kvar i skattkammaren i Herrens hus och dessutom skatterna i kungapalatset och skickade allt detta med sändebud till arameerkungen i Damaskus, Ben-Hadad, son till Tavrimmon, son till Hesjon, och lät säga: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	19	»Ett förbund består mellan mig och dig, liksom mellan min far och din far. Jag sänder dig här silver och guld som gåva; bryt nu ditt förbund med kung Basha av Israel, så att han lämnar mig i fred.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	20	Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och skickade sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan, Avel Bet-Maaka och området kring Kinneret samt hela Naftalis land. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	21	När Basha fick underrättelse om detta avbröt han befästningsarbetena vid Rama och återvände till Tirsa. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	22	Då bådade kung Asa upp alla judeer, utan undantag, och de förde bort sten och virke som Basha använt till befästningarna vid Rama. Asa befäste med detta Geva i Benjamins område och Mispa.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	23	Asas historia i övrigt, hans framgångar, hans bedrifter och städerna han befäste, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. På sin ålderdom drabbades han emellertid av en sjukdom i fötterna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	24	Asa gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i sin fader Davids stad. Hans son Joshafat blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	25	Nadav, Jerobeams son, blev kung över Israel under Asas andra regeringsår i Juda, och han regerade två år. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	26	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han följde i sin fars spår och begick de synder som denne hade förlett Israel till. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	27	Men Basha, Achias son, en man av Isaskars stam, stämplade mot kungen och dödade honom vid Gibbeton, en filisteisk stad som Nadav och israeliterna höll på att belägra. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	28	Basha dödade honom under kung Asas tredje regeringsår i Juda och blev själv kung efter honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	29	När han väl blivit kung dödade han alla av Jerobeams ätt: inte en levande varelse lämnade han kvar, han utrotade dem alla. Så fullbordades det som Herren hade sagt genom sin tjänare Achia från Shilo, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	30	och det skedde för de synders skull som Jerobeam själv begått och som han hade förlett Israel till, ty med dem hade han väckt Herrens, Israels Guds, vrede. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	31	Nadavs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	32	Asa och Israels kung Basha låg under hela sin tid i krig med varandra.
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	33	Under Asas tredje regeringsår i Juda blev Basha, Achias son, kung över Israel, och han regerade tjugofyra år i Tirsa. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	15	34	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han följde i Jerobeams spår och begick de synder som denne hade förlett Israel till.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	1	Herrens ord kom till Jehu, Hananis son, och var riktat mot Basha: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	2	»Jag lyfte dig upp ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel. Men du har följt Jerobeam, Nevats son, i spåren och förlett israeliterna till synder som väckt min vrede. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	3	Därför skall jag rensa upp efter Basha och hans ätt. Jag skall låta det gå med din ätt som det gick med Jerobeams, Nevats sons, ätt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	4	De i Bashas släkt som dör inne i staden, dem skall hundarna äta upp, och de som dör ute på åkrarna, dem skall himlens fåglar äta.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	5	Bashas historia i övrigt, hans bedrifter och hans framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	6	Basha gick till vila hos sina fäder och begravdes i Tirsa. Hans son Ela blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	7	Genom profeten Jehu, Hananis son, hade Herren talat till Basha och hans ätt: därför att han hade gjort så mycket ont i Herrens ögon och väckt hans vrede med sina gärningar och därför att han hade dödat Jerobeams ätt skulle Basha och hans ätt själva gå samma öde till mötes.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	8	Under Asas tjugosjätte regeringsår i Juda blev Ela, Bashas son, kung över Israel, och han regerade två år i Tirsa. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	9	Simri, som stod i hans tjänst och förde befälet över hälften av vagnstrupperna, stämplade mot honom. En gång drack sig kungen berusad i Tirsa, hemma hos Arsa, som förvaltade de kungliga egendomarna där. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	10	Då kom Simri dit och slog ihjäl Ela och blev kung i hans ställe. Detta hände under kung Asas tjugosjunde regeringsår i Juda. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	11	När Simri väl hade blivit kung och bestigit tronen dödade han hela Bashas ätt; inte ett enda manfolk lämnade han kvar, varken släktingar eller vänner. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	12	Simri utrotade hela Bashas ätt i enlighet med det ord som Herren hade talat till Basha genom profeten Jehu, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	13	och det skedde för de synders skull som Basha och hans son Ela hade begått och som de hade förlett israeliterna till, så att de med sina tomma avgudar väckte Herrens, Israels Guds, vrede. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	14	Elas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	15	Under Asas tjugosjunde regeringsår i Juda blev Simri kung, och han regerade sju dagar i Tirsa. Hären höll på att belägra den filisteiska staden Gibbeton 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	16	när soldaterna fick höra att Simri hade stämplat mot kungen och att han redan dödat honom. I lägret utropade israeliterna samma dag överbefälhavaren Omri till kung över Israel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	17	Omri och alla israeliterna lämnade Gibbeton och tågade mot Tirsa, som de omringade. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	18	När Simri såg att staden var förlorad gick han in i tornet i kungapalatset, satte eld på palatset och brände sig inne. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	19	Så gick det på grund av alla hans synder: han gjorde det som var ont i Herrens ögon, följde i Jerobeams spår och begick samma synder som denne begått och som han hade förlett Israel till. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	20	Simris historia i övrigt och hans sammansvärjning har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	21	Nu delades folket i två partier. Det ena höll sig till Tivni, Ginats son, och ville ha honom till kung, det andra höll sig till Omri. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	22	Omris anhängare fick övertaget över Tivnis; Tivni dog och Omri blev kung.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	23	Under Asas trettioförsta regeringsår i Juda blev Omri kung över Israel, och han regerade tolv år, därav sex i Tirsa. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	24	Han köpte berget Samaria av Semer för två talenter silver och byggde där en stad, som han kallade Samaria efter Semer, som hade ägt berget. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	25	Omri gjorde det som var ont i Herrens ögon, han gjorde mer ont än alla sina företrädare. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	26	Han följde på allt sätt Jerobeam, Nevats son, i spåren och begick de synder som denne hade förlett israeliterna till, så att de med sina tomma avgudar väckte Herrens, Israels Guds, vrede. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	27	Omris historia i övrigt, hans bedrifter och hans framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	28	Omri gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Achav blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	29	Achav, Omris son, blev kung över Israel under Asas trettioåttonde regeringsår i Juda, och han regerade tjugotvå år i Samaria. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	30	Achav gjorde det som var ont i Herrens ögon, mer än alla sina företrädare. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	31	Inte nog med att han begick samma synder som Jerobeam, Nevats son, han gifte sig dessutom med Isebel, dotter till fenikiernas kung Etbaal, och började tjäna Baal och tillbe honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	32	Han reste ett altare åt Baal i baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	33	Achav lät också göra en asherapåle, och mer än alla de som före honom hade varit kungar över Israel handlade han så, att han väckte Herrens, Israels Guds, vrede.
Första Kungaboken	1 Kung	11	16	34	På Achavs tid återuppbyggdes Jeriko av Hiel från Betel. Att lägga grunden till staden kostade honom hans förstfödde son, Aviram, och att resa porten kostade honom hans yngste son, Seguv. Så fullbordades det som Herren hade sagt genom Josua, Nuns son.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	1	Elia, en man från Tishbe i Gilead, sade till Achav: »Så sant Herren lever, Israels Gud som jag tjänar, under de närmaste åren skall det varken falla dagg eller regn annat än på min befallning.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	2	Herrens ord kom till Elia: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	3	»Bryt upp, ta vägen österut och göm dig i Kerits bäckravin, öster om Jordan. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	4	Där kan du dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	5	Elia gjorde som Herren hade sagt, han gick till Kerits bäckravin öster om Jordan och slog sig ner där. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	6	Korparna kom med bröd och kött till honom både morgon och kväll, och han drack ur bäcken.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	7	Efter en tid sinade bäcken eftersom det inte hade fallit något regn i landet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	8	Herrens ord kom till Elia: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	9	»Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	10	Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: »Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	11	När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: »Kan du ta med en bit bröd också?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	12	Hon svarade: »Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.« – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	13	»Var inte rädd«, sade Elia. »Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	14	Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	15	Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	16	Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	17	En tid därefter hände det att sonen till kvinnan som ägde huset blev sjuk. Sjukdomen blev allt värre, och till slut upphörde han att andas. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	18	Då sade hon till Elia: »Vad har du här att göra, gudsman? Du har bara kommit hit för att låta min synd komma i dagen och för att döda min son.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	19	Han svarade henne: »Ge mig din son!« Så tog han pojken ur hennes famn och bar upp honom till rummet på taket, där han bodde, och lade honom på sin säng. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	20	Han ropade till Herren: »Herre, min Gud, hur kan du handla så grymt mot denna änka, som jag får bo hos, att du dödar hennes son?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	21	Och han sträckte ut sig ovanpå pojken tre gånger och ropade till Herren: »Herre, min Gud, låt pojken få liv igen.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	22	Herren hörde Elias bön, och pojken började andas och fick liv igen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	23	Elia tog pojken och bar honom från takrummet ner i huset och lämnade honom till hans mor: »Se«, sade han, »din son lever!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	17	24	Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman och att det verkligen är Herren som talar genom dig.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	1	Sedan det gått en lång tid, över två år, kom Herrens ord till Elia: »Gå och träd fram inför Achav, nu skall jag låta det regna över jorden.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	2	Och Elia gick för att söka upp Achav. Hungersnöden var svår i Samaria, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	3	och Achav kallade till sig Obadja, som förvaltade de kungliga egendomarna. Obadja dyrkade Herren hängivet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	4	När Isebel ville utrota Herrens profeter hade Obadja tagit sig an hundra av dem och gömt dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och dryck. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	5	Nu befallde Achav honom att ge sig ut i landet till alla källor och bäckar. »Kanske kan vi finna bete nog att hålla hästar och mulor vid liv, så att vi inte förlorar några djur«, sade han. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	6	Så delade de upp landet mellan sig för att genomkorsa var sin del: Achav tog en väg, Obadja en annan.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	7	Under sin färd fick Obadja plötsligt se Elia komma emot sig. När han såg vem det var föll han ner med ansiktet mot marken och sade: »Är det verkligen du, min herre Elia?« – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	8	»Ja, det är jag«, svarade Elia. »Gå och säg till din herre: Elia är här.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	9	Men Obadja svarade: »Vad har jag gjort för ont eftersom du vill lämna mig i händerna på Achav och låta honom döda mig? 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	10	Så sant Herren, din Gud, lever, det finns inte något folk eller rike där kungen inte har låtit söka efter dig. När man då har svarat att du inte fanns där har han låtit dessa riken och folk gå ed på att de inte har kunnat finna dig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	11	Och nu vill du att jag skall gå till kungen och säga: Elia är här. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	12	Men så snart jag har gått härifrån kommer ju Herrens ande att föra bort dig, jag vet inte vart, och när jag sedan underrättar Achav och han inte finner dig, så dödar han mig. Ändå har jag dyrkat Herren alltifrån min ungdom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	13	Har man inte berättat för dig vad jag gjorde när Isebel ville ta livet av Herrens profeter, hur jag gömde hundra av dem, femtio och femtio, i två grottor och försåg dem med mat och dryck? 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	14	Och nu vill du att jag skall gå till kungen och säga: Elia är här. Han kommer att döda mig!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	15	Elia svarade: »Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar, redan i dag skall jag träda fram inför Achav.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	16	Obadja sökte upp Achav och underrättade honom, och Achav gick för att möta Elia. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	17	När han fick se honom sade han: »Här är du alltså, du som drar olycka över Israel.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	18	Elia svarade: »Det är inte jag som drar olycka över Israel utan du och din fars ätt när ni överger Herrens bud och följer baalsgudarna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	19	Båda nu upp israeliterna och låt dem samlas hos mig på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra, alla dessa som får sitt underhåll av Isebel.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	20	Achav skickade bud runt hela Israel och lät samla profeterna på berget Karmel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	21	Där trädde Elia fram inför hela folket och sade: »Hur länge skall ni hålla på så här och inte veta vilket ben ni skall stå på? Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal.« Men de svarade inte ett ord. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	22	Då sade Elia till dem: »Jag är den ende av Herrens profeter som är kvar, medan Baals profeter är fyrahundrafemtio. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	23	Ge oss nu två ungtjurar, och låt dem välja den ena åt sig. De får stycka den och lägga den på veden, men de får inte tända eld. Den andra tjuren gör jag i ordning och lägger på veden, utan att tända eld. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	24	Sedan anropar ni er gud och jag anropar Herren; den som svarar med eld, han är Gud.« Folket sade ja till förslaget. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	25	Då vände sig Elia till baalsprofeterna. »Välj ut en av tjurarna och gör i ordning den«, sade han. »Ni får börja, ni är flest. Anropa er gud, men tänd inte någon eld.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	26	Då tog de den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: »Baal, svara oss!« Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	27	Vid middagstiden hånade Elia dem. »Ropa högre!« sade han. »Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	28	De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	29	Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	30	Elia kallade nu till sig folket, och de samlades omkring honom. Då satte han åter i stånd Herrens altare, som hade rivits ner. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	31	Han tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, Jakob till vilken Herren sade: »Ditt namn skall vara Israel.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	32	Av stenarna byggde Elia ett altare åt Herren, och runt omkring altaret lät han gräva ett dike, djupt och brett som ett stort sädesmått. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	33	Han staplade veden, styckade tjuren och lade den ovanpå veden. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	34	Därefter sade han: »Fyll fyra krukor med vatten och häll över offret och över veden.« Sedan sade han: »En gång till!« och därpå: »Ännu en gång!« och de gjorde som han sade. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	35	Vattnet rann ner runt om altaret, och även diket fyllde han med vatten.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	36	När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: »Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	37	Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	38	Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	39	Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: »Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	40	Men Elia sade: »Grip Baals profeter, låt ingen enda komma undan!« När profeterna hade gripits lät Elia föra dem ner till Kishonbäcken och avliva dem där.
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	41	Därefter sade Elia till Achav: »Gå dit upp, ät och drick, jag hör regnet komma.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	42	Achav gick upp för att äta och dricka, och Elia gick upp på toppen av Karmel och kröp ihop på marken med ansiktet mellan knäna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	43	Sedan sade han till sin tjänare: »Gå upp och se ut mot havet!« Tjänaren gick upp och spejade. »Det syns ingenting«, sade han. Sju gånger befallde Elia honom att gå tillbaka upp. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	44	Den sjunde gången sade han: »Jag ser ett moln, inte större än en hand, stiga upp ur havet.« Elia sade till honom: »Gå och säg till Achav att han spänner för och åker ner innan regnet hindrar honom.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	45	Under tiden hade himlen täckts av mörka moln, det blåste upp och ett skyfall bröt ut. Då steg Achav upp i vagnen och for i väg mot Jisreel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	18	46	Men Herrens kraft fyllde Elia: han fäste upp sina kläder och sprang före Achav hela vägen fram till Jisreel.
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	1	Achav berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och hur han hade dödat alla profeterna med svärd. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	2	Då skickade Isebel bud till Elia och lät säga: »Gudarna må straffa mig, nu och framgent, om jag inte redan i morgon låter dig möta samma öde som dessa profeter.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	3	Elia blev rädd och flydde för sitt liv. Han kom till Beer Sheva i Juda, där han lämnade kvar sin tjänare. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	4	Själv gick han vidare en dagsled ut i öknen, och efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden. »Det är nog«, sade han, »ta mitt liv, Herre, jag är inte bättre än mina fäder.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	5	Han lade sig ner och somnade där under ginstbusken. Då kom en ängel och rörde vid honom och sade: »Stig upp och ät!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	6	När Elia såg upp fick han se en glödkaka och ett krus med vatten vid huvudgärden; han åt och drack och lade sig att sova igen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	7	Herrens ängel kom en andra gång och rörde vid honom. »Stig upp och ät«, sade han, »annars orkar du inte hela vägen.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	8	Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	9	När han kom fram gick han in i en grotta och stannade där över natten. Då kom Herrens ord till honom: »Varför är du här, Elia?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	10	Han sade: »Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	11	Herren svarade: »Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där.« En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	12	Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	13	När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då ljöd en röst som sade: »Varför är du här, Elia?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	14	Han svarade: »Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	15	Herren sade till Elia: »Vänd tillbaka och ta vägen till Damaskus öken. Gå in i staden och smörj Hasael till kung över Aram. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	16	Jehu, Nimshis son, skall du smörja till kung över Israel, och Elisha, Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	17	Den som undkommer Hasaels svärd skall Jehu döda, och den som undkommer Jehus svärd skall Elisha döda. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	18	Men jag skall lämna kvar sju tusen i Israel, alla som inte har böjt knä för Baal eller kysst honom till hyllning.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	19	Elia gick därifrån. När han fann Elisha, Shafats son, var denne ute och plöjde. Tolv par oxar hade han framför sig, det tolfte körde han själv. Elia gick fram och kastade sin mantel över honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	20	Då lämnade Elisha oxarna och sprang efter Elia och bad honom: »Låt mig först gå och kyssa min far och mor till avsked, sedan skall jag följa dig.« Elia svarade: »Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	19	21	Elisha gick tillbaka, tog de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	1	Ben-Hadad, kungen av Aram, samlade hela sin här. Trettiotvå kungar med hästar och vagnar följde honom då han tågade mot Samaria, som han omringade och belägrade. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	2	Han skickade in budbärare i staden till Israels kung Achav 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	3	och lät hälsa honom: »Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och guld tillhör mig liksom de vackraste av dina kvinnor och barn.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	4	Den israelitiske kungen svarade: »Som min herre och konung befaller – jag själv och allt jag har är ditt.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	5	Men budbärarna kom tillbaka med detta svar: »Så säger Ben-Hadad: Jag har krävt att du skall ge mig ditt silver och guld, dina kvinnor och barn. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	6	Vid den här tiden i morgon skickar jag mina tjänare till dig, och de kommer att söka igenom ditt hus och dina underlydandes hus. Allt som har värde för dig kommer de att lägga beslag på och ta med sig.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	7	Då sammankallade Israels kung de äldste i landet. »Ni ser själva«, sade han, »vi har bara ont att vänta av denne man. Han krävde att få mina kvinnor och barn, mitt silver och guld, och det nekade jag honom inte.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	8	De äldste och folket uppmanade kungen att inte lyssna på Ben-Hadad och inte ge efter för honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	9	Achav svarade då budbärarna: »Säg till min herre och konung: Allt vad du först begärde av mig är jag beredd att göra, men detta kan jag inte gå med på.« När budbärarna kom tillbaka med beskedet 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	10	lät Ben-Hadad svara: »Gudarna må straffa mig, nu och framgent, om det blir kvar så mycket grus av Samaria att mina soldater får var sin handfull!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	11	Israels kung svarade: »Hälsa honom att skrytet bör vänta tills svärdet spänns av.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	12	Ben-Hadad höll gästabud i lägret tillsammans med kungarna när svaret kom. Han gav trupperna order om stridsberedskap, och de gjorde sig beredda att storma staden.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	13	Då trädde en profet fram inför Achav, Israels kung, och sade: »Så säger Herren: Ser du denna väldiga här? I dag skall jag ge den i ditt våld, och då skall du inse att jag är Herren.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	14	Achav frågade: »Genom vem skall du göra detta?« Profeten svarade: »Så säger Herren: Genom ståthållarnas garde.« Achav frågade: »Vem öppnar striden?« Profeten svarade: »Du!«
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	15	Achav mönstrade ståthållarnas garde, 232 man, och därefter hela den israelitiska hären, 7 000 man. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	16	Vid middagstiden gjorde de ett utfall, samtidigt som Ben-Hadad drack sig berusad i lägret tillsammans med de trettiotvå kungarna som understödde honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	17	Ståthållarnas garde ryckte ut först. Då rapporterade Ben-Hadads spejare: »Det kommer ut folk från Samaria.« – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	18	»Kommer de och ber om fred, så ta dem levande«, sade Ben-Hadad, »och kommer de för att strida, så ta dem levande då också.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	19	Ståthållarnas garde hade nu ryckt ut och efter dem de andra trupperna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	20	Varje israelitisk krigare nedgjorde sin man. Arameerna tog till flykten, och israeliterna förföljde dem, men arameerkungen Ben-Hadad undkom till häst med några ryttare. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	21	Nu drog Israels kung ut och tog hästarna och vagnarna och tillfogade arameerna ett svårt nederlag.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	22	Då trädde profeten fram inför Israels kung och sade: »Slå dig nu inte till ro utan tänk över vad du skall göra; vid nästa årsskifte drar kungen av Aram åter i fält mot dig.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	23	Och arameerkungens rådgivare förklarade för sin herre: »Deras gud är en bergsgud, det var därför de kunde besegra oss. Men låt oss strida med dem ute på slätten, där skall vi säkert besegra dem. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	24	Gör nu så här: avsätt alla kungarna och byt ut dem mot guvernörer. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	25	Ställ sedan upp en här av samma storlek som den du har förlorat, med lika många hästar och lika många vagnar, och låt oss strida mot dem ute på slätten. Då skall vi säkert besegra dem.« Kungen lyssnade till deras råd och följde det.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	26	Vid årsskiftet mönstrade Ben-Hadad arameerna och tågade till Afek för att strida mot Israel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	27	Också israeliterna hade mönstrats och fått proviant. De drog ut för att möta arameerna och slog läger mitt emot dem. Israeliterna stod där som ett par små getflockar, medan arameerna översvämmade landet. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	28	Då trädde gudsmannen fram inför Israels kung och sade: »Så säger Herren: Eftersom arameerna har sagt att jag är en bergsgud och inte någon slättgud, så skall jag ge hela denna väldiga här i ditt våld. Då skall ni inse att jag är Herren.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	29	I sju dagar låg de mitt emot varandra, men på den sjunde dagen började striden; israeliterna nedgjorde på en enda dag 100 000 man av arameernas fotfolk.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	30	De arameer som överlevt flydde till Afek, men när de kommit in i staden rasade stadsmuren ner över 27 000 av dem. Också Ben-Hadad flydde och nådde staden, där han gömde sig längst inne i ett hus. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	31	Då sade hans män till honom: »Vi har hört att Israels kungar har ett försonligt sinnelag. Låt oss få gå ut till Israels kung med säcktyg kring höfterna och rep om huvudet, så kanske han låter dig leva.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	32	De band säcktyg kring höfterna och rep om huvudet och kom till den israelitiske kungen och sade: »Din tjänare Ben-Hadad ber för sitt liv.« Kungen svarade: »Lever han fortfarande? Han är min broder.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	33	Männen, som var ute efter ett gott tecken, tog genast fasta på kungens ord. »Ja«, sade de, »Ben-Hadad är din broder!« Kungen befallde dem att gå och hämta honom, och så kom Ben-Hadad ut till Israels kung och fick stiga upp till honom i vagnen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	34	Ben-Hadad sade: »De städer som min far erövrade från din far skall jag återlämna, och du skall få öppna basarer i Damaskus, liksom min far fick göra i Samaria.« – »På dessa villkor skall jag släppa dig fri«, sade Achav, och så slöt han fördrag med honom och lät honom gå.
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	35	En man i profetskaran sade på Herrens befallning till en av de övriga: »Slå till mig!« Då den andre vägrade 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	36	sade han: »Eftersom du inte lyssnade till Herrens befallning skall ett lejon slå dig när du går härifrån.« Den andre gick, och på vägen mötte han ett lejon som dödade honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	37	Sedan vände sig profeten till en annan man och befallde denne att slå till honom, och den mannen gav honom ett slag så att han blev skadad. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	38	Profeten gick då och ställde sig vid vägen och väntade på kungen, och för att inte bli igenkänd band han en duk för ögonen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	39	När kungen kom förbi anropade profeten honom. »Herre«, sade han, »jag var på väg ut i striden, och då kom det en soldat emot mig och lämnade en fånge åt mig. Han sade: Vakta den här mannen! Om han slipper undan får du svara med ditt liv för hans eller betala en talent silver. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	40	Men jag fick annat att sköta, och plötsligt var fången borta.« Kungen sade: »Din dom är fälld – du har själv uttalat den.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	41	Men profeten ryckte hastigt duken från ögonen, och då upptäckte kungen att det var en av profeterna. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	42	Och profeten sade till honom: »Så säger Herren: Eftersom du lät den man löpa som jag hade vigt åt förintelse, skall du få svara med ditt liv för hans liv, med ditt folk för hans folk.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	20	43	Kungen fortsatte hemåt, och dyster och förbittrad kom han till Samaria.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	1	Någon tid därefter hände följande. Navot, som var från Jisreel, ägde en vingård där; den låg intill det palats som tillhörde kung Achav i Samaria. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	2	Achav sade till Navot: »Låt mig få din vingård att ha till köksträdgård, den gränsar ju till mitt hus. Jag skall ge dig en bättre vingård i stället eller betala dig i pengar, om du föredrar det.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	3	Men Navot svarade: »Herren förbjude att jag skulle låta dig få vad jag ärvt av mina fäder!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	4	Achav begav sig hem, dyster och förbittrad över att Navot från Jisreel hade svarat att han inte ville ge honom sitt fädernearv. Han lade sig på sängen med ansiktet bortvänt och ville inte äta. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	5	Då kom hans hustru Isebel. »Vad är det som grämer dig«, frågade hon, »varför äter du ingenting?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	6	Achav svarade: »Jag har talat med Navot från Jisreel. Jag bad att få köpa hans vingård eller ge honom en annan i stället om han föredrog det. Men han sade: Du får inte min vingård!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	7	Då sade Isebel: »Nu får du visa vem som regerar i Israel! Stig upp och ät och var vid gott mod. Jag skall se till att du får jisreeliten Navots vingård.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	8	Sedan skrev hon brev i Achavs namn, förseglade dem med hans sigill och skickade dem till de äldste och de förnämsta i den stad där Navot bodde. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	9	I breven hade hon skrivit: »Utlys en fastehögtid, och låt Navot sitta främst bland folket. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	10	Sätt två skrupelfria män mitt emot honom och låt dem vittna att han har smädat Gud och kungen. För sedan bort honom och stena honom till döds.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	11	De äldste och de förnämsta i staden där Navot bodde följde Isebels anvisningar och gjorde som det stod i hennes brev: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	12	de utlyste en fastehögtid och lät Navot sitta främst bland folket. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	13	De båda skrupelfria männen kom och satte sig mitt emot honom och vittnade inför folket: »Navot har smädat Gud och kungen.« Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	14	Och så sände man bud till Isebel: »Navot har stenats till döds.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	15	När hon hörde detta sade hon till Achav: »Nu kan du överta jisreeliten Navots vingård, den som han vägrade att sälja till dig. Navot är inte längre i livet, han är död.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	16	Då Achav fick veta att Navot från Jisreel var död gav han sig i väg ner till hans vingård för att ta den i besittning.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	17	Då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	18	»Gå och sök upp Achav, Israels kung, som regerar i Samaria. Du finner honom i Navots vingård, som han har kommit för att ta i besittning. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	19	Säg till honom: Så säger Herren: Har du både dräpt och hunnit lyfta arvet? Sedan skall du fortsätta: Så säger Herren: På den plats där hundarna slickade Navots blod skall de också slicka ditt.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	20	Achav sade till Elia: »Nu har du mig fast, du min fiende!« – »Ja, nu har jag dig fast«, sade Elia, »och eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	21	skall jag låta det onda drabba dig. Jag skall rensa upp efter dig och utrota vartenda manfolk i Israel som tillhör Achavs släkt, hög som låg. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	22	Jag skall låta det gå med din ätt som det gick med Jerobeams, Nevats sons, ätt och Bashas, Achias sons, ätt. Och detta därför att du har väckt min vrede och förlett Israel till synd. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	23	Också om Isebel har Herren talat: henne skall hundarna äta på Jisreels mark. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	24	De av Achavs ätt som dör inne i staden, dem skall hundarna äta upp, och de som dör ute på åkrarna, dem skall himlens fåglar äta.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	25	Ingen har som Achav sålt sig till att göra det som är ont i Herrens ögon; det var hans hustru Isebel som eggade honom till det. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	26	Särskilt avskyvärt handlade han då han höll sig till avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren hade drivit undan för israeliterna.
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	27	När Achav hörde vad Elia sade rev han sönder sina kläder, satte säcktyg på bara kroppen och fastade; också när han sov var han klädd i säcktyg, och han gick med tunga steg. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	28	Då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: 
Första Kungaboken	1 Kung	11	21	29	»Har du sett hur Achav ödmjukar sig inför mig? Eftersom han gör det skall jag inte låta olyckan komma i hans egen tid; först i hans sons dagar skall jag låta olyckan drabba hans ätt.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	1	I tre år hade Israel fred utan några strider med Aram. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	2	Under det tredje året kom kung Joshafat av Juda på besök till kungen av Israel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	3	Denne hade sagt till sina rådgivare: »Ni har väl inte glömt att Ramot i Gilead tillhör oss? Och ändå gör vi ingenting för att ta staden från arameerkungen!« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	4	Nu frågade han Joshafat om denne ville dra i fält tillsammans med honom mot Ramot i Gilead. Joshafat svarade: »Jag och du är ett, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	5	Men Joshafat bad den israelitiske kungen att först söka råd hos Herren. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	6	Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra man. »Skall jag angripa Ramot i Gilead eller skall jag låta bli?« frågade han. Profeterna svarade: »Angrip staden! Herren skall låta den falla i kungens händer.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	7	Men Joshafat undrade: »Finns här ingen annan Herrens profet vi kan fråga?« – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	8	»Jo«, sade Israels kung, »det finns en till som kan fråga Herren åt oss. Men jag kan inte fördra den mannen, han profeterar aldrig något gott för min räkning, bara ont. Det är Mika, Jimlas son.« Joshafat svarade: »Säg inte så, konung.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	9	Då ropade Israels kung på en hovman och befallde honom att genast hämta Mika.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	10	På tröskplatsen vid Samarias stadsport satt Israels kung och Judas kung Joshafat på var sin tron, klädda i sina skrudar, medan alla profeterna höll på att profetera inför dem. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	11	Sidkia, Kenaanas son, hade gjort sig horn av järn, och han ropade: »Så säger Herren: Med dessa skall du stånga Aram sönder och samman.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	12	Alla de andra profeterade på samma sätt: »Angrip Ramot i Gilead, och du skall lyckas. Herren skall låta staden falla i kungens händer.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	13	Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika sade till honom: »Profeterna förkunnar med en mun framgång för kungen. Låt nu dina ord stämma med deras och lova framgång.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	14	»Så sant Herren lever«, svarade Mika, »vad Herren säger till mig, det skall jag frambära.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	15	När han sedan kom inför kungen frågade denne: »Mika, skall vi angripa Ramot i Gilead eller skall vi låta bli?« Mika svarade honom: »Gå till angrepp, och du skall lyckas. Herren skall låta staden falla i kungens händer.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	16	Men kungen sade: »Hur många gånger skall jag besvärja dig att inte säga annat än sanningen när du talar till mig i Herrens namn?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	17	Då sade Mika: »Jag såg alla israeliterna skingrade över bergen, som får utan herde. Och Herren sade: De har ingen ledare. De skall återvända hem i fred, var och en till sitt.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	18	Då vände sig Israels kung till Joshafat: »Var det inte det jag sade? Han profeterar aldrig något gott för min räkning, bara ont.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	19	Men Mika fortsatte: »Lyssna då till vad Herren säger. Jag såg Herren sitta på sin tron, och hela den himmelska hären stod till höger och vänster om honom. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	20	Och Herren sade: Vem kan förleda Achav, så att han tågar mot Ramot i Gilead och stupar där? – Den ene svarade ett, den andre ett annat. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	21	Då steg en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag kan förleda honom. Herren frågade: Hur? 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	22	och anden svarade: Jag går dit och talar som en lögnens ande genom alla hans profeter. Herren sade: Förled honom du, du kommer att lyckas. Gå och gör som du sagt. – 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	23	Nu har alltså Herren låtit en lögnens ande tala genom alla dessa dina profeter. Han har bestämt att olyckan skall drabba dig.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	24	Sidkia, Kenaanas son, gick då fram och gav Mika en örfil och sade: »Skulle Herrens ande ha lämnat mig för att tala med dig i stället?« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	25	Mika svarade: »Det skall du bli varse den dag du måste springa och gömma dig längst in i huset.«
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	26	Israels kung befallde att man skulle gripa Mika och överlämna honom åt stadskommendanten Amon och åt kungens son Joash 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	27	och säga till dem: »Så säger kungen: Sätt den här mannen i fängelse på vatten och bröd tills jag är hemma igen välbehållen.« 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	28	Men Mika sade: »Skulle du återvända välbehållen, då har Herren inte talat genom mig.« Mika sade: »Hör, alla folk …«
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	29	Israels kung och Joshafat, Judas kung, tågade nu mot Ramot i Gilead, 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	30	och Israels kung sade till Joshafat: »Jag måste vara förklädd under kampen, men du kan bära dina egna kläder.« Och Israels kung förklädde sig och gav sig ut i striden. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	31	Arameerkungen hade gett sina trettiotvå vagnsbefälhavare order att inte inlåta sig i strid med någon, hög eller låg, utom med Israels kung. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	32	När vagnsbefälhavarna nu fick syn på Joshafat tänkte de: »Det där måste vara kungen av Israel.« De omringade honom och skulle just gå till anfall då Joshafat höjde ett rop. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	33	När de märkte att det inte var Israels kung lät de honom vara.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	34	Men en man som spände sin båge och sköt på måfå råkade träffa Israels kung i en skarv på rustningen. Kungen sade åt sin kusk att vända om och föra honom ut ur striden, eftersom han var sårad. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	35	Kampen var dock hela dagen så hård att kungen fick stå kvar i vagnen under striden mot arameerna, och på kvällen dog han. Blodet från hans sår rann ner i vagnen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	36	Vid solnedgången ljöd ropet genom hären: »Alle man hemåt, var och en till sin stad och sin gård! 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	37	Kungen är död.« De kom till Samaria, och där begravde de kungen. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	38	När de sköljde ur vagnen i dammen i Samaria slickade hundarna kungens blod, och hororna tvättade sig i det. Så gick det som Herren hade sagt.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	39	Achavs historia i övrigt, hans bedrifter, elfenbenshuset han byggde och alla städerna han befäste, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	40	Achav gick till vila hos sina fäder. Hans son Achasja blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	41	Joshafat, Asas son, blev kung över Juda under Achavs fjärde regeringsår i Israel. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	42	Han var trettiofem år då han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuva, dotter till Shilchi. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	43	Joshafat följde helt i sin far Asas spår utan att vika av och gjorde det som var rätt i Herrens ögon. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	44	Ändå fick offerplatserna vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	45	Joshafat höll fred med Israels kung. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	46	Joshafats historia i övrigt, hans bedrifter och de krig han utkämpade, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	47	De kulttjänare som hade blivit kvar i landet från hans far Asas tid utrotades av Joshafat.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	48	I Edom fanns ingen kung, utan där regerade en ståthållare. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	49	Joshafat byggde Tarshish-skepp som skulle segla till Ofir efter guld, men någon färd blev aldrig av, ty skeppen förliste vid Esjon-Gever. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	50	Då föreslog Achasja, Achavs son, att hans och Joshafats män skulle fara tillsammans, men Joshafat vägrade. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	51	Joshafat gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	52	Achasja, Achavs son, blev kung över Israel i Samaria under Joshafats sjuttonde regeringsår i Juda, och han regerade över Israel i två år. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	53	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde i spåren på sin far och mor och på Jerobeam, Nevats son, han som hade förlett israeliterna till synd. 
Första Kungaboken	1 Kung	11	22	54	Han tjänade Baal och tillbad honom, och han väckte Herrens, Israels Guds, vrede på samma sätt som hans far hade gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	1	Efter Achavs död bröt sig Moab loss från Israel.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	2	Achasja hade skadat sig när han föll ut genom gallerverket på övervåningen i sitt palats i Samaria. Han skickade därför sändebud till Baal Sebub, guden i Ekron, för att fråga om han skulle bli bra igen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	3	Då talade Herrens ängel till Elia från Tishbe och befallde honom att möta sändebuden från kungen i Samaria och säga till dem: »Finns det ingen gud i Israel eftersom ni går bort och frågar Baal Sebub, guden i Ekron? 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	4	Därför säger Herren: Du kommer aldrig att stiga upp från din sjukbädd, du skall dö.« – Och Elia gick.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	5	Sändebuden återvände då till kungen, som frågade varför de kom tillbaka. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	6	De svarade att en man hade kommit emot dem och uppmanat dem att gå tillbaka och säga till kungen som hade sänt ut dem: »Så säger Herren: Finns det ingen gud i Israel eftersom du skickar bud för att fråga Baal Sebub, guden i Ekron? Nu kommer du aldrig att stiga upp från din sjukbädd, du skall dö.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	7	Kungen frågade: »Hur såg han ut, han som kom emot er och sade så?« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	8	»Han bar en hårmantel och hade ett skinn om höfterna«, svarade de. Då sade kungen: »Det var Elia från Tishbe!«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	9	Achasja sände nu en officer med femtio man till Elia. Denne satt på toppen av ett berg, och officeren kom dit upp och sade till honom: »Gudsman, kungen säger att du skall komma ner.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	10	Elia svarade: »Om jag är en gudsman skall eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man!« Då kom eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	11	Achasja sände ytterligare en officer med femtio man. När denne kom upp till Elia sade han: »Gudsman, kungen befaller dig att genast komma ner.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	12	Elia svarade: »Om jag är en gudsman skall eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man!« Då kom Guds eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	13	För tredje gången sände Achasja en officer med femtio man, och när denne tredje kom fram föll han på knä inför Elia och bad om nåd: »Gudsman, skona mitt liv och dessa dina femtio tjänares liv. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	14	De två andra officerarna förtärdes av eld från himlen tillsammans med sina män. Men skona mitt liv!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	15	Då sade Herrens ängel till Elia: »Följ med honom ner, du behöver inte vara rädd för honom.« Elia reste sig och gick med honom till kungen 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	16	och sade: »Så säger Herren: Eftersom du har skickat sändebud för att fråga Baal Sebub, guden i Ekron – som om det inte fanns någon gud att fråga i Israel – därför kommer du aldrig att lämna din sjukbädd, du skall dö.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	17	Och Achasja dog, så som Herren hade sagt genom Elia. Eftersom han inte hade någon son blev hans bror Joram kung efter honom. Detta hände under det andra året som Joram, Joshafats son, regerade i Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	1	18	Achasjas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	1	Då Herren tog upp Elia till himlen i en stormvind gick det till så här. Elia var på väg från Gilgal tillsammans med Elisha 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	2	och sade då till honom: »Stanna här. Jag har fått Herrens befallning att gå till Betel.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så gick de till Betel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	3	Där kom profetskaran i staden ut till Elisha och frågade honom: »Vet du om att Herren i dag skall ta din mästare ifrån dig och lyfta honom upp?« – »Det vet jag«, svarade Elisha, »men håll tyst om det!«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	4	Elia sade: »Stanna här, Elisha. Jag har fått Herrens befallning att gå till Jeriko.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så fortsatte de till Jeriko. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	5	Där kom profetskaran i staden ut och mötte Elisha och frågade honom: »Vet du om att Herren i dag skall ta din mästare ifrån dig och lyfta honom upp?« – »Det vet jag«, svarade Elisha, »men håll tyst om det!«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	6	Elia sade till Elisha: »Stanna här. Jag har fått Herrens befallning att gå till Jordan.« Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag lämnar dig inte.« Och så gick de båda två. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	7	Femtio man ur profetskaran följde med och stannade på avstånd, medan de två ställde sig vid Jordan. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	8	Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog med den på vattnet. Då delade sig vattnet, och de kunde gå över torrskodda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	9	När de var på väg över sade Elia till Elisha: »Säg vad du vill att jag skall göra för dig innan jag tas bort från dig.« Elisha sade: »Låt mig få dubbla arvslotten av din ande.« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	10	»Det är ingen lätt sak du ber om«, sade Elia. »Om du ser mig när jag tas bort från dig skall du få vad du begär, annars inte.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	11	Medan de gick där och talade med varandra kom plötsligt en vagn av eld med hästar av eld och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	12	Elisha såg det, och han ropade: »Min fader, min fader, du Israels vagnar och ryttare!« När han inte såg Elia längre grep han tag i sina kläder och rev itu dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	13	Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka och ställde sig på stranden av Jordan. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	14	Där tog han manteln som hade fallit av Elia och slog med den på vattnet och sade: »Var är Herren, Elias Gud?« När Elisha slog på vattnet delade det sig, och han kunde gå över. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	15	Profeterna från Jeriko hade stått på avstånd och sett Elisha. »Nu finns Elias ande hos Elisha«, sade de, och så gick de honom till mötes och kastade sig till marken inför honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	16	»Herre«, sade de, »vi har femtio duktiga karlar här, låt dem gå ut och leta efter din mästare. Kanske har Herrens ande burit i väg honom och kastat honom på ett berg eller i en dal någonstans.« – »Nej, skicka ingen«, sade Elisha, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	17	men profeterna bad honom så enträget att han till sist gav efter och lät dem skicka ut de femtio männen. De letade i tre dagar utan att finna Elia. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	18	När de kom tillbaka till Elisha, som var kvar i Jeriko, sade han: »Jag sade ju att ni inte skulle gå.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	19	Männen i staden sade nu till Elisha: »Som du ser, herre, har staden ett bra läge. Men vattnet är skadligt och missfall vanliga i trakten.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	20	Då sade han: »Hämta en ny skål och lägg salt i den.« När de gett honom vad han begärde 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	21	gick han ut till källan, kastade saltet i den och sade: »Så säger Herren: Jag gör nu detta vatten friskt, det skall inte längre orsaka död eller missfall.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	22	Vattnet har varit friskt sedan dess, precis som Elisha sade.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	23	Från Jeriko gick Elisha upp till Betel. När han var på väg dit kom en hop småpojkar ut från staden och gjorde narr av honom. »Ge dig i väg, flintskalle!« ropade de. »Ge dig i väg, flintskalle!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	24	Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor fram ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av barnen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	2	25	Från Betel fortsatte Elisha till berget Karmel och återvände sedan till Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	1	Joram, Achavs son, blev kung över Israel under Joshafats artonde regeringsår i Juda, och han regerade tolv år i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, dock inte som sin far och sin mor. Han skaffade bort den baalsstod som hans far hade låtit tillverka, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	3	men han höll fast vid de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett israeliterna till och övergav dem inte.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	4	Mesha, kungen av Moab, bedrev fåravel och brukade leverera 100 000 lamm och ullen från 100 000 får till Israels kung. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	5	Men när Achav dog avföll den moabitiske kungen från Israel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	6	Kung Joram drog då ut från Samaria och mönstrade den israelitiska hären. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	7	Och han skickade detta budskap till kung Joshafat av Juda: »Kungen av Moab har avfallit från mig. Vill du dra i fält mot Moab tillsammans med mig?« – »Ja«, svarade Joshafat, »jag och du är ett, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	8	Men vilken väg skall vi välja?« Joram svarade: »Genom Edoms öken.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	9	Kungarna av Israel och Juda gav sig i väg tillsammans med kungen av Edom. I sju dagar marscherade de i en vid båge, men sedan fann de inte längre något vatten vare sig för folket eller för djuren de hade med sig. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	10	»Herren har kallat samman oss tre kungar bara för att lämna oss i moabiternas våld«, klagade den israelitiske kungen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	11	Joshafat sade: »Finns här ingen Herrens profet, så att vi kan fråga Herren?« En av den israelitiske kungens män svarade: »Jo, Elisha, Shafats son, är här, han som var Elias betrodde tjänare.« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	12	»Han kan ge svar från Herren«, sade Joshafat, och tillsammans med Israels och Edoms kungar sökte han upp Elisha. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	13	Men Elisha sade till den israelitiske kungen: »Vad vill du mig? Gå till din fars och din mors profeter!« – »Nej«, svarade Joram, »Herren har kallat samman oss tre kungar för att lämna oss i moabiternas våld.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	14	Elisha svarade: »Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: om det inte vore av hänsyn till kung Joshafat av Juda skulle jag inte befatta mig med dig eller ens se åt dig. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	15	Skaffa nu hit en harpspelare!« När musiken började greps Elisha av Herrens ande 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	16	och sade: »Så säger Herren: Gräv grop vid grop i hela dalen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	17	Varken vind eller regn skall ni se, säger Herren, men denna dal skall fyllas av vatten, så att ni och er boskap och era dragare får att dricka. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	18	Ändå är detta inte nog för Herren, han skall också ge Moab i ert våld. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	19	Ni kommer att erövra alla befästa städer, hugga ner alla värdefulla träd, täppa till alla vattenkällor och förstöra alla de bästa åkrarna med sten.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	20	Nästa dag, vid tiden för morgonoffret, kom vatten strömmande från Edomhållet, och det blev fullt av vatten överallt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	21	När moabiterna fick höra att kungarna dragit i fält mot dem uppbådades alla vapenföra män, unga som gamla, och de stod nu vid gränsen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	22	Tidigt nästa morgon, när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det blodrött ut från moabiternas håll. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	23	»Det är blod!« ropade de, »kungarna har råkat i strid, och alla har huggit ner varandra. Kom, moabiter, nu skall vi plundra!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	24	De drog in i det israelitiska lägret, men då rusade israeliterna fram och anföll dem. De drev moabiterna på flykten och fortsatte att förfölja och nedgöra dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	25	Städerna lade de öde, på alla bördiga åkrar kastade de var sin sten och fyllde dem så, alla vattenkällor täppte de till och alla värdefulla träd högg de ner. Till sist var bara Kir-Hareset kvar, och slungbärarna omringade staden och gick till angrepp. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	26	När den moabitiske kungen märkte att han inte kunde hålla stånd tog han med sig 700 man beväpnade med svärd i ett försök att slå sig igenom och fly till kungen av Aram, men det misslyckades. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	3	27	Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom uppe på stadsmuren som brännoffer. Den vrede som då drabbade israeliterna var så stor att de hävde belägringen och vände åter till sitt land.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	1	Hustrun till en av profeterna kom till Elisha och klagade: »Min man, din tjänare, är död. Du vet att han var en gudfruktig man. Nu kommer en fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	2	Elisha frågade: »Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har i huset.« – »Herre«, svarade kvinnan, »det enda jag har är en kruka olja.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	3	Elisha sade: »Gå runt till alla dina grannar och låna ihop kärl, så många tomma kärl du kan få tag i. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	4	Gå sedan in och stäng dörren om dig och dina söner och häll upp i alla kärlen och ställ undan dem efter hand som de fylls.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	5	Kvinnan lämnade honom. Hon stängde igen dörren om sig och sina söner, de räckte henne kärlen och hon hällde i. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	6	Då kärlen var fulla sade hon till en av sönerna: »Ta hit ett kärl till«, men han svarade: »Det finns inga fler.« Då slutade oljan att rinna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	7	Kvinnan sökte upp gudsmannen och berättade för honom vad som hänt. »Gå och sälj oljan«, sade han till henne, »och betala din skuld. Det som blir över skall du och dina söner ha att leva på.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	8	En dag kom Elisha till Shunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att komma och äta hos henne. I fortsättningen tog han in där och bjöds på mat var gång han hade sina vägar åt det hållet. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	9	Och kvinnan sade till sin man: »Vet du, jag är säker på att han som brukar komma hit till oss är en gudsman, en helig man. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	10	Vi kan väl ordna med ett litet rum uppe på taket och sätta dit en säng, ett bord, en stol och en lampa, så kan han bo där när han kommer till oss.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	11	Nästa gång Elisha kom dit tog han in på rummet och övernattade där. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	12	Han lät sin tjänare Gechasi kalla på shunemitiskan, och då hon kom 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	13	fick tjänaren säga till henne: »När du nu har gjort dig allt detta besvär för oss, vad kan jag då göra för dig? Kanske lägga ett ord för dig hos kungen eller hos överbefälhavaren?« Kvinnan sade: »Nej, jag lever här bland de mina.« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	14	»Finns det ingenting man kan göra för henne?« undrade Elisha, och då svarade Gechasi: »Hon har ingen son, och hennes man är gammal.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	15	Elisha lät Gechasi kalla på henne, och hon kom och stannade i dörröppningen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	16	Då sade Elisha: »Nästa år vid den här tiden skall du hålla en son i dina armar.« – »Nej, gudsman«, svarade hon, »inbilla inte din tjänarinna något sådant.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	17	Men hon blev havande, och vid samma tid följande år födde hon en son, precis som Elisha hade sagt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	18	Pojken blev större, men en dag när han hade gått ut till sin far bland skördearbetarna 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	19	började han jämra sig: »Mitt huvud, mitt huvud!« Fadern sade åt en av tjänarna att bära hem pojken till hans mor. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	20	Tjänaren gjorde så, och sedan satt pojken i sin mors knä ända till middagstiden; då dog han. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	21	Hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde dörren och gick. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	22	Sedan kallade hon på sin man och bad honom skicka till henne någon av tjänstefolket och en av åsnorna. »Jag skall bara bort till gudsmannen«, förklarade hon, »jag är snart tillbaka.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	23	Mannen frågade: »Varför skall du till honom i dag, det är ju varken nymånad eller sabbat?« – »Oroa dig inte«, svarade hon, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	24	och så lät hon sadla åsnan och sade åt tjänaren: »Följ med och driv på åsnan åt mig. Låt den inte stanna förrän jag säger till.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	25	Hon gav sig i väg och kom fram till gudsmannen på berget Karmel. Han såg henne på avstånd och sade till sin tjänare Gechasi: »Där kommer kvinnan från Shunem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	26	Spring och möt henne och fråga om allt är väl med henne och hennes man och med pojken.« Kvinnan svarade att allt var väl. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	27	Men när hon kom fram till gudsmannen på berget klamrade hon sig fast vid hans fötter. Gechasi gick fram för att fösa undan henne, men då sade gudsmannen: »Låt henne vara, hon är förtvivlad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig veta något.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	28	Då sade kvinnan: »Herre, har jag bett dig om någon son? Jag bad ju tvärtom att du inte skulle ge mig några falska förhoppningar.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	29	Elisha vände sig till Gechasi: »Fäst upp dina kläder och gå! Ta med dig min stav. Om du möter någon så hälsa inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte. Du skall lägga min stav på pojken.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	30	Men pojkens mor sade till Elisha: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag går inte härifrån utan dig.« Då reste han sig och följde med henne. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	31	Gechasi hade gått i förväg. Han lade staven på pojken, men inget ljud hördes, inget livstecken kunde märkas. Då gick han tillbaka, och när han mötte Elisha talade han om för honom att pojken inte hade vaknat.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	32	Elisha kom nu fram till huset, och där inne låg pojken död på hans säng. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	33	Han gick in i rummet och stängde dörren om sig och pojken och bad till Herren. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	34	Sedan lade han sig över pojken, med sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer, och när han nu låg böjd över honom började pojkens kropp bli varm. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	35	Elisha reste sig och gick av och an i rummet, men sedan böjde han sig över kroppen igen. Då nös pojken, sju gånger, och slog upp ögonen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	36	Elisha ropade på Gechasi och bad honom hämta shunemitiskan. När hon kom sade han: »Ta emot din son.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	37	Hon steg fram och kastade sig för hans fötter. Sedan lyfte hon upp sonen och gick ut.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	38	Elisha var tillbaka i Gilgal, och det rådde hungersnöd i landet. När nu profetskaran satt där framför honom sade han till sin tjänare: »Sätt på den stora grytan och laga till soppa åt profeterna!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	39	En av dem gick ut på fälten för att hämta växter. Där fann han en ranka med vilda pumpor. Han plockade manteln full och gick tillbaka och skivade ner pumporna i soppgrytan, utan att någon anade oråd. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	40	Man öste upp åt männen, men när de smakat på soppan skrek de: »Det är gift i grytan, gudsman!« Och de kunde inte äta något. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	41	Då sade Elisha: »Ge mig lite mjöl.« Det lade han i grytan och sade: »Ös upp och låt alla äta.« Och nu fanns det inte längre något skadligt i grytan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	42	En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. »Ge det åt männen att äta«, sade Elisha, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	43	men hans tjänare invände: »Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?« – »Ge det åt männen«, upprepade Elisha, »ty så säger Herren: De skall äta och få över.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	4	44	Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren hade sagt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	1	Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, hade stort inflytande hos sin herre och var högt ansedd, eftersom det var genom honom som Herren hade gjort arameerna segerrika. Men han led av spetälska. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	2	Under ett härjningståg hade arameerna tagit en liten flicka från Israel som fånge. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	3	och en dag sade hon till sin matmor: »Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	4	Naaman gick till sin herre och berättade vad den israelitiska flickan hade sagt. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	5	»Far du dit«, sade arameerkungen, »jag skall skicka med dig ett brev till Israels kung.« Naaman gav sig i väg och tog med tio talenter silver och 6 000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	6	Han överlämnade brevet till kungen av Israel, och där stod: »Med detta brev sänder jag min tjänare Naaman till dig, för att du skall bota honom från hans spetälska.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	7	När kungen hade läst brevet rev han sönder sina kläder och ropade: »Är jag då en gud, med makt över liv och död, eftersom han skickar till mig en spetälsk och begär att jag skall bota honom? Ni märker hur han söker sak med mig.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	8	Gudsmannen Elisha fick veta att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, och han sände då bud och frågade kungen: »Varför river du sönder dina kläder? Låt mannen komma till mig, så skall han inse att det finns en profet i Israel.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	9	Och Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid Elishas port. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	10	Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: »Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	11	Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: »Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	12	Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?« Förbittrad vände han sig om och gick. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	13	Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. »Fader«, sade de, »om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	14	Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	15	Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: »Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel. Jag ber dig ta emot en gåva av din tjänare.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	16	Men Elisha svarade: »Så sant Herren lever, han som jag tjänar: det kan jag inte göra.« Och fastän Naaman försökte övertala honom vägrade Elisha att ta emot någon gåva. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	17	Då sade Naaman: »Låt mig få ta med så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära. I fortsättningen kommer din tjänare inte att frambära brännoffer och slaktoffer till några andra gudar, bara till Herren. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	18	Men en sak må Herren förlåta mig. Om jag går vid min herre konungens sida när han skall tillbe i Rimmons tempel och jag faller ner och tillber där i Rimmons tempel tillsammans med honom, då må Herren förlåta mig detta.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	19	Och Elisha tog farväl av honom.Gechasis bedrägeri När Naaman hunnit ett stycke på väg 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	20	tänkte Gechasi, gudsmannen Elishas tjänare: »Min herre lät denne Naaman från Aram komma för billigt undan när han inte tog emot vad han hade med sig. Så sant Herren lever: jag springer ifatt honom och ser till att jag får åtminstone något av honom.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	21	Och så gav han sig i väg efter Naaman. När denne såg att det kom någon springande efter honom steg han ur vagnen och gick emot honom. »Är allt väl?« frågade han, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	22	och Gechasi svarade: »Ja. Men min herre har skickat mig för att hälsa att han just fått besök av två unga män ur profetskaran i Efraims bergsbygd, och han ber dig därför om en talent silver åt dem och två högtidsdräkter.« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	23	»Låt mig lämna två talenter«, sade Naaman och trugade dem på honom. Han knöt in silvertalenterna i två kappor och lämnade dem tillsammans med de båda högtidsdräkterna åt två av sina tjänare, som fick bära dem framför Gechasi. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	24	När de kom fram till stadskullen tog Gechasi hand om gåvorna och gömde dem i sitt hus. Sedan fick männen återvända.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	25	När Gechasi var tillbaka hos sin herre igen frågade Elisha: »Var har du varit?« – »Ingenstans, herre«, svarade Gechasi. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	26	Men Elisha sade: »Tror du inte att jag i anden var där, då en man lämnade sin vagn och kom emot dig? Nu har du väl fått silver så att du kan skaffa dig trädgårdar, olivlundar och vingårdar, får och kor, slavar och slavinnor! 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	5	27	Men Naamans spetälska skall för all framtid häfta vid dig och dina efterkommande.« När Gechasi gick därifrån var han vit som snö av spetälska.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	1	Profeterna sade till Elisha: »Huset där vi samlas omkring dig är för trångt för oss. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	2	Låt oss gå ner till Jordan och hämta var sin stock och bygga oss ett hus där vi kan vara.« – »Gör det«, svarade Elisha. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	3	»Följ med oss, herre«, bad en av dem. »Ja, jag kommer«, sade Elisha 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	4	och följde dem till Jordan. Där började de hugga ner träd. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	5	Men när en av dem höll på att fälla sin trädstam tappade han yxbladet i vattnet. »Vilken olycka, herre!« ropade han. »Och jag som hade lånat yxan!« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	6	»Var föll den i?« frågade gudsmannen, och han pekade ut stället. Då skar Elisha till en pinne och kastade i den just där och fick så yxbladet att flyta upp. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	7	»Tag yxan!« sade Elisha, och mannen sträckte ut handen och tog den.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	8	En gång när Arams kung låg i krig med Israel överlade han med sina officerare och angav var de skulle anfalla. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	9	Genast skickade då gudsmannen bud till den israelitiske kungen och varnade honom för att ta vägen förbi den ort som arameerna tänkte anfalla. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	10	Kungen skickade i sin tur bud till orten som gudsmannen nämnt och varskodde folket där, så att de var på sin vakt. Samma sak hände gång på gång. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	11	Detta gjorde arameerkungen bekymrad, och han sammankallade sina officerare och frågade: »Kan ni säga mig vem det är bland oss som står på den israelitiske kungens sida?« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	12	»Ingen, herre konung«, svarade en av dem, »men Elisha, profeten i Israel, meddelar sin kung till och med vad du säger i din sängkammare.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	13	Då befallde kungen: »Gå och ta reda på var Elisha finns, så att jag kan skicka folk för att gripa honom.« När kungen fått rapport om att Elisha befann sig i Dotan 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	14	sände han dit hästar och vagnar och en stor truppstyrka. De kom på natten och belägrade staden. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	15	På morgonen, då gudsmannens tjänare kom ut, fick han se att staden var omringad av en truppstyrka med hästar och vagnar. »Ack, herre, vad skall vi ta oss till?« ropade han. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	16	Elisha svarade: »Var inte rädd. Det är fler på vår sida än på deras.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	17	Och han bad: »Herre, öppna hans ögon, så att han ser!« Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han såg att berget var fullt av hästar och vagnar av eld kring Elisha.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	18	När arameerna ryckte an bad Elisha till Herren: »Slå detta folk med blindhet!« Och Herren slog dem med blindhet, som Elisha hade bett. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	19	»Det är inte den här vägen och inte den här staden«, sade Elisha till dem. »Följ mig, så skall jag föra er till mannen ni söker.« Så förde han dem till Samaria, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	20	och när de kom dit bad Elisha: »Herre, öppna deras ögon, så att de ser.« Och Herren öppnade deras ögon, så att de såg. Då upptäckte de att de var inne i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	21	När den israelitiske kungen såg dem frågade han Elisha: »Skall jag hugga ner dem, fader?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	22	Elisha svarade: »Nej, det skall du inte. Brukar du ens hugga ner dem som du tar till fånga i strid? Sätt fram mat och dryck åt dem, så att de får äta och dricka, och låt dem sedan gå till sin herre.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	23	Kungen ordnade en festmåltid för dem, och när de hade ätit och druckit lät han dem gå, och de återvände till sin herre. Sedan slutade arameernas strövkårer att tränga in på Israels område.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	24	Efter en tid samlade arameerkungen Ben-Hadad hela sin här och drog upp mot Samaria, som han inringade. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	25	Under belägringen blev hungersnöden så svår i staden att man till sist fick betala 80 siklar silver för ett åsnehuvud och fem siklar för en halv liter duvspillning.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	26	En dag när Israels kung kom gående uppe på stadsmuren ropade en kvinna: »Hjälp mig, min herre och konung!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	27	Kungen svarade henne: »Nej, Herren får hjälpa dig. Var skulle jag hämta hjälpen? Från tröskplatsen eller från vinpressen?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	28	Sedan frågade kungen: »Vad gäller saken?« Hon svarade: »Kvinnan här sade: Vi tar din son och äter honom i dag, så äter vi min i morgon. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	29	Vi kokade min son och åt, men dagen därpå, när jag sade: Nu tar vi din son och äter honom, då hade hon gömt undan honom.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	30	När kungen hörde hennes ord rev han sönder sina kläder, och medan han gick vidare uppe på muren kunde folket se att han bar säcktyg närmast kroppen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	31	Och han sade: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om Elisha, Shafats son, får behålla sitt huvud dagen ut.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	32	Elisha satt hemma i sitt hus tillsammans med de äldste. Kungen skickade dit en man, men innan han var framme sade Elisha till de äldste: »Ni skall veta att den där mördaren har skickat hit en man för att hugga huvudet av mig. Se till att dörren är stängd för honom när han kommer, och håll igen den så att han inte slipper in. Hör ni inte redan hans herres steg bakom honom?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	6	33	Innan Elisha hade talat färdigt var kungen framme hos honom och sade: »Denna olycka kommer från Herren. Vad har jag då längre att hoppas av honom?«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	1	Elisha sade: »Lyssna till Herrens ord. Så säger Herren: I morgon skall man vid stadsporten i Samaria få ett mått siktat mjöl eller två mått korn för en sikel.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	2	Då sade kungens adjutant: »Om så Herren gjorde fönster på himlen skulle detta inte kunna hända!« – »Du skall få se det med egna ögon«, sade Elisha, »men du kommer aldrig att äta av det mjölet.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	3	Utanför stadsporten satt fyra spetälska och talade med varandra. »Varför skall vi sitta här och vänta på att dö?« sade de. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	4	»Bestämmer vi oss för att gå in i staden kommer vi att dö; där härjar svälten. Stannar vi här dör vi då också. Vi kan lika gärna gå över till arameerna. Låter de oss leva så får vi leva, och dödar de oss så dör vi.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	5	I skymningen började de gå bort mot arameernas läger. Men när de var framme vid utkanten av lägret fanns det inte en människa där. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	6	Herren hade låtit ett dån höras i arameernas läger, ett dån av vagnar och hästar, ett dån som från en stor här. Ryktet hade gått bland arameerna: »Israels kung har värvat hettiterkungarna och kungarna i Musri för att angripa oss.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	7	Och så hade de brutit upp i skymningen och flytt; tält, hästar och åsnor hade de låtit vara kvar. De hade lämnat lägret som det stod och flytt för livet. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	8	När nu de fyra spetälska kom fram till utkanten av lägret gick de in i ett av tälten och åt och drack. De tog med sig silver och guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan kom de tillbaka och gick in i ett annat tält, tog vad där fanns och gömde bytet. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	9	Men då sade de till varandra: »Det här är inte rätt. Här har vi stora nyheter, och så behåller vi dem för oss själva! Om vi väntar till i morgon bitti drar vi skuld över oss. Kom, så går vi till kungens palats och berättar det.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	10	De kom fram till stadsporten och kallade på vakterna och berättade för dem: »Vi har varit inne i arameernas läger, men inte en människa syntes eller hördes där. Hästar och åsnor stod bundna, och tälten hade lämnats precis som de var.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	11	Vakterna skickade meddelandet vidare till kungens palats. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	12	Kungen steg upp mitt i natten och sade till sina män: »Jag skall tala om för er vad arameerna är i färd med. De vet att vi är utsvultna. Nu har de lämnat lägret och gömt sig här omkring för att locka ut oss och fånga oss levande och sedan tränga in i staden.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	13	En av kungens män sade: »Låt oss ta fem av hästarna som vi har kvar i staden. Får de bli kvar här går det ändå med dem som med alla de israeliter som redan har dukat under. Och så skickar vi ut folk och ser efter.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	14	Man spände för två vagnar, och kungen gav order att man skulle köra ut och se efter var den arameiska hären hade blivit av. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	15	De gav sig av och följde efter arameerna ända ner till Jordan, och längs hela vägen låg det fullt med kläder och utrustning som arameerna hade slängt ifrån sig under sin brådstörtade flykt. De utskickade återvände och rapporterade för kungen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	16	Då drog folket ut och plundrade arameernas läger, och så kunde man köpa ett mått siktat mjöl eller två mått korn för en sikel, som Herren hade sagt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	17	Kungens adjutant hade av sin herre satts att bevaka stadsporten. Men där trampade folket ihjäl honom. Så gick det som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	18	Ty då han hade förutsagt att man följande dag skulle få två mått korn eller ett mått siktat mjöl för en sikel vid stadsporten i Samaria 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	19	hade adjutanten sagt: »Om så Herren gjorde fönster på himlen skulle detta inte kunna hända!« Men Elisha hade sagt: »Du skall få se det med egna ögon, men du kommer aldrig att äta av det mjölet.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	7	20	Så gick det: folket trampade ihjäl honom i porten.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	1	En dag sade Elisha till kvinnan vars son han hade väckt till liv igen: »Flytta ut ur landet med hela din familj och slå dig ner var du kan, ty Herren har kallat på hungersnöden, och den skall bli kvar i landet hela sju år.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	2	Kvinnan följde gudsmannens råd, hon tog sin familj med sig och flyttade till filisteernas land, och där stannade hon i sju år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	3	När de sju åren hade gått kom hon tillbaka från filisteernas land. Hon gick till kungen och vädjade om hjälp att få tillbaka sitt hus och sin åker. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	4	Kungen samtalade vid det tillfället med Gechasi, gudsmannens tjänare. Han bad honom berätta om alla de underverk som Elisha hade gjort, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	5	och just som Gechasi berättade för kungen om hur Elisha hade uppväckt en död kom kvinnan vars son Elisha hade väckt till liv och vädjade till kungen om att få tillbaka sitt hus och sin åker. »Herre konung«, ropade Gechasi, »där är kvinnan och där är hennes son, som Elisha väckte till liv.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	6	Då började kungen fråga ut kvinnan, och när hon berättat allt för honom skickade kungen med henne en hovman och sade till honom: »Se till att hon får tillbaka all sin egendom och all avkastning från sin åker från det hon lämnade landet ända till i dag.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	7	Elisha hade kommit till Damaskus. Där låg arameernas kung Ben-Hadad sjuk, och man berättade för honom att gudsmannen var i staden. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	8	Då sade kungen till Hasael: »Ta med dig en gåva och sök upp gudsmannen. Låt honom fråga Herren om jag kommer att bli bra från min sjukdom.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	9	Hasael gick för att söka upp Elisha. Han tog med sig en gåva och lät lasta 40 kameler med allt det bästa Damaskus kunde erbjuda. Så kom han och steg fram inför Elisha och sade: »Din son Ben-Hadad, arameernas kung, har sänt mig till dig. Han frågar om han kommer att bli bra från sin sjukdom.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	10	Elisha svarade: »Gå och säg till honom: ’Ja, du skall bli bra.’ Men Herren har uppenbarat för mig att han kommer att dö.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	11	Gudsmannen stirrade framför sig, stel av skräck. Till slut brast han i gråt. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	12	»Varför gråter du, herre?« frågade Hasael. Elisha svarade: »Därför att jag vet hur mycket ont du kommer att tillfoga israeliterna; du kommer att sätta eld på deras befästa städer, döda deras unga män med svärd, krossa deras barn och skära upp deras havande kvinnor.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	13	Hasael sade: »Hur skulle en hund som jag kunna utföra sådana bedrifter?« Elisha svarade: »Herren har uppenbarat för mig att du skall bli kung över Aram.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	14	Hasael lämnade Elisha, och när han kom tillbaka hem frågade hans herre vad Elisha hade sagt. »Han sade till mig att du kommer att bli bra«, svarade Hasael. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	15	Men nästa dag tog han Ben-Hadads täcke, doppade det i vatten och lade det över hans ansikte, så att han dog. Hasael blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	16	Under Jorams, Achavs sons, femte regeringsår i Israel, blev Joram, Joshafats son, kung över Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	17	Han var trettiotvå år då han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	18	Han följde de israelitiska kungarna i spåren, som Achavs familj hade gjort; så var han också gift med en dotter till Achav. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	19	Ändå ville Herren inte utplåna Juda, för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat honom att en lampa alltid skulle brinna för hans efterkommande. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	20	Under Jorams tid lösgjorde sig Edom från Judas överhöghet och tog sig en egen kung. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	21	Joram drog upp till Sair med alla vagnstrupperna. På natten gick han till anfall, men edomeerna, som hade omringat honom, slog honom och vagnsbefälhavarna, och folket flydde hem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	22	Sedan Edom bröt sig loss har det aldrig stått under Judas överhöghet. Vid samma tid lösgjorde sig också Livna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	23	Jorams historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	24	Joram gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i Davids stad. Hans son Achasja blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	25	Under Jorams, Achavs sons, tolfte regeringsår i Israel, blev Achasja, Jorams son, kung över Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	26	Han var tjugotvå år då han blev kung, och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Omri, Israels kung. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	27	Han följde Achavs familj i spåren och gjorde liksom de det som var ont i Herrens ögon; han räknade släktskap med Achav. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	28	Tillsammans med Achavs son Joram drog han i fält mot Hasael, kungen av Aram, och kämpade mot denne vid Ramot i Gilead, där Joram sårades av arameerna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	8	29	Kung Joram drog sig tillbaka till Jisreel för att få de sår läkta som arameerna hade tillfogat honom vid Rama under kriget mot Arams kung Hasael. Medan han låg sjuk i Jisreel kom kung Achasja av Juda, Jorams son, på besök till honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	1	Profeten Elisha kallade till sig en man ur profetskaran och sade till honom: »Fäst upp dina kläder och ta med dig den här oljeflaskan och gå till Ramot i Gilead. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	2	När du kommer dit, sök då upp Jehu, son till Joshafat, Nimshis son. Gå fram till honom, där han sitter bland de andra, och be honom följa med in i det innersta rummet. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	3	Ta sedan fram flaskan och häll oljan över hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag smörjer dig till konung över Israel. – Sedan skall du öppna dörren och springa därifrån så fort du kan.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	4	Den unge mannen, profetens tjänare, gav sig i väg till Ramot i Gilead, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	5	och när han kom fram fann han de högre officerarna sitta där. »General«, sade han, »jag har ett ärende till dig.« – »Till vem av oss?« frågade Jehu. »Till dig, general«, svarade han. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	6	Då reste sig Jehu och gick in i huset. Den unge mannen hällde oljan över hans huvud och sade: »Så säger Herren, Israels Gud: Jag smörjer dig till konung över Herrens folk, över Israel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	7	Du skall göra slut på din herre Achavs ätt, ty jag vill ta hämnd på Isebel för mina tjänare profeternas blod, ja, för alla Herrens tjänares blod. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	8	Hela Achavs ätt skall gå under; jag skall utrota vartenda manfolk i Israel som tillhör hans släkt, hög som låg. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	9	Så skall jag låta det gå med Achavs ätt som det gick med Jerobeams, Nevats sons, ätt och Bashas, Achias sons, ätt. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	10	Och Isebels kropp skall hundarna äta på Jisreels mark; ingen skall begrava henne.« Sedan öppnade han dörren och sprang därifrån.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	11	När Jehu kom ut till de andra officerarna som var i tjänst hos hans herre frågade de honom: »Är allt väl? Vad ville den där galningen dig?« Jehu svarade: »Ni vet ju själva hur en sån där människa pratar.« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	12	»Slingra dig inte«, sade de andra, »säg som det är!« Då upprepade Jehu vad den unge mannen sagt: »Så säger Herren: Jag smörjer dig till konung över Israel.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	13	Genast tog alla sina mantlar och bredde ut framför honom på trappan, och de stötte i horn och ropade: »Jehu är konung!«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	14	Så ställde sig Jehu, son till Joshafat, Nimshis son, i spetsen för sammansvärjningen mot Joram. Joram och hela den israelitiska hären hade legat i Ramot i Gilead och försvarat staden mot Hasael, arameernas kung. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	15	Men kung Joram själv hade dragit sig tillbaka till Jisreel för att få de sår läkta som arameerna hade tillfogat honom under kriget mot Arams kung Hasael. Jehu sade: »Står ni på min sida, se då till att ingen slipper ut ur staden och ger sig av till Jisreel för att berätta vad som hänt.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	16	Sedan steg han upp i sin vagn och körde mot Jisreel, där Joram låg sjuk och dit kung Achasja av Juda hade kommit för att besöka Joram.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	17	Vaktposten i Jisreel stod uppe i tornet, och när han fick se Jehu och hans män närma sig ropade han: »Jag ser några komma!« Joram befallde att man skulle skicka en ryttare emot dem och fråga om allt var väl. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	18	Ryttaren red dem till mötes och sade: »Kungen frågar om allt är väl.« – »Vad angår det dig?« svarade Jehu. »Vänd och följ efter mig!« Vaktposten rapporterade: »Kuriren har nått fram till dem, men han kommer inte tillbaka.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	19	Då skickade man ännu en ryttare, och när han kom fram sade han: »Kungen frågar om allt är väl.« – »Vad angår det dig?« svarade Jehu. »Vänd och följ efter mig!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	20	Vaktposten rapporterade: »Han har nått fram till dem men kommer inte tillbaka. Det måste vara Jehu, Nimshis son – han kör som en vettvilling.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	21	Då befallde Joram: »Spänn för!« Och man spände för hans vagn. Joram, Israels kung, och Achasja, Judas kung, for i var sin vagn för att möta Jehu och stötte samman med honom på Navots åker i Jisreel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	22	När Joram fick se Jehu frågade han: »Är allt väl, Jehu?« Han svarade: »Hur skulle det kunna vara det så länge din mor Isebel håller på med sin otukt och alla sina häxerier?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	23	Då vände Joram vagnen och flydde. »Förräderi, Achasja!« ropade han. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	24	Men Jehu spände sin båge och sköt Joram mellan skulderbladen. Pilen gick ut genom hjärtat, och Joram segnade ner i sin vagn. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	25	»Ta honom och släng honom på Navots åker i Jisreel«, sade Jehu till sin adjutant Bidkar. »Du kommer väl ihåg hur du och jag körde sida vid sida i hans far Achavs följe när Herren uttalade domsordet över honom: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	26	Så sant som jag i går såg Navots och hans söners blod spillas skall jag utkräva hämnd av dig på denna åker, säger Herren. – Ta honom nu och släng honom på åkern, så som Herren har sagt.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	27	När Achasja, Judas kung, såg vad som hände flydde han mot Bet Haggan. Jehu förföljde honom och ropade: »Den där också! Döda honom!« Och de sköt ner honom när hans vagn var i backen upp mot Gur vid Jivleam. Men han lyckades ta sig till Megiddo; där dog han. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	28	Hans tjänare förde honom till Jerusalem i en vagn, och där begravde de honom bland hans fäder i Davids stad. – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	29	Achasja hade blivit kung över Juda under Jorams, Achavs sons, elfte regeringsår.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	30	Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick reda på det målade hon ögonen och satte upp håret. Sedan ställde hon sig och såg ut genom fönstret. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	31	Då kom Jehu i porten, och Isebel hälsade honom: »Är allt väl, Simri, din kungamördare?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	32	Jehu tittade upp mot fönstret och ropade: »Vem står på min sida?« Ett par tre hovmän visade sig i fönstret. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	33	»Kasta ner henne!« ropade Jehu. De kastade ner henne, och blodet stänkte på väggen och på hästarna, och hästarna trampade på henne.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	34	Jehu gick in och åt och drack. Sedan befallde han: »Ta hand om henne, denna förbannade kvinna, och begrav henne – hon var en konungs dotter!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	35	Men när de kom för att begrava henne fann de inte mer av henne än skallen, fötterna och händerna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	36	De gick tillbaka och talade om det för Jehu, och då sade han: »Det är Herrens ord som har fullbordats, det ord han talade genom sin tjänare Elia från Tishbe: På Jisreels mark skall hundarna äta Isebels kött, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	9	37	och hennes lik skall bli till gödsel på Jisreels mark. Ingen skall kunna säga: Detta var Isebel.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	1	Achav hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev som han skickade till stadens styresmän, till de äldste och till förmyndarna för Achavs söner. Han skrev: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	2	»Ni har er herres söner hos er; ni har också vagnar och hästar, en befäst stad och vapen. När ni nu mottar detta brev 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	3	skall ni därför välja ut den som är bäst och lämpligast bland er herres söner och sätta honom på hans faders tron och kämpa för er herres ätt.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	4	De blev förfärade och tänkte: »Om två kungar inte kunde hålla stånd mot honom, hur skulle då vi kunna det?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	5	Förvaltaren över de kungliga egendomarna, stadskommendanten, de äldste och förmyndarna svarade därför Jehu: »Vi är dina tjänare och skall göra allt du befaller oss. Vi tänker inte utse någon till kung. Gör vad du finner bäst.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	6	Då skrev Jehu ett nytt brev till dem: »Om ni står på min sida och vill lyssna till mig, så ta med er huvudena av er herres söner och kom till mig i Jisreel i morgon.« De sjuttio kungasönerna bodde hos de stormän i staden som hade hand om deras uppfostran.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	7	När brevet kom fram grep man kungasönerna och halshögg dem, alla sjuttio. Huvudena lades i korgar, som sedan skickades till Jehu i Jisreel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	8	Ett sändebud kom och berättade för Jehu att kungasönernas huvuden hade förts dit. Då befallde han: »Lägg dem i två högar utanför stadsporten tills i morgon.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	9	Nästa morgon gick han ut och ställde sig där och sade till folket: »Ni är utan skuld. Det är jag som har satt mig upp mot min herre och dräpt honom. Men vem har dödat alla dessa? 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	10	Ni märker att vartenda ord besannas som Herren har uttalat över Achavs ätt. Han har utfört vad han har sagt genom sin tjänare Elia.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	11	Och Jehu dödade alla som var kvar av Achavs ätt i Jisreel och alla hans stormän, hans förtrogna och hans präster; inte en enda slapp undan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	12	Jehu for nu till Samaria. På vägen dit, i Bet-Eked Haroim, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	13	mötte han anförvanter till Achasja, kungen av Juda. Han frågade dem vilka de var, och de svarade: »Vi är släkt med Achasja och har kommit för att besöka kungasönerna och kungamoderns söner.« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	14	»Grip dem levande!« befallde Jehu, och man grep dem. Sedan slog man ihjäl dem vid brunnen i Bet-Eked, allt som allt 42 man. Han skonade inte en enda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	15	När Jehu sedan fortsatte därifrån kom Jonadav, Rekavs son, emot honom. Jehu hälsade honom och frågade: »Kan jag lita på din vänskap, så som du kan lita på min?« Jonadav svarade: »Ja, det kan du.« – »I så fall: räck mig din hand.« Jonadav räckte honom handen, och Jehu hjälpte honom upp i vagnen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	16	»Följ med mig och se hur hängivet jag kämpar för Herren«, sade Jehu. Och så fick Jonadav följa med i vagnen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	17	När Jehu var framme i Samaria dödade han alla som fanns kvar där av Achavs ätt, tills den var helt utrotad, i enlighet med Herrens ord till Elia.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	18	Jehu samlade hela folket och sade: »Achav dyrkade Baal litet, Jehu skall dyrka honom mycket. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	19	Kalla nu hit alla Baals profeter, alla som dyrkar honom och alla hans präster. Ingen får utebli, för jag tänker fira en stor offerfest till Baals ära. Den som uteblir skall mista livet.« Men detta var en list som Jehu använde för att kunna utplåna dem som dyrkade Baal. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	20	Han befallde att man skulle utlysa en helig högtidssamling till Baals ära, och det gjorde man. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	21	Jehu skickade bud runt hela Israel, och alla baalsdyrkarna kom; ingen enda uteblev. De gick in i Baals tempel och fyllde det från den ena änden till den andra. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	22	Föreståndaren för klädkammaren fick befallning av Jehu att ta fram dräkter åt alla baalsdyrkarna. När han gjort detta 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	23	kom Jehu tillsammans med Jonadav, Rekavs son, till Baals tempel. Han uppmanade baalsdyrkarna att noga se sig omkring och förvissa sig om att ingen som dyrkade Herren fanns bland dem utan bara baalsdyrkare. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	24	Så gick de för att frambära slaktoffren och brännoffren. Men Jehu hade ställt 80 man utanför templet och sagt till dem: »Jag lämnar dessa människor i ert våld; den som låter någon av dem undkomma får plikta med sitt eget liv.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	25	Då Jehu hade framburit brännoffret sade han till gardet och drabanterna: »Kom och hugg ner dem! Låt ingen slippa ut.« Då högg de ner dem och kastade undan dem. Sedan gick de in i det inre av baalstemplet 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	26	och bar ut stoden därifrån och brände den. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	27	Baals altare rev de ner, ja, de rev hela baalstemplet och gjorde det till avträde, vilket det är än i dag. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	28	Så fördrev Jehu Baal från Israel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	29	Men de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett israeliterna till övergav han inte – guldkalvarna i Betel och Dan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	30	Herren sade till Jehu: »Eftersom du så lydigt har rättat dig efter min vilja och utfört allt det jag beslutat i fråga om Achavs ätt skall dina ättlingar intill fjärde led sitta på Israels tron.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	31	Men Jehu bemödade sig inte om att efterleva Herrens, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta; han övergav inte de synder som Jerobeam hade förlett Israel till.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	32	På den tiden började Herren stympa Israels land: Hasael besegrade israeliterna och tog hela deras område 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	33	från Jordan och österut, hela Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, ända från Aroer vid Arnons floddal, både Gilead och Bashan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	34	Jehus historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	35	Jehu gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Joachas blev kung efter honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	10	36	Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjugoåtta år.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	1	När Atalja, Achasjas mor, fick veta att hennes son var död föresatte hon sig att utplåna hela kungaätten. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	2	Men Josheva, som var dotter till kung Joram och syster till Achasja, lyckades gömma undan Achasjas son Joash, just som kungabarnen skulle dödas. Hon förde honom och hans amma till klädkammaren, och på det sättet kunde man hålla honom dold för Atalja, så att han kom undan med livet. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	3	I sex år stannade han hos henne, gömd i Herrens hus, under den tid Atalja regerade i landet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	4	Under det sjunde året skickade prästen Jojada bud efter kariernas och livgardets officerare. Han samlade dem omkring sig i Herrens hus, och sedan han slutit ett förbund med dem där, som de fick bekräfta med en ed, visade han kungens son för dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	5	Därpå gav han följande befallningar: »Så här skall ni göra. Den tredjedel av er som går på sitt pass på sabbaten och har vakten vid det kungliga palatset 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	7	och de två andra tredjedelarna, alla de som går av sitt pass på sabbaten och har vakten vid templet, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	8	ni skall sluta upp omkring kungen, alla med vapen i hand. Om någon försöker ta sig fram till pelarraden skall han mista livet. Följ kungen vart han än går.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	9	Officerarna gjorde som prästen Jojada hade befallt dem; var och en tog sitt manskap, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, och kom så till Jojada. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	10	Han gav dem de spjut och koger som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	11	Livgardet ställde upp, alla med vapen i hand, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altare och tempelhus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	12	Därefter förde Jojada ut kungasonen och satte på honom diademet och armringarna. De utropade honom till kung och smorde honom, klappade i händerna och ropade: »Leve konungen!«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	13	När Atalja hörde jublet gick hon bort till dem som var i Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	14	Där fick hon se kungen stå vid pelaren enligt sedvänjan, med officerarna och trumpetarna närmast sig. Folket jublade och trumpeterna smattrade. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: »Förräderi! Förräderi!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	15	Prästen Jojada gav officerarna som hade befälet över trupperna order att föra bort henne till andra sidan om pelarraden och att hugga ner var och en som följde efter henne. Han ville inte att hon skulle dödas i Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	16	De grep henne, och genom hästporten fördes hon in i kungapalatset. Där dödades hon.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	17	Jojada upprättade ett förbund mellan Herren, kungen och folket: de skulle vara Herrens folk. Han upprättade också ett förbund mellan kungen och folket. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	18	Och allt folket begav sig till baalstemplet och rev ner det; de slog altarna och gudabilderna i stycken, och de dräpte Baals präst Mattan framför altarna. Men prästen Jojada satte ut vakt kring Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	19	Sedan tog han med sig officerarna, karierna, livgardet och folket, och de förde kungen från templet genom Gardesporten in i kungapalatset. Där tog Joash plats på kungatronen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	20	Folket gladde sig och allt var lugnt i staden. Atalja dödade man med svärd i kungapalatset.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	11	21	Joash var sju år då han blev kung;
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	1	det skedde under Jehus sjunde regeringsår, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	2	I hela sitt liv gjorde Joash det som var rätt i Herrens ögon, så som prästen Jojada hade lärt honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	3	Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	4	Joash hade sagt till prästerna: »Allt silver som helgas och förs till Herrens hus, vare sig det är mönstringspengar eller en lösepenning som betalas efter värdering eller pengar som någon frivilligt lämnar till Herrens hus, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	5	allt detta skall prästerna ta emot, var och en från sin värderingsman, och svara för alla nödvändiga reparationer i templet.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	6	Men när Joash regerade på sitt tjugotredje år hade prästerna ännu inte utfört några reparationer. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	7	Då kallade kung Joash till sig prästen Jojada och de andra prästerna och frågade dem varför de inte utfört några reparationer på templet. »I fortsättningen får ni inte ta emot något silver från era värderingsmän«, sade han. »Ni skall i stället låta det gå direkt till templets underhåll.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	8	Prästerna samtyckte: de skulle inte ta emot pengar av folket men behövde i gengäld inte heller reparera templet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	9	Prästen Jojada tog nu en kista, gjorde ett hål i locket och satte den vid stenstoden, på högra sidan när man kommer in i Herrens hus. Där lade de präster som var tröskelväktare allt silver som lämnades till Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	10	Så snart man märkte att det var mycket silver i kistan infann sig kungens sekreterare och översteprästen, och man smälte ner silvret i formar och räknade efter hur mycket som hade kommit in till Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	11	Efter denna kontroll brukade silvret överlämnas till förmännen för tempelarbetena, som i sin tur betalade ut det till snickarna och byggnadsarbetarna, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	12	murarna och stenhuggarna. Vidare använde de silvret till att köpa timmer och byggnadssten för att sätta Herrens hus i stånd, ja, över huvud taget till alla utgifter för templets restaurering. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	13	Däremot användes aldrig det silver som hade kommit in till Herrens hus för att bekosta tillverkningen av några föremål av guld och silver där: silverfat, knivar, offerskålar eller trumpeter. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	14	Man lämnade i stället silvret åt förmännen, och de använde det till att reparera Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	15	Det krävdes ingen redovisning av de män som tog emot silvret för att sedan betala ut det till arbetarna; de var betrodda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	16	Sådant silver som betalades som skuldoffer och syndoffer fördes inte in i Herrens hus utan tillföll prästerna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	17	Vid denna tid drog arameerkungen Hasael ut mot Gat, angrep staden och intog den. Sedan beredde han sig att tåga upp mot Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	18	Då tog kung Joash av Juda alla tempelgåvor som hans fäder, kungarna av Juda, Joshafat, Joram och Achasja, hade helgat, liksom vad han själv hade helgat, och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare; allt detta skickade han till arameerkungen Hasael, som då avstod från att angripa Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	19	Joashs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	20	Hans närmaste män sammansvor sig mot honom och dödade honom vid Millo. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	12	21	Det var ett par av dem, Josakar, Shimats son, och Josavad, Shomers son, som slog ihjäl honom. Han begravdes bland sina fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	1	Under Joashs, Achasjas sons, tjugotredje regeringsår i Juda blev Joachas, Jehus son, kung över Israel, och han regerade sjutton år i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han begick de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till och upphörde inte med dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	3	Då greps Herren av vrede mot israeliterna, och han utlämnade dem åt arameerkungen Hasael och hans son Ben-Hadad, så att de hela tiden var i deras våld.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	4	Men Joachas försökte blidka Herren, och Herren lyssnade till honom eftersom han såg hur israeliterna led under arameerkungens förtryck. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	5	Herren sände dem en räddare, så att de kunde göra sig fria från arameerna och leva i ro som förut. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	6	Ändå övergav de inte Jerobeam-ättens synder, dem som Jerobeam hade förlett Israel till, utan fortsatte på samma väg; asherapålen fick till och med stå kvar i Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	7	Av Joachas armé återstod bara 50 ryttare, 10 vagnar och 10 000 man fotfolk. Arameerkungen hade förintat hans här och trampat den som grus under sina fötter.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	8	Joachas historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	9	Joachas gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Joash blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	10	Under Joashs trettiosjunde regeringsår i Juda blev Joash, Joachas son, kung över Israel, och han regerade sexton år i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	11	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till utan fortsatte på samma väg. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	12	Joashs historia i övrigt, hans bedrifter och hans framgångar i kriget mot kung Amasja av Juda, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	13	Joash gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg tronen efter honom. Joash begravdes i Samaria bland Israels kungar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	14	När Elisha hade drabbats av den sjukdom som skulle bli hans död kom Israels kung Joash och besökte honom. Han lutade sig gråtande över honom och ropade: »Min fader, min fader, du Israels vagnar och ryttare!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	15	Elisha sade till Joash: »Hämta båge och pilar.« Han hämtade båge och pilar, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	16	och då sade Elisha till Israels kung: »Grip bågen.« Han tog bågen, och Elisha lade sina händer över hans. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	17	»Öppna fönstret mot öster«, sade Elisha, och han öppnade det. »Skjut!« befallde Elisha, och då han sköt ropade Elisha: »En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå arameerna vid Afek och krossa dem.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	18	Sedan sade han: »Tag pilarna.« Han tog dem, och då sade Elisha till Israels kung: »Slå mot marken.« Joash slog tre gånger; sedan höll han upp. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	19	Gudsmannen blev rasande och sade: »Du skulle ha slagit fem eller sex gånger. Då hade du slagit arameerna och krossat dem. Nu kommer du att slå dem bara tre gånger.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	20	Elisha dog och lades i graven. Moabitiska rövarband trängde in i landet år efter år, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	21	och en gång under en begravning fick några israeliter syn på ett sådant rövarband. De kastade liket i Elishas grav och försvann därifrån. Men när den döde kom i beröring med Elishas benknotor fick han liv igen och reste sig upp.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	22	Under hela Joachas tid hade Arams kung Hasael förtryckt israeliterna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	23	Men Herren var god mot dem, han förbarmade sig över dem och vårdade sig om dem för det förbunds skull som han slutit med Abraham, Isak och Jakob; han ville inte att de skulle gå under, och han har ännu i denna dag inte drivit bort dem ur sin åsyn. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	24	När kung Hasael av Aram dog och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	13	25	återtog Joash, Joachas son, de städer som Ben-Hadads far Hasael hade erövrat i kriget mot Joachas, Joashs far. Tre gånger slog Joash Ben-Hadad och återtog så de israelitiska städerna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	1	Under Joashs, Joachas sons, andra regeringsår i Israel blev Amasja, Joashs son, kung över Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	2	Han var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	3	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte som sin fader David. Han gjorde i allt som Joash, sin far. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	4	Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	5	När Amasja hade kungamakten säkert i sin hand lät han döda dem av sina män som hade dräpt hans far kungen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	6	Men dråparnas barn skonade han i enlighet med det som står skrivet i Moses lagbok, där Herren befaller: »Fäderna skall inte straffas med döden för barnens skull och inte barnen för fädernas skull, utan var och en skall dö för sitt eget brott.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	7	Amasja slog edomeerna i Saltdalen, 10 000 man. Han intog Sela och gav staden det namn som den fortfarande bär, Jokteel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	8	Därefter skickade han sändebud till Israels kung Joash, son till Joachas, son till Jehu, och utmanade honom: »Låt oss mötas öga mot öga!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	9	Israels kung Joash skickade detta svar till kung Amasja av Juda: »Tisteln på Libanon sände bud till cedern på Libanon: Ge din dotter till hustru åt min son! Men de vilda djuren på Libanon kom förbi och trampade ner tisteln. – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	10	Du slog edomeerna, och detta har stigit dig åt huvudet. Nöj dig med den ära du vunnit och stanna hemma. Varför utmana olyckan? Du skulle gå under och Juda med dig.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	11	Men Amasja lyssnade inte på honom. Israels kung Joash drog då ut, och vid Bet-Shemesh i Juda ställdes de öga mot öga, han och Judas kung Amasja. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	12	Judeerna besegrades av israeliterna och flydde var och en hem till sig. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	13	Israels kung Joash tillfångatog vid Bet-Shemesh Judas kung Amasja, son till Joash, son till Achasja, och tågade sedan vidare mot Jerusalem, där han rev ner 400 alnar av stadsmuren, från Efraimporten till Hörnporten. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	14	Han lade beslag på allt guld och silver och alla föremål som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare. Dessutom tog han gisslan och återvände så till Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	15	Joashs historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar och hans krig med kung Amasja av Juda, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	16	Joash gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria bland Israels kungar. Hans son Jerobeam blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	17	Kung Amasja av Juda, Joashs son, levde i femton år efter det att kung Joash av Israel, Joachas son, hade dött. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	18	Amasjas historia i övrigt har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	19	Man stämplade mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de sammansvurna skickade dit folk som slog ihjäl honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	20	Sedan fördes han med hästspann till Jerusalem, där han begravdes bland sina fäder i Davids stad. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	21	Och folket i Juda tog Asarja, som då var sexton år, och utropade honom till kung efter hans far Amasja. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	22	Han befäste Elat och återförenade staden med Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	23	Under Amasjas, Joashs sons, femtonde regeringsår i Juda blev Jerobeam, Joashs son, kung över Israel, och han regerade fyrtioett år i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	24	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	25	Han återerövrade de områden som tillhört Israel, från Levo-Hamat ända ner till Aravasjön; så blev det som Herren, Israels Gud, hade sagt genom sin tjänare, profeten Jona, Amittajs son, från Gat Hachefer. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	26	Ty Herren såg att israeliterna var i svår nöd: det var ute med dem alla, hög som låg, och ingen fanns som kunde hjälpa dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	27	Men eftersom Herren inte hade sagt att han skulle utplåna Israels namn från jorden räddade han dem genom Jerobeam, Joashs son.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	28	Jerobeams historia i övrigt, hans bedrifter och framgångar, hans krig och hur han återvann Damaskus och Hamat åt Israel, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	14	29	Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels kungar. Hans son Sakarja blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	1	Under Jerobeams tjugosjunde regeringsår i Israel blev Asarja, Amasjas son, kung över Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	2	Han var sexton år då han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	3	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Amasja. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	4	Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	5	Herren lät spetälska drabba kungen, som sedan ända till sin dödsdag måste bo i ett hus för sig. Under tiden var det kungens son Jotam som styrde över hovet och folket i landet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	6	Asarjas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	7	Asarja gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i Davids stad. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	8	Under Asarjas trettioåttonde regeringsår i Juda blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel, och han regerade sex månader i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	9	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, liksom hans förfäder hade gjort: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	10	Shallum, Javeshs son, stämplade mot honom och slog ihjäl honom i Jivleam och blev själv kung efter honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	11	Sakarjas historia i övrigt har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	12	Det ord som Herren talat till Jehu hade nu gått i fullbordan: »Dina ättlingar intill fjärde led skall sitta på Israels tron.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	13	Shallum, Javeshs son, blev kung under Ussias trettionionde regeringsår i Juda, och han regerade en månad i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	14	Menachem, Gadis son, kom från Tirsa upp till Samaria. Där slog han ihjäl Shallum och blev själv kung efter honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	15	Shallums historia i övrigt och hans sammansvärjning har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	16	Menachem ödelade Tappuach och allt som fanns där liksom de tillhörande områdena ända fram till Tirsa, eftersom staden inte hade öppnat sina portar för honom. Alla havande kvinnor skar han upp.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	17	Under Asarjas trettionionde regeringsår i Juda blev Menachem, Gadis son, kung över Israel, och han regerade tio år i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	18	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	19	Under hans tid ryckte Assyriens kung Pul in i landet. Då gav Menachem 1 000 talenter silver åt Pul, för att denne skulle stödja honom och befästa hans ställning som kung. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	20	Silvret utkrävde Menachem av israeliterna genom en pålaga: alla förmögna män måste betala 50 siklar silver till den assyriske kungen. Denne lämnade då landet och återvände hem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	21	Menachems historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	22	Menachem gick till vila hos sina fäder. Hans son Pekachja blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	23	Under Asarjas femtionde regeringsår i Juda blev Pekachja, Menachems son, kung över Israel, och han regerade två år i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	24	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	25	Hans adjutant Pekach, Remaljas son, ledde en sammansvärjning mot honom och slog ihjäl honom i Samaria, i kungapalatsets torn; han hade med sig 50 man från Gilead. När han hade dödat Pekachja blev han själv kung efter honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	26	Pekachjas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	27	Under Asarjas femtioandra regeringsår i Juda blev Pekach, Remaljas son, kung över Israel, och han regerade tjugo år i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	28	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han övergav inte de synder som Jerobeam, Nevats son, hade förlett Israel till. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	29	Under kung Pekachs tid i Israel ryckte Assyriens kung Tiglat Pileser in i landet och erövrade Ijon, Avel Bet-Maaka, Janoach, Kedesh och Hasor, vidare Gilead och Galileen, hela Naftalis land. Och han förde bort befolkningen till Assyrien. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	30	Hosea, Elas son, ledde en sammansvärjning mot Pekach, Remaljas son. Han slog ihjäl honom och blev själv kung efter honom under Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	31	Pekachs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	32	Under Pekachs, Remaljas sons, andra regeringsår i Israel, blev Jotam, Ussias son, kung över Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	33	Han var tjugofem år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha, Sadoks dotter. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	34	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Ussia. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	35	Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld. Han byggde Övre porten i Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	36	Jotams historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	37	Vid den tiden släppte Herren lös kung Resin av Aram och Pekach, Remaljas son, mot Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	15	38	Jotam gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i sin fader Davids stad. Hans son Achas blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	1	Under Pekachs, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår, blev Achas, Jotams son, kung över Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	2	Han var tjugo år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon, så som hans fader David hade gjort, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	3	utan följde i de israelitiska kungarnas spår. Han gick så långt att han offrade sin son på bålet enligt det vedervärdiga bruket hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	4	Han offrade och tände offereld på offerplatserna och kullarna och under alla grönskande träd.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	5	Arams kung Resin och Israels kung Pekach, Remaljas son, angrep Jerusalem och inneslöt Achas, men de lyckades inte besegra honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	6	Vid denna tid vann Edoms kung tillbaka Elat åt Edom; han fördrev judeerna från Elat, och edomeerna kom dit och har sedan dess varit bofasta i staden.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	7	Achas skickade nu sändebud till Tiglat Pileser, kungen av Assyrien, och lät hälsa: »Jag är din tjänare och son. Kom och rädda mig från kungen av Aram och kungen av Israel som angriper mig.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	8	Och Achas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och skickade det som gåva till den assyriske kungen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	9	Denne gjorde som Achas begärde: han tågade mot Damaskus, erövrade staden och förde bort befolkningen till Kir och lät döda Resin.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	10	När kung Achas kom till Damaskus för att möta den assyriske kungen Tiglat Pileser fick han se det altare som fanns där. Han skickade en bild och en detaljerad beskrivning av det till prästen Uria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	11	Denne byggde ett altare efter de anvisningar som han hade fått från Damaskus, och vid kung Achas återkomst var det färdigt. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	12	När kungen kom tillbaka från Damaskus och såg altaret gick han fram och steg upp till det. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	13	Så offrade han sitt brännoffer och sitt matoffer, utgöt sitt dryckesoffer och stänkte blodet från gemenskapsoffret på altaret. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	14	Kopparaltaret som stod inför Herren flyttade han bort från templets framsida, där det stått mellan altaret och Herrens hus, och ställde det vid sidan av altaret, mot norr. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	15	Sedan gav kung Achas följande anvisningar till prästen Uria: »På det stora altaret skall du offra morgonens brännoffer och kvällens matoffer, kungens brännoffer och matoffer, brännoffret för folket i landet samt deras matoffer och dryckesoffer, och på det altaret skall du stänka allt blodet från brännoffren och slaktoffren. Men kopparaltaret skall jag använda vid teckentydning.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	16	Och prästen Uria gjorde i allt som kung Achas hade befallt honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	17	Kung Achas tog bort kittlarna och bröt loss listerna från stativen som de vilat på. Han lyfte ner Havet från bronstjurarna som det stod på och satte det på ett stenfundament. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	18	Den täckta sabbatsgången som man byggt i templet och kungens yttre ingång där ändrade han på av hänsyn till den assyriske kungen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	19	Achas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	16	20	Achas gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i Davids stad. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	1	Under Achas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, kung över Israel, och han regerade nio år i Samaria. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, dock inte som de kungar som hade regerat över Israel före honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	3	Mot honom drog Assyriens kung Salmanassar i krig, och Hosea måste underkasta sig och betala skatt till den assyriske kungen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	4	Men denne upptäckte att Hosea stämplade mot honom; han hade skickat sändebud till kung So av Egypten och betalade inte längre sin årliga skatt till kungen av Assyrien. Därför lät Salmanassar gripa honom och kasta honom i fängelse. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	5	Han besatte hela landet och tågade sedan mot Samaria och belägrade staden i tre år. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	6	Under Hoseas nionde regeringsår intog den assyriske kungen Samaria. Han förde bort israeliterna till Assyrien, och de fick bosätta sig i Halach, vid floden Havor i Gosan och i Mediens städer.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	7	Ty israeliterna hade syndat mot Herren, sin Gud, som fört dem ut ur Egypten, undan faraos, den egyptiske kungens, förtryck. De hade dyrkat andra gudar, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	8	de hade följt bruken hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna, liksom de bruk Israels kungar hade infört. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	9	De hittade på lögner om Herren, sin Gud, de inrättade offerplatser överallt där de bodde, från minsta by med vakttorn till helt befästa städer, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	10	de reste stenstoder och asherapålar på alla höga kullar och under alla grönskande träd 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	11	och tände offereld där, på alla offerplatserna, alldeles som de folk Herren hade drivit undan för dem, och med sina onda gärningar väckte de Herrens vrede. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	12	De dyrkade avgudabilder fast Herren hade förbjudit det.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	13	Genom alla sina profeter och siare hade Herren inpräntat detta hos Israel och Juda: »Lämna era onda vägar och håll mina bud och stadgar enligt den lag jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	14	Men de lyssnade inte, de var lika styvnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren, sin Gud. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	15	De förkastade hans lagar, förbundet han hade slutit med deras fäder och de varningar han gett dem; de följde det som var tomhet och blev själva idel tomhet, de gjorde som folken omkring dem fast Herren hade befallt dem att inte göra som de. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	16	De övergav alla bud som Herren, deras Gud, hade gett dem, och de gjorde sig gjutna beläten, två tjurkalvar, de gjorde en asherapåle, de föll ner och tillbad himlens hela härskara, och de tjänade Baal. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	17	Sina söner och döttrar offrade de på bålet, de bedrev svartkonst och spådom och hängav sig åt det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	18	Därför blev Herren så förbittrad på israeliterna att han drev dem bort ur sin åsyn; kvar blev endast Judas stam.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	19	Men inte heller Juda höll de bud som Herren, deras Gud, hade gett dem utan följde samma bruk som Israel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	20	Då försköt Herren hela Israels folk, han förödmjukade dem och utlämnade dem åt plundrare. Till sist stötte han dem ifrån sig.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	21	När Herren rev bort Israel från Davids ätt gjorde israeliterna Jerobeam, Nevats son, till kung, och denne lockade dem att avfalla från Herren och förledde dem till svår synd. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	22	Israeliterna begick samma synder som Jerobeam hade gjort sig skyldig till och upphörde inte med dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	23	Slutligen drev Herren bort Israel ur sin åsyn, som han hade hotat med genom alla sina tjänare, profeterna. Så fördes israeliterna bort från sitt land till Assyrien, där de ännu är kvar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	24	Den assyriske kungen flyttade folk från Babylon, Kut, Avva, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för israeliterna. Samarien tillföll dem, och de slog sig ner i städerna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	25	När de först bosatte sig där dyrkade de inte Herren, men då skickade han lejon emot dem som dödade många. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	26	Man talade om det för den assyriske kungen: »Folken som du har förvisat och flyttat till Samariens städer vet inte hur man dyrkar landets gud, och därför har han skickat lejon emot dem som dödar dem; de vet ju inte hur landets gud skall dyrkas.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	27	Då befallde den assyriske kungen att någon av de präster han fört bort skulle skickas tillbaka för att slå sig ner där och lära folket hur de skulle dyrka landets gud. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	28	En av de präster som förts bort från Samarien kom till Betel och stannade där och lärde folket hur de skulle dyrka Herren.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	29	Men varje folkgrupp, var och en på sin ort, fortsatte att tillverka sina egna gudar, och de ställde dem i de tempel som samarierna hade uppfört på offerplatserna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	30	De från Babylon gjorde Sackut Benot, de från Kut gjorde Nergal, de från Hamat gjorde Ashima, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	31	och de från Avva gjorde Nivchas och Tartak. Folket från Sefarvajim offrade sina barn på bål åt Adrammelek och Anammelek, Sefarvajims gudar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	32	Samtidigt dyrkade de Herren; de utsåg ur sina egna led präster som gjorde tjänst i templen på offerplatserna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	33	De dyrkade alltså Herren men tjänade också sina egna gudar enligt seden hos de folk från vilka de blivit förvisade.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	34	Ännu i dag håller de fast vid sina ursprungliga bruk, de dyrkar inte Herren och följer inte de stadgar och bud de fått, den lag och befallning Herren gav åt ättlingarna till Jakob, han som av Herren fick namnet Israel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	35	Med dem hade Herren slutit ett förbund, och han hade gett dem denna befallning: »Ni skall inte dyrka andra gudar, inte tillbe dem, inte tjäna dem eller offra till dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	36	Nej, Herren, som förde er ut ur Egypten med stor makt och lyftad arm, honom skall ni dyrka, honom skall ni falla ner för och tillbe och till honom skall ni offra. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	37	De stadgar och bud, den lag och befallning som han skrev åt er skall ni alltid rätta er efter och inte dyrka andra gudar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	38	Glöm inte förbundet som jag slöt med er, och dyrka inte andra gudar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	39	Nej, Herren, er Gud, skall ni dyrka, så kommer han att rädda er från alla era fiender.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	40	Men de lyssnade inte utan höll fast vid sina ursprungliga bruk. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	17	41	Dessa folk dyrkade alltså Herren samtidigt som de tillbad sina gudabilder, och deras barn och efterkommande har fortsatt på samma sätt som sina fäder ända till denna dag.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	1	Under Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel blev Hiskia, Achas son, kung över Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	2	Han var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avi, Sakarjas dotter. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	3	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	4	Han avskaffade offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ner asherapålen. Kopparormen som Mose hade gjort slog han i stycken. Ända fram till denna tid hade nämligen israeliterna tänt offereld åt den. Den kallades Nechushtan. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	5	Han förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Judas kungar efter honom – och inte före honom heller. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	6	Han höll sig till Herren och vek aldrig från hans väg utan följde de bud som Herren hade gett Mose. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	7	Därför var Herren med honom, och han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från kungen av Assyrien och ville inte lyda under honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	8	Han slog filisteerna och intog deras land ända fram till Gaza och området däromkring, från minsta by med vakttorn till helt befästa städer.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	9	Under Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, sjunde regeringsår i Israel, angreps Samaria av Salmanassar, Assyriens kung. Han belägrade staden 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	10	och intog den efter tre år. Det var under Hiskias sjätte regeringsår, som var Hoseas nionde regeringsår i Israel, som Samaria föll. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	11	Den assyriske kungen förde bort israeliterna till Assyrien, och de fick bo i Halach, vid floden Havor i Gosan och i Mediens städer. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	12	Detta skedde därför att de inte lyssnade på Herren, sin Gud, utan bröt förbundet med honom, ja, bröt mot allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt. De varken lyssnade eller lydde.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	13	Under Hiskias fjortonde regeringsår angrep den assyriske kungen Sanherib alla de befästa städerna i Juda och intog dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	14	Kung Hiskia av Juda skickade då detta budskap till den assyriske kungen i Lakish: »Jag har gjort orätt. Lämna mig i fred och vänd hem, så skall jag gå med på allt du ålägger mig.« Den assyriske kungen begärde då 300 talenter silver och 30 talenter guld av kung Hiskia av Juda. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	15	Och Hiskia lämnade allt silver som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	16	Det var då han bröt loss den guldbeläggning som han själv hade gett dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel, och han lämnade alltsammans till den assyriske kungen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	17	Från Lakish skickade Sanherib sin överbefälhavare, sin hovmarskalk och sin stabschef i spetsen för en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. De tågade mot Jerusalem, och när de kom fram ställde de upp sig vid kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	18	De ropade på kungen, och Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, gick ut till dem tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	19	Då sade den assyriske stabschefen åt dem att framföra detta budskap till Hiskia: »Så säger den store konungen, Assyriens konung: Hur kan du känna dig så säker? 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	20	Tror du att munväder är lika mycket värt i krig som klokhet och styrka? Vem är det du hoppas på när du sätter dig upp mot mig? 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	21	Du litar förstås på stöd av Egypten, denna brutna stav som tränger in i handen och genomborrar den när man stöder sig på den. Sådan är farao, kungen av Egypten, för alla som hoppas på honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	22	Men ni kanske svarar mig: Vi litar på Herren, vår Gud! – Var det inte hans offerplatser och altaren som Hiskia avskaffade när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid altaret här i Jerusalem? – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	23	Ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: han ger dig 2 000 hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	24	Hur skulle du kunna stå emot en enda av min herres obetydligaste tjänare? Och du sätter din lit till vagnar och hästar från Egypten! 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	25	Dessutom har jag inte kommit för att angripa och förhärja denna plats mot Herrens vilja: Herren har själv befallt mig att angripa detta land och förhärja det.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	26	Eljakim, Hilkias son, samt Shevna och Joach svarade då den assyriske stabschefen: »Tala till oss på arameiska, herre – vi förstår det språket – tala inte hebreiska med oss när folket på muren hör på.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	27	Stabschefen svarade dem: »Tror du det är till din herre och till dig som min herre har skickat mig med detta budskap? Nej, det är till dem som sitter här på muren och som kan bli tvungna att äta sin avföring och dricka sin urin – de lika väl som ni.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	28	Och stabschefen stod kvar och ropade högt på hebreiska: »Hör detta budskap från den store konungen, Assyriens konung. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	29	Så säger konungen: Låt inte Hiskia bedra er, han kan inte rädda er ur mitt våld. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	30	Låt inte Hiskia övertala er att hoppas på Herren och inbilla er att Herren kommer att rädda er, så att denna stad inte faller i den assyriske kungens våld. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	31	Lyssna inte på Hiskia! Så säger Assyriens konung: Gör upp i godo med mig och ge er åt mig, så får var och en av er äta frukten från sin vinstock och sitt fikonträd och dricka vattnet från sin brunn. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	32	Sedan kommer jag och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, med dignande olivträd och med honung. Så får ni leva och slipper dö. Lyssna inte på Hiskia när han försöker lura er med sitt ’Herren skall rädda oss!’ 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	33	Har de andra folkens gudar någonsin räddat sina länder ur den assyriske kungens våld? 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	34	Var är nu Hamats och Arpads gudar, var är Sefarvajims, Henas och Avvas gudar? Och fanns det några gudar som räddade Samaria ur mitt våld? 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	35	Vilken av dessa länders alla gudar har räddat sitt land ur mitt våld eftersom ni tror att Herren skulle rädda Jerusalem?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	36	Men folket teg och svarade inte ett ord. Kungen hade nämligen förbjudit dem att svara honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	18	37	Nu kom Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, sekreteraren Shevna och kanslern Joach, Asafs son, till kungen med kläderna sönderrivna. De berättade vad den assyriske stabschefen hade sagt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	1	När kung Hiskia hörde det rev också han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick till Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	2	Sedan sände han sin förste minister Eljakim, sekreteraren Shevna och prästernas äldste, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	3	med denna hälsning: »Så säger Hiskia: Detta är en dag av plåga, tuktan och skam. Fostren är fullgångna, men kraften att föda saknas. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	4	Kanske har Herren, din Gud, hört allt vad den assyriske stabschefen sade när hans herre, kungen av Assyrien, skickade honom för att smäda den levande Guden. Och kanske straffar Herren, din Gud, honom för detta som han hört. Be därför en bön för den rest som är kvar.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	5	När kung Hiskias män kom till Jesaja 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	6	fick de följande svar med sig tillbaka: »Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	7	På en ingivelse från mig kommer han att lyssna till ett rykte som får honom att återvända till sitt land. Där skall jag låta honom falla för svärd.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	8	Den assyriske stabschefen vände tillbaka. Han hade fått veta att kungen av Assyrien brutit upp från Lakish och fann honom nu i färd med att belägra Livna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	9	Sanherib nåddes av underrättelsen att Tirhaka, kungen av Kush, hade dragit i fält mot honom. Än en gång skickade den assyriske kungen sändebud till Hiskia och befallde dem: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	10	»Så här skall ni säga till Hiskia, kungen av Juda: Låt inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jerusalem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	11	Du har ju själv hört hur de assyriska kungarna ödelagt alla länder. Varför skulle då du bli räddad? 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	12	De folk som mina fäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, Edens folk i Telassar – blev de räddade av sina gudar? 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	13	Var är kungen av Hamat och kungen av Arpad? Var är kungarna av Lair, Sefarvajim, Hena och Avva?«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	14	Hiskia tog emot brevet av sändebuden och läste det. Sedan gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	15	och bad: »Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	16	Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	17	Det är sant, Herre: Assyriens kungar har krossat folken, skövlat deras länder 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	18	och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	19	Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du, Herre, ensam är Gud.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	20	Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: »Så säger Herren, Israels Gud: Vad du bett mig om när det gäller Sanherib, Assyriens kung, har jag hört. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	21	Detta är de ord Herren riktar mot honom:
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	22	Vem är det du har smädat och skymfat, mot vem har du höjt din röst och kastat stolta blickar? Mot Israels Helige!
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	23	Genom dina sändebud har du smädat Herren: Du sade: ’Med mina många vagnar har jag utfört stora bedrifter. Jag drog fram över bergens krön, det fjärran Libanons höjder. Jag fällde dess högsta cedrar, dess yppersta cypresser. Jag valde mitt nattkvarter i dess bortersta trakter, där skogen står tät.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	24	Jag grävde efter vatten och drack ur okända flöden. Egyptens alla floder torkade ut där min fot hade trampat.’
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	25	Har du då inte hört att jag för länge sedan planlagt detta, skapat det i en fjärran urtid? Nu har jag låtit det komma: det blev din lott att förvandla befästa städer till ruiner.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	26	Invånarna stod där handfallna, förkrossade och uppgivna. De var som örter på marken, som den spirande grönskan, som gräset på taken under den brännande östan.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	27	Du må stå eller sitta, du må gå eller komma – jag vet vad du gör.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	28	Du rasar mot mig, och jag märker ditt övermod. Därför skall jag sätta en krok i din näsa och betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg du kom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	29	Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	30	Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	31	Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herrens lidelse skall utföra detta.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	32	Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil mot den, inte lyfta sin sköld mot den och inte kasta upp någon belägringsvall. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	33	Den väg han kom skall han vända tillbaka. I denna stad kommer han inte in, säger Herren, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	34	ty jag skall värna denna stad och rädda den för min och för min tjänare Davids skull.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	35	Den natten drog Herrens ängel ut och tillintetgjorde 185 000 man i det assyriska lägret; nästa morgon låg de där alla, döda.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	36	Kung Sanherib av Assyrien bröt upp och vände tillbaka till Nineve och stannade där. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	19	37	En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel högg Adrammelek och Sareser ner honom med svärd, varefter de flydde till landet Ararat. Sanheribs son, Assarhaddon, blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	1	Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: »Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	2	Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	3	»Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.« Och han grät häftigt.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	4	Innan Jesaja hade hunnit lämna den mellersta borggården kom Herrens ord till honom: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	5	»Gå tillbaka och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag skall göra dig frisk igen – i övermorgon får du gå upp till Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	6	Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad för min och för min tjänare Davids skull.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	7	Sedan lät Jesaja hämta en kaka fikon; den lade man på det onda stället, och Hiskia blev frisk.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	8	Hiskia frågade Jesaja: »Vad är då tecknet på att Herren skall bota mig, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	9	Jesaja sade: »Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat: skall skuggan fortsätta tio trappsteg eller gå tio steg tillbaka?« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	10	Hiskia svarade: »Det är lätt för skuggan att ta tio steg framåt. Nej, låt den gå tio steg tillbaka!« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	11	Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som den redan tagit nerför Achas trappor.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	12	När kungen av Babylonien, Berodak Baladan, Baladans son, hörde att Hiskia varit sjuk men blivit återställd skickade han ett brev och en gåva till honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	13	Hiskia gladde sig åt sändebudens ankomst och visade dem hela sitt förrådshus med silver och guld, kryddor och välluktande oljor samt sin rustkammare och allt som rymdes i hans skattkamrar. Det fanns inte något i palatset eller i hela riket som han inte visade dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	14	Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och frågade honom vad männen hade sagt och varifrån de kom. »De har kommit från ett fjärran land«, svarade Hiskia, »från Babylonien.« – 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	15	»Vad fick de se i ditt palats?« frågade Jesaja. Hiskia sade: »Allt som finns i mitt palats. Det finns inte något i mina skattkamrar som jag inte visade dem.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	16	Då sade Jesaja: »Hör Herrens ord: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	17	Det kommer en dag då allt som finns i ditt palats skall föras bort till Babylonien, allt som dina fäder har samlat fram till nu. Ingenting skall lämnas kvar, säger Herren. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	18	Bland de söner som kommer att födas åt dig, ditt eget kött och blod, skall några tvingas till hovtjänst i den babyloniske kungens palats.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	19	Hiskia svarade: »Det är ett gott ord som du har kommit med från Herren.« Han tänkte att så länge han själv levde skulle det råda fred och trygghet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	20	Hiskias historia i övrigt, hans framgångar och hans bedrift att anlägga dammen och tunneln och leda vattnet in i staden, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	20	21	Hiskia gick till vila hos sina fäder. Hans son Manasse blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	1	Manasse var tolv år då han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. Hans mor hette Hefsi-Bah. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde de vedervärdiga bruken hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	3	Manasse återställde de offerplatser som hans far Hiskia hade förstört. Han reste altaren åt Baal och gjorde en asherapåle, liksom Israels kung Achav hade gjort, och han tillbad och dyrkade himlens hela härskara, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	4	som han byggde altaren åt i Herrens hus, fastän Herren hade sagt: »Jerusalem skall jag göra till hemvist för mitt namn.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	5	På de båda förgårdarna till Herrens hus byggde han altaren åt himlens hela härskara. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	6	Manasse lät också offra sin son på bålet. Han bedrev häxeri och trolldom, andebesvärjelse och spådomskonster och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	7	Han lät tillverka en asherabild, som han satte upp i templet, fastän Herren hade sagt till David och hans son Salomo: »Detta hus och Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, skall jag för alltid göra till hemvist för mitt namn. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	8	Jag skall aldrig mer jaga bort israeliterna från det land jag gav deras fäder om de bara håller allt jag har befallt dem, hela den lag som min tjänare Mose gav dem.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	9	Men de lyssnade inte, utan Manasse kunde förleda dem till att göra mer ont än de folk som Herren hade röjt undan för israeliterna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	10	Då talade Herren genom sina tjänare profeterna: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	11	»Eftersom Manasse, kungen av Juda, har bedrivit dessa skändligheter – värre än allt vad amoreerna gjort före honom – och eftersom han med sina gudabilder dessutom har förlett Juda till synd, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	12	därför, säger Herren, Israels Gud, skall jag låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda att det kommer att skrälla i öronen på alla som får höra om den. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	13	Det mätsnöre jag spände ut över Samaria och det sänklod jag använde på Achavs ätt skall jag också använda på Jerusalem. Och jag skall torka Jerusalem rent, som när man torkar ur ett fat och vänder det upp och ner. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	14	Jag skall förskjuta den rest som är kvar av mitt eget folk, och jag skall utlämna dem åt deras fiender. De skall bli ett byte och ett rov för alla sina fiender, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	15	därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och ständigt väckt min vrede alltifrån den dag deras fäder drog ut ur Egypten och ända till nu.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	16	Det var inte nog med att Manasse hade förlett Juda till synd, så att de gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han lät dessutom så mycket oskyldigt blod flyta att det fyllde hela Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	17	Manasses historia i övrigt, hans bedrifter och de synder han begick, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	18	Manasse gick till vila hos sina fäder och begravdes i trädgården till sitt palats, Ussas trädgård. Hans son Amon blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	19	Amon var tjugotvå år då han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem. Hans mor hette Meshullemet, Harus dotter, från Jotva. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	20	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, liksom hans far Manasse hade gjort. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	21	Han följde helt i sin fars spår och dyrkade de gudabilder som hans far dyrkat och tillbad dem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	22	Herren, sina fäders Gud, övergav han och följde inte Herrens väg. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	23	Men Amons män sammansvor sig mot kungen och dödade honom i hans palats. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	24	Folket lät döda alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och utropade sedan hans son Josia till kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	25	Amons historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	21	26	Han begravdes på sin gravplats i Ussas trädgård. Hans son Josia blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	1	Josia var åtta år då han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Hans mor hette Jedida, Adajas dotter, från Boskat. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och följde helt i sin fader Davids spår utan att vika av åt något håll.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	3	Under sitt artonde regeringsår skickade kung Josia sin sekreterare Shafan, son till Asalja, son till Meshullam, till Herrens hus med detta uppdrag: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	4	»Gå till översteprästen Hilkia och säg åt honom att smälta ner det silver som har kommit in till Herrens hus och som tröskelväktarna tagit emot av folket. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	5	Silvret skall han sedan överlämna till förmännen för tempelarbetena, och dessa skall i sin tur ge det vidare till dem som arbetar med att sätta Herrens hus i stånd, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	6	snickarna, byggnadsarbetarna och murarna. Vidare skall silvret användas till att köpa timmer och byggnadssten för restaureringen av templet. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	7	Det behövs ingen redovisning av dem som tar emot silvret; de är betrodda.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	8	Översteprästen Hilkia sade nu till kungens sekreterare Shafan: »Jag har funnit bokrullen med lagen i Herrens hus.« Och han gav den till Shafan, som läste den. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	9	Shafan gick sedan till kungen med sin rapport: »Silvret som fanns i templet har dina tjänare smält ner i formar och lämnat till förmännen för arbetet vid Herrens hus.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	10	Sedan berättade sekreteraren Shafan att prästen Hilkia hade gett honom en bokrulle. Och han läste den för kungen.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	11	När kungen hörde vad som stod i lagboken rev han sönder sina kläder 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	12	och gav sedan följande befallning åt prästen Hilkia, åt Achikam, Shafans son, åt Akbor, Mikajas son, åt sekreteraren Shafan och åt kungens minister Asaja: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	13	»Gå och fråga Herren för min och folkets räkning, för hela Juda, om det som står skrivet i den bok som nu har påträffats. Ty Herrens vrede är stor; den har flammat upp mot oss därför att våra fäder inte lyssnade på orden i denna bok och inte handlade så som det står skrivet i den.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	14	Då gick prästen Hilkia tillsammans med Achikam, Akbor, Shafan och Asaja till Hulda, en kvinnlig profet, som var gift med föreståndaren för klädkammaren, Shallum, son till Tikva, son till Harchas; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. När de hade framfört sitt ärende 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	15	svarade hon dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som skickade er till mig: 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	16	Så säger Herren: Jag skall låta olycka drabba denna plats och dess invånare, allt det som omtalas i den bok som kungen av Juda har läst. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	17	Därför att de övergav mig och tände offereld åt andra gudar och väckte min förbittring med allt vad de gjorde skall min vrede flamma upp mot denna plats och inte slockna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	18	Men till kungen av Juda, som har skickat er hit för att fråga Herren, skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud: De domsord du lyssnade till … 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	19	Du visade dig ödmjuk och botfärdig inför Herren då du hörde de ord jag riktade mot denna plats och dess invånare: den skall väcka fasa och användas i förbannelser. Du rev sönder dina kläder och grät inför mig. Därför har jag också lyssnat till dig, säger Herren. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	22	20	Jag skall låta dig förenas med dina fäder, så att du i ro får läggas i din grav, och du skall slippa se den olycka som jag skall låta drabba denna plats.« Och de återvände till kungen med detta svar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	1	Kungen lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	2	Han gick upp till Herrens hus, och alla män i Juda och alla invånare i Jerusalem följde honom, präster och profeter, ja, hela folket, unga som gamla, och han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som påträffats i Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	3	Kungen ställde sig sedan vid pelaren och bekräftade inför Herren förbundet, enligt vilket de skulle hålla sig till Herren och följa hans bud och befallningar och stadgar med hela sitt hjärta och med hela sin själ och fullgöra bestämmelserna som fanns nedskrivna i boken. Och hela folket trädde in i förbundet.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	4	Kungen befallde översteprästen Hilkia, prästerna närmast under honom och tröskelväktarna att de skulle från Herrens tempel skaffa undan alla föremål som tillverkats för Baal och Ashera och himlens hela härskara. Därefter brände han upp dem utanför Jerusalem, på avsatserna i Kidrondalen, och förde bort askan till Betel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	5	De avgudapräster som Judas kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerplatserna i Judas städer och runt omkring Jerusalem körde han bort, likaså dem som tänt offereld åt Baal, åt solen och månen, åt stjärnbilderna och himlens hela härskara. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	6	Asherapålen i Herrens hus tog han bort och förde den till Kidrondalen utanför Jerusalem; där brände han den och krossade den till stoft, som han sedan kastade ut på den allmänna begravningsplatsen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	7	Han rev ner kulttjänarnas byggnader, som fanns i Herrens hus och där kvinnorna vävde tyger åt Ashera. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	8	Han lät hämta alla präster i Judas städer och skända offerplatserna där de hade tänt offereld, från Geva ända till Beer Sheva. Och han förstörde bockdemonernas offerplats, som låg framför stadskommendanten Josuas port, på vänster sida när man går in genom stadsporten. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	9	Men de som hade varit präster vid offerplatserna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem utan måste nöja sig med att äta osyrat bröd tillsammans med de andra prästerna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	10	Också Tofet i Ben-Hinnoms dal skändade han, för att man inte längre skulle kunna offra sina söner och döttrar på bålet åt Molok. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	11	Han skaffade bort de hästar som Judas kungar hade ställt upp till solens ära. De stod vid ingången till Herrens hus, nära hovmannen Netan-Meleks kammare i tillbyggnaden. Solvagnarna brände kungen upp, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	12	och vidare rev han de altaren som Judas kungar hade byggt och som stod uppe på taket intill Achas övre gemak och de altaren som Manasse hade rest på de båda förgårdarna till Herrens hus; han krossade dem på platsen och kastade gruset i Kidrondalen. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	13	Öster om Jerusalem, söder om Fördärvets berg, skändade han de offerplatser som Israels kung Salomo hade låtit inrätta åt Astarte, Sidons vidrighet, åt Kemosh, moabiternas vidrighet, och åt Milkom, ammoniternas skändlige gud. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	14	Stenstoderna krossade han, asherapålarna högg han ner och platsen där de stått fyllde han med människoben.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	15	Också altaret i Betel, offerplatsen som Jerobeam, Nevats son, inrättade, han som förledde Israel till synd, också detta altare och denna offerplats förstörde Josia. Han brände offerplatsen och krossade allt till stoft. En asherapåle brände han upp. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	16	Då han vände sig om och fick se gravarna där på berget lät han hämta benen därifrån och brände dem på altaret; så ohelgade han detta. Därmed uppfylldes de ord från Herren som gudsmannen hade uttalat den gången Jerobeam stod vid altaret under högtiden. Josia vände nu blicken åt ett annat håll och upptäckte graven där gudsmannen vilade, han som hade uttalat dessa ord. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	17	Kungen frågade vad det var för en gravvård han såg, och männen från staden svarade: »Graven tillhör gudsmannen som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel och förutsade detta som du nu har gjort.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	18	Då befallde kungen: »Lämna honom i fred; ingen får flytta hans ben.« Och så lät de dem ligga kvar tillsammans med benen efter profeten som kom från Samaria.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	19	Josia utplånade också alla tempel som Israels kungar hade byggt på offerplatserna i Samariens städer och med vilka de hade väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	20	På altarna slaktade han alla präster som fanns vid offerplatserna där och brände dessutom människoben. Sedan återvände han till Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	21	Kungen befallde hela folket: »Ni skall fira påsk till Herrens, er Guds, ära, så som det står skrivet i denna förbundsbok.« 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	22	Någon sådan påsk hade nämligen inte firats sedan den tid domarna styrde Israel, inte under Israels och Judas kungars tid; 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	23	först nu under kung Josias artonde regeringsår firades en sådan påsk till Herrens ära i Jerusalem.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	24	Josia utrotade andeskådare och spåmän, husgudar, gudabilder och alla vidrigheter som fanns i Juda och Jerusalem och följde så lagens föreskrifter i boken som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	25	Det hade aldrig före honom funnits en sådan kung som han, ingen som så höll sig till Herren av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft och helt rättade sig efter Moses lag. Och inte heller efter honom kom en kung som han.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	26	Likväl stillade inte Herren sin stora vrede, som hade flammat upp mot Juda på grund av allt som Manasse hade gjort och som väckt hans harm. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	27	Herren sade: »Också Juda skall jag fördriva ur min åsyn, liksom jag har fördrivit Israel. Jag skall förkasta den stad som jag utvalde, Jerusalem, och det hus om vilket jag sade: Där skall mitt namn vara.«
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	28	Josias historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	29	På hans tid tågade farao Neko, kungen av Egypten, mot den assyriske kungen och trängde fram mot Eufrat. Kung Josia drog ut för att möta honom, men när de stod öga mot öga vid Megiddo blev han dödad. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	30	Hans män förde hans kropp i en vagn från Megiddo till Jerusalem och begravde honom på hans gravplats. Folket i landet smorde Josias son Joachas till kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	31	Joachas var tjugotre år då han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal, Jeremias dotter, från Livna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	32	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder gjort. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	33	Farao Neko lät fängsla honom i Rivla i Hamat och gjorde därmed slut på hans regering i Jerusalem. Han utkrävde av landet en skatt på 100 talenter silver och en talent guld. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	34	Farao Neko insatte Josias son Eljakim som kung efter hans far och ändrade hans namn till Jojakim. Joachas fördes till Egypten och dog där. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	35	Jojakim betalade silvret och guldet till farao. Men han måste förrätta en skattskrivning i landet för att få in den summa som farao begärde. Av varje skattpliktig medborgare utkrävde han sedan hans andel av det silver och guld som skulle betalas till farao Neko.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	36	Jojakim var tjugofem år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Sevudda, Pedajas dotter, från Ruma. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	23	37	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder gjort.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	1	På hans tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessar i krig, och Jojakim måste underkasta sig honom men avföll efter tre år. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	2	Då sände Herren mot honom rövarband av kaldeer, arameer, moabiter och ammoniter. Han sände dem mot Juda rike för att krossa det, så som han förutsagt genom sina tjänare, profeterna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	3	Ja, det var på Herrens befallning som detta drabbade judeerna; han ville driva dem bort ur sin åsyn på grund av alla de synder Manasse hade begått, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	4	särskilt då han låtit så mycket oskyldigt blod flyta att det fyllde Jerusalem. Det ville Herren inte förlåta. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	5	Jojakims historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	6	Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	7	Kungen av Egypten drog nu inte ut på fler krigståg utan stannade i sitt land, eftersom han till kungen av Babylonien hade förlorat vad som hade tillhört honom, från Egyptens gränsflod till Eufrat.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	8	Jojakin var arton år då han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nechushta, Elnatans dotter, från Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	9	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans far gjort. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	10	Vid denna tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessars trupper upp mot Jerusalem, och staden belägrades. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	11	Nebukadnessar kom sedan själv efter, medan hans trupper ännu omringade staden. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	12	Då överlämnade sig Jojakin, kungen av Juda, åt den babyloniske kungen tillsammans med sina rådgivare, ämbetsmän och hovmän. Det var i sitt åttonde regeringsår som kungen av Babylonien gjorde Jojakin till sin fånge. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	13	Han förde bort alla skatter både i Herrens hus och i kungens palats. Han plundrade Herrens tempel på allt av guld som Salomo, Israels kung, hade låtit tillverka, så som Herren hade sagt. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	14	Han förde bort hela Jerusalem i fångenskap, alla ämbetsmän och besuttna, tillsammans 10 000, och vidare alla hantverkare och smeder. Bara de fattigaste i landet blev kvar. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	15	Jojakin förde han bort till Babylon. Också kungens mor, hans hustrur och hovmän och hövdingarna i landet deporterade han från Jerusalem till Babylon, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	16	därtill alla besuttna, 7 000, och 1 000 hantverkare och smeder, allesammans stridsdugliga. Den babyloniske kungen förde dem med sig i fångenskap till Babylon. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	17	Han insatte Jojakins farbror Mattanja som kung efter honom och ändrade hans namn till Sidkia.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	18	Sidkia var tjugoett år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal, Jeremias dotter, från Livna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	19	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som Jojakim gjort. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	24	20	Och i sin vrede mot Jerusalem och Juda stötte Herren dem till sist ifrån sig.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	1	Sidkia bröt med kungen av Babylonien,  och under hans nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom den babyloniske kungen Nebukadnessar tågande mot Jerusalem med hela sin här. Han inringade staden och kastade upp en vall omkring den. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	2	Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	3	På nionde dagen i fjärde månaden, när hungersnöden blivit så svår att folket inte hade någonting att äta, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	4	inleddes stormningen av staden. Under natten lämnade kungen och alla soldaterna den omringade staden genom en port mellan de båda murarna invid den kungliga trädgården. Han tog vägen mot Jordandalen, 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	5	men den kaldeiska hären förföljde honom och hann upp honom i öknen vid Jeriko. Då övergav alla hans krigare honom och skingrades. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	6	Kaldeerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla. Denne rannsakade Sidkia 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	7	och lät inför hans ögon avrätta hans söner. Därefter fick Sidkia ögonen utstuckna. Han slogs i bojor och fördes till Babylon.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	8	På sjunde dagen i femte månaden – det var i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår i Babylonien – kom Nebusaradan, som var befälhavare för livgardet och en av den babyloniske kungens betrodda män, till Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	9	Han brände ner Herrens hus och kungens palats, ja, alla hus i Jerusalem, alla stormanshus, stack han i brand. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	10	Och de kaldeiska trupper som stod under hans befäl rev ner murarna runt Jerusalem. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	11	De soldater som var kvar i staden och de som deserterat till den babyloniske kungen fördes bort av gardesbefälhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	12	Men av de fattigaste i landet lämnade han kvar några som skulle bruka vingårdar och åkrar.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	13	Kaldeerna slog sönder bronspelarna i Herrens hus, liksom stativen och Havet av brons som fanns där, och förde bort bronsen till Babylonien. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	14	De tog också grytorna, skovlarna, knivarna, pannorna och alla andra föremål av brons som använts i gudstjänsten. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	15	Gardesbefälhavaren lade beslag på ämbaren och offerskålarna, som var av guld eller silver alltigenom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	16	Två pelare, Havet, stativen som Salomo lät tillverka för Herrens hus – det gick inte att väga bronsen i alla dessa föremål. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	17	De båda pelarna var 18 alnar höga och hade pelarhuvuden av brons som var tre alnar höga och omgavs av ett flätverk med granatäpplen, allt av brons.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	18	Gardesbefälhavaren grep översteprästen Seraja, prästen närmast under honom, Sefanja, och de tre tröskelväktarna. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	19	Av dem som fanns i staden grep han den man vid hovet som var krigskommissarie, fem av kungens närmaste män i staden, stabschefens sekreterare, som skrev ut medborgarna till krigstjänst, samt 60 andra män i staden. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	20	Gardesbefälhavaren Nebusaradan grep dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	21	Där lät kungen avliva dem, i Rivla i Hamat. Så fördes Judas folk bort från sitt land.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	22	Över dem som var kvar i landet, dem som den babyloniske kungen Nebukadnessar hade låtit stanna, satte han som ståthållare Gedalja, son till Achikam, son till Shafan. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	23	När officerarna och deras soldater fick höra att den babyloniske kungen hade gjort Gedalja till ståthållare sökte de sig till denne i Mispa. Det var Ismael, Netanjas son, Jochanan, Kareachs son, Seraja, Tanchumets son, från Netofa och Jaasanja, son till en man från Maaka, dessa och deras män.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	24	Gedalja gav dem då alla sitt ord på att de utan fruktan kunde underkasta sig kaldeerna. »Stanna här i landet och tjäna den babyloniske kungen, så går det er väl«, sade han. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	25	Men i den sjunde månaden kom en man av kunglig börd, Ismael, son till Netanja, son till Elishama, med tio man till Mispa. Där slog de ihjäl Gedalja och de judeer och kaldeer som var hos honom. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	26	Hela folket, unga såväl som gamla, gav sig då tillsammans med officerarna i väg till Egypten, ty de var rädda för kaldeerna.
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	27	Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, på tjugosjunde dagen i tolfte månaden, blev han benådad av den babyloniske kungen Evil Merodak, samma år som denne blev kung. Han släppte ut honom ur fängelset 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	28	och behandlade honom vänligt; han gav honom den förnämsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	29	Jojakin fick lägga av sin fångdräkt, och sedan åt han alltid vid kungens bord, så länge han levde. 
Andra Kungaboken	2 Kung	12	25	30	Det han behövde för sitt uppehälle fick han regelbundet av kungen, en viss tilldelning för varje dag, så länge han levde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	1	Adam, Set, Enosh, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	2	Kenan, Mahalalel, Jered, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	3	Henok, Metushelach, Lemek 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	4	och Noa. Noas söner var Sem, Ham och Jafet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	5	Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	6	Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	7	Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna och rodaneerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	8	Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	9	Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka. Ragmas söner var Saba och Dedan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	10	Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	11	Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehaveerna, naftucheerna, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	12	patruseerna, kaslucheerna, från vilka filisteerna härstammar, och kaftoreerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	13	Kanaan blev far till Sidon, den förstfödde, och till Het, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	14	till jevuseerna, amoreerna, girgasheerna, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	15	hiveerna, arkeerna, sineerna, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	16	arvadeerna, semareerna och hamateerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	17	Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram. Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	18	Arpakshad blev far till Shelach och Shelach till Ever. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	19	Ever fick två söner. Den ene hette Peleg, ty på hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	20	Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	21	Hadoram, Usal, Dikla, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	22	Eval, Avimael, Saba, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	23	Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	24	Sem, Arpakshad, Shelach, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	25	Ever, Peleg, Regu, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	26	Serug, Nachor, Terach 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	27	och Abram, dvs. Abraham.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	28	Abrahams söner var Isak och Ismael. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	29	Detta är deras släkttavla. Ismaels förstfödde var Nevajot. Sedan följde Kedar, Adbeel, Mivsam, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	30	Mishma, Duma, Massa, Hadad, Tema, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	31	Jetur, Nafish och Kedma. Dessa var Ismaels söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	32	Ketura, Abrahams bihustru, födde sönerna Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach. Jokshans söner var Saba och Dedan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	33	Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Alla dessa härstammade från Ketura.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	34	Abraham blev far till Isak. Isaks söner var Esau och Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	35	Esaus söner var Elifas, Reguel, Jeush, Jalam och Korach.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	36	Elifas söner var Teman, Omar, Sefi, Gatam, Kenas, Timna och Amalek. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	37	Reguels söner var Nachat, Serach, Shamma och Missa.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	38	Seirs söner var Lotan, Shoval, Sivon, Ana, Dishon, Eser och Dishan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	39	Lotans söner var Hori och Homam, Lotans syster var Timna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	40	Shovals söner var Aljan, Manachat, Eval, Shefi och Onam. Sivons söner var Aja och Ana. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	41	Anas son var Dishon. Dishons söner var Hamran, Eshban, Jitran och Keran. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	42	Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan. Dishans söner var Us och Aran.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	43	Detta är de kungar som regerade i Edom innan någon israelitisk kung regerade där. Bela, Beors son, med säte i Dinhava. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	44	När Bela dog blev Jovav, Serachs son, från Bosra kung efter honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	45	När Jovav dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	46	När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han besegrade midjaniterna i Moab, och han hade sitt säte i Avit. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	47	När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	48	När Samla dog blev Saul från Rechovot vid floden kung efter honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	49	När Saul dog blev Baal Hanan, Akbors son, kung efter honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	50	När Baal Hanan dog blev Hadad kung efter honom, med säte i Pagi. Hans hustru hette Mehetavel, dotter till Matred, dotter till Me Sahav.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	51	När Hadad dog hade Edom dessa klanhövdingar: hövdingarna Timna, Alva, Jetet, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	52	Oholivama, Ela, Pinon, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	53	Kenas, Teman, Mivsar, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	1	54	Magdiel och Iram. Detta var Edoms klanhövdingar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	1	Detta var Israels söner: Ruben, Simon, Levi, Juda, Isaskar, Sebulon, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	2	Dan, Josef, Benjamin, Naftali, Gad och Asher.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	3	Judas söner var Er, Onan och Shela. Dessa tre fick han med Bat-Shua, den kanaaneiska kvinnan. Men Er, Judas förstfödde, väckte Herrens misshag, och han dödade honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	4	Tamar, hans sonhustru, födde honom Peres och Serach. Juda hade alltså fem söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	5	Peres söner var Hesron och Hamul. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	6	Serachs söner var Simri, Etan, Heman, Kalkol och Darda, alltså sammanlagt fem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	7	Simris son var Karmi, och Karmis son var Akar, som störtade Israel i olycka när han förgrep sig på det som hade vigts åt förintelse. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	8	Etans son var Asarja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	9	De söner som föddes åt Hesron var Jerachmeel, Ram och Keluvaj. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	10	Ram blev far till Amminadav och Amminadav till Nachshon, judeernas furste. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	11	Nachshon blev far till Salma och Salma till Boas. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	12	Boas blev far till Oved och Oved till Jishaj. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	13	Jishaj blev far till Eliav, den förstfödde, Avinadav, den andre, Shima, den tredje, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	14	Netanel, den fjärde, Raddaj, den femte, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	15	Osem, den sjätte, och David, den sjunde. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	16	Deras systrar var Seruja och Avigajil. Serujas söner var Avishaj, Joav och Asael, alltså tre. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	17	Avigajil födde Amasa, vars far var ismaeliten Jeter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	18	Kalev, Hesrons son, fick med sin hustru Asuva dottern Jeriot. Hennes söner var Jesher, Shovav och Ardon. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	19	När Asuva dog tog Kalev Efrat till hustru, och hon födde Hur åt honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	20	Hur blev far till Uri och Uri till Besalel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	21	Därefter var Hesron gift med dottern till Makir, Gileads far. Henne tog han till hustru när han var 60 år gammal, och hon födde Seguv åt honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	22	Seguv blev far till Jair, som hade 23 städer i Gilead. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	23	Geshur och Aram erövrade av dessa Havvot Jair samt Kenat med kringliggande byar, sammanlagt 60 orter. Alla dessa hade tillhört sönerna till Makir, Gileads far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	24	Efter Hesrons död låg Kalev med Efrata, sin far Hesrons hustru, som födde honom Ashchur, Tekoas far. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	25	Jerachmeel, Hesrons förstfödde, hade sönerna Ram, den förstfödde, Buna, Oren, Osem och Achia. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	26	Jerachmeel hade också en annan hustru. Hon hette Atara och var mor till Onam. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	27	Ram, Jerachmeels förstfödde, hade sönerna Maas, Jamin och Eker. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	28	Onams söner var Shammaj och Jada. Shammajs söner var Nadav och Avishur. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	29	Avishurs hustru hette Avihajil. Hon födde honom Achban och Molid. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	30	Nadavs söner var Seled och Appajim. Seled dog barnlös, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	31	men Appajim hade sonen Jishi. Jishi hade sonen Sheshan och Sheshan hade sonen Achlaj. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	32	Jada, Shammajs bror, hade sönerna Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	33	Jonatans söner var Pelet och Sasa. Dessa var ättlingar till Jerachmeel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	34	Sheshan hade inga söner utan bara döttrar. Han hade en egyptisk slav vid namn Jarcha 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	35	och åt honom gav han sin dotter till hustru. Hon födde Attaj åt honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	36	Attaj blev far till Natan och Natan till Savad. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	37	Savad blev far till Eflal och Eflal till Oved. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	38	Oved blev far till Jehu och Jehu till Asarja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	39	Asarja blev far till Heles och Heles till Elasa. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	40	Elasa blev far till Sismaj och Sismaj till Shallum. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	41	Shallum blev far till Jekamja och Jekamja till Elishama.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	42	Kalev, Jerachmeels bror, hade sonen Mesha, den förstfödde, far till Sif. Dennes son var Maresha, far till Hebron. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	43	Hebrons söner var Korach, Tappuach, Rekem och Shema. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	44	Shema blev far till Racham, Jorkoams far, och Rekem till Shammaj. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	45	Shammaj hade sonen Maon, och Maon blev far till Bet-Sur. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	46	Efa, Kalevs bihustru, födde Harran, Mosa och Gases; Harran blev far till Gases. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	47	Johdajs söner var Regem, Jotam, Geshan, Pelet, Efa och Shaaf. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	48	Kalevs bihustru Maaka födde Shever och Tirchana. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	49	Hon födde också Shaaf, far till Madmanna, och Sheva, far till Makbena och Giva. Kalevs dotter hette Aksa. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	50	Dessa var ättlingar till Kalev. Hur, Efratas förstfödde, hade sönerna Shoval, far till Kirjat-Jearim, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	51	Salma, far till Betlehem, och Haref, far till Bet-Gader. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	52	Ättlingarna till Shoval, Kirjat-Jearims far, var Reaja och hälften av manachteerna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	53	Släkterna som härstammade från Kirjat-Jearim var jitreerna, puteerna, shumateerna och mishraeerna, och från dem kom sorateerna och eshtauleerna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	54	Salma, Betlehems far, hade som ättlingar netofateerna, Atrot Bet Joav och den sorateiska hälften av manachteerna 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	2	55	samt de sifreiska släkter som bodde i Jabes: tirateer, shimateer och sukateer. Detta var de keniter som härstammade från Hammat, stamfar till Rekavs släkt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	1	Detta är de söner David fick i Hebron: Amnon, den förstfödde, med Achinoam från Jisreel, Daniel, den andre, med Avigajil från Karmel, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	2	Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen av Geshur, Adonia, den fjärde, son till Haggit, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	3	Shefatja, den femte, med Avital, och Jitream, den sjätte, med sin hustru Egla. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	4	Dessa sex fick han i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader. I Jerusalem regerade han i trettiotre år.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	5	Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shima, Shovav, Natan och Salomo, alltså fyra, med Bat-Shua, Ammiels dotter, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	6	vidare Jivchar, Elishua, Elifelet, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	7	Nogah, Nefeg, Jafia, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	8	Elishama, Eljada och Elifelet, alltså nio.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	9	Detta var Davids alla söner, förutom sönerna med bihustrurna, och Tamar var deras syster.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	10	Salomos son var Rehabeam, vars son var Avia, vars son var Asa, vars son var Joshafat, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	11	vars son var Joram, vars son var Achasja, vars son var Joash, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	12	vars son var Amasja, vars son var Asarja, vars son var Jotam, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	13	vars son var Achas, vars son var Hiskia, vars son var Manasse, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	14	vars son var Amon, vars son var Josia. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	15	Josias söner var Jochanan, den förstfödde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, och Shallum, den fjärde. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	16	Jojakim hade sonen Jekonja och sonen Sidkia.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	17	Jekonjas, den fångnes, söner var Shealtiel, den förstfödde, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	18	Malkiram, Pedaja, Shenassar, Jekamja, Hoshama och Nedavja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	19	Pedajas söner var Serubbabel och Shimi. Serubbabel hade sönerna Meshullam och Hananja – deras syster hette Shelomit – 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	20	vidare Hashuva, Ohel, Berekja, Hasadja och Jushav Hesed, alltså fem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	21	Hananjas söner var Pelatja, Jesaja, Refaja, Arnan, Obadja och Shekanja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	22	Shekanjas söner var Shemaja, Hattush, Jigal, Bariach, Nearja och Shafat, alltså sex. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	23	Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam – alltså tre. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	3	24	Eljoenajs söner var Hodavja, Eljashiv, Pelaja, Ackuv, Jochanan, Delaja och Anani, alltså sju.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	1	Ättlingar till Juda var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Shoval. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	2	Reaja, Shovals son, blev far till Jachat och Jachat till Achumaj och Lahad. Detta var de sorateiska släkterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	3	Detta är Etams söner: Jisreel, Jishma och Jidbash – deras syster hette Haslelponi – 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	4	vidare Penuel, Gedors far, och Eser, Hushas far. Dessa var ättlingar till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	5	Ashchur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	6	Naara födde honom Achussam, Hefer, Temni och achashtareerna. Dessa var Naaras söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	7	Helas söner var Seret, Sochar, Etnan och Kos. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	8	Kos blev far till Anuv och Hassoveva och stamfar till de släkter som härstammade från Acharchel, Harums son.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	9	Jabes hade högre anseende än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, »ty«, sade hon, »jag födde honom med smärta«. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	10	Men Jabes åkallade Israels Gud: »Välsigna mig och gör mitt område stort. Låt din hand stödja mig och befria mig från olycka och smärta.« Och Gud uppfyllde hans önskan.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	11	Keluv, Shuchas bror, blev far till Mechir, som var Eshtons far. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	12	Eshton blev far till Bet Rafa, Paseach och Techinna, far till Ir Nachash. Detta var männen från Reka.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	13	Kenas söner var Otniel och Seraja, Otniels söner var Hatat och Meonotaj. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	14	Meonotaj blev far till Ofra, och Seraja blev far till Joav, stamfar till Timmermansdalens släkt; de var ju timmermän. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	15	Kalev, Jefunnes son, hade sönerna Ir, Ela och Naam, och Elas son var Kenas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	16	Jehallelels söner var Sif, Sifa, Tirja och Asarel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	17	Esras söner var Jeter, Mered, Efer och Jalon. Jeter blev far till Mirjam, Shammaj och Jishbach, Eshtemoas far. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	18	Hans judeiska hustru födde Jered, Gedors far, Hever, Sokos far, och Jekutiel, Sanoachs far. Detta var sönerna till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru: … 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	19	Söner till hans judeiska hustru, syster till Nacham, far till Keila, var …, garmén, och Eshtemoa, maakatén.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	20	Shimons söner var Amnon, Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jishi hade sonen Sochet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	21	Ättlingarna till Shela, Judas son, var Er, Lekas far, Lada, Mareshas far, och de släkter som var linnevävare i Bet Ashbea, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	22	vidare Jokim och männen från Koseva och Joash och Saraf, som hade tjänstgjort i Moab och sedan återvänt till Betlehem – enligt gamla traditioner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	23	Detta var de krukmakare som bodde i Netaim och Gedera; de bodde där i kungens tjänst.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	24	Simons söner var Nemuel, Jamin, Jariv, Serach och Saul. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	25	Hans son var Shallum, vars son var Mivsam, vars son var Mishma. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	26	Mishma hade sonen Hammuel, sonen Sackur och sonen Shimi. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	27	Shimi hade sexton söner och sex döttrar, men hans bröder hade inte många barn. Deras släkt blev inte lika stor som Judas. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	28	De bodde i Beer Sheva, Molada, Hasar Shual, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	29	Bilha, Esem, Tolad, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	30	Betuel, Horma, Siklag, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	31	Bet Markavot, Hasar Susim, Bet Biri och Shaarajim. Dessa var deras städer till dess att David blev kung, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	32	liksom tillhörande byar. De bodde också i Etam, Ajin, Rimmon, Token och Ashan, dessa fem städer, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	33	samt alla deras byar, som låg runt om dessa städer, ända till Baal. Det var där de bodde, och de hade ett eget släktregister. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	34	Vidare: Meshovav, Jamlek, Josha, Amasjas son, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	35	Joel, Jehu, son till Joshivja, son till Seraja, son till Asiel, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	36	Eljoenaj, Jaakova, Jeshochaja, Asaja, Adiel, Jesimiel, Benaja 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	37	och Sisa, son till Shifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Shimri, son till Shemaja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	38	Dessa ovan nämnda var sina släkters hövdingar. Deras familjer förökade sig starkt, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	39	och de drog ut i riktning mot Gedor, till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin småboskap. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	40	Där fann de fett, gott bete, och landet var vidsträckt och där var lugnt och fridfullt; de som förut bodde där var hamiter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	41	De som här blivit upptecknade med namn kom vid den tid då Hiskia regerade över Juda, och de förstörde hamiternas tält och boplatser, som fanns där. De förintade dem för all framtid och slog sig ner på deras område, ty där fanns bete för småboskapen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	42	Några av dem, 500 man från Simons stam, drog till Seirs bergsbygd, ledda av Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	4	43	De slog de sista överlevande amalekiterna och bor där än i dag.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	1	Vidare sönerna till Ruben, Israels förstfödde. (Han var den förstfödde, men eftersom han vanhelgat sin fars bädd gavs hans förstfödslorätt till Josefs, Israels sons, söner, och han bör inte räknas som förstfödd. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	2	Juda var mäktigast bland sina bröder och från honom härstammade en furste, men förstfödslorätten tillhörde Josef.) 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	3	Ruben, Israels förstfödde, hade sönerna Henok, Pallu, Hesron och Karmi. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	4	Joels ättlingar: hans son var Shemaja, vars son var Gog, vars son var Shimi, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	5	vars son var Mika, vars son var Reaja, vars son var Baal, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	6	vars son var Beera, som den assyriske kungen Tiglat Pileser förde bort i fångenskap; han var en av rubeniternas hövdingar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	7	Hans släkt blev familjevis och i åldersordning uppförd i släktregistret: Jeiel, överhuvudet, Sakarja 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	8	och Bela, son till Asas, son till Shema, son till Joel. Rubeniterna bodde i Aroer och ända bort mot Nebo och Baal Meon. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	9	Österut hade de boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat; de hade mycket boskap i Gilead. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	10	På Sauls tid förde de krig med hagareerna, som de underkuvade. Sedan övertog de deras boplatser längs med hela östra sidan av Gilead.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	11	Gads stam bodde mittemot dem i Bashan ända till Salka. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	12	Joel var överhuvudet, därnäst kom Shafam och sedan Janaj, domaren i Bashan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	13	Deras släkt var, familj för familj, Mikael, Meshullam, Sheva, Joraj, Jakan, Sia och Ever, alltså sju. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	14	De var söner till Avichajil, son till Huri, son till Jaroach, son till Gilead, son till Mikael, son till Jeshishaj, son till Jachdo, son till Bus. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	15	Achi, son till Avdiel, son till Guni, var överhuvud för dessa familjer. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	16	De bodde i Gilead, i Javesh med kringliggande byar, och på Sharons alla utmarker så långt de sträckte sig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	17	De blev alla uppförda i släktregister då Jotam, Judas kung, och Jerobeam, Israels kung, regerade.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	18	Rubens stam och gaditerna och hälften av Manasses stam var krigare, stridsvana män med sköld och svärd eller båge. De var 44 760 vapenföra män, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	19	och de förde krig mot hagareerna och mot Jetur, Nafish och Nodav. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	20	De fick hjälp mot dem så att hagareerna och alla deras bundsförvanter föll i deras händer. Under striden hade de nämligen ropat till Gud, och han hörde deras bön därför att de förtröstade på honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	21	De lade beslag på deras boskap: 50 000 kameler, 250 000 får och 2 000 åsnor och dessutom 100 000 människor. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	22	Många hade stupat; striden var Guds verk. Sedan bodde de i deras land ända till exilen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	23	Halva Manasses stam bodde i Bashan ända upp mot Baal Hermon, Senir och berget Hermon. De var talrika. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	24	Dessa var överhuvuden för sina familjer: Efer, Jishi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jachdiel – förmögna och berömda män, överhuvuden för sina familjer. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	25	Men de avföll från sina fäders Gud och var otrogna med de gudar som dyrkades av landets olika folk, dem som Gud förintade åt dem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	5	26	Då ingav Israels Gud den assyriske kungen Pul – den assyriske kungen Tiglat Pileser – att bortföra folket i fångenskap, rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam, och han lät dem komma till Halach, Havor och floden Gosan, och där bor de än i dag.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	1	Levis söner var Gershom, Kehat och Merari. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	2	Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	3	Amrams barn var Aron, Mose och Mirjam. Arons söner var Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	4	Elasar blev far till Pinechas och Pinechas till Avishua. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	5	Avishua blev far till Bucki och Bucki till Ussi. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	6	Ussi blev far till Serachja och Serachja till Merajot. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	7	Merajot blev far till Amarja och Amarja till Achituv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	8	Achituv blev far till Sadok och Sadok till Achimaas. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	9	Achimaas blev far till Asarja och Asarja till Jochanan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	10	Jochanan blev far till Asarja, som var präst i det tempel Salomo byggde i Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	11	Asarja blev far till Amarja och Amarja till Achituv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	12	Achituv blev far till Sadok och Sadok till Shallum. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	13	Shallum blev far till Hilkia och Hilkia till Asarja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	14	Asarja blev far till Seraja och Seraja till Josadak, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	15	som var bland de deporterade när Herren lät Nebukadnessar föra bort befolkningen i Juda och Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	16	Levis söner var Gershom, Kehat och Merari. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	17	Gershoms söner hette Livni och Shimi. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	18	Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	19	Meraris söner var Machli och Mushi. Detta är de levitiska släkterna ordnade efter deras stamfäder:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	20	Gershom hade sonen Livni, vars son var Jachat, vars son var Simma, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	21	vars son var Joach, vars son var Iddo, vars son var Serach, vars son var Jeotraj. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	22	Kehats ättlingar: hans son var Amminadav, vars son var Korach, vars son var Assir, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	23	vars son var Elkana, vars son var Evjasaf, vars son var Assir, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	24	vars son var Tachat, vars son var Uriel, vars son var Ussia, vars son var Saul. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	25	Elkanas ättlingar: Amasaj och Achimot, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	26	vars son var Elkana, vars son var Sofaj, vars son var Nachat, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	27	vars son var Eliav, vars son var Jerocham, vars son var Elkana, vars son var Samuel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	28	Samuels söner var Joel, den förstfödde, och Avia, den andre. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	29	Meraris ättlingar: Machli, vars son var Livni, vars son var Shimi, vars son var Ussa, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	30	vars son var Shima, vars son var Haggia, vars son var Asaja.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	31	Detta är de som David gav i uppdrag att svara för sången i Herrens hus när arken hade fått sin plats där. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	32	Tills Salomo hade byggt Herrens hus i Jerusalem fullgjorde de denna tjänst framför uppenbarelsetältet, boningen, och de utförde sina uppgifter enligt den ordning som gällde för dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	33	Detta är de som med sina söner fullgjorde denna tjänst: Av Kehats släkt: Heman, sångaren, son till Joel, son till Samuel, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	34	son till Elkana, son till Jerocham, son till Eliel, son till Toach, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	35	son till Suf, son till Elkana, son till Machat, son till Amasaj, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	36	son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	37	son till Tachat, son till Assir, son till Evjasaf, son till Korach, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	38	son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	39	Vidare Asaf, sångare liksom Heman, som stod på hans högra sida, son till Berekja, son till Shima, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	40	son till Mikael, son till Maaseja, son till Malkia, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	41	son till Etni, son till Serach, son till Adaja, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	42	son till Etan, son till Simma, son till Shimi, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	43	son till Jachat, son till Gershom, son till Levi.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	44	Meraris ättlingar, sångare även de, stod på den vänstra sidan: Etan, son till Kishi, son till Avdi, son till Malluk, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	45	son till Hashavja, son till Amasja, son till Hilkia, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	46	son till Amsi, son till Bani, son till Semer, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	47	son till Machli, son till Mushi, son till Merari, son till Levi.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	48	Deras levitiska bröder var satta till att göra allt slags tjänst i boningen, Guds hus. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	49	Men Aron och hans ättlingar skötte offren på brännofferaltaret och rökelsealtaret. De ombesörjde allt i det allra heligaste och bringade försoning åt Israel, alldeles så som Mose, Guds tjänare, hade befallt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	50	Detta är Arons ättlingar: hans son var Elasar, vars son var Pinechas, vars son var Avishua, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	51	vars son var Bucki, vars son var Ussi, vars son var Serachja, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	52	vars son var Merajot, vars son var Amarja, vars son var Achituv, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	53	vars son var Sadok, vars son var Achimaas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	54	Detta är leviternas boplatser, tältstäderna, som de hade inom sina landområden. Lotten föll först på Arons ättlingar av Kehats släkt, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	55	och de fick Hebron i Juda land med omgivande betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	56	men åkerjorden och byarna som hörde till staden fick Kalev, Jefunnes son. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	57	Arons ättlingar fick asylstäderna Hebron och Livna med betesmarker, Jattir och Eshtemoa med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	58	Hilen med betesmarker, Devir med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	59	Ashan med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	60	samt från Benjamins stam Geva med betesmarker, Alemet med betesmarker och Anatot med betesmarker. Sammanlagt hade de tretton städer med tillhörande betesmarker.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	61	Kehats övriga ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tio städer från den ena hälften av Manasses stam. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	62	Gershoms ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och Manasses stam i Bashan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	63	Meraris ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tolv städer från Rubens stam, Gads stam och Sebulons stam. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	64	Israeliterna gav leviterna dessa städer med betesmarker. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	65	Genom lottkastning gav man dem från Judas, Simons och Benjamins stammar de städer vilkas namn står att läsa ovan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	66	Vissa släkter bland Kehats ättlingar fick städerna inom sitt område från Efraims stam: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	67	man gav dem asylstaden Shekem med betesmarker i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	68	Jokmeam med betesmarker, Bet-Horon med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	69	Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	70	samt från den ena hälften av Manasses stam Aner med betesmarker och Bileam med betesmarker. Allt detta fick släkterna bland Kehats övriga ättlingar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	71	Gershoms ättlingar fick släkt för släkt från den andra hälften av Manasses stam Golan i Bashan med betesmarker och Ashtarot med betesmarker. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	72	Från Isaskars stam fick de Kedesh med betesmarker, Daverat med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	73	Ramot med betesmarker och Anem med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	74	från Ashers stam Mashal med betesmarker, Avdon med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	75	Hukok med betesmarker och Rechov med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	76	samt från Naftalis stam Kedesh i Galileen med betesmarker, Hammon med betesmarker och Kirjatajim med betesmarker. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	77	Meraris övriga ättlingar fick från Sebulons stam Rimmono med betesmarker och Tabor med betesmarker. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	78	På andra sidan Jordan, mitt emot Jeriko, öster om Jordan, fick de från Rubens stam Beser i öknen med betesmarker, Jahas med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	79	Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	80	samt från Gads stam Ramot i Gilead med betesmarker, Machanajim med betesmarker, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	6	81	Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	1	Isaskars söner var Tola, Pua, Jashuv och Shimron, alltså fyra. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	2	Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jachmaj, Jivsam och Samuel, överhuvuden för de familjer som härstammade från Tola; de var tappra krigare. Enligt släktregistren var deras antal på Davids tid 22 600. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	3	Ussis söner var Jisrachja, Mikael, Obadja, Joel och Jishia, alltså fem, alla överhuvuden. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	4	Till deras familjer hörde enligt deras släktregister skaror av krigare, 36 000 man; de hade många hustrur och barn. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	5	Deras bröder i Isaskars alla släkter var tappra krigare. Sammanlagt 87 000 fanns upptecknade.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	6	Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, alltså tre. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	7	Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, alltså fem, överhuvuden för sina familjer och tappra krigare. 22 034 man fanns upptecknade. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	8	Bekers söner var Semira, Joash, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Avia, Anatot och Alemet. Alla dessa var Bekers söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	9	I deras släktregister upptecknades 20 200 man, överhuvuden för sina familjer och tappra krigare. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	10	Jediaels son var Bilhan, och Bilhans söner var Jeush, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarshish och Achishachar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	11	Alla dessa var ättlingar till Jediael, överhuvuden för sina familjer, tappra krigare, 17 200 vapenföra män. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	12	Shufam och Hufam var söner till Ir, Hushim var son till Acher.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	13	Naftalis söner var Jachasiel, Guni, Jeser och Shallum, ättlingar till Bilha.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	14	Manasses son var Asriel, som hans arameiska bihustru födde; hon födde också Makir, Gileads far. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	15	Makir tog hustrur åt Hufam och Shufam. Hans syster hette Maaka. Hans andra son hette Selofchad; Selofchad hade endast döttrar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	16	Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peresh; hans bror hette Sheresh och hans söner var Ulam och Rekem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	17	Ulams son var Bedan. Dessa var ättlingar till Gilead, son till Makir, son till Manasse. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	18	Och hans syster Hammoleket födde Ishhod, Avieser och Machla. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	19	Shemida hade sönerna Achjan, Shekem, Likchi och Aniam.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	20	Efraims ättlingar var Shutelach, vars son var Bered, vars son var Tachat, vars son var Elada, vars son var Tachat, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	21	vars son var Savad, vars son var Shutelach; dessutom Eser och Elad. De blev dödade av några män från Gat, som var födda där i landet, när de kom dit för att ta deras boskap. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	22	Deras far Efraim sörjde länge, och hans bröder kom för att trösta honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	23	Sedan låg han med sin hustru, och hon blev havande. Hon födde en son, och han gav honom namnet Beria, ty det hade skett i en olyckstid för hans familj. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	24	Hans dotter var Sheera; hon grundade Nedre och Övre Bet-Horon och Ussen Sheera. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	25	Hans son var Refach, vars son var Reshef, vars son var Telach, vars son var Tachan, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	26	vars son var Ladan, vars son var Ammihud, vars son var Elishama, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	27	vars son var Nun, vars son var Josua. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	28	Deras egendomar och boplatser var Betel med kringliggande byar, och i öster Naaran och i väster Geser med dess byar, dessutom Shekem med dess byar ända till Aja med dess byar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	29	Manasses släkt kontrollerade Bet-Shean med dess byar, vidare Tanak med dess byar, Megiddo med dess byar och Dor med dess byar. Där bodde ättlingarna till Josef, Israels son.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	30	Ashers söner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria. Serach var deras syster. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	31	Berias söner var Hever och Malkiel, Birsajits far. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	32	Hever blev far till Jaflet, Semer och Hotam. Shua var deras syster. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	33	Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Ashvat. De var Jaflets söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	34	Hans bror Semers söner var Rohga, Hubba och Aram. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	35	Hans bror Hotams söner var Sofach, Jimna, Shelesh och Amal. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	36	Sofachs söner var Suach, Harnefer, Shual, Beri, Jimra, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	37	Beser, Hod, Shamma, Shilsha, Jitran och Beera. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	38	Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	39	Ullas söner var Arach, Hanniel och Risja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	7	40	Alla dessa var Ashers ättlingar, överhuvuden för sina familjer, utvalda, tappra krigare, ledande bland hövdingarna. De som upptecknades för krigstjänst utgjorde 26 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	1	Benjamin blev far till Bela, den förstfödde, Ashbel, den andre, Achrach, den tredje, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	2	Nocha, den fjärde, och Rafa, den femte. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	3	Bela hade sönerna Addar och Gera, Ehuds far. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	4	Avishua, Naaman, Achia, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	5	Gera, Shefufan och Huram: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	6	dessa var Ehuds söner. De var överhuvuden för sina familjer bland invånarna i Geva och fördes bort i fångenskap till Manachat, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	7	nämligen Naaman, Achia och Gera. Det var han som förde bort dem, han blev far till Ussa och Achichud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	8	Shacharajim fick söner i Moab sedan han hade skilt sig från sina hustrur Hushim och Baara. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	9	Med sin hustru Hodesh fick han Jovav, Sivja, Mesha, Malkam, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	10	Jeus, Sakeja och Mirma. De var hans söner, överhuvuden för sina familjer. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	11	Med Hushim fick han Avituv och Elpaal. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	12	Elpaals söner var Ever, Misham och Semer. Han var den som grundade Ono och Lod med kringliggande byar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	13	Beria, Elpaal och Shema var överhuvuden för sina familjer bland invånarna i Ajalon och drev bort invånarna i Gat; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	14	deras bröder var Shashak och Jerocham. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	15	Sevadja, Arad, Eder, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	16	Mikael, Jishpa och Jocha var Berias söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	17	Sevadja, Meshullam, Hiski, Hever, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	18	Jishmeraj, Jislia och Jovav var Elpaals söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	19	Jakim, Sikri, Savdi, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	20	Eljoenaj, Silletaj, Eliel, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	21	Adaja, Beraja och Shimrat var Shemas söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	22	Jishpan, Ever, Eliel, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	23	Avdon, Sikri, Hanan, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	24	Hananja, Elam, Antotia, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	25	Jifdeja och Penuel var Shashaks söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	26	Shamsheraj, Shecharja, Atalja, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	27	Jaareshja, Elia och Sikri var Jerochams söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	28	De var överhuvuden för sina familjer enligt släktordningen; de bodde i Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	29	I Givon bodde Givons grundare Jeiel; hans hustru hette Maaka. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	30	Hans söner var Avdon, den förstfödde, Sur, Kish, Baal, Ner, Nadav, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	31	Gedor, Achjo, Seker och Miklot. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	32	Miklot blev far till Shima. Också dessa bodde i Jerusalem liksom sina bröder, tillsammans med dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	33	Ner blev far till Kish, Kish till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Avinadav och Eshbaal. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	34	Jonatans son var Meriv-Baal, och Meriv-Baal blev far till Mika. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	35	Mikas söner var Piton, Melek, Tarea och Achas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	36	Achas blev far till Joadda och Joadda till Alemet, Asmavet och Simri. Simri blev far till Mosa 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	37	och Mosa till Bina, vars son var Rafa, vars son var Elasa, vars son var Asel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	38	Asel hade sex söner. De hette Asrikam, den förstfödde, Ismael, Shearja, Asarja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	39	Hans bror Esheks söner var Ulam, den förstfödde, Jeush, den andre, och Elifelet, den tredje. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	8	40	Ulams söner var tappra krigare, bågskyttar. De hade många söner och sonsöner, sammanlagt 150. Alla dessa var ättlingar till Benjamin.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	1	Nu hade alla israeliter upptecknats i släktregister; de är uppskrivna i boken om Israels kungar. Judas folk fördes bort till Babylon därför att de hade varit trolösa. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	2	De första som återvände till sina städer och egendomar var vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	3	I Jerusalem bosatte sig folk av Judas, Benjamins, Efraims och Manasses stammar:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	4	Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, släkt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	5	Vidare av Shelas efterkommande Asaja, den förstfödde, och hans söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	6	Av Serachs ättlingar Jeguel. Denna ätt omfattade 690 personer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	7	Av Benjamins ättlingar: Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	8	Jivneja, son till Jerocham, Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jivnia. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	9	Denna ätt omfattade enligt sina släktregister 956 personer. Alla dessa var överhuvuden för sina familjer.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	10	Av prästerna: Jedaja, Jojariv, Jakin, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	11	Asarja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, den främste i Guds hus, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	12	Adaja, son till Jerocham, son till Pashchur, son till Malkia, och Masaj, son till Adiel, son till Jachsera, son till Meshullam, son till Meshillemot, son till Immer. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	13	Denna ätt omfattade 1 760 personer, överhuvuden för sina familjer, väl skickade att göra tjänst i Guds hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	14	Av leviterna: Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, av Meraris släkt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	15	Vidare Bakbackar, Heresh, Galal, Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	16	Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, och Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofateernas byar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	17	Dörrvaktare var Shallum, Ackuv, Talmon och Achiman. Shallum var deras förman. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	18	Dittills hade de tjänstgjort vid Kungsporten på östra sidan. Detta var dörrvaktarna i leviternas läger.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	19	Shallum, son till Kore, son till Evjasaf, son till Korach, och de som hörde till hans släkt, korachiterna, tjänstgjorde som tröskelväktare i tältet, liksom deras fäder hade hållit vakt vid ingången till Herrens läger. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	20	Pinechas, Elasars son, var en gång den främste bland dem. Herren var med honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	21	Sakarja, Meshelemjas son, vaktade ingången till uppenbarelsetältet. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	22	De som utvalts till att vakta trösklarna var 212, och de var upptecknade i släktregister i sina byar. David och siaren Samuel hade insatt dem till att tjänstgöra ständigt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	23	De och deras söner tjänstgjorde avdelningsvis vid portarna i Herrens hus, tälthuset. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	24	De fyra dörrvaktarna var posterade i de fyra väderstrecken, öster, väster, norr och söder, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	25	och deras släktingar i varje by skulle var sjunde dag komma in och tjänstgöra tillsammans med dem enligt en bestämd ordning. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	26	De fyra överdörrvaktarna var dock ständigt i tjänst. De var leviter och skötte kamrarna och förråden i Guds hus. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	27	De skulle tillbringa natten i närheten av Guds hus; det ålåg dem att hålla vakt och att öppna varje morgon.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	28	En del av dem hade hand om de kärl som användes vid gudstjänsten. De skulle räkna dem både när de ställde in dem och när de tog ut dem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	29	Andra skulle ta hand om de vanliga kärlen och helgedomens övriga kärl och ha uppsikt över mjölet, vinet, oljan, rökelsen och de välluktande kryddorna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	30	Några av prästerna hade till uppgift att tillreda den välluktande smörjelsen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	31	Och leviten Mattitja, som var korachiten Shallums förstfödde, övervakade ständigt brödbakningen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	32	Några av deras ämbetsbröder bland Kehats ättlingar hade uppsikt över skådebröden och skulle lägga fram dem varje sabbat. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	33	Dessa sångare var överhuvuden för levitiska familjer och bodde i särskilda kammare, ty de var i tjänst dag och natt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	34	De var överhuvuden för de levitiska familjerna enligt släktordningen; de bodde i Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	35	I Givon bodde Givons grundare Jeiel; hans hustru hette Maaka. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	36	Hans söner var Avdon, den förstfödde, Sur, Kish, Baal, Ner, Nadav, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	37	Gedor, Achjo, Sakarja och Miklot. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	38	Miklot blev far till Shimam. Också dessa bodde i Jerusalem liksom sina bröder, tillsammans med dem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	39	Ner blev far till Kish, Kish till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Avinadav och Eshbaal. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	40	Jonatans son var Meriv-Baal, och Meriv-Baal blev far till Mika. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	41	Mikas söner var Piton, Melek, Tachrea och Achas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	42	Achas blev far till Jada och Jada till Alemet, Asmavet och Simri. Simri blev far till Mosa 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	43	och Mosa till Bina. Hans son var Refaja, vars son var Elasa, vars son var Asel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	9	44	Asel hade sex söner. De hette Asrikam, den förstfödde, Ismael, Shearja, Asarja, Obadja och Hanan. De var Asels söner.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	1	Filisteerna hade gått till anfall mot israeliterna och drivit dem tillbaka; många låg stupade på Gilboaberget. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	2	Filisteerna var tätt i hälarna på Saul och hans söner och dödade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	3	Striden blev hård kring Saul, bågskyttarna upptäckte honom, och han sårades i veka livet. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	4	Då sade han till sin väpnare: »Drag ditt svärd och stöt ner mig, så att inte de där oomskurna hedningarna förgriper sig på mig.« Men väpnaren var lamslagen av skräck och vågade inte. Då drog Saul sitt svärd och kastade sig på det, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	5	och när väpnaren såg att han var död kastade sig också han på sitt svärd och dog. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	6	Så dog Saul och hans tre söner; hela hans ätt dog på samma gång.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	7	Då alla israeliterna nere på slätten fick veta att soldaterna hade tagit till flykten och att Saul och hans söner hade stupat, övergav de sina städer och flydde. Och filisteerna kom och bosatte sig där.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	8	När filisteerna nästa dag kom för att plundra de stupade fann de Saul och hans söner, där de låg fallna på Gilboaberget. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	9	De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och skickade runt i sitt land för att kungöra segern för gudarna och folket. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	10	Hans vapen lade de i sina gudars tempel, och skallen satte de upp i Dagontemplet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	11	När folket i Javesh i Gilead fick höra vad filisteerna hade gjort med Saul 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	12	bröt alla vapenföra män upp och hämtade Sauls och hans söners kvarlevor och förde dem till Javesh. Där begravde de benen under terebinten i staden och fastade sedan i sju dagar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	13	Saul dog därför att han hade varit trolös mot Herren och inte följt Herrens befallning. Han hade också frågat en ande till råds 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	10	14	och inte Herren; därför dödade Herren honom och överförde kungamakten till David, Jishajs son.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	1	Nu samlades hela Israel hos David i Hebron. »Vi är av samma kött och blod som du«, sade de. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	2	»Redan förut, redan när Saul var kung, var det du som förde befälet över Israel, och Herren, din Gud, sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara mitt folk Israels furste.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	3	Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. Där slöt han förbund med dem inför Herren, och de smorde David till kung över Israel enligt Herrens ord genom Samuel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	4	David och hela Israel tågade nu mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuseerna bodde. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	5	Jevuseerna sade till David: »Här slipper du aldrig in!« Men David intog Sionsborgen, alltså Davids stad. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	6	David sade: »Den som först dödar en jevusé, han skall få högsta befälet.« Och Joav, Serujas son, var den förste som kom dit upp, och han blev alltså överbefälhavare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	7	David slog sig ner i borgen, och därför kallade man den Davids stad. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	8	Han befäste staden runt om, från Millo och inåt, medan Joav återställde resten av staden. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	9	David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	10	Detta är de främsta bland Davids kämpar, som var ett starkt stöd för hans kungamakt och som tillsammans med hela Israel hade gjort honom till kung enligt Herrens ord till Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	11	Detta är förteckningen över Davids kämpar: Jishbaal, son till en man av Hakmons släkt, var den främste av de tre. Han svängde sitt spjut över 300 fiender, fällda på en och samma gång. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	12	Därnäst kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt; han var en av de tre kämparna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	13	Han var med David vid Pas Dammim, där filisteerna hade samlats till drabbning. Där fanns ett fält med korn. Israeliterna flydde för filisteerna, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	14	men Elasar fattade posto mitt på fältet och försvarade det och nedgjorde fienderna. Så skänkte Herren dem en stor seger.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	15	En gång gick tre av de trettio hövdingarna ner för klippan till David i Adullams grotta, samtidigt som filisteernas här var lägrad i Refaimdalen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	16	David var då i sitt bergfäste, medan filisteerna hade en förpost vid Betlehem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	17	David greps av längtan och sade: »Den som ändå kunde få lite vatten från brunnen vid stadsporten i Betlehem!« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	18	De tre tog sig då igenom filisteernas läger, hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och utgöt det som dryckesoffer åt Herren. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	19	»Min Gud bevare mig för att göra något sådant«, sade han. »Inte kan jag dricka dessa mäns blod! Ty de har satt sina liv på spel för att hämta vattnet.« Och han ville inte dricka. – Detta var de tre kämparnas bedrifter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	20	Avishaj, bror till Joav, var ledare för de trettio. Han svängde sitt spjut över 300 fällda fiender. Han hade stort anseende bland de trettio; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	21	han var mer berömd än någon av dem och blev deras anförare. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	22	Benaja, Jojadas son, från Kavseel var en tapper man som utförde stora bragder. Han högg ner de båda sönerna till Ariel från Moab, och det var också han som en snöig dag steg ner i en brunn och dödade ett lejon. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	23	Vidare fällde han en jättelik egyptisk man, två och en halv meter lång. Egyptern var beväpnad med ett spjut, tjockt som en vävbom, men Benaja gick emot honom med en påk, ryckte från honom spjutet och dödade honom med det. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	24	Detta var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han vann stort anseende bland de trettio kämparna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	25	Han var mer berömd än någon av dem. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	26	De tappra kämparna var: Asael, Joavs bror, Elchanan, Dodos son, från Betlehem, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	27	Shammot från Harod, Heles från Pelet, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	28	Ira, Ickeshs son, från Tekoa, Avieser från Anatot, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	29	Sibbekaj av Hushas släkt, Ilaj av Achoachs släkt, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	30	Mahraj från Netofa, Heled, Baanas son, från Netofa, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	31	Itaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin, Benaja från Piraton, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	32	Huraj från Nachale Gaash, Aviel från Arava, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	33	Asmavet från Bachurim, Eljachba från Shaalvon, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	34	Hashem från Gison, Jonatan, Shages son, från Harar, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	35	Achiam, Sakars son, från Harar, Elifal, Urs son, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	36	Hefer från Mekera, Achia från Gilo, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	37	Hesro från Karmel, Naaraj, Esbajs son, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	38	Joel, Natans bror, Mivchar, Hagris son, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	39	Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, som var väpnare åt Joav, Serujas son, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	40	Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	41	Uria, hettiten, Savad, Achlajs son, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	42	Adina, Shisas son, av Rubens släkt och överhuvud för Rubens släkt, och trettio man med honom, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	43	Hanan, Maakas son, Joshafat från Meten, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	44	Ussia från Ashtarot, Shama och Jeiel, söner till Hotam från Aroer, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	45	Jediael, Shimris son, och hans bror Jocha från Tis, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	46	Eliel från Machanajim, Jerivaj och Joshavja, Elnaams söner, Jitma från Moab 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	11	47	och Eliel, Oved och Jaasiel från Sova.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	1	Detta är de som slöt sig till David i Siklag, medan han ännu gömde sig undan Saul, Kishs son; de tillhörde de kämpar som bistod honom i striden. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	2	De var beväpnade med bågar och kunde slunga stenar och skjuta pilar med både höger och vänster hand. De var benjaminiter, släktingar till Saul. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	3	Den främste var Achieser, därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	4	Jishmaja från Givon, en av de trettio kämparna och deras anförare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	5	Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	6	Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla av Korachs släkt, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	7	samt Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	8	Av gaditerna gick en del över till David vid bergfästet i öknen; tappra män och goda soldater, rustade med sköld och lans. De liknade lejon och var snabba som gaseller på bergen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	9	Eser var den främste, Obadja den andre, Eliav den tredje, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	10	Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	11	Attaj den sjätte, Eliel den sjunde, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	12	Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	13	Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	14	Dessa hörde till Gads stam och var de främsta i hären; den svagaste motsvarade hundra man, den starkaste tusen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	15	Det var dessa som i första månaden gick över Jordan när den hade svämmat över sina bräddar så att alla dalarna i öster och väster blivit avskurna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	16	Av Benjamins och Judas män kom några till David i bergfästet. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	17	David gick ut till dem och sade: »Om ni har kommit till mig med gott uppsåt och för att hjälpa mig är jag villig att förena mig med er. Men om ni vill förråda mig åt mina fiender, fastän jag inte har gjort någonting orätt, då må våra fäders Gud se det och straffa er.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	18	Men Amasaj, den främste av de trettio, fylldes av ande och sade:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	19	Från Manasse gick några över till David när han med filisteerna drog ut till strid mot Saul. Men han kom aldrig att kämpa på filisteernas sida, ty deras furstar höll rådslag och skickade sedan bort honom. »Vi riskerar huvudet om han går över till sin herre Saul«, sade de. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	20	När han tågade till Siklag gick dessa från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj, hövdingar i Manasses släkter. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	21	Dessa hjälpte David mot rövarbandet, ty de var alla tappra soldater och blev befälhavare i hären. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	22	Dag för dag kom allt flera till David för att bistå honom, till dess att hären blev ofantligt stor.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	23	Här förtecknas antalet väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att låta Sauls kungamakt enligt Herrens ord övergå till honom: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	24	Av Judas stam, beväpnade med sköld och lans, 6 800 män rustade för krigstjänst; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	25	från Simons stam, 7 100 tappra soldater; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	26	från Levis stam 4 600, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	27	vidare Jojada, den främste i Arons släkt, och med honom 3 700, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	28	därtill Sadok, en tapper ung soldat, med sin släkt, 22 befälhavare; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	29	från Benjamins stam, Sauls stamfränder, 3 000, ty ännu var de flesta lojala mot Sauls ätt; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	30	från Efraims stam 20 800 tappra soldater, berömda män i sina släkter; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	31	från Manasses halva stam 18 000 man, som utsetts att komma och göra David till kung; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	32	från Isaskars stam de som kunde tyda tidens tecken och insåg vad Israel borde göra: 200 befälhavare med sina släktingar under sig; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	33	från Sebulon 50 000 vapenföra män, rustade till krig med alla slags vapen, helt eniga om att bistå David; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	34	från Naftali 1 000 hövdingar och med dem 37 000 män, väpnade med sköld och spjut; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	35	av daniterna 28 600 stridsrustade män; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	36	från Asher 40 000 vapenföra män, rustade till krig; 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	37	från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasses stam, 120 000 män utrustade med alla slags vapen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	38	Alla dessa soldater som anslöt sig till hären kom till Hebron fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Också de övriga israeliterna var eniga om att göra David till kung. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	39	Och de uppehöll sig hos David tre dagar, och de åt och drack; deras landsmän sörjde för dem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	12	40	Folk från grannskapet, ja, ända från Isaskar, Sebulon och Naftali, forslade på åsnor, kameler, mulor och oxar mängder av mat till dem: mjöl, torkade fikon, russinkakor, vin och olja, kor och får. Ty nu rådde glädje i Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	1	David rådgjorde med alla i befälsställning, högre och lägre officerare. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	2	Sedan sade David till hela det församlade Israel: »Om ni finner för gott och om Herren, vår Gud, ger sitt bifall, så låt oss sända bud till dem av våra bröder som är kvar på olika håll i Israel, och även till prästerna och leviterna i deras städer med omgivningar, att de skall samlas hos oss. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	3	Och låt oss hämta vår Guds ark till oss, som vi försummade under Sauls tid.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	4	Alla de församlade svarade att man skulle göra så, ty de fann förslaget gott.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	5	Så samlade David hela Israel från Shichor i Egypten till Levo-Hamat för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	6	Och David drog med hela Israel upp till Baala, eller Kirjat-Jearim, som hör till Juda. Därifrån skulle han hämta upp Guds, Herrens, ark, över vilken hans namn uttalats, hans som tronar på keruberna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	7	De förde Guds ark från Avinadavs hus på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	8	David och hela Israel dansade framför Gud med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till cymbaler och trumpeter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	9	När de kom fram till Kidons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen för att gripa tag i arken. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	10	Då blev Herren vred på Ussa: han slog Ussa för att han hade sträckt ut handen mot arken, och han föll död ner inför Gud. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	11	David blev upprörd över att Herren hade fällt Ussa. Platsen fick namnet Peres Ussa och heter så än i dag.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	12	Nu var David rädd för Gud och undrade hur han skulle kunna föra Guds ark till sig. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	13	Han flyttade den inte till sig i Davids stad utan ställde in den hos Oved-Edom från Gat. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	13	14	Guds ark blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edoms familj och allt som tillhörde honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	1	Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med murare och snickare, som skulle bygga ett hus åt honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	2	Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet, ty riket hade nått högt anseende för hans folk Israels skull.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	3	David tog sig nya hustrur i Jerusalem och fick fler söner och döttrar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	4	Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	5	Jivchar, Elishua, Elpelet, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	6	Nogah, Nefeg, Jafia, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	7	Elishama, Beeljada och Elifelet.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	8	När filisteerna hörde att David var smord till kung över hela Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och gick emot dem, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	9	medan filisteerna ryckte fram och plundrade i Refaimdalen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	10	David frågade Gud: »Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem då i mitt våld?« Herren svarade: »Dra ut mot dem, så skall jag ge dem i ditt våld.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	11	Så drog David upp till Baal-Perasim och slog där filisteerna. »Gud har låtit mig vräka undan mina fiender som en flodvåg«, sade David. Man kallade därför platsen för Baal-Perasim. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	12	Filisteerna lämnade kvar sina gudar, och på Davids befallning brändes de upp. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	13	Ännu en gång plundrade filisteerna i dalen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	14	Då frågade David åter Gud, och han svarade honom: »Du skall inte följa efter dem utan gå runt och falla över dem från det håll där bakaträden står. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	15	När du hör steg i bakaträdens kronor, gå då genast till anfall, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	16	David gjorde som Gud hade befallt, och han slog filisteernas här och förföljde dem från Givon ända till Geser. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	14	17	Och ryktet om David spreds i alla länder, och Herren lät alla folk fyllas av fruktan för honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	1	Sedan byggde kungen hus åt sig i Davids stad; han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och reste ett tält åt den. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	2	David sade då: »Inga andra än leviterna får bära Guds ark, ty dem har Herren utvalt till att bära hans ark och att alltid tjäna honom.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	3	Så samlade David hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats som han gjort i ordning åt den. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	4	David kallade samman Arons ättlingar och leviterna: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	5	av Kehats släkt Uriel, den främste, och hans bröder, 120, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	6	av Meraris släkt Asaja, den främste, och hans bröder, 220, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	7	av Gershoms släkt Joel, den främste, och hans bröder, 130, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	8	av Elisafans släkt Shemaja, den främste, och hans bröder, 200, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	9	av Hebrons släkt Eliel, den främste, och hans bröder, 80, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	10	och av Ussiels släkt Amminadav, den främste, och hans bröder, 112.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	11	David tillkallade prästerna Sadok och Evjatar och leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	12	och sade till dem: »Ni är överhuvuden för de levitiska familjerna. Ni skall rena er tillsammans med era bröder och föra Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	13	Ty det var för att ni inte var med oss förra gången som Herren, vår Gud, fällde en bland oss – vi hade inte rådfrågat Herren som vi borde.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	14	Då renade sig prästerna och leviterna för att föra upp Herrens, Israels Guds, ark. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	15	Leviterna bar Guds ark på sina axlar med bärstänger, så som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	16	David befallde de främsta bland leviterna att låta sina ämbetsbröder sångarna göra tjänst med musikinstrument: harpor, lyror och cymbaler. De skulle spela på dem och låta glädjesången ljuda. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	17	Då utsåg leviterna dessa: Heman, Joels son, och av hans ämbetsbröder Asaf, Berekjas son, och av deras ämbetsbröder, Meraris släkt, Etan, Kushajas son. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	18	Vidare deras ämbetsbröder av andra tjänstegraden: Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Benaja, Maaseja, Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom och Jeiel, dörrvaktarna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	19	Sångarna Heman, Asaf och Etan skulle slå på kopparcymbaler. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	20	Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Maaseja och Benaja skulle spela på harpa. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	21	Och Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom, Jeiel och Asasja skulle spela på lyra för att leda sången. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	22	Kenanja, leviternas sånganförare, instruerade sångarna, ty det var han skicklig i. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	23	Berekja och Elkana var dörrvaktare vid arken. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	24	Prästerna Shevanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser blåste trumpet framför Guds ark. Oved-Edom och Jechia var dörrvaktare vid arken.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	25	David, Israels äldste och de högre befälen gick för att låta föra upp Herrens förbundsark i festtåg från Oved-Edoms hus. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	26	Därför att Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	27	David var klädd i en mantel av fint linne, liksom alla leviterna som bar arken, sångarna och Kenanja, sånganföraren. David bar också en linne-efod. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	28	Så förde hela Israel upp Herrens förbundsark under jubelrop och fanfarer, till klangen av trumpeter och cymbaler och under spel på harpor och lyror. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	15	29	Då Herrens förbundsark kom in i Davids stad stod Sauls dotter Mikal och tittade ut genom fönstret, och när hon såg kung David dansa och jubla kände hon förakt för honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	1	Guds ark fördes in och ställdes i det tält som David hade rest åt den. Sedan bar man fram brännoffer och gemenskapsoffer inför Gud, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	2	och då David hade avslutat offren välsignade han folket med Herrens namn. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	3	Till varje man och kvinna bland israeliterna delade han ut ett bröd, en kaka dadlar och en kaka russin.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	4	Några av leviterna satte han att göra tjänst inför Herrens ark; de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	5	Asaf var den främste, därnäst kom Sakarja, vidare Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel med harpor och lyror, Asaf med cymbaler, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	6	prästerna Benaja och Jachasiel med trumpeter; alla skulle de svara för den ständiga tjänsten inför Guds förbundsark. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	7	Den dagen uppdrog David för första gången åt Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren med dessa ord:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	8	Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	9	Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	10	Prisa stolt hans heliga namn; de som söker Herren må glädja sig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	11	Sök er till Herren och hans makt, träd ständigt fram inför honom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	12	Tänk på de under han har gjort, hans tecken och hans domslut,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	13	ni barn till Israel, hans tjänare, söner till Jakob, hans utvalde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	14	Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	15	För evigt minns han sitt förbund, i tusen släktled det bud han gav,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	16	förbundet han slöt med Abraham och sin ed till Isak.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	17	Han gav det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	18	»Åt dig skall jag ge Kanaans land till arv och egendom.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	19	Fastän de var så få, en liten skara främlingar
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	20	som vandrade från folk till folk, från det ena riket till det andra,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	21	lät han inte någon förtrycka dem. Han tuktade kungar för deras skull:
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	22	»Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	23	Sjung till Herrens ära, hela världen, ropa ut hans seger dag efter dag!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	24	Förkunna hans ära bland folken, bland alla människor hans under!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	25	Ty stor är Herren, högt är han prisad, värd att frukta mer än alla gudar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	26	Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	27	Han omges av prakt och glans, av makt och glädje i sin boning.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	28	Ära Herren, alla folkslag, ära Herrens majestät,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	29	ära Herrens höga namn! Kom med offer inför honom, fall ner inför Herren i helig skrud!
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	30	Darra inför honom, hela jorden! Förkunna bland folken: Herren är konung! Världen står fast, den kan inte rubbas.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	31	Må himlen fröjdas och jorden jubla,
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	32	havet brusa och allt det rymmer, marken och allt den bär må glädja sig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	33	Då skall skogens träd jubla inför Herren – se, han kommer för att råda över jorden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	34	Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	35	Och säg: Rädda oss, Gud, vår räddare, hämta hem oss och befria oss från folken, så att vi får prisa ditt heliga namn och tacka och lova dig.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	36	Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet. Och hela folket sade: »Amen«, och de prisade Herren.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	37	David lämnade Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark. De skulle ständigt göra tjänst inför arken, enligt ordningen för varje dag, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	38	liksom Oved-Edom och hans bröder, sammanlagt 68. Oved-Edom, son till Jedutun, och Hosa skulle vara dörrvaktare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	39	Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lät han bli kvar vid Herrens boning på offerplatsen i Givon. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	40	De skulle alltid bära fram brännoffer till Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och fullgöra allt som är skrivet i den lag som Herren givit Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	41	Med dem var också Heman och Jedutun och de andra utvalda som var särskilt utsedda att tacka Herren – evigt varar hans nåd.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	42	Hos dem fanns också trumpeterna och cymbalerna för dem som skulle spela, liksom de övriga instrumenten för gudstjänsten. Och Jedutuns söner vaktade dörren.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	16	43	Var och en gick nu hem till sitt, och David vände tillbaka för att välsigna sin familj.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	1	När David hade inrättat sig i sitt hus sade han till profeten Natan: »Jag bor i ett hus av cederträ, men Herrens förbundsark står i ett tält.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	2	Natan svarade: »Gör vad du tänker, Gud är med dig.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	3	Samma natt kom Guds ord till Natan: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	4	»Gå till David, min tjänare, och säg honom: Så säger Herren: Det är inte du som skall bygga mig det hus jag skall bo i. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	5	Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring från tält till tält, från boning till boning, alltsedan jag förde ut Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	6	Under hela den tid jag färdats med israeliterna har jag aldrig förebrått någon av deras domare, dessa som jag satt till herdar för mitt folk, att de inte har byggt mig ett hus av cederträ. – 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	7	Du skall vidare framföra detta till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	8	Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	9	och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förgöras av onda människor som tidigare, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	10	som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, jag skall förödmjuka alla dina fiender. Nu kungör jag att Herren skall bygga dig ett hus, ett kungahus. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	11	Och då dina dagar är till ända och du går till dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en av dina söner, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungadöme. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	12	Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för all framtid. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	13	Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Min nåd skall jag inte låta vika från honom, så som jag lät den vika från din företrädare. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	14	Jag skall sätta honom över mitt hus och mitt kungadöme för all framtid, och hans tron skall aldrig vackla.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	15	Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	16	Då trädde kung David inför Herren och satte sig ner. Han sade: »Vem är då jag, Herre Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt? 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	17	Men du har inte låtit detta vara nog, o Gud, utan talar också om min ätt i en fjärran framtid.  
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	18	Vad skall jag mera säga till dig om den ära du har visat mig? Du känner din tjänare. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	19	Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja har du gjort allt detta underbara och låtit mig få veta det. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	20	Herre, du är utan like och det finns ingen annan Gud än du – därom vittnar allt vi hört. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	21	Och det finns inget folk på jorden som kan jämföras med ditt folk Israel, ett folk som Gud själv har lett och räddat åt sig som sitt eget för att göra sitt namn känt genom stora och förunderliga gärningar, ett folk som du har räddat ur Egypten för att sedan driva undan folken i dess väg. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	22	Du har för all framtid gjort Israel till ditt eget folk, och du, Herre, har blivit deras Gud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	23	Herre, låt alltid det ord stå fast som du har uttalat om mig och min ätt, och uppfyll vad du har lovat. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	24	Ja, låt det stå fast; då skall ditt namn alltid äras och man skall säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Och din tjänare Davids ätt skall bestå inför dig. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	25	Min Gud, du har själv uppenbarat för mig att du skall bygga mig ett hus, ett kungahus. Därför har din tjänare vågat be inför dig. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	26	Du, Herre, är Gud, och nu har du gett mig detta stora löfte. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	17	27	Nu har du beslutat att välsigna min ätt så att den alltid får bestå inför dig. Ty vad du, Herre, välsignar, det förblir välsignat för alltid.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	1	En tid därefter slog David filisteerna och underkuvade dem och tog Gat med kringliggande byar ifrån dem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	2	Också moabiterna besegrade han; de blev hans lydfolk och måste betala skatt till honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	3	Vidare drog David ut för att utsträcka sitt välde fram till Eufrat, och han besegrade då kungen av Sova, Hadadeser, vid Hamat. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	4	David tog 1 000 vagnar, 7 000 vagnskämpar och 20 000 fotsoldater och lät skära av senorna på alla vagnshästarna utom hundra. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	5	Då arameerna i Damaskus kom för att undsätta Hadadeser besegrade David dem och dödade 22 000. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	6	Därefter satte han fogdar över arameerna i Damaskus; de blev hans lydfolk och måste betala skatt till honom. Herren gav honom seger var han drog fram. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	7	De gyllene koger som Hadadesers officerare hade burit tog David som byte och förde till Jerusalem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	8	Han tog också en stor mängd koppar från Hadadesers städer Tivchat och Kun. Därav gjorde Salomo sedan bronshavet, pelarna och bronskärlen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	9	När kung Tou av Hamat fick höra att David hade besegrat kung Hadadesers här 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	10	sände han sin son Hadoram för att lyckönska David till segern över Hadadeser; denne hade nämligen fört krig mot Tou. Han sände också alla slags kärl av guld, silver och koppar, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	11	och dem helgade David åt Herren liksom det silver och guld som han hade tagit från alla folken: arameer, moabiter, ammoniter, filisteer och amalekiter. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	12	Sedan Avishaj, Serujas son, hade slagit edomeerna i Saltdalen, 18 000 man, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	13	satte David fogdar över edomeerna; hela Edom blev Davids lydland. Herren gav honom seger var han drog fram.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	14	David regerade nu över hela Israel och sörjde för lag och rätt hos sitt folk. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	15	Joav, Serujas son, var överbefälhavare, och Joshafat, Achiluds son, var kansler. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	16	Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var kungens sekreterare. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	18	17	Benaja, Jojadas son, förde befälet över kereteerna och peleteerna, och Davids söner var de främsta vid kungens sida.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	1	En tid därefter dog kung Nachash av Ammon och efterträddes av sin son. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	2	Då sade David: »Jag vill visa Hanun samma vänskap som hans far Nachash visade mig.« Han skickade därför sändebud till Hanun för att beklaga faderns bortgång. Men då Davids män kom till Hanun i Ammon för att beklaga sorgen 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	3	sade de ammonitiska furstarna till Hanun: »Du tror väl inte att det är för att hedra din far som David har skickat sändebud att beklaga sorgen? Nej, säkert är det för att spionera och spana och utforska landet.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	4	Då grep Hanun Davids sändebud och lät raka av dem skägget och klippa av halva deras dräkt, upp till sätet; sedan fick de gå. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	5	När David fick bud om vad som hänt männen skickade han folk att möta dem, eftersom de hade blivit så grovt skymfade, och lät hälsa: »Stanna i Jeriko och kom inte tillbaka förrän skägget har växt ut på er igen!«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	6	Ammoniterna förstod att de hade ådragit sig Davids hat. Hanun och ammoniterna sände därför 1 000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från de arameiska rikena Naharajim och Maaka och från Sova. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	7	De lejde 32 000 vagnar och dessutom kungen av Maaka och hans här, som kom och slog läger framför Medeva. Ammoniterna samlades från sina städer och kom för att strida. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	8	När David fick reda på detta sände han ut Joav med hela sin här, alla kämparna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	9	Ammoniterna ordnade sig till strid utanför stadsporten, medan de kungar som kommit dit stod för sig ute på öppna fältet. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	10	Då Joav märkte att han hade fiender både framför sig och i ryggen valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot arameerna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	11	Resten av hären anförtrodde han åt sin bror Avishaj, och de ställde upp sig mot ammoniterna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	12	Och Joav sade: »Om arameerna får övertaget skall du undsätta mig, och om ammoniterna får övertaget så undsätter jag dig. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	13	Fatta mod! Låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer. I Herrens hand ligger utgången.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	14	Joav och hans styrka angrep nu arameerna och jagade dem på flykten. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	15	När ammoniterna såg att arameerna flydde, flydde också de för hans bror Avishaj och drog sig in i staden. Joav återvände då till Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	16	Då arameerna fann sig besegrade av Israel sände de bud och bådade upp de arameer som bodde på andra sidan Eufrat. De stod under ledning av Shofak, Hadadesers överbefälhavare. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	17	När David fick bud om detta samlade han israeliterna. Han gick över Jordan, och när han nådde fram ställde han upp i slagordning. Arameerna ställde upp sig till kamp och öppnade strid med David. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	18	Men de drevs på flykten, och David kunde tillintetgöra besättningarna på 7 000 stridsvagnar samt 40 000 fotsoldater. Överbefälhavaren Shofak dödade han också. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	19	19	När Hadadesers män insåg att de var besegrade slöt de fred med David och gav sig under honom. Arameerna ville sedan aldrig mer undsätta ammoniterna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	1	Vid årsskiftet, den tid då kungar drar i fält, drog Joav ut med krigshären, skövlade ammoniternas land och belägrade Rabba. Men David själv stannade i Jerusalem. Joav erövrade Rabba och förstörde staden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	2	David tog kronan från huvudet på Milkom. Den var av guld och befanns väga över 30 kilo och var prydd med en ädelsten. Den sattes nu på Davids huvud. Han förde bort ett ofantligt byte från staden 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	3	och tvingade ut invånarna att arbeta med sågar, järnhackor och yxor. På samma sätt behandlade David alla ammonitiska städer. Sedan återvände han med hären till Jerusalem.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	4	Efter en tid utkämpades åter en strid med filisteerna vid Geser, och Sibbekaj av Hushas släkt dräpte då Sippaj av Rafas ätt. Så blev de underkuvade. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	5	Ännu en strid utkämpades med filisteerna, och Elchanan, Jairs son, dödade då Lachmi, bror till Goljat från Gat, vars spjutskaft var tjockt som en vävbom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	6	Ytterligare en strid utkämpades vid Gat. Där deltog en jättelik man som hade tolv fingrar och tolv tår, alltså tjugofyra; också han var ättling till Rafa. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	7	Han hånade och utmanade Israel men blev nerhuggen av Jonatan, son till Davids bror Shima. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	20	8	Dessa var ättlingar till Rafa i Gat, och de stupade alla för David och hans män.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	1	Satan trädde nu upp mot Israel och eggade David att räkna israeliterna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	2	David befallde Joav och officerarna i hären: »Räkna israeliterna från Beer Sheva till Dan och rapportera till mig, så att jag får veta hur många de är.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	3	Joav svarade: »Må Herren göra sitt folk hundra gånger större! Är de inte alla, min herre och konung, dina undersåtar? Men varför begär du en mönstring, herre? Varför dra skuld över Israel?«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	4	Joav måste böja sig för kungens vilja och gav sig av och färdades genom hela Israel. Han kom tillbaka till Jerusalem 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	5	och redovisade resultatet av mönstringen för David: hela Israel kunde ställa upp 1 100 000 vapenföra män och Juda 470 000 vapenföra män. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	6	Men Levi och Benjamin hade han inte mönstrat tillsammans med de andra, ty det som kungen befallde var avskyvärt för Joav. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	7	Det som skett väckte Guds misshag, och han straffade Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	8	Och David sade till Gud: »Jag har begått en svår synd genom att göra detta. Förlåt din tjänare den orätt han har gjort – det var en stor dårskap.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	9	Herren talade till Gad, kungens siare: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	10	»Gå till David och säg till honom: Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	11	Gad kom till David och sade: »Så säger Herren: Gör ditt val: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	12	att det i tre år är hungersnöd eller att du i tre månader måste fly undan dina fiender utan att undkomma deras svärd eller att Herrens svärd, pesten, i tre dagar går fram över landet och Herrens ängel sprider död i hela Israel. Tänk efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	13	David svarade: »Jag är i svår vånda. Men låt mig falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är mycket stor; i människors händer vill jag inte falla.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	14	Då lät Herren pesten drabba Israel så att 70 000 dog. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	15	Gud skickade en ängel till Jerusalem för att sprida död i staden. Men då Herren såg ängeln sprida död ångrade han det onda och sade: »Det är nog! Dra tillbaka din hand!« Herrens ängel stod då vid jevusén Ornans tröskplats. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	16	När David fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med ett draget svärd i sin hand, riktat mot Jerusalem, föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	17	David sade till Gud: »Det var jag som gav befallning om att räkna folket. Jag är den som har syndat. Det är jag, herden, som har gjort orätt. Men dessa mina får, vad har de gjort? Herre, min Gud, låt straffet drabba mig och min familj, men hejda denna hemsökelse bland folket.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	18	Herrens ängel lät Gad säga till David att han skulle gå upp på jevusén Ornans tröskplats och resa ett altare åt Herren. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	19	Och David gick, så som Gad hade sagt på Herrens uppdrag. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	20	Ornan höll på att tröska vete. Då han vände sig om fick han se ängeln, och hans fyra söner som var med honom gömde sig. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	21	David gick fram till Ornan. När denne fick syn på David lämnade han tröskplatsen och hälsade underdånigt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	22	David sade till Ornan: »Ge mig tröskplatsen, så att jag kan bygga ett altare åt Herren på den. Låt mig få den mot full betalning, så att den hemsökelse som drabbat folket upphör.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	23	Då sade Ornan: »Tag den, min herre och konung, och gör vad du finner för gott. Här ger jag boskap till brännoffer och tröskslädar till bränsle och vete till matoffer. Allt detta ger jag.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	24	Men kung David sade: »Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte ge Herren något som är ditt och offra brännoffer som inte har kostat mig något.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	25	David betalade Ornan 600 siklar guld för platsen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	26	Där byggde han sedan ett altare åt Herren och frambar brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och Herren svarade honom med eld från himlen över brännofferaltaret. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	27	Och på Herrens befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i skidan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	28	Då, när David märkte att Herren hade bönhört honom på jevusén Ornans tröskplats, offrade han där. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	29	Herrens boning, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret stod då på offerplatsen i Givon. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	21	30	Men David kunde inte gå dit för att söka Gud, så starkt fruktade han Herrens ängels svärd.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	1	David sade: »Här skall Herren Guds hus stå, här skall altaret för Israels brännoffer stå.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	2	David lät nu kalla samman de invandrare som bodde i Israel och utsåg stenhuggare, som skulle hugga stenblocken till tempelbygget. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	3	David skaffade också mängder av järn till spikar för portarnas dörrar och till krampor och dessutom koppar i omätliga mängder 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	4	och otaliga cederbjälkar. Det var män från Sidon och Tyros som förde cederträ i mängd till David. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	5	Han tänkte: »Min son Salomo är ung och oerfaren, och huset som skall byggas åt Herren måste göras så storslaget att det blir känt och ärat i hela världen. Därför skall jag förbereda bygget åt honom.« Så gjorde David omfattande förberedelser innan han dog.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	6	Han kallade till sig sin son Salomo och gav honom i uppdrag att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	7	Han sade till honom: »Min son, jag hade själv tänkt bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	8	Men Herrens ord kom till mig: ’Du har spillt mycket blod och fört stora krig. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn då du har spillt så mycket blod på jorden i min åsyn. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	9	Men du skall få en son, som skall vara en fredshärskare: jag skall låta honom få ro för alla fiender runt omkring. Salomo skall vara hans namn, och jag skall ge Israel fred och trygghet under hans tid. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	10	Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag hans fader; jag skall befästa hans kungatron i Israel för all framtid.’ 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	11	Må nu Herren vara med dig, min son, må det lyckas dig att bygga ett hus åt Herren, din Gud, så som han har sagt om dig. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	12	Må Herren bara ge dig förstånd och insikt när han sätter dig över Israel, så att du håller Herrens, din Guds, lag. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	13	Då kommer du att lyckas, om du noga rättar dig efter de stadgar och bud som Herren givit Israel genom Mose. Var frimodig och beslutsam, inte rädd och försagd! 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	14	Med stor möda har jag skaffat fram till Herrens hus 100 000 talenter guld och en miljon talenter silver, och därtill koppar och järn i omätliga mängder. Trä och sten har jag också skaffat fram, och mer kan du själv lägga till. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	15	Arbetsfolk har du i stort antal: stenhuggare, murare, timmermän och otaliga andra som är skickliga i allt slags arbete 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	16	med guld och silver, koppar och järn. Grip dig verket an, må Herren vara med dig!«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	17	David befallde Israels alla furstar att hjälpa hans son Salomo: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	18	»Herren, er Gud, är ju med er och har låtit er få fred på alla sidor. Han gav mig makt över dem som bodde i landet, och så blev det underlagt Herren och hans folk. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	22	19	Sök nu Herren, er Gud, av hela ert hjärta! Grip er an med att bygga Herren Guds helgedom, så att ni kan föra Herrens förbundsark och de heliga kärlen för gudstjänsten till det hus som skall byggas åt Herrens namn.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	1	När David var gammal och mätt av år gjorde han sin son Salomo till kung över Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	2	Han samlade Israels alla furstar och prästerna och leviterna 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	3	och lät räkna alla leviter från trettio års ålder och uppåt; det fanns 38 000 manliga leviter. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	4	Av dessa skulle 24 000 leda arbetet på Herrens hus, 6 000 vara förmän och styresmän, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	5	4 000 vakta dörrarna och 4 000 lovprisa Herren med instrument som David låtit göra till lovsången.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	6	David delade in dem i avdelningar efter Levis söner, Gershom, Kehat och Merari. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	7	Till Gershoms släkt hörde Ladan och Shimi. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	8	Ladans söner var Jechiel, överhuvudet, Setam och Joel, alltså tre. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	9	Jechiels söner var Shelomot, Hasiel och Haran, alltså tre. Dessa var överhuvuden för Ladans familjer. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	10	Shimis söner var Jachat, Sisa, Jeush och Beria. Dessa var Shimis söner, alltså fyra. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	11	Jachat var överhuvudet och Sisa var den andre. Men Jeush och Beria hade inte många barn, därför räknades de som en enda familj, en enda avdelning.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	12	Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, alltså fyra. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	13	Amrams söner var Aron och Mose. Aron avdelades för all framtid, tillsammans med sina söner, för att inviga det högheliga, tända rökoffer åt Herren, tjäna honom och välsigna i hans namn – detta för all framtid. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	14	Gudsmannen Moses söner räknades till Levis stam. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	15	Moses söner var Gershom och Elieser. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	16	Gershom hade sonen Shuvael, som var överhuvud. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	17	Elieser fick sonen Rechavja, som var överhuvud. Några andra söner hade han inte, men Rechavjas söner var mycket talrika. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	18	Jishar hade sonen Shelomot, som var överhuvud. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	19	Hebrons söner var Jeria, överhuvudet, Amarja, den andre, Jachasiel, den tredje, och Jekamam, den fjärde. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	20	Ussiels söner var Mika, överhuvudet, och Jishia, den andre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	21	Meraris söner var Machli och Mushi. Machlis söner var Elasar och Kish. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	22	När Elasar dog lämnade han inga söner efter sig, endast döttrar, men Kishs söner, deras släktingar, gifte sig med dem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	23	Mushis söner var Machli, Eder och Jeremot, alltså tre.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	24	Detta var Levis ättlingar, familj för familj, med deras överhuvuden, så som de mönstrades och räknades, var och en för sig. De svarade för allt som rörde tjänsten i Herrens hus, från tjugo års ålder och uppåt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	25	Ty David sade: »Herren, Israels Gud, har nu låtit sitt folk komma till ro och har för all framtid tagit sin boning i Jerusalem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	26	Därför behöver leviterna inte längre bära boningen med alla tillbehör för tjänsten där.« 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	27	Bland det sista David gjorde var att låta räkna leviterna, från tjugo års ålder och uppåt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	28	De skulle hjälpa Arons söner med tjänsten i Herrens hus. De skulle ha tillsyn över förgårdarna, sidorummen, reningen av allt som var heligt och tjänstgöringen i Guds hus: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	29	de framlagda bröden, det siktade mjölet till matoffren, de osyrade kakorna, plattbröden, det hoprörda mjölet samt mått och vikt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	30	De skulle göra tjänst varje morgon genom att tacka och lovsjunga Herren, likaså varje kväll. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	31	Varje gång man offrade brännoffer åt Herren skulle de hjälpa till – på sabbater, vid nymånadsfester och högtider – och i det antal som var föreskrivet ständigt stå inför Herrens ansikte. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	23	32	De skulle sköta tjänsten vid uppenbarelsetältet och templet och gå sina ämbetsbröder, Arons söner, till handa i allt som gällde Herrens hus.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	1	Också Arons släkt hade sina avdelningar. Arons söner var Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	2	Men Nadav och Avihu dog före sin far och hade inga söner. Därför kom bara Elasar och Itamar att vara präster. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	3	Tillsammans med Sadok, av Elasars släkt, och Achimelek, av Itamars släkt, delade David in dem i avdelningar för den tjänst de skulle fullgöra. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	4	Då det visade sig att Elasars släkt hade fler män än Itamars släkt tilldelade man familjerna i Elasars släkt sexton överhuvuden och familjerna i Itamars släkt åtta. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	5	Indelningen skedde genom lottkastning för båda släkterna eftersom det fanns heliga ledare, ledare för tjänsten åt Gud, i både Elasars och Itamars släkt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	6	Shemaja, Netanels son, den levitiske sekreteraren, upptecknade dem i närvaro av kungen, furstarna, prästen Sadok och Achimelek, Evjatars son, samt överhuvudena för prästernas och leviternas familjer. En familj från Elasars släkt och en familj från Itamars togs ut växelvis.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	7	Den första lotten föll på Jojariv, den andra på Jedaja, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	8	den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	9	den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	10	den sjunde på Hackos, den åttonde på Avia, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	11	den nionde på Jeshua, den tionde på Shekanja, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	12	den elfte på Eljashiv, den tolfte på Jakim, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	13	den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jeshevav, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	14	den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	15	den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	16	den nittonde på Petachja, den tjugonde på Hesekiel, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	17	den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	18	den tjugotredje på Delaja och den tjugofjärde på Maasja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	19	Detta var de avdelningar de skulle vara indelade i när de kom och gjorde tjänst i Herrens hus, så som de blivit ålagda av sin fader Aron, som själv hade fått denna befallning av Herren, Israels Gud.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	20	De övriga leviterna var: av Amrams släkt Shuvael, av Shuvaels släkt Jechdeja, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	21	av Rechavja, dvs. av Rechavjas släkt, Jishia, överhuvudet, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	22	av Jishars släkt Shelomot och av Shelomots släkt Jachat. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	23	Hebrons söner var Jeria, överhuvudet, Amarja, den andre, Jachasiel, den tredje och Jekamam, den fjärde. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	24	Ussiels son var Mika. Till Mikas söner hörde Shamir. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	25	Mikas bror var Jishia. Till Jishias söner hörde Sakarja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	26	Meraris söner var Machli och Mushi. Hans son Jaasias söner – 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	27	Meraris söner genom sonen Jaasia – var Shoham, Sackur och Ivri. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	28	Machlis söner var Elasar, som inte själv hade några söner, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	29	och Kish. Kishs son var Jerachmeel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	30	Mushis söner var Machli, Eder och Jerimot. Detta var leviternas ättlingar, familj för familj. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	24	31	Också dessa kastade lott, liksom sina släktingar av Arons ätt, i närvaro av kung David, Sadok, Achimelek och överhuvudena för prästernas och leviternas familjer, de främsta familjerna såväl som de ringaste.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	1	David och ledarna för tempeltjänsten avdelade till tjänstgöring sönerna till Asaf, Heman och Jedutun, som i profetisk anda spelade på lyror, harpor och cymbaler. Detta är förteckningen över de män som tilldelades denna tjänstgöring.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	2	Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner, under ledning av Asaf, som i profetisk anda spelade efter kungens anvisningar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	3	Jedutuns: Jedutuns söner Gedalja, Jisri, Jesaja, Shimi, Hashavja och Mattitja, alltså sex, under ledning av sin far Jedutun, som i profetisk anda spelade på lyra till Herrens lov och pris.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	4	Hemans: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Shuvael, Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti, Romamti Eser, Joshbekasha, Malloti, Hotir och Machasiot. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	5	Alla dessa var söner till Heman, kungens siare. Gud hade lovat honom styrka och makt och gav honom därför fjorton söner och tre döttrar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	6	Alla dessa leddes av sin far när de vid gudstjänsten i Herrens hus sjöng till cymbaler, harpor och lyror efter kungens anvisningar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	7	Tillsammans med sina fränder, alla fullärda i konsten att sjunga till Herrens ära, var de 288. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	8	Och de kastade alla lott om tjänstgöringen, unga likaväl som gamla, mästare såväl som nybörjare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	9	Den första lotten föll på Asaf, på Josef, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. Gedalja blev den andre, han själv, hans fränder och söner, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	10	Den tredje blev Sackur, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	11	Den fjärde föll på Jisri, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	12	Den femte blev Netanja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	13	Den sjätte blev Buckia, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	14	Den sjunde blev Asarela, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	15	Den åttonde blev Jesaja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	16	Den nionde blev Mattanja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	17	Den tionde blev Shimi, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	18	Den elfte blev Ussiel, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	19	Den tolfte föll på Hashavja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	20	Den trettonde blev Shuvael, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	21	Den fjortonde blev Mattitja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	22	Den femtonde föll på Jerimot, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	23	Den sextonde föll på Hananja, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	24	Den sjuttonde föll på Joshbekasha, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	25	Den artonde föll på Hanani, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	26	Den nittonde föll på Malloti, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	27	Den tjugonde föll på Eliata, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	28	Den tjugoförsta föll på Hotir, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	29	Den tjugoandra föll på Giddalti, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	30	Den tjugotredje föll på Machasiot, hans söner och fränder, sammanlagt tolv. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	25	31	Den tjugofjärde föll på Romamti Eser, hans söner och fränder, sammanlagt tolv.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	1	Vidare dörrvaktarnas avdelningar. Till korachiterna hörde Meshelemja, Kores son, av Evjasafs släkt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	2	Meshelemja hade dessa söner: Sakarja, den förstfödde, Jediael, den andre, Sevadja, den tredje, Jatniel, den fjärde, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	3	Elam, den femte, Jochanan, den sjätte och Eljoenaj, den sjunde.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	4	Oved-Edom hade dessa söner: Shemaja, den förstfödde, Josavad, den andre, Joach, den tredje, Sakar, den fjärde, Netanel, den femte, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	5	Ammiel, den sjätte, Isaskar, den sjunde och Peulletaj, den åttonde. Gud hade välsignat honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	6	Hans son Shemaja fick också söner, som genom sin duglighet blev ledare för sina familjer. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	7	Shemajas söner var Otni, Refael, Oved och Elsavad; hans fränder, som var dugliga män, var Elihu och Semakja. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	8	Alla dessa var avkomlingar till Oved-Edom. De och deras söner och fränder var dugliga män, väl lämpade för tjänsten. Oved-Edoms avkomlingar var sammanlagt 62. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	9	Meshelemja hade söner och fränder, dugliga män, sammanlagt 18.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	10	Hosa, av Meraris släkt, hade söner. Shimri var överhuvud; han var visserligen inte den förstfödde, men hans far hade insatt honom till överhuvud. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	11	Hilkia var den andre, Tevalja den tredje och Sakarja den fjärde. Hosas söner och fränder var sammanlagt 13.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	12	Dessa dörrvaktare, i avdelningar efter huvudmän, tilldelades tjänst i Herrens hus, liksom sina bröder. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	13	De kastade lott om varje port, familj för familj, ung som gammal. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	14	Lotten för östsidan föll på Shelemja. Man kastade också lott för hans son Sakarja, en rådklok man, och han fick nordsidan. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	15	Oved-Edom fick sydsidan, medan hans söner fick förrådshusen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	16	Hosa fick väst med Shalleketporten, där vägen kommer upp. Avdelning för avdelning stod: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	17	i öster sex för var dag, i norr fyra för var dag, i söder fyra för var dag och vid varje förrådshus två, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	18	och vid tillbyggnaden i väster stod fyra vid vägen och två vid själva tillbyggnaden. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	19	Detta var dörrvaktarnas avdelningar, av Korachs och Meraris släkter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	20	Leviterna, deras bröder, hade uppsikt över tempelförråden och förråden för det som blivit helgat. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	21	Ladans släkt, Gershoms släkt genom Ladan, överhuvudena för gershomiten Ladans familj, jechieliterna, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	22	dvs. Jechiels släkt, Setam och hans bror Joel, hade uppsikt över tempelförråden. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	23	Vad beträffar Amrams, Jishars, Hebrons och Ussiels släkter 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	24	var Shuvael av Gershoms, Moses sons, släkt högste chef för förråden. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	25	Hans släktingar av Eliesers ätt var dennes son Rechavja, hans son Jesaja, hans son Joram, hans son Sikri och hans son Shelomot. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	26	Denne Shelomot och hans fränder hade uppsikt över förråden för det som blivit helgat åt Herren av kung David, av familjeöverhuvudena, de högre och lägre officerarna och de högsta befälhavarna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	27	Dessa gåvor var en del av bytet från krigen och användes till underhållet av Herrens hus. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	28	Shelomot och hans fränder hade också uppsikt över allt det som siaren Samuel, Saul, Kishs son, Avner, Ners son, och Joav, Serujas son, hade helgat, alla de heliga gåvorna.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	29	Av Jishars släkt sattes Kenanja och hans söner inte till tempeltjänst utan blev förmän och styresmän i Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	30	Av Hebrons släkt sattes Hashavja och hans fränder, 1 700 dugliga män, till att förvalta Israel på västra sidan av Jordan, till allt slags arbete åt Herren och till kungens tjänst. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	31	Till Hebrons släkt hörde också Jeria, som var överhuvud för släkten. Under Davids fyrtionde regeringsår gick man igenom dess släktregister familjevis, och då fanns det betydande män bland dem i Jaser i Gilead. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	26	32	Jerias fränder, 2 700 dugliga män och överhuvuden för sina familjer, sattes av kung David över Ruben och Gad och ena hälften av Manasses stam för att sköta alla Guds och kungens angelägenheter.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	1	Förteckning över israeliternas familjeöverhuvuden, högre och lägre officerare och uppsyningsmän, som tjänade kungen i allt som hade att göra med avdelningarna, vilka var i tjänst en månad var under årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	2	Över den första avdelningen, som tjänstgjorde under första månaden, hade Jishbaal, Savdiels son, befälet. Hans avdelning var på 24 000 man. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	3	Han hörde till Peres släkt och hade högsta befälet över alla officerare som tjänstgjorde under första månaden.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	4	Över den andra månadens avdelning hade Dodaj av Achoachs släkt befälet. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	5	Den tredje befälhavaren, som tjänstgjorde under tredje månaden, var Benaja, översteprästen Jojadas son. Hans avdelning var på 24 000 man. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	6	Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet över de trettio. Hans avdelning stod under befäl av hans son Ammisavad.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	7	Den fjärde, som tjänstgjorde under fjärde månaden, var Asael, Joavs bror, och efter honom hans son Sevadja. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	8	Den femte, som tjänstgjorde under femte månaden, var befälhavaren Shamhut av Serachs ätt. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	9	Den sjätte, som tjänstgjorde under sjätte månaden, var Ira, Ickeshs son, från Tekoa. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	10	Den sjunde, som tjänstgjorde under sjunde månaden, var Heles från Pelet av Efraims stam. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	11	Den åttonde, som tjänstgjorde under åttonde månaden, var Sibbekaj av Hushas släkt, som hörde till Serachs ätt. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	12	Den nionde, som tjänstgjorde under nionde månaden, var Avieser från Anatot av Benjamins stam. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	13	Den tionde, som tjänstgjorde under tionde månaden, var Mahraj från Netofa av Serachs ätt. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	14	Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden, var Benaja från Piraton av Efraims stam. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	15	Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden, var Heldaj från Netofa av Otniels släkt. Hans avdelning var på 24 000 man.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	16	Furstarna för Israels stammar var: för Ruben Elieser, son till Sikri, för Simon Shefatja, son till Maaka, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	17	för Levi Hashavja, son till Kemuel, för Aron Sadok, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	18	för Juda Elihu, en av Davids bröder, för Isaskar Omri, son till Mikael, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	19	för Sebulon Jishmaja, son till Obadja, för Naftali Jerimot, son till Asriel, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	20	för efraimiterna Hosea, son till Asasja, för ena hälften av Manasses stam Joel, son till Pedaja, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	21	för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, son till Sakarja, för Benjamin Jaasiel, son till Avner, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	22	och för Dan Asarel, son till Jerocham. Dessa var hövdingar för Israels stammar.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	23	David lät aldrig räkna dem som var under tjugo år, ty Herren hade sagt att han skulle göra israeliterna talrika som himlens stjärnor. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	24	Joav, son till Seruja, började räkningen men avslutade den inte, ty vreden drabbade Israel och antalet togs inte upp i kung Davids krönika.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	25	Asmavet, son till Adiel, hade uppsikt över de kungliga förråden, och Jonatan, son till Ussia, över förråden i landsorten, i städer, byar och fästningstorn. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	26	Esri, son till Keluv, hade uppsikt över jordbruksarbetet i landsorten. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	27	Shimi från Rama hade uppsikt över vingårdarna och Savdi från Shefam över vinförråden i vingårdarna. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	28	Baal Hanan från Geder hade uppsikt över olivträden och sykomorerna i Låglandet och Joash över oljeförråden. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	29	Shitraj från Sharon hade uppsikt över nötboskapen som betade i Sharon, och Shafat, son till Adlaj, över boskapen i dalarna, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	30	ismaeliten Ovil hade uppsikt över kamelerna, Jechdeja från Meronot över åsnorna 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	31	och hagarén Jasis över småboskapen. Alla dessa var uppsyningsmän över kung Davids egendom.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	32	Davids farbror, Jonatan, var hans rådgivare. Han var en klok man och kunglig sekreterare. Jechiel, son till en hakmonit, tjänstgjorde hos kungens söner. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	33	Achitofel var kungens rådgivare, och Hushaj från Erek var kungens vän. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	27	34	Achitofel efterträddes av Jojada, son till Benaja, och av Evjatar. Joav var kungens överbefälhavare.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	1	David samlade alla Israels ledare i Jerusalem: stamhövdingarna, de olika avdelningarnas ledare som var i kungens tjänst, de högre och lägre officerarna, uppsyningsmännen över kungens och hans söners egendom och boskap, hovmännen, hjältarna och andra inflytelserika män. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	2	Kung David reste sig och sade: »Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag ville bygga ett hus till viloplats för Herrens förbundsark, vår Guds fotapall, och jag började förbereda byggandet. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	3	Men Gud sade till mig: ’Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du har fört krig och utgjutit blod.’ 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	4	Men Herren, Israels Gud, utvalde mig bland alla i min fars familj till att vara kung över Israel för all framtid. Juda utvalde han till ledare och i Judas stam min fars familj. Bland min fars söner föredrog han mig och satte mig till kung över Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	5	Och bland alla mina söner – ty Herren har givit mig många söner – utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	6	Och han sade till mig: ’Det är din son Salomo som skall bygga mitt hus och mina förgårdar, ty honom har jag utvalt till min son och jag skall vara hans fader. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	7	Jag skall trygga hans kungamakt för all framtid, om han fortsätter att handla efter mina bud och stadgar, så som han nu gör.’ 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	8	Och nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och med vår Gud som vittne: Håll alla Herrens, er Guds, bud och ge akt på dem, så att ni får behålla detta goda land och lämna det i arv åt era barn för all framtid. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	9	Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom helhjärtat och villigt, ty Herren rannsakar alla hjärtan och känner alla tankar och uppsåt. Om du söker Herren så låter han dig finna honom, men om du överger honom så förskjuter han dig för all framtid. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	10	Vet att Herren har utvalt dig till att resa en tempelbyggnad. Gå frimodigt till verket!«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	11	Och David gav sin son Salomo en beskrivning av förhuset och av tempelhuset, förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och av rummet för arken med dess lock. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	12	Vidare gav han honom en beskrivning av allt som Guds ande hade ingivit honom, av förgårdarna till Herrens hus och alla rummen däromkring, av tempelförråden och av förråden för det som blivit helgat, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	13	samt föreskrifter om prästernas och leviternas avdelningar och om allt som rörde tjänsten i Herrens hus och om alla kärl som skulle användas vid tjänsten i Herrens hus. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	14	David angav vikten av guldet, av guldet till alla kärlen för de olika gudstjänsterna och i fråga om silverkärlen vikten av silvret till alla kärlen för de olika gudstjänsterna, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	15	vikten av guldlampställen och deras guldlampor, vikten av varje särskilt lampställ och dess lampor, och i fråga om silverlampställen vikten av varje lampställ och dess lampor, alltefter hur varje lampställ skulle användas, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	16	vikten av guldet till vart och ett av skådebrödsborden och av silvret till silverborden, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	17	vikten av gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld, vikten av var och en av guldbägarna och silverbägarna 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	18	och vikten av rökelsealtaret av rent guld. Han gav honom också en beskrivning av tronvagnen, de gyllene keruberna, som skulle skyla Herrens förbundsark med sina utbredda vingar. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	19	Allt detta nedtecknades, ty Herren hade uppenbarat det för honom och undervisat honom om alla detaljer i beskrivningen.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	20	David sade nu till sin son Salomo: »Gå frimodigt och beslutsamt till verket! Var inte rädd och försagd! Ty Herren Gud, min Gud, är med dig. Han skall inte lämna dig och inte överge dig utan hjälpa dig att genomföra allt som behövs för tjänsten i Herrens hus. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	28	21	Du har prästernas och leviternas avdelningar, som skall förrätta allt slags tjänst i Guds hus, och för allt annat har du folk till förfogande som både vill och kan utföra allt slags arbete, och hövdingarna och hela folket skall lyda din minsta vink.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	1	Därefter sade kung David till alla som hade samlats: »Min son Salomo är den som Gud har utvalt. Han är ung och oerfaren, och uppgiften är väldig. Denna byggnad reses inte åt människor utan åt Herren Gud. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	2	Efter bästa förmåga har jag nu till min Guds hus skaffat fram guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det som skall vara av trä, vidare onyx och andra ädelstenar, svartglänsande och brokiga stenar, alla slags dyrbara stenar och alabaster i mängd. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	3	Av kärlek till min Guds hus ger jag också all min egendom av guld och silver, utöver allt vad jag förut har skaffat till helgedomen: 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	4	3 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter rent silver att täcka byggnadernas väggar med, 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	5	guld till det som skall göras av guld och silver till det som skall göras av silver, alla de arbeten som hantverkarna skall utföra. Vem är villig att denna dag lämna en frikostig gåva till Herren?«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	6	Då kom de villigt med gåvor, familjernas huvudmän och Israels stamhövdingar, de högre och lägre officerarna och kungens främsta ämbetsmän. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	7	Till arbetet på Guds hus gav de 5 000 talenter guld, 10 000 dareiker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	8	Och var och en som hade ädelstenar lämnade dem till skattkammaren i Herrens hus, som Jechiel av Gershoms släkt hade uppsikt över. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	9	Folket gladde sig över att de så helhjärtat lämnade dessa frivilliga gåvor åt Herren. Också David gladde sig mycket.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	10	Inför hela församlingen prisade David Herren: »Prisad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	11	Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt i himlen och på jorden. Ditt är riket, Herre, och du är den upphöjde härskaren över allting. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	12	Rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allting. I din hand är kraft och styrka, allt har du makt att göra stort och starkt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	13	Och nu, vår Gud, tackar vi dig och lovar ditt härliga namn. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	14	Ty vem är väl jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	15	Vi är främlingar och gäster hos dig liksom alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och vi har ingenting att hoppas på. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	16	Herre, vår Gud! All denna rikedom som vi har samlat för att bygga ett hus åt ditt heliga namn kommer från dig, och alltsammans är ditt. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	17	Nu vet jag, min Gud, att du prövar hjärtan och vill se redlighet. Med redligt hjärta och villig håg har jag burit fram allt detta, och jag har med glädje sett hur ditt folk som samlats här villigt burit fram sina gåvor. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	18	Herre, våra fäder Abrahams, Isaks och Israels Gud! Bevara alltid ett sådant sinne hos ditt folk, och vänd deras hjärtan till dig! 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	19	Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, stadgar och föreskrifter och följer dem i allt och uppför den byggnad som jag har gjort förberedelser för.«
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	20	David sade till hela församlingen: »Prisa Herren, er Gud!« Då prisade de alla Herren, sina fäders Gud. De bugade sig och föll ner inför Herren och kungen. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	21	Och dagen därefter frambar de slaktoffer och brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 bockar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, mängder av slaktoffer för hela Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	22	Den dagen åt och drack de inför Herren med stor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son, till kung; de smorde honom till en Herrens furste, och Sadok smorde de till präst.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	23	Salomo besteg Herrens tron som kung efter sin far David. Han hade framgång, och hela Israel lydde honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	24	Alla hövdingarna och kämparna och alla kung Davids söner erkände Salomo som kung. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	25	Och hela Israel såg hur Herren gjorde Salomo stor och mäktig och åt hans välde gav en glans som ingen kung i Israel före honom hade ägt.
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	26	David, Jishajs son, hade regerat över hela Israel. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	27	I fyrtio år var han kung över Israel, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	28	Han fick dö i hög ålder, mätt av år, rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	29	Kung Davids historia, från början till slut, har nedtecknats i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 
Första Krönikeboken	1 Krön	13	29	30	Där skildras också hela hans regering och hans bedrifter och allt som hände honom och Israel och alla andra riken och länder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	1	Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt, ty Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom stor och mäktig. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	2	Salomo kallade till sig hela Israel, de högre och lägre officerarna, domarna och alla hövdingar i hela Israel, familjeöverhuvudena, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	3	och begav sig med hela församlingen till offerplatsen i Givon. Där fanns Guds uppenbarelsetält, som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	4	Guds ark däremot hade David fört från Kirjat-Jearim till den plats som han ställt i ordning åt den; han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	5	Framför Herrens boning i Givon stod kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, och Salomo och församlingen uppsökte det. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	6	Där offrade Salomo tusen brännoffer på kopparaltaret som stod inför Herren och som hörde till uppenbarelsetältet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	7	Under natten visade sig Gud för Salomo och sade till honom: »Be om vad du vill. Jag skall ge dig det.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	8	Salomo svarade Gud: »Du visade stor godhet mot min far David och har gjort mig till kung efter honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	9	Herre, min Gud, låt nu ditt löfte till min far David gå i uppfyllelse. Du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftkornen på jorden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	10	Ge mig därför vishet och kunskap, så att jag kan leda detta folk. Vem kan annars råda över ditt folk, som är så stort?«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	11	Gud sade till Salomo: »Eftersom du önskade detta och inte bad om gods och guld och ära eller om dina ovänners död och inte heller bad om ett långt liv utan om vishet och kunskap, så att du kan råda över mitt folk, som jag har gjort dig till kung över, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	12	får du nu vishet och kunskap. Gods och guld och ära skall jag också ge dig, mer än vad någon kung före dig har haft och någon efter dig kommer att få.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	13	Salomo begav sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	14	Salomo samlade vagnar och hästar och hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, som var förlagda dels i vagnsstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	15	Tack vare Salomo blev silver och guld lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ blev något lika vanligt som sykomorer i Låglandet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	16	Salomos hästar kom från Musri och Kuve; kungliga uppköpare importerade dem från Kuve. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	1	17	Vagnar införde de från Egypten. Priset för en vagn var 600 siklar, priset för en häst 150 siklar. På samma sätt förmedlade de kungliga uppköparna hästar och vagnar till hettiternas och arameernas kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	1	Salomo tänkte nu bygga ett hus åt Herrens namn och ett hus åt sig själv som kungaboning. – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	2	Salomo kunde räkna 70 000 bärare och 80 000 stenhuggare i bergen och 3 600 arbetsledare. – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	3	Därför sände Salomo detta budskap till Hiram, kungen i Tyros: »Du sände ju en gång cederträ till min far David, så att han kunde bygga sig ett hus att bo i. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	4	Nu vill jag bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn och helga det åt honom. Där skall man tända välluktande rökelse inför honom, lägga fram skådebröden och offra brännoffer morgon och kväll och vid sabbater, nymånadsfester och Herrens, vår Guds, högtider, så som det för evigt skall vara i Israel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	5	Det hus jag vill bygga skall vara stort, ty vår Gud är större än alla andra gudar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	6	Men vem förmår bygga honom ett hus, när himlen, himlarnas himmel, inte rymmer honom? Och vem är väl jag att vilja bygga honom ett hus, annat än för att tända offereld inför honom? 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	7	Alltså, sänd mig nu en konstskicklig man, som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn likaväl som i purpurrött, karminrött och violett garn och som är en skicklig gravör. Han skall arbeta tillsammans med de konstskickliga män jag har här i Juda och Jerusalem och som anställdes av min far David. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	8	Sänd mig också cederträ, cypressträ och almugträ från Libanon, för jag vet att du har män som är duktiga på att hugga timmer på Libanon. Mina män skall tillsammans med dina 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	9	förse mig med timmer i stora mängder, ty det hus jag vill bygga skall vara överväldigande stort. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	10	Jag ger huggarna som fäller timret livsmedel: dina män får 20 000 kor vete och 20 000 kor korn och 20 000 bat vin och 20 000 bat olja.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	11	Hiram, kungen i Tyros, svarade i ett brev som han sände till Salomo: »I kärlek till sitt folk har Herren gjort dig till dess kung.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	12	Och Hiram fortsatte: »Lovad vare Herren, Israels Gud, himlens och jordens skapare, för att han har gett kung David en vis son, rik på förstånd och insikt, som kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv som kungaboning! 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	13	Därför sänder jag nu en konstskicklig man, rik på insikt: mäster Hiram. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	14	Han är son till en danitisk kvinna och hans far är en tyrisk man. Han vet hur man arbetar i guld och silver, koppar, järn, sten och trä och i purpurrött, violett, vitt och karminrött garn, och han är en skicklig gravör och vet att skapa de konstfulla arbeten han blir ålagd att göra. Han kan arbeta tillsammans med de konstskickliga män som du och min herre David, din far, har anställt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	15	Så sänd nu, herre, vetet och kornet, oljan och vinet som du har lovat, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	16	så skall vi hugga allt det timmer du behöver på Libanon och föra det till dig i flottar över havet till Jafo. Därifrån får du själv forsla det upp till Jerusalem.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	17	Salomo lät räkna alla invandrare i Israel, liksom hans far David tidigare hade räknat dem: det var 153 600 män. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	2	18	Av dem tog han 70 000 till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare som skulle hålla folket i arbete.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	1	Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på berget Moria, där Herren visat sig för hans far David, på den plats som David ställt i ordning på jevusén Ornans tröskplats. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	2	Han började bygga i andra månaden av sitt fjärde regeringsår.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	3	När Salomo byggde Guds hus bestämde han följande: längden skulle, med den gamla alnen, vara 60 alnar och bredden 20 alnar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	4	Förhallen som låg framför templet var 20 alnar bred, vilket motsvarade templets bredd, och höjden var 20 alnar; han belade den invändigt med rent guld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	5	Han klädde huvudbyggnadens inre med cypressträ som han täckte med finaste guld och smyckade med palmer och kedjor. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	6	Han lade in dyrbar sten för att pryda huset. Guldet var Parvajim-guld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	7	Han täckte husets bjälkar, trösklar, väggar och dörrar med guld, och på väggarna graverade han keruber.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	8	Han gjorde också det allra heligaste: det var 20 alnar brett, vilket motsvarade templets bredd, och djupet var 20 alnar. Han belade det med 600 talenter finaste guld; 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	9	enbart guldet till spikarna vägde 50 siklar. Också de övre salarna täckte han med guld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	10	För det allra heligaste gjorde han två keruber i form av statyer som belades med guld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	11	Kerubernas vingar mätte tillsammans 20 alnar. Den ena kerubens ena vinge var fem alnar och rörde vid husets vägg, den andra vingen var fem alnar och rörde vid den andra kerubens vinge. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	12	Den andra kerubens ena vinge var fem alnar och rörde vid husets vägg, och den andra vingen var fem alnar och nådde till den första kerubens vinge. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	13	Kerubernas vingar bredde alltså ut sig 20 alnar; de stod på sina fötter med ansiktena vända mot det heliga. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	14	Han gjorde också förhänget av violett, purpurrött, karminrött och vitt garn och smyckade det med keruber.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	15	Vidare gjorde han två pelare som skulle stå framför huset. Varje pelare var 35 alnar hög och hade upptill ett kapitäl om fem alnar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	16	Han gjorde kedjor som liknade halsband och satte dem upptill på pelarna, och han gjorde 100 granatäpplen som han fäste i kedjorna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	3	17	Han reste pelarna framför templet, en till höger och en till vänster, och han gav den högra namnet Jakin och den vänstra namnet Boas.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	1	Han gjorde också ett altare av koppar, 20 alnar långt, 20 alnar brett och tio alnar högt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	2	Han gjorde vidare Havet i gjutgods. Det var cirkelrunt och mätte tio alnar från kant till kant; det var fem alnar högt och 30 alnar i omkrets. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	3	Runt omkring, nertill, löpte två rader med tjurbilder som gjutits i samma stycke som själva Havet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	4	Det stod på tolv tjurar, tre av dem vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet vilade ovanpå dem, och alla tjurarna hade bakdelen vänd inåt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	5	Godset i Havet var en handsbredd tjockt, och kanten var formad som kanten på en bägare, lik kalken av en lotusblomma. Havet kunde rymma 3 000 bat.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	6	Han gjorde tio kittlar och ställde fem på den högra sidan och fem på den vänstra. De var till för tvättningen; i dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. I Havet skulle prästerna tvätta sig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	7	Han gjorde också de tio gyllene lampställen enligt föreskrifterna och ställde dem i långhuset, fem till höger och fem till vänster.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	8	Han gjorde tio bord och ställde dem i långhuset, fem till höger och fem till vänster. Dessutom gjorde han 100 gyllene offerskålar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	9	Vidare gjorde han prästernas förgård och den stora förgården med dess dörrar, som han belade med koppar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	10	Havet ställde han på den högra sidan, åt sydost.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	11	Hiram gjorde grytorna, skovlarna och offerskålarna. Han fullbordade arbetet med de föremål han fått i uppdrag att göra åt kung Salomo i Guds hus: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	12	två pelare, de två klotformiga pelarhuvudena, de två flätverken som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvudena, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	13	de 400 granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen för varje flätverk, till att täcka de båda klotformiga pelarhuvudena, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	14	vidare de tio stativen och de tio kittlarna till stativen, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	15	Havet och de tolv tjurarna under det, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	16	slutligen också grytorna, skovlarna och offerskålarna. Alla föremål som mäster Hiram gjorde åt kung Salomo till Herrens hus var av polerad brons. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	17	Det var i Jordandalen, mellan Suckot och Saretan, som kungen lät gjuta dem i lerformar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	18	Salomo gjorde alla dessa föremål i så stor mängd att vikten av bronsen inte kunde fastställas.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	19	Salomo gjorde alla föremål i Guds hus: det gyllene altaret, borden för skådebröden, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	20	de gyllene lampställen framför koret med sina lampor som skulle tändas enligt föreskrifterna, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	21	blommönstret, lamporna och tängerna av guld, ja, av renaste guld, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	4	22	vidare knivarna, offerskålarna, pannorna och fyrfaten av guld, och slutligen templets dörrar med dörrhalvor av guld, såväl till det inre rummet, det allra heligaste, som till långhuset.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	1	När alla Salomos arbeten för Herrens hus var fullbordade lät han föra dit in det som hans far David hade helgat åt Herren; silvret och guldet och alla kärlen lade han i skattkamrarna i Guds hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	2	Nu samlade Salomo de äldste i Israel och stamhövdingarna, överhuvudena för de olika familjerna i Israel. Han kallade dem till Jerusalem för att hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, Sion. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	3	Och alla israeliterna samlades inför kungen under högtiden i sjunde månaden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	4	När alla de äldste hade kommit lyfte leviterna arken 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	5	och bar upp den tillsammans med uppenbarelsetältet och alla de heliga föremålen i tältet. Allt detta bars av de levitiska prästerna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	6	Kung Salomo och hela Israels menighet, som var samlad hos honom, stod framför arken och offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	7	Prästerna förde in Herrens förbundsark till dess plats i tempelkoret, det allra heligaste, under kerubernas vingar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	8	Keruberna hade vingarna utbredda över den plats där arken stod, så att både arken och dess bärstänger doldes av keruberna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	9	Bärstängerna var så långa att deras ändar syntes från det heliga framför koret, men de var inte synliga utifrån. De finns där ännu i denna dag. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	10	I arken fanns ingenting annat än de två tavlorna som Mose hade lagt ner i den vid Horeb, då Herren slöt förbund med israeliterna sedan de dragit ut ur Egypten. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	11	När prästerna lämnade helgedomen – ty alla närvarande präster, oberoende av avdelning, hade renat sig, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	12	och alla de levitiska sångarna, Asaf, Heman, Jedutun och deras söner och bröder, var klädda i fint linne och stod öster om altaret med cymbaler, harpor och lyror, och tillsammans med dem 120 präster som blåste trumpet, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	13	och trumpetarna och sångarna stämde samtidigt och samstämmigt upp en sång för att prisa och tacka Herren, och trumpeter, cymbaler och andra instrument började ljuda, och man prisade Herren: »Ty han är god, evigt varar hans nåd« – då fylldes huset, Herrens hus, av ett moln, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	5	14	så att prästerna inte kunde förrätta sin tjänst: Herrens härlighet uppfyllde templet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	1	Då sade Salomo:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	2	och jag har byggt dig en furstlig boning, ett hus där du evigt skall trona.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	3	Kungen vände sig om och välsignade de församlade israeliterna, medan alla stod upp. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	4	Han sade: »Prisad vare Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat det som han med sin mun lovade min far David: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	5	Alltsedan jag förde mitt folk ut ur Egypten har jag inte bland Israels stammar utvalt någon stad för att i den bygga ett hus, där mitt namn skulle vara, och jag har inte utvalt någon man att vara furste över mitt folk Israel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	6	Men nu har jag utvalt Jerusalem för att mitt namn skall vara där, och jag har utvalt David att härska över mitt folk Israel. – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	7	Min far David hade föresatt sig att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	8	men Herren sade till honom: Din föresats att bygga ett hus åt mitt namn är god. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	9	Men det skall inte bli du som bygger huset utan din son, den son som skall födas åt dig. Han skall bygga huset åt mitt namn. – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	10	Och Herren lät sitt ord gå i fullbordan: jag efterträdde min far David på Israels tron, så som Herren hade lovat, och jag byggde huset åt Herrens, Israels Guds, namn. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	11	Där inne har jag ställt arken, som innehåller stadgarna till det förbund som Herren slöt med israeliterna.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	12	Inför de församlade israeliterna trädde Salomo fram till Herrens altare och sträckte ut sina händer. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	13	Salomo hade gjort ett podium av brons och ställt det på förgården; det var fem alnar långt, fem alnar brett och tre alnar högt. Han steg upp på podiet, föll på knä inför de församlade israeliterna, sträckte händerna mot himlen 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	14	och sade: »Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken i himlen eller på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	15	Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David, du har i dag med din hand fullbordat det som du med din mun har lovat. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	16	Uppfyll också, Herre, Israels Gud, detta som du har lovat din tjänare David, min far: att han aldrig skall sakna en ättling som sitter inför dig på Israels tron, om bara hans efterkommande vaktar på sina steg och lever efter din lag, så som han själv gjorde. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	17	Låt nu ditt löfte till din tjänare David gå i uppfyllelse, Herre, Israels Gud!
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	18	Men kan verkligen Gud bo på jorden bland människorna? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	19	Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag uppsänder, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	20	och låt din blick dag och natt vila på detta hus, den plats om vilken du sagt att den skall vara hemvist för ditt namn. Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	21	Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt!
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	22	Om någon förbryter sig mot en annan och åläggs att fria sig med en ed och svär inför ditt altare i detta tempel, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	23	hör det då i himlen, grip in och skipa rätt åt dina tjänare. Döm den som är skyldig och ge honom det straff han förtjänar, men frikänn den som är oskyldig och ge honom vad rättvisan kräver.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	24	Och om ditt folk Israel lider nederlag mot en fiende, eftersom de syndat mot dig, men vänder om och prisar ditt namn, ber till dig i detta hus och ropar om nåd, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	25	hör det då i himlen och förlåt ditt folk Israel deras synd och låt dem återvända till den mark du gav dem och deras fäder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	26	Om himlen är stängd och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de sedan ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och omvänder sig från sin synd när du tuktar dem, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	27	lyssna då i himlen och förlåt din tjänare och ditt folk Israel deras synd. Lär dem den rätta vägen som de skall vandra, och låt regnet falla över ditt land, som du har gett ditt folk som egendom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	28	Om det blir hungersnöd i landet eller pest, om rost och sot härjar eller gräshoppor och larver, om fienden belägrar någon av städerna, ja, vilken sjukdom eller plåga det än är, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	29	och vilken bön och åkallan som vem det vara må i ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst sin egen plåga och smärta – om han då sträcker händerna i bön mot detta hus, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	30	hör det då i himlen, där du tronar. Förlåt honom och behandla var och en som han förtjänar, du som känner hans tankar – ja, du ensam känner människornas tankar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	31	Då skall de frukta dig och följa dina vägar så länge de lever i det land som du gav våra fäder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	32	Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört om ditt stora namn, din starka hand och din lyftade arm, och denne främling kommer och åkallar dig, vänd mot detta hus, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	33	lyssna då i himlen, där du tronar, och gör det som han ber dig om. Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	34	Om du sänder ut ditt folk att strida mot sina fiender och de ber till dig, vända mot denna stad som du har utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	35	lyssna då i himlen på deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	36	Om de syndar mot dig – det finns ju ingen människa som inte syndar – och du vredgas på dem och ger dem i fiendens våld och de förs bort i fångenskap till ett annat land, långt borta eller nära, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	37	men där borta i fångenskapen ångrar sig och åter ropar till dig: Vi har syndat, vi har gjort orätt och står med skuld inför dig, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	38	och om de så, i det land där de är fångna, vänder om till dig med uppriktigt hjärta och sinne och ber, vända mot sitt land, det som du gav deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	39	lyssna då i himlen, där du tronar, till deras bön och åkallan och skaffa dem rätt. Förlåt ditt folk att de har syndat mot dig. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	40	Min Gud, öppna dina ögon och öron och hör de böner de ber på denna plats. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	41	Ja:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	6	42	Herre Gud, avvisa inte din smorde, tänk på den nåd du visat din tjänare David.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	1	När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren. Herrens härlighet uppfyllde templet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	2	Prästerna kunde inte gå in där, eftersom Herrens härlighet uppfyllde templet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	3	När israeliterna såg hur elden och Herrens härlighet kom ner över templet knäböjde de på stengolvet med ansiktet mot marken och tillbad och tackade Herren: »Ty han är god, evigt varar hans nåd.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	4	Nu frambar kungen och hela folket offer inför Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	5	Kung Salomo offrade 22 000 tjurar och 120 000 får. Så invigde kungen och hela folket Guds hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	6	Prästerna förrättade sin tjänst, det gjorde också leviterna med de instrument för tempelmusiken som kung David gjort för att man skulle tacka Herren – »evigt varar hans nåd«; David prisade Herren genom dem. Mitt emot stod de präster som blåste trumpet. Alla israeliterna stod upp. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	7	Salomo helgade den mellersta delen av förgården framför Herrens hus; där frambar han brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren. Kopparaltaret som Salomo gjort kunde nämligen inte rymma alla brännoffren och matoffren och fettstyckena.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	8	Sedan firade Salomo högtiden i sju dagar tillsammans med hela Israel, en mycket stor skara från hela landet, ända från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	9	Den åttonde dagen höll de en högtidssamling. De hade firat altarets invigning i sju dagar och högtiden i sju dagar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	10	På den tjugotredje dagen i sjunde månaden fick folket bryta upp; de drog hem, glada och tacksamma över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och sitt folk Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	11	Så fullbordade Salomo Herrens hus och kungens hus. Allt han föresatt sig att göra i Herrens hus och i sitt eget hus genomförde han framgångsrikt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	12	Då visade sig Herren för honom om natten och sade: »Jag har hört din bön och utvalt denna plats till offerhus åt mig. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	13	Om jag skulle stänga till himlen så att inget regn faller, om jag skulle befalla gräshoppor att härja landet eller om jag skulle skicka pest på mitt folk, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	14	och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	15	Ja, jag skall öppna mina ögon och öron och höra de böner de ber på denna plats. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	16	Ja, jag har utvalt detta hus och gjort det till en helig plats, där mitt namn skall vara för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	17	Om du nu vandrar mina vägar, så som din far David gjorde, så att du i allt gör som jag har befallt dig och håller mina bud och stadgar, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	18	då skall jag låta ditt kungadöme bestå. Det löftet gav jag din far David när jag sade att det aldrig skulle saknas en ättling till honom som härskare över Israel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	19	Men om ni vänder er bort och överger de bud och befallningar som jag förelagt er och börjar dyrka andra gudar och faller ner för dem, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	20	då skall jag rycka upp er ur min mark som jag gav er, och detta hus som jag har vigt åt mitt namn skall jag förkasta, jag skall låta det bli till spott och spe bland alla folk. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	21	Detta hus som var så upphöjt kommer att te sig som en öde plats för var och en som har vägen förbi. När någon frågar varför Herren har handlat så mot detta land och detta hus 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	7	22	blir svaret: Därför att folket övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten; de höll sig till andra gudar, som de föll ner för och dyrkade. Därför lät han allt detta onda drabba dem.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	1	Efter de tjugo år som det tog för Salomo att uppföra Herrens hus och sitt eget hus – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	2	han byggde också upp de städer som Hiram gett honom och lät israeliterna bosätta sig där – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	3	drog Salomo ut mot Hamat Sova och lade det under sig. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	4	Han befäste Tadmor i öknen och alla de förrådsstäder han byggt i Hamat. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	5	Han byggde också upp Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon, befästa städer med murar, portar och bommar, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	6	och Baalat, alla sina förrådsstäder och alla städerna för vagnar och för hästar. Han byggde allt det han längtat efter att bygga i Jerusalem och på Libanon och överallt i det rike han härskade över. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	7	Alla som var kvar av hettiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, dessa som inte hörde till Israel – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	8	de av deras efterkommande som var kvar i landet, därför att israeliterna inte hade gjort slut på dem – alla dessa satte Salomo till tvångsarbete; så är det än i dag. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	9	Av israeliterna däremot tog han inte några till slavar vid sina arbeten; de var i stället soldater, officerare, vagnskämpar och befälhavare för hans stridsvagnsstyrkor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	10	Fogdarna hos kung Salomo hade under sig 250 förmän som befallde över arbetarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	11	Salomo flyttade faraos dotter från Davids stad till det hus som han uppfört åt henne. »Jag kan inte låta en kvinna bo i Davids, Israels kungs, hus«, sade han, »det är en helig plats, eftersom Herrens ark har stått där.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	12	Salomo offrade brännoffer till Herren på Herrens altare, som han hade byggt framför förhallen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	13	Enligt ordningen för varje dag offrade han, så som Mose befallt, på sabbaterna, på nymånadsdagarna och på de tre årliga högtiderna: det osyrade brödets högtid, veckohögtiden och lövhyddefesten. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	14	I enlighet med sin far Davids anvisningar inrättade han avdelningarna för prästerna och deras tjänstgöring, för leviterna som utförde sin uppgift att lovsjunga och att göra tjänst under prästerna, enligt ordningen för varje dag, och för dörrvaktarnas avdelningar vid varje port, ty så hade gudsmannen David befallt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	15	Man avvek inte i något avseende från vad kungen befallt prästerna och leviterna, inte heller när det gällde förråden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	16	Nu var alla Salomos arbeten slutförda, från templets grundläggning till dess fullbordande. Herrens hus var färdigt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	17	Sedan for Salomo till Esjon-Gever och till Elot vid kusten i Edom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	8	18	Genom sina underlydande sände Hiram honom skepp med erfaren besättning. De seglade tillsammans med Salomos män till Ofir och hämtade därifrån 450 talenter guld till kung Salomo.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	1	Drottningen av Saba hade hört ryktet om Salomo och kom till Jerusalem för att sätta Salomo på prov med svåra frågor. Hon hade med sig stora rikedomar, kameler lastade med kryddor, guld i mängd och ädelstenar. Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade tänkt på, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	2	och han gav henne svar på alla hennes frågor. Det fanns ingenting som Salomo inte kände till och kunde ge besked om. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	3	När drottningen av Saba såg Salomos vishet, såg huset som han hade byggt 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	4	och rätterna på hans bord, såg hovmännen sitta där och tjänarna och munskänkarna i sina dräkter passa upp, såg offren han frambar i Herrens hus, då blev hon andlös av häpnad. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	5	Och hon sade till kungen: »Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	6	Jag kunde inte tro vad man berättade förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig om vidden av din vishet, du överträffar allt jag fått höra. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	7	Lyckliga dina män, och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	8	Herren, din Gud, vare lovad, som har funnit behag i dig och satt dig på sin tron som kung inför Herren, din Gud. I sin kärlek till Israel vill han låta sitt folk bestå i evighet och har satt dig till kung över det, för att du skall sörja för lag och rätt.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	9	Och hon skänkte kungen 120 talenter guld, kryddor i mängd och ädelstenar. Sådana kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo hade man aldrig sett.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	10	Hirams män och Salomos män, som förde hem guld från Ofir, hade också med sig almugträ och ädelstenar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	11	Av almugträet gjorde kungen utsmyckningar till Herrens hus och sitt eget hus och dessutom lyror och harpor åt sångarna. Sådant hade aldrig förr skådats i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	12	Kung Salomo gav i gengäld drottningen av Saba allt hon önskade förutom vad han gav henne som tack för det hon hade fört med till honom. Sedan återvände hon till sitt land med sina tjänare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	13	Vikten på det guld som kom in till Salomo under ett enda år uppgick till 666 talenter, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	14	förutom vad affärsmännens ombud och handelsmännen kom med. Dessutom kom alla arabkungar och ståthållarna i landet med guld och silver till Salomo.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	15	Kung Salomo lät göra 200 långsköldar av hamrat guld, var och en på 600 siklar guld, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	16	och 300 rundsköldar, var och en på 300 siklar guld. Alla dessa sköldar lät han hänga upp i Libanonskogshuset.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	17	Kungen lät också göra en stor elfenbenstron, som han belade med rent guld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	18	Sex trappsteg och en plattform av guld satt ihop med tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och vid dem stod två lejon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	19	Ytterst på de sex trappstegen stod tolv lejon, sex på var sida. Aldrig har någonting liknande tillverkats i något annat kungarike.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	20	Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och även alla föremålen i Libanonskogshuset var av gediget guld; på Salomos tid satte man inget värde på silver. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	21	Kungen hade skepp som seglade på Tarshish med Hirams män ombord, och en gång vart tredje år kom de hem, lastade med guld, silver och elfenben samt apor och påfåglar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	22	Kung Salomo överträffade alla kungar på jorden i rikedom och vishet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	23	Alla jordens kungar besökte Salomo för att lyssna till den vishet Gud hade skänkt honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	24	Alla medförde gåvor, föremål av silver och guld, klädnader, rökelse, kryddor, hästar och mulor. Så fortsatte det år efter år.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	25	Salomo hade 4 000 stallplatser med hästar och vagnar och ytterligare 12 000 hästar, som var förlagda dels i vagnsstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	26	Han härskade över alla kungar från Eufrat ända fram till filisteernas land och fram till gränsen mot Egypten. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	27	Tack vare Salomo blev silver lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ blev något lika vanligt som sykomorer i Låglandet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	28	Hästar importerades till Salomo från Musri och från alla andra länder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	29	Resten av Salomos historia, från början till slut, har nedtecknats i profeten Natans krönika, i Achias från Shilo profetior och i siaren Iddos syner om Jerobeam, Nevats son. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	30	I fyrtio år regerade han i Jerusalem över hela Israel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	9	31	Därefter gick han till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	1	Rehabeam begav sig till Shekem, där hela Israel hade samlats för att göra honom till kung. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	2	Jerobeam, Nevats son, var i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo, men när han fick höra vad som hänt vände han tillbaka. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	3	Man skickade bud efter honom, och Jerobeam och hela Israel gick till Rehabeam och sade: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	4	»Din far gjorde vårt ok tungt. Lätta nu vår arbetsbörda, det tunga ok din far lade på oss, så skall vi tjäna dig.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	5	Han sade åt dem att komma igen två dagar senare, och de gick sin väg.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	6	Kung Rehabeam rådgjorde med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han levde: »Vad råder ni mig att svara dessa människor?« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	7	De sade: »Om du är vänlig och tillmötesgående mot dem och talar välvilligt med dem, då kommer de i all framtid att tjäna dig.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	8	Men Rehabeam förkastade de gamlas råd och hörde sig för hos de unga som vuxit upp tillsammans med honom och nu var i hans tjänst. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	9	»Vad tycker ni att vi skall svara dessa människor?« frågade han dem. »De begär att jag skall lätta det ok som min far lade på dem.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	10	Då svarade de unga, de som hade vuxit upp tillsammans med honom: »Så här skall du säga till dem som klagar på din fars tunga ok och begär att du skall lätta deras börda, säg så här: Min lem är grövre än min fars lår. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	11	Och det skall ni veta: Om min far lade ett tungt ok på er skall jag göra det ännu tyngre, och om min far pryglade er med spö skall jag göra det med skorpiongissel.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	12	Efter två dagar kom Jerobeam och folket tillbaka till Rehabeam; han hade ju sagt åt dem att komma tillbaka då. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	13	Kung Rehabeam gav dem ett hårt svar. Han förkastade de gamlas råd 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	14	och svarade så som de unga hade rått honom att göra: »Om min far gjorde ert ok tungt skall jag göra det ännu tyngre, och om min far pryglade er med spö skall jag göra det med skorpiongissel.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	15	Kungen lyssnade inte på folket; så hade Gud styrt det för att det ord skulle uppfyllas som Herren talat till Jerobeam, Nevats son, genom Achia från Shilo.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	16	När israeliterna märkte att kungen inte lyssnade på dem svarade de:
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	17	Men över de israeliter som bodde i Judas städer var Rehabeam kung.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	18	När Rehabeam skickade fram Adoram, som förestod tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam måste rädda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	10	19	Så bröt Israel med Davids ätt. De är skilda åt än i dag.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	1	När Rehabeam kom tillbaka till Jerusalem bådade han upp judeerna och benjaminiterna, 180 000 utvalda krigare, som skulle strida mot Israel och återföra kungamakten till Rehabeam. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	2	Men Herrens ord kom till gudsmannen Shemaja: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	3	»Säg till kungen av Juda, Rehabeam, Salomos son, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	4	Så säger Herren: Ni skall inte dra ut och strida mot era bröder. Vänd tillbaka, var och en till sitt, ty det som har skett är mitt verk.« De lyssnade till Herrens ord och avstod från att tåga mot Jerobeam.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	5	Rehabeam bodde i Jerusalem, och han byggde upp befästa städer i Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	6	Betlehem, Etam, Tekoa, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	7	Bet-Sur, Soko, Adullam, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	8	Gat, Maresha, Sif, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	9	Adorajim, Lakish, Aseka, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	10	Sora, Ajalon och Hebron, som alla ligger i Juda och Benjamin, gjorde han till befästningsstäder. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	11	Han förstärkte deras befästningar, han tillsatte kommendanter, lade upp förråd av livsmedel, olja och vin 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	12	och försåg varje stad med sköldar och spjut. Han gjorde städerna mycket starka. Rehabeam härskade nu över Juda och Benjamin, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	13	och prästerna och leviterna i Israel kom från alla sina områden och inställde sig hos honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	14	Leviterna övergav sina betesmarker och egendomar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam och hans söner hindrade dem att tjäna Herren som präster 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	15	och i stället skaffade sig andra präster för offerplatserna och bockdemonerna och för tjurkalvarna som Jerobeam hade gjort. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	16	Och från alla Israels stammar kom i leviternas efterföljd de som bestämt sig för att söka sig till Herren, Israels Gud. De kom till Jerusalem för att offra till Herren, sina fäders Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	17	Genom dem stärktes kungamakten i Juda, och i tre års tid var de ett stöd för Rehabeam, Salomos son. I tre år var David och Salomo deras föredömen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	18	Rehabeam tog Machalat till hustru, en dotter till Jerimot, Davids son, och till Avihajil, dotter till Eliav, Jishajs son. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	19	Hon födde honom sönerna Jeush, Shemarja och Saham. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	20	Han tog också Maaka, Absaloms dotter, och hon födde honom Avia, Attaj, Sisa och Shelomot. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	21	Rehabeam älskade Maaka, Absaloms dotter, mer än alla sina andra hustrur och bihustrur – han hade 18 hustrur och 60 bihustrur och fick 28 söner och 60 döttrar – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	22	och han gjorde därför Maakas son Avia till överhuvud och furste över bröderna, ty han tänkte göra honom till kung. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	11	23	
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	1	När nu Rehabeams kungamakt var säkrad och hans ställning var stark övergav han Herrens lag, och med honom hela Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	2	Under Rehabeams femte regeringsår tågade Shishak, kungen av Egypten, mot Jerusalem, ty folket hade varit trolöst mot Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	3	Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare och en oräknelig skara som följt honom från Egypten: libyer, suckeer och kushiter. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	4	Han intog befästningsstäderna i Juda och nådde ända fram till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	5	Profeten Shemaja kom till Rehabeam och Judas furstar, som hade samlats i Jerusalem inför hotet från Shishak, och sade till dem: »Så säger Herren: Ni har övergett mig, därför skall jag överge er och lämna er i Shishaks våld.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	6	Då ödmjukade sig Israels furstar och kungen och sade: »Herren är rättfärdig.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	7	När Herren såg att de ödmjukade sig kom Herrens ord till Shemaja: »Eftersom de ödmjukar sig skall jag inte utplåna dem utan snart skänka dem räddning. Jag skall inte utgjuta min vrede över Jerusalem genom Shishak, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	8	men de skall bli hans tjänare för att de skall förstå skillnaden mellan att tjäna mig och att tjäna främmande kungariken.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	9	Shishak angrep nu Jerusalem och plundrade både Herrens hus och kungens palats på deras skatter. Allt tog han, också de guldsköldar som Salomo låtit göra. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	10	I stället för dem lät kung Rehabeam tillverka sköldar av koppar; dem anförtrodde han åt officerarna i livgardet, som höll vakt vid ingången till kungens palats. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	11	Var gång kungen gick in i Herrens hus gick livgardet med och bar sköldarna och förde dem sedan tillbaka till vaktrummet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	12	Eftersom Rehabeam ödmjukade sig vändes Herrens vrede från honom, och han krossades inte helt. Det fanns också något gott i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	13	Kung Rehabeam stärkte sin ställning i Jerusalem och fortsatte att regera där. Han var fyrtioett år då han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren utvalt bland alla Israels stammar till hemvist för sitt namn. Hans mor hette Naama och var från Ammon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	14	Han gjorde det som var ont, ty han lade sig inte vinn om att rådfråga Herren.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	15	Rehabeams historia, från början till slut, har nedtecknats i profeten Shemajas och siaren Iddos krönika, med släkttavlor. Hela tiden rådde krig mellan Rehabeam och Jerobeam. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	12	16	Rehabeam gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Avia blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	1	Under Jerobeams artonde regeringsår blev Avia kung över Juda, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	2	och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja och var dotter till Uriel från Giva. Avia och Jerobeam låg i krig med varandra. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	3	Avia inledde striden med en här av tappra krigare, 400 000 elitsoldater, medan Jerobeam ställde upp 800 000 elitsoldater, tappra kämpar, mot honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	4	Avia gick upp på Semarajimberget i Efraims bergsbygd och ropade: »Hör på mig, Jerobeam och alla israeliter! 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	5	Ni vet ju att Herren, Israels Gud, har gett kungamakten över Israel åt David för evigt – åt honom och hans söner – genom ett saltförbund. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	6	Men Jerobeam, Nevats son, som stod i tjänst hos Salomo, Davids son, reste sig mot sin herre och gjorde uppror. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	7	Slödder och skurkar slöt sig till honom och fick makt över Rehabeam, Salomos son, som var ung och vek och inte kunde stå emot dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	8	Och nu tror ni att ni skall kunna stå emot Herrens kungamakt som utövas av Davids ättlingar, därför att ni är så många och hos er har tjurkalvarna av guld som Jerobeam har gjort till era gudar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	9	Ni har ju fördrivit Herrens präster, Arons söner, och leviterna och skaffat er egna präster precis som de andra folken. Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd, han blir präst åt dessa icke-gudar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	10	Vi däremot har Herren som vår Gud, och vi har inte övergett honom. Vi har präster som är Arons söner och som gör tjänst inför Herren, och vi har leviter till tempelsysslorna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	11	De offrar brännoffer till Herren varje morgon och kväll, bränner välluktande rökelse, lägger upp skådebröden på bordet av rent guld och tänder varje kväll lamporna på det gyllene lampstället. Vi håller alltså våra förpliktelser mot Herren, vår Gud, men ni har övergett honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	12	Se, Gud går i spetsen för oss, hans präster har signaltrumpeterna som blåser till strid mot er. Israeliter, strid inte mot Herren, era fäders Gud. Ni kommer inte att lyckas.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	13	Jerobeam hade låtit en styrka gå runt för att falla judeerna i ryggen, så att dessa hade israeliterna framför sig samtidigt som de hotades bakifrån. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	14	När judeerna vände sig om och fick se att de hade fiender både framför och bakom sig ropade de till Herren. Prästerna blåste i trumpeterna, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	15	och judeerna höjde ett härskri. Vid detta härskri lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Avia och Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	16	Israeliterna flydde, och Gud gav dem i judeernas våld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	17	Avia och hans här tillfogade dem stora förluster: av israeliterna stupade 500 000 soldater. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	18	Israeliterna blev alltså kuvade vid detta tillfälle, medan judeerna var de starkare eftersom de förlitade sig på Herren, sina fäders Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	19	Avia förföljde Jerobeam och intog några av hans städer: Betel med lydstäder, Jeshana med lydstäder och Efron med lydstäder. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	20	Jerobeam förmådde ingenting mer så länge Avia levde. Herren slog honom, och han dog.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	21	Avia stärkte sin ställning, och han tog sig 14 hustrur och fick 22 söner och 16 döttrar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	13	22	Avias historia i övrigt, allt han gjorde och sade, har nedtecknats i profeten Iddos tilläggsskrift.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	1	Avia gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet lugn och ro i tio år.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	2	Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	3	Han avskaffade avgudaaltarna och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ner asherapålarna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	4	Han befallde judeerna att dyrka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och buden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	5	Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna i alla städer i Juda. Under honom hade riket lugn och ro. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	6	Han byggde befästningsstäder i Juda, medan det rådde lugn och ro i landet. Under dessa år var han aldrig i krig, eftersom Herren låtit honom få fred. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	7	Han sade till judeerna: »Låt oss bygga upp dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar! Landet är ännu i vår hand. Vi har vänt oss till Herren, vår Gud, och därför har han vänt sig till oss och låtit oss få fred på alla sidor.« De byggde, och allt gick dem väl i händer.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	8	Asa hade en här om 300 000 man från Juda med sköld och lans samt 280 000 man från Benjamin med sköld och båge; alla dessa var tappra kämpar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	9	Kushiten Serach drog ut mot dem med en här om en miljon man och 300 vagnar. När han nått fram till Maresha 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	10	drog Asa ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i dalen norr om Maresha. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	11	Asa ropade till Herren, sin Gud: »Herre, ingen utom du kan hjälpa i striden mellan den starke och den som är svag. Så hjälp oss nu, Herre, vår Gud, ty vi förlitar oss på dig, och i ditt namn har vi dragit ut mot denna skara. Herre, du är vår Gud, låt inte en dödlig bli din överman.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	12	Då lät Herren kushiterna bli slagna av Asa och Juda, och kushiterna flydde. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	13	Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar. Kushiterna stupade till sista man, de tillintetgjordes av Herren och hans här. Judeerna tog ett mycket rikt byte. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	14	De kunde också inta alla städer runt Gerar, eftersom Herren hade fyllt befolkningen med skräck. De plundrade alla städerna, där fanns gott om byte. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	14	15	Även beduintälten överföll de, och de tog mängder av får och kameler och återvände sedan till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	1	Guds ande kom över Asarja, Odeds son, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	2	och han trädde fram inför Asa och sade till honom: »Hör på mig, Asa och hela Juda och Benjamin! Herren är med er om ni är med honom. Om ni söker honom skall han låta er finna honom, men om ni överger honom skall han överge er. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	3	Under lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade och utan lagen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	4	Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud. De sökte honom, och han lät dem finna honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	5	På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Bland ländernas invånare rådde kaos, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	6	folk drabbade samman med folk och stad med stad, eftersom Gud med alla slags olyckor skapade kaos bland dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	7	Men ni skall vara starka och inte tappa modet, ni skall få lön för er möda.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	8	När Asa hörde vad Asarja, Odeds son, sade i sin profetia stärktes han i sitt uppsåt att få bort de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer han erövrat i Efraims bergsbygd. Han ställde i ordning Herrens altare, som stod framför templets förhall. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	9	Han samlade då hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon som slagit sig ner bland dem – det var nämligen många i Israel som hade gått över till Asa när de såg att Herren, hans Gud, var med honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	10	De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av Asas femtonde regeringsår. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	11	Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren av det byte de hade hemfört. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	12	De ingick ett förbund: de skulle dyrka Herren, sina fäders Gud, med uppriktigt hjärta och sinne, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	13	och var och en, gammal eller ung, man eller kvinna, som inte dyrkade Herren, Israels Gud, skulle dödas. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	14	Med hög röst svor de eden till Herren, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	15	Alla judeer gladde sig över eden, ty de hade svurit den med uppriktigt hjärta. Och när de beslutsamt sökte Herren lät han dem finna honom, och han lät dem få fred på alla sidor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	16	Sin mor Maaka berövade kung Asa ställningen som kungamoder, därför att hon hade rest ett beläte åt Ashera. Asa högg sönder belätet, krossade det och brände upp det i Kidrondalen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	17	Men i Israel fick offerplatserna vara kvar. Asa var dock trogen av hela sitt hjärta så länge han levde. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	18	Sin fars offergåvor och sina egna förde han till Guds hus: silver, guld och tempelkärl.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	15	19	Före Asas trettiofemte regeringsår förekom inget krig,
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	1	men under hans trettiosjätte regeringsår tågade kung Basha av Israel mot Juda och befäste Rama för att på det sättet avskära förbindelserna för kung Asa av Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	2	Då hämtade Asa silver och guld ur skattkamrarna i Herrens hus och kungapalatset och skickade det till arameerkungen i Damaskus, Ben-Hadad, och lät säga: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	3	»Ett förbund består mellan mig och dig, liksom mellan min far och din far. Jag sänder dig här silver och guld; bryt nu ditt förbund med kung Basha av Israel, så att han lämnar mig i fred.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	4	Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och skickade sina befälhavare mot Israels städer, och de erövrade Ijon, Dan, Avel Majim och alla förrådsstäder i Naftali. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	5	När Basha fick underrättelse om detta avbröt han befästningsarbetena vid Rama och lät all verksamhet där upphöra. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	6	Då tog kung Asa med sig alla judeer, och de förde bort sten och virke som Basha använt till befästningarna vid Rama. Han befäste med detta Geva och Mispa.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	7	Vid den tiden kom siaren Hanani till Asa, kungen av Juda, och sade till honom: »Du förlitade dig på kungen av Aram och inte på Herren, din Gud, därför får du inte den arameiske kungens här i din makt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	8	Kushiterna och libyerna hade ju en stor här med mängder av vagnar och ryttare, men eftersom du förlitade dig på Herren gav han dem i ditt våld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	9	Herrens ögon överblickar hela jorden, för att han skall kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. Denna gång har du handlat som en dåre, och hädanefter kommer du alltid att vara i krig.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	10	Asa blev ursinnig på siaren, och han satte honom i stocken, så rasande blev han. Även mot andra i sitt folk gick Asa våldsamt fram vid den tiden.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	11	Asas historia, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	12	Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	13	Asa gick till vila hos sina fäder; han dog under sitt fyrtioförsta regeringsår 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	16	14	och begravdes i den grav han låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som fyllts med kryddor och en konstfärdig blandning av alla slags örter, och man tände en mycket stor eld till hans ära.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	1	Asas son Joshafat blev kung efter honom, och han stärkte sin ställning i Israel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	2	Han förlade trupper i befästningsstäderna i Juda och insatte kommendanter i Juda och i de städer i Efraim som hans far Asa hade erövrat. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	3	Herren var med Joshafat, eftersom han handlade som hans far till en början hade gjort och inte dyrkade baalsgudarna 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	4	utan dyrkade sin fars Gud och följde hans bud; han gjorde inte som Israel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	5	Herren befäste hans kungamakt, hela Juda kom med gåvor till Joshafat, och han vann stor rikedom och ära. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	6	Med stolthet följde han Herrens vägar, och han avskaffade också offerplatserna och asherapålarna i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	7	Under sitt tredje regeringsår sände han ut ämbetsmännen Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mika för att undervisa i Judas städer. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	8	De åtföljdes av leviterna Shemaja, Netanja, Sevadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia och Tobia, och med dem följde prästerna Elishama och Joram. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	9	När de undervisade i Juda förde de med sig Herrens lagbok; de for runt till alla Judas städer och undervisade bland folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	10	Herren lät alla riken runt Juda fyllas av skräck, och de gav sig inte i krig med Joshafat. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	11	Från filisteerna kom man med en last av silver som gåva till Joshafat, och araberna kom till honom med småboskap: 7 700 baggar och 7 700 bockar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	12	Så blev Joshafat mäktigare och mäktigare, och han byggde borgar och förrådsstäder i Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	13	Han lät utföra stora arbeten i Judas städer, och i Jerusalem hade han soldater, tappra kämpar, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	14	som var indelade i avdelningar familj för familj. De högsta officerarna i Juda var: general Adna, som hade 300 000 tappra kämpar, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	15	och vid hans sida general Jochanan, som hade 280 000 man, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	16	och vid hans sida Amasja, Sikris son, som frivilligt ställt sig i Herrens tjänst och som hade 200 000 tappra kämpar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	17	Och från Benjamin: den tappre kämpen Eljada, som hade 200 000 man beväpnade med båge och sköld, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	18	och vid hans sida Josavad, som hade 180 000 stridsrustade män. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	17	19	Dessa stod i kungens tjänst, förutom de män som kungen förlagt i de befästa städerna runt om i Juda.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	1	Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och han knöt släktskapsband med Achav. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	2	Efter några år kom han på besök till Achav i Samaria, och Achav slaktade mängder av får och oxar åt honom och folket han hade med sig och lockade honom att tåga mot Ramot i Gilead. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	3	Achav, Israels kung, frågade Joshafat, Judas kung, om denne ville dra ut med honom mot Ramot i Gilead. Han svarade: »Jag och du är ett, mitt folk skall liksom ditt vara med dig i striden.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	4	Men Joshafat bad den israelitiske kungen att först söka råd hos Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	5	Då samlade Israels kung profeterna, 400 man. »Skall vi angripa Ramot i Gilead eller skall jag låta bli?« frågade han. Profeterna svarade: »Angrip staden! Gud skall låta den falla i kungens händer.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	6	Men Joshafat undrade: »Finns här ingen annan Herrens profet vi kan fråga?« – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	7	»Jo«, sade Israels kung, »det finns en till som kan fråga Herren åt oss. Men jag kan inte fördra den mannen, han profeterar aldrig något gott för min räkning utan alltid bara ont. Han heter Mika, Jimlas son.« Joshafat svarade: »Säg inte så, konung.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	8	Då ropade Israels kung på en hovman och befallde honom att genast hämta Mika.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	9	På tröskplatsen vid Samarias stadsport satt Israels kung och Judas kung Joshafat på var sin tron; de satt där klädda i sina skrudar, medan alla profeterna höll på att profetera inför dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	10	Sidkia, Kenaanas son, hade gjort sig horn av järn, och han ropade: »Så säger Herren: Med dessa skall du stånga Aram sönder och samman.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	11	Alla de andra profeterade på samma sätt: »Angrip Ramot i Gilead, och du skall lyckas. Herren skall låta staden falla i kungens händer.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	12	Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika sade till honom: »Profeterna förkunnar med en mun framgång för kungen. Låt nu dina ord stämma med deras och lova framgång.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	13	»Så sant Herren lever«, svarade Mika, »vad min Gud säger, det skall jag frambära.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	14	När han sedan kom inför kungen frågade denne: »Mika, skall vi angripa Ramot i Gilead eller skall jag låta bli?« Mika svarade: »Gå till angrepp, och ni skall lyckas; de skall falla i era händer.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	15	Men kungen sade: »Hur många gånger skall jag besvärja dig att inte säga annat än sanningen när du talar till mig i Herrens namn?« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	16	Då sade Mika: »Jag såg alla israeliterna skingrade över bergen, som får utan herde. Och Herren sade: De har ingen ledare. De skall återvända hem i fred, var och en till sitt.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	17	Då vände sig Israels kung till Joshafat: »Var det inte det jag sade? Han profeterar aldrig något gott för min räkning, bara ont.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	18	Men Mika fortsatte: »Lyssna då till vad Herren säger. Jag såg Herren sitta på sin tron, och hela den himmelska hären stod till höger och till vänster om honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	19	Och Herren sade: Vem kan förleda Achav, Israels kung, så att han tågar mot Ramot i Gilead och stupar där? – Den ene svarade ett, den andre ett annat. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	20	Då steg en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag kan förleda honom. Herren frågade: Hur? 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	21	och anden svarade: Jag går dit och talar som en lögnens ande genom alla hans profeter. Herren sade: Förled honom du, du kommer att lyckas. Gå och gör som du sagt. – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	22	Nu har alltså Herren låtit en lögnens ande tala genom dessa dina profeter. Han har bestämt att olyckan skall drabba dig.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	23	Sidkia, Kenaanas son, gick då fram och gav Mika en örfil och sade: »Skulle Herrens ande ha lämnat mig för att tala med dig i stället?« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	24	Mika svarade: »Det skall du bli varse den dag du måste springa och gömma dig längst in i huset.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	25	Israels kung befallde att de skulle gripa Mika och överlämna honom åt stadskommendanten Amon och åt kungens son Joash 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	26	och säga till dem: »Så säger kungen: Sätt den här mannen i fängelse på vatten och bröd tills jag återvänder välbehållen.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	27	Men Mika sade: »Skulle du återvända välbehållen, då har Herren inte talat genom mig.« Mika sade: »Hör, alla folk …«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	28	Israels kung och Joshafat, Judas kung, tågade nu mot Ramot i Gilead, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	29	och Israels kung sade till Joshafat: »Jag måste vara förklädd under kampen, men du kan bära dina egna kläder.« Och Israels kung förklädde sig, och de gav sig ut i striden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	30	Arameerkungen hade gett sina vagnsbefälhavare order att inte inlåta sig i strid med någon, hög eller låg, utom med Israels kung. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	31	När vagnsbefälhavarna nu fick syn på Joshafat tänkte de: »Där är kungen av Israel.« De omringade honom och skulle just gå till anfall då Joshafat höjde ett rop. Och Herren hjälpte honom, Gud lockade bort dem från honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	32	När de märkte att det inte var Israels kung lät de honom vara.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	33	Men en man som spände sin båge och sköt på måfå råkade träffa Israels kung i en skarv på rustningen. Kungen sade åt kusken att vända om och föra honom ut ur striden, eftersom han var sårad. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	18	34	Kampen var dock hela dagen så hård att Israels kung fick stå kvar i vagnen under striden mot arameerna ända till kvällen, och vid solnedgången dog han.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	1	Kung Joshafat av Juda återvände välbehållen hem till Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	2	Där möttes han av siaren Jehu, Hananis son, som sade: »Hur kan du hjälpa en ogudaktig och älska dem som hatar Herren? Det är därför Herren låter sin vrede drabba dig. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	3	Men du har också gjort något gott, du har utplånat asherapålarna i landet och lagt dig vinn om att dyrka Gud.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	4	Joshafat bodde nu i Jerusalem, men han for därifrån igen, ut bland folket, från Beer Sheva till Efraims bergsbygd, och fick dem att återvända till Herren, sina fäders Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	5	Han insatte domare i landet, i var och en av befästningsstäderna i Juda, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	6	och han sade till dem: »Ge akt på vad ni gör, ty det är inte på människors vägnar ni dömer utan på Herrens, och han är med er när ni dömer. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	7	Låt fruktan för Herren vägleda er. Ge noga akt på vad ni gör, ty hos Herren, vår Gud, finns ingenting orätt, han är aldrig partisk, han kan inte mutas.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	8	I Jerusalem insatte Joshafat några av leviterna och prästerna och israeliternas familjeöverhuvuden till att döma för Herrens räkning och avgöra rättstvister bland invånarna i staden, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	9	och han befallde dem: »Så här skall ni gå till väga, i fruktan för Herren, med trohet och hängivenhet: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	10	var gång en rättssak överlämnas till er av era ämbetsbröder ute i städerna, vare sig det gäller dråpmål eller tillämpningen av lag och bud, stadgar och regler, skall ni råda och varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och vreden drabbar er och dem. På detta sätt skall ni gå till väga för att inte ådra er skuld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	19	11	Översteprästen Amarja skall leda er i mål som rör Herren och Sevadja, Ismaels son, fursten av Juda, i mål som rör kronan, och leviterna skall vara era biträden. Gå till verket med kraft, må Herren vara med den som gör det goda.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	1	En tid därefter kom moabiterna och ammoniterna, och tillsammans med dem en del meuniter, för att angripa Joshafat. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	2	Joshafat fick rapport om att en stor skara fiender kommit mot honom från landet på andra sidan Döda havet, från Edom, och att de redan befann sig i Haseson Tamar, dvs. En-Gedi. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	3	Joshafat blev rädd och bestämde sig för att vända sig till Herren. Han utlyste en fasta i hela Juda, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	4	och judeerna samlades för att söka råd hos Herren. Från alla städer i Juda kom man för att söka Herrens hjälp.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	5	Joshafat ställde sig bland de församlade från Juda och Jerusalem i Herrens hus, framför den nya förgården, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	6	och han sade: »Herre, våra fäders Gud, det är du som är Gud i himlen och som råder över alla folkens riken. I din hand är kraft och styrka, och ingen kan stå emot dig. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	7	Du, vår Gud, drev bort invånarna i detta land för ditt folk Israel och gav det åt din vän Abrahams ättlingar för evigt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	8	Där bosatte de sig, och där byggde de en helgedom åt dig, åt ditt namn, och sade: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	9	’Om olycka drabbar oss – straffande svärd, pest eller svält – skall vi ställa oss framför detta hus och inför dig, ty ditt namn bor i detta hus, och ropa till dig i vår nöd, och du skall höra det och hjälpa oss.’ 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	10	Och nu vill ammoniterna och folk från Moab och Seirs bergsbygd – det var genom deras land du inte lät israeliterna gå när de kom från Egypten, utan de fick ta en omväg, och de utrotade dem inte – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	11	nu vill de löna oss genom att komma hit och driva undan oss från din egendom som du gav oss att ta i besittning. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	12	Vår Gud, straffa dem, ty vi står maktlösa mot denna stora skara som kommit emot oss. Vi vet inte vad vi skall göra, vi riktar våra blickar mot dig.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	13	Alla judeer stod inför Herren med sina familjer, sina kvinnor och barn. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	14	Herrens ande kom över Jachasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jeiel, son till leviten Mattanja av Asafs ätt, där han stod mitt i församlingen, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	15	och han ropade: »Hör upp, alla judeer och invånare i Jerusalem och du, kung Joshafat! Så säger Herren till er: Ni skall inte vara rädda och förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	16	I morgon skall ni dra ut mot dem; de är på väg uppför Sisbranten, och ni kommer att möta dem där bäckravinen börjar, invid Jeruels öken. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	17	Men det är inte er sak att strida, ställ upp er och stå stilla; ni skall bli vittnen till den seger som Herren ger er, Juda och Jerusalem. Var inte rädda och förskräckta! Dra ut mot dem i morgon, Herren skall vara med er.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	18	Och Joshafat föll ner med ansiktet mot marken, och alla judeer och invånare i Jerusalem kastade sig ner inför Herren och tillbad honom, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	19	medan leviterna av Kehats ätt, Korachs ättlingar, stod upp och prisade Herren, Israels Gud, med stark röst.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	20	När de tidigt nästa morgon drog ut mot Tekoas öken steg Joshafat fram och sade: »Hör på mig, judeer och invånare i Jerusalem! Låt er tro på Herren, er Gud, bestå, så skall ni bestå. Tro på hans profeter, så skall ni lyckas.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	21	Efter att ha rådslagit med folket utsåg han sångare som i helig skrud skulle prisa Herren när de drog ut framför hären och sjunga: »Tacka Herren, evigt varar hans nåd.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	22	När de började jubla och lovsjunga lät Herren ammoniterna och folket från Moab och Seirs bergsbygd som dragit ut mot Juda överrumplas, så att de blev slagna: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	23	ammoniterna och moabiterna vände sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta dem och göra slut på dem, och när de hade utplånat folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	24	När judeerna kom fram till utsiktsplatsen vid öknen och blickade ut mot fiendehären såg de bara stupade, ingen hade undkommit. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	25	Joshafat och hans folk började ta byte, och de fann mängder av boskap, varor, kläder och dyrbarheter. De tog så mycket att de inte kunde bära allt. I tre dagar fortsatte de att plundra, så mycket fanns det. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	26	Men den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen för att lovsjunga Herren, därför heter denna plats än i dag Lovsångsdalen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	27	Alla män från Juda och Jerusalem vände om med Joshafat i spetsen och återvände glada hem till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädjas över fiendens nederlag. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	28	De kom till Jerusalem och Herrens hus spelande på lyror, harpor och trumpeter. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	29	Gud lät alla riken fyllas av skräck när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	30	Joshafats rike hade lugn och ro, och hans Gud lät honom få fred på alla sidor.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	31	Joshafat var kung av Juda. Han var trettiofem år då han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuva, dotter till Shilchi. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	32	Joshafat följde i sin far Asas spår utan att vika av och gjorde det som var rätt i Herrens ögon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	33	Ändå fick offerplatserna vara kvar, och folket fortsatte att vara likgiltigt för sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	34	Joshafats historia i övrigt, från början till slut, har nedtecknats i Jehus, Hananis sons, krönika som ingår i boken om Israels kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	35	Efter en tid lierade sig kung Joshafat av Juda med Achasja, kungen av Israel, han som gjorde så mycket ont. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	36	Han slog sig samman med honom för att bygga skepp som skulle segla på Tarshish; de byggde skeppen i Esjon-Gever. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	20	37	Då profeterade Elieser från Maresha, Dodias son, mot Joshafat: »Eftersom du lierade dig med Achasja kommer Herren att krossa ditt verk.« Skeppen förliste och kunde aldrig segla till Tarshish.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	1	Joshafat gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	2	Jorams bröder, söner till Joshafat, hette Asarja, Jechiel, Sakarja, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	3	Deras far hade gett dem rika skänker, silver och guld och andra dyrbara gåvor, liksom befästningsstäder i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	4	När Joram övertagit kungadömet efter sin far stärkte han sin ställning genom att avrätta alla sina bröder och några av Israels furstar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	5	Joram var trettiotvå år då han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	6	Han följde de israelitiska kungarna i spåren, som Achavs familj hade gjort; så var han också gift med en dotter till Achav. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	7	Ändå ville Herren inte utplåna Davids ätt, på grund av det förbund han slutit med David. Han hade lovat att en lampa alltid skulle brinna för honom och hans efterkommande. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	8	Under Jorams tid lösgjorde sig Edom från Judas överhöghet och tog sig en egen kung. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	9	Joram drog upp dit med sina furstar och alla vagnstrupperna. På natten gick han till anfall, men edomeerna, som omringat honom, slog honom och vagnsbefälhavarna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	10	Sedan Edom bröt sig loss har det aldrig stått under Judas överhöghet. Vid samma tid lösgjorde sig också Livna från Judas överhöghet, eftersom Joram övergett Herren, sina fäders Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	11	Han hade också inrättat offerplatser i Judas städer och förlett Jerusalems invånare till otrohet och lockat Juda till avfall.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	12	Då kom ett brev till Joram från profeten Elia, där det stod: »Så säger Herren, din fader Davids Gud: Du har inte följt din far Joshafat och kung Asa av Juda i spåren 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	13	utan följt Israels kungar, och du har förlett Juda och Jerusalems invånare till otrohet på samma sätt som Achavs ätt gjorde och till och med dödat dina bröder, din fars söner, som var bättre än du. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	14	Därför skall Herren utsätta ditt folk, dina söner, dina hustrur och allt du äger för en svår hemsökelse, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	15	och du själv skall drabbas av svåra plågor, en sjukdom i inälvorna, så att de till sist faller ut till följd av sjukdomen.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	16	Herren uppeggade filisteerna och de araber som bodde nära kushiterna mot Joram, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	17	så att de drog upp mot Juda. De trängde in i landet och förde bort allt de fann i kungens palats, och likaså hans söner och hustrur, så att Joram bara hade sin yngste son, Joachas, kvar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	18	Efter allt detta lät Herren honom drabbas av en obotlig sjukdom i inälvorna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	19	En tid senare, efter ett par år, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen, och han dog under svåra smärtor. Folket tände ingen eld till hans ära som de gjort för hans fäder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	21	20	Joram var trettiotvå år då han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort, saknad av ingen, och han begravdes i Davids stad, dock inte i kungagravarna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	1	Jerusalems invånare gjorde Jorams yngste son Achasja till kung efter honom. Alla de äldre sönerna hade dödats av det rövarband som gått till angrepp tillsammans med araberna. Så blev Achasja, Jorams son, kung över Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	2	Han var tjugotvå år då han blev kung, och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Omri. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	3	Även Achasja följde Achavs familj i spåren, ty hans mor fick honom att synda genom sina råd. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	4	Han gjorde liksom Achavs familj det som var ont i Herrens ögon; sedan hans far hade dött gav de honom råd som ledde honom i fördärvet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	5	Och det var på deras råd han drog i fält tillsammans med Achavs son Joram, Israels kung, mot Hasael, kungen av Aram, och kämpade mot denne vid Ramot i Gilead, där Joram sårades av arameerna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	6	Joram drog sig tillbaka till Jisreel för att få de sår läkta som tillfogats honom vid Rama under kriget mot Arams kung Hasael. Medan han låg sjuk i Jisreel kom kung Achasja av Juda, Jorams son, på besök till honom; 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	7	Gud hade styrt det så att Achasja skulle besöka honom. När han kom dit drog han ut tillsammans med Joram mot Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till kung för att utrota Achavs ätt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	8	Under kampen mot Achavs ätt träffade Jehu på Judas furstar och Achasjas brorsöner, som ingick i hans uppvaktning, och avrättade dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	9	Han lät söka efter Achasja, och man grep honom när han gömde sig i Samaria och förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de tänkte: »Han var ändå ättling till Joshafat, som helhjärtat dyrkade Herren.« Nu fanns det ingen av Achasjas ätt som förmådde styra riket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	10	När Atalja, Achasjas mor, fick veta att hennes son var död föresatte hon sig att utplåna hela kungaätten i Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	11	Men prinsessan Joshavat lyckades gömma undan Achasjas son Joash, just som kungabarnen skulle dödas. Hon förde honom och hans amma till klädkammaren. Joshavat, dotter till kung Joram och hustru till prästen Jojada, var syster till Achasja, och hon höll Joash dold för Atalja, så att hon inte kunde döda honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	22	12	I sex år stannade han hos dem, gömd i Guds hus, under den tid Atalja regerade i landet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	1	Under det sjunde året tog Jojada mod till sig och gick samman med officerarna Asarja, Jerochams son, Ismael, Jochanans son, Asarja, Oveds son, Maaseja, Adajas son, och Elishafat, Sikris son. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	2	De reste runt i Juda och samlade leviterna från alla Judas städer och de israelitiska familjeöverhuvudena. När de kom till Jerusalem 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	3	slöt hela församlingen ett förbund med kungen i Guds hus, och Jojada sade: »Här är kungens son! Han skall bli kung, så som Herren sagt om Davids ättlingar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	4	Så här skall ni göra: den tredjedel av er präster och leviter som går i tjänst på sabbaten skall stå på vakt vid trösklarna, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	5	och en tredjedel skall vara i palatset och en tredjedel vid Jesodporten, medan folket skall uppehålla sig på förgårdarna till Herrens hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	6	Ingen får gå in i templet utom prästerna och de leviter som är i tjänst. De får gå in eftersom de är helgade, men folket skall iaktta sina förpliktelser mot Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	7	Leviterna skall sluta upp omkring kungen, alla med vapen i hand. Om någon försöker ta sig in i templet skall han mista livet. Följ kungen vart han än går.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	8	Leviterna och alla judeerna gjorde som prästen Jojada hade befallt dem; var och en tog sitt manskap, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, eftersom Jojada inte gav avdelningarna ledigt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	9	Jojada gav officerarna de spjut, sköldar och koger som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	10	Han ställde upp folket, alla med vapen i händerna, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altare och tempelhus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	11	Därefter förde de ut kungasonen och satte på honom diademet och armringarna. De utropade honom till kung, och Jojada och hans söner smorde honom, och de ropade: »Leve konungen!«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	12	När Atalja hörde jublet från folket som skyndat till för att hylla kungen gick hon bort till dem som var i Herrens hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	13	Där fick hon se kungen stå vid sin pelare intill ingången, med officerarna och trumpetarna närmast sig. Folket jublade och trumpeterna smattrade, och sångarna med sina instrument ledde hyllningarna. Då rev Atalja sönder sina kläder och utbrast: »Förräderi! Förräderi!« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	14	Prästen Jojada gav officerarna som hade befälet över trupperna order att föra bort henne till andra sidan om pelarraden och att hugga ner var och en som följde efter henne. Han ville inte att man skulle döda henne i Herrens hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	15	De grep henne, och hon fördes fram till Hästporten i kungapalatset. Där dödade de henne.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	16	Jojada slöt ett förbund mellan sig själv, folket och kungen: de skulle vara Herrens folk. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	17	Och hela folket begav sig till baalstemplet och rev ner det; de slog sönder altarna och gudabilderna, och de dräpte Baals präst Mattan framför altarna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	18	Men Jojada satte ut vakt kring Herrens hus under ledning av de levitiska prästerna och återinförde de avdelningar för präster och leviter som David inrättat i Herrens hus för att de skulle offra brännoffer åt Herren, så som det är föreskrivet i Moses lag, med glädje och sång, allt enligt Davids anvisningar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	19	Han ställde dörrvaktarna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle kunna komma in. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	20	Sedan tog han med sig officerarna, de förnämsta och de styrande bland folket och hela folket och förde kungen från templet genom Övre porten in i kungapalatset. Där lät de Joash ta plats på den kungliga tronen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	23	21	Folket gladde sig och allt var lugnt i staden. Atalja dödade man med svärd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	1	Joash var sju år då han blev kung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	2	Så länge prästen Jojada levde gjorde Joash det som var rätt i Herrens ögon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	3	Prästen Jojada skaffade honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	4	En tid därefter föresatte sig Joash att restaurera Herrens hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	5	Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: »Dra ut till Judas städer och samla år för år in pengar från alla israeliter för att sätta er Guds hus i stånd. Låt det ske utan dröjsmål.« Men leviterna gjorde sig ingen brådska. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	6	Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: »Varför har du inte sett till att leviterna drivit in den skatt från Juda och Jerusalem som Herrens tjänare Mose och Israels församling bestämt för förbundstecknets tält?« – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	7	Den ogudaktiga Ataljas söner hade trängt sig in i Guds hus och till och med använt för baalsgudarna det som var helgat för Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	8	På kungens befallning gjorde man en kista, som ställdes utanför porten till Herrens hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	9	Ett påbud gick ut i Juda och Jerusalem att alla skulle komma till Herren med den skatt som ålagts Israel i öknen av Guds tjänare Mose. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	10	Alla furstarna och hela folket kom med glädje och lade pengar i kistan tills den blev full. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	11	När det var dags att föra kistan till den kontroll som leviterna utförde för kungens räkning och man fann att det var mycket pengar i den, kom kungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan, varefter den bars tillbaka till sin plats. Så gjorde man dag efter dag och man samlade in mycket pengar, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	12	som kungen och Jojada överlämnade till dem som skulle utföra arbetena i Herrens hus, och de lejde stenhuggare och timmermän för reparationerna i Herrens hus liksom järn- och kopparsmeder till templets restaurering. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	13	Arbetarna gick till verket och skadorna botades genom deras försorg; de återställde Guds hus i ursprungligt och förbättrat skick. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	14	När de var färdiga lämnade de pengarna som blivit över till kungen och Jojada. Av dem tillverkades föremål till Herrens hus, både för gudstjänsten och offren, skålar och andra föremål av guld och silver. Så länge Jojada levde offrades dagligen brännoffer i Herrens hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	15	Jojada dog, gammal och mätt av år, i en ålder av 130 år, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	16	och han begravdes i Davids stad, bland kungarna, eftersom han hade gjort så mycket gott i Israel, för Gud och hans hus.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	17	När Jojada var död kom Judas furstar till kungen och gjorde sin uppvaktning, och han lyssnade till dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	18	De övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tillbad asherapålar och avgudar. Deras brott drog vrede över Juda och Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	19	Herren sände då profeter till dem för att få dem att återvända till honom; profeterna varnade dem, men de ville inte lyssna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	20	Guds ande uppfyllde Sakarja, prästen Jojadas son, och han ställde sig framför folket och sade: »Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud så att lyckan sviker er? Ni har övergett Herren, därför har han övergett er.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	21	De sammansvor sig mot honom, och på kungens order stenade de honom på templets förgård. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	22	Kung Joash hade glömt den kärlek Sakarjas far Jojada visat honom och dödade hans son. I dödsögonblicket ropade han: »Må Herren se och straffa.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	23	Vid årsskiftet tågade den arameiska hären mot Joash. Arameerna trängde in i Juda och Jerusalem, de utplånade alla furstar i folket, och det byte de tog sände de till kungen i Damaskus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	24	Trots att den arameiska hären var liten lät Herren en mycket stor här falla i dess våld, eftersom folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så verkställde de domen över Joash.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	25	Arameerna lämnade Joash svårt sårad och drog sig tillbaka. Då sammansvor sig hans närmaste män mot honom för att hämnas prästen Jojadas sons död, och de dräpte honom i hans säng. Han begravdes i Davids stad, men han lades inte i kungagravarna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	26	De som sammansvor sig mot honom var Savad, ammonitiskan Shimats son, och Josavad, moabitiskan Shimrits son. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	24	27	Joashs söner, de många profetorden mot honom och återuppbyggnaden av Guds hus, allt detta har nedtecknats i tilläggsskriften till boken om kungarna. Hans son Amasja blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	1	Amasja var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte av hela sitt hjärta.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	3	När Amasjas kungamakt var säkrad lät han avrätta dem av sina män som hade dräpt hans far kungen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	4	Men deras barn skonade han i enlighet med det som står skrivet i lagen i Moses bok, där Herren befaller: »Fäderna skall inte dö för barnens skull och inte barnen för fädernas skull, utan var och en skall dö för sitt eget brott.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	5	Amasja samlade judeerna och ställde hela Juda och Benjamin familjevis under befäl av högre och lägre officerare. Han mönstrade dem som var tjugo år och äldre; det fanns 300 000 vapenföra soldater som kunde hantera lans och sköld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	6	Han lejde också 100 000 tappra kämpar från Israel för 100 talenter silver. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	7	Men en gudsman kom till honom och sade: »Konung, låt inte den israelitiska hären dra ut tillsammans med dig, för Herren är inte med Israel – alla dessa efraimiter! 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	8	Dra ut på egen hand och gå modigt ut i striden, annars skall Gud låta dig falla för fienden. Gud har makt att hjälpa och att stjälpa.« – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	9	»Hur går det då med de 100 talenterna jag gav till den israelitiska styrkan?« frågade Amasja, och gudsmannen svarade: »Herren kan ge dig mer än så.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	10	Då hemförlovade Amasja den styrka som hade kommit från Efraim. De blev ursinniga på judeerna och återvände hem i vredesmod.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	11	Amasja tog mod till sig och ledde sitt folk till Saltdalen och slog där 10 000 man från Seir. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	12	Ytterligare 10 000 togs till fånga av judeerna, som förde upp dem på toppen av en klippa och störtade ner dem därifrån så att alla krossades till döds. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	13	Men männen i den styrka som Amasja hade skickat hem och som inte fått följa med ut i striden överföll judeiska städer från Samaria till Bet-Horon, slog ihjäl 3 000 av invånarna där och tog ett rikt byte.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	14	När Amasja kom tillbaka efter segern över edomeerna förde han med sig de gudar man hade i Seir och ställde upp dem som sina egna gudar. Dem tillbad han och tände rökelse åt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	15	Då blev Herren vred på Amasja och sände en profet till honom som sade: »Varför dyrkar du gudar som inte kunde rädda sitt eget folk ur ditt våld?« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	16	Men Amasja avbröt honom: »När gjorde vi dig till kunglig rådgivare? Sluta, annars blir du dödad!« Profeten slutade men sade: »Jag vet att Gud har beslutat att förgöra dig eftersom du gör så här och inte lyssnar till mina råd.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	17	Kung Amasja av Juda höll rådslag och sände sedan bud till Israels kung Joash, son till Joachas, son till Jehu, och utmanade honom: »Låt oss mötas öga mot öga!« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	18	Israels kung Joash skickade detta svar till kung Amasja av Juda: »Tisteln på Libanon sände bud till cedern på Libanon: Ge din dotter till hustru åt min son! Men de vilda djuren på Libanon kom förbi och trampade ner tisteln. – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	19	Du skryter med att du slog edomeerna, och det har stigit dig åt huvudet så att du vill vinna ännu mera ära. Stanna hellre hemma! Varför utmana olyckan? Du skulle gå under och Juda med dig.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	20	Men Amasja lyssnade inte på honom; så hade Gud styrt det för att ge dem i fiendens våld, eftersom de hade dyrkat edomeernas gudar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	21	Israels kung Joash drog då ut, och vid Bet-Shemesh i Juda ställdes de öga mot öga, han och Judas kung Amasja. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	22	Judeerna besegrades av israeliterna och flydde var och en hem till sig. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	23	Israels kung Joash tillfångatog vid Bet-Shemesh Judas kung Amasja, son till Joash, son till Joachas, och förde honom till Jerusalem, där han rev ner 400 alnar av stadsmuren, från Efraimporten till Hörnporten. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	24	Han lade beslag på allt guld och silver och alla föremål som fanns i Guds hus – hos Oved-Edom – och kungapalatsets skatter. Dessutom tog han gisslan och återvände så till Samaria.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	25	Kung Amasja av Juda, Joashs son, levde i femton år efter det att kung Joash av Israel, Joachas son, hade dött. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	26	Amasjas historia i övrigt, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	27	När Amasja övergav Herren stämplade man mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de sammansvurna skickade dit folk som slog ihjäl honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	25	28	Sedan hämtades han med hästspann och begravdes bland sina fäder i Davids stad.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	1	Och folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och utropade honom till kung efter hans far Amasja. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	2	Han befäste Elot och återförenade staden med Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	3	Ussia var sexton år då han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	4	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Amasja. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	5	Han dyrkade Gud så länge Sakarja levde, han som lärt honom gudsfruktan, och så länge han dyrkade Herren lät Gud honom ha lyckan med sig.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	6	Han drog ut i strid mot filisteerna och rev ner stadsmurarna i Gat, Javne och Ashdod. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	7	Gud hjälpte honom mot filisteerna, mot araberna som bodde i Gerar och mot meuniterna, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	8	som fick erlägga tribut till Ussia. Ryktet om honom spreds ända ner till Egypten, så mäktig var han. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	9	I Jerusalem byggde Ussia torn vid Hörnporten, Dalporten och murvinkeln och befäste dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	10	Han byggde också torn ute i ödemarken och högg ut många vattencisterner, för han ägde stora hjordar. Han hade bönder i Låglandet och på högslätten och vingårdsarbetare i bergen och i bördiga trakter. Ja, han ivrade för jordbruk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	11	Ussia hade en krigshär, som drog ut i strid indelad enligt den mönstring som gjorts av sekreteraren Jeiel och förmannen Maaseja. Den stod under befäl av Hananja, en av kungens generaler. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	12	Familjeöverhuvudena som anförde de tappra krigarna var 2 600, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	13	och den här de förde befäl över bestod av 307 500 man, som med kraft och styrka hjälpte kungen i striden mot fienden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	14	Ussia utrustade hela hären med sköldar och lansar, hjälmar och harnesk, bågar och slungstenar, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	15	och i Jerusalem byggde han sinnrikt uttänkta krigsmaskiner. De skulle stå på tornen och murhörnen, och man kunde skjuta pilar och stora stenar med dem. Ryktet om honom spreds vida omkring; på ett underbart sätt blev han hjälpt så att han fick stor makt.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	16	Men när han hade fått denna makt blev han så högmodig att han gjorde något förfärligt. Han handlade trolöst mot Herren, sin Gud: han trädde in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	17	Då gick prästen Asarja in efter honom, åtföljd av Herrens präster, åttio modiga män. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	18	De ställde sig i vägen för kung Ussia och sade: »Ussia, det är inte din sak att tända rökelse åt Herren, det får bara prästerna göra, Arons söner, som har helgats för detta. Gå ut ur helgedomen! Du har varit trolös, detta ger dig ingen ära inför Herren Gud.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	19	Ussia blev rasande där han stod med rökelsekaret i handen, beredd att tända. Och när han rasade mot prästerna slog spetälska ut i hans panna inför prästerna vid rökelsealtaret i Herrens hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	20	Översteprästen Asarja och de andra prästerna vände sig mot honom och såg att han hade fått spetälska i pannan, och de jagade ut honom därifrån. Även han själv ville snabbt komma ut, eftersom Herren slagit honom med sjukdom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	21	Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och måste som spetälsk bo i ett hus för sig; han var utestängd från Herrens hus. Under tiden var det hans son Jotam som styrde över hovet och folket i landet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	22	Ussias historia i övrigt, från början till slut, blev nedtecknad av profeten Jesaja, Amos son. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	26	23	Ussia gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem, men ute på det kungliga gravfältet, med hänvisning till att han var spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	1	Jotam var tjugofem år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha, Sadoks dotter. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far Ussia, och han trädde dessutom inte in i Herrens tempel. Folket fortsatte dock att handla fördärvligt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	3	Han byggde Övre porten i Herrens hus och byggde mycket på Ofelmuren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	4	Han byggde städer i Juda bergsbygd, och i skogstrakterna byggde han borgar och torn. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	5	Han förde krig mot ammoniternas kung och segrade. Ammoniterna måste det året ge honom 100 talenter silver, 10 000 kor vete och 10 000 kor korn; så mycket betalade ammoniterna också de två följande åren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	6	Jotams ställning var stark, eftersom han orubbligt höll sig till Herren, sin Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	7	Jotams historia i övrigt, alla hans krig och hans gärningar, har nedtecknats i boken om Israels och Judas kungar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	27	9	Jotam gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Achas blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	1	Achas var tjugo år då han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	2	utan följde i de israelitiska kungarnas spår. Han gick så långt att han gjorde gjutna beläten åt baalsgudarna, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	3	tände offereld i Ben-Hinnoms dal och brände sina söner på bål enligt det vedervärdiga bruket hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	4	Han offrade och tände offereld på offerplatserna och kullarna och under alla grönskande träd.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	5	Herren, hans Gud, gav honom i den arameiske kungens våld. Arameerna besegrade honom och tog ett stort antal fångar, som de förde till Damaskus. Han gavs också i den israelitiske kungens våld, och denne tillfogade honom stora förluster: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	6	Pekach, Remaljas son, dödade på en enda dag 120 000 judeer, allesammans tappra män. Detta skedde därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	7	Sikri, en kämpe från Efraim, dödade kungens son Maaseja, överståthållaren Asrikam och kungens närmaste man Elkana. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	8	Israeliterna tog 200 000 fångar från sitt broderfolk, kvinnor, pojkar och flickor, och de tog också ett rikt byte och förde det till Samaria.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	9	Där fanns en Herrens profet vid namn Oded, som gick för att möta hären när den kom tillbaka till Samaria. Han sade: »Herren, era fäders Gud, var vred på judeerna, och därför gav han dem i ert våld. Men ni har dödat med ett himmelsskriande raseri. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	10	Och nu tänker ni göra män och kvinnor från Juda och Jerusalem till era slavar! Som om inte ni själva ställt er i skuld till Herren, er Gud! 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	11	Hör nu på mig: Skicka tillbaka fångarna ni tagit från era bröder, för Herrens vrede flammar mot er!« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	12	Och några av efraimiternas överhuvuden, Asarja, Jochanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, vände sig till dem som kommit tillbaka från kriget 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	13	och sade: »För inte fångarna hit! Tänker ni dra på oss skuld till Herren och öka den synd och skuld vi redan har? Vår skuld är stor, och vreden flammar mot Israel.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	14	Då lämnade soldaterna ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	15	De män som nämnts tog hand om fångarna: alla som var nakna klädde de med vad som fanns bland bytet. De gav dem kläder och skor, lät dem äta och dricka och smorde dem med olja. De som var svaga sattes på åsnor, och de förde dem alla till Jeriko, Palmstaden, nära deras bröder. Därefter återvände de till Samaria.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	16	Vid den tiden sände kung Achas bud till kungen av Assyrien och bad honom om hjälp. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	17	Även edomeerna hade nämligen anfallit Juda och tagit fångar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	18	Och filisteerna hade angripit städer i Låglandet och Negev som hörde till Juda och intagit Bet-Shemesh, Ajalon och Gederot samt Soko med kringliggande byar, Timna med kringliggande byar och Gimso med kringliggande byar, och de hade bosatt sig där. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	19	Herren förödmjukade Juda på grund av Achas, Israels kung, som hade orsakat upplösningen i Juda och handlat trolöst mot Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	20	Men då drog Tiglat Pileser, kungen av Assyrien, ut mot honom och ansatte honom i stället för att stödja honom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	21	Achas plundrade både templet och palatset och furstarna och gav allt till kungen av Assyrien, men det hjälpte honom inte. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	22	När han ansattes blev han än mer trolös mot Herren – sådan var kung Achas. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	23	Han offrade till Damaskus gudar som hade besegrat honom, för han tänkte: »De arameiska kungarnas gudar har ju hjälpt dem, nu offrar jag till dem så att de hjälper mig.« Men i stället fick de både honom och hela Israel på fall. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	24	Achas samlade ihop tempelföremålen och högg sönder dem. Han stängde också porten till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje hörn av Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	25	Och i varenda stad i Juda inrättade han offerplatser för att tända offereld åt andra gudar. Så väckte han vrede hos Herren, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	26	Hans historia i övrigt och hans gärningar, från början till slut, har nedtecknats i boken om Judas och Israels kungar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	28	27	Achas gick till vila hos sina fäder och begravdes i Jerusalem, men inne i staden; man lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	1	Hiskia var tjugofem år då han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia, Sakarjas dotter. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	3	Det var han som i sitt första regeringsår, i den första månaden, öppnade porten till Herrens hus och reparerade dörrarna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	4	Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på Östra torget 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	5	och sade till dem: »Hör på mig, leviter! Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus. För ut det orena ur helgedomen! 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	6	Våra fäder har varit trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har övergett honom och vänt sig bort från Herrens boning, ja, de har vänt den ryggen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	7	De har också stängt dörrarna till förhallen och släckt lamporna, de har inte tänt rökelse eller offrat brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	8	Därför har Herrens vrede drabbat Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en skräckbild och utsatt dem för ödeläggelse och hån, som ni kan se med egna ögon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	9	Ja, våra fäder har fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av detta. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	10	Nu har jag föresatt mig att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att vända hans flammande vrede från oss. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	11	Mina söner, dröj inte! Er har Herren utvalt till att göra tjänst inför honom, att vara hans tjänare och att tända rökelse.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	12	Leviterna Machat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son, av Kehats ätt, trädde då fram, och likaså av Meraris ätt Kish, Avdis son, och Asarja, Jehallelels son, och av Gershons ätt Joach, Simmas son, och Eden, Joachs son, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	13	och av Elisafans ätt Shimri och Jeiel och av Asafs ätt Sakarja och Mattanja 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	14	och av Hemans ätt Jechiel och Shimi och av Jedutuns ätt Shemaja och Ussiel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	15	De samlade sina ämbetsbröder, de helgade sig och som kungen hade befallt i enlighet med Herrens ord gick de för att rena templet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	16	Sedan gick prästerna in i tempelhuset för att rena det. De förde allt orent de hittade i Herrens tempel till förgården, och där tog leviterna emot det och förde det ut till Kidrondalen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	17	Helgandet inleddes på första dagen i första månaden, och den åttonde dagen i månaden hade de kommit till förhallen. Sedan helgade de tempelhuset under åtta dagar, och på sextonde dagen i första månaden var de färdiga.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	18	De gick in till kung Hiskia och sade: »Vi har renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och skådebrödsbordet med alla dess tillbehör. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	19	Och alla de föremål som vanhelgades under den trolöse kung Achas regeringstid har vi ställt i ordning och helgat, och de finns nu på sin plats vid Herrens altare.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	20	Tidigt nästa morgon samlade kung Hiskia de ledande männen i staden och gick till templet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	21	De förde med sig sju tjurar, sju baggar och sju lamm, dessutom sju bockar som syndoffer för kungadömet, för helgedomen och för judeerna. Han befallde prästerna, Arons söner, att offra dem på Herrens altare. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	22	De slaktade tjurarna, och prästerna tog hand om blodet och stänkte det på altaret, och de slaktade baggarna och stänkte blodet på altaret, och de slaktade lammen och stänkte blodet på altaret. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	23	Sedan förde de fram syndofferbockarna till kungen och församlingen, och man lade händerna på dem, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	24	och prästerna slaktade dem och offrade blodet som ett syndoffer på altaret för att bringa försoning åt hela Israel. Kungen hade nämligen bestämt att brännoffret och syndoffret skulle gälla hela Israel.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	25	Han lät leviterna ställa upp sig i templet med cymbaler, harpor och lyror, så som David, kungens siare Gad och profeten Natan hade befallt; befallningen kom från Herren genom hans profeter. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	26	Leviterna ställde upp sig med de instrument David införde och prästerna med sina trumpeter. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	27	Hiskia befallde att brännoffret skulle offras på altaret, och samtidigt som offrandet inleddes började sången till Herren och trumpeterna att ljuda, tillsammans med de instrument Israels kung David införde, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	28	och hela församlingen tillbad, och sångarna sjöng, och trumpetarna blåste i trumpeterna – allt detta tills offren var avslutade. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	29	När man slutat offra föll kungen och alla som fanns där tillsammans med honom ner på knä och tillbad. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	30	Kung Hiskia och de ledande männen uppmanade leviterna att prisa Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de prisade honom med glädje och föll ner och tillbad.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	31	Hiskia tog till orda och sade: »Ni har nu blivit vigda åt Herren. Träd fram med slaktoffer och tackoffer till Herrens hus.« Församlingen kom med slaktoffer och tackoffer, och de som kände sig manade kom med brännoffer. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	32	Antalet brännofferdjur som församlingen kom med var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm; alla dessa var brännoffer åt Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	33	De heliga gåvorna utgjordes av 600 tjurar och 3 000 får. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	34	Men prästerna var för få för att kunna flå alla offerdjuren, och därför hjälpte deras bröder leviterna dem tills arbetet var färdigt och tills alla präster hade helgat sig; leviterna hade nämligen varit mer villiga att helga sig än prästerna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	35	Till den stora mängden brännoffer kom också fettstyckena från gemenskapsoffren samt dryckesoffren som hörde till brännoffren. Så återupprättades tjänsten i Herrens hus, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	29	36	och Hiskia och hela folket gladde sig över vad Gud hade gjort för folket. Allt hade gått mycket fort.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	1	Hiskia sände bud till hela Israel och Juda – han skrev också brev till Efraim och Manasse – och uppmanade folket att komma till templet i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	2	Kungen, furstarna och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att fira påsk i andra månaden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	3	De kunde nämligen inte fira den vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	4	Både kungen och församlingen menade att det var riktigt att göra så. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	5	Man beslöt att sända ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva ända till Dan, om att folket skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem; det hade man förut inte gjort gemensamt, så som det är föreskrivet.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	6	I enlighet med kungens befallning gav sig kurirerna i väg till hela Israel och Juda med breven från kungen och furstarna. Där stod: »Israeliter, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så skall han vända sig till den rest av er som räddats ur de assyriska kungarnas våld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	7	Gör inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utsatte dem för ödeläggelse, som ni själva kan se. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	8	Var nu inte hårdnackade som era fäder utan böj er för Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat för evigt. Tjäna Herren, er Gud, då vänds hans flammande vrede från er. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	9	Om ni vänder om till Herren kommer era bröder och era söner att möta barmhärtighet hos dem som fört bort dem, så att de får återvända till detta land, ty Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända bort sitt ansikte från er om ni vänder om till honom.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	10	Kurirerna for från stad till stad i Efraim och Manasse, ja, ända till Sebulon, men man bara skrattade åt dem och drev med dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	11	Några män från Asher, Manasse och Sebulon ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	12	Också i Juda gjorde Gud så att invånarna blev eniga om att göra som kungen och furstarna hade befallt i enlighet med Herrens ord.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	13	En stor skara människor samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden; det var en mycket stor församling. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	14	De grep sig an med att avlägsna altarna i Jerusalem, och rökelsealtarna kastade de i Kidrondalen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	15	På fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Skamsna hade prästerna och leviterna helgat sig och kommit med brännoffer till templet. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	16	De intog nu sina bestämda platser i enlighet med gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte det blod leviterna tagit hand om – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	17	det var nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig, och leviterna slaktade därför lammen åt alla som inte var rena, så att påsklammet blev helgat åt Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	18	Folkets flertal, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig och åt påsklammet på annat sätt än som är föreskrivet. Men Hiskia bad för dem: »Må Herren, den gode, bringa försoning åt 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	19	var och en som helhjärtat dyrkar Gud, Herren, sina fäders Gud, men inte kan uppfylla helgedomens renhetsregler.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	20	Herren lyssnade på Hiskia och skonade folket.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	21	Så firade de israeliter som fanns i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje. Och varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med all kraft. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	22	Hiskia talade uppmuntrande till leviterna, som visat sig väl förfarna i Herrens tjänst. När man hade firat högtiden under de sju dagarna och offrat gemenskapsoffer och tackat Herren, sina fäders Gud, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	23	enade sig hela församlingen om att fira högtiden ytterligare sju dagar. Också dessa sju dagar firades under glädje. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	24	Församlingen fick av kung Hiskia av Juda motta 1 000 tjurar och 7 000 får, och av furstarna 1 000 tjurar och 10 000 får. Dessutom helgade sig ett stort antal präster. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	25	Hela Judas församling gladde sig, liksom prästerna och leviterna och hela den församling som kommit från Israel och de främlingar som kommit från Israel eller som bodde i Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	26	Glädjen var stor i Jerusalem, något liknande hade inte ägt rum sedan Salomo, Davids son, var Israels kung. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	30	27	De levitiska prästerna trädde fram och välsignade folket, och Herren hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	1	När allt var slutfört drog alla israeliter som varit där ut till städerna i Juda. De krossade stenstoderna och högg ner asherapålarna och förstörde fullständigt offerplatserna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse. Sedan återvände israeliterna till sina städer, var och en till sin egendom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	2	Hiskia återinrättade avdelningarna för präster och leviter. Prästerna och leviterna delades in för tjänstgöring med brännoffer och gemenskapsoffer och för tjänsten i portarna till Herrens läger, där de skulle lova och prisa Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	3	Kungen bidrog med en del av sin egen förmögenhet till brännoffren: brännoffren morgon och kväll och brännoffren på sabbater, nymånadsfester och högtider, så som det är föreskrivet i Herrens lag. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	4	Han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras andel, så att de skulle kunna upprätthålla Herrens lag. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	5	Så snart denna befallning blivit allmänt känd lämnade israeliterna rikliga förstlingsgåvor av säd, vin, olja och honung och av allt vad marken gav, och de kom också med tionde av allt i mängd. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	6	Även de israeliter och judeer som bodde i Judas städer kom med tionde av oxar och får och med de heliga gåvor som helgats åt Herren, deras Gud, och lade upp det högvis. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	7	I tredje månaden började de lägga upp högarna, och i sjunde månaden var de färdiga. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	8	När Hiskia och furstarna inspekterade högarna prisade de Herren och hans folk Israel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	9	Hiskia frågade prästerna och leviterna om högarna, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	10	och översteprästen Asarja av Sadoks ätt svarade honom: »Alltsedan gåvorna började strömma in till Herrens hus har vi kunnat äta oss mätta, och dessutom har vi fått mycket över, för Herren har välsignat sitt folk. Allt detta är bara det som blivit över.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	11	Hiskia befallde att man skulle ställa i ordning förrådskamrar i templet. När de ställts i ordning 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	12	förde man samvetsgrant dit gåvorna, tiondet och offergåvorna. Leviten Konanja hade huvudansvaret, och hans bror Shimi var hans närmaste man. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	13	Jechiel, Asasja, Nachat, Asael, Jerimot, Josavad, Eliel, Jismakja, Machat och Benaja var uppsyningsmän under Konanja och hans bror Shimi och var utsedda av kung Hiskia och Asarja, den främste i Guds hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	14	Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade den östra porten, hade ansvaret för de frivilliga gåvorna till Gud och skulle fördela vad som getts åt Herren och de högheliga gåvorna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	15	Eden, Minjamin, Jeshua, Shemaja, Amarja och Shekanja arbetade under honom i präststäderna med att samvetsgrant fördela gåvorna bland sina bröder, avdelning för avdelning, stora som små. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	16	Undantagna var alla i släktregistren uppförda av mankön, från tre års ålder och uppåt, som kom till templet för att avdelningsvis fullgöra sina åligganden enligt ordningen för varje dag. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	17	Uppförandet i släktregister gjordes för prästernas del familjevis och för leviternas, från tjugo års ålder och uppåt, avdelningsvis efter deras sysslor. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	18	De skulle uppföras i släktregistret tillsammans med sina familjer, sina hustrur, söner och döttrar, allesammans.  
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	19	För de präster, Arons söner, som uppehöll sig på landsbygden utanför städerna fanns i varje stad namngivna män som skulle fördela andelarna åt alla av mankön i prästfamiljerna och åt de leviter som var uppförda i släktregistret.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	20	Så gjorde Hiskia i hela Juda: han gjorde det som var gott, rätt och riktigt inför Herren, sin Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	31	21	I allt han företog sig, både när det gällde tjänsten i Guds hus och när det gällde lagen och buden, dyrkade han sin Gud helhjärtat, och allt lyckades honom väl.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	1	Sedan Hiskia troget hade utfört allt detta kom den assyriske kungen Sanherib och föll in i Juda. Han omringade de befästa städerna och tänkte erövra dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	2	När Hiskia förstod att Sanherib kommit för att angripa Jerusalem 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	3	rådgjorde han med sina befälhavare och officerare om att täppa till källorna som fanns utanför staden, och de understödde honom i detta. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	4	Mycket folk samlades, och de täppte till alla källorna och bäcken som flöt genom området. »Den assyriske kungen skall inte få komma hit och finna gott om vatten«, sade de. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	5	Hiskia grep sig verket an med kraft. Han byggde upp hela den nedrivna delen av muren, han försåg muren med torn, han uppförde en ny mur utanför den gamla och han befäste Millo i Davids stad. Han tillverkade mängder av kastvapen och sköldar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	6	Han tillsatte befälhavare över hären och samlade dem alla hos sig på torget vid stadsporten och talade manande till dem: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	7	»Var tappra och starka! Var inte rädda och förskräckta för den assyriske kungen och den stora skara han har med sig, den som är med oss är större. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	8	Han har bara mänsklig makt, men vi har Herren, vår Gud. Han skall hjälpa oss och föra vår strid.« Folket kände sig styrkt av vad Hiskia, Judas kung, sade.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	9	Efter en tid sände den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin här låg vid Lakish, några män till Hiskia, kungen av Juda, och alla judeer som var i Jerusalem och lät hälsa: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	10	»Så säger Sanherib, Assyriens konung: Vad är det ni hoppas på när ni håller er kvar i det belägrade Jerusalem? 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	11	Hiskia lurar er och tänker låta er dö av hunger och törst med sitt ’Herren, vår Gud, skall rädda oss ur den assyriske kungens våld’. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	12	Var det inte samme Hiskia som avskaffade hans offerplatser och altaren när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid ett enda altare och tända rökelse på det? 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	13	Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i alla andra länder? Förmådde dessa folks gudar att rädda sina länder ur mitt våld? 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	14	Vilken av alla gudar hos de folk mina fäder förintat har förmått rädda sitt folk ur mitt våld eftersom ni tror att er gud skulle kunna rädda er? 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	15	Låt alltså inte Hiskia lura och bedra er så här! Tro honom inte, ingen gud hos något folk eller i något rike har förmått rädda sitt folk ur mitt och mina fäders våld. Hur skulle då er gud kunna rädda er?« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	16	Och männen sade ännu mera sådant om Herren Gud och hans tjänare Hiskia. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	17	Sanherib skrev också ett brev där han smädade Herren, Israels Gud, och sade: »Lika lite som andra folks gudar kunde rädda sina folk ur mitt våld, lika lite skall Hiskias gud kunna rädda sitt.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	18	Och till folket i Jerusalem som samlats på muren ropade männen högt på hebreiska för att göra dem modlösa och rädda, så att de skulle kunna inta staden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	19	De talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om gudarna hos andra folk på jorden, som är människoverk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	20	Därför bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	21	Då sände Herren en ängel som förgjorde alla tappra kämpar, befälhavare och officerare i den assyriske kungens läger, så att han nesligen måste återvända till sitt land. När han gick in i sin guds tempel högg några av hans egna avkomlingar ner honom med svärd. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	22	Så räddade Herren Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs våld, och alla andras, och han lät dem få fred på alla sidor. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	23	Många kom till Jerusalem med gåvor till Herren och med dyrbara skänker till Hiskia, kungen av Juda. Efter detta vann han högt anseende bland folken.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	24	Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk. Han bad till Herren, som svarade honom med ett under. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	25	Hiskia hade inte återgäldat Herrens välgärningar utan blivit högmodig, och därför drabbade vreden honom och Juda och Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	26	Men när den högmodige Hiskia ödmjukade sig, både han och Jerusalems invånare, utsattes de inte för Herrens vrede så länge Hiskia levde.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	27	Hiskia vann mycket stor rikedom och ära. Han byggde skattkamrar för silver och guld, ädelstenar, kryddor, sköldar och andra dyrbarheter. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	28	Han byggde förråd för vad som kom in av säd, vin och olja och stall för alla slags kreatur och fållor för hjordarna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	29	Han byggde också städer, och han hade stora hjordar med får och kor; Gud gav honom väldiga rikedomar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	30	Det var också denne Hiskia som täppte till Gichonkällans övre utlopp och ledde ner vattnet väster om Davids stad. Hiskia lyckades väl med allt han företog sig, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	31	så också när det gällde sändebuden från Babyloniens furste, som sänts till honom för att förhöra sig om det under som inträffade i landet när Gud hade övergett honom och satt honom på prov för att utröna hans innersta tankar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	32	Hiskias historia i övrigt och hans fromma gärningar har nedtecknats i profeten Jesajas, Amos sons, syner i boken om Judas och Israels kungar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	32	33	Hiskia gick till vila hos sina fäder, och han begravdes högst upp bland Davidsättens gravar. Alla i Juda och invånarna i Jerusalem ärade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	1	Manasse var tolv år då han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde de vedervärdiga bruken hos de folk som Herren hade drivit undan för israeliterna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	3	Manasse återställde de offerplatser som hans far Hiskia hade förstört. Han reste altaren åt baalsgudarna och gjorde asherapålar, och han tillbad och dyrkade himlens hela härskara, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	4	som han byggde altaren åt i Herrens hus, fastän Herren hade sagt: »I Jerusalem skall mitt namn bo för alltid.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	5	På de båda förgårdarna till Herrens hus byggde han altaren åt himlens hela härskara. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	6	Denne Manasse lät också offra sina söner på bålet i Ben-Hinnoms dal. Han bedrev häxeri, trolldom och svartkonst, andebesvärjelse och spådomskonster och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon och väckte hans vrede. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	7	Han lät tillverka ett beläte, som han satte upp i Guds hus, fastän Gud hade sagt till David och hans son Salomo: »Detta hus och Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, skall jag för alltid göra till hemvist för mitt namn. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	8	Jag skall aldrig mer tvinga bort israeliterna från det land jag tilldelade deras fäder om de bara håller allt jag befallt dem, hela den lag och alla de bud och befallningar som de fått genom Mose.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	9	Manasse förledde judeerna och invånarna i Jerusalem till att göra mer ont än de folk som Herren hade röjt undan för israeliterna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	10	Herren talade till Manasse och hans folk, men de ville inte lyssna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	11	Därför lät Herren den assyriske kungens befälhavare anfalla dem. De tog Manasse till fånga och satte krokar i honom, slog honom i bojor och förde honom till Babylon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	12	I sin nöd försökte han beveka Herren, sin Gud, och han ödmjukade sig inför sina fäders Gud 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	13	och bad till honom. Herren lät sig bevekas och lyssnade på Manasses bön och lät honom återvända till Jerusalem och sitt rike. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	14	Senare byggde han en yttre mur för Davids stad, väster om Gichon i dalen, åt Fiskporten till och runt Ofel; han gjorde den mycket hög. Han tillsatte också kommendanter i alla befästa städer i Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	15	Han avlägsnade de främmande gudarna och belätet ur templet, liksom alla altaren som han byggt på tempelberget och i Jerusalem, och han kastade dem utanför staden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	16	Han reparerade också Herrens altare, och på det offrade han gemenskapsoffer och tackoffer. Han befallde judeerna att tjäna Herren, Israels Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	17	Ändå fortsatte folket att offra på offerplatserna, men bara åt Herren, sin Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	18	Manasses historia i övrigt, hans bön till sin Gud och det siarna sade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, finns i Israels kungars krönika. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	19	Hans bön och hur han blev bönhörd, all hans synd och trolöshet, liksom namnen på de ställen där han inrättade offerplatser och reste asherapålar och gudabilder innan han ödmjukade sig, allt detta har nedtecknats i hans siares krönika. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	20	Manasse gick till vila hos sina fäder och begravdes i sitt palats. Hans son Amon blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	21	Amon var tjugotvå år då han blev kung, och han regerade två år i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	22	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, liksom hans far Manasse hade gjort. Alla gudabilder som hans far Manasse hade tillverkat offrade Amon åt, och han dyrkade dem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	23	Men han ödmjukade sig inte inför Herren så som hans far Manasse hade gjort, utan denne Amon ökade tvärtom skulden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	24	Men hans män sammansvor sig mot honom och dödade honom i hans palats. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	33	25	Folket lät döda alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och utropade sedan hans son Josia till kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	1	Josia var åtta år då han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	2	Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och följde i sin fader Davids spår utan att vika av åt något håll.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	3	Under sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var helt ung, började han åkalla sin fader Davids Gud, och under sitt tolfte år började han rena Juda och Jerusalem från offerplatser, asherapålar och snidade och gjutna gudabilder. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	4	Han såg till att man förstörde baalsgudarnas altaren, och rökelsealtarna som stod ovanpå dem högg han i stycken. Asherapålarna och de snidade och gjutna gudabilderna bröt han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på gravarna – där de som offrat åt dem låg – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	5	och prästernas ben brände han på deras altaren. Han renade Juda och Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	6	Också i städerna i Manasse, Efraim och Simon, ja, ända till Naftali ödelade han alla deras tempel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	7	Han förstörde altarna, och asherapålarna och gudabilderna slog han sönder och krossade, och rökelsealtarna i hela Israel högg han i stycken. Sedan återvände han till Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	8	Under sitt artonde regeringsår, när han hade renat landet och templet, skickade han Shafan, Asaljas son, stadskommendanten Maaseja och kanslern Joach, Joachas son, för att reparera Herrens, sin Guds, hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	9	De gick till översteprästen Hilkia med det silver som hade kommit in till Guds hus och som de levitiska tröskelväktarna tagit emot av Manasse, Efraim och resten av Israel samt av Juda och Benjamin och Jerusalems invånare. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	10	Silvret överlämnade de till förmännen för tempelarbetena, och dessa gav det i sin tur vidare till dem som arbetade med att åter sätta Herrens hus i stånd, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	11	snickarna och byggnadsarbetarna, som skulle använda det till att köpa byggnadssten och timmer till bjälklag och till att timra upp de byggnader som Judas kungar hade låtit förfalla. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	12	Männen arbetade samvetsgrant, och som förmän hade de leviterna Jachat och Obadja av Meraris ätt samt Sakarja och Meshullam av Kehats ätt, vilka ledde arbetet. De leviter som var musiker 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	13	hade tillsyn över bärarna och var ledare för alla som utförde de olika arbetena. Andra leviter var sekreterare, förmän och dörrvaktare.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	14	När man tog fram silvret som hade kommit in till Herrens hus fann prästen Hilkia boken med Herrens lag som hade givits genom Mose. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	15	Hilkia underrättade kungens sekreterare Shafan: »Jag har funnit bokrullen med lagen i Herrens hus.« Och han gav den till Shafan. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	16	Shafan tog med sig boken till kungen när han gav honom sin rapport: »Allt dina tjänare fått i uppdrag utför de, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	17	och silvret som fanns i Herrens hus har de smält ner i formar och lämnat till förmännen och till dem som utför arbetet.« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	18	Sedan berättade sekreteraren Shafan att prästen Hilkia hade gett honom en bokrulle. Och han läste ur den för kungen.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	19	När kungen hörde vad som stod i lagen rev han sönder sina kläder 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	20	och gav sedan följande befallning åt Hilkia, åt Achikam, Shafans son, åt Avdon, Mikas son, åt sekreteraren Shafan och åt kungens minister Asaja: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	21	»Gå och fråga Herren för min räkning och för den rest som finns kvar av Israel och Juda om det som står skrivet i den bok som påträffats. Ty Herrens vrede är stor; den har vällt ut över oss därför att våra fäder inte lydde Herrens ord och inte handlade så som det står skrivet i denna bok.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	22	Då gick Hilkia tillsammans med kungens män till Hulda, en kvinnlig profet, som var gift med föreståndaren för klädkammaren, Shallum, son till Tokhat, son till Hasra; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. När de framfört sitt ärende 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	23	svarade hon dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som skickade er till mig: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	24	Så säger Herren: Jag skall låta olycka drabba denna plats och dess invånare, alla de förbannelser som nedtecknats i den bok som man har läst för kungen av Juda. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	25	Därför att de övergav mig och tände offereld åt andra gudar och väckte min förbittring med allt vad de gjorde skall min vrede välla ut över denna plats och inte slockna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	26	Men till kungen av Juda, som har skickat er hit för att fråga Herren, skall ni säga: Så säger Herren, Israels Gud: De domsord du lyssnade till … 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	27	Du visade dig ödmjuk och botfärdig inför Gud då du hörde hans ord mot denna plats och dess invånare. Du ödmjukade dig inför mig, du rev sönder dina kläder och grät inför mig. Därför har jag också lyssnat till dig, säger Herren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	28	Jag skall låta dig förenas med dina fäder, så att du i ro får läggas i din grav, och du skall slippa se den olycka som jag skall låta drabba denna plats och dess invånare.« Och de återvände till kungen med detta svar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	29	Kungen lät kalla samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	30	Han gick upp till Herrens hus, och alla män i Juda och invånarna i Jerusalem följde med, präster och leviter, ja, hela folket, gamla som unga, och han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som påträffats i Herrens hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	31	Kungen ställde sig sedan vid sin pelare och bekräftade inför Herren förbundet, enligt vilket de skulle hålla sig till Herren och följa hans bud och befallningar och stadgar med hela sitt hjärta och med hela sin själ och utföra bestämmelserna som fanns nedskrivna i boken. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	32	Och han lät alla som samlats i Jerusalem träda in i förbundet. Invånarna i Jerusalem handlade i enlighet med Guds, sina fäders Guds, förbund. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	34	33	Josia avlägsnade alla skändligheter från israeliternas alla områden och gjorde så att alla som fanns i Israel tjänade Herren, sin Gud. Så länge han levde vände de sig inte bort från Herren, sina fäders Gud.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	1	Josia firade Herrens påsk i Jerusalem; man slaktade påsklammet på fjortonde dagen i första månaden. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	2	Han insatte prästerna i deras tjänst och stärkte dem inför arbetet i Herrens hus. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	3	Till leviterna, som undervisade israeliterna och som var helgade åt Herren, sade han: »Ställ den heliga arken i templet som Israels kung Salomo, Davids son, byggde; ni skall inte mer behöva bära den på era axlar. Gör i stället tjänst åt Herren, er Gud, och hans folk Israel. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	4	Gör er redo familjevis och avdelningsvis, så som Israels kung David och hans son Salomo föreskrivit, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	5	och inta era platser i helgedomen enligt den indelning i familjer som gäller för era bröder, lekmännen, och enligt de levitiska familjeavdelningarna, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	6	och slakta påsklammet och tillred de heliga gåvorna åt era bröder så att allt sker i enlighet med Herrens ord genom Mose.«
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	7	Lekmännen fick av Josia motta småboskap, lamm och killingar, till ett antal av 30 000, allt som påskoffer för dem som var närvarande, och dessutom 3 000 tjurar. Allt detta kom från kungens egendom. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	8	Av furstarna fick folket, prästerna och leviterna frivilliga gåvor; Hilkia, Sakarja och Jechiel, de främsta i Guds hus, gav prästerna 2 600 djur som påskoffer och 300 tjurar, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	9	och av de ledande bland leviterna, av Konanja och hans bröder Shemaja och Netanel och av Hashavja, Jeiel och Josavad fick leviterna 5 000 djur som påskoffer och 500 tjurar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	10	Så ordnades alltså tjänsten. Prästerna intog sina platser, och leviterna ställde upp sig avdelningsvis, så som kungen hade befallt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	11	De slaktade påsklammet, och prästerna stänkte det blod leviterna tagit hand om och leviterna flådde djuren. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	12	De tog undan det som skulle användas till brännoffer och gav det åt lekmännen, enligt deras indelning i familjer, för att de skulle frambära det åt Herren, så som det står skrivet i Moses bok. På samma sätt gjorde de med tjurarna. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	13	De tillagade påsklammet över eld, så som det är stadgat, och de heliga gåvorna kokade de i grytor, pannor och kittlar och gav dem genast åt lekmännen. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	14	Sedan tillredde de måltiden åt sig själva och åt prästerna, eftersom prästerna, Arons söner, var upptagna med att offra de feta delarna som brännoffer ända till kvällen. Därför tillredde leviterna åt sig själva och prästerna, Arons söner. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	15	Sångarna, Asafs söner, stod på sina platser, så som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var och en vid sin port. Ingen av dem behövde lämna sin syssla, för deras bröder leviterna tillredde måltiden åt dem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	16	Så ordnades det med tjänsten åt Herren den dagen: de firade påsk och offrade brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	17	De israeliter som var samlade kunde nu fira påsk, och dessutom det osyrade brödets högtid i sju dagar. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	18	Någon sådan påsk hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade firat en påsk sådan som den som firades av Josia och prästerna och leviterna och alla judeer och de israeliter som var samlade och Jerusalems invånare. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	19	Det var under kung Josias artonde regeringsår man firade denna påsk.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	20	Efter allt detta, när Josia satt templet i stånd, tågade Neko, kungen av Egypten, ut för att strida vid Karkemish, vid Eufrat. Josia drog ut för att möta honom, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	21	men Neko skickade sändebud och lät säga: »Juda konung, vad vill du mig? Det är inte mot dig jag har kommit i dag utan mot det folk jag är i krig med, och Gud har sagt åt mig att skynda mig. Sluta att sätta dig upp mot Gud, som är med mig, annars förgör han dig!« 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	22	Men Josia föll inte undan utan förklädde sig för att strida mot honom. Han lyssnade inte till vad Neko sade på Guds uppdrag utan drog ut i strid på Megiddoslätten. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	23	Bågskyttarna sköt kung Josia, och han sade till sina män att föra bort honom, eftersom han var svårt sårad. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	24	Hans män tog honom från stridsvagnen över till hans andra vagn och förde honom i den till Jerusalem, där han dog. Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	25	Jeremia diktade en klagosång över Josia, och alltsedan dess har alla sångare och sångerskor sjungit om Josia i sina klagosånger. Det blev sed i Israel att sjunga dem, och de har nedtecknats i Klagosångerna.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	26	Josias historia i övrigt och hans fromma gärningar, som var i överensstämmelse med Herrens lag, 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	35	27	hans historia, från början till slut, har nedtecknats i boken om Israels och Judas kungar.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	1	Folket i landet gjorde Josias son Joachas till kung efter honom i Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	2	Joachas var tjugotre år då han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	3	Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och utkrävde av landet en skatt på 100 talenter silver och en talent guld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	4	Kungen av Egypten insatte hans bror Eljakim som kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Neko förde hans bror Joachas till Egypten.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	5	Jojakim var tjugofem år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	6	Den babyloniske kungen Nebukadnessar drog i krig mot honom, slog honom i bojor och förde honom till Babylon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	7	Nebukadnessar tog också med sig föremål från Herrens hus till Babylon och ställde upp dem i sitt tempel där. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	8	Jojakims historia i övrigt, det avskyvärda han gjorde och befanns skyldig till, har nedtecknats i boken om Israels och Judas kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	9	Jojakin var arton år då han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	10	Vid årsskiftet lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babylon tillsammans med de dyrbara föremålen i Herrens hus. Han insatte hans bror Sidkia som kung över Juda och Jerusalem.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	11	Sidkia var tjugoett år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	12	Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon; han ödmjukade sig inte för profeten Jeremia, som talade på Herrens uppdrag. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	13	Ja, han bröt också med kung Nebukadnessar, som hade låtit honom svära en ed vid Gud, och han var styvnackad och omedgörlig och ville inte vända om till Herren, Israels Gud. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	14	Och alla de ledande bland prästerna och folket blev mer och mer trolösa och tog efter de avskyvärda bruken hos andra folk, och de orenade Herrens hus, som han hade helgat i Jerusalem. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	15	Gång på gång sände Herren, deras fäders Gud, varningar till dem genom sina sändebud, eftersom han ville skona sitt folk och sin boning. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	16	Men de förolämpade Guds sändebud, föraktade hans ord och förhånade hans profeter, tills Herrens vrede mot sitt folk blev så stor att den inte längre kunde hejdas. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	17	Då sände han den kaldeiske kungen mot dem och dräpte deras unga män med svärd i helgedomen; han skonade varken ynglingar och flickor eller den som var gammal och svag – alla gav han i Nebukadnessars våld. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	18	Och alla föremålen i Guds hus, både stora och små, och templets skatter och kungens och furstarnas skatter – allt förde han till Babylon. 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	19	Man brände ner Guds hus och rev ner Jerusalems stadsmur; alla dess borgar stacks i brand och alla dess dyrbarheter förstördes.
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	20	Den rest som undsluppit svärdet förde han bort i fångenskap till Babylon. Där fick de vara slavar åt honom och hans efterträdare tills det persiska riket uppstod – 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	21	för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas – och tills landet tagit igen sina uteblivna sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbat, tills sjuttio år hade gått.Tillägg [ 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	22	Under den persiske kungen Kyros första regeringsår ingav Herren – för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas – Kyros tanken att sända ut en förordning, och han tillkännagav i hela sitt rike, både muntligt och skriftligt: 
Andra Krönikeboken	2 Krön	14	36	23	»Så säger Kyros, konung av Persien: Alla jordens riken har Herren, himlens Gud, givit mig, och han har ålagt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. De av er som tillhör hans folk – må er Gud vara med er – skall bege sig …«]
Esra	Esr	15	1	1	Under den persiske kungen Kyros första regeringsår ingav Herren – för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas – Kyros tanken att sända ut en förordning, och han tillkännagav i hela sitt rike, både muntligt och skriftligt: 
Esra	Esr	15	1	2	»Så säger Kyros, konung av Persien: Alla jordens riken har Herren, himlens Gud, givit mig, och han har ålagt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. 
Esra	Esr	15	1	3	De av er som tillhör hans folk – må er Gud vara med er – skall bege sig till Jerusalem i Juda och bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. Han är den Gud som bor i Jerusalem. 
Esra	Esr	15	1	4	Alla som finns kvar av hans folk skall få hjälp av invånarna på de platser där de bor. De skall få silver och guld, gods och boskap och därtill frivilliga gåvor till Guds hus i Jerusalem.«
Esra	Esr	15	1	5	Överhuvudena för Judas och Benjamins familjer, liksom prästerna och leviterna, alla som fått Guds ingivelse, gjorde sig nu redo att ge sig i väg för att bygga Herrens hus i Jerusalem. 
Esra	Esr	15	1	6	Och alla deras grannar bistod dem med föremål av silver, med guld, med gods och boskap och dyrbarheter, förutom de frivilliga gåvorna. 
Esra	Esr	15	1	7	Kung Kyros lät också hämta de kärl från Herrens hus som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och ställt i sin guds hus. 
Esra	Esr	15	1	8	Kyros, kungen av Persien, lät skattmästaren Mitredat ta hand om kärlen och redovisa dem för Sheshbassar, fursten av Juda. 
Esra	Esr	15	1	9	Antalet var: 30 guldpokaler, 1 000 silverpokaler, 29 offerskålar, 
Esra	Esr	15	1	10	30 guldbägare, 410 silverbägare och 1 000 andra kärl. 
Esra	Esr	15	1	11	Kärlen av guld och silver var sammanlagt 5 400. Allt detta tog Sheshbassar med sig när de deporterade fördes från Babylonien tillbaka till Jerusalem.
Esra	Esr	15	2	1	Detta är de män från vår provins som återvände från deportation och fångenskap. Den babyloniske kungen Nebukadnessar hade fört bort dem till Babylonien, men nu kom de tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. 
Esra	Esr	15	2	2	De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechum och Baana. Antalet israelitiska män: 
Esra	Esr	15	2	3	Paroshs släkt 2 172, 
Esra	Esr	15	2	4	Shefatjas släkt 372, 
Esra	Esr	15	2	5	Arachs släkt 775, 
Esra	Esr	15	2	6	Pachat Moabs släkt, dvs. Jeshuas och Joavs släkt, 2 812, 
Esra	Esr	15	2	7	Elams släkt 1 254, 
Esra	Esr	15	2	8	Sattus släkt 945, 
Esra	Esr	15	2	9	Sackajs släkt 760, 
Esra	Esr	15	2	10	Banis släkt 642, 
Esra	Esr	15	2	11	Bevajs släkt 623, 
Esra	Esr	15	2	12	Asgads släkt 1 222, 
Esra	Esr	15	2	13	Adonikams släkt 666, 
Esra	Esr	15	2	14	Bigvajs släkt 2 056, 
Esra	Esr	15	2	15	Adins släkt 454, 
Esra	Esr	15	2	16	Aters, dvs. Hiskias, släkt 98, 
Esra	Esr	15	2	17	Besajs släkt 323, 
Esra	Esr	15	2	18	Joras släkt 112, 
Esra	Esr	15	2	19	Hashums släkt 223, 
Esra	Esr	15	2	20	Gibbars släkt 95, 
Esra	Esr	15	2	21	männen från Betlehem 123, 
Esra	Esr	15	2	22	männen från Netofa 56, 
Esra	Esr	15	2	23	männen från Anatot 128, 
Esra	Esr	15	2	24	männen från Asmavet 42, 
Esra	Esr	15	2	25	männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot 743, 
Esra	Esr	15	2	26	männen från Rama och Geva 621, 
Esra	Esr	15	2	27	männen från Mikmas 122, 
Esra	Esr	15	2	28	männen från Betel och Aj 223, 
Esra	Esr	15	2	29	männen från Nebo 52, 
Esra	Esr	15	2	30	Magbishs släkt 156, 
Esra	Esr	15	2	31	den andre Elams släkt 1 254, 
Esra	Esr	15	2	32	Harims släkt 320, 
Esra	Esr	15	2	33	männen från Lod, Hadid och Ono 725, 
Esra	Esr	15	2	34	männen från Jeriko 345 
Esra	Esr	15	2	35	och Senaas släkt 3 630.
Esra	Esr	15	2	36	Präster: Jedajas släkt, dvs. Jeshuas familj, 973, 
Esra	Esr	15	2	37	Immers släkt 1 052, 
Esra	Esr	15	2	38	Pashchurs släkt 1 247 
Esra	Esr	15	2	39	och Harims släkt 1 017.
Esra	Esr	15	2	40	Leviter: Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt, 74.
Esra	Esr	15	2	41	Sångare: Asafs släkt 128.
Esra	Esr	15	2	42	Dörrvaktare: Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt, Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt 139.
Esra	Esr	15	2	43	Tempeltjänare: Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt, 
Esra	Esr	15	2	44	Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt, 
Esra	Esr	15	2	45	Levanas släkt, Hagavas släkt, Ackuvs släkt, 
Esra	Esr	15	2	46	Hagavs släkt, Salmajs släkt, Hanans släkt, 
Esra	Esr	15	2	47	Giddels släkt, Gachars släkt, Reajas släkt, 
Esra	Esr	15	2	48	Resins släkt, Nekodas släkt, Gassams släkt, 
Esra	Esr	15	2	49	Ussas släkt, Paseachs släkt, Besajs släkt, 
Esra	Esr	15	2	50	Asnas släkt, meuniternas släkt, nefusiternas släkt, 
Esra	Esr	15	2	51	Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt, 
Esra	Esr	15	2	52	Basluts släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt, 
Esra	Esr	15	2	53	Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt, 
Esra	Esr	15	2	54	Nesiachs släkt och Hatifas släkt.
Esra	Esr	15	2	55	Ättlingar till Salomos slavar: Sotajs släkt, Hassoferets släkt, Perudas släkt, 
Esra	Esr	15	2	56	Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt, 
Esra	Esr	15	2	57	Shefatjas släkt, Hattils släkt, Pokeret Hassevajims släkt och Amis släkt. 
Esra	Esr	15	2	58	Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos slavar var sammanlagt 392.
Esra	Esr	15	2	59	De som vänt tillbaka från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addan och Immer men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel: 
Esra	Esr	15	2	60	Delajas, Tobias och Nekodas släkter 652.
Esra	Esr	15	2	61	Av prästernas släkter: Hovajas släkt, Hackos släkt och Barsillajs släkt, han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och antog dennes namn. 
Esra	Esr	15	2	62	De letade i släktregistren, men eftersom de inte fanns med där var de inte behöriga till prästämbetet. 
Esra	Esr	15	2	63	Provinsguvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills det framträdde en präst med urim och tummim.
Esra	Esr	15	2	64	Hela församlingen bestod av inalles 42 360 personer 
Esra	Esr	15	2	65	förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. Dessutom hade de 200 sångare och sångerskor. 
Esra	Esr	15	2	66	De hade 736 hästar, 245 mulor, 
Esra	Esr	15	2	67	435 kameler och 6 720 åsnor. 
Esra	Esr	15	2	68	När de kom till templet i Jerusalem gav några av familjeöverhuvudena frivilliga gåvor till Guds hus för att det skulle byggas upp på sin gamla plats. 
Esra	Esr	15	2	69	Var och en gav efter förmåga till tempelfonden, 61 000 gulddareiker, 5 000 silverminor och 100 prästdräkter. 
Esra	Esr	15	2	70	Prästerna, leviterna och en del av folket bosatte sig i Jerusalem, medan sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna slog sig ner i sina hemstäder liksom alla övriga israeliter.
Esra	Esr	15	3	1	Den sjunde månaden närmade sig, och israeliterna bodde nu i sina städer. Då samlades folket mangrant i Jerusalem, 
Esra	Esr	15	3	2	och Jeshua, Josadaks son, hans ämbetsbröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder grep sig an med att bygga altaret åt Israels Gud. På det skulle man offra brännoffer, som det är skrivet i gudsmannen Moses lag. 
Esra	Esr	15	3	3	De uppförde altaret på dess gamla plats, ty de fruktade folken i landet, och på det offrade de morgon och kväll brännoffer åt Herren. 
Esra	Esr	15	3	4	De firade lövhyddefesten som det är föreskrivet, med det bestämda antalet dagliga brännoffer, varje dag det för den dagen bestämda antalet. 
Esra	Esr	15	3	5	Och sedan offrade de det dagliga brännoffret och särskilda brännoffer för nymånadsdagarna och för alla andra högtider helgade åt Herren. Till detta kom alla de gåvor som var och en frivilligt offrade åt Herren.
Esra	Esr	15	3	6	Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, fastän grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd. 
Esra	Esr	15	3	7	De betalade stenhuggare och hantverkare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, vilket den persiske kungen Kyros hade gett dem tillstånd till.
Esra	Esr	15	3	8	Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och alla deras landsmän: prästerna, leviterna och alla andra som kommit till Jerusalem från fångenskapen. De leviter som var tjugo år och däröver satte de till att leda arbetet på Herrens hus. 
Esra	Esr	15	3	9	Jeshua, hans släkt och fränder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och ämbetsbröder, leviterna.
Esra	Esr	15	3	10	När de som byggde hade lagt grunden till Herrens tempel steg prästerna i full skrud fram med trumpeter och leviterna, Asafs söner, med cymbaler för att lovsjunga Herren efter de anvisningar som getts av David, Israels kung. 
Esra	Esr	15	3	11	Under lovsång och tacksägelser prisade de Herren: »Ty han är god, evigt varar hans nåd mot Israel.« Och allt folket jublade högt och lovsjöng Herren för att grunden till Herrens hus var lagd. 
Esra	Esr	15	3	12	Många av prästerna, leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet grät högljutt. Men många jublade och ropade ut sin glädje för full hals, 
Esra	Esr	15	3	13	så att det inte gick att urskilja gråten i det väldiga jublet. Folket jublade så högt att det hördes vida omkring.
Esra	Esr	15	4	1	När Judas och Benjamins fiender fick höra att de som hade återvänt från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, 
Esra	Esr	15	4	2	vände de sig till Serubbabel, Jeshua och familjeöverhuvudena och sade till dem: »Vi vill bygga tillsammans med er! Vi dyrkar samme Gud som ni, och åt honom har vi offrat ända sedan kung Assarhaddon av Assyrien förde oss hit.« 
Esra	Esr	15	4	3	Men Serubbabel, Jeshua och alla Israels familjeöverhuvuden svarade dem: »Det går inte an att vi bygger ett hus åt vår Gud tillsammans med er. Vi tänker ensamma bygga åt Herren, Israels Gud, så som kung Kyros av Persien har befallt oss.«
Esra	Esr	15	4	4	Folket i landet gjorde allt för att judarna skulle tappa modet och avskräckte dem från att bygga. 
Esra	Esr	15	4	5	De mutade också kungens rådgivare för att omintetgöra deras planer. Detta fortgick så länge Persiens kung Kyros levde och ända tills Dareios blev kung över Persien.
Esra	Esr	15	4	6	Sedan Xerxes blivit kung, alldeles i början av hans regering, skrevs en anklagelseskrift mot invånarna i Juda och Jerusalem. 
Esra	Esr	15	4	7	Och under Artaxerxes tid skrev Bishlam, Mitredat och Taveel och hans kolleger ett brev till kung Artaxerxes av Persien. Brevet var skrivet på arameiska och blev översatt. (Arameiska:) 
Esra	Esr	15	4	8	Landshövdingen Rechum och sekreteraren Shimshaj skrev ett brev angående Jerusalem till kung Artaxerxes med nedanstående innehåll. 
Esra	Esr	15	4	9	Avsändare var landshövdingen Rechum, sekreteraren Shimshaj och deras kolleger, domarna, ämbetsmännen, förvaltningsmännen, tjänstemännen, männen från Erek, Babylon och Susa, dvs. elamiterna, 
Esra	Esr	15	4	10	och alla andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bo i Samariens städer och i övriga delar av provinsen Väster om Eufrat. 
Esra	Esr	15	4	11	Detta är en avskrift av brevet som de sände till honom: »Till konung Artaxerxes. Från dina tjänare, männen från provinsen Väster om Eufrat. 
Esra	Esr	15	4	12	Må det härmed bli känt för konungen att de judar som begett sig från dig till oss har kommit till Jerusalem. De är i färd med att bygga upp den upproriska och onda staden; de sätter murar och grunder i stånd. 
Esra	Esr	15	4	13	Må det nu bli känt för konungen att om denna stad blir uppbyggd och dess murar sätts i stånd, då kommer den inte att ge vare sig skatt, avgifter eller tull, vilket till slut vållar riket skada. 
Esra	Esr	15	4	14	Eftersom vi står i konungens tjänst och inte stillatigande kan åse hur konungen vanäras, överlämnar vi detta till konungens kännedom 
Esra	Esr	15	4	15	för att man må företa efterforskningar i dina fäders krönikor. I dessa krönikor kommer du att finna att detta är en upprorisk stad som vållat riket och dess provinser skada. Sedan gammalt har man där anstiftat oroligheter, och det är skälet till att staden blev ödelagd. 
Esra	Esr	15	4	16	Vi låter nu konungen veta att om staden byggs upp och dess murar sätts i stånd, då kommer du att mista provinsen Väster om Eufrat.«
Esra	Esr	15	4	17	Kungen sände detta svar: »Till landshövdingen Rechum, sekreteraren Shimshaj och deras kolleger i Samaria och övriga delar av provinsen Väster om Eufrat. Var hälsade! 
Esra	Esr	15	4	18	Den skrivelse ni har sänt till oss har i översättning blivit uppläst för mig. 
Esra	Esr	15	4	19	Jag gav befallning om efterforskningar, och det har framkommit att denna stad sedan gammalt har satt sig upp mot riket och att uppror och oroligheter har uppstått där. 
Esra	Esr	15	4	20	Mäktiga kungar har härskat över Jerusalem och regerat över hela området Väster om Eufrat, och skatt, avgifter och tull har betalats till dem. 
Esra	Esr	15	4	21	Ge nu befallning om att dessa män skall hindras. Staden får inte byggas upp förrän jag ger befallning om det. 
Esra	Esr	15	4	22	Se till att ni inte handlar försumligt i denna sak; då kan skadan förvärras, till men för kungariket!«
Esra	Esr	15	4	23	Så snart en avskrift av kung Artaxerxes skrivelse hade lästs upp för landshövdingen Rechum, sekreteraren Shimshaj och deras kolleger, skyndade de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med vapenmakt.
Esra	Esr	15	4	24	Arbetet på Guds hus i Jerusalem avbröts och låg nere till det andra året av den persiske kungen Dareios regering.
Esra	Esr	15	5	1	Men profeterna Haggaj, profeten, och Sakarja, Iddos son, talade i Israels Guds namn till judarna i Juda och Jerusalem. 
Esra	Esr	15	5	2	Då började Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, bygga upp Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och stödde dem.
Esra	Esr	15	5	3	Vid samma tid kom Tattenaj, ståthållaren i provinsen Väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och deras kolleger och sade till dem: »Vem har gett er befallning att bygga och inreda detta tempel?« 
Esra	Esr	15	5	4	Och de frågade: »Vad heter de män som låter uppföra denna byggnad?« 
Esra	Esr	15	5	5	Men Gud vakade över judarnas äldste; de tilläts fortsätta medan man sände en rapport till Dareios och väntade på besked i saken.
Esra	Esr	15	5	6	Det följande är en avskrift av det brev som Tattenaj, ståthållare i provinsen Väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och hans kolleger, inspektörerna i provinsen, sände till kung Dareios. 
Esra	Esr	15	5	7	I skrivelsen de sände honom stod: »Var hälsad, konung Dareios! 
Esra	Esr	15	5	8	Må det bli känt för konungen att vi for till provinsen Juda och såg att den store Gudens tempel byggs upp i huggen sten, med trävirke i väggarna. Arbetet görs grundligt och går stadigt framåt. 
Esra	Esr	15	5	9	Vi förhörde de äldste och frågade vem som hade gett dem befallning att bygga och inreda templet. 
Esra	Esr	15	5	10	Vi frågade dem också vad de hette för att skriva upp namnen på deras ledare och kunna underrätta dig. 
Esra	Esr	15	5	11	Vi fick detta svar: Vi tjänar himlens och jordens Gud. Vi bygger upp det tempel som en gång för många år sedan uppfördes här. En stor konung i Israel byggde och färdigställde det. 
Esra	Esr	15	5	12	Men eftersom våra fäder gjorde himlens Gud vred utlämnade han dem åt kaldén Nebukadnessar, den babyloniske konungen. Och han förstörde detta hus och förde bort folket till Babylonien. 
Esra	Esr	15	5	13	Men under sitt första regeringsår gav konung Kyros av Babylonien befallning att detta tempel skulle återuppbyggas. 
Esra	Esr	15	5	14	Och de kärl av guld och silver som tillhört Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit från Jerusalems tempel och fört till templet i Babylon, hämtade nu konung Kyros därifrån och överlämnade åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade utnämnt till ståthållare. 
Esra	Esr	15	5	15	Han sade: ’Ta dessa kärl och för dem till templet i Jerusalem, ty Guds hus skall byggas upp på sin gamla plats.’ 
Esra	Esr	15	5	16	Så kom Sheshbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och från den tiden tills i dag har man byggt, och det är ännu inte färdigt. 
Esra	Esr	15	5	17	Om det behagar konungen må man efterforska i den kungliga skattkammaren i Babylon om konung Kyros verkligen gav befallning att bygga detta tempel i Jerusalem. Låt sedan meddela oss konungens beslut i denna fråga.«
Esra	Esr	15	6	1	Då befallde kung Dareios att man skulle göra efterforskningar i Babylon, i skattkammaren som rymde arkiven. 
Esra	Esr	15	6	2	På borgen i Ekbatana i provinsen Medien fann man en skriftrulle som innehöll följande minnesanteckning:
Esra	Esr	15	6	3	»Under sitt första regeringsår gav konung Kyros denna befallning om templet i Jerusalem: Huset skall byggas upp igen så att offer kan förrättas där. Grunden skall behållas. Höjden skall vara 60 alnar och bredden 60 alnar, 
Esra	Esr	15	6	4	med tre lager huggen sten och ett lager trävirke. Kostnaden skall bestridas av kronan. 
Esra	Esr	15	6	5	Dessutom skall de kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog från templet i Jerusalem och förde till Babylon lämnas tillbaka. De skall föras till templet i Jerusalem, där de hör hemma, och få sin plats i Guds hus.«
Esra	Esr	15	6	6	»Därför skall saken inte drivas vidare av er, Tattenaj, ståthållare i provinsen Väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och era kolleger, inspektörerna i provinsen. 
Esra	Esr	15	6	7	Låt arbetet på detta Guds hus fortgå ostört, och låt judarnas ståthållare och judarnas äldste bygga upp templet på dess gamla plats. 
Esra	Esr	15	6	8	Och härmed ger jag befallning om hur ni skall samarbeta med judarnas äldste vid byggandet av templet: deras utgifter skall sorgfälligt betalas med kronans skatteintäkter från provinsen Väster om Eufrat, så att arbetet inte hindras. 
Esra	Esr	15	6	9	Vad prästerna i Jerusalem uppger att de behöver, ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, vete, salt, vin och olja, det skall utan försumlighet ges åt dem varje dag. 
Esra	Esr	15	6	10	Så skall de kunna bära fram offer åt himlens Gud och be för konungens och hans söners liv. 
Esra	Esr	15	6	11	Vidare befaller jag att om någon överträder denna förordning skall en bjälke brytas loss ur hans hus och han skall hängas upp, fastnaglad vid den, och hans hus skall bli en grushög. 
Esra	Esr	15	6	12	Må den Gud som har låtit sitt namn bo i detta tempel i Jerusalem slå ner varje konung eller folk som vågar överträda förordningen och förstör templet! Jag, Dareios, har själv givit befallningen, må den utföras med största sorgfällighet!«
Esra	Esr	15	6	13	Tattenaj, ståthållaren i provinsen Väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och deras kolleger rättade sig sorgfälligt efter det som kung Dareios hade förordnat. 
Esra	Esr	15	6	14	Och judarnas äldste byggde framgångsrikt vidare, sporrade av vad profeten Haggaj och Sakarja, Iddos son, förkunnade. Byggnaden fullbordades så som Israels Gud hade befallt och så som Kyros och Dareios och perserkungen Artaxerxes hade befallt.
Esra	Esr	15	6	15	Huset stod färdigt på den tredje dagen i månaden adar, under kung Dareios sjätte regeringsår.
Esra	Esr	15	6	16	Israeliterna – prästerna och leviterna och de övriga som hade återvänt från fångenskapen – invigde Guds hus med en glädjefest. 
Esra	Esr	15	6	17	Vid denna invigning offrade de 100 tjurar, 200 baggar, 400 lamm och till syndoffer för hela Israel 12 bockar, motsvarande antalet av Israels stammar. 
Esra	Esr	15	6	18	De insatte prästerna enligt deras ordningar och leviterna enligt deras avdelningar till att göra tjänst i Guds hus i Jerusalem, som det är föreskrivet i Moses bok.
Esra	Esr	15	6	19	De som hade återvänt firade påsk den fjortonde dagen i första månaden, 
Esra	Esr	15	6	20	ty prästerna och leviterna hade då allesammans renat sig. De övriga som återvänt hade inte renat sig, men leviterna var nu alla rena. De slaktade påsklammet för dem som hade återvänt från fångenskapen, för sina bröder prästerna och för sig själva. 
Esra	Esr	15	6	21	I måltiden deltog de israeliter som hade återvänt hem liksom alla de som tillsammans med dem ville dyrka Herren, Israels Gud, och därför hade avskilt sig från folken i landet och deras orenhet. 
Esra	Esr	15	6	22	I sju dagar firade de det osyrade brödets högtid. Glädjen var stor, ty Herren hade gjort dem glada genom att göra kungen av Assyrien välvilligt stämd, så att han stödde dem under arbetet på Guds, Israels Guds, hus.
Esra	Esr	15	7	1	Efter en tid, under den persiske kungen Artaxerxes regering, återvände Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, 
Esra	Esr	15	7	2	son till Shallum, son till Sadok, son till Achituv, 
Esra	Esr	15	7	3	son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 
Esra	Esr	15	7	4	son till Serachja, son till Ussi, son till Bucki, 
Esra	Esr	15	7	5	son till Avishua, son till Pinechas, son till Elasar, son till översteprästen Aron. 
Esra	Esr	15	7	6	Denne Esra återvände från Babylon. Han var skriftlärd och mycket kunnig i Moses lag, den som Herren, Israels Gud, hade givit. Kungen lät honom få allt vad han begärde, eftersom Herren, hans Gud, höll sin hand över honom. 
Esra	Esr	15	7	7	Också en del israeliter, präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempeltjänare begav sig till Jerusalem under Artaxerxes sjunde regeringsår. 
Esra	Esr	15	7	8	Esra kom till Jerusalem i den femte månaden, under kungens sjunde regeringsår. 
Esra	Esr	15	7	9	Han hade bestämt sig för att resa från Babylon den första dagen i första månaden, och den första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, ty hans Gud höll sin skyddande hand över honom. 
Esra	Esr	15	7	10	Esra hade vigt sitt liv åt att studera Herrens lag, att följa den och att undervisa Israel i lag och rätt.
Esra	Esr	15	7	11	Det följande är en avskrift av den skrivelse som kung Artaxerxes gav åt prästen Esra, den skriftlärde, sakkunnig i de bud och stadgar som Herren hade gett Israel:
Esra	Esr	15	7	12	»Artaxerxes, konungarnas konung, till prästen Esra, sakkunnig i himlens Guds lag, etc. 
Esra	Esr	15	7	13	Härmed utfärdar jag en förordning om att var och en i mitt rike som tillhör Israels folk eller dess präster och leviter och vill resa till Jerusalem får resa med dig. 
Esra	Esr	15	7	14	Ty du är utsänd av konungen och hans sju rådgivare för att undersöka förhållandena i Juda och Jerusalem med ledning av din Guds lag, som du förvaltar. 
Esra	Esr	15	7	15	Vidare skall du överlämna det silver och guld som konungen och hans rådgivare har skänkt som gåva åt Israels Gud, som har sin boning i Jerusalem. 
Esra	Esr	15	7	16	Du skall också ta med dig allt silver och guld som du får i hela provinsen Babylonien och de frivilliga gåvor som folket och prästerna skänker till sin Guds hus i Jerusalem.
Esra	Esr	15	7	17	För dessa pengar skall du välja ut och köpa tjurar, baggar och lamm med tillhörande matoffer och dryckesoffer och offra dem på altaret i er Guds hus i Jerusalem. 
Esra	Esr	15	7	18	Med det silver och guld som blir över kan du och dina bröder förfara som ni efter er Guds vilja finner för gott. 
Esra	Esr	15	7	19	De kärl som du tagit emot för tjänsten i din Guds hus skall du överlämna inför Gud i Jerusalem. 
Esra	Esr	15	7	20	Det som du i övrigt behöver för din Guds hus och som det åligger dig att skaffa skall du få ut från de kungliga skattkamrarna.
Esra	Esr	15	7	21	Jag, konung Artaxerxes, ger alla skattmästare i provinsen Väster om Eufrat denna befallning: Allt vad prästen Esra, sakkunnig i himlens Guds lag, begär av er skall sorgfälligt levereras, 
Esra	Esr	15	7	22	upp till 100 talenter silver, 100 kor vete, 100 bat vin, 100 bat olja och obegränsat med salt. 
Esra	Esr	15	7	23	Allt vad himlens Gud befaller skall omsorgsfullt göras för hans tempel, så att vreden inte drabbar konungens och hans söners rike. 
Esra	Esr	15	7	24	Och vi kungör för er att varken skatt, avgifter eller tull skall läggas på någon präst, levit, sångare, dörrvaktare eller tempeltjänare eller någon annan som gör tjänst i detta Guds hus.
Esra	Esr	15	7	25	Men du, Esra, skall i enlighet med den vishet som din Gud har givit dig tillsätta domare och lagmän, som skall döma allt folk i provinsen Väster om Eufrat, alla dem som känner din Guds lagar. Och den som är okunnig skall ni undervisa. 
Esra	Esr	15	7	26	Var och en som inte lever efter din Guds lag och konungens lag skall dömas med största sorgfällighet: till dödsstraff, till prygel, till böter eller till fängelse.«
Esra	Esr	15	7	27	Lovad vare Herren, våra fäders Gud, som ingav kungen att göra Herrens hus i Jerusalem så härligt 
Esra	Esr	15	7	28	och som lät mig möta välvilja från kungen och hans rådgivare och från kungens alla mäktiga ämbetsmän! Eftersom Herren, min Gud, höll sin hand över mig fick jag mod, och jag samlade några av Israels ledare för att de skulle återvända med mig.
Esra	Esr	15	8	1	Detta är släktregistret för de familjeöverhuvuden som under kung Artaxerxes regering bröt upp med mig från Babylonien:
Esra	Esr	15	8	2	Av Pinechas släkt Gershom. Av Itamars släkt Daniel. Av Davids släkt Hattush, 
Esra	Esr	15	8	3	Shekanjas son. Av Paroshs släkt Sakarja och med honom 150 män, upptagna i släktregistret. 
Esra	Esr	15	8	4	Av Pachat Moabs släkt Eljoenaj, Serachjas son, och med honom 200 män. 
Esra	Esr	15	8	5	Av Sattus släkt Shekanja, Jachasiels son, och med honom 300 män. 
Esra	Esr	15	8	6	Av Adins släkt Eved, Jonatans son, och med honom 50 män. 
Esra	Esr	15	8	7	Av Elams släkt Jesaja, Ataljas son, och med honom 70 män. 
Esra	Esr	15	8	8	Av Shefatjas släkt Sevadja, Mikaels son, och med honom 80 män. 
Esra	Esr	15	8	9	Av Joavs släkt Obadja, Jechiels son, och med honom 218 män. 
Esra	Esr	15	8	10	Av Banis släkt Shelomit, Josifjas son, och med honom 160 män. 
Esra	Esr	15	8	11	Av Bevajs släkt Sakarja, Bevajs son, och med honom 28 män. 
Esra	Esr	15	8	12	Av Asgads släkt Jochanan, Hackatans son, och med honom 110 män. 
Esra	Esr	15	8	13	Av Adonikams släkt de sista, som hette Elifelet, Jeiel och Shemaja, och med dem 60 män. 
Esra	Esr	15	8	14	Av Bigvajs släkt Utaj och Sackur och med dem 70 män.
Esra	Esr	15	8	15	Jag samlade dessa vid floden som flyter mot Ahava, och där hade vi vårt läger i tre dagar. Där lade jag märke till att det fanns både lekmän och präster men ingen levit. 
Esra	Esr	15	8	16	Då sände jag Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jariv, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan, som var lärare, 
Esra	Esr	15	8	17	med order att gå till Iddo, ledaren på en plats som hette Kasifja. Jag gav dem ett meddelande att framföra till Iddo och hans ämbetsbröder och tempeltjänarna i Kasifja, att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus. 
Esra	Esr	15	8	18	Och eftersom Gud höll sin skyddande hand över oss sände de oss en duglig man av Machlis släkt, han som var son till Levi, son till Israel, nämligen Sherevja och hans söner och bröder, 18 män. 
Esra	Esr	15	8	19	Vidare kom Hashavja och med honom Jesaja av Meraris släkt med sina bröder och deras söner, sammanlagt 20, 
Esra	Esr	15	8	20	och dessutom 220 tempeltjänare, alla namngivna, sådana som David hade satt att biträda leviterna i deras tjänst.
Esra	Esr	15	8	21	Sedan utlyste jag en fasta där vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en god resa för oss själva, våra kvinnor och barn och all vår egendom. 
Esra	Esr	15	8	22	Jag skämdes nämligen för att be kungen om trupper och ryttare till skydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till honom: »Vår Gud håller sin skyddande hand över alla dem som söker sig till honom, men hans mäktiga vrede drabbar dem som överger honom.« 
Esra	Esr	15	8	23	Därför fastade vi och bad vår Gud om hjälp, och han hörde vår bön.
Esra	Esr	15	8	24	Jag tog ut tolv av de främsta bland prästerna och dessutom Sherevja och Hashavja och med dem tio av deras ämbetsbröder. 
Esra	Esr	15	8	25	Och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva till vår Guds hus som hade skänkts av kungen, hans rådgivare och ämbetsmän och alla israeliterna som var där. 
Esra	Esr	15	8	26	Jag vägde upp och gav dem 650 talenter silver, 100 silverkärl till ett värde av 2 talenter, 100 talenter guld 
Esra	Esr	15	8	27	och dessutom 20 guldkannor till ett värde av 1 000 dareiker samt två kärl av vackert glänsande koppar, dyrbara som guld. 
Esra	Esr	15	8	28	Och jag sade till dem: »Ni är helgade åt Herren, kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud. 
Esra	Esr	15	8	29	Ta väl vara på detta tills ni kan väga upp det inför de främsta prästerna och leviterna och de israelitiska familjeöverhuvudena i Jerusalem, i kamrarna i Herrens hus.« 
Esra	Esr	15	8	30	Prästerna och leviterna tog hand om det uppvägda, silvret och guldet och kärlen, för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.
Esra	Esr	15	8	31	Den tolfte dagen i första månaden bröt vi upp från floden Ahava för att färdas till Jerusalem. Vår Gud höll sin hand över oss och räddade oss från fiender och stråtrövare på vägen. 
Esra	Esr	15	8	32	Så kom vi fram till Jerusalem, och där vilade vi oss i tre dagar. 
Esra	Esr	15	8	33	Den fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen i vår Guds hus och överlämnades till prästen Meremot, Urias son. Tillsammans med honom var Elasar, Pinechas son, och leviterna Josavad, Jeshuas son, och Noadja, Binnujs son. 
Esra	Esr	15	8	34	Allt räknades och vägdes, och samtidigt antecknades vikten.
Esra	Esr	15	8	35	De deporterade som hade kommit hem från fångenskapen offrade brännoffer åt Israels Gud: 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 bockar – alltsammans som brännoffer åt Herren. 
Esra	Esr	15	8	36	Sedan överlämnade de kungens förordningar till de kungliga satraperna och ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat, och dessa gav sitt stöd åt folket och åt Guds hus.
Esra	Esr	15	9	1	När detta var avslutat kom ledarna till mig och sade: »Israels folk, prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folken i landet och deras avskyvärda seder, från kanaaneerna, hettiterna, perisseerna, jevuseerna, ammoniterna, moabiterna, egypterna och amoreerna. 
Esra	Esr	15	9	2	De har tagit kvinnor från dessa folk till hustrur åt sig och sina söner, så att det heliga släktet har blandats med folken i landet. Ledarna och styresmännen var de första att begå en sådan trolöshet.« 
Esra	Esr	15	9	3	När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och även manteln, slet mitt hår och mitt skägg och blev sittande som förstenad. 
Esra	Esr	15	9	4	Hos mig samlades alla som fruktade Israels Guds ord, fulla av oro över trolösheten hos dem som återvänt. Jag satt som förstenad ända till kvällsoffret.
Esra	Esr	15	9	5	Vid kvällsoffret reste jag mig ur min förkrosselse. Med kläderna och manteln sönderrivna föll jag på knä, lyfte händerna mot Herren, min Gud, 
Esra	Esr	15	9	6	och sade: »Min Gud, i skam och förödmjukelse vänder jag mig till dig, min Gud, ty våra synder har vuxit oss över huvudet och vår skuld räcker upp till himlen. 
Esra	Esr	15	9	7	Från våra fäders tid intill nu har vår skuld varit stor. För våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt svärd, fångenskap, plundring och vanära, och så är det än i dag. 
Esra	Esr	15	9	8	Men nu har Herren, vår Gud, en kort stund visat oss sin nåd, så att en rest av oss har sluppit undan och vi har fått slå upp vårt tält på hans heliga plats. Vår Gud har låtit oss se en ljusning, så att livet börjar återvända i vårt slaveri. 
Esra	Esr	15	9	9	Ty slavar är vi, men vår Gud har inte övergivit oss i vårt slaveri utan har låtit oss möta välvilja från Persiens kungar, så att livet återvänder och vi kan bygga upp vår Guds hus ur ruinerna och få en tryggad plats i Juda och Jerusalem.
Esra	Esr	15	9	10	Vår Gud, vad kan vi då säga? Vi har ju övergivit dina bud, 
Esra	Esr	15	9	11	som du gav oss genom dina tjänare profeterna och som löd: ’Det land som ni skall ta i besittning är ett orent land. Folken i landet har i sin orenhet fyllt det med sina vidrigheter från den ena änden till den andra. 
Esra	Esr	15	9	12	Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd. Då skall ni bli starka och få njuta av allt det goda i landet och lämna det i arv åt era barn för all framtid.’ 
Esra	Esr	15	9	13	Efter allt som har drabbat oss på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld – men du, vår Gud, har skonat oss och inte straffat oss som våra gärningar har förtjänat utan har låtit oss slippa undan så som nu skett – 
Esra	Esr	15	9	14	skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta in oss bland dessa folk med alla deras vidrigheter? Skulle du då inte bli vred på oss och förgöra oss, slutgiltigt och räddningslöst? 
Esra	Esr	15	9	15	Du, Herre, Israels Gud, är rättvis – ändå är vi i dag en rest som räddats undan. Nu träder vi fram inför dig med vår skuld. Efter det som har hänt kan ingen undgå din dom.«
Esra	Esr	15	10	1	Medan Esra låg på knä framför Guds hus och bad och bekände under tårar samlades runt honom en väldig skara av israeliter, män, kvinnor och barn, och de grät alla högljutt. 
Esra	Esr	15	10	2	Då sade Shekanja, son till Jechiel av Elams släkt, till Esra: »Vi har handlat trolöst mot vår Gud genom att ta oss hustrur från de främmande folken här i landet. Men trots detta finns det ännu hopp för Israel. 
Esra	Esr	15	10	3	Låt oss nu högtidligt lova Gud att vi skall sända bort alla våra hustrur och de barn de fött, så som du, herre, och de som fruktar Guds bud har rått oss. Låt lagen gälla! 
Esra	Esr	15	10	4	Grip in, ty det här är din uppgift, vi är på din sida! Fatta mod och gå till verket!«
Esra	Esr	15	10	5	Esra lät genast de främsta bland prästerna, leviterna och hela Israel svära på att de skulle göra som det var sagt, och de svor eden. 
Esra	Esr	15	10	6	Därefter lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i den kammare som tillhörde Jochanan, Eljashivs son, och tillbringade natten där. Han varken åt eller drack i sin sorg över de hemkomnas trolöshet.
Esra	Esr	15	10	7	Nu kungjorde man i Juda och Jerusalem för alla som återvänt att de skulle samlas i Jerusalem. 
Esra	Esr	15	10	8	Ledarna och de äldste hade beslutat att om någon inte kom inom tre dagar skulle hela hans egendom förklaras förverkad och han själv uteslutas ur de hemkomnas församling. 
Esra	Esr	15	10	9	Innan tre dagar gått samlades i Jerusalem alla män från Juda och Benjamin; det var den tjugonde dagen i nionde månaden. Folket slog sig ner på platsen framför Guds hus, och alla darrade i det strida regnet inför vad som skulle ske. 
Esra	Esr	15	10	10	Prästen Esra tog till orda och sade till dem: »Ni har varit trolösa mot Gud genom att gifta er med främmande kvinnor, och på detta sätt har ni ökat Israels skuld. 
Esra	Esr	15	10	11	Men bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och handla efter hans vilja. Bryt med folken i landet och med de främmande kvinnorna!«
Esra	Esr	15	10	12	Då svarade hela församlingen med hög röst: »Vad du har sagt är det vår plikt att göra. 
Esra	Esr	15	10	13	Men här är mycket folk, det är regntid och vi orkar inte stanna kvar här ute. Det är inte heller gjort på en dag eller två, ty vi är många som har syndat i detta avseende. 
Esra	Esr	15	10	14	Låt därför våra ledare företräda församlingen. Och låt alla i våra städer som har gift sig med främmande kvinnor på bestämda tider infinna sig tillsammans med de äldste och domarna i varje stad för att avvända vår Guds glödande vrede mot oss för det vi gjort.«
Esra	Esr	15	10	15	Endast Jonatan, Asaels son, och Jachseja, Tikvas son, motsatte sig detta, och Meshullam och leviten Shabbetaj understödde dem. 
Esra	Esr	15	10	16	De som återvänt gjorde dock som det var föreslaget. Prästen Esra tog genom namnupprop ut dem som var familjeöverhuvuden. Den första dagen i tionde månaden satte de sig ner för att inleda undersökningen, 
Esra	Esr	15	10	17	och den första dagen i första månaden var de färdiga med de fall där män hade gift sig med främmande kvinnor.
Esra	Esr	15	10	18	Det visade sig att följande män i prästfamiljerna hade gift sig med främmande kvinnor: av Jeshuas, Josadaks sons, släkt och fränder Maaseja, Elieser, Jariv och Gedalja. 
Esra	Esr	15	10	19	De förband sig att sända bort sina hustrur och offrade för sin skuld en bagge som skuldoffer. 
Esra	Esr	15	10	20	Av Immers släkt Hanani och Sevadja. 
Esra	Esr	15	10	21	Av Harims släkt Maaseja, Elia och Shemaja, Jechiel och Ussia. 
Esra	Esr	15	10	22	Av Pashchurs släkt Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josavad och Elasa.
Esra	Esr	15	10	23	Av leviterna: Josavad, Shimi, Kelaja, som också kallas Kelita, Petachja, Juda och Elieser. 
Esra	Esr	15	10	24	Av sångarna: Eljashiv. Av dörrvaktarna: Shallum, Telem och Uri.
Esra	Esr	15	10	25	Av det övriga Israel: av Paroshs släkt Ramja, Jissia, Malkia, Mijamin, Elasar, Hashavja och Benaja. 
Esra	Esr	15	10	26	Av Elams släkt Mattanja, Sakarja, Jechiel, Avdi, Jeremot och Elia. 
Esra	Esr	15	10	27	Av Sattus släkt Eljoenaj, Eljashiv, Mattanja, Jeremot, Savad och Asisa. 
Esra	Esr	15	10	28	Av Bevajs släkt Jochanan, Hananja, Sabbaj och Atlaj. 
Esra	Esr	15	10	29	Av Banis släkt Meshullam, Malluk, Adaja, Jashuv, Sheal och Jeremot. 
Esra	Esr	15	10	30	Av Pachat Moabs släkt Adna, Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse. 
Esra	Esr	15	10	31	Av Harims släkt Elieser, Jishia, Malkia, Shemaja, Simon, 
Esra	Esr	15	10	32	Benjamin, Malluk och Shemarja. 
Esra	Esr	15	10	33	Av Hashums släkt Mattenaj, Mattatta, Savad, Elifelet, Jeremaj, Manasse och Shimi. 
Esra	Esr	15	10	34	Av Banis släkt Maadaj, Amram, Uel, 
Esra	Esr	15	10	35	Benaja, Bedja, Keluhu, 
Esra	Esr	15	10	36	Vanja, Meremot, Eljashiv, 
Esra	Esr	15	10	37	Mattanja, Mattenaj och Jaasaj. 
Esra	Esr	15	10	38	Av Binnujs släkt Shimi, 
Esra	Esr	15	10	39	Shelemja, Natan, Adaja, 
Esra	Esr	15	10	40	Maknadvaj, Shashaj, Sharaj, 
Esra	Esr	15	10	41	Asarel, Shelemja, Shemarja, 
Esra	Esr	15	10	42	Shallum, Amarja och Josef. 
Esra	Esr	15	10	43	Av männen från Nebo Jeiel, Mattitja, Savad, Sevina, Jaddaj, Joel och Benaja. 
Esra	Esr	15	10	44	Alla dessa hade äktat främmande kvinnor, men nu skickade de bort både hustrur och barn.
Nehemja	Neh	16	1	1	Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.Underrättelser om Jerusalem I månaden kislev, under det tjugonde året, befann jag mig på borgen i Susa. 
Nehemja	Neh	16	1	2	Dit kom då Hanani, en av mina bröder, tillsammans med några män från Juda. Jag frågade dem hur det hade gått för den skara judar som var kvar där och som undsluppit fångenskapen och hur det var med Jerusalem. 
Nehemja	Neh	16	1	3	De svarade: »De som är kvar i landet och sluppit undan fångenskapen lever i nöd och förnedring. Jerusalems mur är raserad och portarna nerbrända.«
Nehemja	Neh	16	1	4	När jag hörde detta satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad till himlens Gud. 
Nehemja	Neh	16	1	5	Jag sade: O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund med dem som älskar dig och håller dina bud. 
Nehemja	Neh	16	1	6	Öppna dina ögon och öron och hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag nu till dig för dina tjänare israeliterna, och jag bekänner de synder som vi israeliter, även jag och de mina, har begått mot dig. 
Nehemja	Neh	16	1	7	Vi har förbrutit oss svårt mot dig genom att inte lyda de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose. 
Nehemja	Neh	16	1	8	Kom ihåg det du sade till din tjänare Mose: »Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken, 
Nehemja	Neh	16	1	9	men om ni vänder om till mig, håller mina bud och handlar efter dem skall jag samla er igen, om ni så har fördrivits till världens ände. Jag skall föra er därifrån till den plats jag har utvalt, där mitt namn skall bo.« 
Nehemja	Neh	16	1	10	Israeliterna är ju dina tjänare och ditt folk, som du har befriat med stor kraft och mäktig hand. 
Nehemja	Neh	16	1	11	Lyssna, Herre, till din tjänares bön, till alla dina tjänares böner. Vi vill inte annat än frukta och vörda ditt namn. Ge nu din tjänare framgång: låt honom möta medlidande hos denne man.
Nehemja	Neh	16	2	1	Jag var kungens munskänk.  Det var i månaden nisan, under kung Artaxerxes tjugonde regeringsår. Vinet var framdukat för kungen, och jag tog vinet och skänkte i åt honom. Kungen hade aldrig förr sett mig nedstämd, 
Nehemja	Neh	16	2	2	men nu frågade han mig: »Varför ser du så ledsen ut? Sjuk är du ju inte. Det måste vara något som tynger dig.« Jag blev mycket rädd 
Nehemja	Neh	16	2	3	och sade: »Må du leva för evigt, min konung! Skulle jag inte se ledsen ut när staden där mina fäder har sina gravar är ödelagd och när dess portar härjats av eld?« 
Nehemja	Neh	16	2	4	Kungen frågade mig: »Vad önskar du?« Då bad jag till himlens Gud 
Nehemja	Neh	16	2	5	och svarade: »Om det behagar dig, min konung, och om din tjänare äger din ynnest, så låt mig fara till Juda, till den stad där mina fäder har sina gravar, för att bygga upp den igen.« 
Nehemja	Neh	16	2	6	Då frågade kungen – och hans gemål satt bredvid honom: »Hur länge blir du borta? När kommer du tillbaka?« Kungen gav mig alltså tillåtelse att resa, och jag angav en viss tid. 
Nehemja	Neh	16	2	7	Sedan fortsatte jag: »Om det behagar dig, min konung, låt mig få brev med mig till ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat, så att de underlättar min resa till Juda, 
Nehemja	Neh	16	2	8	och likaså ett brev till Asaf, kungens skogsförvaltare, så att han ger mig timmer till bjälkar för tempelborgens portar, stadsmuren och det hus där jag skall bo.« Kungen gav mig det jag bad om, ty min Gud höll sin skyddande hand över mig.
Nehemja	Neh	16	2	9	När jag kom till ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat överlämnade jag kungens brev. Kungen hade dessutom sänt med mig officerare och en beriden eskort. 
Nehemja	Neh	16	2	10	Men när horoniten Sanvallat och ammoniten Tobia, ämbetsmannen, fick reda på allt detta blev de mycket förargade över att det kom någon som ville förbättra israeliternas villkor.
Nehemja	Neh	16	2	11	Så anlände jag till Jerusalem. När jag hade varit där i tre dagar 
Nehemja	Neh	16	2	12	gick jag om natten ut med bara ett par man. Jag hade inte berättat för någon vad min Gud hade ingivit mig att göra för Jerusalem, och jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på. 
Nehemja	Neh	16	2	13	Mitt i natten red jag ut genom Dalporten i riktning mot Drakkällan och Dyngporten. Jag undersökte Jerusalems raserade murar och nerbrända portar. 
Nehemja	Neh	16	2	14	Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där. 
Nehemja	Neh	16	2	15	Under natten fortsatte jag upp längs dalen och undersökte muren, tills jag än en gång kom genom Dalporten och var tillbaka igen.
Nehemja	Neh	16	2	16	Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, ty jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som hade med saken att göra. 
Nehemja	Neh	16	2	17	Men nu sade jag till dem: »Ni ser själva hur illa det står till med oss: Jerusalem är ödelagt och dess portar nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!« 
Nehemja	Neh	16	2	18	Och jag berättade för dem hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig. »Låt oss börja bygga!« sade de och grep sig an med detta goda verk.
Nehemja	Neh	16	2	19	Men när horoniten Sanvallat, ammoniten Tobia, ämbetsmannen, och araben Geshem fick reda på detta öste de spott och spe över oss: »Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?« 
Nehemja	Neh	16	2	20	Men jag gav dem svar på tal: »Himlens Gud skall ge oss framgång. Nu börjar vi, hans tjänare, att bygga. Varken lag eller hävd ger er någon rätt till Jerusalem.«
Nehemja	Neh	16	3	1	Översteprästen Eljashiv och de andra prästerna började nu bygga upp Fårporten, och de välsignade den och satte in dörrar. Sedan fortsatte de ända fram till Hundradetornet, till Hananeltornet. 
Nehemja	Neh	16	3	2	Bredvid dem byggde männen från Jeriko och bredvid dem Sackur, Imris son.
Nehemja	Neh	16	3	3	Fiskporten byggdes upp av ättlingar till Hassenaa. De timrade upp den och satte in dörrar med lås och bommar. 
Nehemja	Neh	16	3	4	Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, och bredvid honom arbetade Meshullam, son till Berekja, son till Meshesavel, och bredvid honom Sadok, Baanas son. 
Nehemja	Neh	16	3	5	Bredvid honom arbetade männen från Tekoa, men de förnämsta av dem ville inte axla sin herres ok.
Nehemja	Neh	16	3	6	Jeshanaporten reparerades av Jojada, Paseachs son, och Meshullam, Besodejas son. De timrade upp den och satte in dörrar med lås och bommar. 
Nehemja	Neh	16	3	7	Bredvid dem arbetade Melatja från Givon och Jadon från Meronot samt männen från Givon och Mispa, säte för ståthållaren i provinsen Väster om Eufrat. 
Nehemja	Neh	16	3	8	Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, en guldsmed, och bredvid honom Hananja, en parfymberedare, ända fram till Breda muren och avstod så från en del av Jerusalem. 
Nehemja	Neh	16	3	9	Bredvid dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare för det ena Jerusalemområdet. 
Nehemja	Neh	16	3	10	Bredvid honom arbetade Jedaja, Harumafs son, utanför sitt eget hus, och bredvid honom Hattush, Hashavnejas son.
Nehemja	Neh	16	3	11	Malkia, Harims son, och Hashuv, Pachat Moabs son, arbetade på nästa mursträcka och på Ugnstornet. 
Nehemja	Neh	16	3	12	Bredvid dem arbetade Shallum, Hallocheshs son, ledare för det andra Jerusalemområdet – han och hans döttrar. 
Nehemja	Neh	16	3	13	Dalporten reparerades av Hanun och invånarna i Sanoach. De byggde upp den och satte in dörrar med lås och bommar. Dessutom reparerade de 1 000 alnar av muren ända fram till Dyngporten. 
Nehemja	Neh	16	3	14	Malkia, Rekavs son, ledare för Bet-Hackeremområdet, reparerade Dyngporten. Han byggde upp den och satte in dörrar med lås och bommar.
Nehemja	Neh	16	3	15	Shallun, Kol-Hoses son, ledare för Mispaområdet, reparerade Källporten. Han byggde upp den, lade tak på den och satte in dörrar med lås och bommar. Han byggde också muren runt vattenledningsdammen nära Kungliga trädgården, fram till trappan ner från Davids stad. 
Nehemja	Neh	16	3	16	Intill honom arbetade Nehemja, Asbuks son, ledare för det ena Bet-Surområdet, fram till en punkt utanför Davids gravar, dammanläggningen och livgardets kasern. 
Nehemja	Neh	16	3	17	Intill honom arbetade leviter: Rechum, Banis son, och bredvid honom Hashavja, ledare för det ena Keilaområdet, som reparerade vad som ålåg hans distrikt. 
Nehemja	Neh	16	3	18	Intill dem arbetade deras ämbetsbröder Binnuj, Henadads son, ledare för det andra Keilaområdet, 
Nehemja	Neh	16	3	19	och bredvid honom Eser, Jeshuas son, ledare i Mispa, som reparerade nästa sträcka, framför trappan till vapenförrådet vid murvinkeln.
Nehemja	Neh	16	3	20	Intill honom reparerade Baruk, Sackajs son, nästa sträcka, från vinkeln fram till ingången till översteprästen Eljashivs hus. 
Nehemja	Neh	16	3	21	Intill honom reparerade Meremot, son till Uria, son till Hackos, nästa sträcka, från ingången fram till hörnet av Eljashivs hus. 
Nehemja	Neh	16	3	22	Intill honom arbetade de präster som bodde i stadens omgivning. 
Nehemja	Neh	16	3	23	Intill dem arbetade Benjamin och Hashuv utanför sitt eget hus. Intill dem arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, invid sitt hus.
Nehemja	Neh	16	3	24	Intill honom reparerade Binnuj, Henadads son, nästa sträcka, från Asarjas hus till murvinkeln och fram till hörnet. 
Nehemja	Neh	16	3	25	Intill honom arbetade Palal, Usajs son, i anslutning till vinkeln och tornet som skjuter ut från palatset, det övre tornet vid vaktgården. Intill honom arbetade Pedaja, Paroshs son, 
Nehemja	Neh	16	3	26	fram till Vattenporten, på östsidan, och det utskjutande tornet. 
Nehemja	Neh	16	3	27	Intill honom reparerade männen från Tekoa nästa sträcka, från platsen utanför det stora utskjutande tornet och fram till Ofelmuren.
Nehemja	Neh	16	3	28	Ovanför Hästporten arbetade prästerna, var och en utanför sitt eget hus. 
Nehemja	Neh	16	3	29	Intill dem arbetade Sadok, Immers son, framför sitt eget hus, och intill honom arbetade Shemaja, Shekanjas son, som var vakt vid Östra porten. 
Nehemja	Neh	16	3	30	Intill honom reparerade Hananja, Shelemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son, nästa sträcka. Intill dem arbetade Meshullam, Berekjas son, framför sin tempelkammare. 
Nehemja	Neh	16	3	31	Intill honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, fram till tempeltjänarnas och köpmännens hus vid Mönstringsporten och ända till Hörnloftet. 
Nehemja	Neh	16	3	32	Mellan Hörnloftet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.
Nehemja	Neh	16	4	1	När Sanvallat fick höra att vi höll på att bygga upp muren blev han ursinnig, och i sin vrede hånade han judarna 
Nehemja	Neh	16	4	2	inför sina medarbetare och den samariska truppstyrkan: »Vad sysslar de eländiga judarna med? Tror de att de kan lämna sin sak åt Gud och offra och bli klara på en enda dag? Tror de att de här brända stenarna i grushögarna kan bli som nya igen?« 
Nehemja	Neh	16	4	3	Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, fortsatte: »Låt dem bygga! Deras stenmur rasar nog, bara en räv skuttar upp på den.«
Nehemja	Neh	16	4	4	Vår Gud, hör hur vi blir föraktade! Låt deras hån falla tillbaka på dem själva. Låt dem föras bort som fångar till ett främmande land och bli utplundrade. 
Nehemja	Neh	16	4	5	Glöm aldrig deras brott och utplåna inte deras synd, ty de har kränkt dem som bygger.
Nehemja	Neh	16	4	6	Vi fortsatte att bygga upp muren, och snart var den färdig till hälften, ty folket lade ner sin själ i arbetet.
Nehemja	Neh	16	4	7	När Sanvallat och Tobia och araber, ammoniter och ashdoditer fick höra att Jerusalems sargade murar helades, att bräscherna börjat fyllas igen, blev de utom sig av vrede. 
Nehemja	Neh	16	4	8	De gaddade sig samman för att angripa Jerusalem och skapa förvirring bland oss. 
Nehemja	Neh	16	4	9	Vi bad till vår Gud och satte dag och natt ut vakter till skydd mot dem. 
Nehemja	Neh	16	4	10	Men folket i Juda klagade:
Nehemja	Neh	16	4	11	Och våra fiender sade: »Innan de vet ordet av skall vi vara över dem och slå ihjäl dem och sätta stopp för arbetet.« 
Nehemja	Neh	16	4	12	De judar som bodde i närheten av dem kom till oss och varnade oss gång efter annan för deras planer. 
Nehemja	Neh	16	4	13	Jag satte ut posteringar vid de lägsta ställena, innanför blottorna i muren; jag placerade ut folket släktvis med svärd, spjut och bågar. 
Nehemja	Neh	16	4	14	Efter att ha inspekterat dem sade jag till stormännen, styresmännen och resten av folket: »Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, den store och fruktansvärde, och kämpa för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem.«
Nehemja	Neh	16	4	15	När våra fiender fick reda på att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, kunde vi alla återvända till muren, var och en till sin syssla. 
Nehemja	Neh	16	4	16	Från den dagen fick bara hälften av mina män arbeta, medan den andra hälften stod med spjut och sköld, båge och harnesk bakom Judas folk, 
Nehemja	Neh	16	4	17	som byggde på muren. Även bärarna var beväpnade: med ena handen arbetade de och med den andra höll de sitt vapen. 
Nehemja	Neh	16	4	18	Och alla som byggde hade svärdet hängande vid höften under arbetet. Hornblåsaren gick bredvid mig, 
Nehemja	Neh	16	4	19	och jag sade till stormännen, styresmännen och resten av folket: »Arbetet är stort och omfattande, och vi är utspridda längs hela muren, långt ifrån varandra. 
Nehemja	Neh	16	4	20	Var ni än är när hornsignalen ljuder skall ni samlas här hos oss. Vår Gud skall kämpa för oss.«
Nehemja	Neh	16	4	21	Så fortsatte vi arbetet, medan hälften stod med sina spjut, från gryningen till dess att stjärnorna började synas. 
Nehemja	Neh	16	4	22	Det var också nu som jag sade till folket: »Alla skall tillbringa natten inne i Jerusalem, tjänarna också, så att vi kan hålla vakt om natten och arbeta under dagen.« 
Nehemja	Neh	16	4	23	Och varken jag själv eller mina närmaste eller mina tjänare eller min livvakt var ur kläderna på hela tiden, och alla hade vi våra vapen i handen.
Nehemja	Neh	16	5	1	Folket, även kvinnorna, klagade bittert över sina judiska landsmän. 
Nehemja	Neh	16	5	2	»Vi måste lämna söner och döttrar i pant för att få brödsäd så att vi kan överleva«, sade några. 
Nehemja	Neh	16	5	3	Andra sade: »Vi måste lämna åkrar, vingårdar och hus i pant för att få brödsäd och hålla hungern borta.« 
Nehemja	Neh	16	5	4	Andra åter: »Vi måste låna pengar med åkrar och vingårdar som säkerhet för att kunna betala skatt till kungen. 
Nehemja	Neh	16	5	5	Vi är av samma kött och blod som våra landsmän, våra barn är lika goda som deras, och ändå tvingas vi låta våra söner och döttrar bli slavar – ja, några av våra döttrar har redan blivit utnyttjade. Och vi kan ingenting göra, det är andra som äger våra åkrar och vingårdar.«
Nehemja	Neh	16	5	6	Jag blev mycket upprörd när jag lyssnade till deras förtvivlade klagan. 
Nehemja	Neh	16	5	7	Jag tänkte noga igenom saken och gick så till rätta med stormännen och styresmännen. »Skall ni kräva in fordringar av era egna bröder?« sade jag. Sedan kallade jag samman ett stort folkmöte mot dem 
Nehemja	Neh	16	5	8	och sade: »Vi har gjort allt vi kan för att köpa tillbaka judiska bröder som sålts till utlänningar. Skall nu ni sälja era bröder, så att vi måste köpa tillbaka dem också!« Då teg de, de kunde inte komma på någonting att säga. 
Nehemja	Neh	16	5	9	Jag fortsatte: »Det ni gör är inte rätt. Ni borde ju visa gudsfruktan och inte utsätta oss för hån från folk som är våra fiender. 
Nehemja	Neh	16	5	10	Också jag själv, mina närmaste män och mina tjänare har pengar och brödsäd att fordra av dem, men vi är beredda att avskriva skulden. 
Nehemja	Neh	16	5	11	Lämna nu omedelbart tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivlundar och hus, och avskriv de fordringar i pengar, säd, vin eller olja som ni har på dem.« 
Nehemja	Neh	16	5	12	De svarade: »Vi skall lämna tillbaka allt och inte kräva något mer, precis som du har sagt.« Jag kallade då på prästerna, och i deras närvaro fick de med ed bekräfta sitt löfte. 
Nehemja	Neh	16	5	13	Själv skakade jag ur mantelvecket, medan jag sade: »Må Gud på samma sätt skaka bort från gård och grund var och en som bryter detta löfte. Må en sådan man bli utskakad och utblottad.« De församlade ropade »amen« och prisade Herren. Och de höll sitt löfte.
Nehemja	Neh	16	5	14	Och dessutom: från den dag då jag utsågs till ståthållare över Juda – dvs. från kung Artaxerxes tjugonde regeringsår till hans trettioandra, i tolv år – avstod jag och mina närmaste män från det underhåll som tillkom ståthållaren. 
Nehemja	Neh	16	5	15	Mina företrädare som ståthållare lade tunga bördor på folket och utkrävde 40 siklar silver om dagen till mat och dryck. Och folket tyranniserades av deras män. Men så handlade inte jag, ty jag är en gudfruktig man.
Nehemja	Neh	16	5	16	Dessutom tog jag del i arbetet på muren, fastän jag inte var markägare, och alla mina tjänare var samlade där för att arbeta. 
Nehemja	Neh	16	5	17	Vid mitt bord förplägades hundrafemtio stormän och styresmän, förutom gäster från grannländerna. 
Nehemja	Neh	16	5	18	Varje dag stod jag för en oxe, sex får av bästa sort samt fågel och var tionde dag för ett stort antal vinsäckar. Trots det utnyttjade jag aldrig ståthållarens underhåll, ty detta folk hade pålagor nog ändå.
Nehemja	Neh	16	5	19	Min Gud, räkna mig till godo allt det som jag har gjort för mitt folk.
Nehemja	Neh	16	6	1	När Sanvallat, Tobia, araben Geshem och våra övriga fiender fått rapport om att jag hade byggt upp muren och att inga bräscher fanns kvar – låt vara att jag ännu inte satt in dörrar i portarna – 
Nehemja	Neh	16	6	2	sände Sanvallat och Geshem bud till mig: »Kom till Kefirim i Onodalen och möt oss där.« De ville komma åt mig. 
Nehemja	Neh	16	6	3	Jag skickade budbärare till dem med svaret: »Jag står mitt uppe i ett viktigt arbete och kan inte komma. Arbetet avstannar om jag lämnar det för att träffa er.« 
Nehemja	Neh	16	6	4	Fyra gånger sände de sin inbjudan, och varje gång svarade jag likadant. 
Nehemja	Neh	16	6	5	Sanvallat skickade sin tjänare med samma bud en femte gång, nu i form av ett öppet brev 
Nehemja	Neh	16	6	6	med följande lydelse: »Bland icke-judarna sägs – och Geshem bekräftar det – att du och de andra judarna tänker göra uppror, att det är därför du bygger muren och att du skall bli deras kung. 
Nehemja	Neh	16	6	7	Du lär till och med ha ordnat med profeter i Jerusalem som skall ropa: Juda har fått en konung! De här ryktena kommer nog att nå fram till kungen. Kom därför hit. Låt oss rådslå om saken.«
Nehemja	Neh	16	6	8	Jag sände honom följande svar: »Inget av det du talar om har ägt rum. Du har själv hittat på alltihop.« 
Nehemja	Neh	16	6	9	Vad de allesammans ville var att skrämma oss. »De kommer att ge upp och arbetet blir aldrig utfört«, tänkte de. Men i stället fortsatte jag med förnyade krafter.
Nehemja	Neh	16	6	10	En dag gick jag till Shemaja, son till Delaja, son till Mehetavel, som inte kunde lämna sitt hem. Han sade:
Nehemja	Neh	16	6	11	Jag svarade: »Skulle en man som jag ta till flykten? Och skulle en sådan som jag få gå in i templet och ändå behålla livet? Nej, jag går inte dit in.« 
Nehemja	Neh	16	6	12	Jag insåg nu att han inte var sänd av Gud. Profetian om mig uttalade han därför att Tobia och Sanvallat hade mutat honom. 
Nehemja	Neh	16	6	13	Avsikten var att jag skulle bli rädd och begå en synd genom att göra som de ville. Jag skulle få en fläck på mitt rykte, så att de kunde sprida sitt förtal om mig.
Nehemja	Neh	16	6	14	Min Gud, glöm aldrig Tobia och Sanvallat och deras ogärningar, eller profetissan Noadja och de andra profeterna som försökte skrämma mig.
Nehemja	Neh	16	6	15	Muren stod färdig den 25 elul, efter femtiotvå dagar. 
Nehemja	Neh	16	6	16	När våra fiender fick reda på det och folken omkring oss upptäckte det, framstod det för dem som ett under. De förstod att detta verk hade kommit till stånd med vår Guds hjälp.
Nehemja	Neh	16	6	17	Under den här tiden skrev stormännen i Juda åtskilliga brev till Tobia och Tobia i sin tur till dem. 
Nehemja	Neh	16	6	18	Många i Juda var förbundna med honom genom ed; han var ju svärson till Shekanja, son till Arach, och hans son Jochanan var gift med en dotter till Meshullam, son till Berekja. 
Nehemja	Neh	16	6	19	De talade väl om honom inför mig och underrättade honom om mina göranden och låtanden. Tobia skickade också brev i syfte att skrämma mig.
Nehemja	Neh	16	7	1	När muren nu var uppbyggd lät jag sätta in portdörrarna. Sedan fick dörrvaktare, sångare och leviter sina uppgifter. 
Nehemja	Neh	16	7	2	Befälet över Jerusalem gav jag åt min bror Hanani och fästningskommendanten Hananja, en plikttrogen man och gudfruktig som få. 
Nehemja	Neh	16	7	3	Jag gav dem denna order: »Jerusalems portar får inte öppnas förrän solen börjar bränna, och dörrarna skall stängas och reglas innan vakten går av. Dela in Jerusalems invånare i vaktlag och ställ var och en på sin post, var och en utanför sitt eget hus.«
Nehemja	Neh	16	7	4	Staden var stor och vidsträckt, men befolkningen var liten och inga nya hus hade byggts. 
Nehemja	Neh	16	7	5	Min Gud ingav mig att samla stormännen, styresmännen och folket för att de skulle föras in i släktregistret. Jag fann då registret över dem som först bröt upp ur fångenskapen, och där stod skrivet:
Nehemja	Neh	16	7	6	Detta är de män från vår provins som återvände från deportation och fångenskap. Den babyloniske kungen Nebukadnessar hade fört bort dem, men nu kom de tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. 
Nehemja	Neh	16	7	7	De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordokaj, Bilshan, Misperet, Bigvaj, Nechum och Baana. Antalet israelitiska män: 
Nehemja	Neh	16	7	8	Paroshs släkt 2 172, 
Nehemja	Neh	16	7	9	Shefatjas släkt 372, 
Nehemja	Neh	16	7	10	Arachs släkt 652, 
Nehemja	Neh	16	7	11	Pachat Moabs släkt, dvs. Jeshuas och Joavs släkt, 2 818, 
Nehemja	Neh	16	7	12	Elams släkt 1 254, 
Nehemja	Neh	16	7	13	Sattus släkt 845, 
Nehemja	Neh	16	7	14	Sackajs släkt 760, 
Nehemja	Neh	16	7	15	Binnujs släkt 648, 
Nehemja	Neh	16	7	16	Bevajs släkt 628, 
Nehemja	Neh	16	7	17	Asgads släkt 2 322, 
Nehemja	Neh	16	7	18	Adonikams släkt 667, 
Nehemja	Neh	16	7	19	Bigvajs släkt 2 067, 
Nehemja	Neh	16	7	20	Adins släkt 655, 
Nehemja	Neh	16	7	21	Aters, dvs. Hiskias, släkt 98, 
Nehemja	Neh	16	7	22	Hashums släkt 328, 
Nehemja	Neh	16	7	23	Besajs släkt 324, 
Nehemja	Neh	16	7	24	Harifs släkt 112, 
Nehemja	Neh	16	7	25	männen från Givon 95, 
Nehemja	Neh	16	7	26	männen från Betlehem och Netofa 188, 
Nehemja	Neh	16	7	27	männen från Anatot 128, 
Nehemja	Neh	16	7	28	männen från Bet-Asmavet 42, 
Nehemja	Neh	16	7	29	männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot 743, 
Nehemja	Neh	16	7	30	männen från Rama och Geva 621, 
Nehemja	Neh	16	7	31	männen från Mikmas 122, 
Nehemja	Neh	16	7	32	männen från Betel och Aj 123, 
Nehemja	Neh	16	7	33	männen från Nebo 52, 
Nehemja	Neh	16	7	34	den andre Elams släkt 1 254, 
Nehemja	Neh	16	7	35	Harims släkt 320, 
Nehemja	Neh	16	7	36	männen från Jeriko 345, 
Nehemja	Neh	16	7	37	männen från Lod, Hadid och Ono 721 
Nehemja	Neh	16	7	38	och Senaas släkt 3 930.
Nehemja	Neh	16	7	39	Präster: Jedajas släkt, dvs. Jeshuas familj, 973, 
Nehemja	Neh	16	7	40	Immers släkt 1 052, 
Nehemja	Neh	16	7	41	Pashchurs släkt 1 247 
Nehemja	Neh	16	7	42	och Harims släkt 1 017.
Nehemja	Neh	16	7	43	Leviter: Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt, 74.
Nehemja	Neh	16	7	44	Sångare: Asafs släkt 148.
Nehemja	Neh	16	7	45	Dörrvaktare: Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt, Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt 138.
Nehemja	Neh	16	7	46	Tempeltjänare: Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	47	Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	48	Levanas släkt, Hagavas släkt, Salmajs släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	49	Hanans släkt, Giddels släkt, Gachars släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	50	Reajas släkt, Resins släkt, Nekodas släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	51	Gassams släkt, Ussas släkt, Paseachs släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	52	Besajs släkt, meuniternas släkt, nefusiternas släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	53	Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	54	Baslits släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	55	Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	56	Nesiachs släkt och Hatifas släkt.
Nehemja	Neh	16	7	57	Ättlingar till Salomos slavar: Sotajs släkt, Soferets släkt, Peridas släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	58	Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt, 
Nehemja	Neh	16	7	59	Shefatjas släkt, Hattils släkt, Pokeret Hassevajims släkt och Amons släkt. 
Nehemja	Neh	16	7	60	Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos slavar var sammanlagt 392.
Nehemja	Neh	16	7	61	De som vänt tillbaka från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addon och Immer men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel: 
Nehemja	Neh	16	7	62	Delajas, Tobias och Nekodas släkter 642.
Nehemja	Neh	16	7	63	Av prästerna: Hovajas släkt, Hackos släkt och Barsillajs släkt, han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och antog dennes namn. 
Nehemja	Neh	16	7	64	De letade i släktregistren, men eftersom de inte fanns med där var de inte behöriga till prästämbetet. 
Nehemja	Neh	16	7	65	Provinsguvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills det framträdde en präst med urim och tummim.
Nehemja	Neh	16	7	66	Hela församlingen bestod av inalles 42 360 personer, 
Nehemja	Neh	16	7	67	förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. Dessutom hade de 200 sångare och sångerskor. 
Nehemja	Neh	16	7	68	De hade 736 hästar, 245 mulor, 
Nehemja	Neh	16	7	69	435 kameler och 6 720 åsnor.
Nehemja	Neh	16	7	70	Några av familjeöverhuvudena gav donationer till tempelfonden. Provinsguvernören gav 1 000 gulddareiker, 50 skålar och 30 prästdräkter till fonden. 
Nehemja	Neh	16	7	71	Andra familjeöverhuvuden gav 20 000 gulddareiker och 2 200 silverminor till tempelfonden. 
Nehemja	Neh	16	7	72	Det övriga folkets gåvor utgjordes av 20 000 gulddareiker, 2 000 silverminor och 67 prästdräkter.
Nehemja	Neh	16	7	73	Prästerna, leviterna och en del av folket bosatte sig i Jerusalem, medan dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla övriga israeliter slog sig ner i sina hemstäder.
Nehemja	Neh	16	8	1	När den sjunde månaden var inne bodde israeliterna var och en i sin stad.  Hela folket samlades nu mangrant på torget framför Vattenporten. De bad Esra, den skriftlärde, att hämta bokrullen med Moses lag, som Herren hade gett Israel. 
Nehemja	Neh	16	8	2	Prästen Esra bar fram lagboken inför hela församlingen av män och kvinnor och alla som var mogna nog att lyssna. Det var den första dagen i sjunde månaden. 
Nehemja	Neh	16	8	3	Han läste ur lagen på torget framför Vattenporten, från tidigt på morgonen till mitt på dagen, för männen och kvinnorna och alla som var mogna nog, och hela folket lyssnade uppmärksamt till lagens ord. 
Nehemja	Neh	16	8	4	Esra, den skriftlärde, stod på en tribun av trä som hade byggts enkom för detta tillfälle. Till höger om honom stod Mattitja, Shema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, och till vänster stod Pedaja, Mishael, Malkia, Hashum, Hashbaddana, Sakarja och Meshullam. 
Nehemja	Neh	16	8	5	Esra öppnade bokrullen i hela folkets åsyn – han stod ju högre än de – och när han öppnade den reste sig hela folket upp. 
Nehemja	Neh	16	8	6	Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: »Amen, amen.« De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken. 
Nehemja	Neh	16	8	7	Leviterna Jeshua, Bani, Sherevja, Jamin, Ackuv, Shabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josavad, Hanan och Pelaja förklarade lagen för folket, som stod kvar på sina platser. 
Nehemja	Neh	16	8	8	De läste ur Guds lagbok, tolkade den och utlade den, så att folket förstod vad som lästes.
Nehemja	Neh	16	8	9	Provinsguvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till de församlade: »Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Ni skall inte sörja och gråta.« Ty hela folket grät när de hörde vad som stod i lagen. 
Nehemja	Neh	16	8	10	Och Esra fortsatte: »Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.« 
Nehemja	Neh	16	8	11	Och för att folket skulle tystna sade leviterna: »Var stilla, detta är en helig dag. Var inte bedrövade.«
Nehemja	Neh	16	8	12	Då gick alla hem till sitt för att äta och dricka och dela med sig åt andra. De firade en stor glädjefest; de hade förstått det som man hade undervisat dem om.
Nehemja	Neh	16	8	13	På månadens andra dag samlades överhuvudena för alla folkets familjer samt prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera lagen. 
Nehemja	Neh	16	8	14	De fann att det var skrivet i lagen att Herren genom Mose hade befallt israeliterna att bo i lövhyddor under högtiden i den sjunde månaden. 
Nehemja	Neh	16	8	15	I alla städer och i Jerusalem skulle kungöras och tillkännages att man skulle gå ut bland bergen och hämta grenar av olivträd och vildoliv, myrten, palmer och andra lövträd för att bygga hyddor, så som det är skrivet.
Nehemja	Neh	16	8	16	Och folket gick ut och hämtade grenar, och var och en byggde en hydda på sitt tak eller på sin gård. Man byggde också på gårdarna till Guds hus och på torgen vid Vattenporten och Efraimporten. 
Nehemja	Neh	16	8	17	Hela den församling som återvänt från fångenskapen byggde sig lövhyddor och bodde i dem. Så hade israeliterna inte gjort under tiden från Josua, Nuns son, till denna dag. Nu var glädjen stor hos alla, 
Nehemja	Neh	16	8	18	och varje dag, från den första till den sista, läste Esra ur rullen med Guds lag. I sju dagar varade festen och den åttonde hölls en högtidssamling, så som det är stadgat.
Nehemja	Neh	16	9	1	Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna. De höll fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet. 
Nehemja	Neh	16	9	2	De som var av israelitisk härkomst avskilde sig då från alla av främmande ursprung. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders överträdelser. 
Nehemja	Neh	16	9	3	De stod upp, var och en på sin plats, och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och föll ner och tillbad Herren, sin Gud. 
Nehemja	Neh	16	9	4	Jeshua, Bani, Kadmiel, Shevanja, Bunni, Sherevja, Bani och Kenani gick upp på leviternas podium och ropade med hög röst till Herren, sin Gud. 
Nehemja	Neh	16	9	5	Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashavneja, Sherevja, Hodia, Shevanja och Petachja sade: »Stå upp och lovprisa Herren, er Gud, han som är från evighet till evighet.«
Nehemja	Neh	16	9	6	Du, Herre, är den ende. Himlen har du gjort, himlarnas himmel och hela dess härskara, jorden och allt som lever där, haven och allt som finns i dem. Du är den som ger liv åt allt, och himlens härskara tillber dig.
Nehemja	Neh	16	9	7	Du är Herren Gud, som utvalde Abram, som förde honom från Ur i Kaldeen och gav honom namnet Abraham.
Nehemja	Neh	16	9	8	Du fann att han var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: det land som beboddes av kanaaneer, hettiter och amoreer, perisseer, jevuseer och girgasheer lovade du hans ättlingar. Och du höll ditt löfte, ty du är trofast.
Nehemja	Neh	16	9	9	Du såg hur våra fäder led i Egypten, vid Sävhavet hörde du deras rop.
Nehemja	Neh	16	9	10	Du gjorde tecken och under med farao, hans tjänare och folket i hans land, ty du såg deras övermod mot våra fäder och gjorde ditt namn ryktbart intill denna dag.
Nehemja	Neh	16	9	11	Havet klöv du framför dem, och de gick genom havet på torr mark. Förföljarna vräkte du i djupet, som en sten i mäktiga vatten.
Nehemja	Neh	16	9	12	Du ledde dem om dagen i en pelare av moln och om natten i en pelare av eld, som lyste den väg de skulle gå.
Nehemja	Neh	16	9	13	Du steg ner på Sinaiberget och talade med dem från himlen. Du gav dem rätta stadgar och riktiga lagar, goda bud och befallningar.
Nehemja	Neh	16	9	14	Din heliga sabbat kungjorde du, och befallningar, bud och lag gav du dem genom din tjänare Mose.
Nehemja	Neh	16	9	15	Du gav dem bröd från himlen mot hungern, vatten ur klippan mot törsten. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land du svurit att ge dem.
Nehemja	Neh	16	9	16	Men våra fäder blev övermodiga och styvnackade och lyssnade inte till dina befallningar.
Nehemja	Neh	16	9	17	De vägrade att lyda och ville inte minnas de under som du hade gjort med dem. De var styvnackade och tog saken i egna händer och ville återvända till slaveriet i Egypten. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek, och du övergav dem inte.
Nehemja	Neh	16	9	18	De gjorde sig en gjuten kalv och sade: »Detta är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten!« och de hädade dig grovt.
Nehemja	Neh	16	9	19	Ändå övergav du dem inte i öknen, ty din barmhärtighet är stor. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på deras väg. Eldpelaren lyste för dem om natten på den väg de skulle gå.
Nehemja	Neh	16	9	20	Du gav dem din goda ande för att undervisa dem. Du vägrade dem inte manna att äta, du gav dem vatten i deras törst.
Nehemja	Neh	16	9	21	I fyrtio år sörjde du för dem i öknen så att de inte saknade något. Deras kläder slets inte ut, och deras fötter svullnade inte.
Nehemja	Neh	16	9	22	Du gav dem folk och riken, som du gjorde till deras randområden. Så intog de länder som tillhörde Sichon, kungen i Heshbon, och Og, kungen av Bashan.
Nehemja	Neh	16	9	23	Deras barn gjorde du talrika som himlens stjärnor, och du lät dem komma till det land som deras fäder blivit lovade att ta i besittning.
Nehemja	Neh	16	9	24	Och barnen tog landet i besittning. Framför dem underkuvade du kanaaneerna som bodde i landet, och du gav dem i deras våld, både kungarna och folket i landet, de fick göra med dem vad de ville.
Nehemja	Neh	16	9	25	De intog befästa städer och bördiga landområden. De tog i besittning välfyllda hus, vattencisterner och vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt, de blev mätta och feta och frossade på dina rika gåvor.
Nehemja	Neh	16	9	26	Men de satte sig upp mot dig. De gjorde uppror och vände ryggen åt din lag, de dödade dina profeter, som med varningar sökte föra dem åter, och de hädade dig grovt.
Nehemja	Neh	16	9	27	Du utlämnade dem åt förtryckare, de levde under förtryck. Då ropade de i sin nöd till dig, och du hörde det i din himmel. I din stora barmhärtighet sände du dem räddare, de räddades ur förtryckarnas våld.
Nehemja	Neh	16	9	28	Men när allt var lugnt igen gjorde de på nytt vad som är ont inför dig. Du prisgav dem åt fiender, som fick herraväldet över dem. När de åter ropade till dig hörde du det i himlen och räddade dem i din barmhärtighet, gång på gång.
Nehemja	Neh	16	9	29	Med varningar sökte du få dem att vända tillbaka till din lag. Men de var övermodiga och lydde inte dina befallningar. De syndade mot dina stadgar, som ger liv åt den som följer dem. De spjärnade emot i trots, de var sturska och vägrade lyda.
Nehemja	Neh	16	9	30	Du hade tålamod med dem i många år och lät din ande varna dem genom dina profeter, men de ville inte lyssna. Då gav du dem i de främmande folkens våld,
Nehemja	Neh	16	9	31	men i din stora barmhärtighet förgjorde du dem inte helt, och du övergav dem inte, ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
Nehemja	Neh	16	9	32	Och nu, vår Gud, store, väldige, fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund: visa inte likgiltighet för allt lidande som vi fått utstå – våra kungar, våra furstar och präster, våra profeter, våra fäder, ja, hela ditt folk – från de assyriska kungarnas tid ända till denna dag.
Nehemja	Neh	16	9	33	Du har varit rättvis vad som än har drabbat oss, du har visat dig trogen även när vi förbrutit oss.
Nehemja	Neh	16	9	34	Våra kungar och våra furstar, våra präster och våra fäder handlade inte efter din lag, lyssnade inte på dina befallningar och de varningar du givit.
Nehemja	Neh	16	9	35	Och fast de hade sitt eget rike och njöt allt det goda du givit dem, fast de ägde det rymliga och bördiga land som du hade låtit dem inta, tjänade de ändå inte dig, vände inte om från det onda de gjorde.
Nehemja	Neh	16	9	36	I dag är vi slavar. I det land du gav våra fäder, att njuta dess frukter och goda gåvor, där är vi slavar i dag.
Nehemja	Neh	16	9	37	Dess rika gröda tillfaller kungar som du satt över oss för våra synders skull. Över våra kroppar och över vår boskap härskar de egenmäktigt. Vår nöd är stor.
Nehemja	Neh	16	9	38	Med hänsyn till allt detta avlägger vi ett högtidligt löfte som vi låter nedteckna. På det förseglade dokumentet står våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Nehemja	Neh	16	10	1	Undertecknarna var: Provinsguvernören Nehemja, son till Hakalja, samt Sidkia, 
Nehemja	Neh	16	10	2	Seraja, Asarja, Jeremia, 
Nehemja	Neh	16	10	3	Pashchur, Amarja, Malkia, 
Nehemja	Neh	16	10	4	Hattush, Shevanja, Malluk, 
Nehemja	Neh	16	10	5	Harim, Meremot, Obadja, 
Nehemja	Neh	16	10	6	Daniel, Ginneton, Baruk, 
Nehemja	Neh	16	10	7	Meshullam, Avia, Mijamin, 
Nehemja	Neh	16	10	8	Maasja, Bilgaj, Shemaja – detta var prästerna.
Nehemja	Neh	16	10	9	Leviter: Jeshua, son till Asanja, Binnuj av Henadads släkt, Kadmiel 
Nehemja	Neh	16	10	10	och deras ämbetsbröder Shevanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 
Nehemja	Neh	16	10	11	Mika, Rechov, Hashavja, 
Nehemja	Neh	16	10	12	Sackur, Sherevja, Shevanja, 
Nehemja	Neh	16	10	13	Hodia, Bani och Beninu.
Nehemja	Neh	16	10	14	Folkets ledare: Parosh, Pachat Moab, Elam, Sattu, Bani, 
Nehemja	Neh	16	10	15	Bunni, Asgad, Bevaj, 
Nehemja	Neh	16	10	16	Adonia, Bigvaj, Adin, 
Nehemja	Neh	16	10	17	Ater, Hiskia, Assur, 
Nehemja	Neh	16	10	18	Hodia, Hashum, Besaj, 
Nehemja	Neh	16	10	19	Harif, Anatot, Nevaj, 
Nehemja	Neh	16	10	20	Magpiash, Meshullam, Hesir, 
Nehemja	Neh	16	10	21	Meshesavel, Sadok, Jaddua, 
Nehemja	Neh	16	10	22	Pelatja, Hanan, Anaja, 
Nehemja	Neh	16	10	23	Hosea, Hananja, Hashuv, 
Nehemja	Neh	16	10	24	Hallochesh, Pilcha, Shovek, 
Nehemja	Neh	16	10	25	Rechum, Hashavna, Maaseja, 
Nehemja	Neh	16	10	26	Achia, Hanan, Anan, 
Nehemja	Neh	16	10	27	Malluk, Harim och Baana.
Nehemja	Neh	16	10	28	Resten av folket – präster, leviter, dörrvaktare, sångare, tempeltjänare, alla som har avskilt sig från främmande folkslag i lydnad för Guds lag samt deras hustrur och de söner och döttrar som har kommit till mognad – 
Nehemja	Neh	16	10	29	förenar sig med sina främsta företrädare och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds lag, som har förmedlats av Guds tjänare Mose, och noga hålla alla Herrens, vår härskares, bud, hans befallningar och stadgar.
Nehemja	Neh	16	10	30	»Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män av främmande ursprung och att inte ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. 
Nehemja	Neh	16	10	31	När folken i landet kommer med sina varor och med spannmål av olika slag för att sälja på sabbaten skall vi inte köpa av dem, vare sig på sabbatsdagen eller någon annan helig dag. Vi lovar att vart sjunde år låta marken vila och avstå från att indriva skulder. 
Nehemja	Neh	16	10	32	Och vi förpliktar oss att årligen betala en tredjedels sikel till gudstjänsten i vår Guds hus, 
Nehemja	Neh	16	10	33	för skådebröden, de dagliga matoffren och de dagliga brännoffren och för offren på sabbatsdagarna, nymånadsdagarna och högtiderna, för de heliga gåvor och syndoffer som bärs fram till försoning för Israel och för allt arbete i vår Guds hus.
Nehemja	Neh	16	10	34	Vi – prästerna, leviterna och folket – har kastat lott om hur vedoffret skall föras familjevis till vår Guds hus vid bestämda tider varje år för att brinna på Herrens, vår Guds, altare, som det är skrivet i lagen.
Nehemja	Neh	16	10	35	Vi förpliktar oss att årligen föra till Herrens hus den första grödan från vår mark och den första frukten från träd av alla slag. 
Nehemja	Neh	16	10	36	Vidare skall de förstfödda av våra söner och våra djur, som det är skrivet i lagen, och de förstfödda av både nötboskap och småboskap lämnas i vår Guds hus till prästerna som tjänstgör där. 
Nehemja	Neh	16	10	37	Det första av det vi bakar och de första frukterna av alla slags träd, av vin och av olja skall vi föra till prästernas förråd i vår Guds hus. Tiondet av det som växer på vår mark skall vi ge till leviterna – de leviter som uppbär tionde i alla landsortsstäder. 
Nehemja	Neh	16	10	38	En präst, en av Arons släkt, skall följa med leviterna när de samlar in tiondet, och leviterna skall föra en tiondel av tiondet till vår Guds hus, till kamrarna i förrådshuset. 
Nehemja	Neh	16	10	39	Det är till dessa förråd som israeliterna och leviterna skall föra gåvorna av säd, vin och olja. Där förvaras också tempelkärlen och utrustningen för de tjänstgörande prästerna, dörrvaktarna och sångarna. Vi skall aldrig försumma vår Guds hus.«
Nehemja	Neh	16	11	1	Folkets ledare bosatte sig i Jerusalem. Resten av folket utsåg genom lottkastning en tiondel att bo i Jerusalem, den heliga staden, och nio tiondelar att bo i övriga städer. 
Nehemja	Neh	16	11	2	De män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem välsignades av folket.
Nehemja	Neh	16	11	3	Detta är de familjeöverhuvuden i provinsen Juda som bodde i Jerusalem, medan vanliga israeliter, präster, leviter, tempeltjänare och ättlingar till Salomos slavar bodde i Judas städer, var och en på sin egen tomt i sin egen stad. 
Nehemja	Neh	16	11	4	I Jerusalem bodde ättlingar av både Judas och Benjamins stammar. Judas ättlingar: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel av Peres släkt, 
Nehemja	Neh	16	11	5	och Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojariv, son till Sakarja av Shelas släkt. 
Nehemja	Neh	16	11	6	Peres släkt, som bodde i Jerusalem, omfattade sammanlagt 468 vapenföra män.
Nehemja	Neh	16	11	7	Och detta är Benjamins ättlingar: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 
Nehemja	Neh	16	11	8	och hans släktingar, tappra krigare, sammanlagt 928. 
Nehemja	Neh	16	11	9	Joel, son till Sikri, hade befälet över dem, och Juda, Hassenuas son, var näst högste befälhavare i staden.
Nehemja	Neh	16	11	10	Präster: Jedaja, son till Jojariv, Jakin, 
Nehemja	Neh	16	11	11	Seraja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, den främste i Guds hus, 
Nehemja	Neh	16	11	12	och deras släktingar, som tjänstgjorde i templet, sammanlagt 822, och Adaja, son till Jerocham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashchur, son till Malkia, 
Nehemja	Neh	16	11	13	och hans släktingar, familjeöverhuvuden, sammanlagt 242, och Amasaj, son till Asarel, son till Achsaj, son till Meshillemot, son till Immer, 
Nehemja	Neh	16	11	14	och hans släktingar, tappra krigare, sammanlagt 128. Savdiel, son till Haggadol, hade befälet över dem.
Nehemja	Neh	16	11	15	Leviter: Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, son till Bunni, 
Nehemja	Neh	16	11	16	och Shabbetaj och Josavad, som ledde det yttre arbetet på Guds hus och hörde till leviternas överhuvuden. 
Nehemja	Neh	16	11	17	Vidare Mattanja, son till Mika, son till Savdi, son till Asaf, som var ledare för lovsången och den som vid bönen stämde upp tackpsalmen, hans släkting Bakbukja, som var hans ställföreträdare, och Avda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 
Nehemja	Neh	16	11	18	Sammanlagt fanns det 284 leviter i den heliga staden.
Nehemja	Neh	16	11	19	Dörrvaktare var Ackuv, Talmon och deras ämbetsbröder som höll vakt vid portarna, sammanlagt 172. 
Nehemja	Neh	16	11	20	Resten av israeliterna, prästerna och leviterna bodde i de andra städerna i Juda, var och en i sitt eget hus. 
Nehemja	Neh	16	11	21	Tempeltjänarna bodde på Ofel, och Sicha och Gishpa hade uppsikt över dem. 
Nehemja	Neh	16	11	22	Föreståndare för leviterna i Jerusalem var Ussi, son till Bani, son till Hashavja, son till Mattanja, son till Mika av Asafs släkt, som svarade för sången enligt ordningen för Guds hus. 
Nehemja	Neh	16	11	23	För dem fanns en kunglig förordning; den bestämde sångarnas dagliga tjänstgöring. 
Nehemja	Neh	16	11	24	Petachja, son till Meshesavel, en av ättlingarna till Serach, son till Juda, gick kungen till handa i allt som rörde folket.
Nehemja	Neh	16	11	25	Beträffande orter med omgivande åkrar: några av Judas ättlingar bodde i Kirjat Arba med kringliggande byar, i Divon med dess byar, i Jekavseel med omgivande orter, 
Nehemja	Neh	16	11	26	i Jeshua, Molada och Bet Pelet, 
Nehemja	Neh	16	11	27	i Hasar Shual, i Beer Sheva med dess byar, 
Nehemja	Neh	16	11	28	i Siklag, i Mekona och i dess byar, 
Nehemja	Neh	16	11	29	i En Rimmon, i Sora och Jarmut, 
Nehemja	Neh	16	11	30	i Sanoach, i Adullam med omgivande orter, i Lakish med omgivande åkrar och i Aseka med dess byar. De bosatte sig alltså från Beer Sheva till Hinnoms dal.
Nehemja	Neh	16	11	31	Några av Benjamins ättlingar bodde i Geva, Mikmas, Aja och Betel med kringliggande byar, 
Nehemja	Neh	16	11	32	i Anatot, Nov, Ananja, 
Nehemja	Neh	16	11	33	Hasor, Rama, Gittajim, 
Nehemja	Neh	16	11	34	Hadid, Sevoim, Nevallat, 
Nehemja	Neh	16	11	35	Lod, Ono och Ge Hacharashim. 
Nehemja	Neh	16	11	36	Och av leviternas avdelningar fördes några över från Juda till Benjamin.
Nehemja	Neh	16	12	1	Detta är de präster och leviter som återvände tillsammans med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua: Seraja, Jeremia, Esra, 
Nehemja	Neh	16	12	2	Amarja, Malluk, Hattush, 
Nehemja	Neh	16	12	3	Shekanja, Rechum, Meremot, 
Nehemja	Neh	16	12	4	Iddo, Ginneton, Avia, 
Nehemja	Neh	16	12	5	Mijamin, Maadja, Bilga, 
Nehemja	Neh	16	12	6	Shemaja, Jojariv, Jedaja, 
Nehemja	Neh	16	12	7	Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. De var ledare för prästerna och för deras ämbetsbröder på Jeshuas tid.
Nehemja	Neh	16	12	8	Leviter: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherevja, Juda och Mattanja. Han och hans ämbetsbröder ledde lovsången, 
Nehemja	Neh	16	12	9	medan Bakbukja, Unni och deras ämbetsbröder stod mitt emot dem, indelade i avdelningar.
Nehemja	Neh	16	12	10	Jeshua blev far till Jojakim, Jojakim till Eljashiv, Eljashiv till Jojada, 
Nehemja	Neh	16	12	11	Jojada till Jochanan och Jochanan till Jaddua.
Nehemja	Neh	16	12	12	På Jojakims tid var prästsläkternas överhuvuden följande: Meraja för Serajas släkt, Hananja för Jeremias släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	13	Meshullam för Esras släkt, Jochanan för Amarjas släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	14	Jonatan för Malluks släkt, Josef för Shevanjas släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	15	Adna för Harims släkt, Helkaj för Merajots släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	16	Sakarja för Iddos släkt, Meshullam för Ginnetons släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	17	Sikri för Avias släkt, … för Minjamins släkt, Piltaj för Moadjas släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	18	Shammua för Bilgas släkt, Jonatan för Shemajas släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	19	Mattenaj för Jojarivs släkt, Ussi för Jedajas släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	20	Kallaj för Sallus släkt, Ever för Amoks släkt, 
Nehemja	Neh	16	12	21	Hashavja för Hilkias släkt och Netanel för Jedajas släkt.
Nehemja	Neh	16	12	22	Under Eljashivs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid förtecknades prästsläkternas överhuvuden ända fram till persern Dareios regeringstid. 
Nehemja	Neh	16	12	23	De levitiska släkternas överhuvuden förtecknades i krönikorna fram till Jochanans, Eljashivs sons, tid.
Nehemja	Neh	16	12	24	Leviternas överhuvuden var Hashavja, Sherevja, Jeshua, Binnuj, Kadmiel och de ämbetsbröder som stod mitt emot dem, indelade i avdelningar, för att tacka och lova Gud, som gudsmannen David hade föreskrivit. 
Nehemja	Neh	16	12	25	Mattanja, Bakbukja och Obadja var sångare. Talmon och Ackuv var dörrvaktare, med uppsikt över förråden vid portarna. 
Nehemja	Neh	16	12	26	Dessa var samtida med Jojakim, son till Jeshua, son till Josadak, och med ståthållaren Nehemja och prästen Esra, den skriftlärde.
Nehemja	Neh	16	12	27	När Jerusalems mur skulle invigas hämtade man leviterna till Jerusalem från alla platser där de bodde för att fira en invigningsfest med lovsång och med musik av cymbaler, harpor och lyror. 
Nehemja	Neh	16	12	28	De levitiska sångarna kom både från området kring Jerusalem och från netofateernas byar, 
Nehemja	Neh	16	12	29	från Bet Haggilgal och från trakten kring Geva och Asmavet, ty sångarna hade byggt sig byar runt Jerusalem. 
Nehemja	Neh	16	12	30	Prästerna och leviterna renade först sig själva. Sedan renade de folket, portarna och muren.
Nehemja	Neh	16	12	31	Därefter lät jag ledarna i Juda stiga upp på muren och ställde upp två stora lovsångskörer. Den ena gick åt höger, uppe på muren, i riktning mot Dyngporten. 
Nehemja	Neh	16	12	32	Efter gick Hoshaja med hälften av ledarna i Juda. 
Nehemja	Neh	16	12	33	Asarja, Esra, Meshullam, 
Nehemja	Neh	16	12	34	Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia, 
Nehemja	Neh	16	12	35	som var präster, blåste trumpet. Här gick också Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 
Nehemja	Neh	16	12	36	och hans ämbetsbröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel, Juda och Hanani. De spelade på de musikinstrument som gudsmannen David hade bestämt, och Esra, den skriftlärde, gick i spetsen för dem. 
Nehemja	Neh	16	12	37	De gick förbi Källporten och rakt fram uppför trappan till Davids stad, trappan till muren ovanför Davids palats, och därefter fram till Vattenporten på östsidan. 
Nehemja	Neh	16	12	38	Den andra lovsångskören gick åt vänster, och jag följde efter med den andra hälften av folket. Vi gick uppe på muren förbi Ugnstornet till Breda muren 
Nehemja	Neh	16	12	39	och förbi Efraimporten, Jeshanaporten, Fiskporten, Hananeltornet, dvs. Hundradetornet, fram till Fårporten och stannade vid Vaktporten.
Nehemja	Neh	16	12	40	De båda lovsångskörerna ställde sedan upp sig i Guds hus. Så gjorde också jag tillsammans med hälften av styresmännen, 
Nehemja	Neh	16	12	41	och dessutom prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja med sina trumpeter 
Nehemja	Neh	16	12	42	och Maaseja, Shemaja, Elasar, Ussi, Jochanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna stämde upp under ledning av Jisrachja.
Nehemja	Neh	16	12	43	Denna dag offrades stora offer och alla gladde sig, ty Gud hade givit dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen var glada. Och glädjen i Jerusalem hördes vida omkring.
Nehemja	Neh	16	12	44	Denna dag tillsattes också män som skulle ha uppsikt över de kamrar som tjänade till förråd för offergåvorna, det första av skörden och tiondet. Där samlades det som prästerna och leviterna enligt lagen skulle ha från städernas åkrar. Glädjen var stor i Juda över att prästerna och leviterna var i tjänst 
Nehemja	Neh	16	12	45	och att de skötte gudstjänsterna och reningsriterna, liksom sångarna och dörrvaktarna skötte sina uppgifter enligt Davids och hans son Salomos anvisningar. 
Nehemja	Neh	16	12	46	Ty redan på Davids och Asafs tid fanns ledare för sångarna vid tackpsalmen och lovsången till Gud. 
Nehemja	Neh	16	12	47	Och på Serubbabels och Nehemjas tid brukade hela Israel ge sångarna och dörrvaktarna vad de behövde för var dag. Man gav leviterna vad som helgats åt dem, och leviterna gav Arons söner deras andel.
Nehemja	Neh	16	13	1	Denna dag läste man för folket ur Moses bok och fann att det stod skrivet där att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få upptas i Guds församling. 
Nehemja	Neh	16	13	2	De kom ju inte israeliterna till mötes med bröd och vatten utan lejde Bileam till att förbanna dem, men vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse. 
Nehemja	Neh	16	13	3	När de hade hört lagen avskilde de alla av främmande ursprung från Israel.
Nehemja	Neh	16	13	4	En tid förut hade prästen Eljashiv, som fått uppsikt över förråden i Guds hus och var släkt med Tobia, 
Nehemja	Neh	16	13	5	gjort i ordning ett stort rum åt honom. Där hade man tidigare förvarat matoffren, rökelsen, kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var leviternas, sångarnas och dörrvaktarnas andelar samt gåvorna till prästerna. 
Nehemja	Neh	16	13	6	När detta hände var jag inte i Jerusalem, ty under kung Artaxerxes trettioandra regeringsår i Babylon hade jag rest till honom. Men efter en tid bad jag kungen att få 
Nehemja	Neh	16	13	7	resa till Jerusalem. När jag kom dit och fick se det onda som Eljashiv hade gjort genom att ställa i ordning en kammare åt Tobia på förgårdarna till Guds hus, 
Nehemja	Neh	16	13	8	blev jag mycket upprörd och lät kasta ut Tobias alla ägodelar ur rummet. 
Nehemja	Neh	16	13	9	Därefter gav jag befallning om att kamrarna skulle renas och lät sedan flytta tillbaka tempelkärlen jämte matoffren och rökelsen.
Nehemja	Neh	16	13	10	Jag fick också veta att leviterna inte hade fått vad de skulle ha. Därför hade alla gett sig av till sina gårdar, både leviterna och sångarna som fullgjorde tempeltjänsten. 
Nehemja	Neh	16	13	11	Då gick jag till rätta med styresmännen, jag frågade: »Varför har Guds hus blivit försummat?« Och jag lät kalla tillbaka leviterna och satte dem i tjänst igen. 
Nehemja	Neh	16	13	12	Sedan förde alla i Juda tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna. 
Nehemja	Neh	16	13	13	Till att ha uppsikt över förråden satte jag prästen Shelemja, sekreteraren Sadok och Pedaja, en av leviterna, och till medhjälpare fick de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. De betraktades nämligen som pålitliga och fick nu ansvaret för utdelningen till sina ämbetsbröder.
Nehemja	Neh	16	13	14	Min Gud, kom ihåg mig för detta och glöm inte de fromma gärningar som jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.
Nehemja	Neh	16	13	15	Vid samma tid såg jag i Juda några som trampade vinpressarna på sabbaten. Andra kom med spannmål som de lastade på åsnor eller med vin, druvor, fikon och andra varor och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem för att sälja sina livsmedel. 
Nehemja	Neh	16	13	16	Några män från Tyros som bodde i Jerusalem förde in fisk och allehanda varor för att sälja till judarna på sabbaten – och det i Jerusalem. 
Nehemja	Neh	16	13	17	Då gick jag till rätta med stormännen i Juda och sade till dem: »Hur kan ni bära er så illa åt och vanhelga sabbatsdagen? 
Nehemja	Neh	16	13	18	Var det inte därför att våra fäder gjorde så som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och staden? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!« 
Nehemja	Neh	16	13	19	När mörkret föll över Jerusalems portar på kvällen före sabbaten gav jag order om att dörrarna skulle stängas och inte öppnas igen förrän sabbaten var över. Jag ställde också några av mina män vid portarna för att inget gods skulle föras in på sabbaten. 
Nehemja	Neh	16	13	20	Det hände ett par gånger att köpmän och varuförsäljare tillbringade natten utanför Jerusalem, 
Nehemja	Neh	16	13	21	men jag varnade dem: »Varför tillbringar ni natten framför muren? Om det upprepas kommer jag att ta i med hårdhandskarna!« I fortsättningen kom de inte under sabbaten. 
Nehemja	Neh	16	13	22	Sedan gav jag order till leviterna att rena sig och komma och hålla vakt vid portarna för att sabbatsdagen skulle hållas helig. Min Gud, kom ihåg mig också för detta och skona mig i din stora godhet.
Nehemja	Neh	16	13	23	Vid samma tid upptäckte jag att några judar hade gift sig med kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab. 
Nehemja	Neh	16	13	24	Av deras barn talade hälften ashdoditiska eller något av de andra språken och kunde inte längre tala hebreiska. 
Nehemja	Neh	16	13	25	Jag gick till rätta med dem, förbannade dem, slog några av dem, drog dem i håret och besvor dem vid Gud: »Ni får inte ge era döttrar åt deras söner och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller er själva. 
Nehemja	Neh	16	13	26	Var det inte på det sättet som Salomo, Israels kung, syndade? Bland de många folken fanns det ingen kung som var hans like, och han var så älskad av sin Gud att han sattes till kung över hela Israel. Men utländska kvinnor fick även honom att synda. 
Nehemja	Neh	16	13	27	Och nu får man höra om er att ni gör er skyldiga till detta stora onda och är otrogna mot vår Gud genom att gifta er med utländska kvinnor!«
Nehemja	Neh	16	13	28	En son till Jojada, son till översteprästen Eljashiv, var svärson till horoniten Sanvallat; honom skickade jag bort.
Nehemja	Neh	16	13	29	Min Gud, glöm dem aldrig, ty de har befläckat prästämbetet, prästernas och leviternas förbund.
Nehemja	Neh	16	13	30	Så renade jag israeliterna från allt utländskt, och jag fastställde arbetsordningar för prästerna och leviterna, så att var och en av dem visste vad han hade att göra. 
Nehemja	Neh	16	13	31	Jag föreskrev också vid vilka tider vedoffret och det första av grödan skulle frambäras. Min Gud, kom ihåg detta och räkna mig det till godo.
Ester	Est	17	1	1	Det som här berättas tilldrog sig på Xerxes tid, den Xerxes som härskade över 127 provinser från Indien ända till Kush. 
Ester	Est	17	1	2	Han satt nu på kungatronen i borgen i Susa. 
Ester	Est	17	1	3	Under sitt tredje regeringsår gav han ett gästabud för alla sina furstar och ämbetsmän. Krigsbefälhavarna i Persien och Medien och adeln och furstarna i provinserna hade alla samlats hos honom, 
Ester	Est	17	1	4	och under en lång tid, 180 dagar, visade han dem sitt väldes rikedom och sin lysande kungliga prakt. 
Ester	Est	17	1	5	Som avslutning gav kungen under sju dagar ett gästabud för alla på borgen i Susa, från den högste till den lägste. Festen ägde rum på den öppna platsen i slottsträdgården. 
Ester	Est	17	1	6	Där hängde draperier av finaste vita och violetta tyger i vita och purpurröda snören på stänger av silver och pelare av alabaster. Där stod divaner av guld och silver på ett golv av marmor, alabaster, pärlemor och ädelsten. 
Ester	Est	17	1	7	Dryckerna serverades i gyllene bägare, alla olika, och kungens vin flödade med kunglig frikostighet. 
Ester	Est	17	1	8	Men det rådde inget dryckestvång; kungen hade befallt marskalkarna att rätta sig efter vars och ens önskan. 
Ester	Est	17	1	9	Samtidigt höll drottning Vashti ett gästabud för kvinnorna inne i kung Xerxes palats.
Ester	Est	17	1	10	Den sjunde dagen, då kungen var upprymd av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harvona, Bigta, Avagta, Setar och Karkas, de sju hovmän som var hans personliga tjänare, 
Ester	Est	17	1	11	att föra drottning Vashti till honom, med kunglig krona på huvudet. Han ville låta folken och furstarna se hennes skönhet – hon var mycket vacker. 
Ester	Est	17	1	12	Men då hovmännen framförde kungens befallning vägrade drottning Vashti att komma. Kungen blev ursinnig, vreden brann inom honom. 
Ester	Est	17	1	13	Han vände sig till de visa, de som visste vad stunden krävde, eftersom det var brukligt att kungen rådgjorde med alla som var förfarna i lag och rätt. 
Ester	Est	17	1	14	Hans närmaste förtrogna var Karshena, Shetar, Admata, Tarshish, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar från Persien och Medien som när som helst kunde få företräde hos honom och var de främsta i riket. 
Ester	Est	17	1	15	Dem frågade han vad som enligt lagen borde ske med drottning Vashti, då hon inte hade gjort som kungen befallde henne genom sina hovmän.
Ester	Est	17	1	16	Memukan tog till orda inför kungen och furstarna: »Det är inte bara mot kungen som drottning Vashti har förbrutit sig utan mot alla furstar och folk i alla kung Xerxes provinser. 
Ester	Est	17	1	17	Drottningens handlingssätt blir bekant för alla kvinnor och får dem att ringakta sina män och säga: Kung Xerxes skickade efter drottning Vashti, och hon kom inte! 
Ester	Est	17	1	18	Redan i dag börjar furstinnorna i Persien och Medien som har hört vad drottningen sade att föra det på tal med sina män, och då blir det försmädligheter och gräl utan ände. 
Ester	Est	17	1	19	Om du finner det lämpligt, min konung, bör du därför utfärda en kunglig förordning som skall skrivas in bland Persiens och Mediens lagar så att den inte kan återkallas: ett förbud för Vashti att någonsin visa sig inför kungen. Ge sedan hennes drottningvärdighet åt någon annan, som är bättre än hon. 
Ester	Est	17	1	20	När detta kungliga påbud blir känt i ditt rike, i hela ditt väldiga rike, kommer varje kvinna att visa respekt för sin make, hög som låg.«
Ester	Est	17	1	21	Förslaget tilltalade kungen och furstarna, och kungen gjorde som Memukan hade sagt. 
Ester	Est	17	1	22	Han lät sända ut skrivelser till alla sina provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, för att var man skulle vara herre i sitt hus.
Ester	Est	17	2	1	En tid därefter, när kung Xerxes vrede hade lagt sig, började han tänka på vad Vashti hade gjort och vad man hade beslutat om henne. 
Ester	Est	17	2	2	Kungens pager föreslog då att man skulle leta upp vackra orörda flickor åt honom. 
Ester	Est	17	2	3	Kungen skulle utse ombud i varje provins och låta dem samla alla unga vackra flickor till hans harem i borgen i Susa. Där skulle de stå under uppsikt av kungens eunuck Hegaj, haremsvakten, och få skönhetsbehandling. 
Ester	Est	17	2	4	Den flicka som behagade kungen mest skulle bli drottning i Vashtis ställe. Förslaget vann kungens gillande, och han följde det.
Ester	Est	17	2	5	På borgen i Susa fanns en jude som hette Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish av Benjamins stam. 
Ester	Est	17	2	6	Han hörde till dem som blivit bortförda från Jerusalem tillsammans med kung Jekonja av Juda, då denne fördes i fångenskap av den babyloniske kungen Nebukadnessar. 
Ester	Est	17	2	7	Han var fosterfar åt sin farbrors dotter Hadassa, även kallad Ester; hon hade varken far eller mor i livet. Det var en välväxt och vacker flicka. Mordokaj hade adopterat henne efter hennes föräldrars död.
Ester	Est	17	2	8	Då kungens befallning och förordning hade blivit känd och många flickor fördes till borgen i Susa och togs om hand av Hegaj, hämtades även Ester till kungens palats och ställdes under uppsikt av Hegaj, haremsvakten. 
Ester	Est	17	2	9	Flickan gjorde intryck på honom och vann hans välvilja. Han lät henne genast få de skönhetsmedel och den kost som hon skulle ha och de sju tjänsteflickor från palatset som valts ut åt henne. Han lät henne flytta in i den förnämsta delen av haremet tillsammans med dem. 
Ester	Est	17	2	10	Ester berättade inte vilket folk eller vilken släkt hon tillhörde, eftersom Mordokaj hade förbjudit henne det. 
Ester	Est	17	2	11	Varje dag vandrade Mordokaj förbi haremsgården för att få reda på hur det stod till med Ester och hur hon behandlades.
Ester	Est	17	2	12	I tur och ordning skulle flickorna få komma in till kung Xerxes. Då hade man under tolv månaders tid låtit dem genomgå det som var föreskrivet. Det var den tid som hela skönhetsbehandlingen krävde: sex månader med myrraolja och sex månader med balsamolja och andra skönhetsmedel. 
Ester	Est	17	2	13	När en flicka skulle gå till kungen fick hon ta med sig allt vad hon begärde från kungens harem till hans palats. 
Ester	Est	17	2	14	Hon skulle komma om aftonen och följande morgon återvända till den andra haremsavdelningen och överlämnas till kungens eunuck Shaashgas, som vaktade konkubinerna. Hon fick inte komma fler gånger till kungen, om inte denne hade blivit så förtjust i henne att han kallade henne till sig.
Ester	Est	17	2	15	Så kom turen till Ester, dotter till Avichajil, farbrodern till Mordokaj som hade adopterat henne. När hon skulle till kungen begärde hon ingenting annat än det som hade föreslagits av kungens eunuck Hegaj, haremsvakten. Alla som såg henne blev betagna i henne. 
Ester	Est	17	2	16	Det var i årets tionde månad, månaden tevet, det sjunde året kung Xerxes regerade, som Ester fördes till honom i hans kungapalats. 
Ester	Est	17	2	17	Han kom att älska Ester högre än någon annan kvinna, ja, hon vann hans ynnest och kärlek framför alla de andra flickorna, och han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vashtis ställe. 
Ester	Est	17	2	18	Sedan gav han ett stort gästabud för alla sina furstar och ämbetsmän, ett gästabud till Esters ära, och han efterskänkte skatt i provinserna och delade ut gåvor med kunglig frikostighet.
Ester	Est	17	2	19	När man samlade de unga flickorna tjänstgjorde Mordokaj vid Kungliga porten. 
Ester	Est	17	2	20	På hans uppmaning förteg Ester vilken släkt och vilket folk hon tillhörde. Hon fortsatte att lyda honom som när hon var i hans vård.
Ester	Est	17	2	21	Under den tid då Mordokaj tjänstgjorde vid Kungliga porten hade tröskelväktarna Bigtan och Teresh, två av kungens hovmän, blivit så förbittrade på kung Xerxes att de sökte ett tillfälle att bringa honom om livet. 
Ester	Est	17	2	22	Mordokaj fick kännedom om detta och talade om det för drottning Ester, som underrättade kungen på Mordokajs vägnar. 
Ester	Est	17	2	23	Saken undersöktes, och när anklagelserna visade sig riktiga hängde man upp de båda männen på pålar. Denna händelse nedtecknades i krönikan i närvaro av kungen.
Ester	Est	17	3	1	Någon tid senare hedrade kung Xerxes agagiten Haman, Hammedatas son: han befordrade honom och gav honom högre rang än någon av sina furstar. 
Ester	Est	17	3	2	Alla ämbetsmännen vid Kungliga porten föll ner i vördnad inför Haman, så som kungen befallt. Men Mordokaj föll inte ner inför honom. 
Ester	Est	17	3	3	Ämbetsmännen i Kungliga porten frågade Mordokaj varför han trotsade kungens befallning. 
Ester	Est	17	3	4	Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Haman för att se om Mordokajs skäl skulle godtas: han hade sagt dem att han var jude.
Ester	Est	17	3	5	När Haman såg att Mordokaj inte föll ner i vördnad inför honom fylldes han av vrede. 
Ester	Est	17	3	6	Det var inte nog för honom att ta livet enbart av Mordokaj, utan när han fick reda på vilket folk denne tillhörde ville han utrota alla judar i Xerxes rike, Mordokajs folk.
Ester	Est	17	3	7	Under årets första månad, månaden nisan, det tolfte året kung Xerxes regerade, kastade man i Hamans närvaro »pur«, dvs. lott, om dag och månad då man i ett enda slag skulle förgöra Mordokajs folk. Lotten föll på den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar.
Ester	Est	17	3	8	Haman gick till kung Xerxes och sade: »Det finns ett folk som bor utspritt bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. De håller sig för sig själva. Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. 
Ester	Est	17	3	9	Om du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud att de skall förintas. Jag skall då väga upp 10 000 talenter silver till dina tjänstemän för den kungliga skattkammarens räkning.« 
Ester	Est	17	3	10	Då tog kungen sin sigillring från fingret och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende, 
Ester	Est	17	3	11	med orden: »Silvret är ditt, och med folket får du göra vad du vill!«
Ester	Est	17	3	12	Den trettonde dagen i årets första månad inkallades kungens sekreterare, och efter Hamans anvisningar avfattades en skrivelse till kungens satraper, till ståthållarna i de olika provinserna och till de olika folkens furstar; till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Xerxes namn och bekräftades med hans sigill, 
Ester	Est	17	3	13	och till kungens alla provinser sändes brev med kurir. Alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, skulle förgöras, dödas och utplånas på en och samma dag, den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte. 
Ester	Est	17	3	14	Skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och genom avskrifter göras bekant för alla folk så att alla skulle vara beredda när dagen kom.
Ester	Est	17	3	15	På kungens order gav sig kurirerna i väg i stor hast, och samtidigt offentliggjordes förordningen på borgen i Susa. Kungen och Haman slog sig ner till ett dryckeslag, men i staden Susa rådde bestörtning.
Ester	Est	17	4	1	När Mordokaj fick höra vad som hade skett rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska och gick ut i staden och klagade högljutt och bittert. 
Ester	Est	17	4	2	Han fortsatte ända till Kungliga porten, där ingen fick komma in klädd i sorgdräkt. 
Ester	Est	17	4	3	I varje provins dit kungens befallning och förordning nådde blev sorgen stor bland judarna: de fastade, de grät och klagade. Många gjorde sig en bädd av säck och aska. 
Ester	Est	17	4	4	När drottning Esters tjänsteflickor och hovmän kom och berättade det för henne blev hon förfärad och sände kläder till Mordokaj som han skulle ha på sig i stället för säcktyget. Men han vägrade att ta emot dem. 
Ester	Est	17	4	5	Då kallade Ester till sig eunucken Hatak, som kungen ställt i hennes tjänst, och befallde honom att fråga Mordokaj vad han menade. 
Ester	Est	17	4	6	Hatak gick ut till Mordokaj på stadens torg framför Kungliga porten. 
Ester	Est	17	4	7	Mordokaj berättade om allt som hade drabbat honom och nämnde även den mängd silver som Haman hade lovat lämna till den kungliga skattkammaren om han fick förinta judarna. 
Ester	Est	17	4	8	Han gav också Hatak en avskrift av den förordning som hade utfärdats i Susa angående utrotningen, så att han skulle kunna visa skrivelsen för Ester och förklara allt för henne. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och vädja till honom att skona hennes folk.
Ester	Est	17	4	9	Då Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokaj hade sagt 
Ester	Est	17	4	10	befallde hon honom att gå tillbaka till Mordokaj och säga: 
Ester	Est	17	4	11	»Alla kungens ämbetsmän och hans undersåtar i provinserna vet att för den man eller kvinna som utan kungens kallelse går in till honom på inre borggården gäller bara en lag: döden. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen.«
Ester	Est	17	4	12	När Mordokaj fick höra vad Ester sagt 
Ester	Est	17	4	13	lät han svara henne: »Tro inte att du ensam bland alla judar skall komma undan bara därför att du bor i kungens hus. 
Ester	Est	17	4	14	Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för en stund som denna du blev drottning.«
Ester	Est	17	4	15	Då sände Ester detta svar till Mordokaj: 
Ester	Est	17	4	16	»Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad.« 
Ester	Est	17	4	17	Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.
Ester	Est	17	5	1	Den tredje dagen klädde sig Ester i sin drottningskrud och ställde sig på det kungliga palatsets inre borggård, mitt för palatsbyggnaden. Kungen satt på sin härskartron i palatset, rakt framför ingången. 
Ester	Est	17	5	2	När han fick se drottning Ester stå där på borggården lyste han upp och sträckte sin gyllene spira mot henne. Ester gick fram och vidrörde spetsen av spiran. 
Ester	Est	17	5	3	»Vad vill du, drottning Ester?« frågade han. »Vad önskar du? Du skall få det, om det så är halva riket.« – 
Ester	Est	17	5	4	»Om det behagar dig, min konung«, svarade Ester, »skall du och Haman i dag komma till en festmåltid som jag har ordnat till din ära.« 
Ester	Est	17	5	5	Kungen sade: »Hämta genast hit Haman, så att vi kan göra Ester till viljes.« Kungen och Haman kom till måltiden som Ester ordnat, 
Ester	Est	17	5	6	och medan man drack av vinet frågade kungen: »Vad vill du be om, Ester? Det beviljas! Vad är din önskan? Den skall uppfyllas, om den så gäller halva riket.« 
Ester	Est	17	5	7	Ester svarade: »Vad jag ber om och önskar är detta: 
Ester	Est	17	5	8	Om jag har vunnit din ynnest, min konung, och om du finner för gott att bevilja min bön och uppfylla min önskan, så skall du och Haman komma till en festmåltid som jag ger för er i morgon. Då skall jag svara på din fråga, min konung.«
Ester	Est	17	5	9	Den dagen gick Haman hem glad och upprymd. Men då han fick se Mordokaj i Kungliga porten och denne inte reste sig eller ens rörde sig, blev han ursinnig på honom. 
Ester	Est	17	5	10	Dock behärskade han sig och gick hem. Sedan kallade han på sina vänner och sin hustru Seresh. 
Ester	Est	17	5	11	För dem utbredde han sig över hur rik han var, hur många söner han hade och vilken ära kungen hade visat honom då han upphöjt honom över furstarna och de kungliga ämbetsmännen. 
Ester	Est	17	5	12	»Och inte nog med det«, sade han, »jag var den ende som drottning Ester hade bjudit att tillsammans med kungen komma till en fest som hon gav. I morgon är jag bjuden dit igen tillsammans med kungen. 
Ester	Est	17	5	13	Men jag är ändå inte nöjd så länge jag måste se den där juden Mordokaj i Kungliga porten.« 
Ester	Est	17	5	14	Då föreslog hans hustru Seresh och alla vännerna: »Låt resa en påle, tjugofem meter hög, och be kungen i morgon bitti att Mordokaj hängs upp på den. Sedan kan du med glatt hjärta gå med kungen till festen.« Haman gillade förslaget och lät resa pålen.
Ester	Est	17	6	1	Den natten kunde kungen inte sova, och han lät då bära fram krönikan över minnesvärda händelser. Ur den läste man för honom. 
Ester	Est	17	6	2	Där fanns upptecknat att Mordokaj hade avslöjat tröskelväktarna Bigtan och Teresh, de två hovmän som hade tänkt bringa kung Xerxes om livet. 
Ester	Est	17	6	3	Då undrade kungen: »Vad fick Mordokaj för ära och lön för detta?« Och pagerna svarade: »Han fick ingenting.« – 
Ester	Est	17	6	4	»Vem står på borggården?« frågade kungen. Det var Haman som just hade kommit till palatsets yttre borggård på väg att be kungen låta hänga upp Mordokaj på pålen som var rest för honom. 
Ester	Est	17	6	5	»Det är Haman som står på borggården«, svarade pagerna. »Låt honom komma in«, sade kungen. 
Ester	Est	17	6	6	Haman gick in och kungen frågade: »Vad skall man göra för den som kungen vill ära?« Haman tänkte: »Den som kungen vill ära – kan det vara någon annan än jag?« 
Ester	Est	17	6	7	Och han svarade: »Den som kungen vill ära 
Ester	Est	17	6	8	skall man ge en kunglig skrud som kungen själv har burit och en häst som kungen själv har ridit och vars huvud är prytt med kunglig krona. 
Ester	Est	17	6	9	Skruden och hästen skall anförtros åt en av kungens främsta furstar. Han skall sätta skruden på den som kungen vill ära och leda hans ritt genom huvudgatan i staden och ropa framför honom: Se här vad man gör för den som kungen vill ära!« – 
Ester	Est	17	6	10	»Hämta genast skruden och hästen som du har talat om«, sade kungen till Haman, »och gör på det sättet med juden Mordokaj som tjänstgör vid Kungliga porten. Glöm ingenting av det du har nämnt.«
Ester	Est	17	6	11	Haman hämtade skrud och häst, satte skruden på Mordokaj och ledde hans ritt längs huvudgatan i staden medan han ropade framför honom: »Se här vad man gör för den som kungen vill ära!«
Ester	Est	17	6	12	Mordokaj återvände därefter till Kungliga porten, medan Haman skyndade hem i sorg, med ansiktet dolt. 
Ester	Est	17	6	13	Han berättade för sin hustru Seresh och för sina vänner allt som hade hänt honom, och då sade hans rådgivare och hustrun: »Är han av judisk börd, denne Mordokaj som du nu fått falla ner för, så lär du aldrig få bukt med honom. Han kommer att bli ditt fall.« 
Ester	Est	17	6	14	Medan de talade med Haman kom kungens hovmän för att omedelbart hämta honom till festmåltiden som Ester ordnat.
Ester	Est	17	7	1	Så kom kungen och Haman till måltiden hos drottning Ester. 
Ester	Est	17	7	2	Även denna andra dag frågade kungen medan man drack av vinet: »Vad vill du be om, drottning Ester? Det beviljas! Vad är din önskan? Den skall uppfyllas, om den så gäller halva riket.« 
Ester	Est	17	7	3	Ester svarade: »Om jag har vunnit din ynnest, min konung, och om du så finner för gott, är min bön att du skänker mig livet och min önskan att du skonar mitt folk. 
Ester	Est	17	7	4	Vi har blivit sålda till att förgöras, dödas och utplånas, jag och mitt folk. Om vi hade sålts som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. En sådan olycka hade inte varit stor nog att besvära konungen med.« – 
Ester	Est	17	7	5	»Vem är det som vågar göra något sådant?« frågade kung Xerxes. »Var är han?« – 
Ester	Est	17	7	6	»En förtryckare och fiende«, sade Ester, »den onde Haman här.« Haman darrade av skräck inför kungen och drottningen. 
Ester	Est	17	7	7	I vredesmod reste sig kungen från bordet och gick ut i palatsets trädgård medan Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv; han såg att kungen redan hade fällt domen över honom.
Ester	Est	17	7	8	Just då kung Xerxes kom tillbaka från trädgården in i festsalen kastade sig Haman mot soffan där Ester låg till bords. »Går han så långt att han antastar drottningen i mitt eget slott?« ropade kungen. Knappt hade han sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. 
Ester	Est	17	7	9	»En påle är redan rest«, sade Harvona, en av kungens hovmän. »Den har Haman ställt i ordning åt Mordokaj, vars ord en gång räddade kungen. Pålen står vid Hamans hus, tjugofem meter hög.« – »Häng upp honom där«, befallde kungen. 
Ester	Est	17	7	10	Så hängdes Haman upp på den påle som han själv hade rest åt Mordokaj. Nu lade sig kungens vrede.
Ester	Est	17	8	1	Samma dag skänkte kung Xerxes drottning Ester det hus som hade tillhört Haman, judarnas fiende, och Mordokaj fick företräde hos kungen sedan Ester hade talat om hur nära han stod henne. 
Ester	Est	17	8	2	Kungen drog av sig sin sigillring, som han hade tagit tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och Ester lät Mordokaj ta hand om Hamans hus.
Ester	Est	17	8	3	Ännu en gång vände sig Ester till kungen. Hon föll ner för hans fötter och bönföll honom under tårar att avvända den olycka som agagiten Haman hade förberett och de ogärningar han hade planlagt mot judarna. 
Ester	Est	17	8	4	Kungen sträckte den gyllene spiran mot Ester, och hon reste sig och trädde fram till honom. 
Ester	Est	17	8	5	»Om du så finner för gott, min konung«, sade hon, »och om jag har vunnit din ynnest, om min bön tycks dig berättigad och om du sätter värde på mig, ber jag att du utfärdar en förordning som återkallar de brev som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev när han tänkte utplåna judarna i alla dina provinser. 
Ester	Est	17	8	6	Hur skulle jag kunna se denna olycka drabba mitt folk, hur skulle jag kunna se min släkt förintas?« 
Ester	Est	17	8	7	Då sade kung Xerxes till drottning Ester och juden Mordokaj: »Hamans hus har jag gett åt Ester, och honom själv har jag låtit hänga upp på pålen för att han sökt bringa judarna om livet. 
Ester	Est	17	8	8	Skriv förordningen om judarna som ni finner det bäst, skriv i mitt namn, med mitt sigill. En skrivelse utfärdad i kungens namn och bekräftad med kungens sigill kan inte återkallas.«
Ester	Est	17	8	9	Då, den tjugotredje dagen i årets tredje månad, månaden sivan, inkallades kungens sekreterare. Helt efter Mordokajs anvisningar avfattades en skrivelse till judarna, liksom till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras egen skrift och på deras eget språk. 
Ester	Est	17	8	10	Mordokaj lät utfärda skrivelsen i kung Xerxes namn och bekräfta den med hans sigill och sände breven med beridna kurirer på hästar från kungens stall. 
Ester	Est	17	8	11	I breven stod att kungen gav judarna i varje stad rätt att samlas för att försvara sig och förgöra, döda och utplåna varje väpnad styrka hos ett folk eller i en provins som uppträdde fientligt, även barn och kvinnor, och att ta deras egendom som byte. 
Ester	Est	17	8	12	Detta skulle ske på en och samma dag i alla kung Xerxes provinser: den trettonde i årets tolfte månad, månaden adar. 
Ester	Est	17	8	13	Skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och genom avskrifter göras bekant för alla folk, så att judarna den dagen skulle stå beredda att ta hämnd på sina fiender. 
Ester	Est	17	8	14	På kungens order gav sig kurirerna av på de kungliga hästarna i största hast, och samtidigt offentliggjordes förordningen på borgen i Susa. 
Ester	Est	17	8	15	Klädd i kunglig skrud i violett och vitt lämnade Mordokaj kungen. Han bar ett stort gyllene diadem och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susa rådde glädjeyra. 
Ester	Est	17	8	16	För judarna blev det ljus och glädje, lycka och ära. 
Ester	Est	17	8	17	I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning nådde blev glädjen stor bland judarna: de höll fest och firade högtid. Många ur de andra folken i landet utgav sig för att vara judar, eftersom de hade gripits av fruktan för judarna.
Ester	Est	17	9	1	Så kom den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar. Det var den dag då kungens befallning och förordning skulle verkställas, den dag då judarnas fiender hade hoppats få dem i sitt våld men då det tvärtom blev så att judarna fick makt över sina motståndare. 
Ester	Est	17	9	2	I alla kung Xerxes provinser samlades judarna i sina städer för att göra upp med dem som ville deras olycka. Ingen kunde hålla stånd, alla var fyllda av fruktan för dem. 
Ester	Est	17	9	3	Judarna understöddes av furstarna i provinserna, av satraperna och ståthållarna och dem som stod i kungens tjänst. Alla var de fyllda av fruktan för Mordokaj. 
Ester	Est	17	9	4	Han hade nämligen fått stort inflytande i det kungliga palatset; hans rykte nådde ut i alla provinserna, och han blev allt mäktigare. 
Ester	Est	17	9	5	Så besegrade judarna alla sina fiender med svärd och nedgjorde och dräpte dem. De gjorde vad de ville med sina motståndare. 
Ester	Est	17	9	6	I Susas borg nedgjorde och dräpte de 500 man 
Ester	Est	17	9	7	och dessutom Parshandata, Dalfon, Aspata, 
Ester	Est	17	9	8	Porata, Adalja, Aridata, 
Ester	Est	17	9	9	Parmashta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, 
Ester	Est	17	9	10	de tio sönerna till Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Men de avstod från att plundra.
Ester	Est	17	9	11	När kungen samma dag fick reda på hur många som hade dödats på borgen i Susa 
Ester	Est	17	9	12	sade han till drottning Ester: »I Susas borg har judarna nedgjort och dräpt 500 man, och därtill Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i mina övriga provinser? Vad vill du be om? Det beviljas! Vad är din önskan nu? Den skall uppfyllas!« – 
Ester	Est	17	9	13	»Om du så finner för gott, min konung«, svarade Ester, »ge då judarna i Susa rätt att också i morgon handla efter den lag som gäller i dag. Och låt hänga upp Hamans tio söner på pålen.« 
Ester	Est	17	9	14	Kungen befallde att så skulle ske. En förordning utfärdades i Susa, och man lät hänga upp Hamans tio söner. 
Ester	Est	17	9	15	Judarna i Susa samlades även den fjortonde dagen i månaden adar och dödade 300 man där. Men de avstod från att plundra.
Ester	Est	17	9	16	De övriga judarna i kungens provinser samlades också för att försvara sig och få ro för sina fiender. De dödade 75 000 av sina motståndare. Men de avstod från att plundra. 
Ester	Est	17	9	17	Detta ägde rum den trettonde dagen i månaden adar, men den fjortonde vilade de och gjorde den till en fest- och glädjedag. 
Ester	Est	17	9	18	Judarna i Susa samlades både den trettonde och den fjortonde dagen men vilade den femtonde och gjorde den till en fest- och glädjedag. 
Ester	Est	17	9	19	Därför firar judarna på landet, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden adar som en högtidsdag med glada gästabud, då man skickar matgåvor till varandra.
Ester	Est	17	9	20	Mordokaj skrev ner vad som hänt och sände brev till alla judar i kung Xerxes provinser, både nära och fjärran. 
Ester	Est	17	9	21	Han förordnade att de skulle fira den fjortonde och femtonde dagen i månaden adar varje år, 
Ester	Est	17	9	22	alltså de dagar då judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras kval vändes i lycka, deras sorg i högtidsglädje. Dessa dagar skulle de göra till fest- och glädjedagar. De skulle skicka matgåvor till varandra och ge gåvor åt de fattiga. 
Ester	Est	17	9	23	Det som judarna nu hade gjort och som Mordokajs skrivelse handlade om lät de bli tradition.
Ester	Est	17	9	24	Agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna och låtit kasta »pur«, dvs. lott, i syfte att krossa och förgöra dem. 
Ester	Est	17	9	25	Men när saken lades fram för kungen gav han – trots sitt tidigare brev – befallning om att den onda plan som Haman hade smitt mot judarna skulle slå tillbaka mot honom själv. Både han och hans söner hängdes upp på pålen. 
Ester	Est	17	9	26	Därför fick dessa dagar namnet purim, av ordet pur. På grund av allt det som stod i detta brev och som judarna själva hade bevittnat och upplevt, 
Ester	Est	17	9	27	antog och fastställde de för egen räkning och för sina efterkommande och för dem som sluter sig till dem seden att oföränderligt varje år fira dessa båda dagar på föreskrivet sätt och på bestämd tid. 
Ester	Est	17	9	28	Så skulle de dagarna kommas ihåg och firas i varje släktled, i varje familj, i varje provins och i varje stad, så att dessa purimdagar aldrig skulle glömmas bort av judarna och minnet av dem aldrig slockna bland deras efterkommande.
Ester	Est	17	9	29	Drottning Ester, Avichajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade med makt och myndighet skrivelser för att stadfästa detta andra purimbrev. 
Ester	Est	17	9	30	Mordokaj sände dem till alla judar i de 127 provinserna i Xerxes rike med tillönskan om fred och trygghet, 
Ester	Est	17	9	31	för att de skulle fira dessa purimdagar på bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade fastställt dem och de själva inrättat dem för sig och sina efterkommande med tillbörlig fasta och klagan. 
Ester	Est	17	9	32	Esters befallning som fastställde dessa regler för purim nedtecknades i en bok.
Ester	Est	17	10	1	Kung Xerxes utkrävde skatt av riket och kustprovinserna. 
Ester	Est	17	10	2	Alla hans mäktiga dåd och bedrifter liksom beskrivningen av den upphöjelse som kungen gav Mordokaj har nedtecknats i krönikan om Mediens och Persiens kungar. 
Ester	Est	17	10	3	Juden Mordokaj var kung Xerxes närmaste man. Han var högt ansedd bland judarna, älskad av sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och hans ord var till gagn för hans landsmän.
Job	Job	18	1	1	I landet Us fanns en man som hette Job. Det var en oförvitlig och rättrådig man som fruktade Gud och skydde allt ont. 
Job	Job	18	1	2	Sju söner och tre döttrar hade fötts åt honom. 
Job	Job	18	1	3	Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston och hade många tjänare. Han var den mäktigaste mannen i hela Östlandet. 
Job	Job	18	1	4	Hans söner brukade turas om att bjuda hem varandra till fest, och de inbjöd då också sina tre systrar att komma och äta och dricka tillsammans med dem. 
Job	Job	18	1	5	När alla hade hållit sin fest såg Job till att hans barn blev renade. Tidigt på morgonen offrade han brännoffer för var och en av dem. Han tänkte: »De kan ju ha syndat och i sina tankar förbannat Gud.« – Så brukade Job alltid göra.
Job	Job	18	1	6	En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. 
Job	Job	18	1	7	Herren frågade honom: »Var har du varit?« Anklagaren svarade: »Jag har vandrat kors och tvärs över jorden.« 
Job	Job	18	1	8	Herren frågade: »Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont.« 
Job	Job	18	1	9	Anklagaren svarade: »Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig. 
Job	Job	18	1	10	Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. 
Job	Job	18	1	11	Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.« 
Job	Job	18	1	12	Herren sade till Anklagaren: »Gör vad du vill med det som tillhör honom, bara du inte rör honom själv.« Så lämnade Anklagaren Herren.
Job	Job	18	1	13	En dag när Jobs söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern 
Job	Job	18	1	14	kom en budbärare till Job och sade: »Oxarna gick för plogen och åsnorna betade bredvid. 
Job	Job	18	1	15	Då kom sabeerna och rövade bort dem och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.«
Job	Job	18	1	16	Medan han ännu talade kom en till och sade: »Guds eld slog ner från himlen och brände ihjäl fåren och folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.«
Job	Job	18	1	17	Medan han ännu talade kom en till och berättade: »Kaldeerna anföll med tre horder, de tog kamelerna och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.«
Job	Job	18	1	18	Medan han ännu talade kom en till och sade: »Dina söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern. 
Job	Job	18	1	19	Då kom en väldig stormby farande från öknen. Den tog tag i husets fyra hörn, och huset föll samman över folket och alla dog. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig.«
Job	Job	18	1	20	Då reste sig Job och rev sönder sin mantel och skar av sitt hår. Han föll på knä 
Job	Job	18	1	21	och sade:
Job	Job	18	1	22	Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.
Job	Job	18	2	1	En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. 
Job	Job	18	2	2	Herren frågade honom: »Var har du varit?« Anklagaren svarade: »Jag har vandrat kors och tvärs över jorden.« 
Job	Job	18	2	3	Herren frågade: »Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont. Och han håller fortfarande fast vid sin oförvitlighet. Du uppeggade mig mot honom, och han störtades i fördärvet utan orsak.« 
Job	Job	18	2	4	Anklagaren svarade: »Hud för hud. Man kan ge allt man äger för att skydda sig själv. 
Job	Job	18	2	5	Men sträck ut din hand och rör hans egen kropp, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.« 
Job	Job	18	2	6	Herren sade till Anklagaren: »Gör vad du vill med honom, bara du skonar hans liv.«
Job	Job	18	2	7	Så lämnade Anklagaren Herren. Han lät Job drabbas av varbölder från huvud till fot. 
Job	Job	18	2	8	Job tog en krukskärva att skrapa sig med, där han satt på askhögen. 
Job	Job	18	2	9	Hans hustru sade till honom: »Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!« 
Job	Job	18	2	10	Han svarade henne: »Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?« – Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar.
Job	Job	18	2	11	Tre vänner till Job fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom. Då kom de samman, var och en från sitt håll, för att gå och visa honom sin medkänsla och trösta honom. Det var Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama. 
Job	Job	18	2	12	De såg honom redan på avstånd men kände inte igen honom. Då grät de och klagade, de rev sönder sina mantlar och kastade upp jord över sina huvuden. 
Job	Job	18	2	13	Så satt de hos honom på marken i sju dagar och sju nätter. Ingen sade något till honom, ty de såg hur han led.
Job	Job	18	3	1	Då tog Job till orda och förbannade den dag han blev född. 
Job	Job	18	3	2	Han sade:
Job	Job	18	3	3	Må den dag då jag föddes förintas, den natt då man sade: »Ett gossebarn!«
Job	Job	18	3	4	Den dagen må bli till mörker, må Gud i höjden inte fråga efter den och inget ljus skina över den.
Job	Job	18	3	5	Må töcken och mörker kräva den åter, molnen sänka sig över den, förmörkelse slå den med skräck.
Job	Job	18	3	6	Må den natten slukas av dunklet. Låt den inte räknas bland årets dagar, låt månaderna vägra den plats.
Job	Job	18	3	7	Den natten må bli ofruktsam och inte fyllas av glädjerop.
Job	Job	18	3	8	Må den förbannas av Havets besvärjare, av dem som kan mana fram Leviatan.
Job	Job	18	3	9	Må dess morgonstjärnor aldrig tändas. Förgäves må den vänta på ljuset, aldrig se gryningen slå upp sina ögon,
Job	Job	18	3	10	för att den inte stängde moderlivets port, inte dolde plågan för min syn.
Job	Job	18	3	11	Varför dog jag inte när jag föddes, genast då jag kom till världen?
Job	Job	18	3	12	Varför fanns en famn som tog emot mig och bröst som jag fick dia?
Job	Job	18	3	16	Varför blev jag inte som ett nergrävt foster, som barnen som aldrig fick se ljuset?
Job	Job	18	3	13	Då skulle jag nu ligga i ro, sova en ostörd sömn
Job	Job	18	3	14	i sällskap med kungar och rådsherrar, med dem som byggde upp förödda städer,
Job	Job	18	3	15	med furstar som ägde guld och fyllde sina hus med silver.
Job	Job	18	3	17	Där rasar inte de onda mer, där får de trötta vila,
Job	Job	18	3	18	fångarna har fått ro och hör inte längre fogden ryta.
Job	Job	18	3	19	Där är både hög och låg, slaven är fri från sin herre.
Job	Job	18	3	20	Varför ges dagens ljus åt den plågade, varför skall de olyckliga leva,
Job	Job	18	3	21	de som längtar förgäves efter döden och söker den ivrigare än nergrävda skatter,
Job	Job	18	3	22	de som skulle jubla av glädje och prisa sig lyckliga om de fann sin grav?
Job	Job	18	3	23	Varför lever den som famlar i mörker, den vars vägar Gud har spärrat?
Job	Job	18	3	24	Suckar har blivit mitt dagliga bröd, min klagan är som forsande vatten.
Job	Job	18	3	25	Det jag fruktade har drabbat mig, det jag bävade för har nått mig.
Job	Job	18	3	26	Jag finner ingen frid, ingen ro, ingen vila, bara vånda och kval.
Job	Job	18	4	1	Elifas från Teman sade:
Job	Job	18	4	2	Orkar du höra vad vi har att säga? Vem kan hålla tillbaka sina ord!
Job	Job	18	4	3	Själv har du visat många till rätta, du gav styrka åt kraftlösa armar,
Job	Job	18	4	4	dina ord höll den vacklande uppe, du gav stadga åt skälvande knän.
Job	Job	18	4	5	Men nu när du själv drabbas orkar du inte, när det träffar dig själv blir du rädd.
Job	Job	18	4	6	Ger din gudsfruktan ingen tillförsikt, din oförvitlighet inget hopp?
Job	Job	18	4	7	Tänk efter! När gick en oskyldig under, var gick en rättrådig förlorad?
Job	Job	18	4	8	Detta har jag sett: de som plöjer ondska och sår ofärd, de får skörda det.
Job	Job	18	4	9	De går under när Gud andas på dem, förintas av hans vredes fnysning.
Job	Job	18	4	10	Lejonet vrålar, vilddjuret ryter, men bestarnas tänder krossas.
Job	Job	18	4	11	Utan byte går lejonet under och lejonungarna skingras.
Job	Job	18	4	12	Ett ord smög sig till mig, nådde mitt öra i en viskning.
Job	Job	18	4	13	Det var under ängslande syner om natten, när människorna sov sin djupaste sömn.
Job	Job	18	4	14	Jag fylldes av skräck och bävan, hela kroppen skälvde av skräck.
Job	Job	18	4	15	En vind drog förbi, en storm som fick mig att rysa.
Job	Job	18	4	16	Då stod där något jag aldrig sett, en gestalt trädde fram för min syn. I tystnaden hörde jag en röst:
Job	Job	18	4	17	»Kan en människa ha rätt mot Gud, kan en man vara ren inför sin skapare?«
Job	Job	18	4	18	Nej, inte ens sina tjänare litar han på, även hos änglarna ser han brister,
Job	Job	18	4	19	än mer då hos dem som bor i hyddor av ler, dem som har sitt ursprung i jord. De krossas som mal,
Job	Job	18	4	20	innan dagen blir kväll förgås de, oförmärkt går de under för alltid.
Job	Job	18	4	21	Deras tältpluggar rycks upp, de dör utan att ha vunnit vishet.
Job	Job	18	5	1	Ropa bara! Finns det någon som svarar? Vem av de heliga vänder du dig till?
Job	Job	18	5	2	Grämelse tar livet av dåren, förbittring dräper den oförnuftige.
Job	Job	18	5	3	Jag såg en dåre som levde trygg, men plötsligt drabbade förbannelse hans hem,
Job	Job	18	5	4	hans barn var bortom räddning, värnlösa krossades de i rätten.
Job	Job	18	5	5	Vad de skördat slukade de hungrande,  de törstande ville åt deras egendom.
Job	Job	18	5	6	Olycka växer inte ur jorden, ofärd spirar inte ur marken.
Job	Job	18	5	7	Nej, människan själv föder ofärd, så visst som lågorna stiger mot höjden.
Job	Job	18	5	8	Själv skulle jag vända mig till Gud, för Gud skulle jag lägga fram min sak.
Job	Job	18	5	9	Han gör större ting än någon kan fatta, fler under än någon kan räkna.
Job	Job	18	5	10	Han skänker regn åt jorden och vattnar markerna.
Job	Job	18	5	11	Han upphöjer de ringa och för de betryckta i säkerhet.
Job	Job	18	5	12	Han korsar de slugas planer, så att ingenting lyckas för dem.
Job	Job	18	5	13	Han snärjer de kloka i deras slughet, de listigas ränker får ett brått slut.
Job	Job	18	5	14	De omvärvs av mörker på ljusan dag, famlar mitt på dagen som om det var natt.
Job	Job	18	5	15	Så räddar han från deras tungors svärd, räddar den svage från den som har makt.
Job	Job	18	5	16	Det tänds ett hopp för den fattige, och ondskan tvingas till tystnad.
Job	Job	18	5	17	Lycklig den människa som tuktas av Gud. Förkasta inte den Väldiges fostran!
Job	Job	18	5	18	Han som sargar förbinder också, de händer som sårar ger läkedom.
Job	Job	18	5	19	Ur sex olyckor räddar han dig, ja, ur sju kommer du undan.
Job	Job	18	5	20	I hungersnöd skonar han dig från döden, i krig från svärdet.
Job	Job	18	5	21	Mot förtalets gissel är du skyddad och fruktar inte våldet som kommer.
Job	Job	18	5	22	Mot våld och nöd kan du le, och vilddjuren fruktar du inte,
Job	Job	18	5	23	ty du står i förbund med markens stenar och lever i fred med de vilda djuren.
Job	Job	18	5	24	Du skall finna att allt går väl i ditt hus, när du går runt på dina ägor saknar du inget.
Job	Job	18	5	25	Du skall se din släkt bli talrik, din avkomma bli som gräset på marken.
Job	Job	18	5	26	När du kommit till mognad läggs du i graven, liksom kärven bärgas när tiden är inne.
Job	Job	18	5	27	Detta har vi funnit, och så är det. Lyssna, och inse det även du!
Job	Job	18	6	1	Job sade:
Job	Job	18	6	2	Om blott mina kval kunde vägas, mina olyckor läggas på vågen!
Job	Job	18	6	3	De skulle väga tyngre än havets sand, därför är mina ord bittra.
Job	Job	18	6	4	Den Väldiges pilar sitter i mig, deras gift tränger in i min själ. Gud låter fasor rycka fram mot mig.
Job	Job	18	6	5	Inte skriar vildåsnan när det finns gräs, inte bölar oxen när han har foder.
Job	Job	18	6	6	Men vem kan äta det fadda utan salt? Vad finns det för smak i slemörtens saft?
Job	Job	18	6	7	Det som jag kände avsmak för har blivit min vämjeliga föda.
Job	Job	18	6	8	O att min bön blev hörd, att Gud uppfyllde min önskan,
Job	Job	18	6	9	att Gud gick med på att krossa mig, lyfte handen och gjorde slut på mig.
Job	Job	18	6	10	Det skall ändå vara min tröst, när jag vrider mig i olidlig plåga, att jag aldrig har dolt den Heliges ord.
Job	Job	18	6	11	Har jag styrka som kan ge mig hopp, finns ett slut som ger mig tålamod?
Job	Job	18	6	12	Är min styrka stenens, är min kropp av brons?
Job	Job	18	6	13	Nej, för mig finns ingen hjälp, alla vägar är stängda.
Job	Job	18	6	14	Den som sviker sin nästa i nöd har upphört att frukta den Väldige.
Job	Job	18	6	15	Bröder, ni är opålitliga som bäckar, som sinande bäckfåror.
Job	Job	18	6	16	Först mörknar de av smältande is och snö som blandar sig med vattnet,
Job	Job	18	6	17	men torrtiden kommer och tystar dem, i hettan försvinner de helt.
Job	Job	18	6	18	Karavaner söker följa deras lopp, drar ut i ödemarken och går under.
Job	Job	18	6	19	Karavaner från Tema letar efter dem, köpmän från Saba sätter sitt hopp till dem.
Job	Job	18	6	20	Men förhoppningarna grusas, de når fram och blir besvikna.
Job	Job	18	6	21	Så har ni blivit för mig, ni såg det fasansfulla och blev skrämda.
Job	Job	18	6	22	Har jag begärt att få något av er, bett er att köpa mig fri?
Job	Job	18	6	23	Har jag ropat: »Hjälp mig mot fienden, rädda mig från våldsmännen«?
Job	Job	18	6	24	Undervisa mig, så skall jag tiga, förklara på vad sätt jag har felat.
Job	Job	18	6	25	Visst är sanningen hård att höra, men vad är det ni vill klandra mig för?
Job	Job	18	6	26	Tänker ni klandra vad jag har sagt, göra den förtvivlades ord till intet?
Job	Job	18	6	27	Ni kastar lott om faderlösa, ni köpslår om era egna vänner.
Job	Job	18	6	28	Se mig i ansiktet nu! Jag ljuger inte för er.
Job	Job	18	6	29	Tänk om och låt all orätt fara! Tänk om! Än har ingen bevisat min skuld.
Job	Job	18	6	30	Skulle jag ta fördärvliga ord i min mun? Nog skulle jag känna smaken av orätt.
Job	Job	18	7	1	En trältjänst är människans tid på jorden, hennes dagar är som daglönarens.
Job	Job	18	7	2	Hon är en slav som längtar efter skuggan, en daglönare som väntar på sin lön.
Job	Job	18	7	3	Månad efter månad av elände, nätter av plåga har blivit min lott.
Job	Job	18	7	4	När jag har lagt mig tänker jag: »Är det inte snart dags att gå upp?« Kvällen kommer, och jag är full av oro till gryningen.
Job	Job	18	7	5	Min kropp är täckt av mask och skorv, huden spricker och flyter av var.
Job	Job	18	7	6	Mina dagar flög snabbare än vävarens skyttel, i hopplöshet har de slutat.
Job	Job	18	7	7	Minns att mitt liv är en vindfläkt, aldrig mer får jag uppleva glädje.
Job	Job	18	7	8	Den som ser mig nu skall aldrig se mig mer, när din blick söker mig är jag borta.
Job	Job	18	7	9	Molnet löses upp och försvinner, den som går ner i dödsriket kommer inte åter,
Job	Job	18	7	10	aldrig kommer han hem igen, hans plats känner inte till honom mer.
Job	Job	18	7	11	Därför lägger jag inte band på mig, jag vill ge ord åt min smärta, klaga i min bittra förtvivlan.
Job	Job	18	7	12	Är jag kanske Havet eller Draken, eftersom du låter bevaka mig?
Job	Job	18	7	13	Om jag tänker: »Det lättar när jag lagt mig, sömnen skall lindra min sorg«,
Job	Job	18	7	14	då skrämmer du mig med drömmar, förfärar mig med syner,
Job	Job	18	7	15	så att jag hellre vill kvävas. Hellre döden än denna plåga!
Job	Job	18	7	16	Jag tynar bort, jag lever inte för evigt. Lämna mig i fred, mitt liv är bara en vindil.
Job	Job	18	7	17	Vad är en människa att du gör så stor sak av henne och bryr dig så mycket om henne,
Job	Job	18	7	18	granskar henne varje morgon, prövar henne var dag och stund.
Job	Job	18	7	19	När skall du vända blicken från mig, låta mig vara medan jag hämtar andan?
Job	Job	18	7	20	Om jag har syndat, vad gör det dig, du människornas bevakare? Varför gör du mig till mål för dina angrepp, tröttar ut dig med att slå mig?
Job	Job	18	7	21	Varför förlåter du inte min synd, utplånar min skuld? Snart vilar jag ändå i mullen, söker du mig är jag borta.
Job	Job	18	8	1	Bildad från Shuach sade:
Job	Job	18	8	2	Hur länge skall du tala så där? Dina ord är en vinande vind.
Job	Job	18	8	3	Vränger Gud rättvisan? Vränger den Väldige rätten?
Job	Job	18	8	4	Dina barn syndade mot honom och fick plikta för sina synder.
Job	Job	18	8	5	Men om du själv vänder dig till Gud, om du ber den Väldige om nåd
Job	Job	18	8	6	och är ren och redbar, då griper han in för dig, och du återfår din rättmätiga egendom.
Job	Job	18	8	7	Din början var ringa, men du slutar i storhet.
Job	Job	18	8	8	Fråga tidigare släkten, håll fast vid vad fäderna funnit.
Job	Job	18	8	9	Själva är vi födda i går och vet ingenting, som en skugga är våra dagar på jorden.
Job	Job	18	8	10	Men de kan undervisa dig, de kan tala till dig och förmedla sin insikt.
Job	Job	18	8	11	Växer papyrus hög där det inte är sankt, skjuter säven i höjden utan vatten?
Job	Job	18	8	12	Nej, den vissnar före allt annat gräs, så snart den skjutit upp, innan den kan skäras.
Job	Job	18	8	13	Så går det för alla som glömmer Gud, den ogudaktiges hopp blir till intet.
Job	Job	18	8	14	Hans tillförsikt är en sommartråd, hans förtröstan som spindelväv.
Job	Job	18	8	15	Stöder han sig mot den faller han, håller han sig i den störtar han omkull.
Job	Job	18	8	16	Han är ett lummigt träd i solen, grenarna sträcker sig ut över trädgården,
Job	Job	18	8	17	rötterna flätar sig in i röset, söker fäste bland stenarna.
Job	Job	18	8	18	Men när trädet tas bort förnekas det av platsen där det stått: »Jag har aldrig sett dig.«
Job	Job	18	8	19	Det är dömt att ruttna bort, ett annat träd skjuter upp ur jorden.
Job	Job	18	8	20	Gud förkastar inte en oförvitlig, han skänker inte de onda sitt stöd.
Job	Job	18	8	21	Än en gång skall han låta dig skratta, låta dig jubla av glädje.
Job	Job	18	8	22	Dina fiender skall kläs i skam, de gudlösas hem förintas.
Job	Job	18	9	1	Job sade:
Job	Job	18	9	2	Jag vet förvisso hur det är: En människa kan inte få rätt mot Gud.
Job	Job	18	9	3	Om han behagar föra talan mot henne kan hon inte svara ens en gång på tusen.
Job	Job	18	9	4	Ingen, hur klok och stark han än var, har oskadd kunnat trotsa honom,
Job	Job	18	9	5	han som flyttar berg innan de vet vad som sker och vräker dem över ända i sin vrede,
Job	Job	18	9	6	han som skakar jorden så att den rubbas och dess pelare svajar,
Job	Job	18	9	7	han som kan förbjuda solen att gå upp och kan låsa inne stjärnorna,
Job	Job	18	9	8	han som ensam har spänt upp himlen och betvingat Havet,
Job	Job	18	9	9	han som har gjort Stora Björn och Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.
Job	Job	18	9	10	Han gör större ting än någon kan fatta, fler under än någon kan räkna.
Job	Job	18	9	11	Han kan korsa min väg utan att jag ser honom, gå förbi mig utan att jag märker det.
Job	Job	18	9	12	När han griper sitt byte, vem kan hindra honom, vem kan säga: »Vad gör du?«
Job	Job	18	9	13	Gud lägger inte band på sin vrede, för honom hukar Rahavs anhang.
Job	Job	18	9	14	Hur skulle då jag våga svara honom, finna ord att bemöta honom med?
Job	Job	18	9	15	Även om jag har rätt kan jag inte svara, jag måste tigga min motpart om nåd.
Job	Job	18	9	16	Även om han skulle svara när jag ropar tror jag inte att han skulle lyssna på mig.
Job	Job	18	9	17	Han krossar mig med sin storm och ger mig utan orsak slag på slag.
Job	Job	18	9	18	Han låter mig inte dra efter andan men mättar mig med bitter plåga.
Job	Job	18	9	19	Gäller det makt är han starkast, gäller det rätt – vem ställer honom till svars?
Job	Job	18	9	20	Även om jag har rätt dömer mig min egen mun, är jag oskyldig fäller den mig.
Job	Job	18	9	21	Jag är oskyldig! Men mitt liv är meningslöst, jag vill inte leva mer.
Job	Job	18	9	22	Allt gör detsamma, därför säger jag: Oskyldig och skyldig, han förgör dem båda.
Job	Job	18	9	23	När olyckan plötsligt dödar hånler han åt de oskyldigas undergång.
Job	Job	18	9	24	Världen är utlämnad åt en brottsling, han gör dess domare blinda. Vem om inte han?
Job	Job	18	9	25	Snabbare än löparen har mina dagar ilat, de har flytt och såg ingen glädje.
Job	Job	18	9	26	De for bort likt vassbåtar, snabbt som örnen när den störtar mot bytet.
Job	Job	18	9	27	Om jag tänkte: »Nu glömmer jag min sorg, jag ändrar uppsyn och ser glad ut«,
Job	Job	18	9	28	skulle jag ändå frukta allt jag måste lida. Jag vet att du aldrig frikänner mig.
Job	Job	18	9	29	När jag ändå förklaras skyldig, vad tjänar det till att jag anstränger mig?
Job	Job	18	9	30	Om jag också tvättar mig med snö, skrubbar mina händer i lut,
Job	Job	18	9	31	doppar du mig i dyn, så att mina kläder vämjes vid mig.
Job	Job	18	9	32	Inte kan en människa som jag svara honom, så att vi båda kunde mötas i rätten.
Job	Job	18	9	33	Om ändå en medlare fanns mellan oss, som vi båda måste böja oss för!
Job	Job	18	9	34	Om han ändå slutade slå mig, så att skräcken för honom släppte,
Job	Job	18	9	35	då skulle jag tala utan att frukta honom. Nu kan jag det inte.
Job	Job	18	10	1	Jag äcklas av livet. Jag kan inte hålla tillbaka min klagan, jag vill ge ord åt min bitterhet.
Job	Job	18	10	2	Jag säger till Gud: Döm mig inte skyldig, låt mig veta varför du söker sak med mig.
Job	Job	18	10	3	Vad har du för glädje av att förtrycka, att förkasta den du själv har skapat, medan ditt ljus lyser över de gudlösa?
Job	Job	18	10	4	Har du en människas ögon, ser du som dödliga ser?
Job	Job	18	10	5	Är din livstid en människas, dina år en mans,
Job	Job	18	10	6	eftersom du söker fel hos mig, letar efter mina synder,
Job	Job	18	10	7	fastän du vet att jag är oskyldig? Det finns ingen räddning undan dig.
Job	Job	18	10	8	Du som skapat mig med dina egna händer, du störtar mig nu i fördärvet.
Job	Job	18	10	9	Tänk på hur du formade mig som lera, nu låter du mig bli till jord igen.
Job	Job	18	10	10	Du hällde ut mig som mjölk och lät mig stelna som ost.
Job	Job	18	10	11	Du klädde mig i hud och kött, vävde mig samman med ben och senor.
Job	Job	18	10	12	Du gav mig livet, du visade mig godhet, din omsorg bevarade mig vid liv.
Job	Job	18	10	13	Men vad du hade i sinnet var detta, jag vet vilka planer du hyste:
Job	Job	18	10	14	att vakta på om jag syndade och aldrig fria mig från min skuld.
Job	Job	18	10	15	Om jag är skyldig – ve mig! Och är jag oskyldig går jag ändå inte fri utan mättas av skam och elände.
Job	Job	18	10	16	Om jag står på mig jagar du mig lik ett lejon, jag får åter känna på hur underbart du handlar.
Job	Job	18	10	17	Du skaffar ständigt nya vittnen mot mig och eggar upp dig mot mig mer och mer. Plåga och åter plåga blir min lott.
Job	Job	18	10	18	Varför lät du mig lämna moderlivet? Jag borde ha fått dö innan någon sett mig.
Job	Job	18	10	19	Då hade det varit som om jag aldrig funnits, jag hade burits från modersskötet till graven.
Job	Job	18	10	20	Flyktiga är mina livsdagar, låt mig vara, unna mig en flyktig glädje,
Job	Job	18	10	21	innan jag går för att aldrig komma åter, bort till ett land av djupaste mörker,
Job	Job	18	10	22	landet där natt och kaos härskar, där ljuset är ogenomträngligt mörker.
Job	Job	18	11	1	Sofar från Naama sade:
Job	Job	18	11	2	Skall detta ordsvall inte besvaras, skall en pratmakare få sista ordet?
Job	Job	18	11	3	Ditt svammel förstummar alla, du smädar och ingen sätter dig på plats.
Job	Job	18	11	4	Du tror att du kommer med sanningen och att du är fläckfri inför Gud.
Job	Job	18	11	5	Om ändå Gud ville tala, ta till orda och svara dig!
Job	Job	18	11	6	Han skulle kunna avslöja vishetens dolda djup – där finns klokhet i dubbelt mått. Då förstod du att Gud inte utkräver hela din skuld.
Job	Job	18	11	7	Kan du tränga in i Guds hemligheter, in i den Väldiges fullkomlighet?
Job	Job	18	11	8	Högre än himlen är den – vad kan du göra? – djupare än dödsriket – vad förstår du?
Job	Job	18	11	9	Längre än jorden sträcker den sig, vidare än havet.
Job	Job	18	11	10	Om han vill gripa och spärra in och kalla till rättegång, vem kan då hindra honom?
Job	Job	18	11	11	Han känner de lögnaktiga, han känner igen synden när han ser den.
Job	Job	18	11	12	Om fånen kan få förstånd, då kan vildåsnan födas som människa!
Job	Job	18	11	13	Men om du tar ditt förnuft till fånga och lyfter dina händer i bön till honom,
Job	Job	18	11	14	om du lägger bort allt som är syndigt och inte låter någon ondska bo hos dig,
Job	Job	18	11	15	då kan du fläckfri, med högburet huvud, stå stark och utan fruktan.
Job	Job	18	11	16	Du kan glömma ditt lidande, minnas det som bortrunnet vatten.
Job	Job	18	11	17	Din tillvaro blir ljus som den klaraste dag, själva mörkret blir till morgon.
Job	Job	18	11	18	Du kan vara full av tillförsikt och hopp, du är beskyddad och kan sova tryggt.
Job	Job	18	11	19	Ingen skall hota din vila, många skall söka din gunst.
Job	Job	18	11	20	Men de gudlösa stirrar med tom blick, berövade varje utväg. Deras hopp är en vanmäktig suck.
Job	Job	18	12	1	Job sade:
Job	Job	18	12	2	Ja visst, ni är ju så kloka, visheten dör nog ut med er!
Job	Job	18	12	3	Men jag har förstånd lika väl som ni, jag är inte dummare än ni. Vad har ni som inte andra har?
Job	Job	18	12	4	Jag har blivit till allmänt åtlöje, en som ropade till Gud och fick svar, en rättfärdig och oförvitlig – till åtlöje!
Job	Job	18	12	5	En olycksdrabbad är värd förakt, så tycker den trygge, de som snavar får skylla sig själva.
Job	Job	18	12	6	Men rövare bor i ostörd ro, de som utmanar Gud går säkra, fastän Gud har dem i sitt våld.
Job	Job	18	12	7	Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar.
Job	Job	18	12	8	Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig.
Job	Job	18	12	9	Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk?
Job	Job	18	12	10	Han har alla varelsers liv i sin hand, varje människas ande.
Job	Job	18	12	11	Örat prövar orden som tungan prövar matens smak.
Job	Job	18	12	12	Med hög ålder följer vishet, långt liv skänker insikt.
Job	Job	18	12	13	Hos Gud finns vishet och styrka, han har beslutsamhet och insikt.
Job	Job	18	12	14	När han river ner bygger ingen upp, när han spärrar in släpps ingen ut.
Job	Job	18	12	15	När han håller vattnet inne blir det torka, när han låter det forsa förhärjas jorden.
Job	Job	18	12	16	Hos honom finns kraft och klokhet, han härskar över förledare och förledd.
Job	Job	18	12	17	Rådsherrar för han barfota bort, domare gör han till dårar.
Job	Job	18	12	18	Han klär av kungar deras skrud och binder ett skynke kring deras höfter.
Job	Job	18	12	19	Präster för han barfota bort, maktens män får han på fall.
Job	Job	18	12	20	Han tar talets gåva från de betrodda och berövar de gamla deras vett.
Job	Job	18	12	21	Han öser skam över stormän och lossar de starkas bälte.
Job	Job	18	12	22	Mörkrets hemligheter blottar han och för fram det dunkla i ljuset.
Job	Job	18	12	23	Han gör folken stora, och han förgör dem, han skingrar dem, och han leder dem rätt.
Job	Job	18	12	24	Från folkets ledare tar han förståndet, han för dem vilse i väglös ödemark.
Job	Job	18	12	25	De famlar i ett mörker utan ljus, han låter dem ragla som druckna.
Job	Job	18	13	1	Jag har sett alltsammans, jag har hört det och förstått.
Job	Job	18	13	2	Det ni vet vet också jag, jag är inte dummare än ni.
Job	Job	18	13	3	Nu vill jag vända mig till den Väldige, jag tänker försvara mig inför Gud.
Job	Job	18	13	4	Ni ljuger och skönmålar, kvacksalvare är vad ni är.
Job	Job	18	13	5	Å, om ni ville tiga! Det vore det klokaste ni kunde göra.
Job	Job	18	13	6	Lyssna nu till mitt försvar, hör på när jag för min talan.
Job	Job	18	13	7	Är det för Guds skull ni far med lögn, är det för hans skull ni ljuger?
Job	Job	18	13	8	Skall ni vara partiska för honom, uppträda som Guds advokater?
Job	Job	18	13	9	Hur skall det gå om han prövar er? Lurar ni honom som man lurar en människa?
Job	Job	18	13	10	Nej, han kommer att straffa er om ni är partiska i det fördolda.
Job	Job	18	13	11	Hans upphöjdhet slår er med skräck, ni grips av fruktan för honom.
Job	Job	18	13	12	Era visdomsord blir aska, era gensagor skärvor.
Job	Job	18	13	13	Tig, nu är det jag som skall tala! Sedan må det gå mig hur det vill.
Job	Job	18	13	14	Jag tar en dödlig risk, jag sätter mitt liv på spel.
Job	Job	18	13	15	Må han döda mig, jag väntar inget annat, jag vill ändå försvara mig inför honom.
Job	Job	18	13	16	Redan det borde bli min räddning, ty en gudlös skulle inte träda fram inför honom.
Job	Job	18	13	17	Hör på vad jag säger, lyssna noga på mina ord!
Job	Job	18	13	18	Jag lägger nu fram min sak, och jag vet att jag har rätt.
Job	Job	18	13	19	Kan någon överbevisa mig, då skall jag tiga och dö.
Job	Job	18	13	20	Blott två ting måste du skona mig för, så att jag slipper gömma mig för dig:
Job	Job	18	13	21	ta din tunga hand ifrån mig och låt skräcken för dig släppa!
Job	Job	18	13	22	För din talan, så skall jag svara, eller ge mig ordet och bemöt mig sedan!
Job	Job	18	13	23	Hur många är mina brott och synder? Vad ont har jag gjort? Låt mig veta mitt brott!
Job	Job	18	13	24	Varför döljer du ditt ansikte och räknar mig som din fiende?
Job	Job	18	13	25	Vill du skrämma ett virvlande löv, jaga ett visset strå,
Job	Job	18	13	26	eftersom du dömt mig till detta bittra öde och låter mig plikta för ungdomssynder?
Job	Job	18	13	27	Du sätter mig i stocken, du bevakar alla mina vägar och ger akt på varje steg jag tar,
Job	Job	18	13	28	jag, en murknande träbit, en maläten klädnad.
Job	Job	18	14	1	Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.
Job	Job	18	14	2	Hon växer som blomman och vissnar, en skugga som snart är borta.
Job	Job	18	14	3	Och en sådan skärskådar du och drar inför rätta!
Job	Job	18	14	4	Som om en oren kunde bli ren!
Job	Job	18	14	5	Om nu människans dagar är fastställda och hennes tid är utmätt av dig, om du satt den gräns hon inte överskrider,
Job	Job	18	14	6	vänd då blicken ifrån henne, låt henne vara, tills daglönarens dag är slut.
Job	Job	18	14	7	För ett träd finns det hopp: om det fälls kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
Job	Job	18	14	8	Även om rötterna åldras i jorden och stubben multnar i mullen,
Job	Job	18	14	9	spirar det på nytt när det anar vatten och grenar sig som en ung planta.
Job	Job	18	14	10	Men när en man dör är allt förbi. När en människa gått bort, var finns hon då?
Job	Job	18	14	11	Om än vattnet tar slut i havet, floderna sinar och torkar ut,
Job	Job	18	14	12	reser sig aldrig en död igen. Förr skall himlen rämna än han vaknar, aldrig väcks han ur sin sömn.
Job	Job	18	14	13	Om du ändå ville gömma mig i dödsriket, hålla mig dold tills din vrede lagt sig, glömma mig, men blott för en tid
Job	Job	18	14	14	– kan en som har dött få liv igen? – då skulle jag hålla ut på min post tills min avlösning kom.
Job	Job	18	14	15	Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara, du skulle längta efter den du skapat.
Job	Job	18	14	16	Nu räknar du alla mina steg och vaktar på om jag syndar.
Job	Job	18	14	17	Mina brott förvarar du under sigill, varje skuld finns bokförd.
Job	Job	18	14	18	Liksom berget vittrar och rasar och klippan rubbas från sin plats,
Job	Job	18	14	19	liksom stenarna mals sönder av vattnet och skyfall sköljer bort gruset, så krossar du människans hopp.
Job	Job	18	14	20	Du besegrar henne i grund, och hon är borta, vanställd, förvisad ur din åsyn.
Job	Job	18	14	21	Hennes barn vinner ära, men hon vet det inte, de ringaktas, men hon märker det ej.
Job	Job	18	14	22	Hon känner bara smärtan i sin egen kropp och sorgen i sin egen själ.
Job	Job	18	15	1	Elifas från Teman sade:
Job	Job	18	15	2	Hur kan en vis tala så i vädret och fylla lungorna med vind,
Job	Job	18	15	3	försvara sig med gagnlöst prat, med ord som är till ingen nytta?
Job	Job	18	15	4	Du undergräver gudsfruktan, du fördärvar fromheten.
Job	Job	18	15	5	Din synd lägger orden i din mun, så att du väljer detta försåtliga språk.
Job	Job	18	15	6	Din egen mun dömer dig, inte jag, dina läppar vittnar mot dig.
Job	Job	18	15	7	Var du den första människa som föddes, blev du till innan bergen fanns?
Job	Job	18	15	8	Lyssnade du vid Guds rådslag och tog all vishet för egen del?
Job	Job	18	15	9	Vad vet du som inte vi vet, har du någon insikt som vi inte har?
Job	Job	18	15	10	Här finns gamla och grånade män, ännu äldre än din far.
Job	Job	18	15	11	Är Guds tröst inte nog för dig, ord som talas med mildhet?
Job	Job	18	15	12	Varför tappar du besinningen och stirrar vilt omkring dig?
Job	Job	18	15	13	Du vänder din vrede mot Gud och låter orden strömma.
Job	Job	18	15	14	Hur skulle en människa kunna vara ren, en av kvinna född ha rätt mot Gud?
Job	Job	18	15	15	Inte ens sina heliga litar han på, inte ens himlen är ren inför honom,
Job	Job	18	15	16	långt mindre då något uselt och fördärvat, människan, som dricker synd som vatten.
Job	Job	18	15	17	Jag vill säga dig något, lyssna på mig, vad jag har sett vill jag yppa,
Job	Job	18	15	18	det som visa män kan berätta, det som avslöjats av deras fäder,
Job	Job	18	15	19	av dem som ensamma ägde landet, då inga främlingar bodde bland dem:
Job	Job	18	15	20	Den gudlöse ängslas alla sina dagar, våldsmannen alla de år han förunnas.
Job	Job	18	15	21	Överallt hör han skrämmande ljud, när han tror sig trygg är rövarna där.
Job	Job	18	15	22	Han har inget hopp om att undkomma mörkret, han är dömd att falla för svärdet.
Job	Job	18	15	23	Han irrar omkring efter föda men finner ingen. Han vet att mörkrets dag väntar honom,
Job	Job	18	15	24	nöd och trångmål skrämmer honom, ansätter honom som en kamplysten kung.
Job	Job	18	15	25	Ty han lyfte sin hand mot Gud och förhävde sig mot den Väldige,
Job	Job	18	15	26	trotsigt stormade han fram mot honom i skydd av sin välvda sköld.
Job	Job	18	15	27	Hans ansikte sken av välmåga, kroppen svällde av fetma.
Job	Job	18	15	28	Nu håller han till i ödelagda städer, i hus som ingen bor i, som är dömda att bli ruiner.
Job	Job	18	15	29	Ingen rikedom får han, det han äger skall inte bestå. Hans ax skall inte böja sig mot jorden.
Job	Job	18	15	30	Han undslipper inte mörkret. Han är en ranka som förbränns i hettan, blommorna virvlar bort med vinden.
Job	Job	18	15	31	Han borde inte lita på det som är tomhet, då blir han bedragen och tomhet blir hans lön.
Job	Job	18	15	32	Han vissnar i förtid, hans krona blir aldrig grön.
Job	Job	18	15	33	Han är en vinstock som tappar karten, ett olivträd som fäller sina blommor.
Job	Job	18	15	34	Ja, ofruktsam är de gudlösas hop, elden förtär mutkolvars hus.
Job	Job	18	15	35	De går havande med ofärd och föder olycka, bedräglighet växer i deras buk.
Job	Job	18	16	1	Job sade:
Job	Job	18	16	2	Sådant har jag hört så det räcker, eländiga tröstare är vad ni är.
Job	Job	18	16	3	Har du slutat prata i vädret, eller har du mer på hjärtat?
Job	Job	18	16	4	Jag skulle också kunna tala som ni, om ni vore i mitt ställe, hålla långa utläggningar och skaka på huvudet.
Job	Job	18	16	5	Jag skulle komma med stärkande fraser, ge lindring med läpparnas tröst.
Job	Job	18	16	6	Talar jag, lindras inte min smärta, tiger jag, slipper jag den inte.
Job	Job	18	16	7	Han har tömt mig på all min kraft, så att alla omkring mig förfäras.
Job	Job	18	16	8	Min skrumpnade hud har blivit ett vittne, min tärda gestalt anklagar mig.
Job	Job	18	16	9	Jag har blivit ett byte för hans rasande vrede, han har visat tänderna mot mig och genomborrat mig med hätska blickar.
Job	Job	18	16	10	Man hångrinar mot mig, skymfar mig och slår mig i ansiktet, alla går emot mig i flock.
Job	Job	18	16	11	Gud har utlämnat mig åt brottslingar, kastat mig i syndares händer.
Job	Job	18	16	12	Mitt i min trygghet skakade han om mig, grep mig i nacken och krossade mig. Han gjorde mig till mål för sina pilar,
Job	Job	18	16	13	hans skyttar omringade mig. Skoningslöst genomborrade han mina njurar och lät min galla rinna ut på marken.
Job	Job	18	16	14	Han har slagit bräsch efter bräsch och stormat fram mot mig som en kämpe.
Job	Job	18	16	15	Säck har jag sytt till min skorviga kropp, jag ligger maktlös i gruset.
Job	Job	18	16	16	Ansiktet bränner av gråt, det mörknar för min blick.
Job	Job	18	16	17	Ändå har mina händer aldrig fläckats av våld, och min bön har varit utan synd.
Job	Job	18	16	18	Täck inte över mitt blod, o jord! Låt dess rop aldrig tystna!
Job	Job	18	16	19	Ja, i himlen har jag mitt vittne, i höjden min förespråkare.
Job	Job	18	16	20	Mina vänner hånar mig bara, jag vänder mig till Gud med min gråt.
Job	Job	18	16	21	Må han försvara en dödlig inför Gud, så som en människa försvarar en annan.
Job	Job	18	16	22	Mitt korta liv är snart förbi, jag vandrar den väg som ingen går tillbaka.
Job	Job	18	17	1	Min livskraft är bruten, mina dagar är till ända, graven väntar mig.
Job	Job	18	17	2	Belackare omger mig, deras fientlighet är allt jag ser.
Job	Job	18	17	3	Lägg min pant i förvar hos dig, någon annan säkerhet har jag inte.
Job	Job	18	17	4	Du har stängt dem ute från vett och förnuft, därför skall du inte låta dem triumfera.
Job	Job	18	17	5	Om någon förråder vänner för pengar får barnen lida för vad han gjort.
Job	Job	18	17	6	Gud har gjort mig till en visa för hela världen, jag har blivit en som man spottar i ansiktet.
Job	Job	18	17	7	Sorgen har gjort mig skumögd, min kropp är bara en skugga.
Job	Job	18	17	8	Detta får de rättrådiga att rysa, den dygdige upprörs över den gudlöse.
Job	Job	18	17	9	Den rättfärdige håller sig till sin väg, den som har rena händer får ny styrka.
Job	Job	18	17	10	Men fortsätt ni bara, allesammans! Jag finner ändå ingen klok bland er.
Job	Job	18	17	11	Min tid är till ända, mina planer omintetgjorda, alla mina önskningar.
Job	Job	18	17	12	Man vill kalla natten för dag, man säger att mörkret viker för ljuset.
Job	Job	18	17	13	Finns det något hopp? Dödsriket blir mitt hem, jag bäddar åt mig i mörkret,
Job	Job	18	17	14	jag kallar graven »min far« och maskarna »mor« och »syster«.
Job	Job	18	17	15	Vad har jag då för hopp, vem kan skönja någon lycka för mig?
Job	Job	18	17	16	Går hopp och lycka med mig till dödsriket, skall de följa mig ner i mullen?
Job	Job	18	18	1	Bildad från Shuach sade:
Job	Job	18	18	2	När skall denna ordström hejdas? Sansa dig, sedan kan vi talas vid.
Job	Job	18	18	3	Varför betraktar du oss som nöt, tror du att vi är dumma?
Job	Job	18	18	4	Du slits sönder av ditt eget raseri. Skulle jorden läggas öde för din skull och klippan rubbas från sin plats?
Job	Job	18	18	5	Dock, den gudlöses ljus slocknar, elden brinner inte på hans härd.
Job	Job	18	18	6	Det blir mörkt i hans boning, lampan slocknar för honom.
Job	Job	18	18	7	Hans raska framfart hejdas, hans egna planer sätter krokben för honom.
Job	Job	18	18	8	Hans fötter fastnar i nätet, fångstgropar lurar på hans väg.
Job	Job	18	18	9	Fällan slår igen om vristen, och han sitter fast i saxen.
Job	Job	18	18	10	Snaran ligger dold på marken, på stigen väntar honom gillret.
Job	Job	18	18	11	Fasor ansätter honom från alla håll, de är honom hack i häl.
Job	Job	18	18	12	Det onda vill sluka honom, olyckan väntar på att fälla honom.
Job	Job	18	18	13	Hans hud förtärs av sjukdom, hans lemmar av Dödens förstfödde.
Job	Job	18	18	14	Han rycks bort från sitt trygga hem och förs till Fasornas konung.
Job	Job	18	18	15	Lilit intar hans hem, svavel sprids över platsen där han bott.
Job	Job	18	18	16	Nertill torkar hans rötter, upptill vissnar hans krona.
Job	Job	18	18	17	Hans minne försvinner från jorden, på gator och torg nämns aldrig hans namn.
Job	Job	18	18	18	Han störtas från ljuset till mörkret och drivs ut från världen.
Job	Job	18	18	19	Han får varken ättling eller arvinge i sitt folk, ingen i hans hus överlever.
Job	Job	18	18	20	I väster väcker hans öde förfäran, i öster grips man av skräck.
Job	Job	18	18	21	Detta drabbar syndarens hem, så går det där man inte vill veta av Gud.
Job	Job	18	19	1	Job sade:
Job	Job	18	19	2	Hur länge skall ni plåga mig och försöka krossa mig med era ord?
Job	Job	18	19	3	Tio gånger om har ni skymfat mig, utan att blygas kränker ni mig.
Job	Job	18	19	4	Hade jag verkligen felat skulle det vara min egen sak.
Job	Job	18	19	5	Ni som nu mästrar mig och vänder min förnedring mot mig,
Job	Job	18	19	6	ni skall veta: Gud har gjort mig orätt, han har kastat sitt nät över mig.
Job	Job	18	19	7	Jag klagar över våldet men får inget svar, jag ropar högt, men det finns ingen rättvisa.
Job	Job	18	19	8	Min väg har han spärrat, jag kommer inte fram, min stig har han lagt i mörker.
Job	Job	18	19	9	Han har klätt av mig min värdighet, berövat mig min ärekrans.
Job	Job	18	19	10	Han bryter ner mig tills inget är kvar, han drar upp mitt hopp med rötterna.
Job	Job	18	19	11	Han låter sin vrede flamma mot mig och räknar mig som sin fiende.
Job	Job	18	19	12	Hans horder går till samlat angrepp, de banar sig väg mot mig och belägrar min hydda.
Job	Job	18	19	13	Mina fränder har han skilt från mig, alla jag kände vänder mig ryggen.
Job	Job	18	19	14	Vänner och förtrogna har jag inga mer, mitt husfolk har glömt mig,
Job	Job	18	19	15	pigorna känns inte vid mig, jag har blivit en främling för dem.
Job	Job	18	19	16	Kallar jag på min tjänare svarar han inte, jag måste tigga och be.
Job	Job	18	19	17	Min andedräkt kväljer min hustru, jag äcklar mina närmaste.
Job	Job	18	19	18	Till och med barnen är vanvördiga, tar jag till orda blir jag motsagd.
Job	Job	18	19	19	Alla jag umgicks med visar sin avsky, de jag har älskat vänder sig mot mig.
Job	Job	18	19	20	Huden stramar över mina knotor .
Job	Job	18	19	21	Skona mig, skona mig, ni som är mina vänner, ty Guds hand har slagit mig.
Job	Job	18	19	22	Varför förföljer ni mig, ni liksom Gud? Tröttnar ni aldrig på att slita mig i stycken?
Job	Job	18	19	23	Om ändå mina ord skrevs ner, om de ändå sattes på pränt,
Job	Job	18	19	24	höggs in i klippan för alltid med järnstift och bly!
Job	Job	18	19	25	Jag vet att min befriare lever och till sist skall träda fram på jorden.
Job	Job	18	19	26	 Här, med min kropp, vill jag skåda Gud,
Job	Job	18	19	27	ja, honom vill jag skåda, jag vill se honom med egna ögon, inte som en främling. Jag förtärs av längtan.
Job	Job	18	19	28	Ni som säger: »Vi skall ansätta honom, hos honom finns roten till det onda« –
Job	Job	18	19	29	frukta svärdet, ty vrede är en synd som straffas med svärd. Ni skall veta: det finns en dom.
Job	Job	18	20	1	Sofar från Naama sade:
Job	Job	18	20	2	Jag blir så upprörd att jag måste svara, min bestörtning tvingar mig.
Job	Job	18	20	3	Jag får lyssna på kränkande klander, du har svarat mig med prat i vädret.
Job	Job	18	20	4	Vet du inte detta: Sedan urminnes tid, sedan människan blev satt på jorden,
Job	Job	18	20	5	varar de ondas jubel en kort stund, den gudlöses glädje ett ögonblick.
Job	Job	18	20	6	Om han också växer ända upp i himlen, om hans huvud når till molnen,
Job	Job	18	20	7	skall han ändå försvinna för alltid, som träck. De som såg honom undrar: »Vart tog han vägen?«
Job	Job	18	20	8	Som en dröm flyr han spårlöst bort, drivs undan som en syn om natten.
Job	Job	18	20	9	De ögon som sett honom ser honom inte mer, platsen där han fanns återser honom aldrig.
Job	Job	18	20	10	Hans söner måste gottgöra de fattiga, hans barn återlämna hans rikedomar.
Job	Job	18	20	11	Även om hans kropp är full av ungdomskraft måste den läggas i mullen.
Job	Job	18	20	12	Om än ondskan är söt för hans gom och han gömmer den under tungan,
Job	Job	18	20	13	är rädd om den, sparar den, håller den kvar i munnen,
Job	Job	18	20	14	förvandlas den när han svalt den och blir som huggormsetter i hans mage.
Job	Job	18	20	15	Det rika byte han slukat får han spy upp, Gud tvingar det ut ur hans buk.
Job	Job	18	20	16	Det är ormgift han suger i sig, och han dödas av huggormens tunga.
Job	Job	18	20	17	Aldrig får han skåda strömmar av olja, floder av honung och grädde.
Job	Job	18	20	18	Lönen för sin möda får han inte behålla, sin stora förtjänst får han ingen glädje av,
Job	Job	18	20	19	ty han har knäckt de svaga och övergett dem och roffat åt sig hus som andra byggt.
Job	Job	18	20	20	Eftersom han inte får nog i sin lystnad kan han aldrig rädda det han har kärt.
Job	Job	18	20	21	Hans glupskhet skonar ingen, därför skall hans välstånd inte bestå.
Job	Job	18	20	22	Mitt i sitt överflöd råkar han i nöd, med full kraft drabbar ofärden honom.
Job	Job	18	20	23	I sin lystnad får han mer än nog: Gud släpper lös sin glödande vrede och låter slagen hagla över honom.
Job	Job	18	20	24	Lyckas han fly från vapen av järn genomborras han av kopparbågen.
Job	Job	18	20	25	Han drar ut pilen ur ryggen, udden kommer ut ur hans lever. Han grips av ångest,
Job	Job	18	20	26	djupaste mörker väntar honom. Han förtärs av den eld som tänts för honom, och ingen i hans hus slipper undan.
Job	Job	18	20	27	Himlen röjer hans brott, jorden träder upp mot honom.
Job	Job	18	20	28	Hans hus spolas bort av floden, av vattenmassor på vredens dag.
Job	Job	18	20	29	Detta är den lott som beskärs en gudlös, den del som våldsmannen får av Gud.
Job	Job	18	21	1	Job sade:
Job	Job	18	21	2	Lyssna nu på vad jag säger, unna mig den trösten.
Job	Job	18	21	3	Ha tålamod medan jag talar, när jag slutat kan ni håna mig igen.
Job	Job	18	21	4	Men jag riktar inte min klagan mot människor, nog har jag skäl att vara otålig.
Job	Job	18	21	5	Se på mig, ni kommer att förfäras och lägga handen för munnen.
Job	Job	18	21	6	Jag blir rädd när jag tänker på detta, jag skakar i hela kroppen:
Job	Job	18	21	7	Varför får de onda leva? Med åldern blir de bara mäktigare.
Job	Job	18	21	8	Deras barn lever trygga hos dem, de får se sina efterkommande växa upp.
Job	Job	18	21	9	I deras hus har man ingenting att frukta, Guds gissel träffar inte dem.
Job	Job	18	21	10	Deras tjurar betäcker lyckosamt, och korna kalvar i rättan tid.
Job	Job	18	21	11	Deras barn släpps lösa som lamm på ängen, ungarna skuttar av glädje.
Job	Job	18	21	12	De sjunger till lyra och tamburin och festar till flöjters ljud.
Job	Job	18	21	13	De slutar sina dagar i lycka och stiger smärtfritt ner i dödsriket.
Job	Job	18	21	14	Det är de som säger till Gud: »Låt oss vara! Vi vill inte veta av dina vägar.
Job	Job	18	21	15	Vem är den Väldige, varför skulle vi dyrka honom? Vad tjänar vi på att bönfalla honom?«
Job	Job	18	21	16	De tar ju lyckan i egna händer, de gör upp planer utan att bry sig om Gud.
Job	Job	18	21	17	Hur ofta slocknar de ondas ljus? Får de någonsin sitt straff? Hur ofta får de sin del av Guds vredes slag?
Job	Job	18	21	18	Om de ändå blev som halmstrån för vinden, agnar som stormen för bort!
Job	Job	18	21	19	Kanske sparar Gud olyckan åt hans barn? Han borde själv få ett straff som känns,
Job	Job	18	21	20	uppleva sin egen undergång och dricka den Väldiges vrede.
Job	Job	18	21	21	Vad rör hans efterlevande honom, när hans utmätta tid är till ända?
Job	Job	18	21	22	Kan någon undervisa Gud, han som är domare över de höga?
Job	Job	18	21	23	Den ene dör med sin kraft i behåll, obekymrad och trygg.
Job	Job	18	21	24	Hans pung är stinn av sin mjölk, hans kropp har saven kvar.
Job	Job	18	21	25	Den andre dör förgrämd, utan att ha smakat någon lycka.
Job	Job	18	21	26	Båda två läggs i mullen och täcks av maskar.
Job	Job	18	21	27	Jag vet vad ni tänker, hur ni tror ni skall snärja mig.
Job	Job	18	21	28	Ni säger: »Var är nu stormannens hus, var är de ondas boningar?«
Job	Job	18	21	29	Fråga bara dem som går vägen förbi och lägg märke till deras vittnesbörd:
Job	Job	18	21	30	På olyckans dag blir den onde skonad, han räddas på vredens dag.
Job	Job	18	21	31	Vem ställer honom till svars för hur han levat, vem straffar honom för vad han gjort?
Job	Job	18	21	32	Han blir buren till graven, man håller vakt vid hans grift,
Job	Job	18	21	33	han vilar mjukt i dalens mull. Alla vill följa i hans spår, otaliga har gått före honom.
Job	Job	18	21	34	Hur kan ni komma med er tomma tröst? Era svar skorrar bara falskt.
Job	Job	18	22	1	Elifas från Teman sade:
Job	Job	18	22	2	Kan en människa vara till gagn för Gud, kan ens den klokaste vara honom till gagn?
Job	Job	18	22	3	Vad har den Väldige för glädje av din rättfärdighet, vad nyttar det honom att du är oförvitlig?
Job	Job	18	22	4	Är det för din gudsfruktan han straffar dig och går till rätta med dig?
Job	Job	18	22	5	Nej, det är för att din ondska är så stor, dina synder utan ände.
Job	Job	18	22	6	Orättmätigt tog du pant av dina bröder, berövade dem deras sista plagg.
Job	Job	18	22	7	Aldrig gav du den törstande vatten, den hungrige nekade du bröd.
Job	Job	18	22	8	Det var den mäktige som ägde landet, den förnäme fick bo där.
Job	Job	18	22	9	Änkor visade du tomhänta bort, och du var hård mot de faderlösa.
Job	Job	18	22	10	Därför omges du nu av fällor, drabbas av plötslig skräck.
Job	Job	18	22	11	Ljuset förmörkas, du kan inte se, vattenmassor dränker dig.
Job	Job	18	22	12	Gud är där ovan i himlen. Se stjärnorna, så högt där uppe!
Job	Job	18	22	13	Men du säger: »Vad vet väl Gud? Kan han se att döma genom töcknet?
Job	Job	18	22	14	Han är gömd bakom moln och ser ingenting, där han vandrar på himlarunden.«
Job	Job	18	22	15	Du håller dig visst till syndarnas väg, den som onda människor går,
Job	Job	18	22	16	de som rycks bort i förtid, när allt de byggt på dränks av en flod,
Job	Job	18	22	17	de som sade till Gud: »Låt oss vara! Vad kan den Väldige göra oss?«
Job	Job	18	22	18	Och han som fyllt deras hus med välstånd! Men de gjorde upp sina planer utan att bry sig om honom.
Job	Job	18	22	19	De rättfärdiga ser hur det går dem och gläds, de oskyldiga hånler åt deras öde:
Job	Job	18	22	20	»Se hur våra motståndare förintas, de som är kvar förtärs av elden.«
Job	Job	18	22	21	Försona dig med honom, så går allt väl och lyckan skall stå dig bi.
Job	Job	18	22	22	Ta emot hans undervisning och lägg hans ord på hjärtat.
Job	Job	18	22	23	Om du ödmjukt vänder åter till den Väldige, om du avlägsnar ondskan ur ditt hus,
Job	Job	18	22	24	
Job	Job	18	22	25	då skall den Väldige bli ditt guld, silver i överflöd för dig.
Job	Job	18	22	26	Du skall ha din glädje i den Väldige och kan frimodigt vända dig till Gud.
Job	Job	18	22	27	När du ber till honom hör han din bön, och du får infria dina löften.
Job	Job	18	22	28	Vad du föresatt dig lyckas du med, och solen lyser på din väg.
Job	Job	18	22	29	Gud kväser dem som förhäver sig, men de ödmjuka upprättar han.
Job	Job	18	22	30	Han räddar den som är utan skuld, ja, om du lever i renhet blir du räddad.
Job	Job	18	23	1	Job sade:
Job	Job	18	23	2	Än en gång blir min klagan bitter, hans hand är tung, och jag suckar.
Job	Job	18	23	3	Om jag visste var jag kunde finna honom! Då skulle jag gå till hans domstol,
Job	Job	18	23	4	jag skulle lägga fram min sak för honom och rada upp mina argument.
Job	Job	18	23	5	Jag skulle få höra vad han svarar, få veta vad han har att säga mig.
Job	Job	18	23	6	Skulle han visa sig maktfullkomlig? Nej, han om någon skulle lyssna på mig.
Job	Job	18	23	7	Då skulle hans motpart stå där rentvådd, jag skulle bli frikänd för alltid av min domare.
Job	Job	18	23	8	Men söker jag i öster är han inte där, går jag åt väster ser jag honom inte,
Job	Job	18	23	9	letar jag i norr syns han inte till, vänder jag mig mot söder finner jag honom inte.
Job	Job	18	23	10	Han känner den väg jag vandrar, prövar han mig är jag ren som guld.
Job	Job	18	23	11	Troget har jag gått i hans spår, följt hans väg utan att vika av.
Job	Job	18	23	12	Buden han gett har jag aldrig brutit utan gömt hans ord i mitt bröst.
Job	Job	18	23	13	När han bestämt sig, vem kan hindra honom? Han gör vad han behagar.
Job	Job	18	23	14	Han genomför vad han beslutat om mig – mycket av samma slag är att vänta.
Job	Job	18	23	15	Därför bävar jag inför honom, när jag tänker på honom känner jag skräck.
Job	Job	18	23	16	Gud gör mig rädd, den Väldige får mig att bäva.
Job	Job	18	23	17	Men jag tiger inte inför mörkret, inför honom som är höljd i töcken.
Job	Job	18	24	1	Den rätta tiden är inte dold för den Väldige, men varför får hans trogna aldrig se honom handla?
Job	Job	18	24	2	Gränsstenar flyttas, rövade hjordar drivs i bet.
Job	Job	18	24	3	Den faderlöses åsna leder man bort, och änkans ko tas i pant.
Job	Job	18	24	4	De fattiga tvingas ur vägen, de svaga i landet måste gömma sig.
Job	Job	18	24	5	De är som vildåsnor i öknen, dit går de, där får de slita, de söker föda i ödemarken, mat åt sina barn.
Job	Job	18	24	6	På skurkars åkrar samlar de ax, plockar det sista i den gudlöses vingård.
Job	Job	18	24	7	De ligger nakna om natten, de saknar kläder och har inget att skyla sig med i kölden.
Job	Job	18	24	8	Regnet i bergen gör dem genomvåta, de trycker sig mot klippan för att få skydd.
Job	Job	18	24	9	Den faderlöse rycker man från bröstet, den fattiges spädbarn tas i pant.
Job	Job	18	24	10	De måste gå nakna, utan kläder, hungriga tvingas de bära kärvar,
Job	Job	18	24	11	 törstande trampar de vinet i karen.
Job	Job	18	24	12	Från staden hörs döendes jämmer, sårade ropar i ångest. Gud hör inte deras bön.
Job	Job	18	24	13	Några gör uppror mot ljuset, de känner inte dess vägar, håller sig inte till dess stigar.
Job	Job	18	24	14	När ljuset är borta går mördaren till verket och dödar fattiga och värnlösa.
Job	Job	18	24	15	Horkarlen inväntar skymningen, han tänker: »Ingen får se mig!« och döljer sitt ansikte. På natten stryker tjuvar omkring.
Job	Job	18	24	16	I mörkret bryter de sig in i husen, om dagen stänger de sig inne. De vill inte veta av ljuset.
Job	Job	18	24	17	För alla dessa är mörkret som morgon, med mörkrets fasor är de förtrogna.
Job	Job	18	24	18	 Förbannade är deras ägor i landet, till deras vingård går ingen för att skörda.
Job	Job	18	24	19	Smältvatten slukas av torka och hetta, syndaren av dödsriket.
Job	Job	18	24	20	Hans moders liv glömmer honom, han äts av maskar. Ingen minns honom mer, ondskan knäcks som ett träd.
Job	Job	18	24	21	Han handlade illa mot den barnlösa, änkan gav han ingen hjälp.
Job	Job	18	24	22	Men Gud som har makten släpar bort de starka, när han reser sig fruktar alla för sitt liv.
Job	Job	18	24	23	Han kan låta dem känna sig trygga och säkra men vakar ändå över allt de gör.
Job	Job	18	24	24	En stund står de stolta, så är de borta. De böjs och lägger sig som grässtrån, vissnar som de höga axen.
Job	Job	18	24	25	Så är det. Vem vågar säga att jag ljuger? Vederlägg mig, den som kan!
Job	Job	18	25	1	Bildad från Shuach sade:
Job	Job	18	25	2	Makten är hans, han inger fruktan, han som skapar sin ordning i himlarna.
Job	Job	18	25	3	Hans skaror är utan tal, alla nås av hans ljus.
Job	Job	18	25	4	Hur kan då en människa ha rätt mot Gud, en av kvinna född vara ren?
Job	Job	18	25	5	Inte ens månen är vit i hans ögon, inte ens stjärnorna är rena,
Job	Job	18	25	6	än mindre människan, det krypet, människobarnet, den masken!
Job	Job	18	26	1	Job sade:
Job	Job	18	26	2	Vilket stöd du är för den svage, vilken hjälp för den kraftlöse!
Job	Job	18	26	3	Vilka råd du ger den som saknar förstånd, så frikostig du är med din visdom!
Job	Job	18	26	4	Vem har ingett dig dessa ord, vems ande talar genom dig?
Job	Job	18	26	5	Underjordens skuggor bävar, vattnet och de som bor där.
Job	Job	18	26	6	Dödsriket ligger naket inför honom, avgrunden är blottad.
Job	Job	18	26	7	Gudaboningen har han rest över öde rymder, jorden har han hängt över tomma intet.
Job	Job	18	26	8	Han knyter in vattnet i molnen utan att skyarna rämnar av tyngden.
Job	Job	18	26	9	Han döljer sin tron, sveper den i sina skyar.
Job	Job	18	26	10	Runt havet har han dragit en gräns där ljus och mörker möts.
Job	Job	18	26	11	Himlens pelare darrar, skrämda av hans rytande.
Job	Job	18	26	12	Havet rörde han upp med sin kraft, med sin klokhet krossade han Rahav.
Job	Job	18	26	13	Med sin vind blåste han himlen ren, hans hand genomborrade den snabba ormen.
Job	Job	18	26	14	Detta är bara en glimt av hans verk, det vi hört är blott en viskning. Vem kan fatta hans allmakts dån?
Job	Job	18	27	1	Job fortsatte sitt tal och sade:
Job	Job	18	27	2	Så sant Gud lever, han som vägrar mig min rätt, den Väldige, som fyllt mig med bitterhet:
Job	Job	18	27	3	Så länge jag har liv i mig och Gud låter mig andas
Job	Job	18	27	4	skall jag aldrig ta en lögn i min mun, aldrig låta falskhet komma över mina läppar.
Job	Job	18	27	5	Aldrig att jag ger er rätt! Till min död vidhåller jag min oskuld.
Job	Job	18	27	6	Jag står fast vid min rättfärdighet och vägrar att ge upp den, jag har ingenting att förebrå mig.
Job	Job	18	27	7	Må min fiende stå som den skyldige, min motståndare röna syndarens öde!
Job	Job	18	27	8	Var är den ogudaktiges hopp när döden kommer, när Gud tar tillbaka hans liv?
Job	Job	18	27	9	Kommer Gud att höra hans rop när nöden drabbar honom?
Job	Job	18	27	10	Kan han ha sin glädje i den Väldige, anropa Gud var dag och stund?
Job	Job	18	27	11	Jag lär er vad Gud är i stånd till och döljer inte hur den Väldige handlar.
Job	Job	18	27	12	Ni har ju själva sett det, varför då dessa tomma fraser?
Job	Job	18	27	13	Detta är den lott som beskärs en gudlös, den del som våldsmannen får av den Väldige:
Job	Job	18	27	14	Har han många söner faller de för svärdet, hans barn får aldrig äta sig mätta.
Job	Job	18	27	15	De som undkommer, dem lägger pesten i graven, och inga änkor håller dödsklagan.
Job	Job	18	27	16	Om han också hopar silver som sand och samlar dyrbara kläder på hög
Job	Job	18	27	17	blir det den rättfärdige som bär dem, den ostrafflige som tar hand om silvret.
Job	Job	18	27	18	Huset han bygger är som ett fågelbo, som den koja en väktare gör.
Job	Job	18	27	19	Rik går han till sängs – en sista gång: när han slår upp sina ögon är allt borta.
Job	Job	18	27	20	Han jagas av fasor på dagen, om natten förs han bort av stormen.
Job	Job	18	27	21	Östanvinden slungar i väg honom, sveper bort honom från hans plats.
Job	Job	18	27	22	Han angrips utan förskoning och tvingas ta till flykten.
Job	Job	18	27	23	Alla klappar hånfullt i händerna, där han bodde visslar man åt honom.
Job	Job	18	28	1	Det finns gruvor med silver, platser där man utvinner guld,
Job	Job	18	28	2	järn hämtas ur marken, och stenar smälts till koppar.
Job	Job	18	28	3	Människan får mörkret att vika och tränger längst ner i djupen till stenen som göms i svartaste natt.
Job	Job	18	28	4	
Job	Job	18	28	5	Djupt under jorden som frambringar föda förvandlas allt som av eld.
Job	Job	18	28	6	Där nere är stenen safir och gruset är guld.
Job	Job	18	28	7	Stigen dit är okänd för örnen, falkens öga har inte sett den,
Job	Job	18	28	8	den trampas inte av stolta rovdjur, lejonet går inte där.
Job	Job	18	28	9	Människan ger sig på den hårda stenen och vänder bergen ut och in.
Job	Job	18	28	10	Hon hugger gångar in i klippan, och alla slags dyrbarheter blottas för ögat.
Job	Job	18	28	11	Vattenådror täpper hon till, och det som var dolt förs upp i ljuset.
Job	Job	18	28	12	Men visheten, var finns den? Var är den plats där insikten bor?
Job	Job	18	28	13	Människan vet inte vägen till den, man finner den inte i de levandes land.
Job	Job	18	28	14	»Den är inte hos mig«, säger Djupet, och Havet säger: »Här finns den inte.«
Job	Job	18	28	15	Den kan inte köpas för guld, inte betalas med silver,
Job	Job	18	28	16	den förvärvas inte med guld från Ofir, med dyrbar onyx och safir.
Job	Job	18	28	17	Varken guld eller glas kan mäta sig med den, den byter man inte mot gyllene klenoder,
Job	Job	18	28	18	än mindre då mot kristall och koraller. Att äga visheten är mer än att äga pärlor.
Job	Job	18	28	19	Nubisk topas kan inte mäta sig med den, den kan inte köpas med renaste guld.
Job	Job	18	28	20	Visheten, varifrån kommer den? Var är den plats där insikten bor?
Job	Job	18	28	21	Den är dold för alla levande varelser, inte ens himlens fåglar kan se den.
Job	Job	18	28	22	Avgrunden och Döden säger: »Vi har bara hört talas om den.«
Job	Job	18	28	23	Men Gud känner vägen till den, han vet var visheten bor.
Job	Job	18	28	24	Hans blick når till jordens ände, allt under himlen ser han.
Job	Job	18	28	25	När han bestämde vindens vikt och vattnets mängd och mått,
Job	Job	18	28	26	när han stadgade en lag för regnet och fastställde åskvädrens bana,
Job	Job	18	28	27	då såg han visheten och granskade den, lärde känna den och utforskade den.
Job	Job	18	28	28	Till människan sade han: »Att frukta Herren, det är vishet, att sky det onda är insikt.«
Job	Job	18	29	1	Job fortsatte sitt tal och sade:
Job	Job	18	29	2	Om det ändå vore som förr, på den tiden Gud vakade över mig,
Job	Job	18	29	3	när han lät sitt ljus skina över mitt huvud och lyste mig väg genom mörkret,
Job	Job	18	29	4	när jag var i min krafts dagar och Gud beskyddade mitt hem,
Job	Job	18	29	5	när den Väldige ännu var med mig och jag var omgiven av söner!
Job	Job	18	29	6	Då vadade jag i grädde, ur min press rann floder av olja.
Job	Job	18	29	7	Jag gick ut till stadsporten och intog min plats på torget.
Job	Job	18	29	8	De unga steg tillbaka när de såg mig, de gamla reste sig upp.
Job	Job	18	29	9	Stormän höll inne sina ord och satte handen för munnen,
Job	Job	18	29	10	hövdingar tystnade med tungan häftande vid gommen.
Job	Job	18	29	11	Den som hörde mig tala prisade mig, den som såg mig gav mig sitt bifall,
Job	Job	18	29	12	ty jag räddade den fattige som ropade, den faderlöse som ingen hjälpte.
Job	Job	18	29	13	Den nödställde välsignade mig, jag beredde änkan glädje.
Job	Job	18	29	14	Rättfärdighet var den klädnad jag klädde mig i, rättrådighet min mantel och huvudbonad.
Job	Job	18	29	15	Jag var den blindes ögon, jag var den lames fötter.
Job	Job	18	29	16	För de fattiga var jag en far, jag tog mig an den okändes rättssak.
Job	Job	18	29	17	Jag krossade nidingens tänder och ryckte bytet ur hans käftar.
Job	Job	18	29	18	Jag tänkte: Jag skall dö i mitt eget bo, mina dagar bli många som sandkornen.
Job	Job	18	29	19	Mina rötter nådde till vattnet, daggen vilade på mina grenar.
Job	Job	18	29	20	Mitt anseende var alltid gott, bågen i min hand behöll sin spänst.
Job	Job	18	29	21	Man lyssnade förväntansfullt på mig och avvaktade under tystnad mina råd.
Job	Job	18	29	22	När jag hade talat sade ingen något mer, varje ord sjönk in i dem.
Job	Job	18	29	23	De väntade på mig som på regnet, som man törstar efter ett vårregn.
Job	Job	18	29	24	Log jag mot dem fattade de mod, när mitt ansikte lyste sken de upp.
Job	Job	18	29	25	Jag valde väg åt dem som deras hövding, jag var som en kung i spetsen för sin här, dit jag ledde dem gick de.
Job	Job	18	30	1	Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag och vars fäder jag skulle ha ratat som vallhundar åt mina får.
Job	Job	18	30	2	Deras styrka hade jag ingen glädje av, de saknade manlig kraft.
Job	Job	18	30	3	
Job	Job	18	30	4	De plockar saltört bland snåren, ginstens rötter är deras föda.
Job	Job	18	30	5	De drivs bort från mänsklig gemenskap, och man skriker efter dem som efter tjuvar.
Job	Job	18	30	6	I dystra raviner håller de till, i jordkulor och klippskrevor.
Job	Job	18	30	7	Från snåren hörs deras tjut, under tistelstånden skockas de,
Job	Job	18	30	8	dessa dårar och ärelösa som jagats ut ur landet.
Job	Job	18	30	9	Nu har jag blivit en visa för dem, utsatt för skämt och hån.
Job	Job	18	30	10	De föraktar mig och undviker mig, de spottar mig rakt i ansiktet.
Job	Job	18	30	11	Gud har lossat min bågsträng och knäckt mig, därför kastar de alla hänsyn.
Job	Job	18	30	12	Spolingar sätter sig upp mot mig och knuffar mig åt sidan. De banar väg för ofärdens anlopp.
Job	Job	18	30	13	De river upp min väg för att få mig att falla, ingen hindrar dem från att rycka fram.
Job	Job	18	30	14	De kommer som genom en bred bräsch och väller fram i brak och dån,
Job	Job	18	30	15	fasor störtar över mig. Min värdighet förs bort av vinden, min lycka upplöses som ett moln.
Job	Job	18	30	16	Jag överväldigas av sorg, plågan har mig i sitt grepp.
Job	Job	18	30	17	Om natten brinner min kropp, mina lemmar finner ingen vila.
Job	Job	18	30	18	Med all sin kraft hugger han tag i min klädnad, griper mig i kragen
Job	Job	18	30	19	och kastar mig i dyn. Jag är som stoft och aska.
Job	Job	18	30	20	Jag ropar till dig men du svarar inte, jag står här och du ser mig inte.
Job	Job	18	30	21	Du har förvandlats till en grym fiende och ansätter mig med all din styrka.
Job	Job	18	30	22	Du slungar i väg mig i vinden och upplöser mig i ett dån.
Job	Job	18	30	23	Ja, jag vet att du för mig till döden, till den plats där allt levande samlas.
Job	Job	18	30	24	Man lyfter inte handen mot den arme när han ropar på hjälp i sin nöd.
Job	Job	18	30	25	Jag har ju gråtit över dem som haft det svårt och bekymrat mig om den fattige.
Job	Job	18	30	26	Men när jag hoppades på gott, kom ont, när jag väntade på ljus, kom mörker.
Job	Job	18	30	27	Mitt inre sjuder, jag får ingen ro, onda dagar möter mig.
Job	Job	18	30	28	Sörjande går jag, utan en strimma sol, jag reser mig inför folket och ropar på hjälp.
Job	Job	18	30	29	Jag har blivit schakalens broder, jag är uvens like.
Job	Job	18	30	30	Min hud svartnar och flagar, kroppen glöder av feber.
Job	Job	18	30	31	Min lyras klang har vänts i klagan, flöjtens toner ljuder som gråt.
Job	Job	18	31	1	Jag slöt ett avtal med mina ögon att aldrig titta efter en flicka.
Job	Job	18	31	2	Vilken lott är att vänta från Gud i höjden, vilken lön från den Väldige därovan?
Job	Job	18	31	3	Olycka väntar ju syndaren, ofärd ogärningsmännen.
Job	Job	18	31	4	Ser han då inte var jag går, räknar han inte alla mina steg?
Job	Job	18	31	5	Slog jag någonsin följe med falskhet och skyndade fram på svekets väg?
Job	Job	18	31	6	Låt Gud väga mig på riktig våg, så skall han finna att jag är oförvitlig.
Job	Job	18	31	7	Om mina steg vikit av från vägen, om mitt hjärta förletts av mina ögon, om mina händer fläckats av synd,
Job	Job	18	31	8	då må andra äta det jag har sått, min gröda ryckas upp med roten!
Job	Job	18	31	9	Om jag låtit mig dåras av min nästas hustru och stått på lur vid hans port,
Job	Job	18	31	10	då må min egen hustru mala åt en annan, då må andra lägga sig med henne!
Job	Job	18	31	11	Ty sådant är en skändlighet, ett brott som förtjänar straff,
Job	Job	18	31	12	en förtärande avgrundseld, som skövlar allt vad man äger.
Job	Job	18	31	13	Om jag kränkt min slavs eller slavinnas rätt när de varit i tvist med mig,
Job	Job	18	31	14	vad skulle jag då göra när Gud träder fram, vad skulle jag säga när han ställer mig till svars?
Job	Job	18	31	15	Han har ju skapat oss alla i moderlivet, en och densamme formade oss i modersskötet.
Job	Job	18	31	16	Har jag någonsin avvisat den fattiges bön eller fått änkans blick att slockna,
Job	Job	18	31	17	har jag ätit mitt bröd för mig själv och inte delat det med den faderlöse?
Job	Job	18	31	18	Nej, från min ungdom var jag som en far för honom, för änkan var jag ett stöd från min första stund.
Job	Job	18	31	19	Lät jag någonsin en stackare gå naken, en fattig sakna kläder att skyla sig med?
Job	Job	18	31	20	Nej, hans kropp välsignade mig när han värmdes av ull från mina lamm.
Job	Job	18	31	21	Om jag lyft handen mot den faderlöse för att jag såg mig ha medhåll i rätten,
Job	Job	18	31	22	då må armen lossna från min skuldra, brytas av från sitt fäste!
Job	Job	18	31	23	Ja, jag skulle frukta ofärd från Gud och inte kunna bestå inför hans höghet.
Job	Job	18	31	24	Har jag någonsin satt mitt hopp till guldet, kallat gyllene skatter min trygghet?
Job	Job	18	31	25	Gladdes jag någonsin över min stora rikedom, över att jag förvärvat så mycket?
Job	Job	18	31	26	När jag såg solen i dess glans, såg månen skrida fram i prakt,
Job	Job	18	31	27	lät jag mig då i hemlighet dåras till att hylla dem och kasta kyssar?
Job	Job	18	31	28	Också det hade varit ett brott som förtjänar straff, det vore att förneka Gud i höjden.
Job	Job	18	31	29	Gladdes jag någonsin åt min fiendes fall, triumferade jag när olyckan slog honom?
Job	Job	18	31	30	Nej, aldrig lät jag min tunga synda genom att nedkalla död över honom.
Job	Job	18	31	31	Mitt husfolk brukade säga: »Han har aldrig låtit oss sakna kött att äta.«
Job	Job	18	31	32	Ingen främling behövde sova på gatan, min dörr stod öppen för vandraren.
Job	Job	18	31	33	Sökte jag någonsin som andra dölja mina brott och gömma mina synder
Job	Job	18	31	34	av fruktan för folkhopen och rädsla för släktingars förakt, så att jag teg och inte tordes gå ut?
Job	Job	18	31	35	O att det fanns någon som hörde mig! Jag har sagt mitt. Må den Väldige svara!
Job	Job	18	31	36	skall jag bära den på mina händer, jag vill binda den som en ärekrans åt mig.
Job	Job	18	31	37	Jag kan svara inför honom för varje steg jag tagit, som en furste kan jag nalkas honom.
Job	Job	18	31	38	Om min jord har klagat över mig och åkerns fåror gråtit,
Job	Job	18	31	39	om jag njutit dess gröda utan betalning och fått ägarna att sucka i vanmakt,
Job	Job	18	31	40	då må törne växa i stället för vete, stinkgräs i stället för korn!
Job	Job	18	32	1	De tre männen slutade tala med Job, eftersom han såg sig som rättfärdig. 
Job	Job	18	32	2	Men Elihu från Bus, Barakels son, av Rams släkt, greps av vrede. Han vredgades på Job som tyckte sig ha rätt mot Gud, 
Job	Job	18	32	3	och han vredgades på de tre vännerna för att de inte funnit något att säga som visade Jobs skuld. 
Job	Job	18	32	4	Elihu hade väntat medan de talade med Job, eftersom de var äldre än han. 
Job	Job	18	32	5	Men när han såg att de tre männen blev svarslösa fylldes han av vrede.
Job	Job	18	32	6	Elihu från Bus, Barakels son, sade:
Job	Job	18	32	7	Jag tänkte: Åldern skall tala, åren skall lära ut vishet.
Job	Job	18	32	8	Men det är ju anden hos människan, den Väldiges andedräkt, som ger insikt.
Job	Job	18	32	9	Det är inte de som levt längst som är visast, inte bara de gamla vet vad som är rätt.
Job	Job	18	32	10	Därför säger jag: Hör på mig, också jag vill visa min kunskap.
Job	Job	18	32	11	Jag väntade på vad ni hade att säga, lyssnade efter kloka ord, efter de skäl ni skulle dra fram.
Job	Job	18	32	12	Jag följde uppmärksamt med, men ingen av er vederlade Job, ingen gav honom svar på tal.
Job	Job	18	32	13	Säg inte: »Vi har kommit till klarhet: Gud kan besegra honom, inte människor.«
Job	Job	18	32	14	Han riktade aldrig sina ord till mig, jag tänker inte svara som ni.
Job	Job	18	32	15	De är förkrossade och säger inget mer, orden sviker dem.
Job	Job	18	32	16	Skall jag vänta när de ingenting säger, när de bara står där svarslösa?
Job	Job	18	32	17	Nej, nu är det min tur att tala, också jag vill visa min kunskap.
Job	Job	18	32	18	Jag har mycket på hjärtat, trycket inom mig växer.
Job	Job	18	32	19	Det jäser i mig som av vin som kan spränga också nya läglar.
Job	Job	18	32	20	Nu måste jag tala, annars kvävs jag, jag vill öppna munnen och ta till orda.
Job	Job	18	32	21	Jag tar inte hänsyn till person och fjäskar inte för någon
Job	Job	18	32	22	– fjäsk ligger inte för mig – då skulle min skapare rycka bort mig.
Job	Job	18	33	1	Så hör vad jag har att säga, Job, lyssna noga på mina ord!
Job	Job	18	33	2	Nu vill jag öppna min mun och låta min stämma höras.
Job	Job	18	33	3	Av uppriktigt hjärta talar jag kunskapens ord, mina läppar ger klara besked.
Job	Job	18	33	4	Guds ande skapade mig, den Väldiges andedräkt ger mig liv.
Job	Job	18	33	5	Svara mig om du kan, rusta dig till strid mot mig!
Job	Job	18	33	6	Inför Gud är du och jag lika, jag är formad av en lerklump också jag.
Job	Job	18	33	7	Du behöver inte känna fruktan för mig, jag skall inte trycka ner dig.
Job	Job	18	33	8	Men jag hörde själv vad du sade, dina ord undgick mig inte:
Job	Job	18	33	9	»Jag är ren och utan skuld, utan fläck och fri från synd.
Job	Job	18	33	10	Men han söker sak med mig och räknar mig som sin fiende.
Job	Job	18	33	11	Han sätter mig i stocken, han bevakar alla mina vägar.«
Job	Job	18	33	12	Nej, där har du inte rätt! Jag säger dig: Gud är större än människor.
Job	Job	18	33	13	Varför anklagar du honom för att han inte svarar dem?
Job	Job	18	33	14	På ett sätt talar Gud, ja, på två sätt den Osynlige.
Job	Job	18	33	15	I en dröm, en syn om natten, när människor sover sin djupaste sömn, när de slumrar på bädden,
Job	Job	18	33	16	då får han människorna att lyssna, han varnar och förskräcker dem
Job	Job	18	33	17	för att avhålla dem från deras ogärningar och stäcka deras högmod.
Job	Job	18	33	18	Så räddar han dem från graven, från att fara ner i dödsriket.
Job	Job	18	33	19	Eller när en man tuktas av plågor på sin bädd, med ständiga smärtor i kroppen:
Job	Job	18	33	20	han får avsmak för mat, saknar aptit för de läckraste rätter,
Job	Job	18	33	21	han mister hullet och syns knappt mer, kroppen är tärd intill osynlighet,
Job	Job	18	33	22	han står på gravens rand, han möter dödens makter.
Job	Job	18	33	23	Om då en ängel kommer till honom, ett av de tusende sändebuden, och förklarar honom rättrådig,
Job	Job	18	33	24	då har Gud förbarmat sig och sagt: »Rädda honom från att sänkas i graven, lösen är erlagd.«
Job	Job	18	33	25	Hans kropp blir smidig som ynglingens, han återfår sin ungdoms kraft.
Job	Job	18	33	26	När han ber till Gud blir han bönhörd, han får träda fram inför honom med jubel.
Job	Job	18	33	27	Jublande säger hon inför alla: »Jag syndade och gjorde det raka krokigt men slipper det straff jag förtjänat.
Job	Job	18	33	28	Han har räddat mig undan graven, jag får leva och se ljuset.«
Job	Job	18	33	29	Allt detta gör Gud med människan, två gånger, ja tre,
Job	Job	18	33	30	han för henne åter från graven och låter livets ljus lysa över henne.
Job	Job	18	33	31	Lyssna nu, Job, hör på mig, var tyst, det är jag som talar.
Job	Job	18	33	32	Men har du något att säga, så gör det – tala du, jag skall gärna ge dig rätt.
Job	Job	18	33	33	Om inte, är det du som skall höra på mig. Var tyst, så skall jag lära dig vishet.
Job	Job	18	34	1	Elihu sade:
Job	Job	18	34	2	Ni visa, hör mina ord, lyssna på mig, ni som har kunskap!
Job	Job	18	34	3	Örat prövar orden som tungan smakar på maten.
Job	Job	18	34	4	Låt oss välja ut det rätta, tillsammans ta reda på vad som är gott.
Job	Job	18	34	5	Här säger Job: »Jag är oskyldig, men Gud ger mig inte min rätt.
Job	Job	18	34	6	Han ljuger om min rättvisa sak, skuldlös fick jag ett oläkligt sår.«
Job	Job	18	34	7	Finns väl någon som Job, som släcker törsten med hädelser,
Job	Job	18	34	8	som slår följe med ogärningsmän och ger sig i lag med syndare?
Job	Job	18	34	9	Han säger: »Inte hjälper det en människa att hålla sig väl med Gud.«
Job	Job	18	34	10	Därför, förståndiga män, hör på mig: Gud gör sannerligen inte något ont, den Väldige handlar aldrig orätt!
Job	Job	18	34	11	Han vedergäller en människa för vad hon gör, behandlar henne efter hur hon lever.
Job	Job	18	34	12	Sanna mina ord, Gud gör ingenting ont, den Väldige vränger inte rätten.
Job	Job	18	34	13	Vem satte honom att råda över jorden, vem anförtrodde honom hela världen?
Job	Job	18	34	14	Om han återtar sin ande, tar tillbaka sin livsfläkt,
Job	Job	18	34	15	då förgås allt levande på en gång, och människan blir åter till jord.
Job	Job	18	34	16	Hör här, om du har förstånd, lyssna på vad jag säger.
Job	Job	18	34	17	Kan en som hatar det rätta härska? Han som är mäktig och rättfärdig, dömer du honom skyldig,
Job	Job	18	34	18	han som kan kalla en kung för skurk och stormän för uslingar,
Job	Job	18	34	19	som inte är partisk för furstar och inte sätter den förnäme högre än den ringe? Alla är de skapade av honom,
Job	Job	18	34	20	de kan dö när som helst, mitt i natten. Han slår de förnäma, och de försvinner, den starke rycks bort som av en osynlig hand.
Job	Job	18	34	21	Han vakar över allt som människan gör och ser varje steg hon tar.
Job	Job	18	34	22	Det finns inget mörker så djupt att ogärningsmännen kan gömma sig där.
Job	Job	18	34	23	Gud behöver inte sätta ut en tid då människan skall stå till svars inför honom,
Job	Job	18	34	24	utan rannsakning krossar han mäktiga män och sätter andra i deras ställe.
Job	Job	18	34	25	Ja, han känner deras gärningar, en natt störtar han dem, och de blir till intet.
Job	Job	18	34	26	Han straffar dem för deras ondska, öppet, där alla kan se det,
Job	Job	18	34	27	därför att de vänt sig bort från honom och inte förstått att följa hans vägar.
Job	Job	18	34	28	Så har de ringas rop nått fram till Gud, han hör när de fattiga ropar.
Job	Job	18	34	29	Men om han tiger, vem kan döma honom? Om han döljer sitt ansikte, vem kan blidka honom? 
Job	Job	18	34	30	
Job	Job	18	34	31/32	 »Jag har misstagit mig, jag vill inte göra mer ont. Lär mig du, så ser jag på, och har jag handlat orätt, vill jag sluta med det.«
Job	Job	18	34	33	 Du skall välja, inte jag. Dela med dig av din kunskap!
Job	Job	18	34	34	Män med förstånd säger till mig, kloka människor som hör mig:
Job	Job	18	34	35	»Job vet inte vad han talar om, hans ord röjer ingen insikt.
Job	Job	18	34	36	Job prövas till det yttersta för att han svarat som syndare gör.
Job	Job	18	34	37	Han lägger brott till brott och hopar synder ibland oss. Han upphör aldrig att tala mot Gud.«
Job	Job	18	35	1	Elihu sade:
Job	Job	18	35	2	Tycker du detta är riktigt? Du säger att du har rätt mot Gud,
Job	Job	18	35	3	du frågar honom: »Vad har du för nytta av min rättfärdighet, och vad gör det dig om jag syndar?«
Job	Job	18	35	4	Jag vill ge dig svar, dig och dina vänner.
Job	Job	18	35	5	Vänd blicken mot himlen och se, betrakta molnen högt ovanför dig!
Job	Job	18	35	6	Om du syndar, vad gör det honom? Är dina brott många, vad rör det honom?
Job	Job	18	35	7	Om du är rättfärdig, vad ger det honom, vad får han ta emot av dig?
Job	Job	18	35	8	Din ondska berör bara människor, din rättfärdighet bara dina likar.
Job	Job	18	35	9	Man klagar över våld och förtryck, man ropar på hjälp mot de mäktiga.
Job	Job	18	35	10	Men ingen frågar: »Var är Gud, min skapare, han som skänker styrka i natten,
Job	Job	18	35	11	han som gett oss mer kunskap än markens djur, mer vishet än himlens fåglar?«
Job	Job	18	35	12	Så klagar de men får inget svar, ty de är onda och övermodiga.
Job	Job	18	35	13	Gud lyssnar inte till tomma böner, den Väldige bryr sig inte om sådant.
Job	Job	18	35	14	Om du än säger att du inte ser honom är det han som skall döma. Vänta på honom!
Job	Job	18	35	15	Men så länge Gud inte straffar i sin vrede och inte bryr sig så mycket om synden,
Job	Job	18	35	16	kan Job hålla på med sitt prat och låta sitt oförnuft flöda.
Job	Job	18	36	1	Elihu fortsatte:
Job	Job	18	36	2	Vänta lite, jag skall ge dig besked, det finns mer att säga till Guds försvar.
Job	Job	18	36	3	Med min vittfamnande kunskap skall jag visa att min skapare har rätt.
Job	Job	18	36	4	Det är alls inga lögner jag kommer med, du står inför en som vet allt.
Job	Job	18	36	5	Stor och mäktig är Gud, han förkastar inte den som har rent hjärta,
Job	Job	18	36	6	han låter inte de onda leva, men de svaga ger han deras rätt.
Job	Job	18	36	7	Han släpper inte de rättfärdiga med blicken, han låter dem trona bland kungar i evig ära.
Job	Job	18	36	8	Men de som blir slagna i bojor och fångas i eländets snara,
Job	Job	18	36	9	dem vill han visa vad de har gjort, hur de syndat i sin förhävelse.
Job	Job	18	36	10	Han gör dem mottagliga för tuktan och manar dem att vända om från det onda.
Job	Job	18	36	11	Om de lyssnar och lyder honom får de framleva sina dagar i lycka, sina år i behaglig ro.
Job	Job	18	36	12	Men lyssnar de inte hamnar de i dödsriket och förgås i sitt oförnuft.
Job	Job	18	36	13	De gudlösa svarar med vrede och ropar inte till Gud när han fjättrar dem.
Job	Job	18	36	14	De dör i unga år, de slutar sitt liv bland förtappade.
Job	Job	18	36	15	Genom lidandet vill han rädda dem som lider, genom plågan varnar han dem.
Job	Job	18	36	16	Du förleddes av ditt övermod. Du hade all frihet och såg inga hinder, ditt bord dignade av feta rätter.
Job	Job	18	36	17	Men du drev inte den fattiges sak och hävdade inte den faderlöses rätt.
Job	Job	18	36	18	Då tuktade han dig, för att överflödet inte skulle förleda dig och stora mutor inte föra dig vilse.
Job	Job	18	36	19	
Job	Job	18	36	20	
Job	Job	18	36	21	Ta dig i akt, vänd dig inte till ondskan, om du föredrar lycka framför olycka.
Job	Job	18	36	22	Gud är upphöjd i sin makt, vem är en läromästare som han?
Job	Job	18	36	23	Vem kan bestämma vad han skall göra, vem kan säga: »Du handlar orätt«?
Job	Job	18	36	24	Kom ihåg att prisa hans verk, som människor alltid besjungit.
Job	Job	18	36	25	De kan beskådas av alla, människan ser dem i fjärran.
Job	Job	18	36	26	Ja, Gud är större än vi kan förstå, hans år kan ingen räkna.
Job	Job	18	36	27	Han samlar vattendropparna, de silar ner som regn och når hans flöde.
Job	Job	18	36	28	De strömmar ur skyarna och faller på människor överallt.
Job	Job	18	36	29	Kan någon fatta molnens flykt eller dånet från hans boning?
Job	Job	18	36	30	Han sveper sig i blixtars sken, han fyller haven med vatten.
Job	Job	18	36	31	Så ger han folken föda, skänker dem mat i överflöd.
Job	Job	18	36	32	Han täcker himlavalvet med blixtar och bestämmer målet för dem.
Job	Job	18	36	33	Hans rytande vittnar om honom, om hans vrede över det onda.
Job	Job	18	37	1	Inför detta darrar jag i mitt innersta, hjärtat hamrar i mitt bröst.
Job	Job	18	37	2	Hör hans vreda stämma, hör mullret från hans mun!
Job	Job	18	37	3	Han låter det rulla över hela himlen, och hans blixtar når ända till jordens hörn.
Job	Job	18	37	4	Sedan hörs ett rytande, hans mäktiga stämma dånar. Han sparar inte på blixtarna när han låter sin stämma höras.
Job	Job	18	37	5	Med sin dånande stämma gör Gud under, större ting än vi kan förstå.
Job	Job	18	37	6	Han säger till snön att falla på jorden, till regnet att vräka ner.
Job	Job	18	37	7	Människorna stänger han inne, de skall veta att det är han som verkar.
Job	Job	18	37	8	Djuren gömmer sig i sina bon och stannar i sina hålor.
Job	Job	18	37	9	Stormen släpps ut ur sin kammare och kölden ur sitt förråd.
Job	Job	18	37	10	När Gud andas bildas is och vida vatten stelnar.
Job	Job	18	37	11	Han fyller molnen med väta, från skyarna sprids hans blixtar.
Job	Job	18	37	12	Ljungande, åt alla håll, far de dit han vill, de utför allt vad han befaller kring hela jordens krets.
Job	Job	18	37	13	Han låter dem nå sitt mål, till straff eller gagn för jorden.
Job	Job	18	37	14	Lyssna på detta, Job, hejda dig och besinna Guds under!
Job	Job	18	37	15	Förstår du hur Gud styr, hur han får blixten att ljunga ur skyn?
Job	Job	18	37	16	Förstår du molnens flykt, den allvetandes underbara verk?
Job	Job	18	37	17	När dina kläder bränner mot huden och sunnanvinden får landet att domna,
Job	Job	18	37	18	är det då du som har hjälpt honom att hamra ut himlavalvet, den hårda, blanka spegeln?
Job	Job	18	37	19	Lär oss vad vi skall säga till honom, vi har inget att anföra i vår förmörkelse.
Job	Job	18	37	20	Skulle jag be att få tala med honom – vem begär väl sin egen undergång?
Job	Job	18	37	21	Ingen kan se på solen där den lyser klar sedan vinden gjort himlen ren.
Job	Job	18	37	22	Från gudaboningen kommer ett gyllene sken, glansen kring Gud väcker bävan.
Job	Job	18	37	23	Den Väldige når vi inte. Han som är stor i makt och rätt och upphöjd i rättfärdighet, han svarar inte.
Job	Job	18	37	24	Därför bävar människorna inför honom, medan han inte ens ser åt de visa.
Job	Job	18	38	1	Herren svarade Job ur stormen:
Job	Job	18	38	2	Vem är du som höljer min visa plan i mörker med ord utan förnuft?
Job	Job	18	38	3	Gör dig redo, var en man, ge mig besked när jag frågar!
Job	Job	18	38	4	Var var du när jag lade jordens grund? Låt höra, om du vet och kan!
Job	Job	18	38	5	Vem bestämde dess mått? Det vet du nog! Vem spände mätsnöret över den?
Job	Job	18	38	6	Var fick dess grundvalar fäste, vem lade dess hörnsten,
Job	Job	18	38	7	medan alla morgonens stjärnor sjöng och gudasönerna jublade?
Job	Job	18	38	8	Vem satte portar som spärr för havet? När det bröt fram ur moderlivet
Job	Job	18	38	9	och jag gav det molnen till kläder och dimman till lindor,
Job	Job	18	38	10	satte jag för det en gräns och stängde med portar och bommar.
Job	Job	18	38	11	Jag sade: »Hit men inte längre, här skall dina stolta vågor hejdas.«
Job	Job	18	38	12	Har du någonsin kallat fram morgonen, har du visat gryningen dess plats,
Job	Job	18	38	13	när den skall gripa om jordens hörn och skaka bort de onda?
Job	Job	18	38	14	
Job	Job	18	38	15	De onda berövas sitt ljus, de trotsiga krossas.
Job	Job	18	38	16	Har du varit framme vid havets källor eller vandrat genom de dolda djupen?
Job	Job	18	38	17	Har du skådat dödens portar, portarna till det yttersta mörkret?
Job	Job	18	38	18	Kan din tanke fatta jordens vidd? Låt höra, om du vet allt detta!
Job	Job	18	38	19	Var går vägen till ljusets hem, var är den plats där mörkret bor?
Job	Job	18	38	20	Du brukar väl föra dem till deras ort, du känner väl vägen hem till dem?
Job	Job	18	38	21	Du vet säkert, du var nog född redan då, du som har levat så länge!
Job	Job	18	38	22	Har du varit vid förråden med snö, har du sett förråden med hagel,
Job	Job	18	38	23	som jag har sparat till nödens tid, till krigets och drabbningens dag?
Job	Job	18	38	24	På vilken väg strålar ljuset ut, hur sprider sig östanvinden över jorden?
Job	Job	18	38	25	Vem öppnar rännor för störtregnet och bestämmer åskvädrets bana
Job	Job	18	38	26	och låter det regna över folktomt land, över öknen där ingen människa bor,
Job	Job	18	38	27	så att öde trakter mättas med vatten och gräset spirar ur den torra marken?
Job	Job	18	38	28	Har regnet någon far? Vem avlar daggens droppar?
Job	Job	18	38	29	Ur vilket sköte kommer isen? Vem föder himlens rimfrost?
Job	Job	18	38	30	Vattnet döljs av stenhårt täcke, djupets yta stelnar.
Job	Job	18	38	31	Kan du knyta samman Sjustjärnorna eller lossa Orions bälte?
Job	Job	18	38	32	Låter du aftonstjärnan gå upp i rätt tid, leder du Stora Björn och hennes ungar?
Job	Job	18	38	33	Förstår du himlens lagar, får du dess ordning att gälla på jorden?
Job	Job	18	38	34	Kan du ropa till molnen där uppe, så att de svarar med floder av vatten?
Job	Job	18	38	35	Kan du kalla ut blixtarna, så att de svarar: »Till din tjänst«?
Job	Job	18	38	36	Vem lade ner vishet i det fördolda, vem gav himlakropparna insikt?
Job	Job	18	38	37	Vem håller i sin vishet räkning på molnen, vem tömmer ut himlens läglar,
Job	Job	18	38	38	när marken är hård som malm och klumpad i kokor?
Job	Job	18	39	1	Fångar du bytet åt lejonen, mättar du de unga lejonen,
Job	Job	18	39	2	där de kryper ihop i sin kula eller ligger på lur i snåren?
Job	Job	18	39	3	Vem skaffar mat åt korpen när dess ungar ropar till Gud och skriker av hunger?
Job	Job	18	39	4	Förstår du hur stengeten föder, övervakar du hindens kalvning?
Job	Job	18	39	5	Räknar du månaderna för deras dräktighet, vet du när det är dags för dem att föda?
Job	Job	18	39	6	De kröker ihop sig och föder fram sina ungar och är genast kvitt sina plågor.
Job	Job	18	39	7	Deras ungar blir starka och växer upp i det fria, de ger sig i väg och kommer inte tillbaka.
Job	Job	18	39	8	Vem gav vildåsnan hennes frihet, vem löste henne från repen?
Job	Job	18	39	9	Öknen gav jag henne till hem, sin boplats fick hon på saltjord.
Job	Job	18	39	10	Hon ler åt stadens larm och hör ingen åsnedrivare hojta.
Job	Job	18	39	11	Hon söker efter bete i bergen och letar upp varje grön fläck.
Job	Job	18	39	12	Är vildoxen villig att tjäna dig och stanna om natten vid din krubba?
Job	Job	18	39	13	Kan du spänna honom för plogen, får du honom att harva på slätten?
Job	Job	18	39	14	Vågar du lita på hans väldiga styrka och överlåta ditt slit på honom?
Job	Job	18	39	15	Är du säker på att han för hem din säd och lämnar den på din tröskplats?
Job	Job	18	39	16	Höjer sig skrikfågeln på sina vingar, är hennes vingar som hägerns och hökens?
Job	Job	18	39	17	Hon lämnar sina ägg på marken, låter dem värmas i sanden,
Job	Job	18	39	18	glömsk av att någon kan trampa på dem och att vilda djur kan krossa dem.
Job	Job	18	39	19	Hon är hård mot sina ungar, som om de inte var hennes egna. Det rör henne inte om hennes möda är förgäves.
Job	Job	18	39	20	Gud har förmenat henne klokhet, inte gett henne något förstånd.
Job	Job	18	39	21	Men plötsligt far hon upp och kan skratta åt häst och ryttare.
Job	Job	18	39	22	Är det du som ger hästen hans styrka, har du klätt hans hals med fladdrande man?
Job	Job	18	39	23	Får du honom att dåna fram som en gräshoppssvärm? Hans stolta frustande väcker förfäran.
Job	Job	18	39	24	På slagfältet skrapar han ivrigt med hoven och spränger fram mot väpnade skaror.
Job	Job	18	39	25	Han skrattar åt faran och darrar inte, ryggar inte tillbaka för svärdet.
Job	Job	18	39	26	Runt omkring honom viner pilar, det blixtrar av spjut och sablar.
Job	Job	18	39	27	Med dån och dunder stormar han fram, han tredskas inte vid hornets ljud.
Job	Job	18	39	28	När hornet ljuder gnäggar han högt, på långt håll vädrar han strid, kommandorop och härskrin.
Job	Job	18	39	29	Är det din vishet som får höken att flyga och med utbredda vingar styra mot söder?
Job	Job	18	39	30	Befaller du örnen att stiga mot höjden och bygga sitt näste högt uppe?
Job	Job	18	39	31	På klippan har han sitt bo där han vilar, högst uppe på branta klippan.
Job	Job	18	39	32	Därifrån spanar han efter föda, hans blick når vida omkring.
Job	Job	18	39	33	Hans ungar skall mättas med blodigt byte, där de stupade ligger, där är han.
Job	Job	18	39	34	Herren svarade Job:
Job	Job	18	39	35	Du som tvistar med den Väldige, rätta mig nu, och svara på detta, du som klandrar Gud!
Job	Job	18	39	36	Job svarade Herren:
Job	Job	18	39	37	Jag är så liten, vad kan jag svara dig? Jag sätter handen för munnen.
Job	Job	18	39	38	Gång på gång har jag talat, nu säger jag inte mer.
Job	Job	18	40	1	Herren svarade Job ur stormen:
Job	Job	18	40	2	Gör dig redo, var en man, ge mig besked när jag frågar.
Job	Job	18	40	3	Vill du sätta min rättvisa i fråga, förklara mig skyldig för att själv bli frikänd?
Job	Job	18	40	4	Är din arm lika mäktig som Guds, kan din röst dundra som hans?
Job	Job	18	40	5	Skruda dig då i makt och i ära, klä dig i höghet och härlighet!
Job	Job	18	40	6	Släpp loss din brinnande vrede, se de övermodiga och kväs dem!
Job	Job	18	40	7	Se de övermodiga och kuva dem, trampa ner de onda på en enda gång!
Job	Job	18	40	8	Göm dem i jorden allesammans, låt dem försvinna i mörkret!
Job	Job	18	40	9	Också jag skall prisa dig när din styrka ger dig seger.
Job	Job	18	40	10	Se på Behemot – honom har jag skapat liksom dig. Han äter gräs som oxen.
Job	Job	18	40	11	Se vilken styrka i länden, vilken kraft i bukens muskler!
Job	Job	18	40	12	Hans lem är mäktig som cedern, lårens senor är som tvinnade rep.
Job	Job	18	40	13	Benen i hans kropp är som rör av brons, benstommen som stänger av järn.
Job	Job	18	40	14	Han är den främsta bland Guds skapelser. 
Job	Job	18	40	15	
Job	Job	18	40	16	Under lotusträden ligger han, dold i vass och dy.
Job	Job	18	40	17	Lotusträden ger honom skugga, strandens pilar gömmer honom.
Job	Job	18	40	18	Hur än floden svallar låter han sig inte bekomma, han bevarar sitt lugn om så en hel Jordan forsar mot hans gap.
Job	Job	18	40	19	Vem kan fånga honom med ett grepp i ögonen eller sticka hål i hans nos?
Job	Job	18	40	20	Kan du dra upp Leviatan med krok, kan du lägga betsel i hans mun?
Job	Job	18	40	21	Trär du en vidja genom hans nos, sticker du en hake genom hans käft?
Job	Job	18	40	22	Tigger han dig om nåd, vädjar han till dig med mjuka ord?
Job	Job	18	40	23	Ingår han avtal med dig, tar du honom som slav för alltid?
Job	Job	18	40	24	Leker du med honom som med en fågel, får dina flickor ha honom i band?
Job	Job	18	40	25	Köpslår handlare om honom, delas han upp mellan krämare?
Job	Job	18	40	26	Kan du sätta en svärm av pilar i hans hud och en harpun i hans huvud?
Job	Job	18	40	27	Anfall honom du – den kampen glömmer du aldrig, och du gör inte om det.
Job	Job	18	40	28	Där kan ingen hoppas på framgång, vid blotta anblicken fälls man till marken.
Job	Job	18	41	1	Han är alltför grym, ingen törs reta honom. Vem kan hålla stånd inför honom?
Job	Job	18	41	2	Vem kan oskadd utmana honom, vem under hela himlen?
Job	Job	18	41	3	
Job	Job	18	41	4	Vem klär av honom hans hölje, vem tränger genom hans dubbla pansar?
Job	Job	18	41	5	Vem öppnar gapets dörrar – de blottade tänderna väcker fasa.
Job	Job	18	41	6	Hans rygg bär rader av sköldar, sammanfogade som med sigill.
Job	Job	18	41	7	De sluter så tätt intill varandra att ingen luft kommer emellan.
Job	Job	18	41	8	Den ena är fästad vid den andra, de sitter ihop och kan inte skiljas åt.
Job	Job	18	41	9	Ljuset gnistrar när han fnyser, hans blickar lågar likt gryningens öga.
Job	Job	18	41	10	Kvastar av eld far ut ur hans gap, gnistor sprutar fram.
Job	Job	18	41	11	Ur hans näsborrar stiger rök som från en kokande gryta på elden.
Job	Job	18	41	12	Hans andedräkt tänder glöd, lågor slår ut från hans gap.
Job	Job	18	41	13	Styrka bor i hans manke, skräck löper framför honom.
Job	Job	18	41	14	Hans köttiga buk är inte slapp, den är fast, som vore den gjuten.
Job	Job	18	41	15	Hans bringa är hård som sten, hård som understenen i kvarnen.
Job	Job	18	41	16	När han reser sig darrar de mäktiga, och havets bränningar ryggar tillbaka.
Job	Job	18	41	17	Angriparens svärd biter inte på honom, ej heller spjut och lans och pil.
Job	Job	18	41	18	Järn är som halm för honom, brons är som murket trä.
Job	Job	18	41	19	Pilar skrämmer honom inte på flykten, mot honom är slungans stenar som boss.
Job	Job	18	41	20	Som ett halmstrå är klubban, han skrattar åt skramlet av sablar.
Job	Job	18	41	21	Undertill har han vassa skärvor, som en trösksläde glider han fram över dyn.
Job	Job	18	41	22	Djupet får han att koka som en kittel, havet gör han till en sjudande brygd.
Job	Job	18	41	23	Bakom honom ett stråk av ljus, havsdjupet tycks få silverhår.
Job	Job	18	41	24	Ingen på jorden råder över honom, han är skapt utan fruktan.
Job	Job	18	41	25	De övermodiga bävar för honom, alla stolta rovdjurs konung.
Job	Job	18	42	1	Job svarade Herren:
Job	Job	18	42	2	Jag vet att du förmår allt, inget du föresatt dig är omöjligt för dig.
Job	Job	18	42	3	»Vem är du som döljer min visa plan med ord utan förnuft?« Ja, jag har talat om det jag inte begriper, det som är för högt för mig, det som jag inte vet något om.
Job	Job	18	42	4	»Lyssna nu, så skall jag tala, ge mig besked när jag frågar!«
Job	Job	18	42	5	Förr hade jag bara hört om dig, nu har jag sett dig med egna ögon.
Job	Job	18	42	6	Jag är tillintetgjord och ångrar mig, i stoft och aska.
Job	Job	18	42	7	När Herren hade talat så till Job sade han till Elifas från Teman: »Jag är vred på dig och dina båda vänner. Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job. 
Job	Job	18	42	8	Hämta därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er själva. Min tjänare Job skall be för er, honom skall jag bönhöra, så att det inte händer er något ohyggligt för att ni inte har talat sanning om mig som min tjänare Job.«
Job	Job	18	42	9	Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren bönhörde Job. 
Job	Job	18	42	10	När Job bad för sina vänner återupprättade Herren honom och gav honom dubbelt så mycket som han hade ägt förut. 
Job	Job	18	42	11	Jobs alla bröder och systrar och vänner från förr kom hem till honom och åt tillsammans med honom, de visade sin medkänsla och tröstade honom för alla de olyckor som Herren hade låtit drabba honom. Var och en gav honom en kesita och en guldring.
Job	Job	18	42	12	Herren välsignade slutet av Jobs levnad mer än dess början: han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston. 
Job	Job	18	42	13	Och han fick sju söner och tre döttrar. 
Job	Job	18	42	14	Den första gav han namnet Lillduvan, den andra Kanelblomman och den tredje Sminkdosan. 
Job	Job	18	42	15	I hela landet fanns inte skönare kvinnor än Jobs döttrar. Deras far lät dem få ärva tillsammans med bröderna. 
Job	Job	18	42	16	Job levde sedan 140 år till och fick se barn och barnbarn i fyra led. 
Job	Job	18	42	17	Så dog Job, gammal och mätt av år.
Psaltaren	Ps	19	1	1	Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare
Psaltaren	Ps	19	1	2	utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt.
Psaltaren	Ps	19	1	3	Han är som ett träd planterat nära vatten – det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen. Allt vad han gör går väl.
Psaltaren	Ps	19	1	4	Inte så med de gudlösa – de liknar agnar som vinden för bort.
Psaltaren	Ps	19	1	5	Därför döms de gudlösa där rätten råder och syndarna i de rättfärdigas krets.
Psaltaren	Ps	19	1	6	Herren är med på de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till intet.
Psaltaren	Ps	19	2	1	Varför är folken i uppror, varför detta gagnlösa mummel?
Psaltaren	Ps	19	2	2	Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde.
Psaltaren	Ps	19	2	3	»Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras bojor!«
Psaltaren	Ps	19	2	4	Han som tronar i himlen ler, Herren ser på dem med löje.
Psaltaren	Ps	19	2	5	Nu talar han till dem i vrede, han skrämmer dem i sin harm:
Psaltaren	Ps	19	2	6	»Jag har invigt min konung på Sion, mitt heliga berg.«
Psaltaren	Ps	19	2	7	Jag vill berätta vad Herren bestämt. Han sade till mig: »Du är min son, jag har fött dig i dag.
Psaltaren	Ps	19	2	8	Be mig, så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom.
Psaltaren	Ps	19	2	9	Du skall krossa dem med en spira av järn, slå sönder dem som lerkärl.«
Psaltaren	Ps	19	2	10	Konungar, besinna er, ta varning, ni jordens härskare!
Psaltaren	Ps	19	2	11	Tjäna Herren i fruktan, hylla honom i bävan!
Psaltaren	Ps	19	2	12	Annars vredgas han och ni går under, ty hans vrede kan lätt blossa upp. Lyckliga de som flyr till honom.
Psaltaren	Ps	19	3	1	En psalm av David när han flydde för sin son Absalom.
Psaltaren	Ps	19	3	2	Herre, mina fiender är många! Många reser sig mot mig.
Psaltaren	Ps	19	3	3	Många säger om mig: »Han får ingen hjälp av Gud.«
Psaltaren	Ps	19	3	4	Men du, Herre, är min sköld och min ära, du är den som ger mig seger.
Psaltaren	Ps	19	3	5	Jag ropar högt till Herren, och han svarar från sitt heliga berg.
Psaltaren	Ps	19	3	6	Jag lade mig ner, jag sov, jag vaknade – Herren stöder mig.
Psaltaren	Ps	19	3	7	Jag fruktar ej för de tiotusen, som ansätter mig från alla håll.
Psaltaren	Ps	19	3	8	Herre, grip in! Rädda mig, min Gud! Du slår mina fiender på käken, du krossar de gudlösas tänder.
Psaltaren	Ps	19	3	9	Hjälpen kommer från Herren. Ge välsignelse åt ditt folk!
Psaltaren	Ps	19	4	1	För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	4	2	Svara mig när jag ropar, Gud, du som skaffar mig rätt. Du öppnar vägen när jag är trängd. Visa mig nåd och hör min bön.
Psaltaren	Ps	19	4	3	Ni mäktiga, hur länge skall ni skymfa min heder, älska tomhet och bruka lögn?
Psaltaren	Ps	19	4	4	Ni skall veta att Herren har varit förunderligt god mot mig, han hör när jag ropar till honom.
Psaltaren	Ps	19	4	5	Upprörs ni, så synda inte. Säg där ni ligger på er bädd: »Var stilla!«
Psaltaren	Ps	19	4	6	Ge rätta offer, förtrösta på Herren.
Psaltaren	Ps	19	4	7	Många säger: »Vem kan ge oss lycka?« Herre, låt ditt ansikte lysa över oss.
Psaltaren	Ps	19	4	8	Av dig har jag fått en större glädje än de som fått korn och vin i mängd.
Psaltaren	Ps	19	4	9	Jag lägger mig ner i frid och sover. Du, Herre, låter mig bo i trygghet.
Psaltaren	Ps	19	5	1	För körledaren, till flöjtspel. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	5	2	Lyssna på mig, Herre, hör mina suckar!
Psaltaren	Ps	19	5	3	Ge akt på mitt rop, min konung och Gud, till dig går min bön.
Psaltaren	Ps	19	5	4	Herre, om morgonen skall du höra min röst, då bereder jag mitt offer och väntar.
Psaltaren	Ps	19	5	5	Du är inte en Gud som kan tåla brott, ingen ond får bo hos dig.
Psaltaren	Ps	19	5	6	De övermodiga skall skygga för din blick, du hatar alla ogärningsmän.
Psaltaren	Ps	19	5	7	Du förgör lögnarna, Herre, mördare och bedragare avskyr du.
Psaltaren	Ps	19	5	8	Men jag får gå in i ditt hus, ty din godhet är stor. Jag faller ner i vördnad, vänd mot ditt heliga tempel.
Psaltaren	Ps	19	5	9	Herre, led mig rätt, jag omges av fiender, jämna din väg för mig.
Psaltaren	Ps	19	5	10	I deras mun finns ingen sanning, deras inre är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga gör de hal.
Psaltaren	Ps	19	5	11	Låt dem stå med skuld, o Gud, låt deras planer fälla dem! Stöt bort dem för deras många synder – de trotsar dig!
Psaltaren	Ps	19	5	12	Men alla som flyr till dig skall fröjdas och alltid jubla, du skyddar dem och de höjer glädjerop, alla som älskar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	5	13	Du, Herre, välsignar den rättfärdige. Din ynnest täcker honom som en sköld.
Psaltaren	Ps	19	6	1	För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	6	2	Herre, tukta mig inte i din vrede, straffa mig inte i din harm!
Psaltaren	Ps	19	6	3	Förbarma dig, Herre, jag är kraftlös, bota mig, Herre, min kropp tvinar bort
Psaltaren	Ps	19	6	4	och min själ är fylld av skräck – o Herre, hur länge?
Psaltaren	Ps	19	6	5	Kom tillbaka, Herre, rädda mitt liv, hjälp mig i din godhet,
Psaltaren	Ps	19	6	6	ty ingen åkallar dig bland de döda. Vem lovsjunger dig i dödsriket?
Psaltaren	Ps	19	6	7	Jag är matt av mitt suckande. Jag dränker min bädd i tårar var natt, sängen dryper av gråt.
Psaltaren	Ps	19	6	8	Mina ögon är skumma av sorg, mina fiender har fått dem att åldras.
Psaltaren	Ps	19	6	9	Gå bort från mig, ogärningsmän, Herren har hört min gråt.
Psaltaren	Ps	19	6	10	Herren har hört min åkallan, Herren har tagit emot min bön.
Psaltaren	Ps	19	6	11	Mina fiender skall slås med skam och skräck, ja, tvärt ta till flykten med skam.
Psaltaren	Ps	19	7	1	En klagosång av David, som han sjöng till Herren med anledning av benjaminiten Kush.
Psaltaren	Ps	19	7	2	Herre, min Gud, jag flyr till dig, rädda mig från förföljarna, befria mig,
Psaltaren	Ps	19	7	3	så att ingen river min strupe som ett lejon och släpar bort mig utan räddning.
Psaltaren	Ps	19	7	4	Herre, min Gud, om jag handlat fel, om orätt fläckat mina händer,
Psaltaren	Ps	19	7	5	om jag lönat min vän med ont och plundrat min ovän på allt,
Psaltaren	Ps	19	7	6	må då fienden hinna upp mig, trampa mig till marken och lägga min ära i mullen!
Psaltaren	Ps	19	7	7	Res dig, Herre, i din vrede, kväs mina ovänners raseri! Vakna upp, min Gud, du som har kallat till dom.
Psaltaren	Ps	19	7	8	Låt folken samlas omkring dig! Trona i höjden över dem!
Psaltaren	Ps	19	7	9	Det är Herren som dömer folken. Fäll domen över mig, Herre! Jag är rättfärdig, utan skuld.
Psaltaren	Ps	19	7	10	Gör slut på de ondas anslag, låt den som har rätt stå fast! Ty han som prövar hjärtan och njurar, han är en rättfärdig Gud.
Psaltaren	Ps	19	7	11	Gud håller min sköld, de redbara räddar han.
Psaltaren	Ps	19	7	12	Gud är en rättvis domare, en Gud som alltid kan vredgas.
Psaltaren	Ps	19	7	13	Om någon inte ger vika, då slipar han sitt svärd, spänner sin båge och siktar,
Psaltaren	Ps	19	7	14	håller dödens vapen redo och gör sina pilar brinnande.
Psaltaren	Ps	19	7	15	Den mannen är dräktig med ondska, han går havande med ofärd, och han föder lögn.
Psaltaren	Ps	19	7	16	Han gräver en grop och gör den djup men faller i egen fälla.
Psaltaren	Ps	19	7	17	Ofärden drabbar honom själv, våldet kommer över hans eget huvud.
Psaltaren	Ps	19	7	18	Jag vill tacka Herren för hans rättvisa dom och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
Psaltaren	Ps	19	8	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	8	2	Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. Jag vill besjunga din himmelska prakt
Psaltaren	Ps	19	8	3	med ett barns, ett dibarns mun. Du har rest ett värn mot dina fiender för att betvinga ovän och hämnare.
Psaltaren	Ps	19	8	4	När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där,
Psaltaren	Ps	19	8	5	vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?
Psaltaren	Ps	19	8	6	Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom.
Psaltaren	Ps	19	8	7	Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter:
Psaltaren	Ps	19	8	8	får och oxar, all boskap, och markens vilda djur,
Psaltaren	Ps	19	8	9	himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar.
Psaltaren	Ps	19	8	10	Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	9	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	9	2	Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta, vittna om alla dina under.
Psaltaren	Ps	19	9	3	Jag vill jubla av glädje över dig och lovsjunga ditt namn, du den Högste.
Psaltaren	Ps	19	9	4	Ty mina fiender vek tillbaka, de vacklade och gick under för din blick.
Psaltaren	Ps	19	9	5	Du har dömt och skaffat mig rätt, du satte dig på tronen, en rättvis domare.
Psaltaren	Ps	19	9	6	Du röt åt folken, förgjorde de onda, du strök ut deras namn för evigt.
Psaltaren	Ps	19	9	7	Fienden är borta, krossad för alltid. Du lade städerna öde, ingen minns dem.
Psaltaren	Ps	19	9	8	Herren regerar i evighet, han har rest sin tron för att döma.
Psaltaren	Ps	19	9	9	Han råder rättvist över världen, dömer folken med oväld.
Psaltaren	Ps	19	9	10	Herren är en borg för den förtrampade, en borg i tider av nöd.
Psaltaren	Ps	19	9	11	De som känner dig, Herre, litar på dig, ty du sviker inte dem som kommer till dig.
Psaltaren	Ps	19	9	12	Lovsjung Herren som bor på Sion, förkunna hans gärningar för folken!
Psaltaren	Ps	19	9	13	Han som hämnas blodsdåd minns, han har inte glömt de förtrycktas klagan.
Psaltaren	Ps	19	9	14	Var barmhärtig, Herre, se hur jag förtrycks av mina fiender, du som kan lyfta mig bort från dödens portar,
Psaltaren	Ps	19	9	15	så att jag får sjunga ditt lov, jubla över din hjälp i Sions portar.
Psaltaren	Ps	19	9	16	Folken föll i den grop de grävt, de fastnade i snaran de gillrat.
Psaltaren	Ps	19	9	17	Herren gav sig till känna, han skipade rätt, i sitt eget dåd blev den gudlöse snärjd.
Psaltaren	Ps	19	9	18	Ner i dödsriket skall de gudlösa fara, alla de folk som glömmer Gud.
Psaltaren	Ps	19	9	19	Ty den fattige är ej för evigt glömd, de förtrycktas hopp inte borta för alltid.
Psaltaren	Ps	19	9	20	Herre, grip in! Låt inte människor ta makten! Ställ folken inför din domstol!
Psaltaren	Ps	19	9	21	Herre, fyll dem med fruktan! Låt folken veta att de är dödliga!
Psaltaren	Ps	19	10	1	Varför, Herre, står du långt borta och håller dig dold i tider av nöd?
Psaltaren	Ps	19	10	2	I övermod jagar de gudlösa den förtryckte. Låt dem fastna i sina egna ränker.
Psaltaren	Ps	19	10	3	Den gudlöse prisar sin egen lystnad, välsignar sin vinst, föraktar Herren.
Psaltaren	Ps	19	10	4	Han tänker i sitt övermod: »Gud straffar inte, det finns ingen Gud.«
Psaltaren	Ps	19	10	5	Den gudlöse har framgång i allt han gör, dina domar rör honom inte. Han fnyser åt sina fiender,
Psaltaren	Ps	19	10	6	han tänker: »Inget kan få mig att falla, jag går med stadiga steg.«
Psaltaren	Ps	19	10	7	Svek och våld fyller hans mun, hans tunga gömmer ondska och ofärd.
Psaltaren	Ps	19	10	8	Han ligger på lur vid gårdarna och mördar den oskyldige i lönndom. Hans ögon följer den värnlöse,
Psaltaren	Ps	19	10	9	han lurar som ett lejon i snåret, han ligger på lur för att fånga den arme och dra åt sitt nät.
Psaltaren	Ps	19	10	10	Han hukar till språng, och den värnlöse fälls av hans kraft.
Psaltaren	Ps	19	10	11	Han tänker: »Gud bryr sig inte om det, han vänder sig bort, han ser det aldrig.«
Psaltaren	Ps	19	10	12	Herre, grip in! Gud, höj din hand, glöm inte de förtryckta!
Psaltaren	Ps	19	10	13	Varför får den gudlöse förakta Gud och tänka: »Han straffar inte.«
Psaltaren	Ps	19	10	14	Du ser det som tynger och plågar, du märker det och ger med din hand. Den värnlöse lämnar sin sak åt dig, du är den faderlöses hjälpare.
Psaltaren	Ps	19	10	15	Krossa den gudlöses och ondes makt! Straffa hans ondska, gör slut på den!
Psaltaren	Ps	19	10	16	Herren är konung för evigt, de främmande folken är borta ur hans land.
Psaltaren	Ps	19	10	17	Herre, du hör vad de betryckta begär, du lyssnar och stärker deras mod.
Psaltaren	Ps	19	10	18	Du skaffar rätt åt de kuvade och faderlösa, så att ingen längre flyr landet i skräck.
Psaltaren	Ps	19	11	1	För körledaren. Av David.
Psaltaren	Ps	19	11	2	Se, de gudlösa spänner bågen, de har lagt sin pil mot strängen för att skjuta de rättrådiga i dunklet.
Psaltaren	Ps	19	11	3	När grundvalarna raseras, vad kan den rättfärdige göra?
Psaltaren	Ps	19	11	4	Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människan.
Psaltaren	Ps	19	11	5	Herren utväljer de rättfärdiga men förkastar gudlösa och våldsmän.
Psaltaren	Ps	19	11	6	Han låter eldkol och svavel regna över de onda, en glödhet vind är vad de bjuds.
Psaltaren	Ps	19	11	7	Ty Herren är rättfärdig, rättfärdiga gärningar älskar han. De rättrådiga skall se hans ansikte.
Psaltaren	Ps	19	12	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	12	2	Hjälp, Herre, de fromma är borta, det finns inga trofasta människor kvar.
Psaltaren	Ps	19	12	3	Alla ljuger för varandra, talar med hala tungor och falska hjärtan.
Psaltaren	Ps	19	12	4	Må Herren tysta alla hala tungor, den mun som talar stora ord,
Psaltaren	Ps	19	12	5	alla som säger: »Vår tunga gör oss starka, vi har ordet i vår makt, vem är herre över oss?«
Psaltaren	Ps	19	12	6	De svaga förtrycks och de fattiga klagar, därför vill jag nu gripa in, säger Herren, jag vill ge hjälp åt den som föraktas.
Psaltaren	Ps	19	12	7	Herrens ord är rena ord, silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat.
Psaltaren	Ps	19	12	8	Herre, bevara oss, skydda oss alltid för detta släkte!
Psaltaren	Ps	19	12	9	De gudlösa finns överallt omkring oss, stor är människors uselhet.
Psaltaren	Ps	19	13	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	13	2	Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte?
Psaltaren	Ps	19	13	3	Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Hur länge skall min fiende triumfera?
Psaltaren	Ps	19	13	4	Se på mig, svara mig, Herre, min Gud! Ge ny glans åt mina ögon, låt mig inte somna in i döden,
Psaltaren	Ps	19	13	5	låt inte min fiende säga att han besegrat mig, mina ovänner jubla över mitt fall.
Psaltaren	Ps	19	13	6	Jag litar på din godhet, mitt hjärta skall jubla över din hjälp. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han är god mot mig.
Psaltaren	Ps	19	14	1	För körledaren. Av David.
Psaltaren	Ps	19	14	2	Herren blickar ner från himlen, han ser på människosläktet: Finns det någon som är klok, någon som söker sig till Gud?
Psaltaren	Ps	19	14	3	Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen gör det goda, ingen enda.
Psaltaren	Ps	19	14	4	Har de ingenting lärt, dessa ogärningsmän, som lever på mitt folk, äter det som bröd och aldrig åkallar Herren?
Psaltaren	Ps	19	14	5	Så drabbas de av skräck, ty Gud är hos de rättfärdiga.
Psaltaren	Ps	19	14	6	Era onda anslag mot den svage skall göras om intet, ty Herren är hans tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	14	7	O att det från Sion kom räddning för Israel! När Herren vänder sitt folks öde, då skall Jakob glädja sig, Israel jubla!
Psaltaren	Ps	19	15	1	En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	15	2	Den som lever oförvitligt och gör det rätta och är sann i tal och tanke.
Psaltaren	Ps	19	15	3	Den som inte går med förtal, inte vållar sin nästa skada och inte smädar sin granne.
Psaltaren	Ps	19	15	4	Den som föraktar den förkastlige men ärar dem som fruktar Herren. Den som håller sin ed fast det står honom dyrt.
Psaltaren	Ps	19	15	5	Den som inte ger lån mot ränta och inte kan mutas att fälla en oskyldig.
Psaltaren	Ps	19	16	1	Ett kväde av David.
Psaltaren	Ps	19	16	2	Jag säger till Herren: Min härskare, mitt högsta goda är du. Usla är de 
Psaltaren	Ps	19	16	3	som hålls heliga i landet, dessa väldiga vill jag inte veta av.
Psaltaren	Ps	19	16	4	Låt dem ha så många beläten de vill, de som åtrår andra gudar – jag tar inte del i blodsoffren åt dem, jag tar inte deras namn i min mun.
Psaltaren	Ps	19	16	5	Herren är min andel, min bägare. Du bestämmer mitt öde.
Psaltaren	Ps	19	16	6	En ljuvlig lott har tillfallit mig, ja, min arvedel finner jag skön.
Psaltaren	Ps	19	16	7	Jag vill prisa Herren, han ger mig råd, mitt inre förmanar mig om natten.
Psaltaren	Ps	19	16	8	Jag har alltid Herren inför mig, när han står vid min sida vacklar jag inte.
Psaltaren	Ps	19	16	9	Därför gläds mitt hjärta och jublar, min kropp är i trygghet,
Psaltaren	Ps	19	16	10	ty du lämnar mig inte åt dödsriket, du låter inte din trogne se graven.
Psaltaren	Ps	19	16	11	Du visar mig vägen till liv, hos dig finns glädjens fullhet, ständig ljuvlighet i din högra hand.
Psaltaren	Ps	19	17	1	En bön av David.
Psaltaren	Ps	19	17	2	Av dig väntar jag min rätt, dina ögon ser vad som är sant.
Psaltaren	Ps	19	17	3	Du prövar mitt hjärta, rannsakar mig om natten, du granskar mig men finner inget brott. Inget ont kom över mina läppar
Psaltaren	Ps	19	17	4	trots allt vad människor gjorde. Vid de ord du talat höll jag fast, från budens stigar 
Psaltaren	Ps	19	17	5	vek jag aldrig, jag gick din väg utan att snubbla.
Psaltaren	Ps	19	17	6	Jag ropar och du svarar mig, Gud. Lyssna på mig, hör mina ord,
Psaltaren	Ps	19	17	7	visa din underbara trofasthet, du som med din starka hand räddar dem som söker skydd hos dig undan sina fiender.
Psaltaren	Ps	19	17	8	Bevara mig som din ögonsten, göm mig i dina vingars skugga
Psaltaren	Ps	19	17	9	för de gudlösa som ansätter mig, mina dödsfiender som omringar mig!
Psaltaren	Ps	19	17	10	De är förstockade, de tar stora ord i sin mun.
Psaltaren	Ps	19	17	11	Jag hör deras steg omkring mig, de är ute efter att slå mig till marken.
Psaltaren	Ps	19	17	12	De liknar lejonet, redo att riva, en best som ligger på lur.
Psaltaren	Ps	19	17	13	Herre, grip in! Ryck fram mot de onda! Fäll dem, rädda mitt liv med ditt svärd!
Psaltaren	Ps	19	17	14	Herre, döda dem med din hand, gör slut på dem, på deras andel i livet! Men dina skyddslingar mättar du, deras barn får vad de behöver och lämnar kvar åt sina barn.
Psaltaren	Ps	19	17	15	Frikänd skall jag se ditt ansikte och mättas av din åsyn när jag vaknar.
Psaltaren	Ps	19	18	1	För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul.
Psaltaren	Ps	19	18	2	Jag har dig kär, Herre, min styrka,
Psaltaren	Ps	19	18	3	Herre, min klippa, min borg och min räddare, min Gud, berget som är min tillflykt, min sköld och mitt starka värn, min fristad.
Psaltaren	Ps	19	18	4	Till Herren, den högtlovade, ropade jag, och jag blev räddad från mina fiender.
Psaltaren	Ps	19	18	5	Dödens bränningar brusade kring mig, förödelsens stormflod skrämde mig.
Psaltaren	Ps	19	18	6	Dödsrikets snaror omgav mig, framför mig väntade dödens fällor.
Psaltaren	Ps	19	18	7	I min förtvivlan klagade jag för Herren, ropade jag till min Gud, och han hörde min röst i sitt tempel, mitt rop nådde fram till hans öra.
Psaltaren	Ps	19	18	8	Då skakade jorden och skälvde, bergens grundvalar darrade, vacklade under hans vrede.
Psaltaren	Ps	19	18	9	Från hans näsborrar utgick ett rökmoln, från hans mun förtärande eld. Han sprutade glöd och brand.
Psaltaren	Ps	19	18	10	Himlen vek han undan och steg ner med töcknet under sina fötter.
Psaltaren	Ps	19	18	11	Han red på keruben, han flög, han svävade fram på vindens vingar.
Psaltaren	Ps	19	18	12	Han dolde sig inne i mörkrets tält, i molnens fuktiga massor.
Psaltaren	Ps	19	18	13	I glansen kring honom for molnen fram, hagel och gnistrande bränder.
Psaltaren	Ps	19	18	14	Herren dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst.
Psaltaren	Ps	19	18	15	Han sköt sina pilar vida omkring, han sände ljungande blixtar.
Psaltaren	Ps	19	18	16	Havets bädd kom i dagen och jordens grundvalar blottades för ditt rytande, Herre, för din vredes stormvind.
Psaltaren	Ps	19	18	17	Från höjden fattade han min hand och drog mig upp ur djupa vatten.
Psaltaren	Ps	19	18	18	Han räddade mig från mäktiga fiender, från motståndare som var starkare än jag.
Psaltaren	Ps	19	18	19	De anföll mig på min olyckas dag, men Herren kom till min hjälp.
Psaltaren	Ps	19	18	20	Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig.
Psaltaren	Ps	19	18	21	Herren lönade min rättfärdighet, mitt rena och skuldlösa liv,
Psaltaren	Ps	19	18	22	ty jag har hållit mig till Herrens vägar och inte avfallit från min Gud.
Psaltaren	Ps	19	18	23	Alla hans bud har jag haft för ögonen och aldrig övergett hans lagar.
Psaltaren	Ps	19	18	24	Fläckfri var jag inför honom, jag vaktade mig för att synda.
Psaltaren	Ps	19	18	25	Därför lönade Herren min rättfärdighet, mitt rena liv inför honom.
Psaltaren	Ps	19	18	26	Mot den trogne är du trofast, du är redlig mot den redlige.
Psaltaren	Ps	19	18	27	Den rene möter du med renhet, den svekfulle med list.
Psaltaren	Ps	19	18	28	Du upprättar det förnedrade folket, men de högmodiga kuvar du.
Psaltaren	Ps	19	18	29	Du låter min lampa lysa, Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.
Psaltaren	Ps	19	18	30	Med Guds hjälp störtar jag fram mot muren, med dig stormar jag över vallen.
Psaltaren	Ps	19	18	31	Guds väg är utan brist, Herrens ord är utan slagg. Han är en sköld för alla som flyr till honom.
Psaltaren	Ps	19	18	32	Vem är Gud utom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?
Psaltaren	Ps	19	18	33	Gud rustar mig med styrka, så att jag vandrar den rätta vägen.
Psaltaren	Ps	19	18	34	Han gör mig snabbfotad som gasellen och ger mig fotfäste på bergen.
Psaltaren	Ps	19	18	35	Han lär mig krigets hantverk, lär mig spänna kopparbågen.
Psaltaren	Ps	19	18	36	Du gav mig din räddande sköld, du stödde mig med din starka hand. Du hörde min bön och min makt blev stor.
Psaltaren	Ps	19	18	37	Du gjorde vägen fri framför mig och gav stadga åt mina steg.
Psaltaren	Ps	19	18	38	Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag förintat dem.
Psaltaren	Ps	19	18	39	Jag krossade dem. De förmådde inte resa sig, de låg där under mina fötter.
Psaltaren	Ps	19	18	40	Du rustade mig med styrka för striden och tvang angriparna på knä inför mig.
Psaltaren	Ps	19	18	41	Mina fiender drev du på flykten, deras motstånd kunde jag krossa.
Psaltaren	Ps	19	18	42	De ropade, men ingen räddare fanns, de ropade till Herren, men han svarade inte.
Psaltaren	Ps	19	18	43	Jag malde dem till stoft i vinden, jag trampade ner dem som smuts på gatan.
Psaltaren	Ps	19	18	44	Du räddade mig från folkens angrepp. Du satte mig till hövding över folken, okända folkslag blev mina tjänare.
Psaltaren	Ps	19	18	45	De lydde min minsta vink, främlingar kröp för mig.
Psaltaren	Ps	19	18	46	Främlingar bleknade och kom darrande ut ur sina fästen.
Psaltaren	Ps	19	18	47	Herren lever! Lovad vare han, min klippa, och upphöjd min Gud, min räddare,
Psaltaren	Ps	19	18	48	han som ger mig hämnd på mina fiender och lägger folken under mina fötter!
Psaltaren	Ps	19	18	49	Du låter mig undslippa fienden, du rycker mig undan angriparen och räddar mig från våldsmän.
Psaltaren	Ps	19	18	50	Därför tackar jag dig, Herre, bland folken och lovsjunger ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	18	51	Stora segrar skänker Herren åt sin konung, han handlar trofast mot sin smorde, mot David och hans ätt för evigt.
Psaltaren	Ps	19	19	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	19	2	Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.
Psaltaren	Ps	19	19	3	Dag talar till dag därom och natt undervisar natt.
Psaltaren	Ps	19	19	4	Det är inte tal, det är inte ljud, deras röster kan inte höras,
Psaltaren	Ps	19	19	5	men över hela jorden når de ut, till världens ände deras ord. Där har han rest ett tält åt solen,
Psaltaren	Ps	19	19	6	den liknar en brudgum som lämnar sin kammare, en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.
Psaltaren	Ps	19	19	7	Den stiger vid himlens ena ände och når i sitt kretslopp den andra. Ingenting är gömt för dess glöd.
Psaltaren	Ps	19	19	8	Herrens lag är utan brist, den ger liv på nytt. Herrens lära är sann, den gör den oerfarne vis.
Psaltaren	Ps	19	19	9	Herrens påbud är rätta, de ger hjärtat glädje. Herrens befallningar är klara, de gör blicken ljus.
Psaltaren	Ps	19	19	10	Herrens ord är rena, de skall alltid bestå. Herrens stadgar är sanna, de är alla rättfärdiga,
Psaltaren	Ps	19	19	11	mer åtråvärda än guld, än rent guld i mängd, och sötare än honung, än självrunnen honung.
Psaltaren	Ps	19	19	12	Genom dem blir din tjänare varnad, att följa dem ger riklig lön.
Psaltaren	Ps	19	19	13	Vem känner sina fel? Fria mig från synder jag inte vet om,
Psaltaren	Ps	19	19	14	men hindra mig också från öppet trots, låt det inte få makt över mig! Då är jag utan brist och fri från svåra synder.
Psaltaren	Ps	19	19	15	Ta i nåd emot mina ord, mitt hjärtas bön till dig, Herre, min klippa, min hjälpare.
Psaltaren	Ps	19	20	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	20	2	Må Herren svara dig på nödens dag, må Jakobs Guds namn bli ditt värn.
Psaltaren	Ps	19	20	3	Må han sända dig hjälp från templet och stödja dig från Sion.
Psaltaren	Ps	19	20	4	Må han minnas dina matoffer, må han ta emot dina brännoffer.
Psaltaren	Ps	19	20	5	Må han ge dig vad du önskar och låta dina planer lyckas.
Psaltaren	Ps	19	20	6	Då skall vi jubla över din seger och triumfera i vår Guds namn. Må Herren ge dig allt du ber om.
Psaltaren	Ps	19	20	7	Nu vet jag att Herren ger seger åt sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel och räddar med sin starka hand.
Psaltaren	Ps	19	20	8	Andra litar till vagnar och hästar, men vi litar till Herrens, vår Guds, namn.
Psaltaren	Ps	19	20	9	De segnar ner och faller, vi reser oss, vi håller stånd.
Psaltaren	Ps	19	20	10	Herre, ge seger åt kungen, svara oss då vi ropar!
Psaltaren	Ps	19	21	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	21	2	Herre, kungen gläds åt din styrka, han jublar över din hjälp.
Psaltaren	Ps	19	21	3	Vad han önskar ger du honom, du vägrar ej det han ber om.
Psaltaren	Ps	19	21	4	Du kommer till honom med goda gåvor, du sätter på hans huvud en krona av guld.
Psaltaren	Ps	19	21	5	Han ber dig om liv och du ger det, oändligt många levnadsår.
Psaltaren	Ps	19	21	6	Din hjälp gör hans ära stor, du skänker honom prakt och glans.
Psaltaren	Ps	19	21	7	Du ger honom välsignelser för evigt, bereder honom glädje inför dig.
Psaltaren	Ps	19	21	8	Ty kungen förtröstar på Herren, med den Högstes nåd står han säker.
Psaltaren	Ps	19	21	9	Din hand når alla dina fiender, din starka arm når dem som hatar dig.
Psaltaren	Ps	19	21	10	Du sätter dem som i en brinnande ugn när du visar dig. Herren förtär dem i sin vrede, elden slukar dem.
Psaltaren	Ps	19	21	11	Deras avkomma utplånar du från jorden, deras barn från människors ätt.
Psaltaren	Ps	19	21	12	De ville tillfoga dig ont, de smidde planer, men förgäves.
Psaltaren	Ps	19	21	13	Du driver dem på flykten, du siktar på dem med din båge.
Psaltaren	Ps	19	21	14	Herre, visa din höghet och styrka, vi vill hylla din makt med sång och spel.
Psaltaren	Ps	19	22	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	22	2	Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
Psaltaren	Ps	19	22	3	Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro.
Psaltaren	Ps	19	22	4	Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång.
Psaltaren	Ps	19	22	5	På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp.
Psaltaren	Ps	19	22	6	De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig.
Psaltaren	Ps	19	22	7	Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar.
Psaltaren	Ps	19	22	8	Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet:
Psaltaren	Ps	19	22	9	»Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom – han är ju älskad av Herren.«
Psaltaren	Ps	19	22	10	Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Psaltaren	Ps	19	22	11	Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud.
Psaltaren	Ps	19	22	12	Dröj inte långt borta, jag är i nöd, och ingen finns som hjälper mig.
Psaltaren	Ps	19	22	13	Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan.
Psaltaren	Ps	19	22	14	De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon.
Psaltaren	Ps	19	22	15	Jag rinner bort likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst.
Psaltaren	Ps	19	22	16	Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar vid gommen. Du lägger mig i gravens mull.
Psaltaren	Ps	19	22	17	Hundar samlas runt mig, jag omringas av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade,
Psaltaren	Ps	19	22	18	jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig,
Psaltaren	Ps	19	22	19	de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder.
Psaltaren	Ps	19	22	20	Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	22	21	Rädda mig undan svärdet, mitt liv ur hundarnas våld!
Psaltaren	Ps	19	22	22	Rädda mig ur lejonets gap, mitt arma liv undan vildoxens horn!
Psaltaren	Ps	19	22	23	Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig.
Psaltaren	Ps	19	22	24	Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt!
Psaltaren	Ps	19	22	25	Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp.
Psaltaren	Ps	19	22	26	Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat.
Psaltaren	Ps	19	22	27	De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom. – Må ni alltid vara fyllda av livsmod.
Psaltaren	Ps	19	22	28	Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför honom.
Psaltaren	Ps	19	22	29	Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken.
Psaltaren	Ps	19	22	30	De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom. Men jag lever för honom,
Psaltaren	Ps	19	22	31	och mina barn skall tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren,
Psaltaren	Ps	19	22	32	förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in.
Psaltaren	Ps	19	23	1	En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	23	2	Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Psaltaren	Ps	19	23	3	Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Psaltaren	Ps	19	23	4	Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Psaltaren	Ps	19	23	5	Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.
Psaltaren	Ps	19	23	6	Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Psaltaren	Ps	19	24	1	Av David, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	24	2	Det är han som har lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen.
Psaltaren	Ps	19	24	3	Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel?
Psaltaren	Ps	19	24	4	Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, som inte håller sig till falska gudar och aldrig har svurit falskt.
Psaltaren	Ps	19	24	5	Han får välsignelse av Herren och riklig lön av Gud, sin räddare.
Psaltaren	Ps	19	24	6	Här är det släkte som sökt sig till Herren, som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud.
Psaltaren	Ps	19	24	7	Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in!
Psaltaren	Ps	19	24	8	Vem är då ärans konung? Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid.
Psaltaren	Ps	19	24	9	Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in!
Psaltaren	Ps	19	24	10	Vem är han, ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung.
Psaltaren	Ps	19	25	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	25	2	du min Gud, jag förtröstar på dig: svik mig inte, låt inte mina fiender triumfera!
Psaltaren	Ps	19	25	3	Den som hoppas på dig blir aldrig sviken, men den trolöse skall stå där tomhänt.
Psaltaren	Ps	19	25	4	Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar.
Psaltaren	Ps	19	25	5	Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare, ständigt hoppas jag på dig.
Psaltaren	Ps	19	25	6	Herre, kom ihåg din barmhärtighet, den godhet du alltid har visat.
Psaltaren	Ps	19	25	7	Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit, tänk på mig i din trofasthet, Herre, du som är god.
Psaltaren	Ps	19	25	8	Herren är pålitlig och god, därför visar han syndarna vägen.
Psaltaren	Ps	19	25	9	Han leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg.
Psaltaren	Ps	19	25	10	Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet mot dem som håller hans förbund och hans bud.
Psaltaren	Ps	19	25	11	Herre, min synd är stor, förlåt den, ditt namn till ära.
Psaltaren	Ps	19	25	12	Var och en som fruktar Herren får veta vilken väg han skall välja.
Psaltaren	Ps	19	25	13	Själv får han leva i ro, och hans barn skall ta landet i arv.
Psaltaren	Ps	19	25	14	De som fruktar Herren blir hans förtrogna, hans förbund skall ge dem insikt.
Psaltaren	Ps	19	25	15	Min blick är ständigt fäst på Herren, det är han som löser min fot ur snaran.
Psaltaren	Ps	19	25	16	Vänd dig till mig, var barmhärtig, ty jag är ensam och betryckt.
Psaltaren	Ps	19	25	17	Lindra mitt hjärtas plåga, för mig ut ur mitt trångmål.
Psaltaren	Ps	19	25	18	Tänk på mitt lidande och mitt betryck och förlåt mig alla mina synder.
Psaltaren	Ps	19	25	19	Se på mina fiender – så många de är, så hätska i sitt hat!
Psaltaren	Ps	19	25	20	Rädda mitt liv, befria mig, svik mig inte, jag flyr till dig.
Psaltaren	Ps	19	25	21	Låt oskuld och redlighet bevara mig, ty jag hoppas på dig.
Psaltaren	Ps	19	25	22	O Gud, befria Israel från all dess nöd!
Psaltaren	Ps	19	26	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	26	2	Granska mig, Herre, och pröva mig, rannsaka hjärta och njurar!
Psaltaren	Ps	19	26	3	Jag har din godhet för ögonen, och jag lever i din sanning.
Psaltaren	Ps	19	26	4	Jag sitter aldrig i lag med lögnare och sluter mig inte till hycklarna.
Psaltaren	Ps	19	26	5	Jag hatar de ondas skara och sitter inte i lag med gudlösa män.
Psaltaren	Ps	19	26	6	Jag sköljer i oskuld mina händer och går runt ditt altare, Herre,
Psaltaren	Ps	19	26	7	jag låter tacksägelsen ljuda och vittnar om alla dina under.
Psaltaren	Ps	19	26	8	Herre, jag älskar din boning, den plats där din härlighet bor.
Psaltaren	Ps	19	26	9	Ryck inte bort mig med syndarna, ge mig inte en mördares död.
Psaltaren	Ps	19	26	10	De är redo till lömska brott och har handen full av mutor.
Psaltaren	Ps	19	26	11	Men jag lever oförvitligt. Befria mig, var barmhärtig!
Psaltaren	Ps	19	26	12	Jag står på säker mark. I tempelskaran prisar jag Herren.
Psaltaren	Ps	19	27	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	27	2	När de onda kommer emot mig för att slita mig i stycken, mina motståndare och fiender, då skall de själva snava och falla.
Psaltaren	Ps	19	27	3	Om en krigshär hotar mig känner jag ingen fruktan, om kriget kommer är jag ändå trygg.
Psaltaren	Ps	19	27	4	Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel.
Psaltaren	Ps	19	27	5	Ty han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han gömmer mig i sitt tält, han räddar mig upp på klippan.
Psaltaren	Ps	19	27	6	Nu kan jag triumfera över fienderna omkring mig. Jag vill offra i hans tält, offra med segerjubel. Jag vill sjunga och spela till Herrens ära.
Psaltaren	Ps	19	27	7	Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig.
Psaltaren	Ps	19	27	8	»Sök Herren«, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag.
Psaltaren	Ps	19	27	9	Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede, du som varit min hjälpare. Stöt inte bort mig, överge mig inte, min Gud, du som räddar mig.
Psaltaren	Ps	19	27	10	Om min far och min mor överger mig skall Herren ta sig an mig.
Psaltaren	Ps	19	27	11	Visa mig, Herre, din väg! Led mig på en jämn stig, jag omges av fiender,
Psaltaren	Ps	19	27	12	låt inte mina ovänner sluka mig. Menedare träder fram, vittnen i våldets tjänst.
Psaltaren	Ps	19	27	13	Men jag är viss om att möta Herrens godhet här i de levandes land.
Psaltaren	Ps	19	27	14	Hoppas på Herren! Var stark, fatta mod och hoppas på Herren!
Psaltaren	Ps	19	28	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	28	2	Hör hur jag bönfaller dig, hur jag ropar till dig om hjälp och sträcker mina händer mot ditt tempel, mot det allra heligaste.
Psaltaren	Ps	19	28	3	Släpa inte bort mig med gudlösa och ogärningsmän. De säger sig vilja väl men har ont i sinnet.
Psaltaren	Ps	19	28	4	Löna dem för vad de gjort, för deras onda dåd! Löna dem för deras handlingar, låt deras gärningar drabba dem!
Psaltaren	Ps	19	28	5	De ger inte akt på Herrens verk, på allt vad han har gjort. Han skall riva ner dem, inte bygga upp dem.
Psaltaren	Ps	19	28	6	Lovad vare Herren, ty han har hört min bön.
Psaltaren	Ps	19	28	7	Herren är min styrka, min sköld, på honom förtröstar jag. Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar, hela min varelse tackar honom.
Psaltaren	Ps	19	28	8	Herren är sitt folks styrka, sin smordes tillflykt och räddning.
Psaltaren	Ps	19	28	9	Rädda ditt folk och välsigna din egendom. Var deras herde, bär dem för evigt.
Psaltaren	Ps	19	29	1	En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	29	2	ära Herrens höga namn, fall ner inför Herren i helig skrud!
Psaltaren	Ps	19	29	3	Herrens röst över vattnen! Ärans Gud dundrar, Herren hörs över de stora vattnen.
Psaltaren	Ps	19	29	4	Herrens röst i sin kraft, Herrens röst i sin prakt,
Psaltaren	Ps	19	29	5	Herrens röst knäcker cedrarna, Herren knäcker Libanons cedrar.
Psaltaren	Ps	19	29	6	Han får Libanon att hoppa som en kalv, Sirjons berg som en vildoxe.
Psaltaren	Ps	19	29	7	Herrens röst slår blixtar,
Psaltaren	Ps	19	29	8	Herrens röst får öknen att skälva, Herren får Kadeshöknen att skälva.
Psaltaren	Ps	19	29	9	Herrens röst skrämmer hindarna att kalva, lämnar träden nakna.
Psaltaren	Ps	19	29	10	Herren tronar ovan himmelshavet, Herren tronar som konung för evigt.
Psaltaren	Ps	19	29	11	Herren ger styrka åt sitt folk. Herren välsignar sitt folk med fred.
Psaltaren	Ps	19	30	1	En psalm, en sång vid tempelinvigningen. Av David.
Psaltaren	Ps	19	30	2	Jag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet och lät inte mina fiender triumfera.
Psaltaren	Ps	19	30	3	Herre, min Gud, jag ropade till dig och du gjorde mig frisk.
Psaltaren	Ps	19	30	4	Herre, du förde mig upp ur dödsriket, du gav mig liv, du räddade mig från graven.
Psaltaren	Ps	19	30	5	Sjung Herrens lov, ni hans trogna, prisa hans heliga namn!
Psaltaren	Ps	19	30	6	Ofärd är i hans vrede, men i hans nåd är liv. Om kvällen är gråten min gäst men om morgonen jublet.
Psaltaren	Ps	19	30	7	När det gick mig väl tänkte jag: Jag skall alltid stå trygg.
Psaltaren	Ps	19	30	8	Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget. Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.
Psaltaren	Ps	19	30	9	Till dig, Herre, ropade jag, Herren bad jag om förskoning.
Psaltaren	Ps	19	30	10	Vad har du för vinst av min död, av att jag sänks i graven? Kan mullen prisa dig? Kan den förkunna din trofasthet?
Psaltaren	Ps	19	30	11	Lyssna, Herre, skona mig, Herre, bli min hjälpare!
Psaltaren	Ps	19	30	12	Du vände min dödsklagan i dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.
Psaltaren	Ps	19	30	13	Därför skall jag sjunga ditt lov och aldrig tystna. Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.
Psaltaren	Ps	19	31	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	31	2	Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig,
Psaltaren	Ps	19	31	3	lyssna på mig, skynda till min hjälp. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning.
Psaltaren	Ps	19	31	4	Ja, du är min klippa och min borg. Du skall leda och styra mig, ditt namn till ära.
Psaltaren	Ps	19	31	5	Du skall lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	31	6	Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
Psaltaren	Ps	19	31	7	Du hatar dem som dyrkar falska gudar, men jag litar på Herren.
Psaltaren	Ps	19	31	8	Jag vill jubla av glädje över din godhet, du som såg mitt elände och tog dig an mig när jag led.
Psaltaren	Ps	19	31	9	Du gav mig inte i fiendens våld, du förde mig ut i frihet.
Psaltaren	Ps	19	31	10	Förbarma dig, Herre, jag är i nöd, mina ögon är skumma av sorgen, jag är matt till kropp och själ.
Psaltaren	Ps	19	31	11	Mitt liv rinner bort i ängslan och mina år i suckan. I nöden sviker mig kraften och benen murknar i min kropp
Psaltaren	Ps	19	31	12	för alla mina fienders skull. Jag blir hånad, jag är en börda för mina grannar, en skräck för mina vänner, de som ser mig på gatan viker undan.
Psaltaren	Ps	19	31	13	Jag är bortglömd som en död, jag är som ett krossat kärl.
Psaltaren	Ps	19	31	14	Jag hör folkhopen viska. Skräck från alla håll – de gaddar sig samman och smider planer mot mitt liv.
Psaltaren	Ps	19	31	15	Men jag förtröstar på dig, Herre, jag säger: Du är min Gud.
Psaltaren	Ps	19	31	16	I din hand ligger mina dagar, rädda mig ur mina fienders hand, från dem som förföljer mig.
Psaltaren	Ps	19	31	17	Låt ditt ansikte lysa över mig, hjälp din tjänare i din godhet!
Psaltaren	Ps	19	31	18	Herre, svik mig inte när jag ropar. Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,
Psaltaren	Ps	19	31	19	låt de läppar som ljuger förstummas, deras fräcka tal mot den rättfärdige i högmod och förakt.
Psaltaren	Ps	19	31	20	Stor är din godhet, som du sparat åt dina trogna och som du ger i allas åsyn åt dem som tar sin tillflykt till dig.
Psaltaren	Ps	19	31	21	Du håller dem gömda hos dig undan människors ränker, du bevarar dem i ditt hägn undan elaka tungor.
Psaltaren	Ps	19	31	22	Lovad vare Herren, ty han var förunderligt god mot mig i nödens tid.
Psaltaren	Ps	19	31	23	Jag greps av oro och sade: Jag är bortstött från dig. Men du hörde hur jag bönföll dig, hur jag ropade till dig om hjälp.
Psaltaren	Ps	19	31	24	Älska Herren, ni hans trogna! Herren bevarar de trofasta, men de förmätna straffar han strängt.
Psaltaren	Ps	19	31	25	Var starka, fatta mod, alla ni som hoppas på Herren!
Psaltaren	Ps	19	32	1	Av David, en dikt.
Psaltaren	Ps	19	32	2	Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren och vars sinne är utan svek!
Psaltaren	Ps	19	32	3	Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång,
Psaltaren	Ps	19	32	4	dag och natt låg din hand tung på mig, jag blev som en åker i sommarens torka.
Psaltaren	Ps	19	32	5	Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld.
Psaltaren	Ps	19	32	6	Därför ber dina trogna till dig i nödens tid. När de stora vattnen stiger når de inte dem.
Psaltaren	Ps	19	32	7	Du är min fristad, du bevarar mig för nöden, du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.
Psaltaren	Ps	19	32	8	Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.
Psaltaren	Ps	19	32	9	Var inte som en häst eller mula utan förstånd – med tygel och betsel måste de tämjas.
Psaltaren	Ps	19	32	10	Den gudlöse drabbas av många plågor, men den som litar på Herren skall omslutas av godhet.
Psaltaren	Ps	19	32	11	Ni rättfärdiga, gläd er över Herren och jubla! Alla rättrådiga, ropa av fröjd!
Psaltaren	Ps	19	33	1	Jubla över Herren, ni rättfärdiga! De redbara skall sjunga hans lov.
Psaltaren	Ps	19	33	2	Tacka Herren till lyrans klang, spela på tiosträngad harpa!
Psaltaren	Ps	19	33	3	Sjung till hans ära, sjung en ny sång, jubla till strängarnas välljud!
Psaltaren	Ps	19	33	4	Herrens ord är att lita på, han handlar alltid trofast.
Psaltaren	Ps	19	33	5	Rätt och rättfärdighet älskar han, Herrens kärlek fyller hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	33	6	Genom Herrens ord blev himlen till och rymdens här på hans befallning.
Psaltaren	Ps	19	33	7	Som i en lägel samlade han havet och lade djupens vatten i säkert förvar.
Psaltaren	Ps	19	33	8	Må hela jorden bäva inför Herren, alla som bor där frukta honom.
Psaltaren	Ps	19	33	9	Han talade och allt blev till, han befallde och det skedde.
Psaltaren	Ps	19	33	10	Herren gäckar folkens planer och gör deras avsikter om intet.
Psaltaren	Ps	19	33	11	Men Herrens plan står fast för evigt, hans avsikter från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	33	12	Lyckligt det folk som har Herren till Gud, det folk han valt till sin egendom!
Psaltaren	Ps	19	33	13	Från himlen blickar Herren ner och ser på alla människor.
Psaltaren	Ps	19	33	14	Från sin tronsal betraktar han alla dem som bor på jorden,
Psaltaren	Ps	19	33	15	han som ensam gett dem liv och tanke och som följer alla deras gärningar.
Psaltaren	Ps	19	33	16	Stora härar räddar inte kungen, stor styrka hjälper inte kämpen,
Psaltaren	Ps	19	33	17	stridshästar säkrar inte segern, de räddar ingen med all sin kraft.
Psaltaren	Ps	19	33	18	Men Herren vakar över dem som fruktar honom, över dem som hoppas på hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	33	19	han räddar dem från döden och håller dem vid liv i hungertid.
Psaltaren	Ps	19	33	20	Vi sätter vårt hopp till Herren, han är vår hjälp och vår sköld.
Psaltaren	Ps	19	33	21	I honom har våra hjärtan sin glädje, vi förtröstar på hans heliga namn.
Psaltaren	Ps	19	33	22	Herre, låt din nåd vila över oss, ty vi hoppas på dig.
Psaltaren	Ps	19	34	1	Av David, när han spelade vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom.
Psaltaren	Ps	19	34	2	Jag vill alltid prisa Herren, ständigt sjunga hans lov.
Psaltaren	Ps	19	34	3	Stolt ger jag Herren äran, de betryckta hör det och gläds.
Psaltaren	Ps	19	34	4	Lova Herren med mig, låt oss tillsammans ära hans namn!
Psaltaren	Ps	19	34	5	Jag sökte mig till Herren och han svarade mig, han befriade mig från all fruktan.
Psaltaren	Ps	19	34	6	Se mot honom och stråla av glädje, sänk inte blicken i skam.
Psaltaren	Ps	19	34	7	Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd.
Psaltaren	Ps	19	34	8	Herrens ängel håller vakt kring hans trogna och räddar dem.
Psaltaren	Ps	19	34	9	Se och smaka Herrens godhet, lycklig den som flyr till honom!
Psaltaren	Ps	19	34	10	Frukta Herren, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
Psaltaren	Ps	19	34	11	Lejon kan lida nöd och hungra, de som sökt sig till Herren saknar ingenting.
Psaltaren	Ps	19	34	12	Kom, mina barn, lyssna på mig, jag vill lära er att frukta Herren.
Psaltaren	Ps	19	34	13	Är du en som älskar livet och vill se många lyckliga år?
Psaltaren	Ps	19	34	14	Bevara då din tunga från ont och dina läppar från falska ord.
Psaltaren	Ps	19	34	15	Sky det onda och gör det goda, sträva efter att hålla fred.
Psaltaren	Ps	19	34	16	Herrens ögon ser de rättfärdiga, och hans öron hör deras rop.
Psaltaren	Ps	19	34	17	Herren inskrider mot dem som gör det onda, han utplånar deras minne på jorden.
Psaltaren	Ps	19	34	18	De rättfärdiga ropar, och Herren hör och räddar dem ur all nöd.
Psaltaren	Ps	19	34	19	Herren är nära de förtvivlade, han hjälper de modlösa.
Psaltaren	Ps	19	34	20	Den rättfärdige drabbas av mycket ont, men Herren räddar honom från allt.
Psaltaren	Ps	19	34	21	Han skyddar varje ben i hans kropp, inte ett enda skall krossas.
Psaltaren	Ps	19	34	22	Olyckan dödar den gudlöse, den rättfärdiges fiender står med skuld.
Psaltaren	Ps	19	34	23	Herren räddar sina tjänares liv, de som flyr till honom är fria från skuld.
Psaltaren	Ps	19	35	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	35	2	Tag rustning och sköld, grip in till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	35	3	Höj spjut och lans mot mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning.
Psaltaren	Ps	19	35	4	Skam och vanära må drabba dem som står efter mitt liv. Låt dem som har ont i sinnet mot mig vika tillbaka i smälek.
Psaltaren	Ps	19	35	5	Låt dem bli som agnar i vinden, när Herrens ängel driver bort dem.
Psaltaren	Ps	19	35	6	Låt deras väg bli mörk och hal, när Herrens ängel förföljer dem.
Psaltaren	Ps	19	35	7	Ty utan skäl lade de ut sitt nät och grävde en grop åt mig.
Psaltaren	Ps	19	35	8	Låt fördärvet överraska dem, låt nätet de lagt ut snärja dem själva och låt dem falla i gropen de grävt.
Psaltaren	Ps	19	35	9	Jag skall jubla över Herren och glädjas åt hans hjälp.
Psaltaren	Ps	19	35	10	Hela min varelse ropar: Herre, vem är som du? Du räddar den svage från hans överman, den svage och fattige från plundraren.
Psaltaren	Ps	19	35	11	Falska vittnen träder fram. Man förhör mig om det jag inte vet,
Psaltaren	Ps	19	35	12	man lönar mig med ont för gott, jag är övergiven.
Psaltaren	Ps	19	35	13	När de var sjuka klädde jag mig i säckväv, jag späkte mig med fastor och bad med huvudet sänkt,
Psaltaren	Ps	19	35	14	som för en vän, en bror. Som i sorg efter en mor gick jag svartklädd och böjd.
Psaltaren	Ps	19	35	15	Men när jag snubblade gladdes de och gick samman, de gick samman mot mig för att slå, och jag anade ingenting. De rev och klöste utan hejd.
Psaltaren	Ps	19	35	16	De hånar mig skamlöst, de visar tänderna mot mig.
Psaltaren	Ps	19	35	17	Herre, hur länge skall du se på? Befria mig från deras grymheter, rädda mitt liv från lejonen!
Psaltaren	Ps	19	35	18	Då skall jag tacka dig i tempelskaran, prisa dig bland allt folket.
Psaltaren	Ps	19	35	19	Låt inte mina lömska fiender glädjas, låt inte dem som hatar mig utan grund göra försmädliga miner.
Psaltaren	Ps	19	35	20	Ty deras ord skapar osämja, och mot de stilla i landet har de svekfulla planer.
Psaltaren	Ps	19	35	21	De öppnar sin breda mun och skrattar hånfullt: »Vad var det vi sa!«
Psaltaren	Ps	19	35	22	Du ser det, Herre, var inte tyst. Herre, dröj inte långt borta.
Psaltaren	Ps	19	35	23	Vakna, res dig, skaffa mig rätt! Ta dig an min sak, min Gud och härskare!
Psaltaren	Ps	19	35	24	Döm mig rättvist, Herre, min Gud. Låt dem inte få glädjas,
Psaltaren	Ps	19	35	25	låt dem inte få tänka: »Ha! Det blev som vi ville«, inte få säga: »Vi slukade honom!«
Psaltaren	Ps	19	35	26	Skam och smälek må drabba alla som gläds åt min olycka. Klä dem i skam och nesa, de som triumferar över mig.
Psaltaren	Ps	19	35	27	Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädja sig, låt dem ständigt säga: »Herren är stor, han unnar sin tjänare välgång.«
Psaltaren	Ps	19	35	28	Jag skall vittna om din trofasthet och prisa dig dagen lång.
Psaltaren	Ps	19	36	1	För körledaren. Av Herrens tjänare David.
Psaltaren	Ps	19	36	2	Synden viskar sitt ord i den gudlöses hjärta, hos honom finns ingen fruktan för Gud.
Psaltaren	Ps	19	36	3	Synden smickrar honom till att tro att hans ogärning aldrig röjs och blir avskydd.
Psaltaren	Ps	19	36	4	Hans ord är ondska och svek, åt insikt och godhet vänder han ryggen.
Psaltaren	Ps	19	36	5	Han ligger på sin bädd och smider onda planer, han har slagit in på orätt väg, han skyr inte något ont.
Psaltaren	Ps	19	36	6	Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna.
Psaltaren	Ps	19	36	7	Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav. Herre, du hjälper både människor och djur.
Psaltaren	Ps	19	36	8	Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	36	9	De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Psaltaren	Ps	19	36	10	Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
Psaltaren	Ps	19	36	11	Låt din nåd aldrig vika från de dina, din rättfärdighet aldrig från de redbara.
Psaltaren	Ps	19	36	12	Låt inte de stolta trampa ner mig, låt inte de onda driva bort mig.
Psaltaren	Ps	19	36	13	Där ligger de, ogärningsmännen, slagna, reser sig aldrig.
Psaltaren	Ps	19	37	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	37	2	De torkar snabbt som gräset och vissnar bort som grönskan.
Psaltaren	Ps	19	37	3	Förtrösta på Herren och gör det goda, så får du bo i ditt land och leva trygg.
Psaltaren	Ps	19	37	4	Ha din glädje i Herren, han ger dig allt vad ditt hjärta begär.
Psaltaren	Ps	19	37	5	Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla.
Psaltaren	Ps	19	37	6	Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset, din rättvisa sak som middagssolen.
Psaltaren	Ps	19	37	7	Var stilla inför Herren, vänta på honom. Reta dig inte på den som har framgång, den som når sina onda syften.
Psaltaren	Ps	19	37	8	Stilla din harm, låt din vrede slockna, reta inte upp dig, det leder bara till ont.
Psaltaren	Ps	19	37	9	De som gör det onda skall drivas bort, men de som hoppas på Herren får äga landet.
Psaltaren	Ps	19	37	10	En kort tid, och den gudlöse är inte mer, du letar där han fanns, och han är borta.
Psaltaren	Ps	19	37	11	Men de ödmjuka får äga landet och njuta en ostörd fred.
Psaltaren	Ps	19	37	12	De gudlösa vill den rättfärdige ont, och de visar tänderna mot honom.
Psaltaren	Ps	19	37	13	Herren ler åt dem, han ser att deras stund kommer.
Psaltaren	Ps	19	37	14	De gudlösa drar sina svärd och spänner sina bågar för att fälla den fattige och förtryckte, för att slakta den som handlar rätt.
Psaltaren	Ps	19	37	15	Men svärdet tränger in i deras eget hjärta, och deras bågar bryts sönder.
Psaltaren	Ps	19	37	16	Bättre det lilla den rättfärdige har än de gudlösas stora rikedom,
Psaltaren	Ps	19	37	17	ty de gudlösas makt skall brytas, men Herren stöder de rättfärdiga.
Psaltaren	Ps	19	37	18	Herren tar sig an de frommas liv, de behåller sin arvslott för alltid.
Psaltaren	Ps	19	37	19	De drabbas inte när olyckan kommer, när svälten råder äter de sig mätta.
Psaltaren	Ps	19	37	20	Men de gudlösa går under, och som i en glödande ugn försvinner Herrens fiender, försvinner som rök.
Psaltaren	Ps	19	37	21	Den gudlöse lånar men betalar inte igen, den rättfärdige är frikostig och givmild.
Psaltaren	Ps	19	37	22	Ty de som Gud välsignat får äga landet, men de han förbannat skall drivas bort.
Psaltaren	Ps	19	37	23	Människans steg styrs av Herren, han vill trygga hennes väg.
Psaltaren	Ps	19	37	24	Snubblar hon faller hon inte omkull, ty Herren håller hennes hand.
Psaltaren	Ps	19	37	25	Ung har jag varit, gammal är jag, men aldrig såg jag den rättfärdige övergiven eller hans barn tigga om bröd.
Psaltaren	Ps	19	37	26	Alltid lånar han frikostigt ut, och hans barn blir välsignade.
Psaltaren	Ps	19	37	27	Sky det onda och gör det goda, så får du bo kvar för alltid.
Psaltaren	Ps	19	37	28	Ty Herren älskar det rätta och överger inte sina trogna. Men syndarna skall förgöras för alltid och de gudlösas barn drivas bort.
Psaltaren	Ps	19	37	29	De rättfärdiga skall äga landet och bo där för alltid.
Psaltaren	Ps	19	37	30	Den rättfärdiges mun talar vist och hans tunga säger det rätta.
Psaltaren	Ps	19	37	31	Han bär sin Guds lag i hjärtat, han går utan att vackla.
Psaltaren	Ps	19	37	32	Den gudlöse spejar på den rättfärdige och söker tillfälle att döda honom.
Psaltaren	Ps	19	37	33	Herren ger honom inte i den gudlöses våld och låter honom inte bli fälld i rätten.
Psaltaren	Ps	19	37	34	Hoppas på Herren och följ hans väg! Han skall upphöja dig, du skall äga landet, när de gudlösa drivs bort får du se på.
Psaltaren	Ps	19	37	35	Jag såg en gudlös i hans kraft, han stod hög som en ceder på Libanon.
Psaltaren	Ps	19	37	36	Jag gick förbi och han var borta, jag sökte honom och han fanns inte mer.
Psaltaren	Ps	19	37	37	Ge akt på den fromme, se på den redbare, fridens man har en framtid,
Psaltaren	Ps	19	37	38	men syndarna går alla under, de gudlösa berövas sin framtid.
Psaltaren	Ps	19	37	39	De rättfärdigas räddning kommer från Herren, han är deras värn i nödens tid.
Psaltaren	Ps	19	37	40	Herren hjälper och befriar dem, befriar dem från de gudlösa, räddar dem när de flyr till honom.
Psaltaren	Ps	19	38	1	En psalm av David, till påminnelse.
Psaltaren	Ps	19	38	2	Herre, tukta mig inte i din vrede, straffa mig inte i din harm!
Psaltaren	Ps	19	38	3	Dina pilar har trängt in i mig och din hand vilar tung på mig.
Psaltaren	Ps	19	38	4	Ingenting är helt på min kropp för din vredes skull, ingenting är friskt i mig för mina synders skull.
Psaltaren	Ps	19	38	5	Min skuld har växt mig över huvudet, den är en börda, för tung för mig.
Psaltaren	Ps	19	38	6	Mina sår stinker och varas för min dårskaps skull.
Psaltaren	Ps	19	38	7	Jag är krokig och böjd, dagen lång går jag sörjande.
Psaltaren	Ps	19	38	8	Höfterna brinner av smärta, ingenting är helt i min kropp.
Psaltaren	Ps	19	38	9	Jag är kraftlös och krossad, jag skriker ut mitt hjärtas jämmer.
Psaltaren	Ps	19	38	10	Herre, du känner min längtan, mina suckar når fram till dig.
Psaltaren	Ps	19	38	11	Mitt hjärta bultar, mina krafter sviker, mina ögons ljus har slocknat.
Psaltaren	Ps	19	38	12	Mina vänner och grannar skyr min plåga, mina närmaste håller sig borta.
Psaltaren	Ps	19	38	13	De som står efter mitt liv gillrar fällor, de som vill mig ont förtalar mig och tänker ständigt på svek.
Psaltaren	Ps	19	38	14	Jag är lik en döv som ingenting hör, en stum som inte öppnar sin mun.
Psaltaren	Ps	19	38	15	Jag är lik en man som inte hör, en som inte kan svara.
Psaltaren	Ps	19	38	16	Men, Herre, jag hoppas på dig, du skall svara mig, Herre, min Gud.
Psaltaren	Ps	19	38	17	Jag är rädd att de skall skratta åt mig, de som hånar mig när jag snavar.
Psaltaren	Ps	19	38	18	Ty jag är nära att stupa, jag är ständigt plågad.
Psaltaren	Ps	19	38	19	Jag bekänner min skuld, jag sörjer över min synd.
Psaltaren	Ps	19	38	20	Fiender utan orsak har jag många, talrika är de som hatar mig utan skäl.
Psaltaren	Ps	19	38	21	De lönar gott med ont, de är emot mig för att jag sökt det goda.
Psaltaren	Ps	19	38	22	Överge mig inte, Herre, min Gud, dröj inte långt borta!
Psaltaren	Ps	19	38	23	Skynda till min hjälp, Herre, du min räddning!
Psaltaren	Ps	19	39	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	39	2	Jag tänkte: Jag skall ta mig i akt och inte synda med min tunga, jag skall sätta lås för min mun, så länge gudlösa är inom hörhåll.
Psaltaren	Ps	19	39	3	Så höll jag mig tyst och blev stum, jag teg, men till ingen nytta. Min plåga blev bitter,
Psaltaren	Ps	19	39	4	hjärtat brände i mitt bröst, jag stönade, det brann som eld. Jag kunde inte tiga.
Psaltaren	Ps	19	39	5	Herre, lär mig inse att jag skall dö och hur få mina tillmätta dagar är, inse att jag är förgänglig.
Psaltaren	Ps	19	39	6	En handfull dagar är allt du ger mig, för dig är min livstid ett intet. Bara en vindfläkt är människan,
Psaltaren	Ps	19	39	7	som en skuggbild vandrar hon kring. Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar, hon vet inte vems de en gång skall bli.
Psaltaren	Ps	19	39	8	Herre, vad har jag då att hoppas på? Mitt hopp står till dig.
Psaltaren	Ps	19	39	9	Befria mig från alla mina synder, låt mig slippa bli smädad för dårskap.
Psaltaren	Ps	19	39	10	Jag tiger och öppnar inte min mun – det är ju du som låtit detta ske.
Psaltaren	Ps	19	39	11	Ta bort den plåga du lagt på mig! Jag förgås under slagen av din hand.
Psaltaren	Ps	19	39	12	Du tuktar och straffar en man för hans synd, likt malen förtär du allt han har kärt. Bara en vindfläkt är människan.
Psaltaren	Ps	19	39	13	Herre, hör min bön och lyssna till mitt rop, tig inte när jag gråter! Ty en tid är jag gäst hos dig, en främling som alla mina fäder.
Psaltaren	Ps	19	39	14	Vänd bort din blick, så kan jag glädjas innan jag går bort och inte mer finns till.
Psaltaren	Ps	19	40	1	För körledaren. Av David, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	40	2	Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
Psaltaren	Ps	19	40	3	Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga.
Psaltaren	Ps	19	40	4	Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren.
Psaltaren	Ps	19	40	5	Lycklig den som litar fast på Herren och inte vänder sig till de trotsiga och dem som avfaller till lögnens makter.
Psaltaren	Ps	19	40	6	Stora är de ting du har gjort, dina under, Herre, min Gud, och dina planer med oss. Ingen kan mäta sig med dig. Jag vill tala och berätta om dem, men de är fler än jag kan räkna.
Psaltaren	Ps	19	40	7	Slaktoffer och matoffer önskar du inte, du har lärt mig att lyssna. Brännoffer och syndoffer begär du inte,
Psaltaren	Ps	19	40	8	därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra.
Psaltaren	Ps	19	40	9	Gärna gör jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta.
Psaltaren	Ps	19	40	10	Jag bär bud om din trofasta hjälp till den stora tempelskaran. Jag håller inte tillbaka mina ord, det vet du, Herre.
Psaltaren	Ps	19	40	11	Jag tiger inte om din hjälp, att du är trofast och räddar förkunnar jag. Jag döljer inte din godhet och trohet för den stora tempelskaran.
Psaltaren	Ps	19	40	12	Du, Herre, håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig, din godhet och din trohet skall alltid bevara mig.
Psaltaren	Ps	19	40	13	Jag hotas från alla håll av olyckor utan tal. Mina synder har hunnit upp mig, jag förmår inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och modet sviker mig.
Psaltaren	Ps	19	40	14	Jag ber dig, Herre, befria mig! Herre, skynda till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	40	15	Skam och smälek må drabba alla som vill beröva mig livet. Låt dem vika tillbaka med vanära, de som vill mig ont.
Psaltaren	Ps	19	40	16	Må de rysa av skam, de som nu skrattar hånfullt åt mig.
Psaltaren	Ps	19	40	17	Men alla som kommer till dig skall jubla av glädje över dig. De som längtar efter din hjälp skall alltid säga: »Herren är stor.«
Psaltaren	Ps	19	40	18	Jag är betryckt och fattig. Herre, skynda till mig! Min hjälp och min räddare är du. Min Gud, dröj inte!
Psaltaren	Ps	19	41	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	41	2	Lycklig den som tar sig an den svage, honom skall Herren rädda på olyckans dag.
Psaltaren	Ps	19	41	3	Herren bevarar honom och ger honom liv, han prisas lycklig i landet. Du låter inte fiender sluka honom.
Psaltaren	Ps	19	41	4	Herren stöder honom när han ligger sjuk. På sjukbädden gör du honom frisk.
Psaltaren	Ps	19	41	5	Jag sade: »Herre, visa mig nåd, gör mig frisk, jag har syndat mot dig.«
Psaltaren	Ps	19	41	6	Mina fiender säger elakt om mig: »När skall han dö och hans namn plånas ut?«
Psaltaren	Ps	19	41	7	De som besöker mig talar tomma ord, de lägger allt ont på minnet, går sedan ut och sprider det.
Psaltaren	Ps	19	41	8	Alla mina ovänner viskar om mig och smider onda planer mot mig.
Psaltaren	Ps	19	41	9	»Något fruktansvärt har drabbat honom, där ligger han och reser sig aldrig.«
Psaltaren	Ps	19	41	10	Också min vän som jag litade på och som delade mitt bröd, han trampar på mig.
Psaltaren	Ps	19	41	11	Men du, Herre, visa mig nåd, hjälp mig upp, så får jag ge dem vad de förtjänat!
Psaltaren	Ps	19	41	12	Om min fiende inte får triumfera vet jag att jag är älskad av dig.
Psaltaren	Ps	19	41	13	Jag är utan skuld, därför stöder du mig, du låter mig alltid vara dig nära. *
Psaltaren	Ps	19	41	14	Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen.
Psaltaren	Ps	19	42	1	För körledaren. En dikt av Korachs ättlingar.
Psaltaren	Ps	19	42	2	Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud.
Psaltaren	Ps	19	42	3	Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud?
Psaltaren	Ps	19	42	4	Tårar har blivit min föda dag och natt. Ständigt frågar man mig: »Var är din Gud?«
Psaltaren	Ps	19	42	5	Jag överväldigas av sorg när jag minns det som var, hur jag gick i den Mäktiges hägn upp till Guds hus, med tacksägelse och glädjerop i skaran som drog upp till högtid.
Psaltaren	Ps	19	42	6	Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.
Psaltaren	Ps	19	42	7	Min själ är tyngd av sorg, därför går min tanke till dig från Jordans och Hermons land, från Misars berg.
Psaltaren	Ps	19	42	8	Djup ropar till djup i dånet av dina forsar. Alla dina brottsjöar slår samman över mitt huvud.
Psaltaren	Ps	19	42	9	Om dagen skall Herren skänka sin nåd, om natten skall jag sjunga till hans ära och be till Gud som ger mig liv.
Psaltaren	Ps	19	42	10	Jag säger till Gud, min klippa: Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå sörjande, plågad av fiender?
Psaltaren	Ps	19	42	11	Det skär mig in i märgen när mina fiender hånar mig, när de ständigt frågar: »Var är din Gud?«
Psaltaren	Ps	19	42	12	Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.
Psaltaren	Ps	19	43	1	Skaffa mig rätt, o Gud, ta dig an min sak! Rädda mig från ett trolöst folk, från falska, fördärvade människor!
Psaltaren	Ps	19	43	2	Du är min Gud, min tillflykt. Varför har du stött bort mig? Varför måste jag gå sörjande, plågad av fiender?
Psaltaren	Ps	19	43	3	Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig, låt dem föra mig till ditt heliga berg och till din boning,
Psaltaren	Ps	19	43	4	så att jag får komma till Guds altare, till Gud, min glädje och fröjd, och tacka dig till lyrans klang, Gud, min Gud.
Psaltaren	Ps	19	43	5	Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.
Psaltaren	Ps	19	44	1	För körledaren. Av Korachs ättlingar, en dikt.
Psaltaren	Ps	19	44	2	Vi har hört, o Gud, våra fäder har berättat för oss om dina gärningar på deras tid, dina dåd i forna dagar.
Psaltaren	Ps	19	44	3	Du fördrev andra folk men lät våra fäder slå rot, folken kuvade du, men dem lät du växa till.
Psaltaren	Ps	19	44	4	De tog inte landet med sitt svärd, deras egen kraft gav dem inte seger men din hand, din kraft och din gunst, ty du älskade dem.
Psaltaren	Ps	19	44	5	Du är min konung och min Gud, du skänker Jakob seger.
Psaltaren	Ps	19	44	6	Med din hjälp skall vi slå ner våra motståndare, i ditt namn trampa ner våra fiender.
Psaltaren	Ps	19	44	7	Jag litar inte till min båge, mitt svärd ger mig inte seger.
Psaltaren	Ps	19	44	8	Nej, du gav seger över våra fiender, du lät motståndarna stå där med skam.
Psaltaren	Ps	19	44	9	I Gud har vi alltid vår stolthet, ditt namn prisar vi ständigt.
Psaltaren	Ps	19	44	10	Men nu har du stött bort och förnedrat oss, du drar inte i fält med våra härar.
Psaltaren	Ps	19	44	11	Du lät fienden driva oss på flykt, och våra motståndare fick plundra.
Psaltaren	Ps	19	44	12	Du gjorde oss till slaktfår och skingrade oss bland folken.
Psaltaren	Ps	19	44	13	Du sålde ditt folk för ingenting och gjorde dig ingen förtjänst.
Psaltaren	Ps	19	44	14	Du gör oss till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss.
Psaltaren	Ps	19	44	15	Du gör oss till en visa bland folken, ett mål för allas förakt.
Psaltaren	Ps	19	44	16	Ständigt känner jag min vanära, jag måste rodna av skam,
Psaltaren	Ps	19	44	17	när jag hör dem som smädar och hånar, ser fienden som vill hämnas.
Psaltaren	Ps	19	44	18	Vi utsätts för detta, fast vi inte glömt dig och inte svikit förbundet med dig.
Psaltaren	Ps	19	44	19	Vårt hjärta har inte vänt sig från dig, våra steg har inte vikit från din väg.
Psaltaren	Ps	19	44	20	Men du har krossat oss som du krossade draken och höljt oss i djupaste mörker.
Psaltaren	Ps	19	44	21	Om vi hade glömt vår Gud och sträckt våra händer mot en avgud,
Psaltaren	Ps	19	44	22	skulle då inte Gud ha märkt det, han som vet vad som göms i vårt hjärta?
Psaltaren	Ps	19	44	23	Det är din skuld att vi ständigt dödas, att vi räknas som slaktfår.
Psaltaren	Ps	19	44	24	Vakna! Varför sover du, Herre? Res dig! Stöt inte bort oss för alltid!
Psaltaren	Ps	19	44	25	Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vår nöd och plåga?
Psaltaren	Ps	19	44	26	Vi har sjunkit ner i gruset, vi ligger tryckta mot marken.
Psaltaren	Ps	19	44	27	Grip in, kom till vår hjälp, befria oss, du som är god!
Psaltaren	Ps	19	45	1	För körledaren. Av Korachs ättlingar, en dikt, en kärlekssång.
Psaltaren	Ps	19	45	2	Mitt hjärta brusar av härliga ord, jag sjunger en sång till kungens ära, min tunga är en snabb skrivares penna.
Psaltaren	Ps	19	45	3	Skönast är du bland människor, ur din mun flödar ljuvligt tal. Därför har Gud välsignat dig för evigt.
Psaltaren	Ps	19	45	4	Fäst svärdet vid din sida, o hjälte, i höghet och majestät!
Psaltaren	Ps	19	45	5	Vinn seger! Dra ut för sanning och rätt! Din starka hand skall utföra bragder.
Psaltaren	Ps	19	45	6	Folken stupar för dig, dina vässade pilar sitter i hjärtat på dina fiender, konung.
Psaltaren	Ps	19	45	7	Din tron, gudomlige, består i tid och evighet, din kungaspira är rättens spira.
Psaltaren	Ps	19	45	8	Du älskar det rätta, du hatar orätt. Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina likar.
Psaltaren	Ps	19	45	9	Av myrra, aloe och kassia doftar dina kläder, du gläds åt strängars klang från elfenbensgemaken.
Psaltaren	Ps	19	45	10	Kungadottern står bland dina skatter, i Ofir-guld står bruden på din högra sida.
Psaltaren	Ps	19	45	11	Hör, min dotter, lyssna och lär! Glöm ditt folk och din släkt!
Psaltaren	Ps	19	45	12	Kungen åtrår din skönhet, han är din herre, böj dig för honom!
Psaltaren	Ps	19	45	13	Dotter av Tyros, de rika bland folket skall söka din gunst med gåvor.
Psaltaren	Ps	19	45	14	I all sin prakt träder kungadottern in, av guldbrokad är hennes klänning.
Psaltaren	Ps	19	45	15	I lysande färger förs hon fram till kungen, fram till dig, följd av tärnor, hennes väninnor.
Psaltaren	Ps	19	45	16	De förs fram under glädje och jubel, de tågar in i kungens palats.
Psaltaren	Ps	19	45	17	Dina söner skall träda i dina fäders ställe, du gör dem till furstar i hela världen.
Psaltaren	Ps	19	45	18	Jag vill föra ditt rykte till kommande släkten. Ja, folken skall prisa dig nu och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	46	1	För körledaren. Av Korachs ättlingar, en sång.
Psaltaren	Ps	19	46	2	Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit.
Psaltaren	Ps	19	46	3	Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup,
Psaltaren	Ps	19	46	4	om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror.
Psaltaren	Ps	19	46	5	Här är en flod vars strömmar ger glädje åt Guds stad, som den Högste har helgat till sin boning.
Psaltaren	Ps	19	46	6	Därinne bor Gud, den skall aldrig falla, den får hjälp av Gud när morgonen gryr.
Psaltaren	Ps	19	46	7	Folken larmar, riken vacklar. Då hörs hans röst och jorden bävar.
Psaltaren	Ps	19	46	8	Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.
Psaltaren	Ps	19	46	9	Kom och skåda Herrens gärningar, som slår världen med skräck.
Psaltaren	Ps	19	46	10	Han gör slut på krigen över hela jorden, han bryter bågen och bräcker spjutet, sköldarna bränner han upp i eld.
Psaltaren	Ps	19	46	11	Lugn! Besinna att jag är Gud, upphöjd över folken, upphöjd över jorden.
Psaltaren	Ps	19	46	12	Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.
Psaltaren	Ps	19	47	1	För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	47	2	Klappa händer, alla folk, hylla Gud med jubelrop!
Psaltaren	Ps	19	47	3	Ty Herren, den Högste, är värd att frukta, en stor konung över hela jorden.
Psaltaren	Ps	19	47	4	Han lägger länderna under oss, lägger folken under våra fötter.
Psaltaren	Ps	19	47	5	Han väljer åt oss ett eget land, hans älskade Jakobs stolthet.
Psaltaren	Ps	19	47	6	Gud har dragit upp under jubelrop, Herren vid hornens klang.
Psaltaren	Ps	19	47	7	Spela och sjung till Guds ära! Spela och sjung till vår konungs ära!
Psaltaren	Ps	19	47	8	Ja, Gud är all världens konung, sjung en sång till hans ära!
Psaltaren	Ps	19	47	9	Gud är konung över folken, Gud sitter på sin heliga tron.
Psaltaren	Ps	19	47	10	Folkens furstar samlas, de är Abrahams Guds folk. Jordens mäktiga tillhör Gud, han är upphöjd över alla.
Psaltaren	Ps	19	48	1	En sång, en psalm av Korachs ättlingar.
Psaltaren	Ps	19	48	2	Stor är Herren, högt är han prisad i vår Guds stad.
Psaltaren	Ps	19	48	3	Skönt reser sig hans heliga berg, en fröjd för hela jorden, Sions berg, gudaberget, den store konungens stad.
Psaltaren	Ps	19	48	4	Gud bor i dess palats, han har visat att han är vår tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	48	5	Kungarna slöt sig samman, gemensamt ryckte de fram.
Psaltaren	Ps	19	48	6	De såg, de häpnade, de blev förskräckta och flydde.
Psaltaren	Ps	19	48	7	Där greps de av bävan, vånda som hos en födande kvinna,
Psaltaren	Ps	19	48	8	som när östanvinden krossar skeppen som seglar på Tarshish.
Psaltaren	Ps	19	48	9	Det vi hört om fick vi se i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad, den som Gud har grundat för evigt.
Psaltaren	Ps	19	48	10	Vi har besinnat din godhet, o Gud, här i ditt tempel.
Psaltaren	Ps	19	48	11	Liksom ditt namn, o Gud, når ditt lov till jordens ändar. Din hand skänker oss rätt och seger.
Psaltaren	Ps	19	48	12	Sions berg gläder sig, Juda städer jublar över dina domslut.
Psaltaren	Ps	19	48	13	Vandra runt Sion, gå omkring det, räkna dess torn,
Psaltaren	Ps	19	48	14	ge akt på dess vallar, betrakta dess palats, så att ni kan berätta för kommande släkten
Psaltaren	Ps	19	48	15	att sådan är Gud, vår Gud för tid och evighet. Han skall leda oss.
Psaltaren	Ps	19	49	1	För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	49	2	Hör detta, alla folk! Lyssna, alla som bor i världen,
Psaltaren	Ps	19	49	3	hög och låg, rik som fattig.
Psaltaren	Ps	19	49	4	Vist är mitt tal, mina tankar är kloka.
Psaltaren	Ps	19	49	5	Jag vill lyssna till visdomsord, tyda min gåta vid lyrans klang.
Psaltaren	Ps	19	49	6	Varför skulle jag frukta i olyckans tid, då bedragares ondska omger mig?
Psaltaren	Ps	19	49	7	De litar till sina ägodelar och skryter med sin rikedom.
Psaltaren	Ps	19	49	8	Men ingen kan köpa sig fri och betala lösen till Gud.
Psaltaren	Ps	19	49	9	Att köpa sig fri är dyrt, man kan aldrig betala priset
Psaltaren	Ps	19	49	10	för att få leva evigt och inte läggas i graven.
Psaltaren	Ps	19	49	11	Man ser att de visa dör, med dåren och narren går de bort och lämnar sin egendom åt andra.
Psaltaren	Ps	19	49	12	Graven blir deras hem för evigt, deras boning för alla tider, fast de haft jordagods i sin ägo.
Psaltaren	Ps	19	49	13	Människan i all sin glans är utan förstånd, hon liknar de oskäliga djuren.
Psaltaren	Ps	19	49	14	Så går det för dårarna och för dem som lockas av deras tal:
Psaltaren	Ps	19	49	15	likt får drivs de till dödsriket, döden blir deras herde. 
Psaltaren	Ps	19	49	16	Men mig skall Gud köpa fri, han skall ta mig ur dödsrikets grepp.
Psaltaren	Ps	19	49	17	Oroa dig inte när någon blir rik och välståndet växer i hans hus,
Psaltaren	Ps	19	49	18	ty ingenting får han med sig i döden, hans rikedom följer honom inte dit ner.
Psaltaren	Ps	19	49	19	Fast han räknar sig som lycklig i livet och prisas för att det gått honom väl,
Psaltaren	Ps	19	49	20	går han ändå till sina fäder, till dem som aldrig ser ljuset mer.
Psaltaren	Ps	19	49	21	Människan i all sin glans är utan förstånd, hon liknar de oskäliga djuren.
Psaltaren	Ps	19	50	1	En psalm av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	50	2	Från Sion, det fullkomligt sköna, träder Gud fram i glans.
Psaltaren	Ps	19	50	3	Vår Gud kommer, han skall inte tiga. Framför honom går förtärande eld och kring honom rasar stormen.
Psaltaren	Ps	19	50	4	Han kallar på himlen därovan, kallar på jorden, för att döma sitt folk:
Psaltaren	Ps	19	50	5	Samla inför mig mina trogna som sluter förbund med mig genom offer.
Psaltaren	Ps	19	50	6	Himlen förkunnar hans rättfärdighet. Gud är den som dömer.
Psaltaren	Ps	19	50	7	Hör, mitt folk, jag vill tala, Israel, jag vill varna dig. Jag är Gud, din Gud.
Psaltaren	Ps	19	50	8	På dina offer kan jag inte klaga, dina brännoffer får jag dagligen.
Psaltaren	Ps	19	50	9	Men jag behöver inga tjurar från ditt stall, inga bockar ur dina fållor,
Psaltaren	Ps	19	50	10	ty viltet i skogen är mitt, alla djur bland de väldiga bergen.
Psaltaren	Ps	19	50	11	Jag känner alla fåglar i skyn, alla markens smådjur är mina.
Psaltaren	Ps	19	50	12	Vore jag hungrig sade jag det inte till dig, ty min är världen och allt den rymmer.
Psaltaren	Ps	19	50	13	Skulle jag äta kött av tjurar eller dricka bockars blod?
Psaltaren	Ps	19	50	14	Nej, låt tacksägelsen bli ditt offer åt Gud och infria dina löften till den Högste!
Psaltaren	Ps	19	50	15	Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig.
Psaltaren	Ps	19	50	16	Men till den gudlöse säger Gud: Hur vågar du läsa upp mina bud och nämna mitt förbund,
Psaltaren	Ps	19	50	17	du som hatar all fostran och vänder ryggen åt mina ord?
Psaltaren	Ps	19	50	18	Ser du en tjuv slår du följe med honom, med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
Psaltaren	Ps	19	50	19	Din mun sprider elakt tal, din tunga spinner lögner.
Psaltaren	Ps	19	50	20	Du talar illa om din bror, du smutskastar din moders son.
Psaltaren	Ps	19	50	21	Skulle jag tiga när du handlar så? Tro inte att jag är som du! Nej, jag skall ställa dig till svars och straffa dig.
Psaltaren	Ps	19	50	22	Betänk det, ni som glömmer Gud, annars blir ni mitt rov utan hopp om räddning.
Psaltaren	Ps	19	50	23	Den som offrar tacksägelse ärar mig, den som följer min väg skall erfara Guds hjälp.
Psaltaren	Ps	19	51	1	För körledaren. En psalm av David 
Psaltaren	Ps	19	51	2	när profeten Natan varit hos honom, sedan David varit tillsammans med Batseba.
Psaltaren	Ps	19	51	3	Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet.
Psaltaren	Ps	19	51	4	Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd.
Psaltaren	Ps	19	51	5	Jag vet vad jag har brutit, min synd står alltid inför mig.
Psaltaren	Ps	19	51	6	Mot dig, bara mot dig har jag syndat, jag har gjort det som är ont i dina ögon. Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis.
Psaltaren	Ps	19	51	7	I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv.
Psaltaren	Ps	19	51	8	Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta.
Psaltaren	Ps	19	51	9	Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö.
Psaltaren	Ps	19	51	10	Låt mig få höra glädjerop och lovsång, låt den du har krossat få jubla.
Psaltaren	Ps	19	51	11	Vänd bort din blick från mina synder, stryk ut all min skuld.
Psaltaren	Ps	19	51	12	Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne.
Psaltaren	Ps	19	51	13	Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga ande.
Psaltaren	Ps	19	51	14	Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Psaltaren	Ps	19	51	15	Jag skall visa syndarna dina vägar, så att de vänder åter till dig.
Psaltaren	Ps	19	51	16	Skydda mig mot blodsdåd, Gud, min räddare. Då skall jag jubla över din trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	51	17	Herre, öppna min mun, jag vill sjunga ditt lov.
Psaltaren	Ps	19	51	18	Slaktoffer vill du inte ta emot, och ger jag dig brännoffer försmår du det.
Psaltaren	Ps	19	51	19	Det offer du begär är ett förkrossat hjärta, en krossad och nedbruten människa förkastar du inte, o Gud.
Psaltaren	Ps	19	51	20	Låt i din godhet allt gå Sion väl, bygg upp Jerusalems murar.
Psaltaren	Ps	19	51	21	Då skall du få njuta rätta offer, brännoffer och heloffer, då skall unga tjurar offras på ditt altare.
Psaltaren	Ps	19	52	1	För körledaren. En dikt av David 
Psaltaren	Ps	19	52	2	när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David tagit in hos Achimelek.
Psaltaren	Ps	19	52	3	Varför skryter du över det onda och förhäver dig mot den fromme? Ständigt 
Psaltaren	Ps	19	52	4	tänker du ut fördärv, din tunga är som en vässad kniv, du är full av svek.
Psaltaren	Ps	19	52	5	Du älskar det onda mer än det goda, kommer hellre med lögn än med sanning.
Psaltaren	Ps	19	52	6	Du älskar ord som gör skada och svekfullt tal.
Psaltaren	Ps	19	52	7	Därför skall Gud krossa dig för alltid, gripa dig, slita dig ur ditt tält, rycka dig bort från de levandes land.
Psaltaren	Ps	19	52	8	De rättfärdiga skall se det och bäva, och de skall le och säga:
Psaltaren	Ps	19	52	9	Där är en man som inte gjorde Gud till sitt värn. Han litade på sin rikedom, han sökte skydd i vad han ägde.
Psaltaren	Ps	19	52	10	Men jag är som ett olivträd, grönskande i Guds hus. Jag litar på Guds godhet nu och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	52	11	Jag skall alltid tacka dig för vad du gjort och förkunna ditt namn för dina trogna, ty det är gott.
Psaltaren	Ps	19	53	1	För körledaren. En dikt av David.
Psaltaren	Ps	19	53	2	Dårarna tänker: »Det finns ingen Gud.« De handlar fördärvligt och skändligt, ingen gör det goda.
Psaltaren	Ps	19	53	3	Gud blickar ner från himlen, han ser på människosläktet: Finns det någon som är klok, någon som söker sig till Gud?
Psaltaren	Ps	19	53	4	Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen gör det goda, ingen enda.
Psaltaren	Ps	19	53	5	Har de ingenting lärt, dessa ogärningsmän, som lever på mitt folk, äter det som bröd och aldrig åkallar Gud?
Psaltaren	Ps	19	53	6	Så drabbas de av skräck – en oväntad skräck – ty Gud strör omkring de gudlösas ben. De står där med skam, ty Gud förkastar dem.
Psaltaren	Ps	19	53	7	O att det från Sion kom räddning för Israel! När Gud vänder sitt folks öde, då skall Jakob glädja sig, Israel jubla!
Psaltaren	Ps	19	54	1	För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David 
Psaltaren	Ps	19	54	2	när männen från Sif hade talat om för Saul att David höll sig gömd hos dem.
Psaltaren	Ps	19	54	3	Rädda mig, Gud, genom ditt namn, skaffa mig rätt genom din kraft.
Psaltaren	Ps	19	54	4	Gud, hör min bön, lyssna till mina ord.
Psaltaren	Ps	19	54	5	De övermodiga angriper mig, våldsmän står efter mitt liv. De räknar inte med Gud.
Psaltaren	Ps	19	54	6	Men Gud är min hjälpare, Herren är mitt stöd.
Psaltaren	Ps	19	54	7	Vänd det onda mot mina motståndare, förinta dem, du som är trofast.
Psaltaren	Ps	19	54	8	Gärna vill jag offra åt dig och prisa ditt namn, Herre, ty det är gott.
Psaltaren	Ps	19	54	9	Du befriar mig ur all nöd, och jag skall se mina fienders fall.
Psaltaren	Ps	19	55	1	För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David.
Psaltaren	Ps	19	55	2	Gud, lyssna till min bön, dölj dig inte när jag ber,
Psaltaren	Ps	19	55	3	hör mig och ge mig svar. Jag våndas i min oro, jag får ingen ro 
Psaltaren	Ps	19	55	4	för fiendens rop, för de ondas skrän. De öser sin ondska över mig, de ansätter mig i sin vrede.
Psaltaren	Ps	19	55	5	Mitt hjärta grips av ångest, dödsskräck faller över mig.
Psaltaren	Ps	19	55	6	Jag darrar av fruktan, jag överväldigas av fasa.
Psaltaren	Ps	19	55	7	Om jag ändå hade duvans vingar! Då flög jag bort för att finna ett bo.
Psaltaren	Ps	19	55	8	Långt bort skulle jag fly och slå mig ner i ödemarken.
Psaltaren	Ps	19	55	9	Snabbt skulle jag söka ett skydd mot vinande vind och storm.
Psaltaren	Ps	19	55	10	Herre, skapa förvirring i deras tal! Våld och split ser jag i staden.
Psaltaren	Ps	19	55	11	Dag och natt vandrar de runt den uppe på murarna. Därinne bor ondska och elände.
Psaltaren	Ps	19	55	12	Fördärv råder i staden, våld och svek lämnar aldrig dess torg.
Psaltaren	Ps	19	55	13	Om jag smädades av en fiende, då kunde jag bära det, om jag förnedrades av en ovän, då kunde jag dra mig undan,
Psaltaren	Ps	19	55	14	men du är ju min like, min vän och min förtrogne –
Psaltaren	Ps	19	55	15	vi gladdes åt att gå sida vid sida i skaran i Guds hus.
Psaltaren	Ps	19	55	16	Må de överrumplas av döden, levande fara ner i dödsriket, ty ondskan bor mitt ibland dem!
Psaltaren	Ps	19	55	17	Men jag ropar till Gud, och Herren skall rädda mig.
Psaltaren	Ps	19	55	18	Morgon och kväll och mitt på dagen suckar jag och klagar, och han skall höra mig.
Psaltaren	Ps	19	55	19	Han gör mig fri och trygg när fienderna rycker an och söker strid med mig.
Psaltaren	Ps	19	55	20	Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sedan urtiden sitter på tronen. Ty de ändrar sig aldrig och fruktar inte Gud.
Psaltaren	Ps	19	55	21	Han kränkte freden och svek givna löften.
Psaltaren	Ps	19	55	22	Hans ord är halare än smör, men hans hjärta vill strid. Hans tal är lenare än olja och ändå ett blottat svärd.
Psaltaren	Ps	19	55	23	Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig. Aldrig låter han den rättfärdige svikta.
Psaltaren	Ps	19	55	24	Du, o Gud, skall störta dem ner i avgrundens djup. Mördare och bedragare når inte ens livets mitt. Men jag förtröstar på dig.
Psaltaren	Ps	19	56	1	För körledaren. Ett kväde av David när filisteerna hade gripit honom i Gat.
Psaltaren	Ps	19	56	2	Förbarma dig, Gud, jag är förföljd, ständigt utsatt för angrepp.
Psaltaren	Ps	19	56	3	Fienderna förföljer mig ständigt, många angriper mig och ser ner på mig.
Psaltaren	Ps	19	56	4	När jag är rädd förtröstar jag på dig.
Psaltaren	Ps	19	56	5	På Gud – jag prisar hans ord – på Gud förtröstar jag och är inte rädd. Vad kan dödliga göra mig då?
Psaltaren	Ps	19	56	6	Ständigt sårar de mig med sina ord, de har ont i sinnet mot mig.
Psaltaren	Ps	19	56	7	De gaddar sig samman och ligger på lur, de vaktar på mina steg, de står efter mitt liv.
Psaltaren	Ps	19	56	8	Löna dem för deras ondska, Gud, slå ner folken i din vrede!
Psaltaren	Ps	19	56	9	Du har mätt upp min oro. Samla mina tårar i din lägel, de är ju uppskrivna i din bok.
Psaltaren	Ps	19	56	10	Mina fiender skall vika när jag ropar till dig. Det vet jag: Gud är med mig.
Psaltaren	Ps	19	56	11	På Gud – jag prisar hans ord – på Herren – jag prisar hans ord –
Psaltaren	Ps	19	56	12	på Gud förtröstar jag och är inte rädd. Vad kan människor göra mig då?
Psaltaren	Ps	19	56	13	Jag har gett mina löften till dig, o Gud, jag skall infria dem med tackoffer,
Psaltaren	Ps	19	56	14	ty du har räddat mig från döden, räddat mig från att falla. Så kan jag vandra inför Gud i livets ljus.
Psaltaren	Ps	19	57	1	För körledaren. Ett kväde av David när han var i grottan, på flykt undan Saul.
Psaltaren	Ps	19	57	2	Förbarma dig, Gud, förbarma dig! Jag flyr till dig, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran har dragit förbi.
Psaltaren	Ps	19	57	3	Jag ropar till Gud den Högste, till Gud som gör gott mot mig.
Psaltaren	Ps	19	57	4	Han sänder mig hjälp från himlen när mina förföljare smädar mig. Gud visar sin godhet och trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	57	5	Jag ligger mitt ibland lejon, glupska på människokött. Deras tänder är spjut och pilar, deras tungor är skarpa svärd.
Psaltaren	Ps	19	57	6	Visa din höghet i himlen, o Gud, och din härlighet över hela jorden!
Psaltaren	Ps	19	57	7	De lade ut ett nät för mina fötter och en snara för min hals, de grävde en grop åt mig men föll själva däri.
Psaltaren	Ps	19	57	8	Mitt hjärta är redo, Gud, mitt hjärta är redo, jag vill sjunga och spela.
Psaltaren	Ps	19	57	9	Vakna, min själ, vakna, harpa och lyra, jag vill väcka morgonrodnaden.
Psaltaren	Ps	19	57	10	Jag vill tacka dig, Herre, bland folken, jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.
Psaltaren	Ps	19	57	11	Ty till himlen når din godhet, till skyarna din trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	57	12	Visa din höghet i himlen, o Gud, och din härlighet över hela jorden!
Psaltaren	Ps	19	58	1	För körledaren. Av David, ett kväde.
Psaltaren	Ps	19	58	2	Skipar ni verkligen rätt, ni mäktiga? Dömer ni människorna rättvist?
Psaltaren	Ps	19	58	3	Nej, ni handlar med ont i sinnet, ni sprider våld över jorden.
Psaltaren	Ps	19	58	4	De gudlösa är avfälliga sedan födseln, från sin första stund går lögnarna vilse.
Psaltaren	Ps	19	58	5	Deras gift är som ormars gift, de liknar en kobra som gör sig döv
Psaltaren	Ps	19	58	6	och inte hör ormtjusaren, inte den förfarne besvärjaren.
Psaltaren	Ps	19	58	7	Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt lejonens käkar, Herre!
Psaltaren	Ps	19	58	8	Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort, likt gräs som trampas ner och vissnar,
Psaltaren	Ps	19	58	9	likt ett ofullgånget foster som löses upp, en dödfödd som aldrig får se solen.
Psaltaren	Ps	19	58	10	Må han rycka bort dem i vrede, innan de brett ut sig som törnsnår!
Psaltaren	Ps	19	58	11	Den rättfärdige gläds när han skådar hämnden, han skall vada i de gudlösas blod.
Psaltaren	Ps	19	58	12	Då skall människorna säga: Den rättfärdige får sin lön, ja, det finns en Gud som dömer på jorden.
Psaltaren	Ps	19	59	1	För körledaren. Ett kväde av David när Saul hade skickat män för att bevaka huset och döda honom.
Psaltaren	Ps	19	59	2	Rädda mig, min Gud, från mina motståndare, för mig i säkerhet undan mina fiender!
Psaltaren	Ps	19	59	3	Rädda mig från ogärningsmännen, hjälp mig undan mördarna!
Psaltaren	Ps	19	59	4	De ligger i försåt för mig, grymma män angriper mig, utan att jag syndat eller felat, Herre.
Psaltaren	Ps	19	59	5	Fast jag är oskyldig gör de sig redo. Vakna, kom till mig och se!
Psaltaren	Ps	19	59	6	Du, Herre Gud Sebaot, Israels Gud, res dig och straffa folken! Skona ingen trolös usling!
Psaltaren	Ps	19	59	7	De kommer varje kväll, de ylar som hundar och stryker omkring i staden.
Psaltaren	Ps	19	59	8	Orden strömmar ur deras mun och tungorna är som svärd, de tror att ingen hör dem.
Psaltaren	Ps	19	59	9	Men du, Herre, ler åt dem, du ser med löje på folken.
Psaltaren	Ps	19	59	10	Du är min styrka, jag lovsjunger dig, Gud är min säkra borg.
Psaltaren	Ps	19	59	11	Min Gud är trofast och kommer till min hjälp, Gud låter mig se mina fienders fall.
Psaltaren	Ps	19	59	12	Döda dem inte – då kan mitt folk glömma. Gör dem hemlösa med din makt, störta ner dem, Herre, vår sköld!
Psaltaren	Ps	19	59	13	Varje ord ur deras mun är synd. Låt dem fångas i sitt högmod med sina förbannelser och lögner.
Psaltaren	Ps	19	59	14	Förgör dem i din vrede, förgör dem i grund! Då skall alla inse att Gud härskar i Jakob, ja, till jordens yttersta gräns.
Psaltaren	Ps	19	59	15	De kommer varje kväll, de ylar som hundar och stryker omkring i staden.
Psaltaren	Ps	19	59	16	De driver omkring och letar föda, blir de inte mätta så gnyr de.
Psaltaren	Ps	19	59	17	Men jag skall sjunga om din styrka och jubla var morgon över din trofasthet, ty du blev en borg för mig, dit jag flydde när jag var i nöd.
Psaltaren	Ps	19	59	18	Du är min styrka, jag lovsjunger dig, Gud är min säkra borg, min Gud är trofast.
Psaltaren	Ps	19	60	1	För körledaren. Att lära ut. Ett kväde av David 
Psaltaren	Ps	19	60	2	när han låg i strid med arameerna i Naharajim och i Sova och Joav vände tillbaka och slog edomeerna i Saltdalen, tolv tusen man.
Psaltaren	Ps	19	60	3	Gud, du har förkastat och krossat oss. Du var vred, upprätta oss igen.
Psaltaren	Ps	19	60	4	Du lät landet bäva och rämna. Det störtar samman, gör det helt igen.
Psaltaren	Ps	19	60	5	Du lät ditt folk möta hårda öden, du gav oss ett vin som fick oss att ragla.
Psaltaren	Ps	19	60	6	Res ett baner för dina trogna, dit de kan fly undan pilbågen.
Psaltaren	Ps	19	60	7	Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig, så att de som du älskar blir räddade!
Psaltaren	Ps	19	60	8	Gud har talat i sin helgedom: »I triumf skall jag utskifta Shekem och mäta upp Suckotdalen.
Psaltaren	Ps	19	60	9	Mitt är Gilead, mitt är Manasse. Efraim är min hjälm och Juda min härskarstav.
Psaltaren	Ps	19	60	10	Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko, mot filisteerna höjer jag stridsrop.«
Psaltaren	Ps	19	60	11	Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom?
Psaltaren	Ps	19	60	12	Du, Gud, har ju förkastat oss, du drog inte i fält med våra härar.
Psaltaren	Ps	19	60	13	Bistå oss nu mot fienden, människors hjälp är ingenting värd.
Psaltaren	Ps	19	60	14	Med Gud skall vi utföra stora dåd. Han trampar ner våra fiender.
Psaltaren	Ps	19	61	1	För körledaren, till stränginstrument. Av David.
Psaltaren	Ps	19	61	2	Gud, hör mitt rop, lyssna till min bön!
Psaltaren	Ps	19	61	3	Från jordens ände ropar jag till dig i min förtvivlan. Rädda mig upp på en klippa och ge mig trygghet!
Psaltaren	Ps	19	61	4	Du är min tillflykt, mitt befästa torn mot fienden.
Psaltaren	Ps	19	61	5	Jag vill bo i ditt tält för alltid, söka skydd under dina vingar.
Psaltaren	Ps	19	61	6	Du, Gud, har hört mina löften och uppfyllt dina trognas önskningar.
Psaltaren	Ps	19	61	7	Du lägger år till kungens livslängd, han skall leva när släktena skiftar.
Psaltaren	Ps	19	61	8	Må han evigt sitta på sin tron inför Gud, må godhet och trohet bevara honom.
Psaltaren	Ps	19	61	9	Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn och infria mina löften dag efter dag.
Psaltaren	Ps	19	62	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	62	2	Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning.
Psaltaren	Ps	19	62	3	Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg.
Psaltaren	Ps	19	62	4	Hur länge skall ni ansätta mig, samfällt storma an som mot en lutande vägg, en fallfärdig mur?
Psaltaren	Ps	19	62	5	De har enats om att störta ner mig. De älskar svek, med munnen välsignar de, men i sitt hjärta förbannar de.
Psaltaren	Ps	19	62	6	Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp.
Psaltaren	Ps	19	62	7	Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg.
Psaltaren	Ps	19	62	8	Från Gud kommer min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt, min starka klippa.
Psaltaren	Ps	19	62	9	Sätt alltid din lit till honom, du folk, öppna ditt hjärta inför honom. Gud är vår tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	62	10	Bara en vindfläkt är människorna, de dödliga endast ett bländverk. Läggs de i vågskålen höjer den sig, ja, de är lättare än luft.
Psaltaren	Ps	19	62	11	Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den.
Psaltaren	Ps	19	62	12	Ett har Gud talat, två ting har jag hört: att Gud har makten,
Psaltaren	Ps	19	62	13	att du, Herre, är trofast. Du lönar var och en efter vad han har gjort.
Psaltaren	Ps	19	63	1	En psalm av David när han var i Juda öken.
Psaltaren	Ps	19	63	2	Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land.
Psaltaren	Ps	19	63	3	Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet.
Psaltaren	Ps	19	63	4	Din nåd är mer värd än livet. Min tunga skall prisa dig.
Psaltaren	Ps	19	63	5	Jag vill lova dig så länge jag lever och åkalla dig med lyfta händer.
Psaltaren	Ps	19	63	6	Min hunger stillas som av feta rätter, jag lovsjunger dig med jublande tunga.
Psaltaren	Ps	19	63	7	Jag minns dig när jag gått till vila, jag tänker på dig i nattens timmar,
Psaltaren	Ps	19	63	8	ty du kom till min hjälp, i dina vingars skugga jublar jag.
Psaltaren	Ps	19	63	9	Jag håller mig tätt intill dig, din hand ger mig stöd.
Psaltaren	Ps	19	63	10	De som står efter mitt liv går under, de skall fara ner i jordens djup.
Psaltaren	Ps	19	63	11	De skall utlämnas åt svärdet och bli schakalernas byte.
Psaltaren	Ps	19	63	12	Men kungen skall glädja sig över Gud och hans edsvurna prisa sig lyckliga, ty lögnarnas mun täpps till.
Psaltaren	Ps	19	64	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	64	2	Hör mig, Gud, när jag klagar, rädda mig, fienden fyller mig med skräck!
Psaltaren	Ps	19	64	3	Göm mig för de ondas hop, för skocken av ogärningsmän.
Psaltaren	Ps	19	64	4	De vässar sina tungor som svärd, de siktar med skarpa ord som pilar
Psaltaren	Ps	19	64	5	för att skjuta den oskyldige ur bakhåll – plötsligt skjuter de, utan att tveka.
Psaltaren	Ps	19	64	6	De eggar varandra, de rabblar förbannelser, de gillrar snaror och säger: »Ingen ser det.«
Psaltaren	Ps	19	64	7	De tänker ut ogärningar men döljer vad de tänkt ut – en avgrund är människans hjärta.
Psaltaren	Ps	19	64	8	Men Gud skjuter sin pil, den träffar dem plötsligt.
Psaltaren	Ps	19	64	9	Deras tunga får dem på fall, alla som ser det förfäras.
Psaltaren	Ps	19	64	10	Alla människor grips av fruktan, de förkunnar Guds verk, de besinnar vad han har gjort.
Psaltaren	Ps	19	64	11	Den rättfärdige gläder sig över Herren och tar sin tillflykt till honom. De redbara prisar sig lyckliga.
Psaltaren	Ps	19	65	1	För körledaren. En psalm av David, en sång.
Psaltaren	Ps	19	65	2	Lovsång tillkommer dig, o Gud, på Sion. Vi infriar våra löften till dig,
Psaltaren	Ps	19	65	3	du som hör bön. Till dig kommer alla människor
Psaltaren	Ps	19	65	4	för att bekänna sina synder. När vår skuld blir oss för tung förlåter du oss.
Psaltaren	Ps	19	65	5	Lycklig den utvalde som får komma dig nära och vara på dina förgårdar. Vi mättas av det goda i ditt hus, av det heliga i ditt tempel.
Psaltaren	Ps	19	65	6	Förunderligt svarar du oss och ger seger, Gud, du som räddar oss, du tillflykt för hela jorden och de fjärran haven,
Psaltaren	Ps	19	65	7	du som reste bergen med din styrka, rustad med kraft,
Psaltaren	Ps	19	65	8	du som stillade havets brus, vågornas brus och folkens larm!
Psaltaren	Ps	19	65	9	De som bor vid jordens ändar står häpna inför dina mäktiga gärningar, öster och väster fyller du med jubel.
Psaltaren	Ps	19	65	10	Du tar dig an jorden och ger den regn, du gör den bördig och rik. Guds flod är full av vatten. Du får säden att växa, du sörjer för jorden.
Psaltaren	Ps	19	65	11	Du vattnar åkerns fåror och jämnar ut dess tiltor. Med regnskurar gör du jorden mjuk, du välsignar det som växer.
Psaltaren	Ps	19	65	12	Du kröner året med goda gåvor, där du går fram gror feta skördar.
Psaltaren	Ps	19	65	13	Ödemarkens beten frodas, höjderna klär sig i jubel.
Psaltaren	Ps	19	65	14	Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt är jubel och sång.
Psaltaren	Ps	19	66	1	För körledaren. En sång, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	66	2	spela och ära hans namn, ära honom med lovsång!
Psaltaren	Ps	19	66	3	Säg till Gud: Väldiga är dina verk! För din makt kryper dina fiender,
Psaltaren	Ps	19	66	4	hela världen tillber dig, spelar till din ära, lovsjunger ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	66	5	Kom och se Guds gärningar, hans väldiga verk bland människor.
Psaltaren	Ps	19	66	6	Han förvandlade havet till torr mark, de gick till fots genom floden. Låt oss glädjas över honom.
Psaltaren	Ps	19	66	7	Han härskar för evigt i sin makt. Hans ögon vakar över folken – inga upprorsmän skall resa sig.
Psaltaren	Ps	19	66	8	Prisa vår Gud, alla folk, låt lovsången ljuda!
Psaltaren	Ps	19	66	9	Han bevarar oss vid liv, han låter inte våra fötter slinta.
Psaltaren	Ps	19	66	10	Du prövade oss, o Gud, du renade oss som man renar silver.
Psaltaren	Ps	19	66	11	Du lät oss fastna i nätet, du slog oss i bojor,
Psaltaren	Ps	19	66	12	du lät människor rida fram över oss. Vi gick genom eld och genom vatten, men du förde oss ut i frihet.
Psaltaren	Ps	19	66	13	Jag kommer till ditt hus med brännoffer, jag infriar mina löften till dig,
Psaltaren	Ps	19	66	14	de som kom från mina läppar, ur min mun när jag var i nöd.
Psaltaren	Ps	19	66	15	Feta brännoffer bär jag fram till dig och röken stiger från baggarna. Jag offrar tjurar och bockar.
Psaltaren	Ps	19	66	16	Kom och lyssna, alla som fruktar Gud, jag skall berätta vad han gjort för mig.
Psaltaren	Ps	19	66	17	Till honom ropade jag, och lovsång låg redo på min tunga.
Psaltaren	Ps	19	66	18	Om jag burit ont i sinnet skulle Herren inte ha hört mig.
Psaltaren	Ps	19	66	19	Men Gud hörde mig, han lyssnade till min bön.
Psaltaren	Ps	19	66	20	Lovad vare Gud, som inte avvisade min bön, inte vägrade mig sin nåd.
Psaltaren	Ps	19	67	1	För körledaren, till stränginstrument. En psalm, en sång.
Psaltaren	Ps	19	67	2	Gud, visa oss nåd och välsigna oss, låt ditt ansikte lysa mot oss,
Psaltaren	Ps	19	67	3	så att hela jorden lär känna vad du gör och alla folk får veta att du hjälper.
Psaltaren	Ps	19	67	4	Folken skall tacka dig, o Gud, ja, alla folk skall tacka dig.
Psaltaren	Ps	19	67	5	Alla länder skall jubla av glädje, ty du råder rättvist över folken och leder länderna på jorden.
Psaltaren	Ps	19	67	6	Folken skall tacka dig, o Gud, ja, alla folk skall tacka dig.
Psaltaren	Ps	19	67	7	Jorden har gett sin gröda. Gud, vår Gud, välsignar oss.
Psaltaren	Ps	19	67	8	Gud välsignar oss, och hela jorden skall frukta honom.
Psaltaren	Ps	19	68	1	För körledaren. Av David, en psalm, en sång.
Psaltaren	Ps	19	68	2	Gud reser sig, hans fiender skingras, hans motståndare flyr undan.
Psaltaren	Ps	19	68	3	Som röken virvlar bort, som vaxet smälter för elden förgås de onda inför Gud.
Psaltaren	Ps	19	68	4	Men de rättfärdiga gläds inför Gud, de fröjdar sig och jublar av glädje.
Psaltaren	Ps	19	68	5	Sjung till Guds ära, lova hans namn, hylla honom som rider på molnen! Herren är hans namn, jubla inför honom,
Psaltaren	Ps	19	68	6	de faderlösas fader, änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning.
Psaltaren	Ps	19	68	7	Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka, men upprorsmännen får bo i öknen.
Psaltaren	Ps	19	68	8	Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken,
Psaltaren	Ps	19	68	9	då bävade jorden, då strömmade det från himlen, inför Gud, Sinais herre, inför Gud, Israels Gud.
Psaltaren	Ps	19	68	10	Ett ymnigt regn lät du falla, o Gud, ditt kraftlösa land gav du styrka.
Psaltaren	Ps	19	68	11	Där fick din skara bo, du sörjde för de arma i din godhet, o Gud.
Psaltaren	Ps	19	68	12	Herren har sagt sitt ord, en här av kvinnor sprider segerbudet.
Psaltaren	Ps	19	68	13	Kungar och härar flyr, de flyr, husfrun fördelar bytet.
Psaltaren	Ps	19	68	14	Skall ni då ligga stilla i fållorna? Duvans vingar är täckta av silver och fjädrarna av rödaste guld.
Psaltaren	Ps	19	68	15	När den Väldige skingrade kungarna föll det snö på Salmon.
Psaltaren	Ps	19	68	16	Mäktigt är Bashans berg, höga toppar har Bashans berg.
Psaltaren	Ps	19	68	17	Ni höga toppar, varför ser ni med avund på berget där Gud har valt att bo, där Herren vill bo för evigt?
Psaltaren	Ps	19	68	18	Guds vagnar var tusen och åter tusen, när Herren kom i helighet från Sinai.
Psaltaren	Ps	19	68	19	Du drog upp mot höjderna, du tog fångar, du fick gåvor från människor, också från upprorsmännen – du, Herre Gud, skulle bo där.
Psaltaren	Ps	19	68	20	Lovad vare Herren dag efter dag! Han bär vår börda, Gud är vår räddning.
Psaltaren	Ps	19	68	21	Vår Gud är en räddande gud, Herren, vår härskare, för oss bort från döden.
Psaltaren	Ps	19	68	22	Ja, Gud krossar huvudet på sina fiender, skallen på den som framhärdar i synd.
Psaltaren	Ps	19	68	23	Herren har sagt: Från Bashan skall jag hämta dem, jag skall hämta dem från havets djup,
Psaltaren	Ps	19	68	24	så att du kan vada i fiendens blod och hundarna får slicka i sig.
Psaltaren	Ps	19	68	25	Nu kommer ditt festtåg, o Gud, min Guds och konungs festtåg i helgedomen.
Psaltaren	Ps	19	68	26	Främst går sångare, sedan musikanter bland flickor som slår på tamburin.
Psaltaren	Ps	19	68	27	Lova Gud i tempelskaran, lova Herren, Israels källa.
Psaltaren	Ps	19	68	28	Där är Benjamin, den yngste, som anför dem, följet av Judas furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
Psaltaren	Ps	19	68	29	Visa din makt, o Gud, håll vid makt, o Gud, det du gjort för oss
Psaltaren	Ps	19	68	30	från ditt tempel i Jerusalem! Till dig kommer kungar med gåvor.
Psaltaren	Ps	19	68	31	Kväs odjuret i vassen, tjurhopen och folkens kalvar . Skingra de folk som vill krig!
Psaltaren	Ps	19	68	32	Man kommer med brons från Egypten, man skyndar från Kush med gåvor till Gud.
Psaltaren	Ps	19	68	33	Jordens riken, sjung Guds lov, spela till Herrens ära!
Psaltaren	Ps	19	68	34	Han som rider på himlen, urtidens himmel – hör, han höjer sin röst, sin väldiga röst!
Psaltaren	Ps	19	68	35	Ära Gud i hans makt, han råder över Israel och härskar över skyarna.
Psaltaren	Ps	19	68	36	Fruktansvärd är Gud i sin helgedom. Israels Gud ger folket makt och styrka. Lovad vare Gud!
Psaltaren	Ps	19	69	1	För körledaren. Av David.
Psaltaren	Ps	19	69	2	Rädda mig, Gud! Vattnet når mig till halsen.
Psaltaren	Ps	19	69	3	Jag har sjunkit ner i bottenlös dy och har inget fotfäste. Jag har kommit ut på djupt vatten, strömmen vill dra ner mig.
Psaltaren	Ps	19	69	4	Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Mina ögon värker, jag har väntat länge på min Gud.
Psaltaren	Ps	19	69	5	Flera än håren på mitt huvud är de som hatar mig utan grund. Många är de som vill förgöra mig, som är mina fiender utan skäl. Jag tvingas lämna tillbaka det som jag aldrig stulit.
Psaltaren	Ps	19	69	6	Du känner min dårskap, Gud, min skuld är inte dold för dig.
Psaltaren	Ps	19	69	7	Låt mig inte dra skam över dem som hoppas på dig, Herre Gud Sebaot. Låt mig inte dra vanära över dem som söker sig till dig, du Israels Gud.
Psaltaren	Ps	19	69	8	Det är ju för din skull man hånar mig och mitt ansikte rodnar av skam.
Psaltaren	Ps	19	69	9	Jag har blivit en utstött bland mina bröder, en främling för min moders barn.
Psaltaren	Ps	19	69	10	Lidelsen för ditt hus har förtärt mig, jag smädas av dem som smädar dig.
Psaltaren	Ps	19	69	11	Jag grät och fastade, då blev jag hånad.
Psaltaren	Ps	19	69	12	Jag klädde mig i säckväv, då blev jag en visa för dem.
Psaltaren	Ps	19	69	13	De sladdrar om mig i stadsporten, drinkare sjunger om mig.
Psaltaren	Ps	19	69	14	Jag kommer till dig med min bön, må stunden vara den rätta. Svara mig, Gud, i din stora godhet, ge mig din trofasta hjälp.
Psaltaren	Ps	19	69	15	Rädda mig från att sjunka i dyn, låt mig bli räddad från dem som hatar mig och från det djupa vattnet.
Psaltaren	Ps	19	69	16	Låt inte strömmen dra ner mig och djupet uppsluka mig, låt inte graven sluta sitt gap om mig.
Psaltaren	Ps	19	69	17	Svara mig, Herre, i din trofasta godhet, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
Psaltaren	Ps	19	69	18	Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, jag är i nöd, skynda dig att svara.
Psaltaren	Ps	19	69	19	Kom till mig och gör mig fri, befria mig från mina fiender.
Psaltaren	Ps	19	69	20	Du vet hur jag blir smädad, hur jag lider hån och skam, du ser ju alla mina ovänner.
Psaltaren	Ps	19	69	21	Deras hån har krossat mig, mitt hjärta finner ingen bot. Jag hoppades på medkänsla, men förgäves, på någon som ville trösta mig, men ingen fanns.
Psaltaren	Ps	19	69	22	De förgiftade min mat, i min törst fick jag ättika att dricka.
Psaltaren	Ps	19	69	23	Må deras bord bli en fälla för dem och deras offermåltid en snara.
Psaltaren	Ps	19	69	24	Må det mörkna för deras ögon så att de inte kan se. Låt deras lemmar mista sin stadga.
Psaltaren	Ps	19	69	25	Ös ut din vrede över dem, låt din glödande harm hinna upp dem.
Psaltaren	Ps	19	69	26	Må deras läger bli öde och ingen mer bo i deras tält.
Psaltaren	Ps	19	69	27	De förföljer ju den du har slagit, ökar plågan för den du har sargat.
Psaltaren	Ps	19	69	28	Lägg fram brott efter brott, låt dem aldrig bli friade.
Psaltaren	Ps	19	69	29	Må de strykas ur de levandes bok och inte stå skrivna bland de rättfärdiga.
Psaltaren	Ps	19	69	30	Men jag är betryckt och plågad, rädda mig, Gud, och för mig i säkerhet.
Psaltaren	Ps	19	69	31	Jag vill prisa Guds namn med sång och tacka och lova honom.
Psaltaren	Ps	19	69	32	Det behagar Herren mer än tjurar, offerdjur med horn och klövar.
Psaltaren	Ps	19	69	33	De betryckta skall se det och glädjas, ni som söker er till Gud skall få nytt mod,
Psaltaren	Ps	19	69	34	ty Herren lyssnar till de fattiga och föraktar inte de fångna.
Psaltaren	Ps	19	69	35	Himlen och jorden skall prisa honom, haven och allt som rör sig i dem.
Psaltaren	Ps	19	69	36	Gud skall rädda Sion och bygga upp Juda städer. Där skall de bo, de skall äga landet.
Psaltaren	Ps	19	69	37	Det skall gå i arv till hans tjänares barn, de som älskar hans namn skall bo där.
Psaltaren	Ps	19	70	1	För körledaren. Av David, till påminnelse.
Psaltaren	Ps	19	70	2	Gud, befria mig! Herre, skynda till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	70	3	Skam och smälek må drabba dem som står efter mitt liv. Låt dem vika tillbaka med vanära, de som vill mig ont.
Psaltaren	Ps	19	70	4	Må de ta till flykten i skam, de som nu skrattar hånfullt.
Psaltaren	Ps	19	70	5	Men alla som kommer till dig skall jubla av glädje över dig, och de som längtar efter din hjälp skall alltid säga: »Gud är stor.«
Psaltaren	Ps	19	70	6	Jag är betryckt och fattig. Gud, skynda till mig. Min hjälp och min räddare är du. Herre, dröj inte!
Psaltaren	Ps	19	71	1	Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig!
Psaltaren	Ps	19	71	2	Du som är trofast, hjälp mig, befria mig, lyssna på mig och rädda mig.
Psaltaren	Ps	19	71	3	Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg.
Psaltaren	Ps	19	71	4	Befria mig, Gud, ur de ondas grepp, rädda mig undan gudlösa våldsmän.
Psaltaren	Ps	19	71	5	Du är mitt hopp, o Herre, min Gud, min trygghet ända från min ungdom.
Psaltaren	Ps	19	71	6	Från min första stund har du varit mitt stöd, från moderlivet min styrka, jag sjunger ständigt ditt lov.
Psaltaren	Ps	19	71	7	Jag har blivit ett tecken för många i min fasta förtröstan på dig.
Psaltaren	Ps	19	71	8	Min strupe fylls av lovsång till dig, dagen lång vill jag sjunga till din ära.
Psaltaren	Ps	19	71	9	Stöt inte bort mig på min ålderdom, överge mig inte när krafterna sviker.
Psaltaren	Ps	19	71	10	De som står mig efter livet smider planer, mina fiender säger om mig:
Psaltaren	Ps	19	71	11	»Gud har övergett honom. Sätt efter honom, grip honom, han är räddningslöst förlorad!«
Psaltaren	Ps	19	71	12	Gud, dröj inte långt borta! Min Gud, skynda till min hjälp!
Psaltaren	Ps	19	71	13	Skam och vanära må drabba dem som hotar mig, hölj dem som vill mig ont med smälek och skymf.
Psaltaren	Ps	19	71	14	Själv vill jag alltid hoppas på dig, åter och åter sjunga ditt lov.
Psaltaren	Ps	19	71	15	Jag vill vittna om din trofasthet, ständigt vittna om den hjälp du ger, fast jag aldrig förmår det till fullo.
Psaltaren	Ps	19	71	16	Jag vill besjunga dina storverk, Herre, min Gud, den trofasthet som endast du kan visa.
Psaltaren	Ps	19	71	17	Gud, från min ungdom har du fostrat mig, och ännu förkunnar jag dina under.
Psaltaren	Ps	19	71	18	Överge mig inte, o Gud, när jag är gammal och mitt hår har grånat, låt mig förkunna din kraft för nya släkten.
Psaltaren	Ps	19	71	19	och trofasthet, o Gud, når upp till skyarna. Du som gör stora ting, Gud, vem är som du?
Psaltaren	Ps	19	71	20	Svåra öden har du låtit drabba mig, men du skall ge mig liv på nytt och åter dra mig upp ur djupen.
Psaltaren	Ps	19	71	21	Ge mig min storhet tillbaka, låt mig bli trygg igen.
Psaltaren	Ps	19	71	22	Då skall jag prisa dig till harpa för din trofasthet, min Gud. Jag skall lovsjunga dig till lyra, du Israels Helige.
Psaltaren	Ps	19	71	23	När jag spelar till din ära stiger jublet från mina läppar, ty du har befriat mig.
Psaltaren	Ps	19	71	24	Dagen lång skall jag vittna om din trofasthet. Men de som ville mig ont skall drabbas av skam och smälek.
Psaltaren	Ps	19	72	1	Av Salomo.
Psaltaren	Ps	19	72	2	så att han rättrådigt dömer ditt folk och låter dina betryckta få sin rätt.
Psaltaren	Ps	19	72	3	Låt berg och höjder bära fredens frukter åt folket genom rättfärdighet.
Psaltaren	Ps	19	72	4	Må han värna de armas rätt, rädda de fattiga, krossa förtryckaren.
Psaltaren	Ps	19	72	5	Låt honom leva så länge solen finns och månen lyser, släkte efter släkte.
Psaltaren	Ps	19	72	6	Han skall komma som regn över grödan, ett stilla regn som vattnar jorden.
Psaltaren	Ps	19	72	7	Låt rättvisa grönska i alla hans dagar och fred och välgång råda, tills ingen måne lyser mer.
Psaltaren	Ps	19	72	8	Må han härska från hav till hav, från floden till världens ände.
Psaltaren	Ps	19	72	9	Hans motståndare skall böja sig för honom, hans fiender kräla i stoftet.
Psaltaren	Ps	19	72	10	Kungar från Tarshish och fjärran kuster skall komma med gåvor, kungar från Saba och Seba skall bära fram sin tribut.
Psaltaren	Ps	19	72	11	Honom skall alla kungar hylla, alla folk skall tjäna honom.
Psaltaren	Ps	19	72	12	Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.
Psaltaren	Ps	19	72	13	Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fattigas liv.
Psaltaren	Ps	19	72	14	Han befriar dem från våld och förtryck, deras liv är dyrbart i hans ögon.
Psaltaren	Ps	19	72	15	Må han leva och hyllas med guld från Saba. Må man ständigt be för honom och välsigna honom dagen lång.
Psaltaren	Ps	19	72	16	Må säden växa rikligt i landet, vaja på bergens toppar. Må landet bli fruktbart som Libanon, åkerns kärvar stå tätt som gräs.
Psaltaren	Ps	19	72	17	Må hans namn leva för alltid, föras vidare så länge solen lyser. Den som välsignar skall nämna hans namn, alla folk skall prisa honom lycklig. *
Psaltaren	Ps	19	72	18	Lovad vare Herren, Israels Gud, han som ensam gör under.
Psaltaren	Ps	19	72	19	Evigt lovat vare hans härliga namn, må hans ära uppfylla världen. Amen, amen.
Psaltaren	Ps	19	72	20	Här slutar bönerna av David, Jishajs son.
Psaltaren	Ps	19	73	1	En psalm av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	73	2	Ändå var jag nära att snava, jag höll på att tappa fotfästet.
Psaltaren	Ps	19	73	3	Jag fylldes av avund mot de högmodiga, jag såg att det gick de gudlösa väl.
Psaltaren	Ps	19	73	4	De vet inte av några hinder, deras hull är fett och frodigt.
Psaltaren	Ps	19	73	5	De råkar inte i nöd som andra, de lider inte som människor gör.
Psaltaren	Ps	19	73	6	Därför är högfärden deras halskedja och våldet den dräkt de bär.
Psaltaren	Ps	19	73	7	Deras ögon tittar fram ur fetman, deras inbilskhet är utan gräns.
Psaltaren	Ps	19	73	8	De hånar och talar ondsint, överlägset och hotfullt.
Psaltaren	Ps	19	73	9	De öppnar sitt gap mot himlen, deras tunga far fram över jorden.
Psaltaren	Ps	19	73	10	Därför kommer folket till dem och suger i sig deras ord.
Psaltaren	Ps	19	73	11	De säger: Gud, vad vet han? Inte vet den Högste vad vi gör!
Psaltaren	Ps	19	73	12	Sådana är de gudlösa, i lugn och ro ökar de sin rikedom.
Psaltaren	Ps	19	73	13	Förgäves höll jag mitt hjärta rent och sköljde i oskuld mina händer.
Psaltaren	Ps	19	73	14	Jag fick lida dagen i ända, var morgon blev jag tuktad på nytt.
Psaltaren	Ps	19	73	15	Hade jag sagt: Jag vill tala som de, då hade jag svikit dina trogna.
Psaltaren	Ps	19	73	16	Jag grubblade och sökte förstå, men det blev mig för svårt.
Psaltaren	Ps	19	73	17	Men så kom jag till Guds helgedom och insåg hur det går med dem.
Psaltaren	Ps	19	73	18	Du för dem ut på hala vägar, du störtar dem i fördärvet.
Psaltaren	Ps	19	73	19	Plötsligt blir de till intet, de går under och förgås i skräck,
Psaltaren	Ps	19	73	20	liksom drömmen är borta när man vaknar, en bild som är glömd då man stiger upp.
Psaltaren	Ps	19	73	21	När mitt sinne var bittert och det sved i mitt hjärta,
Psaltaren	Ps	19	73	22	då var jag utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dig.
Psaltaren	Ps	19	73	23	Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen.
Psaltaren	Ps	19	73	24	Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg.
Psaltaren	Ps	19	73	25	Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden.
Psaltaren	Ps	19	73	26	Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.
Psaltaren	Ps	19	73	27	De som är fjärran från dig går under, du förintar alla som är otrogna mot dig.
Psaltaren	Ps	19	73	28	Men jag har min lycka i att nalkas Gud, jag tar min tillflykt till Herren, min Gud, och skall vittna om allt du har gjort.
Psaltaren	Ps	19	74	1	En dikt av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	74	2	Tänk på din menighet, den som du en gång förvärvade, det folk som du friköpt, din egendom, tänk på Sions berg, där du tog din boning.
Psaltaren	Ps	19	74	3	Styr dina steg mot det som lagts i ruiner. Allt har fienden förött i helgedomen.
Psaltaren	Ps	19	74	4	Dina ovänner skränade i ditt hus, de ställde upp sina tecken där.
Psaltaren	Ps	19	74	5	De högg som när man låter yxan gå i täta skogen.
Psaltaren	Ps	19	74	6	Ornamenten slog de sönder med bila och bräckjärn.
Psaltaren	Ps	19	74	7	De satte eld på din helgedom, skändade och rev ner ditt namns boning.
Psaltaren	Ps	19	74	8	De tänkte: Vi skall kuva dem alla! De brände ner alla gudshus i landet.
Psaltaren	Ps	19	74	9	Vi ser inte våra egna tecken, här finns inga profeter mer – ingen av oss vet hur länge det varar.
Psaltaren	Ps	19	74	10	Hur länge, o Gud, skall fienden få smäda? Får han förakta ditt namn för alltid?
Psaltaren	Ps	19	74	11	Varför håller du tillbaka din högra hand, varför gömmer du den i manteln?
Psaltaren	Ps	19	74	12	Gud, min konung från urtiden, du som vinner segrar på jorden!
Psaltaren	Ps	19	74	13	Du delade havet med din makt, du klöv drakarnas huvuden på vattnet.
Psaltaren	Ps	19	74	14	Du krossade Leviatans huvuden och gav honom som föda åt öknens djur.
Psaltaren	Ps	19	74	15	Du lät källor och bäckar springa fram, du fick vattenrika floder att sina.
Psaltaren	Ps	19	74	16	Din är dagen och din är natten, du satte månen och solen i deras banor.
Psaltaren	Ps	19	74	17	Du stakade ut alla gränser på jorden, sommar och vinter är ditt verk.
Psaltaren	Ps	19	74	18	Herre, tänk på hur fienden smädar och hur ett folk av dårar föraktar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	74	19	Lämna inte åt vilddjuren den som prisar dig, glöm inte dina hjälplösa för alltid!
Psaltaren	Ps	19	74	20	Kom ihåg ditt förbund! Landets mörka hörn är våldets boningar.
Psaltaren	Ps	19	74	21	Låt inte de hjälplösa gå besvikna bort, låt de förtryckta och fattiga prisa ditt namn!
Psaltaren	Ps	19	74	22	Grip in, o Gud, hävda din rätt, tänk på hur du ständigt smädas av dårar!
Psaltaren	Ps	19	74	23	Glöm inte ropen från dina fiender, dina ovänners larm som ständigt hörs!
Psaltaren	Ps	19	75	1	För körledaren. En psalm av Asaf, en sång.
Psaltaren	Ps	19	75	2	Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig och åkallar ditt namn, vi berättar om dina under.
Psaltaren	Ps	19	75	3	»Jag väljer min tid, jag fäller en rättvis dom.
Psaltaren	Ps	19	75	4	Om jorden bävar med alla som bor där, är det jag som ger dess pelare stadga.«
Psaltaren	Ps	19	75	5	Jag säger till de övermodiga: Hejda ert övermod! och till de gudlösa: Lyft inte hornen!
Psaltaren	Ps	19	75	6	Lyft inte era horn så högt, tala inte styvnackat och fräckt.
Psaltaren	Ps	19	75	7	Ty inte från öster och inte från väster och inte från öknen kommer upphöjelsen.
Psaltaren	Ps	19	75	8	Nej, Gud är den som dömer, han förnedrar den ene, upphöjer den andre.
Psaltaren	Ps	19	75	9	Herren har i sin hand en bägare med jäsande kryddat vin. Han räcker den åt var och en – alla gudlösa i landet måste dricka, också dräggen måste de svälja.
Psaltaren	Ps	19	75	10	Detta skall jag ständigt förkunna, jag vill lovsjunga Jakobs Gud.
Psaltaren	Ps	19	75	11	Alla gudlösas horn skall huggas av, den rättfärdiges horn skall höjas.
Psaltaren	Ps	19	76	1	För körledaren, till stränginstrument. En psalm av Asaf, en sång.
Psaltaren	Ps	19	76	2	Gud är känd i Juda, hans namn är stort i Israel.
Psaltaren	Ps	19	76	3	I Salem står hans hydda, på Sion hans boning.
Psaltaren	Ps	19	76	4	Där bröt han sönder de blixtrande pilarna, sköldar och svärd, alla krigets redskap.
Psaltaren	Ps	19	76	5	Fruktansvärd är du, väldigare än de uråldriga bergen.
Psaltaren	Ps	19	76	6	Modiga män blev plundrade, de hade fallit i sömn, ingen krigare kunde lyfta sin hand.
Psaltaren	Ps	19	76	7	Vid ditt rytande, Jakobs Gud, föll häst och ryttare i dvala.
Psaltaren	Ps	19	76	8	Fruktansvärd är du, vem kan hålla stånd mot din vrede?
Psaltaren	Ps	19	76	9	Ditt domslut förkunnar du från himlen, jorden förfäras och tystnar,
Psaltaren	Ps	19	76	10	när Gud reser sig till dom för att rädda alla betryckta på jorden.
Psaltaren	Ps	19	76	11	Du stävjar människors vrede, kuvar den vrede som återstår.
Psaltaren	Ps	19	76	12	Ge löften åt Herren, er Gud, och infria dem, må alla grannfolk ge gåvor i fruktan.
Psaltaren	Ps	19	76	13	Han slår ner furstarnas mod, fruktansvärd är han för jordens kungar.
Psaltaren	Ps	19	77	1	För körledaren. Av Asaf, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	77	2	Jag ropar till Gud med hög röst, jag ropar till Gud, må han höra mig.
Psaltaren	Ps	19	77	3	I nödens stund söker jag Herren, hela natten sträcker jag ut mina händer utan att tröttna. Ingenting ger mig tröst.
Psaltaren	Ps	19	77	4	Jag tänker på Gud och suckar. Jag grubblar och krafterna sviker.
Psaltaren	Ps	19	77	5	Du låter mig inte sluta ögonen, jag är utan ro, finner inga ord.
Psaltaren	Ps	19	77	6	Jag tänker på forna dagar, minns längesedan gångna år.
Psaltaren	Ps	19	77	7	Tankarna mal om natten, jag grubblar och söker förstå.
Psaltaren	Ps	19	77	8	Förkastar Herren för alltid, skall han aldrig mer visa nåd?
Psaltaren	Ps	19	77	9	Är hans trofasthet slut för all framtid, är hans löfte upphävt för evigt?
Psaltaren	Ps	19	77	10	Är Gud inte längre god mot oss, står vreden i vägen för hans barmhärtighet?
Psaltaren	Ps	19	77	11	Jag tänker: Det är detta som plågar mig, att den Högste inte handlar som förr.
Psaltaren	Ps	19	77	12	Men jag minns Herrens gärningar, jag minns dina forna under.
Psaltaren	Ps	19	77	13	Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar dina stora verk.
Psaltaren	Ps	19	77	14	I helighet, Gud, går du fram. Vilken gud är så stor som du, o Gud?
Psaltaren	Ps	19	77	15	Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft.
Psaltaren	Ps	19	77	16	Med stark arm befriade du ditt folk, Jakobs och Josefs ättlingar.
Psaltaren	Ps	19	77	17	Vattnen såg dig, o Gud, vattnen såg dig och skälvde, djupen bävade.
Psaltaren	Ps	19	77	18	Från skyarna strömmade vatten, åskmolnen mullrade och dina pilar flög.
Psaltaren	Ps	19	77	19	Din åskas vagnshjul dånade, blixtarna lyste upp världen, jorden darrade och skälvde.
Psaltaren	Ps	19	77	20	Genom havet gick din väg, din stig gick genom stora vatten – du lämnade inga spår.
Psaltaren	Ps	19	77	21	Du ledde ditt folk som en hjord, dess herdar var Mose och Aron.
Psaltaren	Ps	19	78	1	En dikt av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	78	2	Jag vill yppa visdomsord och tyda det förgångna.
Psaltaren	Ps	19	78	3	Vad vi har hört och lärt känna, vad våra fäder berättade för oss,
Psaltaren	Ps	19	78	4	vill vi inte dölja för våra barn. Vi skall berätta för kommande släkten om Herrens ära och hans makt och om de under han gjort.
Psaltaren	Ps	19	78	5	Han gav sina bud åt Jakob, stiftade en lag åt Israel, där han befallde våra fäder att undervisa sina barn,
Psaltaren	Ps	19	78	6	så att det blev känt för kommande släkten. Och barnen som föddes skulle berätta det för sina barn.
Psaltaren	Ps	19	78	7	De skulle sätta sin lit till Gud och aldrig glömma hans gärningar utan hålla hans bud
Psaltaren	Ps	19	78	8	och inte bli som sina fäder, ett trotsigt och upproriskt släkte, ett opålitligt släkte utan trohet mot Gud.
Psaltaren	Ps	19	78	9	Efraimiterna var beväpnade med båge men flydde när striden kom.
Psaltaren	Ps	19	78	10	De höll inte förbundet med Gud och vägrade följa hans lag.
Psaltaren	Ps	19	78	11	De glömde hans gärningar och de underverk han låtit dem se.
Psaltaren	Ps	19	78	12	Han gjorde under inför deras fäder i Egypten, på Soanslätten.
Psaltaren	Ps	19	78	13	Han klöv havet och förde dem igenom, han lät vattnet stå som en mur.
Psaltaren	Ps	19	78	14	Om dagen ledde han dem med ett moln och natten igenom med lysande eld.
Psaltaren	Ps	19	78	15	Han klöv klippan i öknen och gav dem vatten ur djupen att dricka.
Psaltaren	Ps	19	78	16	Han lät källor bryta fram ur stenen, lät floder av vatten strömma ner.
Psaltaren	Ps	19	78	17	Men de fortsatte att synda mot honom, att trotsa den Högste i öknen.
Psaltaren	Ps	19	78	18	Med vett och vilja satte de Gud på prov när de krävde att få mat.
Psaltaren	Ps	19	78	19	De klandrade Gud och sade: »Kan Gud duka ett bord i öknen?
Psaltaren	Ps	19	78	20	Han slog på klippan så att vatten strömmade fram och bäckar flödade, men kan han också ge oss bröd och skaffa kött åt sitt folk?«
Psaltaren	Ps	19	78	21	Herren hörde det och vredgades. Elden slog upp mot Jakob, vreden bröt fram mot Israel,
Psaltaren	Ps	19	78	22	eftersom de inte litade på Gud och inte trodde på hans hjälp.
Psaltaren	Ps	19	78	23	Han gav sin befallning åt molnen därovan och öppnade himlens dörrar,
Psaltaren	Ps	19	78	24	han lät manna regna över dem, säd från himlen gav han dem.
Psaltaren	Ps	19	78	25	Människor fick äta änglars bröd. Han sände dem föda och de blev mätta.
Psaltaren	Ps	19	78	26	Från himlen lät han östanvinden blåsa, han drev fram sunnanvinden med sin kraft.
Psaltaren	Ps	19	78	27	Han lät kött falla ner likt ett stoftregn, fåglar talrika som havets sand.
Psaltaren	Ps	19	78	28	Han lät dem falla mitt i lägret, runt omkring deras tält.
Psaltaren	Ps	19	78	29	De åt och blev mycket mätta, han lät dem få sitt lystmäte.
Psaltaren	Ps	19	78	30	Men innan de stillat sin lystnad, när de ännu hade maten i munnen,
Psaltaren	Ps	19	78	31	bröt Guds vrede fram över dem. Han dräpte många av de starkaste och fällde Israels unga män.
Psaltaren	Ps	19	78	32	Ändå fortsatte de att synda, de trodde inte, trots hans under.
Psaltaren	Ps	19	78	33	Han lät deras liv sluta i intet och deras år i skräck.
Psaltaren	Ps	19	78	34	När han dräpte sökte de sig till honom, de vände sig åter till Gud.
Psaltaren	Ps	19	78	35	De mindes att Gud var deras klippa, att Gud den Högste var deras befriare.
Psaltaren	Ps	19	78	36	Men deras ord var hyckleri, vad de sade till honom var lögn.
Psaltaren	Ps	19	78	37	De höll inte fast vid honom, de var inte trogna mot hans förbund.
Psaltaren	Ps	19	78	38	Men han är barmhärtig, han förlåter synder och vill ingens fördärv. Han håller ofta sin vrede tillbaka, låter inte all sin harm bryta fram.
Psaltaren	Ps	19	78	39	Han tänkte på att de bara var människor, en vind som far förbi och är borta.
Psaltaren	Ps	19	78	40	Hur ofta trotsade de honom inte i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
Psaltaren	Ps	19	78	41	Gång på gång satte de Gud på prov och kränkte Israels Helige.
Psaltaren	Ps	19	78	42	De mindes inte den makt han visade då han befriade dem från fienden,
Psaltaren	Ps	19	78	43	då han gjorde tecken i Egypten och under på Soanslätten.
Psaltaren	Ps	19	78	44	Han förvandlade deras floder till blod, de kunde inte dricka ur bäckarna.
Psaltaren	Ps	19	78	45	Han sände flugsvärmar som åt dem och grodor som plågade dem.
Psaltaren	Ps	19	78	46	Han gav deras grödor till gräshoppor, deras skördar till skadedjur.
Psaltaren	Ps	19	78	47	Han förstörde deras vinstockar med hagel och deras sykomorer med skyfall.
Psaltaren	Ps	19	78	48	Han prisgav boskapen åt sjukdomar och husdjuren åt pest.
Psaltaren	Ps	19	78	49	Han sände sin glödande vrede mot dem, harm och förbittring och nöd, ett följe av olycksänglar.
Psaltaren	Ps	19	78	50	Han gav sin vrede fritt lopp. Han skonade dem inte från döden utan prisgav dem åt pesten.
Psaltaren	Ps	19	78	51	Han dräpte allt förstfött i Egypten, de först avlade i Hams hyddor.
Psaltaren	Ps	19	78	52	Han förde ut sitt folk som en fårflock och ledde dem som en hjord genom öknen.
Psaltaren	Ps	19	78	53	Han ledde dem tryggt, de var utan fruktan. Havet höljde deras fiender.
Psaltaren	Ps	19	78	54	Han förde dem till sitt heliga land, till det berg som han själv gjort till sitt.
Psaltaren	Ps	19	78	55	Han drev bort folken framför dem, han skiftade ut deras land och lät Israels stammar bo i deras hus.
Psaltaren	Ps	19	78	56	Men de trotsade Gud den Högste och satte honom på prov, de höll inte hans bud.
Psaltaren	Ps	19	78	57	De avföll trolöst som sina fäder, de svek som en slak båge.
Psaltaren	Ps	19	78	58	De kränkte honom med sina offerplatser, gjorde honom svartsjuk med sina gudabilder.
Psaltaren	Ps	19	78	59	Gud hörde dem och vredgades, han förkastade Israel.
Psaltaren	Ps	19	78	60	Han övergav sin boning i Shilo, det tält som han rest bland människor.
Psaltaren	Ps	19	78	61	Han lät sin kraft föras bort i fångenskap och sin härlighet komma i fiendehand.
Psaltaren	Ps	19	78	62	Han prisgav sitt folk åt svärdet, han vredgades på sin egendom.
Psaltaren	Ps	19	78	63	De unga männen förtärdes av eld, flickorna blev utan bröllopssång.
Psaltaren	Ps	19	78	64	Prästerna föll för svärdet, änkorna fick inte hålla dödsklagan.
Psaltaren	Ps	19	78	65	Då vaknade Herren som om han sovit, som när krigaren vaknar ur ruset.
Psaltaren	Ps	19	78	66	Han slog tillbaka sina fiender och utlämnade dem åt evig vanära.
Psaltaren	Ps	19	78	67	Han förkastade Josefs ätt, han utvalde inte Efraims stam.
Psaltaren	Ps	19	78	68	Men han utvalde Juda stam och Sions berg som han älskade.
Psaltaren	Ps	19	78	69	Han byggde sin helgedom hög som himlen och fast som jorden, som han grundlagt för evigt.
Psaltaren	Ps	19	78	70	Han utvalde David, sin tjänare, och tog honom från fårfållorna.
Psaltaren	Ps	19	78	71	Han hämtade honom från tackorna att valla Jakob, hans folk, Israel, hans egendom.
Psaltaren	Ps	19	78	72	Och han vallade dem med hängivet hjärta och ledde dem med förfaren hand.
Psaltaren	Ps	19	79	1	En psalm av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	79	2	De lämnar dina tjänares lik som föda åt himlens fåglar och dina trognas kroppar åt vilda djur.
Psaltaren	Ps	19	79	3	De utgjuter deras blod som vatten runt om Jerusalem, ingen begraver dem.
Psaltaren	Ps	19	79	4	Vi har blivit till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss.
Psaltaren	Ps	19	79	5	Hur länge, Herre, skall din vrede vara och din lidelse brinna som eld?
Psaltaren	Ps	19	79	6	Töm din vrede över de andra folken, de som inte känner dig, över de riken som inte åkallar dig,
Psaltaren	Ps	19	79	7	ty de har slukat Jakob, lagt hela landet öde.
Psaltaren	Ps	19	79	8	Lasta inte oss för våra fäders synder, låt snart din barmhärtighet möta oss, ty vårt elände är stort.
Psaltaren	Ps	19	79	9	Hjälp oss, Gud, vår räddare, så att ditt namn blir förhärligat. Befria oss och förlåt våra synder, ditt namn till ära.
Psaltaren	Ps	19	79	10	Varför skall folken få säga: »Var är deras Gud?« Låt oss se på när folken får känna hur du hämnas dina tjänares blod.
Psaltaren	Ps	19	79	11	Låt fångarnas jämmer nå fram till dig. Befria med din starka arm dem som är dömda att dö.
Psaltaren	Ps	19	79	12	Ge våra grannar sjufalt igen för att de smädat dig, Herre!
Psaltaren	Ps	19	79	13	Då skall vi, ditt folk, fåren i din hjord, tacka dig för evigt och från släkte till släkte sjunga ditt lov.
Psaltaren	Ps	19	80	1	För körledaren. Av Asaf, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	80	2	Lyssna, Israels herde, du som leder Josef som en fårhjord, du som tronar på keruberna, träd fram i glans
Psaltaren	Ps	19	80	3	inför Efraim, Benjamin och Manasse! Väck din styrka till liv och kom till vår hjälp!
Psaltaren	Ps	19	80	4	Gud, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!
Psaltaren	Ps	19	80	5	Herre Gud Sebaot, hur länge skall ditt folks böner mötas av rykande vrede?
Psaltaren	Ps	19	80	6	Du har låtit oss äta tårarnas bröd, gett oss tårar att dricka i övermått.
Psaltaren	Ps	19	80	7	Du utsätter oss för våra grannars förakt, vi hånas av våra fiender.
Psaltaren	Ps	19	80	8	Gud Sebaot, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!
Psaltaren	Ps	19	80	9	En vinstock tog du från Egypten, du drev undan folken och planterade den.
Psaltaren	Ps	19	80	10	Du röjde mark och den slog rot och uppfyllde landet.
Psaltaren	Ps	19	80	11	Bergen täcktes av dess skugga och mäktiga cedrar av dess grenar.
Psaltaren	Ps	19	80	12	Den sträckte ut sina rankor till havet och sina skott ända till Eufrat.
Psaltaren	Ps	19	80	13	Varför rev du ner muren omkring den så att alla som går förbi kan plocka?
Psaltaren	Ps	19	80	14	Vildsvin från skogen kan skövla den, markens smådjur kan äta den kal.
Psaltaren	Ps	19	80	15	Gud Sebaot, vänd tillbaka, blicka ner från himlen och se! Ta dig an denna vinstock,
Psaltaren	Ps	19	80	16	den ranka din hand har planterat.
Psaltaren	Ps	19	80	17	De har huggit ner den och bränt den – låt dem gå under för din straffande blick!
Psaltaren	Ps	19	80	18	Håll din hand över mannen vid din högra sida, över honom som du har fostrat.
Psaltaren	Ps	19	80	19	Vi viker inte bort från dig. Låt oss leva, så skall vi åkalla dig.
Psaltaren	Ps	19	80	20	Herre Gud Sebaot, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!
Psaltaren	Ps	19	81	1	För körledaren. Av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	81	2	Jubla inför Gud, vår styrka, höj hyllningsrop till Jakobs Gud!
Psaltaren	Ps	19	81	3	Stäm upp musik, slå på tamburin, spela ljuvligt på lyra och harpa!
Psaltaren	Ps	19	81	4	Stöt i horn vid nymåne och vid fullmåne på vår högtidsdag!
Psaltaren	Ps	19	81	5	Ty det är en stadga för Israel, en rättighet för Jakobs Gud,
Psaltaren	Ps	19	81	6	en lag som han gav åt Josef när han drog ut ur Egypten.
Psaltaren	Ps	19	81	7	Jag lyfte bördan från hans axlar, hans händer slapp bära korgen.
Psaltaren	Ps	19	81	8	När du ropade i nöden räddade jag dig, jag svarade, dold i åskan, jag prövade dig vid Merivas vatten.
Psaltaren	Ps	19	81	9	Hör, mitt folk, jag vill varna dig! Om du ändå ville höra mig, Israel!
Psaltaren	Ps	19	81	10	Ingen främmande gud får finnas hos dig, en utländsk gud får du inte tillbe.
Psaltaren	Ps	19	81	11	Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten. Öppna din mun så skall jag fylla den!
Psaltaren	Ps	19	81	12	Men mitt folk hörde inte på mig, Israel ville inte veta av mig.
Psaltaren	Ps	19	81	13	Då lät jag dessa förstockade hållas, de fick följa sina egna planer.
Psaltaren	Ps	19	81	14	Om ändå mitt folk ville höra mig, om Israel ville följa min väg!
Psaltaren	Ps	19	81	15	Då skulle jag genast kväsa deras fiender, gripa in mot deras motståndare,
Psaltaren	Ps	19	81	16	så att de som hatar Herren måste krypa för honom, fyllda av skräck för evigt.
Psaltaren	Ps	19	81	17	Då skulle jag ge dem finaste vete, mätta dem med honung ur klippan.
Psaltaren	Ps	19	82	1	En psalm av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	82	2	»Hur länge skall ni döma orättfärdigt och ta parti för de skyldiga?
Psaltaren	Ps	19	82	3	Ge de svaga och faderlösa deras rätt, låt de hjälplösa och fattiga få rättvisa,
Psaltaren	Ps	19	82	4	rädda de arma och svaga, befria dem ur de ondas våld!
Psaltaren	Ps	19	82	5	De vet ingenting, förstår ingenting, de vandrar i mörker. Jordens grundvalar vacklar.
Psaltaren	Ps	19	82	6	Jag säger: Ni är gudar, alla är ni den Högstes söner,
Psaltaren	Ps	19	82	7	men ni skall dö som människor dör och falla som furstar faller.«
Psaltaren	Ps	19	82	8	Gud, grip in, håll dom över jorden, ty alla folk är din egendom.
Psaltaren	Ps	19	83	1	En sång, en psalm av Asaf.
Psaltaren	Ps	19	83	2	Gud, var inte tyst, tig inte, Gud, var inte stum.
Psaltaren	Ps	19	83	3	Hör, dina fiender larmar och dina motståndare reser sig.
Psaltaren	Ps	19	83	4	Mot ditt folk smider de lömska planer, de stämplar mot dem du beskyddar.
Psaltaren	Ps	19	83	5	De säger: Kom, vi gör slut på detta folk, så att ingen längre minns Israels namn!
Psaltaren	Ps	19	83	6	De är överens om sin plan, de sluter förbund mot dig –
Psaltaren	Ps	19	83	7	Edoms stammar, ismaeliterna, Moab och hagareerna,
Psaltaren	Ps	19	83	8	Geval och Ammon och Amalek, filisteerna och de som bor i Tyros.
Psaltaren	Ps	19	83	9	Också Assyrien förenar sig med dem och ger stöd åt Lots ättlingar.
Psaltaren	Ps	19	83	10	Gör med dem som du gjorde med Midjan och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
Psaltaren	Ps	19	83	11	de som förintades vid En-Dor och blev till gödsel på marken.
Psaltaren	Ps	19	83	12	Låt det gå deras furstar som Orev och Seev och deras hövdingar som Sevach och Salmunna,
Psaltaren	Ps	19	83	13	ty de säger: »Guds betesmarker vill vi göra till våra.«
Psaltaren	Ps	19	83	14	Min Gud, låt dem bli som tisteldun, som agnar i vinden!
Psaltaren	Ps	19	83	15	Som när elden bränner ner skogen och lågorna sveder bergen,
Psaltaren	Ps	19	83	16	så må du jaga dem med din storm och förskräcka dem med ditt oväder!
Psaltaren	Ps	19	83	17	Låt dem stå där med skam, så att de söker sig till dig, Herre.
Psaltaren	Ps	19	83	18	Må de känna blygsel och skräck för evigt och gå under i smälek,
Psaltaren	Ps	19	83	19	så att de inser att du ensam, du vars namn är Herren, är den Högste, mäktig över hela jorden!
Psaltaren	Ps	19	84	1	För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	84	2	Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!
Psaltaren	Ps	19	84	3	Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.
Psaltaren	Ps	19	84	4	Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.
Psaltaren	Ps	19	84	5	Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov.
Psaltaren	Ps	19	84	6	Lyckliga de som har sin styrka i dig, de som gärna drar upp till templet.
Psaltaren	Ps	19	84	7	När de går genom Bakaträdens dal blir den en flödande källa, höstregnet fyller den med välsignelse.
Psaltaren	Ps	19	84	8	De går genom port efter port, tills de möter Gud på Sion.
Psaltaren	Ps	19	84	9	Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud!
Psaltaren	Ps	19	84	10	Ge akt på vår sköld, o Gud, se i nåd till din smorde!
Psaltaren	Ps	19	84	11	En dag på dina förgårdar är bättre än tusen dagar där hemma. Jag står hellre vid tröskeln i min Guds hus än jag bor i de gudlösas tält.
Psaltaren	Ps	19	84	12	Herren Gud är sol och sköld. Herren ger nåd och ära, dem som lever ostraffligt vägrar han ingenting gott.
Psaltaren	Ps	19	84	13	Herre Sebaot, lycklig den som förtröstar på dig.
Psaltaren	Ps	19	85	1	För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	85	2	Herre, förr var du god mot ditt land, du vände Jakobs öde.
Psaltaren	Ps	19	85	3	Du tog bort ditt folks skuld och förlät all deras synd.
Psaltaren	Ps	19	85	4	Du drog tillbaka din vrede, lät den glödande harmen slockna.
Psaltaren	Ps	19	85	5	Upprätta oss, Gud, vår räddare, låt din ovilja mot oss fara!
Psaltaren	Ps	19	85	6	Skall du vredgas på oss för alltid, skall din vrede vara från släkte till släkte?
Psaltaren	Ps	19	85	7	Vill du inte ge oss liv igen, så att ditt folk kan glädjas över dig?
Psaltaren	Ps	19	85	8	Herre, visa oss din godhet och ge oss din hjälp!
Psaltaren	Ps	19	85	9	Jag vill höra vad Gud säger. Herren förkunnar välgång för sitt folk och sina trogna och för de redbara.
Psaltaren	Ps	19	85	10	De som fruktar honom har nära till hans hjälp, hans härlighet bor i vårt land.
Psaltaren	Ps	19	85	11	Godhet och trofasthet möts, fred och rättvisa omfamnar varandra.
Psaltaren	Ps	19	85	12	Trofasthet spirar ur jorden, rättvisa blickar ner från himlen.
Psaltaren	Ps	19	85	13	Herren själv ger allt gott, vårt land ger sin gröda.
Psaltaren	Ps	19	85	14	Rättvisa går framför honom, fred och välgång i hans spår.
Psaltaren	Ps	19	86	1	En bön av David.
Psaltaren	Ps	19	86	2	Beskydda mig, jag är trogen, rädda din tjänare, som förtröstar på dig. Du är min Gud, 
Psaltaren	Ps	19	86	3	förbarma dig, Herre, jag ropar till dig hela dagen.
Psaltaren	Ps	19	86	4	Låt din tjänare glädjas, Herre, jag sätter mitt hopp till dig.
Psaltaren	Ps	19	86	5	Ja, Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig.
Psaltaren	Ps	19	86	6	Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber.
Psaltaren	Ps	19	86	7	I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig.
Psaltaren	Ps	19	86	8	Herre, bland gudarna är ingen som du, inga gärningar är som dina.
Psaltaren	Ps	19	86	9	Alla de folk du har skapat skall komma och tillbe inför dig, Herre, och de skall ära ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	86	10	Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud.
Psaltaren	Ps	19	86	11	Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	86	12	Jag vill tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och alltid ära ditt namn,
Psaltaren	Ps	19	86	13	ty din godhet mot mig är stor, du räddar mig ur dödsrikets djup.
Psaltaren	Ps	19	86	14	Gud, de övermodiga angriper mig, en skara våldsmän står efter mitt liv. De räknar inte med dig.
Psaltaren	Ps	19	86	15	Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	86	16	Vänd dig till mig, var barmhärtig. Ge din tjänare kraft, rädda din tjänarinnas son.
Psaltaren	Ps	19	86	17	Ge mig ett tecken på din godhet, och låt mina ovänner se det och blygas. Du, Herre, hjälper och tröstar mig.
Psaltaren	Ps	19	87	1	Av Korachs ättlingar, en psalm, en sång.
Psaltaren	Ps	19	87	2	Herren älskar Sions portar mer än andra boningar i Jakob.
Psaltaren	Ps	19	87	3	Han säger härliga ting om dig, du Guds stad:
Psaltaren	Ps	19	87	4	»Till mina bekännare räknar jag Rahav och Babylonien, Filisteen, Tyros och Kush. Alla är de födda här.«
Psaltaren	Ps	19	87	5	Ja, om Sion skall det heta: »Här är alla födda.« Det är den stad som den Högste har grundat.
Psaltaren	Ps	19	87	6	Herren skriver i listan över folken: »Alla är de födda här.«
Psaltaren	Ps	19	87	7	Överallt sång och dans, alla besjunger dig.
Psaltaren	Ps	19	88	1	En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren. En dikt av Heman, esrachiten.
Psaltaren	Ps	19	88	2	Herre, min Gud, om dagen ropar jag på hjälp, om natten stiger mitt klagoskri till dig.
Psaltaren	Ps	19	88	3	Låt min bön nå fram, lyssna till min klagan.
Psaltaren	Ps	19	88	4	Mitt liv är fyllt av elände, jag står vid dödsrikets rand.
Psaltaren	Ps	19	88	5	Jag räknas till dem som lagts i graven, jag är en man som har mist sin kraft.
Psaltaren	Ps	19	88	6	Jag multnar bland de döda, likt de fallna som vilar i graven, dessa som du inte längre minns och som är avskurna från dig.
Psaltaren	Ps	19	88	7	Du har störtat mig ner i graven, i det mörkaste djupet.
Psaltaren	Ps	19	88	8	Tung vilar din vrede på mig, du låter dina bränningar slå över mig.
Psaltaren	Ps	19	88	9	Du har drivit bort mina förtrogna, du har fyllt dem med avsky för mig. Jag är inspärrad, jag kan inte komma ut.
Psaltaren	Ps	19	88	10	Mitt lidande gör blicken skum. Varje dag ropar jag till dig, Herre, jag sträcker mina händer mot dig.
Psaltaren	Ps	19	88	11	Gör du under med de döda? Kan skuggorna resa sig och prisa dig?
Psaltaren	Ps	19	88	12	Talar man i graven om din godhet, i avgrunden om din trofasthet?
Psaltaren	Ps	19	88	13	Blir dina under kända i mörkret, din rättfärdighet i glömskans land?
Psaltaren	Ps	19	88	14	Jag ropar till dig, Herre, om morgonen stiger min bön till dig.
Psaltaren	Ps	19	88	15	Varför stöter du bort mig, Herre, och döljer ditt ansikte för mig?
Psaltaren	Ps	19	88	16	Från min ungdom var jag plågad intill döden, du fyller mig med skräck, min kraft är slut.
Psaltaren	Ps	19	88	17	Din vrede går fram över mig, fasorna gör mig till intet.
Psaltaren	Ps	19	88	18	De sluter sig om mig som vatten, de omger mig ständigt.
Psaltaren	Ps	19	88	19	Du har drivit bort mina vänner och fränder, mina förtrogna tar du ifrån mig.
Psaltaren	Ps	19	89	1	En dikt av Etan, esrachiten.
Psaltaren	Ps	19	89	2	Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga, för alla tider göra din trofasthet känd.
Psaltaren	Ps	19	89	3	Jag säger: Din nåd är befäst för evigt, i himlen består din trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	89	4	»Jag slöt ett förbund med min utvalde, min tjänare David gav jag min ed:
Psaltaren	Ps	19	89	5	Din ätt skall bestå för evigt, för alla tider befäster jag din tron.«
Psaltaren	Ps	19	89	6	Herre, himlen prisar dina under, de heligas församling din trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	89	7	Ty vem i skyn kan mäta sig med Herren, vem av gudasönerna är Herrens like?
Psaltaren	Ps	19	89	8	Fruktansvärd är Gud i de heligas råd, stor och fruktad mer än alla omkring honom.
Psaltaren	Ps	19	89	9	Herre, härskarornas Gud, vem är som du? Nåd och trofasthet omger dig.
Psaltaren	Ps	19	89	10	Du råder över det trotsiga havet, du tvingar dess mäktiga vågor till ro.
Psaltaren	Ps	19	89	11	Du krossade Rahav, slog honom till döds, du skingrade dina fiender med din starka arm.
Psaltaren	Ps	19	89	12	Din är himlen och din är jorden, du har grundlagt världen och allt den rymmer.
Psaltaren	Ps	19	89	13	Du skapade norr och söder. Tabor och Hermon jublar över dig.
Psaltaren	Ps	19	89	14	Din arm är full av kraft, din hand är segerrik och stark.
Psaltaren	Ps	19	89	15	På rätt och rättfärdighet vilar din tron, nåd och trofasthet finns hos dig.
Psaltaren	Ps	19	89	16	Lyckligt det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus.
Psaltaren	Ps	19	89	17	De gläder sig ständigt över ditt namn och jublar över din rättfärdighet,
Psaltaren	Ps	19	89	18	ty du är deras styrka och glans. Genom din ynnest vinner vi seger,
Psaltaren	Ps	19	89	19	ty vår sköld tillhör Herren, vår kung tillhör Israels Helige.
Psaltaren	Ps	19	89	20	Du talade en gång i en syn, du sade till dina trogna: »Jag kröner en hjälte, jag upphöjer en yngling ur folket.
Psaltaren	Ps	19	89	21	Jag har funnit David, min tjänare, och smort honom med min heliga olja.
Psaltaren	Ps	19	89	22	Min hand skall vara hans fasta stöd, min arm skall ge honom styrka.
Psaltaren	Ps	19	89	23	Ingen fiende skall överrumpla honom, ingen våldsman skall kuva honom.
Psaltaren	Ps	19	89	24	Jag skall krossa alla fiender i hans väg och slå ner dem som hatar honom.
Psaltaren	Ps	19	89	25	Min trofasthet och nåd skall följa honom, i mitt namn vinner han seger.
Psaltaren	Ps	19	89	26	Jag skall lägga havet under hans hand, floderna under hans välde.
Psaltaren	Ps	19	89	27	Han skall säga: Du är min fader, min Gud och min räddande klippa.
Psaltaren	Ps	19	89	28	Han skall vara min förstfödde, den högste bland jordens kungar.
Psaltaren	Ps	19	89	29	För evigt skall jag visa honom nåd, mitt förbund med honom skall stå fast.
Psaltaren	Ps	19	89	30	Hans ätt skall jag låta bestå för alltid, hans tron så länge himlen är till.
Psaltaren	Ps	19	89	31	Om hans söner överger min lag och inte följer mina bud,
Psaltaren	Ps	19	89	32	om de kränker mina stadgar och inte gör vad jag befallt,
Psaltaren	Ps	19	89	33	då skall jag straffa deras synd med ris, deras brott med hårda slag.
Psaltaren	Ps	19	89	34	Men jag skall inte ta tillbaka min nåd och inte svika min trofasthet,
Psaltaren	Ps	19	89	35	jag skall inte kränka mitt förbund och inte ändra det jag har sagt.
Psaltaren	Ps	19	89	36	Detta har jag svurit vid min helighet: David skall jag aldrig svika,
Psaltaren	Ps	19	89	37	hans ätt skall råda för evigt. Hans tron skall bestå som solen,
Psaltaren	Ps	19	89	38	finnas för evigt som månen, det trovärdiga vittnet i skyn.«
Psaltaren	Ps	19	89	39	Men nu har du stött bort din smorde och förkastat honom i vrede.
Psaltaren	Ps	19	89	40	Du har brutit förbundet med din tjänare, du har trampat hans krona i stoftet.
Psaltaren	Ps	19	89	41	Du har rivit alla hans murar och lagt hans borgar i grus.
Psaltaren	Ps	19	89	42	Han plundras av alla som kommer förbi, han blir hånad av sina grannar.
Psaltaren	Ps	19	89	43	Du låter hans motståndare triumfera, alla hans fiender glädja sig.
Psaltaren	Ps	19	89	44	Du hejdar hans skarpa svärd och ger honom inte styrka i striden.
Psaltaren	Ps	19	89	45	Du har släckt hans glans, störtat hans tron till marken.
Psaltaren	Ps	19	89	46	Du har förkortat hans ungdoms dagar och höljt honom i skam.
Psaltaren	Ps	19	89	47	Hur länge, Herre, skall du hålla dig dold och låta din vrede brinna som eld?
Psaltaren	Ps	19	89	48	Tänk på hur kort min livstid är, hur förgängliga du skapat alla människor.
Psaltaren	Ps	19	89	49	Vem bland de levande skall inte se döden? Vem räddar sitt liv undan dödsrikets makt?
Psaltaren	Ps	19	89	50	Herre, var är nu din nåd från förr, som du i trofasthet lovade David?
Psaltaren	Ps	19	89	51	Herre, tänk på din tjänares vanära, på de smädelser jag får utstå från folken.
Psaltaren	Ps	19	89	52	Dina fiender hånar mig, Herre, de hånar din smorde var han går fram. *
Psaltaren	Ps	19	89	53	Lovad vare Herren i evighet. Amen, amen.
Psaltaren	Ps	19	90	1	En bön av gudsmannen Mose.
Psaltaren	Ps	19	90	2	Du fanns innan bergen föddes, innan jorden och världen blev till. Du är Gud från evighet till evighet.
Psaltaren	Ps	19	90	3	Du låter människan bli mull igen, du säger: Bli vad du en gång var!
Psaltaren	Ps	19	90	4	Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, som en av nattens timmar.
Psaltaren	Ps	19	90	5	Människorna sveper du bort, de är som morgonsömnen. De förgås som gräset.
Psaltaren	Ps	19	90	6	Fast det frodas om morgonen är det förgängligt: mot kvällen vissnar det och torkar bort.
Psaltaren	Ps	19	90	7	Din harm förtär oss, vi slås av skräck när du vredgas.
Psaltaren	Ps	19	90	8	Du granskar våra synder, allt vi dolt ligger öppet för din blick.
Psaltaren	Ps	19	90	9	Våra dagar rinner bort under din vrede, våra år försvinner som en suck.
Psaltaren	Ps	19	90	10	Sjuttio år varar vårt liv, åttio, om krafterna står bi. De flyende åren är möda och slit, snart är allt förbi, och vi är borta.
Psaltaren	Ps	19	90	11	Vem känner styrkan i din vrede, vem inser hur tungt den drabbar?
Psaltaren	Ps	19	90	12	Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet.
Psaltaren	Ps	19	90	13	Kom tillbaka, Herre! Hur länge skall du vredgas? Förbarma dig över dina tjänare!
Psaltaren	Ps	19	90	14	Mätta oss var morgon med din nåd, så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.
Psaltaren	Ps	19	90	15	Gläd oss lika länge som du plågat oss, lika många år som vi har lidit.
Psaltaren	Ps	19	90	16	Visa din makt för oss som tjänar dig, visa din härlighet för våra barn.
Psaltaren	Ps	19	90	17	Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet. Låt allt vi gör krönas med framgång!
Psaltaren	Ps	19	91	1	Den som bor i den Högstes skydd och vilar i den Väldiges skugga,
Psaltaren	Ps	19	91	2	han säger: »Herren är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på.«
Psaltaren	Ps	19	91	3	Han räddar dig från jägarens nät och från den förhärjande pesten.
Psaltaren	Ps	19	91	4	Han täcker dig med sina vingar, under dem finner du tillflykt, hans trofasthet är en sköld och ett bålverk.
Psaltaren	Ps	19	91	5	Du behöver inte frukta nattens fasor eller pilen som flyger om dagen,
Psaltaren	Ps	19	91	6	inte pesten som smyger i dunklet eller farsoten som härjar i middagshettan.
Psaltaren	Ps	19	91	7	Tusen kan falla bredvid dig, ja, tiotusen vid din sida, men du skall inte drabbas.
Psaltaren	Ps	19	91	8	Du skall själv få bevittna hur de gudlösa får sitt straff.
Psaltaren	Ps	19	91	9	Din tillflykt är Herren, du har gjort den Högste till ditt värn.
Psaltaren	Ps	19	91	10	Inget ont skall drabba dig, ingen olycka komma nära ditt hus.
Psaltaren	Ps	19	91	11	Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går.
Psaltaren	Ps	19	91	12	De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten.
Psaltaren	Ps	19	91	13	Över lejon och ormar går du fram, du trampar på vilddjur och drakar.
Psaltaren	Ps	19	91	14	Han håller fast vid mig, och jag räddar honom, jag skyddar honom, ty han känner mitt namn.
Psaltaren	Ps	19	91	15	Han åkallar mig, och jag svarar honom, jag är med honom i nöden, jag befriar honom och ger honom ära.
Psaltaren	Ps	19	91	16	Jag skall mätta honom med ett långt liv och låta honom erfara min hjälp.
Psaltaren	Ps	19	92	1	En psalm, en sång för sabbatsdagen.
Psaltaren	Ps	19	92	2	Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
Psaltaren	Ps	19	92	3	att var morgon förkunna din nåd och var natt din trofasthet
Psaltaren	Ps	19	92	4	till toner av tiosträngad harpa, till lyrans klang.
Psaltaren	Ps	19	92	5	Dina gärningar, Herre, ger mig glädje, jag jublar över vad du har gjort.
Psaltaren	Ps	19	92	6	Herre, vilken storhet i ditt verk, vilket djup i dina planer!
Psaltaren	Ps	19	92	7	Den enfaldige kan inte förstå det, en dåre fattar inte detta:
Psaltaren	Ps	19	92	8	om än de gudlösa växer som gräs och ogärningsmännen blomstrar, skall de ändå förgöras för alltid.
Psaltaren	Ps	19	92	9	Men du, Herre, är upphöjd i evighet.
Psaltaren	Ps	19	92	10	Ja, dina fiender, Herre, dina fiender skall gå under och ogärningsmännen skingras.
Psaltaren	Ps	19	92	11	Du gör mig lik vildoxen med lyfta horn, du svalkar mig med uppfriskande olja.
Psaltaren	Ps	19	92	12	Jag får se hur mina fiender går under, höra hur de onda angriparna förgås.
Psaltaren	Ps	19	92	13	De rättfärdiga grönskar som palmer, växer höga som cedrar på Libanon.
Psaltaren	Ps	19	92	14	De är planterade i Herrens hus och grönskar på vår Guds förgårdar.
Psaltaren	Ps	19	92	15	Ännu i hög ålder skjuter de skott, de är fulla av sav och kraft
Psaltaren	Ps	19	92	16	och vittnar om att Herren är rättvis, min klippa – i honom finns ingen orätt.
Psaltaren	Ps	19	93	1	Herren är konung! Han har klätt sig i höghet. Herren har klätt sig i makt, spänt om sig sitt bälte. Världen står fast, den kan inte rubbas.
Psaltaren	Ps	19	93	2	Din tron står fast sedan urminnes tid, du är till från evighet.
Psaltaren	Ps	19	93	3	Floderna höjde, o Herre, floderna höjde sin röst, höjde sin dånande röst.
Psaltaren	Ps	19	93	4	Väldigare än de stora vattnens brus, väldigare än havets bränningar, ja, väldig är Herren i höjden.
Psaltaren	Ps	19	93	5	Dina bud skall bestå, ditt hus skall vara heligt, Herre, för alltid.
Psaltaren	Ps	19	94	1	Herre, du hämndens Gud, du hämndens Gud, träd fram!
Psaltaren	Ps	19	94	2	Res dig, du jordens domare, straffa de högmodiga som de förtjänar!
Psaltaren	Ps	19	94	3	Herre, hur länge, hur länge skall de gudlösa få jubla,
Psaltaren	Ps	19	94	4	deras tal flöda av fräckhet, alla ogärningsmän förhäva sig?
Psaltaren	Ps	19	94	5	Herre, de krossar ditt folk, de förtrycker din egendom.
Psaltaren	Ps	19	94	6	De dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa.
Psaltaren	Ps	19	94	7	»Herren ser det inte«, säger de, »Jakobs Gud märker det inte.«
Psaltaren	Ps	19	94	8	Ni oförnuftiga i vårt folk, tänk efter, ni dårar, när skall ni få förstånd!
Psaltaren	Ps	19	94	9	Skulle han som gett er öron inte höra, han som skapat ögat inte se?
Psaltaren	Ps	19	94	10	Skulle han som fostrar folken inte straffa, han som undervisar människorna inte veta?
Psaltaren	Ps	19	94	11	Herren känner människornas planer, han vet att de är idel tomhet.
Psaltaren	Ps	19	94	12	Lycklig den som du, Herre, fostrar och undervisar genom din lag.
Psaltaren	Ps	19	94	13	Du ger honom ro i onda dagar, medan graven grävs åt de gudlösa.
Psaltaren	Ps	19	94	14	Ty Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin egendom.
Psaltaren	Ps	19	94	15	Den rättfärdige skall få sin rätt och alla redbara ha en framtid.
Psaltaren	Ps	19	94	16	Vem försvarar mig mot de onda, vem tar mitt parti mot ogärningsmän?
Psaltaren	Ps	19	94	17	Om inte Herren kom till min hjälp skulle jag snart få bo i tystnaden.
Psaltaren	Ps	19	94	18	När jag är rädd att tappa fotfästet håller din godhet mig uppe, Herre.
Psaltaren	Ps	19	94	19	När mitt hjärta är fullt av bekymmer gör din tröst mig glad.
Psaltaren	Ps	19	94	20	Partiska domare har inte ditt stöd, dessa som gör orätt i lagens namn.
Psaltaren	Ps	19	94	21	De gaddar sig samman mot den rättfärdige och dömer den oskyldige till döden.
Psaltaren	Ps	19	94	22	Men Herren är min trygga borg, min Gud är min klippa och min tillflykt.
Psaltaren	Ps	19	94	23	Han skall straffa dem för deras brott och krossa dem för deras ondska. Herren, vår Gud, skall krossa dem.
Psaltaren	Ps	19	95	1	Kom, låt oss jubla till Herrens ära och hylla vår klippa, vår räddning!
Psaltaren	Ps	19	95	2	Låt oss träda fram inför honom och tacka, hylla honom med sång och spel!
Psaltaren	Ps	19	95	3	Ty en stor Gud är Herren, en stor konung över alla gudar.
Psaltaren	Ps	19	95	4	I hans hand är jordens djup, och bergens toppar är hans.
Psaltaren	Ps	19	95	5	Hans är havet, som han har gjort, och fasta landet, som hans händer format.
Psaltaren	Ps	19	95	6	Kom, låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren, vår skapare,
Psaltaren	Ps	19	95	7	ty han är vår Gud och vi hans folk, fåren i hans hjord.
Psaltaren	Ps	19	95	8	Förhärda er inte som vid Meriva, som den gången vid Massa i öknen,
Psaltaren	Ps	19	95	9	där era fäder satte mig på prov, prövade mig fast de sett vad jag gjort.
Psaltaren	Ps	19	95	10	I fyrtio år var jag led på det släktet och sade: Detta folk far vilse, de känner inte mina vägar.
Psaltaren	Ps	19	95	11	Och jag svor i min vrede: Aldrig skall de nå fram till min viloplats.
Psaltaren	Ps	19	96	1	Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung till Herrens ära, hela världen!
Psaltaren	Ps	19	96	2	Sjung till Herrens ära, prisa hans namn, ropa ut hans seger dag efter dag!
Psaltaren	Ps	19	96	3	Förkunna hans ära bland folken, bland alla människor hans under!
Psaltaren	Ps	19	96	4	Ty stor är Herren, högt är han prisad, värd att frukta mer än alla gudar.
Psaltaren	Ps	19	96	5	Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen.
Psaltaren	Ps	19	96	6	Han omges av prakt och glans, av makt och härlighet i sitt tempel.
Psaltaren	Ps	19	96	7	Ära Herren, alla folkslag, ära Herrens majestät,
Psaltaren	Ps	19	96	8	ära Herrens höga namn! Kom till hans förgårdar, kom med offer,
Psaltaren	Ps	19	96	9	fall ner inför Herren i helig skrud! Darra inför honom, hela jorden!
Psaltaren	Ps	19	96	10	Förkunna bland folken: Herren är konung! Världen står fast, den kan inte rubbas. Han dömer folken med oväld.
Psaltaren	Ps	19	96	11	Må himlen fröjdas och jorden jubla, havet brusa och allt det rymmer,
Psaltaren	Ps	19	96	12	marken och allt den bär må glädja sig. Då skall alla träd i skogen jubla
Psaltaren	Ps	19	96	13	inför Herren – se, han kommer, se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda trofast över folken.
Psaltaren	Ps	19	97	1	Herren är konung! Må jorden jubla, de fjärran kusterna glädja sig.
Psaltaren	Ps	19	97	2	Moln och töcken omger honom, på rätt och rättfärdighet vilar hans tron.
Psaltaren	Ps	19	97	3	Eld går framför honom och förbränner alla hans fiender.
Psaltaren	Ps	19	97	4	Hans blixtar lyser upp hela världen, jorden ser dem och skälver.
Psaltaren	Ps	19	97	5	Bergen smälter som vax inför Herren, inför hela jordens härskare.
Psaltaren	Ps	19	97	6	Himlen förkunnar hans rättfärdighet, hans härlighet skådas av alla folk.
Psaltaren	Ps	19	97	7	Avgudadyrkarna står med skam, de som skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar faller ner inför honom.
Psaltaren	Ps	19	97	8	Sion hör och gläder sig, Juda städer jublar över dina domslut, Herre.
Psaltaren	Ps	19	97	9	Ty du, Herre, är den Högste, upphöjd över jorden, högt över alla gudar.
Psaltaren	Ps	19	97	10	Herren älskar dem som hatar det onda, han bevarar sina trognas liv och räddar dem ur de gudlösas våld.
Psaltaren	Ps	19	97	11	Ljus bryter fram för de rättfärdiga och glädje för de redbara.
Psaltaren	Ps	19	97	12	Ni rättfärdiga, gläd er över Herren och prisa hans heliga namn.
Psaltaren	Ps	19	98	1	En psalm.
Psaltaren	Ps	19	98	2	Herren har visat att han räddar, folken fick skåda hans seger.
Psaltaren	Ps	19	98	3	Med godhet och trofasthet har han tänkt på Israels folk. Hela jorden har sett att vår Gud räddar.
Psaltaren	Ps	19	98	4	Hylla Herren, hela världen, brist ut i jubel och sång!
Psaltaren	Ps	19	98	5	Sjung till lyra för Herren, låt lyrans strängar klinga!
Psaltaren	Ps	19	98	6	Blås i trumpeter och horn, hylla konungen, Herren!
Psaltaren	Ps	19	98	7	Havet skall brusa och allt det rymmer, världen och alla som bor i den.
Psaltaren	Ps	19	98	8	Floderna skall klappa händer, bergen skall jubla tillsammans
Psaltaren	Ps	19	98	9	inför Herren: se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda med oväld över folken.
Psaltaren	Ps	19	99	1	Herren är konung! Folken bävar, han tronar på keruberna, jorden skälver.
Psaltaren	Ps	19	99	2	Herren är stor i Sion och upphöjd över alla folk.
Psaltaren	Ps	19	99	3	De prisar ditt namn, det stora och fruktade. Helig är han.
Psaltaren	Ps	19	99	4	Mäktig är konungen som älskar det rätta: du håller rättvisan vid makt, du fäller rättfärdiga domar i Jakob.
Psaltaren	Ps	19	99	5	Ära Herren, vår Gud, fall ner inför hans fotapall. Helig är han.
Psaltaren	Ps	19	99	6	Mose och Aron var bland hans präster, Samuel bland dem som åkallade honom. De ropade till Herren, och han svarade.
Psaltaren	Ps	19	99	7	Ur molnpelaren talade han till dem, och de höll hans bud, den lag som han gav dem.
Psaltaren	Ps	19	99	8	Herre, vår Gud, du svarade dem, du var en Gud som förlät dem men också hämnades deras gärningar.
Psaltaren	Ps	19	99	9	Ära Herren, vår Gud, fall ner inför hans heliga berg. Helig är Herren, vår Gud.
Psaltaren	Ps	19	100	1	En tacksägelsepsalm.
Psaltaren	Ps	19	100	2	tjäna Herren med glädje, träd fram inför honom med jubelrop!
Psaltaren	Ps	19	100	3	Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och vi är hans, hans folk, fåren i hans hjord.
Psaltaren	Ps	19	100	4	Gå in genom hans portar med tacksägelse, kom till hans förgårdar med lovsång. Tacka honom, prisa hans namn,
Psaltaren	Ps	19	100	5	ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	101	1	Av David, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	101	2	Jag vill lära mig att leva oförvitligt – när kommer du till min hjälp?
Psaltaren	Ps	19	101	3	Det som vållar fördärv skall inte vara mitt mål. Jag avskyr dem som gör orätt, med dem har jag inget att skaffa.
Psaltaren	Ps	19	101	4	Den falske visar jag bort, de onda vill jag inte kännas vid.
Psaltaren	Ps	19	101	5	Den som baktalar sin nästa, honom skall jag krossa. Den som är övermodig och uppblåst, honom kan jag inte tåla.
Psaltaren	Ps	19	101	6	Mina ögon vilar på de trofasta i landet, de skall vara nära mig. Den som lever oförvitligt, han skall få tjäna mig.
Psaltaren	Ps	19	101	7	Den som är svekfull får inte vistas i mitt hus, den som far med lögn består inte provet inför mig.
Psaltaren	Ps	19	101	8	Varje ny dag skall jag krossa de brottsliga i landet och utrota alla ogärningsmän i Herrens stad.
Psaltaren	Ps	19	102	1	En bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren.
Psaltaren	Ps	19	102	2	Herre, hör min bön, låt mitt rop nå fram till dig.
Psaltaren	Ps	19	102	3	Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd. Lyssna till mig, skynda att svara när jag ropar.
Psaltaren	Ps	19	102	4	Mina dagar svinner bort som rök, och mitt inre glöder som en ugn,
Psaltaren	Ps	19	102	5	mitt livsmod är brutet, vissnat som gräs. Jag är för matt för att äta,
Psaltaren	Ps	19	102	6	jag har magrat av min suckan, är bara skinn och ben.
Psaltaren	Ps	19	102	7	Jag liknar en uggla i öknen, är som en uv bland ruiner.
Psaltaren	Ps	19	102	8	Jag måste vaka, är som en ensam fågel på taket.
Psaltaren	Ps	19	102	9	Mina fiender hånar mig dagen lång, de gör narr av mig, brukar mitt namn i förbannelser.
Psaltaren	Ps	19	102	10	Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar
Psaltaren	Ps	19	102	11	för din häftiga vredes skull, du som tog mig och kastade bort mig.
Psaltaren	Ps	19	102	12	Min levnad är som aftonskuggan, jag vissnar som gräset.
Psaltaren	Ps	19	102	13	Men du, Herre, härskar för evigt, och släkte efter släkte åkallar dig.
Psaltaren	Ps	19	102	14	Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att visa det nåd. Ja, stunden är inne,
Psaltaren	Ps	19	102	15	ty dina tjänare älskar Sions stenar, lider av att se det ligga i grus.
Psaltaren	Ps	19	102	16	Folken skall frukta Herrens namn och jordens alla kungar hans härlighet,
Psaltaren	Ps	19	102	17	när Herren har byggt upp Sion och visat sig i sin härlighet.
Psaltaren	Ps	19	102	18	Han har hört de utblottades bön, deras bön har han inte föraktat.
Psaltaren	Ps	19	102	19	Detta skall skrivas ner för kommande tider, och nya släkten skall prisa Herren,
Psaltaren	Ps	19	102	20	när han ser ner från sin heliga höjd, när Herren från himlen blickar mot jorden,
Psaltaren	Ps	19	102	21	lyssnar till fångarnas jämmer och friger dem som är dömda att dö.
Psaltaren	Ps	19	102	22	Herrens namn blir ärat i Sion, man sjunger hans lov i Jerusalem,
Psaltaren	Ps	19	102	23	när folk och riken samlas för att tjäna Herren.
Psaltaren	Ps	19	102	24	Han bröt i förtid min kraft, han förkortade mina dagar.
Psaltaren	Ps	19	102	25	Jag säger: Min Gud, ryck inte bort mig i livets mitt, du vars år varar från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	102	26	En gång lade du jordens grund, och himlen är ett verk av din hand.
Psaltaren	Ps	19	102	27	De skall förgås, men du består, de är plagg som slits ut, du byter ut dem som kläder och de är borta.
Psaltaren	Ps	19	102	28	Men du är densamme, dina år har inget slut.
Psaltaren	Ps	19	102	29	Dina tjänares barn skall bo här och deras barn leva trygga hos dig.
Psaltaren	Ps	19	103	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	103	2	Lova Herren, min själ, minns allt det goda han gör:
Psaltaren	Ps	19	103	3	han förlåter alla mina synder och botar alla mina sjukdomar,
Psaltaren	Ps	19	103	4	han räddar mig från graven och kröner mig med nåd och barmhärtighet,
Psaltaren	Ps	19	103	5	han fyller mitt liv med allt gott, och jag blir ung på nytt som en örn.
Psaltaren	Ps	19	103	6	Herren handlar rättfärdigt och ger de förtryckta deras rätt.
Psaltaren	Ps	19	103	7	Mose fick lära känna hans gärningar, Israels folk hans verk.
Psaltaren	Ps	19	103	8	Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.
Psaltaren	Ps	19	103	9	Han går inte ständigt till rätta med oss, hans vrede varar inte för evigt.
Psaltaren	Ps	19	103	10	Han handlar inte mot oss som vi förtjänat, han ger oss inte våra synders lön.
Psaltaren	Ps	19	103	11	Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
Psaltaren	Ps	19	103	12	Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar han vår synd.
Psaltaren	Ps	19	103	13	Som en far visar ömhet mot barnen, så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.
Psaltaren	Ps	19	103	14	Ty han vet hur vi är skapade, han minns att vi är mull.
Psaltaren	Ps	19	103	15	Människans dagar är som gräset: hon spirar som blomman på marken,
Psaltaren	Ps	19	103	16	så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom.
Psaltaren	Ps	19	103	17	Men evigt varar Herrens nåd mot dem som fruktar honom. Hans trofasthet når till kommande släkten,
Psaltaren	Ps	19	103	18	när man håller hans förbund och minns vad han befallt och lyder.
Psaltaren	Ps	19	103	19	Herren har rest sin tron i himlen, allt är underlagt hans välde.
Psaltaren	Ps	19	103	20	Lova Herren, ni hans änglar, starka hjältar, som gör vad han befallt!
Psaltaren	Ps	19	103	21	Lova Herren, hela hans härskara, ni som tjänar honom och gör hans vilja!
Psaltaren	Ps	19	103	22	Lova Herren, alla hans verk, överallt i hans välde! Lova Herren, min själ!
Psaltaren	Ps	19	104	1	Lova Herren, min själ! Mäktig är du, Herre, min Gud, i höghet och härlighet är du klädd,
Psaltaren	Ps	19	104	2	du sveper dig i ljus som i en mantel. Himlen har du spänt ut som ett tält,
Psaltaren	Ps	19	104	3	ovan skyn har du timrat din sal. Du gör molnen till din vagn och far på vindens vingar.
Psaltaren	Ps	19	104	4	Du gör vindar till dina sändebud och eldslågor till dina tjänare.
Psaltaren	Ps	19	104	5	Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas.
Psaltaren	Ps	19	104	6	Urhavet täckte den som en klädnad, vattnet stod högt över bergen.
Psaltaren	Ps	19	104	7	Det flydde för ditt rytande, när du dundrade tog det till flykten,
Psaltaren	Ps	19	104	8	uppför bergen, ner i dalarna, och stannade där du bestämt.
Psaltaren	Ps	19	104	9	Du satte en gräns för vattnet: aldrig mer skall det täcka jorden.
Psaltaren	Ps	19	104	10	Du låter källor rinna upp och bli till strömmar som forsar fram mellan bergen.
Psaltaren	Ps	19	104	11	De ger vatten åt alla markens djur, vildåsnor släcker där sin törst.
Psaltaren	Ps	19	104	12	Vid dem häckar himlens fåglar och sjunger bland täta löv.
Psaltaren	Ps	19	104	13	Du vattnar bergen från din sal, jorden mättas av allt vad du ger.
Psaltaren	Ps	19	104	14	Du låter gräs växa för boskapen och örter till människans tjänst. Så frambringas föda ur jorden
Psaltaren	Ps	19	104	15	och vin, som gör människan glad, olja, som ger hennes ansikte glans, och bröd, som ger henne styrka.
Psaltaren	Ps	19	104	16	Libanons cedrar släcker sin törst, Herrens träd, som han planterat.
Psaltaren	Ps	19	104	17	Där har fåglar sina reden, i deras kronor har hägern sitt bo.
Psaltaren	Ps	19	104	18	De höga bergen är stengetens hem, klyftorna ger klippgrävlingen skydd.
Psaltaren	Ps	19	104	19	Du gjorde månen, som visar årets tider, och solen, som vet när den skall gå ner.
Psaltaren	Ps	19	104	20	Du sänder mörker, och det blir natt. Då myllrar alla djur i skogen fram,
Psaltaren	Ps	19	104	21	de unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud.
Psaltaren	Ps	19	104	22	Solen går upp, och de drar sig undan och lägger sig ner i sina hålor.
Psaltaren	Ps	19	104	23	Människan går ut till sina sysslor och arbetar tills kvällen kommer.
Psaltaren	Ps	19	104	24	Otaliga är dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du skapat.
Psaltaren	Ps	19	104	25	Där är havet, det väldiga, vida, med en myllrande skara utan tal av djur både stora och små.
Psaltaren	Ps	19	104	26	Där stävar skeppen fram, där är Leviatan, som du skapat till att tumla om i djupet.
Psaltaren	Ps	19	104	27	Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid.
Psaltaren	Ps	19	104	28	Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta.
Psaltaren	Ps	19	104	29	Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, och de dör och blir åter till mull.
Psaltaren	Ps	19	104	30	Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.
Psaltaren	Ps	19	104	31	Må Herrens ära bestå för evigt, må Herren glädja sig över sina verk.
Psaltaren	Ps	19	104	32	När han ser på jorden skälver den, rör han vid bergen börjar de ryka.
Psaltaren	Ps	19	104	33	Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till.
Psaltaren	Ps	19	104	34	Må min bön behaga Herren, må jag få glädjas över honom.
Psaltaren	Ps	19	104	35	Må syndarna försvinna från jorden, de onda inte längre finnas till. Lova Herren, min själ!
Psaltaren	Ps	19	105	1	Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk!
Psaltaren	Ps	19	105	2	Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under!
Psaltaren	Ps	19	105	3	Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig.
Psaltaren	Ps	19	105	4	Sök er till Herren och hans makt, träd ständigt fram inför honom.
Psaltaren	Ps	19	105	5	Tänk på de under han har gjort, hans tecken och hans domslut,
Psaltaren	Ps	19	105	6	ni barn till Abraham, hans tjänare, söner till Jakob, hans utvalde.
Psaltaren	Ps	19	105	7	Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar.
Psaltaren	Ps	19	105	8	För evigt minns han sitt förbund, i tusen släktled det bud han gav,
Psaltaren	Ps	19	105	9	förbundet han slöt med Abraham och sin ed till Isak.
Psaltaren	Ps	19	105	10	Han gav det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund:
Psaltaren	Ps	19	105	11	»Åt dig skall jag ge Kanaans land till arv och egendom.«
Psaltaren	Ps	19	105	12	Fastän de var så få, en liten skara främlingar
Psaltaren	Ps	19	105	13	som vandrade från folk till folk, från det ena riket till det andra,
Psaltaren	Ps	19	105	14	lät han inte någon förtrycka dem. Han tuktade kungar för deras skull:
Psaltaren	Ps	19	105	15	»Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!«
Psaltaren	Ps	19	105	16	Han sände hungersnöd över landet, tog deras bröd ifrån dem.
Psaltaren	Ps	19	105	17	Före dem hade han sänt en man, Josef, som blev såld till slav.
Psaltaren	Ps	19	105	18	Man satte hans fötter i bojor och fjättrade honom med halsjärn,
Psaltaren	Ps	19	105	19	tills det han hade sagt slog in och Herrens ord gav honom rätt.
Psaltaren	Ps	19	105	20	Kungen lät frige honom, folkens härskare släppte honom fri.
Psaltaren	Ps	19	105	21	Han gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde,
Psaltaren	Ps	19	105	22	för att stormännen skulle fostras efter hans vilja och de äldste skolas i vishet.
Psaltaren	Ps	19	105	23	Israel kom till Egypten, i Hams land fick Jakob bo.
Psaltaren	Ps	19	105	24	Sitt folk gjorde Herren fruktsamt, han lät dem bli flera än deras fiender.
Psaltaren	Ps	19	105	25	Han fick egypterna att hata hans folk och handla listigt mot hans tjänare.
Psaltaren	Ps	19	105	26	Han sände sin tjänare Mose och Aron som han hade utvalt.
Psaltaren	Ps	19	105	27	I Egypten gjorde han sina tecken, i Hams land sina under.
Psaltaren	Ps	19	105	28	Han sände mörker och allt blev mörkt, men de trotsade hans ord.
Psaltaren	Ps	19	105	29	Han förvandlade vattnet till blod och dödade all deras fisk.
Psaltaren	Ps	19	105	30	Deras land vimlade av grodor, ända in i kungagemaken.
Psaltaren	Ps	19	105	31	Han befallde, och flugsvärmar kom, myggor över hela deras rike.
Psaltaren	Ps	19	105	32	Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor över landet.
Psaltaren	Ps	19	105	33	Han slog ner deras vinstockar och fikonträd, knäckte träden i deras rike.
Psaltaren	Ps	19	105	34	Han befallde, och gräshoppor kom, gräshoppsyngel utan tal.
Psaltaren	Ps	19	105	35	De slukade allt grönt i landet, förstörde markens gröda.
Psaltaren	Ps	19	105	36	Han dräpte allt förstfött i deras land, det först avlade bland dem.
Psaltaren	Ps	19	105	37	Han lät Israel dra ut med silver och guld, i dess stammar sviktade ingen.
Psaltaren	Ps	19	105	38	Egypterna gladde sig när de drog bort, ty de hade gripits av skräck för dem.
Psaltaren	Ps	19	105	39	Han bredde ut ett moln till skydd och sände en eld att lysa om natten.
Psaltaren	Ps	19	105	40	De bad, och han skickade vaktlar och mättade dem med bröd från himlen.
Psaltaren	Ps	19	105	41	Han öppnade klippan, och vatten flödade, det rann som en ström i det torra landet.
Psaltaren	Ps	19	105	42	Ty han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham
Psaltaren	Ps	19	105	43	och lät sitt folk dra ut med fröjd, sina utvalda dra ut med jubel.
Psaltaren	Ps	19	105	44	Han gav dem andra folks länder, de övertog frukten av deras möda,
Psaltaren	Ps	19	105	45	för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.
Psaltaren	Ps	19	106	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	106	2	Vem kan beskriva Herrens storverk, vem kan prisa allt han har gjort?
Psaltaren	Ps	19	106	3	Lyckliga de som ger akt på det rätta och alltid handlar rättfärdigt.
Psaltaren	Ps	19	106	4	Tänk på mig, Herre, när du visar nåd mot ditt folk, ta dig an mig när du räddar dem.
Psaltaren	Ps	19	106	5	Låt mig känna dina utvaldas lycka och dela ditt folks glädje, vara stolt att höra till dina egna.
Psaltaren	Ps	19	106	6	Vi har syndat som våra fäder, vi har handlat orätt och brottsligt.
Psaltaren	Ps	19	106	7	Våra fäder i Egypten förstod inte dina under, de tänkte inte på allt gott du gjort utan trotsade den Högste vid Sävhavet.
Psaltaren	Ps	19	106	8	Han räddade dem, sitt namn till ära, för att uppenbara sin makt.
Psaltaren	Ps	19	106	9	Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark, han förde dem genom djupen som genom en öken.
Psaltaren	Ps	19	106	10	Han räddade dem från deras motståndare, befriade dem från deras fiender.
Psaltaren	Ps	19	106	11	Vattnet dränkte deras förföljare, inte en enda blev kvar.
Psaltaren	Ps	19	106	12	Då trodde de på hans ord och sjöng hans lov.
Psaltaren	Ps	19	106	13	Men de glömde snart vad han gjort och litade inte på hans plan.
Psaltaren	Ps	19	106	14	De greps av lystnad i öknen och satte Gud på prov i ödemarken.
Psaltaren	Ps	19	106	15	Han gav dem vad de begärde, han sände dem föda som stillade hungern.
Psaltaren	Ps	19	106	16	De fylldes av avund mot Mose i lägret och mot Aron som var helgad åt Herren.
Psaltaren	Ps	19	106	17	Jorden öppnade sig och slukade Datan, slöt sig över Avirams män.
Psaltaren	Ps	19	106	18	Eld slog upp mot deras anhang, lågorna förbrände de skyldiga.
Psaltaren	Ps	19	106	19	De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en gjuten bild.
Psaltaren	Ps	19	106	20	De bytte bort den som var deras ära mot bilden av en gräsätande tjur.
Psaltaren	Ps	19	106	21	De glömde Gud, sin räddare, som hade gjort stora ting i Egypten,
Psaltaren	Ps	19	106	22	underbara verk i Hams land, märkliga dåd vid Sävhavet.
Psaltaren	Ps	19	106	23	Han tänkte förinta dem, men Mose, hans utvalde, ställde sig i vägen för att hindra hans vrede att förgöra dem.
Psaltaren	Ps	19	106	24	De försmådde det ljuvliga landet och litade inte på hans ord.
Psaltaren	Ps	19	106	25	De knotade i sina tält och ville inte lyssna på Herren.
Psaltaren	Ps	19	106	26	Då lyfte han handen och svor att han skulle låta dem falla i öknen,
Psaltaren	Ps	19	106	27	skingra deras efterkommande bland folken, sprida ut dem över alla länder.
Psaltaren	Ps	19	106	28	De slöt sig till Baal-Pegor och åt av offren till gudar utan liv.
Psaltaren	Ps	19	106	29	De väckte Herrens vrede med sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut.
Psaltaren	Ps	19	106	30	Pinechas trädde fram och skipade rätt, och hemsökelsen upphörde.
Psaltaren	Ps	19	106	31	Därför har han räknats som rättfärdig i alla tider, från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	106	32	De väckte Guds harm vid Merivas vatten, och Mose fick lida för deras skull,
Psaltaren	Ps	19	106	33	ty de gjorde honom så förbittrad att han talade tanklösa ord.
Psaltaren	Ps	19	106	34	De utplånade inte folken, som Herren hade befallt dem.
Psaltaren	Ps	19	106	35	De beblandade sig med främmande folk och lärde sig deras seder.
Psaltaren	Ps	19	106	36	De tjänade deras avgudar och lät sig snärjas av dem.
Psaltaren	Ps	19	106	37	Sina söner och döttrar offrade de åt demonerna.
Psaltaren	Ps	19	106	38	De utgöt oskyldigt blod – blodet av sina söner och döttrar, som de offrade åt Kanaans avgudar – och landet blev vanhelgat av blodet.
Psaltaren	Ps	19	106	39	De blev orena genom sina gärningar och var otrogna i allt de gjorde.
Psaltaren	Ps	19	106	40	Då blev Herren vred på sitt folk och kände avsky mot sin egendom.
Psaltaren	Ps	19	106	41	Han utlämnade dem åt andra folk, deras fiender härskade över dem.
Psaltaren	Ps	19	106	42	Motståndarna förtryckte dem, och de fick böja sig för deras makt.
Psaltaren	Ps	19	106	43	Gång på gång räddade han dem, men de trotsade hans planer och gick under genom sin synd.
Psaltaren	Ps	19	106	44	Han såg till dem i deras nöd, när han hörde dem ropa.
Psaltaren	Ps	19	106	45	Han tänkte på sitt förbund med dem och ändrade sig i sin stora godhet.
Psaltaren	Ps	19	106	46	Han lät dem möta barmhärtighet hos alla som fört dem i fångenskap.
Psaltaren	Ps	19	106	47	Rädda oss, Herre, vår Gud, hämta hem oss från folken, så att vi får prisa ditt heliga namn och tacka och lova dig. *
Psaltaren	Ps	19	106	48	Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet. Hela folket skall säga: Amen.
Psaltaren	Ps	19	107	1	Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	107	2	Så skall de befriade säga, de som Herren befriat ur nöden
Psaltaren	Ps	19	107	3	och som han har hämtat hem från alla länder, från öster och väster, norr och söder.
Psaltaren	Ps	19	107	4	Några gick vilse i öde öknar, de fann ingen väg till bebodda städer.
Psaltaren	Ps	19	107	5	De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade.
Psaltaren	Ps	19	107	6	Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Psaltaren	Ps	19	107	7	Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde.
Psaltaren	Ps	19	107	8	De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor.
Psaltaren	Ps	19	107	9	Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.
Psaltaren	Ps	19	107	10	Andra satt i djupaste mörker, fångna i fjättrar av järn.
Psaltaren	Ps	19	107	11	De hade trotsat Guds befallningar och förkastat den Högstes råd.
Psaltaren	Ps	19	107	12	De var modlösa av vedermödor, de stapplade utan att få hjälp.
Psaltaren	Ps	19	107	13	Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål.
Psaltaren	Ps	19	107	14	Han förde dem ut ur det djupa mörkret och bröt sönder deras bojor.
Psaltaren	Ps	19	107	15	De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor.
Psaltaren	Ps	19	107	16	Han krossar kopparportarna, järnbommarna slår han sönder.
Psaltaren	Ps	19	107	17	Andra var sjuka för sina synders skull och fick lida för sina brott.
Psaltaren	Ps	19	107	18	De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar.
Psaltaren	Ps	19	107	19	Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål.
Psaltaren	Ps	19	107	20	Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven.
Psaltaren	Ps	19	107	21	De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor,
Psaltaren	Ps	19	107	22	de skall frambära tackoffer och berätta om hans verk med jubel.
Psaltaren	Ps	19	107	23	Andra for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen.
Psaltaren	Ps	19	107	24	De såg Herrens verk, hans under i havets djup.
Psaltaren	Ps	19	107	25	Han befallde, och en storm blåste upp, som fick vågorna att gå höga.
Psaltaren	Ps	19	107	26	De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran.
Psaltaren	Ps	19	107	27	De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta.
Psaltaren	Ps	19	107	28	Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Psaltaren	Ps	19	107	29	Han stillade stormen, och vågorna tystnade.
Psaltaren	Ps	19	107	30	De gladdes när det blev lugnt, han lät dem nå hamnen de ville till.
Psaltaren	Ps	19	107	31	De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor,
Psaltaren	Ps	19	107	32	de skall lovsjunga honom i tempelskaran och prisa honom i de äldstes krets.
Psaltaren	Ps	19	107	33	Han förvandlar floder till öken och vattenkällor till torr mark,
Psaltaren	Ps	19	107	34	fruktbart land till saltjord för invånarnas ondskas skull.
Psaltaren	Ps	19	107	35	Han förvandlar öknen till sjö och det torra landet till vattenkällor.
Psaltaren	Ps	19	107	36	Han låter de hungrande slå sig ner där och bygga sig en stad att bo i.
Psaltaren	Ps	19	107	37	De sår sina åkrar och planterar vingårdar, och de får riklig skörd.
Psaltaren	Ps	19	107	38	Han välsignar dem, och de förökar sig, och deras boskap blir talrik.
Psaltaren	Ps	19	107	39	Om de blir få och tyngs ner av förtryck, av olycka och bekymmer,
Psaltaren	Ps	19	107	40	öser han förakt över furstarna och leder dem vilse i väglös ödemark.
Psaltaren	Ps	19	107	41	Men de fattiga lyfter han ur deras betryck och gör familjerna stora som hjordar.
Psaltaren	Ps	19	107	42	De rättrådiga ser det och gläder sig, all ondska tvingas till tystnad.
Psaltaren	Ps	19	107	43	Den som är vis skall ge akt på detta och besinna Herrens godhet.
Psaltaren	Ps	19	108	1	En sång, en psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	108	2	Mitt hjärta är redo, Gud, jag vill sjunga och spela. Vakna, min själ,
Psaltaren	Ps	19	108	3	vakna, harpa och lyra, jag vill väcka morgonrodnaden.
Psaltaren	Ps	19	108	4	Jag vill tacka dig, Herre, bland folken, jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.
Psaltaren	Ps	19	108	5	Ty högre än himlen når din godhet, till skyarna din trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	108	6	Visa din höghet i himlen, o Gud, och din härlighet över hela jorden!
Psaltaren	Ps	19	108	7	Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig, så att de som du älskar blir räddade!
Psaltaren	Ps	19	108	8	Gud har talat i sin helgedom: »I triumf skall jag utskifta Shekem och mäta upp Suckotdalen.
Psaltaren	Ps	19	108	9	Mitt är Gilead, mitt är Manasse. Efraim är min hjälm och Juda min härskarstav.
Psaltaren	Ps	19	108	10	Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko, mot filisteerna höjer jag stridsrop.«
Psaltaren	Ps	19	108	11	Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom?
Psaltaren	Ps	19	108	12	Gud, du har ju förkastat oss, du drog inte i fält med våra härar.
Psaltaren	Ps	19	108	13	Bistå oss nu mot fienden, människors hjälp är ingenting värd.
Psaltaren	Ps	19	108	14	Med Gud skall vi utföra stora dåd. Han trampar ner våra fiender.
Psaltaren	Ps	19	109	1	För körledaren. Av David, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	109	2	De gudlösa och svekfulla anklagar mig och ljuger öppet för mig.
Psaltaren	Ps	19	109	3	Jag omges av deras hatfulla ord, de angriper mig utan skäl.
Psaltaren	Ps	19	109	4	De lönar min kärlek med fiendskap, fast jag inte gjort dem illa.
Psaltaren	Ps	19	109	5	De ger mig ont för gott och hat för min kärlek.
Psaltaren	Ps	19	109	6	Utse åt honom en orättfärdig domare, och låt en åklagare träda upp mot honom.
Psaltaren	Ps	19	109	7	Låt honom prövas och dömas skyldig, låt hans bön vara fåfäng.
Psaltaren	Ps	19	109	8	Må hans liv bli kort och en annan överta hans syssla.
Psaltaren	Ps	19	109	9	Må hans barn bli faderlösa och hans hustru bli änka.
Psaltaren	Ps	19	109	10	Må hans barn stryka runt som tiggare, fördrivna från ett hem i ruiner.
Psaltaren	Ps	19	109	11	Må fordringsägarna ta allt han har och främlingar plundra hans egendom.
Psaltaren	Ps	19	109	12	Må ingen visa honom vänlighet och ingen bry sig om hans faderlösa barn.
Psaltaren	Ps	19	109	13	Må hans efterkommande utrotas och deras namn utplånas i nästa släktled.
Psaltaren	Ps	19	109	14	Må Herren minnas hans fäders skuld, inte utplåna hans moders synd,
Psaltaren	Ps	19	109	15	må den alltid stå för Herrens ögon. Må hans minne försvinna från jorden,
Psaltaren	Ps	19	109	16	eftersom han inte ville visa mildhet utan förföljde de hjälplösa och fattiga och de förtvivlade för att döda dem.
Psaltaren	Ps	19	109	17	Han älskade att förbanna, må förbannelsen drabba honom, han ville inte välsigna, må välsignelsen fly honom.
Psaltaren	Ps	19	109	18	Han klädde sig i förbannelse som i en dräkt, må den tränga in i hans inre som vatten och som olja in i hans ben.
Psaltaren	Ps	19	109	19	Må den hölja honom som en klädnad, vara som ett bälte han ständigt bär.
Psaltaren	Ps	19	109	20	Låt dem som anklagar mig lönas så av Herren, dessa som talar ont om mig.
Psaltaren	Ps	19	109	21	Men du, Herre, min härskare, gör väl mot mig, ditt namn till ära, befria mig i din trofasta godhet.
Psaltaren	Ps	19	109	22	Jag är hjälplös och fattig, och mitt hjärta är fyllt av ångest.
Psaltaren	Ps	19	109	23	Jag försvinner som aftonskuggan, jag skakas bort som en gräshoppa.
Psaltaren	Ps	19	109	24	Mina knän är svaga av fasta, min kropp är mager och torr.
Psaltaren	Ps	19	109	25	Jag är utsatt för deras hån, de skakar på huvudet när de ser mig.
Psaltaren	Ps	19	109	26	Rädda mig, Herre, min Gud, hjälp mig i din godhet.
Psaltaren	Ps	19	109	27	Låt dem inse att det är ditt verk, att det är du, Herre, som handlar.
Psaltaren	Ps	19	109	28	Må du välsigna när de förbannar, må mina motståndare stå med skam men din tjänare glädjas.
Psaltaren	Ps	19	109	29	Låt dem som anklagar mig kläs i vanära och höljas i sin skam som i en mantel.
Psaltaren	Ps	19	109	30	Jag vill tacka och lova Herren, prisa honom i den stora skaran,
Psaltaren	Ps	19	109	31	ty han står vid den fattiges sida och räddar honom från dem som dömer.
Psaltaren	Ps	19	110	1	Av David, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	110	2	Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion: härska nu bland dina fiender!
Psaltaren	Ps	19	110	3	Villigt samlas ditt folk i dag då makten blir din. På heliga berg har jag fött dig som dagg ur gryningens sköte.
Psaltaren	Ps	19	110	4	Herren har svurit en ed som han inte skall bryta: Du är präst för evigt i Melkisedeks efterföljd.
Psaltaren	Ps	19	110	5	Herren är vid din sida, han krossar kungar på sin vredes dag,
Psaltaren	Ps	19	110	6	han dömer bland folken i sitt majestät, han krossar hövdingar vida kring jorden.
Psaltaren	Ps	19	110	7	Han dricker ur bäcken vid vägen. Så lyfter han huvudet högt.
Psaltaren	Ps	19	111	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	111	2	Stora är Herrens verk, de begrundas av alla som älskar dem.
Psaltaren	Ps	19	111	3	Höga och majestätiska är hans gärningar, hans rättfärdighet varar för alltid.
Psaltaren	Ps	19	111	4	Han låter oss minnas sina under. Nådig och barmhärtig är Herren,
Psaltaren	Ps	19	111	5	han ger föda åt dem som fruktar honom, han minns för evigt sitt förbund.
Psaltaren	Ps	19	111	6	Han visade sin makt för sitt folk när han gav dem andra folks arvedel.
Psaltaren	Ps	19	111	7	I alla sina gärningar är han trofast och rättvis. Allt han bestämt är orubbligt
Psaltaren	Ps	19	111	8	och står fast för evig tid, det förverkligas i rättrådighet och sanning.
Psaltaren	Ps	19	111	9	Han befriade sitt folk, slöt för evigt sitt förbund. Heligt är hans namn och värt att frukta.
Psaltaren	Ps	19	111	10	Att frukta Herren är vishetens begynnelse, insikt vinner de som gör hans vilja. För alltid ljuder hans lov.
Psaltaren	Ps	19	112	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	112	2	Hans barn skall bli mäktiga i landet, ja, de rättrådigas släkte blir välsignat.
Psaltaren	Ps	19	112	3	Välstånd och rikedom bor i hans hus, hans lycka varar för alltid,
Psaltaren	Ps	19	112	4	för de rättrådiga bryter ljus fram i mörkret. Den rättfärdige är nådig och barmhärtig,
Psaltaren	Ps	19	112	5	det går väl för den som gärna ger lån och är redlig i allt han gör.
Psaltaren	Ps	19	112	6	Han bringas aldrig på fall, den rättfärdiges minne skall alltid bestå.
Psaltaren	Ps	19	112	7	Olycksbud behöver han inte frukta, hans hjärta är tryggt, han förtröstar på Herren.
Psaltaren	Ps	19	112	8	Hans hjärta är lugnt, han är utan fruktan, han får se sina fienders fall.
Psaltaren	Ps	19	112	9	Han strör gåvor över de fattiga, hans lycka varar för alltid, han blir upphöjd och ärad.
Psaltaren	Ps	19	112	10	Den gudlöse ser det med grämelse, han skär tänder och tynar bort. De gudlösas hopp blir till intet.
Psaltaren	Ps	19	113	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	113	2	Lovat vare Herrens namn nu och för evigt!
Psaltaren	Ps	19	113	3	Från öster till väster skall Herrens namn bli prisat.
Psaltaren	Ps	19	113	4	Herren är upphöjd över alla folk, högre än himlen når hans härlighet.
Psaltaren	Ps	19	113	5	Vem är som Herren, vår Gud, han som tronar så högt,
Psaltaren	Ps	19	113	6	han som ser så djupt ner – vem i himlen, vem på jorden?
Psaltaren	Ps	19	113	7	Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn.
Psaltaren	Ps	19	113	8	Han ger dem rum bland furstar, bland furstarna i sitt folk.
Psaltaren	Ps	19	113	9	Han ger den ofruktsamma ett hem som lycklig mor till söner.
Psaltaren	Ps	19	114	1	När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs släkt från främlingars land,
Psaltaren	Ps	19	114	2	då blev Juda Guds heliga egendom, Israel hans välde.
Psaltaren	Ps	19	114	3	Havet såg det och flydde, Jordans vatten vek undan,
Psaltaren	Ps	19	114	4	bergen hoppade som baggar och höjderna som lamm.
Psaltaren	Ps	19	114	5	Hav, vad fick dig att fly? Jordan, varför vek du undan?
Psaltaren	Ps	19	114	6	Berg, varför hoppar ni som baggar, och ni höjder som lamm?
Psaltaren	Ps	19	114	7	Bäva för Härskaren, du jord, bäva för Jakobs Gud,
Psaltaren	Ps	19	114	8	han som gör klippan till sjö och flintan till källsprång.
Psaltaren	Ps	19	115	1	Inte oss, Herre, inte oss utan ditt namn skall du ge ära, du som är god och trofast!
Psaltaren	Ps	19	115	2	Varför skall folken få säga: »Var är deras Gud?«
Psaltaren	Ps	19	115	3	Vår Gud är i himlen, allt vad han vill, det gör han.
Psaltaren	Ps	19	115	4	Deras gudar är silver och guld, verk av människohänder.
Psaltaren	Ps	19	115	5	Mun har de men kan inte tala, ögon men kan inte se.
Psaltaren	Ps	19	115	6	Öron har de men kan inte höra, näsa men känner ingen lukt.
Psaltaren	Ps	19	115	7	De har händer men kan inte gripa och fötter men kan inte gå. Ur deras strupe kommer inga ljud.
Psaltaren	Ps	19	115	8	De som gjort dem skall bli som de, ja, alla som sätter sin lit till dem.
Psaltaren	Ps	19	115	9	Israel, förlita dig på Herren, han är er hjälp och er sköld.
Psaltaren	Ps	19	115	10	Arons släkt, förlita dig på Herren, han är er hjälp och er sköld.
Psaltaren	Ps	19	115	11	Ni gudfruktiga, förlita er på Herren, han är er hjälp och er sköld.
Psaltaren	Ps	19	115	12	Herren har tänkt på oss och välsignar, han välsignar Israels släkt, han välsignar Arons släkt.
Psaltaren	Ps	19	115	13	Han välsignar dem som fruktar honom, både mäktiga och ringa.
Psaltaren	Ps	19	115	14	Må Herren göra er talrika, er och era barn.
Psaltaren	Ps	19	115	15	Må ni välsignas av Herren, han som har gjort himmel och jord.
Psaltaren	Ps	19	115	16	Himlen är Herrens, men jorden gav han åt människorna.
Psaltaren	Ps	19	115	17	De döda prisar inte Herren, de som farit ner i tystnaden.
Psaltaren	Ps	19	115	18	Men vi skall lova Herren nu och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	116	1	Jag älskar Herren, ty han har hört min bön om förskoning.
Psaltaren	Ps	19	116	2	Han lyssnade till mig när jag ropade.
Psaltaren	Ps	19	116	3	Dödens snaror omgav mig, dödsrikets fasor nådde mig, jag var i nöd och förtvivlan.
Psaltaren	Ps	19	116	4	Jag åkallade Herren: Herre, rädda mitt liv!
Psaltaren	Ps	19	116	5	Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
Psaltaren	Ps	19	116	6	Herren bevarar de oskyldiga, jag var hjälplös, och han räddade mig.
Psaltaren	Ps	19	116	7	Kom till ro, min själ, Herren har varit god mot mig.
Psaltaren	Ps	19	116	8	Han räddade mig från döden, mitt öga från tårar, min fot från att snava.
Psaltaren	Ps	19	116	9	Jag får vandra inför Herren i de levandes länder.
Psaltaren	Ps	19	116	10	Jag trodde att jag skulle gå under, jag plågades svårt
Psaltaren	Ps	19	116	11	och tänkte i min oro: Alla människor sviker.
Psaltaren	Ps	19	116	12	Hur skall jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?
Psaltaren	Ps	19	116	13	Jag lyfter räddningens bägare och åkallar Herren.
Psaltaren	Ps	19	116	14	Jag vill infria mina löften till Herren inför hela hans folk.
Psaltaren	Ps	19	116	15	De trognas liv är dyrbart i Herrens ögon.
Psaltaren	Ps	19	116	16	Herre, jag är din tjänare, bara din tjänare, din tjänarinnas son, du har lossat mina bojor.
Psaltaren	Ps	19	116	17	Jag vill frambära tackoffer åt dig, jag vill åkalla Herren.
Psaltaren	Ps	19	116	18	Jag vill infria mina löften till Herren inför hela hans folk
Psaltaren	Ps	19	116	19	på förgårdarna till Herrens tempel, inne i Jerusalem.
Psaltaren	Ps	19	117	1	Prisa Herren, alla folk, lova honom, alla länder!
Psaltaren	Ps	19	117	2	Väldig är hans godhet mot oss, Herrens trofasthet är evig.
Psaltaren	Ps	19	118	1	Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	118	2	Sjung, du Israels folk: evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	118	3	Sjung, du Arons ätt: evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	118	4	Sjung, ni som fruktar Herren: evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	118	5	Jag ropade till Herren i mitt trångmål. Herren svarade, han förde mig ut i frihet.
Psaltaren	Ps	19	118	6	Herren är med mig – jag har ingenting att frukta: vad kan människor göra mig?
Psaltaren	Ps	19	118	7	Herren är med mig, han hjälper mig, jag skall triumfera över mina fiender.
Psaltaren	Ps	19	118	8	Det är bättre att ty sig till Herren än att lita på människors hjälp.
Psaltaren	Ps	19	118	9	Det är bättre att ty sig till Herren än att lita på mäktiga män.
Psaltaren	Ps	19	118	10	Jag var kringränd av främmande folk, men jag höll dem från livet med Herrens hjälp.
Psaltaren	Ps	19	118	11	Jag var kringränd på alla sidor, men jag höll dem från livet med Herrens hjälp.
Psaltaren	Ps	19	118	12	De kringrände mig som en bisvärm men slocknade som eld i törne. Jag höll dem från livet med Herrens hjälp.
Psaltaren	Ps	19	118	13	De trängde mig hårt, jag var nära att falla, men Herren kom mig till hjälp.
Psaltaren	Ps	19	118	14	Herren är min kraft och mitt värn, han blev min räddning.
Psaltaren	Ps	19	118	15	Hör hur segerropen skallar, jubel stiger från de trognas läger: Herrens hand har visat sin kraft.
Psaltaren	Ps	19	118	16	Herrens hand är höjd till seger, Herrens hand har visat sin kraft.
Psaltaren	Ps	19	118	17	Jag skall inte dö, jag skall leva och vittna om Herrens gärningar.
Psaltaren	Ps	19	118	18	Hårt har Herren tuktat mig, men han gav mig inte i dödens våld.
Psaltaren	Ps	19	118	19	Öppna för mig rättfärdighetens portar! Jag vill gå in och tacka Herren.
Psaltaren	Ps	19	118	20	Här är Herrens port, här får hans trogna gå in.
Psaltaren	Ps	19	118	21	Jag tackar dig för att du hörde min bön och blev min räddning.
Psaltaren	Ps	19	118	22	Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.
Psaltaren	Ps	19	118	23	Detta är Herrens eget verk, det står för våra ögon som ett under.
Psaltaren	Ps	19	118	24	Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada!
Psaltaren	Ps	19	118	25	Herre, hjälp oss! Herre, ge framgång!
Psaltaren	Ps	19	118	26	Välsignad den som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus.
Psaltaren	Ps	19	118	27	Herren är Gud. Han gav oss ljus. Ordna er till procession, med kvistar i händerna, ända till altarets horn!
Psaltaren	Ps	19	118	28	Du är min Gud, jag vill tacka dig. Min Gud, jag vill höja ditt lov.
Psaltaren	Ps	19	118	29	Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	119	1	Lycklig den vars liv är fläckfritt, den som följer Herrens lag.
Psaltaren	Ps	19	119	2	Lycklig den som lyder hans lagbud och helhjärtat vänder sig till honom,
Psaltaren	Ps	19	119	3	som aldrig gör något orätt utan lever efter hans ord.
Psaltaren	Ps	19	119	4	Du har gett dina befallningar, de skall följas noga.
Psaltaren	Ps	19	119	5	Om jag bara kunde stå fast i min strävan att hålla dina stadgar!
Psaltaren	Ps	19	119	6	Då behövde jag inte blygas när jag betraktar alla dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	7	Jag tackar dig av hjärtat när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.
Psaltaren	Ps	19	119	8	Dina stadgar skall jag hålla. Överge mig aldrig!
Psaltaren	Ps	19	119	9	Hur kan en ung man bevara sitt liv rent, så att han håller sig till ditt ord?
Psaltaren	Ps	19	119	10	Helhjärtat vänder jag mig till dig, låt mig aldrig villas bort från dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	11	Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta, så att jag aldrig syndar mot dig.
Psaltaren	Ps	19	119	12	Herre, lovad vare du! Lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	13	Jag förkunnar alla de lagar som har utgått från dig.
Psaltaren	Ps	19	119	14	Jag gläds åt att följa dina lagbud, så som man gläder sig åt rikedom.
Psaltaren	Ps	19	119	15	Jag skall begrunda dina befallningar, jag skall ge akt på dina vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	16	I dina stadgar har jag min lust, aldrig glömmer jag ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	17	Förunna din tjänare att få leva och villigt lyda ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	18	Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	19	Jag är en främling i ditt land, dölj inte dina bud för mig.
Psaltaren	Ps	19	119	20	Längtan efter dina lagar förtär mig dag och natt.
Psaltaren	Ps	19	119	21	Du kväser de fräcka, förbannad är den som viker från dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	22	Lyft av mig vanära och förakt, jag har följt dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	23	Om än furstar sammansvärjer sig mot mig, så begrundar din tjänare dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	24	Jag har min lust i dina lagbud, de är mina rådgivare.
Psaltaren	Ps	19	119	25	Jag ligger nedtryckt i stoftet, skänk mig liv, som du har sagt.
Psaltaren	Ps	19	119	26	Jag berättar hur jag levt och du ger mig svar, lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	27	Låt mig förstå den väg du befallt, så kan jag begrunda dina under.
Psaltaren	Ps	19	119	28	Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt.
Psaltaren	Ps	19	119	29	Låt mig aldrig slå in på lögnens väg, och ge mig i nåd din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	30	Sanningens väg har jag valt, dina lagar har jag för ögonen.
Psaltaren	Ps	19	119	31	Jag håller mig till dina lagbud, svik mig inte, o Herre.
Psaltaren	Ps	19	119	32	Jag löper den väg dina bud visar, ty du har vidgat min insikt.
Psaltaren	Ps	19	119	33	Visa mig, Herre, dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet.
Psaltaren	Ps	19	119	34	Ge mig förstånd att lyda din lag, att hålla den helt och fullt.
Psaltaren	Ps	19	119	35	Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje.
Psaltaren	Ps	19	119	36	Vänd min håg till dina lagbud och inte till snöd vinning.
Psaltaren	Ps	19	119	37	Vänd min blick från det meningslösa, skänk mig liv, som du har sagt.
Psaltaren	Ps	19	119	38	Håll ditt löfte till din tjänare, så kan jag leva i gudsfruktan.
Psaltaren	Ps	19	119	39	Ta bort vanäran som skrämmer mig, dina lagar är alltid goda.
Psaltaren	Ps	19	119	40	Jag längtar till dina befallningar, låt din rättfärdighet skänka mig liv.
Psaltaren	Ps	19	119	41	Herre, låt mig få del av din kärlek och den räddning du lovat mig.
Psaltaren	Ps	19	119	42	Jag kan ge mina smädare svar, ty jag litar på dina ord.
Psaltaren	Ps	19	119	43	Ryck inte sanningens ord ifrån mig, jag hoppas på dina domslut.
Psaltaren	Ps	19	119	44	Din lag vill jag alltid hålla, nu och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	119	45	I frihet kan jag vandra, ty jag fördjupar mig i dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	46	Jag kungör dina lagbud för kungar och behöver inte blygas.
Psaltaren	Ps	19	119	47	Jag har min lust i dina bud, ja, jag älskar dem.
Psaltaren	Ps	19	119	48	Jag sträcker mina händer mot dig och begrundar dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	49	Minns vad du sagt till din tjänare, du har ju gett mig hopp.
Psaltaren	Ps	19	119	50	Det tröstar mig i mitt elände att ditt löfte skänker liv.
Psaltaren	Ps	19	119	51	De fräcka hånar mig grovt, men jag viker inte från din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	52	Jag minns dina urgamla lagar, Herre, de ger mig tröst.
Psaltaren	Ps	19	119	53	Brinnande vrede fyller mig när de gudlösa överger din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	54	Dina stadgar är min lovsång var jag än befinner mig.
Psaltaren	Ps	19	119	55	Om natten tänker jag på ditt namn, Herre, jag håller din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	56	Det har blivit mig förunnat att följa dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	57	Min andel är Herren, jag lovar att lyda dina ord.
Psaltaren	Ps	19	119	58	Jag vädjar till dig av hela mitt hjärta, visa mig nåd, som du har lovat.
Psaltaren	Ps	19	119	59	Jag tänker på hur jag levt mitt liv och söker mig till dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	60	Utan dröjsmål skyndar jag att lyda dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	61	De gudlösas snaror omger mig, men jag glömmer inte din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	62	Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig för dina rättfärdiga lagar.
Psaltaren	Ps	19	119	63	Alla som fruktar dig är mina vänner, de som lyder dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	64	Din kärlek, Herre, fyller hela jorden, lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	65	Du har varit god mot din tjänare, Herre, som du har sagt.
Psaltaren	Ps	19	119	66	Ge mig klokhet och kunskap, ty jag litar på dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	67	Innan jag fick lida for jag vilse, men nu håller jag mig till ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	68	Du är god och vad du gör är gott, lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	69	De fräcka svärtar ner mig med lögner, men jag lyder villigt dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	70	Deras sinne är trögt som fett, men jag har min lust i din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	71	För mig var lidandet till gagn, då lärde jag mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	72	För mig är den lag du förkunnat mer värd än mängder av guld och silver.
Psaltaren	Ps	19	119	73	Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd att lära dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	74	De gudfruktiga ser mig och gläds, ty jag sätter mitt hopp till ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	75	Jag vet att dina domslut är rättfärdiga, Herre, i din trofasthet lät du mig lida.
Psaltaren	Ps	19	119	76	Låt din kärlek bli min tröst, så som du har lovat din tjänare.
Psaltaren	Ps	19	119	77	Låt mig få möta din barmhärtighet och leva, ty din lag är min lust.
Psaltaren	Ps	19	119	78	Låt de fräcka stå med skam, de ljuger om mig, men jag skall begrunda dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	79	De som fruktar dig skall vända sig till mig och lära känna dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	80	Må jag obrottsligt följa dina stadgar, så att jag aldrig står med skam.
Psaltaren	Ps	19	119	81	Längtan efter din hjälp förtär mig, jag sätter mitt hopp till ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	82	Jag längtar efter att se det du lovat. När skall du trösta mig?
Psaltaren	Ps	19	119	83	Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök, men dina stadgar glömmer jag inte.
Psaltaren	Ps	19	119	84	Din tjänares dagar är få, när skall du döma dem som förföljer mig?
Psaltaren	Ps	19	119	85	De fräcka gräver fallgropar för mig, de följer inte din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	86	Alla dina bud är sanna. Hjälp mig, de förföljer mig med lögner.
Psaltaren	Ps	19	119	87	De har nästan gjort slut på mig, men jag viker inte från dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	88	Skänk mig liv i din kärlek, då skall jag följa de lagbud du gett.
Psaltaren	Ps	19	119	89	Herre, för evigt står ditt ord fast i himlen.
Psaltaren	Ps	19	119	90	I alla tider gäller vad du har sagt. Du skapade jorden, och den blev till.
Psaltaren	Ps	19	119	91	Enligt dina lagar består den ännu, allting tjänar dig.
Psaltaren	Ps	19	119	92	Om inte din lag vore min lust skulle jag förgås i mitt lidande.
Psaltaren	Ps	19	119	93	Dina befallningar skall jag aldrig glömma, du skänker mig liv genom dem.
Psaltaren	Ps	19	119	94	Jag är din, rädda mig, ty jag fördjupar mig i dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	95	De gudlösa väntar på att förgöra mig, men jag vill ge akt på dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	96	Jag har sett att allting har ett slut, men dina bud är utan gränser.
Psaltaren	Ps	19	119	97	Vad jag älskar din lag! Jag begrundar den dagen lång.
Psaltaren	Ps	19	119	98	Dina bud gör mig visare än min fiende, de finns alltid hos mig.
Psaltaren	Ps	19	119	99	Jag äger mer vishet än alla mina lärare, ty jag begrundar dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	100	Jag är klokare än de gamla, ty jag följer dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	101	Det ondas väg beträder jag aldrig, jag vill lyda ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	102	Jag viker inte från dina lagar, ty du ger mig undervisning.
Psaltaren	Ps	19	119	103	Vad ditt löfte är ljuvt för min gom, det smakar sötare än honung!
Psaltaren	Ps	19	119	104	Av dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag lögnens alla vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	105	Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.
Psaltaren	Ps	19	119	106	Jag har svurit och hållit min ed att följa dina rättfärdiga lagar.
Psaltaren	Ps	19	119	107	Svårt har jag plågats, skänk mig liv, Herre, som du har sagt.
Psaltaren	Ps	19	119	108	Herre, ta emot min sång som ett offer, och lär mig dina lagar.
Psaltaren	Ps	19	119	109	Mitt liv är ständigt i fara, men jag glömmer aldrig din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	110	De gudlösa gillrar fällor för mig, men jag villas inte bort från dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	111	Dina lagbud är min egendom för alltid, de är mitt hjärtas glädje.
Psaltaren	Ps	19	119	112	Jag har föresatt mig att följa dina stadgar, alltid, ända till slutet.
Psaltaren	Ps	19	119	113	Jag hatar vankelmod men älskar din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	114	Du är mitt skydd och min sköld, jag sätter mitt hopp till ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	115	Gå bort från mig, ni som är onda, jag vill hålla min Guds bud.
Psaltaren	Ps	19	119	116	Stöd mig, som du har lovat, så att jag får leva, låt inte mitt hopp bli sviket.
Psaltaren	Ps	19	119	117	Styrk mig, så att jag blir räddad och ständigt kan betrakta dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	118	Du förkastar dem som viker av från dina stadgar, deras svek leder till intet.
Psaltaren	Ps	19	119	119	Jordens alla gudlösa räknar du som slagg, därför älskar jag dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	120	Jag ryser av fruktan för dig, jag räds för dina domar.
Psaltaren	Ps	19	119	121	Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, lämna mig inte åt mina förtryckare.
Psaltaren	Ps	19	119	122	Ge ditt ord som säkerhet för mitt bästa, låt inte de fräcka förtrycka mig.
Psaltaren	Ps	19	119	123	Jag längtar efter att se din hjälp, den räddning som du har lovat.
Psaltaren	Ps	19	119	124	Visa kärlek mot din tjänare och lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	125	Jag är din tjänare, ge mig förstånd, så att jag lär känna dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	126	Tiden är inne för Herren att handla, man har brutit din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	127	Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, renaste guld.
Psaltaren	Ps	19	119	128	Därför rättar jag mig efter dina befallningar, jag hatar lögnens alla vägar.
Psaltaren	Ps	19	119	129	Underbara är dina lagbud, därför lyder jag dem.
Psaltaren	Ps	19	119	130	När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd.
Psaltaren	Ps	19	119	131	Jag lyssnar begärligt, med öppen mun, ty jag längtar efter dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	132	Vänd dig till mig och visa mig nåd, som du gör med dem som älskar ditt namn.
Psaltaren	Ps	19	119	133	Led mina steg, som du har lovat, låt ingen ondska få makt över mig.
Psaltaren	Ps	19	119	134	Befria mig från människors förtryck, så att jag kan följa dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	135	Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	136	Tårar strömmar från mina ögon, för att man inte håller din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	137	Rättfärdig är du, Herre, och rättvisa dina lagar.
Psaltaren	Ps	19	119	138	Dina lagbud ger du i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	119	139	Jag förtärs av lidelse och harm när mina fiender glömmer dina ord.
Psaltaren	Ps	19	119	140	Ditt löftesord är fritt från slagg och din tjänare älskar det.
Psaltaren	Ps	19	119	141	Jag är ringa och föraktad, men jag glömmer inte dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	142	Din rättfärdighet är en evig rätt och din lag är sanning.
Psaltaren	Ps	19	119	143	Nöd och elände drabbar mig, men dina bud är min lust.
Psaltaren	Ps	19	119	144	Dina lagbud är rättfärdiga för evigt, ge mig förstånd så att jag får leva.
Psaltaren	Ps	19	119	145	Jag ropar av all min kraft, svara mig, Herre, jag vill hålla dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	146	Jag ropar till dig, rädda mig, så att jag kan lyda dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	147	När morgonen gryr ropar jag, jag hoppas på ditt ord.
Psaltaren	Ps	19	119	148	När natten bryter in vakar jag och begrundar dina löften.
Psaltaren	Ps	19	119	149	Herre, hör mitt rop i din kärlek, skänk mig liv, som dina lagar lovar.
Psaltaren	Ps	19	119	150	Mina skändliga förföljare närmar sig, de är fjärran från din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	151	Men du, Herre, är nära, och alla dina bud är sanna.
Psaltaren	Ps	19	119	152	Sedan länge vet jag genom dina lagbud att de stadgats av dig för evigt.
Psaltaren	Ps	19	119	153	Se min nöd och rädda mig, ty jag har inte glömt din lag.
Psaltaren	Ps	19	119	154	Ta dig an min sak och befria mig, skänk mig liv, som du har lovat.
Psaltaren	Ps	19	119	155	För de gudlösa är hjälpen långt borta, de frågar inte efter dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	156	Herre, stor är din barmhärtighet, skänk mig liv, som dina lagar lovar.
Psaltaren	Ps	19	119	157	Mina förföljare och fiender är många, men jag viker inte från dina lagbud.
Psaltaren	Ps	19	119	158	Jag vämjes när jag ser de trolösa, de lyder inte dina ord.
Psaltaren	Ps	19	119	159	Se hur jag älskar dina befallningar, Herre, låt din kärlek skänka mig liv.
Psaltaren	Ps	19	119	160	Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.
Psaltaren	Ps	19	119	161	Furstar förföljer mig utan skäl, men mitt hjärta fruktar blott dina ord.
Psaltaren	Ps	19	119	162	Jag gläds åt ditt löfte likt den som vunnit rikt byte.
Psaltaren	Ps	19	119	163	Jag hatar och avskyr lögn, men din lag älskar jag.
Psaltaren	Ps	19	119	164	Sju gånger om dagen prisar jag dig för dina rättfärdiga lagar.
Psaltaren	Ps	19	119	165	De som älskar din lag är fullkomligt trygga, inget kan få dem att falla.
Psaltaren	Ps	19	119	166	Herre, jag hoppas på din hjälp och uppfyller dina bud.
Psaltaren	Ps	19	119	167	Jag följer dina lagbud, och jag älskar dem högt.
Psaltaren	Ps	19	119	168	Jag följer dina befallningar och lagbud, ty allt jag gör kan du se.
Psaltaren	Ps	19	119	169	Herre, låt mitt rop tränga fram till dig, ge mig förstånd, som du har sagt.
Psaltaren	Ps	19	119	170	Låt min bön nå fram till dig, rädda mig, som du har lovat.
Psaltaren	Ps	19	119	171	Över mina läppar skall lovsång flöda, ty du lär mig dina stadgar.
Psaltaren	Ps	19	119	172	Min mun skall besjunga ditt ord, ty alla dina bud är rättfärdiga.
Psaltaren	Ps	19	119	173	Låt din hand bli mig till hjälp, ty jag har valt dina befallningar.
Psaltaren	Ps	19	119	174	Jag längtar efter din räddning, Herre, din lag är min lust.
Psaltaren	Ps	19	119	175	Låt mig leva för att prisa dig, låt dina lagar vara min hjälp.
Psaltaren	Ps	19	119	176	Jag har gått vilse som ett bortsprunget får. Sök rätt på din tjänare, ty jag har inte glömt dina bud.
Psaltaren	Ps	19	120	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	120	2	Rädda mig, Herre, från lögnarna, från deras svekfulla tungor.
Psaltaren	Ps	19	120	3	Må Herren straffa dig, nu och framgent, du svekfulla tunga,
Psaltaren	Ps	19	120	4	med krigarens vässade pilar och med glödande ginstkol.
Psaltaren	Ps	19	120	5	Ve mig, som måste bo i Meshek och leva bland Kedars tält.
Psaltaren	Ps	19	120	6	Alltför länge har jag bott bland dem som hatar freden.
Psaltaren	Ps	19	120	7	Så snart jag talar om fred är de redo till krig.
Psaltaren	Ps	19	121	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	121	2	Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
Psaltaren	Ps	19	121	3	Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.
Psaltaren	Ps	19	121	4	Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel.
Psaltaren	Ps	19	121	5	Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.
Psaltaren	Ps	19	121	6	Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.
Psaltaren	Ps	19	121	7	Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.
Psaltaren	Ps	19	121	8	Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	122	1	En vallfartssång av David.
Psaltaren	Ps	19	122	2	Nu står vi i dina portar, Jerusalem.
Psaltaren	Ps	19	122	3	Jerusalem, du välbyggda stad, där husen står tätt tillsammans!
Psaltaren	Ps	19	122	4	Dit går stammarna upp, Herrens stammar. Det är en plikt för Israel att prisa Herrens namn.
Psaltaren	Ps	19	122	5	Där finns domarsäten, troner för Davids ätt.
Psaltaren	Ps	19	122	6	Be om välgång för Jerusalem! Må de som älskar dig leva i trygghet.
Psaltaren	Ps	19	122	7	Må välgång råda inom dina murar, trygghet i dina palats.
Psaltaren	Ps	19	122	8	För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig välgång.
Psaltaren	Ps	19	122	9	För templets skull, Herrens, vår Guds, tempel, vill jag söka ditt bästa.
Psaltaren	Ps	19	123	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	123	2	Som tjänaren ser mot sin herres hand, som tjänarinnan ser mot sin husmors hand, så ser vi mot Herren, vår Gud, och hoppas på hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	123	3	Förbarma dig, Herre, förbarma dig, vi har fått nog av förakt.
Psaltaren	Ps	19	123	4	Vi har fått nog av de självsäkras hån, av de högmodigas förakt.
Psaltaren	Ps	19	124	1	En vallfartssång av David.
Psaltaren	Ps	19	124	2	om inte Herren stått på vår sida när människor anföll oss,
Psaltaren	Ps	19	124	3	då hade de slukat oss levande i sin brinnande vrede mot oss,
Psaltaren	Ps	19	124	4	då hade vattnet ryckt bort oss, en ström hade sköljt över oss,
Psaltaren	Ps	19	124	5	då hade det brusande vattnet sköljt över oss.
Psaltaren	Ps	19	124	6	Lovad vare Herren, han lät oss inte bli ett rov för deras käftar.
Psaltaren	Ps	19	124	7	Vi kom undan som en fågel ur jägarens nät. Nätet gick sönder och vi kom undan.
Psaltaren	Ps	19	124	8	Vår hjälp finns hos Herren, som har gjort himmel och jord.
Psaltaren	Ps	19	125	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	125	2	Liksom bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk nu och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	125	3	De gudlösas spira får inte sträckas över de rättfärdigas land, ty då kan de rättfärdiga gripa till orätt.
Psaltaren	Ps	19	125	4	Herre, var god mot de goda, mot dem som har ett redbart sinne.
Psaltaren	Ps	19	125	5	Men de som slår in på avvägar, dem må Herren föra bort tillsammans med alla ogärningsmän.
Psaltaren	Ps	19	126	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	126	2	vi skrattade, vi sjöng av glädje, och jublet steg från våra läppar. Då sade man bland folken: Herren har gjort stora ting med dem!
Psaltaren	Ps	19	126	3	Ja, Herren gjorde stora ting med oss, och därför var vi glada.
Psaltaren	Ps	19	126	4	Herre, vänd vårt öde, liksom du ger liv åt bäckarna i Negev.
Psaltaren	Ps	19	126	5	De som sår under tårar skall skörda med jubel.
Psaltaren	Ps	19	126	6	Gråtande går de och sår sin säd. Jublande kommer de och bär sina kärvar.
Psaltaren	Ps	19	127	1	En vallfartssång av Salomo.
Psaltaren	Ps	19	127	2	Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila, ni som sliter för ert bröd. Men sina vänner ger Herren framgång.
Psaltaren	Ps	19	127	3	Barn är en gåva från Herren, livsfrukt är en lön.
Psaltaren	Ps	19	127	4	Som pilar i krigarens hand är söner födda då man är ung.
Psaltaren	Ps	19	127	5	Lycklig den vars koger är fyllt med dem. De kommer inte till korta inför motparten i rätten.
Psaltaren	Ps	19	128	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	128	2	Du skall njuta frukten av din möda. Lycklig du! Det skall gå dig väl.
Psaltaren	Ps	19	128	3	Som en vinstock som bär frukt är hustrun i ditt hus, som plantor av olivträd är barnen kring ditt bord.
Psaltaren	Ps	19	128	4	Så blir den man välsignad som fruktar Herren.
Psaltaren	Ps	19	128	5	Må Herren välsigna dig från Sion, så att du får se Jerusalems lycka i alla dina dagar
Psaltaren	Ps	19	128	6	och får se barn till dina barn.
Psaltaren	Ps	19	129	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	129	2	hårt har de ansatt mig ända från min ungdom, men de har inte besegrat mig.
Psaltaren	Ps	19	129	3	De plöjde min rygg och drog långa fåror.
Psaltaren	Ps	19	129	4	Men Herren är rättfärdig, han skar av de gudlösas rep.
Psaltaren	Ps	19	129	5	Alla som hatar Sion skall vika tillbaka med skam.
Psaltaren	Ps	19	129	6	De skall bli som gräset på taken, som vissnar innan det spirat.
Psaltaren	Ps	19	129	7	Den som skördar får inte handen full, den som binder får inte en kärve.
Psaltaren	Ps	19	129	8	Ingen som går förbi skall önska dem Herrens välsignelse.
Psaltaren	Ps	19	130	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	130	2	Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig!
Psaltaren	Ps	19	130	3	Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå?
Psaltaren	Ps	19	130	4	Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig.
Psaltaren	Ps	19	130	5	Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord.
Psaltaren	Ps	19	130	6	Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen.
Psaltaren	Ps	19	130	7	Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria.
Psaltaren	Ps	19	130	8	Han skall befria Israel från alla synder.
Psaltaren	Ps	19	131	1	En vallfartssång av David.
Psaltaren	Ps	19	131	2	Nej, jag har lugnat och stillat min själ, jag är som ett litet barn, som barnet i moderns famn.
Psaltaren	Ps	19	131	3	Hoppas på Herren, Israel, nu och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	132	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	132	2	han som gav Herren sin ed, ett löfte åt Jakobs Mäktige:
Psaltaren	Ps	19	132	3	»Jag skall inte gå in i mitt hus och inte lägga mig på min bädd,
Psaltaren	Ps	19	132	4	inte unna mig någon sömn, inte ge mig någon ro,
Psaltaren	Ps	19	132	5	förrän jag funnit en plats åt Herren, en boning åt Jakobs Mäktige.«
Psaltaren	Ps	19	132	6	Vi hörde om arken i Efrata, vi fann den på Jaars fält.
Psaltaren	Ps	19	132	7	Låt oss gå till hans boning, falla ner inför hans fotapall.
Psaltaren	Ps	19	132	8	Kom, Herre, till din viloplats, du och din mäktiga ark.
Psaltaren	Ps	19	132	9	Må dina präster vara klädda i rättfärdighet, må dina trogna jubla.
Psaltaren	Ps	19	132	10	För din tjänare Davids skull – avvisa inte din smorde!
Psaltaren	Ps	19	132	11	Herren gav David sin ed, ett ord han aldrig skall svika: »Ättlingar till dig skall jag sätta på din tron.
Psaltaren	Ps	19	132	12	Om dina söner håller mitt förbund och de bud jag lär dem, skall också deras söner för alltid sitta på din tron.«
Psaltaren	Ps	19	132	13	Ty Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning.
Psaltaren	Ps	19	132	14	»För evigt är detta min viloplats, här vill jag bo, det är min önskan.
Psaltaren	Ps	19	132	15	Rikt skall jag välsigna Sion med föda och mätta de fattiga med bröd.
Psaltaren	Ps	19	132	16	Dess präster skall jag klä i seger, de trogna skall jubla högt.
Psaltaren	Ps	19	132	17	Där låter jag Davids ätt växa i makt, jag har tänt en lampa åt min smorde.
Psaltaren	Ps	19	132	18	Hans fiender skall jag klä i skam, men på hans huvud skall kronan stråla.«
Psaltaren	Ps	19	133	1	En vallfartssång av David.
Psaltaren	Ps	19	133	2	Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, som faller ner över dräktens linning.
Psaltaren	Ps	19	133	3	Det är som när Hermons dagg faller över Sions berg. Där skänker Herren välsignelse, liv i alla tider.
Psaltaren	Ps	19	134	1	En vallfartssång.
Psaltaren	Ps	19	134	2	Lyft era händer mot helgedomen och lova Herren.
Psaltaren	Ps	19	134	3	Må Herren välsigna dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.
Psaltaren	Ps	19	135	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	135	2	ni som står i Herrens tempel, på förgårdarna till vår Guds hus.
Psaltaren	Ps	19	135	3	Prisa Herren, ty han är god, lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.
Psaltaren	Ps	19	135	4	Jakob har Herren utvalt åt sig, Israel är hans dyrbara egendom.
Psaltaren	Ps	19	135	5	Jag vet att Herren är stor, vår härskare är större än alla gudar.
Psaltaren	Ps	19	135	6	Allt vad Herren vill, det gör han i himlen och på jorden, i haven och de stora djupen.
Psaltaren	Ps	19	135	7	Han får regnmoln att stiga vid världens ände, han låter blixtar ljunga och regnet falla och sänder ut vindar från sina förråd.
Psaltaren	Ps	19	135	8	Han dödade de förstfödda i Egypten, både människor och boskap.
Psaltaren	Ps	19	135	9	Han sände tecken och under inne i Egypten mot farao och alla hans män.
Psaltaren	Ps	19	135	10	Han besegrade många folk och dräpte mäktiga kungar:
Psaltaren	Ps	19	135	11	Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen av Bashan, och alla Kanaans kungadömen.
Psaltaren	Ps	19	135	12	Han gav deras land som egendom, som egendom åt sitt folk Israel.
Psaltaren	Ps	19	135	13	Herre, ditt namn är evigt, Herre, i alla tider skall man åkalla dig.
Psaltaren	Ps	19	135	14	Herren skaffar rätt åt sitt folk och förbarmar sig över sina tjänare.
Psaltaren	Ps	19	135	15	Folkens gudar är silver och guld, verk av människohänder.
Psaltaren	Ps	19	135	16	Mun har de men kan inte tala, ögon men kan inte se.
Psaltaren	Ps	19	135	17	Öron har de men ingen hörsel, ingen andedräkt finns i deras mun.
Psaltaren	Ps	19	135	18	De som har gjort dem skall bli som de, ja, alla som sätter sin lit till dem.
Psaltaren	Ps	19	135	19	Israels släkt, lova Herren, Arons släkt, lova Herren!
Psaltaren	Ps	19	135	20	Levis släkt, lova Herren, ni gudfruktiga, lova Herren!
Psaltaren	Ps	19	135	21	Lovad vare Herren från Sion, han som bor i Jerusalem.
Psaltaren	Ps	19	136	1	Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	2	Tacka gudarnas Gud, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	3	Tacka herrarnas Herre, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	4	Han ensam gör under, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	5	Han skapade himlen med vishet, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	6	Han bredde ut jorden på vattnen, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	7	Han gjorde de stora ljusen, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	8	solen till att härska över dagen, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	9	måne och stjärnor till att härska över natten, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	10	Han slog Egypten, dräpte de förstfödda, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	11	Han förde Israel ut därifrån, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	12	med stark hand, med lyftad arm, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	13	Sävhavet klöv han mitt itu, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	14	och lät Israel gå rakt igenom, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	15	Han vräkte farao och hans här i havet, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	16	Han ledde sitt folk i öknen, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	17	Han fällde stora kungar, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	18	han dräpte väldiga kungar, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	19	Sichon, amoreernas kung, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	20	och Og, kungen av Bashan, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	21	Han gav deras land åt Israel, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	22	som egendom åt Israel, sin tjänare, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	23	Han tänkte på oss i vår förnedring, evigt varar hans nåd,
Psaltaren	Ps	19	136	24	och ryckte oss ur våra fienders grepp, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	25	Han ger bröd åt allt levande, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	136	26	Tacka himlens Gud, evigt varar hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	137	1	Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
Psaltaren	Ps	19	137	2	I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror.
Psaltaren	Ps	19	137	3	De som höll oss fångna bad oss att sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor: »Sjung för oss en sång från Sion!«
Psaltaren	Ps	19	137	4	Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land?
Psaltaren	Ps	19	137	5	Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand förlamas.
Psaltaren	Ps	19	137	6	Må min tunga fastna vid gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem högre än all annan glädje.
Psaltaren	Ps	19	137	7	Herre, tänk på Jerusalems olycksdag, hur edomeerna ropade: »Riv ner, riv ner till grunden.«
Psaltaren	Ps	19	137	8	Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss.
Psaltaren	Ps	19	137	9	Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.
Psaltaren	Ps	19	138	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	138	2	Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel, och prisar ditt namn, du som är god och trofast. Du har gjort långt mer än du lovat.
Psaltaren	Ps	19	138	3	Du svarade mig när jag ropade, du fyllde mig med kraft.
Psaltaren	Ps	19	138	4	Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre, ty de har hört dina ord.
Psaltaren	Ps	19	138	5	De skall sjunga om Herrens vägar, ty stor är Herrens härlighet.
Psaltaren	Ps	19	138	6	Hög är Herren, men han ser de låga, upphöjd och fjärran känner han allt.
Psaltaren	Ps	19	138	7	När jag drabbas av nöd bevarar du mitt liv. Mot mina fienders vrede sträcker du ut din hand, din starka hand räddar mig.
Psaltaren	Ps	19	138	8	Herren skall fullborda vad han gör för mig. Herre, din godhet varar för evigt. Upphör inte med ditt verk!
Psaltaren	Ps	19	139	1	För körledaren. Av David, en psalm.
Psaltaren	Ps	19	139	2	Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Psaltaren	Ps	19	139	3	Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör.
Psaltaren	Ps	19	139	4	Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga.
Psaltaren	Ps	19	139	5	Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.
Psaltaren	Ps	19	139	6	Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.
Psaltaren	Ps	19	139	7	Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick?
Psaltaren	Ps	19	139	8	Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Psaltaren	Ps	19	139	9	Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet,
Psaltaren	Ps	19	139	10	skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.
Psaltaren	Ps	19	139	11	Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt,
Psaltaren	Ps	19	139	12	så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.
Psaltaren	Ps	19	139	13	Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet.
Psaltaren	Ps	19	139	14	Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom,
Psaltaren	Ps	19	139	15	min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.
Psaltaren	Ps	19	139	16	Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.
Psaltaren	Ps	19	139	17	Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald.
Psaltaren	Ps	19	139	18	Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.
Psaltaren	Ps	19	139	19	Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna,
Psaltaren	Ps	19	139	20	de som trotsar dig med sina ränker och fåfängt höjer sin röst mot dig.
Psaltaren	Ps	19	139	21	Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som reser sig mot dig?
Psaltaren	Ps	19	139	22	Jag hatar dem med glödande hat, mina fiender har de blivit.
Psaltaren	Ps	19	139	23	Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro,
Psaltaren	Ps	19	139	24	se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen.
Psaltaren	Ps	19	140	1	För körledaren. En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	140	2	Rädda mig, Herre, från onda människor, skydda mig mot våldsmän,
Psaltaren	Ps	19	140	3	de som har ont i sinnet och alltid vållar strid.
Psaltaren	Ps	19	140	4	De gör sin tunga vass som ormens, de har etter på sina läppar.
Psaltaren	Ps	19	140	5	Bevara mig, Herre, för de gudlösa, skydda mig mot våldsmän som försöker få mig att falla.
Psaltaren	Ps	19	140	6	De högmodiga gillrar fällor för mig, de illvilliga lägger ut sina nät, längs vägen sätter de snaror för mig.
Psaltaren	Ps	19	140	7	Jag säger till Herren: Du är min Gud, hör, Herre, när jag bönfaller dig.
Psaltaren	Ps	19	140	8	Herre, min härskare, min starke hjälpare, du skyddar mitt huvud på stridens dag.
Psaltaren	Ps	19	140	9	Uppfyll inte de gudlösas önskningar, Herre, låt inte deras planer lyckas.
Psaltaren	Ps	19	140	10	Låt inte dem som omringar mig triumfera, låt deras hotfulla tal drabba dem själva.
Psaltaren	Ps	19	140	11	Låt glödande kol regna över dem, låt dem falla i gropar de inte kan ta sig ur.
Psaltaren	Ps	19	140	12	Den som sprider förtal får inte leva i landet, våldsmännen skall jagas av olyckor, slag på slag.
Psaltaren	Ps	19	140	13	Jag vet att Herren tar sig an de hjälplösas sak och skaffar de fattiga rätt.
Psaltaren	Ps	19	140	14	De rättfärdiga skall tacka dig, de redbara bo i din närhet.
Psaltaren	Ps	19	141	1	En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	141	2	Låt min bön vara rökelse för dig, mina lyfta händer ett kvällsoffer.
Psaltaren	Ps	19	141	3	Herre, sätt en vakt för min mun, en dörrvakt för mina läppar.
Psaltaren	Ps	19	141	4	Låt mig inte få lust till onda ord och utföra gudlösa handlingar tillsammans med ogärningsmän. Deras läckerheter vill jag inte smaka.
Psaltaren	Ps	19	141	5	De rättfärdiga kan slå mig, i kärlek kan de tukta mig, men de gudlösa får inte gjuta olja på mitt huvud. 
Psaltaren	Ps	19	141	6	
Psaltaren	Ps	19	141	7	
Psaltaren	Ps	19	141	8	Herre, min härskare, mot dig vänder jag blicken, hos dig söker jag min tillflykt. Låt inte mitt liv gå till spillo!
Psaltaren	Ps	19	141	9	Bevara mig för fällorna de lägger ut, för ogärningsmännens snaror.
Psaltaren	Ps	19	141	10	Låt de gudlösa snärjas i sina egna nät medan jag går oskadd förbi.
Psaltaren	Ps	19	142	1	En dikt av David när han var i grottan. En bön.
Psaltaren	Ps	19	142	2	Med hög röst ropar jag till Herren, med hög röst bönfaller jag Herren.
Psaltaren	Ps	19	142	3	Jag utgjuter mina bekymmer för honom, till honom bär jag fram min nöd.
Psaltaren	Ps	19	142	4	När modet sviker mig vet du hur jag har det ställt. På den väg jag vandrar gillrar de fällor för mig.
Psaltaren	Ps	19	142	5	Jag ser mig omkring, men ingen bryr sig om mig. Ingenstans kan jag fly, ingen vill veta av mig.
Psaltaren	Ps	19	142	6	Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land.
Psaltaren	Ps	19	142	7	Lyssna till min klagan, ty jag står utan hjälp. Rädda mig från förföljarna, ty de är starkare än jag.
Psaltaren	Ps	19	142	8	För mig ut ur mitt fängelse, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga samlas kring mig, ty du är god mot mig.
Psaltaren	Ps	19	143	1	En psalm av David.
Psaltaren	Ps	19	143	2	Ställ inte din tjänare inför din domstol, ingen människa kan få rätt mot dig.
Psaltaren	Ps	19	143	3	Fienden förföljer mig, han har krossat mig och låter mig bo i mörker som de sedan länge döda.
Psaltaren	Ps	19	143	4	Modet sviker mig, hjärtat förlamas i bröstet.
Psaltaren	Ps	19	143	5	Jag minns förgångna tider och tänker på allt du har gjort, jag begrundar vad din hand förmått.
Psaltaren	Ps	19	143	6	Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord.
Psaltaren	Ps	19	143	7	Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven.
Psaltaren	Ps	19	143	8	Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig.
Psaltaren	Ps	19	143	9	Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig.
Psaltaren	Ps	19	143	10	Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark.
Psaltaren	Ps	19	143	11	Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära, tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.
Psaltaren	Ps	19	143	12	Förinta mina fiender, du som är trofast, förgör dem som står efter mitt liv, ty jag är din tjänare.
Psaltaren	Ps	19	144	1	Av David.
Psaltaren	Ps	19	144	2	min klippa och min borg, min fristad och min räddare, min sköld, min tillflykt, han som lägger folken under mina fötter.
Psaltaren	Ps	19	144	3	Herre, vad är en människa att du bryr dig om henne, en dödlig att du räknar med honom?
Psaltaren	Ps	19	144	4	Människan är som en vindfläkt, hennes levnad en flyktig skugga.
Psaltaren	Ps	19	144	5	Herre, vik undan din himmel, stig ner, rör vid bergen så att de ryker.
Psaltaren	Ps	19	144	6	Låt blixtar ljunga vida omkring, skjut dina pilar, låt dem vina.
Psaltaren	Ps	19	144	7	Räck ut din hand från höjden, befria mig och rädda mig ur djupa vatten, undan främlingar,
Psaltaren	Ps	19	144	8	som har munnen full av lögner och med lyftad hand svär falska eder.
Psaltaren	Ps	19	144	9	Gud, jag vill sjunga en ny sång till din ära, spela på tiosträngad harpa,
Psaltaren	Ps	19	144	10/11	du som ger seger åt kungar och befriar din tjänare David. Rädda mig från det grymma svärdet, befria mig från främlingar, som har munnen full av lögner och med lyftad hand svär falska eder.
Psaltaren	Ps	19	144	12	Våra söner är som växande plantor, i blomman av sin ålder. Våra döttrar är som pelare, skulpterade för palats.
Psaltaren	Ps	19	144	13	Våra förråd är fulla, de rymmer föda av alla slag. Fåren förökar sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt, på ängarna,
Psaltaren	Ps	19	144	14	och våra kor är feta. Ingen anfaller oss, ingen fördriver oss, på våra gator hörs ingen klagan.
Psaltaren	Ps	19	144	15	Lyckligt det folk som har det så, lyckligt det folk som har Herren till Gud.
Psaltaren	Ps	19	145	1	En lovsång av David.
Psaltaren	Ps	19	145	2	Dag efter dag vill jag prisa dig, nu och för evigt sjunga ditt lov.
Psaltaren	Ps	19	145	3	Stor är Herren, högt är han prisad, ingen kan fatta hans storhet.
Psaltaren	Ps	19	145	4	Släkte efter släkte skall hylla dina verk och vittna om dina väldiga gärningar.
Psaltaren	Ps	19	145	5	De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät, och de under som du gör vill jag besjunga.
Psaltaren	Ps	19	145	6	De skall prisa din fruktansvärda makt, och din storhet vill jag förkunna.
Psaltaren	Ps	19	145	7	De skall ropa ut din stora godhet och jubla över din trofasthet.
Psaltaren	Ps	19	145	8	Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.
Psaltaren	Ps	19	145	9	Herren är god mot alla, barmhärtig mot allt han har skapat.
Psaltaren	Ps	19	145	10	Herre, allt du har skapat skall tacka dig, dina trogna skall lovsjunga dig.
Psaltaren	Ps	19	145	11	De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din väldiga kraft,
Psaltaren	Ps	19	145	12	så att alla lär känna din makt, ditt rikes ära och härlighet.
Psaltaren	Ps	19	145	13a	Ditt rike står i alla tider, ditt välde från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	145	13b	Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör.
Psaltaren	Ps	19	145	14	Herren stöder dem som vacklar, han rätar krökta ryggar.
Psaltaren	Ps	19	145	15	Allas ögon är vända mot dig, och du ger dem föda i rätt tid.
Psaltaren	Ps	19	145	16	Du öppnar din hand och stillar allt levandes hunger.
Psaltaren	Ps	19	145	17	Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar, kärleksfull i allt han gör.
Psaltaren	Ps	19	145	18	Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.
Psaltaren	Ps	19	145	19	Herren gör vad de fromma begär, han hör deras rop och räddar dem.
Psaltaren	Ps	19	145	20	Herren skyddar dem som älskar honom, men alla de onda förgör han.
Psaltaren	Ps	19	145	21	Herrens lov vill jag sjunga, allt som lever skall prisa hans heliga namn nu och för evigt.
Psaltaren	Ps	19	146	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	146	2	Jag vill prisa honom så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till.
Psaltaren	Ps	19	146	3	Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge.
Psaltaren	Ps	19	146	4	De ger upp andan och blir jord igen, då går deras planer om intet.
Psaltaren	Ps	19	146	5	Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
Psaltaren	Ps	19	146	6	Han som har gjort himmel och jord och hav och allt vad som finns i dem, han sviker aldrig sina löften.
Psaltaren	Ps	19	146	7	Han ger de förtryckta deras rätt, han ger de svältande bröd. Herren befriar de fångna,
Psaltaren	Ps	19	146	8	Herren öppnar blinda ögon, Herren rätar krökta ryggar, Herren älskar de trogna,
Psaltaren	Ps	19	146	9	Herren ger främlingar skydd, stöder faderlösa och änkor men korsar de ondas planer.
Psaltaren	Ps	19	146	10	Herren härskar för evigt, din Gud, o Sion, från släkte till släkte.
Psaltaren	Ps	19	147	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	147	2	Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel.
Psaltaren	Ps	19	147	3	Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår.
Psaltaren	Ps	19	147	4	Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn.
Psaltaren	Ps	19	147	5	Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns.
Psaltaren	Ps	19	147	6	Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken.
Psaltaren	Ps	19	147	7	Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra,
Psaltaren	Ps	19	147	8	han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen,
Psaltaren	Ps	19	147	9	han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar.
Psaltaren	Ps	19	147	10	Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg.
Psaltaren	Ps	19	147	11	Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd.
Psaltaren	Ps	19	147	12	Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud.
Psaltaren	Ps	19	147	13	Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne.
Psaltaren	Ps	19	147	14	Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete.
Psaltaren	Ps	19	147	15	Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.
Psaltaren	Ps	19	147	16	Han låter snö falla som ull, rimfrost strör han ut som aska.
Psaltaren	Ps	19	147	17	Han kastar ner hagel som smulor, hans köld får vattnet att frysa.
Psaltaren	Ps	19	147	18	Han sänder sitt ord, och isen smälter, han andas, och vattnet strömmar.
Psaltaren	Ps	19	147	19	Han förkunnar sitt ord för Jakob, sina stadgar och lagar för Israel.
Psaltaren	Ps	19	147	20	Så har han inte gjort för andra folk, de känner inte hans lagar.
Psaltaren	Ps	19	148	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	148	2	Prisa honom, alla hans änglar, prisa honom, hela hans här.
Psaltaren	Ps	19	148	3	Prisa honom, sol och måne, prisa honom, alla strålande stjärnor.
Psaltaren	Ps	19	148	4	Prisa honom, du himlarnas himmel, du vatten ovanför himlen.
Psaltaren	Ps	19	148	5	De skall prisa Herrens namn, ty han befallde och de skapades.
Psaltaren	Ps	19	148	6	Han gav dem deras plats för evig tid, bestämde en ordning som aldrig förgår.
Psaltaren	Ps	19	148	7	Prisa Herren på jorden, havsdjur och väldiga djup,
Psaltaren	Ps	19	148	8	blixt och hagel, snö och dimma, du stormvind som gör vad han befaller,
Psaltaren	Ps	19	148	9	alla höjder och berg, alla fruktträd och cedrar,
Psaltaren	Ps	19	148	10	vilda djur och boskap, kräldjur och flygande fåglar,
Psaltaren	Ps	19	148	11	alla jordens kungar och folk, alla dess furstar och domare,
Psaltaren	Ps	19	148	12	ynglingar och flickor, gamla och unga.
Psaltaren	Ps	19	148	13	De skall prisa Herrens namn, hans namn är det enda upphöjda, över jord och himmel är hans majestät.
Psaltaren	Ps	19	148	14	Han har gjort sitt folk mäktigt, till ära för alla sina trogna, för Israel, det folk som står honom nära.
Psaltaren	Ps	19	149	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	149	2	Israel skall glädjas över sin skapare, Sions folk skall jubla över sin konung.
Psaltaren	Ps	19	149	3	Med dans skall de prisa hans namn, till tamburin och lyra skall de sjunga hans lov.
Psaltaren	Ps	19	149	4	Ty Herren älskar sitt folk och skänker de maktlösa seger.
Psaltaren	Ps	19	149	5	I triumf skall de trogna jubla och höja glädjerop om natten.
Psaltaren	Ps	19	149	6	Ur deras strupar stiger lovsång till Gud, i deras hand är ett skarpslipat svärd.
Psaltaren	Ps	19	149	7	De skall ta hämnd på folken, straffa främmande folkslag,
Psaltaren	Ps	19	149	8	binda deras kungar med kedjor, deras stormän med bojor av järn.
Psaltaren	Ps	19	149	9	De skall verkställa den dom som är fälld. Det är en ära för alla hans trogna.
Psaltaren	Ps	19	150	1	Halleluja!
Psaltaren	Ps	19	150	2	Prisa honom för hans mäktiga gärningar, prisa honom för hans väldiga storhet.
Psaltaren	Ps	19	150	3	Prisa honom med hornstötar, prisa honom med harpa och lyra,
Psaltaren	Ps	19	150	4	prisa honom med tamburin och dans, prisa honom med strängaspel och flöjt,
Psaltaren	Ps	19	150	5	prisa honom med klingande cymbaler, prisa honom med jublande cymbaler.
Psaltaren	Ps	19	150	6	Allt som lever och andas skall prisa Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	1	1	Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels konung.
Ordspråksboken	Ords	20	1	2	De ger vishet och fostran, så att man förstår de klokas ord
Ordspråksboken	Ords	20	1	3	och låter sig fostras till insikt, till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
Ordspråksboken	Ords	20	1	4	De ger de oerfarna vett, de unga kunskap och rådighet.
Ordspråksboken	Ords	20	1	5	Den vise hör dem och ökar sitt vetande, de vägleder den kloke.
Ordspråksboken	Ords	20	1	6	De gör att man förstår tänkespråk och liknelser, de visas ord och gåtor.
Ordspråksboken	Ords	20	1	7	Gudsfruktan är kunskapens begynnelse, dåren föraktar vishet och fostran.
Ordspråksboken	Ords	20	1	8	Lyssna till din fars förmaningar, min son, förkasta inte din mors undervisning.
Ordspråksboken	Ords	20	1	9	De är en skön krans för ditt huvud och en kedja som pryder din hals.
Ordspråksboken	Ords	20	1	10	Min son, följ inte syndare som lockar dig 
Ordspråksboken	Ords	20	1	11	och säger: »Kom, vi lägger oss i bakhåll och dödar, vi skall roa oss med att lura på oskyldiga.
Ordspråksboken	Ords	20	1	12	Som dödsriket slukar vi dem levande, som graven tar vi dem med hull och hår.
Ordspråksboken	Ords	20	1	13	Alla slags dyrbarheter kommer vi över, vi skall fylla våra hus med byte.
Ordspråksboken	Ords	20	1	14	Du får vara med och dela, vi har en gemensam penningpung.«
Ordspråksboken	Ords	20	1	15	Min son, slå inte följe med dem, sätt aldrig din fot på deras väg.
Ordspråksboken	Ords	20	1	16	De skyndar till allt som är ont och är snara att utgjuta blod.
Ordspråksboken	Ords	20	1	17	Fåglar är inte hjälpta av att se när fångstnätet gillras,
Ordspråksboken	Ords	20	1	18	och dessa män ligger i bakhåll för sig själva, det är sitt eget liv de lurar på.
Ordspråksboken	Ords	20	1	19	Så går det den som girigt roffar åt sig: det kostar honom hans eget liv.
Ordspråksboken	Ords	20	1	20	Visheten ropar högt på gatan, på torget ljuder hennes röst.
Ordspråksboken	Ords	20	1	21	Mitt i larmet ropar hon, i stadens portar tar hon till orda:
Ordspråksboken	Ords	20	1	22	Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten, hur länge skall smädarna njuta av att smäda och dårarna hata kunskap?
Ordspråksboken	Ords	20	1	23	Vänd om och lyd mina tillrättavisningar! Jag skall visa er min vilja och låta er höra mina ord.
Ordspråksboken	Ords	20	1	24	Jag ropade och ni vägrade lyssna, jag varnade och ni brydde er inte om det,
Ordspråksboken	Ords	20	1	25	ni trotsade alla mina råd och ville inte veta av mina tillrättavisningar.
Ordspråksboken	Ords	20	1	26	Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er, jag skall hånle när det fasansfulla kommer,
Ordspråksboken	Ords	20	1	27	när det fasansfulla kommer över er som ett oväder och olyckan som en storm, när nöd och ångest drabbar er.
Ordspråksboken	Ords	20	1	28	Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig.
Ordspråksboken	Ords	20	1	29	De försmådde kunskap och avvisade gudsfruktan,
Ordspråksboken	Ords	20	1	30	de ville inte veta av mina råd utan föraktade mina tillrättavisningar.
Ordspråksboken	Ords	20	1	31	Därför får de äta sina gärningars frukt, de skall mättas av sina onda planer.
Ordspråksboken	Ords	20	1	32	Ty avfallet kostar de okunniga livet, och dårens sorglöshet blir hans död.
Ordspråksboken	Ords	20	1	33	Men den som lyssnar till mig bor trygg och behöver inte frukta något ont.
Ordspråksboken	Ords	20	2	1	Min son, om du tar emot mina ord och bevarar mina bud inom dig,
Ordspråksboken	Ords	20	2	2	så att du lyssnar till visheten och öppnar ditt hjärta för insikten,
Ordspråksboken	Ords	20	2	3	om du ropar på klokheten och kallar på insikten,
Ordspråksboken	Ords	20	2	4	om du söker henne som man söker silver, letar som efter en skatt,
Ordspråksboken	Ords	20	2	5	då skall du förstå vad gudsfruktan är och vinna kunskap om Gud.
Ordspråksboken	Ords	20	2	6	Ty det är Herren som skänker vishet, från hans mun kommer kunskap och insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	2	7	Han har framgång i beredskap åt den redlige, han är den oförvitliges sköld,
Ordspråksboken	Ords	20	2	8	han vakar över det rättas vägar och skyddar sina trognas stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	9	Då skall du inse vad rättfärdighet, rätt och redbarhet är, det godas alla vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	10	Visheten skall fylla ditt hjärta och kunskapen ge dig glädje,
Ordspråksboken	Ords	20	2	11	klokheten skall värna dig och insikten beskydda dig.
Ordspråksboken	Ords	20	2	12	Hon skall rädda dig från det ondas väg, från dem som förvränger sanningen,
Ordspråksboken	Ords	20	2	13	som lämnar den rätta vägen och vandrar på mörkrets stigar,
Ordspråksboken	Ords	20	2	14	som gör det onda med glädje och finner nöje i allt ont och förvänt,
Ordspråksboken	Ords	20	2	15	som följer slingriga stigar och går på villovägar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	16	Hon skall rädda dig från den främmande kvinnan, från henne som talar så förföriskt,
Ordspråksboken	Ords	20	2	17	som har övergett sin ungdoms vän och glömt förbundet med sin Gud.
Ordspråksboken	Ords	20	2	18	Hennes hus sjunker ner i dödsriket, hennes väg för till skuggornas boning.
Ordspråksboken	Ords	20	2	19	Den som går till henne kommer aldrig åter, han finner aldrig livets vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	20	Håll dig därför till de godas väg och följ de rättfärdigas stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	2	21	Ty de rättrådiga skall bo i landet, de oförvitliga får stanna där.
Ordspråksboken	Ords	20	2	22	Men de onda skall utrotas ur landet, de trolösa ryckas bort därifrån.
Ordspråksboken	Ords	20	3	1	Min son, glöm inte vad jag har lärt dig, bevara mina bud i ditt hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	3	2	Hög ålder och ett långt liv, frid och välgång skall de ge dig.
Ordspråksboken	Ords	20	3	3	Låt godhet och sanning förbli hos dig. Bind dem kring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Ordspråksboken	Ords	20	3	4	Då blir du uppskattad för din klokhet av både Gud och människor.
Ordspråksboken	Ords	20	3	5	Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd.
Ordspråksboken	Ords	20	3	6	Tänk på honom var du än går, så skall han jämna vägen för dig.
Ordspråksboken	Ords	20	3	7	Tyck inte att du själv är vis, frukta Herren och fly det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	3	8	Det ger hälsa åt din kropp, kraft åt alla dess ben.
Ordspråksboken	Ords	20	3	9	Ära Herren med allt du äger och med det första av din skörd.
Ordspråksboken	Ords	20	3	10	Då skall dina lador fyllas av säd och presskaren flöda över av vin.
Ordspråksboken	Ords	20	3	11	Förkasta inte Herrens fostran, min son, känn inte avsky för hans tuktan,
Ordspråksboken	Ords	20	3	12	ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär.
Ordspråksboken	Ords	20	3	13	Lycklig den som funnit vishet, den som nått fram till insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	3	14	Ty visheten är mer värd än silver, den vinst hon ger är bättre än guld.
Ordspråksboken	Ords	20	3	15	Hon är dyrbarare än pärlor, inga skatter går upp mot henne.
Ordspråksboken	Ords	20	3	16	I sin högra hand har hon långt liv, i sin vänstra rikedom och ära.
Ordspråksboken	Ords	20	3	17	Hennes vägar är ljuvliga att gå, alla hennes stigar är trygga.
Ordspråksboken	Ords	20	3	18	För dem som håller sig till henne är hon ett livets träd – lycklig den som håller fast vid henne.
Ordspråksboken	Ords	20	3	19	Med vishet lade Herren jordens grund, han spände upp himlen med insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	3	20	Hans kunskap öppnade djupets flöden och fick molnen att fälla sin dagg.
Ordspråksboken	Ords	20	3	21	Bevara omdöme och klokhet, min son, släpp dem inte ur sikte.
Ordspråksboken	Ords	20	3	22	De skall skänka dig liv och bli ett smycke för din hals.
Ordspråksboken	Ords	20	3	23	Då kan du vandra trygg, du kommer inte att snava.
Ordspråksboken	Ords	20	3	24	Du kan gå till vila utan fruktan, lägga dig och sova lugnt
Ordspråksboken	Ords	20	3	25	utan rädsla för den oväntade fasan, stormen som drabbar de onda.
Ordspråksboken	Ords	20	3	26	Ty Herren skall ge dig tillförsikt och bevara din fot för snaran.
Ordspråksboken	Ords	20	3	27	Neka ingen en skälig gåva när det står i din makt att hjälpa.
Ordspråksboken	Ords	20	3	28	Om du har något, svara då inte din broder: »Kom tillbaka i morgon, då skall du få.«
Ordspråksboken	Ords	20	3	29	Anstifta inget ont mot din broder, som tror sig bo trygg i din närhet.
Ordspråksboken	Ords	20	3	30	Tvista inte med någon utan fog, med en som inte har gjort dig något ont.
Ordspråksboken	Ords	20	3	31	Avundas inte våldsverkaren, slå inte in på de vägar han går.
Ordspråksboken	Ords	20	3	32	Herren avskyr den som är falsk, men de rättrådiga har hans vänskap.
Ordspråksboken	Ords	20	3	33	Herren förbannar den ondes hus, men de rättfärdigas hem välsignar han.
Ordspråksboken	Ords	20	3	34	Smädare smädar han, men de ödmjuka visar han nåd.
Ordspråksboken	Ords	20	3	35	Ära vinner de visa, dårarna hopar skam.
Ordspråksboken	Ords	20	4	1	Hör er fars förmaningar, barn, lyssna och kom till insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	4	2	God är den lärdom jag ger er, glöm inte min undervisning.
Ordspråksboken	Ords	20	4	3	När jag själv var ett barn hos min far, en liten pojke, min mors ende son,
Ordspråksboken	Ords	20	4	4	lärde han mig: Håll fast vid mina ord, följ mina bud så får du leva.
Ordspråksboken	Ords	20	4	5	Förvärva vishet, förvärva insikt, glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det.
Ordspråksboken	Ords	20	4	6	Överge inte visheten, hon skall bevara dig, älska henne, hon skall skydda dig.
Ordspråksboken	Ords	20	4	7	Vishet är viktigast, förvärva vishet, ge allt du äger för att förvärva insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	4	8	Håll henne högt, så upphöjer hon dig, omfamna henne, så ger hon dig ära.
Ordspråksboken	Ords	20	4	9	Hon skall kröna dig med sin sköna krans, skänka dig en ståtlig krona.
Ordspråksboken	Ords	20	4	10	Lyssna, min son, ta emot mina ord, så får du leva länge.
Ordspråksboken	Ords	20	4	11	Vishetens väg lär jag dig, jag leder dig på rätta stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	4	12	Där kan du gå utan att möta hinder, springa utan att snava.
Ordspråksboken	Ords	20	4	13	Håll alltid fast vid den fostran du fått, ta vara på den, ty den är ditt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	4	14	Följ inte de ondas väg, slå inte in på de gudlösas stig,
Ordspråksboken	Ords	20	4	15	undvik den, gå den inte, vik åt sidan och gå förbi.
Ordspråksboken	Ords	20	4	16	De kan inte sova om de inte gjort något ont, sömnen flyr dem om de inte fått någon på fall.
Ordspråksboken	Ords	20	4	17	De äter brottets bröd och dricker våldets vin.
Ordspråksboken	Ords	20	4	18	De rättfärdigas stig är som gryningens ljus, som växer tills dagen är full,
Ordspråksboken	Ords	20	4	19	men de ondas väg är som mörkret, de vet inte var de kan snava.
Ordspråksboken	Ords	20	4	20	Min son, lyssna till vad jag säger, hör noga på mina ord.
Ordspråksboken	Ords	20	4	21	Släpp dem aldrig ur sikte, bevara dem djupt i ditt hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	4	22	Ty de ger liv åt den som finner dem och läkedom åt hela hans kropp.
Ordspråksboken	Ords	20	4	23	Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	4	24	Låt aldrig din mun tala falska ord, avhåll din tunga från svek.
Ordspråksboken	Ords	20	4	25	Rikta blicken rakt framåt, se på det som ligger framför dig.
Ordspråksboken	Ords	20	4	26	Ge akt på var du sätter foten, så vandrar du alltid på fast mark.
Ordspråksboken	Ords	20	4	27	Vik inte av åt höger eller vänster, håll dig borta från det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	5	1	Min son, hör på min vishet och lyssna till min insikt,
Ordspråksboken	Ords	20	5	2	så att du vinnlägger dig om klokhet och kunskap får prägla dina ord.
Ordspråksboken	Ords	20	5	3	Den främmandes läppar är söta som honung, lenare än olja hennes tunga,
Ordspråksboken	Ords	20	5	4	men till slut blir hon bitter som malört, vass som ett tveeggat svärd.
Ordspråksboken	Ords	20	5	5	Hennes vandring går mot döden, ner till dödsriket för hennes steg.
Ordspråksboken	Ords	20	5	6	Hon ger inte akt på livets väg, hon märker inte att hon går vilse.
Ordspråksboken	Ords	20	5	7	Hör därför på mig, mina barn, och följ alltid mina ord.
Ordspråksboken	Ords	20	5	8	Håll dig långt ifrån henne, närma dig inte hennes dörr.
Ordspråksboken	Ords	20	5	9	Annars får du ge din kraft åt andra och dina år åt en hård husbonde,
Ordspråksboken	Ords	20	5	10	främlingar drar nytta av din styrka, och du får slita i en annans hus.
Ordspråksboken	Ords	20	5	11	Du stönar när slutet kommer, när din kropp tynar bort:
Ordspråksboken	Ords	20	5	12	»Varför avskydde jag fostran och föraktade tillrättavisning?
Ordspråksboken	Ords	20	5	13	Varför hörde jag inte på mina lärare utan slog dövörat till för deras ord?
Ordspråksboken	Ords	20	5	14	Snart befann jag mig i stort elände inför den samlade menigheten.«
Ordspråksboken	Ords	20	5	15	Drick vatten ur din egen brunn, friskt vatten ur din egen källa.
Ordspråksboken	Ords	20	5	16	Skall dina källflöden rinna ut på gatan och strömma ut över torget?
Ordspråksboken	Ords	20	5	17	Nej, de skall tillhöra dig ensam, dela dem inte med andra!
Ordspråksboken	Ords	20	5	18	Må din källa vara välsignad. Gläds åt din ungdoms hustru,
Ordspråksboken	Ords	20	5	19	den älskliga hinden, den vackra gasellen. Må hennes bröst alltid vara din lust, hennes kärlek alltid berusa dig.
Ordspråksboken	Ords	20	5	20	Varför skulle du berusas av en annan kvinna och famna en främmande, min son?
Ordspråksboken	Ords	20	5	21	Herren ser var människan går, han ger akt på alla hennes steg.
Ordspråksboken	Ords	20	5	22	Den onde fångas av sina egna brott och fastnar i sina synders snara.
Ordspråksboken	Ords	20	5	23	Han dör för att han försmådde fostran och berusades av sin stora dårskap.
Ordspråksboken	Ords	20	6	1	Min son, om du har gått i borgen för en vän och gett ditt handslag åt en främling,
Ordspråksboken	Ords	20	6	2	då är du snärjd av dina egna ord, fångad av vad du själv har sagt.
Ordspråksboken	Ords	20	6	3	Gör så här, min son, för att befria dig när du har råkat i en annans våld: skynda i väg och bestorma honom,
Ordspråksboken	Ords	20	6	4	unna dig ingen sömn, ge dig inte någon ro.
Ordspråksboken	Ords	20	6	5	Rädda dig som gasellen undan jägaren, som fågeln ur fågelfängarens hand.
Ordspråksboken	Ords	20	6	6	Gå till myran, du late, se hur hon gör och bli vis.
Ordspråksboken	Ords	20	6	7	Hon har ingen härskare över sig, ingen fogde eller furste,
Ordspråksboken	Ords	20	6	8	ändå skaffar hon föda om sommaren, samlar sin mat vid skördetiden.
Ordspråksboken	Ords	20	6	9	Hur länge skall du ligga, du late, när skall du vakna och stiga upp?
Ordspråksboken	Ords	20	6	10	Sov lite till, slumra lite till, vila lite till med armarna i kors –
Ordspråksboken	Ords	20	6	11	och fattigdomen är över dig som en rånare, armodet som en beväpnad man.
Ordspråksboken	Ords	20	6	12	En ond människa, en illasinnad man, talar med kluven tunga,
Ordspråksboken	Ords	20	6	13	blinkar med ögonen, skrapar med foten, gör tecken med fingrarna.
Ordspråksboken	Ords	20	6	14	Han är falsk i sinnet, smider ränker och vållar ständigt tvister.
Ordspråksboken	Ords	20	6	15	Därför skall olyckan överraska honom, han krossas plötsligt och ohjälpligt.
Ordspråksboken	Ords	20	6	16	Sex ting är det som Herren hatar, sju är det han avskyr:
Ordspråksboken	Ords	20	6	17	stolta ögon, falsk tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod,
Ordspråksboken	Ords	20	6	18	ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till allt som är ont,
Ordspråksboken	Ords	20	6	19	menedaren som vittnar falskt och den som vållar tvist mellan bröder.
Ordspråksboken	Ords	20	6	20	Lev efter din fars bud, min son, förkasta inte din mors undervisning.
Ordspråksboken	Ords	20	6	21	Bär dem alltid vid ditt hjärta och bind dem kring din hals.
Ordspråksboken	Ords	20	6	22	Då skall de leda dig när du går, vaka över dig när du sover och tala till dig när du vaknar.
Ordspråksboken	Ords	20	6	23	Ty budet är en lampa och undervisningen ett ljus, och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.
Ordspråksboken	Ords	20	6	24	De bevarar dig för din nästas hustru, för den främmande kvinnans lena tunga.
Ordspråksboken	Ords	20	6	25	Ha inte begär till hennes skönhet, låt henne inte fånga dig med sina ögonkast.
Ordspråksboken	Ords	20	6	26	En hora kan kosta dig din sista brödbit, men den gifta kvinnan är ute efter ditt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	6	27	Kan man bära glöd i mantelvecket utan att kläderna tar eld?
Ordspråksboken	Ords	20	6	28	Kan man gå på glödande kol utan att bränna fötterna?
Ordspråksboken	Ords	20	6	29	Likadant om man ligger med en annans hustru: den som rör henne får sitt straff.
Ordspråksboken	Ords	20	6	30	Ingen föraktar en tjuv som stjäl för att stilla sin hunger,
Ordspråksboken	Ords	20	6	31	men när han ertappas får han betala sjufalt och lämna ifrån sig allt han äger.
Ordspråksboken	Ords	20	6	32	Vettlös är den som begår äktenskapsbrott, han störtar sig själv i fördärvet.
Ordspråksboken	Ords	20	6	33	Han drabbas av skam och skada, hans vanära utplånas aldrig.
Ordspråksboken	Ords	20	6	34	Ty mannen rasar i sin svartsjuka, och hans hämnd blir skoningslös,
Ordspråksboken	Ords	20	6	35	ingen gottgörelse tar han emot, inga aldrig så stora mutor.
Ordspråksboken	Ords	20	7	1	Min son, håll fast vid mina ord och bevara mina bud inom dig.
Ordspråksboken	Ords	20	7	2	Håll mina bud så får du leva, bevara min lära som din ögonsten.
Ordspråksboken	Ords	20	7	3	Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Ordspråksboken	Ords	20	7	4	Kalla visheten din syster och insikten din vän:
Ordspråksboken	Ords	20	7	5	de bevarar dig för den främmande kvinnan, för henne som talar så förföriskt.
Ordspråksboken	Ords	20	7	6	När jag stod vid fönstret i mitt hus och såg ut genom gallret
Ordspråksboken	Ords	20	7	7	såg jag bland de oerfarna en oförståndig yngling.
Ordspråksboken	Ords	20	7	8	Han kom gående vid hennes gathörn i riktning mot hennes hus
Ordspråksboken	Ords	20	7	9	på kvällen då skymningen föll, då nattens mörker bröt in.
Ordspråksboken	Ords	20	7	10	Då kom honom kvinnan till mötes, klädd som en hora och med sluga planer.
Ordspråksboken	Ords	20	7	11	Rastlös och ostyrig är hon, kan aldrig hålla sig hemma –
Ordspråksboken	Ords	20	7	12	än på gatan, än på torget, på pass i varje gathörn.
Ordspråksboken	Ords	20	7	13	Hon grep tag i honom och kysste honom och sade med skamlös uppsyn:
Ordspråksboken	Ords	20	7	14	»Jag var skyldig ett gemenskapsoffer och har nu infriat mitt löfte.
Ordspråksboken	Ords	20	7	15	Därför gick jag ut för att möta dig, jag sökte dig och fann dig.
Ordspråksboken	Ords	20	7	16	Min säng står bäddad med täcken av färgat egyptiskt linne,
Ordspråksboken	Ords	20	7	17	jag har bestänkt min bädd med myrra, aloe och kanel –
Ordspråksboken	Ords	20	7	18	kom, låt oss berusa oss med kärlek och njuta dess vällust ända till morgonen.
Ordspråksboken	Ords	20	7	19	Min man är inte hemma, han är på resa och långt härifrån,
Ordspråksboken	Ords	20	7	20	han tog med sig penningpungen, först vid fullmånen kommer han hem.«
Ordspråksboken	Ords	20	7	21	Hon övertalar honom med sitt prat och förleder honom med sin lena tunga.
Ordspråksboken	Ords	20	7	22	Han går genast med henne, lik en oxe som leds till slakt, lik en hjort som hoppar i snaran
Ordspråksboken	Ords	20	7	23	och får levern genomborrad av en pil, lik en fågel som flyger mot fällan – han anar inte att hans liv står på spel.
Ordspråksboken	Ords	20	7	24	Hör därför på mig, mina barn, och lyssna till mina ord.
Ordspråksboken	Ords	20	7	25	Låt dig inte lockas med på hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar,
Ordspråksboken	Ords	20	7	26	ty många har fallit för hennes hand, otaliga är hennes offer.
Ordspråksboken	Ords	20	7	27	Från hennes hus går vägen till dödsriket, till dödens boning för den ner.
Ordspråksboken	Ords	20	8	1	Hör, visheten ropar, insikten låter höra sin röst.
Ordspråksboken	Ords	20	8	2	Hon står uppe på höjderna, vid alla vägar och vägskäl.
Ordspråksboken	Ords	20	8	3	I portarna ljuder hennes rop, vid ingången till staden:
Ordspråksboken	Ords	20	8	4	Människor, jag ropar till er, jag vänder mig till alla och envar.
Ordspråksboken	Ords	20	8	5	Ni oerfarna, förvärva klokhet! Ni dåraktiga, förvärva förstånd!
Ordspråksboken	Ords	20	8	6	Lyssna, ty det jag säger är rätt, sanna ord kommer över mina läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	8	7	Min mun säger sanningen, mina läppar skyr det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	8	8	Alla mina ord är rättfärdiga, i dem finns inget falskt eller förvänt.
Ordspråksboken	Ords	20	8	9	De övertygar den insiktsfulle, den som nått kunskap vet att de är riktiga.
Ordspråksboken	Ords	20	8	10	Ta emot min fostran hellre än silver, kunskap hellre än rent guld,
Ordspråksboken	Ords	20	8	11	ty visheten är mer värd än pärlor, inga skatter går upp emot henne.
Ordspråksboken	Ords	20	8	12	Jag, visheten, är granne med klokheten, hos mig finns kunskap och omdöme.
Ordspråksboken	Ords	20	8	13	Att frukta Herren är att hata det onda. Jag hatar högfärd och övermod, onda handlingar och falska ord.
Ordspråksboken	Ords	20	8	14	Jag ger råd och skänker framgång, hos mig finns insikt, hos mig finns kraft.
Ordspråksboken	Ords	20	8	15	Genom mig regerar kungar och skipar härskare rätt,
Ordspråksboken	Ords	20	8	16	genom mig härskar furstar och stormän, alla som styr rättfärdigt.
Ordspråksboken	Ords	20	8	17	Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig skall finna mig.
Ordspråksboken	Ords	20	8	18	Hos mig finns rikedom och ära, varaktigt välstånd och framgång.
Ordspråksboken	Ords	20	8	19	Mina gåvor är bättre än finaste guld, mina frukter förmer än rent silver.
Ordspråksboken	Ords	20	8	20	Jag går det rättas väg, rättfärdighetens stigar.
Ordspråksboken	Ords	20	8	21	Jag lönar rikt dem som älskar mig och fyller deras förråd.
Ordspråksboken	Ords	20	8	22	Herren skapade mig som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.
Ordspråksboken	Ords	20	8	23	I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns.
Ordspråksboken	Ords	20	8	24	Innan djupen blev till föddes jag, när det ännu inte fanns källor med vatten,
Ordspråksboken	Ords	20	8	25	innan bergen fått sin grund, innan höjderna fanns föddes jag,
Ordspråksboken	Ords	20	8	26	när han ännu inte gjort land och fält eller mullen som täcker jorden.
Ordspråksboken	Ords	20	8	27	När han spände upp himlen var jag där, när han välvde dess kupa över djupet,
Ordspråksboken	Ords	20	8	28	när han fyllde molnen däruppe med kraft och lät djupets källor bryta fram,
Ordspråksboken	Ords	20	8	29	när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grundvalar,
Ordspråksboken	Ords	20	8	30	då var jag som ett barn hos honom. Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom,
Ordspråksboken	Ords	20	8	31	jag lekte i hela hans värld och gladde mig med människorna.
Ordspråksboken	Ords	20	8	32	Hör nu på mig, mina barn. Lyckliga de som följer min väg.
Ordspråksboken	Ords	20	8	33	Lyssna till mina förmaningar och bli visa, förkasta dem inte.
Ordspråksboken	Ords	20	8	34	Lycklig den människa som hör på mig, som vakar vid min dörr dag efter dag och väntar vid min tröskel.
Ordspråksboken	Ords	20	8	35	Ty den som finner mig finner livet och vinner Herrens välbehag.
Ordspråksboken	Ords	20	8	36	Men den som försmår mig skadar sig själv, de som hatar mig älskar döden.
Ordspråksboken	Ords	20	9	1	Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare.
Ordspråksboken	Ords	20	9	2	Hon har ställt till med slakt, blandat vinet och dukat bordet.
Ordspråksboken	Ords	20	9	3	Hon har sänt ut sina tjänsteflickor att ropa från höjderna i staden:
Ordspråksboken	Ords	20	9	4	»Du som är okunnig – kom!« Till de oförståndiga säger hon:
Ordspråksboken	Ords	20	9	5	»Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat.
Ordspråksboken	Ords	20	9	6	Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg.«
Ordspråksboken	Ords	20	9	7	Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad, den som klandrar en syndare möter hån.
Ordspråksboken	Ords	20	9	8	Klandra inte hädaren, då hatar han dig – klandra den vise, då älskar han dig.
Ordspråksboken	Ords	20	9	9	Ge åt den vise, så blir han ännu visare, undervisa den rättfärdige, så blir han klokare.
Ordspråksboken	Ords	20	9	10	Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	9	11	Genom mig når du hög ålder och får ett långt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	9	12	Är du vis blir din vishet dig till nytta, hädar du går det ut över dig själv.
Ordspråksboken	Ords	20	9	13	Dårskapen är en rastlös kvinna, lättsinnig, utan allt vett.
Ordspråksboken	Ords	20	9	14	Hon sitter vid dörren till sitt hus, hon tronar högt uppe i staden
Ordspråksboken	Ords	20	9	15	och ropar till dem som kommer förbi, som går sin väg rakt fram:
Ordspråksboken	Ords	20	9	16	»Du som är okunnig – kom!« Till den oförståndige säger hon:
Ordspråksboken	Ords	20	9	17	»Stulet vatten smakar gott, bröd i lönndom är läckert.«
Ordspråksboken	Ords	20	9	18	Han vet inte att där är skuggornas boning, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.
Ordspråksboken	Ords	20	10	1	Salomos ordspråk.
Ordspråksboken	Ords	20	10	2	Orätt vinning gagnar föga, men rättfärdighet räddar från döden.
Ordspråksboken	Ords	20	10	3	Herren låter inte den rättfärdige hungra, men de ondas krav avvisar han.
Ordspråksboken	Ords	20	10	4	Lat hand gör fattig man, flitig hand gör rik.
Ordspråksboken	Ords	20	10	5	En duglig son samlar in om sommaren, odågan sover i skördetiden.
Ordspråksboken	Ords	20	10	6	Rikt välsignad blir den rättfärdige, de ondas ord gömmer ofärd.
Ordspråksboken	Ords	20	10	7	Den rättfärdiges minne välsignas, den ondes namn förmultnar.
Ordspråksboken	Ords	20	10	8	En klok man lyssnar på förmaningar, den som pratar strunt går det illa.
Ordspråksboken	Ords	20	10	9	Trygg går den som går rätta vägar, den som viker av råkar illa ut.
Ordspråksboken	Ords	20	10	10	Försmädliga miner sårar, rättfram kritik skapar fred.
Ordspråksboken	Ords	20	10	11	Den rättfärdiges ord är en källa till liv, de ondas ord gömmer ofärd.
Ordspråksboken	Ords	20	10	12	Hat vållar fejd, kärlek skyler alla fel.
Ordspråksboken	Ords	20	10	13	Vishet finns på den klokes läppar, dårens rygg skall ha ris.
Ordspråksboken	Ords	20	10	14	De visa sparar sin kunskap, av dårens ord kommer strax fördärv.
Ordspråksboken	Ords	20	10	15	Den rikes välstånd är hans fasta borg, fattigdomen den ringes fördärv.
Ordspråksboken	Ords	20	10	16	Den rättfärdiges lön ger liv, den ondes vinst leder till synd.
Ordspråksboken	Ords	20	10	17	Den som tar emot fostran visar vägen till liv, den som undviker tuktan leder vilse.
Ordspråksboken	Ords	20	10	18	En hycklare är den som döljer sitt hat, en dåre den som går med skvaller.
Ordspråksboken	Ords	20	10	19	Den talträngde undgår inte synd, klok den som tyglar sin tunga.
Ordspråksboken	Ords	20	10	20	Rent silver är den rättfärdiges tal, de ondas tankar är utan värde.
Ordspråksboken	Ords	20	10	21	Den rättfärdiges ord vägleder många, dåren leds i döden av sitt oförnuft.
Ordspråksboken	Ords	20	10	22	Herrens välsignelse ger rikedom, egen möda lägger ingenting till.
Ordspråksboken	Ords	20	10	23	Skändligheter är dårens nöje, den klokes att handla vist.
Ordspråksboken	Ords	20	10	24	Den onde drabbas av det han fruktar, den rättfärdiges önskan blir uppfylld.
Ordspråksboken	Ords	20	10	25	Då stormen kommer sveps den onde bort, men den rättfärdige kan aldrig rubbas.
Ordspråksboken	Ords	20	10	26	Som syra för tänderna och rök för ögonen är den late för dem som skickar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	10	27	Gudsfruktan ger långt liv, de ondas tid blir kort.
Ordspråksboken	Ords	20	10	28	De rättfärdigas hopp växer, de ondas förväntningar slår fel.
Ordspråksboken	Ords	20	10	29	Herren är den oförvitliges värn men ogärningsmannens olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	10	30	Den rättfärdige skall ingen rubba, men de onda får inte bo i landet.
Ordspråksboken	Ords	20	10	31	Den rättfärdiges tal flödar av vishet, men den falskes mun täpps till.
Ordspråksboken	Ords	20	10	32	Den rättfärdige vet att lägga sina ord, men de ondas tal är idel falskhet.
Ordspråksboken	Ords	20	11	1	Herren avskyr fusk med vågen, rätt vikt behagar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	11	2	Övermod har skam i släptåg, vishet finns hos de saktmodiga.
Ordspråksboken	Ords	20	11	3	Den ärlige leds av sin redbarhet, den svekfulles falskhet blir hans fall.
Ordspråksboken	Ords	20	11	4	Föga gagnar rikedom på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.
Ordspråksboken	Ords	20	11	5	Den redbares rättfärdighet jämnar hans väg, den onde faller på sin ondska.
Ordspråksboken	Ords	20	11	6	Den ärlige räddas av sin rättfärdighet, den svekfulle snärjs av sina begär.
Ordspråksboken	Ords	20	11	7	När mannen dör är hoppet ute, av hans kraft är inget mer att vänta.
Ordspråksboken	Ords	20	11	8	Den rättfärdige räddas ur trångmål, den onde drabbas i hans ställe.
Ordspråksboken	Ords	20	11	9	Med ord förgör den gudlöse sin broder, den rättfärdiges kunskap ger räddning.
Ordspråksboken	Ords	20	11	10	De rättfärdigas framgång väcker glädje i staden, när de onda förgås höjs jubelrop.
Ordspråksboken	Ords	20	11	11	De rättrådigas välsignelser bygger upp en stad, de ondas ord river ner den.
Ordspråksboken	Ords	20	11	12	Dåren visar sin broder förakt, en klok man tiger.
Ordspråksboken	Ords	20	11	13	Den lösmynte röjer en hemlighet, den pålitlige bevarar ett förtroende.
Ordspråksboken	Ords	20	11	14	Utan ledarskap går ett rike under, med många rådgivare kan det räddas.
Ordspråksboken	Ords	20	11	15	Att gå i borgen för en främling slutar illa, den som aldrig ger handslag är trygg.
Ordspråksboken	Ords	20	11	16	En älsklig kvinna vinner ära, den driftige vinner rikedom.
Ordspråksboken	Ords	20	11	17	Den godhjärtade gör sig själv gott, den som är hård skadar sig själv.
Ordspråksboken	Ords	20	11	18	Den onde gör en bedräglig vinst, men redbar sådd ger säker skörd.
Ordspråksboken	Ords	20	11	19	Att hålla fast vid det rätta ger liv, att jaga efter det onda för till döden.
Ordspråksboken	Ords	20	11	20	Herren avskyr den som är falsk, den som lever oförvitligt behagar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	11	21	Den gudlöse undgår aldrig sitt straff, men alla rättfärdiga går fria.
Ordspråksboken	Ords	20	11	22	Som en guldring i trynet på en gris är skönhet hos en kvinna utan vett.
Ordspråksboken	Ords	20	11	23	Den rättfärdiges önskan leder till lycka, de ondas förhoppningar till ilska.
Ordspråksboken	Ords	20	11	24	Den ene är rundhänt men får bara mer, den andre snålar och har ändå inget.
Ordspråksboken	Ords	20	11	25	En givmild människa får rikt igen, den som mättar andra blir själv mättad.
Ordspråksboken	Ords	20	11	26	Den som låser in säden förbannas av folket, men välsignad blir den som vill sälja.
Ordspråksboken	Ords	20	11	27	Den som söker det goda strävar efter bifall, den som vill det onda drabbas själv därav.
Ordspråksboken	Ords	20	11	28	Den som förtröstar på rikedom, han faller, men de rättfärdiga grönskar som löven.
Ordspråksboken	Ords	20	11	29	En försumlig husbonde ställs på bar backe, den dåraktige får slava åt den kloke.
Ordspråksboken	Ords	20	11	30	Den rättfärdiges verk blir ett livets träd, men våld utsläcker liv.
Ordspråksboken	Ords	20	11	31	Den rättfärdige får sin lön här i världen – hur mycket mer då den onde och syndige!
Ordspråksboken	Ords	20	12	1	Att älska fostran är att älska kunskap, enfaldig är den som skyr tuktan.
Ordspråksboken	Ords	20	12	2	Den gode vinner Herrens behag, ränksmidaren fälls av hans dom.
Ordspråksboken	Ords	20	12	3	Ondskan ger inget fotfäste, men den rättfärdige är fast rotad.
Ordspråksboken	Ords	20	12	4	En driftig hustru är sin mans krona, en dålig är som röta i hans ben.
Ordspråksboken	Ords	20	12	5	De rättfärdigas mål är det rätta, de ondas syfte är svek.
Ordspråksboken	Ords	20	12	6	De ondas ord rymmer dödligt försåt, de rättrådigas tal ger räddning.
Ordspråksboken	Ords	20	12	7	De onda vräks omkull och är borta, men den rättfärdiges hus står kvar.
Ordspråksboken	Ords	20	12	8	Som man har förstånd blir man prisad: förakt är den dummes lott.
Ordspråksboken	Ords	20	12	9	Bättre vara ringaktad och ha en dräng än spela fin och sakna bröd.
Ordspråksboken	Ords	20	12	10	Den rättfärdige sörjer för sina djur, men den ondes omsorg är grymhet.
Ordspråksboken	Ords	20	12	11	Den som odlar sin jord får äta sig mätt, den som jagar efter tomhet är en dåre.
Ordspråksboken	Ords	20	12	12	Syndarens lust är att fånga det onda, men den rättfärdige är orubbligt rotad.
Ordspråksboken	Ords	20	12	13	Den gudlöse snärjs i sitt syndiga tal, den rättfärdige går oskadd ur faran.
Ordspråksboken	Ords	20	12	14	Vad munnen talar mättar mannen, vad händerna gör får han tillbaka.
Ordspråksboken	Ords	20	12	15	Dåren tycker sig handla rätt; klok den som lyssnar på råd.
Ordspråksboken	Ords	20	12	16	Dåren låter genast sin vrede märkas, den förståndige låtsas inte om en skymf.
Ordspråksboken	Ords	20	12	17	Ett ärligt vittne säger sanningen, en menedare bedrar.
Ordspråksboken	Ords	20	12	18	Tanklösa ord kan såra som svärd, men den vises tal ger läkedom.
Ordspråksboken	Ords	20	12	19	Sanna ord består för alltid, falskt tal bara ett ögonblick.
Ordspråksboken	Ords	20	12	20	I ränksmidarens hjärta bor svek, glädje får den som har gott i sinnet.
Ordspråksboken	Ords	20	12	21	Inget ont drabbar den rättfärdige men alla olyckor syndaren.
Ordspråksboken	Ords	20	12	22	Herren avskyr lögnare, de sannfärdiga behagar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	12	23	Den förståndige döljer sin kunskap, dåren skriker ut sin enfald.
Ordspråksboken	Ords	20	12	24	Flitig hand får makt, lättja leder till trältjänst.
Ordspråksboken	Ords	20	12	25	Bekymmer gör hjärtat tungt, ett vänligt ord muntrar upp.
Ordspråksboken	Ords	20	12	26	Den rättfärdige undkommer det onda, syndarnas väg för vilse.
Ordspråksboken	Ords	20	12	27	Lättja fångar inget byte, men den flitige får rika skatter.
Ordspråksboken	Ords	20	12	28	Rättfärdighet leder till liv, avfallets väg för till döden.
Ordspråksboken	Ords	20	13	1	En klok son älskar fostran, den trotsige lyssnar inte på klander.
Ordspråksboken	Ords	20	13	2	Vad munnen talar kan ge god näring, men de svekfullas näring är våld.
Ordspråksboken	Ords	20	13	3	Den som vaktar sin tunga räddar livet, den lösmynte råkar i fördärvet.
Ordspråksboken	Ords	20	13	4	Den late är lysten men får ingenting, den flitiges önskan blir rikligt uppfylld.
Ordspråksboken	Ords	20	13	5	Den rättfärdige hatar lögn, den onde handlar skamligt och fräckt.
Ordspråksboken	Ords	20	13	6	Rättfärdighet skyddar den oförvitlige, ondska blir syndarens fall.
Ordspråksboken	Ords	20	13	7	Den ene spelar rik men har ingenting, den andre låtsas fattig men är förmögen.
Ordspråksboken	Ords	20	13	8	Den rike får betala lösen för sitt liv, den fattige hör inte av några hotelser.
Ordspråksboken	Ords	20	13	9	Den rättfärdiges ljus strålar klart, men den ondes lampa slocknar.
Ordspråksboken	Ords	20	13	10	Tölpens övermod ställer till gräl, vishet finns hos dem som tar råd.
Ordspråksboken	Ords	20	13	11	Lättvunnen rikedom krymper ihop, det som långsamt sparas växer.
Ordspråksboken	Ords	20	13	12	Utdragen väntan gör hjärtat sjukt, uppfylld önskan är ett livets träd.
Ordspråksboken	Ords	20	13	13	Den som föraktar råd råkar illa ut, den som lyder förmaningar får sin lön.
Ordspråksboken	Ords	20	13	14	Vad den vise lär ut är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
Ordspråksboken	Ords	20	13	15	Gott förstånd ger uppskattning, trolöshet leder i fördärvet.
Ordspråksboken	Ords	20	13	16	Den förståndige gör allt med insikt, dåren sprider dumhet omkring sig.
Ordspråksboken	Ords	20	13	17	En dålig budbärare ställer till olycka, ett pålitligt sändebud ger läkedom.
Ordspråksboken	Ords	20	13	18	Att försmå fostran ger fattigdom och skam, men den som låter sig tuktas blir ärad.
Ordspråksboken	Ords	20	13	19	Uppfylld önskan gör själen gott, dåren hatar att avstå från det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	13	20	Den som vistas bland kloka blir klok, den som umgås med dårar går det illa.
Ordspråksboken	Ords	20	13	21	Syndaren förföljs av olycka, lycka blir den rättfärdiges lön.
Ordspråksboken	Ords	20	13	22	Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn, men syndarens rikedom går till den rättfärdige.
Ordspråksboken	Ords	20	13	23	Processer tär på den fattiges teg, allt han äger sopas bort då rättvisa saknas.
Ordspråksboken	Ords	20	13	24	Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar i tid.
Ordspråksboken	Ords	20	13	25	Den rättfärdige äter och blir mätt, den ondes mage är tom.
Ordspråksboken	Ords	20	14	1	Visheten bygger sitt hus, dårskapen river det med egna händer.
Ordspråksboken	Ords	20	14	2	Den gudfruktige går sin väg rakt fram, den som föraktar Herren vandrar krokiga vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	3	Dårens ord blir ris för hans rygg, de klokas tunga är deras skydd.
Ordspråksboken	Ords	20	14	4	Starka oxar ger foder i krubban, med kraftiga stutar blir skörden rik.
Ordspråksboken	Ords	20	14	5	Ett sannfärdigt vittne ljuger inte, vad menedaren vittnar är lögn.
Ordspråksboken	Ords	20	14	6	Förgäves söker hädaren vishet, för den kloke är kunskapen lätt att nå.
Ordspråksboken	Ords	20	14	7	Gå ur vägen för en dåraktig man, av honom får du inte ett vettigt ord.
Ordspråksboken	Ords	20	14	8	Den klokes vishet är att känna rätta vägen, bedrägeri är dårens dumhet.
Ordspråksboken	Ords	20	14	9	I hädarens hus bor skuld men hos de rättrådiga nåd.
Ordspråksboken	Ords	20	14	10	Hjärtat är ensamt om sin sorg, och ingen kan dela dess glädje.
Ordspråksboken	Ords	20	14	11	Den ondes hus läggs öde, den rättrådiges hydda blomstrar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	12	En väg som tycks vara den rätta kan ändå föra till döden.
Ordspråksboken	Ords	20	14	13	Också när man skrattar kan hjärtat värka, och glädjen kan sluta i sorg.
Ordspråksboken	Ords	20	14	14	Den opålitlige får vad han förtjänar, en god man likaså.
Ordspråksboken	Ords	20	14	15	Den oerfarne tror allt som sägs, den kloke ger akt på varje steg.
Ordspråksboken	Ords	20	14	16	Den vise fruktar och skyr det onda, dåren trampar självsäkert på.
Ordspråksboken	Ords	20	14	17	En hetsig man begår dumheter, den besinningsfulle blir ärad.
Ordspråksboken	Ords	20	14	18	Enfald är den oerfarnes smycke, den kloke bär kunskapens krona.
Ordspråksboken	Ords	20	14	19	Den onde måste buga för den gode, syndaren vid den rättfärdiges dörr.
Ordspråksboken	Ords	20	14	20	Den fattige avskys även av sin like, men en rik man har många vänner.
Ordspråksboken	Ords	20	14	21	Den som föraktar sin broder är en syndare, lycklig den som tar sig an en nödställd.
Ordspråksboken	Ords	20	14	22	Ränksmidaren går alltid vilse, den som vill gott möter trofast kärlek.
Ordspråksboken	Ords	20	14	23	All möda ger vinst, prat bara förlust.
Ordspråksboken	Ords	20	14	24	Rikedom är den vises krona, dårens krans är enfald.
Ordspråksboken	Ords	20	14	25	Ett sannfärdigt vittne räddar liv, en menedare bedrar.
Ordspråksboken	Ords	20	14	26	Den som fruktar Herren har ett tryggt värn, och barnen får en säker tillflykt.
Ordspråksboken	Ords	20	14	27	Gudsfruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
Ordspråksboken	Ords	20	14	28	Talrik befolkning är kungens ära, brist på folk blir furstens fall.
Ordspråksboken	Ords	20	14	29	Den tålmodige är full av insikt, den hetsige ökar sin dårskap.
Ordspråksboken	Ords	20	14	30	Sinnesfrid ger kroppen hälsa, lidelse är röta i benen.
Ordspråksboken	Ords	20	14	31	Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare, ärar honom gör den som hjälper de fattiga.
Ordspråksboken	Ords	20	14	32	Syndaren slås omkull av sin ondska, den rättfärdige skyddas av sin redbarhet.
Ordspråksboken	Ords	20	14	33	I den klokes bröst finner visheten ro, men bland dårar far hon illa.
Ordspråksboken	Ords	20	14	34	Rättfärdighet ger landet ära, synd vanhedrar ett folk.
Ordspråksboken	Ords	20	14	35	En duktig tjänare vinner kungens gunst, en oduglig drabbas av hans vrede.
Ordspråksboken	Ords	20	15	1	Mjukt svar stillar vrede, hårda ord väcker harm.
Ordspråksboken	Ords	20	15	2	Den vises tal flödar av kunskap, ur dårens mun strömmar enfald.
Ordspråksboken	Ords	20	15	3	Herrens blick når överallt, den följer onda och goda.
Ordspråksboken	Ords	20	15	4	Läkande ord är ett livets träd men svekfulla knäcker lusten att leva.
Ordspråksboken	Ords	20	15	5	Dåren förkastar sin fars fostran, klok den som låter sig tuktas.
Ordspråksboken	Ords	20	15	6	I den rättfärdiges hus samlas rika skatter, vad den onde tjänar förfars.
Ordspråksboken	Ords	20	15	7	Den vises ord sprider kunskap, dårens tankar går vilse.
Ordspråksboken	Ords	20	15	8	Den ondes offer väcker Herrens avsky, den rättrådiges bön behagar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	15	9	Herren avskyr syndigt leverne, strävan efter rättfärdighet älskar han.
Ordspråksboken	Ords	20	15	10	För den avfällige är fostran ett ont, men den som skyr tuktan måste dö.
Ordspråksboken	Ords	20	15	11	Dödsriket och avgrunden ligger öppna för Herren, hur mycket mer då människors hjärtan!
Ordspråksboken	Ords	20	15	12	Hädaren ogillar klander, han söker sig ej till de visa.
Ordspråksboken	Ords	20	15	13	Glatt hjärta ger ljus uppsyn, sorg skapar modlöshet.
Ordspråksboken	Ords	20	15	14	En klok man söker kunskap, dåren ägnar sig åt dumt prat.
Ordspråksboken	Ords	20	15	15	Den fattige har det alltid svårt, men gott lynne ger ständig fest.
Ordspråksboken	Ords	20	15	16	Bättre knapphet och gudsfruktan än överflöd och oro.
Ordspråksboken	Ords	20	15	17	Bättre en tallrik kål med kärlek än en mör oxstek med hat.
Ordspråksboken	Ords	20	15	18	En hetlevrad man vållar gräl, den tålmodige stillar trätan.
Ordspråksboken	Ords	20	15	19	Den lates väg är spärrad av törne, den redbare färdas på banad väg.
Ordspråksboken	Ords	20	15	20	En klok son är sin fars glädje, men dåren föraktar sin mor.
Ordspråksboken	Ords	20	15	21	Den vettlöse har sin glädje i dårskap, den insiktsfulle håller rak kurs.
Ordspråksboken	Ords	20	15	22	Utan överläggning går en plan om intet, med många rådgivare lyckas den.
Ordspråksboken	Ords	20	15	23	Glad blir den som kan ge svar – vad är bättre än ett ord i rättan tid!
Ordspråksboken	Ords	20	15	24	Den kloke vandrar uppåt på livets väg för att undvika dödsrikets djup.
Ordspråksboken	Ords	20	15	25	Den högmodiges hus river Herren ner, men änkans gränssten låter han ingen rubba.
Ordspråksboken	Ords	20	15	26	För Herren är de gudlösas planer vidriga, men vänliga ord är rena.
Ordspråksboken	Ords	20	15	27	Den som roffar åt sig drar olycka över sitt hus, den som skyr mutor får långt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	15	28	Den rättfärdige tänker innan han svarar, men ur syndarens mun strömmar ondska.
Ordspråksboken	Ords	20	15	29	Herren är fjärran från de onda, men han hör den rättfärdiges bön.
Ordspråksboken	Ords	20	15	30	Vänliga blickar gör hjärtat glatt, god nyhet ger kroppen styrka.
Ordspråksboken	Ords	20	15	31	Den som tar emot hälsosam tuktan får tillträde till de visas krets.
Ordspråksboken	Ords	20	15	32	Den som försmår fostran förkastar sig själv, att ta emot tuktan ger insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	15	33	Gudsfruktan fostrar till vishet, ödmjukhet är vägen till ära.
Ordspråksboken	Ords	20	16	1	Tankar tar form hos människan, men Herren lägger ord på hennes tunga.
Ordspråksboken	Ords	20	16	2	Människan tycker sig vara felfri, men sinnelaget prövas av Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	16	3	Lägg allt du gör i Herrens hand, så kommer dina planer att lyckas.
Ordspråksboken	Ords	20	16	4	Allt som Herren skapat har ett syfte, den onde är till för olyckans dag.
Ordspråksboken	Ords	20	16	5	Herren avskyr alla högmodiga, aldrig undgår de sitt straff.
Ordspråksboken	Ords	20	16	6	Trofast kärlek sonar skuld, genom gudsfruktan undviks det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	16	7	Den som lever till Herrens behag får fred också med sin ovän.
Ordspråksboken	Ords	20	16	8	Bättre äga litet med rättfärdighet än tjäna mycket med orätt.
Ordspråksboken	Ords	20	16	9	Människan tänker ut sin väg, men stegen styrs av Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	16	10	Kungens ord är gudsord, han felar inte då han dömer.
Ordspråksboken	Ords	20	16	11	Riktig våg är Herrens sak, alla vikter är hans verk.
Ordspråksboken	Ords	20	16	12	Kungar avskyr onda gärningar, ty rättfärdighet befäster tronen.
Ordspråksboken	Ords	20	16	13	Rättfärdigt tal behagar kungen, den sannfärdige älskar han.
Ordspråksboken	Ords	20	16	14	Kungens vrede bådar död, men en klok man kan stilla den.
Ordspråksboken	Ords	20	16	15	Ljus uppsyn hos kungen betyder liv, hans gunst är som ett vårregn.
Ordspråksboken	Ords	20	16	16	Att vinna vishet är bättre än guld, vinna insikt mer värt än silver.
Ordspråksboken	Ords	20	16	17	De redligas väg leder bort från det onda, den som ger akt på sina steg räddar livet.
Ordspråksboken	Ords	20	16	18	Övermod följs av nederlag, högmod går före fall.
Ordspråksboken	Ords	20	16	19	Bättre vara ödmjuk bland de ringa än dela byte med de högmodiga.
Ordspråksboken	Ords	20	16	20	Den som villigt lär har framgång, lycklig den som förtröstar på Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	16	21	En insiktsfull man kallas vis, och vältalighet övertygar.
Ordspråksboken	Ords	20	16	22	Den som äger insikt har en källa till liv, men dårens straff är hans dårskap.
Ordspråksboken	Ords	20	16	23	Den vises tankar gör hans tal klokt och hans ord övertygande.
Ordspråksboken	Ords	20	16	24	Vänliga ord är som honung – smakar sött och gör kroppen frisk.
Ordspråksboken	Ords	20	16	25	En väg som tycks vara den rätta kan ändå föra till döden.
Ordspråksboken	Ords	20	16	26	Arbetarens hunger får honom att arbeta, magen låter honom aldrig vila.
Ordspråksboken	Ords	20	16	27	En ondsint man ställer till skada, hans ord är förtärande eld.
Ordspråksboken	Ords	20	16	28	En falsk man vållar strid, baktalaren skiljer vänner åt.
Ordspråksboken	Ords	20	16	29	En ogärningsman lockar andra med sig och leder dem på orätta vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	16	30	Kisande ögon vittnar om lömska planer, hopknipna läppar om utfört dåd.
Ordspråksboken	Ords	20	16	31	Vitt hår är en ärekrans, man vinner den med rättfärdigt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	16	32	Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre behärska sig själv än inta en stad.
Ordspråksboken	Ords	20	16	33	Lotten kastas i knät, men hur den faller bestämmer Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	17	1	Bättre en torr brödkant i lugn och ro än huset fullt med kalasmat och bråk.
Ordspråksboken	Ords	20	17	2	Duglig slav blir herre över oduglig son och får dela arvet med hans bröder.
Ordspråksboken	Ords	20	17	3	Silver prövas i degeln och guld i ugnen, men hjärtat prövas av Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	17	4	Uslingen lyssnar på onda tungor, lögnaren är idel öra för elakt prat.
Ordspråksboken	Ords	20	17	5	Att håna en fattig är att smäda hans skapare, den skadeglade undgår inte straff.
Ordspråksboken	Ords	20	17	6	Barnbarn är de gamlas krona, sönernas stolthet är deras fäder.
Ordspråksboken	Ords	20	17	7	Stora ord anstår inte odågan, än mindre lögner en ädel man.
Ordspråksboken	Ords	20	17	8	Den som ger mutor tror sig ha ett trollspö, vart han kommer har han framgång.
Ordspråksboken	Ords	20	17	9	Den som söker vänskap överser med ett fel, den som ältar det driver bort sin vän.
Ordspråksboken	Ords	20	17	10	Klander biter bättre på den kloke än hundra piskrapp på dåren.
Ordspråksboken	Ords	20	17	11	Den gudlöse vill bara göra uppror, men en grym budbärare sänds mot honom.
Ordspråksboken	Ords	20	17	12	Hellre möta en björn som mist sina ungar än en dåre i hans vanvett.
Ordspråksboken	Ords	20	17	13	Den som lönar gott med ont blir själv aldrig kvitt det onda.
Ordspråksboken	Ords	20	17	14	Börja gräl är som att öppna dammluckor; sluta innan striden bryter lös!
Ordspråksboken	Ords	20	17	15	Att fria en skyldig, att fälla en oskyldig – bådadera väcker Herrens avsky.
Ordspråksboken	Ords	20	17	16	Vad gagnar pengar i dårens hand, kan han köpa vishet, han som saknar vett?
Ordspråksboken	Ords	20	17	17	En vän visar alltid kärlek, en broder är till för att hjälpa i nöden.
Ordspråksboken	Ords	20	17	18	Utan vett är den som ger sitt handslag och går i borgen för sin nästa.
Ordspråksboken	Ords	20	17	19	Den som älskar gräl älskar synd, den som gör porten hög inbjuder olyckan.
Ordspråksboken	Ords	20	17	20	Fördärvat sinne finner ingen lycka, lögnaktig tunga bringar på fall.
Ordspråksboken	Ords	20	17	21	Att ha en dåre till son är en sorg, ingen glädje får odågans far.
Ordspråksboken	Ords	20	17	22	Glatt hjärta ger god hälsa, modlöshet suger märgen ur benen.
Ordspråksboken	Ords	20	17	23	Den onde tar mutor ur mantelvecket för att hindra rättvisans gång.
Ordspråksboken	Ords	20	17	24	Den kloke har visheten för ögonen, dåren spanar mot världens ände.
Ordspråksboken	Ords	20	17	25	En dåraktig son får sin far att grämas och bedrövar henne som fött honom.
Ordspråksboken	Ords	20	17	26	Bötfälla en oskyldig är illa nog, prygla den ädle strider mot all rätt.
Ordspråksboken	Ords	20	17	27	Den förståndige spar sina ord, den kloke håller huvudet kallt.
Ordspråksboken	Ords	20	17	28	Även dåren anses vis om han tiger och klok så länge han håller mun.
Ordspråksboken	Ords	20	18	1	Särlingen söker sak och går till storms mot allt vettigt.
Ordspråksboken	Ords	20	18	2	Dåren bryr sig inte om insikt, han vill bara lufta egna åsikter.
Ordspråksboken	Ords	20	18	3	Ondska för med sig förakt, med skändlighet följer smälek.
Ordspråksboken	Ords	20	18	4	Människors ord är som djupt vatten men vishetens källa en strömmande bäck.
Ordspråksboken	Ords	20	18	5	Illa är att ta parti för en skyldig och vägra en oskyldig hans rätt.
Ordspråksboken	Ords	20	18	6	Dårens ord leder till strid, hans mun tigger stryk.
Ordspråksboken	Ords	20	18	7	Dårens mun blir hans fördärv, hans ord en fälla för honom själv.
Ordspråksboken	Ords	20	18	8	Baktalarens ord är som läckerheter, de slinker ner i människans inre.
Ordspråksboken	Ords	20	18	9	Den som försummar sitt arbete är vandalens like.
Ordspråksboken	Ords	20	18	10	Ett befäst torn är Herrens namn, den rättfärdige flyr dit och får skydd.
Ordspråksboken	Ords	20	18	11	Den rikes välstånd är hans fasta borg, en hög mur till hans värn.
Ordspråksboken	Ords	20	18	12	Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet är vägen till ära.
Ordspråksboken	Ords	20	18	13	Att svara innan man lyssnat är en dårskap och en skam.
Ordspråksboken	Ords	20	18	14	Med mod uthärdar man sjukdom, men missmod, vem uthärdar det?
Ordspråksboken	Ords	20	18	15	Den kloke samlar kunskap, den vise lyssnar och lär.
Ordspråksboken	Ords	20	18	16	Gåvor öppnar dörrar och ger företräde hos höga herrar.
Ordspråksboken	Ords	20	18	17	Den som först för sin talan har rätt – tills han möter motpartens frågor.
Ordspråksboken	Ords	20	18	18	Lotten bilägger tvister och skiljer mellan mäktiga män.
Ordspråksboken	Ords	20	18	19	En kränkt vän är som en befäst stad, tvister är som bommen för en borg.
Ordspråksboken	Ords	20	18	20	Vad munnen talar mättar magen, det som går över läpparna ger mättnad.
Ordspråksboken	Ords	20	18	21	Tungan har makt över liv och död, de som kan tygla den får njuta dess frukt.
Ordspråksboken	Ords	20	18	22	Den som finner en hustru finner lycka, han har vunnit Herrens behag.
Ordspråksboken	Ords	20	18	23	Den fattige ber bevekande, den rike svarar bryskt.
Ordspråksboken	Ords	20	18	24	Vissa vänner skadar varandra, men en verklig vän är mer tillgiven än en bror.
Ordspråksboken	Ords	20	19	1	Bättre fattig och oförvitlig än rik med svekfullt tal.
Ordspråksboken	Ords	20	19	2	Okunnig iver är ett ont, den som rusar på trampar fel.
Ordspråksboken	Ords	20	19	3	Människans dårskap förstör hennes liv, men mot Herren vänds hennes vrede.
Ordspråksboken	Ords	20	19	4	Välstånd ger allt fler vänner, den fattige mister den vän han har.
Ordspråksboken	Ords	20	19	5	Ett falskt vittne får sitt straff, en menedare går inte fri.
Ordspråksboken	Ords	20	19	6	Den mäktige smickras av många, den frikostige har allas vänskap.
Ordspråksboken	Ords	20	19	7	Den fattige undviks av sina vänner, till och med hans bröder avskyr honom.
Ordspråksboken	Ords	20	19	8	Den som vill sitt eget bästa ökar sitt vett, att ta vara på insikt ger lycka.
Ordspråksboken	Ords	20	19	9	Ett falskt vittne får sitt straff, en menedare går under.
Ordspråksboken	Ords	20	19	10	Överdåd anstår inte dåren, än mindre skall slaven härska över stormän.
Ordspråksboken	Ords	20	19	11	Förstånd gör en man fördragsam, han sätter en ära i att förlåta.
Ordspråksboken	Ords	20	19	12	Som lejonets rytande är kungens vrede, hans gunst är som dagg över gräset.
Ordspråksboken	Ords	20	19	13	En dåraktig son är sin fars olycka, en hustrus gnat ett evigt takdropp.
Ordspråksboken	Ords	20	19	14	Gods och guld ärvs från fäderna, men en duglig hustru är en skänk från Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	19	15	Lättja försänker i dvala, maklighet ger tom mage.
Ordspråksboken	Ords	20	19	16	Den som håller buden behåller sitt liv, den som inte ger akt på sin vandel skall dö.
Ordspråksboken	Ords	20	19	17	Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren och skall få sin lön av honom.
Ordspråksboken	Ords	20	19	18	Fostra din son medan det finns hopp; du vill ju inte att han skall dö.
Ordspråksboken	Ords	20	19	19	Den som förgår sig skall ha sitt straff, friar du honom gör du saken värre.
Ordspråksboken	Ords	20	19	20	Lyssna på råd och ta emot fostran, då blir du vis till sist.
Ordspråksboken	Ords	20	19	21	Människan gör upp många planer, men det är Herrens vilja som sker.
Ordspråksboken	Ords	20	19	22	Girighet vanhedrar människan; bättre fattig än falsk.
Ordspråksboken	Ords	20	19	23	Gudsfruktan ger människan liv, hon får vila mätt, skonad från olyckor.
Ordspråksboken	Ords	20	19	24	Den late sticker handen i skålen men ids inte föra den till munnen.
Ordspråksboken	Ords	20	19	25	Slå hädaren och den oerfarne tar lärdom, klandra den kloke och han vinner insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	19	26	En skamlös och vanartig son krossar sin far och driver modern ur huset.
Ordspråksboken	Ords	20	19	27	En son som slutar lyssna på förmaningar irrar bort från den kunskap han fått.
Ordspråksboken	Ords	20	19	28	Ett ondsint vittne smädar rättvisan, ur syndarens mun strömmar ondska.
Ordspråksboken	Ords	20	19	29	Straffet väntar hädaren och prygel dårens rygg.
Ordspråksboken	Ords	20	20	1	Vinet är en hädare, ölet en gaphals, vettlös är den som raglar av rus.
Ordspråksboken	Ords	20	20	2	Som lejonets rytande är kungens raseri, den som väcker hans vrede förverkar sitt liv.
Ordspråksboken	Ords	20	20	3	Heder åt den som undviker strid, det är bara dårar som börjar gräl.
Ordspråksboken	Ords	20	20	4	Den late plöjer inte om hösten och finner ingenting i skördetiden.
Ordspråksboken	Ords	20	20	5	Människors avsikter är som djupt vatten, men en klok man öser upp dem.
Ordspråksboken	Ords	20	20	6	Många ordar om sin trofasthet, men var finns en man att lita på?
Ordspråksboken	Ords	20	20	7	Den rättfärdige lever oförvitligt – lyckliga hans efterkommande!
Ordspråksboken	Ords	20	20	8	Kungen som sitter i domarsätet sållar med blicken bort de gudlösa.
Ordspråksboken	Ords	20	20	9	Vem kan säga: Mitt samvete är rent, jag är fri från min synd.
Ordspråksboken	Ords	20	20	10	Dubbla vikter, dubbla mått – bådadera väcker Herrens avsky.
Ordspråksboken	Ords	20	20	11	Redan den unge visar i handling om hans liv är rent och ärligt.
Ordspråksboken	Ords	20	20	12	Örat som hör, ögat som ser – bådadera har Herren skapat.
Ordspråksboken	Ords	20	20	13	Älskar du sömn blir du utblottad, vakna upp, så får du äta dig mätt.
Ordspråksboken	Ords	20	20	14	»Bara skräp«, säger köparen, men går belåten därifrån.
Ordspråksboken	Ords	20	20	15	Guld och pärlor finns i mängd, men visa ord är en sällsynthet.
Ordspråksboken	Ords	20	20	16	Ta manteln från den som borgat för en främling, kräv pant då det gäller en okänd.
Ordspråksboken	Ords	20	20	17	Lögnens bröd smakar gott, men sedan blir munnen full av grus.
Ordspråksboken	Ords	20	20	18	Planer lyckas om man rådslår, för inte krig utan överläggning.
Ordspråksboken	Ords	20	20	19	Den lösmynte röjer hemligheter, undvik den som pratar för mycket.
Ordspråksboken	Ords	20	20	20	Om någon förbannar sin far eller mor skall hans lampa slockna då mörkret faller.
Ordspråksboken	Ords	20	20	21	Plötsligt vunnen rikedom ger i längden ingen lycka.
Ordspråksboken	Ords	20	20	22	Säg inte: Jag skall hämnas oförrätten! Lita på Herren, han skall hjälpa dig.
Ordspråksboken	Ords	20	20	23	Herren avskyr dubbla vikter, fusk med vågen är orätt.
Ordspråksboken	Ords	20	20	24	Människans steg styrs av Herren, vad vet hon själv om sin väg?
Ordspråksboken	Ords	20	20	25	Farligt är att snabbt ge heliga löften och först efteråt tänka sig för.
Ordspråksboken	Ords	20	20	26	En vis kung sållar bort de onda, han låter tröskhjulet gå över dem.
Ordspråksboken	Ords	20	20	27	Herren vakar över människans livsande och ser in i hennes innersta.
Ordspråksboken	Ords	20	20	28	Godhet och trohet är kungens värn, med rättfärdighet tryggar han tronen.
Ordspråksboken	Ords	20	20	29	Styrkan är de ungas stolthet, vitt hår de gamlas ära.
Ordspråksboken	Ords	20	20	30	Svidande sår renar från ondska, prygel gör rent på djupet.
Ordspråksboken	Ords	20	21	1	Herren leder kungens tankar som vattenflöden, han styr dem vart han vill.
Ordspråksboken	Ords	20	21	2	Människan tycker sig handla rätt, men hjärtat prövas av Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	21	3	Att handla rätt och rättfärdigt är mer värt för Herren än offer.
Ordspråksboken	Ords	20	21	4	Stolta ögon, högmodigt hjärta – de ondas löftesoffer är synd.
Ordspråksboken	Ords	20	21	5	Flit och förutseende ger vinst, hastverk bara förlust.
Ordspråksboken	Ords	20	21	6	Skatter som vunnits med lögn är flyktig dunst och dödlig snara.
Ordspråksboken	Ords	20	21	7	De onda snärjs av sina egna dåd när de vägrar göra det rätta.
Ordspråksboken	Ords	20	21	8	Slingrig är brottslingens bana, den rene går ärligt till väga.
Ordspråksboken	Ords	20	21	9	Bättre bo i en vrå på taket än dela hus med en grälsjuk hustru.
Ordspråksboken	Ords	20	21	10	Syndaren hungrar efter ont, ingen misskund visar han sin broder.
Ordspråksboken	Ords	20	21	11	Straffas hädaren blir den oerfarne klok, undervisas den kloke tar han lärdom.
Ordspråksboken	Ords	20	21	12	Den rättfärdige ger akt på den ondes hus, han störtar de onda i fördärvet.
Ordspråksboken	Ords	20	21	13	Den som gör sig döv för den fattiges rop skall själv få ropa utan att bli hörd.
Ordspråksboken	Ords	20	21	14	Gåva i lönndom stillar vrede, en dusör i mantelvecket bittraste harm.
Ordspråksboken	Ords	20	21	15	Att rätt skipas är den rättfärdiges glädje men ogärningsmannens fasa.
Ordspråksboken	Ords	20	21	16	Den som irrar bort från insiktens väg hamnar i skuggornas skara.
Ordspråksboken	Ords	20	21	17	Utblottad blir den som älskar fest, den som älskar vin och oljor blir aldrig rik.
Ordspråksboken	Ords	20	21	18	Den onde blir lösen för den rättfärdige, den svekfulle träder i den ärliges ställe.
Ordspråksboken	Ords	20	21	19	Bättre bo ute i öknen än med en ilsken och grälsjuk hustru.
Ordspråksboken	Ords	20	21	20	I den vises hus finns en åtråvärd skatt, men dåren förslösar allt.
Ordspråksboken	Ords	20	21	21	Den som strävar efter rättfärdighet och trohet skall finna liv och ära.
Ordspråksboken	Ords	20	21	22	En vis man kan storma en stad av hjältar och bryta ner deras säkra fäste.
Ordspråksboken	Ords	20	21	23	Den som håller tand för tunga håller sig undan bekymmer.
Ordspråksboken	Ords	20	21	24	Hädare kallas den övermodigt fräcke som handlar i måttlöst övermod.
Ordspråksboken	Ords	20	21	25	Den lates lust blir hans död, ty hans händer vägrar att arbeta.
Ordspråksboken	Ords	20	21	26	Dåren är ständigt full av lystnad, den rättfärdige ger utan att snåla.
Ordspråksboken	Ords	20	21	27	Den ondes offer väcker avsky, särskilt när det frambärs med slug beräkning.
Ordspråksboken	Ords	20	21	28	Den som vittnar falskt kommer till korta, den vederhäftige vinner gehör.
Ordspråksboken	Ords	20	21	29	Den onde sätter upp en fräck min, den rättfärdige går sin väg rakt fram.
Ordspråksboken	Ords	20	21	30	Vishet, insikt, kloka råd – de är ingenting inför Herren.
Ordspråksboken	Ords	20	21	31	Hästen sadlas för stridens dag, men Herren är den som ger seger.
Ordspråksboken	Ords	20	22	1	Gott rykte är mer värt än stor rikedom, aktning bättre än silver och guld.
Ordspråksboken	Ords	20	22	2	Fattig och rik lever sida vid sida, Herren har skapat dem båda.
Ordspråksboken	Ords	20	22	3	Den kloke ser faran och tar skydd, den oerfarne trampar på och får sitt straff.
Ordspråksboken	Ords	20	22	4	Lönen för ödmjukhet och gudsfruktan är rikedom, ära och liv.
Ordspråksboken	Ords	20	22	5	Törnen och fällor finns på den falskes väg, den som är rädd om livet aktar sig för dem.
Ordspråksboken	Ords	20	22	6	Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal.
Ordspråksboken	Ords	20	22	7	Den rike är den fattiges herre, den som lånar blir långivarens slav.
Ordspråksboken	Ords	20	22	8	Den som sår orätt skördar ofärd, och käppen gör slut på hans övermod.
Ordspråksboken	Ords	20	22	9	Den godhjärtade blir välsignad, ty han delar sitt bröd med den fattige.
Ordspråksboken	Ords	20	22	10	Kör ut bråkmakaren, så tar grälet slut och bråk och skällsord upphör.
Ordspråksboken	Ords	20	22	11	Älskad blir den som har rena tankar, den som talar väl får kungen till vän.
Ordspråksboken	Ords	20	22	12	Herrens blick vakar över kunskapen, bedragarens ord gör han om intet.
Ordspråksboken	Ords	20	22	13	Den late säger: Det är ett lejon på gatan, jag blir dödad om jag går ut.
Ordspråksboken	Ords	20	22	14	Den främmande kvinnans mun är en djup grop, den Herren vredgas på faller däri.
Ordspråksboken	Ords	20	22	15	Dårskapen sitter djupt hos pojken, men det fostrande riset driver ut den.
Ordspråksboken	Ords	20	22	16	Att utsuga den fattige kan ge vinst, att ge åt den rike vållar bara förlust.
Ordspråksboken	Ords	20	22	17	De visas ord.
Ordspråksboken	Ords	20	22	18	Ljuvt är att bära dem inom sig och ständigt ha dem alla på läpparna.
Ordspråksboken	Ords	20	22	19	För att du skall förtrösta på Herren undervisar jag dig om hans väg.
Ordspråksboken	Ords	20	22	20	Jag har skrivit trettio regler, insiktsfulla råd till dig,
Ordspråksboken	Ords	20	22	21	för att lära dig sanningens ord, så att du kan ge besked åt dem som sänt dig.
Ordspråksboken	Ords	20	22	22	Plundra inte den fattige i hans fattigdom, krossa inte den hjälplöse i domstolen,
Ordspråksboken	Ords	20	22	23	ty Herren tar sig an hans sak och berövar rövarna livet.
Ordspråksboken	Ords	20	22	24	Ge dig inte i lag med en hetlevrad man, med den argsinte skall du inte umgås,
Ordspråksboken	Ords	20	22	25	ty du kan ta efter hans sätt och gillra en fälla för dig själv.
Ordspråksboken	Ords	20	22	26	Var inte en sådan som ger handslag och går i borgen för lån;
Ordspråksboken	Ords	20	22	27	om du inte har så att du kan betala tar de ju sängen du ligger på.
Ordspråksboken	Ords	20	22	28	Flytta inte en uråldrig gränssten som dina förfäder rest.
Ordspråksboken	Ords	20	22	29	Ser du en som är skicklig i sitt arbete – kungar skall han tjäna, inte vanligt folk.
Ordspråksboken	Ords	20	23	1	Sitter du till bords med en härskare, tänk på vem du har framför dig,
Ordspråksboken	Ords	20	23	2	och sätt kniven mot din strupe om du är alltför hungrig.
Ordspråksboken	Ords	20	23	3	Var inte lysten på hans läckerheter, den maten är förrädisk.
Ordspråksboken	Ords	20	23	4	Ansträng dig inte för att bli rik, var förståndig nog att avstå.
Ordspråksboken	Ords	20	23	5	Knappt har du skymtat rikedomen förrän den är försvunnen, den har fått vingar och flyger mot himlen som örnen.
Ordspråksboken	Ords	20	23	6	Ät inte den ogines mat, var inte lysten på hans läckerheter.
Ordspråksboken	Ords	20	23	7	Det är som att få ett hårstrå i halsen: »Ät och drick«, säger han till dig, men han menar det inte.
Ordspråksboken	Ords	20	23	8	Det lilla du ätit får du spy upp, och dina vänliga ord är förspillda.
Ordspråksboken	Ords	20	23	9	Tala inte till en dåre, han föraktar dina kloka ord.
Ordspråksboken	Ords	20	23	10	Flytta inte en uråldrig gränssten, gör inte intrång på de faderlösas mark,
Ordspråksboken	Ords	20	23	11	ty de har en mäktig försvarare, han skall föra deras talan mot dig.
Ordspråksboken	Ords	20	23	12	Öppna ditt hjärta för fostran och dina öron för kunskapens ord.
Ordspråksboken	Ords	20	23	13	Undanhåll inte pojken fostran, agar du honom slipper han dö.
Ordspråksboken	Ords	20	23	14	Det är du som skall ge honom aga och rädda honom från dödsriket.
Ordspråksboken	Ords	20	23	15	Min son, om ditt hjärta fylls av vishet skall mitt hjärta fyllas av glädje.
Ordspråksboken	Ords	20	23	16	Jag jublar i mitt innersta när jag hör dig säga det rätta.
Ordspråksboken	Ords	20	23	17	Låt inte syndare väcka din avund, sträva alltid efter gudsfruktan.
Ordspråksboken	Ords	20	23	18	Då finns en framtid för dig, ditt hopp skall inte stäckas.
Ordspråksboken	Ords	20	23	19	Lyssna, min son, och bli vis, låt dina tankar gå rätta vägar.
Ordspråksboken	Ords	20	23	20	Bli inte en sådan som dricker vin och som frossar på kött,
Ordspråksboken	Ords	20	23	21	ty drinkare och frossare blir utblottade, dåsandet klär dem i trasor.
Ordspråksboken	Ords	20	23	22	Lyssna till din far, som gett dig livet, se inte ner på din gamla mor.
Ordspråksboken	Ords	20	23	23	Förvärva sanning, sälj den inte, förvärva vishet, fostran och insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	23	24	Högt jublar den rättfärdiges far, att ha en vis son är en glädje.
Ordspråksboken	Ords	20	23	25	Låt din far och mor få glädjas, låt henne som fött dig få jubla.
Ordspråksboken	Ords	20	23	26	Min son, ha tillit till mig, se hur jag lever och följ mig.
Ordspråksboken	Ords	20	23	27	En hora är en djup grop, den främmande kvinnan en trång brunn.
Ordspråksboken	Ords	20	23	28	Hon ligger på lur som efter rov, lockar fler och fler till otrohet.
Ordspråksboken	Ords	20	23	29	Vem jämrar och stönar? Vem grälar och bråkar? Vem skaffar sig onödiga sår och får simmiga ögon?
Ordspråksboken	Ords	20	23	30	Den som blir sittande vid glaset, den som kommer för att smaka det kryddade vinet.
Ordspråksboken	Ords	20	23	31	Se inte på vinet som skimrar rött, som glittrar i bägaren och rinner ner så lätt.
Ordspråksboken	Ords	20	23	32	Till slut biter det som en orm, hugger som en giftorm.
Ordspråksboken	Ords	20	23	33	Då ser du underliga syner och får befängda idéer:
Ordspråksboken	Ords	20	23	34	än ligger du mitt ute i havet, än högt uppe i mastkorgen.
Ordspråksboken	Ords	20	23	35	»De slog mig men det gjorde inte ont, jag fick stryk men märkte det inte. När skall jag vakna? Jag vill ha mer!«
Ordspråksboken	Ords	20	24	1	Avundas inte gudlösa människor, sök inte deras sällskap.
Ordspråksboken	Ords	20	24	2	De tänker bara på våld, allt de säger vållar olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	24	3	Med vishet byggs huset, insikt ger det stadga,
Ordspråksboken	Ords	20	24	4	genom kunskap fylls rummen med vackra och dyrbara ting.
Ordspråksboken	Ords	20	24	5	Den som är vis har styrka, en man med kunskap är full av kraft.
Ordspråksboken	Ords	20	24	6	Utan överläggning kan du inte föra krig, med många rådgivare vinner du seger.
Ordspråksboken	Ords	20	24	7	Visheten är för hög för dåren, i rådslag kan han inte öppna munnen.
Ordspråksboken	Ords	20	24	8	Den som gör upp onda planer kallar man ränksmidare.
Ordspråksboken	Ords	20	24	9	Dårens ränker är synd, smädaren avskys av alla.
Ordspråksboken	Ords	20	24	10	Förlorar du modet i nödens stund har du också förlorat din kraft.
Ordspråksboken	Ords	20	24	11	Rädda dem som släpas i väg för att dö, undsätt dem som förs bort för att mördas.
Ordspråksboken	Ords	20	24	12	»Vi visste ingenting«, säger du, men han som prövar hjärtan ser, han som vakar över ditt liv vet, och han ger alla deras gärningars lön.
Ordspråksboken	Ords	20	24	13	Ät honung, min son, det är gott, jungfruhonung är söt för tungan.
Ordspråksboken	Ords	20	24	14	Så är insikt och vishet för din själ, finner du dem finns en framtid för dig och ditt hopp skall inte stäckas.
Ordspråksboken	Ords	20	24	15	Lura inte ondsint vid den rättfärdiges hem, ödelägg inte hans boning.
Ordspråksboken	Ords	20	24	16	Sju gånger kan den rättfärdige falla och resa sig igen, men de onda stupar för olyckan.
Ordspråksboken	Ords	20	24	17	Gläd dig inte åt din fiendes fall, jubla inte när han störtar omkull.
Ordspråksboken	Ords	20	24	18	Det kan väcka Herrens misshag så att han vänder sin vrede från honom.
Ordspråksboken	Ords	20	24	19	Förarga dig inte på uslingar, avundas inte de onda.
Ordspråksboken	Ords	20	24	20	För den gudlöse finns ingen framtid, den ondes lampa slocknar.
Ordspråksboken	Ords	20	24	21	Frukta Herren, min son, och frukta kungen, men ha inget med uppsatta män att göra.
Ordspråksboken	Ords	20	24	22	De kan överraskas av olyckan och när som helst mista sin ställning.
Ordspråksboken	Ords	20	24	23	Detta är också de visas ord:
Ordspråksboken	Ords	20	24	24	Den som förklarar den skyldige skuldfri förbannas och fördöms av alla,
Ordspråksboken	Ords	20	24	25	men den som dömer rätt går det väl och han blir rikt välsignad.
Ordspråksboken	Ords	20	24	26	Som en kyss på munnen är ett ärligt svar.
Ordspråksboken	Ords	20	24	27	Uträtta arbetet på åkern, sköt dina sysslor där ute. Sedan kan du bygga ditt hus.
Ordspråksboken	Ords	20	24	28	Vittna inte mot din broder utan fog. Inte skall du låta dina ord bedra?
Ordspråksboken	Ords	20	24	29	Säg inte: »Jag skall göra mot honom som han har gjort mot mig, jag ger honom vad han förtjänar.«
Ordspråksboken	Ords	20	24	30	Jag kom förbi en lat mans mark, en oförnuftigs vingård.
Ordspråksboken	Ords	20	24	31	Där växte tistlar överallt, marken var täckt av nässlor, stenmuren hade rasat.
Ordspråksboken	Ords	20	24	32	Jag tog intryck av denna syn och drog lärdom av vad jag såg.
Ordspråksboken	Ords	20	24	33	Sov lite till, slumra lite till, vila lite till med armarna i kors –
Ordspråksboken	Ords	20	24	34	och fattigdomen är över dig som en rånare, armodet som en beväpnad man.
Ordspråksboken	Ords	20	25	1	Också detta är ordspråk av Salomo, samlade av Hiskias, Juda kungs, män.
Ordspråksboken	Ords	20	25	2	Guds ära ligger i att dölja, kungens i att utforska.
Ordspråksboken	Ords	20	25	3	Himlens höjd och jordens djup och kungens tankar – ingen kan utforska dem.
Ordspråksboken	Ords	20	25	4	Bort med slaggen ur silvret, så lyckas silversmeden med sitt kärl.
Ordspråksboken	Ords	20	25	5	Bort med de onda från kungens närhet, så befäster rättfärdighet hans tron.
Ordspråksboken	Ords	20	25	6	Förhäv dig inte inför kungen, ställ dig inte på de mäktigas plats.
Ordspråksboken	Ords	20	25	7	Det är bättre att han säger: »Stig hit fram!« än att du får träda tillbaka för en storman.
Ordspråksboken	Ords	20	25	8	skall du inte genast sprida ut, ty vad skall du sedan göra, om din broder visar att du tog fel?
Ordspråksboken	Ords	20	25	9	Gör upp med din broder, men röj inte en annans hemlighet,
Ordspråksboken	Ords	20	25	10	ty den som hör det kommer att klandra dig, och ditt skvaller kan inte kallas åter.
Ordspråksboken	Ords	20	25	11	Som guldäpplen i silverinfattning är ord som yttras i rättan tid.
Ordspråksboken	Ords	20	25	12	Som en ring av guld, som ett gyllene smycke är den vises förmaning i ett uppmärksamt öra.
Ordspråksboken	Ords	20	25	13	Som svalkande snö en dag i skörden är ett pålitligt bud för den som skickar honom. Han ger sin herre friska krafter.
Ordspråksboken	Ords	20	25	14	Moln och vind men inget regn, så är skryt om gåvor man aldrig ger.
Ordspråksboken	Ords	20	25	15	Tålamod beveker härskare, mild tunga bräcker ben.
Ordspråksboken	Ords	20	25	16	Hittar du honung, så ät inte mer än lagom, får du för mycket kräks du.
Ordspråksboken	Ords	20	25	17	Besök inte din vän för ofta, får han för mycket av dig tål han dig inte.
Ordspråksboken	Ords	20	25	18	En klubba, ett svärd, en vass pil är den som vittnar falskt mot sin vän.
Ordspråksboken	Ords	20	25	19	En ruttnande tand, en snubblande fot är förtröstan på en svekfull i nödens stund.
Ordspråksboken	Ords	20	25	20	Som att hälla syra i sår är det att sjunga för ett sorgset hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	25	21	Är din fiende hungrig, ge honom bröd, är han törstig, ge honom vatten.
Ordspråksboken	Ords	20	25	22	Då samlar du glödande kol på hans huvud och Herren skall ge dig din lön.
Ordspråksboken	Ords	20	25	23	Nordanvind för med sig regn och vredgad uppsyn förstuckna ord.
Ordspråksboken	Ords	20	25	24	Bättre bo i en vrå på taket än dela hus med en grälsjuk hustru.
Ordspråksboken	Ords	20	25	25	Som friskt vatten för en torr strupe är goda nyheter från fjärran land.
Ordspråksboken	Ords	20	25	26	En källa som grumlas, en brunn som förorenas är en rättfärdig som ger vika för en syndare.
Ordspråksboken	Ords	20	25	27	För mycket honung är inte nyttigt; var sparsam med berömmande ord.
Ordspråksboken	Ords	20	25	28	Som en stad med nedrivna murar är en man utan självbehärskning.
Ordspråksboken	Ords	20	26	1	Som snö om sommaren och regn vid skörden, lika illa passar ära för dåren.
Ordspråksboken	Ords	20	26	2	Som den flaxande sparven, som svalan i flykt är en grundlös förbannelse som far förbi.
Ordspråksboken	Ords	20	26	3	Piska åt hästen, betsel åt åsnan och ris åt dårens rygg!
Ordspråksboken	Ords	20	26	4	Svara inte dåren på hans eget dumma sätt, då kan du själv bli likadan.
Ordspråksboken	Ords	20	26	5	Svara dåren på hans eget dumma sätt, annars kan han tro att han är klok.
Ordspråksboken	Ords	20	26	6	Den som sänder bud med en dåre hugger benen av sig och utmanar olyckan.
Ordspråksboken	Ords	20	26	7	Kraftlösa som den lames ben blir ordspråk i dårens mun.
Ordspråksboken	Ords	20	26	8	Som att binda fast stenen i slungan är det att ge dåren ära.
Ordspråksboken	Ords	20	26	9	Som en törntagg i handen på den druckne blir ordspråk i dårens mun.
Ordspråksboken	Ords	20	26	10	En skytt som sårar alla som går förbi är den som lejer dåren och drinkaren.
Ordspråksboken	Ords	20	26	11	Hunden vänder om till sin spya, och dåren gör om sin dumhet.
Ordspråksboken	Ords	20	26	12	Ser du en man som tror att han är klok – det är mer hopp om dåren än om honom.
Ordspråksboken	Ords	20	26	13	Den late säger: »Det är ett vilddjur på vägen, det är ett lejon på gatan!«
Ordspråksboken	Ords	20	26	14	Dörren vänder sig på gångjärnet, den late vänder sig på sängen.
Ordspråksboken	Ords	20	26	15	Den late sticker handen i skålen men orkar inte föra den till munnen.
Ordspråksboken	Ords	20	26	16	Den late tror att han är klokare än sju som ger vettiga svar.
Ordspråksboken	Ords	20	26	17	Som att dra en hund i örat är det att brusa upp vid andras gräl.
Ordspråksboken	Ords	20	26	18	Lik en galning som skickar i väg bränder och pilar och död
Ordspråksboken	Ords	20	26	19	är den som lurar sin vän och sedan säger: Jag skämtade bara!
Ordspråksboken	Ords	20	26	20	När veden är slut slocknar elden, när baktalaren gått dör grälet ut.
Ordspråksboken	Ords	20	26	21	Kol för glöden, ved för elden och en grälmakare för att striden skall flamma.
Ordspråksboken	Ords	20	26	22	Baktalarens ord är som läckerheter, de slinker ner i människans inre.
Ordspråksboken	Ords	20	26	23	Som glasyr över lera är smicker på tungan och ondska i hjärtat.
Ordspråksboken	Ords	20	26	24	Ovännen har hycklande ord på läpparna, i sitt inre gömmer han svek.
Ordspråksboken	Ords	20	26	25	Han talar så vackert, men tro honom inte! Sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
Ordspråksboken	Ords	20	26	26	Han kan förställa sig och dölja sitt hat, men hans ondska skall bli uppenbar för alla.
Ordspråksboken	Ords	20	26	27	Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar upp en sten får den över sig.
Ordspråksboken	Ords	20	26	28	Lögnaren hatar dem han skadar, smickraren vållar fördärv.
Ordspråksboken	Ords	20	27	1	Yvs inte över morgondagen, du vet inte vad den bär i sitt sköte.
Ordspråksboken	Ords	20	27	2	Låt en annan prisa dig, inte din egen mun, en främmande, inte dina egna läppar.
Ordspråksboken	Ords	20	27	3	Stenen är tung, sanden en börda, men tyngre att bära är dårens ilska.
Ordspråksboken	Ords	20	27	4	Vreden är grym, raseriet en stormflod, men vem håller stånd mot svartsjukan?
Ordspråksboken	Ords	20	27	5	Bättre öppen kritik än dold kärlek.
Ordspråksboken	Ords	20	27	6	Vännens örfil är ärligt menad, fiendens kyssar vill bedra.
Ordspråksboken	Ords	20	27	7	Den mätte ratar den finaste honung, den hungrige finner det beska sött.
Ordspråksboken	Ords	20	27	8	Lik en fågel långt från sitt bo är en människa långt från sitt hem.
Ordspråksboken	Ords	20	27	9	Olja och rökelse gör hjärtat glatt, vänskapens sötma ger själen kraft.
Ordspråksboken	Ords	20	27	10	Överge inte din och din fars vän, gå inte till din bror när du själv är i nöd. Bättre nära granne än fjärran frände.
Ordspråksboken	Ords	20	27	11	Bli vis, min son, så gör du mig lycklig, och jag kan ge mina belackare svar på tal.
Ordspråksboken	Ords	20	27	12	Den kloke ser faran och tar skydd, den oerfarne trampar på och får sitt straff.
Ordspråksboken	Ords	20	27	13	Ta manteln från den som borgat för en främling, kräv pant då det gäller en okänd.
Ordspråksboken	Ords	20	27	14	Välsignar man någon högljutt tidigt om morgonen, tas det som en förbannelse.
Ordspråksboken	Ords	20	27	15	Som evigt takdropp en regnig dag, så är en gnatig hustru.
Ordspråksboken	Ords	20	27	16	Att hejda henne är som att hejda vinden, som att gripa olja med handen.
Ordspråksboken	Ords	20	27	17	Järn ger skärpa åt järn, människa åt människa.
Ordspråksboken	Ords	20	27	18	Den som vårdar fikonträdet får äta dess frukt, den som sköter om sin herre blir ärad.
Ordspråksboken	Ords	20	27	19	Som anletsdragen präglar det yttre, så präglar hjärtat människan.
Ordspråksboken	Ords	20	27	20	Dödsriket och avgrunden är omättliga, och omättliga är människans ögon.
Ordspråksboken	Ords	20	27	21	Silver prövas i degeln och guld i ugnen, och människan döms efter sitt rykte.
Ordspråksboken	Ords	20	27	22	Stöt dåren i morteln, krossa honom bland kornen – dårskapen går inte ur honom.
Ordspråksboken	Ords	20	27	23	Håll reda på hur fåren har det, ta väl hand om dina hjordar.
Ordspråksboken	Ords	20	27	24	Inte består skatter för evigt eller rikedom släktled efter släktled.
Ordspråksboken	Ords	20	27	25	Men när nytt gräs kommer upp efter slåttern och fodret samlas in från bergen,
Ordspråksboken	Ords	20	27	26	då har du lamm som ger kläder och bockar så att du kan köpa mark
Ordspråksboken	Ords	20	27	27	och getmjölk nog till föda åt dig själv, till föda åt din familj och till dina pigors uppehälle.
Ordspråksboken	Ords	20	28	1	Den onde flyr fast ingen jagar honom, den rättfärdige är orädd som ett lejon.
Ordspråksboken	Ords	20	28	2	Ett land i uppror får många härskare, den kloke och erfarne skapar varaktig ordning.
Ordspråksboken	Ords	20	28	3	En storman som förtrycker de svaga är ett slagregn som fördärvar grödan.
Ordspråksboken	Ords	20	28	4	De som överger lagen prisar syndaren, de som håller fast vid lagen bekämpar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	28	5	Gudlösa människor inser inte vad det rätta är, men de som söker Herren har insikt i allt.
Ordspråksboken	Ords	20	28	6	Bättre fattig och oförvitlig än rik på orätt väg.
Ordspråksboken	Ords	20	28	7	En förståndig son håller fast vid lagen, den som sitter bland rumlare skämmer ut sin far.
Ordspråksboken	Ords	20	28	8	Den som ökar sin rikedom genom ocker och räntor samlar åt den som hjälper de fattiga.
Ordspråksboken	Ords	20	28	9	När en man vägrar lyssna till lagen blir även hans bön något avskyvärt.
Ordspråksboken	Ords	20	28	10	Den som lurar de redliga vilse, han faller i sin egen grop; det goda tillfaller den oförvitlige.
Ordspråksboken	Ords	20	28	11	Den rike tycker att han är klok, en fattig med insikt genomskådar honom.
Ordspråksboken	Ords	20	28	12	De rättfärdigas triumf firas med prakt och glans, när de onda tar makten håller folk sig undan.
Ordspråksboken	Ords	20	28	13	Att dölja sina brott ger ingen framgång, den som bekänner och ångrar sig blir benådad.
Ordspråksboken	Ords	20	28	14	Lycklig den som alltid fruktar, den som förhärdar sig störtar i olycka.
Ordspråksboken	Ords	20	28	15	Som ett rytande lejon, en slående björn är en ond härskare över ett svagt folk.
Ordspråksboken	Ords	20	28	16	En oförståndig furste ökar förtrycket, den som skyr rofferi får leva länge.
Ordspråksboken	Ords	20	28	17	Den som tyngs av blodskuld skall vara på flykt intill döden: ingen får hjälpa honom.
Ordspråksboken	Ords	20	28	18	Den oförvitlige kan vandra trygg, den som tar orätta vägar faller i gropen.
Ordspråksboken	Ords	20	28	19	Den som odlar sin jord får äta sig mätt, den som jagar efter tomhet mättas med fattigdom.
Ordspråksboken	Ords	20	28	20	En pålitlig man blir rikt välsignad, den som snabbt vill bli rik får sitt straff.
Ordspråksboken	Ords	20	28	21	Att vara partisk är aldrig rätt, men somliga gör orätt för en brödbit.
Ordspråksboken	Ords	20	28	22	Den girige ränner efter rikedom, han vet inte att nöden hinner upp honom.
Ordspråksboken	Ords	20	28	23	Den som tillrättavisar uppskattas mer än den som bara kommer med smicker.
Ordspråksboken	Ords	20	28	24	Den som plundrar sin far och mor och säger: »Det är inget brott!« han är en dråpares like.
Ordspråksboken	Ords	20	28	25	Snikenhet skapar tvist, att lita på Herren ger rik lön.
Ordspråksboken	Ords	20	28	26	En dåre är den som litar på eget förnuft, den som följer visheten går säker.
Ordspråksboken	Ords	20	28	27	Den som ger åt de fattiga skall ingenting sakna, den som vänder bort blicken förbannas av många.
Ordspråksboken	Ords	20	28	28	När de onda tar makten gömmer sig folk, när de faller blir de rättfärdiga många.
Ordspråksboken	Ords	20	29	1	Den som tuktas ofta och ändå är stursk skall krossas plötsligt och ohjälpligt.
Ordspråksboken	Ords	20	29	2	När de rättfärdiga är många gläder sig folket, när de onda härskar suckar folket.
Ordspråksboken	Ords	20	29	3	Den som älskar vishet ger sin far glädje, den som går till horor gör av med förmögenheten.
Ordspråksboken	Ords	20	29	4	Med rättvisa bygger kungen upp landet, den som ökar pålagorna ödelägger det.
Ordspråksboken	Ords	20	29	5	Den som smickrar sin nästa lägger ut ett nät för hans fötter.
Ordspråksboken	Ords	20	29	6	Den gudlöse snärjs i sin synd, men den rättfärdige kan glädjas och jubla.
Ordspråksboken	Ords	20	29	7	Den rättfärdige sörjer för de svagas rätt, den onde saknar all insikt.
Ordspråksboken	Ords	20	29	8	Hädare hetsar upp hela staden, de visa får vreden att lägga sig.
Ordspråksboken	Ords	20	29	9	När den vise drar dåren inför rätta blir det skrik och skratt och ingen ordning.
Ordspråksboken	Ords	20	29	10	De blodtörstiga hatar den oskyldige, men de rättrådiga skyddar hans liv.
Ordspråksboken	Ords	20	29	11	Dåren ger luft åt sin vrede, den vise behärskar sig.
Ordspråksboken	Ords	20	29	12	En härskare som lyssnar på lögner får idel skurkar i sin tjänst.
Ordspråksboken	Ords	20	29	13	Fattig och förtryckare lever sida vid sida, åt båda ger Herren ögonens ljus.
Ordspråksboken	Ords	20	29	14	När kungen dömer de svaga rättvist skall hans tron bestå för alltid.
Ordspråksboken	Ords	20	29	15	Tuktan med käppen ger vishet, men en ouppfostrad pojke är en skam för sin mor.
Ordspråksboken	Ords	20	29	16	När de onda frodas, frodas synden, men de rättfärdiga skall se deras fall.
Ordspråksboken	Ords	20	29	17	Tukta din son, så gör han dig nöjd och fyller dig med välbehag.
Ordspråksboken	Ords	20	29	18	Utan profeter förvildas folket, lycklig den som håller lagen.
Ordspråksboken	Ords	20	29	19	Ord fostrar ingen slav, han förstår men lyder inte.
Ordspråksboken	Ords	20	29	20	Ser du en som pratar i tid och otid – det är mera hopp om en dåre.
Ordspråksboken	Ords	20	29	21	Om en slav skäms bort från ungdomen blir han uppstudsig med tiden.
Ordspråksboken	Ords	20	29	22	En argsint man vållar gräl, den hetlevrade förbryter sig ofta.
Ordspråksboken	Ords	20	29	23	Högmod leder till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Ordspråksboken	Ords	20	29	24	Hälaren är sin egen fiende, han hör förbannelsen men tiger.
Ordspråksboken	Ords	20	29	25	Fruktan för människor blir en snara, men den som litar på Herren får skydd.
Ordspråksboken	Ords	20	29	26	Många söker företräde hos härskaren, men av Herren får var man sin rätt.
Ordspråksboken	Ords	20	29	27	Missdådaren är vidrig för de rättfärdiga, den redbare är vidrig för de onda.
Ordspråksboken	Ords	20	30	1	Ord av Agur, Jakes son, från Massa.
Ordspråksboken	Ords	20	30	2	Jag är som ett oskäligt djur, mänskligt förstånd fattas mig.
Ordspråksboken	Ords	20	30	3	Jag har inte förvärvat vishet, kunskap om den Helige saknar jag.
Ordspråksboken	Ords	20	30	4	Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har fångat vinden i sina kupade händer? Vem har knutit in vattnet i sin mantel? Vem har märkt ut jordens gränser? Vad heter han, vad heter hans son – vet du det?
Ordspråksboken	Ords	20	30	5	Alla Guds ord är utan slagg, han är en sköld för dem som flyr till honom.
Ordspråksboken	Ords	20	30	6	Lägg ingenting till hans ord, så att han inte kan anklaga dig för lögn.
Ordspråksboken	Ords	20	30	7	Två saker ber jag dig om, neka mig dem aldrig till min död:
Ordspråksboken	Ords	20	30	8	håll falskhet och lögn ifrån mig, och gör mig varken fattig eller rik. Ge mig bara mitt beskärda bröd,
Ordspråksboken	Ords	20	30	9	gör mig varken så mätt att jag förnekar dig och säger: »Vem är Herren?« eller så utblottad att jag stjäl och kränker min Guds namn.
Ordspråksboken	Ords	20	30	10	Förtala inte slaven hos hans herre, då förbannar han dig och du får ditt straff.
Ordspråksboken	Ords	20	30	11	Det finns de som förbannar sin far och inte välsignar sin mor.
Ordspråksboken	Ords	20	30	12	Det finns de som tror sig vara rena men inte har tvättat av sig sin smuts.
Ordspråksboken	Ords	20	30	13	Det finns de som har stolta ögon och kastar högmodiga blickar.
Ordspråksboken	Ords	20	30	14	Det finns de som har svärd till tänder och knivar till käftar, de vill äta de svaga ur landet, de fattiga från deras jord.
Ordspråksboken	Ords	20	30	15	Blodigeln har två döttrar: Mer! och Mer! Tre ting är omättliga, fyra säger aldrig: Nog!
Ordspråksboken	Ords	20	30	16	Dödsriket, det ofruktsamma skötet, jorden som aldrig blir mätt på vatten och elden som aldrig säger: Nog!
Ordspråksboken	Ords	20	30	17	Den som ser hånfullt på sin far och vägrar att lyda sin mor, hans ögon skall ravinens korpar hacka ut och örnens ungar äta upp.
Ordspråksboken	Ords	20	30	18	Tre ting övergår mitt förstånd, fyra kan jag inte fatta:
Ordspråksboken	Ords	20	30	19	örnens väg över himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg över havet och mannens väg i kvinnan.
Ordspråksboken	Ords	20	30	20	Så gör äktenskapsbryterskan: äter, torkar sig om munnen och säger: Jag har inget ont gjort.
Ordspråksboken	Ords	20	30	21	Tre är det som får jorden att bäva, fyra kan den inte uthärda:
Ordspråksboken	Ords	20	30	22	en slav som blir kung, en odåga som lever gott,
Ordspråksboken	Ords	20	30	23	en förskjuten kvinna som blir gift och en piga som tar sin matmors plats.
Ordspråksboken	Ords	20	30	24	Fyra är det som är små på jorden och ändå visast bland de visa:
Ordspråksboken	Ords	20	30	25	myran är utan styrka men samlar sin föda om sommaren,
Ordspråksboken	Ords	20	30	26	klippgrävlingen är utan kraft men bygger sitt bo i klyftorna,
Ordspråksboken	Ords	20	30	27	gräshoppan har ingen kung men rycker fram i slutna led,
Ordspråksboken	Ords	20	30	28	ödlan kan fångas med händerna, ändå finns den i kungens palats.
Ordspråksboken	Ords	20	30	29	Tre är det som rör sig ståtligt, fyra som har ståtlig gång:
Ordspråksboken	Ords	20	30	30	lejonet, starkast bland djuren, som inte viker för någon,
Ordspråksboken	Ords	20	30	31	den kråmande tuppen och bocken och kungen i spetsen för sin här.
Ordspråksboken	Ords	20	30	32	Har du förhävt dig, tanklöst eller med avsikt – sätt handen för munnen!
Ordspråksboken	Ords	20	30	33	Ty som ost pressas fram ur mjölk och blod pressas fram ur näsan, så pressas fejd ur vrede.
Ordspråksboken	Ords	20	31	1	Ord till Lemuel, kung av Massa, med vilka hans mor förmanade honom:
Ordspråksboken	Ords	20	31	2	Nej, min son, nej, mitt skötes son, nej, mina löftens son!
Ordspråksboken	Ords	20	31	3	Ge inte din kraft åt kvinnor, hänge dig inte åt dem som är kungars fördärv.
Ordspråksboken	Ords	20	31	4	Kungar anstår det inte, Lemuel, kungar anstår det inte att dricka vin, furstar inte att trakta efter rusdrycker,
Ordspråksboken	Ords	20	31	5	så att de dricker och glömmer lagen och vränger rätten för de nödställda.
Ordspråksboken	Ords	20	31	6	Ge vin åt dem som har det svårt, ge de bedrövade att dricka,
Ordspråksboken	Ords	20	31	7	så att de glömmer sin fattigdom och inte tänker på sitt elände mer.
Ordspråksboken	Ords	20	31	8	Höj din röst för den stumme, till försvar för alla som sviktar.
Ordspråksboken	Ords	20	31	9	Höj din röst och döm rättfärdigt, försvara de fattiga och svaga.
Ordspråksboken	Ords	20	31	10	Att finna en driftig hustru, vem förunnas det – långt mer än pärlor är hon värd.
Ordspråksboken	Ords	20	31	11	Blint litar hennes man på henne, och vinsten uteblir inte.
Ordspråksboken	Ords	20	31	12	Dagligen är hon honom till nytta, aldrig till skada.
Ordspråksboken	Ords	20	31	13	Efter att ha skaffat ull och lin arbetar hon med flinka händer.
Ordspråksboken	Ords	20	31	14	Från avlägsna trakter hämtar hon förråd, hon är som köpmannens skepp.
Ordspråksboken	Ords	20	31	15	Gryningen är inte inne när hon stiger upp, sätter fram mat åt familjen och ger pigorna deras portioner.
Ordspråksboken	Ords	20	31	16	Hon ser ut en åker och köper den, planterar en vingård för det hon själv har tjänat.
Ordspråksboken	Ords	20	31	17	Ivrigt går hon till verket och hugger i med starka armar.
Ordspråksboken	Ords	20	31	18	Kan hon märka att affärerna går bra får hennes lampa brinna hela natten.
Ordspråksboken	Ords	20	31	19	Lätt hanterar hon sländtrissan och håller sländan i handen.
Ordspråksboken	Ords	20	31	20	Mot de svaga räcker hon ut handen, hon öppnar sin famn för de fattiga.
Ordspråksboken	Ords	20	31	21	När snön kommer ängslas hon inte: hela familjen har kläder av ylle.
Ordspråksboken	Ords	20	31	22	Också täcken väver hon själv, hon är klädd i linne och purpur.
Ordspråksboken	Ords	20	31	23	På hennes man ser alla med aktning, där han sitter bland de äldste i porten.
Ordspråksboken	Ords	20	31	24	Rockar av linne syr hon och säljer, handlaren förser hon med bälten.
Ordspråksboken	Ords	20	31	25	Styrka och värdighet utstrålar hon och ser leende framtiden an.
Ordspråksboken	Ords	20	31	26	Talar gör hon med klokhet, vänliga förmaningar delar hon ut.
Ordspråksboken	Ords	20	31	27	Uppmärksamt följer hon allt i huset, aldrig äter hon lättjans bröd.
Ordspråksboken	Ords	20	31	28	Välsignad blir hon av sina barn, och hennes man lovprisar henne:
Ordspråksboken	Ords	20	31	29	Åtskilliga duktiga kvinnor har jag sett, men du överträffar dem alla! –
Ordspråksboken	Ords	20	31	30	Älsklighet kan bedra, skönhet förgår, för sin gudsfruktan skall en hustru prisas.
Ordspråksboken	Ords	20	31	31	Överlämna åt henne hennes mödas lön, må hon prisas i portarna för sina verk.
Predikaren	Pred	21	1	1	Ord av Predikaren, son till David och kung i Jerusalem.
Predikaren	Pred	21	1	2	Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.
Predikaren	Pred	21	1	3	Vad får människan ut av all sin möda under solen?
Predikaren	Pred	21	1	4	Släkte går och släkte kommer, jorden är evigt densamma.
Predikaren	Pred	21	1	5	Solen går upp och solen går ner, så skyndar den tillbaka till platsen för sin uppgång.
Predikaren	Pred	21	1	6	Vinden blåser åt söder, så slår den om mot norr, ständigt slår vinden om, slår om och vänder igen.
Predikaren	Pred	21	1	7	Alla floder flyter mot havet, men havet blir aldrig fullt. Dit floderna har vandrat vandrar de alltid på nytt.
Predikaren	Pred	21	1	8	Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt. Ögat blir aldrig mätt på att se, örat får aldrig nog av att höra.
Predikaren	Pred	21	1	9	Vad som har varit kommer att vara, vad som har skett skall ske igen. Det finns ingenting nytt under solen.
Predikaren	Pred	21	1	10	Säger man om något: »Det här är nytt!« så har det ändå funnits före oss, alltsedan urminnes tid.
Predikaren	Pred	21	1	11	Ingen minns de släkten som gått, och framtida släkten skall glömmas av dem som följer efter.
Predikaren	Pred	21	1	12	Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 
Predikaren	Pred	21	1	13	Jag föresatte mig att med vishet utforska och undersöka allt som sker under himlen. Tungt är det arbete Gud har lagt på människan. 
Predikaren	Pred	21	1	14	Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	1	15	Krokigt kan inte bli rakt. Vad man inte har kan man inte räkna.
Predikaren	Pred	21	1	16	Jag tänkte: Jag har samlat större visdom än någon som före mig har härskat över Jerusalem. Jag har trängt djupt i vishet och vetande. 
Predikaren	Pred	21	1	17	Jag föresatte mig att förstå vad vishet och vetande är, vad dumhet och dårskap är, men jag har insett att också detta är ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	1	18	Stor visdom, stor sorg. Mer kunskap, mer plåga.
Predikaren	Pred	21	2	1	Jag tänkte: Nåväl, då vill jag pröva på glädjen och njuta livets goda. Men även detta var tomhet.
Predikaren	Pred	21	2	2	Det är dåraktigt, sade jag om skrattet, och om glädjen: Vad tjänar den till?
Predikaren	Pred	21	2	3	Jag beslöt mig för att njuta av vin men ändå låta visheten råda i mitt hjärta. Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad som är bäst för människor att göra under himlen, de dagar livet varar.
Predikaren	Pred	21	2	4	Jag grep mig an med stora företag: jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar. 
Predikaren	Pred	21	2	5	Jag anlade trädgårdar och parker med fruktträd av alla slag. 
Predikaren	Pred	21	2	6	Jag byggde dammar för att bevattna en skog av grönskande träd. 
Predikaren	Pred	21	2	7	Jag skaffade mig slavar och slavinnor, och nya slavar föddes i mitt hus. Mina hjordar av oxar och får blev större än vad någon haft före mig i Jerusalem. 
Predikaren	Pred	21	2	8	Jag hopade silver och guld, rika skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är männens lust: kvinnor och åter kvinnor. 
Predikaren	Pred	21	2	9	Så överträffade jag alla som varit före mig i Jerusalem. Och min visdom svek mig inte. 
Predikaren	Pred	21	2	10	Allt vad mina ögon begärde lät jag dem få, ingen glädje nekade jag mig. I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen fick jag för min möda. 
Predikaren	Pred	21	2	11	Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen.
Predikaren	Pred	21	2	12	Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen. – Vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som man förut gjort! – 
Predikaren	Pred	21	2	13	Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret.
Predikaren	Pred	21	2	14	Den vise har ögon att se med, dåren vandrar i mörker. Men jag vet att samma öde drabbar dem båda. 
Predikaren	Pred	21	2	15	Jag tänkte: Dårens öde drabbar också mig. Vad har då all min vishet tjänat till? Och jag sade mig: Även detta är tomhet. 
Predikaren	Pred	21	2	16	Ty minnet av den vise lever inte evigt, inte längre än minnet av dåren. Inom kort är båda glömda. Och den vise dör liksom dåren.
Predikaren	Pred	21	2	17	Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga. Allt är tomhet, ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	2	18	Jag hatade också allt som jag med möda förvärvat under solen: det måste jag lämna till den som kommer efter mig. 
Predikaren	Pred	21	2	19	Vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå skall han råda över allt vad jag med möda och klokhet har förvärvat under solen. Även detta är tomhet.
Predikaren	Pred	21	2	20	Då greps jag av förtvivlan över all min möda under solen. 
Predikaren	Pred	21	2	21	Ty också den som har strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt ner någon möda på det. Även detta är tomhet och ett stort elände.
Predikaren	Pred	21	2	22	Vad får då människan ut av all sin möda, av all sin mödosamma strävan under solen?
Predikaren	Pred	21	2	23	Var dag är en smärta, var syssla en plåga. Inte ens om natten finner hjärtat ro. Även detta är tomhet.
Predikaren	Pred	21	2	24	Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva. 
Predikaren	Pred	21	2	25	Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan? 
Predikaren	Pred	21	2	26	Han ger vishet, kunskap och glädje åt den som behagar honom, men syndaren ger han arbetet med att samla och lägga på hög – och sedan lämnar han alltsammans åt den som behagar honom. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	3	1	Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
Predikaren	Pred	21	3	2	en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp,
Predikaren	Pred	21	3	3	en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
Predikaren	Pred	21	3	4	en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa,
Predikaren	Pred	21	3	5	en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
Predikaren	Pred	21	3	6	en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta,
Predikaren	Pred	21	3	7	en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala,
Predikaren	Pred	21	3	8	en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.
Predikaren	Pred	21	3	9	Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? 
Predikaren	Pred	21	3	10	Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. 
Predikaren	Pred	21	3	11	Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. 
Predikaren	Pred	21	3	12	Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. 
Predikaren	Pred	21	3	13	Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.
Predikaren	Pred	21	3	14	Jag vet att vad Gud gör består för alltid, ingen kan lägga något därtill, ingen kan dra något därifrån. Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.
Predikaren	Pred	21	3	15	Det som är har redan varit, det som kommer har redan funnits. Gud letar åter fram det flydda.
Predikaren	Pred	21	3	16	Vidare såg jag under solen:
Predikaren	Pred	21	3	17	Jag tänkte: Gud dömer både rättfärdiga och orättfärdiga. För allt som sker, för varje handling finns en tid.
Predikaren	Pred	21	3	18	Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud skall pröva dem och de själva inse att de är djuren lika. 
Predikaren	Pred	21	3	19	Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren. Allting är tomhet.
Predikaren	Pred	21	3	20	Allt går mot samma mål: allt har kommit av jord, och allt blir jord igen.
Predikaren	Pred	21	3	21	Vem vet om människornas livsande stiger uppåt, mot höjden, medan djurens sjunker neråt, mot jorden?
Predikaren	Pred	21	3	22	Jag insåg att det inte finns något gott för människan utom glädjen i arbetet; det är hennes beskärda del. Vem visar människan vad som kommer efter henne?
Predikaren	Pred	21	4	1	Vidare såg jag alla de våldsdåd som begås under solen:
Predikaren	Pred	21	4	2	Jag sade: De döda, som redan gått bort, är lyckligare än de levande, som ännu är kvar i livet. 
Predikaren	Pred	21	4	3	Men lyckligast är den som ännu inte är till, den som sluppit se allt det onda som sker under solen.
Predikaren	Pred	21	4	4	Jag såg att all strävan och all framgång bottnar i den enes avund mot den andre. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	4	5	Dåren sitter med händerna i kors och tär på sitt eget hull.
Predikaren	Pred	21	4	6	Bättre en handfull i lugn och ro än två händer fulla och mycket möda, ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	4	7	Jag såg ännu mer av tomheten under solen: 
Predikaren	Pred	21	4	8	en man står helt ensam, har varken son eller bror. Ändå är det ingen måtta på hans möda, och han spanar alltid lika girigt efter rikedom. »Men för vem sliter jag och nekar mig livets goda?« Även detta är tomhet och ett eländigt arbete.
Predikaren	Pred	21	4	9	Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. 
Predikaren	Pred	21	4	10	Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp. 
Predikaren	Pred	21	4	11	Likaså: om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm?
Predikaren	Pred	21	4	12	Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och tredubbel tråd brister inte så snart.
Predikaren	Pred	21	4	13	Bättre en pojke, fattig och förståndig, än en kung som är gammal och dåraktig, en som inte längre har vett att ta varning.
Predikaren	Pred	21	4	14	Ty från fängelsehålan steg han till kungatronen, fast han föddes fattig i sitt rike. 
Predikaren	Pred	21	4	15	Jag såg allt levande som vandrar under solen sluta upp kring den unge tronföljaren, som skulle träda i den andres ställe. 
Predikaren	Pred	21	4	16	Oändligt stor var den skara han ledde. Ändå är han inte till någon glädje för senare släkten. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	4	17	Tänk dig för när du går till Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör; i sin okunnighet handlar de illa.
Predikaren	Pred	21	5	1	Var inte för snar att tala, säg ingenting förhastat inför Gud – han är i himlen och du på jorden. Låt därför dina ord vara få.
Predikaren	Pred	21	5	2	Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat.
Predikaren	Pred	21	5	3	När du ger Gud ett löfte, så dröj inte att infria det, han har inget fördrag med dårar: håll alltså vad du lovar! 
Predikaren	Pred	21	5	4	Bättre ingenting lova än lova och ingenting hålla. 
Predikaren	Pred	21	5	5	Låt inte din tunga förleda dig till synd, och säg inte till Guds sändebud: »Det var ett misstag!« Låt inte dina ord dra Guds vrede över dig, så att han förstör allt vad du har gjort. 
Predikaren	Pred	21	5	6	Mitt i alla drömmar, all tomhet, alla ord: Frukta Gud!
Predikaren	Pred	21	5	7	Om du i din del av landet ser den fattige förtryckas och lag och rätt förtrampas, bli inte förvånad: den ene makthavaren bevakar den andre, och över dem sitter flera med makt. 
Predikaren	Pred	21	5	8	
Predikaren	Pred	21	5	9	Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet. 
Predikaren	Pred	21	5	10	Ju större förmögenhet, desto fler som tär på den. Vilken glädje ger den ägaren annat än ögats glädje? 
Predikaren	Pred	21	5	11	God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
Predikaren	Pred	21	5	12	Jag har sett något ont och plågsamt under solen: hopsparad rikedom blir sin ägares olycka. 
Predikaren	Pred	21	5	13	Trots hans tunga arbete går rikedomen förlorad, och får han då en son har han inget att ge honom. 
Predikaren	Pred	21	5	14	Lika naken som han kom till världen går han åter bort: så som han kom, så skall han gå. Ingenting får han ta med sig på färden av allt vad han med möda har förvärvat. 
Predikaren	Pred	21	5	15	Ja, detta är något ont och plågsamt: sådan han kom får han gå härifrån. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind? 
Predikaren	Pred	21	5	16	Alla hans dagar är mörker och sorg, djupaste missmod, sjukdom och förbittring.
Predikaren	Pred	21	5	17	Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud har gett henne att leva. Det är hennes beskärda del. 
Predikaren	Pred	21	5	18	När Gud ger en människa gods och guld och förmåga att njuta av det, ta ut sin del och vara glad under sin möda, då är det en gåva från Gud. 
Predikaren	Pred	21	5	19	Hon tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger.
Predikaren	Pred	21	6	1	Det finns ett ont som jag har sett under solen, och tungt vilar det på människan: 
Predikaren	Pred	21	6	2	det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting fattas av allt som han åtrår, men inte låter honom njuta av det; det får i stället en främling göra. Detta är tomhet och en svår plåga.
Predikaren	Pred	21	6	3	En man kan få hundra barn och leva otaliga år, men om han aldrig blir tillfredsställd i livet, hur länge han än lever, och kanske inte ens får en grav, då säger jag: Ett dödfött barn är lyckligare! 
Predikaren	Pred	21	6	4	Förgäves kom det till världen, in i mörkret går det, och i mörker höljs dess namn. 
Predikaren	Pred	21	6	5	Det har inte sett solen och det anar ingenting, men dess ro är djupare än hans. 
Predikaren	Pred	21	6	6	Om han än lever i tusen år, två gånger om, får han ändå aldrig njuta livets goda. Alla kommer ju till en och samma plats.
Predikaren	Pred	21	6	7	Människan sliter ständigt för bröd, men hungern blir aldrig stillad.
Predikaren	Pred	21	6	8	Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige att veta hur man möter livet?
Predikaren	Pred	21	6	9	Bättre vad ögonen ser än vad åtrån söker. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.
Predikaren	Pred	21	6	10	Allt som finns till har redan fått sitt namn, och människans lott är bestämd. Hon kan inte gå till rätta med den som är starkare. 
Predikaren	Pred	21	6	11	Ju fler ord, desto större tomhet. Vad gagnar det människan?
Predikaren	Pred	21	7	1	Vem vet vad som är gott för människan i livet, de dagar det tomma livet varar, de dagar hon lever lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer efter henne under solen?
Predikaren	Pred	21	7	2	Gott rykte är bättre än rökelse och dödsdagen bättre än födelsens dag.
Predikaren	Pred	21	7	3	Bättre gå till sorgehus än till gästabud. Vad som är slutet för envar må alla levande betänka.
Predikaren	Pred	21	7	4	Bekymmer är bättre än skratt. Fast minen är mörk kan sinnet vara ljust.
Predikaren	Pred	21	7	5	De visa är helst i sorgens hus, dårarna i glädjens.
Predikaren	Pred	21	7	6	Bättre klandras av en vis än lovsjungas av en dåre.
Predikaren	Pred	21	7	7	Ty som törnrisets knastrande under kitteln, så är dårens skratt.
Predikaren	Pred	21	7	8	Hot fördummar den vise, förståndet förmörkas av mutor.
Predikaren	Pred	21	7	9	Slutet är bättre än början, tålamod bättre än högmod.
Predikaren	Pred	21	7	10	Var inte snar till vrede, vreden bor i dårars bröst.
Predikaren	Pred	21	7	11	Säg inte: »Varför var det bättre förr?« Det är inte av vishet man frågar så.
Predikaren	Pred	21	7	12	Vishet är lika bra som förmögenhet, en förmån för dem som ser solen.
Predikaren	Pred	21	7	13	Vishet ger skydd liksom pengar ger skydd, men att äga vishet ger mer: den räddar den vises liv.
Predikaren	Pred	21	7	14	Se på vad Gud har gjort: vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
Predikaren	Pred	21	7	15	På lyckans dag skall du vara lycklig, och på olyckans dag skall du tänka så: Gud har gjort även denna dag, och människan har inget att klandra honom för.
Predikaren	Pred	21	7	16	I detta flyktiga liv har jag sett att rättfärdiga går under trots sin rättfärdighet, att onda lever länge trots sin ondska.
Predikaren	Pred	21	7	17	Var inte alltför rättfärdig, och visa dig inte alltför klok. Varför skulle du vålla ditt eget fördärv? 
Predikaren	Pred	21	7	18	Var inte alltför ond, och var inte dåraktig. Varför skulle du dö i förtid? 
Predikaren	Pred	21	7	19	Bäst är att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra: den som fruktar Gud lyckas med bådadera.
Predikaren	Pred	21	7	20	För den vise är visheten ett bättre värn än tio mäktiga män i staden.
Predikaren	Pred	21	7	21	Men det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det goda och aldrig syndar.
Predikaren	Pred	21	7	22	Bry dig inte om allt som sägs. Då hör du inte när din tjänare förbannar dig. 
Predikaren	Pred	21	7	23	Många gånger – det vet du själv – har också du förbannat andra.
Predikaren	Pred	21	7	24	Allt detta har jag prövat med vishetens hjälp. Jag sade: Jag vill vinna vishet – men den låg långt utom räckhåll.
Predikaren	Pred	21	7	25	Utom räckhåll ligger det som varit, djupt, djupt – vem kan finna det?
Predikaren	Pred	21	7	26	Jag föresatte mig nu att undersöka och utforska, att söka visheten och meningen. Jag insåg att ondska är oförnuft och dåraktiga handlingar vanvett.
Predikaren	Pred	21	7	27	Detta har jag funnit: bittrare än döden är kvinnan, hon är en snara, hennes hjärta är ett nät, hennes armar är bojor. Den som behagar Gud kommer undan, men syndaren blir hennes fånge.
Predikaren	Pred	21	7	28	Se här vad jag har funnit, säger Predikaren, då jag har lagt det ena till det andra för att finna meningen.
Predikaren	Pred	21	7	29	Något sökte jag ständigt förgäves: en enda människa fann jag bland tusen, men aldrig var det en kvinna.
Predikaren	Pred	21	7	30	Detta är vad jag kom fram till: Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster.
Predikaren	Pred	21	8	1	Vem är som den vise, vem förstår att tyda tingen? Vishet får människans ansikte att lysa, mildrar hennes hårda uppsyn.
Predikaren	Pred	21	8	2/3	Lyd kungens befallningar, svär ingen förhastad ed inför Gud. Kungen gör vad han behagar, lämna honom därför i fred och driv inte en dålig sak.
Predikaren	Pred	21	8	4	Kungens ord är lag, till honom kan ingen säga: »Vad gör du?«
Predikaren	Pred	21	8	5	Den som lyder hans befallning råkar inte illa ut. Den vise vet när man bör handla och hur.
Predikaren	Pred	21	8	6	För allting finns det en tid och ett sätt. Det onda vilar tungt på människan.
Predikaren	Pred	21	8	7	Hon vet inte vad som skall hända, vem kan säga henne vad som skall ske?
Predikaren	Pred	21	8	8	Ingen har makt över vinden, ingen kan hejda vinden. Ingen råder över dagen för sin död, ingen slipper undan i striden. Ondskan räddar aldrig sin man.
Predikaren	Pred	21	8	9	Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka. 
Predikaren	Pred	21	8	10	Sedan såg jag de onda . Även detta är tomhet.
Predikaren	Pred	21	8	11	Eftersom det onda inte får sin dom med ens uppmuntras människor att göra orätt. 
Predikaren	Pred	21	8	12	Så begår syndaren hundratals brott och får ändå sin frist. Nog vet jag att det skall gå väl för de gudfruktiga, ty de fruktar Gud, 
Predikaren	Pred	21	8	13	och illa för de onda – de lever kort, flyktiga som skuggan – ty de fruktar inte Gud. 
Predikaren	Pred	21	8	14	Men tomhet är också detta som sker på jorden, att rättfärdiga drabbas av det öde som de onda förtjänat och onda får den lott de rättfärdiga förtjänat. Jag tänkte: även detta är tomhet.
Predikaren	Pred	21	8	15	Då prisade jag glädjen, ty för människan finns inte något gott under solen utom att äta, dricka och vara glad. Detta står henne till buds i livets möda, de dagar som Gud ger henne under solen.
Predikaren	Pred	21	8	16	Så föresatte jag mig att bli förtrogen med visheten, och jag såg hur människor arbetar överallt, både dag och natt, utan att få en blund i ögonen. 
Predikaren	Pred	21	8	17	Då insåg jag vad som gäller om hela Guds verk: människan kan inte fatta det som sker under solen. Hur hon än strävar och söker fattar hon det inte, ja, även om den vise säger sig förstå fattar han ändå aldrig.
Predikaren	Pred	21	9	1	Allt detta har jag begrundat, allt detta har jag insett: de rättfärdiga och de visa och allt vad de gör vilar i Guds hand. Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte. Allt som väntar henne är tomhet.
Predikaren	Pred	21	9	2	Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den orättfärdige, den gode och den onde, den rene och den orene, den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode och syndaren lika, den som svär eden och den som vägrar.
Predikaren	Pred	21	9	3	Det är ett ont det som sker under solen, att alla går samma öde till mötes. Människornas hjärtan är fulla av ondska, dårskap bor i dem livet igenom, och till sist skall de samlas till de döda.
Predikaren	Pred	21	9	4	Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp.
Predikaren	Pred	21	9	5	De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. 
Predikaren	Pred	21	9	6	Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen.
Predikaren	Pred	21	9	7	Ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta – Gud har redan sagt ja till vad du gör.
Predikaren	Pred	21	9	8	Klä dig alltid i vitt, låt oljan flöda över ditt huvud.
Predikaren	Pred	21	9	9	Njut livet med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt flyktiga liv, det som Gud har gett dig under solen, ditt flyktiga liv. Det är din lott i livet, ditt mödosamma liv under solen.
Predikaren	Pred	21	9	10	Allt vad du kan göra skall du göra med kraft, ty i dödsriket, dit du går, finns varken handling eller mening, vetande eller vishet.
Predikaren	Pred	21	9	11	Vidare såg jag under solen: det är inte de snabba som vinner loppet, det är inte de tappra som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som har framgång: allt är tillfällighet och slump.
Predikaren	Pred	21	9	12	Människan vet inte när stunden är inne. Liksom fisken fångas i olycksnätet och fågeln fastnar i snaran, så blir människorna snärjda när olyckan plötsligt drabbar dem.
Predikaren	Pred	21	9	13	Jag såg också hur det kan gå med den största vishet under solen. 
Predikaren	Pred	21	9	14	Det var en liten stad med få invånare. Mot den tågade en stor konung. Han omringade den och byggde väldiga belägringsverk. 
Predikaren	Pred	21	9	15	Nu fanns det i staden en man, fattig men vis, och han kunde ha räddat staden med sin vishet. Men ingen kom att tänka på den fattige. 
Predikaren	Pred	21	9	16	Då sade jag:
Predikaren	Pred	21	9	17	De visas stilla tal är starkare än skränet från dårarnas hövding.
Predikaren	Pred	21	9	18	Vishet är bättre än vapen.
Predikaren	Pred	21	10	1	Död fluga får parfymen att stinka och jäsa, ett uns av dårskap väger mer än vishet och ära.
Predikaren	Pred	21	10	2	Den vises förstånd bringar lycka, dårens förstånd bringar olycka.
Predikaren	Pred	21	10	3	Var han än går kommer dårens förstånd till korta, han röjer sin dårskap för alla.
Predikaren	Pred	21	10	4	Om fursten rasar mot dig skall du inte lämna din post:
Predikaren	Pred	21	10	5	Här är något ont jag har sett under solen, ett missgrepp som beror av den som har makten:
Predikaren	Pred	21	10	6	dårskapen får sitta i högsätet, de rika på undanskymd plats.
Predikaren	Pred	21	10	7	Jag har sett slavar till häst och furstar till fots som slavar.
Predikaren	Pred	21	10	8	Den som gräver en grop faller själv däri, den som river en mur blir biten av en orm,
Predikaren	Pred	21	10	9	den som bryter sten blir skadad av sten, den som hugger ved kan göra sig illa.
Predikaren	Pred	21	10	10	Om yxan är slö och eggen inte slipas får man bruka desto större kraft. Man vinner på att gå till verket med vishet.
Predikaren	Pred	21	10	11	Om ormen hugger före besvärjelsen gör ormtjusaren ingen förtjänst.
Predikaren	Pred	21	10	12	Den vises ord banar väg till framgång, men dårens tunga blir hans fördärv.
Predikaren	Pred	21	10	13	Början av hans tal är dårskap och slutet renaste vanvett.
Predikaren	Pred	21	10	14	Dåren pratar och pratar.
Predikaren	Pred	21	10	15	Dårens möda tröttar ut honom, han hittar inte ens vägen till staden.
Predikaren	Pred	21	10	16	Ve det land där en tjänare är kung och där furstar börjar festa redan på morgonen.
Predikaren	Pred	21	10	17	Lyckligt det land där en ädling är kung och där furstar håller fest i rätt tid, med manlig måtta och utan rus.
Predikaren	Pred	21	10	18	Där slapphet bor sjunker taket in, lata händer lämnar huset otätt.
Predikaren	Pred	21	10	19	Gästabud gör man för nöjes skull, vin gör livet glatt, för pengar får man allt.
Predikaren	Pred	21	10	20	Förbanna inte kungen ens för dig själv, inte den rike ens i ditt sovrum. En fågel kan viska i någons öra, ditt ord kan bäras vidare på vingar.
Predikaren	Pred	21	11	1	Sänd ditt bröd över vattnet, en dag får du det åter.
Predikaren	Pred	21	11	2	Fördela vad du har på flera händer – du vet aldrig vilka olyckor som kan drabba landet.
Predikaren	Pred	21	11	3	När molnen är fyllda tömmer de regnet på jorden, och ett träd som faller, mot norr eller söder, ligger på den plats där det föll.
Predikaren	Pred	21	11	4	Den som vaktar på vinden får ingenting sått, den som blickar mot molnen får ingenting skördat.
Predikaren	Pred	21	11	5	Ingen vet hur livsanden kommer in i fostret hos den havande, lika litet förstår du hur Gud handlar, han som gör allt.
Predikaren	Pred	21	11	6	Så ut din säd på morgonen, och låt inte armen vila på kvällen. Du vet inte vad som lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda blir lika bra.
Predikaren	Pred	21	11	7	Ljuvligt är ljuset, det är skönt för ögonen att se solen.
Predikaren	Pred	21	11	8	Om människan lever i många år skall hon glädja sig åt dem alla och minnas att mörkrets dagar blir många. Allt som kommer är tomhet.
Predikaren	Pred	21	11	9	Gläd dig, yngling, medan du är ung, njut i fulla drag av din ungdom. Följ ditt hjärtas vägar, gå dit ögat leder dig. Men tänk på att för allt du gjort skall du ställas till ansvar av Gud.
Predikaren	Pred	21	11	10	Undvik allt som pinar ditt hjärta, allt som plågar din kropp: ungdom och blomning är snart förbi.
Predikaren	Pred	21	12	1	Tänk på din skapare i din ungdom, innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen glädje har att ge,
Predikaren	Pred	21	12	2	då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna, då regnet följs av nya moln.
Predikaren	Pred	21	12	3	Det är den dag då husets väktare darrar och de starka männen sviktar, då malerskorna slutat mala – de är för få – då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren,
Predikaren	Pred	21	12	4	då dörrarna mot gatan stängs till, då ljudet från kvarnen dämpas, stämman blir tunn som en fågels och sångrösten mister sin klang,
Predikaren	Pred	21	12	5	då man bävar för en backe och för fasorna på vägen, då mandelträdet lyser vitt, gräshoppan släpar sig fram och kaprisfrukten mist sin kraft, då människan går till sitt eviga hem och gråtarna väntar på gatan,
Predikaren	Pred	21	12	6	ja, innan silvertråden slits av och guldskålen brister, kruset krossas vid källan och brunnshjulet går i bitar;
Predikaren	Pred	21	12	7	då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den.
Predikaren	Pred	21	12	8	Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren, allt är tomhet.
Predikaren	Pred	21	12	9	Predikaren var inte bara en vis man, han gav också folket del av sin kunskap. Han vägde och granskade och ordnade många ordspråk. 
Predikaren	Pred	21	12	10	Predikaren sökte ge sina ord en tilltalande form och rättframt uttrycka sanningen. 
Predikaren	Pred	21	12	11	De visas ord är som oxpikar, och samlade tänkespråk som väl islagna spikar. De kommer från en och samme herde.
Predikaren	Pred	21	12	12	För övrigt, min son, ta varning:
Predikaren	Pred	21	12	13	Nu har du hört allt, och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor. 
Predikaren	Pred	21	12	14	Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont.
Höga visan	Höga v	22	1	1	Sångernas sång, av Salomo.
Höga visan	Höga v	22	1	2	Kyssar vill jag dricka ur hans mun! – Din kärlek är ljuvare än vin.
Höga visan	Höga v	22	1	3	Ljuvligt doftar din balsam, som Turak-balsam är ditt namn, och kvinnorna älskar dig.
Höga visan	Höga v	22	1	4	Ta mig med, låt oss skynda, för mig, konung, till ditt rum. Vi skall jubla och glädjas över dig och prisa din kärlek högre än vin. Med rätta älskar de dig.
Höga visan	Höga v	22	1	5	Jag är svart och skön, ni Jerusalems döttrar, svart som Kedars tält, som Shalmas hyddor.
Höga visan	Höga v	22	1	6	Bry er inte om att jag är svart, att solen har bränt mig. Min mors söner grälade på mig, de satte mig att vakta vingårdarna. Min egen vingård vaktade jag inte.
Höga visan	Höga v	22	1	7	Säg mig, min käraste, var du vallar din hjord och var du rastar vid middagstid, så att jag inte förirrar mig till dina vänners hjordar.
Höga visan	Höga v	22	1	8	Vet du inte det, du skönaste bland kvinnor, så följ bara fårens spår och låt dina killingar beta vid herdarnas läger.
Höga visan	Höga v	22	1	9	Vid ett sto i faraos spann vill jag likna dig, min älskade.
Höga visan	Höga v	22	1	10	Dina vackra kinder smyckas av hängen, din hals av pärlor.
Höga visan	Höga v	22	1	11	Hängen av guld skall vi göra åt dig med kulor av silver.
Höga visan	Höga v	22	1	12	När kungen ligger på sin bädd sprider min nardus sin doft.
Höga visan	Höga v	22	1	13	Min vän är som knytet med myrra, som vilar mellan mina bröst.
Höga visan	Höga v	22	1	14	Min vän är en klase hennablom i En-Gedis vingårdar.
Höga visan	Höga v	22	1	15	Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon är duvor.
Höga visan	Höga v	22	1	16	Vad du är skön, min vän, ja, du är ljuvlig! Grönskande är vårt läger,
Höga visan	Höga v	22	1	17	cedrarna är bjälkar i vårt hus, cypresserna vårt tak.
Höga visan	Höga v	22	2	1	Jag är en vildros på Sharons slätt, en lilja i dalen.
Höga visan	Höga v	22	2	2	Som en lilja bland tistlar är min älskade bland flickor.
Höga visan	Höga v	22	2	3	Som ett äppelträd i skogen är min vän bland de unga männen. Jag njuter av att sitta i dess skugga, dess frukt är söt för min gom.
Höga visan	Höga v	22	2	4	Han för mig till vinhuset under sin kärleks fana.
Höga visan	Höga v	22	2	5	Styrk mig med druvkakor, vederkvick mig med äpplen, jag är sjuk av kärlek.
Höga visan	Höga v	22	2	6	Mitt huvud vilar på hans vänstra arm, hans högra omfamnar mig.
Höga visan	Höga v	22	2	7	Jag besvär er, Jerusalems döttrar, vid fältens gaseller och hindar: stör inte kärleken, väck den inte, förrän den själv vill.
Höga visan	Höga v	22	2	8	Hör, min vän kommer! Där är han, han springer över bergen, dansar fram över höjderna.
Höga visan	Höga v	22	2	9	Min vän är lik en gasell, lik en ung hjort. Där står han vid vår gavel, spanar genom fönstret, tittar in genom gallret.
Höga visan	Höga v	22	2	10	Min vän säger till mig:Han Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut!
Höga visan	Höga v	22	2	11	Vintern är över, regntiden är förbi.
Höga visan	Höga v	22	2	12	Marken täcks av blommor, sångens tid är inne, turturduvan hörs i vårt land.
Höga visan	Höga v	22	2	13	Fikonträdet får kart, vinstocken går i doftande blom. Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut!
Höga visan	Höga v	22	2	14	Min duva bland bergets klyftor, i klipphyllans gömsle, låt mig se dig, låt mig höra din röst! Din röst är ljuv, din gestalt så skön.
Höga visan	Höga v	22	2	15	Fånga rävarna åt oss, de små rävarna, som härjar i vingårdarna, våra vingårdar som går i blom.
Höga visan	Höga v	22	2	16	Min vän är min och jag är hans, han som vallar sin hjord bland liljor.
Höga visan	Höga v	22	2	17	Tills vinden vaknar och skuggorna flyr, ströva omkring, min vän, som en gasell, som en ung hjort på de kryddoftande bergen.
Höga visan	Höga v	22	3	1	På min bädd om natten söker jag den jag har kär. Jag söker men finner honom inte.
Höga visan	Höga v	22	3	2	Jag vill stiga upp och gå runt i staden, på gatorna och över torgen, och söka den jag har kär. Jag söker men finner honom inte.
Höga visan	Höga v	22	3	3	Väktarna finner mig, de som går runt i staden. »Har ni sett den jag har kär?«
Höga visan	Höga v	22	3	4	Knappt har jag lämnat dem förrän jag finner den jag har kär. Jag tar fatt honom och släpper honom inte förrän jag fört honom till min mors hus, till kammaren hos henne som fött mig.
Höga visan	Höga v	22	3	5	Jag besvär er, Jerusalems döttrar, vid fältens gaseller och hindar: stör inte kärleken, väck den inte, förrän den själv vill.
Höga visan	Höga v	22	3	6	Vem är hon som kommer ur öknen i en pelare av rök, omvärvd av myrra och rökelse och kryddhandlarens alla dofter?
Höga visan	Höga v	22	3	7	Se, där är Salomos bärstol! Sextio kämpar omger den, sextio av Israels kämpar,
Höga visan	Höga v	22	3	8	alla beväpnade med svärd och övade i strid, var och en med sitt svärd vid höften mot nattens fasor.
Höga visan	Höga v	22	3	9	Sin bärstol lät kung Salomo bygga av trä från Libanon,
Höga visan	Höga v	22	3	10	med stolpar av silver, ryggstöd av guld, säte av purpurtyg och insidan klädd med ebenholts. Jerusalems döttrar, 
Höga visan	Höga v	22	3	11	kom ut, Sions döttrar, skåda kung Salomo och kronan hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans glädjedag.
Höga visan	Höga v	22	4	1	Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon är duvor bakom din slöja. Ditt hår är som en flock getter som strömmar utför Gileads berg.
Höga visan	Höga v	22	4	2	Dina tänder är som en flock tackor som stiger ur badet för att klippas, alla har tvillingar, ingen är utan lamm.
Höga visan	Höga v	22	4	3	Som ett klarrött band är dina läppar, din mun är ljuvlig. Som ett kluvet granatäpple skimrar din tinning bakom slöjan.
Höga visan	Höga v	22	4	4	Som Davids torn är din hals med rader av stenar, där tusen sköldar hänger och kämparnas alla koger.
Höga visan	Höga v	22	4	5	Dina bröst är som två hjortkalvar, som gasellens tvillingkid, betande bland liljor.
Höga visan	Höga v	22	4	6	Tills vinden vaknar och skuggorna flyr vill jag besöka myrraberget, välluktens kulle.
Höga visan	Höga v	22	4	7	Allt hos dig är skönt, min älskade, hos dig finns ingen brist.
Höga visan	Höga v	22	4	8	Kom, min brud, från Libanon, kom från Libanon, kom hit! Stig ner från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon, från lejonens hålor, från leopardernas berg.
Höga visan	Höga v	22	4	9	Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud, med en enda blick har du fångat mitt hjärta, med en enda länk av din halskedja.
Höga visan	Höga v	22	4	10	Vad din kärlek är skön, min syster och brud, din kärlek är ljuvare än vin, din balsam ljuvare än alla dofter.
Höga visan	Höga v	22	4	11	Av sötma dryper dina läppar, min brud, din tunga gömmer honung och mjölk, dina kläder doftar som Libanon.
Höga visan	Höga v	22	4	12	En inhägnad trädgård är min syster och brud, en inhägnad trädgård, en förseglad källa.
Höga visan	Höga v	22	4	13	I din lustgård växer granatträd med härliga frukter, henna och nardus,
Höga visan	Höga v	22	4	14	nardus och saffran, kalmus och kanel, alla slags doftrika träd, myrra och aloe och finaste kryddor.
Höga visan	Höga v	22	4	15	Du är trädgårdens källa, en brunn med friskt vatten, bäckar från Libanon.
Höga visan	Höga v	22	4	16	Vakna, nordanvind! Sunnanvind, kom! Blås genom min trädgård, så att dess vällukter flödar! Må min vän komma till sin trädgård och njuta dess härliga frukter!
Höga visan	Höga v	22	5	1	Jag kommer till min trädgård, min syster och brud. Jag plockar min myrra och mina kryddor, jag smakar mina bikakor och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.
Höga visan	Höga v	22	5	2	Jag sov, men mitt hjärta var vaket. Hör, min vän knackar på: »Öppna för mig, min syster, min älskade, min duva, min fulländade! Mitt hår är fuktigt av dagg, mina lockar våta av nattens droppar.«
Höga visan	Höga v	22	5	3	Jag har tagit av mig linnet, skall jag ta på det igen? Jag har tvättat mina fötter, skall jag smutsa ner dem igen?
Höga visan	Höga v	22	5	4	Min vän sticker handen genom gluggen och får mitt inre att skälva.
Höga visan	Höga v	22	5	5	Jag stiger upp för att öppna för min vän, och mina händer dryper av myrra. Från fingrarna rinner myrra över dörrens regel.
Höga visan	Höga v	22	5	6	Jag öppnar för min vän, men min vän har gått. Jag blir utom mig, han är borta, jag söker honom men finner honom inte, jag ropar, men han svarar inte.
Höga visan	Höga v	22	5	7	Väktarna finner mig, de som går runt i staden. De slår mig, de gör mig illa. Murarnas väktare sliter av mig sjalen.
Höga visan	Höga v	22	5	8	Jag besvär er, Jerusalems döttrar: om ni finner min vän, tala om för honom att jag är sjuk av kärlek!
Höga visan	Höga v	22	5	9	Vad skiljer din vän från andra, du skönaste bland kvinnor, vad skiljer din vän från andra, vad får dig att besvärja oss så?
Höga visan	Höga v	22	5	10	Min vän är röd och glänsande, ypperst bland tiotusen.
Höga visan	Höga v	22	5	11	Hans huvud är finaste guld, hans lockar liknar dadelklasar, svarta som korpen.
Höga visan	Höga v	22	5	12	Hans ögon är som duvor vid strömmande vatten, de badar i mjölk, de sitter vid fullhetens rand.
Höga visan	Höga v	22	5	13	Hans kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer. Hans läppar är liljor, de dryper av flytande myrra.
Höga visan	Höga v	22	5	14	Hans armar är stavar av guld, besatta med krysoliter, hans mage en skiva av elfenben, överströdd med safirer.
Höga visan	Höga v	22	5	15	Hans lår är pelare av alabaster på socklar av guld. Hans gestalt är som Libanon, ståtlig som dess cedrar.
Höga visan	Höga v	22	5	16	Hans gom är sötma, allt hos honom är begärligt. Sådan är min vän, sådan är min käraste, ni Jerusalems döttrar.
Höga visan	Höga v	22	6	1	Vart har din vän gått, du skönaste bland kvinnor, vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka!
Höga visan	Höga v	22	6	2	Min vän har gått ner till sin trädgård, till kryddsängarna. Där vallar han sin hjord och plockar liljor.
Höga visan	Höga v	22	6	3	Jag är min väns och han är min, han som vallar sin hjord bland liljor.
Höga visan	Höga v	22	6	4	Du är skön som Tirsa, min älskade, ljuvlig som Jerusalem, skrämmande som stjärnornas här.
Höga visan	Höga v	22	6	5	Vänd bort din blick, den gör mig förvirrad. Ditt hår är som en flock getter som strömmar utför Gilead.
Höga visan	Höga v	22	6	6	Dina tänder är som en flock tackor som stiger ur badet, alla har tvillingar, ingen är utan lamm.
Höga visan	Höga v	22	6	7	Som ett kluvet granatäpple skimrar din tinning bakom slöjan.
Höga visan	Höga v	22	6	8	Sextio är drottningarna, åttio är bihustrurna och oräkneliga de unga kvinnorna.
Höga visan	Höga v	22	6	9	Men hon är en enda, min duva, min fulländade, den enda för sin mor, fullkomlig för den som fött henne. Flickorna ser henne och prisar henne lycklig, hon hyllas av drottningar och bihustrur:
Höga visan	Höga v	22	6	10	»Vem är hon som strålar som morgonrodnaden, skön som den vita månen, fullkomlig som den heta solen, skrämmande som stjärnornas här?«
Höga visan	Höga v	22	6	11	Jag gick ner till valnötslunden för att se det knoppas i dalen, för att se om vinstocken skjutit skott, om granatträden gått i blom.
Höga visan	Höga v	22	6	12	
Höga visan	Höga v	22	6	13	Vänd dig, vänd dig, flicka från Shulem, vänd dig, vänd dig, så att vi ser dig!Hon Varför vill ni se på flickan från Shulem, där hon dansar mellan leden?
Höga visan	Höga v	22	7	1	Dina sandalklädda fötter är så vackra, du furstedotter! Dina höfters rundning är som ett smycke, smitt av konstnärshänder.
Höga visan	Höga v	22	7	2	Ditt sköte är en kupad skål – må vinet aldrig saknas! Din mage är en hög av vete, omgärdad av liljor.
Höga visan	Höga v	22	7	3	Dina bröst är som två hjortkalvar, som gasellens tvillingkid.
Höga visan	Höga v	22	7	4	Din hals är ett elfenbenstorn, dina ögon som Heshbons dammar vid porten mot Bat-Rabbim. Din näsa är som Libanontornet, som vetter mot Damaskus.
Höga visan	Höga v	22	7	5	Ditt huvud höjer sig som Karmel, hårsvallet skimrar som purpur, en kung är fångad i lockarna.
Höga visan	Höga v	22	7	6	Vad du är skön och ljuvlig, min älskade, min vällust.
Höga visan	Höga v	22	7	7	Din växt liknar palmens, dina bröst är som klasar.
Höga visan	Höga v	22	7	8	Jag tänker: Jag vill upp i den palmen, gripa tag i dess krona. Dina bröst skall vara som druvklasar, din andedräkt som doften av äpplen,
Höga visan	Höga v	22	7	9	din mun som det finaste vin, som flödar över i min och fuktar läppar och tänder.
Höga visan	Höga v	22	7	10	Jag är min väns, till mig står hans lust.
Höga visan	Höga v	22	7	11	Kom, min vän, låt oss gå ut på fälten och övernatta bland hennabuskarna.
Höga visan	Höga v	22	7	12	Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna och se om vinstocken skjutit skott, om knopparna har öppnat sig, om granatträden gått i blom. Där skall jag ge dig min kärlek.
Höga visan	Höga v	22	7	13	Kärleksäpplena doftar, vid vår dörr finns härliga frukter, nya och gamla. Dem har jag sparat åt dig, min vän.
Höga visan	Höga v	22	8	1	Om du ändå var min bror, som ammats vid min mors bröst! Då kysste jag dig om vi möttes på gatan, och ingen skulle ta illa upp.
Höga visan	Höga v	22	8	2	Då förde jag dig till min mors hus, hem till henne som fostrat mig. Jag skulle ge dig kryddat vin och saft från mina granatäpplen.
Höga visan	Höga v	22	8	3	Mitt huvud vilar på hans vänstra arm, hans högra omfamnar mig.
Höga visan	Höga v	22	8	4	Jag besvär er, Jerusalems döttrar: stör inte kärleken, väck den inte, förrän den själv vill.
Höga visan	Höga v	22	8	5	Vem är hon som kommer ur öknen, lutad mot sin vän?
Höga visan	Höga v	22	8	6	Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta, som ett sigill vid din arm. Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga.
Höga visan	Höga v	22	8	7	Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den. Om en man gav allt han ägde för kärleken, vem skulle ringakta honom?
Höga visan	Höga v	22	8	8	Vi har en liten syster som ännu inte har fått bröst. Vad skall vi göra med vår syster den dag då friare kommer?
Höga visan	Höga v	22	8	9	Är hon en mur bygger vi ett silverkrön på den, men är hon en dörr bommar vi för den med en cederplanka.
Höga visan	Höga v	22	8	10	Jag är en mur, och mina bröst är som torn. Men inför honom måste jag ge mig.
Höga visan	Höga v	22	8	11	Salomo hade en vingård i Baal Hamon. Han lämnade vingården åt väktare. Tusen siklar silver skulle frukten inbringa.
Höga visan	Höga v	22	8	12	Men min vingård har jag här. Behåll dina tusen, Salomo, och ge tvåhundra åt väktarna!
Höga visan	Höga v	22	8	13	Du som är i trädgården, vännerna lyssnar efter din röst, låt mig höra dig säga:
Höga visan	Höga v	22	8	14	»Skynda, min vän, som en gasell eller en ung hjort till de doftande bergen.«
Jesaja	Jes	23	1	1	Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda.
Jesaja	Jes	23	1	2	Hör, himmel, och lyssna, jord! Herren talar. Barn har jag fostrat och vårdat, men nu har de brutit med mig.
Jesaja	Jes	23	1	3	Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd.
Jesaja	Jes	23	1	4	Ve detta syndiga folk, tyngt av skuld, detta onda släkte, dessa vanartade barn. De har övergivit Herren, visat förakt för Israels Helige och vänt honom ryggen.
Jesaja	Jes	23	1	5	Har ni inte fått nog med slag eftersom ni fortsätter att trotsa? Huvudet är sönderslaget, hjärtat sönderkrossat.
Jesaja	Jes	23	1	6	Från huvud till fot finns inget helt – bulor, skråmor, öppna sår, inte urkramade, inte förbundna, inte baddade med olja.
Jesaja	Jes	23	1	7	Ert land är förött, era städer brända. Era åkrars gröda ser ni främlingar äta. En förödelse är det, som när Sodom lades öde.
Jesaja	Jes	23	1	8	Bara Sion är kvar som en hydda i vingården, ett vaktskjul på gurkfältet – en beskyddad stad.
Jesaja	Jes	23	1	9	Om inte Herren Sebaot lämnat en spillra av oss, då vore vi som Sodom, Gomorra skulle vi likna.
Jesaja	Jes	23	1	10	Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar! Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk!
Jesaja	Jes	23	1	11	Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar.
Jesaja	Jes	23	1	12	Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar?
Jesaja	Jes	23	1	13	Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling – jag tål inte falskhet och fest.
Jesaja	Jes	23	1	14	Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära.
Jesaja	Jes	23	1	15	När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på händerna.
Jesaja	Jes	23	1	16	Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda
Jesaja	Jes	23	1	17	och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.
Jesaja	Jes	23	1	18	Låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?
Jesaja	Jes	23	1	19	Om ni villigt lyder mig skall ni få njuta det goda i landet,
Jesaja	Jes	23	1	20	men om ni trotsar och vägrar skall ni bli svärdets byte. Herren har talat.
Jesaja	Jes	23	1	21	Ack, en sköka har hon blivit, den trofasta staden, hon som var uppfylld av rätt, en boning för rättfärdighet – nu bor det mördare där.
Jesaja	Jes	23	1	22	Ditt silver har blivit slagg, ditt vin är utspätt med vatten.
Jesaja	Jes	23	1	23	Dina sturska stormän är tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor, ständigt försöker de sko sig. De för inte den faderlöses talan, änkans sak tar de inte upp.
Jesaja	Jes	23	1	24	Därför säger Härskaren Herren Sebaot, Israels Mäktige: Ve dem! Jag skall utkräva hämnd på mina fiender, jag skall vedergälla mina ovänner.
Jesaja	Jes	23	1	25	Jag skall lyfta min hand mot dig. Jag skall bränna bort allt orent i smältugnen och avlägsna din slagg.
Jesaja	Jes	23	1	26	Jag skall ge dig sådana domare som du hade förr och rådgivare som i forna tider. Då skall du kallas »rättfärdighetens borg«, »den trofasta staden«.
Jesaja	Jes	23	1	27	Genom rätt skall Sion räddas, genom rättfärdighet de som bor där.
Jesaja	Jes	23	1	28	Men brottslingar och syndare skall krossas, de som överger Herren skall förgås.
Jesaja	Jes	23	1	29	Då skall ni känna skam över terebinterna som förut var er lust, besvikelse över lundarna som ni älskade så högt.
Jesaja	Jes	23	1	30	Ni skall bli som en terebint med vissnad krona, som en lund där vattnet sinat.
Jesaja	Jes	23	1	31	Den starke skall bli till blånor och hans verk till en gnista. Tillsammans skall de brinna i en eld som ingen kan släcka.
Jesaja	Jes	23	2	1	Detta är det ord om Juda och Jerusalem som uppenbarades för Jesaja, Amos son.
Jesaja	Jes	23	2	2	Den dag skall komma då berget med Herrens tempel står där orubbligt fast, högst av bergen, överst bland höjderna. Alla folk skall strömma dit,
Jesaja	Jes	23	2	3	folkslag i mängd skall komma, och de skall säga: »Låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds tempel. Han skall lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa.« Ty från Sion skall lag förkunnas, från Jerusalem Herrens ord.
Jesaja	Jes	23	2	4	Han skall döma mellan folken, skipa rätt bland alla folkslag. De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig.
Jesaja	Jes	23	2	5	Kom, alla av Jakobs ätt, låt oss vandra i Herrens ljus!
Jesaja	Jes	23	2	6	Du har övergivit Jakobs ätt, ditt folk, ty det var fullt av Österns spåmän, fullt av teckentydare som Filisteen – överallt folk av främmande börd!
Jesaja	Jes	23	2	7	Landet var fullt av silver och guld, tallösa var dess skatter. Landet var fullt av hästar, tallösa var dess vagnar.
Jesaja	Jes	23	2	8	Landet var fullt av gudabilder, man föll ner inför ting som människor gjort, som de tillverkat med egna händer.
Jesaja	Jes	23	2	9	Därför kuvades människan, därför tvangs hon på knä. – Förlåt dem inte!
Jesaja	Jes	23	2	10	Fly in i klippan, göm dig i jorden, för Herrens fruktansvärda makt, för hans höga majestät.
Jesaja	Jes	23	2	11	De stolta måste sänka blicken, människans högmod skall kuvas. Herren ensam triumferar den dagen.
Jesaja	Jes	23	2	12	Ty Herren Sebaot har bestämt en dag med dom över allt som är övermodigt och stolt, över allt som skjuter i höjden och yvs,
Jesaja	Jes	23	2	13	över alla Libanons cedrar, de höga och mäktiga, och alla Bashans ekar,
Jesaja	Jes	23	2	14	över alla höga berg och alla mäktiga höjder,
Jesaja	Jes	23	2	15	över alla stolta torn och alla branta murar,
Jesaja	Jes	23	2	16	över alla långfärdsskepp och alla praktfulla fartyg.
Jesaja	Jes	23	2	17	Då skall människans stolthet kuvas, hennes högmod kväsas. Herren ensam triumferar den dagen.
Jesaja	Jes	23	2	18	Avgudarna skall utplånas.
Jesaja	Jes	23	2	19	Fly in i klippgrottor och jordkulor för Herrens fruktansvärda makt, för hans höga majestät, när han reser sig och slår jorden med skräck.
Jesaja	Jes	23	2	20	Den dagen skall människorna kasta bort sina gudar av silver och guld som de gjort med egna händer och sedan fallit ner inför, kasta dem åt råttor och fladdermöss
Jesaja	Jes	23	2	21	och fly in i bergsklyftor och klippskrevor för Herrens fruktansvärda makt, för hans höga majestät, när han reser sig och slår jorden med skräck.
Jesaja	Jes	23	2	22	Vänta inget av människan, denna flyktiga varelse. Vad är hon värd?
Jesaja	Jes	23	3	1	Se, Härskaren Herren Sebaot skall beröva Jerusalem och Juda stöd och stöttepelare: all tillgång på mat, all tillgång på vatten,
Jesaja	Jes	23	3	2	kämpar och krigare, domare och profeter, spåmän och äldste,
Jesaja	Jes	23	3	3	befäl och betrodda, rådgivare, teckentydare och besvärjare.
Jesaja	Jes	23	3	4	Jag skall ge dem pojkar till ledare, lynniga barn skall styra dem.
Jesaja	Jes	23	3	5	Alla skall hunsa varandra, unga sätta sig upp mot gamla, ringa mot ansedda.
Jesaja	Jes	23	3	6	Om man då får fatt på någon i hans fädernehem och säger: »Du äger en mantel, du får bli vår furste och härska över detta vacklande rike«, 
Jesaja	Jes	23	3	7	då skall han svara: »Jag är ingen ledare. Jag har inte bröd i huset och ingen mantel. Gör inte mig till furste över folket!«
Jesaja	Jes	23	3	8	Ja, Jerusalem vacklar, Juda faller. I ord och handling utmanar de Herren och trotsar öppet hans höghet.
Jesaja	Jes	23	3	9	Deras partiska domar vittnar mot dem, de ropar ut sin synd liksom Sodom, de döljer den inte. Ve dem! De drar olycka över sig.
Jesaja	Jes	23	3	10	Lycklig den rättfärdige, han är god och får njuta sina gärningars lön.
Jesaja	Jes	23	3	11	Ve den orättfärdige, han är ond och får igen vad han har gjort.
Jesaja	Jes	23	3	12	Förtryckare skinnar mitt folk, ockrare härskar över det. Mitt folk, de som leder dig för dig vilse och gör dig osäker om vägen.
Jesaja	Jes	23	3	13	Herren träder fram med sin anklagelse, han står redo att döma sitt folk.
Jesaja	Jes	23	3	14	Herren går till rätta med sitt folks äldste och styresmän. »Det är ni som har skövlat vingården, rov från de fattiga finns i era hus.
Jesaja	Jes	23	3	15	Med vilken rätt krossar ni mitt folk och mal de fattiga till stoft?« säger Herren Gud Sebaot.
Jesaja	Jes	23	3	16	Herren sade: Därför att Sions döttrar är så högfärdiga och går där med näsan i vädret, kastar blickar omkring sig och trippar fram så kokett,
Jesaja	Jes	23	3	17	därför skall Herren raka deras hjässor och blotta deras blygd.
Jesaja	Jes	23	3	18	Den dagen skall Herren ta ifrån dem hela härligheten: ankelringar, solsmycken och månsmycken, 
Jesaja	Jes	23	3	19	droppsmycken och armringar, slöjor 
Jesaja	Jes	23	3	20	och turbaner, fotlänkar och gördlar, amuletter och talismaner, 
Jesaja	Jes	23	3	21	fingerringar och näsringar, 
Jesaja	Jes	23	3	22	festkläder och kåpor, sjalar och kappor, 
Jesaja	Jes	23	3	23	flätade bälten och linneplagg, sjaletter och flor.
Jesaja	Jes	23	3	24	I stället för parfym blir det stank, i stället för gördel rep, i stället för lockar skallighet, i stället för festkläder säcktyg om livet, ja, i stället för skönhet skam.
Jesaja	Jes	23	3	25	Dina män skall falla för svärd, dina kämpar stupa i strid.
Jesaja	Jes	23	3	26	Dina portar skall sörja och klaga, övergiven skall du sitta på marken.
Jesaja	Jes	23	4	1	Sju kvinnor skall den dagen gripa tag i samme man och ropa: »Vi skaffar själva vår mat och håller oss själva med kläder, om vi bara får tillhöra dig! Befria oss från vår vanära!«
Jesaja	Jes	23	4	2	Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder för dem i Israel som räddats, och landets gröda skall vara deras stolthet och ära. 
Jesaja	Jes	23	4	3	Och den som är kvar i Sion, den som sparats i Jerusalem, skall kallas helig, var och en i Jerusalem som är skriven bland dem som skall leva. 
Jesaja	Jes	23	4	4	Men först skall Herren med domens ande och reningens ande tvätta bort Sions döttrars smuts och skölja Jerusalem rent efter dess blodsdåd. 
Jesaja	Jes	23	4	5	Över hela Sions berg och festförsamlingen där skall Herren skapa ett moln om dagen och en rök och ett flammande eldsken om natten. Ja, över allt skall hans härlighet vara en skärm, 
Jesaja	Jes	23	4	6	ett tak som ger skugga under dagens hetta, tillflykt och skydd mot regn och skyfall.
Jesaja	Jes	23	5	1	Jag vill sjunga en sång om min älskade vän, en sång om min vän och hans vingård.
Jesaja	Jes	23	5	2	Han luckrade upp den och plockade sten och planterade ädelt vin. Han byggde ett vakttorn, han högg ut ett presskar. Han väntade sig söta druvor, men vingården gav honom sura.
Jesaja	Jes	23	5	3	Döm nu, Jerusalems män och Judas folk, döm mellan mig och min vingård!
Jesaja	Jes	23	5	4	Vad mer kunde göras för min vingård, som jag inte redan har gjort? Jag väntade söta druvor – varför gav den mig sura?
Jesaja	Jes	23	5	5	Nu skall jag låta er veta vad jag tänker göra med min vingård. Jag skall ta bort stängslet, så att den blir skövlad, jag skall riva muren, så att den blir nertrampad.
Jesaja	Jes	23	5	6	Jag skall låta den förfalla: där skall inte beskäras, inte hackas, tistel och törne skall ta överhand. Och molnen skall jag förbjuda att fälla sitt regn över den.
Jesaja	Jes	23	5	7	Herren Sebaots vingård är Israel, Judas folk hans älskade plantering. Han väntade oväld men fann våld, väntade rätt men fann orättvisa.
Jesaja	Jes	23	5	8	Ve er som samlar hus efter hus och lägger åker till åker, tills ingen mark finns kvar och ni ensamma äger landet!
Jesaja	Jes	23	5	9	Detta har Herren Sebaot uppenbarat för mig: Sannerligen, de många husen skall stå öde, stora och ståtliga, men tomma.
Jesaja	Jes	23	5	10	En vingård på tio plogland skall ge en enda lägel vin, en hel tunna utsäde skall ge en enda skäppa korn.
Jesaja	Jes	23	5	11	Ve dem som störtar upp i ottan för att få sig ett rus och blir sittande långt fram på kvällen heta av vin!
Jesaja	Jes	23	5	12	Där hörs lyra och harpa, tamburin och flöjt, medan vinet flödar på deras fester. Men Herrens verk ser de inte, vad han gör märker de inte.
Jesaja	Jes	23	5	13	Därför skall mitt folk föras bort, ty de saknar förstånd. Stormännen skall dö av hunger, den larmande hopen försmäkta av törst.
Jesaja	Jes	23	5	14	Därför öppnar dödsriket sitt gap, spärrar upp sina breda käftar, och stadens förnäma skall störta dit ner, hela den högljudda, larmande hopen, de som nu festar i staden.
Jesaja	Jes	23	5	15	Därför kuvades människan, därför tvangs hon på knä, och de stolta tvangs att sänka blicken.
Jesaja	Jes	23	5	16	Men Herren Sebaot visade sig i sin storhet när han fällde sin dom, Gud, den Helige, framstod i sin helighet när rättvisa skipades.
Jesaja	Jes	23	5	17	Där skall lammen vallas som på en äng, bland de dräptas ruiner skall killingar beta.
Jesaja	Jes	23	5	18	Ve dem som drar till sig straffet med lögnens rep och straffdomen med falskhetens lina,
Jesaja	Jes	23	5	19	de som säger: »Må han skynda sig, må han snart utföra sitt verk, så att vi får se det. Må det komma, må det ske, det som Israels Helige har bestämt, så att vi får uppleva det.«
Jesaja	Jes	23	5	20	Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, surt till sött och sött till surt!
Jesaja	Jes	23	5	21	Ve dem som är visa i egna ögon och anser sig själva kloka!
Jesaja	Jes	23	5	22	Ve dem som är hjältar i att dricka och mästare i att blanda sitt vin!
Jesaja	Jes	23	5	23	De friar den skyldige för mutor och vägrar den oskyldige hans rätt.
Jesaja	Jes	23	5	24	Men som halmstrån förtärs av lågan och hö sjunker samman i elden skall deras rot murkna och löven virvla bort som stoft. De har förkastat Herren Sebaots lag, Israels Heliges ord har de föraktat.
Jesaja	Jes	23	5	25	Därför vredgades Herren på sitt folk, han lyfte handen och slog det. Då bävade bergen och liken låg på gatorna som avskräde. Ändå lade sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft.
Jesaja	Jes	23	5	26	Han skall höja fälttecknet för ett folk i fjärran, locka det hit från jordens ände. I rasande fart skall det komma,
Jesaja	Jes	23	5	27	ingen är trött eller snubblar, ingen dåsar, ingen sover. Inget bälte lossnar, ingen skorem brister.
Jesaja	Jes	23	5	28	Deras pilar är vässade, bågarna spända. Hästarnas hovar är hårda som flinta, vagnshjulen virvlar som vinden.
Jesaja	Jes	23	5	29	Deras rytande är som lejonets, de ryter som unga lejon. Morrande griper de bytet och släpar i väg det, och ingen kan rädda det.
Jesaja	Jes	23	5	30	Den dagen skall man höra ett rytande som när havet ryter. Blickar man ut över landet råder mörker och nöd, ljuset förmörkas av töcken.
Jesaja	Jes	23	6	1	Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. 
Jesaja	Jes	23	6	2	Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. 
Jesaja	Jes	23	6	3	Och de ropade till varandra:
Jesaja	Jes	23	6	4	Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. 
Jesaja	Jes	23	6	5	Jag sade: Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	6	6	En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 
Jesaja	Jes	23	6	7	Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.« 
Jesaja	Jes	23	6	8	Och jag hörde Herrens röst. Han sade: »Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, sänd mig!« 
Jesaja	Jes	23	6	9	Då sade han: »Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra men ingenting förstå, ni skall se men ingenting fatta.’
Jesaja	Jes	23	6	10	Förstocka detta folk, täpp till deras öron, täck för deras ögon, så att de ingenting ser, ingenting hör, ingenting förstår och inte vänder om och blir botade.«
Jesaja	Jes	23	6	11	Jag frågade: »Hur länge, Herre?« Han svarade: »Tills städerna ligger i ruiner och ingen bor i dem, tills husen står tomma och åkrarna ligger övergivna.«
Jesaja	Jes	23	6	12	Herren skall föra människorna långt bort, och landet skall lämnas öde.
Jesaja	Jes	23	6	13	När en tiondel ännu är kvar skall också den tillintetgöras, så som man bryter upp stubben efter en terebint eller ek. – Ett heligt släkte är den stubben.
Jesaja	Jes	23	7	1	På den tid då Achas, son till Jotam, son till Ussia, var kung över Juda angrep Arams kung Resin Jerusalem tillsammans med Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte erövra staden. 
Jesaja	Jes	23	7	2	När man vid hovet fick veta att arameerna stod i Efraim skakades kungen och hans folk som när skogens träd skakas av stormen. 
Jesaja	Jes	23	7	3	Då sade Herren till Jesaja: »Ta med dig din son Shear Jashuv, ’En rest vänder om’, och gå ut och möt Achas vid slutet av kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet, 
Jesaja	Jes	23	7	4	och säg till honom: Se till att du bevarar ditt lugn! Var inte rädd, förlora inte modet inför dessa båda rykande vedpinnar, Resin med arameerna och Remaljas son, hur de än må rasa. 
Jesaja	Jes	23	7	5	Arameerna har gjort upp planer mot dig, tillsammans med efraimiterna och Remaljas son, och sagt 
Jesaja	Jes	23	7	6	att de skall anfalla Juda. De vill sätta skräck i landet, betvinga det och göra Taveals son till kung.
Jesaja	Jes	23	7	7	Men så säger Herren Gud: Det skall inte lyckas, det skall inte ske.
Jesaja	Jes	23	7	8	Aram behärskas av Damaskus och Damaskus av Resin. Sextiofem år till, och Efraim blir utplånat som folk.
Jesaja	Jes	23	7	9	Efraim behärskas av Samaria och Samaria av Remaljas son. Om inte er tro består, skall inte ni bestå.«
Jesaja	Jes	23	7	10	Vidare sade Herren till Achas: 
Jesaja	Jes	23	7	11	»Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.« 
Jesaja	Jes	23	7	12	Men Achas svarade: »Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov.« 
Jesaja	Jes	23	7	13	Då sade Jesaja: »Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? 
Jesaja	Jes	23	7	14	Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. 
Jesaja	Jes	23	7	15	Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. 
Jesaja	Jes	23	7	16	Ty innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde. 
Jesaja	Jes	23	7	17	Herren skall låta dig och ditt folk och din faders ätt drabbas av sådana tider som det inte har varit sedan Efraim lösgjorde sig från Juda – kungen av Assyrien.«
Jesaja	Jes	23	7	18	Den dagen skall Herren locka hit flugorna längst bort vid Egyptens floder och bina i Assyrien.
Jesaja	Jes	23	7	19	Hela svärmen skall komma och slå ner i bäckraviner och klippskrevor, bland törnen och snår.
Jesaja	Jes	23	7	20	Den dagen skall Herren med den lejda kniven från andra sidan Eufrat – kungen av Assyrien – raka av håret från huvud och kön, även skägget skär den bort.
Jesaja	Jes	23	7	21	Den dagen skall var och en hålla en ko och två får. 
Jesaja	Jes	23	7	22	Ändå skall man få så mycket mjölk att man kan leva av grädde. Ja, av grädde och honung skall alla leva som är kvar i landet.
Jesaja	Jes	23	7	23	Den dagen skall den jord som nu har tusen vinstockar och värderas till tusen siklar silver bli full av tistel och törne. 
Jesaja	Jes	23	7	24	Med pil och båge skall man gå dit, ty landet blir fullt av tistel och törne. 
Jesaja	Jes	23	7	25	De berg där man nu arbetar med hacka skall man hålla sig borta från på grund av tistel och törne. Där skall korna släppas på bete och fåren trampa ner.
Jesaja	Jes	23	8	1	Herren sade till mig: »Tag en stor tavla och rista med outplånlig skrift: Maher shalal hash bas, ’Snart rov strax byte’.« 
Jesaja	Jes	23	8	2	Jag skaffade mig pålitliga vittnen: prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. 
Jesaja	Jes	23	8	3	Sedan var jag tillsammans med profetissan, och hon blev havande och födde en son. Herren sade till mig: »Ge honom namnet Maher shalal hash bas. 
Jesaja	Jes	23	8	4	Ty innan pojken kan säga pappa och mamma skall Damaskus rikedomar och bytet från Samaria bäras fram inför kungen av Assyrien.«
Jesaja	Jes	23	8	5	Åter talade Herren till mig och sade: 
Jesaja	Jes	23	8	6	»Detta folk förkastar Siloas vatten, som flyter så stilla, och tappar modet inför Resin och Remaljas son. 
Jesaja	Jes	23	8	7	Därför skall Herren låta Eufrat skölja över dem med sitt väldiga vattenflöde – kungen av Assyrien med hela hans makt. Det skall bli en flod som stiger över alla bräddar och går över alla vallar, 
Jesaja	Jes	23	8	8	den skall välla fram över Juda och svepa fram som en stormflod tills vattnet når upp till halsen. – Hans utbredda vingar skall täcka ditt land i hela dess vidd, Immanu El.«
Jesaja	Jes	23	8	9	Folk, slut er samman – ni skall ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran! Rusta er – ni skall krossas, rusta er – ni skall krossas.
Jesaja	Jes	23	8	10	Smid planer – de skall slå fel, ge order – de skall inte utföras. Ty Gud är med oss.
Jesaja	Jes	23	8	11	Detta är vad Herren sade till mig när han grep tag i mig och varnade mig för att följa samma väg som detta folk: 
Jesaja	Jes	23	8	12	»Kalla inte allt för stämpling som detta folk kallar stämpling. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 
Jesaja	Jes	23	8	13	Inse att det är Herren Sebaot som stämplar mot er – honom skall ni frukta, honom skall ni bäva för. 
Jesaja	Jes	23	8	14	Ja, han stämplar mot Israels båda folk, han skall bli en sten som de snavar på och en klippa som de stöter emot, och för Jerusalems invånare skall han bli en snara och en fälla. 
Jesaja	Jes	23	8	15	Många skall snava på den, falla och krossas, snärjas och fångas.«
Jesaja	Jes	23	8	16	Jag vill knyta in min undervisning, jag vill gömma mitt budskap under sigill i mina lärjungar. 
Jesaja	Jes	23	8	17	Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt hopp till honom. 
Jesaja	Jes	23	8	18	Se, jag och barnen som Herren har gett mig har blivit tecken och förebud i Israel från Herren Sebaot som bor på Sions berg.
Jesaja	Jes	23	8	19/20	Man säger till er: »Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!« – Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? – Så talar de för vilka ingen gryning finns.
Jesaja	Jes	23	8	21	Plågade och hungrande skall de ströva omkring i landet, och i sin hunger skall de gripas av raseri och förbanna sin kung och sina gudar. De må vända sig upp mot höjden 
Jesaja	Jes	23	8	22	eller se ut över jorden, överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning.
Jesaja	Jes	23	9	1	Men natten skall vika där ångest nu råder. Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.
Jesaja	Jes	23	9	2	Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
Jesaja	Jes	23	9	3	Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas.
Jesaja	Jes	23	9	4	Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades.
Jesaja	Jes	23	9	5	Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Jesaja	Jes	23	9	6	Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Jesaja	Jes	23	9	7	Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.
Jesaja	Jes	23	9	8	Herren sände ett ord mot Jakob, hans ord drabbade Israel.
Jesaja	Jes	23	9	9	Hela folket fick erfara det, Efraim och Samarias invånare. Men i stolthet och övermod sade de:
Jesaja	Jes	23	9	10	»Murar av tegel har fallit, då bygger vi nya med huggen sten. Bjälkar av sykomor har knäckts, då tar vi ceder i stället.«
Jesaja	Jes	23	9	11	Herren lät deras motståndare triumfera och hetsade deras fiender mot dem,
Jesaja	Jes	23	9	12	arameerna från öster, filisteerna från väster, glupskt högg de in på Israel. Ändå lade sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft.
Jesaja	Jes	23	9	13	Men folket vände inte om till honom som slog, Herren Sebaot sökte de inte.
Jesaja	Jes	23	9	14	Då högg Herren av Israel huvud och svans, stam och strå på samma dag.
Jesaja	Jes	23	9	15	De äldste och de betrodda är huvudet, profeterna som visar fel väg är svansen.
Jesaja	Jes	23	9	16	De som ledde detta folk förde det vilse, de som blev ledda villades bort.
Jesaja	Jes	23	9	17	Därför skonade inte Herren deras unga män, hade inget förbarmande med faderlösa och änkor. Gudlösa och nidingar var de alla, vettlöst var allt deras tal. Ändå lade sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft.
Jesaja	Jes	23	9	18	Ondskan brann som en eld och förtärde tistel och törne. Den satte snårskogen i brand och röken steg mot skyn.
Jesaja	Jes	23	9	19	Av Herren Sebaots vrede brändes landet, och folket blev som det elden förtär, den ene skonade inte den andre.
Jesaja	Jes	23	9	20	Man högg för sig till höger utan att bli mätt, man rev åt sig till vänster men var lika hungrig. Alla högg in på varandra:
Jesaja	Jes	23	9	21	Manasse på Efraim, Efraim på Manasse, och båda tillsammans på Juda. Ändå lade sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft.
Jesaja	Jes	23	10	1	Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar!
Jesaja	Jes	23	10	2	De förvägrar de svaga rättvisa, berövar de fattiga i mitt folk deras rätt. Änkor blir deras offer, faderlösa plundrar de.
Jesaja	Jes	23	10	3	Vad skall ni göra på räfstens dag, när förödelsen kommer från fjärran? Till vem skall ni fly för att få hjälp och var skall ni göra av era skatter?
Jesaja	Jes	23	10	4	Då återstår bara att kröka rygg bland de fångna eller att falla bland de dräpta. Ändå lade sig inte hans vrede, hans hand är alltjämt lyft.
Jesaja	Jes	23	10	5	Ve Assur, min vredes käpp, min rasande vredes piska!
Jesaja	Jes	23	10	6	Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, mot dem som har väckt min vrede, för att han skall röva och plundra och trampa ner dem som gatans modd.
Jesaja	Jes	23	10	7	Men han förstår det inte så, hans tanke är en annan. Vad han vill är att förhärja och att utplåna folk efter folk.
Jesaja	Jes	23	10	8	Han säger: »Är inte alla mina hövdingar kungar?
Jesaja	Jes	23	10	9	Det gick ju Kalno som Karkemish, Hamat som Arpad, Samaria som Damaskus.
Jesaja	Jes	23	10	10	Jag betvingade avgudarikena, och ändå var deras gudar förmer än Jerusalems och Samarias. 
Jesaja	Jes	23	10	11	Skulle jag inte kunna göra med Jerusalem och dess avgudabilder så som jag gjorde med Samaria och dess beläten?«
Jesaja	Jes	23	10	12	När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse, 
Jesaja	Jes	23	10	13	då han säger:
Jesaja	Jes	23	10	14	Som man sträcker handen mot fågelboet, så sträckte jag mig efter folkens skatter, och som man samlar de övergivna äggen, samlade jag alla jordens länder. Ingen så mycket som slog med vingen eller öppnade näbben och pep.«
Jesaja	Jes	23	10	15	Skall yxan förhäva sig mot den som hugger? Är sågen förmer än den som sågar? Som om käppen håller sin bärare, som om staven bär den som inte är av trä!
Jesaja	Jes	23	10	16	Därför skall Härskaren Herren Sebaot sända tvinsot på hans kraftiga karlar, under ett ståtligt yttre skall det brinna som en brännande eld.
Jesaja	Jes	23	10	17	Israels Ljus skall bli till en eld, dess Helige bli till en flamma som bränner och förtär hans törne och tistel, allt på en enda dag.
Jesaja	Jes	23	10	18	Hans praktfulla skogar och trädgårdar skall han förstöra i grund. Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
Jesaja	Jes	23	10	19	De träd som blir kvar i hans skog är så få att ett barn kan räkna dem.
Jesaja	Jes	23	10	20	Den dagen skall Israels rest, Jakobs skonade skara, inte längre förlita sig på honom som slog dem utan fast förlita sig på Herren, Israels Helige. 
Jesaja	Jes	23	10	21	En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, Hjälten. 
Jesaja	Jes	23	10	22	Om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, skall bara en rest vända om. Förintelse är beslutad, en rättvisans stormflod. 
Jesaja	Jes	23	10	23	Herren Gud Sebaot fullbordar den beslutade förödelsen över hela jorden.
Jesaja	Jes	23	10	24	Så säger Herren Gud Sebaot: »Du mitt folk som bor på Sion, frukta inte Assur när han slår dig med käppen och lyfter staven mot dig, på samma sätt som Egypten. 
Jesaja	Jes	23	10	25	Snart, om en liten tid, fullbordas straffet, och min vredesdom över jorden verkställs. 
Jesaja	Jes	23	10	26	Då skall Herren Sebaot svänga sin piska över honom, som när Midjan besegrades vid Orevklippan, och lyfta sin stav mot havet, på samma sätt som i Egypten. 
Jesaja	Jes	23	10	27	Den dagen skall Assurs börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke knäckas.«Fienden rycker fram mot Jerusalem
Jesaja	Jes	23	10	28	rycker fram mot Ajat, går genom Migron, lämnar trossen i Mikmas.
Jesaja	Jes	23	10	29	Han passerar genom passet, tar nattkvarter i Geva. Rama bävar, Sauls Giva flyr.
Jesaja	Jes	23	10	30	Ropa, Gallim! Lyssna, Lajsha! Svara henne, Anatot!
Jesaja	Jes	23	10	31	Madmena tar till flykten, folket i Gevim sätter sig i säkerhet.
Jesaja	Jes	23	10	32	Redan i dag skall han stå i Nov, beredd att slå mot Sions berg, mot Jerusalems höjd.
Jesaja	Jes	23	10	33	Men då: Härskaren Herren Sebaot hugger av trädens kronor med skrämmande kraft, de resliga fälls, de höga huggs ner.
Jesaja	Jes	23	10	34	Snårskogen röjs med yxan, Libanons väldiga skog mejas ner.
Jesaja	Jes	23	11	1	En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Jesaja	Jes	23	11	2	Han är fylld av Herrens ande, vishetens och insiktens ande, klokhetens och kraftens ande, kunskapens och gudsfruktans ande.
Jesaja	Jes	23	11	3	Han dömer inte efter skenet, skipar inte rätt efter rykten.
Jesaja	Jes	23	11	4	Rättvist dömer han de svaga, med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet. Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg, de ondas liv blåses ut av hans tal.
Jesaja	Jes	23	11	5	Rättvisan är hans bälte, troheten bär han kring livet.
Jesaja	Jes	23	11	6	Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem.
Jesaja	Jes	23	11	7	Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejonet äter hö som oxen.
Jesaja	Jes	23	11	8	Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo.
Jesaja	Jes	23	11	9	Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt, ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten.
Jesaja	Jes	23	11	10	Den dagen skall folken söka sig till Jishajs rot, till honom som står som ett fälttecken för alla folk, och platsen där han tronar skall bli ärad.
Jesaja	Jes	23	11	11	Den dagen skall Herren åter lyfta sin hand för att friköpa dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i Assyrien och Egypten, Patros och Kush, Elam och Shinar, Hamat och kustländerna.
Jesaja	Jes	23	11	12	Han skall höja ett fälttecken för folken, förena de skingrade av Israel och samla de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.
Jesaja	Jes	23	11	13	Då skall Efraims avund upphöra och Judas fiendskap ta slut. Efraim skall inte avundas Juda och Juda inte hysa fiendskap mot Efraim.
Jesaja	Jes	23	11	14	De skall slå mot filisteernas sluttning i väster, tillsammans plundra folket i öster. Edom och Moab skall falla i deras händer, ammoniterna bli deras lydfolk.
Jesaja	Jes	23	11	15	Herren skall torrlägga Egyptens havsvik, han skall slå mot Eufrat med sin våldsamma vind, han skall dela floden i sju bäckar och föra dem torrskodda över.
Jesaja	Jes	23	11	16	Det skall bli en banad väg för dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i Assyrien, så som det var för Israel den gång de drog ut ur Egypten.
Jesaja	Jes	23	12	1	Den dagen skall du säga: Jag tackar dig, Herre. Du var vred på mig, men din vrede lade sig och du gav mig tröst.
Jesaja	Jes	23	12	2	Ja, Gud är min räddning, jag är trygg och utan fruktan. Min kraft och mitt värn är Herren, han räddade mig.
Jesaja	Jes	23	12	3	Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor.
Jesaja	Jes	23	12	4	Den dagen skall ni säga: Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk, förkunna hans upphöjda namn!
Jesaja	Jes	23	12	5	Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar, gör dem kända över hela jorden!
Jesaja	Jes	23	12	6	Höj jubelrop, ni som bor på Sion, ty stor är han mitt ibland er, Israels Helige.
Jesaja	Jes	23	13	1	Budskap om Babylon som Jesaja, Amos son, mottog i sina syner.
Jesaja	Jes	23	13	2	Höj ett fälttecken på det kala berget, ropa till dem, ge tecken till samling vid furstarnas portar.
Jesaja	Jes	23	13	3	Jag bådar upp mina invigda att verkställa min vredesdom, jag kallar mina kämpar, mina stolta, jublande skaror.
Jesaja	Jes	23	13	4	Hör! Vilket larm på bergen, larmet från en stor här. Hör! Vilket brus av folk, de strömmar samman från alla riken. Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
Jesaja	Jes	23	13	5	De kommer från fjärran land, långt bortifrån himlaranden, Herren och hans vredes verktyg. De skall ödelägga hela jorden.
Jesaja	Jes	23	13	6	Jämra er, ty Herrens dag är nära, den kommer med våld från den Väldige.
Jesaja	Jes	23	13	7	Då förlamas alla händer, allt mod rinner bort.
Jesaja	Jes	23	13	8	De grips av skräck, av ångest och smärta, som en kvinna i barnsnöd. Rådlösa ser de på varandra, deras ansikten bleknar.
Jesaja	Jes	23	13	9	Skoningslös kommer Herrens dag med vrede och glödande harm. Jorden skall läggas öde, syndarna skall han förinta.
Jesaja	Jes	23	13	10	Himlavalvets alla stjärnor skall sluta att lysa. Mörk skall solen gå upp, månen skall mista sitt sken.
Jesaja	Jes	23	13	11	Jag skall straffa jorden för dess ondska, de gudlösa för deras synd. De fräckas högmod skall jag kväsa, kuva tyrannernas stolthet.
Jesaja	Jes	23	13	12	Människor blir mer sällsynta än guld, ovanligare än guld från Ofir.
Jesaja	Jes	23	13	13	Ja, himlen skall skälva och jorden skakas ur sitt läge genom Herren Sebaots raseri på hans flammande vredes dag.
Jesaja	Jes	23	13	14	Som skrämda gaseller eller får som ingen håller samman skall de fly, var och en till sitt eget folk, var och en till sitt eget land.
Jesaja	Jes	23	13	15	Den som blir fångad skall stickas ner, den som hinns upp skall falla för svärdet.
Jesaja	Jes	23	13	16	Spädbarnen krossas inför deras ögon, husen plundras, kvinnorna våldtas.
Jesaja	Jes	23	13	17	Jag skall egga upp mederna mot dem. De bryr sig inte om silver och lockas inte av guld.
Jesaja	Jes	23	13	18	Deras bågar fäller de unga. De har inget förbarmande med barnen, de skonar inte de små.
Jesaja	Jes	23	13	19	Med Babylonien, kronan bland riken, kaldeernas prydnad och stolthet, skall det gå som när Gud ödelade Sodom och Gomorra.
Jesaja	Jes	23	13	20	Ingen skall mer slå sig ner där, obebott skall det ligga från släkte till släkte. Där skall ingen beduin slå upp sitt tält, inga herdar låta hjordarna vila.
Jesaja	Jes	23	13	21	Men ökendjur skall vila där, husen fyllas av hyenor. Där skall uvar ha sitt tillhåll och gastar hoppa omkring.
Jesaja	Jes	23	13	22	Vilda hundar skall bo i palatsen, schakaler i de praktfulla salarna. Stunden är inne för Babylonien, dess dagar är räknade.
Jesaja	Jes	23	14	1	Herren skall förbarma sig över Jakob, på nytt utvälja Israel. Han skall låta folket bo på sin egen mark. Främlingarna som bor där skall sluta sig till dem och förena sig med Jakobs folk. 
Jesaja	Jes	23	14	2	Folken skall föra dem tillbaka hem, och där, på Herrens mark, skall israeliterna göra dem till sin egendom, till slavar och slavinnor. Deras fångvaktare skall bli deras fångar, de skall bli herrar över sina förtryckare.
Jesaja	Jes	23	14	3	När Herren låter dig vila från din möda och oro och från den hårda slavtjänst du har tvingats till, 
Jesaja	Jes	23	14	4	då skall du håna kungen av Babylonien med denna sång:
Jesaja	Jes	23	14	5	Herren har brutit de gudlösas stav och härskarnas spira,
Jesaja	Jes	23	14	6	den som i vrede slog folken med slag på slag, den som härskade över dem med grymhet och skoningslöst förföljde dem.
Jesaja	Jes	23	14	7	Hela världen har fått ro och alla brister ut i jubel.
Jesaja	Jes	23	14	8	Också cypresserna gläds åt ditt öde och Libanons cedrar: »Nu när du ligger där kommer ingen hit för att fälla oss.«
Jesaja	Jes	23	14	9	Nere i dödsriket blir det rörelse när man ser dig komma. Skuggorna väcks ur sin dvala, jordens härskare. Folkens alla kungar måste resa sig från sina troner.
Jesaja	Jes	23	14	10	Alla hälsar de dig med dessa ord: »Nu har också du mist din kraft och blivit som vi.
Jesaja	Jes	23	14	11	Ner till dödsriket störtade din ståt och dina klingande harpor. Maskar blir din bädd, likmaskar ditt täcke.«
Jesaja	Jes	23	14	12	Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken.
Jesaja	Jes	23	14	13	Det var du som sade till dig själv: »Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr.
Jesaja	Jes	23	14	14	Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.«
Jesaja	Jes	23	14	15	Men ner till dödsriket störtas du, längst ner i avgrundens djup.
Jesaja	Jes	23	14	16	De som ser dig skärskådar dig, de granskar dig noga: »Är detta den man som skakade världen och fick riken att vackla,
Jesaja	Jes	23	14	17	förvandlade jorden till öken och lade städer i ruiner, han som aldrig frigav sina fångar?
Jesaja	Jes	23	14	18	Folkens alla kungar ligger nu ärade, var och en i sitt vilorum,
Jesaja	Jes	23	14	19	men du ligger utslängd utan grav, ett vämjeligt kadaver, täckt av män som stupat för svärdet. De skall läggas i gravrum av sten, men du är ett lik som man trampar på,
Jesaja	Jes	23	14	20	du får inte vila i graven med de andra, ty du har förött ditt land och dödat ditt folk. Aldrig mer skall man nämna denna onda ätt.«
Jesaja	Jes	23	14	21	Gör slaktbänken klar för hans söner, de skall straffas för fädernas synd. Aldrig skall de erövra världen och fylla jorden med skräck.
Jesaja	Jes	23	14	22	Jag skall komma över dem, säger Herren Sebaot, och utplåna Babylons namn och folk för tid och evighet, säger Herren. 
Jesaja	Jes	23	14	23	Jag skall göra staden till sumpmark, till en boplats för rördrom. Jag skall låta den försvinna i dyn, säger Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	14	24	Herren Sebaot har svurit och sagt: Det jag har bestämt skall ske, det jag har beslutat skall fullbordas.
Jesaja	Jes	23	14	25	Assyrierna skall krossas i mitt land, på mina berg skall jag trampa ner dem. Då skall oket lyftas av mitt folk, bördan lyftas från deras axlar.
Jesaja	Jes	23	14	26	Detta är beslutet som drabbar hela världen, detta är den hand som är lyft mot alla folk.
Jesaja	Jes	23	14	27	Herren Sebaot har fattat beslutet, vem kan upphäva det? Han har lyft sin hand, vem kan hejda honom?
Jesaja	Jes	23	14	28	Det år då kung Achas dog kom detta budskap:
Jesaja	Jes	23	14	29	Gläd dig inte, Filisteen, över att staven som slog dig är bruten. Ty av ormens rot skall en kobra komma, den skall föda en flygande drake.
Jesaja	Jes	23	14	30	De fattiga skall finna bete på mina ängar, de svaga skall vila i trygghet. Men er skall han utrota genom svält, dräpa till sista man.
Jesaja	Jes	23	14	31	Klaga, port! Jämra dig, stad! Låt hoppet fara, Filisteen! Ty från norr kommer förtryckaren, ingen i hans uppbåd tar till flykten.
Jesaja	Jes	23	14	32	Vad skall man svara främlingarnas sändebud? »Sion är grundat av Herren, hans arma folk finner där sin tillflykt.«
Jesaja	Jes	23	15	1	Budskap om Moab.
Jesaja	Jes	23	15	2	Divons folk går upp till offerplatserna för att gråta. På Nebo och Medeva ljuder Moabs klagan. Ja, varje hjässa är rakad och varje skägg är avklippt.
Jesaja	Jes	23	15	3	På gatorna går de i säcktyg, på tak och torg ljuder klagan, tårarna strömmar.
Jesaja	Jes	23	15	4	Heshbon och Elale klagar, ända till Jahas hörs deras rop. Därför skakar Moab av skräck och förlorar modet.
Jesaja	Jes	23	15	5	Mitt hjärta vill skrika för Moabs skull. Flyktingarna kommer till Soar och Eglat Shelishia. Uppför sluttningen mot Luchit går folket gråtande. På vägen mot Horonajim höjs klagorop över förödelsen.
Jesaja	Jes	23	15	6	Nimrims vatten blir ökenmark, gräset torkar, ängen vissnar, inget grönt blir kvar.
Jesaja	Jes	23	15	7	Allt de har sparat, alla förråd, bär de nu över Pilträdsbäcken.
Jesaja	Jes	23	15	8	Runt hela Moab ljuder klagan, jämmerropen hörs till Eglajim, ja, ända till Beer Elim.
Jesaja	Jes	23	15	9	Dimons vatten fylls av blod. Nya plågor skall jag sända över Dimon, ett lejon mot dem som har skonats i Moab, mot det som är kvar av Adma.
Jesaja	Jes	23	16	1	Sänd ett lamm från härskaren i landet, från klippan i öknen till Sions berg. – 
Jesaja	Jes	23	16	2	Likt skrämda fåglar som flyr ur redet skall Moabs döttrar komma till Arnons vadställen. –
Jesaja	Jes	23	16	3	»Ge oss råd, visa en väg! Låt din skugga mitt på dagen bli som nattens skyddande mörker. Göm de skingrade, röj inte de flyende!
Jesaja	Jes	23	16	4	Låt Moabs skingrade folk få en fristad hos dig. Var deras skydd mot skövlaren.« »När våldet upphör och skövlandet är slut, när den som förtrycker landet är borta,
Jesaja	Jes	23	16	5	då skall av nåd en tron bli rest, och genom Guds trofasthet skall en domare regera i Davids borg, en som söker rättvisan och vet vad rätten kräver.«
Jesaja	Jes	23	16	6	Vi har sett Moabs högmod, det måttlösa, hans övermod, högmod och fräckhet. Skamlöst är hans skrävel.
Jesaja	Jes	23	16	7	Därför jämrar sig moabiterna, de jämrar sig alla över Moab. Förkrossade tänker de på Kir-Haresets druvkakor.
Jesaja	Jes	23	16	8	Ty förstörda är Heshbons terrasser, förtorkade Sivmas vinrankor, vars ädla druvor betvingade folkens härskare. Rankorna nådde ända till Jaser, slingrade sig ut i öknen och sträckte sig ut över havet.
Jesaja	Jes	23	16	9	Därför vill jag gråta med Jaser över Sivmas vinrankor, jag vill låta mina tårar strömma över er, Heshbon och Elale. Ty då ni bärgade er frukt och er säd överfölls ni av skövlare.
Jesaja	Jes	23	16	10	Trädgården tömdes på glädje och fröjd, ingen sjunger och ropar i vingården. Ingen trampar vin i pressarna, skörderopen har upphört.
Jesaja	Jes	23	16	11	Därför klagar mitt hjärta över Moab som en lyra, min själ klagar över Kir-Heres.
Jesaja	Jes	23	16	12	När moabiterna mödar sig på offerplatsen och går till sin helgedom för att be, åstadkommer de ingenting.
Jesaja	Jes	23	16	13	Detta var det ord som Herren talade till Moab den gången. 
Jesaja	Jes	23	16	14	Nu säger Herren så: Om tre år, som skall vara som en daglönares år, skall Moab med hela sitt myller av folk bli förödmjukat. Bara en obetydlig liten rest blir kvar.
Jesaja	Jes	23	17	1	Budskap om Damaskus.
Jesaja	Jes	23	17	2	övergiven för alltid. Dess lydstäder lämnas åt boskapshjordar, som kan vila ostörda där.
Jesaja	Jes	23	17	3	Efraim skall förlora sin borg, Damaskus sitt kungavälde. Med det som blir kvar av Aram skall det gå som med Israels glans. Detta är Herren Sebaots ord.
Jesaja	Jes	23	17	4	Den dagen bleknar Jakobs glans och all hans frodighet förtvinar.
Jesaja	Jes	23	17	5	Det blir som vid skörden: man tar ett knippe med handen och skär av axen. Det blir som när man plockar ax i Refaimdalen.
Jesaja	Jes	23	17	6	En efterskörd är allt som blir kvar, som när man slår ner oliver: ett par tre frukter uppe i toppen, fyra fem på trädets grenar. Detta är Herrens, Israels Guds, ord.
Jesaja	Jes	23	17	7	Den dagen skall människorna vända sig till sin skapare och rikta sina blickar mot Israels Helige. 
Jesaja	Jes	23	17	8	De skall inte vända sig till altarna, som de själva har byggt, inte rikta sina blickar mot det som de gjort med egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.
Jesaja	Jes	23	17	9	Den dagen skall dina städer ligga lika övergivna som de städer som amoreerna och hiveerna övergav när israeliterna kom. Allt skall bli öde.
Jesaja	Jes	23	17	10	Du har glömt Gud, din räddning, inte tänkt på klippan, din tillflykt. Därför: du kan göra planteringar åt den ljuvlige, så frön till rankor åt den främmande,
Jesaja	Jes	23	17	11	du kan få plantorna att växa höga samma dag du sätter dem och låta det du sår spira redan på morgonen – ändå slår skörden fel på plågans dag, ingen lindring finns för smärtan.
Jesaja	Jes	23	17	12	Vilket dån från tallösa folk, ett dån som när havet dånar! Vilket brus av folk, ett brus som när väldiga vatten brusar!
Jesaja	Jes	23	17	13	Men när Herren ryter mot dem, flyr de bort i fjärran som agnar jagade av vinden över bergen, som tisteldun i stormen.
Jesaja	Jes	23	17	14	På kvällen råder skräck, i gryningen är de borta. Detta blir plundrarnas lott, skövlarnas öde.
Jesaja	Jes	23	18	1	Du land som surrar av flygfän – land bortom floderna i Kush –
Jesaja	Jes	23	18	2	du som skickar sändebud över havet, i papyrusskepp ut på vattnet! Ge er av, snabba budbärare, till ert resliga, svartglänsande folk, som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land är genomskuret av floder.
Jesaja	Jes	23	18	3	Alla ni som bygger och bor på jorden, ge akt när fälttecknet höjs på bergen, lyssna när hornet ljuder!
Jesaja	Jes	23	18	4	Så säger Herren till mig: »Lugnt ser jag på från min boning medan luften dallrar i solvärmen och daggen faller rikt i skördetiden.«
Jesaja	Jes	23	18	5	Ty innan säden ännu skördats, när vinrankans blomma fallit av och druvan börjar mogna, då skär man av skotten med kniv och hugger bort revorna.
Jesaja	Jes	23	18	6	Allt skall lämnas åt rovfåglarna i bergen och åt markens djur. Det räcker både sommar och vinter för fåglarna och markens alla djur.
Jesaja	Jes	23	18	7	När den tiden kommer skall tribut till Herren Sebaot lämnas av det resliga, svartglänsande folket, som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land är genomskuret av floder, den skall lämnas på platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.
Jesaja	Jes	23	19	1	Budskap om Egypten.
Jesaja	Jes	23	19	2	»Jag hetsar Egypten mot Egypten, så att alla strider mot alla, stad mot stad, rike mot rike.
Jesaja	Jes	23	19	3	Egypterna mister sans och vett, jag gör deras planer om intet. De måste fråga avgudar och gengångare, de dödas andar och spådomsandar.
Jesaja	Jes	23	19	4	Jag skall lämna egypterna i en hård herres våld, en grym kung skall råda över dem.« Detta är Härskaren Herren Sebaots ord.
Jesaja	Jes	23	19	5	Vattnet skall ta slut i Nilen, floden sina och torka ut.
Jesaja	Jes	23	19	6	Kanalerna skall stinka, Nildeltat tömmas på vatten. Säv och rör skall svartna,
Jesaja	Jes	23	19	7	vassruggarna vid Nilens mynning. Allt som såtts längs floden torkar, virvlar bort och försvinner.
Jesaja	Jes	23	19	8	Alla fiskare sörjer och klagar, de som lägger ut rev i floden. De som kastar ut sina nät grips av vanmakt.
Jesaja	Jes	23	19	9	Linodlarna ger upp hoppet, häcklerskor och vävare bleknar,
Jesaja	Jes	23	19	10	lärftmakarna står betryckta, alla daglönare förlorar modet.
Jesaja	Jes	23	19	11	Rena dårar är furstarna i Soan, de visa ger farao enfaldiga råd. Hur kan ni säga till farao: »Vi är söner av visa män, vi stammar från forntidens kungar.«
Jesaja	Jes	23	19	12	Var är de nu, dina visa? Må de berätta och låta dig veta vad Herren Sebaot beslutat om Egypten.
Jesaja	Jes	23	19	13	Soans furstar handlar som dårar, Memfis furstar låter sig luras, stamhövdingarna leder Egypten vilse.
Jesaja	Jes	23	19	14	Herren har fyllt dem med förvillelse, därför får de egypterna att ragla vad de än tar sig för, som en drucken raglar i sina spyor.
Jesaja	Jes	23	19	15	Ingenting skall lyckas för Egypten, varken för huvud eller svans, stam eller strå.
Jesaja	Jes	23	19	16	Den dagen skall egypterna bli som kvinnor, de skall darra och bäva när Herren Sebaot lyfter handen mot dem. 
Jesaja	Jes	23	19	17	Juda land skall bli en fasa för egypterna. När de hör det namnet nämnas skall de bäva inför det beslut som Herren Sebaot har fattat om dem.
Jesaja	Jes	23	19	18	Den dagen skall det i Egypten finnas fem städer där man talar Kanaans språk och där man svär vid Herren Sebaot. En av dem skall heta Ir Haheres.
Jesaja	Jes	23	19	19	Den dagen skall det finnas ett altare åt Herren mitt inne i Egypten och en stod åt Herren vid landets gräns. 
Jesaja	Jes	23	19	20	Detta skall i Egypten vara tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot. När de ropar till Herren och klagar över sina förtryckare skall han sända en befriare som kämpar för dem och räddar dem. 
Jesaja	Jes	23	19	21	Herren skall göra sig känd för egypterna, och egypterna skall lära känna Herren den dagen. De skall frambära slaktoffer och matoffer, de skall avge löften till Herren som de också skall få infria. 
Jesaja	Jes	23	19	22	Herren skall slå egypterna, slå men också bota. När de omvänder sig till Herren skall han bönhöra dem och bota dem.
Jesaja	Jes	23	19	23	Den dagen skall det finnas en banad väg från Egypten till Assyrien, och assyrierna skall komma till Egypten och egypterna till Assyrien, och egypterna skall frambära offer tillsammans med assyrierna.
Jesaja	Jes	23	19	24	Den dagen skall Israel vara jämställt med Egypten och Assyrien och bli en välsignelse på jorden, 
Jesaja	Jes	23	19	25	när Herren Sebaot välsignar jorden och säger:
Jesaja	Jes	23	20	1	Det år då den assyriske kungen Sargon sände sin överbefälhavare till Ashdod och han angrep och intog staden, 
Jesaja	Jes	23	20	2	då talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: »Lägg av säcktyget du bär om livet och ta av sandalerna du har på fötterna.« Jesaja gjorde så och gick naken och barfota.
Jesaja	Jes	23	20	3	Herren sade: »Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota i tre år som ett tecken och förebud om Egypten och Kush, 
Jesaja	Jes	23	20	4	så skall både unga och gamla gå nakna och barfota när den assyriske kungen för egypterna i fångenskap och driver kushiterna i landsflykt. De skall få gå med baken bar, Egypten är blottat. 
Jesaja	Jes	23	20	5	Då skall alla stå där förkrossade och besvikna på det Kush de satte sitt hopp till och det Egypten de var så stolta över.«
Jesaja	Jes	23	20	6	Den dagen skall de som bor vid denna kust säga: »Så gick det med dem vi hoppades på, dem vi sökte hjälp hos för att bli räddade från den assyriske kungen! Hur skall då vi komma undan?«
Jesaja	Jes	23	21	1	Från öknen. Ett budskap.
Jesaja	Jes	23	21	2	En grym syn har uppenbarats för mig: Förrädare förråder, härjare härjar. »Framåt, Elam! Till anfall, Medien! Jag gör slut på all jämmer.«
Jesaja	Jes	23	21	3	Därför skälver jag i hela kroppen och våndas som en födande kvinna. Jag skakas av vad jag hör, fasar för vad jag ser.
Jesaja	Jes	23	21	4	Jag grips av svindel, jag överväldigas av skräck. Skymningen jag längtade till skrämmer mig nu.
Jesaja	Jes	23	21	5	Det dukas ett bord, dynor läggs ut, man äter och dricker. »Res er, furstar! Smörj era sköldar!«
Jesaja	Jes	23	21	6	Så sade Herren till mig: Ställ ut en vaktpost, som skall kungöra vad han ser.
Jesaja	Jes	23	21	7	Ser han vagnar dragna av hästar, ryttare på åsnor, ryttare på kameler, då skall han lyssna, lyssna noga.
Jesaja	Jes	23	21	8	Och spejaren ropade: »Dagarna i ända håller jag vakt, Herre, natt efter natt står jag på post.
Jesaja	Jes	23	21	9	Se! Nu kommer män på vagnar dragna av hästar.«
Jesaja	Jes	23	21	10	Du mitt söndertröskade folk, vad jag har hört från Herren Sebaot, Israels Gud, det har jag kungjort för er.
Jesaja	Jes	23	21	11	Budskap om Duma.
Jesaja	Jes	23	21	12	Väktaren svarar: »Morgonen har kommit, ändå är det natt. Vill ni fråga mer, kom tillbaka igen.«
Jesaja	Jes	23	21	13	I ödemarken. Ett budskap.
Jesaja	Jes	23	21	14	Gå ut till de törstande med vatten, ni som bor i Tema, möt de flyende med bröd!
Jesaja	Jes	23	21	15	Ty de flyr undan svärdet, det skarpa svärdet, undan den spända bågen, undan krigets gissel.
Jesaja	Jes	23	21	16	Så säger Herren till mig: Om ett år, som skall vara som en daglönares år, är Kedars storhet slut. 
Jesaja	Jes	23	21	17	Av Kedars skickliga bågskyttar blir bara ett litet fåtal kvar. Herren, Israels Gud, har talat.
Jesaja	Jes	23	22	1	Synernas dal. Ett budskap.
Jesaja	Jes	23	22	2	du stad full av rop och larm, du stad i glädjeyra? Dina fallna föll inte för svärd, de stupade inte i strid.
Jesaja	Jes	23	22	3	Alla dina furstar tog till flykten undan den spända bågen, dina tappra kämpar flydde långt bort.
Jesaja	Jes	23	22	4	Därför säger jag: Låt mig vara, jag måste få gråta. Försök inte trösta mig när mitt folk går under.
Jesaja	Jes	23	22	5	Detta var Herren Gud Sebaots dag, en dag av skräck och tumult och förvirring. I Synernas dal bröts muren ner, på berget hördes rop och klagan.
Jesaja	Jes	23	22	6	Elams skyttar tog sina koger, krigarna från Kir grep sina sköldar.
Jesaja	Jes	23	22	7	Dina sköna dalar fylldes av vagnar och hästar. De ansatte stadens portar
Jesaja	Jes	23	22	8	och blottade Judas värn.
Jesaja	Jes	23	22	9	Ni såg att dammarna var många i Davids stad, och ni förde dit Nedre dammens vatten.
Jesaja	Jes	23	22	10	Ni räknade husen i Jerusalem, ni rev hus och förstärkte muren.
Jesaja	Jes	23	22	11	Mellan murarna byggde ni en bassäng för vattnet från Gamla dammen. Men ni tänkte inte på honom som gjort detta, ni såg inte honom som skapat det för länge sedan.
Jesaja	Jes	23	22	12	Herren Gud Sebaot påbjöd den dagen gråt och klagan, rakat huvud och säcktyg om livet.
Jesaja	Jes	23	22	13	I stället blev det glädje och fest, här slaktades oxar och lamm, här åts det kött, här dracks det vin. »Ät och drick, i morgon skall vi dö!«
Jesaja	Jes	23	22	14	Herren Sebaot har uppenbarat för mig: Denna er skuld skall inte bli sonad så länge ni lever, säger Herren Gud Sebaot.
Jesaja	Jes	23	22	15	Så sade Herren Gud Sebaot: Gå till den där förvaltaren, till Shevna, kungens minister, och säg:
Jesaja	Jes	23	22	16	Vad och vem ger dig rätt att här hugga ut en grav åt dig, du som hugger ut din grav högt uppe, gör dig en boning i klippan?
Jesaja	Jes	23	22	17	Herren skall skaka lössen av dig, som man skakar kläder.
Jesaja	Jes	23	22	18	Han skall knyckla ihop dig till en boll och slunga dig bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö och där skall dina praktvagnar hamna. Du är en skamfläck för din herres hus.
Jesaja	Jes	23	22	19	Jag skall beröva dig ditt ämbete, störta dig från din ställning.
Jesaja	Jes	23	22	20	Den dagen skall jag kalla på min tjänare, på Eljakim, Hilkias son.
Jesaja	Jes	23	22	21	Jag skall klä honom i din dräkt, spänna om honom ditt bälte och ge honom den makt som du har nu. Han skall bli en fader för Jerusalems invånare och Judas folk.
Jesaja	Jes	23	22	22	I hans vård skall jag lämna nyckeln till Davids kungahus. Där han öppnar skall ingen stänga, där han stänger skall ingen öppna.
Jesaja	Jes	23	22	23	Jag skall driva in honom som en spik som sitter stadigt på sin plats, och hans ämbetes tyngd skall sprida glans över hans släkt.
Jesaja	Jes	23	22	24	Men hans släkt skall hänga sig på honom med hela sin tyngd, telningar och ätteläggar, alla slags småkärl och skålar och krus av alla de slag. 
Jesaja	Jes	23	22	25	Den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken som satt så stadigt lossna; den bryts av och faller ner, och allt som hängde på den går i kras. Herren har talat.
Jesaja	Jes	23	23	1	Budskap om Tyros.
Jesaja	Jes	23	23	2	Förstummas, ni som bor vid kusten, köpmän från Sidon, staden vars utsända for 
Jesaja	Jes	23	23	3	över vida vatten. Med Shichors säd, Nillandets skördar, drev de handel bland folken och fick så sin bärgning.
Jesaja	Jes	23	23	4	Vilken skam, o Sidon, du havets fästning, som måste säga: »Jag har inga barn, jag föder inte mer, ser inga pojkar växa upp och fostrar inga flickor.«
Jesaja	Jes	23	23	5	När egypterna får höra detta bävar de som när de hörde om Tyros.
Jesaja	Jes	23	23	6	Dra bort till Tarshish! Klaga, ni som bor vid kusten!
Jesaja	Jes	23	23	7	Är detta er glada stad som stått sedan urminnes tid och vars folk for vida omkring och bodde i främmande land?
Jesaja	Jes	23	23	8	Vem har beslutat detta om Tyros, drottningen, vars köpmän var furstar, vars krämare var stormän på jorden?
Jesaja	Jes	23	23	9	Herren Sebaot har beslutat detta för att kväsa allt stolt och ståtligt och kuva jordens stormän.
Jesaja	Jes	23	23	10	Odla upp ditt land, ty för Tarshish-skeppen finns inte mer någon hamn.
Jesaja	Jes	23	23	11	Han sträckte ut sin hand över havet, han fick riken att vackla. Herren gav befallning att Kanaans fästen skulle krossas.
Jesaja	Jes	23	23	12	Han sade:
Jesaja	Jes	23	23	13	
Jesaja	Jes	23	23	14	Klaga, Tarshish-skepp, er trygga hamn ligger öde!
Jesaja	Jes	23	23	15	När den tiden kommer skall Tyros ligga bortglömt i sjuttio år, motsvarande en konungs tid. Då sjuttio år har gått skall det bli med Tyros som med horan i visan:
Jesaja	Jes	23	23	16	»Ta din lyra och dra runt i staden, gamla bortglömda hora! Spela vackert och sjung dina sånger, så att de minns dig igen.«
Jesaja	Jes	23	23	17	Då sjuttio år har gått skall Herren ta sig an Tyros. Hon skall åter tjäna sitt uppehälle genom att hora med all världens riken, över hela jorden. 
Jesaja	Jes	23	23	18	Men det hon förtjänar som hora skall vara helgat åt Herren, inte samlas i skattkamrarna. Förtjänsten skall tillfalla dem som bor inför Herren, så att de har att äta i överflöd och kan klä sig praktfullt.
Jesaja	Jes	23	24	1	Herren skall föröda jorden, han skall ödelägga den, härja hela dess yta, skingra dess inbyggare.
Jesaja	Jes	23	24	2	Då går det prästen som folket, husbonden som slaven, matmodern som pigan, köparen som säljaren, långivaren som låntagaren, borgenären som gäldenären.
Jesaja	Jes	23	24	3	Öde och förödd blir jorden, skövlad och plundrad. Detta är vad Herren har talat.
Jesaja	Jes	23	24	4	Jorden sörjer och vissnar, hela världen förtorkar och vissnar, jordens höjder förtorkar.
Jesaja	Jes	23	24	5	Jorden har vanhelgats av dem som bor där: de har överträtt lagarna, kränkt rätten, brutit det eviga förbundet.
Jesaja	Jes	23	24	6	Därför fräter förbannelse jorden och de som bor där får bära sitt straff. Därför blir jordens invånare färre, bara en liten rest blir kvar.
Jesaja	Jes	23	24	7	Vinet sörjer, vinstocken vissnar, de förr så glada suckar.
Jesaja	Jes	23	24	8	Borta är tamburinernas muntra ljud, det är slut med fest och glam, borta är lyrans muntra toner.
Jesaja	Jes	23	24	9	Ingen sjunger vid dryckeslag, vinet har en bitter smak.
Jesaja	Jes	23	24	10	Staden ligger skövlad och öde, alla hus har bommats till.
Jesaja	Jes	23	24	11	Där ute hörs klagoskrin, vinet är slut. Glädjen har slocknat, all fröjd har flytt ur landet.
Jesaja	Jes	23	24	12	Bara förödelsen är kvar i staden, porten är slagen i spillror.
Jesaja	Jes	23	24	13	Ty det skall bli på jorden, bland folken, som när oliverna skördats och de sista druvorna plockats.
Jesaja	Jes	23	24	14	De höjer glädjerop och jublar över Herrens majestät, de ropar högt i väster.
Jesaja	Jes	23	24	15	Ära Herren också i öster, ära i kustländerna Herrens, Israels Guds, namn!
Jesaja	Jes	23	24	16	Från jordens ände hör vi lovsång, en hyllning till den rättfärdige.
Jesaja	Jes	23	24	17	Fara, fallgrop och fälla väntar er som bor på jorden.
Jesaja	Jes	23	24	18	Den som flyr för faran skall falla i gropen, och den som tar sig upp ur gropen skall fastna i fällan. Dammluckorna i höjden öppnas, jordens grundvalar skälver.
Jesaja	Jes	23	24	19	Jorden brister och skakar, den skakar och skälver, den skälver och rister.
Jesaja	Jes	23	24	20	Jorden raglar som en drucken, svajar som ett fallfärdigt ruckel. Den dignar under sin skuld, faller och reser sig aldrig mer.
Jesaja	Jes	23	24	21	Den dagen skall Herren hålla räfst i höjden med höjdens här och på jorden med jordens kungar. 
Jesaja	Jes	23	24	22	De skall samlas ihop och kastas i fängelsehålan, de skall hållas inspärrade bakom lås och bom, och när en lång tid har gått kommer räfsten. 
Jesaja	Jes	23	24	23	Då skall månen blygas och solen blekna, ty nu är Herren Sebaot konung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.
Jesaja	Jes	23	25	1	Herre, du är min Gud, jag vill lova dig och prisa ditt namn. Du har utfört dina allvisa planer, dina löften från fordom står orubbligt fast.
Jesaja	Jes	23	25	2	Du har gjort en stenhög av staden, en ruin av fästningen. Främlingarnas borg är förstörd och skall aldrig mer byggas upp.
Jesaja	Jes	23	25	3	Därför skall starka folk ära dig, grymma hedningar frukta dig.
Jesaja	Jes	23	25	4	Du blev en tillflykt för den svage, en tillflykt för den fattige i hans nöd, skydd mot slagregn, skugga i hetta. Våldsmännens raseri är som ett iskallt slagregn
Jesaja	Jes	23	25	5	och som hettan i öknen. Du gör slut på främlingarnas larm och tystar våldsmännens sång.
Jesaja	Jes	23	25	6	Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin.
Jesaja	Jes	23	25	7	På detta berg skall han utplåna den slöja som höljer alla folk, det dok som skyler alla folkslag.
Jesaja	Jes	23	25	8	Han skall utplåna döden för alltid. Herren Gud skall torka tårarna från alla kinder och göra slut på sitt folks förnedring överallt på jorden. Herren har talat.
Jesaja	Jes	23	25	9	Den dagen skall man säga:
Jesaja	Jes	23	25	10	Herren håller sin hand över detta berg.
Jesaja	Jes	23	25	11	Där skall han sträcka ut sina armar som simmaren gör. Herren skall kväsa hans stolthet. 
Jesaja	Jes	23	25	12	Han bryter ner dina höga fästningsmurar, störtar dem till marken, förvandlar dem till grus.
Jesaja	Jes	23	26	1	Den dagen skall man sjunga denna sång i Juda:
Jesaja	Jes	23	26	2	Slå upp portarna, låt det rättfärdiga folket dra in, ett folk som förblir troget.
Jesaja	Jes	23	26	3	Den som är ståndaktig skänker du trygghet, på dig förtröstar han.
Jesaja	Jes	23	26	4	Förtrösta alltid på Herren, ty Herren är en evig klippa.
Jesaja	Jes	23	26	5	Han störtar ner dem som bor där uppe i den otillgängliga staden, han jämnar den med marken, förvandlar den till grus,
Jesaja	Jes	23	26	6	så att de fattiga och de svaga kan trampa den under fötterna.
Jesaja	Jes	23	26	7	Den rättfärdiges stig är rak, du gör vägen jämn för honom,
Jesaja	Jes	23	26	8	dina rättvisa domars väg. Herre, till ditt namn står vårt hopp, vår längtan är att få åkalla dig.
Jesaja	Jes	23	26	9	Min själ längtar efter dig om natten, min ande söker dig. När dina rättvisa domar upplyser jorden lär sig världens folk det rätta.
Jesaja	Jes	23	26	10	Skonas de onda lär de sig aldrig det rätta, och rättvisan kränks av våldsmän, de ser inte Herrens majestät.
Jesaja	Jes	23	26	11	Herre, din hand är lyft, men de ser det inte. Låt dem stå där med skam när de ser din lidelse för folket. Låt eld förtära dina fiender.
Jesaja	Jes	23	26	12	Herre, ge oss välgång, allt vad vi gör är ditt verk.
Jesaja	Jes	23	26	13	Herre, vår Gud, har vi haft andra härskare än dig? Endast ditt namn vill vi bekänna.
Jesaja	Jes	23	26	14	De döda får inte liv igen, skuggorna uppstår inte. Så har du straffat och förgjort dem och utplånat minnet av dem.
Jesaja	Jes	23	26	15	Herre, åter och åter har du gjort mäktiga gärningar för ditt folk. 
Jesaja	Jes	23	26	16	
Jesaja	Jes	23	26	17	Som en kvinna som skall föda och krystar och skriker av smärta, så lät du oss bli, o Herre.
Jesaja	Jes	23	26	18	Vi var havande, vi krystade, men vi födde vind. Vi har ingen hjälp för landet. 
Jesaja	Jes	23	26	19	Dina döda skall få liv igen, deras kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i mullen! Ty din dagg är en ljusets dagg, du låter den falla över skuggornas land.
Jesaja	Jes	23	26	20	Mitt folk, gå in i era kamrar och stäng dörren om er. Göm er en kort stund, tills vreden har dragit förbi.
Jesaja	Jes	23	26	21	Ty Herren drar ut från sin boning för att straffa jordens folk för deras synd, och jorden skall blotta det blod som spillts, inte längre dölja de dräpta.
Jesaja	Jes	23	27	1	Den dagen skall Herren med sitt svärd, sitt hårda, väldiga, skarpa svärd, slå Leviatan, den snabba ormen, Leviatan, den ringlande ormen, han skall dräpa draken i havet.
Jesaja	Jes	23	27	2	Sjung den dagen om den härliga vingården!
Jesaja	Jes	23	27	3	Jag, Herren, har vård om den. Träget vattnar jag den, jag vårdar den natt och dag, så att den inte drabbas av något ont.
Jesaja	Jes	23	27	4	Jag hyser ingen vrede mot den, men ger den mig tistel och törne, då går jag till angrepp mot den och sätter eld på alltsammans.
Jesaja	Jes	23	27	5	Eller också tar man sin tillflykt till mig och söker fred med mig, ja, söker fred med mig.
Jesaja	Jes	23	27	6	När den tiden kommer skall Jakob slå rot, Israel skall blomstra och frodas och frukterna uppfylla världen.
Jesaja	Jes	23	27	7	Blev de slagna som den som slog dem, dräpta som de som dräpte dem?
Jesaja	Jes	23	27	8	Nej, du gick till rätta med folket genom att skrämma upp och jaga bort dem, du svepte bort dem med din storm, din heta östanvind.
Jesaja	Jes	23	27	9	Därför kan Jakobs skuld sonas, och detta är den lösen som tar bort hans synd: att han låter altarnas stenar bli till flisor, att asherapålar och rökelsealtaren aldrig reses mer.
Jesaja	Jes	23	27	10	Den befästa staden ligger öde, en övergiven boplats, folktom som öknen. Där betar kalvar, där ligger de och vilar.
Jesaja	Jes	23	27	11	När grenarna är torra kommer kvinnorna och bryter dem och gör upp eld. Detta är ett folk utan förstånd, därför har deras skapare ingen misskund, han som gjort dem visar ingen nåd.
Jesaja	Jes	23	27	12	Den dagen skall Herren klappa kornen ur axen, från Eufrat ända till Egyptens gränsflod, och en efter en skall ni plockas samman, alla ni israeliter.
Jesaja	Jes	23	27	13	Den dagen skall det stora hornet ljuda, och alla skall komma, de som gick förlorade i Assyrien, de som skingrades i Egypten, och de skall tillbe Herren på Jerusalems heliga berg.
Jesaja	Jes	23	28	1	Ve Efraims drinkares stolta krona, den härliga prydnadens vissnande blomster som kröner de vintyngdas hjässa!
Jesaja	Jes	23	28	2	Se, Herren är stark och väldig, lik en hagelby, en förhärjande storm, lik skyfall och översvämning. Med handen slår han till marken,
Jesaja	Jes	23	28	3	med fötterna trampar han ner Efraims drinkares stolta krona.
Jesaja	Jes	23	28	4	Med den härliga prydnadens vissnande blomster som kröner hjässan över den bördiga dalen går det som med ett försommarfikon: så snart någon får se det blir det plockat och uppätet.
Jesaja	Jes	23	28	5	Den dagen skall Herren Sebaot bli till en härlig krona och en ärekrans för dem som är kvar av hans folk. 
Jesaja	Jes	23	28	6	Han skall ge en rättens ande åt dem som skipar rätt och styrka åt dem som driver fienden ut genom porten.
Jesaja	Jes	23	28	7	Men också här raglar man av vin, vinglar man av öl. Präster och profeter raglar av öl, är omtöcknade av vin. De vinglar av öl, de raglar när de har sina syner, vacklar när de fäller sina domar.
Jesaja	Jes	23	28	8	Borden är täckta av spyor, ingenstans finns en ren fläck.
Jesaja	Jes	23	28	9	»Vem vill han undervisa, för vem vill han tolka budskapet? För barn som nyss blivit avvanda, som just har tagits från bröstet?
Jesaja	Jes	23	28	10	Abrakadabra, abrakadabra, lite här, lite där!«
Jesaja	Jes	23	28	11	Ja, på obegripligt språk och främmande tungomål skall Herren tala till detta folk,
Jesaja	Jes	23	28	12	han som sade till dem: »Här är viloplatsen, låt den trötte vila! Här är vederkvickelse.« Men de ville inte lyssna.
Jesaja	Jes	23	28	13	För dem blir Herrens ord abrakadabra, abrakadabra, lite här, lite där. Då skall de snava och falla omkull, de skall krossas, snärjas och fångas.
Jesaja	Jes	23	28	14	Hör därför Herrens ord, ni som tar munnen så full, ni som härskar över detta folk i Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	28	15	Ni säger: »Vi har slutit fördrag med döden, ett avtal med dödsriket: när stormfloden kommer skall den inte nå oss. Vi har gjort lögn till vårt värn, bländverk till vår tillflykt.«
Jesaja	Jes	23	28	16	Därför säger Herren Gud: Se, jag lägger en grundsten på Sion, en sten som håller provet, en utvald hörnsten som säker grund. Den som har tro förhastar sig inte.
Jesaja	Jes	23	28	17	Jag skall göra rätten till mätsnöre och rättfärdigheten till sänklod. Hagel skall utplåna lögnens värn, er tillflykt spolas bort av vattenmassor.
Jesaja	Jes	23	28	18	Då upphävs ert fördrag med döden, ert avtal med dödsriket gäller inte mer. När stormfloden kommer slår den er till marken.
Jesaja	Jes	23	28	19	Var gång den kommer drar den er med sig. Morgon efter morgon kommer den, ja, dag och natt. Att förstå budskapet blir en fasa.
Jesaja	Jes	23	28	20	Bädden är för kort när man sträcker ut sig, täcket för smalt när man kryper ihop.
Jesaja	Jes	23	28	21	Herren skall resa sig som på Perasims berg, visa sin vrede som i Givons dal. Han skall utföra sin gärning, en underlig gärning, fullborda sitt verk, ett säreget verk.
Jesaja	Jes	23	28	22	Sluta upp att ta munnen så full, så att inte era bojor stramas åt. Ty jag har hört om en förödelse över hela jorden, beslutad av Herren Gud Sebaot.
Jesaja	Jes	23	28	23	Vänd er hit och hör när jag talar, lyssna, hör mina ord!
Jesaja	Jes	23	28	24	Bereder bonden ständigt sin åker, plöjer och harvar han bara?
Jesaja	Jes	23	28	25	Sår han inte när han fått marken jämn? Han sprider svartkummin, strör ut spiskummin, sår vete och hirs, korn och emmer.
Jesaja	Jes	23	28	26	Hans Gud lär honom rätta sättet, det är han som vägleder honom.
Jesaja	Jes	23	28	27	Ingen tröskar svartkummin med släde eller spiskummin med tröskvagn. Svartkummin klappar man ut med käppen, spiskummin med staven.
Jesaja	Jes	23	28	28	Och brödsäden, skall den krossas? Bonden tröskar den inte i det oändliga, låter inte vagnshjulen rulla över den, krossar inte den utbredda säden.
Jesaja	Jes	23	28	29	Även detta kommer från Herren Sebaot. Underbara är hans beslut, stor hans visdom.
Jesaja	Jes	23	29	1	Ariel, Ariel, ve dig, stad som David belägrade! Foga år till år, låt högtid följa på högtid!
Jesaja	Jes	23	29	2	Jag skall gå till storms mot Ariel, och där skall bli gråt och jämmer. Ariel blir min altarhärd.
Jesaja	Jes	23	29	3	Jag skall som David belägra dig, omringa dig med belägringstorn och kasta upp vallar mot dig.
Jesaja	Jes	23	29	4	Krälande i stoftet talar du då, dina ord är en viskning ur gruset. Spöklikt hörs din röst från jorden, ur gruset stönar du fram dina ord.
Jesaja	Jes	23	29	5	Stoft blir då hela din sturska hop, agnar i vinden hopen av våldsmän. Snabbt och plötsligt skall det ske:
Jesaja	Jes	23	29	6	Herren Sebaot skall själv gripa in mot staden med dunder och dån och larm, med piskande storm och förtärande eld.
Jesaja	Jes	23	29	7	Men som en dröm, en syn om natten, blir då hela den hop av folk som dragit i strid mot Ariel, alla belägringstorn och vallar och de som gått till storms mot staden.
Jesaja	Jes	23	29	8	Som när den hungrige drömmer att han äter men vaknar och känner att magen är tom, som när den törstige drömmer att han dricker men vaknar matt och med torr strupe, så skall det bli med hela den hop av folk som drog i strid mot Sions berg.
Jesaja	Jes	23	29	9	Förstummas av häpnad! Famla i blindo, druckna, fast inte av vin, raglande, fast inte av öl!
Jesaja	Jes	23	29	10	Herren har låtit er falla i dvala. Han har slutit era ögon – det gäller profeterna – och täckt över era huvuden – det gäller siarna.
Jesaja	Jes	23	29	11	För er har all profetia blivit som orden i en förseglad bokrulle: ger man den till en som är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: »Det kan jag inte, den är förseglad.« 
Jesaja	Jes	23	29	12	Och ger man den till en som inte är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: »Jag kan inte läsa.«
Jesaja	Jes	23	29	13	Herren sade: Detta folk nalkades mig med ord, deras läppar ärade mig, men deras hjärtan var långt ifrån mig, deras gudsfruktan var inlärda människobud.
Jesaja	Jes	23	29	14	Därför skall jag än en gång slå detta folk med förundran genom förunderliga gärningar. Då är det slut med de visas vishet, de förnuftigas förnuft är borta.
Jesaja	Jes	23	29	15	Ve dem som i dolda djup vill gömma sina planer undan Herren och utför sina gärningar i mörkret, dem som säger: »Ingen ser oss, ingen vet!«
Jesaja	Jes	23	29	16	Ni vänder allting upp och ner! Är leran jämställd med krukmakaren? Skall verket säga om mästaren: »Han har inte gjort mig«? Skall det som formats av lera säga om honom som formade det: »Han kan ingenting«?
Jesaja	Jes	23	29	17	Snart, om en liten tid, skall Libanon bli till en trädgård och trädgårdar räknas som skog.
Jesaja	Jes	23	29	18	Den dagen skall de döva höra när man läser ur bokrullen, och de blindas ögon skall se, fria från dunkel och mörker.
Jesaja	Jes	23	29	19	De förtryckta skall ständigt glädjas över Herren, de fattigaste jubla över Israels Helige.
Jesaja	Jes	23	29	20	Ty då är det slut med tyrannerna, borta är de hänsynslösa, utplånade alla som hade ont i sinnet,
Jesaja	Jes	23	29	21	de som anklagade oskyldiga inför domstolen, snärjde dem som förde rättvisans talan och med lögner fällde den som var utan skuld.
Jesaja	Jes	23	29	22	Så säger Herren till Jakobs folk, han som räddade Abraham: Nu skall Jakob slippa att blygas, nu skall han inte mer rodna av skam.
Jesaja	Jes	23	29	23	När han – hans barn – ser vad jag utför bland dem skall de hålla mitt namn heligt. Jakobs Helige skall de hålla helig, bäva för Israels Gud.
Jesaja	Jes	23	29	24	De förvillade skall få insikt, de missnöjda lära sig en läxa.
Jesaja	Jes	23	30	1	Ve er, trotsiga söner, säger Herren. Ni genomför planer mot min vilja, ni sluter fördrag mot min önskan. Så hopar ni synd på synd.
Jesaja	Jes	23	30	2	Utan att rådfråga mig far ni ner till Egypten för att söka stöd hos farao, beskydd från Egypten.
Jesaja	Jes	23	30	3	Men faraos stöd blir er till skam, Egyptens beskydd till nesa.
Jesaja	Jes	23	30	4	När stormännen kommer till Soan och sändebuden når fram till Hanes,
Jesaja	Jes	23	30	5	kommer de alla att stå där besvikna över ett folk som inte kan hjälpa, inte kan bli dem till nytta och hjälp, bara till skam och besvikelse!
Jesaja	Jes	23	30	6	Djuren i Negev. Ett budskap.
Jesaja	Jes	23	30	7	till Egypten, vars hjälp är luft och vind. Därför kallar jag det »Rahav, den kvästa«.
Jesaja	Jes	23	30	8	Gå och skriv ner det på en tavla inför dem, pränta det i en bokrulle, så att det bevaras för kommande dagar som ett vittnesbörd för all framtid.
Jesaja	Jes	23	30	9	Ty detta är ett motsträvigt folk, barn som är trolösa, som vägrar att lyda vad Herren befallt.
Jesaja	Jes	23	30	10	Till siarna säger de: »Sluta upp med era syner!« och till profeterna: »Sluta predika det rätta för oss! Förkunna något behagligt, profetera förföriskt!
Jesaja	Jes	23	30	11	Vik av från leden, lämna vägen! Låt oss slippa Israels Helige!«
Jesaja	Jes	23	30	12	Därför säger Israels Helige: Eftersom ni har förkastat detta ord, stött er på våld och falskhet och satt er lit till sådant,
Jesaja	Jes	23	30	13	skall denna er synd bli som sprickan i en hög mur: den går allt djupare och vidgar sig, tills plötsligt hela muren rasar.
Jesaja	Jes	23	30	14	Det blir som när en kruka krossas och går i tusen bitar, så att man inte kan finna en skärva stor nog att krafsa ut glöd från härden eller skopa upp vatten ur dammen.
Jesaja	Jes	23	30	15	Så sade Herren Gud, Israels Helige: Vänd om och var stilla, då kan ni räddas, genom lugn och tillit vinner ni styrka. – Men ni ville inte.
Jesaja	Jes	23	30	16	Ni sade: »Nej, på hästar skall vi flyga fram.« Ja, hastig blir er flykt. »På snabba springare skall vi rida.« Ja, snabba skall era förföljare vara.
Jesaja	Jes	23	30	17	Tusen skall darra för en endas härskri, när fem höjer härskri skall ni fly, tills det som är kvar av er blir som baneret på bergets krön, som fälttecknet uppe på höjden.
Jesaja	Jes	23	30	18	Nu väntar Herren på att få visa er nåd, nu vill han uppenbara sin höghet genom att förbarma sig över er. Ty Herren är en rättvis Gud, lyckliga de som sätter sitt hopp till honom! 
Jesaja	Jes	23	30	19	Sions folk, du som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall visa dig nåd när du ropar till honom, så snart han hör din bön skall han svara. 
Jesaja	Jes	23	30	20	Herren har låtit dig leva på svältkost, men nu skall du inte vänta förgäves på höstregnet mer. – Nej, du skall rikta blicken mot dina lärare 
Jesaja	Jes	23	30	21	och lyssna på dina vägvisare som säger: »Här är vägen, följ den!« när ni vill vika av åt höger eller vänster. 
Jesaja	Jes	23	30	22	Silvret och guldet som du har täckt dina snidade och gjutna gudabilder med, det skall du behandla som orent, du skall kasta ut det som något besudlat och kalla det träck. – 
Jesaja	Jes	23	30	23	Han skall ge dig regn när du sår på din åker, och markens gröda skall bli rik och frodig. Dina hjordar skall den dagen få beta på vidsträckta ängar. 
Jesaja	Jes	23	30	24	Oxarna och åsnorna, dina arbetsdjur, skall få äta surfoder av säd som rensats med vanna och skovel. 
Jesaja	Jes	23	30	25	På alla berg och höjder skall vattenströmmar välla fram på den stora slaktens dag, dagen när torn skall falla. 
Jesaja	Jes	23	30	26	Månen skall lysa som solen, och solens ljus bli sju gånger starkare, som sju dagars ljus. Så skall det bli den dag då Herren förbinder sitt sargade folk och läker såren efter slagen det fått.
Jesaja	Jes	23	30	27	Se, Herrens namn kommer från fjärran, hans vrede brinner, tung faller hans dom. Harm strömmar från hans läppar, hans tunga är som förtärande eld.
Jesaja	Jes	23	30	28	Hans andedräkt är som en strid flod som når människorna till halsen. Han skakar folken i ofärdens såll, lägger betsel i deras mun och för dem vilse.
Jesaja	Jes	23	30	29	Men ni skall få sjunga, så som man sjunger under en natt då man helgar sig till högtid, ni skall få glädja er som när man med flöjtspel går upp till Herrens berg, till honom som är Israels klippa. 
Jesaja	Jes	23	30	30	Herren låter höra sin majestätiska stämma, man ser hans arm slå med rasande vrede – förtärande eld, skyfall, slagregn och hagel. 
Jesaja	Jes	23	30	31	Herrens stämma sätter skräck i assyrierna, han slår dem med sin stav. 
Jesaja	Jes	23	30	32	 
Jesaja	Jes	23	30	33	Tofet ligger redo sedan länge, ja, det väntar på kungen. Herren har gjort eldstaden djup och vid och fyllt den med ved. Som en svavelström skall hans andedräkt sticka bålet i brand.
Jesaja	Jes	23	31	1	Ve dem som drar ner till Egypten efter hjälp! De sätter sin lit till hästar, förtröstar på stridsvagnarnas mängd och den väldiga hopen av vagnskämpar. Till Israels Helige vänder de sig inte, de söker inte Herrens hjälp.
Jesaja	Jes	23	31	2	Han är den som är vis. Han låter ofärden komma och ändrar inte det han har sagt, han griper in mot de ondas anhang och mot dem som hjälper ogärningsmän.
Jesaja	Jes	23	31	3	Egypterna är människor, inte gudar, deras hästar är kött, inte ande. När Herren lyfter sin hand vacklar den som skulle hjälpa och faller den som sökte hjälp. Båda går under på samma gång.
Jesaja	Jes	23	31	4	Så sade Herren till mig: Som lejonet morrande vakar över sitt byte och inte skräms av ropen, inte kryper ihop för skriken när herdarnas uppbåd kommer, så skall Herren Sebaot vara när han stiger ner för att strida mot Sions berg, mot Sions höjd.
Jesaja	Jes	23	31	5	Likt en svävande fågel skall Herren Sebaot skydda Jerusalem, skydda och hjälpa, skona och rädda.
Jesaja	Jes	23	31	6	Vänd om till honom som Israel så svekfullt avföll från! 
Jesaja	Jes	23	31	7	Den dagen skall alla förkasta gudarna av silver och guld, dem som ni har gjort åt er i synd.
Jesaja	Jes	23	31	8	Assyrien skall falla för svärdet, men inte en människas svärd, bli till byte för ett svärd som inte bärs av en dödlig. De skall fly för svärdet, de unga männen skall tvingas till slavtjänst.
Jesaja	Jes	23	31	9	Den de litade på förgås av skräck, deras furstar flyr från fälttecknet. Detta är ett ord från Herren, han som har en eld på Sion, en ugn i Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	32	1	Rättvist skall en gång en konung regera, furstar härska med rättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	32	2	Alla skall de vara som värn mot stormen och skydd mot slagregn. De skall vara som bäckar i öknen, som klippblockets skugga i solpinat land.
Jesaja	Jes	23	32	3	Då skall de seendes ögon inte slutas, de hörandes öron skall lyssna.
Jesaja	Jes	23	32	4	De obetänksamma skall få förstånd, de stammande tala flytande och klart.
Jesaja	Jes	23	32	5	Dåren skall inte mer kallas ädel, skurken inte kallas storsint.
Jesaja	Jes	23	32	6	Dårens ord är idel dårskap och alla hans avsikter onda. Han handlar gudlöst och talar förvänt om Herren. Den hungrige låter han svälta, den törstande vägrar han vatten.
Jesaja	Jes	23	32	7	Onda är skurkens vapen, skändliga är hans planer, när hans lögner fäller den hjälplöse, hans ord den fattige i rätten.
Jesaja	Jes	23	32	8	Men den ädles planer är ädla, han träder upp för allt som ädelt är.
Jesaja	Jes	23	32	9	Sorglösa kvinnor, hör mina ord, ni obekymrade, lyssna till mig.
Jesaja	Jes	23	32	10	En dag skall ni darra, ni obekymrade, när skördetiden är förbi och ingenting har bärgats.
Jesaja	Jes	23	32	11	Bäva, ni sorglösa, darra, ni obekymrade, klä av er nakna, bind säcktyg om livet.
Jesaja	Jes	23	32	12	Klaga över åkrarna, de härliga åkrarna, över de dignande vingårdarna,
Jesaja	Jes	23	32	13	klaga över mitt folks marker, där törne och tistel skall ta överhand, ja, över husen där glädjen bor i den jublande staden.
Jesaja	Jes	23	32	14	Palatset skall ligga övergivet, den brusande staden bli tom. Ofelhöjden och tornet blir öde fält för alltid, en tummelplats för vildåsnor, en betesplats för hjordar –
Jesaja	Jes	23	32	15	tills ande från ovan utgjuts över oss.
Jesaja	Jes	23	32	16	Rätten skall bo i öknen, rättfärdighet i trädgården.
Jesaja	Jes	23	32	17	Rättfärdighetens verk är fred och välstånd, dess frukt beständig ro och trygghet.
Jesaja	Jes	23	32	18	Mitt folk skall få bo i ett fredligt land, i hem där de känner sig trygga och får vila sorglösa.
Jesaja	Jes	23	32	19	Men skogen skall fällas och staden jämnas med marken.
Jesaja	Jes	23	32	20	Lyckliga ni som kan så vid alla vatten och låta oxar och åsnor ströva fritt!
Jesaja	Jes	23	33	1	Ve dig som härjar men inte själv har härjats! Ve dig som förråder utan att själv ha blivit förrådd! När du härjat nog skall du själv härjas, när du slutat förråda blir du själv förrådd.
Jesaja	Jes	23	33	2	Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund!
Jesaja	Jes	23	33	3	Folken flyr för det väldiga dånet, inför din höghet skingras de alla.
Jesaja	Jes	23	33	4	Plundrare går fram som gräshoppor, som en gräshoppssvärm går de lös på allt.
Jesaja	Jes	23	33	5	Upphöjd är Herren som bor i himlen, han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
Jesaja	Jes	23	33	6	 En skatt som ger räddning är vishet och insikt, gudsfruktan är hans rikedom.
Jesaja	Jes	23	33	7	Hör, på Ariels gator klagar folket, fredsbudbärarna gråter bittert.
Jesaja	Jes	23	33	8	Vägarna ligger öde, där färdas ingen. Fördrag har brutits, vittnena frågar man inte efter, och en människa räknas som intet.
Jesaja	Jes	23	33	9	Landet sörjer och förtvinar, Libanon blygs och svartnar, Sharon har blivit som en öken, Bashan och Karmel ligger kala.
Jesaja	Jes	23	33	10	Nu träder jag fram i min höghet, säger Herren, nu visar jag mig i min makt.
Jesaja	Jes	23	33	11	Ni är havande med hö, ni föder halm, min andedräkt skall förtära er som eld.
Jesaja	Jes	23	33	12	Folken skall brännas till aska, eldas upp som avhugget törne.
Jesaja	Jes	23	33	13	De som är fjärran får höra vad jag gjort, de som är nära förnimmer min makt.
Jesaja	Jes	23	33	14	Syndarna bävar i Sion, de gudlösa grips av skräck: »Vem kan bo vid en förtärande eld, vid ständigt brinnande lågor?«
Jesaja	Jes	23	33	15	Den som lever rättfärdigt och talar sanning, den som skyr vad som vinns med våld och slår ifrån sig när han erbjuds mutor, den som inte vill höra talas om dråp och inte vill se åt det som är ont.
Jesaja	Jes	23	33	16	Han får bo på höjderna, klippfästet skall vara hans tillflykt, han skall ha nog med bröd och aldrig sakna vatten.
Jesaja	Jes	23	33	17	Du skall få skåda en konung i all hans glans, du skall se det fjärran landet.
Jesaja	Jes	23	33	18	Då minns du skräckens tid – var är nu han som räknade, var är nu han som vägde? Var är nu han som räknade tornen?
Jesaja	Jes	23	33	19	Det grymma folket ser du inte mer, folket som talade så underligt, ett främmande, obegripligt språk.
Jesaja	Jes	23	33	20	Se, här är Sion, våra högtiders stad! Du får skåda Jerusalem, en trygg boplats, ett tält som aldrig skall rivas, vars pluggar aldrig rycks upp, vars linor inte slits av.
Jesaja	Jes	23	33	21	Nej, där är Herren vår väldige Gud.
Jesaja	Jes	23	33	22	Herren är vår härskare, Herren vår hövding, Herren vår konung, han är den som räddar oss.
Jesaja	Jes	23	33	23	Slaka hänger dina tåg, masten är inte fäst, seglet inte spänt.
Jesaja	Jes	23	33	24	Ingen i staden skall säga: »Jag är sjuk«, ty folkets synd är förlåten.
Jesaja	Jes	23	34	1	Kom, alla folk, och lyssna, hör på, alla länder! Må världen och allt den rymmer lyssna, jorden och allt den frambragt.
Jesaja	Jes	23	34	2	Herren rasar mot alla folk, hans vrede flammar mot hela skaran. Han viger dem åt förintelse, lämnar dem att slaktas.
Jesaja	Jes	23	34	3	De som stupat skall bli liggande och stanken stiga från liken, bergen skall dränkas i blod.
Jesaja	Jes	23	34	4	Himlens stjärnor skall falna, himlen rullas ihop som en bokrulle, alla dess stjärnor vissnar och faller som vissna löv från vinrankan, som skrumpna fikon från trädet.
Jesaja	Jes	23	34	5	»På himlen syns mitt svärd, nu far det ner över Edom för att straffa det folk jag vigt åt förintelse.«
Jesaja	Jes	23	34	6	Herrens svärd dryper av blod, det dryper av fett, av blod från lamm och bockar, fett från baggars njurar. Ty Herren håller offerfest i Bosra, en stor slakt i Edoms land.
Jesaja	Jes	23	34	7	Även vildoxar faller, unga tjurar och väldiga bestar. Landet mättas med blod och marken göds av fett.
Jesaja	Jes	23	34	8	Det är en hämndens dag för Herren, ett vedergällningens år för Sions försvarare.
Jesaja	Jes	23	34	9	Edoms bäckar förvandlas till tjära och myllan till svavel, hela landet blir brinnande tjära.
Jesaja	Jes	23	34	10	Natt och dag skall det brinna, oupphörligt skall röken stiga. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon sätta sin fot där.
Jesaja	Jes	23	34	11	Pelikaner och rördrommar skall överta det, ugglor och korpar skall bo där. Mätsnöret skall spännas över landet och stenlodet sänkas, allt blir öde och tomt.
Jesaja	Jes	23	34	12	Ingen kung skall koras där, inga furstar finnas mer.
Jesaja	Jes	23	34	13	I palatsen växer törne, tistlar och snår fyller borgarna. Där stryker schakaler omkring, där har uvar sina bon.
Jesaja	Jes	23	34	14	Det blir ett tillhåll för ökendjur och hyenor, en plats där gastar möts. Där håller också Lilit till och finner en plats att vila.
Jesaja	Jes	23	34	15	Där bygger skriktrastar bo och lägger ägg, ruvar och kläcker tryggt sina ungar. Där samlas också glador i flockar.
Jesaja	Jes	23	34	16	Sök i Herrens bok, läs och se efter: ingen av dem har uteblivit, ingen enda saknas. Ty Herren själv har så befallt, hans ande för dem samman.
Jesaja	Jes	23	34	17	Han utskiftar deras lott, med mätsnöre mäter han ut deras del. De skall äga landet för alltid, bo där från släkte till släkte.
Jesaja	Jes	23	35	1	Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas och blomma. Som en äng med liljor 
Jesaja	Jes	23	35	2	skall öknen blomma, den skall glädjas och fröjda sig. Libanons glans skall skänkas den, Karmels och Sharons härlighet, och folket får skåda Herrens glans, vår Guds härlighet.
Jesaja	Jes	23	35	3	Ge styrka åt kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän!
Jesaja	Jes	23	35	4	Säg till de förskrämda: »Fatta mod, var inte rädda! Se, er Gud är här, hämnden kommer, Guds vedergällning. Han kommer själv för att rädda er.«
Jesaja	Jes	23	35	5	Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra.
Jesaja	Jes	23	35	6	Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken.
Jesaja	Jes	23	35	7	Förbränt land skall bli till sjö, törstande mark till källsprång. Där nu schakalerna ligger och vilar skall säv och papyrusgräs växa.
Jesaja	Jes	23	35	8	Där skall gå en banad väg, den skall kallas den heliga vägen. Ingen oren får beträda den. 
Jesaja	Jes	23	35	9	Där finns inga lejon, där kommer inga rovdjur. Men de återlösta vandrar där,
Jesaja	Jes	23	35	10	de som Herren friköpt vänder åter. De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr.
Jesaja	Jes	23	36	1	Under Hiskias fjortonde regeringsår angrep den assyriske kungen Sanherib alla de befästa städerna i Juda och intog dem. 
Jesaja	Jes	23	36	2	Från Lakish skickade han sin stabschef i spetsen för en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Stabschefen stannade vid kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet. 
Jesaja	Jes	23	36	3	Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, gick ut till honom tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son. 
Jesaja	Jes	23	36	4	Då sade den assyriske stabschefen åt dem att framföra detta budskap till Hiskia: »Så säger den store konungen, Assyriens konung: Hur kan du känna dig så säker? 
Jesaja	Jes	23	36	5	Tror du att munväder är lika mycket värt i krig som klokhet och styrka? Vem är det du hoppas på, när du sätter dig upp mot mig? 
Jesaja	Jes	23	36	6	Du litar förstås på stöd av Egypten, denna brutna stav som tränger in i handen och genomborrar den när man stöder sig på den. Sådan är farao, kungen av Egypten, för alla som hoppas på honom. 
Jesaja	Jes	23	36	7	Men du kanske svarar mig: Vi litar på Herren, vår Gud! – Var det inte hans offerplatser och altaren som Hiskia avskaffade när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid altaret här? – 
Jesaja	Jes	23	36	8	Ingå nu ett vad med min herre konungen: han ger dig 2 000 hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 
Jesaja	Jes	23	36	9	Hur skulle du kunna stå emot en enda av min herres obetydligaste tjänare? Och du sätter din lit till vagnar och hästar från Egypten! 
Jesaja	Jes	23	36	10	Dessutom har jag inte kommit för att angripa och förhärja detta land mot Herrens vilja: Herren har själv befallt mig att angripa detta land och förhärja det.«
Jesaja	Jes	23	36	11	Eljakim, Shevna och Joach svarade då den assyriske stabschefen: »Tala till oss på arameiska, herre – vi förstår det språket – tala inte hebreiska till oss när folket på muren hör på.« 
Jesaja	Jes	23	36	12	Stabschefen svarade: »Tror du det är till din herre och till dig som min herre har skickat mig med detta budskap? Nej, det är till dem som sitter här på muren och som kan bli tvungna att äta sin avföring och dricka sin urin – de lika väl som ni.« 
Jesaja	Jes	23	36	13	Och stabschefen stod kvar och ropade högt på hebreiska: »Hör detta budskap från den store konungen, Assyriens konung. 
Jesaja	Jes	23	36	14	Så säger konungen: Låt inte Hiskia bedra er, han kan inte rädda er. 
Jesaja	Jes	23	36	15	Låt inte Hiskia övertala er att hoppas på Herren och inbilla er att Herren kommer att rädda er och att denna stad inte kommer att falla i den assyriske kungens våld. 
Jesaja	Jes	23	36	16	Lyssna inte på Hiskia! Så säger konungen: Gör upp i godo med mig och ge er åt mig, så får var och en av er äta frukten från sin vinstock och sitt fikonträd och dricka vattnet från sin brunn. 
Jesaja	Jes	23	36	17	Sedan kommer jag och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 
Jesaja	Jes	23	36	18	Låt inte Hiskia lura er med sitt ’Herren skall rädda oss!’ Har de andra folkens gudar räddat sina länder ur den assyriske kungens våld? 
Jesaja	Jes	23	36	19	Var är nu Hamats och Arpads gudar och var är Sefarvajims gudar? Och fanns det några gudar som räddade Samaria ur mitt våld? 
Jesaja	Jes	23	36	20	Vilken av dessa länders alla gudar har räddat sitt land ur mitt våld eftersom ni tror att Herren skulle rädda Jerusalem?« 
Jesaja	Jes	23	36	21	Men de teg och svarade inte ett ord. Kungen hade nämligen förbjudit dem att svara honom.
Jesaja	Jes	23	36	22	Nu kom Eljakim, Hilkias son, kungens förste minister, sekreteraren Shevna och kanslern Joach, Asafs son, till kungen med kläderna sönderrivna. De berättade vad den assyriske stabschefen hade sagt.
Jesaja	Jes	23	37	1	När kung Hiskia hörde det rev också han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick till Herrens hus. 
Jesaja	Jes	23	37	2	Sedan sände han sin förste minister Eljakim, sekreteraren Shevna och prästernas äldste, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son, 
Jesaja	Jes	23	37	3	med denna hälsning: »Så säger Hiskia: Detta är en dag av plåga, tuktan och skam. Fostren är fullgångna, men kraften att föda saknas. 
Jesaja	Jes	23	37	4	Kanske har Herren, din Gud, hört vad den assyriske stabschefen sade, när hans herre, kungen av Assyrien, skickade honom för att smäda den levande Guden. Och kanske straffar Herren, din Gud, honom för detta som han hört. Be därför en bön för den rest som är kvar.«
Jesaja	Jes	23	37	5	När kung Hiskias män kom till Jesaja 
Jesaja	Jes	23	37	6	fick de följande svar med sig tillbaka: »Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män. 
Jesaja	Jes	23	37	7	På en ingivelse från mig kommer han att lyssna till ett rykte som får honom att återvända till sitt land. Där skall jag låta honom falla för svärd.«
Jesaja	Jes	23	37	8	Den assyriske stabschefen vände tillbaka. Han hade fått veta att kungen av Assyrien brutit upp från Lakish och fann honom nu i färd med att belägra Livna. 
Jesaja	Jes	23	37	9	Sanherib nåddes av underrättelsen att Tirhaka, kungen av Kush, hade dragit i fält mot honom. Än en gång skickade den assyriske kungen sändebud till Hiskia och befallde dem: 
Jesaja	Jes	23	37	10	»Så här skall ni säga till Hiskia, kungen av Juda: Låt inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jerusalem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen. 
Jesaja	Jes	23	37	11	Du har ju själv hört hur de assyriska kungarna ödelagt alla länder. Varför skulle då du bli räddad? 
Jesaja	Jes	23	37	12	De folk som mina fäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, Edens folk i Telassar – blev de räddade av sina gudar? 
Jesaja	Jes	23	37	13	Var är kungen av Hamat och kungen av Arpad? Var är kungarna av Lair, Sefarvajim, Hena och Avva?«
Jesaja	Jes	23	37	14	Hiskia tog emot brevet av sändebuden och läste det. Sedan gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 
Jesaja	Jes	23	37	15	och bad: 
Jesaja	Jes	23	37	16	»Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 
Jesaja	Jes	23	37	17	Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat. 
Jesaja	Jes	23	37	18	Det är sant, Herre: Assyriens kungar har skövlat alla länder 
Jesaja	Jes	23	37	19	och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras. 
Jesaja	Jes	23	37	20	Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du ensam är Herren.«
Jesaja	Jes	23	37	21	Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: »Så säger Herren, Israels Gud, som du har bett till när det gäller Sanherib, Assyriens kung. 
Jesaja	Jes	23	37	22	Detta är de ord Herren riktar mot honom:
Jesaja	Jes	23	37	23	Vem är det du har smädat och skymfat, mot vem har du höjt din röst och kastat stolta blickar? Mot Israels Helige!
Jesaja	Jes	23	37	24	Genom dina tjänare har du smädat Herren: Du sade: ’Med mina många vagnar har jag utfört stora bedrifter. Jag drog fram över bergens krön, det fjärran Libanons höjder. Jag fällde dess högsta cedrar, dess yppersta cypresser. Jag nådde dess bortersta höjder, där skogen står tät.
Jesaja	Jes	23	37	25	Jag grävde efter vatten och drack ur okända flöden. Egyptens alla floder torkade ut där min fot hade trampat.’
Jesaja	Jes	23	37	26	Har du då inte hört att jag för länge sedan planlagt detta, skapat det i en fjärran urtid? Nu har jag låtit det komma: det blev din lott att förvandla befästa städer till ruiner.
Jesaja	Jes	23	37	27	Invånarna stod där handfallna, förkrossade och uppgivna. De var som örter på marken, som den spirande grönskan, som gräset på taken under den brännande östan.
Jesaja	Jes	23	37	28	Du må stå eller sitta, du må gå eller komma – jag vet vad du gör.
Jesaja	Jes	23	37	29	Du rasar mot mig, och jag märker ditt övermod. Därför skall jag sätta en krok i din näsa och betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg du kom.
Jesaja	Jes	23	37	30	Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 
Jesaja	Jes	23	37	31	Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt. 
Jesaja	Jes	23	37	32	Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herren Sebaots lidelse skall utföra detta.
Jesaja	Jes	23	37	33	Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil mot den, inte lyfta sin sköld mot den och inte kasta upp någon belägringsvall. 
Jesaja	Jes	23	37	34	Den väg han kom skall han vända tillbaka. I denna stad kommer han inte in, säger Herren, 
Jesaja	Jes	23	37	35	ty jag skall värna denna stad och rädda den för min och för min tjänare Davids skull.«
Jesaja	Jes	23	37	36	Herrens ängel drog ut och tillintetgjorde 185 000 man i det assyriska lägret; nästa morgon låg de där alla, döda.
Jesaja	Jes	23	37	37	Kung Sanherib av Assyrien bröt upp och vände tillbaka till Nineve och stannade där. 
Jesaja	Jes	23	37	38	En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel högg hans söner Adrammelek och Sareser ner honom med svärd, varefter de flydde till landet Ararat. Sanheribs son, Assarhaddon, blev kung efter honom.
Jesaja	Jes	23	38	1	Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: »Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.« 
Jesaja	Jes	23	38	2	Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: 
Jesaja	Jes	23	38	3	»Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.« Och han grät häftigt.
Jesaja	Jes	23	38	4	Herrens ord kom till Jesaja: 
Jesaja	Jes	23	38	5	»Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, 
Jesaja	Jes	23	38	6	och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad.« 
Jesaja	Jes	23	38	21	Sedan lät Jesaja ta fram en kaka fikon att lägga på såret, så att Hiskia skulle bli frisk. 
Jesaja	Jes	23	38	22	Hiskia frågade: »Vad är då tecknet på att jag skall få gå upp till Herrens hus?« 
Jesaja	Jes	23	38	7	Jesaja sade: »Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat: 
Jesaja	Jes	23	38	8	Jag låter skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som solen redan låtit den tillryggalägga på Achas trappor.« Och solen gick tillbaka tio steg som den redan hade tillryggalagt på trappan.
Jesaja	Jes	23	38	9	Ett kväde av kung Hiskia av Juda när han hade varit sjuk och blivit frisk från sjukdomen.
Jesaja	Jes	23	38	10	Jag sade: Mitt i livet går jag bort, bakom dödsrikets port förblir jag de återstående åren.
Jesaja	Jes	23	38	11	Jag sade: Jag får inte mer skåda Herren i de levandes land, aldrig se människor mer bland dem som bor i världen.
Jesaja	Jes	23	38	12	Min boning flyttas, bärs bort som en herdes tält. Du rullar ihop mitt liv som en väv och skär ner mig från varpen. Innan dagen blir natt gör du slut på mig,
Jesaja	Jes	23	38	13	innan morgonen kommer är jag gjord till intet. Som ett lejon krossar du alla mina ben.
Jesaja	Jes	23	38	14	Som svalans gälla skri hörs min röst, som duvans klagande läte. Gråtande ser jag mot höjden: Herre, jag är hårt ansatt, grip in till min hjälp!
Jesaja	Jes	23	38	15	Vad kan jag säga till honom? Det är ju han som har gjort detta. Sömnen flyr mig i min bittra plåga.
Jesaja	Jes	23	38	16	 Herre, gör mig frisk, låt mig få leva!
Jesaja	Jes	23	38	17	Min bittra plåga blev mig till välsignelse. Du skonade mitt liv och räddade mig från förintelsens avgrund, du kastade alla mina synder bakom dig.
Jesaja	Jes	23	38	18	Dödsriket prisar dig inte, de döda sjunger inte ditt lov, de som har lagts i graven hoppas inte på din trofasthet.
Jesaja	Jes	23	38	19	De levande prisar dig, de levande, så som jag gör i dag. Fäder undervisar söner om din trofasthet.
Jesaja	Jes	23	38	20	Herren kommer till min räddning, låt oss slå an strängarna och spela vid Herrens hus i alla våra livsdagar.
Jesaja	Jes	23	39	1	När kungen av Babylonien, Merodak-Baladan, Baladans son, hörde att Hiskia varit sjuk men blivit återställd skickade han ett brev och en gåva till honom. 
Jesaja	Jes	23	39	2	Hiskia gladde sig åt sändebudens ankomst och visade dem sitt förrådshus med silver och guld, kryddor och välluktande oljor samt hela sin rustkammare och allt som rymdes i hans skattkamrar. Det fanns inte något i palatset eller i hela riket som han inte visade dem. 
Jesaja	Jes	23	39	3	Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och frågade honom vad männen hade sagt och varifrån de kom. »De har kommit till mig från ett fjärran land«, svarade Hiskia, »från Babylonien.« – 
Jesaja	Jes	23	39	4	»Vad fick de se i ditt palats?« frågade Jesaja. Hiskia sade: »Allt som finns i mitt palats. Det finns inte något i mina skattkamrar som jag inte visade dem.« 
Jesaja	Jes	23	39	5	Då sade Jesaja: »Hör Herren Sebaots ord: 
Jesaja	Jes	23	39	6	Det kommer en dag då allt som finns i ditt palats skall föras bort till Babylonien, allt som dina fäder har samlat fram till nu. Ingenting skall lämnas kvar, säger Herren. 
Jesaja	Jes	23	39	7	Bland de söner som kommer att födas åt dig, ditt eget kött och blod, skall några tvingas till hovtjänst i den babyloniske kungens palats.« 
Jesaja	Jes	23	39	8	Hiskia svarade: »Det är ett gott ord som du har kommit med från Herren.« Han tänkte att så länge han själv levde skulle det råda fred och trygghet.
Jesaja	Jes	23	40	1	Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud.
Jesaja	Jes	23	40	2	Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder.
Jesaja	Jes	23	40	3	En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!
Jesaja	Jes	23	40	4	Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnas och branter bli till slätt.
Jesaja	Jes	23	40	5	Herrens härlighet skall uppenbaras, och alla människor skall se det. Herren har talat.
Jesaja	Jes	23	40	6	En röst sade: Förkunna! Jag frågade: »Vad skall jag förkunna?« Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen.
Jesaja	Jes	23	40	7	Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs.
Jesaja	Jes	23	40	8	Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.
Jesaja	Jes	23	40	9	Gå upp på ett högt berg med ditt glädjebud, Sion, ropa ut ditt glädjebud med hög röst, Jerusalem. Ropa, var inte rädd, säg till Judas städer: Er Gud kommer!
Jesaja	Jes	23	40	10	Herren Gud kommer i all sin styrka, han härskar med mäktig arm. Sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom.
Jesaja	Jes	23	40	11	Som en herde vallar han sin hjord. Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt.
Jesaja	Jes	23	40	12	Vem mäter upp havet i sin kupade hand och himlens vidd med sina fingrar? Vem häller jordens mull i ett mått, väger bergen och höjderna på våg?
Jesaja	Jes	23	40	13	Vem kan styra Herrens tankar, vem ger honom råd och kunskap?
Jesaja	Jes	23	40	14	Vem rådgör han med, vem kan ge honom vishet och lära honom den rätta vägen, skänka honom kunskap och leda honom till insikt?
Jesaja	Jes	23	40	15	Folken är som droppar ur ett ämbar, som dammkorn i en vågskål. Fjärran länder väger lätt som stoft.
Jesaja	Jes	23	40	16	Libanons skog räcker inte till ved, dess djur förslår inte till brännoffer.
Jesaja	Jes	23	40	17	Alla folk är som intet för honom, som mindre än intet räknar han dem.
Jesaja	Jes	23	40	18	Med vem vill ni jämföra Gud, vad vill ni likna honom vid?
Jesaja	Jes	23	40	19	En gudabild som konstnären gjuter, som guldsmeden täcker med guld och förser med kedjor av silver?
Jesaja	Jes	23	40	20	 Man väljer trä som inte murknar och anlitar en skicklig konstnär, som kan ställa upp sin gudabild stadigt.
Jesaja	Jes	23	40	21	Förstår ni inte, hör ni inte? Har det inte sagts er från begynnelsen, har ni inte vetat det sedan jordens grund blev lagd?
Jesaja	Jes	23	40	22	Han tronar ovan jordens rund, de som bor på den är som myror. Han breder ut himlen som en duk, spänner upp den som ett tält att bo i.
Jesaja	Jes	23	40	23	Han gör furstar till intet, utplånar jordens härskare.
Jesaja	Jes	23	40	24	Knappt har de såtts, knappt planterats, knappt har de hunnit slå rot, så andas han på dem och de vissnar, stormen för bort dem som boss.
Jesaja	Jes	23	40	25	Med vem vill ni jämföra mig, vem är min like? säger den Helige.
Jesaja	Jes	23	40	26	Lyft blicken mot skyn och se: Vem har skapat allt detta? Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar upp dem alla. Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir.
Jesaja	Jes	23	40	27	Jakob, hur kan du tala så, Israel, hur kan du säga: »Jag vandrar osedd av Herren, min Gud tar sig inte an min sak.«
Jesaja	Jes	23	40	28	Har du inte förstått, inte hört? Herren är en evig Gud, han har skapat hela jorden. Han blir inte trött, han mattas inte. Ingen pejlar djupet av hans vishet.
Jesaja	Jes	23	40	29	Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka.
Jesaja	Jes	23	40	30	Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla,
Jesaja	Jes	23	40	31	men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.
Jesaja	Jes	23	41	1	Var tysta inför mig, ni fjärran länder, lägg handen för munnen, alla folk! Må de stiga fram och få ordet. Låt oss mötas till rättegång.
Jesaja	Jes	23	41	2	Vem har från öster manat fram den man som segrar vart han går? Vem lämnar folken i hans våld och låter honom störta kungar? Hans svärd gör dem till stoft, hans båge gör dem till boss i vinden.
Jesaja	Jes	23	41	3	Han förföljer dem och drar oskadd fram, hans fötter snuddar knappt vid marken.
Jesaja	Jes	23	41	4	Vems verk är detta, vem har gjort det? Han som i begynnelsen kallade fram släktena, jag, Herren, som var den förste och som ännu för de sista är densamme.
Jesaja	Jes	23	41	5	Fjärran länder ser det och bävar, hela jorden darrar.
Jesaja	Jes	23	41	6	Alla hjälper varandra och sporrar sina kamrater.
Jesaja	Jes	23	41	7	Guldsmeden sporras av gjutaren, klensmeden av den som hamrar. Han berömmer lödningen och spikar fast gudabilden, så att den står stadigt.
Jesaja	Jes	23	41	8	Israel, du min tjänare, Jakob, som jag har utvalt, ättling till Abraham, min vän,
Jesaja	Jes	23	41	9	du som jag hämtade från jordens ände, kallade från dess bortersta hörn – till dig sade jag: Du är min tjänare, jag har utvalt dig, jag förskjuter dig inte.
Jesaja	Jes	23	41	10	Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.
Jesaja	Jes	23	41	11	Alla som vänder sin vrede mot dig får blygas och stå med skam. De män som ligger i fejd med dig skall bli till intet och förgås.
Jesaja	Jes	23	41	12	De män som har slagits med dig skall du söka men inte finna. De män som fört krig mot dig skall bli till intet, ett ingenting.
Jesaja	Jes	23	41	13	Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig.
Jesaja	Jes	23	41	14	Var inte rädd, Jakob, lilla kryp, Israel, du stackars mask. Jag hjälper dig, säger Herren, Israels Helige är din befriare.
Jesaja	Jes	23	41	15	Jag gör dig till en skarpeggad trösksläde, en ny med vassa taggar. Du skall tröska bergen till stoft, höjderna till agnar.
Jesaja	Jes	23	41	16	Du skall vanna dem, vinden skall ta dem, en stormvind skall skingra dem. Men du skall glädjas över Herren, över Israels Helige får du jubla.
Jesaja	Jes	23	41	17	De fattiga och svaga söker vatten – förgäves. Tungan torkar av törst. Jag, Herren, hör deras bön, Israels Gud sviker dem inte.
Jesaja	Jes	23	41	18	Floder skall rinna fram på kala höjder, källor springa upp på slätten. Jag gör öknen rik på vatten, gör det torra landet till oaser.
Jesaja	Jes	23	41	19	Ceder planterar jag i öknen, akacia, myrten och vildoliv, jag sätter cypresser i ödemarken tillsammans med almar och pinjer.
Jesaja	Jes	23	41	20	Så skall alla se och veta, besinna och förstå, att Herrens hand har utfört detta, att Israels Helige skapat det.
Jesaja	Jes	23	41	21	Lägg fram er sak, säger Herren, anför era bevis, säger Jakobs konung.
Jesaja	Jes	23	41	22	Må de stiga fram och förklara för oss allt som sker. Förklara det förflutna, så att vi kan begrunda det och förstå det som har skett. Eller tala om för oss vad som skall hända,
Jesaja	Jes	23	41	23	berätta vad som skall ske härnäst, så att vi förstår att ni är gudar. Gör något, gott eller ont, så att vi alla kan se och skåda.
Jesaja	Jes	23	41	24	Nej, ni är ingenting, det ni gör är mindre än intet. Avskyvärd är den som väljer er.
Jesaja	Jes	23	41	25	Jag manade fram en man från norr, från öster kallade jag honom. Han trampar på furstar som på jord, som en krukmakare trampar sin lera.
Jesaja	Jes	23	41	26	Vem berättade det i förväg, så att vi visste, förutsade det, så att vi såg att det slog in? Ingen förutsade, ingen förkunnade, inte ett ord hördes från er.
Jesaja	Jes	23	41	27	Jag är den förste som säger det till Sion, jag sänder en glädjebudbärare till Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	41	28	Jag ser mig omkring, men ingen är här, jag talar, men ingen vet råd, ingen kan svara på mina frågor.
Jesaja	Jes	23	41	29	Nej, de är ingenting, de uträttar intet. Dessa beläten är luft och tomhet.
Jesaja	Jes	23	42	1	Detta är min tjänare som jag ger kraft, min utvalde som jag har kär. Jag låter min ande komma över honom, han skall föra ut rätten till folken.
Jesaja	Jes	23	42	2	Han ropar inte, han höjer inte rösten, hans stämma hörs inte på gatorna.
Jesaja	Jes	23	42	3	Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte. Trofast skall han föra ut rätten.
Jesaja	Jes	23	42	4	Han skall inte tyna bort eller knäckas, innan han fört rätten till seger på jorden. Fjärran länder väntar på hans undervisning.
Jesaja	Jes	23	42	5	Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt upp den, brett ut jorden med allt vad den alstrar, han som gett liv åt människorna där, livsande åt dem som vandrar på jorden:
Jesaja	Jes	23	42	6	Jag, Herren, har i min trohet kallat dig, jag tar dig vid handen och skyddar dig. Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk till ett ljus för de andra folken.
Jesaja	Jes	23	42	7	Du skall öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.
Jesaja	Jes	23	42	8	Jag är Herren, detta är mitt namn. Jag delar inte min ära med någon, inte min berömmelse med gudabilder.
Jesaja	Jes	23	42	9	Det som förut var är förbi, nu förkunnar jag något nytt. Innan det ännu spirat kungör jag det för er.
Jesaja	Jes	23	42	10	Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung hans lov över hela jorden. Må havet brusa och allt det rymmer, fjärran länder jubla och de som bor där.
Jesaja	Jes	23	42	11	Må öknen och dess städer ropa, byarna där Kedar bor. Må folket i Sela glädjas, höja jubelrop från bergens krön.
Jesaja	Jes	23	42	12	Ge Herren äran, lovprisa honom i fjärran länder!
Jesaja	Jes	23	42	13	Herren drar ut som en kämpe, som en krigare, upptänd av stridslust, han utstöter härskrin och visar fienden sin styrka.
Jesaja	Jes	23	42	14	Länge har jag tigit, varit tyst och behärskat mig. Nu vrålar jag som en födande kvinna, flämtar, drar efter andan.
Jesaja	Jes	23	42	15	Jag förhärjar berg och höjder, allt som växer där skall torka bort. Floder förvandlar jag till torra fåror, jag låter sjöarna torka ut.
Jesaja	Jes	23	42	16	Jag skall leda de blinda på vägen, föra dem längs okända stigar. Mörkret framför dem gör jag till ljus, oländig mark blir jämn. Det jag nu har sagt skall jag göra, jag viker inte från det.
Jesaja	Jes	23	42	17	I djupaste skam tar de till flykten, de som förtröstar på gudabilder och säger till beläten: »Ni är våra gudar.«
Jesaja	Jes	23	42	18	Ni döva, lyssna! Ni blinda, se!
Jesaja	Jes	23	42	19	Vem är blind om inte min tjänare, vem är så döv som budbäraren jag sänder? Vem är lika blind som min utsände, lika döv som Herrens tjänare?
Jesaja	Jes	23	42	20	Han ser mycket, men bryr sig inte om det, hans öron är öppna, men han lyssnar inte.
Jesaja	Jes	23	42	21	Herren är rättfärdig, därför vill han visa att hans lag är härlig och stor.
Jesaja	Jes	23	42	22	Men detta är ett plundrat och skövlat folk. Alla hölls fångna i hålor, i fängelser gömdes de undan. De skövlades och ingen hjälpte dem, de plundrades och ingen sade: »Ge tillbaka!«
Jesaja	Jes	23	42	23	Vem av er hör detta, ger akt och lyssnar hädanefter?
Jesaja	Jes	23	42	24	Vem utlämnade Jakob åt skövling, Israel åt plundrare? Det gjorde Herren, han som vi syndat mot. De vägrade följa hans vägar, lyssnade inte till hans lag.
Jesaja	Jes	23	42	25	Då tömde han sin brinnande vrede över dem, lät dem drabbas av krig och våld. De omvärvdes av eld men kom inte till insikt, brändes av lågor men tog inte varning.
Jesaja	Jes	23	43	1	Nu säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min.
Jesaja	Jes	23	43	2	När du går genom vatten är jag med dig, vattenmassorna skall inte dränka dig. När du går genom eld skall du inte bli svedd, lågorna skall inte bränna dig.
Jesaja	Jes	23	43	3	Jag är Herren, din Gud, Israels Helige är den som räddar dig. Jag lämnar Egypten som lösen för dig, jag ger Kush och Seba i utbyte.
Jesaja	Jes	23	43	4	Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig. Därför ger jag människor i utbyte mot dig, andra folk som betalning för ditt liv.
Jesaja	Jes	23	43	5	Var inte rädd, jag är med dig. Från öster för jag hem dina barn, från väster samlar jag er alla.
Jesaja	Jes	23	43	6	Till norden säger jag: Ge mig dem! och till södern: Släpp dem! För hem mina söner från fjärran och mina döttrar från jordens ände,
Jesaja	Jes	23	43	7	alla som bär mitt namn och som jag har skapat, format och gjort till min ära.
Jesaja	Jes	23	43	8	För fram dem som är blinda fast de har ögon, döva fast de fått öron.
Jesaja	Jes	23	43	9	Alla folk har samlats, folkslagen möts. Vem bland dem kunde förutsäga detta eller förkunna vad som förut skett? Låt dem kalla sina vittnen, så att de får rätt och de som lyssnar blir övertygade.
Jesaja	Jes	23	43	10	Men ni är mina vittnen, säger Herren, min tjänare, den som jag har utvalt, för att ni skall få insikt och tro mig, förstå att jag är Gud. Ingen gud har blivit till före mig, ingen skall komma efter mig.
Jesaja	Jes	23	43	11	Jag, jag är Herren, ingen annan än jag kan ge räddning.
Jesaja	Jes	23	43	12	Det var jag som förutsade och förkunnade, ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger Herren. Jag är Gud,
Jesaja	Jes	23	43	13	också i framtiden är jag densamme. Ingen kan rycka något ur min hand, det jag gör kan ingen göra om intet.
Jesaja	Jes	23	43	14	Så säger Herren, er befriare, Israels Helige: För er skull har jag sänt bud till Babylon. Jag skall slå sönder portarnas reglar, från skeppen hörs kaldeernas klagorop.
Jesaja	Jes	23	43	15	Jag är Herren, er Helige, Israels skapare, er konung.
Jesaja	Jes	23	43	16	Så säger Herren, han som gjorde en väg genom havet, en stig genom mäktiga vatten,
Jesaja	Jes	23	43	17	han som lät hästar och vagnar och starka kämpar rycka ut: där ligger de och reser sig inte mer, utsläckta, som en slocknad veke.
Jesaja	Jes	23	43	18	Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna.
Jesaja	Jes	23	43	19	Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken.
Jesaja	Jes	23	43	20	Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig, för att jag frambringar vatten i öknen, floder i ödemarken, så att mitt folk, det utvalda, får dricka,
Jesaja	Jes	23	43	21	det folk som jag har skapat åt mig. De skall sjunga mitt lov.
Jesaja	Jes	23	43	22	Du åkallade inte mig, Jakob, tröttade inte ut dig för min skull, Israel.
Jesaja	Jes	23	43	23	Du gav mig inte får som brännoffer, ärade mig inte med slaktoffer. Jag betungade dig inte med matoffer, tröttade dig inte med krav på rökelse.
Jesaja	Jes	23	43	24	Du köpte inte kalmus åt mig, mättade mig inte med dina slaktoffers fett. Tvärtom betungade du mig med dina synder och tröttade mig med dina förbrytelser.
Jesaja	Jes	23	43	25	Jag, jag är den som utplånar dina brott, för min egen skull, jag minns inte mer dina synder.
Jesaja	Jes	23	43	26	Stäm mig! Låt oss processa! För din talan, så att du får rätt.
Jesaja	Jes	23	43	27	Din stamfader syndade, dina talesmän satte sig upp mot mig.
Jesaja	Jes	23	43	28	Därför förnedrade jag de heliga furstarna, jag lät Jakob vigas åt förintelse, lät Israel skymfas.
Jesaja	Jes	23	44	1	Men lyssna nu, Jakob, min tjänare, Israel, som jag har utvalt.
Jesaja	Jes	23	44	2	Så säger Herren, din skapare, han som formade dig i moderlivet, han som hjälper dig: Var inte rädd, min tjänare Jakob, Jeshurun, som jag har utvalt.
Jesaja	Jes	23	44	3	Jag skall gjuta vatten över törstande mark, floder av vatten över torrt land, och jag skall utgjuta min ande över dina barn, min välsignelse över dina ättlingar.
Jesaja	Jes	23	44	4	De skall skjuta upp som grönskande popplar, som pilträd vid vattenströmmar.
Jesaja	Jes	23	44	5	En skall säga att han tillhör Herren, en skall bära Jakobs namn, en skall skriva att han är Herrens och hedras med namnet Israel.
Jesaja	Jes	23	44	6	Så säger Herren, Israels konung, han som friköper dem, Herren Sebaot: Jag är den förste, jag är den siste. Det finns ingen annan Gud än jag.
Jesaja	Jes	23	44	7	Vem är som jag? Må han ge sig till känna, förklara och bevisa det för mig. Vem har i förväg kungjort det som händer? Låt dem berätta för oss vad som skall ske.
Jesaja	Jes	23	44	8	Var inte förfärade, hys ingen fruktan! Kungjorde och berättade jag det inte i förväg? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud än jag, någon klippa som jag inte vet om?
Jesaja	Jes	23	44	9	Avgudamakarna är ingenting, deras älskade bilder ger ingen hjälp. Deras vittnen varken ser eller förstår och får stå där med skam.
Jesaja	Jes	23	44	10	Vem vill göra en gud, gjuta en gudabild, som inte ger någon hjälp?
Jesaja	Jes	23	44	11	Alla hans anhängare står med skam, hantverkarna är bara människor. Må de alla samlas och träda fram, de skall fyllas av skam och skräck.
Jesaja	Jes	23	44	12	Smeden arbetar fram sitt verk vid härden, med hammare formar han det och bearbetar det med starka armar. Han låter bli att äta och blir trött, han dricker inget och blir kraftlös.
Jesaja	Jes	23	44	13	Snickaren sträcker sitt måttband, märker ut bilden med krita och hugger ut den med stämjärn. Han märker ut måtten med passare och ger bilden mänsklig form, en praktfull gestalt som skall bo i ett tempel.
Jesaja	Jes	23	44	14	Man fäller cederträd, man tar en stenek eller en ek, som får växa sig stor bland skogens träd, eller planterar ett lagerträd, som regnet ger växtkraft.
Jesaja	Jes	23	44	15	Virket skall folk ha till bränsle, man har det att värma sig med och göra upp eld för att baka. Man tillverkar också en gud som man tillber, gör en gudabild och faller på knä för den.
Jesaja	Jes	23	44	16	Hälften gör man en brasa av, där steker man kött, man äter sin stek och blir mätt, och man värmer sig och säger: »Vilken härlig brasa!«
Jesaja	Jes	23	44	17	Av resten gör man en gud, en bild som man faller på knä för och tillber och riktar sina böner till: »Rädda mig, du som är min gud!«
Jesaja	Jes	23	44	18	De har inget vett, inget förstånd, deras ögon är tillslutna så att de inte ser, deras hjärtan så att de ingenting fattar.
Jesaja	Jes	23	44	19	Ingen tänker sig för, har vett och förstånd att säga: »Hälften gör jag en brasa av, jag bakar bröd på glöden och steker en köttbit och äter – skall jag nu göra resten till en vidrig avgud och falla på knä för en träklabb?«
Jesaja	Jes	23	44	20	Den som tyr sig till stoft och aska lurar sig själv. Han kan inte rädda sitt liv, inte säga: »Jag har litat på en lögn.«
Jesaja	Jes	23	44	21	Minns detta, Jakob, Israel, du som är min tjänare. Jag har format dig, du skall tjäna mig. Israel, jag skall aldrig glömma dig.
Jesaja	Jes	23	44	22	Jag plånar ut dina synder som ett moln, dina brott som en sky. Vänd tillbaka till mig, jag har friköpt dig.
Jesaja	Jes	23	44	23	Jubla, du himmel, över vad Herren har gjort! Ropa av glädje, jordens djup! Brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd! Ty Herren har friköpt Jakob, genom Israel visar han sin härlighet.
Jesaja	Jes	23	44	24	Så säger Herren, din befriare, han som formade dig i moderlivet: Jag är Herren, som har skapat allt. Jag ensam spände upp himlen, jag bredde ut jorden utan hjälp.
Jesaja	Jes	23	44	25	Jag sätter orakelprästernas tecken ur spel och gör spåmännen till narrar, de visa kommer till korta, jag gör deras klokhet till dårskap.
Jesaja	Jes	23	44	26	Mina tjänares ord låter jag slå in, jag förverkligar det mina utsända förkunnat. Jag säger: Jerusalem skall bli bebott och Judas städer byggas upp, staden skall jag resa ur ruinerna.
Jesaja	Jes	23	44	27	Jag säger till havsdjupet: Sina! Dina flöden torkar jag ut.
Jesaja	Jes	23	44	28	Jag säger: Kyros är min herde, han skall förverkliga allt jag vill. Han skall säga: Jerusalem skall byggas upp, templet få en fast grund.
Jesaja	Jes	23	45	1	Så säger Herren till sin smorde, till Kyros, vars högra hand han har fattat för att lägga folken under honom och beröva kungarna deras svärd, för att dörrarna skall öppnas för honom och inga portar förbli stängda:
Jesaja	Jes	23	45	2	Jag går framför dig och jämnar ut bergen, kopparportarna krossar jag, järnbommarna slår jag sönder.
Jesaja	Jes	23	45	3	Jag ger dig skatter, dolda i mörkret, gömda rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren, att han som gett dig ditt namn är Israels Gud.
Jesaja	Jes	23	45	4	För min tjänare Jakobs skull, för Israel, min utvalde, har jag gett dig ditt namn, ditt hedersnamn, fastän du inte känner mig.
Jesaja	Jes	23	45	5	Jag är Herren, ingen annan finns, ingen är Gud utom jag. Jag rustar dig till strid, fastän du inte känner mig,
Jesaja	Jes	23	45	6	för att alla i öst och i väst skall inse att det inte finns någon mer än jag. Jag är Herren, ingen annan finns.
Jesaja	Jes	23	45	7	Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd. Jag, Herren, gör allt detta.
Jesaja	Jes	23	45	8	Må det flöda från himlen därovan, må rättfärdighet strömma ur molnen. Må jorden öppna sig, räddningen spira och rättfärdigheten slå ut i blom. Jag, Herren, har skapat det.
Jesaja	Jes	23	45	9	Ve den som tvistar med sin skapare – en skärva bland skärvor på marken. Skall leran säga till krukmakaren: »Vad gör du? Du har inget handlag.«
Jesaja	Jes	23	45	10	Ve den som säger till en far: »Vad har du avlat?« och till en kvinna: »Vad har du fött?«
Jesaja	Jes	23	45	11	Så säger Herren, Israels Helige, han som formar framtiden: Ställer ni frågor till mig om mina barn, ger ni mig order om mina händers verk?
Jesaja	Jes	23	45	12	Det är jag som har skapat jorden och gjort människorna där. Jag har spänt upp himlen med egna händer och ger order till hela dess här.
Jesaja	Jes	23	45	13	Jag har i min trohet manat fram en man, vart han går jämnar jag hans väg. Han skall bygga upp min stad och släppa mitt bortförda folk utan betalning och utan lön, säger Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	45	14	Så säger Herren: Det rika Egypten, det välmående Kush och Sebas resliga folk skall tillfalla dig och bli ditt. De skall gå bakom dig, komma i bojor. De faller ner inför dig och ber med orden: »Bara hos dig finns Gud, ingen annan finns, ingen annan är Gud.«
Jesaja	Jes	23	45	15	Du är sannerligen en dold gud, Israels Gud, som ger räddning.
Jesaja	Jes	23	45	16	Alla får blygas och känna skam, nesa blir avgudamakarnas lott.
Jesaja	Jes	23	45	17	Men Israel räddas av Herren för evigt. Aldrig skall ni känna blygsel och skam, aldrig i evighet.
Jesaja	Jes	23	45	18	Så säger Herren, han som skapat himlen – han är Gud – han som format och frambragt jorden – han gav den en fast grund – han skapade den inte till att ligga tom utan gjorde den till att vara bebodd: Jag är Herren, ingen annan finns.
Jesaja	Jes	23	45	19	Jag har aldrig talat i det fördolda, någonstans i ett mörkt land, aldrig uppmanat Jakobs ättlingar att söka mig i tomheten. Jag är Herren, mina ord är sanna, det jag säger är att lita på.
Jesaja	Jes	23	45	20	Kom hit, samlas här, träd fram, ni som skonats bland folken! Utan insikt är de som bär på träbeläten och ber till en gud som inte kan hjälpa dem.
Jesaja	Jes	23	45	21	Berätta, kom med ert svar, överlägg tillsammans! Vem förutsade detta, berättade om det i förväg? Det gjorde jag, Herren. Det finns ingen annan Gud än jag, ingen trofast Gud som hjälper utom jag.
Jesaja	Jes	23	45	22	Vänd er till mig, folk från hela jorden, så skall ni bli hjälpta. Jag är Gud, ingen annan finns.
Jesaja	Jes	23	45	23	Jag svär vid mig själv, det jag säger är sant, mitt ord står fast: För mig skall alla böja knä, alla skall svära mig trohet.
Jesaja	Jes	23	45	24	Blott hos Herren, skall det heta, finns seger och styrka. Alla som vänt sin vrede mot honom skall komma till honom i skam.
Jesaja	Jes	23	45	25	Genom Herren skall alla Israels ättlingar vinna seger och ära.
Jesaja	Jes	23	46	1	Bel faller, Nebo sviktar. Gudabilderna lastas på dragdjur och boskap, de som burits av er lyfts nu upp och blir burna av trötta ök.
Jesaja	Jes	23	46	2	De sviktar båda och faller. Ingenting kan de bära och rädda, de förs själva bort i fångenskap.
Jesaja	Jes	23	46	3	Hör på mig, Jakobs ätt, ni som är kvar av Israel, och som jag lyft ända sedan ni föddes, burit från er första stund.
Jesaja	Jes	23	46	4	Ännu när ni blir gamla är jag densamme, ännu när ni grånat skall jag bära på er. Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er.
Jesaja	Jes	23	46	5	Vem vill ni jämföra mig med och göra till min like? Vem vill ni ställa vid min sida som kan jämföras med mig?
Jesaja	Jes	23	46	6	Man häller ut guld ur pungen och väger upp silver på vågen, lejer en guldsmed som gör en gud, och man faller på knä och tillber.
Jesaja	Jes	23	46	7	Man lyfter upp den på axeln, bär i väg den och ställer den på plats. Där står den och rör sig inte ur fläcken. Hur man än ropar svarar den inte och räddar inte i nöden.
Jesaja	Jes	23	46	8	Tänk på detta med sorg, besinna det, ni syndare!
Jesaja	Jes	23	46	9	Tänk på det som förut var, för länge sedan. Jag är Gud, ingen annan finns. Gud är jag, och ingen är min like.
Jesaja	Jes	23	46	10	Jag berättar i förväg vad som skall ske, förutsäger det som ännu inte hänt. Jag säger: Mina planer står fast, allt jag vill, det gör jag.
Jesaja	Jes	23	46	11	Jag kallar på en rovfågel från öster, från fjärran land en man som genomför min plan. Det jag har sagt, det låter jag ske, det jag bestämt, det gör jag.
Jesaja	Jes	23	46	12	Hör på mig, ni modfällda, ni som är så långt från räddningen!
Jesaja	Jes	23	46	13	Jag låter räddningen komma närmare, den är inte långt borta, min hjälp skall inte dröja. I Sion skall jag skänka hjälp, jag skall ge min härlighet åt Israel.
Jesaja	Jes	23	47	1	Stig ner och sätt dig i stoftet, du arma jungfru Babylon! Ner från tronen, sätt dig på marken, arma Kaldeen! Aldrig mer skall du kallas den bortskämda och fina.
Jesaja	Jes	23	47	2	Hämta kvarnen och mal mjöl, ta av dig slöjan. Dra upp kjolarna och blotta benen, vada genom vattnet.
Jesaja	Jes	23	47	3	Ditt sköte skall blottas, din skam bli sedd. Jag vill ta hämnd, ingen kan hindra mig.
Jesaja	Jes	23	47	4	Han som friköper oss, hans namn är Herren Sebaot, Israels Helige.
Jesaja	Jes	23	47	5	Sitt tyst, försvinn i mörkret, arma Kaldeen! Aldrig mer skall du kallas rikenas drottning.
Jesaja	Jes	23	47	6	Jag blev vred på mitt folk, försköt min egendom och lämnade dem i ditt våld. Du visade inget förbarmande, ditt ok tyngde även de gamla.
Jesaja	Jes	23	47	7	Du sade: »Jag är drottning för tid och evighet.« Du gjorde dig inga bekymmer, tänkte inte på hur det kunde sluta.
Jesaja	Jes	23	47	8	Hör nu på, du som lever i överdåd, som tronar så säker och tänker: »Ingen är som jag! Aldrig skall jag sitta som änka eller mista mina barn.«
Jesaja	Jes	23	47	9	Bådadera skall drabba dig. Samma dag, på ett ögonblick blir du både barnlös och änka. I fullt mått drabbar det dig, trots alla dina trollkonster och dina besvärjelsers kraft.
Jesaja	Jes	23	47	10	Du kände dig säker i din ondska, du tänkte: »Ingen ser mig.« Din klokhet och kunskap ledde dig vilse, och du tänkte: »Ingen är som jag!«
Jesaja	Jes	23	47	11	Men en olycka skall drabba dig som du inte kan besvärja, ett ont skall hemsöka dig som du inte förmår avvärja. Plötsligt drabbas du av en förödelse som du aldrig kunnat ana.
Jesaja	Jes	23	47	12	Fortsätt bara med dina besvärjelser och alla de där trollkonsterna som du har hängett dig åt från din ungdom. Kanske gör de nytta, kanske kan du skrämma bort olyckan.
Jesaja	Jes	23	47	13	Du är trött av alla rådslag. Må nu himlaskådarna komma till din hjälp, stjärntydarna som varje månad förkunnar vad som skall hända dig.
Jesaja	Jes	23	47	14	Nej, de är som boss, elden förtär dem. De kan inte rädda sig undan lågorna. Det blir ingen värmande glöd, ingen brasa att sitta vid.
Jesaja	Jes	23	47	15	Så går det med dina trollkarlar, som du har hängett dig åt från din ungdom. De irrar bort åt olika håll. Ingen räddar dig.
Jesaja	Jes	23	48	1	Hör detta, Jakobs ätt, ni som bär namnet Israel och härstammar från Juda, ni som svär vid Herrens namn och prisar Israels Gud, men utan ärlighet och trohet.
Jesaja	Jes	23	48	2	De uppkallar sig efter den heliga staden och stöder sig på Israels Gud, vars namn är Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	48	3	Det som en gång hände hade jag förutsagt, jag förkunnade det och gav det till känna. Plötsligt handlade jag, och det skedde.
Jesaja	Jes	23	48	4	Jag vet att du är hård, din nacke av järn, din panna av brons.
Jesaja	Jes	23	48	5	Därför förutsade jag det, förkunnade det innan det skedde, för att du inte skulle säga: »Det var min gudabild som gjorde det, mitt gjutna beläte som befallde det.«
Jesaja	Jes	23	48	6	Här ser du allt detta som du har hört. Berätta nu om det! Nu förkunnar jag något nytt för dig, något förborgat som du inte känner till.
Jesaja	Jes	23	48	7	Det skapades just nu, inte för länge sedan, du har inte hört om det förrän i dag, för att du inte skulle säga: »Det visste jag.«
Jesaja	Jes	23	48	8	Du fick inget höra, inget veta, inget blev yppat för dig i förväg. Jag vet ju att du är trolös, du heter avfälling alltsedan du föddes.
Jesaja	Jes	23	48	9	För mitt namns skull behärskar jag min vrede, för min äras skull har jag tålamod med dig och utplånar dig inte.
Jesaja	Jes	23	48	10	Jag har smält dig, men inte för att få silver, prövat dig i lidandets ugn.
Jesaja	Jes	23	48	11	För min skull, för min egen skull handlar jag – mitt namn skall inte vanhelgas. Jag delar inte min ära med någon.
Jesaja	Jes	23	48	12	Hör på mig, Jakob, Israel, som jag har kallat! Jag är Gud, jag är den förste och jag är den siste.
Jesaja	Jes	23	48	13	Min hand lade jordens grund, min högra hand spände ut himlen. När jag kallade på dem stod de där.
Jesaja	Jes	23	48	14	Samlas nu alla och lyssna! Vem av de andra förkunnade detta, att den som Herren älskar skall utföra det han vill mot Babylon och Kaldeens folk?
Jesaja	Jes	23	48	15	Jag, jag sade det, jag kallade honom, jag sände honom och gav honom framgång.
Jesaja	Jes	23	48	16	Kom hit till mig och hör detta: Sedan allt började har jag talat öppet, när något skedde fanns jag där.
Jesaja	Jes	23	48	17	Så säger Herren, din befriare, Israels Helige: Jag är Herren, din Gud, som ger dig nyttig undervisning och leder dig den väg du skall gå.
Jesaja	Jes	23	48	18	Om du ändå lydde mina bud! Då skulle din lycka bli som en flod, som havets vågor din framgång.
Jesaja	Jes	23	48	19	Din avkomma skulle bli som sanden, dina ättlingar som sandkornen. Ditt namn skulle inte utplånas utan alltid stå inför mig.
Jesaja	Jes	23	48	20	Lämna Babylon, fly från Kaldeen! Berätta det med jubel, förkunna det och låt det bli känt över hela jorden att Herren har befriat sin tjänare Jakob.
Jesaja	Jes	23	48	21	De behövde inte törsta när han förde dem genom ödemarken. Han lät vatten flöda ur klippan, han klöv klippan, så att vatten strömmade fram.
Jesaja	Jes	23	48	22	De gudlösa får aldrig någon lycka, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	49	1	Hör på mig, ni fjärran länder, lyssna, ni avlägsna folk! Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
Jesaja	Jes	23	49	2	Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd och gömde mig under sin skyddande hand, han gjorde mig till en vass pil, som han förvarade i sitt koger.
Jesaja	Jes	23	49	3	Han sade till mig: Du är min tjänare, Israel, genom dig skall jag visa min härlighet.
Jesaja	Jes	23	49	4	Jag tänkte: Förgäves har jag ansträngt mig, fruktlöst och fåfängt förött min kraft. Ändå skall Herren ge mig min rätt, min lön finns hos min Gud.
Jesaja	Jes	23	49	5	Nu har Herren talat, han som skapade mig till sin tjänare redan i moderlivet, för att jag skulle föra Jakob tillbaka och låta Israel samlas hos honom. Så skulle jag vinna ära inför Herren och min Gud vara min styrka.
Jesaja	Jes	23	49	6	Han säger: Det är inte nog att du är min tjänare, som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka Israels överlevande, jag skall göra dig till ett ljus för andra folk, för att min räddning skall nå över hela jorden.
Jesaja	Jes	23	49	7	Så säger Herren, Israels befriare, Israels Helige, till den som är föraktad och avskydd av alla, till härskarnas tjänare: Kungar skall se det och resa sig, furstar se det och falla på knä, därför att Herren är trofast, Israels Helige som utvalde dig.
Jesaja	Jes	23	49	8	Så säger Herren: Jag bönhör dig när nådens tid är inne, jag hjälper dig på räddningens dag. Jag skyddar dig, och genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk. Landet skall bli upprättat och de övergivna jordlotterna utskiftas.
Jesaja	Jes	23	49	9	Till de fångna säger jag: »Gå ut!« och till dem som sitter i mörkret: »Kom fram!« De skall finna bete längs vägarna, alla kala höjder skall bli betesmark.
Jesaja	Jes	23	49	10	De skall inte hungra eller törsta, ökenvind och sol skall inte bränna dem. Han som förbarmar sig över dem skall leda dem och föra dem till flödande källor.
Jesaja	Jes	23	49	11	Jag förvandlar alla berg till väg, bygger vägarna högt däruppe.
Jesaja	Jes	23	49	12	Se, de kommer från fjärran, från norr och väster och från Assuans land.
Jesaja	Jes	23	49	13	Jubla, himmel, och gläd dig, jord, brist ut i jubel, alla berg! Ty Herren tröstar sitt folk, han förbarmar sig över de plågade.
Jesaja	Jes	23	49	14	Sion sade: »Herren har övergett mig, Gud har glömt mig.«
Jesaja	Jes	23	49	15	Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig.
Jesaja	Jes	23	49	16	Nej, ditt namn är skrivet i mina händer, jag tänker ständigt på dina murar.
Jesaja	Jes	23	49	17	De som skall bygga upp dig kommer skyndande, de som rev ner och förstörde drar bort.
Jesaja	Jes	23	49	18	Lyft blicken och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Så sant jag lever, säger Herren, du skall bära dem som smycken, snöra dem om dig som en brudgördel.
Jesaja	Jes	23	49	19	Du ligger i ruiner, ödelagd, landet är förhärjat. Men nu blir du för trång att bo i, skövlarna är borta.
Jesaja	Jes	23	49	20	Barnen från din barnlöshets tid skall du få höra säga: »Här är för trångt för mig. Flytta på dig, så att jag får plats.«
Jesaja	Jes	23	49	21	Då skall du säga för dig själv: »Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam. Jag var förvisad och förskjuten, vem fostrade dem? Jag var lämnad ensam, var fanns de då?«
Jesaja	Jes	23	49	22	Så säger Herren Gud: Jag ger tecken till folken, höjer mitt baner för länderna, och de skall komma med dina söner i famnen, bära hit dina döttrar på ryggen.
Jesaja	Jes	23	49	23	Kungar skall vårda dem och drottningar amma dem. De skall falla ner på sina ansikten inför dig och kyssa dammet av dina fötter. Då skall du inse att jag är Herren. De som hoppas på mig blir inte svikna.
Jesaja	Jes	23	49	24	Kan man rycka bytet från den starke, kan fången räddas undan den grymme?
Jesaja	Jes	23	49	25	Så säger Herren: Ja, fången skall ryckas från den starke, bytet räddas undan den grymme. Jag skall strida mot den som strider mot dig, jag skall rädda dina barn.
Jesaja	Jes	23	49	26	Dina förtryckare skall äta sitt eget kött och blod, berusa sig som på vin. Då skall allt levande inse att jag, Herren, är den som räddar dig, att Jakobs Mäktige befriar dig.
Jesaja	Jes	23	50	1	Så säger Herren: Var är skilsmässobrevet genom vilket jag försköt er mor? Vem stod jag i skuld till, så att jag måste sälja er? Nej, för era synder blev ni sålda, för era brott blev er mor förskjuten.
Jesaja	Jes	23	50	2	Varför fann jag ingen när jag kom, varför svarade ingen när jag ropade? Är min arm för svag för att befria er, saknar jag kraft att ge räddning? Jag ryter åt havet och det torkar ut, floder förvandlas till öken. Fiskarna ruttnar när vattnet försvinner, alla dör de av törst.
Jesaja	Jes	23	50	3	Jag klär himlen i svart, jag höljer den i sorgdräkt.
Jesaja	Jes	23	50	4	Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga, så att jag kan inge den trötte mod. Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.
Jesaja	Jes	23	50	5	När Herren Gud öppnade mina öron gjorde jag inte motstånd, drog mig inte undan.
Jesaja	Jes	23	50	6	Jag lät dem prygla min rygg och slita mig i skägget, jag gömde inte ansiktet när de skymfade mig och spottade på mig.
Jesaja	Jes	23	50	7	Herren Gud hjälper mig, därför känner jag inte skymfen, därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta, jag vet att jag inte blir sviken.
Jesaja	Jes	23	50	8	Han som skaffar mig rätt är nära. Vem söker sak med mig? Låt oss mötas inför rätta. Vem vågar vara min motpart? Må han stiga fram.
Jesaja	Jes	23	50	9	Ja, Herren Gud hjälper mig, vem kan då få mig fälld? De blir som utslitna kläder, malen skall äta upp dem.
Jesaja	Jes	23	50	10	Vem bland er fruktar Herren och lyssnar på hans tjänare, som vandrar i mörker utan en strimma av ljus men sätter sin lit till Herrens namn och förtröstar på sin Gud?
Jesaja	Jes	23	50	11	Alla ni som gör upp eld och tänder brandpilar, gå genom er flammande eld och bland era brinnande pilar! Det är jag som låter detta drabba er, ni blir liggande i plågor.
Jesaja	Jes	23	51	1	Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker Herren. Tänk på klippan ni är huggna ur, på schaktet ni har hämtats från.
Jesaja	Jes	23	51	2	Tänk på Abraham, er far, och Sara, som födde er. En enda var han när jag kallade honom, men genom min välsignelse blev han många.
Jesaja	Jes	23	51	3	Herren tröstar Sion, ger tröst åt hennes ruiner. Han gör hennes öken lik Eden, hennes ödemark lik Herrens trädgård. Fröjd och glädje skall råda där, lovsångens toner ljuda.
Jesaja	Jes	23	51	4	Lyssna på mig, alla folk, ni folkslag, hör noga på! Från mig skall lagen utgå, min rätt skall bli ett ljus för folken. Snabbt 
Jesaja	Jes	23	51	5	nalkas min rättfärdighet, min hjälp är på väg, med mäktig arm skipar jag rätt bland folken. Fjärran länder väntar på mig, de sätter sitt hopp till min makt.
Jesaja	Jes	23	51	6	Lyft blicken mot himlen, betrakta jorden därunder. Himlen skall lösas upp som rök, jorden slitas ut som en klädnad och dess invånare dö som flugor. Men min hjälp varar i evighet, min rättfärdighet går aldrig om intet.
Jesaja	Jes	23	51	7	Hör på mig, ni som vet vad rättfärdighet är, du folk som bär min lag i hjärtat. Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras smädelser.
Jesaja	Jes	23	51	8	Malen skall äta upp dem som kläder, larverna skall äta dem som ylle. Men min rättfärdighet varar i evighet, min hjälp i släkte efter släkte.
Jesaja	Jes	23	51	9	Vakna upp, vakna upp, klä dig i makt och styrka, Herre! Vakna upp som i forna dagar, som i gången tid. Det var du som högg ner Rahav, du som genomborrade draken.
Jesaja	Jes	23	51	10	Det var du som torkade ut havet, vattnet i det stora djupet, du som gjorde havsbottnen till en väg, där de befriade kunde tåga fram.
Jesaja	Jes	23	51	11	De som Herren har friköpt vänder åter. De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr.
Jesaja	Jes	23	51	12	Jag, jag är den som tröstar er. Varför fruktar du människor, de dödliga, som är som gräset?
Jesaja	Jes	23	51	13	Varför glömmer du Herren, din skapare, han som har spänt upp himlen och lagt jordens grund? Du lever i ständig skräck för förtryckarens vrede. Han står redo att förgöra dig, men vad blir det av förtryckarens vrede?
Jesaja	Jes	23	51	14	Snart skall den fjättrade befrias, han skall inte läggas i graven, och aldrig skall han sakna bröd.
Jesaja	Jes	23	51	15	Jag är Herren, din Gud, som rör upp havet i dånande vågor, han vars namn är Herren Sebaot.
Jesaja	Jes	23	51	16	Jag lade mina ord i din mun och gömde dig under min skyddande hand, jag spände upp himlen och lade jordens grund, jag sade till Sion: »Du är mitt folk.«
Jesaja	Jes	23	51	17	Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem, du som ur Herrens hand fått hans vredes bägare att dricka, du som måste tömma kalken i botten, bägaren som får dig att ragla.
Jesaja	Jes	23	51	18	Av alla de söner hon fött är det ingen som leder henne, av alla de söner hon fostrat är det ingen som tar henne vid handen.
Jesaja	Jes	23	51	19	Dubbelt drabbad är du – vem ömkar dig? Våld och förödelse, svält och svärd – vem tröstar dig?
Jesaja	Jes	23	51	20	Dina söner ligger hjälplösa i gathörnen, som antiloper i fångstnät, berusade av Herrens vrede, av din Guds raseri.
Jesaja	Jes	23	51	21	Hör därför detta, du plågade, du som är drucken, fast inte av vin.
Jesaja	Jes	23	51	22	Så säger din härskare, Herren, din Gud, som kämpar för sitt folk: Bägaren som får dig att ragla tar jag nu ur din hand, kalken, min vredes bägare, skall du inte mer dricka.
Jesaja	Jes	23	51	23	Jag räcker den till dem som plågat dig, som sade till dig: »Lägg dig ner, vi skall gå här!« och tvang dig att göra din rygg till mark, till en gata att gå på.
Jesaja	Jes	23	52	1	Vakna upp, vakna upp, klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, heliga stad. Ingen oomskuren och oren skall mer komma in i dig.
Jesaja	Jes	23	52	2	Skaka dammet av dig, res dig, du fångna Jerusalem, lös bojorna kring din hals, du fångna dotter Sion.
Jesaja	Jes	23	52	3	Så säger Herren: Ni blev sålda för ingenting, och utan betalning skall ni friköpas.
Jesaja	Jes	23	52	4	Så säger Herren Gud: Mitt folk begav sig för länge sedan till Egypten för att bo där en tid. Sedan förtrycktes de orättfärdigt av Assyrien. 
Jesaja	Jes	23	52	5	Men vad sker här? säger Herren. Mitt folk har förts bort för ingenting, de som härskar över dem jublar, säger Herren. Mitt namn smädas hela tiden. 
Jesaja	Jes	23	52	6	Men mitt folk skall få lära känna mitt namn, den dagen skall de inse att jag är den som talar. Jag är här.
Jesaja	Jes	23	52	7	Härligt är att höra budbärarens steg när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: »Din Gud är konung!«
Jesaja	Jes	23	52	8	Hör, dina väktare ropar och jublar. Med egna ögon ser de hur Herren vänder åter till Sion.
Jesaja	Jes	23	52	9	Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner, Herren tröstar sitt folk och friköper Jerusalem.
Jesaja	Jes	23	52	10	Herren visar sin makt och helighet inför alla folk, hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss.
Jesaja	Jes	23	52	11	Bort, bort! Dra ut därifrån, rör inte vid något orent! Håll er rena när ni drar ut, ni som bär Herrens kärl.
Jesaja	Jes	23	52	12	Ni drar ju inte ut i hast, ni är inte på flykt, ty Herren går framför er, Israels Gud går sist i ert tåg.
Jesaja	Jes	23	52	13	Min tjänare skall ha framgång, han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
Jesaja	Jes	23	52	14	Många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre, så föga mänskligt hans utseende.
Jesaja	Jes	23	52	15	Men nu får han många folk att häpna, och kungar förstummas inför honom, ty de ser något de aldrig hört talas om, bevittnar något de aldrig anat.
Jesaja	Jes	23	53	1	Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar?
Jesaja	Jes	23	53	2	Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss.
Jesaja	Jes	23	53	3	Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Jesaja	Jes	23	53	4	Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad.
Jesaja	Jes	23	53	5	Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot.
Jesaja	Jes	23	53	6	Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom.
Jesaja	Jes	23	53	7	Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun.
Jesaja	Jes	23	53	8	Han blev fängslad och dömd och fördes bort, men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes land, straffad för sitt folks brott.
Jesaja	Jes	23	53	9	Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun.
Jesaja	Jes	23	53	10	Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt liv, och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
Jesaja	Jes	23	53	11	När hans elände är över skall han se ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den rättfärdige, ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld.
Jesaja	Jes	23	53	12	Jag skall ge honom hans andel bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.
Jesaja	Jes	23	54	1	Jubla, du ofruktsamma, som aldrig har fått barn, brist ut i jubelrop, du som aldrig har fött! Den övergivna skall få fler barn än den gifta kvinnan, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	54	2	Gör mer plats åt ditt tält, spänn ut dina tältdukar, snåla inte, gör linorna längre, slå ner pluggarna stadigt.
Jesaja	Jes	23	54	3	Åt söder och norr skall du utbreda dig, dina ättlingar skall fördriva de främmande folken och bosätta sig i de övergivna städerna.
Jesaja	Jes	23	54	4	Var inte rädd, du skall inte behöva skämmas, blygs inte, du skall inte förödmjukas. Nej, du skall glömma din ungdoms skam, inte mer minnas änketidens smälek.
Jesaja	Jes	23	54	5	Ty din man är han som har skapat dig, han vars namn är Herren Sebaot, din befriare är Israels Helige, han som kallas hela jordens Gud.
Jesaja	Jes	23	54	6	Herren kallar på dig, övergivna och olyckliga kvinna. Inte sviker man sin ungdoms hustru, säger din Gud.
Jesaja	Jes	23	54	7	Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor kärlek tar jag dig åter.
Jesaja	Jes	23	54	8	Jag dolde mitt ansikte för dig i häftig vrede ett ögonblick, men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek, säger din befriare, Herren.
Jesaja	Jes	23	54	9	Det är som på Noas tid, då jag svor att Noas flod aldrig mer skulle dränka jorden. Så svär jag nu att inte mer vredgas och inte mer rasa mot dig.
Jesaja	Jes	23	54	10	Om än bergen rubbas och höjderna vacklar, skall min trohet mot dig inte rubbas och mitt fredsförbund inte vackla, säger han som älskar dig, Herren.
Jesaja	Jes	23	54	11	Du plågade, härjade, du som ingen tröstar, jag låter dina stenar vila på spetsglans, jag lägger grunden med safirer,
Jesaja	Jes	23	54	12	jag gör dina tinnar av granater, dina portar av beryller och hela staden av ädla stenar.
Jesaja	Jes	23	54	13	Alla dina barn skall fostras av Herren, i fred och välgång skall dina barn leva.
Jesaja	Jes	23	54	14	Rättfärdighet skall vara din grund. Du skall vara långt från förtrycket – du har inget att frukta – långt från fördärvet – det skall inte nå dig.
Jesaja	Jes	23	54	15	Om någon går till angrepp är det inte jag som vållat det, och vem som än angriper dig skall falla för din hand.
Jesaja	Jes	23	54	16	Det är jag som skapar smeden, han som blåser på kolelden och formar vapnen för deras värv, jag skapar förgöraren som skall förinta.
Jesaja	Jes	23	54	17	Men inget vapen som smids mot dig skall ha framgång, alla som för talan mot dig skall du få fällda. Detta är Herrens tjänares lott, jag ger dem segern, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	55	1	Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala!
Jesaja	Jes	23	55	2	Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar? Lyssna till mig, så får ni äta gott och njuta av feta rätter.
Jesaja	Jes	23	55	3	Kom till mig och hör noga på, lyssna, så får ni liv. Jag sluter ett evigt förbund med er, den nåd jag visat David skall bestå.
Jesaja	Jes	23	55	4	Honom gjorde jag till ett vittne för folken, till furste och härskare över dem.
Jesaja	Jes	23	55	5	Du skall kalla på folkslag du inte känner, folkslag som inte känner dig skyndar till för Herrens, din Guds, skull, Israels Helige, som skänkt dig härlighet.
Jesaja	Jes	23	55	6	Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.
Jesaja	Jes	23	55	7	Må den gudlöse överge sin väg, den ondskefulle sina planer. Må han vända om till Herren, så skall han förbarma sig över honom, vända om till vår Gud, som alltid vill förlåta.
Jesaja	Jes	23	55	8	Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	55	9	Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer.
Jesaja	Jes	23	55	10	Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, får den att grönska och bära frukt, och ger säd att så och bröd att äta,
Jesaja	Jes	23	55	11	så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.
Jesaja	Jes	23	55	12	I glädje skall ni tåga ut och ledas hem i trygghet. När ni kommer brister berg och höjder ut i jubel, markens alla träd klappar händer.
Jesaja	Jes	23	55	13	I stället för törne skall det växa cypresser, i stället för nässlor myrten. Det skall vara ett äreminne åt Herren, ett evigt, oförgängligt tecken.
Jesaja	Jes	23	56	1	Så säger Herren: Håll er till det som är rätt och handla rättfärdigt, ty min hjälp kommer snart, min rättfärdighet skall segra.
Jesaja	Jes	23	56	2	Lycklig den som handlar så, den människa som håller fast vid detta: att iaktta sabbaten och inte vanhelga den och att avhålla sig från allt ont.
Jesaja	Jes	23	56	3	Främlingen som sluter sig till Herren skall inte säga: »Herren håller mig skild från sitt folk«, och den snöpte skall inte säga: »Jag är ett förtorkat träd.«
Jesaja	Jes	23	56	4	Ty så säger Herren: Snöpta som iakttar mina sabbater, som gärna gör min vilja och håller fast vid mitt förbund,
Jesaja	Jes	23	56	5	de skall i mitt hus, inom mina murar, få ett namn, ett äreminne som är bättre än söner och döttrar. Ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem.
Jesaja	Jes	23	56	6	Främlingar som sluter sig till Herren och vill göra tjänst hos honom, älska Herrens namn och vara hans tjänare, ja, alla som iakttar sabbaten och inte vanhelgar den och håller fast vid mitt förbund
Jesaja	Jes	23	56	7	får komma till mitt heliga berg och glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skall jag ta emot på mitt altare. Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.
Jesaja	Jes	23	56	8	Detta är Herren Guds ord, han som samlar det skingrade Israel: Ännu fler skall jag samla till dem som redan är samlade.
Jesaja	Jes	23	56	9	Kom, alla vilda djur, och ät, kom, alla djur i skogen!
Jesaja	Jes	23	56	10	Väktarna är alla blinda, de märker ingenting. Stumma hundar är de, som inte kan skälla, de ligger och dåsar, de älskar att sova.
Jesaja	Jes	23	56	11	Men det är glupska hundar, de blir aldrig mätta. Skall de vara herdar, de som inget förstår? Alla går sina egna vägar, varenda en vill roffa åt sig.
Jesaja	Jes	23	56	12	»Kom, jag tar fram vin, vi tar oss ett rus! Och i morgon blir det som i dag, ja, ännu bättre.«
Jesaja	Jes	23	57	1	Den rättfärdige går under, och ingen bryr sig om det, de trogna rycks bort, och ingen märker det. Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort,
Jesaja	Jes	23	57	2	men han skall få frid. De som fört ett rättrådigt liv skall få gå till vila.
Jesaja	Jes	23	57	3	Kom hit, ni barn av en trollpacka, avlade i otukt och hor!
Jesaja	Jes	23	57	4	Vem gör ni er lustiga över? Varför gör ni grimaser och räcker ut tungan? Ni är själva brottets barn, lögnens avkomma,
Jesaja	Jes	23	57	5	ni som brinner av brunst bland terebinterna, under alla grönskande träd, ni som slaktar era barn i ravinerna, djupt inne i klippornas skrevor.
Jesaja	Jes	23	57	6	Bland ravinens stenblock hör du hemma, det är där du har din plats. Åt dem utgjuter du dryckesoffer och bär fram matoffer. Skall jag finna mig i detta?
Jesaja	Jes	23	57	7	På ett högt berg gör du dig en bädd och går dit upp för att offra.
Jesaja	Jes	23	57	8	Du ställer ditt tecken innanför dörr och dörrpost. Du lämnar mig, du blottar dig och gör plats i bädden, du tar för dig av dem, du älskar att ligga med dem, lystet ser du på deras kön.
Jesaja	Jes	23	57	9	Du slösar olja på Melek och är frikostig med dina salvor. Du sänder dina budbärare till fjärran land, ja, ända ner i dödsriket.
Jesaja	Jes	23	57	10	Du blir trött av allt du håller på med men säger aldrig att det är lönlöst. Du finner ny styrka och mattas inte.
Jesaja	Jes	23	57	11	Vem är du rädd för, vem fruktar du, eftersom du bedrar mig, glömmer mig och inte tänker på mig? Jag har ju tigit och varit dold, mig fruktar du inte.
Jesaja	Jes	23	57	12	Men nu förklarar jag: Dina rättfärdiga gärningar kommer inte att hjälpa dig.
Jesaja	Jes	23	57	13	Må din gudahop rädda dig när du ropar på hjälp! Nej, vinden tar dem allesammans, en vindfläkt för bort dem. Men den som tar sin tillflykt till mig, han skall få landet som egendom och ta mitt heliga berg i besittning.
Jesaja	Jes	23	57	14	Han säger: Bryt väg, bana väg, röj undan hindren för mitt folk!
Jesaja	Jes	23	57	15	Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft.
Jesaja	Jes	23	57	16	Jag skall inte ständigt hålla räfst, inte vredgas för evigt – då skulle livsanden förgås, de levande väsen jag skapat.
Jesaja	Jes	23	57	17	Jag blev vred över deras syndiga girighet, jag straffade dem och dolde mig i vrede, men de fortsatte att trolöst följa sin egen väg.
Jesaja	Jes	23	57	18	Jag har sett vad de hållit på med, men jag skall bota dem, leda dem och ge dem tröst. Hos de sörjande 
Jesaja	Jes	23	57	19	skapar jag lovsång. Frid och lycka åt alla, fjärran och nära, säger Herren, jag skall bota dem.
Jesaja	Jes	23	57	20	Men de gudlösa är som ett upprört hav, det blir aldrig stilla, dess vågor rör upp dy och slam.
Jesaja	Jes	23	57	21	De gudlösa får aldrig någon lycka, säger min Gud.
Jesaja	Jes	23	58	1	Ropa ut det så högt du kan, låt din röst ljuda som en hornstöt, förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs ätt deras synd.
Jesaja	Jes	23	58	2	Dag efter dag söker de mig och vill lära sig följa mina vägar. Likt ett folk som handlar rättfärdigt och inte har övergett sin Guds lag ber de mig om regler för vad som är rätt och älskar att nalkas Gud.
Jesaja	Jes	23	58	3	»Ser du inte att vi fastar? Märker du inte hur vi späker oss?« Ni sköter era sysslor på fastedagen, ni driver på era drängar,
Jesaja	Jes	23	58	4	ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden.
Jesaja	Jes	23	58	5	Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Jesaja	Jes	23	58	6	Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Jesaja	Jes	23	58	7	Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
Jesaja	Jes	23	58	8	Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
Jesaja	Jes	23	58	9	Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: »Här är jag.«
Jesaja	Jes	23	58	10	om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag.
Jesaja	Jes	23	58	11	Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.
Jesaja	Jes	23	58	12	Dina uråldriga ruiner skall byggas upp, gångna släktens grunder skall du sätta i stånd. Du kommer att kallas »den som murar igen rämnorna«, »den som gör det nedrivna beboeligt«.
Jesaja	Jes	23	58	13	Om du inte kränker sabbaten, inte sköter dina sysslor på min helgdag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och värd att ära, om du ärar den och inte utför det du brukar, inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,
Jesaja	Jes	23	58	14	då skall du få fröjdas över Herren, jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig leva av din fader Jakobs egendom. Herren har talat.
Jesaja	Jes	23	59	1	Herrens arm är inte för svag för att rädda, hans öra inte för dövt för att höra.
Jesaja	Jes	23	59	2	Det är era synder som skiljer er från er Gud, era brott får honom att vända sig bort och inte höra.
Jesaja	Jes	23	59	3	Era händer är fläckade av blod, era fingrar av synd, era läppar uttalar lögner, på era tungor finns svek.
Jesaja	Jes	23	59	4	Ingen anklagar någon rättvist, ingen fäller en ärlig dom. De förtröstar på tomhet, deras ord är falska, de går havande med ofärd och föder olycka.
Jesaja	Jes	23	59	5	De kläcker ormägg och väver spindelväv. Den som äter deras ägg dör, en giftorm kläcks om de krossas.
Jesaja	Jes	23	59	6	Deras väv duger inte till kläder, deras verk inte att skyla sig med. Deras gärningar bringar olycka, våldsdåd förövar de.
Jesaja	Jes	23	59	7	De skyndar till allt som är ont och är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras planer bringar olycka, våld och förödelse kantar deras väg.
Jesaja	Jes	23	59	8	Vägen till lycka känner de inte, där de går finns ingen rätt. De slår in på orätta vägar, den som vandrar där finner ingen lycka.
Jesaja	Jes	23	59	9	Därför är rätten långt ifrån oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi hoppas på ljus men mörker råder, på solens glans men vandrar i dunkel.
Jesaja	Jes	23	59	10	Vi famlar längs väggen som blinda, famlar som om vi saknade ögon, mitt på dagen snavar vi som när det skymmer, mitt i livet är vi som de döda.
Jesaja	Jes	23	59	11	Alla brummar vi som björnar, klagar som duvor. Vi väntar på vår rätt, men förgäves, på räddningen, men den är långt ifrån oss.
Jesaja	Jes	23	59	12	Många är våra brott, det vet du, våra synder vittnar mot oss. Vi tänker på våra brott och vet att vi har felat.
Jesaja	Jes	23	59	13	Vi har avfallit och förnekat Herren, vänt oss bort från vår Gud. Våld och falskhet har vi förkunnat, viskat lögner vi själva tänkt ut.
Jesaja	Jes	23	59	14	Rätten trängs tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma fram.
Jesaja	Jes	23	59	15	Ärligheten har gått förlorad, den som skyr det onda blir plundrad.Herrens hjälp till de botfärdiga Herren såg med misshag att det inte fanns någon rätt.
Jesaja	Jes	23	59	16	Han såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep. Då gav hans styrka honom seger, hans rättfärdighet var hans stöd.
Jesaja	Jes	23	59	17	Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk och satte segerns hjälm på sitt huvud, klädde sig i hämndens dräkt och svepte sig i harmens mantel.
Jesaja	Jes	23	59	18	Med vrede lönar han sina fiender för vad de har gjort, han vedergäller sina ovänner, vedergäller fjärran länder.
Jesaja	Jes	23	59	19	Från öst till väst skall man frukta Herrens namn och hans härlighet, när han kommer likt en våldsam flod som Herrens vind driver fram.
Jesaja	Jes	23	59	20	Han kommer till Sion som befriare, till dem i Jakob som upphör med sina brott, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	59	21	Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.
Jesaja	Jes	23	60	1	Res dig, stråla i ljus! Ditt ljus är här, Herrens härlighet går upp över dig.
Jesaja	Jes	23	60	2	Jorden är höljd i mörker, töcken omger folken, men över dig skall Herren stråla, över dig skall hans härlighet visa sig.
Jesaja	Jes	23	60	3	Folken skall vandra mot ditt ljus, kungar mot glansen av din soluppgång.
Jesaja	Jes	23	60	4	Lyft blicken och se dig omkring! Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer från fjärran, dina döttrar bär man i famnen.
Jesaja	Jes	23	60	5	När du ser det skall du stråla av lycka, ditt hjärta skall bäva och bulta, när havets skatter kommer i din ägo och folkens rikedomar blir dina.
Jesaja	Jes	23	60	6	Kameler i mängd skall fylla ditt land, dromedarer från Midjan och Efa. Från Saba kommer de alla med last av guld och rökelse, och de förkunnar Herrens ära.
Jesaja	Jes	23	60	7	Kedars fårhjordar samlas hos dig, baggar från Nevajot står till din tjänst. Jag skall ta emot dem som offer på mitt altare och öka mitt tempels härlighet.
Jesaja	Jes	23	60	8	Vad är det som kommer flygande som moln, som duvor till ett duvslag?
Jesaja	Jes	23	60	9	Det är kustländernas fartyg som samlas med Tarshish-skepp i täten för att hämta dina söner från fjärran land med allt deras silver och guld, till ära för Herren, din Gud, Israels Helige, som skänker dig härlighet.
Jesaja	Jes	23	60	10	Främlingar skall bygga upp dina murar och deras kungar stå till din tjänst. Jag straffade dig i min vrede men visar dig barmhärtighet i min kärlek.
Jesaja	Jes	23	60	11	Dina portar skall aldrig stängas, de skall stå öppna dag och natt, så att folkens rikedomar kan föras till dig och deras kungar ledas dit in.
Jesaja	Jes	23	60	12	Det folk och det rike som inte tjänar dig skall gå under – folken skall förintas.
Jesaja	Jes	23	60	13	Libanons prakt skall föras till dig, cypress, alm och pinje, för att skänka härlighet åt min helgedom. Jag skall ära platsen där mina fötter vilar.
Jesaja	Jes	23	60	14	Bugande skall dina förtryckare komma till dig, de som föraktat dig skall knäfalla vid dina fötter. De skall kalla dig »Herrens stad«, »Sion som tillhör Israels Helige«.
Jesaja	Jes	23	60	15	Du var övergiven och försmådd, ingen besökte dig, men jag skall låta dig bli till evig stolthet, en glädje för alla släkten.
Jesaja	Jes	23	60	16	Du skall dia folkens mjölk, dia kungars bröst. Då skall du inse att jag, Herren, är den som räddar dig, att Jakobs Mäktige befriar dig.
Jesaja	Jes	23	60	17	Jag ger dig guld i stället för koppar, ger dig silver i stället för järn, koppar i stället för trä, järn i stället för sten. Freden skall vara din överhet, rättfärdigheten din fogde.
Jesaja	Jes	23	60	18	Man skall inte mer se våld i ditt land, förtryck och förödelse inom dina gränser. Dina murar skall du kalla »räddning«, dina portar »lovsång«.
Jesaja	Jes	23	60	19	Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen och månen inte lysa dig med sitt sken. Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet.
Jesaja	Jes	23	60	20	Din sol skall aldrig gå ner och din måne aldrig avta, ty Herren är ditt eviga ljus, din sorgetid är förbi.
Jesaja	Jes	23	60	21	Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga, och de skall för evigt äga landet. De är skott som jag har planterat, jag har skapat dem för att visa min härlighet.
Jesaja	Jes	23	60	22	Av den minste blir det en skara på tusen, den ringaste blir till ett mäktigt folk. Jag, Herren, skall låta det ske snabbt, när tiden är inne.
Jesaja	Jes	23	61	1	Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade,
Jesaja	Jes	23	61	2	att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer
Jesaja	Jes	23	61	3	och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas »rättfärdighetens träd«, som Herren planterat för att visa sin härlighet.
Jesaja	Jes	23	61	4	De uråldriga ruinerna skall byggas upp, det sedan länge förfallna sättas i stånd, man skall på nytt bygga upp förstörda städer, som legat öde släkte efter släkte.
Jesaja	Jes	23	61	5	Främlingar skall valla hjordarna åt er, era åkrar och vingårdar skötas av utlänningar.
Jesaja	Jes	23	61	6	Ni själva skall kallas Herrens präster, vår Guds tjänare skall ni heta. Ni skall leva av folkens rikedomar, deras skatter skall tillfalla er.
Jesaja	Jes	23	61	7	De har fått dubbelt upp av skam, spott och spe har kommit dem till del, därför skall de få dubbel lott i sitt land, evig glädje skall de få.
Jesaja	Jes	23	61	8	Ty jag är Herren, som älskar rättvisa och hatar plundring och brott. Jag är trofast och skall löna dem, sluta ett evigt förbund med dem.
Jesaja	Jes	23	61	9	Deras barn skall aktas bland folken, deras ättlingar bland alla folkslag. Alla som ser dem skall märka att de är ett släkte som Herren välsignat.
Jesaja	Jes	23	61	10	Min glädje har jag i Herren, jag jublar över min Gud, ty han har klätt mig i segerns dräkt och skrudat mig i rättfärdighetens mantel, som när brudgummen sätter på sig turbanen och bruden pryder sig med sina smycken.
Jesaja	Jes	23	61	11	Liksom jorden får grödan att spira och trädgården låter sådden skjuta upp, så låter Herren Gud rättfärdigheten spira och äran växa inför alla folk.
Jesaja	Jes	23	62	1	För Sions skull skall jag inte tystna, för Jerusalems skull inte tiga, förrän upprättelsens morgon gryr och hennes räddning lyser som ett bloss.
Jesaja	Jes	23	62	2	Folken skall se din upprättelse, alla kungar se din härlighet. Du skall få ett nytt namn, som Herren själv förkunnar,
Jesaja	Jes	23	62	3	du blir en praktfull krona i Herrens hand, ett kungligt diadem i din Guds händer.
Jesaja	Jes	23	62	4	Du skall inte längre kallas »den övergivna«, ditt land inte längre kallas »den förskjutna«, utan du skall heta »hon som jag har kär« och ditt land »den äkta makan«. Ty Herren har dig kär och ditt land skall äktas av honom.
Jesaja	Jes	23	62	5	Som när en ung man äktar en flicka, så skall han som bygger upp dig ta dig till äkta, och som brudgummen gläds åt sin brud, så skall din Gud glädjas över dig.
Jesaja	Jes	23	62	6	På dina murar, Jerusalem, ställer jag väktare. De skall aldrig tystna, varken dag eller natt. Ni som ropar till Herren, ge er ingen ro!
Jesaja	Jes	23	62	7	Och ge honom ingen ro, förrän han upprättar Jerusalem och hela jorden sjunger dess lov.
Jesaja	Jes	23	62	8	Herren svär vid sin högra hand, vid sin starka arm: Aldrig mer skall jag ge din säd som föda åt dina fiender, främlingar skall inte dricka ditt vin, det som du har arbetat med.
Jesaja	Jes	23	62	9	Nej, de som bärgar säden skall äta den, och de skall prisa Herren, de som skördar vinet skall dricka det på mina heliga förgårdar.
Jesaja	Jes	23	62	10	Fram, fram genom portarna! Bana väg för folket! Bryt väg, bryt väg, röj undan alla stenar! Höj ett fälttecken för folken!
Jesaja	Jes	23	62	11	Herren förkunnar över hela jorden: Säg till dotter Sion: Se, din räddare kommer. Sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom.
Jesaja	Jes	23	62	12	De skall kallas »det heliga folket«, »de som Herren befriat«, och du skall heta »den man söker sig till«, »staden som aldrig blir övergiven«.
Jesaja	Jes	23	63	1	»Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i röda kläder, som praktfull i sin dräkt går fram med väldig kraft?« Jag är den som förkunnar rättfärdighet, den som har makt att rädda.
Jesaja	Jes	23	63	2	»Varför är din dräkt så röd, dina kläder som en vintrampares?«
Jesaja	Jes	23	63	3	Jag har ensam trampat vinpressen, ingen från folken hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, stampade dem i min harm. Saften stänkte på mina kläder, hela min dräkt blev fläckad.
Jesaja	Jes	23	63	4	Jag hade bestämt en hämndens dag, befrielsens år var inne.
Jesaja	Jes	23	63	5	Jag såg mig om, men ingen kom till hjälp, jag häpnade över att ingen gav mig stöd. Då gav min styrka mig seger, min vrede blev mitt stöd.
Jesaja	Jes	23	63	6	Jag trampade folken i min vrede, krossade dem i min harm. Jag lät deras blod flyta på marken.
Jesaja	Jes	23	63	7	Jag vill förkunna Herrens kärlek, prisa Herren för allt han gjort för oss, allt det goda han gjort för Israels folk i sin barmhärtighet och sin stora kärlek.
Jesaja	Jes	23	63	8	Han sade: De är ju mitt folk, barn som aldrig sviker. Därför blev han deras räddare 
Jesaja	Jes	23	63	9	i all nöd. Det var inget sändebud, ingen ängel utan han själv som räddade dem, det var han som befriade dem av kärlek och medömkan. Alltid i gångna tider lyfte han upp dem och bar dem.
Jesaja	Jes	23	63	10	Men de trotsade honom och bedrövade hans heliga ande. Han förvandlades till deras fiende, och han stred mot dem.
Jesaja	Jes	23	63	11	Då tänkte hans folk på gångna tider: Var är han som drog upp ur vattnet herden för sin hjord? Var är han som ingöt sin heliga ande i hans bröst,
Jesaja	Jes	23	63	12	han som lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida, han som klöv havet framför dem och skapade sig ett evigt namn,
Jesaja	Jes	23	63	13	han som förde dem genom djupen? Som hästen på heden gick de fram utan att snava.
Jesaja	Jes	23	63	14	Likt boskap på väg ner i dalen fördes de av Herrens ande. Så ledde du ditt folk och skapade dig ett härligt namn.
Jesaja	Jes	23	63	15	Blicka ner från himlen, från din heliga och härliga boning. Var är din lidelse och din kraft? Din ömhet och barmhärtighet vägrar du mig.
Jesaja	Jes	23	63	16	Du är ju vår fader, Abraham vill inte veta av oss, Israel erkänner oss inte. Du, Herre, är vår fader, alltid har du hetat vår befriare.
Jesaja	Jes	23	63	17	Varför låter du oss gå vilse och överge dina vägar, Herre, varför gör du våra hjärtan hårda, så att vi inte fruktar dig? Ändra dig för dina tjänares skull, de stammar som är din egendom.
Jesaja	Jes	23	63	18	Varför får gudlösa beträda din helgedom, våra fiender trampa omkring i ditt tempel?
Jesaja	Jes	23	63	19	Det är som om du aldrig varit vår härskare, som om ditt namn inte hade utropats över oss.
Jesaja	Jes	23	64	1	O att du slet itu himlen och steg ner, så att bergen bävade inför dig,
Jesaja	Jes	23	64	2	som när elden bränner upp riset, som när elden får vattnet att koka! Fienden skulle lära känna ditt namn och folken darra inför dig
Jesaja	Jes	23	64	3	när du utförde underverk som vi inte väntade oss
Jesaja	Jes	23	64	4	och aldrig förr hade hört om. Inget öra har hört, inget öga har sett någon annan gud än dig gripa in för dem som hoppas på honom.
Jesaja	Jes	23	64	5	Du tar dig an dem som med glädje gör det rätta, dem som följer dig och tänker på dig.
Jesaja	Jes	23	64	6	Vi har alla blivit som något orent, en nersölad dräkt är all vår rättfärdighet. Vi vissnar alla som löv, och likt vinden sveper våra synder bort oss.
Jesaja	Jes	23	64	7	Ingen åkallar ditt namn, ingen vaknar upp och håller sig till dig. Du har dolt ditt ansikte för oss och utlämnat oss åt våra synder.
Jesaja	Jes	23	64	8	Men du, Herre, är vår fader. Vi är leran och du har format oss, vi är alla ett verk av din hand.
Jesaja	Jes	23	64	9	Låt inte din vrede rasa, Herre, minns inte för evigt våra synder. Se på oss, vi är alla ditt folk.
Jesaja	Jes	23	64	10	Dina heliga städer har blivit öken, Sion har blivit öken, Jerusalem ligger öde.
Jesaja	Jes	23	64	11	Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder prisade dig, har förtärts av eld, det käraste vi hade är skövlat.
Jesaja	Jes	23	64	12	Kan du ändå vara overksam, Herre, skall du tiga och plåga oss så?
Jesaja	Jes	23	65	1	Jag hade svar åt dem som inte frågade mig, lät mig finnas av dem som inte sökte mig. »Här är jag, här är jag!« sade jag till ett folk som inte åkallade mitt namn.
Jesaja	Jes	23	65	2	Ständigt har jag räckt ut händerna mot ett tredskande folk, som vandrar den orätta vägen och följer sina egna planer,
Jesaja	Jes	23	65	3	det folk som öppet kränker mig hela tiden. De förrättar offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren.
Jesaja	Jes	23	65	4	De håller till i gravkamrar och tillbringar natten på lönnliga platser, de äter fläsk och lagar soppa på orent kött.
Jesaja	Jes	23	65	5	De säger: »Håll dig undan, rör mig inte, min helighet kan smitta!« Sådana är som rök i min näsa, som en ständigt brinnande eld.
Jesaja	Jes	23	65	6	Det står upptecknat inför mig, jag tiger inte förrän jag har vedergällt dem
Jesaja	Jes	23	65	7	för deras och deras fäders synder, säger Herren. De tände offereld på bergen och smädade mig på kullarna. Nu får de plikta för vad de gjort, vedergällningen skall drabba dem.
Jesaja	Jes	23	65	8	Så säger Herren: Så länge det finns saft i druvorna säger man: »Kasta dem inte, det finns kvar av det goda!« Likadant skall jag göra med mina tjänare, jag skall inte förkasta dem alla.
Jesaja	Jes	23	65	9	Jag skall låta Jakob få ättlingar och ge Juda en arvinge till mina berg. Mina utvalda skall äga landet, mina tjänare får bo där.
Jesaja	Jes	23	65	10	För mitt folk som söker mig skall Sharon bli till betesmark för fåren och Akors dal till viloplats för boskap.
Jesaja	Jes	23	65	11	Men ni som överger Herren och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bordet för Gad och blandar vinet åt Meni,
Jesaja	Jes	23	65	12	er skall jag utlämna åt svärdet, ni måste alla böja knä för att slaktas. Ty jag kallade men ni svarade inte, jag talade men ni lyssnade inte, ni gjorde det som var ont i mina ögon, valde det som misshagade mig.
Jesaja	Jes	23	65	13	Ja, så säger Herren Gud: Mina tjänare skall äta, ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, ni skall törsta, mina tjänare skall glädjas, ni skall blygas,
Jesaja	Jes	23	65	14	mina tjänare skall jubla av lycka, men ni skall gråta av sorg och jämra er i förtvivlan.
Jesaja	Jes	23	65	15	Det namn ni lämnar efter er skall mina utvalda bruka som en förbannelse, när de önskar att Herren Gud skall döda någon. Men mina tjänare skall få ett nytt namn,
Jesaja	Jes	23	65	16	och den som önskar sig välsignelse i landet skall bruka det som en välsignelse. Den som svär en ed i landet skall svära vid Gud, den trofaste.Löfte om förlåtelse och framtida lycka De lidanden som varit är glömda, jag ser dem inte längre.
Jesaja	Jes	23	65	17	Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord. Det som varit skall man inte mer minnas, inte längre tänka på.
Jesaja	Jes	23	65	18	Nej, gläd er och jubla för evigt över det som jag skapar. Jag skapar om Jerusalem till jubel och dess folk till glädje.
Jesaja	Jes	23	65	19	Jag skall jubla över Jerusalem och glädjas över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt och klagan,
Jesaja	Jes	23	65	20	där skall aldrig mer ske att spädbarn dör eller att gamla inte får leva sin tid ut. Den dör ung som dör hundraårig, den som inte blir hundra anses förbannad.
Jesaja	Jes	23	65	21	De skall bygga hus och bo i dem, odla vingårdar och äta deras frukt.
Jesaja	Jes	23	65	22	Det de byggt skall inte bebos av andra, det de odlat inte ätas av andra. Alla i mitt folk skall bli gamla som träden, mina utvalda får njuta frukten av sin möda.
Jesaja	Jes	23	65	23	De skall inte arbeta förgäves och föda barn till en snar död, ty de är ett släkte som Herren välsignat, de och deras ättlingar.
Jesaja	Jes	23	65	24	Då skall detta ske: Innan de ropar svarar jag dem, medan de ännu talar bönhör jag dem.
Jesaja	Jes	23	65	25	Vargen och lammet betar tillsammans, lejonet äter hö som oxen. Och jord är ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg sker något ont eller vrångt, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	1	Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en viloplats?
Jesaja	Jes	23	66	2	Allt detta har mina händer gjort, allt detta är mitt, säger Herren. Den ödmjuke och förkrossade tar jag mig an, den som bekymrar sig om mitt ord.
Jesaja	Jes	23	66	3	Man slaktar tjurar och dräper människor, man offrar får och bryter nacken av hundar, man skänker matoffer och frambär svin, offrar rökelse och hyllar avgudar. De har valt att gå sina egna vägar och njuter av sina vidrigheter.
Jesaja	Jes	23	66	4	Därför har jag valt att gå hårt fram och låter dem drabbas av det de fruktar. Ty jag ropade men ingen svarade, jag talade men de lyssnade inte, de gjorde det som var ont i mina ögon, valde det som misshagade mig.
Jesaja	Jes	23	66	5	Hör Herrens ord, ni som bekymrar er om hans ord. Era bröder som hatar er och stöter ut er för mitt namns skull, de säger: »Må Herren visa sin makt, så att vi får se er glädjas.« Men de skall stå där med skam.
Jesaja	Jes	23	66	6	Hör larmet från staden, hör dånet från templet, dånet när Herren vedergäller sina fiender för vad de gjort.
Jesaja	Jes	23	66	7	Innan värkarna kommit föder hon, innan smärtorna börjat får hon en son.
Jesaja	Jes	23	66	8	Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande! Kan ett land födas på en dag, ett folk bli till på ett ögonblick? Ja, Sion föder sina barn så snart som värkarna börjar.
Jesaja	Jes	23	66	9	Skulle jag låta fostret tränga fram och sedan hindra födelsen? säger Herren. Skulle jag som låter födelsen ske stänga moderlivet? säger din Gud.
Jesaja	Jes	23	66	10	Gläds med Jerusalem, jubla över henne, alla som älskar henne. Dela hennes glädje, alla som har sörjt över henne.
Jesaja	Jes	23	66	11	Då kan ni dia er mätta och finna tröst i hennes famn, suga och njuta hennes tunga bröst.
Jesaja	Jes	23	66	12	Så säger Herren: Jag leder lycka till henne som en flod, folkens skatter som en forsande ström. Hennes barn skall bli burna i famnen och bli gungade på knäet.
Jesaja	Jes	23	66	13	Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er. I Jerusalem skall ni finna tröst.
Jesaja	Jes	23	66	14	När ni ser det skall era hjärtan glädjas, era kroppar få nytt liv som det friska gräset. Herrens tjänare skall lära känna hans makt, fienderna hans vrede.
Jesaja	Jes	23	66	15	Se, Herren kommer i eld, hans vagnar är som en stormvind. Han släpper lös sin glödande vrede, straffar med lågor av eld.
Jesaja	Jes	23	66	16	Ja, med eld och svärd straffar Herren alla människor, många skall dräpas av Herren.
Jesaja	Jes	23	66	17	De som helgar och renar sig för att gå in i trädgårdarna,  de som äter svinkött, kräldjur och råttor, de skall alla gå under, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	18	Jag kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min härlighet. 
Jesaja	Jes	23	66	19	Jag skall göra ett tecken bland dem och sända dem som överlevt till de andra folken, till Tarshish, Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och inte har sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland de andra folken. 
Jesaja	Jes	23	66	20	Och de skall föra alla era bröder från folken som en offergåva till Herren, på hästar och vagnar, i kärror, på mulåsnor och kameler, till mitt heliga berg, Jerusalem, säger Herren, så som Israels folk för sina offergåvor i rena kärl till Herrens tempel. 
Jesaja	Jes	23	66	21	Även bland dem skall jag välja några till präster och leviter, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	22	Liksom den nya himmel och den nya jord som jag skapar skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn bestå.
Jesaja	Jes	23	66	23	Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat efter sabbat skall alla människor komma och tillbe mig, säger Herren.
Jesaja	Jes	23	66	24	Man skall gå ut och beskåda liken efter dem som förbröt sig mot mig: maskarna i dem skall aldrig dö och elden aldrig slockna. Den synen blir en fasa för alla.
Jeremia	Jer	24	1	1	Detta är Jeremias ord. Han var son till Hilkia, en av prästerna i Anatot i Benjamins land. 
Jeremia	Jer	24	1	2	Herrens ord kom till honom då Josia, Amons son, var kung över Juda, i hans trettonde regeringsår, 
Jeremia	Jer	24	1	3	och då Jojakim, Josias son, var kung över Juda, och ända till slutet av det elfte året som Sidkia, Josias son, var kung över Juda. Det var det året, i den femte månaden, som Jerusalems befolkning fördes bort i fångenskap.
Jeremia	Jer	24	1	4	Herrens ord kom till mig:
Jeremia	Jer	24	1	5	Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken.
Jeremia	Jer	24	1	6	Men jag svarade: »Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!« 
Jeremia	Jer	24	1	7	Då sade Herren till mig:
Jeremia	Jer	24	1	8	Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	1	9	Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade:
Jeremia	Jer	24	1	10	I dag ger jag dig makt över folk och riken. Du skall rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera.
Jeremia	Jer	24	1	11	Herrens ord kom till mig: »Vad ser du, Jeremia?« Jag svarade: »Jag ser en gren av ett mandelträd.« 
Jeremia	Jer	24	1	12	Herren sade: »Du har sett rätt: jag vakar över mitt ord tills det bär frukt.«
Jeremia	Jer	24	1	13	Herrens ord kom till mig för andra gången: »Vad ser du?« Jag svarade: »Jag ser en kokande gryta i norr, den lutar hitåt.« 
Jeremia	Jer	24	1	14	Då sade Herren:
Jeremia	Jer	24	1	15	ty nu bådar jag upp alla stammar från rikena i norr, säger Herren. De skall komma och ställa sina troner framför Jerusalems portar, kring stadens murar och kring alla städer i Juda.
Jeremia	Jer	24	1	16	Jag skall gå till rätta med mitt folk för all deras ondska, för att de övergav mig. De tände offereld åt andra gudar och tillbad ting de själva gjort.
Jeremia	Jer	24	1	17	Fäst upp dina kläder, res dig och säg till dem allt vad jag befaller dig! Var inte förskräckt för dem, ty då slår jag dig med skräck inför dem.
Jeremia	Jer	24	1	18	Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, en pelare av järn, en mur av koppar, som håller stånd mot hela landet, mot Judas kungar och dess stormän, mot prästerna och folket i landet.
Jeremia	Jer	24	1	19	De skall angripa dig, men de skall inte besegra dig, ty jag är med dig, säger Herren, och jag skall rädda dig.
Jeremia	Jer	24	2	1	Herrens ord kom till mig: 
Jeremia	Jer	24	2	2	Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:
Jeremia	Jer	24	2	3	Israel var helgat åt Herren, det första av hans skörd. Alla som åt av det ådrog sig skuld, olyckan drabbade dem, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	2	4	Lyssna till Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter!
Jeremia	Jer	24	2	5	Så säger Herren: Vad hade era fäder att förebrå mig, eftersom de gick bort från mig, följde det som var intet och själva blev till intet?
Jeremia	Jer	24	2	6	De frågade inte: »Var är Herren, han som förde oss ut ur Egypten, som ledde oss genom öknen, det öde och oländiga landet, torkans och mörkrets land, landet där ingen färdas, där ingen människa bor?«
Jeremia	Jer	24	2	7	Jag förde er till ett bördigt land att njuta dess frukter och allt dess goda. Men när ni kom dit gjorde ni mitt land orent och min egendom till något avskyvärt.
Jeremia	Jer	24	2	8	Prästerna frågade inte: »Var är Herren?« Lagens förvaltare ville inte veta av mig. De styrande satte sig upp mot mig, profeterna profeterade i Baals namn och följde gudar som ingen hjälp kunde ge.
Jeremia	Jer	24	2	9	Därför fortsätter jag att ställa er till svars, säger Herren, ja, även era barnbarn skall jag ställa till svars.
Jeremia	Jer	24	2	10	Far bort till kitteernas kuster och se, sänd någon till Kedar att undersöka om något sådant har skett:
Jeremia	Jer	24	2	11	har ett folk någonsin bytt ut sina gudar? – Och de är ju ändå inga gudar. – Men mitt folk har bytt bort sin ära mot det som ingen hjälp kan ge.
Jeremia	Jer	24	2	12	Häpna, himmel, över detta, rys och bäva, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	2	13	Ty mitt folk har begått en dubbel synd: de har övergett mig, källan med det friska vattnet, och huggit ut cisterner, cisterner som spricker och inte håller vatten.
Jeremia	Jer	24	2	14	Är Israel en träl, är han född i slaveri? Varför blev han ett villebråd?
Jeremia	Jer	24	2	15	Lejonen ryter och morrar mot honom. De har lagt hans land öde och hans städer är nerbrända, ingen kan bo i dem.
Jeremia	Jer	24	2	16	Ja, män från Memfis och Tachpanches skall beta din hjässa kal.
Jeremia	Jer	24	2	17	Detta har drabbat dig för att du övergav Herren, din Gud.
Jeremia	Jer	24	2	18	Men vad tjänar det till att du far till Egypten för att dricka av Nilens vatten? Vad tjänar det till att du far till Assyrien för att dricka av Eufrats vatten?
Jeremia	Jer	24	2	19	Din ondska skall dra straff över dig, din trolöshet skall döma dig. Besinna hur bitter din plåga blir när du överger Herren, din Gud, och inte fruktar mig längre, säger Herren Gud Sebaot.
Jeremia	Jer	24	2	20	För länge sedan bröt du sönder ditt ok, slet av dina band och sade: »Jag vill inte tjäna.« På alla höga kullar och under alla grönskande träd skrevade du och horade.
Jeremia	Jer	24	2	21	Jag planterade dig som ett ädelt vin, en ranka av yppersta slag. Hur kunde du förvandlas till en usel och främmande vinstock?
Jeremia	Jer	24	2	22	Om du så tvättar dig med lut och slösar med såpa, förblir du smutsig av synd inför mig, säger Herren Gud.
Jeremia	Jer	24	2	23	Hur kan du säga: »Jag är inte oren, jag har inte följt baalsgudarna«? Betänk hur du bar dig åt i dalen, inse vad du har gjort! Du är ett ystert kamelsto som löper kors och tvärs,
Jeremia	Jer	24	2	24	som ger sig av ut i öknen flåsande av brunst. Vem kan tämja hennes begär? Ingen behöver springa sig trött efter henne, i parningstiden är hon lätt att finna.
Jeremia	Jer	24	2	25	Akta dig, så att du inte sliter ut sulorna och din strupe blir torr! Men du svarade: »Lönlöst! Jag älskar främmande gudar och dem vill jag följa.«
Jeremia	Jer	24	2	26	Som en tjuv tagen på bar gärning skall Israel stå där med skam, dess kungar och stormän, dess präster och profeter,
Jeremia	Jer	24	2	27	de som säger till trästycket: »Du är min fader« och till stenen: »Du födde mig.« Mot mig har de vänt ryggen, inte ansiktet, men i olyckan ropar de: »Kom och rädda oss!«
Jeremia	Jer	24	2	28	Var finns då de gudar du gjort åt dig? Låt dem komma till din räddning i olyckan om de kan! Dina gudar har blivit lika talrika som dina städer, Juda.
Jeremia	Jer	24	2	29	Varför går ni till rätta med mig? Ni har ju alla satt er upp mot mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	2	30	Förgäves har jag slagit era söner, de har inte tagit varning. Som rovlystna lejon dräpte era svärd profeterna.
Jeremia	Jer	24	2	31	Har jag blivit till en öken för Israel, till ett mörkrets land? Varför säger mitt folk: »Vi går vart vi vill, vi kommer aldrig tillbaka till dig!«
Jeremia	Jer	24	2	32	Inte glömmer en ung kvinna sina smycken eller en brud sin gördel? Men mitt folk har glömt mig i alla tider.
Jeremia	Jer	24	2	33	Du är skicklig att hitta vägen när du är ute efter kärlek! Till och med slinkorna har lärt av dig.
Jeremia	Jer	24	2	34	Din mantelfåll är fläckad av blod från fattiga som var utan skuld; de ertappades inte vid inbrott. 
Jeremia	Jer	24	2	35	Ändå säger du: »Jag är frikänd, hans vrede mot mig har upphört.« Men jag skall ställa dig till svars för att du påstår dig vara utan synd.
Jeremia	Jer	24	2	36	Tror du att du så lätt kan välja en annan väg? Även Egypten kommer att svika dig, som Assyrien svek dig en gång.
Jeremia	Jer	24	2	37	Också därifrån måste du gå med händerna över huvudet. Herren har förkastat dem du litat på, av dem har du ingenting att vinna.
Jeremia	Jer	24	3	1	Om en man skiljer sig från sin hustru och hon lämnar honom och gifter sig med en annan, kan han sedan gå tillbaka till henne? Blir då inte landet vanhelgat? Och du som har horat med många män, skulle du få komma tillbaka till mig? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	3	2	Lyft blicken mot de kala höjderna och se: var har du inte vältrat dig i otukt? Vid vägarna satt du och väntade som en arab i öknen. Du vanhelgade landet med ditt horande och din ondska.
Jeremia	Jer	24	3	3	Regnskurarna hölls tillbaka och inget vårregn föll, men du var fräck som en hora och vägrade skämmas.
Jeremia	Jer	24	3	4	Ändå ropar du nu till mig: »Fader! Du var min vän när jag var ung!
Jeremia	Jer	24	3	5	Kan en vän vredgas för all framtid, kan hans raseri vara för evigt?« Så säger du, men du gjorde det onda – och det med framgång.
Jeremia	Jer	24	3	6	På kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad Israel, den avfälliga, har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och horade där. 
Jeremia	Jer	24	3	7	Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta, men hon vände inte tillbaka. Detta såg hennes syster Juda, den trolösa. 
Jeremia	Jer	24	3	8	Hon såg också att jag försköt Israel, den avfälliga, och gav henne skilsmässobrev på grund av hennes äktenskapsbrott. Ändå blev den trolösa systern Juda inte avskräckt utan började också hon bedriva hor; 
Jeremia	Jer	24	3	9	hon vanhelgade landet med sitt otuktiga lättsinne och var otrogen med beläten av sten och trä. 
Jeremia	Jer	24	3	10	Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig på allvar utan låtsades bara, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	3	11	Herren sade till mig: Israel, den avfälliga, har visat sig mindre skyldig än Juda, den trolösa. 
Jeremia	Jer	24	3	12	Gå och ropa ut detta budskap mot norr:
Jeremia	Jer	24	3	13	Men du måste inse din skuld, du har satt dig upp mot Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla grönskande träd och inte lyssnat till mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	3	14	Vänd tillbaka, ni trolösa barn, säger Herren. Ty det är jag som är er herre, och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 
Jeremia	Jer	24	3	15	Jag skall ge er herdar efter mitt sinne, och de skall leda er med kunskap och visdom. 
Jeremia	Jer	24	3	16	Och när ni då förökar er och är fruktsamma i ert land, säger Herren, skall ingen längre nämna Herrens förbundsark; ingen skall tänka på den eller minnas den, ingen skall sakna den eller göra någon ny. 
Jeremia	Jer	24	3	17	När den tiden kommer skall Jerusalem kallas Herrens tron, och där skall alla folk samlas för att dyrka Herren i Jerusalem. De skall inte längre lyda sina onda och hårda hjärtan. 
Jeremia	Jer	24	3	18	Då skall Judas folk slå följe med Israels folk, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land jag gav era fäder som egendom.
Jeremia	Jer	24	3	19	Jag ville gärna behandla dig som en son och ge dig ett ljuvligt land som egendom, skönare än de andra folkens. Jag trodde att du skulle kalla mig din fader och aldrig vända dig bort från mig.
Jeremia	Jer	24	3	20	Men som en kvinna är otrogen mot sin man, så var du, Israel, otrogen mot mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	3	21	Det hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels folk. De har slagit in på villovägar och glömt Herren, sin Gud.
Jeremia	Jer	24	3	22	Vänd tillbaka, ni trolösa barn, jag skall bota er från er trolöshet.
Jeremia	Jer	24	3	23	Fåfäng var vår dyrkan på kullarna, fåfängt vårt larm på bergen. Endast hos Herren, vår Gud, finns räddning för Israel.
Jeremia	Jer	24	3	24	Sedan vår ungdom har skamguden slukat allt vad våra fäders arbete gav, deras fårflockar och boskapshjordar, deras söner och döttrar.
Jeremia	Jer	24	3	25	Låt skammen bli vår bädd och vanäran vårt täcke, ty mot Herren, vår Gud, har vi syndat, vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren, vår Gud.«
Jeremia	Jer	24	4	1	Om du vänder tillbaka, Israel, säger Herren, skall du få komma tillbaka till mig, och om du tar bort dina vidriga avgudar ur min åsyn skall du slippa att irra omkring.
Jeremia	Jer	24	4	2	Då skall du svära vid Herren uppriktigt, rätt och ärligt, och folken skall välsigna sig med hans namn och lovsjunga honom.
Jeremia	Jer	24	4	3	Ty så säger Herren till männen i Juda och till Jerusalem: Bryt er ny mark, så inte bland törnen.
Jeremia	Jer	24	4	4	Omskär er för Herren, skär bort era hjärtans förhud, ni män i Juda och invånare i Jerusalem. Annars flammar min vrede upp likt en eld som ingen kan släcka, för era onda gärningars skull.
Jeremia	Jer	24	4	5	Kungör detta i Juda, ropa ut det i Jerusalem, stöt i horn över hela landet, kalla samman ett uppbåd: Låt oss samlas i de befästa städerna!
Jeremia	Jer	24	4	6	Höj fälttecknet! Till Sion! Sätt er i säkerhet! Stanna inte! Ty jag låter olyckan komma från norr med stor förödelse.
Jeremia	Jer	24	4	7	Lejonet har lämnat sitt snår, folkens förhärjare är på marsch, han har brutit upp från sitt tillhåll för att lägga ditt land öde. Dina städer skall bli till ruiner där ingen kan bo.
Jeremia	Jer	24	4	8	Så klä er i säcktyg, klaga och jämra er! Herrens flammande vrede har inte vänt sig från oss.
Jeremia	Jer	24	4	9	Den dagen, säger Herren, skall modet svika konung och stormän, prästerna skall slås av skräck, profeterna stå förstummade.
Jeremia	Jer	24	4	10	De skall säga: »Herre, vår Gud, du har bedragit detta folk och Jerusalem: du lovade oss fred och trygghet – och nu har vi svärdet mot strupen!«
Jeremia	Jer	24	4	11	När den tiden kommer skall detta folk och Jerusalem få höra: En brännhet vind från öknens kala höjder sveper ner mot mitt folk. I den kan ingen rensa säd,
Jeremia	Jer	24	4	12	den vind jag låter komma är starkare än så. Nu går jag till rätta med dem.
Jeremia	Jer	24	4	13	Se, som ovädersmoln skockar sig fienden, hans vagnar är som en stormvind, hans hästar snabbare än örnar. Ve oss, vi är förlorade!
Jeremia	Jer	24	4	14	Gör ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, så att du kan bli räddad. Hur länge skall onda tankar bo kvar i ditt bröst?
Jeremia	Jer	24	4	15	Hör, ett budskap har kommit från Dan, ett olycksbud från Efraims berg!
Jeremia	Jer	24	4	16	Förkunna för folket, låt Jerusalem höra: Fiender kommer från fjärran land, deras stridsrop skallar mot städerna i Juda.
Jeremia	Jer	24	4	17	Som vakterna kring ett fält omringar de henne från alla håll, ty mig har hon trotsat, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	4	18	Ditt liv och dina gärningar är skuld till detta, allt kommer av din ondska, allt bittert som träffar dig rakt i hjärtat.
Jeremia	Jer	24	4	19	Mitt bröst, mitt bröst! Jag vrider mig i smärta! Hjärtat vill sprängas, mitt inre är i uppror. Jag kan inte tiga. Jag hör hornstötar och stridsrop.
Jeremia	Jer	24	4	20	Katastrof på katastrof, hela landet blir härjat: plötsligt är mina hus raserade, tälten förintade på ett ögonblick.
Jeremia	Jer	24	4	21	Hur länge måste jag se fälttecknen och höra hornen larma?
Jeremia	Jer	24	4	22	Mitt folk är dårar, de vill inte veta av mig. De är barn utan allt förnuft. De begriper sig på att göra det onda, men att göra det rätta förstår de inte.
Jeremia	Jer	24	4	23	Jag ser på jorden – den är öde och tom, på himlen – där finns inget ljus.
Jeremia	Jer	24	4	24	Jag ser på bergen – de skälver och alla höjder skakar.
Jeremia	Jer	24	4	25	Jag ser – där finns inte en människa, alla himlens fåglar har flytt.
Jeremia	Jer	24	4	26	Jag ser – det bördiga landet har blivit öken, alla dess städer ruiner. Detta är Herrens verk, hans flammande vredes verk.
Jeremia	Jer	24	4	27	Ty så säger Herren: Hela landet skall läggas öde, jag skall förinta det.
Jeremia	Jer	24	4	28	Därför sörjer jorden och himlen svartnar därovanför. Jag har talat och tar inte tillbaka, beslutat och ändrar mig inte.
Jeremia	Jer	24	4	29	För ryttarnas och bågskyttarnas larm tar hela landet till flykten, man gömmer sig bland snåren och uppe bland klipporna. Alla städer är övergivna, inte en människa finns kvar där.
Jeremia	Jer	24	4	30	Vad tjänar det då till att du klär dig i scharlakansrött, pryder dig med gyllene smycken, gör ögonen stora med smink? Förgäves gör du dig vacker: dina älskare föraktar dig, de står efter ditt liv.
Jeremia	Jer	24	4	31	Jag hör stön som från en kvinna i födslosmärtor, skrik som från en förstföderska. Det är Sion – flämtande sträcker hon ut sina händer: Ve mig! Vanmäktig är jag inför dråparna.
Jeremia	Jer	24	5	1	Gå ut på Jerusalems gator och se er noga omkring! Sök på torgen och se om ni kan finna någon, om det finns en enda som handlar rätt och försöker leva hederligt – då skall jag förlåta staden.
Jeremia	Jer	24	5	2	Också när de svär vid Herren svär de falskt.
Jeremia	Jer	24	5	3	Herre, dina ögon vill se ärlighet. Du slog dem, men de kände ingen smärta, du krossade dem, men de vägrade ta varning. De gjorde sina ansikten hårdare än sten och vägrade vända tillbaka.
Jeremia	Jer	24	5	4	Jag tänkte: De är bara enkelt folk, de bär sig dåraktigt åt, de känner inte Herrens vilja, inte sin Guds krav.
Jeremia	Jer	24	5	5	Nu skall jag gå till de mäktiga och tala med dem, de känner Herrens vilja, sin Guds krav. Men också dessa hade brutit oket och slitit alla band.
Jeremia	Jer	24	5	6	Därför slår dem skogens lejon, därför härjar ökenvargen bland dem, leoparden lurar vid deras städer, den som vågar sig ut blir sliten i stycken, ty deras synder är många, gång på gång har de avfallit.
Jeremia	Jer	24	5	7	Varför skulle jag förlåta dig? Dina söner har övergett mig och svurit vid gudar som inte är gudar. Fastän jag gav dem vad de behövde var de otrogna och skockades i horhuset.
Jeremia	Jer	24	5	8	De är brunstiga, kåta hingstar, de frustar efter andras hustrur.
Jeremia	Jer	24	5	9	Skall jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skall jag inte utkräva hämnd på ett sådant folk?
Jeremia	Jer	24	5	10	Upp på vinbergets terrasser! Skövla och fördärva allt! Riv bort deras rankor, ty de är inte Herrens.
Jeremia	Jer	24	5	11	De har svikit mig, både Israel och Juda, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	5	12	De har förnekat Herren och avvisat honom: »Inget ont skall drabba oss, svärd och svält skall vi slippa.
Jeremia	Jer	24	5	13	Profeternas tal blir till luft, Guds ord finns inte hos dem.«
Jeremia	Jer	24	5	14	Därför säger Herren, härskarornas Gud: Eftersom de säger sådant gör jag nu mina ord i din mun till eld, och detta folk skall bli veden som förtärs.
Jeremia	Jer	24	5	15	Mot er, israeliter, sänder jag ett folk långt bortifrån, säger Herren, ett urgammalt folk, ett folk som funnits från äldsta tid, ett folk vars språk du inte förstår, vars tal du inte begriper.
Jeremia	Jer	24	5	16	Deras koger är gapande gravar, alla är de tappra krigare.
Jeremia	Jer	24	5	17	De skall sluka dina skördar och ditt bröd, sluka dina söner och dina döttrar, sluka dina får och dina kor, sluka dina vinstockar och fikonträd. Med svärd skall de förstöra de befästa städer som du förlitar dig på.
Jeremia	Jer	24	5	18	Men när den tiden kommer, säger Herren, skall jag inte förgöra er helt. 
Jeremia	Jer	24	5	19	Och om de frågar: »Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?« skall du svara dem: »Eftersom ni övergav mig och tjänade främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.«
Jeremia	Jer	24	5	20	Kungör detta för Jakobs folk, ropa ut det i Juda:
Jeremia	Jer	24	5	21	Hör detta, du dåraktiga folk som saknar förstånd, som har ögon men inte ser, som har öron men inte hör.
Jeremia	Jer	24	5	22	Skall ni inte frukta mig, säger Herren, skall ni inte darra inför mig som gjorde sanden till en gräns för havet, en evig spärr som inte kan genombrytas: bränningarna dånar, men förgäves, vågorna brusar, men hejdas där.
Jeremia	Jer	24	5	23	Men detta folk är vrångt och trotsigt, de lämnade mig och gick.
Jeremia	Jer	24	5	24	De tänkte aldrig: »Vi måste frukta Herren, vår Gud, han som ger regn i rätt tid, både höstregn och vårregn, och tryggar våra skördetider.«
Jeremia	Jer	24	5	25	Nu har era brott rubbat denna ordning, era synder har berövat er detta goda.
Jeremia	Jer	24	5	26	Ty i mitt folk finns onda män, som fågelfängare binder de sina nät och gillrar fällor för att fånga människor.
Jeremia	Jer	24	5	27	Som korgen fylls av fåglar är deras hus fyllda av svek. Därför har de blivit mäktiga och rika,
Jeremia	Jer	24	5	28	skinande feta. Det finns ingen gräns för deras ondska, de dömer inte rättvist, de driver inte den faderlöses sak till seger och hävdar inte den fattiges rätt.
Jeremia	Jer	24	5	29	Skall jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skall jag inte utkräva hämnd på ett sådant folk?
Jeremia	Jer	24	5	30	Fasansfulla och skrämmande ting sker i landet.
Jeremia	Jer	24	5	31	Profeterna profeterar lögner, och prästerna styr efter deras råd. Och så vill mitt folk ha det. Men vad skall ni göra när det blir slut på detta?
Jeremia	Jer	24	6	1	Sätt er i säkerhet, Benjamins stam, bort från Jerusalem! Stöt i horn i Tekoa, tänd en vårdkase vid Bet-Hackerem! Olyckan hotar från norr och stor förödelse.
Jeremia	Jer	24	6	2	Sion, du vackra och bortskämda dotter, du drabbas av ödeläggelse.
Jeremia	Jer	24	6	3	Mot henne kommer herdarna med sina hjordar. De slår upp sina tält omkring henne, tar var sitt stycke mark till bete.
Jeremia	Jer	24	6	4	Invig er till strid mot henne! Kom, vi anfaller i middagssol! För sent! Dagen är redan förbi, kvällsskuggorna blir längre.
Jeremia	Jer	24	6	5	Kom, vi anfaller om natten och förstör hennes borgar!
Jeremia	Jer	24	6	6	Ty så säger Herren Sebaot: Hugg ner träd och bygg en stormningsramp mot Jerusalem! Ve denna lögnens stad! Den är full av förtryck,
Jeremia	Jer	24	6	7	som brunnen flödar av vatten så flödar den över av ondska. Den genljuder av våld och plundring, plågor och sår ser jag ständigt.
Jeremia	Jer	24	6	8	Ta varning, Jerusalem, annars vänder jag dig ryggen, annars gör jag dig till en öde trakt, ett land där ingen bor.
Jeremia	Jer	24	6	9	Så säger Herren Sebaot: Skörda en andra gång, som från en vinstock, dem som är kvar av Israel! Plocka rankorna rena som druvplockarna gör!
Jeremia	Jer	24	6	10	Till vem skall jag tala, vem lyssnar på min varning? Deras öron är tillslutna så att de inte kan höra. För Herrens ord har de bara förakt, de vill inte veta av det.
Jeremia	Jer	24	6	11	Av Herrens vrede är jag fylld, jag orkar inte hålla den tillbaka. Töm ut den över barnen på gatan och över de unga som samlas där! Man och kvinna skall drabbas, gamla och ålderstigna.
Jeremia	Jer	24	6	12	Andra skall överta deras hus, deras åkrar och hustrur. Ty jag lyfter min hand mot dem som bor i landet, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	6	13	Alla, hög som låg, vill girigt roffa åt sig. Alla, profet som präst, handlar svekfullt.
Jeremia	Jer	24	6	14	De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger »Allt är väl, allt är väl!« men allt är inte väl.
Jeremia	Jer	24	6	15	De handlar skamligt och avskyvärt – ändå känner de ingen skam, har inte vett att blygas. Därför skall de falla bland de fallna. De skall störta till marken i hemsökelsens stund, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	6	16	Så sade Herren: Slå in på vägarna från fordom, fråga efter de gamla stigarna, efter den rätta vägen. Ta den vägen, och ni skall finna vila. Men de svarade: »Det vill vi inte.«
Jeremia	Jer	24	6	17	Jag satte väktare över er – lystra när hornet ljuder! Men de svarade: »Det vill vi inte.«
Jeremia	Jer	24	6	18	Lyssna därför, alla folk, lägg noga märke till vad som sker med dem!
Jeremia	Jer	24	6	19	Lyssna, jord: Jag låter olyckan drabba detta folk, en följd av deras onda anslag, ty de har inte brytt sig om mina ord och min lag har de förkastat.
Jeremia	Jer	24	6	20	Vad skall jag med rökelse från Saba, finaste kalmus från fjärran land? Era brännoffer tar jag inte emot, era slaktoffer behagar mig inte.
Jeremia	Jer	24	6	21	Därför säger Herren: Se, jag lägger framför detta folk stenar som de skall snava på, far och son, granne och vän, alla skall de gå under.
Jeremia	Jer	24	6	22	Så säger Herren: Se, ett folk kommer från ett land i norr, ett väldigt rike reser sig vid världens bortersta hörn.
Jeremia	Jer	24	6	23	De bär båge och sabel, de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion.
Jeremia	Jer	24	6	24	Ryktet når oss och våra händer förlamas. Vi grips av ångest som en kvinna i födslosmärtor.
Jeremia	Jer	24	6	25	Gå inte ut på öppna fältet, vandra inte längs vägarna, där härskar fiendens svärd – skräck från alla håll!
Jeremia	Jer	24	6	26	Mitt arma folk, klä dig i säcktyg, kräla i aska! Håll dödsklagan som över ende sonen, en bitter sorgehögtid. Ty plötsligt är förhärjaren över oss.
Jeremia	Jer	24	6	27	Jag har satt dig att pröva mitt folk som man prövar silver, du skall granska och pröva deras liv.
Jeremia	Jer	24	6	28	Alla är de tredskande avfällingar, de går med förtal, alla är de fördärvade.
Jeremia	Jer	24	6	29	Blåsbälgen flåsar, men ur elden flyter bara bly. Smältarens arbete är förgäves: de onda kan inte skiljas ut.
Jeremia	Jer	24	6	30	Värdelöst silver kallas de, ty för Herren är de utan värde.
Jeremia	Jer	24	7	1	Detta ord kom till Jeremia från Herren: 
Jeremia	Jer	24	7	2	Ställ dig i porten till Herrens hus. Där skall du ropa ut detta budskap: Hör Herrens ord alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! 
Jeremia	Jer	24	7	3	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv och era gärningar, så skall jag bo bland er på denna plats. 
Jeremia	Jer	24	7	4	Lita inte på lögner som »Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.« 
Jeremia	Jer	24	7	5	Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, om ni handlar rätt mot varandra, 
Jeremia	Jer	24	7	6	om ni inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan, inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats och inte skadar er själva genom att följa andra gudar, 
Jeremia	Jer	24	7	7	då skall jag bo bland er på denna plats, i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid. 
Jeremia	Jer	24	7	8	Men ni litar på lögner som inte är till hjälp. 
Jeremia	Jer	24	7	9	Tror ni att ni kan stjäla och dräpa och begå äktenskapsbrott och svära falskt och tända offereld åt Baal och följa andra gudar som ni inte känner 
Jeremia	Jer	24	7	10	och sedan träda fram inför mig i detta hus, som mitt namn är utropat över, och säga »Vi är räddade«, och sedan fortsätta med alla dessa vidrigheter? 
Jeremia	Jer	24	7	11	Detta hus, som mitt namn är utropat över, tar ni det för ett rövarnäste? Det är det också i mina ögon, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	7	12	Gå till min helgedom i Shilo, där jag förr lät mitt namn bo, och se vad jag gjorde med den på grund av mitt folk Israels ondska. 
Jeremia	Jer	24	7	13	Och nu har ni gjort allt detta, säger Herren. Gång på gång har jag talat till er, men ni har inte lyssnat, jag har ropat på er, men ni har inte svarat. 
Jeremia	Jer	24	7	14	Detta hus, som mitt namn är utropat över och som ni förlitar er på, och denna plats, som jag gett åt er och era fäder, skall jag därför behandla så som jag behandlade Shilo. 
Jeremia	Jer	24	7	15	Jag skall kasta er bort ur min åsyn så som jag kastade bort alla era bröder, hela Efraims släkte.
Jeremia	Jer	24	7	16	Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan och förböner och inte vädja till mig, jag kommer inte att lyssna på dig. 
Jeremia	Jer	24	7	17	Ser du inte vad de gör i Judas städer och på Jerusalems gator? 
Jeremia	Jer	24	7	18	Barnen samlar ved, fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt Himladrottningen, och de utgjuter dryckesoffer åt andra gudar för att förtreta mig. 
Jeremia	Jer	24	7	19	Men är det till förtret för mig? säger Herren. Är det inte till förtret för dem, till skam för dem själva? 
Jeremia	Jer	24	7	20	Därför säger Herren Gud: Se, min vrede och mitt raseri skall välla ut över denna plats, över människor och djur, över markens träd och jordens frukt; den skall brinna utan att slockna.
Jeremia	Jer	24	7	21	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer till era slaktoffer och ät köttet! 
Jeremia	Jer	24	7	22	Ty när jag förde era fäder ut ur Egypten gav jag dem inte någon befallning eller något bud om brännoffer och slaktoffer. 
Jeremia	Jer	24	7	23	Vad jag befallde dem var detta: Lyssna till mig, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra alltid den väg jag befaller er att vandra, så skall det gå er väl. 
Jeremia	Jer	24	7	24/25	Men de ville inte lyssna, inte höra på mig. Era fäder lydde sina onda och hårda hjärtan. Från den dag de lämnade Egypten ända till denna dag har de gått bakåt och inte framåt. Gång på gång sände jag mina tjänare profeterna till dem, 
Jeremia	Jer	24	7	26	men de ville inte lyssna till mig, inte höra på mig. De var styvnackade och bar sig värre åt än sina fäder.
Jeremia	Jer	24	7	27	Du skall säga allt detta till dem, men de kommer inte att höra på dig; du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 
Jeremia	Jer	24	7	28	Säg då till dem: Detta är det folk som inte vill lyssna till Herren, sin Gud, och inte ta varning. Sanningen har försvunnit, den hörs inte mer från deras mun.
Jeremia	Jer	24	7	29	Klipp av dig dina lockar och kasta bort dem, stäm upp en klagosång på de kala höjderna. Herren har förkastat och övergivit det släkte som väcker hans vrede.
Jeremia	Jer	24	7	30	Ty folket i Juda har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina vidriga avgudar i det hus som mitt namn är utropat över, de har gjort det orent. 
Jeremia	Jer	24	7	31	De har byggt Tofets offerplats i Ben-Hinnoms dal. Där bränner de sina söner och döttrar. Något sådant har jag aldrig befallt och aldrig tänkt.
Jeremia	Jer	24	7	32	Därför skall det komma en tid, säger Herren, då det inte längre heter Tofet och Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen, och man skall gräva gravar i Tofet tills där inte längre finns någon plats kvar. 
Jeremia	Jer	24	7	33	Ja, detta folks döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur, ty ingen finns som kan jaga bort dem. 
Jeremia	Jer	24	7	34	Och i Judas städer och på Jerusalems gator skall jag tysta alla glada röster, jubelrop och bröllopsglädje. Ja, landet skall läggas öde.
Jeremia	Jer	24	8	1	När den tiden kommer, säger Herren, skall Juda kungars ben och dess stormäns ben, prästernas och profeternas ben och alla Jerusalems invånares ben hämtas fram ur gravarna 
Jeremia	Jer	24	8	2	och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de älskat och tjänat och följt, som de vänt sig till och dyrkat. De skall inte samlas ihop och begravas, de skall bli till gödsel på marken. 
Jeremia	Jer	24	8	3	Alla överlevande, de som blir kvar av detta onda släkte på alla de platser dit jag fördrivit dem, skall föredra döden framför livet, säger Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	8	4	Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om någon faller, reser han sig igen. Om någon tar fel väg, vänder han tillbaka.
Jeremia	Jer	24	8	5	Men detta avfälliga folk – varför framhärdar de? De håller fast vid sitt svek, de vägrar att vända tillbaka.
Jeremia	Jer	24	8	6	Jag har lyssnat och hört efter: de talar inte sanning. Ingen ångrar sin ondska och säger: »Vad har jag gjort!« De rusar alla blint i väg som hästen spränger fram i striden.
Jeremia	Jer	24	8	7	Till och med hägern i skyn vet sin bestämda tid, turturduvan och svalan vet när de skall återvända. Men mitt folk känner inte till vad Herren kräver.
Jeremia	Jer	24	8	8	Hur kan ni säga: »Vi är visa, hos oss finns Herrens lag.« Ja, men förgäves har pennan präntat, förgäves skrivarna!
Jeremia	Jer	24	8	9	De visa står där med skam, skräckslagna fångas de i snaran. De har förkastat Herrens ord – vad är det för slags vishet?
Jeremia	Jer	24	8	10	Därför skall jag ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare. Alla, hög som låg, vill girigt roffa åt sig. Alla, profet som präst, handlar svekfullt.
Jeremia	Jer	24	8	11	De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger »Allt är väl, allt är väl!« men allt är inte väl.
Jeremia	Jer	24	8	12	De handlar skamligt och avskyvärt – ändå känner de ingen skam, har inte vett att blygas. Därför skall de falla bland de fallna. De skall störta till marken i hemsökelsens stund, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	8	13	När jag vill skörda dem, säger Herren, bär vinstocken inga druvor, fikonträdet ingen frukt, bladen har vissnat.
Jeremia	Jer	24	8	14	Varför sitter vi här? Låt oss samlas i de befästa städerna och möta vår undergång där! Herren, vår Gud, låter oss gå under, han ger oss förgiftat vatten att dricka, ty vi har syndat mot Herren.
Jeremia	Jer	24	8	15	Vi hoppas på fred och välgång men lyckan uteblir, vi hoppas på en tid av läkedom men möter skräck.
Jeremia	Jer	24	8	16	Från Dan hörs hans hästar gnägga, när hans hingstar frustar darrar hela landet. De kommer, de slukar landet och allt vad där finns, städerna och alla som bor i dem.
Jeremia	Jer	24	8	17	Se, jag sänder ormar mot er, giftiga ormar, som ingen besvärjelse hjälper mot. De skall bita er, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	8	18	Obotlig är min smärta, mitt hjärta är tungt.
Jeremia	Jer	24	8	19	Hör hur mitt arma folk ropar från fjärran land: »Är inte Herren på Sion? Är inte Konungen där?« Varför väckte de min vrede med sina bildstoder, med sina främmande beläten?
Jeremia	Jer	24	8	20	Skörden är över, sommaren förbi, men vi blev inte räddade.
Jeremia	Jer	24	8	21	Jag är förkrossad för att mitt folk är krossat, jag är mörk av sorg, skräcken har gripit mig.
Jeremia	Jer	24	8	22	Finns ingen balsam i Gilead, finns ingen läkare där? Varför läker inte såren hos mitt arma folk?
Jeremia	Jer	24	9	1	O om mitt huvud vore en källa och mitt öga en brunn med tårar, då skulle jag gråta dag och natt över de fallna i mitt folk.
Jeremia	Jer	24	9	2	O om jag kunde finna ett rastställe i öknen, om jag kunde lämna mitt folk och gå bort ifrån dem! Alla är de äktenskapsbrytare, en samling trolösa.
Jeremia	Jer	24	9	3	En spänd pilbåge är deras tunga. Lögn, inte sanning, härskar i landet. De går från illdåd till illdåd och mig vill de inte veta av, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	9	4	Var på vakt mot era vänner, lita inte ens på en bror! En bror bedrar sin bror, vänner går med förtal.
Jeremia	Jer	24	9	5	Den ene lurar den andre, de talar inte sanning. Deras tunga är tränad i lögn. I sin förvändhet kan de inte 
Jeremia	Jer	24	9	6	vända om. Övergrepp på övergrepp, svek på svek. De vill inte veta av mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	9	7	Därför säger Herren Sebaot: Jag smälter ner dem och prövar dem. Vad skall jag ta mig till med mitt folks ondska?
Jeremia	Jer	24	9	8	En skarpslipad pil är deras tunga, svek är orden i deras mun. Den ene talar vänligt med den andre, men i sitt hjärta lägger han försåt.
Jeremia	Jer	24	9	9	Skall jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skall jag inte utkräva hämnd på ett sådant folk?
Jeremia	Jer	24	9	10	Jag bryter ut i gråt och klagan över bergen, i sorgesång över utmarkernas beten. Ty de är förbrända, ingen färdas där, ingen boskap hörs råma. Himlens fåglar och de vilda djuren, alla har flytt och är borta.
Jeremia	Jer	24	9	11	Jag gör Jerusalem till en ruinhög, ett tillhåll för schakaler. Städerna i Juda gör jag till en ödemark där ingen kan bo.
Jeremia	Jer	24	9	12	Vem är så vis att han begriper detta? Vem har fått ta emot Herrens ord och kan förklara detta? Varför är landet fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
Jeremia	Jer	24	9	13	Herren svarade: Därför att de har övergett min lag, som jag har förelagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 
Jeremia	Jer	24	9	14	utan lytt sina hårda hjärtan, de har följt baalsgudarna, så som deras fäder lärt dem. 
Jeremia	Jer	24	9	15	Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 
Jeremia	Jer	24	9	16	Jag skall skingra dem bland folkslag som varken de eller deras fäder känt till, och jag skall låta svärdet härja bland dem tills jag har förintat dem.
Jeremia	Jer	24	9	17	Kalla på gråterskor, sänd dem hit! Hämta kunniga kvinnor, sänd dem hit!
Jeremia	Jer	24	9	18	Låt dem genast komma och stämma upp klagosång över oss, så att våra ögon fylls av gråt och tårarna strömmar!
Jeremia	Jer	24	9	19	Hör, klagosång stiger från Sion: »Allt är förött, vår skam är stor. Vi måste lämna vårt land, vi har drivits bort från våra hem.«
Jeremia	Jer	24	9	20	Kvinnor, lyssna på Herrens ord, ta emot dem från hans läppar. Lär era döttrar en klagosång, lär varandra ett sorgekväde:
Jeremia	Jer	24	9	21	Döden stiger in genom våra fönster, tränger in i våra borgar, den rycker bort barnen från gatorna och de unga från torgen,
Jeremia	Jer	24	9	22	lik av människor ligger som gödsel på åkrarna, som mejad säd efter slåtterkarlen, och ingen samlar upp.
Jeremia	Jer	24	9	23	Så säger Herren: Den vise skall inte vara stolt över sin vishet, den starke inte över sin styrka, den rike inte över sin rikedom.
Jeremia	Jer	24	9	24	Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta: att han har insikt och kunskap om mig, om att jag, Herren, verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	9	25	Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall straffa alla som är omskurna: 
Jeremia	Jer	24	9	26	Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenborna med håret klippt vid tinningarna. Ty alla hednafolk är oomskurna, och hela Israels folk har oomskurna hjärtan.
Jeremia	Jer	24	10	1	Hör det ord som Herren talar till er, Israels folk.
Jeremia	Jer	24	10	2	Så säger Herren: Ta inte efter andra folk, bli inte skrämda av tecknen på himlen, som skrämmer de andra folken.
Jeremia	Jer	24	10	3	De gudar folken skräms av är tomhet, stockar man huggit i skogen. Hantverkare har yxat till dem
Jeremia	Jer	24	10	4	och prytt dem med silver och guld. De måste fästas med hammare och spik för att inte ramla omkull.
Jeremia	Jer	24	10	5	De liknar fågelskrämmor på ett gurkfält, de kan inte tala, de måste bäras, de kan inte gå. Frukta dem inte, de kan inte göra något ont – och något gott kan de heller inte göra.
Jeremia	Jer	24	10	6	Ingen är som du, Herre, du är stor, stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia	Jer	24	10	7	Vem måste inte frukta dig, folkens konung, ty fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa, bland alla deras kungar finns ingen som du.
Jeremia	Jer	24	10	8	Alla är de enfaldiga dårar, fostrade av tomheter – idel trä,
Jeremia	Jer	24	10	9	hamrat silver, skeppat från Tarshish, och guld från Ufas, alltihop ett verk av snickare och guldsmeder, skrudat i violett och purpurrött, tillverkat av konstförfarna män.
Jeremia	Jer	24	10	10	Men Herren är en verklig Gud, en levande Gud, en evig konung. För hans vrede bävar jorden, folken uthärdar inte hans raseri.
Jeremia	Jer	24	10	11	Så skall ni säga till dem: De gudar som inte gjort himmel och jord skall försvinna från jorden, och de skall inte finnas kvar under himlen.
Jeremia	Jer	24	10	12	Han har gjort världen med sin kraft, grundat jorden med sin visdom och med sin klokhet spänt upp himlen.
Jeremia	Jer	24	10	13	När hans stämma ljuder brusar himlens vatten, han får regnmoln att stiga vid världens ände, han låter blixtar ljunga och regnet falla och sänder ut vindar från sina förråd.
Jeremia	Jer	24	10	14	Alla står där i sin enfald, de förstår ingenting, guldsmeden har svikits av sin gudabild: hans beläten är bländverk, det finns inget liv i dem.
Jeremia	Jer	24	10	15	De är tomhet, löjeväckande ting. I hemsökelsens stund förintas de.
Jeremia	Jer	24	10	16	Sådan är inte han, Jakobs andel, ty det är han som har skapat allt, och Israel är hans egen stam, Herren Sebaot är hans namn.
Jeremia	Jer	24	10	17	Tag era bylten! Bort ur landet, ni som bor i en belägrad stad!
Jeremia	Jer	24	10	18	Ty så säger Herren: Denna gång slungar jag i väg dem som bor i landet. Jag skall ta itu med dem och krama musten ur dem.
Jeremia	Jer	24	10	19	Ve mig, jag är krossad, mitt sår kan inte läkas. Och jag trodde att detta var en plåga jag kunde bära.
Jeremia	Jer	24	10	20	Mitt tält är förstört, alla mina tältlinor avslitna. Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer. Ingen finns kvar att resa mitt tält och spänna upp mina tältdukar.
Jeremia	Jer	24	10	21	Herdarna var enfaldiga, de sökte inte Herren. Därför har de misslyckats och hela deras hjord är skingrad.
Jeremia	Jer	24	10	22	Något hörs. Det kommer närmare! Ett väldigt dån från landet i norr. Judas städer skall läggas öde, de skall bli tillhåll för schakaler.
Jeremia	Jer	24	10	23	Jag vet, Herre, att människan inte bestämmer över sin väg, att vandraren själv inte styr sina steg.
Jeremia	Jer	24	10	24	Tukta oss, Herre, men med rättvisa, inte i vredesmod, så att du förgör oss.
Jeremia	Jer	24	10	25	Töm din vrede över de andra folken, de som inte känner dig, över de stammar som inte åkallar dig, ty de har slukat Jakob och förintat honom, lagt hela landet öde.
Jeremia	Jer	24	11	1	Detta ord kom till Jeremia från Herren: 
Jeremia	Jer	24	11	2	Tala till männen i Juda och invånarna i Jerusalem. 
Jeremia	Jer	24	11	3	Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannelse över den som inte lyder de förbundsvillkor 
Jeremia	Jer	24	11	4	som jag ålade era fäder då jag förde dem ut ur Egypten, ut ur smältugnen. Jag sade: Ni skall lyda mig och rätta er efter allt det som jag befaller er. Då skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud, 
Jeremia	Jer	24	11	5	och då skall jag hålla den ed jag svor: att ge era fäder ett land som flödar av mjölk och honung, det land som i dag är ert. Jag svarade: Det skall ske, Herre.
Jeremia	Jer	24	11	6	Herren sade till mig: Förkunna allt detta i Judas städer och på Jerusalems gator: Lyd förbundsvillkoren och rätta er efter dem! 
Jeremia	Jer	24	11	7	Gång på gång, från den dag jag förde era fäder ut ur Egypten och ända till denna dag, har jag varnat dem och sagt: Lyd mig! 
Jeremia	Jer	24	11	8	Men de ville inte lyssna och hörde inte på mig; alla följde de sina onda och hårda hjärtan. Då lät jag dem drabbas av allt det jag sagt i dessa förbundsvillkor, som de vägrat uppfylla trots min befallning.
Jeremia	Jer	24	11	9	Herren sade till mig: Jag vet att männen i Juda och invånarna i Jerusalem har sammansvurit sig. 
Jeremia	Jer	24	11	10	De har återfallit i sina förfäders synd, de som vägrade att lyssna till mina ord. De har följt andra gudar och tjänat dem. Israels folk och Judas folk har brutit det förbund jag slöt med deras fäder.
Jeremia	Jer	24	11	11	Därför säger Herren: Se, jag låter dem drabbas av en olycka som de inte kan undkomma, och när de då ropar till mig skall jag inte lyssna på dem. 
Jeremia	Jer	24	11	12	De som bor i Judas städer och i Jerusalem kommer att vända sig till de gudar som de tänder offereld åt och ropa till dem, men de har ingen räddning att ge i olyckans stund. 
Jeremia	Jer	24	11	13	Dina gudar har blivit lika talrika som dina städer, Juda, och ni har rest lika många offeraltaren åt Baal som det finns gator i Jerusalem, altaren åt skamguden. 
Jeremia	Jer	24	11	14	Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan och förböner, ty jag kommer inte att lyssna när de ropar till mig om sin olycka.
Jeremia	Jer	24	11	15	Vad har min älskade i mitt hus att göra, hon som handlat så skändligt? Kan fettstycken och offerkött avvända olyckan från dig? Tror du att de kan rädda dig?
Jeremia	Jer	24	11	16	Ett grönskande, praktfullt olivträd – så kallade Herren dig. Nu sätter han lövverket i brand, och med ett väldigt dån brinner dina grenar.
Jeremia	Jer	24	11	17	Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycksdomen över dig på grund av det onda som Israels folk och Judas folk har bedrivit: de väckte min vrede genom att tända offereld åt Baal.
Jeremia	Jer	24	11	18	Herren lät mig veta det, och då förstod jag. Ja, du lät mig se deras handlingar. 
Jeremia	Jer	24	11	19	Själv var jag som ett fogligt lamm som leds till slakt. Jag insåg inte att det var mot mig de smidde sina planer: »Låt oss fördärva trädet medan det har sav, låt oss utplåna honom ur de levandes land, så att ingen längre minns hans namn!«
Jeremia	Jer	24	11	20	Herre Sebaot, rättvise domare, du som prövar njurar och hjärtan, låt mig få se dig ta hämnd på dem, ty dig har jag anförtrott min sak.
Jeremia	Jer	24	11	21	Därför säger Herren om de män från Anatot som står efter ditt liv och som hotar att dräpa dig om du inte slutar profetera i Herrens namn, 
Jeremia	Jer	24	11	22	om dem säger Herren Sebaot så: Se, jag hemsöker dem; de unga männen skall dö för svärd, deras söner och deras döttrar skall dö av svält. 
Jeremia	Jer	24	11	23	Ingenting skall bli kvar av dem, ty jag låter olyckan drabba männen från Anatot när hemsökelsens år är inne.
Jeremia	Jer	24	12	1	Herre, du skulle få rätt om jag tvistade med dig. Ändå vill jag ställa dig till svars: varför har den gudlöse framgång, varför lever bedragaren i trygghet?
Jeremia	Jer	24	12	2	Du planterar dem och de slår rot, de växer upp och bär frukt. Du är ständigt på deras läppar men fjärran från deras hjärtan.
Jeremia	Jer	24	12	3	Men, Herre, du ser mig och känner mig, du har prövat mitt hjärta, min trohet mot dig. Skilj ut dem som får till slakten, invig dem till offerdagen.
Jeremia	Jer	24	12	4	Hur länge skall jorden sörja och markens gräs vissna bort? Boskap och fåglar går under, ty de som bor där är onda, de tänker: »Han ser inte vad vi har för oss.«
Jeremia	Jer	24	12	5	Du som inte orkar hålla jämna steg med fotfolk, hur skulle du kunna tävla med hästar? Du som bara känner dig trygg i en fredlig trakt, hur skulle du klara dig bland Jordandalens täta snår?
Jeremia	Jer	24	12	6	Till och med dina bröder och släktingar sviker dig, till och med de bådar upp folk bakom ryggen på dig. Lita inte på dem och deras fagra ord.
Jeremia	Jer	24	12	7	Jag har lämnat mitt hus, övergett min egendom. Min älskade har jag utlämnat åt hennes fiender.
Jeremia	Jer	24	12	8	Hon, min egendom, har vänt sig mot mig som ett lejon i skogen, hon har höjt rösten mot mig. Därför har jag förskjutit henne.
Jeremia	Jer	24	12	9	Har mitt land blivit en hyenas näste med rovfåglar kretsande ovanför? Kom hit, alla vilda djur, samlas här och kalasa!
Jeremia	Jer	24	12	10	Herdar i mängd har härjat min vingård, trampat ner min åker. Min ljuvliga åker har de gjort till en öde öken.
Jeremia	Jer	24	12	11	De har ödelagt den, sörjande och öde ligger den framför mig, hela landet är förött, ty ingen bryr sig om det.
Jeremia	Jer	24	12	12	Över öknens kala höjder rycker förhärjare fram. Ett Herrens svärd förtär allt från den ena änden av landet till den andra; inget levande kommer undan.
Jeremia	Jer	24	12	13	De sådde vete men skördade tistlar, de tröttade ut sig till ingen nytta, besvikna står de där med sin gröda för Herrens flammande vredes skull.
Jeremia	Jer	24	12	14	Så säger Herren om alla de onda grannfolk som förgripit sig på den egendom han gett åt sitt folk Israel: Jag skall rycka upp dem ur deras mark, och Judas folk skall jag rycka upp från dem. 
Jeremia	Jer	24	12	15	Men sedan jag ryckt upp dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin egendom, var och en till sitt land. 
Jeremia	Jer	24	12	16	Och om de lär sig att göra som mitt folk och svär vid mitt namn, »så sant Herren lever«, så som de lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de få leva vidare bland mitt folk. 
Jeremia	Jer	24	12	17	Men det folk som inte vill lyssna skall jag rycka upp och förgöra, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	13	1	Så sade Herren till mig: Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt på dig det, men låt det inte komma i vatten. 
Jeremia	Jer	24	13	2	Jag köpte höftskynket som Herren hade sagt och satte på mig det. 
Jeremia	Jer	24	13	3	Då kom Herrens ord till mig en andra gång: 
Jeremia	Jer	24	13	4	Tag höftskynket som du köpte och som du bär om livet och gå till Eufrat. Där skall du gömma det i en bergskreva. 
Jeremia	Jer	24	13	5	Jag gick bort och gömde det i Eufrat, så som Herren hade befallt mig. 
Jeremia	Jer	24	13	6	En lång tid därefter sade Herren till mig: Gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där. 
Jeremia	Jer	24	13	7	Jag gick till Eufrat och letade fram höftskynket där jag hade gömt det. Men då var det förstört och dög inte till någonting. 
Jeremia	Jer	24	13	8	Då kom Herrens ord till mig: 
Jeremia	Jer	24	13	9	Så säger Herren: På samma sätt skall jag göra slut på Judas och Jerusalems stora övermod. 
Jeremia	Jer	24	13	10	Detta onda folk, som vägrar att lyssna till mig, som lyder sina hårda hjärtan och följer andra gudar, tjänar dem och tillber dem, skall bli som detta höftskynke, som inte duger till någonting. 
Jeremia	Jer	24	13	11	Ty liksom höftskynket knyts kring en mans höfter, så knöt jag hela Israels folk och hela Judas folk till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, min berömmelse, min ära och min prydnad. Men de lyssnade inte.
Jeremia	Jer	24	13	12	Säg detta till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Vinkrus fyller man med vin. När de då svarar: »Som om vi inte visste att man fyller vinkrus med vin!« 
Jeremia	Jer	24	13	13	skall du säga till dem: Så säger Herren: Jag skall fylla alla som bor här i landet med vin så att de blir druckna, kungarna som sitter på Davids tron, prästerna, profeterna och alla som bor i Jerusalem. 
Jeremia	Jer	24	13	14	Jag skall krossa dem mot varandra, både föräldrar och barn, säger Herren. Jag skall förgöra dem utan förskoning, utan medlidande, utan förbarmande.
Jeremia	Jer	24	13	15	Lyssna! Hör på! Var inte för stolta, ty Herren själv talar.
Jeremia	Jer	24	13	16	Ge Herren, er Gud, ära innan han låter mörkret falla, innan ni snavar i skymningen bland bergen. Det ljus ni väntar skall han vända i djupaste mörker och förvandla till töcken.
Jeremia	Jer	24	13	17	Men om ni inte lyssnar till detta, måste jag gråta i det fördolda över ert högmod och fälla tårar. Ur mina ögon skall tårarna strömma när Herrens hjord förs bort i fångenskap.
Jeremia	Jer	24	13	18	Säg till kungen och kungamodern: Stig ner från er höga plats, ty den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.
Jeremia	Jer	24	13	19	Städerna i Negev är stängda, ingen kan öppna dem. Hela Juda är bortfört i fångenskap, bortfört till sista man.
Jeremia	Jer	24	13	20	Lyft blicken och se dem som kommer från norr: var är nu fåren du fick om hand, den hjord som var din stolthet?
Jeremia	Jer	24	13	21	Vad kommer du att säga när de som du gjorde till nära vänner sätts till härskare över dig? Kommer du då inte att plågas likt en födande kvinna?
Jeremia	Jer	24	13	22	Och du skall fråga dig: »Varför hände detta mig?« För dina många synders skull drogs dina kjolar upp och din kropp blev skändad.
Jeremia	Jer	24	13	23	Kan nubiern ändra sin hudfärg eller leoparden sina fläckar? Då skulle också ni kunna göra det goda, ni som vant er vid att göra det onda.
Jeremia	Jer	24	13	24	Jag skall skingra er som boss som virvlar bort för ökenvinden.
Jeremia	Jer	24	13	25	Detta skall bli din lott, den del jag mäter ut åt dig, säger Herren, du som glömde mig och förlitade dig på lögn.
Jeremia	Jer	24	13	26	Jag drar själv upp dina kjolar över ansiktet på dig så att du blottas i all din skam.
Jeremia	Jer	24	13	27	Din frustande otukt! Ditt skamlösa horande! På kullarna och på fälten har jag sett dina vidrigheter. Ve dig, Jerusalem! Skall du aldrig någonsin bli ren?
Jeremia	Jer	24	14	1	Detta är Herrens ord till Jeremia om torkan.
Jeremia	Jer	24	14	2	Juda sörjer, städernas portar sjunker samman, lutar mot jorden i sorg, ett klagoskri stiger från Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	14	3	Stormännen skickar sina drängar efter vatten, men när de kommer till dammen finner de inget vatten. De återvänder med tomma kärl. Besvikna och vanmäktiga täcker de sina huvuden.
Jeremia	Jer	24	14	4	Marken spricker, ty inget regn har fallit i landet. Därför täcker bönderna besvikna sina huvuden.
Jeremia	Jer	24	14	5	Också hinden på fältet överger sin nyfödda kalv då det inte finns något grönt.
Jeremia	Jer	24	14	6	Vildåsnorna står på de kala höjderna och flämtar som schakaler. Deras ögon är matta, ty det finns inget gräs.
Jeremia	Jer	24	14	7	Fastän våra brott vittnar mot oss – grip in, Herre, ditt namn till ära! Ja, vår trolöshet är stor, mot dig har vi syndat.
Jeremia	Jer	24	14	8	Du Israels hopp, dess räddare i nödens tid, varför är du som en främling i landet, en vandrare som stannar en enda natt?
Jeremia	Jer	24	14	9	Varför står du lamslagen, lik en kämpe som inte kan segra? Du finns ju mitt ibland oss, Herre, och ditt namn är utropat över oss, överge oss inte!
Jeremia	Jer	24	14	10	Så säger Herren om detta folk: De älskar att driva omkring, de har svårt att hålla fötterna i styr. Herren vill inte veta av dem; nu minns han deras skuld och straffar deras synder.
Jeremia	Jer	24	14	11	Herren sade till mig: »Du skall inte be om välgång för detta folk. 
Jeremia	Jer	24	14	12	När de fastar skall jag inte höra deras rop, och när de offrar brännoffer och matoffer vill jag inte veta av dem. Med svärd och svält och pest skall jag göra slut på dem.« 
Jeremia	Jer	24	14	13	Då sade jag: »Herre, min Gud, profeterna säger till dem att de inte skall drabbas av svärd eller svält, eftersom du skall ge dem fred och trygghet på denna plats.«
Jeremia	Jer	24	14	14	Herren svarade mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem och inte gett dem något uppdrag och inte talat till dem. Lögnsyner, tomma spådomskonster och bedrägliga påfund är vad dessa profeter kommer med. 
Jeremia	Jer	24	14	15	Därför säger jag, Herren, om de profeter som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller svält skall drabba detta land: Genom svärd och svält skall dessa profeter gå under. 
Jeremia	Jer	24	14	16	Och människorna som de profeterar för skall bli liggande på Jerusalems gator, offer för svält och svärd, och ingen skall begrava dem – män och hustrur, söner och döttrar. Så skall jag låta deras egen ondska drabba dem.
Jeremia	Jer	24	14	17	Detta skall du säga till dem: Tårar strömmar från mina ögon natt och dag, utan avbrott. Ty mitt folk, min arma dotter, har drabbats av ett förkrossande slag, av ett oläkligt sår.
Jeremia	Jer	24	14	18	Går jag ut på fälten ser jag dem som stupat för svärd, går jag in i staden ser jag svältens härjningar. Även präster och profeter irrar omkring i landet, rådlösa.
Jeremia	Jer	24	14	19	Har du helt förkastat Juda? Känner du avsky för Sion? Varför har du slagit oss, gett oss oläkliga sår? Vi hoppas på fred och välgång men lyckan uteblir, vi hoppas på en tid av läkedom men möter skräck.
Jeremia	Jer	24	14	20	Herre, vi erkänner vår ondska, våra fäders skuld, ja, vi har syndat mot dig.
Jeremia	Jer	24	14	21	För ditt namns ära: förskjut oss inte, förnedra inte din härlighets tron! Kom ihåg ditt förbund med oss, bryt det inte!
Jeremia	Jer	24	14	22	Kan någon av folkens falska gudar ge regn? Kan himlen själv låta skurar falla? Endast du kan det, Herre, vår Gud, du är vårt hopp. Ty du är den som gjort allt detta.
Jeremia	Jer	24	15	1	Herren sade till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod här inför mig skulle jag ha någon medkänsla med detta folk. Driv bort dem ur min åsyn, låt dem gå sin väg! 
Jeremia	Jer	24	15	2	Och när de frågar dig vart de skall gå skall du svara dem: Så säger Herren:
Jeremia	Jer	24	15	3	Fyra olika plågor bådar jag upp mot dem, säger Herren: svärdet som skall döda, hundarna som skall släpa bort, himlens fåglar och markens djur som skall äta och sönderslita. 
Jeremia	Jer	24	15	4	Jag skall göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden på grund av allt vad Judas kung Manasse, Hiskias son, har gjort sig skyldig till i Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	15	5	Vem har medlidande med dig, Jerusalem, vem visar deltagande? Vem gör sig besvär att fråga hur det går för dig?
Jeremia	Jer	24	15	6	Det var du som övergav mig, säger Herren, du som vände mig ryggen. Jag lyfte min hand mot dig och krossade dig. Jag är trött på att visa förbarmande.
Jeremia	Jer	24	15	7	Alla som bodde i städerna kastade jag med kastskovel. Jag gjorde dem barnlösa, lät mitt folk gå under – de vek inte av från sin väg.
Jeremia	Jer	24	15	8	Deras änkor blev talrikare än sandkornen på stranden. Jag sände mot dem inkräktare som härjade mitt på ljusa dagen. Skräck och förfäran lät jag plötsligt drabba dem.
Jeremia	Jer	24	15	9	Hon som har fött sju söner sjunker samman i vanmakt. Hennes sol gick ner medan det ännu var dag, hon berövades sin ära. Dem som är kvar av folket skall jag prisge åt fiendens svärd, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	15	10	Ve mig, min mor, att du födde mig, en man som ständigt råkar i tvist och träta med hela världen! Jag står inte i skuld till någon och ingen står i skuld till mig. Ändå förbannar de mig alla.
Jeremia	Jer	24	15	11	Sannerligen, Herre, dig har jag tjänat med deras bästa för ögonen. Jag har bett till dig för mina fiender i olyckans och nödens tid, det vet du, Herre.
Jeremia	Jer	24	15	12	Kan man bryta sönder järn, järn från norr, och koppar?
Jeremia	Jer	24	15	13	Din rikedom och dina skatter skall jag utlämna till plundring som straff för alla de synder du begått överallt i ditt land.
Jeremia	Jer	24	15	14	Jag skall göra dig till slav åt dina fiender i ett land du inte känner. Ty min vrede har tänt en eld, den brinner för alltid.
Jeremia	Jer	24	15	15	Herre, tänk på mig och ta dig an mig, ge mig hämnd på mina förföljare! Låt inte ditt tålamod bli mitt fall! Tänk på hur jag smutskastas för din skull
Jeremia	Jer	24	15	16	av dem som föraktar dina ord. Krossa dem, så att ditt ord kan fylla mitt hjärta med glädje! Ty ditt namn är utropat över mig, Herre, härskarornas Gud.
Jeremia	Jer	24	15	17	Aldrig får jag skratta tillsammans med glada vänner. Jag sitter ensam, tyngd av din hand, ty din vrede uppfyller mig.
Jeremia	Jer	24	15	18	Varför måste jag ständigt plågas, varför är mitt sår obotligt? Det vill inte läka. En sinande bäck har du blivit för mig, ett vatten som sviker.
Jeremia	Jer	24	15	19	Och nu säger Herren: Om du vänder tillbaka skall jag låta dig komma tillbaka och bli min tjänare. Om ditt tal är lödigt och utan slagg skall du få bli min mun. Människorna skall komma tillbaka till dig, men du skall inte komma tillbaka till dem.
Jeremia	Jer	24	15	20	Mot detta folk gör jag dig till en ointaglig mur av koppar. De skall angripa dig, men de skall inte besegra dig, ty jag är med dig, jag skall komma till din hjälp och rädda dig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	15	21	Jag skall rädda dig ur de ondas hand och befria dig ur våldsmännens grepp.
Jeremia	Jer	24	16	1	Herrens ord kom till mig: 
Jeremia	Jer	24	16	2	Du skall inte ta dig någon hustru eller skaffa dig söner och döttrar på denna plats. 
Jeremia	Jer	24	16	3	Ty så säger Herren om de söner och döttrar som föds här, om mödrarna som föder dem och om fäderna som avlar dem i detta land: 
Jeremia	Jer	24	16	4	De skall dö av svåra sjukdomar, de skall inte begråtas och inte begravas; de skall bli till gödsel på marken. För svärd och svält skall de gå under, och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur.
Jeremia	Jer	24	16	5	Så säger Herren: Deltag inte i någon sorgehögtid, inte i någon dödsklagan, visa dem inget medlidande, ty jag har tagit bort min fred från detta folk, säger Herren, och min kärlek och barmhärtighet. 
Jeremia	Jer	24	16	6	Stora och små skall dö i detta land, och de skall inte begravas. Ingen dödsklagan skall hållas över dem. Ingen skall rista sig blodig eller raka sitt huvud för deras skull. 
Jeremia	Jer	24	16	7	Ingen skall bryta bröd till tröst för den som sörjer en död eller räcka tröstebägaren åt den som förlorat sin far eller sin mor. 
Jeremia	Jer	24	16	8	Gå inte heller på någon fest för att sitta tillsammans med dem och äta och dricka. 
Jeremia	Jer	24	16	9	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: I er livstid, inför era egna ögon, skall jag på denna plats tysta alla glada röster, jubelrop och bröllopsglädje.
Jeremia	Jer	24	16	10	När du nu berättar allt detta för folket kommer de att fråga dig: »Varför hotar Herren oss med dessa svåra olyckor? Vad har vi gjort för ont? Vilken synd har vi begått mot Herren, vår Gud?« 
Jeremia	Jer	24	16	11	Då skall du svara dem: »Era fäder övergav mig, säger Herren, de följde andra gudar, de tjänade dem och tillbad dem, men mig övergav de och min lag höll de inte. 
Jeremia	Jer	24	16	12	Och ni har burit er ännu värre åt än era fäder. Var och en av er har följt sitt onda och hårda hjärta utan att lyssna till mig. 
Jeremia	Jer	24	16	13	Jag skall kasta ut er ur detta land, till ett land som varken ni eller era fäder har känt till. Där får ni tjäna andra gudar dag och natt. Jag tänker inte visa er något förbarmande.«
Jeremia	Jer	24	16	14	Därför skall det komma en tid, säger Herren, då man inte längre säger »Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egypten« 
Jeremia	Jer	24	16	15	utan »Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Nordlandet och alla andra länder dit han fördrivit dem.« Ty jag skall låta dem återvända till den mark som jag gav åt deras fäder.
Jeremia	Jer	24	16	16	Nu sänder jag bud efter många fiskare, säger Herren, och de skall fiska dem. Sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skall jaga dem ner från varje berg och varje höjd och ut ur klyftorna. 
Jeremia	Jer	24	16	17	Ty jag håller ögonen på allt vad de gör. De kan inte gömma sig för mig, och deras brott kan inte döljas för mina blickar. 
Jeremia	Jer	24	16	18	Först skall jag vedergälla dem dubbelt för deras synd och skuld, för att de har vanhelgat mitt land med sina vidriga as till gudar och fyllt min egendom med sina skändligheter.
Jeremia	Jer	24	16	19	Herre, min styrka och mitt värn, min tillflykt på nödens dag, till dig skall folken komma från jordens ändar och säga: »Lögn och tomhet var våra fäders arv, gudar som ingen hjälp kan ge.«
Jeremia	Jer	24	16	20	Kan människan själv göra sig gudar? Då är de inga gudar.
Jeremia	Jer	24	16	21	Därför skall jag visa dem, en gång för alla skall jag visa dem min styrka och min makt. De skall inse att mitt namn är Herren.
Jeremia	Jer	24	17	1	Judas synd är upptecknad med järnstift, ristad med diamantspets på deras hjärtas tavla och på deras altarens horn
Jeremia	Jer	24	17	2	till ett vittnesbörd mot dem.
Jeremia	Jer	24	17	3	och i bergstrakterna.
Jeremia	Jer	24	17	4	Den egendom jag givit dig skall du tvingas avstå från. Jag skall göra dig till dina fienders slav i ett land som du inte känner. Ty min vrede har tänt en eld, den brinner för alltid.
Jeremia	Jer	24	17	5	Så säger Herren: Förbannad den man som sätter sin lit till människor, som stöder sig på mänsklig kraft och vänder sig bort från Herren.
Jeremia	Jer	24	17	6	Han blir som en buske i ödemarken och får aldrig se det goda komma. Han skall leva i förbrända trakter, på saltjord där ingen kan bo.
Jeremia	Jer	24	17	7	Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren.
Jeremia	Jer	24	17	8	Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt.
Jeremia	Jer	24	17	9	Hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt – vem kan förstå det?
Jeremia	Jer	24	17	10	Jag, Herren, rannsakar hjärtat och prövar njurarna och lönar var och en för vad han gjort, så som hans gärningar förtjänar.
Jeremia	Jer	24	17	11	En rapphöna ruvande på ägg som hon aldrig får kläcka är den som ohederligt samlat rikedomar: mitt i livet måste han lämna dem och står där till slut som ett fån.
Jeremia	Jer	24	17	12	En härlighetens tron, upphöjd sedan begynnelsen, är platsen för vår helgedom.
Jeremia	Jer	24	17	13	Herre, Israels hopp, alla som överger dig skall stå där med skam, de som avfaller från dig skall utrotas ur landet, ty de har övergivit Herren, källan med det friska vattnet.
Jeremia	Jer	24	17	14	Bota mig, Herre, och jag är botad! Rädda mig, och jag är räddad! Du är min lovsång.
Jeremia	Jer	24	17	15	De säger till mig: »Vad blir det av Herrens ord? Skall det inte slå in?«
Jeremia	Jer	24	17	16	Jag har aldrig bestormat dig och bett dig sända olycka, jag har aldrig önskat ofärdens dag. Du känner allt som gått över mina läppar, allt jag sagt har du hört.
Jeremia	Jer	24	17	17	Bli inte till fördärv för mig, du är min tillflykt på olyckans dag.
Jeremia	Jer	24	17	18	Må mina förföljare stå där med skam, inte jag, må de bli skräckslagna, inte jag. Låt olyckans dag drabba dem, krossa dem och krossa dem igen!
Jeremia	Jer	24	17	19	Så sade Herren till mig: Gå och ställ dig i Medborgarporten, där Judas kungar går in och går ut, och i alla andra portar i Jerusalem 
Jeremia	Jer	24	17	20	och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Judas kungar, Judas folk och alla invånare i Jerusalem, ni som går in genom dessa portar. 
Jeremia	Jer	24	17	21	Så säger Herren: Ta er noga i akt för att bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 
Jeremia	Jer	24	17	22	Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och utför inget arbete utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era fäder. 
Jeremia	Jer	24	17	23	De ville inte lyda, inte höra på, utan vägrade styvnackat att lyssna och ta varning. 
Jeremia	Jer	24	17	24	Men om ni lyder mig, säger Herren, och inte för in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen utan håller sabbaten helig och inte utför något arbete den dagen, 
Jeremia	Jer	24	17	25	då skall kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar färdas genom denna stads portar, följda av sina stormän, av männen i Juda och invånarna i Jerusalem. Och denna stad skall sedan alltid vara bebodd. 
Jeremia	Jer	24	17	26	Människor skall komma från städerna i Juda, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev, och de skall bära fram brännoffer och slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i Herrens hus. 
Jeremia	Jer	24	17	27	Men om ni inte lyder min befallning att hålla sabbatsdagen helig och inte bära någon börda när ni går in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag sätta eld på dess portar och branden skall härja Jerusalems borgar, och den skall inte släckas.
Jeremia	Jer	24	18	1	Detta ord kom till Jeremia från Herren: 
Jeremia	Jer	24	18	2	Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.
Jeremia	Jer	24	18	3	Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. 
Jeremia	Jer	24	18	4	Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det.
Jeremia	Jer	24	18	5	Herrens ord kom till mig: 
Jeremia	Jer	24	18	6	Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk. 
Jeremia	Jer	24	18	7	Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike. 
Jeremia	Jer	24	18	8	Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. 
Jeremia	Jer	24	18	9	En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. 
Jeremia	Jer	24	18	10	Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem.
Jeremia	Jer	24	18	11	Säg nu till männen i Juda och invånarna i Jerusalem: Så säger Herren: Som krukmakaren formar leran, så skapar jag en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Lämna er onda väg! Ändra era liv och era gärningar! 
Jeremia	Jer	24	18	12	Men de kommer att svara: »Lönlöst! Vi följer våra egna planer och handlar var och en efter sitt eget onda och hårda hjärta.«
Jeremia	Jer	24	18	13	Därför säger Herren så: Ställ den frågan till folken: Vem har hört något sådant? Fasansfullt är det som jungfrun Israel har gjort.
Jeremia	Jer	24	18	14	Kan stenarna försvinna från åkern eller snön från Libanons berg? Kan strömmande vatten sina eller flödande källor?
Jeremia	Jer	24	18	15	Ändå har mitt folk glömt mig och tänder offereld åt falska gudar, som fått dem att snubbla på vägen, den urgamla vägen, och slå in på obanade stigar.
Jeremia	Jer	24	18	16	Så skall deras land läggas öde och ständigt bli utsatt för hån. Alla som har sin väg förbi skall bestörta skaka på huvudet.
Jeremia	Jer	24	18	17	Som östanvinden skall jag skingra dem inför fienden. Ryggen, inte ansiktet, skall jag vända mot dem på deras olyckas dag.
Jeremia	Jer	24	18	18	De sade: »Vi måste tänka ut ett sätt att komma åt Jeremia. Vi får ändå vägledning från prästerna, råd från de visa, gudsord från profeterna. Vi smutskastar honom, så behöver vi inte bry oss om vad han säger.«
Jeremia	Jer	24	18	19	Lyssna till mig, Herre, och hör vad mina motståndare säger.
Jeremia	Jer	24	18	20	Skall gott lönas med ont? De har grävt en grop åt mig. Tänk på hur jag stod inför dig och vädjade för dem och bad dig vända din vrede från dem.
Jeremia	Jer	24	18	21	Utlämna därför deras barn åt svälten och prisge dem åt svärdet. Gör deras kvinnor till barnlösa änkor, låt männen bli pestens offer, låt de unga huggas ner i strid.
Jeremia	Jer	24	18	22	Låt klagoskrik stiga från deras hus när du släpper lös rövarhopar mot dem. Ty de har grävt en grop för att fånga mig och gillrat snaror för mina fötter.
Jeremia	Jer	24	18	23	Men du, Herre, känner till alla deras mordplaner mot mig. Förlåt inte deras brott, utplåna inte deras synd! Låt dem ligga där slagna inför dig! Grip in mot dem på din vredes dag.
Jeremia	Jer	24	19	1	Så sade Herren: Gå och köp en kruka av lergods. Ta med dig några av folkets och prästernas äldste 
Jeremia	Jer	24	19	2	och gå ut till Ben-Hinnoms dal mitt emot Lerskärvsporten. Där skall du förkunna de ord jag talar till dig. 
Jeremia	Jer	24	19	3	Du skall säga: Hör Herrens ord, ni kungar av Juda och ni invånare i Jerusalem! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall låta en sådan olycka drabba denna plats att det kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. 
Jeremia	Jer	24	19	4	De har övergivit mig, de har gjort denna plats främmande och tänt offereld här åt andra gudar, som varken de eller deras fäder eller Judas kungar kände, och de har fyllt denna plats med oskyldigas blod. 
Jeremia	Jer	24	19	5	De har byggt offerplatser där de bränner sina barn som offer åt Baal. Något sådant har jag aldrig befallt, aldrig talat om och aldrig tänkt.
Jeremia	Jer	24	19	6	Därför skall det komma en tid, säger Herren, då denna plats inte längre kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen. 
Jeremia	Jer	24	19	7	På denna plats skall jag spräcka Judas och Jerusalems planer. Jag skall låta dem stupa för sina motståndares svärd och för sina dödsfienders hand. Deras döda kroppar skall jag ge till föda åt himlens fåglar och markens djur. 
Jeremia	Jer	24	19	8	Jag skall ödelägga denna stad och den skall bli utsatt för hån: alla som har sin väg förbi skall bestörta dra efter andan när de ser förödelsen där. 
Jeremia	Jer	24	19	9	Jag skall tvinga dem att äta sina söners och döttrars kött. De skall äta varandras kött under den fruktansvärda nöd som deras motståndare och dödsfiender vållar dem.
Jeremia	Jer	24	19	10	Sedan skall du krossa krukan inför ögonen på dem som gått med dig. 
Jeremia	Jer	24	19	11	Och du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot: Jag skall krossa detta folk och denna stad som man krossar en lerkruka så att den aldrig mer går att laga. Och i Tofet skall människor begravas tills där inte längre finns någon plats att begrava på. 
Jeremia	Jer	24	19	12	Så skall jag göra med denna plats, säger Herren, och med dem som bor här, jag skall göra denna stad lik Tofet. 
Jeremia	Jer	24	19	13	Husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli som Tofet – alla dessa orena hus på vilkas tak man tänt offereld åt hela den himmelska hären och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.
Jeremia	Jer	24	19	14	När Jeremia återvände från Tofet, dit Herren hade sänt honom att profetera, ställde han sig på förgården till Herrens hus och sade till folket: 
Jeremia	Jer	24	19	15	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad och dess lydstäder skall jag sända alla de olyckor som jag hotat med, eftersom de styvnackat har vägrat att lyssna till mina ord.
Jeremia	Jer	24	20	1	Prästen Pashchur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia uttala denna profetia. 
Jeremia	Jer	24	20	2	Då lät han prygla profeten Jeremia och sätta honom i stocken vid Övre Benjaminporten in till Herrens hus. 
Jeremia	Jer	24	20	3	När Pashchur dagen därpå befriade honom ur stocken sade Jeremia till honom: »Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv, Skräck från alla håll. 
Jeremia	Jer	24	20	4	Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till en skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du skall med egna ögon se dem falla för sina fienders svärd. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens våld, och han skall deportera dem till Babylon och döda dem med svärd. 
Jeremia	Jer	24	20	5	Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter, Juda kungars alla skatter, skall jag ge i fiendernas våld. De skall ta det som byte och föra det till Babylon. 
Jeremia	Jer	24	20	6	Och du själv, Pashchur, och alla som bor i ditt hus skall föras bort i fångenskap. Till Babylon skall du komma; där skall du dö och där skall du begravas, du och alla dina vänner för vilka du har profeterat dina lögner.«
Jeremia	Jer	24	20	7	Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas. Du blev mig för stark, du fick övertaget. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla gör narr av mig.
Jeremia	Jer	24	20	8	Ty varje gång jag talar måste jag ropa, måste jag skrika: »Våld och förtryck!« Ja, mig har Herrens ord vållat ständigt spott och spe.
Jeremia	Jer	24	20	9	Men tänker jag: »Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag tala i hans namn«, då blir det i mitt bröst som brann där en eld, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot men förmår det inte.
Jeremia	Jer	24	20	10	Ja, jag hör folkhopen viska: »Skräck från alla håll! Ange honom! Vi skall ange honom!« Alla som stod mig nära väntar nu på mitt fall: »Kanske låter han lura sig, så att vi får övertaget och kan ta hämnd på honom.«
Jeremia	Jer	24	20	11	Men Herren står på min sida, stark och fruktansvärd. Därför skall mina förföljare snava, de skall komma till korta och stå där med skam, de skall inte ha framgång – en smälek som aldrig skall glömmas.
Jeremia	Jer	24	20	12	Herre Sebaot, du som prövar rättvist, du som rannsakar njurar och hjärtan, låt mig få se dig ta hämnd på dem, ty dig har jag anförtrott min sak.
Jeremia	Jer	24	20	13	Sjung till Herrens ära! Prisa Herren! Ty han räddar den fattige ur nidingars våld.
Jeremia	Jer	24	20	14	Förbannad den dag då jag föddes! Olycksaliga dag då min mor gav mig livet!
Jeremia	Jer	24	20	15	Förbannad den man som kom med bud till min far: »Du har fått en son!« och gjorde honom glad.
Jeremia	Jer	24	20	16	Må det gå den mannen som det gick de städer som Herren ödelade utan förskoning. Låt honom höra klagoskrik om morgonen och stridsrop mitt på dagen,
Jeremia	Jer	24	20	17	för att han inte dräpte mig i moderlivet, så att min mor fick bli min grav och hennes livmoder havande för alltid.
Jeremia	Jer	24	20	18	Varför måste jag lämna moderlivet för att möta elände och sorg och sluta mina dagar i skam?
Jeremia	Jer	24	21	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia hade sänt till honom Pashchur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son. De sade: 
Jeremia	Jer	24	21	2	»Fråga Herren för vår räkning, ty Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har börjat krig mot oss. Kanske gör Herren ett under som han så ofta har gjort och får honom att dra sig tillbaka.« 
Jeremia	Jer	24	21	3	Jeremia svarade dem att de skulle säga till Sidkia: 
Jeremia	Jer	24	21	4	»Så säger Herren, Israels Gud: De vapen med vilka ni strider utanför muren mot den babyloniske kungen och kaldeerna som belägrar er, dem skall jag vrida ur era händer och samla ihop inne i denna stad. 
Jeremia	Jer	24	21	5	Och jag skall själv strida mot er med lyftad hand och stark arm, i vrede, ursinne och vilt raseri. 
Jeremia	Jer	24	21	6	Jag skall dräpa dem som bor i denna stad, både människor och djur; i en svår pest skall de dö. 
Jeremia	Jer	24	21	7	Och därefter, säger Herren, skall jag utlämna Sidkia, kungen av Juda, och hans hov och alla andra i denna stad som överlever pesten, svärdet och svälten. Jag skall utlämna dem åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien, åt deras motståndare och dödsfiender. Han skall hugga ner dem med svärd, utan medlidande, utan förskoning, utan förbarmande.«
Jeremia	Jer	24	21	8	Och till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Jag låter er välja mellan livets väg och dödens väg. 
Jeremia	Jer	24	21	9	Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Men den som går över till kaldeerna som belägrar er, han kommer undan med livet. 
Jeremia	Jer	24	21	10	Ty jag har vänt mig mot denna stad för att bringa den olycka och inte lycka, säger Herren. Den skall falla i den babyloniske kungens händer, och han skall bränna ner den.
Jeremia	Jer	24	21	11	Till kungahuset i Juda: Hör Herrens ord, 
Jeremia	Jer	24	21	12	du Davids ätt! Så säger Herren: Döm med rättvisa var morgon, rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Annars flammar min vrede upp likt en eld som ingen kan släcka, för era onda gärningars skull.
Jeremia	Jer	24	21	13	Nu vänder jag mig mot dig, du som tronar i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, mot er som säger: »Vem kan överfalla oss? Vem kan tränga in där vi bor?«
Jeremia	Jer	24	21	14	Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag skall tända en skogsbrand, elden skall sprida sig och förtära allt.
Jeremia	Jer	24	22	1	Så sade Herren: Gå bort till judakungens palats och tala där dessa ord: 
Jeremia	Jer	24	22	2	Hör Herrens ord, du Judas konung, som sitter på Davids tron, du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar. 
Jeremia	Jer	24	22	3	Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats! 
Jeremia	Jer	24	22	4	Om ni rättar er efter denna befallning skall kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar färdas genom portarna till detta palats, följda av sitt hov och sitt folk. 
Jeremia	Jer	24	22	5	Men om ni inte lyder dessa befallningar, så svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta palats skall läggas i ruiner. 
Jeremia	Jer	24	22	6	Ty så säger Herren om judakungens palats:
Jeremia	Jer	24	22	7	Jag inviger män till att förhärja dig med sina yxor. De skall hugga ner dina yppersta cedrar och kasta dem i elden.
Jeremia	Jer	24	22	8	Folk från många länder skall ha sin väg förbi denna stad, och när de undrar varför Herren handlat så mot denna stora stad 
Jeremia	Jer	24	22	9	skall svaret bli: Därför att folket övergav förbundet med Herren, sin Gud, och föll ner för andra gudar och dyrkade dem.
Jeremia	Jer	24	22	10	Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över den som vandrar bort, ty han skall aldrig återvända och se det land där han föddes.
Jeremia	Jer	24	22	11	Ty så säger Herren om Shallum, Josias son, kungen av Juda, som efterträdde sin far Josia och som fördes bort från denna plats: Han skall aldrig återvända hit. 
Jeremia	Jer	24	22	12	Han skall dö på den plats dit han förvisats, och han skall aldrig återse detta land.
Jeremia	Jer	24	22	13	Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och murar övervåningen med orätt, som låter sin nästa arbeta utan betalning och inte ger honom lön,
Jeremia	Jer	24	22	14	den som säger: »Jag skall bygga ett väldigt hus med rymlig övervåning, förse det med fönster och paneler av cederträ och måla det lysande rött!«
Jeremia	Jer	24	22	15	Är det att vara konung, att pråla med cederträ? Tänk på din far: han åt och drack och gjorde det som var rätt och riktigt – då gick allt honom väl.
Jeremia	Jer	24	22	16	Han värnade den svages och fattiges rätt – då gick allt väl. Är inte det att känna mig? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	22	17	Du har inte ögon för annat, inte tanke på annat, än att roffa åt dig, att låta oskyldigt blod flyta och hänge dig åt våld och tyranni.
Jeremia	Jer	24	22	18	Därför säger Herren så om Jojakim, Josias son, kungen av Juda: Ingen skall hålla dödsklagan över honom: »Ack, min broder! Ack, syster!« Ingen skall hålla dödsklagan över honom: »Ack, herre! Ack, all din prakt!«
Jeremia	Jer	24	22	19	Han skall få en åsnebegravning, han skall släpas bort och slängas utanför Jerusalems portar.
Jeremia	Jer	24	22	20	Stig upp på Libanon och ropa, låt din röst ljuda i Bashan, ropa högt från Avarim, ty alla dina älskare är krossade.
Jeremia	Jer	24	22	21	Jag talade till dig när du levde i trygghet, men du svarade: »Jag vill inte lyssna.« Sådan har du varit sedan din ungdom: du har inte lyssnat på mig.
Jeremia	Jer	24	22	22	Dina herdar skall vallas av vinden, dina älskare föras bort i fångenskap. Du skall stå där skamsen och förödmjukad för all din ondskas skull.
Jeremia	Jer	24	22	23	Du som bor på ett Libanon och har byggt ditt näste bland cedrarna, du skall stöna när värkarna kommer över dig, du skall plågas som en födande kvinna!
Jeremia	Jer	24	22	24	Så sant jag lever, säger Herren, även om du, Konja, Jojakims son, Judas konung, vore en sigillring på min högra hand, skulle jag slita bort den. 
Jeremia	Jer	24	22	25	Jag skall utlämna dig åt dina dödsfiender, åt dem du fruktar, åt kung Nebukadnessar av Babylonien och åt kaldeerna. 
Jeremia	Jer	24	22	26	Dig själv och din mor som födde dig skall jag slunga bort till ett annat land, ett land där ni inte är födda. Och där skall ni dö. 
Jeremia	Jer	24	22	27	Till det land dit de längtar skall de aldrig återvända.
Jeremia	Jer	24	22	28	Är då denne Konja ett kasserat kärl som skall krossas, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort och slungas i väg till ett land de inte känner?
Jeremia	Jer	24	22	29	Land, land, land, hör Herrens ord! 
Jeremia	Jer	24	22	30	Så säger Herren: Uppteckna denne man som barnlös, en som aldrig lyckats med något i livet. Ty ingen av hans efterkommande skall lyckas bestiga Davids tron och åter regera i Juda.
Jeremia	Jer	24	23	1	Ve de herdar som låter fåren i min hjord gå vilse och skingras, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	23	2	Därför säger Herren, Israels Gud, om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem. Ni har inte tagit hand om dem, men nu skall jag ta hand om er och straffa era onda gärningar, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	23	3	Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag fördrivit dem och föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. 
Jeremia	Jer	24	23	4	Och jag skall ge dem nya herdar, som skall valla dem så att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda, och ingen av dem skall komma bort, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	5	Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall vara konung och härska med vishet och skapa rätt och rättfärdighet i landet.
Jeremia	Jer	24	23	6	Under hans tid skall Juda vara skyddat och Israel leva i trygghet. Detta är det namn han skall bära: Herren vår rättfärdighet.
Jeremia	Jer	24	23	7	Därför skall det komma en tid, säger Herren, då man inte längre säger »Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egypten« 
Jeremia	Jer	24	23	8	utan »Så sant Herren lever, han som förde Israels ättlingar ut ur Nordlandet och hämtade hem dem från alla andra länder dit han fördrivit dem, för att låta dem bo i deras eget land.«
Jeremia	Jer	24	23	9	Om profeterna.
Jeremia	Jer	24	23	10	Landet är fullt av äktenskapsbrytare, för deras skull sörjer jorden och utmarkernas beten vissnar. Deras strävan är ondska, deras styrka det orätta.
Jeremia	Jer	24	23	11	Både profeter och präster är gudlösa, ja, i mitt eget hus möter jag deras ondska, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	12	Därför skall deras väg bli slipprig och hal, de skall knuffas ut i mörkret och falla omkull där. Ty jag låter olyckan drabba dem när hemsökelsens år är inne, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	13	Hos profeterna i Samaria såg jag motbjudande ting: de profeterade i Baals namn och förde mitt folk Israel vilse.
Jeremia	Jer	24	23	14	Men hos profeterna i Jerusalem ser jag fasansfulla ting: de begår äktenskapsbrott och far med lögn. De ger ogärningsmän sitt stöd så att ingen omvänder sig från sin ondska. För mig är de alla som Sodom, folket har blivit som Gomorra.
Jeremia	Jer	24	23	15	Därför säger Herren Sebaot om profeterna: Jag skall ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. Ty Jerusalems profeter har spritt gudlöshet över hela landet.
Jeremia	Jer	24	23	16	Så säger Herren Sebaot: Lyssna inte till vad profeterna säger när de profeterar för er. De väcker tomma förhoppningar, de predikar syner de själva hittat på, de talar inte på Herrens uppdrag.
Jeremia	Jer	24	23	17	De säger till dem som föraktar Herrens ord: »Det skall gå er väl« och till alla som lyder sina hårda hjärtan: »Inget ont skall drabba er.«
Jeremia	Jer	24	23	18	Men vem av dem har varit med vid Herrens rådslag, hört och uppfattat hans ord? Vem har lyssnat på hans ord och förkunnat det?
Jeremia	Jer	24	23	19	Herrens stormvind, vreden, bryter lös, virvelstormen. Över de ondas huvuden virvlar den fram.
Jeremia	Jer	24	23	20	Herrens vrede stillas inte förrän han förverkligat sina planer. I kommande dagar skall ni inse detta.
Jeremia	Jer	24	23	21	Jag har inte sänt dessa profeter, ändå rusar de i väg. Jag har inte talat till dem, ändå profeterar de.
Jeremia	Jer	24	23	22	Om de varit med vid mitt rådslag borde de förkunna mina ord för mitt folk och få dem att lämna sin onda väg, sina onda gärningar.
Jeremia	Jer	24	23	23	Är jag bara Gud på nära håll, säger Herren, och inte Gud långt borta?
Jeremia	Jer	24	23	24	Kan någon gömma sig så väl att inte jag ser honom? säger Herren. Uppfyller inte jag både himmel och jord? säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	25	Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: »Jag har haft en dröm, en dröm, 
Jeremia	Jer	24	23	26	en dröm!« Är det jag som verkar i de profeter som profeterar lögn och predikar sina egna bedrägliga påfund? 
Jeremia	Jer	24	23	27	Med de drömmar de berättar för varandra tänker de få mitt folk att glömma mitt namn, så som deras fäder glömde mitt namn för Baal. 
Jeremia	Jer	24	23	28	Den profet som har haft en dröm, han berättar en dröm, men den som har fått ta emot mitt ord, han förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	29	Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, en slägga som krossar klippan? 
Jeremia	Jer	24	23	30	Därför vänder jag mig nu mot profeterna, säger Herren, mot dem som stjäl mina ord från varandra. 
Jeremia	Jer	24	23	31	Jag vänder mig mot profeterna, säger Herren, mot dem som låter tungan löpa och låtsas att det är Herrens ord. 
Jeremia	Jer	24	23	32	Jag vänder mig mot dem som profeterar lögndrömmar, säger Herren, och som berättar dem och för mitt folk vilse med sina lögner och sina skrönor, fastän jag inte har sänt dem och inte gett dem något uppdrag. De är inte till någon nytta för detta folk, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	23	33	När detta folk eller en profet eller en präst frågar dig: »Vilka tunga ord bär du fram från Herren?« skall du svara dem: »Det är ni som är en tung börda, och jag skall kasta av er«, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	23	34	Och om en profet eller en präst eller någon av folket säger »Herrens tunga ord«, då skall jag straffa den mannen och hans familj. 
Jeremia	Jer	24	23	35	Nej, så skall ni säga till varandra när ni talar med varandra: »Vad har Herren svarat?« eller »Vad har Herren talat?« 
Jeremia	Jer	24	23	36	Men »Herrens tunga ord« skall ni aldrig mera nämna. Skulle hans ord vara en tung börda för någon, så att ni därför skulle förvanska orden från den levande Guden, Herren Sebaot, vår Gud? 
Jeremia	Jer	24	23	37	Så skall du säga till profeten: »Vad har Herren svarat?« eller »Vad har Herren talat?« 
Jeremia	Jer	24	23	38	Men om ni säger »Herrens tunga ord«, då säger Herren: Ni talar om »Herrens tunga ord«, trots att jag har sänt bud till er och förbjudit er att säga så. 
Jeremia	Jer	24	23	39	Därför lyfter jag er nu som en tung börda och kastar er bort ur min åsyn, er och den stad jag gett åt er och era fäder. 
Jeremia	Jer	24	23	40	Och jag skall låta er drabbas av evig skam, av en smälek som aldrig skall glömmas.
Jeremia	Jer	24	24	1	Herren lät mig se denna syn: två korgar med fikon stod framför Herrens tempel. Detta hände efter det att den babyloniske kungen Nebukadnessar hade deporterat Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, tillsammans med Judas stormän, hantverkarna och smederna och fört bort dem från Jerusalem till Babylonien. 
Jeremia	Jer	24	24	2	I den ena korgen fanns mycket goda fikon, lika fina som fikon av den första skörden. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att de var oätliga. 
Jeremia	Jer	24	24	3	Herren frågade mig: »Vad ser du, Jeremia?« Jag svarade: »Fikon. De goda fikonen är mycket goda och de dåliga är mycket dåliga, så dåliga att de är oätliga.« 
Jeremia	Jer	24	24	4	Då kom Herrens ord till mig: 
Jeremia	Jer	24	24	5	Så säger Herren, Israels Gud: Liksom jag ser på dessa goda fikon ser jag med välvilja på dem som förts bort från Juda, dem som jag förvisat härifrån till Kaldeen. 
Jeremia	Jer	24	24	6	Jag skall vaka över dem med välvilja och föra dem tillbaka till detta land. Jag skall bygga upp dem, inte bryta ner. Jag skall plantera dem, inte rycka upp. 
Jeremia	Jer	24	24	7	Jag skall ge dem förmågan att lära känna mig och förstå att jag är Herren. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud, när de återvänder till mig av hela sitt hjärta. 
Jeremia	Jer	24	24	8	Men som de dåliga fikonen, de som är så dåliga att de är oätliga – så säger Herren – skall jag behandla Sidkia, kungen av Juda, och hans stormän och dem av Jerusalems invånare som överlevt, vare sig de är kvar här i landet eller bor i Egypten. 
Jeremia	Jer	24	24	9	Jag skall göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en skam och en visa, till hån och förbannelse på alla de platser dit jag fördriver dem. 
Jeremia	Jer	24	24	10	Jag skall sända svärd och svält och pest mot dem tills de utplånats från den mark jag gav åt dem och åt deras fäder.
Jeremia	Jer	24	25	1	Detta ord om folket i Juda kom till Jeremia under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda, vilket var den babyloniske kungen Nebukadnessars första regeringsår, 
Jeremia	Jer	24	25	2	detta är vad profeten Jeremia sade till folket i Juda och till alla Jerusalems invånare: 
Jeremia	Jer	24	25	3	Ända sedan Josias, Amons sons, trettonde regeringsår i Juda och till i dag, i hela tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Gång på gång har jag talat till er, men ni ville inte lyssna. 
Jeremia	Jer	24	25	4	Gång på gång har Herren sänt sina tjänare profeterna till er. Men ni ville inte lyssna, inte höra 
Jeremia	Jer	24	25	5	när de sade: Lämna er onda väg, era onda gärningar. Då skall ni få bo på den mark som Herren gav åt er och åt era fäder för all framtid. 
Jeremia	Jer	24	25	6	Följ inte andra gudar, tjäna dem inte och dyrka dem inte. Väck inte min vrede med gudar ni själva tillverkat, så skall jag inte göra er något ont. 
Jeremia	Jer	24	25	7	Men ni ville inte lyssna på mig, säger Herren, utan väckte min vrede med gudar ni själva tillverkat, till er egen olycka. 
Jeremia	Jer	24	25	8	Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord 
Jeremia	Jer	24	25	9	kallar jag nu på alla stammarna i norr, säger Herren, och jag kallar på min tjänare, den babyloniske kungen Nebukadnessar. Jag skall låta dem välla in över detta land och dess invånare och över alla folken häromkring. Dem skall jag viga åt förintelse och utsätta för ödeläggelse och hån och krossa för alltid. 
Jeremia	Jer	24	25	10	Jag skall tillintetgöra alla glada röster där, jubelrop och bröllopsglädje, handkvarnens ljud och lampans ljus. 
Jeremia	Jer	24	25	11	Hela detta land skall läggas i ruiner och bli öde, och dessa folk skall tjäna den babyloniske kungen i sjuttio år. 
Jeremia	Jer	24	25	12	Men när sjuttio år har gått skall jag straffa den babyloniske kungen och hans folk för deras synd, säger Herren, och göra kaldeernas land till en evig ödemark. 
Jeremia	Jer	24	25	13	Alla mina ord mot detta land skall jag låta gå i uppfyllelse, allt som står skrivet i denna bok, Jeremias profetior mot folken. 
Jeremia	Jer	24	25	14	Ty även de skall träla under många folk och mäktiga kungar, och jag skall vedergälla dem för deras gärningar och för vad de gjort.
Jeremia	Jer	24	25	15	Ty så sade Herren, Israels Gud, till mig: »Tag denna vinbägare – denna vredesbägare – ur min hand och räck den åt alla de folk som jag sänder dig till. 
Jeremia	Jer	24	25	16	De skall dricka tills de kräks och blir som galna, drabbade av det svärd jag sänder.« 
Jeremia	Jer	24	25	17	Då tog jag bägaren ur Herrens hand och räckte den åt alla de folk som Herren sänt mig till: 
Jeremia	Jer	24	25	18	Jerusalem och städerna i Juda, dess kungar och stormän, för att krossa dem och utsätta dem för ödeläggelse och hån och förbannelse, så som nu har skett; 
Jeremia	Jer	24	25	19	farao, kungen av Egypten, och hans hovmän, ämbetsmän och hela hans folk 
Jeremia	Jer	24	25	20	och utlänningarna där; alla kungarna i Us och alla de filisteiska kungarna, i Ashkelon, Gaza, Ekron och det som är kvar av Ashdod; 
Jeremia	Jer	24	25	21	Edom, Moab och ammoniterna; 
Jeremia	Jer	24	25	22	alla kungarna i Tyros och alla kungarna i Sidon och kungarna i kustländerna bortom havet; 
Jeremia	Jer	24	25	23	Dedan, Tema, Bus och alla med håret klippt vid tinningarna; 
Jeremia	Jer	24	25	24	alla arabkungarna som bor i öknen; 
Jeremia	Jer	24	25	25	alla kungarna i Simri; alla kungarna i Elam, alla kungarna i Medien 
Jeremia	Jer	24	25	26	och alla kungarna i norr, vare sig de bor nära eller långt ifrån varandra; ja, all världens kungadömen över hela jorden. Och efter alla dessa skall kungen av Sheshak dricka.
Jeremia	Jer	24	25	27	Du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick tills ni blir så berusade att ni spyr och ramlar omkull och inte kan resa er, drabbade av det svärd jag sänder. 
Jeremia	Jer	24	25	28	Och vägrar de att ta emot bägaren ur din hand och dricka, skall du säga till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! 
Jeremia	Jer	24	25	29	Ty först låter jag straffet drabba den stad som mitt namn är utropat över. Skulle ni då slippa undan? Nej, ni skall inte slippa undan, ty jag kallar på ett svärd och riktar det mot alla som bor på jorden, säger Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	25	30	Du skall profetera allt detta för dem och säga:
Jeremia	Jer	24	25	31	till världens ände når hans dånande stämma, ty Herren går till rätta med folken, han går till doms med allt levande. De onda prisger han åt svärdet, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	25	32	Så säger Herren Sebaot: Se, olyckan drar fram från folk till folk, en väldig storm bryter lös från världens bortersta hörn.
Jeremia	Jer	24	25	33	Den dagen skall de som Herren dräpt ligga strödda över hela jorden, från den ena änden till den andra. De skall inte begråtas, inte samlas ihop och inte begravas; de skall bli till gödsel på marken.
Jeremia	Jer	24	25	34	Klaga, ni herdar, och jämra er, kräla på marken, ni hjordens ledare. Ty tiden är inne då ni skall slaktas, ni skall stupa som präktiga baggar.
Jeremia	Jer	24	25	35	Ingen tillflykt finns för herdarna, ingen räddning för hjordens ledare.
Jeremia	Jer	24	25	36	Hör hur herdarna ropar, hur hjordens ledare klagar! Ty Herren ödelägger deras betesmarker.
Jeremia	Jer	24	25	37	De frodiga ängarna förhärjas av Herrens flammande vrede.
Jeremia	Jer	24	25	38	Likt ett lejon har han lämnat sin boning. Ja, deras land är förött av det härjande svärdet, av hans flammande vrede.
Jeremia	Jer	24	26	1	När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 
Jeremia	Jer	24	26	2	Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till dem som kommer från alla städerna i Juda för att tillbe i Herrens hus. Säg dem allt det jag befaller dig att säga, utelämna ingenting. 
Jeremia	Jer	24	26	3	Kanske lyssnar de och lämnar sin onda väg. Då skall jag ångra mig och inte göra det onda jag tänkt tillfoga dem på grund av deras onda gärningar. 
Jeremia	Jer	24	26	4	Du skall säga till dem: Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och följer den lag jag har förelagt er, 
Jeremia	Jer	24	26	5	inte lyssnar till vad mina tjänare profeterna säger, dessa som jag gång på gång har sänt till er utan att ni lyssnat – 
Jeremia	Jer	24	26	6	då skall jag göra med detta hus som med Shilo, och namnet på denna stad skall bli en förbannelse bland alla jordens folk.
Jeremia	Jer	24	26	7	Prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia säga detta i Herrens hus. 
Jeremia	Jer	24	26	8	Men när Jeremia hade framfört allt vad Herren befallt honom att säga till folket greps han av prästerna och profeterna och folket, och de ropade: »Du skall dö! 
Jeremia	Jer	24	26	9	Hur vågar du profetera i Herrens namn att detta hus skall bli som Shilo och att denna stad skall läggas i ruiner, så att ingen kan bo här?« Och folkmassan samlades kring Jeremia i Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	26	10	När Judas stormän fick höra vad som skett begav de sig från kungapalatset till Herrens hus, där de tog plats vid ingången till den nya porten. 
Jeremia	Jer	24	26	11	Prästerna och profeterna sade till stormännen och till folket: »Mannen här förtjänar dödsstraff, ty han har profeterat mot denna stad, det har ni hört med egna öron!«
Jeremia	Jer	24	26	12	Då sade Jeremia till stormännen och till folket: »Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta tempel och mot denna stad och säga allt det ni nu har hört. 
Jeremia	Jer	24	26	13	Ändra ert liv och era gärningar och lyssna till Herren, er Gud. Då skall Herren ångra sig och inte göra det onda han hotat er med. 
Jeremia	Jer	24	26	14	Själv är jag nu i händerna på er. Gör med mig vad ni finner rätt och riktigt. 
Jeremia	Jer	24	26	15	Men det skall ni veta: dödar ni mig, utgjuter ni oskyldigt blod och drar skuld över er själva och över denna stad och dess invånare. Ty Herren själv har sänt mig till er för att förkunna allt detta.«
Jeremia	Jer	24	26	16	Då sade stormännen och hela folket till prästerna och profeterna: »Denne man förtjänar inte dödsstraff, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.« 
Jeremia	Jer	24	26	17	Och några av landets äldste tog till orda och sade till hela det församlade folket: 
Jeremia	Jer	24	26	18	»Mika från Moreshet framträdde som profet på den tid då Hiskia var kung av Juda, och han sade till hela Judas folk: Så säger Herren Sebaot:
Jeremia	Jer	24	26	19	Men inte blev han dödad av Hiskia, kungen av Juda, och av Judas folk. Nej, kungen fruktade Herren och sökte blidka honom, och Herren ångrade sig och gjorde inte det onda han hotat dem med. Håller vi inte på att dra en stor olycka över oss själva?«
Jeremia	Jer	24	26	20	Det fanns också en annan man, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim, som framträdde som profet i Herrens namn. Han profeterade mot denna stad och detta land så som Jeremia gjorde. 
Jeremia	Jer	24	26	21	När kung Jojakim och alla hans kämpar och alla stormännen hörde vad han sagt ville kungen döda honom. Uria fick reda på detta, och han blev rädd och flydde till Egypten. 
Jeremia	Jer	24	26	22	Men kung Jojakim skickade några män till Egypten, Elnatan, Akbors son, och några andra med honom. 
Jeremia	Jer	24	26	23	De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Denne lät avrätta honom med svärd, och liket kastades på de fattigas begravningsplats.
Jeremia	Jer	24	26	24	Men Achikam, Shafans son, skyddade Jeremia så att han inte blev utlämnad till folket och dödad.
Jeremia	Jer	24	27	1	När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord till Jeremia från Herren: 
Jeremia	Jer	24	27	2	Så har Herren sagt till mig: Skaffa dig rep och okträn och lägg på din nacke. 
Jeremia	Jer	24	27	3	Skicka sedan bud till kungen av Edom, kungen av Moab, kungen över ammoniterna, kungen i Tyros och kungen i Sidon med de budbärare som har kommit till Jerusalem, till Sidkia, kungen av Juda. 
Jeremia	Jer	24	27	4	Ge dem detta budskap att framföra till sina härskare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så skall ni säga till era härskare: 
Jeremia	Jer	24	27	5	Jag är den som med min stora makt och med lyftad arm har gjort jorden och människorna och djuren på jorden, och jag ger den åt vem jag vill. 
Jeremia	Jer	24	27	6	Nu ger jag alla dessa länder till min tjänare kung Nebukadnessar av Babylonien. Också de vilda djuren ger jag honom för att de skall tjäna honom. 
Jeremia	Jer	24	27	7	Alla folk skall tjäna honom och hans son och hans sonson, tills tiden är inne också för hans land. Då skall många folk och mäktiga kungar tvinga honom till underkastelse. 
Jeremia	Jer	24	27	8	Det folk och det rike som inte underkastar sig Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och inte böjer sin nacke under hans ok, det folket skall jag straffa med svärd och svält och pest, säger Herren, tills jag tvingat det in under hans välde. 
Jeremia	Jer	24	27	9	Lyssna inte till era profeter och spåmän och drömmare och teckentydare och trollkarlar som säger: »Ni skall inte underkasta er kungen av Babylonien.« 
Jeremia	Jer	24	27	10	Lögn är vad de profeterar för er, och därför skall ni föras långt bort från ert land. Jag skall fördriva er och ni skall gå under. 
Jeremia	Jer	24	27	11	Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och underkastar sig honom skall jag låta leva i ro på sin egen mark, säger Herren, och de skall bruka den och bo där.
Jeremia	Jer	24	27	12	Till Sidkia, kungen av Juda, talade jag på samma sätt: »Böj era nackar under den babyloniske kungens ok, underkasta er honom och hans folk, så skall ni få leva. 
Jeremia	Jer	24	27	13	Inte vill ni väl dö, du och ditt folk, genom svärd och svält och pest, så som Herren sagt att det skall ske med det folk som inte underkastar sig kungen av Babylonien. 
Jeremia	Jer	24	27	14	Lyssna inte till de profeter som säger att ni inte skall underkasta er kungen av Babylonien – lögn är vad de profeterar för er. 
Jeremia	Jer	24	27	15	Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn, och följden blir att jag driver bort er, och ni skall gå under, ni och de profeter som profeterar för er.«
Jeremia	Jer	24	27	16	Till prästerna och hela detta folk sade jag: »Så säger Herren: Lyssna inte på vad era profeter säger när de profeterar för er: Se, föremålen från Herrens hus skall snart föras tillbaka från Babylon. – Lögn är vad de profeterar för er. 
Jeremia	Jer	24	27	17	Lyssna inte till dem! Underkasta er den babyloniske kungen, så skall ni få leva! Inte skall väl denna stad läggas i ruiner? 
Jeremia	Jer	24	27	18	Om de verkligen är profeter och Herrens ord finns hos dem, låt dem då vädja till Herren Sebaot, så att de föremål som är kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem inte förs till Babylon. 
Jeremia	Jer	24	27	19	Ty så säger Herren Sebaot om pelarna och Havet och stativen och övriga föremål som är kvar här i staden, 
Jeremia	Jer	24	27	20	dem som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, inte tog med sig när han förde bort Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, från Jerusalem till Babylon tillsammans med alla stormän i Juda och Jerusalem – 
Jeremia	Jer	24	27	21	ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som är kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem: 
Jeremia	Jer	24	27	22	Till Babylon skall de föras och där skall de bli kvar till dess att jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka hit.«
Jeremia	Jer	24	28	1	Samma år, i det fjärde årets femte månad, när Sidkia hade blivit kung över Juda, talade profeten Hananja, Assurs son, som var från Givon, till mig i Herrens hus i prästernas och hela folkets närvaro: 
Jeremia	Jer	24	28	2	»Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag bryter sönder den babyloniske kungens ok. 
Jeremia	Jer	24	28	3	Inom två år skall jag föra tillbaka hit alla de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tog härifrån och förde till Babylon. 
Jeremia	Jer	24	28	4	Och Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, och alla som deporterats från Juda till Babylonien skall jag föra tillbaka hit, säger Herren. Jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok.« 
Jeremia	Jer	24	28	5	Då gav profeten Jeremia detta svar till profeten Hananja inför prästerna och alla som stod i Herrens hus: 
Jeremia	Jer	24	28	6	»Ja och amen! Må Herren göra så, må Herren låta din profetia gå i uppfyllelse så att föremålen från Herrens hus och alla de deporterade kommer tillbaka hit från Babylonien. 
Jeremia	Jer	24	28	7	Men hör vad jag har att säga dig och hela folket. 
Jeremia	Jer	24	28	8	Forna tiders profeter, de som levde före mig och dig, profeterade om krig och olycka och pest för många länder och mäktiga riken. 
Jeremia	Jer	24	28	9	Men en profet som profeterar om fred och lycka, hans ord måste gå i uppfyllelse innan det står klart att han verkligen är sänd av Herren.«
Jeremia	Jer	24	28	10	Profeten Hananja tog oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det. 
Jeremia	Jer	24	28	11	Och Hananja sade i hela folkets närvaro: »Så säger Herren: Just så skall jag inom två år lyfta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från folkens nacke och bryta sönder det.« Då gick profeten Jeremia sin väg.
Jeremia	Jer	24	28	12	Efter det att profeten Hananja hade lyft oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det kom Herrens ord till Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	28	13	Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Ett ok av trä har du brutit sönder, men i stället har du gjort ett ok av järn. 
Jeremia	Jer	24	28	14	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn lägger jag på alla dessa folks nacke. De skall underkasta sig Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och lyda honom. Även de vilda djuren ger jag åt honom. 
Jeremia	Jer	24	28	15	Och profeten Jeremia sade till profeten Hananja: »Hör på, Hananja! Herren har inte kallat dig, och du har fått detta folk att tro på lögner. 
Jeremia	Jer	24	28	16	Därför säger Herren så: Nu kallar jag dig – bort från jorden. I år skall du dö, eftersom du har talat lögnaktigt om Herren.« 
Jeremia	Jer	24	28	17	Det året, i den sjunde månaden, dog profeten Hananja.
Jeremia	Jer	24	29	1	Detta är det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till dem av de äldste som fanns kvar bland de deporterade, till prästerna och profeterna och till hela folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babylonien. 
Jeremia	Jer	24	29	2	Det skedde sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med kungamodern, hovmännen, stormännen i Juda och Jerusalem och hantverkarna och smederna. 
Jeremia	Jer	24	29	3	Brevet överlämnades av Elasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, som av Sidkia, kungen av Juda, sänts till Babylon, till Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Det löd:
Jeremia	Jer	24	29	4	»Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien: 
Jeremia	Jer	24	29	5	Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. 
Jeremia	Jer	24	29	6	Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! 
Jeremia	Jer	24	29	7	Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång. 
Jeremia	Jer	24	29	8	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt inte lura er av profeterna bland er eller av era spåmän och bry er inte om drömmarna de drömmer. 
Jeremia	Jer	24	29	9	Ty lögn är vad de profeterar för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	29	10	Så säger Herren: Först när sjuttio år har gått för Babylonien skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka hit. 
Jeremia	Jer	24	29	11	Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. 
Jeremia	Jer	24	29	12	När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. 
Jeremia	Jer	24	29	13	När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig 
Jeremia	Jer	24	29	14	skall jag låta er finna mig, säger Herren. Jag skall vända ert öde och samla in er från alla de folk och alla de platser till vilka jag har fördrivit er, säger Herren. Jag skall låta er återvända till den plats jag har förvisat er från.
Jeremia	Jer	24	29	15	Men ni säger: Herren har låtit profeter träda fram bland oss i Babylonien.
Jeremia	Jer	24	29	16	Så säger Herren om den kung som sitter på Davids tron och om alla dem som bor i denna stad, era bröder som inte fördes bort med er i fångenskap, 
Jeremia	Jer	24	29	17	så säger Herren Sebaot: Se, jag sänder svärd och svält och pest mot dem. Jag skall behandla dem som skämda fikon, som är så dåliga att de är oätliga. 
Jeremia	Jer	24	29	18	Jag skall förfölja dem med svärd och svält och pest och göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en förbannelse, jag skall utsätta dem för ödeläggelse och hån och skam bland alla de folk till vilka jag har fördrivit dem, 
Jeremia	Jer	24	29	19	eftersom de inte lyssnade till mina ord, säger Herren. Gång på gång sände jag mina tjänare profeterna till dem. Men ni ville inte lyssna, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	29	20	Men hör Herrens ord, alla ni deporterade som jag sänt från Jerusalem till Babylonien. 
Jeremia	Jer	24	29	21	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om Achav, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som profeterar lögn för er i mitt namn: Se, jag utlämnar dem åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och han skall låta avrätta dem inför era ögon. 
Jeremia	Jer	24	29	22	Deras namn skall användas som en förbannelse av alla dem som deporterats från Juda till Babylonien; de skall säga: ’Må Herren göra med dig som med Sidkia och Achav, som kungen av Babylonien lät steka!’ 
Jeremia	Jer	24	29	23	Ty de gjorde vad som är en vettlöshet i Israel: de horade med varandras hustrur och de uttalade lögner i mitt namn, sådant som jag aldrig befallt dem att säga. Jag vet, jag kan vittna, säger Herren.«
Jeremia	Jer	24	29	24	Till nechelamiten Shemaja skall du säga: 
Jeremia	Jer	24	29	25	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Du har på eget bevåg sänt brev till folket i Jerusalem, till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna och skrivit: 
Jeremia	Jer	24	29	26	»Herren har utsett dig till präst efter prästen Jojada, till att ha uppsikt i Herrens hus över alla galningar som uppträder som profeter och sätta dem i stock och halsjärn. 
Jeremia	Jer	24	29	27	Varför har du inte tagit itu med Jeremia från Anatot som uppträder som profet för er? 
Jeremia	Jer	24	29	28	Han har ju skickat bud till oss i Babylonien och sagt: Det är lång tid kvar. Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem.«
Jeremia	Jer	24	29	29	Prästen Sefanja läste upp detta brev för profeten Jeremia. 
Jeremia	Jer	24	29	30	Då kom Herrens ord till Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	29	31	Sänd detta budskap till alla de deporterade: Så säger Herren om nechelamiten Shemaja: Shemaja har profeterat för er, trots att jag inte sänt honom, och han har fått er att tro på lögner. 
Jeremia	Jer	24	29	32	Därför säger Herren så: Jag skall straffa nechelamiten Shemaja och hans efterkommande. Ingen av dem skall få bo bland detta folk och uppleva den lycka jag skall bereda mitt folk, säger Herren. Ty han har talat lögnaktigt om Herren.
Jeremia	Jer	24	30	1	Detta ord kom till Jeremia från Herren: 
Jeremia	Jer	24	30	2	Så säger Herren, Israels Gud: Skriv ner i en bokrulle allt vad jag har talat till dig. 
Jeremia	Jer	24	30	3	Ty det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall vända ödet för mitt folk, Israel och Juda, säger Herren. Jag skall föra dem tillbaka till det land jag gav åt deras fäder, och det skall bli deras egendom.
Jeremia	Jer	24	30	4	Detta är vad Herren talade om Israel och Juda. 
Jeremia	Jer	24	30	5	Ja, så säger Herren:
Jeremia	Jer	24	30	6	Tänk efter: inte kan en man föda barn? Varför ser jag då alla män hålla händerna om magen som födande kvinnor? Varför har alla ansikten skiftat färg och blivit dödsbleka?
Jeremia	Jer	24	30	7	Oerhörd är den dagen, ingen annan lik. Det blir en nödens tid för Jakob, men han skall bli räddad.
Jeremia	Jer	24	30	8	Den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag lyfta oket från hans nacke och bryta sönder det och slita av hans band. De skall inte längre träla under främlingar. 
Jeremia	Jer	24	30	9	De skall tjäna Herren, sin Gud, och David, den kung som jag skall låta stiga fram bland dem.
Jeremia	Jer	24	30	10	Var inte rädd, du min tjänare Jakob, säger Herren, var inte förskräckt, du Israel. Jag skall rädda dig ur fjärran land, dina barn ur det land där de är fångna. Jakob skall åter leva trygg, ingen skall hota honom.
Jeremia	Jer	24	30	11	Ty jag är med dig, säger Herren, och jag skall rädda dig. Jag skall förgöra alla de folk bland vilka jag har skingrat dig. Men dig skall jag inte förgöra. Jag skall tukta dig, men rättvist, jag låter dig inte undgå straff.
Jeremia	Jer	24	30	12	Ty så säger Herren: Din skada kan aldrig helas, ditt sår kommer inte att läkas.
Jeremia	Jer	24	30	13	Det finns ingen bot för ditt variga sår, det finns ingen läkedom.
Jeremia	Jer	24	30	14	Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte längre efter dig. Som en fiende slog jag dig, jag tuktade dig grymt, för att din skuld var så stor, dina synder så många.
Jeremia	Jer	24	30	15	Varför klagar du över din skada, över att ingen bot finns för din plåga? För att din skuld var så stor, dina synder så många, har jag gjort dig detta.
Jeremia	Jer	24	30	16	Men alla som ätit av dig skall själva ätas, alla dina fiender skall föras bort i fångenskap. De som skövlat dig skall själva skövlas, alla som plundrat dig skall jag utlämna till plundring.
Jeremia	Jer	24	30	17	Jag skall skänka dig läkedom och hela dina sår, säger Herren, dig som man kallat »den utstötta«, »Sion som ingen bryr sig om«.
Jeremia	Jer	24	30	18	Så säger Herren: Jag skall resa Jakobs tält på nytt och förbarma mig över hans boningar. Staden skall byggas upp på sin kulle, och palatset skall stå på sin rätta plats.
Jeremia	Jer	24	30	19	Lovsång skall höras därifrån och glada skratt. Jag skall göra dem flera, inte färre, jag skall göra dem ärade, inte ringa.
Jeremia	Jer	24	30	20	Deras barn skall bli som fordom, deras menighet skall bestå inför mig, och jag skall straffa deras förtryckare.
Jeremia	Jer	24	30	21	Deras ledare skall vara en av deras egna, härskaren komma ur deras egna led. Jag skall låta honom träda fram inför mig, ty vem skulle annars ha mod att nalkas mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	30	22	Ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud.
Jeremia	Jer	24	30	23	Herrens stormvind, vreden, bryter lös, virvelstormen. Över de ondas huvuden virvlar den fram.
Jeremia	Jer	24	30	24	Herrens flammande vrede skall inte släckas, förrän han förverkligat sina planer. I kommande dagar skall ni inse detta.
Jeremia	Jer	24	31	1	När den tiden kommer, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.
Jeremia	Jer	24	31	2	Så säger Herren: Det folk som undkom svärdet fann nåd i öknen. Israel var på vandring för att finna ro,
Jeremia	Jer	24	31	3	ur fjärran uppenbarade sig Herren för dem. Med evig kärlek älskar jag dig, därför har jag så länge visat dig godhet.
Jeremia	Jer	24	31	4	Än en gång skall jag låta dig blomstra, ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel. Än en gång skall du smyckad med bjällror träda ut i glädjedansen.
Jeremia	Jer	24	31	5	Än en gång skall du plantera vingårdar på Samariens höjder, och de som planterar skall själva skörda frukten.
Jeremia	Jer	24	31	6	Ja, det kommer en dag då väktarna skall ropa från Efraims berg: Kom, låt oss vandra upp till Sion, till Herren, vår Gud!
Jeremia	Jer	24	31	7	Ty så säger Herren: Jubla av fröjd över Jakob, ropa ut er glädje över det främsta bland folken! Låt lovsången ljuda: Herren har räddat sitt folk, dem som är kvar av Israel.
Jeremia	Jer	24	31	8	Jag för dem från landet i norr, samlar in dem från världens bortersta hörn. Bland dem finns blinda och halta, havande kvinnor och födande. I stora skaror skall de återvända hit.
Jeremia	Jer	24	31	9	Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem. På en jämn väg där de inte snavar för jag dem till strömmande vatten. Ty jag är en fader för Israel, Efraim är min förstfödde son.
Jeremia	Jer	24	31	10	Hör Herrens ord, ni främmande folk, förkunna det i de fjärran kustländerna: Han som skingrade Israel skall samla dem. Han skall vakta dem som herden sin hjord.
Jeremia	Jer	24	31	11	Ty Herren friköper Jakob och räddar dem från övermakten.
Jeremia	Jer	24	31	12	De skall komma till Sions höjd och jubla, de skall stråla av lycka över allt vad Herren ger, över säd och vin och olja, över får och oxar. De skall bli som en grönskande trädgård, aldrig mer skall de lida nöd.
Jeremia	Jer	24	31	13	Då skall flickorna dansa i glädje, ynglingar och gamla fröjdas. Deras sorg skall jag vända i jubel, jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan.
Jeremia	Jer	24	31	14	Jag skall ge prästerna deras lystmäte av det feta och mätta mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	31	15	Så säger Herren: Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt: Rakel gråter över sina barn. Hon låter inte trösta sig, ty hennes barn finns inte mer.
Jeremia	Jer	24	31	16	Så säger Herren: Hör upp med din klagan, gråt inte mer! Du skall få lön för din möda, säger Herren, de skall återvända från fiendeland.
Jeremia	Jer	24	31	17	Det finns hopp för din framtid, säger Herren, dina barn skall vända hem till sitt land.
Jeremia	Jer	24	31	18	Jag kan höra hur Efraim klagar: »Du tuktade mig, jag blev tuktad som en otämjd kalv. För mig åter, så vänder jag åter, ty du är Herren, min Gud.
Jeremia	Jer	24	31	19	Jag vände mig bort, men nu ångrar jag mig. Jag kom till insikt, och nu slår jag mina lår i sorg. I blygsel och förödmjukelse bär jag skammen för min ungdoms synd.«
Jeremia	Jer	24	31	20	Är Efraim min käraste son, är han mitt älsklingsbarn? Han förblir i mina tankar, trots att jag ofta gått till rätta med honom. Mitt hjärta blöder för honom, jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	31	21	Res vägmärken, rösa leden! Minns var du gick, vilken väg du följde. Vänd åter, jungfru Israel, vänd åter till dina städer!
Jeremia	Jer	24	31	22	Hur länge skall du vända dig än hit, än dit, du trolösa dotter? Herren skapar något nytt på jorden: kvinnan skall värna mannen.
Jeremia	Jer	24	31	23	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ännu en gång skall dessa ord uttalas i Juda och dess städer då jag vänder deras öde: »Må Herren välsigna dig, du rättfärdighetens nejd, du heliga berg.« 
Jeremia	Jer	24	31	24	Där skall alla från Juda och från dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 
Jeremia	Jer	24	31	25	Ty jag skall släcka de utmattades törst och mätta alla nödlidande.
Jeremia	Jer	24	31	26	Därefter vaknade jag och såg upp, och min sömn hade varit ljuvlig.
Jeremia	Jer	24	31	27	Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall beså Israels land och Judas land med säd av människor och säd av boskap. 
Jeremia	Jer	24	31	28	Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och vräka omkull, för att bryta ner och förstöra och skada, så skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	31	29	När den tiden kommer skall de inte längre säga:
Jeremia	Jer	24	31	30	Nej, var och en skall dö för sin egen synd: den som äter surkart får själv ont i tänderna.
Jeremia	Jer	24	31	31	Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, 
Jeremia	Jer	24	31	32	inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	31	33	Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. 
Jeremia	Jer	24	31	34	De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: »Lär känna Herren«, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.
Jeremia	Jer	24	31	35	Så säger Herren, han som har satt solen att lysa om dagen, månen och stjärnorna att lysa om natten, han som rör upp havet i dånande vågor, han vars namn är Herren Sebaot:
Jeremia	Jer	24	31	36	När denna ordning upphör att gälla, säger Herren, först då skall Israels ätt upphöra att för alltid vara mitt folk.
Jeremia	Jer	24	31	37	Så säger Herren: När himlen därovan kan mätas, när jordens grundvalar kan utforskas, först då skall jag förkasta Israels ätt för allt de har gjort, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	31	38	Det skall komma en tid, säger Herren, då staden skall byggas upp igen till Herrens ära från Hananeltornet till Hörnporten. 
Jeremia	Jer	24	31	39	Men mätsnöret skall dras ännu längre, rakt fram mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 
Jeremia	Jer	24	31	40	Och hela dalen med liken och offeraskan och alla avsatserna fram till Kidrondalen, till hörnet vid Hästporten i öster, skall vara helgade åt Herren. Aldrig mer skall staden ödeläggas och raseras.
Jeremia	Jer	24	32	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren under Sidkias tionde regeringsår i Juda, vilket var Nebukadnessars artonde regeringsår. 
Jeremia	Jer	24	32	2	Då belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia satt fängslad på vaktgården i judakungens palats. 
Jeremia	Jer	24	32	3	Där hade Sidkia, kungen av Juda, låtit spärra in honom och sagt: »Hur kan du säga i dina profetior: Så säger Herren: Jag skall prisge denna stad åt den babyloniske kungen, och han skall inta den. 
Jeremia	Jer	24	32	4	Och Sidkia, kungen av Juda, skall inte undkomma kaldeerna. Han skall falla i den babyloniske kungens hand och stå till svars inför honom, ansikte mot ansikte, öga mot öga. 
Jeremia	Jer	24	32	5	Sidkia skall föras till Babylon och bli kvar där, tills jag tar mig an honom, säger Herren. I kriget mot kaldeerna skall ni inte ha någon framgång.«
Jeremia	Jer	24	32	6	Jeremia sade: Herrens ord kom till mig: 
Jeremia	Jer	24	32	7	Hanamel, din farbror Shallums son, skall komma till dig och säga: »Köp min åker i Anatot, eftersom du står i tur att lösa in den.« 
Jeremia	Jer	24	32	8	Och min kusin Hanamel kom till mig på vaktgården, så som Herren hade sagt. Han sade till mig: »Köp du min åker i Anatot i Benjamins land, eftersom du har rätt att förvärva den och står i tur att lösa in den. Köp den!« Då förstod jag att detta var ett ord från Herren. 
Jeremia	Jer	24	32	9	Jag köpte åkern av min kusin Hanamel i Anatot och vägde upp betalningen åt honom, 17 siklar silver. 
Jeremia	Jer	24	32	10	Jag skrev ett kontrakt, förseglade det och tillkallade vittnen; sedan vägde jag upp silvret på en våg. 
Jeremia	Jer	24	32	11	Jag tog köpekontraktet, både det förseglade – avtalet med villkoren – och det öppna, 
Jeremia	Jer	24	32	12	och gav det till Baruk, son till Neria, son till Machseja, i närvaro av min kusin Hanamel och dem som bevittnat köpekontraktet och alla de judeer som befann sig på vaktgården. 
Jeremia	Jer	24	32	13	I deras närvaro gav jag Baruk detta uppdrag: 
Jeremia	Jer	24	32	14	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Tag dessa kontrakt, det förseglade köpekontraktet och det öppna, och lägg dem i ett lerkrus, så att de bevaras för framtiden. 
Jeremia	Jer	24	32	15	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall hus och åkrar och vingårdar köpas i detta land.
Jeremia	Jer	24	32	16	Sedan jag lämnat köpekontraktet till Baruk, Nerias son, bad jag denna bön till Herren: 
Jeremia	Jer	24	32	17	Ack, Herre, min Gud, du har gjort himlen och jorden med väldig makt och lyftad arm. Ingenting är omöjligt för dig, 
Jeremia	Jer	24	32	18	du som visar godhet mot tusenden och som låter vedergällningen för fädernas skuld drabba också deras barn efter dem. Store och väldige Gud, Herren Sebaot är ditt namn. 
Jeremia	Jer	24	32	19	Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Du vakar över allt vad människorna företar sig, och du vedergäller var och en efter hans gärningar och efter vad hans handlingar förtjänar. 
Jeremia	Jer	24	32	20	Du gjorde tecken och under i Egypten och gör så än i dag, både i Israel och bland andra folk, och du har gjort ditt namn ryktbart intill denna dag. 
Jeremia	Jer	24	32	21	Du förde ditt folk Israel ut ur Egypten med tecken och under, med stark hand och lyftad arm, med fruktansvärd makt. 
Jeremia	Jer	24	32	22	Du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung. 
Jeremia	Jer	24	32	23	Men när de hade kommit hit och tagit det i besittning lyssnade de inte till dig och följde inte din lag; ingenting av det du hade befallt dem att göra gjorde de. Då lät du allt detta onda drabba dem. 
Jeremia	Jer	24	32	24	Nu har kaldeerna kastat upp belägringsvallar för att storma staden, och den är prisgiven åt angriparna, åt svärd och svält och pest. Det du hotade med har skett, du ser det själv. 
Jeremia	Jer	24	32	25	Ändå säger du till mig, Herre, min Gud: »Köp åkern och tillkalla vittnen« – och detta fastän staden är prisgiven åt kaldeerna.
Jeremia	Jer	24	32	26	Herrens ord kom till Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	32	27	Jag är Herren, allt levandes Gud – finns det något som är omöjligt för mig? 
Jeremia	Jer	24	32	28	Därför säger Herren så: Jag skall prisge denna stad åt kaldeerna och åt Nebukadnessar, den babyloniske kungen, och han skall inta den. 
Jeremia	Jer	24	32	29	Och kaldeerna som angriper staden skall komma och sätta eld på den och bränna ner den och med den de hus på vilkas tak offereld tändes åt Baal och dryckesoffer utgöts åt andra gudar så att min vrede väcktes. 
Jeremia	Jer	24	32	30	Ty folket i Israel och Juda har från sin första stund inte gjort annat än det som är ont i mina ögon. Ja, folket i Israel har ständigt väckt min vrede med vad de gjort, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	32	31	Denna stad har gjort mig så vredgad och förbittrad, från den dag den byggdes och till denna dag, att jag skall utplåna den ur min åsyn 
Jeremia	Jer	24	32	32	på grund av allt det onda som folket i Israel och Juda har gjort för att väcka min vrede, de och deras kungar, deras stormän, deras präster och profeter, männen i Juda och invånarna i Jerusalem. 
Jeremia	Jer	24	32	33	De har vänt ryggen mot mig, inte ansiktet, och fastän jag gång på gång undervisat dem har de inte lyssnat och tagit varning. 
Jeremia	Jer	24	32	34	De har ställt upp sina vidriga avgudar i det hus som mitt namn är utropat över och har gjort det orent. 
Jeremia	Jer	24	32	35	De har byggt offerplatser åt Baal i Ben-Hinnoms dal och offrat sina söner och döttrar till Molok, fastän jag aldrig befallt dem detta och aldrig tänkt att de skulle göra något så avskyvärt. Så förledde de Juda till synd.
Jeremia	Jer	24	32	36	Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad som ni påstår vara prisgiven åt den babyloniske kungen, åt svärd och svält och pest: 
Jeremia	Jer	24	32	37	Jag skall samla in dem från alla de länder dit jag fördrivit dem i min vrede, mitt ursinne och vilda raseri, och jag skall föra dem tillbaka hit och låta dem bo i trygghet. 
Jeremia	Jer	24	32	38	Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. 
Jeremia	Jer	24	32	39	Jag skall ge dem en enda vilja och en enda väg: att alltid frukta mig, så att det går väl för dem och för deras barn efter dem. 
Jeremia	Jer	24	32	40	Och jag skall sluta ett evigt förbund med dem och lova att aldrig överge dem och alltid visa dem godhet. Jag skall fylla deras hjärtan med fruktan och vördnad för mig, så att de aldrig vänder sig ifrån mig. 
Jeremia	Jer	24	32	41	Det skall vara min glädje att visa dem godhet, och av hela mitt hjärta och hela min själ skall jag i trofasthet plantera dem här i landet.
Jeremia	Jer	24	32	42	Ty så säger Herren: Liksom jag har låtit denna stora olycka drabba detta folk skall jag också skänka dem allt det goda jag har utlovat. 
Jeremia	Jer	24	32	43	Åkrar skall åter köpas i detta land som ni påstår vara ödelagt, tomt på människor och djur, prisgivet åt kaldeerna. 
Jeremia	Jer	24	32	44	Åkrar skall köpas för pengar, man skall skriva köpebrev och försegla dem och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar, i Judas städer, i städerna i bergsbygden och i Låglandet och i Negev. Ty jag skall vända deras öde, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	33	1	Herrens ord kom till Jeremia en andra gång, medan han ännu satt inspärrad på vaktgården: 
Jeremia	Jer	24	33	2	Så säger Herren, han som har gjort jorden, som danat den och gett den fast form, han vars namn är Herren: 
Jeremia	Jer	24	33	3	Ropa till mig och jag skall svara dig och låta dig höra om stora ting, hemligheter du inte känner. 
Jeremia	Jer	24	33	4/5	Ty så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om judakungarnas palats som raserats  och fyllts med liken av de människor som jag dräpt i min vrede och mitt raseri och som var så onda att jag dolde mitt ansikte för denna stad: 
Jeremia	Jer	24	33	6	Jag skall skänka läkedom och bot, jag skall bota dem och de skall få njuta fredens och trygghetens rikedomar. 
Jeremia	Jer	24	33	7	Jag skall vända Judas öde och Israels öde och bygga upp dem igen så som de en gång var. 
Jeremia	Jer	24	33	8	Jag skall rena dem från all den synd de begått mot mig och jag skall förlåta dem alla de synder de begått och förövat mot mig. 
Jeremia	Jer	24	33	9	Och staden skall bli mig till glädje och berömmelse, till pris och ära inför alla jordens folk, när de får höra om allt det goda jag gjort för den. De kommer att bäva och darra inför all den lycka och välgång som jag skänkt staden.
Jeremia	Jer	24	33	10	Så säger Herren: I denna trakt, som ni säger är förhärjad och tom på människor och djur, i Judas städer och på Jerusalems gator, som ligger öde och folktomma, utan människor, utan djur, 
Jeremia	Jer	24	33	11	här skall ännu en gång höras glada röster, jubelrop och bröllopsglädje, rop från dem som bär fram tackoffer i Herrens hus: »Tacka Herren Sebaot, ty Herren är god, evigt varar hans nåd.« Jag skall vända landets öde, och det skall bli som det en gång var, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	33	12	Så säger Herren Sebaot: Denna trakt som är förhärjad, tom på människor och djur, och alla dess städer skall åter ha betesmarker där herdar låter fåren vila. 
Jeremia	Jer	24	33	13	I bergsbygdens städer, i Låglandets och i Negevs städer, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Judas städer skall herdar än en gång räkna in sina får, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	33	14	Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte jag har givit Israels folk och Judas folk. 
Jeremia	Jer	24	33	15	När den tiden och den dagen kommer skall jag låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet. 
Jeremia	Jer	24	33	16	När den tiden kommer skall Juda räddas och Jerusalem leva i trygghet, och detta skall vara stadens namn: Herren vår rättfärdighet. 
Jeremia	Jer	24	33	17	Ty så säger Herren: Aldrig skall det saknas en man av Davids ätt på Israels tron. 
Jeremia	Jer	24	33	18	Och aldrig skall det saknas levitiska präster som inför mig dagligen offrar brännoffer och bränner matoffer och frambär slaktoffer.
Jeremia	Jer	24	33	19	Herrens ord kom till Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	33	20	Så säger Herren: Först när ni har upphävt mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att dag och natt inte kommer som de skall, 
Jeremia	Jer	24	33	21	först då skall också mitt förbund med min tjänare David upphävas, så att det inte längre finns en ättling till honom på kungatronen, och likaså mitt förbund med levitprästerna som tjänar mig. 
Jeremia	Jer	24	33	22	Som stjärnorna på himlen som inte kan räknas, som sanden vid havet som inte kan mätas, så talrika skall jag göra min tjänare Davids ättlingar, och likaså leviterna som gör tjänst åt mig.
Jeremia	Jer	24	33	23	Herrens ord kom till Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	33	24	Har du inte märkt vad folket säger: »De två släkter som Herren utvalde, dem har han förkastat.« De föraktar mitt folk och räknar det inte längre som ett folk. 
Jeremia	Jer	24	33	25	Så säger Herren: Lika säkert som jag har skapat dag och natt och fastställt ordningen för himmel och jord, 
Jeremia	Jer	24	33	26	lika säkert kommer jag att hålla fast vid ättlingarna till Jakob och till min tjänare David. Jag kommer alltid att sätta någon av hans ättlingar till härskare över Abrahams, Isaks och Jakobs ätt. Ty jag skall vända deras öde och förbarma mig över dem.
Jeremia	Jer	24	34	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Nebukadnessar av Babylonien angrep Jerusalem och dess lydstäder med hela sin här, med alla de riken på jorden som löd under hans välde och med alla folk: 
Jeremia	Jer	24	34	2	Så säger Herren, Israels Gud: Gå till kung Sidkia av Juda och säg till honom: Så säger Herren: Jag skall prisge denna stad åt den babyloniske kungen, och han skall bränna ner den. 
Jeremia	Jer	24	34	3	Du skall inte undkomma honom, du skall tas till fånga och falla i hans hand. Du skall stå till svars inför den babyloniske kungen, öga mot öga och ansikte mot ansikte, och du skall föras till Babylon. 
Jeremia	Jer	24	34	4	Men hör Herrens ord, kung Sidkia av Juda: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö för svärd. 
Jeremia	Jer	24	34	5	Du skall dö i frid, och eldar skall tändas till din ära liksom eldar tändes för dina förfäder, de kungar som regerade före dig. Man skall hålla dödsklagan över dig och ropa: »Ack, herre!« Jag har talat, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	34	6	Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, kungen av Juda, i Jerusalem. 
Jeremia	Jer	24	34	7	Det var när den babyloniske kungens här angrep Jerusalem och de städer i Juda som fanns kvar, Lakish och Aseka. Dessa var de enda befästa städer i Juda som ännu höll stånd.
Jeremia	Jer	24	34	8	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren sedan kung Sidkia hade slutit ett avtal med Jerusalems befolkning om att kungöra frigivning av slavarna. 
Jeremia	Jer	24	34	9	Var och en skulle frige sina hebreiska slavar, manliga som kvinnliga; ingen skulle hålla en judeisk landsman som slav. 
Jeremia	Jer	24	34	10	Alla som hade ingått avtalet, både stormännen och folket, rättade sig efter detta och frigav sina slavar och slavinnor. De höll dem inte längre som slavar utan gick med på att släppa dem fria. 
Jeremia	Jer	24	34	11	Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem att bli slavar igen. 
Jeremia	Jer	24	34	12	Då kom detta ord till Jeremia från Herren: 
Jeremia	Jer	24	34	13	Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Jag sade: 
Jeremia	Jer	24	34	14	Vart sjunde år skall var och en av er frige de hebreiska landsmän som har sålt sig till er; när de har tjänat er i sex år skall ni frige dem. Men era fäder lyssnade inte på mig, de lydde mig inte. 
Jeremia	Jer	24	34	15	Nyss ändrade ni er och gjorde det som är rätt i mina ögon när ni kungjorde frigivning av era landsmän och slöt ett avtal inför mig i det hus som mitt namn är utropat över. 
Jeremia	Jer	24	34	16	Men sedan har ni ändrat er igen och vanhelgat mitt namn. Alla har ni tagit tillbaka de slavar och slavinnor som ni skänkt friheten, ni har tvingat dem att åter bli era slavar. 
Jeremia	Jer	24	34	17	Därför säger Herren så: Ni har inte lytt mig. Ni har inte släppt era bröder och landsmän. Därför skall jag släppa lös svärd och pest och svält mot er, säger Herren, jag skall göra er till en skräckbild för alla riken på jorden. 
Jeremia	Jer	24	34	18	De män som har brutit mitt förbund och inte uppfyllt villkoren i det förbund de slöt inför mig skall jag behandla som kalven de högg mitt itu för att sedan gå fram mellan styckena. 
Jeremia	Jer	24	34	19	Stormännen i Juda och i Jerusalem, hovmännen och prästerna och hela folket i landet som gick fram mellan kalvens två delar, 
Jeremia	Jer	24	34	20	dem skall jag utlämna åt deras motståndare och dödsfiender, och deras lik skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 
Jeremia	Jer	24	34	21	Och kung Sidkia av Juda och hans stormän skall jag utlämna åt deras motståndare och dödsfiender, åt den babyloniske kungens här, som nu har dragit bort härifrån. 
Jeremia	Jer	24	34	22	Nu befaller jag dem, säger Herren, att återvända till denna stad. De skall angripa den, och de skall erövra den och bränna ner den, och städerna i Juda skall jag göra till en ödemark där ingen kan bo.
Jeremia	Jer	24	35	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, då Jojakim, Josias son, var kung över Juda: 
Jeremia	Jer	24	35	2	Gå till rekaviterna och tala med dem, ta med dem till Herrens hus, till en av kamrarna där och ge dem vin att dricka. 
Jeremia	Jer	24	35	3	Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Havassinja, och hans bröder, hans söner och alla de andra rekaviterna. 
Jeremia	Jer	24	35	4	Jag förde dem till Herrens hus, till den kammare som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den som ligger intill stormännens kammare ovanför den som tillhörde tröskelväktaren Maaseja, Shallums son.
Jeremia	Jer	24	35	5	Jag satte fram fyllda vinkrus och bägare för rekaviterna och uppmanade dem att dricka. 
Jeremia	Jer	24	35	6	Men de svarade: »Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadav, Rekavs son, har förbjudit oss det. Han sade: ’Ni och era efterkommande skall aldrig någonsin dricka vin. 
Jeremia	Jer	24	35	7	Ni skall inte bygga hus, ni skall inte så säd, och vingårdar skall ni inte anlägga eller äga. I tält skall ni bo i hela ert liv. Då får ni leva länge på den mark där ni nu bor.’ 
Jeremia	Jer	24	35	8	Och vi har åtlytt allt vad vår förfader Jonadav, Rekavs son, befallde oss: vi dricker aldrig vin, varken vi eller våra hustrur eller våra söner och döttrar. 
Jeremia	Jer	24	35	9	Vi bygger oss inga hus och vi äger varken vingårdar, åkrar eller säd. 
Jeremia	Jer	24	35	10	Vi bor i tält, vi gör lydigt allt vad vår förfader Jonadav befallde oss. 
Jeremia	Jer	24	35	11	Men när kung Nebukadnessar av Babylonien ryckte in i landet sade vi: ’Låt oss flytta till Jerusalem, undan kaldeernas och arameernas härar.’ Och så bosatte vi oss i Jerusalem.«
Jeremia	Jer	24	35	12	Herrens ord kom till Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	35	13	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå till männen i Juda och till invånarna i Jerusalem och säg till dem: Skall ni aldrig ta varning och lyda mina befallningar, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	35	14	Jonadav, Rekavs son, förbjöd sina efterkommande att dricka vin, och det förbudet iakttas än. Intill denna dag dricker de inte vin utan lyder sin förfaders befallning. Men när jag gång på gång har talat till er har ni inte velat lyda. 
Jeremia	Jer	24	35	15	Gång på gång har jag sänt mina tjänare profeterna till er och sagt: Lämna er onda väg och gör det goda! Följ inte andra gudar och tjäna dem inte, så skall ni få bo på den mark som jag gav åt er och åt era fäder. Men ni lydde inte, ni lyssnade inte på mig. 
Jeremia	Jer	24	35	16	Jonadavs, Rekavs sons, efterkommande iakttar sin förfaders befallning. Men detta folk har inte lyssnat på mig. 
Jeremia	Jer	24	35	17	Därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Allt det onda jag har hotat med skall jag låta drabba Juda och alla Jerusalems invånare. Jag talade till dem, och de lyssnade inte. Jag kallade på dem, och de svarade inte.
Jeremia	Jer	24	35	18	Till rekaviterna sade Jeremia: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har lytt er förfader Jonadav, rättat er efter hans befallningar och gjort allt han ålagt er. 
Jeremia	Jer	24	35	19	Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Aldrig skall den dag komma då inte en ättling till Jonadav, Rekavs son, gör tjänst inför mig.
Jeremia	Jer	24	36	1	Under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda kom detta ord till Jeremia från Herren: 
Jeremia	Jer	24	36	2	Tag en bokrulle och skriv ner allt vad jag har talat till dig om Israel och om Juda och om de andra folken från den dag jag först talade till dig på Josias tid intill denna dag. 
Jeremia	Jer	24	36	3	Kanske kommer alla i Juda att lämna sin onda väg när de får höra vilka olyckor jag tänker utsätta dem för. Då skall jag förlåta deras synd och skuld. – 
Jeremia	Jer	24	36	4	Jeremia kallade då till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk ner i en bokrulle allt vad Herren hade talat till honom.
Jeremia	Jer	24	36	5	Jeremia gav Baruk detta uppdrag: »Själv är jag förhindrad att gå till Herrens hus. 
Jeremia	Jer	24	36	6	Men du skall gå dit, och ur den rulle du skrev efter min diktamen skall du läsa Herrens ord för folket som är i Herrens hus på fastedagen, liksom för alla som kommit dit från städerna i Juda. 
Jeremia	Jer	24	36	7	Kanske ber de då Herren om nåd och lämnar sin onda väg, ty stor är den vrede som Herren har hotat detta folk med.« 
Jeremia	Jer	24	36	8	Och Baruk, Nerias son, gjorde som profeten Jeremia hade befallt honom: i Herrens hus läste han ur bokrullen Herrens ord. 
Jeremia	Jer	24	36	9	Under Jojakims, Josias sons, femte regeringsår i Juda, i nionde månaden, samlades alla Jerusalems invånare och alla som kom från städerna i Juda till en fasta inför Herren i Jerusalem. 
Jeremia	Jer	24	36	10	Ur bokrullen läste Baruk då upp Jeremias ord för allt folket i Herrens hus; det skedde i den kammare som tillhörde sekreteraren Gemarja, Shafans son, vid den övre förgården, nära ingången till den nya porten till Herrens hus.
Jeremia	Jer	24	36	11	När Mika, son till Gemarja, son till Shafan, hörde Herrens ord läsas upp ur bokrullen 
Jeremia	Jer	24	36	12	gick han ner till kungens palats, till sekreterarens kammare. Där satt alla stormännen: sekreteraren Elishama, Delaja, Shemajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Shafans son, Sidkia, Hananjas son, och de andra stormännen. 
Jeremia	Jer	24	36	13	För dem berättade Mika allt han hade hört Baruk läsa ur bokrullen inför folket.
Jeremia	Jer	24	36	14	Stormännen sände då Jehudi, son till Netanja, son till Shelemja, son till Kushi, för att säga till Baruk: »Tag rullen du läste ur för folket och kom hit!« Och Baruk, Nerias son, tog rullen och gick till dem. 
Jeremia	Jer	24	36	15	»Sätt dig ner och läs den för oss«, bad de honom, och Baruk läste för dem. 
Jeremia	Jer	24	36	16	När de fick höra vad som stod där såg de förskräckta på varandra och sade: »Det här måste vi tala om för kungen!« 
Jeremia	Jer	24	36	17	Och de frågade Baruk: »Tala nu om för oss: hur kom det sig att du skrev ner allt detta?« 
Jeremia	Jer	24	36	18	Baruk svarade: »Jeremia dikterade det för mig, och jag skrev ner det med bläck i bokrullen.« 
Jeremia	Jer	24	36	19	Stormännen sade till Baruk: »Gå och göm er, du och Jeremia, och låt ingen få veta var ni finns!« 
Jeremia	Jer	24	36	20	De lämnade rullen i förvar i sekreteraren Elishamas kammare och gick till kungen på borggården och berättade allt för honom.
Jeremia	Jer	24	36	21	Kungen skickade då Jehudi efter rullen, och han hämtade den i sekreteraren Elishamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla stormännen i hans uppvaktning. 
Jeremia	Jer	24	36	22	Eftersom det var den nionde månaden var kungen i vinterhuset, och elden brann i kolpannan framför honom. 
Jeremia	Jer	24	36	23	När Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av dem med skrivarkniven och kastade dem i den brinnande kolpannan, tills hela rullen hade bränts upp. 
Jeremia	Jer	24	36	24	Varken kungen eller hans män blev förfärade när de hörde det som lästes upp, de rev inte sönder sina kläder. 
Jeremia	Jer	24	36	25	Och trots att Elnatan och Delaja och Gemarja vädjade till kungen att inte bränna upp rullen, lyssnade han inte på dem. 
Jeremia	Jer	24	36	26	Kungen gav prins Jerachmeel, Seraja, Asriels son, och Shelemja, Avdeels son, order att gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt dem.
Jeremia	Jer	24	36	27	Sedan kungen hade bränt upp rullen med allt vad Baruk hade skrivit efter Jeremias diktamen kom Herrens ord till Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	36	28	Tag en ny rulle, och skriv ner allt det som stod i den första rullen, den som kung Jojakim av Juda brände upp. 
Jeremia	Jer	24	36	29	Och till kung Jojakim av Juda skall du säga: Så säger Herren: Du brände upp rullen och sade: »Hur kan du skriva att den babyloniske kungen skall komma och ödelägga det här landet och utrota både människor och djur?« 
Jeremia	Jer	24	36	30	Därför säger Herren så om kung Jojakim av Juda: Aldrig skall en ättling till honom sitta på Davids tron. Hans lik skall ligga utslängt i dagens hetta och nattens köld. 
Jeremia	Jer	24	36	31	Och jag skall straffa honom och hans ättlingar och hans hov för deras synd. Allt det onda som jag hotat dem med skall jag låta drabba dem och invånarna i Jerusalem och männen i Juda, ty de har inte lyssnat.
Jeremia	Jer	24	36	32	Jeremia tog då en ny rulle och gav den till skrivaren Baruk, Nerias son. Och efter Jeremias diktamen skrev han ner allt det som stått i den bokrulle som kung Jojakim av Juda brände upp. Dessutom tillfogades mycket annat av samma slag.
Jeremia	Jer	24	37	1	Sidkia, Josias son, efterträdde Konja, Jojakims son, på tronen. Det var kung Nebukadnessar av Babylonien som gjorde honom till kung över Juda. 
Jeremia	Jer	24	37	2	Varken han eller hans hov eller folket i landet lyssnade till de ord Herren hade talat genom profeten Jeremia.
Jeremia	Jer	24	37	3	Kung Sidkia sände Jukal, Shelemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia med uppmaningen: »Be för oss till Herren, vår Gud!« 
Jeremia	Jer	24	37	4	Jeremia kunde då röra sig fritt bland folket; han hade ännu inte satts i fängelse. 
Jeremia	Jer	24	37	5	Faraos här hade marscherat upp från Egypten, och när kaldeerna, som belägrade Jerusalem, fått rapport om detta hade de dragit sig tillbaka från staden. 
Jeremia	Jer	24	37	6	Då kom Herrens ord till profeten Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	37	7	Så säger Herren, Israels Gud: Ni skall svara kungen av Juda, som har sänt er till mig för att få besked: Faraos här, som ryckt ut för att undsätta er, kommer att återvända hem till Egypten. 
Jeremia	Jer	24	37	8	Kaldeerna skall komma tillbaka. De skall angripa denna stad, de skall erövra den och bränna ner den. 
Jeremia	Jer	24	37	9	Så säger Herren: Intala er inte att kaldeerna kommer att dra bort från er. Det kommer de inte att göra. 
Jeremia	Jer	24	37	10	Även om ni besegrade hela den kaldeiska här som strider mot er, så att bara några sårade låg kvar i sina tält, så skulle dessa resa sig och bränna ner denna stad.
Jeremia	Jer	24	37	11	När kaldeerna inför hotet från faraos här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem 
Jeremia	Jer	24	37	12	tänkte Jeremia lämna staden och bege sig till Benjamins område för att dela ett arv med sina släktingar där. 
Jeremia	Jer	24	37	13	Men när han kom till Benjaminporten stod där som vakthavande befäl en man som hette Jiria, son till Shelemja, son till Hananja. Han grep profeten Jeremia och sade: »Du tänker gå över till kaldeerna!« 
Jeremia	Jer	24	37	14	Jeremia svarade: »Det är lögn! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.« Men Jiria brydde sig inte om vad Jeremia sade utan grep honom och förde honom till stormännen. 
Jeremia	Jer	24	37	15	Stormännen blev rasande på Jeremia, de lät prygla honom och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, som hade gjorts till fängelse. 
Jeremia	Jer	24	37	16	Så hamnade Jeremia i fängelsehålan, i valven, och där fick han sitta länge.
Jeremia	Jer	24	37	17	Men kung Sidkia lät hämta honom och frågade i hemlighet ut honom i sitt palats. »Har det kommit något ord från Herren?« sade kungen. »Ja«, svarade Jeremia, »du skall falla i den babyloniske kungens händer.« 
Jeremia	Jer	24	37	18	Och Jeremia frågade kung Sidkia: »Vad har jag gjort dig och dina män och detta folk för ont, eftersom ni har satt mig i fängelse? 
Jeremia	Jer	24	37	19	Och var är de nu, era profeter som profeterade för er att den babyloniske kungen inte skulle angripa er och detta land? 
Jeremia	Jer	24	37	20	Nu ber jag dig att lyssna till mig, min herre och konung: jag bönfaller dig att inte skicka mig tillbaka till sekreteraren Jonatans hus. Låt mig inte dö där.« 
Jeremia	Jer	24	37	21	Då befallde kung Sidkia att Jeremia skulle förpassas till vaktgården. Där fick han en brödkaka om dagen från bagarnas gata, så länge det fanns bröd kvar i staden. Och Jeremia fick stanna på vaktgården.
Jeremia	Jer	24	38	1	Shefatja, Mattans son, Gedalja, Pashchurs son, Jukal, Shelemjas son, och Pashchur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till folket: 
Jeremia	Jer	24	38	2	Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Men den som går över till kaldeerna, han kommer undan med livet, han får leva. 
Jeremia	Jer	24	38	3	Så säger Herren: Denna stad skall falla i händerna på den babyloniske kungens här, och han skall inta den. 
Jeremia	Jer	24	38	4	Då sade stormännen till kungen: »Den mannen måste dö, för han sprider modlöshet bland soldaterna som är kvar här i staden och bland hela befolkningen när han talar till dem som han gör. Den mannen strävar inte efter folkets väl utan efter dess olycka.« 
Jeremia	Jer	24	38	5	Kung Sidkia svarade: »Ni får göra som ni vill med honom.« Kungen var maktlös mot dem. 
Jeremia	Jer	24	38	6	Då tog de Jeremia och kastade honom i prins Malkias brunn på vaktgården. De firade ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, bara gyttja, och Jeremia sjönk ner i gyttjan.
Jeremia	Jer	24	38	7	Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten, 
Jeremia	Jer	24	38	8	och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: 
Jeremia	Jer	24	38	9	»Min herre och konung, det som dessa män har gjort mot profeten Jeremia är ett svårt brott. De har kastat honom i brunnen, och där kommer han att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.«
Jeremia	Jer	24	38	10	Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: »Ta med dig tre män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör.« 
Jeremia	Jer	24	38	11	Eved-Melek tog med sig männen till klädkammaren i kungapalatsets förråd. Där hämtade de trasor av gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. 
Jeremia	Jer	24	38	12	Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: »Lägg klädtrasorna i armhålorna, under repen!« Jeremia gjorde så, 
Jeremia	Jer	24	38	13	och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia måste stanna på vaktgården.
Jeremia	Jer	24	38	14	Kung Sidkia skickade efter profeten Jeremia och lät hämta honom till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Och kungen sade till Jeremia: »Jag vill fråga dig en sak, dölj ingenting för mig.« 
Jeremia	Jer	24	38	15	Jeremia svarade Sidkia: »Talar jag om något för dig kommer du säkert att döda mig, och ger jag dig ett råd kommer du inte att lyssna.« 
Jeremia	Jer	24	38	16	Då gav kung Sidkia i hemlighet Jeremia ett löfte och svor: »Så sant Herren lever, han som skänkt oss detta liv: jag skall inte döda dig eller utlämna dig till dem som är ute efter ditt liv.« 
Jeremia	Jer	24	38	17	Jeremia sade till Sidkia: »Så säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens befälhavare skall du få leva, och denna stad skall inte brännas ner; du och din familj skall få leva. 
Jeremia	Jer	24	38	18	Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens befälhavare skall denna stad falla i kaldeernas händer, och de skall bränna ner den. Och du själv skall inte komma undan.« 
Jeremia	Jer	24	38	19	Kung Sidkia sade till Jeremia: »Jag är rädd för de judeer som har gått över till kaldeerna, att jag skall bli utlämnad till dem och att de skall misshandla mig.« 
Jeremia	Jer	24	38	20	Jeremia svarade: »Det kommer inte att ske. Lyssna nu till Herrens röst, till vad jag har att säga dig, så skall allt gå dig väl och du skall få leva. 
Jeremia	Jer	24	38	21	Men om du vägrar att ge dig, så är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 
Jeremia	Jer	24	38	22	Alla kvinnor som är kvar i judakungens palats skall föras ut till den babyloniske kungens befälhavare, och de skall klaga:
Jeremia	Jer	24	38	23	Alla dina kvinnor och dina barn skall föras ut till kaldeerna, och själv skall du inte komma undan. Du skall bli den babyloniske kungens fånge, och denna stad skall brännas ner.«
Jeremia	Jer	24	38	24	Sidkia sade till Jeremia: »Röj inte vårt samtal för någon, då riskerar du livet. 
Jeremia	Jer	24	38	25	Om stormännen får reda på att jag har talat med dig kommer de till dig och säger: Berätta för oss vad du sade till kungen, dölj inget för oss, för då dödar vi dig! Berätta också vad kungen sade till dig! 
Jeremia	Jer	24	38	26	Då skall du svara dem: Jag bönföll kungen att han inte skulle skicka tillbaka mig till Jonatans hus för att dö där.«
Jeremia	Jer	24	38	27	Alla stormännen kom till Jeremia och frågade ut honom, men han svarade så som kungen hade befallt. Då lämnade de honom i fred, eftersom ingen hade hört vad som sagts. 
Jeremia	Jer	24	38	28	Så fick Jeremia stanna på vaktgården ända till dess Jerusalem blev intaget.
Jeremia	Jer	24	39	1	När Jerusalem var intaget –  under kung Sidkias nionde regeringsår i Juda, i tionde månaden, hade den babyloniske kungen Nebukadnessar och hela hans här kommit och belägrat Jerusalem, 
Jeremia	Jer	24	39	2	och under Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, hade staden stormats – 
Jeremia	Jer	24	39	3	då kom den babyloniske kungens alla befälhavare och slog sig ner i Mittporten: det var fältmarskalken Nergalsareser, hovmarskalken Nebusarsekim, generalen Nergalsareser och den babyloniske kungens alla övriga befälhavare. 
Jeremia	Jer	24	39	4	När kung Sidkia av Juda och hans soldater fick se dem flydde de, och under natten lämnade de staden genom den kungliga trädgården och en port mellan de båda murarna. Kungen tog vägen mot Jordandalen, 
Jeremia	Jer	24	39	5	men den kaldeiska hären förföljde dem och hann upp Sidkia i öknen vid Jeriko. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, den babyloniske kungen, i Rivla i Hamat, och där rannsakades han. 
Jeremia	Jer	24	39	6	Den babyloniske kungen lät i Rivla avrätta Sidkias söner inför hans ögon. Alla förnäma män i Juda lät den babyloniske kungen också avrätta. 
Jeremia	Jer	24	39	7	Därefter lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Han slog honom i bojor och förde honom till Babylon. 
Jeremia	Jer	24	39	8	Kungens palats och invånarnas hus brände kaldeerna ner, och de rev ner Jerusalems murar. 
Jeremia	Jer	24	39	9	De soldater som var kvar i staden och de som deserterat fördes bort till Babylonien av gardesbefälhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna. 
Jeremia	Jer	24	39	10	Endast några av de fattigaste, som ingenting ägde, lämnade gardesbefälhavaren Nebusaradan kvar i Juda; samtidigt gav han dem vingårdar och åkrar.
Jeremia	Jer	24	39	11	Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav gardesbefälhavaren Nebusaradan följande befallning i fråga om Jeremia: 
Jeremia	Jer	24	39	12	»Ta hand om honom och vaka över honom. Gör honom inget ont, låt honom få vad han önskar.« 
Jeremia	Jer	24	39	13	Gardesbefälhavaren Nebusaradan, hovmarskalken Nebushasban, generalen Nergalsareser och den babyloniske kungens alla övriga befälhavare 
Jeremia	Jer	24	39	14	lät då hämta Jeremia från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam, Shafans son, för att denne skulle föra honom hem. Så fick han bo bland folket.
Jeremia	Jer	24	39	15	Till Jeremia kom Herrens ord, medan han satt inspärrad på vaktgården: 
Jeremia	Jer	24	39	16	Gå till nubiern Eved-Melek och säg: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta mina ord mot denna stad gå i uppfyllelse, jag skall bringa den olycka och inte lycka, och det skall ske i din åsyn den dagen. 
Jeremia	Jer	24	39	17	Men dig skall jag rädda den dagen, säger Herren. Du skall inte falla i händerna på dem du fruktar, 
Jeremia	Jer	24	39	18	utan jag skall låta dig komma undan. Du skall inte falla för svärdet, du skall komma undan med livet därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	40	1	Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren sedan gardesbefälhavaren Nebusaradan hade släppt honom fri i Rama; han hade låtit hämta Jeremia, som fjättrad i bojor befann sig bland de fångar från Jerusalem och Juda som skulle deporteras till Babylonien.
Jeremia	Jer	24	40	2	När gardesbefälhavaren hade hämtat Jeremia sade han till honom: »Herren, din Gud, har hotat denna plats med olycka, 
Jeremia	Jer	24	40	3	och det hotet har Herren nu verkställt. Ni syndade mot Herren och lyssnade inte till honom. Därför har detta drabbat er. 
Jeremia	Jer	24	40	4	Nu befriar jag dig från bojorna du bär. Vill du följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag skall beskydda dig. Vill du inte följa med mig till Babylonien, så behöver du inte. Hela landet ligger öppet för dig 
Jeremia	Jer	24	40	5	om du föredrar att stanna. Du kan vända tillbaka till Gedalja, son till Achikam, Shafans son, som den babyloniske kungen har gjort till ståthållare över städerna i Juda, och stanna hos honom och folket där, eller också kan du gå vart du vill.« Gardesbefälhavaren gav Jeremia färdkost och en gåva och lät honom gå. 
Jeremia	Jer	24	40	6	Jeremia begav sig till Gedalja, Achikams son, i Mispa och stannade hos honom och dem som var kvar i landet.
Jeremia	Jer	24	40	7	Befälhavarna för trupperna på landsbygden och deras män fick höra att den babyloniske kungen hade gjort Gedalja, Achikams son, till ståthållare i landet och gett honom ansvaret för män, kvinnor och barn, de fattiga som inte hade förts bort till Babylonien. 
Jeremia	Jer	24	40	8	De begav sig då med sina män till Gedalja i Mispa. Det var Ismael, Netanjas son, Jochanan och Jonatan, Kareachs söner, Seraja, Tanchumets son, sönerna till Ofaj från Netofa och Jesanja, son till en man från Maaka. 
Jeremia	Jer	24	40	9	Gedalja, son till Achikam, Shafans son, gav dem alla sitt ord på att de utan fruktan kunde underkasta sig kaldeerna. »Stanna här i landet och tjäna den babyloniske kungen«, sade han. »Då går det er väl. 
Jeremia	Jer	24	40	10	Jag tänker själv stanna i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Lägg upp förråd av vin och frukt och olja, och stanna i de städer ni tagit i besittning.« 
Jeremia	Jer	24	40	11	Också alla de judeer som befann sig i Moab eller hos ammoniterna, i Edom eller i andra länder fick höra att den babyloniske kungen hade låtit några av judeerna bli kvar i Juda och att han hade gjort Gedalja, son till Achikam, Shafans son, till ståthållare över dem. 
Jeremia	Jer	24	40	12	Alla dessa judeer återvände då från de platser dit de skingrats och kom till Juda, till Gedalja i Mispa. De samlade stora mängder vin och frukt.
Jeremia	Jer	24	40	13	Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna för trupperna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa, 
Jeremia	Jer	24	40	14	och de sade till honom: »Du vet väl att ammoniternas kung Baalis har sänt Ismael, Netanjas son, för att mörda dig?« Men Gedalja, Achikams son, trodde dem inte. 
Jeremia	Jer	24	40	15	Jochanan, Kareachs son, sade då i hemlighet till Gedalja: »Låt mig gå och döda Ismael, Netanjas son! Ingen kommer att få veta något. Annars dödar han dig, och då skingras alla de judeer som har samlats kring dig, och det som är kvar av Juda går under.« 
Jeremia	Jer	24	40	16	Men Gedalja, Achikams son, svarade honom: »Nej, gör inte det! Vad du säger om Ismael är inte sant.«
Jeremia	Jer	24	41	1	I den sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, Elishamas son, en man av kunglig börd, med tio man till Gedalja, Achikams son, i Mispa. Medan de åt tillsammans 
Jeremia	Jer	24	41	2	reste sig Ismael, Netanjas son, och hans tio män och stack med sina svärd ner Gedalja, son till Achikam, Shafans son, som den babyloniske kungen hade gjort till ståthållare i landet. 
Jeremia	Jer	24	41	3	Ismael mördade också alla de judeer som var hos honom, hos Gedalja, i Mispa, liksom de kaldeiska soldater som befann sig där.
Jeremia	Jer	24	41	4	Dagen efter mordet på Gedalja, innan det ännu blivit känt, 
Jeremia	Jer	24	41	5	kom åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder kläderna och ristat sig blodiga. Med sig hade de matoffer och rökelse som de skulle frambära i Herrens hus. 
Jeremia	Jer	24	41	6	Ismael, Netanjas son, gick dem till mötes utanför Mispa, och han grät där han gick. När han mötte dem sade han: »Kom med till Gedalja, Achikams son!« 
Jeremia	Jer	24	41	7	Men när de kom in i staden slog Ismael, Netanjas son, och hans män ihjäl dem och kastade dem i en brunn. 
Jeremia	Jer	24	41	8	Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: »Döda oss inte! Vi har gömt undan förråd av vete och korn, olja och honung ute på landet.« Då hejdade han sig och lät bli att döda dem med de andra. 
Jeremia	Jer	24	41	9	Brunnen där Ismael kastade liken av de män han huggit ner var den stora brunn som kung Asa hade låtit gräva inför hotet från Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med dräpta män. 
Jeremia	Jer	24	41	10	Ismael tillfångatog resten av folket som befann sig i Mispa, kungadöttrarna och alla de andra som blivit kvar där, och över vilka gardesbefälhavaren Nebusaradan hade gjort Gedalja, Achikams son, till ståthållare. Ismael, Netanjas son, tog dem till fånga och bröt upp för att bege sig till ammoniterna.
Jeremia	Jer	24	41	11	Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom fick höra om det illdåd som Ismael, Netanjas son, hade begått. 
Jeremia	Jer	24	41	12	De drog ut med alla sina män för att kämpa mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Givon. 
Jeremia	Jer	24	41	13	När de som var hos Ismael fick se Jochanan, Kareachs son, och de andra befälhavarna blev de glada. 
Jeremia	Jer	24	41	14	Alla de som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa slöt sig nu till Jochanan, Kareachs son. 
Jeremia	Jer	24	41	15	Ismael, Netanjas son, lyckades tillsammans med åtta man undkomma Jochanan och begav sig till ammoniterna.
Jeremia	Jer	24	41	16	Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom tog med sig resten av folket, alla som Ismael, Netanjas son, hade fört bort från Mispa som fångar, efter att ha mördat Gedalja, Achikams son: soldater och kvinnor och barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Givon. 
Jeremia	Jer	24	41	17	De gav sig av, och i Gerut Kimham nära Betlehem stannade de för att sedan fortsätta till Egypten, 
Jeremia	Jer	24	41	18	undan kaldeerna. De var rädda för dem, eftersom Ismael, Netanjas son, hade mördat Gedalja, Achikams son, som den babyloniske kungen hade gjort till ståthållare i landet.
Jeremia	Jer	24	42	1	Alla befälhavarna, bland dem Jochanan, Kareachs son, och Asarja, Hoshajas son, och hela folket, från den störste till den minste, 
Jeremia	Jer	24	42	2	vände sig till profeten Jeremia och sade: »Vi bönfaller dig att be till Herren, din Gud, för alla oss som finns kvar. Vi var många, men som du själv ser är vi bara några få kvar. 
Jeremia	Jer	24	42	3	Be Herren, din Gud, att tala om för oss vart vi skall gå och vad vi skall göra.« 
Jeremia	Jer	24	42	4	Profeten Jeremia svarade dem: »Ja, jag skall göra som ni har sagt och be till Herren, er Gud, och allt vad Herren svarar skall jag berätta för er. Jag skall inte förtiga något.« 
Jeremia	Jer	24	42	5	Då sade de till Jeremia: »Herren är vårt vittne. Vi lovar att rätta oss efter det besked Herren, din Gud, sänder oss genom dig. 
Jeremia	Jer	24	42	6	Det må vara bra eller dåligt, vi skall lyda Herren, vår Gud, som vi sänder dig till. Så skall det gå oss väl när vi lyder Herren, vår Gud.«
Jeremia	Jer	24	42	7	Efter tio dagar kom Herrens ord till Jeremia. 
Jeremia	Jer	24	42	8	Då kallade han till sig Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna som var hos honom och hela folket, från den störste till den minste, 
Jeremia	Jer	24	42	9	och sade till dem: »Så säger Herren, Israels Gud, som ni sände mig till med era böner: 
Jeremia	Jer	24	42	10	Om ni stannar kvar här i landet skall jag bygga upp er, inte riva ner er. Jag skall plantera er, inte rycka upp er. Ty jag ångrar det onda jag utsatt er för. 
Jeremia	Jer	24	42	11	Var inte rädda för den babyloniske kungen, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, ty jag är med er, jag skall hjälpa er och befria er ur hans våld. 
Jeremia	Jer	24	42	12	Jag skall visa er barmhärtighet och göra honom barmhärtig mot er, så att han låter er bo kvar i ert land. 
Jeremia	Jer	24	42	13	Men kanske vill ni inte lyda Herren, er Gud, utan säger: ’Vi vill inte bo kvar i detta land, 
Jeremia	Jer	24	42	14	nej, vi vill bege oss till Egypten. Där slipper vi krig och hornsignaler och slipper hungra efter bröd. Där vill vi bo.’ 
Jeremia	Jer	24	42	15	Därför måste ni nu höra Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni beslutar er för att bege er till Egypten och bosätta er där 
Jeremia	Jer	24	42	16	skall svärdet som ni fruktar hinna upp er i Egypten, och svälten som ni ängslas för skall förfölja er till Egypten, och där skall ni dö. 
Jeremia	Jer	24	42	17	Alla de som beslutar sig för att bege sig till Egypten och bosätta sig där skall dö genom svärd och svält och pest. Ingen av dem skall undkomma och överleva den olycka jag låter drabba dem. 
Jeremia	Jer	24	42	18	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så som min vrede och mitt raseri vällde ut över Jerusalems invånare, så skall min vrede välla ut över er, om ni beger er till Egypten. Ni skall bli till en förbannelse och en svordom och utsättas för ödeläggelse och hån, och ni skall aldrig återse denna plats. 
Jeremia	Jer	24	42	19	Herren har talat till er som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten! – Kom ihåg att jag har varnat er i dag. 
Jeremia	Jer	24	42	20	Ni gör ett misstag som kommer att kosta er livet. Ni har själva sänt mig till Herren, er Gud, och sagt: ’Be för oss till Herren, vår Gud, och tala om allt vad han säger, så skall vi rätta oss efter det.’ 
Jeremia	Jer	24	42	21	I dag har jag talat om det för er. Men ni lyssnar inte till Herren, er Gud, och till det han har sänt mig att säga till er. 
Jeremia	Jer	24	42	22	Nu kan ni vara förvissade om att ni skall dö genom svärd och svält och pest på den plats där ni så gärna vill bosätta er.«
Jeremia	Jer	24	43	1	När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och framfört allt vad Herren, deras Gud, hade sänt honom att säga, 
Jeremia	Jer	24	43	2	var Asarja, Hoshajas son, och Jochanan, Kareachs son, och alla de andra fräcka nog att svara honom: »Du ljuger! Herren, vår Gud, har inte sänt dig att varna oss för att bege oss till Egypten och bosätta oss där. 
Jeremia	Jer	24	43	3	Det är Baruk, Nerias son, som har hetsat dig mot oss, för att vi skall bli utlämnade åt kaldeerna och dödade eller deporterade till Babylonien.« 
Jeremia	Jer	24	43	4	Varken Jochanan, Kareachs son, eller befälhavarna eller folket ville lyssna till Herren och stanna kvar i Juda. 
Jeremia	Jer	24	43	5	I stället tog Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna med sig alla av Juda som var kvar: de som hade återvänt från de folk till vilka de skingrats och bosatt sig i Juda, 
Jeremia	Jer	24	43	6	män, kvinnor och barn, och kungadöttrarna och alla de som gardesbefälhavaren Nebusaradan hade lämnat kvar hos Gedalja, son till Achikam, Shafans son, däribland profeten Jeremia och Baruk, Nerias son. 
Jeremia	Jer	24	43	7	De begav sig till Egypten, eftersom de inte lyssnade till Herren. Så kom de till Tachpanches.
Jeremia	Jer	24	43	8	Herrens ord kom till Jeremia i Tachpanches: 
Jeremia	Jer	24	43	9	Tag några stora stenar och göm dem i jordgolvet vid ingången till faraos palats i Tachpanches. Gör detta i några judeiska mäns åsyn. 
Jeremia	Jer	24	43	10	Säg till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hämta hit min tjänare, Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och han skall ställa sin tron ovanpå de stenar som jag gömmer här, och han skall breda ut sin tronmatta över dem. 
Jeremia	Jer	24	43	11	Han skall komma och besegra Egypten och utlämna
Jeremia	Jer	24	43	12	Han skall sätta eld på de egyptiska gudarnas tempel och bränna ner dem och föra bort gudarna. Han skall rensa Egypten som en herde rensar sina kläder från löss. Sedan skall han obesegrad dra bort därifrån. 
Jeremia	Jer	24	43	13	Han skall krossa stoderna i Bet-Shemesh i Egypten, och de egyptiska gudarnas tempel skall han bränna ner.
Jeremia	Jer	24	44	1	Detta är det ord som kom till Jeremia om de judeer som bodde i Egypten, i Migdol, Tachpanches, Memfis och i Patros område: 
Jeremia	Jer	24	44	2	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett den olycka jag har låtit drabba Jerusalem och alla städerna i Juda. Nu ligger de i ruiner. Ingen bor där. 
Jeremia	Jer	24	44	3	Detta har skett på grund av allt det onda de gjorde när de väckte min vrede genom att tända offereld åt andra gudar och dyrka dem, gudar som var okända både för dem och för er och era fäder. 
Jeremia	Jer	24	44	4	Gång på gång har jag sänt mina tjänare profeterna till er för att säga: »Upphör med dessa vidrigheter, som jag avskyr!« 
Jeremia	Jer	24	44	5	Men de ville inte lyssna, inte höra på; de vände inte om från sin ondska och slutade inte att tända offereld åt andra gudar. 
Jeremia	Jer	24	44	6	Då vällde min vrede och mitt raseri fram och flammade mot Judas städer och mot Jerusalems gator, så att de blev ödelagda och ligger i ruiner än i dag.
Jeremia	Jer	24	44	7	Och nu säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Varför drar ni olycka över er själva? Ni utrotar män och kvinnor, barn och spädbarn ur Juda, så att ingen enda av er blir kvar. 
Jeremia	Jer	24	44	8	Ni väcker min vrede med det ni gör, ni tänder offereld åt andra gudar i Egypten, där ni har bosatt er. Därför skall ni utrotas, därför skall ni bli till en förbannelse och utsättas för hån av alla jordens folk. 
Jeremia	Jer	24	44	9	Har ni glömt allt ont som era fäder har gjort, allt ont som Judas kungar och deras hustrur, som ni själva och era hustrur har gjort i Juda och på Jerusalems gator? 
Jeremia	Jer	24	44	10	Intill denna dag har ni inte visat någon förkrosselse eller fruktan, ni har inte följt min lag och mina stadgar, som jag förelagt er och era fäder. 
Jeremia	Jer	24	44	11	Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag vänder mig mot er för att bringa er olycka och för att utrota hela Juda. 
Jeremia	Jer	24	44	12	Jag skall ta itu med dem som är kvar av Juda, dem som beslutat sig för att bege sig till Egypten och bosätta sig där. De skall alla gå under i Egypten. De skall falla för svärd och förgås av svält. Från den störste till den minste skall de gå under. Genom svärd och svält skall de dö, och de skall bli till en förbannelse och en svordom och utsättas för ödeläggelse och hån. 
Jeremia	Jer	24	44	13	Jag skall straffa dem som bor i Egypten, så som jag straffade Jerusalem, med svärd och svält och pest. 
Jeremia	Jer	24	44	14	Ingen skall bli räddad, ingen skall överleva av dem som är kvar av Juda, av dem som kom till Egypten för att bosätta sig där. Ingen skall återvända till Juda, dit de längtar tillbaka och där de vill leva. Ingen skall återvända, utom några få som blir räddade.
Jeremia	Jer	24	44	15	Då fick Jeremia detta svar av männen, som kände till att deras hustrur tände offereld åt andra gudar, och av den stora skara kvinnor som samlats där, alla som bodde i Patros i Egypten: 
Jeremia	Jer	24	44	16	»Det ord du har talat till oss i Herrens namn tänker vi inte lyda. 
Jeremia	Jer	24	44	17	Vi tänker göra som vi har sagt: tända offereld åt Himladrottningen och utgjuta dryckesoffer åt henne så som vi gjorde förr, vi och våra fäder, våra kungar och stormän, i Judas städer och på Jerusalems gator. Då kunde vi äta oss mätta, vi hade det bra och drabbades inte av någon olycka. 
Jeremia	Jer	24	44	18	Men sedan vi slutade med att tända offereld åt Himladrottningen och utgjuta dryckesoffer åt henne har vi lidit brist på allt, och vi har fallit offer för svärd och för svält.« 
Jeremia	Jer	24	44	19	Och kvinnorna sade: »Vi tänder offereld åt Himladrottningen och utgjuter dryckesoffer åt henne, och det är med våra mäns samtycke som vi bakar offerkakor med hennes bild och utgjuter dryckesoffer åt henne.«
Jeremia	Jer	24	44	20	Jeremia sade till folket, till männen och kvinnorna, alla som hade gett honom detta svar: 
Jeremia	Jer	24	44	21	»De offereldar ni tände i Judas städer och på Jerusalems gator, ni själva och era fäder, era kungar och era stormän och folket i landet, dem har Herren kommit ihåg, han har inte glömt dem. 
Jeremia	Jer	24	44	22	Herren kunde inte längre uthärda era onda gärningar och era vidriga bruk, och därför blev ert land lagt i ruiner. Det utsattes för ödeläggelse och blev till en förbannelse; ingen kan bo där mer – så som nu har skett. 
Jeremia	Jer	24	44	23	Eftersom ni tände offereld och syndade mot Herren, inte lyssnade till honom och inte följde hans lag och hans stadgar och befallningar, har denna olycka drabbat er, så som nu har skett.«
Jeremia	Jer	24	44	24	Jeremia sade till hela folket och till alla kvinnorna: »Hör Herrens ord, alla ni av Judas folk som är i Egypten: 
Jeremia	Jer	24	44	25	Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni kvinnor har nu i handling bekräftat era egna ord: ’Vi tänker hålla våra löften att tända offereld åt Himladrottningen och utgjuta dryckesoffer åt henne.’ Så infria då era löften, förrätta era dryckesoffer! 
Jeremia	Jer	24	44	26	Hör därför Herrens ord, alla ni av Juda folk som bor i Egypten: Jag svär vid mitt höga namn, säger Herren, att ingen judeisk man någonstans i Egypten hädanefter skall nämna mitt namn, ingen skall säga ’Så sant Herren Gud lever’. 
Jeremia	Jer	24	44	27	Jag vakar över dem för att bringa dem olycka och inte lycka. Alla judeiska män i Egypten skall falla offer för svärd och för svält tills alla är borta. 
Jeremia	Jer	24	44	28	Endast några få som undkommer svärdet skall återvända från Egypten till Juda. Så skall alla som är kvar av Juda, de som begett sig till Egypten för att bosätta sig där, inse vems ord som går i uppfyllelse, mitt eller deras. 
Jeremia	Jer	24	44	29	Och detta är det tecken jag ger er, säger Herren, tecknet på att jag skall straffa er på denna plats, för att ni skall inse att mina hotelser mot er skall förverkligas: 
Jeremia	Jer	24	44	30	Så säger Herren: Jag skall utlämna farao Hofra, kungen av Egypten, åt hans motståndare och dödsfiender, så som jag utlämnade Sidkia, kungen av Juda, åt kung Nebukadnessar av Babylonien, hans motståndare och dödsfiende.«
Jeremia	Jer	24	45	1	Detta är vad profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, han som på Jeremias diktamen skrev ner hans ord i en bokrulle under judakungen Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår. 
Jeremia	Jer	24	45	2	Jeremia sade: »Så säger Herren, Israels Gud, om dig, Baruk: 
Jeremia	Jer	24	45	3	Du säger: ’Ve mig, Herren lägger ny smärta till min plåga! Jag är matt av mitt suckande, jag finner ingen ro.’ 
Jeremia	Jer	24	45	4	Ge honom detta svar: Så säger Herren: Vad jag byggt upp bryter jag ner, och vad jag planterat rycker jag upp. Detta gäller hela jorden. 
Jeremia	Jer	24	45	5	Begär du något stort för egen räkning? Gör inte det! Jag låter olycka drabba allt levande, säger Herren. Men jag skall låta dig komma undan med livet, vart du än beger dig.«
Jeremia	Jer	24	46	1	Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om folken.
Jeremia	Jer	24	46	2	Om Egypten. Mot den egyptiske kungen farao Nekos här, som stod vid floden Eufrat, vid Karkemish, och som besegrades av den babyloniske kungen Nebukadnessar under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår i Juda.
Jeremia	Jer	24	46	3	Gör sköldarna redo, ryck fram till strid!
Jeremia	Jer	24	46	4	Spänn för hästarna! Ryttare, sitt upp! Ställ upp i hjälm, låt spjuten blänka, dra på brynjorna!
Jeremia	Jer	24	46	5	Vad är det jag ser? De grips av skräck, de viker tillbaka. Deras hjältar är slagna. De tar till flykten, ser sig inte om. Skräck från alla håll, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	46	6	Den snabbaste kan inte fly, hjälten kommer inte undan. Norrut, vid Eufrat, vacklar de och faller.
Jeremia	Jer	24	46	7	Vem är det som stiger likt Nilen, likt strömmar av brusande vatten?
Jeremia	Jer	24	46	8	Egypten stiger likt Nilen, likt strömmar av brusande vatten. Han tänker: Jag skall stiga, jag skall översvämma jorden, förgöra städerna och alla som bor i dem.
Jeremia	Jer	24	46	9	Framåt, hästar! Vagnar, storma fram! Ryck fram, hjältar, män från Kush och Put med era sköldar, ludeer med spända bågar!
Jeremia	Jer	24	46	10	Den dagen skall vara en hämndens dag, då Herren Gud Sebaot tar hämnd på sina fiender.
Jeremia	Jer	24	46	11	Bege dig till Gilead och hämta balsam, arma jungfru Egypten. Förgäves prövar du många botemedel – det finns ingen läkedom för ditt sår.
Jeremia	Jer	24	46	12	Folken har hört om din skam, ditt klagoskri fyller världen. Hjältarna faller över varandra och stupar tillsammans.
Jeremia	Jer	24	46	13	Detta är det ord som Herren talade till profeten Jeremia, att Nebukadnessar, kungen av Babylonien, skulle komma och besegra Egypten:
Jeremia	Jer	24	46	14	Ropa ut i Egypten, förkunna i Migdol, förkunna i Memfis och Tachpanches: »Fatta posto, gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig!«
Jeremia	Jer	24	46	15	Varför har Apis flytt, varför höll din tjurgud inte stånd? Därför att Herren drev bort honom.
Jeremia	Jer	24	46	16	Den lejda hopen vacklade och föll, och de ropade till varandra: »Kom, låt oss vända tillbaka till vårt folk och det land där vi föddes, undan det härjande svärdet!«
Jeremia	Jer	24	46	17	Ge farao, Egyptens kung, detta öknamn: Bullret som aldrig kom.
Jeremia	Jer	24	46	18	Så sant jag lever, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot, som Tabor bland bergen, som Karmel vid havet är han som kommer.
Jeremia	Jer	24	46	19	Gör dig redo för landsflykt, du folk som bor i Egypten, ty Memfis skall läggas öde, förhärjas, så att ingen kan bo där.
Jeremia	Jer	24	46	20	En grann kviga är Egypten, men en broms kommer farande från norr.
Jeremia	Jer	24	46	21	Och legoknektarna i landet, dessa gödda kalvar, allihop vänder de och flyr. De kan inte hålla stånd, ty olyckans dag är över dem, hemsökelsens stund.
Jeremia	Jer	24	46	22	Hon väser som en orm när deras här rycker an. Som timmerhuggare ger de sig på henne med sina yxor,
Jeremia	Jer	24	46	23	de hugger ner hennes skog, säger Herren. De är otaliga, talrikare än gräshoppor, ingen kan räkna dem.
Jeremia	Jer	24	46	24	Det arma Egypten står där med skam, utlämnat åt folket från norr.
Jeremia	Jer	24	46	25	Herren Sebaot, Israels Gud, säger: Jag straffar Amon från No och farao och Egypten, dess gudar och kungar, både farao och dem som satt sin lit till honom. 
Jeremia	Jer	24	46	26	Jag utlämnar dem åt deras dödsfiender, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter skall landet åter vara bebott som i forna dagar, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	46	27	Var inte rädd, du min tjänare Jakob, var inte förskräckt, du Israel. Jag skall rädda dig ur fjärran land, dina barn ur det land där de är fångna. Jakob skall åter leva trygg, ingen skall hota honom.
Jeremia	Jer	24	46	28	Var inte rädd, du min tjänare Jakob, säger Herren, ty jag är med dig. Jag skall förgöra alla de folk till vilka jag har fördrivit dig. Men dig skall jag inte förgöra. Jag skall tukta dig, men rättvist, jag låter dig inte undgå straff.
Jeremia	Jer	24	47	1	Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om filisteerna, innan farao erövrade Gaza.
Jeremia	Jer	24	47	2	Så säger Herren: Se, vattnet stiger i norr, det blir till en svallande flod. Det översvämmar landet och allt vad där finns, städerna och alla som bor i dem. Människor ropar i nöd, alla som bor i landet jämrar sig,
Jeremia	Jer	24	47	3	när hingstarnas hovar stampar, när vagnarna rasslar och hjulen dånar. Fäderna ser sig inte om efter barnen, deras händer är förlamade.
Jeremia	Jer	24	47	4	Ty dagen är inne då filisteerna skall förintas, då alla som kunde bistå Tyros och Sidon skall utrotas till sista man. Herren skall förinta filisteerna, kvarlevan från Kaftors ö.
Jeremia	Jer	24	47	5	Gazas hjässa blir rakad, Ashkelon förintas. Du kvarleva av anakiterna, hur länge skall du rista dig blodig?
Jeremia	Jer	24	47	6	Ack, du Herrens svärd, när skall du komma till ro? Återvänd till din skida, vila där och var stilla!
Jeremia	Jer	24	47	7	Men hur kan svärdet komma till ro när Herren har gett sin befallning? Mot Ashkelon och mot kustlandet har han beordrat det.
Jeremia	Jer	24	48	1	Om Moab.
Jeremia	Jer	24	48	2	Moabs ära finns inte mer. I Heshbon smiddes onda planer: »Låt oss utrota Moab, det skall inte längre vara ett folk.« Också du, Madmen, skall tystas, svärdet är efter dig.
Jeremia	Jer	24	48	3	Ett klagorop hörs från Horonajim – våld och stor förödelse.
Jeremia	Jer	24	48	4	Moab är krossat, klagoropet hörs ända till Soar.
Jeremia	Jer	24	48	5	Uppför sluttningen mot Luchit går folket gråtande. På vägen ner mot Horonajim hörs klagorop över förödelsen.
Jeremia	Jer	24	48	6	Fly! Rädda livet! Bli som buskar i öknen!
Jeremia	Jer	24	48	7	Eftersom du satte din lit till dina bedrifter och dina skatter skall också du bli erövrad. Kemosh skall föras bort i fångenskap, hans präster och stormän med honom.
Jeremia	Jer	24	48	8	Förhärjaren skall komma till varje stad. Ingen stad skall slippa undan. Dalen skall skövlas, högslätten läggas öde, så som Herren har sagt.
Jeremia	Jer	24	48	9	Res en gravsten över Moab, ty det skall förstöras i grund, dess städer skall läggas öde, så att ingen kan bo där.
Jeremia	Jer	24	48	10	Förbannad den som inte ivrigt utför Herrens verk! Förbannad den som tvekar att bloda ner sitt svärd!
Jeremia	Jer	24	48	11	I trygghet har Moab levt sedan sin ungdom, ostörd likt vin som fått vila på dräggen och inte hällts från kärl till kärl. Han drevs aldrig i landsflykt. Därför har han bevarat sin smak, och hans doft är oförändrad.
Jeremia	Jer	24	48	12	Men det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall skicka vintappare till honom. De skall tappa vinet, de skall tömma hans kärl och krossa krukorna. 
Jeremia	Jer	24	48	13	Moab skall svikas av Kemosh, så som Israel blev sviket av Betel, den gud de litade på.
Jeremia	Jer	24	48	14	Hur kan ni säga: »Vi är hjältar och tappra krigare«?
Jeremia	Jer	24	48	15	Moabs förhärjare rycker fram mot hans städer. De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	48	16	Moabs undergång är nära, olyckan nalkas med stormsteg.
Jeremia	Jer	24	48	17	Ömka honom, ni som är hans grannar, alla ni som känner hans rykte. Säg: »Ack, bräckt är den starka spiran, den praktfulla härskarstaven.«
Jeremia	Jer	24	48	18	Stig ner från ärans höjd och sätt dig i dyngan, du som bor i Divon, ty Moabs förhärjare rycker fram mot dig och förstör dina fästen.
Jeremia	Jer	24	48	19	Ställ dig vid vägen och spana, du som bor i Aroer, fråga honom som flyr och henne som söker rädda sig: »Vad är det som har hänt?«
Jeremia	Jer	24	48	20	Moab är nesligen krossat. Klaga och jämra er! Berätta vid Arnon att Moab är förhärjat.
Jeremia	Jer	24	48	21	Domen har fallit över högslätten, över Holon, Jahas och Mefaat, 
Jeremia	Jer	24	48	22	över Divon, Nebo och Bet Divlatajim, 
Jeremia	Jer	24	48	23	över Kirjatajim, Bet Gamul och Bet Meon, 
Jeremia	Jer	24	48	24	över Keriot och Bosra, över alla städer i Moab, både nära och fjärran.
Jeremia	Jer	24	48	25	Avhugget är Moabs horn, hans makt är bruten, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	48	26	Drick honom full, han har förhävt sig mot Herren. Moab skall spy ner sig och bli till åtlöje också han. 
Jeremia	Jer	24	48	27	Du, Moab, gjorde ju Israel till åtlöje. Blev han kanske ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så hånfullt varje gång du talar om honom?
Jeremia	Jer	24	48	28	Överge era städer och slå er ner bland klipporna, ni som bor i Moab! Gör som duvan som bygger sitt bo inne i gapande klyftor!
Jeremia	Jer	24	48	29	Vi har sett Moabs högmod, det måttlösa, hans högfärd, stolthet och högmod, sett hur han förhävde sig.
Jeremia	Jer	24	48	30	Jag vet hur fräck han är, säger Herren. Skamlöst är hans skrävel, skamlöst allt han gör. 
Jeremia	Jer	24	48	31	Därför jämrar jag mig över Moab, klagar över alla i Moab, suckar över männen i Kir-Heres.
Jeremia	Jer	24	48	32	Mer än över Jaser gråter jag över dig, Sivma, du vinstock. Dina rankor sträckte sig ut över havet, de nådde ända till Jaser. På din frukt och din vinskörd har förhärjaren slagit ner.
Jeremia	Jer	24	48	33	Glädjen och jublet är borta från trädgårdarna, från Moabs land. Jag har tömt pressarna på vin, ingen trampar längre druvorna. Skörderopen har tystnat.
Jeremia	Jer	24	48	34	Heshbon och Elale klagar, deras rop når ända till Jahas, från Soar ända till Horonajim och Eglat Shelishia. Ty också Nimrims vatten skall bli ökenmark. 
Jeremia	Jer	24	48	35	I Moab, säger Herren, skall jag göra slut på dem som offrar på höjderna och tänder offereld åt sina gudar. 
Jeremia	Jer	24	48	36	Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt, ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Och därför har allt de vunnit gått förlorat. 
Jeremia	Jer	24	48	37	Varje hjässa är rakad, varje skägg avklippt. Alla har ristat sina händer blodiga, alla har svept sig i säcktyg. 
Jeremia	Jer	24	48	38	På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan, ty jag har krossat Moab som en kruka ingen vill ha, säger Herren. 
Jeremia	Jer	24	48	39	»Ack, Moab är förstört«, klagar de, »Moab vänder sig bort i skam.« Moab skall bli till åtlöje och skräck för alla sina grannar.
Jeremia	Jer	24	48	40	Ty så säger Herren: Som en örn skall han med utbredda vingar slå ner på Moab.
Jeremia	Jer	24	48	41	Städerna skall falla, fästningarna intas. Den dagen skall Moabs hjältar ängslas som en kvinna i barnsnöd.
Jeremia	Jer	24	48	42	Moab skall utplånas som folk, ty mot Herren har det förhävt sig.
Jeremia	Jer	24	48	43	Fara, fallgrop och fälla väntar er som bor i Moab, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	48	44	Den som flyr faran skall falla i gropen, och den som tar sig upp ur gropen skall fastna i fällan. Ty jag skall låta ett hemsökelsens år drabba dem, drabba Moab, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	48	45	I skuggan av Heshbon står flyktingar utmattade. Eld slog ut från Heshbon, en flamma från Sichons palats. Den förbrände Moabs tinning och hjässan på stridslarmets män.
Jeremia	Jer	24	48	46	Ve dig, Moab! Förlorat är Kemoshs folk! Dina söner har fängslats, dina döttrar förts bort i fångenskap.
Jeremia	Jer	24	48	47	Men jag skall vända Moabs öde i kommande dagar, säger Herren. Så långt domen över Moab.
Jeremia	Jer	24	49	1	Om ammoniterna.
Jeremia	Jer	24	49	2	Men det skall komma en tid, säger Herren, då jag låter ett härskri skalla mot Rabba i ammoniternas land. Det skall bli till en ruinhög, och städerna där omkring skall brännas ner. Israel skall ta arv efter dem som tog hans arv, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	3	Jämra dig, Heshbon, ty Aj är ödelagt, ropa högt, ni Rabbas kvinnor! Klä er i säcktyg och klaga, sarga er med gisslet! Ty Milkom skall föras bort i fångenskap och hans präster och stormän med honom.
Jeremia	Jer	24	49	4	Varför skryter du med din styrka? Din styrka har runnit bort, du trolösa dotter, du som förlitar dig på dina skatter: »Vem vågar anfalla mig?«
Jeremia	Jer	24	49	5	Men jag låter skräcken drabba dig – säger Herren Gud Sebaot – från alla sidor. Ni skall skingras åt alla håll och ingen skall samla de flyende.
Jeremia	Jer	24	49	6	Men sedan skall jag vända ammoniternas öde, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	7	Om Edom.
Jeremia	Jer	24	49	8	Fly! Vänd om! Göm er djupt nere, ni som bor i Dedan! Ty jag låter olyckan drabba Esau, när hans hemsökelses stund är inne.
Jeremia	Jer	24	49	9	Kommer det druvplockare till dig lämnar de ingen efterskörd. Kommer det tjuvar om natten förstör de så mycket de kan.
Jeremia	Jer	24	49	10	Jag genomsöker Esau, avslöjar hans gömställen. Han kan inte hålla sig dold. Förintade är hans barn, hans släkt och hans grannar. Det finns ingen som säger:
Jeremia	Jer	24	49	11	»Lämna dina faderlösa till mig, jag skall dra försorg om dem, dina änkor kan ty sig till mig.«
Jeremia	Jer	24	49	12	Så säger Herren: Om de som inte förtjänar det måste dricka ur bägaren, skulle då du slippa undan? Nej, du skall inte slippa undan, du måste dricka! 
Jeremia	Jer	24	49	13	Jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall utsättas för ödeläggelse och hån och förstörelse och bli till en förbannelse. Och dess lydstäder skall läggas öde för all framtid.
Jeremia	Jer	24	49	14	Ett budskap har jag fått från Herren, en budbärare har sänts ut bland folken: »Gå samman och marschera mot henne! Upp till strid!«
Jeremia	Jer	24	49	15	Se, jag gör dig till det ringaste av folken, föraktat av alla.
Jeremia	Jer	24	49	16	Du förleddes av ditt övermod och av den fruktan du väckte, du som bor bland klyftorna och har ditt tillhåll på bergskrönet. Bygger du ditt näste högt som örnen skall jag ändå störta dig ner därifrån, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	17	Edom skall läggas öde, alla som har sin väg förbi skall bestörta dra efter andan när de ser förstörelsen där. 
Jeremia	Jer	24	49	18	Det skall bli som när Sodom och Gomorra och deras grannstäder ödelades, säger Herren: ingen skall bo där, ingen människa vistas där. 
Jeremia	Jer	24	49	19	Se, likt lejonet som kommer fram ur Jordandalens täta snår ut på ständigt gröna betesmarker skall jag plötsligt jaga bort dem därifrån och välja ut de bästa baggarna till byte. Ty vem är min like? Vem kan ställa mig till svars? Vilken herde kan hålla stånd mot mig? 
Jeremia	Jer	24	49	20	Hör därför vad Herren har beslutat om Edom, vilka planer han gjort upp mot dem som bor i Teman:
Jeremia	Jer	24	49	21	När de faller skall dånet få jorden att bäva, ett skri skall höras ända till Sävhavet.
Jeremia	Jer	24	49	22	Som en örn skall han stiga och med utbredda vingar slå ner på Bosra. Den dagen skall Edoms hjältar ängslas som en kvinna i barnsnöd.
Jeremia	Jer	24	49	23	Om Damaskus.
Jeremia	Jer	24	49	24	Damaskus har tappat modet, vänder sig om och flyr, slagen av skräck, ängslig och plågad likt en födande kvinna.
Jeremia	Jer	24	49	25	Ack, övergiven är den ryktbara staden, glädjens hemvist!
Jeremia	Jer	24	49	26	Nu faller de unga männen på gatorna, alla soldaterna stupar den dagen, säger Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	49	27	Jag skall sätta Damaskus murar i brand, elden skall härja Ben-Hadads borgar.
Jeremia	Jer	24	49	28	Om Kedar och om Hasors kungariken, som erövrades av den babyloniske kungen Nebukadnessar.
Jeremia	Jer	24	49	29	Deras tält och deras hjordar skall tas ifrån dem, deras tältdukar och allt deras bohag. Deras kameler skall föras bort, och man skall ropa till dem: »Skräck från alla håll!«
Jeremia	Jer	24	49	30	Fly! Skynda er bort! Göm er djupt nere, ni som bor i Hasor! säger Herren. Ty Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har fattat ett beslut om er, han har gjort upp en plan mot er.
Jeremia	Jer	24	49	31	Gå till angrepp mot detta trygga folk som lever i ostörd ro, säger Herren. De har varken portar eller bommar där de bor i avskildhet.
Jeremia	Jer	24	49	32	Deras kameler skall tas som byte, deras boskapshjordar som rov. Jag skall skingra dem för alla vindar, folken med håret klippt vid tinningarna. Från alla håll skall jag låta olyckan drabba dem, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	33	Hasor skall bli ett tillhåll för schakaler, en ödemark för all framtid. Ingen skall bo där, ingen människa vistas där.
Jeremia	Jer	24	49	34	Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om Elam, när Sidkia hade blivit kung över Juda:
Jeremia	Jer	24	49	35	Så säger Herren Sebaot: Jag bryter sönder Elams båge, dess främsta vapen.
Jeremia	Jer	24	49	36	Jag släpper lös fyra vindar mot Elam från himlens fyra hörn.
Jeremia	Jer	24	49	37	Jag skall injaga skräck i Elam för dess motståndare och dödsfiender. Jag skall låta olyckan drabba dem, min flammande vrede, säger Herren. Jag skall låta svärdet härja bland dem, tills jag har förintat dem.
Jeremia	Jer	24	49	38	I Elam skall jag resa min tron, och jag skall förgöra kungen och stormännen där, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	49	39	Men i kommande dagar skall jag vända Elams öde, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	50	1	Detta är det ord som Herren talade om Babylonien, kaldeernas land, genom profeten Jeremia.
Jeremia	Jer	24	50	2	Förkunna för folken, ropa ut, höj fälttecknet, förkunna, tig inte, ropa: »Babylon har fallit, Bel står med skam, Marduk har krossats. Avgudarna står med skam, belätena har krossats.«
Jeremia	Jer	24	50	3	Ty ett folk från norr rycker fram och gör landet till en ödemark där ingen kan bo. Både människor och djur flyr och är borta.
Jeremia	Jer	24	50	4	När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall Israels folk komma vandrande, och Judas folk tillsammans med dem. Gråtande skall de söka sig till Herren, sin Gud. 
Jeremia	Jer	24	50	5	De skall fråga efter Sion, de skall vända blicken hitåt. De skall komma och sluta sig till Herren i ett evigt förbund som aldrig skall glömmas. 
Jeremia	Jer	24	50	6	En vilsegången hjord var mitt folk, herdarna förde dem vilse, ledde dem på avvägar i bergen. De strövade från berg till höjd och glömde sin viloplats. 
Jeremia	Jer	24	50	7	Alla som träffade på dem slukade dem, och deras fiender sade: »Vi är utan skuld.« De hade ju syndat mot Herren, han som är deras rätta betesmark och deras fäders hopp.
Jeremia	Jer	24	50	8	Fly från Babylonien, lämna kaldeernas land, och gå som bockar i spetsen för hjorden.
Jeremia	Jer	24	50	9	Nu bådar jag upp en här av väldiga folk och leder dem mot Babylon från landet i norr. De gör sig redo för strid, från norr blir det erövrat. Deras pilar liknar en segerrik hjälte, han återvänder inte med oförrättat ärende.
Jeremia	Jer	24	50	10	Kaldeen skall bli plundrat, plundrarna skall få sitt lystmäte, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	50	11	Ni gläder er och jublar, ni som plundrar min egendom, ja, ni skuttar som kvigor på grönbete och frustar som hingstar.
Jeremia	Jer	24	50	12	Men er mor skall stå med skam och nesa, hon som födde er skall bli vanärad. Hon skall bli det ringaste bland folken – en torr och öde öken.
Jeremia	Jer	24	50	13	För Herrens vredes skull skall Babylon vara obebott, det skall läggas helt öde. Alla som har sin väg förbi skall bestörta dra efter andan när de ser förödelsen där.
Jeremia	Jer	24	50	14	Bågskyttar, gör er redo, anfall Babylon från alla sidor! Skjut mot henne, spara inte på pilarna! Mot Herren har hon syndat.
Jeremia	Jer	24	50	15	Höj härskri mot henne från alla håll! Hon sträcker vapen, hennes torn faller, hennes murar störtar samman. Detta är Herrens hämnd. Ta hämnd på henne, gör med henne så som hon själv har gjort!
Jeremia	Jer	24	50	16	Utrota ur Babylonien dem som sår och dem som går med skäran i skördetiden. Undan det härjande svärdet skall var och en vända hem till sitt folk, var och en fly till sitt land.
Jeremia	Jer	24	50	17	Israel är ett vilsegånget får, jagat av lejon.
Jeremia	Jer	24	50	18	Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall straffa den babyloniske kungen och hans land så som jag straffade den assyriske kungen. 
Jeremia	Jer	24	50	19	Och jag skall föra Israel tillbaka till dess betesmarker, och det skall gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead skall det få äta sig mätt. 
Jeremia	Jer	24	50	20	När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall man söka efter Israels skuld, men den finns inte längre, söka efter Judas synder, men de är borta, ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
Jeremia	Jer	24	50	21	Ryck fram mot landet Meratajim, angrip det, angrip invånarna i Pekod! Hugg ner dem, vig deras sista rest åt förintelse, säger Herren. Gör vad jag har befallt dig!
Jeremia	Jer	24	50	22	Stridslarm i landet och stor förödelse.
Jeremia	Jer	24	50	23	Ack, bräckt och krossad är släggan som slog hela världen. Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken.
Jeremia	Jer	24	50	24	Du lade en snara för dig själv, Babylon, och innan du visste ordet av var du fångad. Du blev ertappad och gripen, ty det var Herren du utmanade.
Jeremia	Jer	24	50	25	Herren har öppnat sin rustkammare och tagit fram sin vredes vapen, ty Herren Gud Sebaot har ett verk att utföra i kaldeernas land.
Jeremia	Jer	24	50	26	Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess kornbodar, skyffla allt i högar och vig det åt förintelse, låt ingenting bli kvar!
Jeremia	Jer	24	50	27	Hugg ner tjurarna, till slaktbänken med dem! Ve dem, deras dag är inne, deras hemsökelses stund.
Jeremia	Jer	24	50	28	Hör hur de flyende räddar sig ut ur Babylonien för att berätta i Sion om Herrens, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel!
Jeremia	Jer	24	50	29	Båda upp bågskyttar mot Babylon, alla som kan spänna en båge! Omringa henne från alla håll, låt ingen komma undan! Ge igen för alla hennes ogärningar, gör med henne så som hon själv har gjort! Hon har satt sig upp mot Herren, mot Israels Helige.
Jeremia	Jer	24	50	30	Därför faller de unga männen på gatorna, alla hennes soldater stupar den dagen, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	50	31	Se, jag vänder mig mot dig, du förmätna, säger Herren Gud Sebaot, ty din dag är inne, din hemsökelses stund.
Jeremia	Jer	24	50	32	Den förmätna snavar och faller och ingen reser henne upp.
Jeremia	Jer	24	50	33	Så säger Herren Sebaot: Förtryckt är Israels folk och Judas folk likaså. De som fört bort dem i fångenskap håller dem kvar och vägrar att släppa dem.
Jeremia	Jer	24	50	34	Men deras befriare är mäktig, Herren Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak och skänker ro åt jorden men oro åt dem som bor i Babylon.
Jeremia	Jer	24	50	35	Svärd mot kaldeerna, säger Herren, mot dem som bor i Babylon, mot dess stormän och visa!
Jeremia	Jer	24	50	36	Svärd mot orakelprästerna, de skall stå där som dårar! Svärd mot dess kämpar, de skall slås av skräck!
Jeremia	Jer	24	50	37	Svärd mot dess hästar och vagnar, mot legoknektarna därinne, de skall bli som kvinnor! Svärd mot dess skattkamrar, de skall plundras!
Jeremia	Jer	24	50	38	Svärd mot dess vatten, de skall torka ut! Ty detta är avgudarnas land, de dyrkar skräckbelätena som besatta.
Jeremia	Jer	24	50	39	Därför skall ökendjur och hyenor bo där, uvar ha sitt tillhåll där. Aldrig mer skall det bebyggas, från släkte till släkte skall det vara obebott. 
Jeremia	Jer	24	50	40	Det skall bli som när Gud ödelade Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren: ingen skall bo där, ingen människa vistas där.
Jeremia	Jer	24	50	41	Se, ett folk kommer från norr, ett väldigt rike och mäktiga kungar reser sig vid världens bortersta hörn.
Jeremia	Jer	24	50	42	De bär båge och sabel, de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Babylon.
Jeremia	Jer	24	50	43	Ryktet når kungen av Babylonien och hans händer förlamas. Han grips av ångest som en kvinna i födslosmärtor.
Jeremia	Jer	24	50	44	Se, likt lejonet som kommer fram ur Jordandalens täta snår ut på ständigt gröna betesmarker skall jag plötsligt jaga bort dem därifrån och välja ut de bästa baggarna till byte. Ty vem är min like? Vem kan ställa mig till svars? Vilken herde kan hålla stånd mot mig? 
Jeremia	Jer	24	50	45	Hör därför vad Herren har beslutat om Babylon, vilka planer han gjort upp mot kaldeernas land:
Jeremia	Jer	24	50	46	Vid ropet »Babylon har fallit« skall jorden bäva, och ett skri skall höras bland folken.
Jeremia	Jer	24	51	1	Så säger Herren:
Jeremia	Jer	24	51	2	Jag skall sända främlingar att tröska Babylonien. De skall utplundra landet. Från alla håll skall de angripa det på olyckans dag.
Jeremia	Jer	24	51	3	Bågskytten skall spänna bågen och brösta sig i sin brynja. Skona inte dess unga män, vig hela hären åt förintelse!
Jeremia	Jer	24	51	4	De skall falla dräpta i kaldeernas land, genomborrade på dess gator.
Jeremia	Jer	24	51	5	Israel och Juda är inte änklingar, inte övergivna av sin Gud, av Herren Sebaot, men deras land är fyllt av skuld inför Israels Helige.
Jeremia	Jer	24	51	6	Fly bort från Babylonien, sätt er i säkerhet, annars drabbar straffet också er. Ty tiden är inne för Herrens hämnd, han vedergäller dem för vad de gjort.
Jeremia	Jer	24	51	7	En gyllene bägare var Babylon i Herrens hand, den gjorde hela världen drucken. Folken drack av vinet i den, därför blev de som galna.
Jeremia	Jer	24	51	8	Plötsligt har Babylon fallit och krossats. Brist ut i klagorop över henne! Hämta balsam till hennes sår, kanske kan det läkas.
Jeremia	Jer	24	51	9	Vi försökte bota Babylon, men hon kunde inte botas. Lämna henne! Låt oss ge oss av var och en till sitt land. Domen över henne når till himlen, den räcker upp till skyarna.
Jeremia	Jer	24	51	10	Herren har fört vår rättvisa sak till seger. Kom, låt oss berätta i Sion vad Herren, vår Gud, har gjort!
Jeremia	Jer	24	51	11	Vässa pilarna, fyll era koger! Herren har uppeggat de mediska kungarna, ty hans avsikt är att förgöra Babylon. Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
Jeremia	Jer	24	51	12	Höj fälttecknet mot Babylons murar! Skärp bevakningen, sätt ut poster, förbered bakhåll! Herren har fattat sitt beslut och sätter nu i verket sina hotelser mot Babylons invånare.
Jeremia	Jer	24	51	13	Du som bor vid väldiga vattendrag och är så rik på skatter, ditt slut har kommit, din väv skärs ner.
Jeremia	Jer	24	51	14	Herren Sebaot har svurit vid sig själv: Jag skall fylla dig med människor, talrika som en gräshoppssvärm. De skall höja ett härskri mot dig.
Jeremia	Jer	24	51	15	Han har gjort världen med sin kraft, grundat jorden med sin visdom och med sin klokhet spänt upp himlen.
Jeremia	Jer	24	51	16	När hans stämma ljuder brusar himlens vatten, han får regnmoln att stiga vid världens ände, han låter blixtar ljunga och regnet falla och sänder ut vindar från sina förråd.
Jeremia	Jer	24	51	17	Alla står där i sin enfald, de förstår ingenting, guldsmeden har svikits av sin gudabild: hans beläten är bländverk, det finns inget liv i dem.
Jeremia	Jer	24	51	18	De är tomhet, löjeväckande ting. I hemsökelsens stund förintas de.
Jeremia	Jer	24	51	19	Sådan är inte han, Jakobs andel, ty det är han som har skapat allt, och Israel är hans egen stam, Herren Sebaot är hans namn.
Jeremia	Jer	24	51	20	Du är min hammare, mitt stridsvapen. Med dig krossar jag folk, med dig förintar jag riken,
Jeremia	Jer	24	51	21	med dig krossar jag häst och ryttare, med dig krossar jag stridsvagn och vagnskämpe,
Jeremia	Jer	24	51	22	med dig krossar jag man och kvinna, med dig krossar jag gammal och ung, med dig krossar jag yngling och flicka,
Jeremia	Jer	24	51	23	med dig krossar jag herde och hjord, med dig krossar jag bonde och oxspann, med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
Jeremia	Jer	24	51	24	Jag skall vedergälla Babylon och alla som bor i Kaldeen för allt det onda de gjort mot Sion inför era ögon, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	25	Nu vänder jag mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden. Jag lyfter min hand mot dig och vältrar ner dig från klipporna och gör dig till ett förbränt berg.
Jeremia	Jer	24	51	26	Från dig skall ingen hämta hörnsten eller grundsten, ty du skall läggas öde för all framtid, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	27	Höj ett fälttecken på jorden, stöt i horn bland folken, invig dem till strid mot Babylon, båda upp riken mot henne – Ararat, Minni och Ashkenas – utse en fältherre mot henne, låt hästarna rycka fram likt svärmar av borstiga gräshoppor.
Jeremia	Jer	24	51	28	Invig folken till strid mot henne, Mediens kungar, dess ståthållare och alla styresmän, hela det välde de härskar över.
Jeremia	Jer	24	51	29	Då bävar jorden och skälver, ty Herrens planer mot Babylonien förverkligas: att lägga landet öde så att ingen kan bo där.
Jeremia	Jer	24	51	30	Babylons kämpar har gett upp sin kamp, de sitter i sina fästen, deras kraft har sinat, de har blivit som kvinnor. Husen har satts i brand, bommarna är bräckta.
Jeremia	Jer	24	51	31	Löpare efter löpare, budbärare efter budbärare kommer från alla håll till kungen av Babylonien med bud att hans stad erövras.
Jeremia	Jer	24	51	32	Flodövergångarna har besatts, bålverken är nerbrända, soldaterna har slagits av skräck.
Jeremia	Jer	24	51	33	Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Det arma Babylon är som en tröskplats som just trampats till. Inom kort är skördetiden inne.
Jeremia	Jer	24	51	34	Nebukadnessar, kungen av Babylonien, slukade mig, han sög ur mig. Han ställde undan mig som ett tomt kärl. Likt en drake svalde han mig, fyllde sin buk med mina läckerheter och drev bort mig.
Jeremia	Jer	24	51	35	Må allt våld, all förstörelse som drabbat mig nu drabba Babylon, säger Sions invånare. Må straffet för mitt utgjutna blod drabba Kaldeens invånare, säger Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	51	36	Därför säger Herren så: Nu tar jag mig an din sak och utkräver hämnd för dig. Jag låter deras hav torka ut och deras källa sina.
Jeremia	Jer	24	51	37	Och Babylon skall bli en stenhög, ett tillhåll för schakaler, en kuslig ödemark, där ingen kan bo.
Jeremia	Jer	24	51	38	De ryter i flock som lejon, morrar som unga lejon.
Jeremia	Jer	24	51	39	Jag skall förvandla deras dryck till gift och dricka dem medvetslösa. De skall falla i evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	40	Som lamm skall jag föra dem till slakt, som baggar och bockar.
Jeremia	Jer	24	51	41	Ack, Sheshak har fallit, hela världens stolthet har intagits. Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken.
Jeremia	Jer	24	51	42	Babylon har dränkts av havet, översvämmats av brusande vågor.
Jeremia	Jer	24	51	43	Dess städer har lagts öde, blivit ett förtorkat ökenland, där ingen kan bo, dit ingen människa färdas.
Jeremia	Jer	24	51	44	Jag straffar Bel i Babylon och sliter ur hans gap vad han slukat. Folken skall inte längre strömma till honom. Också Babylons murar faller.
Jeremia	Jer	24	51	45	Mitt folk, dra ut därifrån, sätt er i säkerhet undan Herrens flammande vrede.
Jeremia	Jer	24	51	46	Tappa inte modet, bli inte skrämda av de rykten som går i landet. Ena året kommer ett rykte, året därpå ett annat, rykten om våld i landet, om härskares kamp mot härskare.
Jeremia	Jer	24	51	47	Ja, det skall komma en tid då jag skall straffa Babylons avgudar. Hela landet skall stå med skam och alla ligga där fallna.
Jeremia	Jer	24	51	48	Himmel och jord och allt som finns där skall jubla över Babylons fall, när förhärjarna tränger in från norr, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	49	Ja, Babylon måste falla för deras skull som har dräpts i Israel, så som för Babylons skull dräpta har fallit över hela jorden.
Jeremia	Jer	24	51	50	Ni som har undkommit svärdet, ge er av, bli inte kvar! Tänk på Herren i fjärran land och minns Jerusalem.
Jeremia	Jer	24	51	51	Vi blev vanärade och hånade, våra ansikten rodnade av skam, när främlingar trängde in i Herrens heliga tempel.
Jeremia	Jer	24	51	52	Men det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall straffa Babylons avgudar och landet skall fyllas av de sårades jämmer.
Jeremia	Jer	24	51	53	Om Babylon så steg upp i himlen och gjorde sin höga fästning ointaglig, skulle ändå mina förhärjare nå dit, säger Herren.
Jeremia	Jer	24	51	54	Ett klagoskri hörs från Babylon, stor är förödelsen i kaldeernas land.
Jeremia	Jer	24	51	55	Ty Herren förhärjar Babylon, han gör slut på dess väldiga larm. Vågorna brusar som en mäktig flod med larmande dån.
Jeremia	Jer	24	51	56	Förhärjaren kommer, han kommer mot Babylon. Hjältarna tas till fånga, deras bågar bräcks. Ty Herren är en hämndens Gud, han vedergäller till fullo.
Jeremia	Jer	24	51	57	Babylons stormän och visa skall jag dricka berusade, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall falla i evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen, han vars namn är Herren Sebaot.
Jeremia	Jer	24	51	58	Så säger Herren Sebaot: Babylons breda mur skall jämnas med marken, dess höga portar sättas i brand. Folkens mödor mynnar ut i intet, allt de slitit för blir eldens rov.
Jeremia	Jer	24	51	59	Detta är det uppdrag profeten Jeremia gav Seraja, son till Neria, Machsejas son, när Seraja följde med judakungen Sidkia till Babylonien i hans fjärde regeringsår. Seraja var kvartermästare. 
Jeremia	Jer	24	51	60	Jeremia skrev i en bokrulle ner alla de olyckor som skulle drabba Babylon, allt detta som är skrivet om Babylon. 
Jeremia	Jer	24	51	61	Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babylon, läs då upp allt som står här. 
Jeremia	Jer	24	51	62	Du skall säga: Herre, du har själv hotat att förstöra denna plats, så att ingen kan bo där, varken människor eller djur; den skall läggas öde för all framtid. 
Jeremia	Jer	24	51	63	När du har läst upp bokrullen skall du binda en sten vid den och kasta den i Eufrat. 
Jeremia	Jer	24	51	64	Sedan skall du säga: Så skall Babylon sjunka och aldrig mer komma upp, på grund av de olyckor som jag låter drabba det.« Så långt Jeremias ord.
Jeremia	Jer	24	52	1	Sidkia var tjugoett år då han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal, Jeremias dotter, från Livna. 
Jeremia	Jer	24	52	2	Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som Jojakim gjort. 
Jeremia	Jer	24	52	3	Och i sin vrede mot Jerusalem och Juda stötte Herren dem till sist ifrån sig. Sidkia bröt med kungen av Babylonien, 
Jeremia	Jer	24	52	4	och under hans nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom den babyloniske kungen Nebukadnessar tågande mot Jerusalem med hela sin här. De inringade staden och kastade upp en vall omkring den. 
Jeremia	Jer	24	52	5	Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår. 
Jeremia	Jer	24	52	6	På nionde dagen i fjärde månaden, när hungersnöden blivit så svår att folket inte hade någonting att äta, 
Jeremia	Jer	24	52	7	inleddes stormningen av staden. Under natten flydde kungen och alla soldaterna och lämnade den omringade staden genom en port mellan de båda murarna invid den kungliga trädgården. De tog vägen mot Jordandalen, 
Jeremia	Jer	24	52	8	men den kaldeiska hären förföljde Sidkia och hann upp honom i öknen vid Jeriko. Då övergav alla hans krigare honom och skingrades. 
Jeremia	Jer	24	52	9	Kaldeerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla i Hamat, och där rannsakades han. 
Jeremia	Jer	24	52	10	Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner inför hans ögon. Också alla stormän i Juda lät han avrätta i Rivla. 
Jeremia	Jer	24	52	11	Därefter lät han sticka ut ögonen på Sidkia. Den babyloniske kungen slog honom i bojor och förde honom till Babylon. Där fick han sitta fängslad tills han dog.
Jeremia	Jer	24	52	12	På tionde dagen i femte månaden – det var i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår i Babylonien – kom Nebusaradan, som var befälhavare för livgardet och en av den babyloniske kungens närmaste män, till Jerusalem. 
Jeremia	Jer	24	52	13	Han brände ner Herrens hus och kungens palats, ja, alla hus i Jerusalem, alla stormanshus, stack han i brand. 
Jeremia	Jer	24	52	14	Och de kaldeiska trupper som stod under hans befäl rev ner alla murar runt Jerusalem. 
Jeremia	Jer	24	52	15	De soldater som var kvar i staden och de som deserterat till den babyloniske kungen fördes bort av gardesbefälhavaren Nebusaradan, liksom de kvarvarande hantverkarna. 
Jeremia	Jer	24	52	16	Men av de fattigaste i landet lämnade gardesbefälhavaren Nebusaradan kvar några som skulle bruka vingårdar och åkrar.
Jeremia	Jer	24	52	17	Kaldeerna slog sönder bronspelarna i Herrens hus, liksom stativen och Havet av brons som fanns där, och förde bort all brons till Babylonien. 
Jeremia	Jer	24	52	18	De tog också grytorna, skovlarna, knivarna, offerskålarna, pannorna och alla andra föremål av brons som använts i gudstjänsten. 
Jeremia	Jer	24	52	19	Gardesbefälhavaren lade beslag på faten, ämbaren, offerskålarna, grytorna, lampställen, pannorna och bägarna, som var av guld eller silver alltigenom. 
Jeremia	Jer	24	52	20	Två pelare, Havet, tolv tjurar av brons under Havet, stativen som kung Salomo lät tillverka för Herrens hus – det gick inte att väga bronsen i alla dessa föremål. 
Jeremia	Jer	24	52	21	Vad de båda pelarna beträffar var de 18 alnar höga och hade en omkrets på tolv alnar; de var ihåliga, och väggarna hade en tjocklek av fyra fingerbredder. 
Jeremia	Jer	24	52	22	Båda hade pelarhuvuden av brons som var fem alnar höga och omgavs av ett flätverk med granatäpplen, allt av brons. 
Jeremia	Jer	24	52	23	Av granatäpplena var 96 synliga; sammanlagt var det 100 granatäpplen runt flätverket.
Jeremia	Jer	24	52	24	Gardesbefälhavaren grep översteprästen Seraja, prästen närmast under honom, Sefanja, och de tre tröskelväktarna. 
Jeremia	Jer	24	52	25	Av dem som fanns i staden grep han den man vid hovet som var krigskommissarie, sju av kungens närmaste män, stabschefens sekreterare, som skrev ut medborgarna till krigstjänst, samt 60 andra män i staden. 
Jeremia	Jer	24	52	26	Gardesbefälhavaren Nebusaradan grep dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. 
Jeremia	Jer	24	52	27	Där lät kungen avliva dem, i Rivla i Hamat. Så fördes Judas folk bort från sitt land.
Jeremia	Jer	24	52	28	Detta är de som bortfördes av Nebukadnessar: under det sjunde året 3 023 judeer, 
Jeremia	Jer	24	52	29	under Nebukadnessars artonde regeringsår 832 personer från Jerusalem 
Jeremia	Jer	24	52	30	och under Nebukadnessars tjugotredje regeringsår 745 judeer som fördes bort av gardesbefälhavaren Nebusaradan – sammanlagt 4 600 personer.
Jeremia	Jer	24	52	31	Under det trettiosjunde året som Judas kung Jojakin var i fångenskap, på tjugofemte dagen i tolfte månaden, blev han benådad av den babyloniske kungen Evil Merodak, samma år som denne blev kung. Han släppte ut honom ur fängelset 
Jeremia	Jer	24	52	32	och behandlade honom vänligt; han gav honom den förnämsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon. 
Jeremia	Jer	24	52	33	Jojakin fick lägga av sin fångdräkt, och sedan åt han alltid vid kungens bord, så länge han levde. 
Jeremia	Jer	24	52	34	Det han behövde för sitt uppehälle fick han regelbundet av den babyloniske kungen, en viss tilldelning för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.
Klagovisorna	Klag	25	1	1	Ack, övergiven ligger hon, den förr så folkrika staden. En änka liknar hon, hon som var främst bland folken. Drottningen bland länder gör nu trältjänst.
Klagovisorna	Klag	25	1	2	Hon gråter bittert i natten, kinden är våt av tårar. Bland alla hennes vänner finns ingen som ger henne tröst. De som stod henne nära har svikit och blivit hennes fiender.
Klagovisorna	Klag	25	1	3	Juda har drivits i landsflykt efter nöd och vedermöda. Nu bor hon bland främmande folk och finner ingen ro. Förföljarna hann upp henne, och ingen flyktväg fanns.
Klagovisorna	Klag	25	1	4	Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer till högtiderna. Hennes portar står övergivna, hennes präster suckar, de unga kvinnorna klagar. Bitter är hennes sorg.
Klagovisorna	Klag	25	1	5	Hennes fiender har tagit makten, hennes motståndare är trygga. Herren har straffat henne för hennes många synder. Hennes barn fick gå i fångenskap, de fördes bort av fienden.
Klagovisorna	Klag	25	1	6	Sion har förlorat all sin prakt. Hennes furstar liknade hjortar som inte funnit bete. Kraftlösa flydde de undan förföljaren.
Klagovisorna	Klag	25	1	7	I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalem de skatter hon ägt sedan forna dagar. När hennes folk föll i fiendehand och ingen kom till hjälp, såg motståndarna på och skrattade åt hennes undergång.
Klagovisorna	Klag	25	1	8	Svårt har Jerusalem syndat, därför väcker hon avsky. De som ärat henne visar nu förakt då de ser henne naken. Hon suckar, hon vänder sig bort.
Klagovisorna	Klag	25	1	9	Orenhet fläckar hennes släp. Aldrig tänkte hon sig ett sådant slut. Ofattbart djupt har hon sjunkit. Ingen tröstar henne. Herre, se mitt elände! Se fiendens triumf!
Klagovisorna	Klag	25	1	10	Fienden sträckte ut handen efter alla hennes skatter. Hon fick se sin helgedom beträdas av hedningar, dem som du hade förbjudit att komma in i din församling.
Klagovisorna	Klag	25	1	11	Hela hennes folk suckar och söker efter mat. Sina skatter byter de mot bröd för att uppehålla livet. Se, Herre, se hur föraktad jag är!
Klagovisorna	Klag	25	1	12	Något sådant har ni aldrig sett, ni som går vägen förbi: när såg ni en plåga sådan som min, den som lades på mig då Herren lät mig lida på sin glödande vredes dag.
Klagovisorna	Klag	25	1	13	Från höjden sände han eld ända ner i mitt innersta. Han gillrade en snara för mina fötter, han stötte bort mig och lämnade mig övergiven, i ständig svaghet.
Klagovisorna	Klag	25	1	14	Han gjorde min synd till ett ok, han lade det på mig, det tynger min nacke. Han har brutit min kraft. Herren har utlämnat mig åt övermakten.
Klagovisorna	Klag	25	1	15	Alla kämpar jag ägde föraktades av Herren. Han samlade ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Herren trampade Juda som druvor i en vinpress.
Klagovisorna	Klag	25	1	16	Därför måste jag gråta, tårar strömmar från mina ögon. Fjärran är de som kunde trösta och ge mig nytt mod. Mina söner ligger slagna, ty fienden var övermäktig.
Klagovisorna	Klag	25	1	17	Sion sträcker ut sina händer, men ingen tröstar henne. Mot Jakob uppbådade Herren grannfolken som fiender. För dem har Jerusalem blivit något som väcker avsky.
Klagovisorna	Klag	25	1	18	Herren har gjort rätt, ty jag trotsade hans bud. Lyssna nu, alla folk, och se min plåga! Mina unga män och kvinnor har förts bort i fångenskap.
Klagovisorna	Klag	25	1	19	Jag kallade på mina älskare, men alla svek mig. Mina präster och äldste gick under i staden då de sökte efter föda för att uppehålla livet.
Klagovisorna	Klag	25	1	20	Herre, se, jag är i nöd! Mitt inre är i uppror, ånger fyller mitt hjärta: jag har trotsat dig. Ute har svärdet dräpt mina barn, inomhus härskar döden.
Klagovisorna	Klag	25	1	21	Alla hör hur jag suckar, men ingen tröstar mig. Fienderna hör om min olycka och gläds över att den är ditt verk. Den dag du förkunnade lät du komma. Men för dem skall det gå som för mig.
Klagovisorna	Klag	25	1	22	Rannsaka deras ogärningar och gör med dem som du har gjort med mig för alla mina synders skull. Jag suckar ständigt, mitt hjärta är tungt.
Klagovisorna	Klag	25	2	1	Ack, i sin vrede har Herren höljt det sköna Sion i mörka moln. Från himlen ner till jorden har han slungat Israels härlighet. Han skonade inte sin fotapall på sin vredes dag.
Klagovisorna	Klag	25	2	2	Skoningslöst skövlade Herren Jakobs städer och byar, raserade i sin vrede alla fästen i Juda. Han störtade och skändade riket och dess furstar.
Klagovisorna	Klag	25	2	3	Han bröt i sin vredes hetta Israels stolta makt, drog bort sin skyddande hand när fienden kom. I Jakob brann han som en eld vars lågor förtärde allt.
Klagovisorna	Klag	25	2	4	Som en fiende spände han bågen, beredd till skott. Som en ovän dödade han alla vi sett på med glädje. Han öste sin harm som eld över sin boning i Sion.
Klagovisorna	Klag	25	2	5	Herren kom som en fiende, han skövlade Israel, skövlade alla dess palats och förstörde dess fästen. Juda fyllde han med jämmer och ve.
Klagovisorna	Klag	25	2	6	Sin boning rev han som ett bräckligt skjul, han förstörde sin helgedom. Herren lät högtid och sabbat falla i glömska i Sion. I sin rasande vrede försköt han konung och präst.
Klagovisorna	Klag	25	2	7	Herren förkastade sitt altare och övergav sitt tempel. Borgmurarna gav han i fiendernas våld. I Herrens hus ljöd deras rop som ropen en högtidsdag.
Klagovisorna	Klag	25	2	8	Herren beslöt att förstöra Sions murar. Han mätte ut för rivning, tvekade inte att skövla. Vallar och murar måste sörja, och nu har de störtat samman.
Klagovisorna	Klag	25	2	9	Stadens portar har sjunkit ner i marken, bommarna har han krossat och bräckt. Konung och furstar är i främmande land, lagen förkunnas inte, profeterna får inte längre syner från Herren.
Klagovisorna	Klag	25	2	10	De äldste i Sion sitter tigande på marken med jord på huvudet och klädda i säckväv. Jerusalems unga kvinnor sänker huvudet mot jorden.
Klagovisorna	Klag	25	2	11	Mina ögon är söndergråtna, mitt inre i uppror. Min livskraft har runnit bort, ty mitt folk går under. Barn och dibarn förgås på stadens gator.
Klagovisorna	Klag	25	2	12	De tigger sina mödrar om bröd och vin. De segnar ner likt sårade på gatorna i staden, de ger upp andan i sina mödrars famn.
Klagovisorna	Klag	25	2	13	Vad skall jag säga om dig, vad skall jag likna dig vid, Jerusalem? Vad skall jag jämföra dig med för att trösta dig, Sion? Din nöd är ändlös som havet – vem kan bota dig?
Klagovisorna	Klag	25	2	14	De syner som dina profeter såg var lögn och bländverk. De visade dig inte din skuld, så att ditt öde kunde vändas. Falska och förledande var deras profetord.
Klagovisorna	Klag	25	2	15	Alla som går vägen förbi klappar hånfullt i händerna. De visslar åt dig, Jerusalem, och skakar på huvudet: »Är detta den stad som kallas den fulländat sköna, all jordens fröjd?«
Klagovisorna	Klag	25	2	16	Alla dina fiender gör grimaser åt dig, de visslar och hångrinar, de ropar: »Vi har nått vårt mål! Detta är dagen vi väntat på, vi har fått uppleva den.«
Klagovisorna	Klag	25	2	17	Herren har utfört sin plan, han har förverkligat sitt ord, vad han beslöt i forna dagar. Han raserade skoningslöst, lät din ovän triumfera och gav din fiende makten.
Klagovisorna	Klag	25	2	18	Ropa högt till Herren, klaga, dotter Sion! Låt tårarna strömma som en flod dag och natt, unna dig ingen vila, låt inte dina ögon få ro.
Klagovisorna	Klag	25	2	19	Stig upp om natten och ropa vid början av varje vakt, töm ut ditt hjärta som vatten, öppna dig inför Herren. Sträck dina händer mot honom i bön för dina barns liv, de som förgås av hunger i varje gathörn.
Klagovisorna	Klag	25	2	20	Se, Herre, och betänk vem du behandlar så! Skall kvinnor äta sina barn, dem som de fött till livet? Skall präster och profeter dödas i Herrens helgedom?
Klagovisorna	Klag	25	2	21	Barn och gamla ligger på marken, ute på gatorna. Mina unga män och kvinnor har fallit för svärdet. Du dräpte dem på din vredes dag, du slaktade skoningslöst.
Klagovisorna	Klag	25	2	22	Du inbjöd som till fest fasor från alla håll. Ingen blev räddad, ingen undkom på Herrens vredes dag. Barnen jag fött och fostrat har fienden dräpt.
Klagovisorna	Klag	25	3	1	Jag är mannen som fått lida under hans vredes gissel.
Klagovisorna	Klag	25	3	2	Han har drivit mig ut i ett mörker utan ljusning.
Klagovisorna	Klag	25	3	3	Mot mig har han lyft sin hand om och om igen.
Klagovisorna	Klag	25	3	4	Han trasade sönder mitt kött och min hud och krossade benen i min kropp.
Klagovisorna	Klag	25	3	5	Han byggde en mur omkring mig, omgav mig med gift och elände.
Klagovisorna	Klag	25	3	6	I mörker låter han mig bo som de sedan länge döda.
Klagovisorna	Klag	25	3	7	Han har stängt in mig så att jag inte kan fly, han har satt tunga bojor på mig.
Klagovisorna	Klag	25	3	8	Hur jag än klagar och ropar lyssnar han inte till min bön.
Klagovisorna	Klag	25	3	9	Med stenblock stängde han vägen för mig, stigen blev oframkomlig.
Klagovisorna	Klag	25	3	10	Han lurade på mig som en björn, som ett lejon i försåt.
Klagovisorna	Klag	25	3	11	Han tvang mig av vägen och sönderslet mig och lät mig ligga övergiven.
Klagovisorna	Klag	25	3	12	Han spände sin båge och ställde mig som mål för sin pil.
Klagovisorna	Klag	25	3	13	Han genomborrade mina njurar med pilar ur sitt koger.
Klagovisorna	Klag	25	3	14	Jag blev till åtlöje för alla människor, jag blev en visa för dem.
Klagovisorna	Klag	25	3	15	Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
Klagovisorna	Klag	25	3	16	Han krossade mina tänder mot stenar och trampade ner mig i gruset.
Klagovisorna	Klag	25	3	17	Du tog bort allt gott ur mitt liv, jag glömde vad lycka var.
Klagovisorna	Klag	25	3	18	Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer, jag hoppas inte längre på Herren.
Klagovisorna	Klag	25	3	19	Tanken på min nöd och hemlöshet är malört och gift.
Klagovisorna	Klag	25	3	20	Den lämnar mig inte, och jag är betryckt.
Klagovisorna	Klag	25	3	21	Detta går mig till sinnes, därför våndas jag.
Klagovisorna	Klag	25	3	22	Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig.
Klagovisorna	Klag	25	3	23	Varje morgon är den ny – stor är din trofasthet.
Klagovisorna	Klag	25	3	24	Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom.
Klagovisorna	Klag	25	3	25	Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom.
Klagovisorna	Klag	25	3	26	Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.
Klagovisorna	Klag	25	3	27	Det är gott för en man att bära ok som ung.
Klagovisorna	Klag	25	3	28	Må han sitta ensam och tyst när Herren lägger oket på.
Klagovisorna	Klag	25	3	29	Må han trycka ansiktet mot marken – kanske finns det ännu hopp.
Klagovisorna	Klag	25	3	30	Må han vända sin kind mot den som slår och bli överöst med hån.
Klagovisorna	Klag	25	3	31	Ty Herren förkastar inte för alltid:
Klagovisorna	Klag	25	3	32	har han plågat, förbarmar han sig åter i sin stora godhet.
Klagovisorna	Klag	25	3	33	Att plåga och pina människor är inte vad han vill.
Klagovisorna	Klag	25	3	34	Att man förtrampar fångarna i landet,
Klagovisorna	Klag	25	3	35	att man vränger rätten för någon inför den Högste,
Klagovisorna	Klag	25	3	36	att en människa vägras sin rätt – skulle Herren inte se det?
Klagovisorna	Klag	25	3	37	Vems ord har skapat allt? Har inte Herren befallt detta?
Klagovisorna	Klag	25	3	38	Kommer inte både ont och gott på den Högstes bud?
Klagovisorna	Klag	25	3	39	Varför klagar då den som är i livet över sina synders lön?
Klagovisorna	Klag	25	3	40	Låt oss pröva och rannsaka vad vi gjort och återvända till Herren.
Klagovisorna	Klag	25	3	41	Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen.
Klagovisorna	Klag	25	3	42	Vi har syndat och trotsat dig, och du har inte förlåtit.
Klagovisorna	Klag	25	3	43	Du har dolt dig i vrede och förföljt oss, dödat utan förskoning.
Klagovisorna	Klag	25	3	44	Du har dolt dig i moln som ingen bön kan genomtränga.
Klagovisorna	Klag	25	3	45	Du har gjort oss till avfall och drav inför alla folk.
Klagovisorna	Klag	25	3	46	Alla våra fiender hångrinar åt oss.
Klagovisorna	Klag	25	3	47	Faror och fällor möter oss, undergång och ofärd.
Klagovisorna	Klag	25	3	48	Tårar strömmar från mina ögon, ty mitt folk går under.
Klagovisorna	Klag	25	3	49	Mina tårar flödar utan avbrott, de skall inte upphöra
Klagovisorna	Klag	25	3	50	förrän Herren blickar ner och ser det från sin himmel.
Klagovisorna	Klag	25	3	51	Det plågar mig att se hur min stads döttrar lider.
Klagovisorna	Klag	25	3	52	Jag blev jagad som en fågel av dem som förföljer mig utan skäl.
Klagovisorna	Klag	25	3	53	De störtade mig levande i graven och kastade stenar på mig.
Klagovisorna	Klag	25	3	54	Vatten stiger över mitt huvud, jag tänker: Jag är förlorad.
Klagovisorna	Klag	25	3	55	Herre, jag åkallar ditt namn ur gravens djup.
Klagovisorna	Klag	25	3	56	Du hör mitt rop – slut inte dina öron för min bön om lindring och hjälp.
Klagovisorna	Klag	25	3	57	Du kommer till mig när jag ropar, du säger: Var inte rädd.
Klagovisorna	Klag	25	3	58	Herre, du för min talan, du ger lösen för mitt liv.
Klagovisorna	Klag	25	3	59	Du ser vilken orätt jag lider, Herre, skaffa mig rätt!
Klagovisorna	Klag	25	3	60	Du ser deras hämndlystnad, alla deras ränker mot mig.
Klagovisorna	Klag	25	3	61	Herre, du hör deras hån, alla deras ränker mot mig,
Klagovisorna	Klag	25	3	62	hur mina fiender viskar och mumlar dagen i ända om mig.
Klagovisorna	Klag	25	3	63	Se hur de gör mig till åtlöje var de än sitter eller står.
Klagovisorna	Klag	25	3	64	Herre, straffa dem som deras gärningar förtjänar!
Klagovisorna	Klag	25	3	65	Förmörka deras sinnen, låt din förbannelse drabba dem!
Klagovisorna	Klag	25	3	66	Förfölj dem i vrede, låt dem inte leva under Herrens himmel!
Klagovisorna	Klag	25	4	1	Ack, guldet har svartnat och mist sin gyllene glans. I gathörnen ligger ädelstenarna strödda.
Klagovisorna	Klag	25	4	2	Sions ädlaste söner, mer värda än rent guld – nu räknas de som lerkärl, som en krukmakares verk.
Klagovisorna	Klag	25	4	3	Till och med schakalen ger di och mättar sina ungar, men mitt folk är en hjärtlös kvinna, grym som strutsen i öknen.
Klagovisorna	Klag	25	4	4	Dibarnets tunga klibbar vid gommen av törst. Barnen tigger om bröd, men ingen ger dem något.
Klagovisorna	Klag	25	4	5	De som förr åt läckerheter svälter ihjäl på gatorna, de som vilade på purpur ligger nu i dyn.
Klagovisorna	Klag	25	4	6	Mitt folks brott var större än synden i Sodom, som ödelades på ett ögonblick utan att röras av människor.
Klagovisorna	Klag	25	4	7	Renare än snö var furstarna, vitare än mjölk, deras kroppar rödare än korall, deras lemmar som safir.
Klagovisorna	Klag	25	4	8	Nu är de svartare än sot, man känner inte igen dem på gatan, huden stramar på dem, torr som trä.
Klagovisorna	Klag	25	4	9	Lyckligare de som stupade för svärd än de som stupar av svält, som tynar bort, sargade av hunger, berövade åkerns gröda.
Klagovisorna	Klag	25	4	10	Ömma mödrar kokade sina egna barn för att få mat när mitt folk gick under.
Klagovisorna	Klag	25	4	11	Herren tömde sin vrede, utgöt sin glödande harm. Han tände en eld i Sion som förtärde staden i grund.
Klagovisorna	Klag	25	4	12	Ingen bland jordens kungar, ingen i hela världen, hade trott att fienden kunde komma inom Jerusalems portar.
Klagovisorna	Klag	25	4	13	Profeternas synder och prästernas brott har vållat detta, de lät oskyldigas blod flyta i staden.
Klagovisorna	Klag	25	4	14	De irrar blinda på gatorna och blir fläckade av blod, de vidrör med kläderna det som är orent.
Klagovisorna	Klag	25	4	15	»Ur vägen! En oren!« ropar man framför dem. »Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!« De irrar omkring på flykt, och folken säger: »Här får de inte stanna.«
Klagovisorna	Klag	25	4	16	Herren själv har skingrat dem, han bryr sig inte om dem längre. Ingen aktning visar man för prästerna, ingen hänsyn för de äldste.
Klagovisorna	Klag	25	4	17	Tills ögonen värkte spanade vi förgäves efter hjälp, spejade från vårt vakttorn efter ett folk som ändå inte kunde rädda oss.
Klagovisorna	Klag	25	4	18	Våra steg bevakas, vi kan inte gå ut. Slutet är nära, vår tid förbi. Ja, slutet är här.
Klagovisorna	Klag	25	4	19	Snabbare än örnar i skyn var våra förföljare. De jagade oss över bergen och låg på lur i öknen.
Klagovisorna	Klag	25	4	20	Herrens smorde, som var vårt liv, blev fångad i deras fallgrop, han i vars skugga vi hoppats få leva bland folken.
Klagovisorna	Klag	25	4	21	Skratta bara och gläd dig, Edom, du som bor i landet Us – också åt dig skall bägaren räckas, du skall bli drucken och visa dig naken.
Klagovisorna	Klag	25	4	22	Ditt straff är avtjänat, Sion, aldrig mer skall han föra dig bort. Men ditt brott skall han straffa, Edom, och avslöja dina synder.
Klagovisorna	Klag	25	5	1	Herre, minns vad vi fått utstå, se hur vi förnedras!
Klagovisorna	Klag	25	5	2	Vår egendom föll i främmande hand, våra hus kom i främlingars ägo.
Klagovisorna	Klag	25	5	3	Vi har blivit faderlösa barn, våra mödrar är som änkor.
Klagovisorna	Klag	25	5	4	Vi får betala för vårt eget vatten, vi måste köpa vår egen ved.
Klagovisorna	Klag	25	5	5	Med oket på nacken pressas vi hårt, vi är trötta men får ingen vila.
Klagovisorna	Klag	25	5	6	Vi gav oss under Egypten och Assyrien för att få bröd att äta.
Klagovisorna	Klag	25	5	7	Våra fäder som syndade är borta, vi måste bära deras skuld.
Klagovisorna	Klag	25	5	8	Slavar regerar oss, ingen räddar oss från dem.
Klagovisorna	Klag	25	5	9	Med fara för livet hämtar vi vårt bröd, hotade av angrepp från öknen.
Klagovisorna	Klag	25	5	10	Som en lerugn flagnar huden av brännande hunger.
Klagovisorna	Klag	25	5	11	De våldtar kvinnorna i Sion och flickorna i Judas städer.
Klagovisorna	Klag	25	5	12	De hänger förnäma män och visar ringaktning för de äldste.
Klagovisorna	Klag	25	5	13	Unga män måste slita med kvarnen, pojkar dignar under bördor av ved.
Klagovisorna	Klag	25	5	14	De gamla samlas inte längre i porten, de unga har slutat att spela.
Klagovisorna	Klag	25	5	15	Glädjen är borta ur hjärtat, dansen har bytts i sorg.
Klagovisorna	Klag	25	5	16	Kransen har fallit från vårt huvud. Ve oss som syndade så!
Klagovisorna	Klag	25	5	17	Därför är vårt hjärta tungt, därför skymmer det för vår syn:
Klagovisorna	Klag	25	5	18	Sions berg ligger öde, där stryker schakaler omkring.
Klagovisorna	Klag	25	5	19	Du, Herre, härskar för evigt, från släkte till släkte står din tron.
Klagovisorna	Klag	25	5	20	Varför har du glömt oss helt och övergett oss för alltid?
Klagovisorna	Klag	25	5	21	För oss åter till dig, så vänder vi åter. Herre, låt allt på nytt bli som förr.
Klagovisorna	Klag	25	5	22	Men du har förkastat oss och rasar mot oss i vrede.
Hesekiel	Hes	26	1	1	Under det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag bodde bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen och jag såg en syn från Gud. 
Hesekiel	Hes	26	1	2	Den femte dagen i månaden – det var under det femte året av kung Jojakins fångenskap – 
Hesekiel	Hes	26	1	3	kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, vid floden Kevar i Kaldeen. Där rörde Herrens hand vid honom.
Hesekiel	Hes	26	1	4	Jag såg en stormvind komma från norr – ett väldigt moln med flammande eld, omstrålat av ljus. Och längst därinne, längst inne i elden, glimmade det som av vitt guld. 
Hesekiel	Hes	26	1	5	Längst därinne tyckte jag mig se fyra varelser. De såg ut så här: de hade mänsklig gestalt, 
Hesekiel	Hes	26	1	6	men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. 
Hesekiel	Hes	26	1	7	Deras ben var raka, fötterna liknade tjurklövar och glänste som blank koppar. 
Hesekiel	Hes	26	1	8	Under vingarna hade de människohänder åt fyra håll. Alla fyra hade ansikten och vingar. 
Hesekiel	Hes	26	1	9	Deras vingar vidrörde varandra. De kunde gå utan att vända sig, var och en gick rakt fram. 
Hesekiel	Hes	26	1	10	Så såg deras ansikten ut: de hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett tjuransikte till vänster och alla fyra ett örnansikte. 
Hesekiel	Hes	26	1	11	Vingarna upptill höll de utbredda: var och en hade två vingar som vidrörde de andras och två som skylde kroppen. 
Hesekiel	Hes	26	1	12	Var och en gick rakt fram. De gick dit andekraften styrde dem, och de vände sig inte när de gick. 
Hesekiel	Hes	26	1	13	Mellan dem syntes något som liknade glödande kol, det fladdrade som fackelsken mellan varelserna. Elden lyste klart, och ur elden sköt blixtar. 
Hesekiel	Hes	26	1	14	Varelserna for av och an likt blixtar.
Hesekiel	Hes	26	1	15	När jag betraktade varelserna fick jag se ett hjul på marken vid var och en av de fyra. 
Hesekiel	Hes	26	1	16	Hjulen gnistrade som krysolit. Alla fyra såg likadana ut och tycktes vara gjorda så, att ett hjul satt inuti ett annat. 
Hesekiel	Hes	26	1	17	De kunde röra sig åt alla fyra hållen, och de vände sig inte när de rörde sig. 
Hesekiel	Hes	26	1	18	Hjulen bestod av fyra lötar, och jag såg att det satt ögon runt om på lötarna. 
Hesekiel	Hes	26	1	19	När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen med dem. Och när varelserna lyfte från marken, lyfte också hjulen. 
Hesekiel	Hes	26	1	20	Varelserna gick dit andekraften styrde dem, och hjulen lyfte alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem. 
Hesekiel	Hes	26	1	21	När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen. När de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de lyfte från marken, lyfte hjulen alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem.
Hesekiel	Hes	26	1	22	Ovanför varelsernas huvuden fanns något som liknade ett valv. Det hade en fruktansvärd glans som av is och välvde sig över deras huvuden. 
Hesekiel	Hes	26	1	23	Under valvet höll de vingarna utsträckta så att de vidrörde de andras, och med två vingar skylde de kroppen. 
Hesekiel	Hes	26	1	24	Jag hörde bruset från deras vingar. När de rörde sig lät det som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst – ett larm som från en krigshär. När de stannade sänkte de vingarna. 
Hesekiel	Hes	26	1	25	Över valvet ovanför deras huvuden hördes ett dån, 
Hesekiel	Hes	26	1	26	och däruppe syntes något som liknade safir. Det såg ut som en tron. Och högst uppe, på det som såg ut som en tron, syntes något som tycktes ha mänsklig gestalt. 
Hesekiel	Hes	26	1	27	Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag att det glimmade som av vitt guld – det liknade en eldkrans – och från det som föreföll vara hans höfter och neråt såg jag något som liknade eld. Han var omstrålad av ljus. 
Hesekiel	Hes	26	1	28	Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus som omstrålade honom. Så tedde sig anblicken av Herrens härlighet. När jag såg detta föll jag ner med ansiktet mot marken. Och jag hörde någon tala.
Hesekiel	Hes	26	2	1	»Människa«, sade han, »res dig upp! Jag vill tala med dig.« 
Hesekiel	Hes	26	2	2	Medan han talade fylldes jag av en andekraft som reste mig upp. Och jag hörde den som talade till mig. 
Hesekiel	Hes	26	2	3	»Människa«, sade han, »jag sänder dig till israeliterna, de trotsiga som trotsar min vilja. Både de och deras fäder har varit upproriska mot mig till den dag som i dag är. 
Hesekiel	Hes	26	2	4/5	Till dessa människor med fräck uppsyn och hårt hjärta sänder jag dig. De är ett motsträvigt folk, men vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ De kommer att inse att en profet har varit hos dem. 
Hesekiel	Hes	26	2	6	Människa! Var inte rädd för dem och bli inte skrämd av vad de säger, även om nässlor och törnen omger dig och du bor bland skorpioner. Bli inte skrämd av vad de säger och var inte rädd för dem. De är ju ett motsträvigt folk. 
Hesekiel	Hes	26	2	7	Men vare sig de lyssnar eller inte skall du framföra mina ord till dem. De är ju ett motsträvigt folk. 
Hesekiel	Hes	26	2	8	Människa! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.«
Hesekiel	Hes	26	2	9	Jag såg en hand sträckas fram mot mig, och handen höll en bokrulle. 
Hesekiel	Hes	26	2	10	Han rullade upp den, och jag såg att den var fullskriven på både framsidan och baksidan. Det som stod skrivet där var klagan, suckar och jämmer.
Hesekiel	Hes	26	3	1	»Människa«, sade han, »ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna.« 
Hesekiel	Hes	26	3	2	Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta. 
Hesekiel	Hes	26	3	3	»Människa«, sade han, »svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den.« Jag åt den, och den smakade sött som honung.
Hesekiel	Hes	26	3	4	»Människa«, sade han sedan, »gå nu till israeliterna och tala till dem med mina ord. 
Hesekiel	Hes	26	3	5	Det är inte till ett folk med svårt eller obegripligt språk du sänds utan till israeliterna, 
Hesekiel	Hes	26	3	6	inte till de många folk vars ord du inte kan förstå, folk med svårt eller obegripligt språk. Om det varit till dem jag sänt dig skulle de ha lyssnat på dig. 
Hesekiel	Hes	26	3	7	Men israeliterna kommer inte att vilja lyssna på dig, de vill ju inte lyssna på mig. Alla har de hårda pannor och hårda hjärtan. 
Hesekiel	Hes	26	3	8	Jag skall göra din uppsyn lika stursk som deras och din panna lika hård. 
Hesekiel	Hes	26	3	9	Jag skall göra din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dem inte skrämma dig. De är ju ett motsträvigt folk.« 
Hesekiel	Hes	26	3	10	Sedan sade han: »Människa! Hör noga på och lägg allt jag säger dig på minnet. 
Hesekiel	Hes	26	3	11	Gå sedan till dina bortförda landsmän och tala till dem. Vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’«
Hesekiel	Hes	26	3	12	En andekraft lyfte mig, och jag hörde bakom mig ett väldigt dån då Herrens härlighet höjde sig från sin plats. 
Hesekiel	Hes	26	3	13	Varelsernas vingar brusade när de vidrörde varandra, och hjulen bredvid dem dundrade – ett väldigt dån. 
Hesekiel	Hes	26	3	14	Andekraften lyfte mig och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd under färden, Herrens hand vilade tungt på mig. 
Hesekiel	Hes	26	3	15	Och jag kom till de bortförda i Tel Aviv, som bodde vid floden Kevar, till den plats där de bodde. Där satt jag hos dem i sju dagar som förstenad.
Hesekiel	Hes	26	3	16	Efter sju dagar kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	3	17	Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. 
Hesekiel	Hes	26	3	18	Om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och du inte har varnat honom eller avrått honom från onda gärningar för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 
Hesekiel	Hes	26	3	19	Men om du varnat den gudlöse och han ändå inte upphör med sin ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv. 
Hesekiel	Hes	26	3	20	Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt när jag lagt en sten i hans väg, skall han dö. Om du inte har varnat honom, skall han dö därför att han syndat. Hans rättfärdiga gärningar skall vara glömda, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 
Hesekiel	Hes	26	3	21	Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han, den rättfärdige, inte syndar, skall han få leva därför att han lydde varningen, och du har räddat ditt liv.
Hesekiel	Hes	26	3	22	Där rörde Herrens hand vid mig. Han sade: »Gå ner i dalen. Jag vill tala med dig där.« 
Hesekiel	Hes	26	3	23	Jag begav mig ner i dalen, och där stod Herrens härlighet, så som jag hade sett den vid floden Kevar. Och jag föll ner med ansiktet mot marken. 
Hesekiel	Hes	26	3	24	Men jag fylldes av en andekraft som reste mig upp. Han sade till mig: »Gå nu hem och stäng in dig. 
Hesekiel	Hes	26	3	25	Människa! De kommer att slå rep omkring dig och binda dig, så att du inte kan gå ut bland dem. 
Hesekiel	Hes	26	3	26	Jag skall låta din tunga klibba fast vid gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett motsträvigt folk. 
Hesekiel	Hes	26	3	27	Men när jag talar med dig skall jag lossa din tunga. Då skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ Den som vill lyssna, han lyssnar, den som inte vill, han låter bli. De är ju ett motsträvigt folk.«
Hesekiel	Hes	26	4	1	Människa! Tag en lertavla och lägg den framför dig. På den skall du rista in en stad, Jerusalem. 
Hesekiel	Hes	26	4	2	Sedan skall du belägra den. Kasta upp en belägringsvall och bygg en stormningsramp, slå upp ett härläger och ställ upp murbräckor omkring den. 
Hesekiel	Hes	26	4	3	Ställ en järnplåt som en vägg av järn mellan dig och staden. Vänd dig mot den, och håll den belägrad. Du skall belägra den, och detta skall vara ett tecken för Israels folk.
Hesekiel	Hes	26	4	4	Lägg dig på vänster sida och bär Israels skuld. Så länge du ligger på den sidan skall du bära Israels skuld. 
Hesekiel	Hes	26	4	5	De år de har syndat gör jag till lika många dagar för dig, 390 dagar. Så länge skall du bära Israels skuld. 
Hesekiel	Hes	26	4	6	När de dagarna har gått skall du lägga dig ner igen, denna gång på höger sida, och bära Judas skuld 40 dagar. En dag för varje år skall du bära den. 
Hesekiel	Hes	26	4	7	Vänd dig sedan med blottad arm mot det belägrade Jerusalem och profetera mot staden. 
Hesekiel	Hes	26	4	8	Jag slår rep omkring dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän din belägringstid är över.
Hesekiel	Hes	26	4	9	Tag vete och korn, bönor och linser, hirs och emmer, blanda det i ett kärl och baka bröd av det. Det skall du ha som föda under den tid du ligger på sidan, 390 dagar. 
Hesekiel	Hes	26	4	10	Den mat du äter måste vägas: 20 siklar om dagen, det är vad du får äta under ett dygn. 
Hesekiel	Hes	26	4	11	Det vatten du skall dricka måste mätas upp: en sjättedels hin är vad du får dricka under ett dygn. 
Hesekiel	Hes	26	4	12	Ät maten i form av kornkakor. Baka dem i allas åsyn, med människoträck som bränsle. 
Hesekiel	Hes	26	4	13	Och Herren sade: »Så skall israeliterna få äta sin mat, oren, bland de folk till vilka jag skall fördriva dem.« – 
Hesekiel	Hes	26	4	14	»Nej, min Herre och Gud«, sade jag, »jag har aldrig gjort mig oren. Aldrig i hela mitt liv har jag ätit kött från självdöda eller rivna djur, och aldrig har orent offerkött kommit i min mun.« 
Hesekiel	Hes	26	4	15	Han svarade: »Jag tillåter dig att använda kospillning i stället för människoträck att baka ditt bröd över.« 
Hesekiel	Hes	26	4	16	Sedan sade han: »Människa! Jag skall låta brödet tryta i Jerusalem. De skall äta sitt uppvägda bröd i ängslan och dricka sitt uppmätta vatten i skräck. 
Hesekiel	Hes	26	4	17	När bröd och vatten tar slut för dem skall de alla gripas av skräck och tyna bort på grund av sin synd.«
Hesekiel	Hes	26	5	1	Människa! Tag ett vasst svärd och drag det som en rakkniv över huvud och skägg. Tag sedan en våg och dela upp det avrakade håret. 
Hesekiel	Hes	26	5	2	En tredjedel skall du bränna upp inne i staden när belägringstiden är över. En tredjedel skall du hugga med svärd utanför murarna. En tredjedel skall du sprida för vinden. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 
Hesekiel	Hes	26	5	3	Men spara några strån och knyt in dem i mantelfliken. 
Hesekiel	Hes	26	5	4	Ytterligare några skall du ta undan och kasta i elden och bränna upp. Därifrån skall elden sprida sig till hela Israels folk.
Hesekiel	Hes	26	5	5	Så säger Herren Gud: Detta är Jerusalem, som jag har satt mitt bland folken, omgivet av främmande länder. 
Hesekiel	Hes	26	5	6	Hon motsatte sig mina stadgar och bud och syndade värre än folken och länderna omkring henne. Mina stadgar förkastade hon, och mina bud följde hon inte. 
Hesekiel	Hes	26	5	7	Därför säger Herren Gud: Ni har varit motsträvigare än de främmande folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina lagar eller ens till de omgivande folkens lagar. 
Hesekiel	Hes	26	5	8	Därför säger Herren Gud: Nu skall jag vända mig mot dig, Jerusalem. I dig skall jag fälla min dom i de främmande folkens åsyn. 
Hesekiel	Hes	26	5	9	På grund av alla dina avskyvärda bruk skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig senare kommer att göra. 
Hesekiel	Hes	26	5	10	Ja, i dig skall föräldrar äta sina barn och barn äta sina föräldrar. Jag skall verkställa min dom över dig, och det som är kvar av dig skall jag sprida för alla vindar. 
Hesekiel	Hes	26	5	11	Du har orenat min helgedom med alla dina vidriga beläten och alla dina avskyvärda bruk, och därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, gå fram som en rakkniv, utan förskoning, utan barmhärtighet. 
Hesekiel	Hes	26	5	12	En tredjedel av ditt folk skall dö av pest och gå under av svält inne i dig. En tredjedel skall falla för svärd utanför murarna. En tredjedel skall jag sprida för alla vindar. Jag skall förfölja dem med draget svärd. 
Hesekiel	Hes	26	5	13	Mitt raseri skall få fritt lopp tills jag släckt min vrede på folket och tagit hämnd. När jag har gett mitt raseri fritt lopp, då skall de inse att jag, Herren, har talat i svartsjuk vrede. 
Hesekiel	Hes	26	5	14	Jag skall lägga dig i ruiner och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring. Alla som går förbi skall se det. 
Hesekiel	Hes	26	5	15	Du skall bli till skam och åtlöje, till skräck och varnagel för folken runt omkring, när jag i ursinnig vrede verkställer min dom och straffar dig. Jag, Herren, har talat. 
Hesekiel	Hes	26	5	16	Jag skall sända svältens grymma pilar mot er, och de skall förgöra er. Jag skall göra svälten värre och värre, jag skall låta brödet tryta. 
Hesekiel	Hes	26	5	17	Jag skall släppa lös svält och grymma vilddjur mot dig, så att du berövas dina barn. Pest och död skall dra fram över dig när jag riktar svärdet mot dig. Jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	6	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	6	2	Människa! Vänd dig mot Israels berg och profetera mot dem: 
Hesekiel	Hes	26	6	3	Israels berg, hör ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Jag skall rikta svärdet mot er och skövla era offerplatser. 
Hesekiel	Hes	26	6	4	Era offeraltaren skall raseras, era rökelsealtaren slås i spillror. Och jag skall vräka era dräpta framför era gudabilder. 
Hesekiel	Hes	26	6	5	Jag skall kasta israeliternas lik framför deras gudabilder, jag skall strö ut era ben kring era altaren. 
Hesekiel	Hes	26	6	6	Överallt där ni bor skall städerna läggas i ruiner och offerplatserna förhärjas. Era offeraltaren skall också raseras och läggas i ruiner, era gudabilder slås i spillror och förstöras, era rökelsealtaren krossas, ja, era verk skall utplånas, 
Hesekiel	Hes	26	6	7	och de dräpta skall falla mitt ibland er. Då skall ni inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	6	8	Några av er skall undkomma svärdet och hamna bland främmande folk och skingras i främmande länder. 
Hesekiel	Hes	26	6	9	Då skall de tänka på mig bland de folk hos vilka de är fångna, tänka på hur jag krossat deras trolösa hjärtan, som vände sig från mig, och deras ögon, som lystet sneglade mot gudabilderna. Och de kommer att avsky sig själva för sina onda gärningar och allt det vidriga de gjort. 
Hesekiel	Hes	26	6	10	Då skall de inse att jag är Herren. Det var inte tomma ord när jag hotade dem med denna olycka.
Hesekiel	Hes	26	6	11	Så säger Herren Gud: Knyt händerna och stampa med fötterna, ropa ut ditt ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort! De skall falla offer för svärd och svält och pest. 
Hesekiel	Hes	26	6	12	Den som är långt borta skall dö av pest, den som är nära skall falla för svärd, den som skonats och blivit kvar skall dö av svält. Så skall jag släcka min vrede på dem. 
Hesekiel	Hes	26	6	13	Då skall de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger slängda bland deras gudabilder och kring deras altaren, på alla höga kullar och alla bergstoppar, under varje grönskande träd och varje lummig terebint, överallt där de burit fram offer med blidkande lukt åt sina gudabilder. 
Hesekiel	Hes	26	6	14	Jag skall lyfta min hand mot dem, och överallt där de bor skall jag göra landet till obygd och ödemark, från öknen ända till Rivla. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	7	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	7	2	Människa! Så säger Herren Gud till Israels land:
Hesekiel	Hes	26	7	3	Slutet är över dig nu, jag släpper lös min vrede mot dig. Jag skall döma dig för dina gärningar, låta dig plikta för det vidriga du gjort.
Hesekiel	Hes	26	7	4	Jag skall inte visa dig förskoning, inte barmhärtighet. Jag skall låta dig plikta för dina gärningar, för allt det vidriga du gjort. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	7	5	Så säger Herren Gud: Olycka skall följa på olycka.
Hesekiel	Hes	26	7	6	Slutet har kommit, slutet har kommit. Slutet är över dig.
Hesekiel	Hes	26	7	7	Undergången nalkas, den nalkas dig som bor i landet. Tiden är inne, dagen är nära – förvirring, inga glädjerop på bergen.
Hesekiel	Hes	26	7	8	Snart skall jag tömma min vrede över dig, släcka min harm på dig. Jag skall döma dig för dina gärningar, låta dig plikta för det vidriga du gjort.
Hesekiel	Hes	26	7	9	Jag skall inte visa förskoning, inte barmhärtighet. Jag skall låta dig plikta för dina gärningar, för allt det vidriga du gjort. Då skall ni inse att det är jag, Herren, som har slagit er.
Hesekiel	Hes	26	7	10	Dagen randas, undergången är nära, den är redan på väg. Laglösheten frodas, övermodet skjuter skott,
Hesekiel	Hes	26	7	11	våldet växer till laglös ondska. Inget skall bli kvar av dem, inget av deras larm, inget av deras prål, inget skall bli kvar av deras överdåd.
Hesekiel	Hes	26	7	12	Tiden är inne, dagen närmar sig. Köparen skall inte glädjas, säljaren inte sörja. Vreden skall kväsa den larmande hopen.
Hesekiel	Hes	26	7	13	Det säljaren sålt skall han aldrig återse, inte i hela sitt liv. Vreden skall kväsa den larmande hopen. För sina synders skull skall alla mista livet.
Hesekiel	Hes	26	7	14	Hornsignalen har ljudit, allting är redo, men ingen drar ut i strid. Min vrede skall kväsa den larmande hopen.
Hesekiel	Hes	26	7	15	Därute härjar svärdet, därinne pest och svält. De som är ute på fälten skall falla för svärdet, de som är inne i staden skall förtäras av svält och pest.
Hesekiel	Hes	26	7	16	Några av dem skall komma undan och fly till bergen likt dalens duvor, men de skall alla dö, var och en för sina synders skull.
Hesekiel	Hes	26	7	17	Alla händer förlamas, det rinner längs alla ben.
Hesekiel	Hes	26	7	18	De sveper sig i säckväv, fasa höljer dem, alla med ansiktet blekt av skam, alla med rakat huvud.
Hesekiel	Hes	26	7	19	Sitt silver kastar de på gatan, deras guld blir avskräde. Deras silver och guld kan inte rädda dem på Herrens vredes dag. Det kan inte stilla deras hunger, inte fylla deras magar. Guld och silver bringade dem på fall.
Hesekiel	Hes	26	7	20	Dess härliga prakt togs i högmodets tjänst, de gjorde av det sina avskyvärda beläten, sina vidriga avgudar. Därför gör jag det till avskräde.
Hesekiel	Hes	26	7	21	Jag skall ge det som rov åt främlingar, som byte åt jordens gudlösa, och de kommer att vanhelga det.
Hesekiel	Hes	26	7	22	Jag skall vända bort ansiktet, och de kommer att vanhelga min klenod. Våldsmän skall tränga in, vanhelga den,
Hesekiel	Hes	26	7	23	slakta och meja ner, ty blodsdomar fälls i landet, och staden är fylld av våld.
Hesekiel	Hes	26	7	24	Jag skall föra dit de grymmaste folken, och de skall ta deras hem. Jag skall krossa de starkas övermod, deras helgedomar skall skändas.
Hesekiel	Hes	26	7	25	När skräcken kommer skall de söka räddning, men ingen räddning finns.
Hesekiel	Hes	26	7	26	Olycka skall följa på olycka, olycksbud på olycksbud. De skall tigga profeten om syner, prästen har ingen vägledning att ge och de äldste inga råd.
Hesekiel	Hes	26	7	27	Kungen skall bära sorgdräkt, fursten klä sig i fasa, folkets händer skall skälva. Så som de handlat skall jag handla med dem, så som de dömt skall jag döma dem.
Hesekiel	Hes	26	8	1	Under det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden, när jag satt i mitt hem med de äldste i Juda hos mig, greps jag där av Herren Guds hand. 
Hesekiel	Hes	26	8	2	Jag såg något som tycktes ha mansgestalt. Från vad som föreföll vara hans höfter och neråt var eld, och från hans höfter och uppåt kom liksom ett klart sken, glimmande som vitt guld. 
Hesekiel	Hes	26	8	3	Han sträckte ut något som såg ut som en hand och grep mig i håret. En andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord, och i en syn från Gud fördes jag till Jerusalem, fram till öppningen i den inre porten, den som vetter mot norr. Det är där den bild står som väcker Herrens svartsjuka vrede. 
Hesekiel	Hes	26	8	4	Och där var Israels Guds härlighet, likadan som jag hade sett den i dalen.
Hesekiel	Hes	26	8	5	»Människa«, sade han till mig, »vänd blicken mot norr.« Jag vände blicken mot norr och såg då norr om porten ett altare, och själva vredesbilden stod vid ingången. 
Hesekiel	Hes	26	8	6	»Människa«, sade han till mig, »ser du vad de gör? De vidrigheter israeliterna bedriver här är så oerhörda att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se ännu värre vidrigheter.«
Hesekiel	Hes	26	8	7	Han förde mig till öppningen mot förgården, och där såg jag ett hål i väggen. 
Hesekiel	Hes	26	8	8	»Människa«, sade han till mig, »bryt dig igenom väggen.« Jag bröt mig igenom väggen, och där såg jag en dörröppning. 
Hesekiel	Hes	26	8	9	»Gå in och se vilka ohyggliga vidrigheter de bedriver här«, sade han. 
Hesekiel	Hes	26	8	10	Jag gick in, och där såg jag alla slags avskyvärda ting, bilder av kräldjur och kreatur, och israeliternas alla avgudabilder ristade på väggarna runt omkring. 
Hesekiel	Hes	26	8	11	Framför dem stod sjuttio av Israels äldste, däribland Jaasanja, Shafans son. Var och en höll ett rökelsekar i handen, och upp steg ett doftande moln av rökelse. 
Hesekiel	Hes	26	8	12	»Människa«, sade han till mig, »ser du vad Israels äldste har för sig i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Herren ser oss inte, Herren har övergett landet, säger de.« 
Hesekiel	Hes	26	8	13	Sedan sade han: »Du skall få se dem bedriva ännu värre vidrigheter.«
Hesekiel	Hes	26	8	14	Han förde mig till öppningen i den port som vetter mot norr och leder till Herrens hus. Där satt några kvinnor och begrät Tammuz. 
Hesekiel	Hes	26	8	15	»Ser du, människa?« sade han. »Men du skall få se vidrigheter ännu värre än dessa.«
Hesekiel	Hes	26	8	16	Han förde mig till den inre förgården till Herrens hus. Där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhallen och altaret, stod ungefär tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel, och med ansiktet mot öster föll de ner och tillbad solen i öster. 
Hesekiel	Hes	26	8	17	»Ser du, människa?« sade han. »Inte nog med de vidrigheter folket i Juda bedriver här, de begår också våldsdåd överallt i landet och har gång på gång väckt min vrede. Och nu sticker de vinrankan i näsan på mig! 
Hesekiel	Hes	26	8	18	Jag skall gå till verket med vrede, utan förskoning, utan barmhärtighet. Hur högt de än ropar till mig skall jag inte lyssna.«
Hesekiel	Hes	26	9	1	Jag hörde honom ropa med hög röst: »Nu skall straffet drabba staden. Grip era dödsbringande vapen!« 
Hesekiel	Hes	26	9	2	Då kom sex män från den övre porten, den som vetter mot norr, var och en med stridsyxa i hand. Bland dem gick en man klädd i linnekläder och med skrivdon i bältet. De gick fram och ställde sig vid kopparaltaret. 
Hesekiel	Hes	26	9	3	Israels Guds härlighet hade nu lyft sig från keruben som den vilat på och flyttat sig till templets tröskel. Han ropade på mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet. 
Hesekiel	Hes	26	9	4	»Gå genom staden, genom Jerusalem«, sade Herren till honom, »och rita ett tecken i pannan på dem som suckar och stönar över alla de vidrigheter som bedrivs där.« 
Hesekiel	Hes	26	9	5	Och till de andra hörde jag honom säga: »Följ honom genom staden och slå ihjäl, utan förskoning, utan barmhärtighet. 
Hesekiel	Hes	26	9	6	Döda gammal och ung, barn och kvinnor, förgör dem, men rör ingen som bär tecknet. Börja vid min helgedom.« Då började de med männen, de äldste, som stod framför templet. 
Hesekiel	Hes	26	9	7	»Orena templet och fyll förgårdarna med dräpta«, sade han till dem, »gå sedan ut i staden och slå ihjäl.« 
Hesekiel	Hes	26	9	8	De gjorde så, och jag blev ensam kvar. Jag föll ner med ansiktet mot marken och ropade: »Ack, Herre, min Gud, tänker du förgöra allt som finns kvar av Israel och tömma din vrede över Jerusalem?« 
Hesekiel	Hes	26	9	9	Han svarade mig: »Israels och Judas skuld är oerhörd. Blod flyter i landet och laglöshet härskar i staden. Herren har övergett landet, Herren ser ingenting, säger de. 
Hesekiel	Hes	26	9	10	Därför visar jag ingen förskoning, ingen barmhärtighet. Jag skall låta dem plikta för vad de gjort.«
Hesekiel	Hes	26	9	11	Mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet återvände nu och meddelade: »Jag har gjort som du befallde.«
Hesekiel	Hes	26	10	1	Jag såg att det ovanför valvet över kerubernas huvuden fanns något som liknade safir. Något som tycktes likna en tron syntes ovanför dem. 
Hesekiel	Hes	26	10	2	Han sade till mannen i linnekläder: »Gå in mellan ringarna under keruben och ta händerna fulla med glödande kol från utrymmet mellan keruberna, och sprid dem över staden.« Och jag såg honom gå in. 
Hesekiel	Hes	26	10	3	Keruberna stod söder om templet när mannen gick in. Och molnet fyllde den inre förgården. 
Hesekiel	Hes	26	10	4	När Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till templets tröskel fylldes templet av molnet och förgården av strålglansen från Herrens härlighet. 
Hesekiel	Hes	26	10	5	Ända ut på den yttre förgården hördes bruset från kerubernas vingar. Det lät som när Gud den Väldige talar. 
Hesekiel	Hes	26	10	6	Då han befallde mannen i linnekläder att hämta eld från utrymmet mellan ringarna, mellan keruberna, gick mannen in där och ställde sig vid ett av hjulen. 
Hesekiel	Hes	26	10	7	Keruben sträckte då ut handen mot elden som brann mellan keruberna, tog av glöden och lade i händerna på den linneklädde. Han tog emot elden och gick därifrån. 
Hesekiel	Hes	26	10	8	Under vingarna på keruberna syntes något som såg ut som människohänder.
Hesekiel	Hes	26	10	9	Jag såg att det bredvid keruberna fanns fyra hjul, ett vid varje kerub. Hjulen gnistrade som krysolit. 
Hesekiel	Hes	26	10	10	Till utseendet var alla fyra likadana. Det var som om ett hjul satt inuti ett annat. 
Hesekiel	Hes	26	10	11	De kunde röra sig åt alla fyra hållen, men de vände sig inte när de rörde sig. De gick i samma riktning som den främste, och de vände sig inte när de rörde sig. 
Hesekiel	Hes	26	10	12	Överallt på deras kroppar, på ryggen, händerna och vingarna, och runt de fyra hjulen satt det ögon. 
Hesekiel	Hes	26	10	13	Det var dessa hjul som jag hade hört kallas ringar. 
Hesekiel	Hes	26	10	14	Var och en hade fyra ansikten. Det första ansiktet var ett kerubansikte, det andra var ett människoansikte, det tredje ett lejonansikte och det fjärde ett örnansikte. 
Hesekiel	Hes	26	10	15	Keruberna höjde sig. Det var samma varelser som jag sett vid floden Kevar. 
Hesekiel	Hes	26	10	16	När keruberna rörde sig, rörde sig också hjulen. Och när keruberna lyfte vingarna för att höja sig från marken rullade hjulen inte bort från dem. 
Hesekiel	Hes	26	10	17	När de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig hjulen tillsammans med dem eftersom varelsernas kraft fanns i dem.
Hesekiel	Hes	26	10	18	Herrens härlighet lämnade nu templets tröskel och stannade ovanför keruberna. 
Hesekiel	Hes	26	10	19	Keruberna lyfte vingarna och höjde sig från marken. Och jag såg dem ge sig i väg, och hjulen höjde sig alldeles som de. De stannade vid ingången till den östra tempelporten, och ovanpå dem vilade Israels Guds härlighet. 
Hesekiel	Hes	26	10	20	Det var samma varelser som jag sett under Israels Gud vid floden Kevar. Och jag förstod att de var keruber. 
Hesekiel	Hes	26	10	21	Var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar, och under vingarna satt något som liknade människohänder. 
Hesekiel	Hes	26	10	22	Deras ansikten såg ut som de ansikten jag sett vid floden Kevar. Var och en av dem gick rakt fram.
Hesekiel	Hes	26	11	1	En andekraft lyfte mig och förde mig till den östra tempelporten, den som vetter mot öster. Vid ingången till porten stod tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, folkets ledare. 
Hesekiel	Hes	26	11	2	»Människa! Detta är de män som smider ränker och välver onda planer här i staden«, sade han till mig. 
Hesekiel	Hes	26	11	3	»Det är de som tänker: ’Nu behöver inga hus byggas. Staden är grytan, vi är köttet.’ 
Hesekiel	Hes	26	11	4	Profetera därför mot dem, människa, profetera!« 
Hesekiel	Hes	26	11	5	Då föll Herrens ande över mig, och han befallde mig att säga: »Så säger Herren: Så tänker ni, israeliter, jag vet vad som rör sig inom er. 
Hesekiel	Hes	26	11	6	Många har ni dräpt här i staden, gatorna har ni fyllt med lik. 
Hesekiel	Hes	26	11	7	Därför säger Herren Gud: De dräpta som ni har hopat här är köttet, staden är grytan. Men er skall jag föra bort härifrån. 
Hesekiel	Hes	26	11	8	Svärdet fruktar ni, och svärdet skall jag rikta mot er, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	11	9	Jag skall föra bort er härifrån och prisge er åt främlingar. Och jag skall verkställa min dom över er. 
Hesekiel	Hes	26	11	10	För svärd skall ni falla. Vid Israels gräns skall min dom drabba er. Då skall ni inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	11	11	Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Vid Israels gräns skall min dom drabba er. 
Hesekiel	Hes	26	11	12	Då skall ni inse att jag är Herren, ni som inte följde mina bud och inte höll er till mina lagar utan till de omgivande folkens lagar.«
Hesekiel	Hes	26	11	13	Medan jag profeterade dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner med ansiktet mot marken och ropade med hög röst: »Ack, Herre, min Gud, tänker du förinta det som är kvar av Israel?«
Hesekiel	Hes	26	11	14	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	11	15	Människa! Om alla dina bröder och fränder, om hela Israels folk, säger invånarna i Jerusalem: »De är långt borta från Herren. Landet har givits åt oss som arv och egendom.« 
Hesekiel	Hes	26	11	16	Säg därför: Så säger Herren Gud: Ja, jag har fört dem långt bort bland folken och skingrat dem i främmande länder. Men jag har varit något av en helgedom för dem i de länder där de befinner sig. 
Hesekiel	Hes	26	11	17	Säg därför: Så säger Herren Gud: Jag skall samla in er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er skall jag ge Israels land.
Hesekiel	Hes	26	11	18	När de har återvänt dit skall de avlägsna alla vidriga beläten och alla avskyvärda bruk. 
Hesekiel	Hes	26	11	19	Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, 
Hesekiel	Hes	26	11	20	så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 
Hesekiel	Hes	26	11	21	Men de som håller fast vid sina vidriga beläten och avskyvärda bruk, dem skall jag låta plikta för vad de har gjort, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	11	22	Keruberna lyfte vingarna och hjulen följde med, och Israels Guds härlighet vilade ovanpå keruberna. 
Hesekiel	Hes	26	11	23	Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om den. 
Hesekiel	Hes	26	11	24	En andekraft lyfte mig, och i en syn ingiven av Guds ande förde den mig till Kaldeen, till de bortförda. Sedan försvann synen, 
Hesekiel	Hes	26	11	25	och jag berättade för dem allt vad Herren låtit mig se.
Hesekiel	Hes	26	12	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	12	2	Människa! Du lever bland ett motsträvigt folk. De har ögon att se med, men de ser inte. De har öron att höra med, men de hör inte. De är ju ett motsträvigt folk. 
Hesekiel	Hes	26	12	3	Därför skall du, människa, mitt på dagen och i deras åsyn göra i ordning en sådan packning som förvisade brukar ha och i deras åsyn dra bort från platsen där du bor till en annan plats. Om de nu lägger märke till det – de är ju ett motsträvigt folk. 
Hesekiel	Hes	26	12	4	Mitt på dagen och i deras åsyn skall du bära ut din packning som om du skulle förvisas. På kvällen och i deras åsyn ger du dig sedan av som förvisade brukar göra. 
Hesekiel	Hes	26	12	5	I deras åsyn skall du göra ett hål i muren och bära ut din packning genom det. 
Hesekiel	Hes	26	12	6	Lyft upp den på axeln i deras åsyn och dra bort med den i skymningen. Täck över ansiktet, så att du inte ser landet. Jag gör dig till ett tecken för israeliterna.
Hesekiel	Hes	26	12	7	Jag gjorde så som jag hade blivit befalld. Mitt på dagen bar jag ut min packning som om jag skulle förvisas. På kvällen gjorde jag med händerna ett hål i muren, och i deras åsyn drog jag bort i skymningen med packningen som jag lyft upp på axeln.
Hesekiel	Hes	26	12	8	På morgonen kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	12	9	Människa! Israeliterna, det motsträviga folket, säger ju till dig: »Vad är det du gör?« 
Hesekiel	Hes	26	12	10	Svara dem: Så säger Herren Gud: Denna profetia gäller Jerusalem och alla israeliter där. 
Hesekiel	Hes	26	12	11	Säg: Jag är ett tecken för er. Så som jag har gjort, så skall det ske med dem. De skall förvisas, de skall föras bort. 
Hesekiel	Hes	26	12	12	Fursten som är bland dem skall i skymningen lyfta upp sin packning på axeln och ge sig av. Man skall göra ett hål i muren, så att packningen kan bäras ut, och han skall täcka över ansiktet, så att han inte ser landet. 
Hesekiel	Hes	26	12	13	Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylonien, kaldeernas land, men han kommer inte att kunna se det landet. Och där skall han dö. 
Hesekiel	Hes	26	12	14	Hela hans följe, hans medhjälpare och hans trupper, skall jag sprida för alla vindar, och jag skall förfölja dem med draget svärd. 
Hesekiel	Hes	26	12	15	När jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder, då skall de inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	12	16	Men några av dem skall jag låta undkomma svärd och svält och pest, så att de kan berätta om sina vidriga gärningar för de folk som de kommer till. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	12	17	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	12	18	Människa! Ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med oro och ängslan. 
Hesekiel	Hes	26	12	19	Säg till folket i landet: Så säger Herren Gud om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd i ängslan och dricka sitt vatten i skräck. Ty landet skall ligga öde och folktomt på grund av invånarnas alla våldsdåd. 
Hesekiel	Hes	26	12	20	Städer där människor bott skall ligga i ruiner och landet skall vara en ödemark. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	12	21	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	12	22	Människa! Vad är det för ett talesätt ni har i Israel: Tiden går och inga syner slår in. 
Hesekiel	Hes	26	12	23	Säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall göra slut på det talesättet. Det skall aldrig mer brukas i Israel. Säg i stället till dem: Tiden är inne och alla syner blir verklighet. 
Hesekiel	Hes	26	12	24	Inga falska syner och insmickrande spådomar skall längre finnas bland israeliterna. 
Hesekiel	Hes	26	12	25	Vilket ord jag, Herren, än uttalar kommer det att gå i uppfyllelse. Det kommer inte att dröja länge. I er egen tid, motsträviga folk, kommer jag att uttala mitt ord och låta det gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	12	26	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	12	27	Människa! Israeliterna säger: »Hans syn gäller en annan tid, det är om en avlägsen framtid han profeterar.« 
Hesekiel	Hes	26	12	28	Säg till dem: Så säger Herren Gud: Det kommer inte att dröja länge förrän mitt ord, det ord jag uttalar, går i uppfyllelse, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	13	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	13	2	Människa! Profetera mot de profeter som profeterar i Israel, säg till dem som profeterar sina egna ingivelser: Hör ordet från Herren: 
Hesekiel	Hes	26	13	3	Så säger Herren Gud: Ve de narraktiga profeter som följer sin egen inbillning och inga syner har haft. 
Hesekiel	Hes	26	13	4	Dina profeter, Israel, har blivit som schakaler bland ruiner. 
Hesekiel	Hes	26	13	5	Ni har inte ställt er i bräscherna i muren, och ni har inte byggt upp muren till skydd för israeliterna, så att de kan hålla stånd i kampen på Herrens dag. 
Hesekiel	Hes	26	13	6	Deras syner är falska och deras spådomar lögn. »Detta är Herrens ord«, säger de, trots att Herren inte har sänt dem. Ändå väntar de sig att han skall låta deras ord gå i uppfyllelse. 
Hesekiel	Hes	26	13	7	Men de syner ni ser är falska, de spådomar ni uttalar är lögn! »Detta är Herrens ord«, säger ni, trots att jag inte har talat. 
Hesekiel	Hes	26	13	8	Därför säger Herren Gud: Eftersom era ord är falska och era syner lögn skall jag gripa in mot er. Detta är Herren Guds ord. 
Hesekiel	Hes	26	13	9	Jag skall slå ner på de profeter vars syner är falska och vars spådomar är lögn. De skall inte få tillhöra mitt folks församling, inte skrivas in i israeliternas släktregister och aldrig få komma till Israels land. Då skall ni inse att jag är Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	13	10	De har fört mitt folk vilse och sagt: »Allt är väl«, trots att allt inte var väl. De kalkar den vägg som folket har rest. 
Hesekiel	Hes	26	13	11	Säg därför till dem som stryker på kalken: Väggen skall falla! Slagregn skall komma, hagel vräka ner, stormvinden bryta lös. 
Hesekiel	Hes	26	13	12	Och när väggen faller skall man fråga er: »Var är nu kalken ni strök på?« 
Hesekiel	Hes	26	13	13	Därför säger Herren Gud: I min vrede skall jag släppa stormvinden lös, mitt raseri skall få slagregn att falla och min vrede förgörande hagel. 
Hesekiel	Hes	26	13	14	Jag skall riva väggen ni kalkat och jämna den med marken, så att dess grundstenar blottas. Och när staden faller skall ni gå under där. Då skall ni inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	13	15	Jag skall ge mitt raseri fritt lopp, mot väggen och mot dem som kalkade den. Jag skall säga till er: Borta är väggen, borta är de som kalkade den, 
Hesekiel	Hes	26	13	16	de profeter i Israel som predikade om Jerusalem och i sina syner såg att allt var väl, trots att allt inte var väl, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	13	17	Människa! Vänd dig mot de kvinnor bland ditt folk som framträder som profeter med sina egna ingivelser. Profetera mot dem 
Hesekiel	Hes	26	13	18	och säg: Så säger Herren Gud: Ve er som syr band för alla handleder och gör slöjor åt alla, stora som små, för att fånga in människor. Skall ni fånga in människor till skada för mitt folk och låta andra leva till gagn för er själva? 
Hesekiel	Hes	26	13	19	För en handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni vill bringa död åt dem som inte skall dö och liv åt dem som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögner. 
Hesekiel	Hes	26	13	20	Därför säger Herren Gud: Jag skall ta itu med de band som ni fångar in människor med. Jag skall slita dem från era armar, och de människor ni har fångat skall jag släppa fria. 
Hesekiel	Hes	26	13	21	Jag skall slita sönder era slöjor och rycka mitt folk ur ert grepp, ni skall inte längre ha dem i ert våld som ett byte. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	13	22	Utan anledning plågade ni den rättfärdige, men jag har aldrig plågat honom. Och i stället för att rädda den gudlöses liv uppmuntrade ni honom att fortsätta med sina onda gärningar. 
Hesekiel	Hes	26	13	23	Därför är det nu slut med era falska syner och spådomar. Jag skall rycka mitt folk ur ert grepp. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	14	1	Några av Israels äldste uppsökte mig och satte sig framför mig. 
Hesekiel	Hes	26	14	2	Då kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	14	3	Människa! Dessa män hänger sig åt sina avgudabilder, de ägnar sig åt den synd som blir deras fall. Skulle jag låta dem fråga mig om råd? 
Hesekiel	Hes	26	14	4	Tala nu till dem och säg: Så säger Herren Gud: Om någon israelit hänger sig åt sina avgudabilder och ägnar sig åt den synd som blir hans fall men ändå vänder sig till en profet, skall jag, Herren, själv svara honom som hans avguderi förtjänar. 
Hesekiel	Hes	26	14	5	Jag skall sätta skräck i israeliterna, ty de har alla övergett mig för sina avgudabilders skull.
Hesekiel	Hes	26	14	6	Säg nu till israeliterna: Så säger Herren Gud: Vänd om! Vänd er bort från era avgudabilder, vänd er bort från alla era vidrigheter. 
Hesekiel	Hes	26	14	7	Ty om någon israelit eller invandrare i Israel vänder mig ryggen och hänger sig åt sina avgudabilder och ägnar sig åt den synd som blir hans fall men ändå går till en profet och ber honom rådfråga mig, skall jag, Herren, själv svara honom. 
Hesekiel	Hes	26	14	8	Jag skall ta itu med den mannen och göra honom till en visa och ett varnande exempel, och jag skall utstöta honom ur mitt folk. Då skall ni inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	14	9	Men om profeten förleds till att tala, är det jag, Herren, som har förlett den profeten. Jag skall lyfta min hand mot honom och utplåna honom ur mitt folk Israel. 
Hesekiel	Hes	26	14	10	Bägge skall de få sitt straff, profeten och den som frågat honom skall få samma straff, 
Hesekiel	Hes	26	14	11	så att israeliterna inte längre irrar bort från mig, inte längre orenar sig med alla sina synder. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	14	12	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	14	13	Människa! Om ett land syndade mot mig med trolösa handlingar och jag lyfte min hand mot det och lät brödet tryta och sände svält över landet och utrotade människor och boskap, 
Hesekiel	Hes	26	14	14	och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle dessa tre män med all sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	14	15	Eller om jag lät grymma vilddjur härja i landet och döda alla, så att det blev en ödemark där ingen vågade färdas på grund av vilddjuren, 
Hesekiel	Hes	26	14	16	och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda ens sina söner och döttrar. Endast de själva skulle bli räddade, och landet skulle bli en ödemark. 
Hesekiel	Hes	26	14	17	Eller om jag riktade svärdet mot landet, om jag befallde det att härja i landet och jag utrotade människor och boskap, 
Hesekiel	Hes	26	14	18	och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda sina söner och döttrar. Endast de själva skulle bli räddade. 
Hesekiel	Hes	26	14	19	Eller om jag sände pest mot landet och tömde min dödande vrede över det och utrotade människor och boskap, 
Hesekiel	Hes	26	14	20	och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda ens sin son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara rädda sina egna liv.
Hesekiel	Hes	26	14	21	Så säger Herren Gud: När jag har sänt mina fyra hårdaste straff mot Jerusalem – svärd och svält, vilddjur och pest – för att utrota människor och boskap, 
Hesekiel	Hes	26	14	22	skall det ändå finnas några som har överlevt och som kommer till er tillsammans med sina söner och döttrar. Och när ni ser hur de lever och handlar kommer ni att finna tröst för det onda jag har låtit drabba Jerusalem, för allt jag har låtit drabba staden. 
Hesekiel	Hes	26	14	23	Det skall bli en tröst för er att se hur de lever och handlar. Då skall ni inse att det inte var utan orsak som jag gjorde vad jag gjorde där, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	15	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	15	2	Människa! Vad utmärker vinstocken framför de andra träden, vinrankan som ett träd bland andra? 
Hesekiel	Hes	26	15	3	Kan trä från den användas till något, kan man ens göra en knagg att hänga saker på? 
Hesekiel	Hes	26	15	4	Och om den har lagts på elden och elden har förbränt ändarna och resten är svedd, duger den då till något? 
Hesekiel	Hes	26	15	5	Nej, inte ens när den var oskadd gick den att använda till något. Hur skulle den då kunna användas till något när elden har förbränt den och svett den? 
Hesekiel	Hes	26	15	6	Därför säger Herren Gud: Så som jag av alla träd har lagt vinstocken på elden, så skall jag också göra med Jerusalems invånare. 
Hesekiel	Hes	26	15	7	Jag skall ta itu med dem. Elden undslapp de, men eld skall förtära dem. När jag tar itu med dem, då skall ni inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	15	8	Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de har handlat trolöst, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	16	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	16	2	Människa! Låt Jerusalem höra om det vidriga hon har gjort. 
Hesekiel	Hes	26	16	3	Du skall säga: Så säger Herren Gud till Jerusalem: Du härstammar från kanaaneernas land, där föddes du. Din far var amoré och din mor en hettitisk kvinna. 
Hesekiel	Hes	26	16	4	Så gick det till vid din födelse: när du föddes klippte ingen av din navelsträng, du tvättades inte ren med vatten, du gneds inte in med salt och blev inte lindad. 
Hesekiel	Hes	26	16	5	Ingen förbarmade sig och gjorde något av detta för dig, ingen kände medlidande med dig. Med avsky kastade man ut dig på bara marken när du föddes.
Hesekiel	Hes	26	16	6	Jag gick där förbi och såg dig sprattla i ditt blod. »Du skall leva«, sade jag till dig, där du låg i ditt blod. 
Hesekiel	Hes	26	16	7	Jag lät dig växa upp som en blomma på marken. Du växte upp och blev stor, du blev strålande vacker. Dina bröst blev fasta och du fick hår. Men du var naken. 
Hesekiel	Hes	26	16	8	Jag gick där förbi och såg att din tid var kommen, tiden för kärlek. Då svepte jag min mantel om dig och skylde din nakna kropp. Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud. Så blev du min. 
Hesekiel	Hes	26	16	9	Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 
Hesekiel	Hes	26	16	10	Sedan klädde jag dig i färggranna kläder och sandaler av delfinskinn, virade fint linne om ditt huvud och gav dig en slöja av skiraste väv. 
Hesekiel	Hes	26	16	11	Jag prydde dig med smycken, jag satte armband om dina handleder och hängde en kedja kring din hals. 
Hesekiel	Hes	26	16	12	Jag fäste en ring i din näsa och örhängen i dina öron, jag satte en praktfull krona på ditt huvud. 
Hesekiel	Hes	26	16	13	Du smyckade dig med guld och silver, dina kläder var av fint linne, av skiraste väv och färggrant tyg. Din föda var vetemjöl, honung och olja. Du var mycket, mycket vacker, du var värdig att vara drottning. 
Hesekiel	Hes	26	16	14	Ryktet om din skönhet spred sig bland folken. Den fulländades av den prakt jag höljt dig i, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	16	15	Viss om din skönhet och ditt rykte började du hora. Du bjöd ut dina horkonster åt alla som kom förbi. 
Hesekiel	Hes	26	16	16	Med dina brokiga kläder bäddade du på offerplatserna och horade där.  
Hesekiel	Hes	26	16	17	Av dina praktfulla smycken, det guld och silver jag skänkt dig, gjorde du mansfigurer, och med dem horade du. 
Hesekiel	Hes	26	16	18	Dina färggranna kläder svepte du om dem, och min olja och min rökelse ställde du fram åt dem. 
Hesekiel	Hes	26	16	19	Den mat du fått av mig – vetemjölet, oljan och honungen jag gett dig att äta – ställde du fram åt dem som ett offer med blidkande lukt, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	16	20	De söner och döttrar du fött åt mig offrade du att ätas av dem. Räckte det inte med ditt horande? 
Hesekiel	Hes	26	16	21	Måste du också slakta mina barn som offer åt dem? 
Hesekiel	Hes	26	16	22	Du bedrev dessa vidrigheter och horerier utan att någonsin tänka på din ungdom, att du låg naken och sprattlade i ditt blod.
Hesekiel	Hes	26	16	23	Och sedan du hade gjort allt detta onda – ve dig, ve dig, säger Herren Gud – 
Hesekiel	Hes	26	16	24	inrättade du en offerhöjd åt dig och anlade en kulle på varje öppen plats. 
Hesekiel	Hes	26	16	25	Vid varje korsväg gjorde du dig en kulle. Du drog din skönhet i smutsen, du skrevade med benen för alla som kom förbi, du horade ideligen. 
Hesekiel	Hes	26	16	26	Du horade med egypterna, dina grannar med stor lem, du horade ideligen, och du väckte min vrede. 
Hesekiel	Hes	26	16	27	Då lyfte jag min hand mot dig och tog ifrån dig det du haft som ditt. Jag prisgav dig åt de filisteiska kvinnorna, som hatade dig och såg ditt otuktiga levnadssätt som en skam. 
Hesekiel	Hes	26	16	28	Då horade du med assyrierna, eftersom du inte hade fått nog. Du horade med dem, men du fick ändå inte nog. 
Hesekiel	Hes	26	16	29	Då horade du med krämarlandet Kaldeen, horade ideligen, men inte heller nu fick du nog. 
Hesekiel	Hes	26	16	30	Hett brann ditt begär, säger Herren Gud, när du likt den fräckaste hora gjorde allt detta, 
Hesekiel	Hes	26	16	31	när du inrättade din offerhöjd vid varje korsväg och anlade din kulle på varje öppen plats. Men till skillnad från andra horor tog du inte betalt. 
Hesekiel	Hes	26	16	32	Äktenskapsbryterskan bedrar sin man med andra. 
Hesekiel	Hes	26	16	33	Horor får betalt. Men du gav gåvor till alla dina älskare, du betalade dem för att de skulle komma från alla håll och hora med dig. 
Hesekiel	Hes	26	16	34	När du horade gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor brukar. Ingen var ute efter att få hora med dig, och i stället för att ta betalt betalade du. Du gjorde tvärtemot vad andra gör.
Hesekiel	Hes	26	16	35	Hör därför Herrens ord, din hora: 
Hesekiel	Hes	26	16	36	Så säger Herren Gud: Du bjöd ut ditt kön, du blottade ditt sköte, du horade med dina älskare och alla dina vidriga avgudar. Du dräpte dina barn och gav åt dem. 
Hesekiel	Hes	26	16	37	Därför skall jag samla alla de älskare som har njutit din gunst, vare sig du tyckt om dem eller inte. Från alla håll skall jag samla dem, och jag skall blotta ditt sköte för dem, så att de ser dig i all din nakenhet. 
Hesekiel	Hes	26	16	38	Jag skall döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Du skall få känna av min vrede och min svartsjuka. 
Hesekiel	Hes	26	16	39	Jag skall prisge dig åt dem, och de skall rasera din offerhöjd och jämna dina kullar med marken. De skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken, tills du ligger där alldeles naken. 
Hesekiel	Hes	26	16	40	De skall båda upp en skara mot dig, som skall stena dig och stycka dig med sina svärd 
Hesekiel	Hes	26	16	41	och bränna ner dina hus. De skall verkställa domen över dig i många kvinnors åsyn. Jag skall göra slut på ditt horande, och du skall inte längre ge några gåvor. 
Hesekiel	Hes	26	16	42	När jag har släckt min vrede på dig och min svartsjuka har lagt sig skall jag få ro och inte vredgas mer. 
Hesekiel	Hes	26	16	43	Du glömde din ungdomstid och väckte mitt raseri med allt du gjorde. Därför får du nu plikta för detta, säger Herren Gud. Din otukt är krönet på alla dina vidrigheter!
Hesekiel	Hes	26	16	44	Med ett ordspråk skall man säga om dig: »Sådan moder, sådan dotter.« 
Hesekiel	Hes	26	16	45	Ja, du är din moders dotter, hon som visade avsky för sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, de som visade avsky för sina män och sina barn. Er mor var en hettitisk kvinna och er far var amoré. 
Hesekiel	Hes	26	16	46	Din äldre syster var Samaria, som bodde med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig med sina döttrar, var Sodom. 
Hesekiel	Hes	26	16	47	Gick du inte i deras fotspår, handlade du inte lika vidrigt som de? I allt du gjorde var du snart nog mer fördärvad än de. 
Hesekiel	Hes	26	16	48	Så sant jag lever, säger Herren Gud, din syster Sodom och hennes döttrar handlade inte lika illa som du och dina döttrar. 
Hesekiel	Hes	26	16	49	Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig. 
Hesekiel	Hes	26	16	50	De blev övermodiga och bedrev vidrigheter i min åsyn. Som du har sett gjorde jag då slut på dem. 
Hesekiel	Hes	26	16	51	Och Samaria syndade inte hälften så mycket som du. Du har begått fler vidrigheter än de gjorde. Med alla dina vidriga gärningar har du fått dina systrar att framstå som rättfärdiga. 
Hesekiel	Hes	26	16	52	Nu får du bära skammen för att du gav dina systrar upprättelse. Eftersom du har begått avskyvärdare synder än de framstår de som rättfärdiga i jämförelse med dig. Nu får du blygas och bära skammen för att du har fått dina systrar att framstå som rättfärdiga.
Hesekiel	Hes	26	16	53	Jag skall vända deras öde, Sodoms och hennes döttrars öde, Samarias och hennes döttrars. Samtidigt skall jag vända också ditt öde: 
Hesekiel	Hes	26	16	54	du skall få bära skammen och nesan för vad du har gjort, det som blev dem till tröst. 
Hesekiel	Hes	26	16	55	Din syster Sodom och hennes döttrar skall bli vad de en gång var, din syster Samaria och hennes döttrar skall bli vad de en gång var, och du och dina döttrar skall bli vad ni en gång var. 
Hesekiel	Hes	26	16	56	Du talade ju illa om din syster Sodom under din storhetstid, 
Hesekiel	Hes	26	16	57	innan din egen ondska blottades. Nu hånas du av Edoms döttrar och alla hennes grannar, filisteernas döttrar, som överallt visar dig sitt förakt. 
Hesekiel	Hes	26	16	58	Din otukt och dina vidriga gärningar får du själv bära följderna av, säger Herren.
Hesekiel	Hes	26	16	59	Så säger Herren Gud: Jag skall handla med dig så som du själv har handlat, då du visade förakt för den ed du svurit och bröt förbundet. 
Hesekiel	Hes	26	16	60	Men sedan skall jag minnas förbundet jag slöt med dig i din ungdom, och jag skall upprätta ett evigt förbund med dig. 
Hesekiel	Hes	26	16	61	Och du skall minnas hur du har levat och känna skam när jag tar dina systrar, både dem som är äldre och dem som är yngre än du, och gör dem till dina döttrar. De skall inte stå utanför förbundet. 
Hesekiel	Hes	26	16	62	Jag skall upprätta mitt förbund med dig. Då skall du inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	16	63	När jag ger dig förlåtelse för allt vad du gjort skall du minnas och blygas, så att du inte kan öppna munnen av skam, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	17	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	17	2	Människa! Ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. 
Hesekiel	Hes	26	17	3	Du skall säga: Så säger Herren Gud:
Hesekiel	Hes	26	17	4	och bröt av det översta skottet. Han förde det till krämarlandet och satte det i köpmansstaden.
Hesekiel	Hes	26	17	5	Sedan tog han en planta som växte i landet och satte den i fruktbar jord. Som en strandväxt satte han den vid ett flödande vattendrag.
Hesekiel	Hes	26	17	6	Den skulle spira och bli till en vinstock med låg och krypande växt. Rankorna skulle sträcka sig mot örnen, rötterna växa i hans hägn. Så blev den till en vinstock, fick grenar och sköt skott.
Hesekiel	Hes	26	17	7	Men ännu en stor örn kom. Han hade väldiga vingar och tät fjäderskrud. Mot honom vände vinstocken sina rötter, mot honom sträckte den sina rankor från den bädd där den planterats, för att han skulle ge den vatten.
Hesekiel	Hes	26	17	8	Ändå var den planterad i bördig jord vid ett flödande vattendrag för att bilda rankor och bära frukt och bli till en praktfull vinstock.
Hesekiel	Hes	26	17	9	Säg: Så säger Herren Gud: Kommer det att gå den väl? Kommer inte rötterna att ryckas upp och frukten att förstöras? Kommer inte de friska skotten att vissna? Det krävs varken stor kraft eller en väldig här för att skilja den från rötterna.
Hesekiel	Hes	26	17	10	Den har planterats. Kommer det att gå den väl? Kommer den inte att förtvina när östanvinden ansätter den, vissna i bädden där den spirat?
Hesekiel	Hes	26	17	11	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	17	12	Säg till det motsträviga folket: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg till dem: Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem till Babylon. 
Hesekiel	Hes	26	17	13	Sedan utsåg han en man av kunglig börd, slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Stormännen i landet förde han bort. 
Hesekiel	Hes	26	17	14	Detta skedde för att riket skulle hållas nere och inte resa sig utan hålla fast vid förbundet med honom. Då skulle det få bestå. 
Hesekiel	Hes	26	17	15	Men kungaättlingen trotsade hans vilja och sände budbärare till Egypten för att få hästar och en väldig här. Kommer det att gå honom väl? Skall han som gjorde detta komma undan? Skall han få bryta förbundet och komma undan? 
Hesekiel	Hes	26	17	16	Så sant jag lever, säger Herren Gud, i Babylon skall han dö, där den kung finns som gjorde honom till kung, ty han visade förakt för den ed han svurit och bröt det förbund som kungen slutit med honom. 
Hesekiel	Hes	26	17	17	När belägringsvallarna kastas upp och stormningsramperna byggs och många människor dödas, skall farao inte bistå honom i kriget med sin stora här och sitt väldiga uppbåd. 
Hesekiel	Hes	26	17	18	Han visade förakt för den ed han svurit och bröt förbundet. Trots att han gett sitt löfte gjorde han allt detta. Han skall inte komma undan.
Hesekiel	Hes	26	17	19	Därför säger Herren Gud: Så sant jag lever skall jag låta honom plikta för att han visade förakt för den ed han svurit i mitt namn och bröt förbundet. 
Hesekiel	Hes	26	17	20	Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylon, och där skall jag ställa honom till svars för hans trolöshet mot mig. 
Hesekiel	Hes	26	17	21	De bästa soldaterna i hans trupper skall falla för svärdet, och de som blir kvar skall skingras för alla vindar. Då skall ni inse att jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	17	22	Så säger Herren Gud: Jag skall bryta en kvist från det höga cederträdets topp, ta ett litet skott från den översta kvisten och själv plantera det på ett högt och mäktigt berg. 
Hesekiel	Hes	26	17	23	På det höga berget i Israel skall jag plantera det. Och det skall få grenar och bära frukt och bli till en praktfull ceder. Fåglar av alla de slag, en mångfald bevingade varelser, skall bo i dess hägn, i grenarnas skugga skall de ha sina bon. 
Hesekiel	Hes	26	17	24	Då skall alla markens träd inse att jag, Herren, gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet växa högt. Jag låter det friska trädet förtorka och får det torra att skjuta skott. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.
Hesekiel	Hes	26	18	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	18	2	Hur kommer det sig att ni använder detta ordspråk i Israel:
Hesekiel	Hes	26	18	3	Så sant jag lever, säger Herren Gud, ni skall aldrig mer använda det ordspråket i Israel. 
Hesekiel	Hes	26	18	4	Allas liv tillhör mig. Faderns liv tillhör mig likaväl som sonens. Det är den som syndar som skall dö.
Hesekiel	Hes	26	18	5	Den som är rättfärdig och handlar rätt och rättfärdigt, 
Hesekiel	Hes	26	18	6	han håller inte offermåltid på bergen och dyrkar inte israeliternas avgudabilder. Han lägrar inte en annan mans hustru, och han ligger inte med en kvinna när hon har sin blödning. 
Hesekiel	Hes	26	18	7	Han kränker ingen, han återlämnar den skuldsattes pant. Han plundrar ingen, han ger den hungrige bröd och klär den nakne. 
Hesekiel	Hes	26	18	8	Han lånar inte ut pengar mot ränta, han ockrar inte. Han undviker det som är orätt, han fäller rättvisa domar mellan människor. 
Hesekiel	Hes	26	18	9	Han håller mina bud och följer mina stadgar och lever efter dem. En sådan man är rättfärdig. Han skall leva, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	18	10	Men om han får en son som blir en våldsman och mördare eller gör något av allt det 
Hesekiel	Hes	26	18	11	som han själv aldrig har gjort – håller offermåltid på bergen eller lägrar en annan mans hustru, 
Hesekiel	Hes	26	18	12	kränker den svage och fattige, plundrar någon och behåller vad han tagit i pant eller dyrkar avgudabilderna och begår vidriga gärningar 
Hesekiel	Hes	26	18	13	eller lånar ut pengar mot ränta och ockrar – då skall sonen inte leva. Han har gjort dessa vidriga gärningar. Han skall straffas med döden. Skulden är hans egen.
Hesekiel	Hes	26	18	14	Men om han i sin tur får en son som ser alla de synder hans far begår, ser dem men själv inte begår dem – 
Hesekiel	Hes	26	18	15	inte håller offermåltid på bergen och inte dyrkar israeliternas avgudabilder, inte lägrar en annan mans hustru, 
Hesekiel	Hes	26	18	16	inte kränker någon eller tar pant, inte plundrar någon utan ger den hungrige bröd och klär den nakne 
Hesekiel	Hes	26	18	17	och undviker det som är orätt, inte tar ränta eller ockrar, en som lever efter mina stadgar och följer mina bud – då skall han inte dö för sin fars synd. Han skall leva. 
Hesekiel	Hes	26	18	18	Men hans far, som förtryckte och plundrade och som handlade orätt mot sina släktingar, han dog för sin synd. 
Hesekiel	Hes	26	18	19	»Varför skall inte sonen bära straffet för sin fars synd?« frågar ni. Därför att han har handlat rätt och rättfärdigt, han har hållit alla mina bud och levt efter dem. Han skall leva. 
Hesekiel	Hes	26	18	20	Det är den som syndar som skall dö. Sonen skall inte bära straffet för faderns synd och fadern skall inte bära straffet för sonens synd. Den rättfärdige skall skörda frukten av sin egen rättfärdighet, den gudlöse frukten av sin egen gudlöshet.
Hesekiel	Hes	26	18	21	Om den gudlöse upphör med sina synder och håller alla mina bud och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva. Han skall inte dö. 
Hesekiel	Hes	26	18	22	Alla de brott han begått skall vara glömda. Genom sina rättfärdiga gärningar skall han leva. 
Hesekiel	Hes	26	18	23	Skulle jag önska den gudlöses död? säger Herren Gud. Skulle jag inte hellre se att han upphörde med sina gärningar och fick leva? 
Hesekiel	Hes	26	18	24	Men om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig, om han börjar handla orätt och begår samma slags vidrigheter som den gudlöse, skall han då leva? Nej, alla hans rättfärdiga handlingar skall vara glömda. För den trolöshet han visat och de synder han begått skall han dö. 
Hesekiel	Hes	26	18	25	»Det Herren gör är inte rätt«, säger ni. Lyssna, israeliter! Är det jag som handlar orätt? Är det inte ni?
Hesekiel	Hes	26	18	26	Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt skall han dö. För den orätt han gjort skall han dö. 
Hesekiel	Hes	26	18	27	Och om den gudlöse upphör att handla gudlöst och börjar handla rätt och rättfärdigt skall han rädda sitt liv. 
Hesekiel	Hes	26	18	28	När han kommer till insikt om sina brott och upphör med dem skall han leva. Han skall inte dö. 
Hesekiel	Hes	26	18	29	»Det Herren gör är inte rätt«, säger man i Israel. Men är det jag som handlar orätt, israeliter? Är det inte ni?
Hesekiel	Hes	26	18	30	Alltså skall jag döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren Gud. Vänd om! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. 
Hesekiel	Hes	26	18	31	Sluta upp med alla era brott mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Inte vill ni väl dö, israeliter? 
Hesekiel	Hes	26	18	32	Jag önskar ingens död, säger Herren Gud. Vänd om, så får ni leva.
Hesekiel	Hes	26	19	1	Sjung en sorgesång om Israels furstar:
Hesekiel	Hes	26	19	2	Ett lejon var din mor, en lejoninna bland lejon! Bland lejonen hade hon sitt läger och fostrade där sina ungar.
Hesekiel	Hes	26	19	3	En av ungarna hon födde upp blev ett starkt lejon. Han lärde sig riva sitt byte, människor blev hans rov.
Hesekiel	Hes	26	19	4	Men folken bådades upp mot honom. Han fångades i deras jaktgrop, han släpades med krokar bort till Egypten.
Hesekiel	Hes	26	19	5	När hon såg att hon väntat förgäves, att allt hopp var ute, tog hon en annan av sina ungar och fostrade honom till ett starkt lejon.
Hesekiel	Hes	26	19	6	Han strövade kring med flocken och blev ett starkt lejon. Han lärde sig riva sitt byte, människor blev hans rov.
Hesekiel	Hes	26	19	7	Han förstörde deras palats och lade deras städer i ruiner. En hel värld kände skräck när hans rytande hördes.
Hesekiel	Hes	26	19	8	Från länderna runt omkring kallade man samman folk. De bredde ut sitt nät för honom, och han fångades i deras jaktgrop.
Hesekiel	Hes	26	19	9	De satte på honom halsträ och krokar, släpade honom till kungen i Babylon och spärrade in honom där. Aldrig mer skulle hans rytande höras på Israels berg.
Hesekiel	Hes	26	19	10	Din mor var som en vinstock i vingården, planterad vid vatten, rik på rankor och frukt tack vare det ymniga vattnet.
Hesekiel	Hes	26	19	11	Den fick starka grenar som skulle bli härskarspiror. Den växte högt upp bland molnen, den var reslig med täta rankor och syntes vida omkring.
Hesekiel	Hes	26	19	12	Men i vrede rycktes den upp och kastades på marken, östanvinden torkade ut dess frukt. De starkaste grenarna bröts, de vissnade och förtärdes av eld.
Hesekiel	Hes	26	19	13	Nu är vinstocken planterad i öknen, i torkans och törstens land.
Hesekiel	Hes	26	19	14	Från grenarna spreds elden, den förtärde rankor och frukt. De starkaste grenarna är borta, någon härskarspira finns inte mer.
Hesekiel	Hes	26	20	1	Under det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av Israels äldste för att rådfråga Herren. De satte sig framför mig. 
Hesekiel	Hes	26	20	2	Då kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	20	3	Människa! Tala till Israels äldste och säg: Så säger Herren Gud: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag skall inte låta er fråga mig om råd, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	20	4	Gå till rätta, gå till rätta med dem, människa! Låt dem få veta vilka vidrigheter deras fäder har gjort! 
Hesekiel	Hes	26	20	5	Säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar. I Egypten gav jag mig till känna för dem och sade: »Jag är Herren, er Gud.« 
Hesekiel	Hes	26	20	6	Jag svor att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 
Hesekiel	Hes	26	20	7	Och jag sade till dem: »Ni måste kasta bort de vidriga avgudar som drar era blickar till sig. Orena er inte med egypternas gudabilder. Jag är Herren, er Gud.« 
Hesekiel	Hes	26	20	8	Men de var motsträviga och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga avgudar som drog deras blickar till sig och övergav inte egypternas gudabilder. Då tänkte jag tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i Egypten. 
Hesekiel	Hes	26	20	9	Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk bland vilka israeliterna bodde och i vilkas åsyn jag gav mig till känna för dem och förde dem ut ur Egypten.
Hesekiel	Hes	26	20	10	Jag förde dem ut ur Egypten, ut i öknen. 
Hesekiel	Hes	26	20	11	Jag gav dem mina bud och lärde dem mina stadgar – den som håller dem får leva. 
Hesekiel	Hes	26	20	12	Dessutom gav jag dem mina sabbater till ett tecken som förenar mig och dem, för att de skall inse att det är jag, Herren, som helgar dem. 
Hesekiel	Hes	26	20	13	Men israeliterna var motsträviga mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar – den som håller dem får leva. Och mina sabbater vanhelgade de grovt. Jag tänkte tömma min vrede över dem i öknen och förinta dem. 
Hesekiel	Hes	26	20	14	Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut dem. 
Hesekiel	Hes	26	20	15	I öknen svor jag emellertid att inte föra dem till det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 
Hesekiel	Hes	26	20	16	De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater och hållit fast vid sina avgudabilder. 
Hesekiel	Hes	26	20	17	Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde dem inte, jag förintade dem inte i öknen.
Hesekiel	Hes	26	20	18	I öknen varnade jag deras barn: »Lev inte efter samma bud som era fäder, och följ inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudabilder. 
Hesekiel	Hes	26	20	19	Jag är Herren, er Gud. Håll mina bud och följ troget mina stadgar. 
Hesekiel	Hes	26	20	20	Håll mina sabbater heliga. De skall vara ett tecken som förenar mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud.« 
Hesekiel	Hes	26	20	21	Men deras barn var motsträviga mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget mina stadgar – den som håller dem får leva. De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i öknen. 
Hesekiel	Hes	26	20	22	Men jag hejdade mig och handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna. 
Hesekiel	Hes	26	20	23	I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 
Hesekiel	Hes	26	20	24	De hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder. 
Hesekiel	Hes	26	20	25	Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som inte förde till liv. 
Hesekiel	Hes	26	20	26	Jag gjorde dem orena när de som offergåva överlämnade det första som kom ur moderlivet. Ty jag ville injaga skräck i dem så att de skulle inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	20	27	Människa! Tala nu till israeliterna och säg: Så säger Herren Gud: Ännu en gång skymfade era fäder mig med sin trolöshet. 
Hesekiel	Hes	26	20	28	När jag hade fört dem till det land som jag svurit att ge dem och de såg alla höga kullar och lummiga träd förrättade de sina slaktoffer där, skänkte anstötliga offergåvor, frambar offer med blidkande lukt och utgöt dryckesoffer där. 
Hesekiel	Hes	26	20	29	Och jag frågade dem: »Vad är det för en plats ni går till med era offer?« (Sedan dess har det hetat »offerplats«.)
Hesekiel	Hes	26	20	30	Säg nu till israeliterna: Så säger Herren Gud: Ni orenar er på samma sätt som era fäder och är otrogna med deras vidriga avgudar. 
Hesekiel	Hes	26	20	31	Ännu i dag orenar ni er med era avgudabilder när ni bär fram offergåvor och offrar era barn på bålet. Skall jag då låta er fråga mig om råd, israeliter? Så sant jag lever, säger Herren Gud, skall jag inte låta er rådfråga mig.
Hesekiel	Hes	26	20	32	»Vi skall vara som folk och stammar i andra länder och dyrka trä och sten.« Det är vad ni tror och säger. Men det skall aldrig ske. 
Hesekiel	Hes	26	20	33	Så sant jag lever, säger Herren Gud, skall jag med stark hand och lyftad arm och i mäktig vrede vara er konung. 
Hesekiel	Hes	26	20	34	Med stark hand och lyftad arm och i mäktig vrede skall jag föra er bort från de främmande folken och samla ihop er från de länder dit ni skingrats. 
Hesekiel	Hes	26	20	35	Sedan skall jag föra er ut i folkens öken för att ställa er till svars, öga mot öga. 
Hesekiel	Hes	26	20	36	Jag skall ställa er till svars på samma sätt som jag ställde era fäder till svars i Egyptens öken, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	20	37	Jag skall låta er gå under herdestaven och räkna er noga, 
Hesekiel	Hes	26	20	38	och de trotsiga och upproriska skall skiljas ut. Jag skall föra ut dem ur det land där de lever som främlingar, men till Israels land skall de inte få komma. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	20	39	Så säger Herren Gud: Israeliter, ni måste alla förstöra era avgudabilder. Om ni inte lyder mig kommer jag att vredgas. Mitt heliga namn får ni inte längre vanära med era offergåvor och era avgudabilder. 
Hesekiel	Hes	26	20	40	På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren Gud, skall hela Israel, alla i landet, tjäna mig. Där skall jag möta er med välvilja och ta emot era gåvor och förstlingsoffer, alla heliga skänker. 
Hesekiel	Hes	26	20	41	När jag har fört er bort från de främmande folken och samlat ihop er från de länder dit ni skingrats skall jag ta emot er med samma välvilja som ett offer vars lukt gör mig nöjd. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. 
Hesekiel	Hes	26	20	42	Jag skall föra er till Israels land, det land jag svor att ge era fäder. Då skall ni inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	20	43	Där skall ni begrunda ert leverne och alla de gärningar som ni orenat er med, och ni kommer att avsky er själva för allt ont ni gjort. 
Hesekiel	Hes	26	20	44	Jag skall behandla er, israeliter, som det anstår mitt namn och inte som era onda gärningar och ert lastbara leverne har gjort er förtjänta av, säger Herren Gud. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	20	45	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	20	46	»Människa! Vänd dig söderut, predika mot sydlandet och profetera mot skogen i söder. 
Hesekiel	Hes	26	20	47	Till skogen i söder skall du säga: Hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall sticka dig i brand, och elden skall förtära alla dina träd, både de friska och de torra. De flammande lågorna skall inte slockna. Från söder till norr skall alla ansikten svedas. 
Hesekiel	Hes	26	20	48	Då skall alla dödliga erfara att jag, Herren, har tänt elden. Den skall inte slockna.« 
Hesekiel	Hes	26	20	49	Jag svarade: »Ack, Herre, min Gud, de kommer att säga att jag talar i gåtor.«
Hesekiel	Hes	26	21	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	21	2	»Människa! Vänd dig mot Jerusalem, predika mot dess helgedomar och profetera mot Israels land.« 
Hesekiel	Hes	26	21	3	Till Israels land skall du säga: Så säger Herren: Jag skall ta itu med dig. Jag skall dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig. 
Hesekiel	Hes	26	21	4	För att utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig skall mitt svärd fara ut ur skidan mot alla dödliga från söder till norr. 
Hesekiel	Hes	26	21	5	Då skall alla dödliga inse att jag, Herren, har dragit svärdet ur skidan. Det skall inte återvända.
Hesekiel	Hes	26	21	6	Du, människa, skall klaga. Bittert och darrande av skräck skall du klaga inför dem. 
Hesekiel	Hes	26	21	7	När de frågar dig varför du klagar skall du svara: Över ett bud som skall komma. Alla hjärtan snörps samman och händerna förlamas, modet sviker och det rinner längs benen på alla. Det skall komma, det är på väg, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	21	8	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	21	9	Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:
Hesekiel	Hes	26	21	10	Det är slipat till slakt och blankat att blixtra. 
Hesekiel	Hes	26	21	11	Det är lämnat att blankas. Handen skall gripa det. Svärdet är slipat och blankat, färdigt för dråparens hand.
Hesekiel	Hes	26	21	12	Klaga och jämra dig, människa, ty svärdet riktas mot mitt folk och mot Israels alla furstar. De blir offer för svärdet, de och hela mitt folk. Slå dig på låren i sorg,
Hesekiel	Hes	26	21	13	 säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	21	14	Människa! Profetera och knyt din hand. Svärdet skall hugga och hugga, ett dråparsvärd är det, ett väldigt dråparsvärd, som skall svingas bland dem,
Hesekiel	Hes	26	21	15	tills de skälver av skräck och många ligger slagna. Mot alla deras portar sänder jag slaktarsvärdet. Ve, det är skapat att blixtra och draget för att slakta.
Hesekiel	Hes	26	21	16	Visa din skärpa och hugg åt höger och åt vänster, hugg dit eggen riktas.
Hesekiel	Hes	26	21	17	Också jag knyter min hand. Jag skall släcka min vrede på dem. Jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	21	18	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	21	19/20	Människa! Märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa och som båda utgår från samma land. Sätt upp vägmärken där de båda vägarna börjar, så att svärdet kan nå fram till Rabba i Ammon och till Juda och Jerusalem. 
Hesekiel	Hes	26	21	21	Den babyloniske kungen har gjort halt vid vägskälet, där de två vägarna börjar, för att inhämta orakelsvar. Han har skakat pilar, rådfrågat sina husgudar och skådat i lever. 
Hesekiel	Hes	26	21	22	I sin högra hand har han nu svaret: Jerusalem. Han kommer att mana till kamp, ropa till strid, ställa upp murbräckor mot portarna, kasta upp en belägringsvall och bygga en stormningsramp. 
Hesekiel	Hes	26	21	23	Israeliterna är bundna av de eder de svurit, ändå tror de att det är ett falskt orakel. Men oraklet är ett vittnesbörd om deras skuld, och de kommer att tas till fånga. 
Hesekiel	Hes	26	21	24	Därför säger Herren Gud: Genom att era brott avslöjas vittnar ni om er skuld, och i allt vad ni gör blir era synder uppenbara. Ja, ni vittnar mot er själva. Därför skall ni gripas och tas till fånga.
Hesekiel	Hes	26	21	25	Du skändlige och gudlöse furste över Israel! Snart kommer dagen då du får ditt slutliga straff. 
Hesekiel	Hes	26	21	26	Så säger Herren Gud: Av med turbanen och kungakronan! Inget skall förbli som det är. Upphöj den förnedrade, förnedra den upphöjde! 
Hesekiel	Hes	26	21	27	Allt, allt, allt skall jag lägga i spillror. Men det skall inte ske förrän han kommer som jag har givit rätten att döma.
Hesekiel	Hes	26	21	28	Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och deras hån: Svärd, svärd, draget för att slakta! Dig har man blankat för att du skall blänka och blixtra. 
Hesekiel	Hes	26	21	29	Man har haft falska syner om dig och lögnaktigt spått att du skulle läggas mot nacken på de skändliga och gudlösa. Snart kommer ändå dagen då de får sitt slutliga straff. 
Hesekiel	Hes	26	21	30	Stick svärdet tillbaka i skidan! I den trakt där du skapades och i det land där du hör hemma skall jag döma dig. 
Hesekiel	Hes	26	21	31	Jag skall tömma min vrede över dig och blåsa under mitt ursinnes eld. Jag skall utlämna dig åt råa män, mästare i att förgöra. 
Hesekiel	Hes	26	21	32	Du skall bli bränsle åt elden, och ditt blod skall flyta i landet. Ingen skall längre minnas dig. Jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	22	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	22	2	Gå till rätta med den blodbefläckade staden! Människa, gå till rätta med den! Låt den veta vilka vidrigheter som begås där. 
Hesekiel	Hes	26	22	3	Säg: Så säger Herren Gud: Stad, du som utgjuter blod inom dina murar, din stund är kommen. Du har tillverkat avgudabilder och orenat dig. 
Hesekiel	Hes	26	22	4	Det blod du utgjutit har dragit skuld över dig, och de avgudabilder du tillverkat har gjort dig oren. Du skyndar mot din sista dag, dina år är räknade. Därför skall jag göra dig till åtlöje bland folken och utsätta dig för spott och spe i alla länder. 
Hesekiel	Hes	26	22	5	Nära och fjärran skall de bespotta dig. Ditt rykte är fläckat, kaos råder. 
Hesekiel	Hes	26	22	6	Hos dig använder alla Israels furstar sin makt till att utgjuta blod. 
Hesekiel	Hes	26	22	7	Hos dig skymfas fäder och mödrar, invandrare förtrycks, änkor och faderlösa kränks. 
Hesekiel	Hes	26	22	8	Du ringaktar vad jag har gjort heligt, och du vanhelgar mina sabbater. 
Hesekiel	Hes	26	22	9	Hos dig finns män som sprider död med sitt förtal. Hos dig hålls offermåltider på bergen. Hos dig bedrivs otukt. 
Hesekiel	Hes	26	22	10	Hos dig lägrar man sin fars hustru, hos dig utnyttjar man en kvinna fast hon är oren av sin blödning. 
Hesekiel	Hes	26	22	11	En begår skamlösheter med sin nästas hustru, en bedriver otukt med sin svärdotter och skändar henne, en utnyttjar sin fars dotter, sin egen syster. 
Hesekiel	Hes	26	22	12	Hos dig dödar man mot betalning. Du ockrar och tar ränta. Du förtrycker din nästa och roffar åt dig. Men mig har du glömt, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	22	13	Jag knyter handen för att slå när jag ser ditt rofferi och det blod som flyter hos dig. 
Hesekiel	Hes	26	22	14	Kommer ditt mod och din styrka att räcka till när jag gör upp med dig? Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt. 
Hesekiel	Hes	26	22	15	Jag skall skingra dig bland folken och sprida ut dig i främmande länder, och jag skall rensa bort allt orent hos dig. 
Hesekiel	Hes	26	22	16	Jag skall genom dig låta mig vanäras inför folken. Då skall du inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	22	17	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	22	18	Människa! För mig har israeliterna blivit slagg. Som koppar, tenn, järn och bly i en smältugn har de alla blivit. De är slagg. 
Hesekiel	Hes	26	22	19	Därför säger Herren Gud: Eftersom ni alla är slagg skall jag samla er i Jerusalem. 
Hesekiel	Hes	26	22	20	Som man samlar silver, koppar, järn, bly och tenn i en ugn och blåser under elden för att smälta detta, så skall jag i flammande vrede samla er, kasta in er och smälta er. 
Hesekiel	Hes	26	22	21	Jag skall samla ihop er och blåsa under mitt ursinnes eld. Ni skall smältas i den, 
Hesekiel	Hes	26	22	22	som silver smälts i en ugn skall ni smältas. Då skall ni inse att jag, Herren, har tömt min vrede över er.
Hesekiel	Hes	26	22	23	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	22	24	Människa! Säg till landet: Du är ett land som inte fick något regn, som inte bevattnades på vredens dag. 
Hesekiel	Hes	26	22	25	Dina furstar var rytande och rovgiriga lejon. De åt människor, stal skatter och kostbarheter och gjorde många till änkor. 
Hesekiel	Hes	26	22	26	Prästerna gjorde våld på min lag och skändade det som jag gjort heligt. De gjorde ingen skillnad mellan heligt och icke heligt, de undervisade inte om vad som är rent och orent. De iakttog inte mina sabbater. Så vanhelgades jag av dem. 
Hesekiel	Hes	26	22	27	Stormännen var rovgiriga vargar. De utgöt blod och gick över lik för att roffa åt sig. 
Hesekiel	Hes	26	22	28	Profeterna kalkade över allting med sina falska syner och lögnaktiga spådomar. »Så säger Herren Gud«, sade de, trots att Herren inte hade talat. 
Hesekiel	Hes	26	22	29	Folket i landet förtryckte och plundrade. Fattiga och svaga kränktes, invandrare var förtryckta och rättslösa. 
Hesekiel	Hes	26	22	30	Jag sökte efter någon som kunde bygga upp muren eller ställa sig i bräschen, så att jag inte behövde förstöra landet. Men jag fann ingen. 
Hesekiel	Hes	26	22	31	Då tömde jag min vrede över dem och förintade dem med mitt ursinnes eld. Jag lät dem plikta för vad de gjort, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	23	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	23	2	Människa! Det var en gång två kvinnor, döttrar till samma mor. 
Hesekiel	Hes	26	23	3	Redan som unga horade de i Egypten, där smekte och kramade man deras ungflicksbröst. 
Hesekiel	Hes	26	23	4	Den äldre hette Ohola och den yngre Oholiva. De blev mina, och de födde söner och döttrar. – Namnet Ohola står för Samaria och Oholiva för Jerusalem.
Hesekiel	Hes	26	23	5	Men Ohola horade i stället för att hålla sig till mig. Hon brann av begär efter sina älskare, assyrierna. Det var krigare 
Hesekiel	Hes	26	23	6	klädda i purpur. Det var ståthållare och styresmän. Alla var de ståtliga unga män. Det var ryttare på sina hästar. 
Hesekiel	Hes	26	23	7	Hon bjöd ut sina horkonster åt dem. Alla var de Assyriens yppersta söner. Hon brann av begär efter dem och orenade sig med alla deras gudabilder. 
Hesekiel	Hes	26	23	8	Hon fortsatte med horandet som hon hade börjat med i Egypten, där männen låg med henne när hon var ung, kramade hennes ungflicksbröst och lystet horade med henne. 
Hesekiel	Hes	26	23	9	Därför prisgav jag henne åt hennes älskare, assyrierna, som hon brann av begär efter. 
Hesekiel	Hes	26	23	10	De blottade hennes sköte, de tog hennes söner och döttrar och dödade henne med svärd. Hon blev ökänd bland kvinnor. Så verkställdes domen över henne.
Hesekiel	Hes	26	23	11	Hennes syster Oholiva såg allt detta, ändå upptändes hon av ännu hetare begär än Ohola och horade ännu värre än hon. 
Hesekiel	Hes	26	23	12	Hon brann av begär efter assyrierna. Det var ståthållare och styresmän. Det var krigare klädda i praktfulla kläder. Det var ryttare på sina hästar. Alla var de ståtliga unga män. 
Hesekiel	Hes	26	23	13	Jag såg hur hon orenade sig. Båda betedde sig likadant, 
Hesekiel	Hes	26	23	14	men Oholiva gick längre i sitt horande. Hon såg väggristningar av män, bilder i lysande rött som föreställde kaldeer 
Hesekiel	Hes	26	23	15	med gördel om höfterna och turban med fladdrande band. De såg ut som vagnskämpar och liknade de babylonier som hör hemma i Kaldeen. 
Hesekiel	Hes	26	23	16	När hon såg på dem upptändes hon av begär efter dem och sände bud till dem i Kaldeen. 
Hesekiel	Hes	26	23	17	Och babylonierna kom till hennes kärleksläger och orenade henne med sitt horande. Men när hon orenat sig med dem vände hon sig från dem. 
Hesekiel	Hes	26	23	18	Eftersom hon blottade sitt sköte och öppet horade med dem vände jag mig från henne, liksom jag förut vänt mig från hennes syster. 
Hesekiel	Hes	26	23	19	Men hon horade mer och mer. Hon mindes sin ungdom när hon horade i Egypten, 
Hesekiel	Hes	26	23	20	och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar. 
Hesekiel	Hes	26	23	21	Du längtade tillbaka till din otuktiga ungdom, då männen i Egypten kramade och smekte dina ungflicksbröst.
Hesekiel	Hes	26	23	22	Därför, Oholiva, säger Herren Gud, skall jag hetsa mot dig de älskare du har haft och sedan vänt dig från. Jag skall driva dem mot dig från alla håll. 
Hesekiel	Hes	26	23	23	Det är babylonier och kaldeer, pekodeer, shoeer, koeer och dessutom alla assyrierna, stiliga unga män, ståthållare och styresmän, vagnskämpar och krigare, allesammans till häst. 
Hesekiel	Hes	26	23	24	Med rullande vagnar i mängd och med ett uppbåd av folk skall de komma mot dig. Rustade med långsköld och rundsköld och hjälm skall de anfalla dig från alla håll. Åt dem skall jag överlåta rätten att döma, och efter sina egna lagar skall de döma dig. 
Hesekiel	Hes	26	23	25	Jag skall låta min svartsjuka drabba dig. När de i vrede gör upp med dig skall de skära näsan och öronen av dig. De som är kvar hos dig skall falla för svärdet, och dina söner och döttrar skall tas till fånga. De som är kvar hos dig skall förtäras av eld. 
Hesekiel	Hes	26	23	26	Man skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken. 
Hesekiel	Hes	26	23	27	Jag skall göra slut på den otukt och det horande som du började med i Egypten. Dit skall du inte snegla mer. Egypten skall du inte längre minnas.
Hesekiel	Hes	26	23	28	Så säger Herren Gud: Jag skall prisge dig åt dem du avskyr, åt dem du har vänt dig från. 
Hesekiel	Hes	26	23	29	I avsky skall de göra upp med dig. De skall ta allt vad du äger och har, tills du ligger där alldeles naken, med ditt horiska sköte blottat och ditt otuktiga horande avslöjat. 
Hesekiel	Hes	26	23	30	Detta skall drabba dig för att du sprang efter andra folk och horade med dem och orenade dig med deras gudabilder.
Hesekiel	Hes	26	23	31	Du har gått i din systers fotspår. Därför skall jag sätta hennes bägare i din hand. 
Hesekiel	Hes	26	23	32	Så säger Herren Gud:
Hesekiel	Hes	26	23	33	Du skall bli drucken och fylld av kval. En bägare med skräck och fasa är din syster Samarias bägare.
Hesekiel	Hes	26	23	34	Du skall dricka den i botten, svälja dess drägg. Dina bröst skall du riva blodiga. Jag har talat, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	23	35	Så säger Herren Gud: Du glömde bort mig och vände mig ryggen. Nu får du bära följderna av din otukt och ditt horande.
Hesekiel	Hes	26	23	36	Herren sade till mig: Människa! Gå till rätta med Ohola och Oholiva och gör klart för dem vilka vidrigheter de har begått. 
Hesekiel	Hes	26	23	37	De har brutit äktenskapet med mig, och de har blod på händerna. De har bedragit mig med sina avgudar och till och med offrat barnen de fött mig som mat åt dem. 
Hesekiel	Hes	26	23	38	Dessutom gjorde de detta mot mig: De orenade min helgedom och vanhelgade mina sabbater. 
Hesekiel	Hes	26	23	39	Efter att ha slaktat sina barn åt avgudarna steg de samma dag in i min helgedom och vanhelgade den. Så betedde de sig i mitt tempel. 
Hesekiel	Hes	26	23	40	De skickade även budbärare till män i fjärran länder, som kom när de blev kallade. För deras skull tvättade du dig och sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. 
Hesekiel	Hes	26	23	41	Du satte dig på en bädd som du gjort redo. Framför den stod ett dukat bord, där du hade ställt fram min rökelse och min olja. 
Hesekiel	Hes	26	23	42	Det glammades sorglöst därinne. Förutom en mängd andra fanns där män som hämtats dit från öknen. De satte armband om systrarnas handleder och praktfulla kronor på deras huvuden. 
Hesekiel	Hes	26	23	43	Jag sade om denna kvinna, härjad av sitt horiska leverne: Nu horar de med henne och hon … 
Hesekiel	Hes	26	23	44	Och de låg med henne som man ligger med en hora. Så låg de med Ohola och Oholiva, dessa otuktiga kvinnor.
Hesekiel	Hes	26	23	45	Men rättfärdiga män skall döma dem som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Ty de har brutit äktenskapet med mig, och de har blod på händerna.
Hesekiel	Hes	26	23	46	Så säger Herren Gud: Båda upp en skara mot dem och utlämna dem åt skräck och plundring. 
Hesekiel	Hes	26	23	47	Skaran skall stena dem och stympa dem med sina svärd, döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus. 
Hesekiel	Hes	26	23	48	Jag skall göra slut på otukten i landet. Alla kvinnor skall ta varning, så att de inte lever lika otuktigt som ni. 
Hesekiel	Hes	26	23	49	Ni skall få plikta för er otukt och bära följderna av att ni har syndat med era avgudar. Då skall ni inse att jag är Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	24	1	Under det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	24	2	Människa! Skriv upp dagens datum, just denna dag. Ty just denna dag har den babyloniske kungen anfallit Jerusalem. 
Hesekiel	Hes	26	24	3	Ge det motsträviga folket en liknelse. Säg: Så säger Herren Gud:
Hesekiel	Hes	26	24	4	Lägg i bitar av kött, de läckraste bitar av lår och bog, fyll på med de bästa benen.
Hesekiel	Hes	26	24	5	Ta de fetaste fåren. Lägg ved under grytan. Låt bitarna sjuda och benen koka med.
Hesekiel	Hes	26	24	6	Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden, en gryta med beläggning av ärg, ärg som aldrig går bort. Grytan har tömts, köttbit för köttbit, utan att lottdragning skett. 
Hesekiel	Hes	26	24	7	Staden dryper av blod, den har spillt blod över den kala klippan, inte på marken där det kan täckas av jord. 
Hesekiel	Hes	26	24	8	För att ge utlopp åt min vrede och utkräva hämnd låter jag nu stadens eget blod rinna över den kala klippan, där det inte kan täckas över.
Hesekiel	Hes	26	24	9	Så säger Herren Gud: Ve den blodbefläckade staden! Jag skall bygga ett stort bål. 
Hesekiel	Hes	26	24	10	Lägg på mycket ved och tänd eld. Låt köttet koka sönder och spadet koka bort så att benen blir brända. 
Hesekiel	Hes	26	24	11	Sätt grytan tom på kolen, tills den blir så het att kopparn börjar glöda och orenheten kan smälta och ärgen gå bort. 
Hesekiel	Hes	26	24	12	Men det tjocka lagret av ärg går inte bort i elden. 
Hesekiel	Hes	26	24	13	Du är oren och skamlös. Jag har försökt göra dig ren, men du har inte blivit av med din orenhet. Först när jag har släckt min vrede på dig skall du bli ren igen. 
Hesekiel	Hes	26	24	14	Jag, Herren, har talat. Så blir det också. Jag skall göra som jag har sagt. Jag skall inte låta mig bevekas, inte visa skonsamhet eller ånger. Efter hur du har levat och handlat skall jag döma dig, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	24	15	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	24	16	Människa! Jag skall låta bråd död ta ifrån dig henne som är dina ögons lust. Du får inte sörja, inte gråta och fälla tårar. 
Hesekiel	Hes	26	24	17	Jämra dig i stillhet, men håll ingen sorgehögtid. Vira turbanen om huvudet och sätt på dig sandalerna. Dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd.
Hesekiel	Hes	26	24	18	På morgonen talade jag till folket. På kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 
Hesekiel	Hes	26	24	19	Folket sade till mig: »Varför gör du så? Tala om för oss vad det betyder!« 
Hesekiel	Hes	26	24	20	Jag svarade dem: »Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	24	21	Säg till Israels folk: Så säger Herren Gud: Jag skall skända min helgedom, ert stolta värn, era ögons lust, det käraste ni har. Och de söner och döttrar ni lämnade kvar skall nu falla för svärdet. – 
Hesekiel	Hes	26	24	22	Ni kommer att få göra som jag. Dölj inte ert ansikte och ät inget sorgebröd. 
Hesekiel	Hes	26	24	23	Behåll turbanen och sandalerna på. Ni får inte sörja och gråta. Men till följd av era synder skall ni alla stönande tyna bort. – 
Hesekiel	Hes	26	24	24	Hesekiel skall vara ett tecken för er. Vad han gör kommer också ni att få göra. Då detta sker skall ni inse att jag är Herren Gud.«
Hesekiel	Hes	26	24	25	Människa! Den dag jag tar ifrån dem deras värn, deras stolthet och glädje, deras ögons lust, det käraste de har, deras söner och döttrar, 
Hesekiel	Hes	26	24	26	den dagen skall en flykting komma till dig och berätta om detta. 
Hesekiel	Hes	26	24	27	Inför flyktingen skall din tungas band lösas, du skall tala och inte längre vara stum. Så skall du vara ett tecken för dem. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	25	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	25	2	Människa! Vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. 
Hesekiel	Hes	26	25	3	Säg till Ammons folk: Hör Herren Guds ord! Så säger Herren Gud: Du hånade min helgedom då den skändades, du hånade Israels land då det blev ödelagt och folket i Juda då det fördes bort i fångenskap. 
Hesekiel	Hes	26	25	4	Därför skall jag ge ditt land som egendom åt Östlandets folk. Där skall de slå upp sina tält och där skall de resa sina boningar. De skall äta din frukt och dricka din mjölk. 
Hesekiel	Hes	26	25	5	Jag skall göra Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	25	6	Så säger Herren Gud: Du klappade i händerna och stampade med fötterna, skadeglad som du var och full av förakt för Israels land. 
Hesekiel	Hes	26	25	7	Därför skall jag lyfta min hand mot dig och låta dig bli ett byte för andra folk. Jag skall utplåna dig som folk och förinta dig som land. Jag skall ödelägga dig. Då skall du inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	25	8	Så säger Herren Gud: Moab och Seir har sagt: »Folket i Juda är som alla andra folk.« 
Hesekiel	Hes	26	25	9	Därför skall jag rensa bort städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, alla landets pärlor, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim. 
Hesekiel	Hes	26	25	10	Jag skall ge Moab tillsammans med Ammon som egendom åt Östlandets folk. Sedan skall Ammon vara glömt bland folken. 
Hesekiel	Hes	26	25	11	Och över Moab skall jag verkställa domen. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	25	12	Så säger Herren Gud: Edom tog hämnd på folket i Juda och drog därigenom skuld över sig. 
Hesekiel	Hes	26	25	13	Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot Edom. Jag skall lägga det i ruiner och utrota människor och djur. Från Teman till Dedan skall de falla för svärdet. 
Hesekiel	Hes	26	25	14	Jag skall låta min hämnd drabba Edom genom mitt folk Israel, som skall behandla Edom så som min vrede och harm kräver. Då skall de inse att jag hämnas, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	25	15	Så säger Herren Gud: Filisteerna var hämndlystna och tog hämnd, fulla av förakt. De härjade, drivna av sin eviga fiendskap. 
Hesekiel	Hes	26	25	16	Därför, säger Herren Gud, skall jag lyfta min hand mot filisteerna, jag skall förgöra kereteerna och utrota de sista kustborna. 
Hesekiel	Hes	26	25	17	I vrede skall jag straffa dem, och jag skall utkräva en fruktansvärd hämnd. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	26	1	Under det elfte året, på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	26	2	Människa! Tyros har hånat Jerusalem och sagt: »Folkens port är uppbruten, den har tillfallit mig. Jag skall bli rik, nu när den är förödd.« 
Hesekiel	Hes	26	26	3	Därför, säger Herren Gud, skall jag göra upp med dig, Tyros. Jag skall låta många folk välla in över dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 
Hesekiel	Hes	26	26	4	De skall förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag skall sopa bort jorden och göra staden till en naken klippa. 
Hesekiel	Hes	26	26	5	Den blir till en torkplats för nät ute i havet. Jag har talat, säger Herren Gud. Tyros skall plundras av folken 
Hesekiel	Hes	26	26	6	och lydstäderna på fastlandet härjas med svärd. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	26	7	Så säger Herren Gud: Jag skall låta kungen av Babylonien, Nebukadnessar, konungarnas konung, anfalla Tyros från norr. Med hästar och stridsvagnar och vagnskämpar skall han komma och med den väldiga här han bådat upp. 
Hesekiel	Hes	26	26	8	Dina lydstäder på fastlandet skall han härja med svärd. Sedan skall han kasta upp en belägringsvall, bygga en stormningsramp och resa ett sköldtak. 
Hesekiel	Hes	26	26	9	Han skall stöta murbräckan mot dina murar och rasera dina torn med bräckjärn. 
Hesekiel	Hes	26	26	10	Så många är hans hästar att dammet de river upp kommer att täcka dig. Dina murar skall darra vid larmet från hästar och rullande vagnar, när han drar in genom dina portar som man drar in i en stormad stad. 
Hesekiel	Hes	26	26	11	Hans hästars hovar skall trampa sönder dina gator. Med svärd skall han dräpa ditt folk. Dina mäktiga pelare skall störta till marken. 
Hesekiel	Hes	26	26	12	De skall röva dina rikedomar och roffa åt sig av dina handelsvaror. De skall riva ner dina murar och rasera dina praktfulla hus. Din sten, ditt virke, din jord skall de kasta i havet. 
Hesekiel	Hes	26	26	13	Jag skall tysta dina sånger, dina lyrors klang skall aldrig höras mer. 
Hesekiel	Hes	26	26	14	Och jag skall göra dig till en naken klippa. Tyros blir en torkplats för nät. Aldrig mer skall staden byggas upp. Jag, Herren, har talat, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	26	15	Så säger Herren Gud till Tyros: Dånet av ditt fall, de sårades jämmer och slaktandet som pågår i dig skall få kustländerna att skälva. 
Hesekiel	Hes	26	26	16	Alla havets furstar skall stiga ner från sina troner, lägga av sina mantlar och ta av sig sina färggranna kläder. Klädda i skräck skall de sitta på marken, fångna i ständig skräck skall de sitta lamslagna för din skull.
Hesekiel	Hes	26	26	17	De skall sjunga en sorgesång om dig:
Hesekiel	Hes	26	26	18	Kustländerna grips av skräck när du faller, öarna i havet skälver vid din undergång.
Hesekiel	Hes	26	26	19	Så säger Herren Gud: När jag har gjort dig till en ruinstad, lik de städer där ingen längre bor, och när jag har låtit djupet sluka dig, så att vattenmassorna gömmer dig, 
Hesekiel	Hes	26	26	20	då skall jag störta dig ner till forntidens folk, till dem som har lagts i graven. Likt ruinerna från forntiden skall du ligga i underjorden, tillsammans med dem som har lagts i graven. Du skall aldrig mer finna en plats i de levandes land. 
Hesekiel	Hes	26	26	21	Jag skall göra dig till en skräcksyn. Det är slut med dig. Den som söker dig skall aldrig någonsin finna dig, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	27	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	27	2	Människa! Sjung en sorgesång om Tyros. 
Hesekiel	Hes	26	27	3	Till Tyros, som tronar vid porten till havet och driver handel med folk på fjärran kuster, skall du säga: Så säger Herren Gud:
Hesekiel	Hes	26	27	4	Mitt i havet ligger du. De som byggde dig gjorde dig fulländat skön.
Hesekiel	Hes	26	27	5	Av cypresser från Senir byggdes dina däck. De tog en ceder från Libanon och reste en mast på dig.
Hesekiel	Hes	26	27	6	Av ekar från Bashan gjordes dina åror. Din bordläggning timrade de av cedrar från kitteernas kuster.
Hesekiel	Hes	26	27	7	Av mönstrat egyptiskt linne var ditt segel sytt. Det blev ditt kännetecken. Av tyg från Elishas kuster, violett och purpurrött, var ditt soltak gjort.
Hesekiel	Hes	26	27	8	Sidons och Arvads furstar var roddare hos dig. Semers klokaste män var dina matroser.
Hesekiel	Hes	26	27	9	Gevals äldste och dess klokaste män tätade dina läckor. Havets alla skepp och sjömän kom till dig för att byta varor.
Hesekiel	Hes	26	27	10	Män från Persien, från Lud och Put fanns i din här, var ditt krigsfolk. Sina sköldar och hjälmar hängde de på dig och gjorde dig praktfull.
Hesekiel	Hes	26	27	11	Folk från Arvad och Kilikien fanns överallt på dina murar, och gammadeer stod i dina torn. Överallt längs dina murar hängde de sina koger och gjorde dig fulländat skön.
Hesekiel	Hes	26	27	12	Tarshish drev handel med dig, lockat av ditt rika utbud. De bytte till sig dina varor mot silver, järn, tenn och bly. 
Hesekiel	Hes	26	27	13	Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig dina varor mot slavar och kopparkärl. 
Hesekiel	Hes	26	27	14	Folket i Bet Togarma lämnade vagnshästar, ridhästar och mulor i utbyte mot dina varor. 
Hesekiel	Hes	26	27	15	Folket från Rhodos handlade med dig, och många andra öar gjorde också affärer med dig. De betalade med elfenben och ebenholts. 
Hesekiel	Hes	26	27	16	Edom drev handel med dig, lockat av alla dina varor. I utbyte gav de rubiner, purpurrött ylle, färggrant tyg och linne, koraller och granater. 
Hesekiel	Hes	26	27	17	Juda och Israel handlade med dig och bytte till sig dina varor mot vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam. 
Hesekiel	Hes	26	27	18/19	Damaskus drev handel med dig, lockat av ditt rika utbud av alla slags varor. I utbyte gav de vin från Helbon, ull från Sachar och vin från Usal. Dina varor inbringade även bearbetat järn, kassia och kalmus. 
Hesekiel	Hes	26	27	20	Dedan handlade med dig, de sålde sadeltäcken. 
Hesekiel	Hes	26	27	21	Arabien och Kedars alla furstar gjorde affärer med dig och kom med lamm, baggar och bockar. 
Hesekiel	Hes	26	27	22	Köpmän från Saba och Ragma handlade med dig och bytte till sig dina varor mot utsökta kryddor, alla slags ädelstenar och guld. 
Hesekiel	Hes	26	27	23	Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig, 
Hesekiel	Hes	26	27	24	de sålde festskrudar och mantlar av violett ylle, färggranna tyger, mönstrade täcken och fast tvinnade tåg. Sådant lämnade de i utbyte. 
Hesekiel	Hes	26	27	25	Tarshish-skepp fraktade dina varor.
Hesekiel	Hes	26	27	26	Dina roddare förde dig ut på vida vatten. Östanvinden krossade dig långt ute till havs.
Hesekiel	Hes	26	27	27	Ditt gods och alla dina varor, dina sjömän och matroser, de som tätat dina läckor, de som skött din byteshandel, allt ditt krigsfolk och hela ditt uppbåd sjunker i havets djup den dag du går under.
Hesekiel	Hes	26	27	28	Dina matrosers nödrop får stränderna att darra.
Hesekiel	Hes	26	27	29	De som sitter vid årorna lämnar sina skepp. Sjömännen går i land, havets alla matroser.
Hesekiel	Hes	26	27	30	De skriker av sorg, de klagar bittert över ditt öde. De strör jord på huvudet och krälar i aska.
Hesekiel	Hes	26	27	31	De rakar sig skalliga och sveper sig i säckväv. De fäller bittra tårar över dig och klagar bittert.
Hesekiel	Hes	26	27	32	Jämrande stämmer de upp en sorgesång över dig: »Vem var som Tyros, detta fäste i havet?«
Hesekiel	Hes	26	27	33	Där dina varor fördes i land fylldes folkens behov. Med ditt överflöd av alla slags bytesvaror gjorde du jordens kungar rika.
Hesekiel	Hes	26	27	34	Nu har du krossats på havet och försvunnit i djupet. Dina varor och ditt manskap har gått till botten med dig.
Hesekiel	Hes	26	27	35	Kustländernas folk känner fasa för din skull. Kungarna ryser, deras ansikten förvrids av skräck.
Hesekiel	Hes	26	27	36	De som driver handel med folken drar bestörta efter andan. Du har blivit en skräcksyn. Det är för alltid slut med dig.
Hesekiel	Hes	26	28	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	28	2	Människa! Säg till Tyros furste: Så säger Herren Gud: Du blev högmodig och sade: »Jag är en gud. Jag sitter på en gudatron mitt i havet.« Men även om du inbillar dig att du är gudomlig, så är du människa och inte gud. 
Hesekiel	Hes	26	28	3	Du är visare än Daniel, inget hemligt är förborgat för dig. 
Hesekiel	Hes	26	28	4	Vägledd av vishet och insikt har du skaffat dig rikedom. Guld och silver samlade du i dina skattkamrar. 
Hesekiel	Hes	26	28	5	Du drev handel med stor skicklighet och ökade din rikedom. Men din rikedom har gjort dig högmodig. 
Hesekiel	Hes	26	28	6	Därför säger Herren Gud: Eftersom du inbillar dig att du är gudomlig 
Hesekiel	Hes	26	28	7	skall jag låta främlingar anfalla dig, grymma hedningar. Med draget svärd skall de angripa din härliga vishet, de skall släpa din storhet i smutsen. 
Hesekiel	Hes	26	28	8	De skall sänka dig i graven. Ute på havet skall du dräpas och dö. 
Hesekiel	Hes	26	28	9	Vågar du, ansikte mot ansikte med dina mördare, säga: »Jag är en gud«? Nej, du är en människa i dina dråpares våld, inte en gud. 
Hesekiel	Hes	26	28	10	Som en oomskuren skall du dö för främlingars hand. Jag har talat, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	28	11	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	28	12	Människa! Sjung en sorgesång om Tyros kung: Så säger Herren Gud: Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön. 
Hesekiel	Hes	26	28	13	I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad. 
Hesekiel	Hes	26	28	14	Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar. 
Hesekiel	Hes	26	28	15	Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig. 
Hesekiel	Hes	26	28	16	Din vidlyftiga köpenskap drev dig till våld och synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och jagade bort dig, beskyddande kerub, från de gnistrande stenarna. 
Hesekiel	Hes	26	28	17	Din skönhet gjorde dig högmodig, och du förödde din vishet och storhet. Då kastade jag dig ner till marken och lämnade dig att beskådas av andra kungar. 
Hesekiel	Hes	26	28	18	Med otaliga synder och orättfärdig köpenskap vanhelgade du dina tempel. Då lät jag eld slå ut från dig, och den förtärde dig. Inför allas ögon blev du till aska på marken. 
Hesekiel	Hes	26	28	19	Alla folk som kände dig grips av fasa för din skull. Du har blivit en skräcksyn. Det är för alltid slut med dig.
Hesekiel	Hes	26	28	20	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	28	21	Människa! Vänd dig mot Sidon och profetera mot staden: 
Hesekiel	Hes	26	28	22	Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Sidon, och visa min makt i dig. Genom att verkställa domen över staden skall jag visa min helighet. Då skall de inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	28	23	Jag skall sprida pest och låta blod flyta på gatorna. Inne i staden skall de slagna falla för svärdet som riktas mot den från alla håll. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	28	24	Israels folk skall inte längre plågas av föraktfulla grannfolks brännande nässlor och stickande törnen. Då skall de inse att jag är Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	28	25	Så säger Herren Gud: Jag skall samla ihop israeliterna från de folk bland vilka de skingrats, genom dem skall jag visa min helighet i de andra folkens åsyn. De skall få bo på sin egen mark, den som jag en gång gav min tjänare Jakob. 
Hesekiel	Hes	26	28	26	Där skall de leva tryggt, bygga hus och plantera vingårdar. De skall leva tryggt när jag har verkställt domen över de grannfolk som föraktar dem. Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud.
Hesekiel	Hes	26	29	1	Under det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	29	2	Människa! Vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och hela Egypten. 
Hesekiel	Hes	26	29	3	Du skall säga: Så säger Herren Gud:
Hesekiel	Hes	26	29	4	Jag skall slå krokar i dina käftar och låta Nilens fiskar fastna i dina fjäll. Jag skall dra upp dig ur din Nil, dig och Nilens alla fiskar som sitter fast i dina fjäll.
Hesekiel	Hes	26	29	5	Jag skall slunga dig ut i öknen, dig och Nilens alla fiskar. Du blir liggande på bara marken, ingen hämtar och begraver dig. Åt markens djur och himlens fåglar ger jag dig som föda.
Hesekiel	Hes	26	29	6	Då skall alla i Egypten inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	29	7	När de griper tag i dig kommer du att splittras och fläka upp handen på alla. När de stöder sig på dig kommer du att brytas och få dem alla att vackla.
Hesekiel	Hes	26	29	8	Därför, säger Herren Gud, skall jag rikta svärdet mot dig och utrota människor och boskap. 
Hesekiel	Hes	26	29	9	Egypten skall bli till ödemark och ruiner. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	29	10	Därför skall jag ta itu med dig och din Nil. Jag skall göra Egypten till en enda ruin, en ödemark, från Migdol till Assuan och ända till gränsen mot Kush. 
Hesekiel	Hes	26	29	11	Ingen människa skall sätta sin fot i landet, ingen boskap skall trampa där. Det skall ligga obebott i fyrtio år. 
Hesekiel	Hes	26	29	12	Jag skall göra Egypten till ett öde land bland andra ödelagda länder. I fyrtio år skall dess städer ligga i ruiner bland andra ödelagda städer. Och jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 
Hesekiel	Hes	26	29	13	Så säger Herren Gud: Efter fyrtio år skall jag samla ihop egypterna från de folk bland vilka de skingrats. 
Hesekiel	Hes	26	29	14	Då skall jag vända egypternas öde och låta dem komma tillbaka till Patros, landet de härstammar från. Där skall de bli ett obetydligt kungarike, 
Hesekiel	Hes	26	29	15	obetydligast bland riken. Aldrig mer skall de få förhäva sig gentemot andra folk. Jag skall göra dem så fåtaliga att de inte kan härska över andra. 
Hesekiel	Hes	26	29	16	Israeliterna skall inte längre förlita sig på dem och röja sin synd genom att vända sig till dem. Då skall de inse att jag är Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	29	17	Under det tjugosjunde året, på första dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	29	18	Människa! Nebukadnessar, Babyloniens kung, har låtit sina krigare slita ont vid Tyros. Deras huvuden är kala, deras skuldror flådda. Men varken han eller hans här har fått någon lön för all sin möda vid Tyros. 
Hesekiel	Hes	26	29	19	Därför, säger Herren Gud, ger jag Egypten åt Nebukadnessar, Babyloniens kung. Han skall föra bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Detta skall bli lön åt hans här. 
Hesekiel	Hes	26	29	20	Jag ger honom Egypten som lön för hans möda, för allt de har gjort åt mig, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	29	21	Den dagen skall jag ge Israel kraft. Jag skall öppna din mun inför folket. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	30	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	30	2	Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:
Hesekiel	Hes	26	30	3	Ja, dagen är nära, Herrens dag är nära. Det blir en dag av moln, stunden är inne för folken.
Hesekiel	Hes	26	30	4	Svärdet skall drabba Egypten, och Kush skall darra när egypterna dräps och stupar. Deras rikedomar förs bort, deras fasta grund raseras.
Hesekiel	Hes	26	30	5	Män från Kush och Put och Lud, legoknektar från alla håll, även män från förbundets land, skall falla med dem för svärdet. 
Hesekiel	Hes	26	30	6	Så säger Herren: De som stöder Egypten skall falla, dess stolta styrka bli kuvad. Från Migdol till Assuan skall de falla för svärdet, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	30	7	Landet skall ligga öde bland andra ödelagda länder, städerna bland ödelagda städer. 
Hesekiel	Hes	26	30	8	Jag skall sticka Egypten i brand, och alla som har bistått det skall krossas. Då skall de inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	30	9	Den dagen skall mina budbärare komma på skepp och sätta skräck i Kush, som har trott sig tryggt. När Egyptens dag är inne skall Kush darra. Den kommer.
Hesekiel	Hes	26	30	10	Så säger Herren Gud: Genom Nebukadnessar, Babyloniens kung, skall jag göra slut på Egyptens rikedomar. 
Hesekiel	Hes	26	30	11	Han och hans här, grymma hedningar, skall föras dit för att skövla landet. Med draget svärd skall de angripa Egypten och fylla landet med lik. 
Hesekiel	Hes	26	30	12	Jag skall torrlägga Nilen och sälja landet till onda män. Jag skall låta främlingar förhärja landet och allt vad det rymmer. Jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	30	13	Så säger Herren Gud: Jag skall utplåna gudabilderna och förinta avgudarna i Memfis. Ingen egyptisk furste skall längre finnas. Jag skall ingjuta fruktan i Egypten. 
Hesekiel	Hes	26	30	14	Jag skall ödelägga Patros, sticka Soan i brand och verkställa min dom över No. 
Hesekiel	Hes	26	30	15	Jag skall tömma min vrede över Sin, Egyptens värn, och förstöra Nos rikedomar. 
Hesekiel	Hes	26	30	16	Jag skall sticka Egypten i brand. Sin skall vrida sig i smärtor, No skall stormas, och för Memfis skall dagen bli till mörker. 
Hesekiel	Hes	26	30	17	De unga männen i On och Pi-Beset skall falla för svärdet och kvinnorna föras bort. 
Hesekiel	Hes	26	30	18	I Tachpanches skall dagen förmörkas, när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta styrka knäcks. Staden skall höljas i moln och dess kvinnor föras bort. 
Hesekiel	Hes	26	30	19	Så skall jag verkställa min dom över Egypten. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	30	20	Under det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	30	21	Människa! Jag har brutit av armen på farao, Egyptens kung. Ingen har förbundit den och läkt den, ingen har spjälat eller lindat den, så att den blivit stark nog att lyfta svärdet. 
Hesekiel	Hes	26	30	22	Så säger Herren Gud: Jag skall göra upp med farao, Egyptens kung. Jag skall bryta hans armar, både den friska och den brutna, så att han släpper svärdet. 
Hesekiel	Hes	26	30	23	Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 
Hesekiel	Hes	26	30	24	Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand, men faraos armar skall jag bryta, så att han jämrar sig inför den andre som en dödligt sårad. 
Hesekiel	Hes	26	30	25	Jag skall ge kraft åt den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall hänga maktlösa. Jag skall sätta mitt svärd i den babyloniske kungens hand, och han skall lyfta det mot Egypten. Då skall de inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	30	26	Jag skall skingra egypterna bland folken och sprida ut dem i främmande länder. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	31	1	Under det elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	31	2	Människa! Säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop: Vem är lika väldig som du?
Hesekiel	Hes	26	31	3	Det växte ett ståtligt träd, en ceder på Libanon. Den hade vackra grenar och skuggade andra träd. Den växte sig reslig och hög, toppen sköt upp bland molnen.
Hesekiel	Hes	26	31	4	Vattnet gav den näring, av djupet fick den växtkraft. Djupets flöden strömmade kring platsen där den stod, och vattnet rann i bäckar till markens alla träd.
Hesekiel	Hes	26	31	5	Så växte den sig högre än markens alla träd. Kronan blev tät, med vidsträckta grenar, av vattenflödet som spred sig dit.
Hesekiel	Hes	26	31	6	Himlens alla fåglar byggde bo i dess krona. Markens alla djur födde ungar i grenarnas hägn. Alla de många folken bodde i dess skugga.
Hesekiel	Hes	26	31	7	Den stod där så stor och skön, med vidsträckta, lummiga grenar, ty rötterna nådde ner till flödande vatten.
Hesekiel	Hes	26	31	8	Ingen ceder i Guds trädgård kunde mäta sig med den. Ingen cypress hade sådana grenar, ingen platan en sådan krona. Inget träd i Guds trädgård var dess like i skönhet.
Hesekiel	Hes	26	31	9	Jag hade gjort den så skön, med täta, lummiga grenar, att Edens alla träd i Guds trädgård måste avundas den.
Hesekiel	Hes	26	31	10	Så säger Herren Gud: Cedern växte sig hög och sträckte sin topp upp till molnen, och den greps av högmod över sin höjd. 
Hesekiel	Hes	26	31	11	Därför prisgav jag den åt de främmande folkens anförare. Han behandlade den som dess gudlöshet förtjänade – jag hade förskjutit den. 
Hesekiel	Hes	26	31	12	Främlingar, grymma hedningar, högg ner den och lät den ligga. Grenarna spreds över berg och dalar, de låg brutna i jordens alla bäckfåror. Alla jordens folk som bott i dess skugga drog bort därifrån och lät den ligga.
Hesekiel	Hes	26	31	13	Himlens alla fåglar bygger bo på den fällda stammen. Markens alla djur söker läger bland grenarna.
Hesekiel	Hes	26	31	14	Därför skall aldrig mer några träd vid vatten växa sig höga och sträcka sin topp upp till molnen, aldrig mer skall träd som har gott om vatten vara sig själva nog, hur höga de än må bli. De är alla prisgivna åt döden och skall sjunka ner i underjorden till de människor som har lagts i graven.
Hesekiel	Hes	26	31	15	Så säger Herren Gud: Den dag cedern störtade ner i dödsriket försänkte jag djupet i sorg och förseglade det, jag hejdade strömmarna och höll tillbaka vattenflödet. Jag klädde Libanon i sorgskrud för cederns skull, och markens alla träd vissnade. 
Hesekiel	Hes	26	31	16	Folken bävade vid dånet av dess fall, när jag störtade den ner i dödsriket till dem som lagts i graven. Detta blev till tröst för Edens alla träd i underjorden, de yppersta som vuxit på Libanon, alla som haft gott om vatten. 
Hesekiel	Hes	26	31	17	Liksom cedern hade de störtat ner i dödsriket, ner till dem som dräpts med svärd. De som hade bott i dess skugga skingrades bland folken.
Hesekiel	Hes	26	31	18	Var något av Edens träd lika praktfullt och väldigt som du? Ändå skall du störtas ner i underjorden liksom Edens träd. Du skall ligga bland de oomskurna, bland dem som dräpts med svärd. Cedern är farao med hela hans larmande hop, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	32	1	Under det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	32	2	Människa! Sjung en sorgesång om farao, Egyptens kung:
Hesekiel	Hes	26	32	3	Så säger Herren Gud: Jag skall kasta mitt nät över dig, ett uppbåd av många folk skall dra upp dig i min not.
Hesekiel	Hes	26	32	4	Jag skall slunga dig upp på land, kasta dig på bara marken, så att himlens alla fåglar kan flockas på dig och markens alla djur kan äta sig mätta på dig.
Hesekiel	Hes	26	32	5	Jag skall kasta din kropp på bergen, fylla dalarna med ditt kadaver.
Hesekiel	Hes	26	32	6	Jag skall dränka jorden med blodet som väller ur dig, bäckarna skall fyllas av ditt blod.
Hesekiel	Hes	26	32	7	När jag släcker ditt liv skall jag täcka över himlen och fördunkla stjärnorna. Solen höljer jag i moln, månen slutar lysa.
Hesekiel	Hes	26	32	8	Alla ljus som lyser på himlen skall jag fördunkla för din skull. I mörker försänker jag ditt land, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	32	9	Jag skall skapa oro hos många då jag förkunnar din undergång bland folken, i länder som du aldrig hört talas om. 
Hesekiel	Hes	26	32	10	Genom dig skall jag väcka fasa hos många folk, och kungarna skall rysa av skräck när de ser mig svinga svärdet. När du faller fångas de alla i ständig fruktan för sina liv.
Hesekiel	Hes	26	32	11	Så säger Herren Gud: Den babyloniske kungens svärd skall angripa dig. 
Hesekiel	Hes	26	32	12	Jag skall låta din larmande hop falla för krigares svärd, för grymma hedningar. De förintar Egyptens stolthet, hela dess larmande hop görs till intet. 
Hesekiel	Hes	26	32	13	Jag skall förgöra all boskap längs den stora floden. Vattnet skall aldrig mer röras upp av människors fötter eller kreaturs klövar, 
Hesekiel	Hes	26	32	14	utan vattnet skall flyta klart, blankt som olja, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	32	15	Jag skall göra Egypten till en ödemark, det skall ligga öde och folktomt, alla som bor där skall jag dräpa. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	32	16	Detta är en sorgesång och som sorgesång skall den sjungas. Bland alla folk skall kvinnorna sjunga den, över Egypten och hela dess larmande hop skall de sjunga den, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	32	17	Under det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 
Hesekiel	Hes	26	32	18	Människa! Klaga över Egyptens larmande hop och dess ädlingar, klaga, du och kvinnorna bland alla folk:
Hesekiel	Hes	26	32	19	Var din glans förmer än andras? Stig ner, gå till vila bland de oomskurna!
Hesekiel	Hes	26	32	20	Hos dem som dräpts med svärd skall egypterna hamna. Bädden står redo för Egypten och hela dess larmande hop.
Hesekiel	Hes	26	32	21	De största hjältarna talar från dödsriket till farao och dem som bistått honom: Oomskurna har stigit ner och gått till vila, de som dräpts med svärd.
Hesekiel	Hes	26	32	22	Där ligger Assur med hela sin här i gravarna runt omkring. Alla är dräpta, fallna för svärd.
Hesekiel	Hes	26	32	23	De fick sina gravar i dödsrikets djup, kring Assurs grav ligger hans här. Alla är dräpta, fallna för svärd, de som en gång spred skräck i de levandes land.
Hesekiel	Hes	26	32	24	Där ligger Elam, och kring hans grav ligger hela hans larmande hop. Alla är dräpta, fallna för svärd. Oomskurna steg de ner i underjorden, de som en gång spred skräck i de levandes land. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven.
Hesekiel	Hes	26	32	25	Bland dräpta fick Elam sin bädd, med hela sin larmande hop i gravarna runt omkring. Alla är oomskurna och dräpta med svärd. En gång spred de skräck i de levandes land. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven. Bland dräpta har de sin plats.
Hesekiel	Hes	26	32	26	Där ligger Meshek och Tuval med hela sin larmande hop i gravarna runt omkring. Alla är oomskurna och dräpta med svärd. En gång spred de skräck i de levandes land.
Hesekiel	Hes	26	32	27	De vilar inte bland hjältarna som stupade i forna tider, de som fick sina vapen med sig i dödsriket och nu vilar med svärdet under huvudet och skölden lagd över knotorna. En gång spred hjältarna skräck i de levandes land.
Hesekiel	Hes	26	32	28	Du skall krossas med de oomskurna och ligga bland dem som dräpts med svärd.
Hesekiel	Hes	26	32	29	Där ligger Edom med sina kungar och furstar, som trots sin makt hamnade bland dem som dräpts med svärd. De vilar nu tillsammans med oomskurna och dem som har lagts i graven. 
Hesekiel	Hes	26	32	30	Där ligger alla furstar från norr och alla från Sidon. Trots den skräck de spred störtades de ner bland de dräpta. Deras styrka vändes i skam. Oomskurna vilar de bland dem som dräpts med svärd. Nu får de dela skammen med dem som har lagts i graven.
Hesekiel	Hes	26	32	31	Farao ser dem alla och tröstar sig i sorgen över sin larmande hop. Dräpta med svärd är farao och hela hans här, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	32	32	Jag lät honom sprida skräck i de levandes land. Nu skall han läggas bland oomskurna, hos dem som dräpts med svärd, farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	33	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	33	2	Människa! Tala till dina landsmän och säg: Om jag riktar svärdet mot ett land och folket där utser en av de sina till väktare 
Hesekiel	Hes	26	33	3	och denne ser svärdet riktas mot landet och stöter i horn för att varna folket, 
Hesekiel	Hes	26	33	4	och om någon som hör hornstöten inte lyder varningen utan blir dödad när svärdet kommer, då är han själv ansvarig för sin död. 
Hesekiel	Hes	26	33	5	Eftersom han hörde hornstöten men inte lydde varningen är han själv ansvarig för sin död. Men lyder han varningen räddar han sitt liv. 
Hesekiel	Hes	26	33	6	Om däremot väktaren ser svärdet men inte stöter i horn så att folket varnas och någon blir dödad när svärdet kommer, då dör denne därför att han syndat, och av väktaren skall jag utkräva vedergällning för hans blod.
Hesekiel	Hes	26	33	7	Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. 
Hesekiel	Hes	26	33	8	Om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och du inte har varnat honom för hans gärningar, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. 
Hesekiel	Hes	26	33	9	Men om du har varnat den gudlöse för hans gärningar så att han kan upphöra med dem och han ändå inte gör det, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.
Hesekiel	Hes	26	33	10	Människa! Säg till israeliterna: Ni frågar: »Hur skall vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?« 
Hesekiel	Hes	26	33	11	Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?
Hesekiel	Hes	26	33	12	Människa! Säg till dina landsmän: Om den rättfärdige gör något brottsligt kan hans rättfärdighet inte rädda honom. Upphör den gudlöse med sin gudlöshet leder den inte till hans fall. Börjar den rättfärdige synda räcker inte hans rättfärdighet för att han skall få leva. 
Hesekiel	Hes	26	33	13	Om jag säger till den rättfärdige: »Du skall leva« och han förlitar sig på sin rättfärdighet och handlar orätt, skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda. Han skall dö för den orätt han gjort. 
Hesekiel	Hes	26	33	14	Och om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och han upphör att synda och handlar rätt och rättfärdigt – 
Hesekiel	Hes	26	33	15	återlämnar vad han tagit i pant, återställer vad han plundrat, håller sig till livets bud och undviker att handla orätt – då skall han få leva. Han skall inte dö. 
Hesekiel	Hes	26	33	16	Alla synder han har begått skall vara glömda. Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall leva.
Hesekiel	Hes	26	33	17	Dina landsmän säger: »Det Herren gör är inte rätt.« Men det är de som gör orätt. 
Hesekiel	Hes	26	33	18	Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och handlar orätt skall han dö. 
Hesekiel	Hes	26	33	19	Om den gudlöse upphör med sin gudlöshet och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva. 
Hesekiel	Hes	26	33	20	Ni säger: »Det Herren gör är inte rätt.« Men jag skall döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar.
Hesekiel	Hes	26	33	21	Under det tolfte året efter vår förvisning, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting till mig från Jerusalem och sade: »Staden har fallit.« 
Hesekiel	Hes	26	33	22	Kvällen innan flyktingen kom hade Herrens hand rört vid mig. Men Herren löste min tungas band innan flyktingen kom på morgonen, han löste min tungas band och jag var inte längre stum.
Hesekiel	Hes	26	33	23	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	33	24	Människa! De som bor bland ruinerna i Israels land säger: »Abraham var ensam men fick ändå äga landet. Vi är många – så mycket mer är landet givet oss som egendom.« 
Hesekiel	Hes	26	33	25	Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blod i, ni dyrkar era avgudabilder och ni utgjuter blod. Skulle ni då få äga landet? 
Hesekiel	Hes	26	33	26	Ni förlitar er på svärdet, ni begår avskyvärda gärningar och ni lägrar varandras hustrur. Skulle ni då få äga landet? 
Hesekiel	Hes	26	33	27	Du skall säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som är bland ruinerna skall falla för svärdet, de som är ute på fälten skall bli uppätna av vilddjur, och de som håller till bland klippor och i grottor skall dö av pest. 
Hesekiel	Hes	26	33	28	Jag skall göra landet till obygd och ödemark. Dess stolta styrka skall knäckas. Israels berg skall bli en ödemark där ingen vågar färdas. 
Hesekiel	Hes	26	33	29	Som straff för deras avskyvärda gärningar skall jag göra landet till obygd och ödemark. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	33	30	Människa! Dina landsmän sitter utmed husväggarna och i dörröppningarna och talar om dig. Alla säger de till varandra: »Låt oss gå och höra ordet som utgår från Herren.« 
Hesekiel	Hes	26	33	31	I stora skaror skall mitt folk komma till dig och sätta sig framför dig. De kommer att höra vad du säger men inte rätta sig efter det. De bär lögn på sina läppar och tänker bara på egen vinning. 
Hesekiel	Hes	26	33	32	För dem är du bara som en som sjunger visor om kärlek, med vacker röst och skickligt strängaspel. De hör vad du säger men rättar sig inte efter det. 
Hesekiel	Hes	26	33	33	Men det kommer. Ja, det kommer. Då skall de inse att en profet har varit hos dem.
Hesekiel	Hes	26	34	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	34	2	Människa! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud om herdarna: Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna skall valla? 
Hesekiel	Hes	26	34	3	Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. 
Hesekiel	Hes	26	34	4	Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. 
Hesekiel	Hes	26	34	5	Eftersom mina får inte hade någon herde skingrades de och blev vilddjurens rov. De skingrades 
Hesekiel	Hes	26	34	6	och driver vilsna omkring på alla berg och höga kullar. Över hela jorden har mina får skingrats. Ingen bryr sig om dem, ingen letar efter dem. 
Hesekiel	Hes	26	34	7	Herdar! Hör därför Herrens ord: 
Hesekiel	Hes	26	34	8	Så sant jag lever, säger Herren Gud, eftersom mina får inte hade någon herde blev de till byte och rov för vilddjuren. Mina herdar brydde sig inte om fåren utan vallade bara sig själva, fåren vallade de inte. 
Hesekiel	Hes	26	34	9	Herdar! Hör därför Herrens ord: 
Hesekiel	Hes	26	34	10	Så säger Herren Gud: Jag skall vända mig mot herdarna och kräva tillbaka mina får av dem. Jag skall inte längre låta dem vara herdar, de skall inte längre få valla sig själva. Jag skall rycka mina får ur deras gap, de skall inte få äta dem.
Hesekiel	Hes	26	34	11	Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. 
Hesekiel	Hes	26	34	12	Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. 
Hesekiel	Hes	26	34	13	Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. 
Hesekiel	Hes	26	34	14	På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. 
Hesekiel	Hes	26	34	15	Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	34	16	Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.
Hesekiel	Hes	26	34	17	Hör, mina får! Så säger Herren Gud: Jag skall skipa rättvisa bland fåren, bland baggar och bockar. 
Hesekiel	Hes	26	34	18	Är det inte nog att ni får gå i vall på de bästa betena, måste ni också trampa ner resten av betet? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten, måste ni grumla det som är kvar med era klövar? 
Hesekiel	Hes	26	34	19	Mina får tvingas beta vad ni har trampat ner och dricka vad ni har grumlat.
Hesekiel	Hes	26	34	20	Så säger Herren Gud till fåren: Jag skall själv skipa rättvisa mellan de feta och de magra fåren. 
Hesekiel	Hes	26	34	21	Ni knuffar de svaga med bog och länd, ni stångar dem tills ni har trängt bort och skingrat dem. 
Hesekiel	Hes	26	34	22	Men jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.
Hesekiel	Hes	26	34	23	Jag skall ge dem en enda herde, min tjänare David, och han skall valla dem. Han skall valla dem, han skall vara deras herde. 
Hesekiel	Hes	26	34	24	Jag, Herren, skall vara deras Gud, och min tjänare David skall vara deras furste. Jag, Herren, har talat.
Hesekiel	Hes	26	34	25	Jag skall sluta ett fredsförbund med dem. Jag skall utrota vilddjuren i landet, så att folket kan leva tryggt i öknen och sova i skogarna. 
Hesekiel	Hes	26	34	26	Jag skall låta dem bo kring mitt berg. I rätt tid skall jag ge dem regn, ett välsignat regn skall det vara. 
Hesekiel	Hes	26	34	27	Markens träd skall bära frukt och jorden skall ge gröda. Folket skall leva tryggt i sitt land. Jag skall bryta sönder deras ok och befria dem ur deras slaveri. Då skall de inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	34	28	Aldrig mer skall de bli ett byte för andra folk, och inga vilddjur i landet skall äta dem mer. De skall bo tryggt, ingen skall hota dem. 
Hesekiel	Hes	26	34	29	De skall få odla fruktbara marker, ingen i landet skall mer behöva dö av svält. Aldrig mer skall de bli hånade av andra folk. 
Hesekiel	Hes	26	34	30	Då skall de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	34	31	Ni är mina får, ni är får i min hjord. Jag är er Gud, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	35	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	35	2	Människa! Vänd dig mot Seirs berg och profetera mot dem: 
Hesekiel	Hes	26	35	3	Så säger Herren Gud:
Hesekiel	Hes	26	35	4	Dina städer skall jag lägga i ruiner, du skall bli en ödemark. Då skall du inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	35	5	Du har alltid varit fientlig mot Israels folk, du prisgav dem åt svärdet när olyckan drabbade dem och de fick sitt slutliga straff. 
Hesekiel	Hes	26	35	6	Därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, spilla ditt blod, och blod skall förfölja dig. Genom blod ådrog du dig skuld, därför skall blod förfölja dig. 
Hesekiel	Hes	26	35	7	Seirs berg skall jag göra till obygd och ödemark. Alla som färdas där skall jag förgöra. 
Hesekiel	Hes	26	35	8	Jag skall täcka bergen med lik. På dina höjder, i dina dalar och i alla dina bäckfåror skall de falla, de som dräps med svärd.
Hesekiel	Hes	26	35	9	Jag skall göra dig till ödemark för evigt, i dina städer skall ingen bo. Då skall ni inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	35	10	Du säger: »De två folken och de två länderna skall bli mina! Jag skall lägga dem under mig, även om Herren är där.« 
Hesekiel	Hes	26	35	11	Därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, låta dig umgälla den vrede och avund du visade i ditt hat mot dem. Du skall få erfara vem jag är när jag dömer dig. 
Hesekiel	Hes	26	35	12	Då skall du inse att jag, Herren, har hört alla hånfulla ord du har riktat mot Israels berg: »De ligger öde, vi kan hugga för oss!« 
Hesekiel	Hes	26	35	13	Ni har varit stora i munnen och talat fräckt om mig. Jag har hört det.
Hesekiel	Hes	26	35	14	Så säger Herren Gud: Du gladde dig åt att landet blev en ödemark. Därför skall jag göra likadant med dig. 
Hesekiel	Hes	26	35	15	Du gladde dig åt att Israels land lades öde. Därför skall jag göra likadant med dig. Seirs berg och hela Edom skall bli till ödemark. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	36	1	Människa! Profetera om Israels berg och säg: Israels berg, hör Herrens ord! 
Hesekiel	Hes	26	36	2	Så säger Herren Gud: Era fiender har hånat er: »Ödemark för evigt! Nu är det vår egendom.« 
Hesekiel	Hes	26	36	3	Därför skall du profetera och säga: Så säger Herren Gud: Ni har förhärjats och förtrampats av alla och blivit de övriga folkens egendom. Man pratade om er överallt och förtalade er. 
Hesekiel	Hes	26	36	4	Israels berg, hör därför ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som har plundrats och hånats av alla grannfolken: 
Hesekiel	Hes	26	36	5	Sannerligen, säger Herren Gud, med brinnande lidelse riktar jag mitt ord mot de andra folken och mot hela Edom, som med skadeglädje och djupt förakt gjorde mitt land till sin egendom.
Hesekiel	Hes	26	36	6	Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren Gud: Jag talar i lidelse och vrede, eftersom ni har förödmjukats av de andra folken. 
Hesekiel	Hes	26	36	7	Så säger Herren Gud: Jag lyfter min hand och svär att era grannfolk själva skall förödmjukas. 
Hesekiel	Hes	26	36	8	Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel som snart kommer tillbaka. 
Hesekiel	Hes	26	36	9	Jag skall komma till er och ta mig an er. Ni skall plöjas och besås. 
Hesekiel	Hes	26	36	10	På er skall jag låta många människor bo, hela Israels folk. Städerna skall bli bebodda och ruinerna byggas upp. 
Hesekiel	Hes	26	36	11	På er skall jag låta många människor och djur bo, de skall vara fruktsamma och föröka sig. Jag skall göra er bebodda som förr i tiden och visa er större godhet än förut. Då skall ni inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	36	12	På er skall människor åter vandra, hela mitt folk Israel. De skall ta er i besittning, ni skall bli deras egendom. Aldrig mer skall ni beröva dem deras barn.
Hesekiel	Hes	26	36	13	Så säger Herren Gud: Man säger att du äter människor och berövar ditt folk deras barn. 
Hesekiel	Hes	26	36	14	Men du skall inte längre äta människor och beröva ditt folk deras barn, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	36	15	Jag skall låta dig slippa förödmjukande ord från de främmande folken. Du skall inte mer bli hånad av andra folk, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	36	16	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	36	17	Människa! Då israeliterna bodde i sitt land orenade de landet med sitt leverne och sina gärningar. Orent som en kvinnas blödning fann jag deras leverne. 
Hesekiel	Hes	26	36	18	De utgöt blod i landet och orenade det med sina avgudabilder, därför tömde jag min vrede över dem. 
Hesekiel	Hes	26	36	19	Jag skingrade dem bland folken, de spreds ut i främmande länder. De fick det straff som deras leverne och deras gärningar förtjänade. 
Hesekiel	Hes	26	36	20	Vart de än kom bland de främmande folken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: »De är Herrens folk, och ändå har de fått lämna hans land!« 
Hesekiel	Hes	26	36	21	Det plågade mig att israeliterna vanärade mitt heliga namn bland folken de kommit till.
Hesekiel	Hes	26	36	22	Säg därför till Israels folk: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag ingriper, israeliter, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. 
Hesekiel	Hes	26	36	23	Ni har vanärat mitt mäktiga namn överallt bland folken; det har blivit vanärat, men jag skall visa hur heligt det är. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. Då skall de inse att jag är Herren, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	36	24	Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land. 
Hesekiel	Hes	26	36	25	Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. 
Hesekiel	Hes	26	36	26	Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. 
Hesekiel	Hes	26	36	27	Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. 
Hesekiel	Hes	26	36	28	Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud. 
Hesekiel	Hes	26	36	29	När jag har befriat er från allt som gjort er orena skall jag befalla säden att växa hög. Aldrig mer skall jag låta er drabbas av svält. 
Hesekiel	Hes	26	36	30	Träden skall bära mycket frukt och åkrarna ge rik gröda. Aldrig mer skall andra folk kunna håna er för att ni lider hungersnöd. 
Hesekiel	Hes	26	36	31	När ni då minns ert onda leverne och all orätt ni har gjort kommer ni att avsky er själva för era synder och vidriga gärningar. 
Hesekiel	Hes	26	36	32	Kom ihåg att det inte är för er skull jag ingriper, säger Herren Gud. Blygs in i märgen för ert leverne, israeliter!
Hesekiel	Hes	26	36	33	Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla synder skall jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna skall byggas upp. 
Hesekiel	Hes	26	36	34	Det öde landet skall plöjas, och den som färdas där skall inte längre möta en ödemark. 
Hesekiel	Hes	26	36	35	Folk kommer att säga: »Detta land låg öde, men nu liknar det Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, förstörda och ödelagda, är nu bebodda och befästa.« 
Hesekiel	Hes	26	36	36	Då skall dina grannfolk, de som finns kvar, inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och gjort ödemark till odlat land. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.
Hesekiel	Hes	26	36	37	Så säger Herren Gud: Ännu en sak skall jag göra för Israels folk när de ber mig: jag skall låta dem föröka sig tills de blir som fårhjordar. 
Hesekiel	Hes	26	36	38	Som Jerusalem vid högtiderna fylls av offerfår, så skall hjordar av människor fylla de förstörda städerna. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	37	1	Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. 
Hesekiel	Hes	26	37	2	Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. 
Hesekiel	Hes	26	37	3	Han frågade mig: »Människa, kan dessa ben få liv igen?« Jag svarade: »Herre, min Gud, det vet bara du.« 
Hesekiel	Hes	26	37	4	Han sade: »Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! 
Hesekiel	Hes	26	37	5	Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. 
Hesekiel	Hes	26	37	6	Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren.«
Hesekiel	Hes	26	37	7	Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande – det var ben som sattes till ben och fogades samman. 
Hesekiel	Hes	26	37	8	Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.
Hesekiel	Hes	26	37	9	Han sade till mig: »Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!«
Hesekiel	Hes	26	37	10	Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.
Hesekiel	Hes	26	37	11	Han sade till mig: »Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. 
Hesekiel	Hes	26	37	12	Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. 
Hesekiel	Hes	26	37	13	När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	37	14	Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.«
Hesekiel	Hes	26	37	15	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	37	16	Människa! Tag en trästav och skriv på den: »Juda och israeliterna, hans förbundna.« Tag sedan en annan trästav, den som tillhör Efraim, och skriv på den: »Josef och alla israeliter, hans förbundna.« 
Hesekiel	Hes	26	37	17	För samman dem så att de blir en enda stav i din hand. 
Hesekiel	Hes	26	37	18	När dina landsmän ber dig förklara vad detta betyder 
Hesekiel	Hes	26	37	19	skall du svara dem: Så säger Herren Gud: Jag tar den stav som tillhör Efraim och som avser Josef och Israels stammar, hans förbundna, och lägger Judas stav intill den. Jag gör dem till en enda stav i min hand. 
Hesekiel	Hes	26	37	20	Trästavarna som du har skrivit på skall du hålla fram så att folket ser dem. 
Hesekiel	Hes	26	37	21	Säg sedan: Så säger Herren Gud: Jag skall hämta israeliterna hos de folk som de har kommit till, jag skall samla in dem från alla håll och föra dem till deras eget land. 
Hesekiel	Hes	26	37	22	I detta land, på Israels berg, gör jag dem till ett enda folk, och de skall alla lyda under en enda kung. Aldrig mer skall de vara två folk, aldrig mer skall de delas i två kungariken. 
Hesekiel	Hes	26	37	23	De skall sluta att orena sig med sina avgudabilder och vidriga beläten och med alla sina brott. Jag skall rädda dem ur den trolöshet som de har gjort sig skyldiga till, och jag skall göra dem rena. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 
Hesekiel	Hes	26	37	24	Min tjänare David skall vara kung över dem. De skall alla ha en enda herde. De skall leva efter mina lagar och trofast hålla mina bud. 
Hesekiel	Hes	26	37	25	De skall få bo i det land jag gav åt min tjänare Jakob, landet där deras förfäder bodde. De och deras barn och efterkommande skall bo där för all framtid, och min tjänare David skall vara deras furste för evig tid. 
Hesekiel	Hes	26	37	26	Jag skall sluta ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. Jag skall låta dem föröka sig. Min helgedom skall stå hos dem för all framtid. 
Hesekiel	Hes	26	37	27	Min boning skall finnas hos dem. Så skall jag vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. 
Hesekiel	Hes	26	37	28	Då skall de andra folken inse att jag är Herren, som helgar Israel genom att min helgedom finns hos dem för all framtid.
Hesekiel	Hes	26	38	1	Herrens ord kom till mig: 
Hesekiel	Hes	26	38	2	Människa! Vänd dig mot Gog i landet Magog, storfursten av Meshek och Tuval, och profetera mot honom. 
Hesekiel	Hes	26	38	3	Säg: Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Gog, storfurste av Meshek och Tuval, 
Hesekiel	Hes	26	38	4	jag skall släpa fram dig med krokar i käkarna. Jag skall se till att du drar ut med hela din här, hästar och ryttare, alla i praktfulla kläder, ett stort uppbåd med långsköld och rundsköld, alla med svärd i hand. 
Hesekiel	Hes	26	38	5	Även folk från Persien, från Kush och Put kommer med, alla rustade i sköld och hjälm. 
Hesekiel	Hes	26	38	6	Gomer med alla sina trupper, Bet Togarma långt norrifrån med alla sina trupper – många folk ansluter sig till dig. 
Hesekiel	Hes	26	38	7	Gör dig redo och var beredd, du och hela det uppbåd som har samlats kring dig – du skall stå till mitt förfogande. 
Hesekiel	Hes	26	38	8	I sinom tid skall du mönstras för att en dag rycka fram mot ett land som återhämtat sig från svärdets härjningar. De som bor där har hämtats hem från många olika folk och åter samlats på Israels berg, som så länge låg öde. De har förts från främmande folk för att få bo i trygghet. 
Hesekiel	Hes	26	38	9	Du skall dra fram som ett oväder, komma likt ett moln som täcker landet, du och alla dina trupper och de många folken vid din sida.
Hesekiel	Hes	26	38	10	Så säger Herren Gud: Den dagen tar tankar form hos dig, du smider onda planer 
Hesekiel	Hes	26	38	11	och säger: »Jag skall rycka fram mot ett oskyddat land, mot människor som lever lugnt och tryggt, utan murar, port och bommar.« 
Hesekiel	Hes	26	38	12	Du vill ta byte och plundra, lyfta din hand mot ruiner som åter är bebodda och mot ett folk som samlats in från främmande länder, som har skaffat sig boskap och ägodelar, ett folk som bor vid världens navel. 
Hesekiel	Hes	26	38	13	Folket i Saba och i Dedan liksom handlare och köpmän från Tarshish skall fråga dig: »Kommer du för att ta byte, har du samlat ditt uppbåd för att plundra, för att röva silver och guld, stjäla boskap och ägodelar? Är det för att ta ett rikt byte du kommer?«
Hesekiel	Hes	26	38	14	Profetera därför, människa, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: Den dag då mitt folk Israel lever i trygghet skall du bryta upp 
Hesekiel	Hes	26	38	15	och lämna ditt hem långt uppe i norr, du och de många folken vid din sida, alla till häst, tillsammans ett stort uppbåd, en väldig här. 
Hesekiel	Hes	26	38	16	Mot mitt folk Israel skall du dra fram likt ett moln som täcker landet. I kommande dagar skall det ske. Jag skall låta dig rycka fram mot mitt land. Genom dig, Gog, skall jag visa min helighet inför folken, för att de skall inse vem jag är.
Hesekiel	Hes	26	38	17	Så säger Herren Gud: Du är den som jag för länge sedan talade om genom mina tjänare, Israels profeter, som på den tiden profeterade att jag skulle låta dig anfalla Israel. 
Hesekiel	Hes	26	38	18	Den dag då Gog beträder Israels mark skall min vrede väckas, säger Herren Gud. Med harm 
Hesekiel	Hes	26	38	19	och lidelse och i brinnande vrede svär jag att en väldig jordbävning den dagen skall drabba Israels land. 
Hesekiel	Hes	26	38	20	De skall darra inför mig, havets fiskar och himlens fåglar, de vilda djuren och markens alla kräldjur och alla människor på jorden. Bergen skall rasa och klipporna falla, och alla murar skall jämnas med marken. 
Hesekiel	Hes	26	38	21	På alla mina berg skall jag mana fram svärdet mot Gog, säger Herren Gud. De skall gripa till svärd mot varandra. 
Hesekiel	Hes	26	38	22	Jag skall straffa honom med pest och blod. Slagregn, hagel och brinnande svavel skall jag vräka ner över honom och hans trupper och de många folken vid hans sida. 
Hesekiel	Hes	26	38	23	Så skall jag visa min makt och min helighet och ge mig till känna inför många folk. Då skall de inse att jag är Herren.
Hesekiel	Hes	26	39	1	Människa! Profetera mot Gog och säg: Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Gog, storfurste av Meshek och Tuval, 
Hesekiel	Hes	26	39	2	släpa fram dig och tygla dig. Du skall dra ner långt uppifrån norr och rycka fram mot Israels berg. 
Hesekiel	Hes	26	39	3	Då skall jag slå bågen ur din vänstra hand och vrida pilarna ur din högra. 
Hesekiel	Hes	26	39	4	Du skall stupa på Israels berg, du och alla dina trupper och folken vid din sida. Åt vilda djur och rovfåglar av alla slag ger jag dig som föda. 
Hesekiel	Hes	26	39	5	Du blir liggande på bara marken. Jag har talat, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	39	6	Jag skall sända eld mot Magog och mot dem som lever i trygghet på öarna. Då skall de inse att jag är Herren. 
Hesekiel	Hes	26	39	7	Mitt heliga namn skall jag göra känt hos mitt folk Israel. Jag tänker inte tillåta att det vanäras mer. Då skall de andra folken inse att jag är Herren, helig i Israel. 
Hesekiel	Hes	26	39	8	Det skall komma, det är på väg, säger Herren Gud. Detta är den dag jag har talat om. 
Hesekiel	Hes	26	39	9	De som bor i Israels städer skall dra ut och tända eld och bränna upp vapnen, rundsköldar och långsköldar, bågar och pilar, kastspjut och lansar. I sju år skall de elda med dem. 
Hesekiel	Hes	26	39	10	De skall inte behöva hämta ved från marken eller hugga den i skogen, med vapen skall de elda. De skall röva från rövarna och plundra sina egna plundrare, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	39	11	Den dagen skall jag ge Gog en gravplats i Israel, i Overimdalen som ligger öster om havet och är oframkomlig för dem som försöker färdas där. Där skall Gog begravas med hela sin larmande hop. Dalen skall sedan kallas Hamon Gogdalen. 
Hesekiel	Hes	26	39	12	Sju månader skall det ta för israeliterna att begrava dem och rena landet. 
Hesekiel	Hes	26	39	13	Allt folk i landet skall hjälpa till med begravningen. Detta skall ge dem ära när jag visar min makt, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	39	14	Man skall utse män med uppgift att dra genom landet och begrava dem som ligger kvar ovan jord. Så skall de rena landet. Efter sju månader skall de börja sitt sökande. 
Hesekiel	Hes	26	39	15	Om någon av dem finner människoben då han drar genom landet skall han märka ut platsen till dess att dödgrävarna hinner begrava dem i Hamon Gogdalen. 
Hesekiel	Hes	26	39	16	(Det finns också en stad som heter Hamona.) Så skall de rena landet.
Hesekiel	Hes	26	39	17	Människa! Så säger Herren Gud: Säg till alla fåglar och vilda djur: Kom hit, samlas här! Kom från alla håll till min offermåltid, den väldiga offermåltid som jag ställer i ordning åt er på Israels berg. Ni får äta kött och dricka blod. 
Hesekiel	Hes	26	39	18	Hjältars kött skall ni äta, blod från jordens furstar skall ni dricka – som vore de bockar, lamm och baggar eller gödtjurar från Bashan. 
Hesekiel	Hes	26	39	19	Ät er mätta på fett och drick er rusiga på blod vid den offermåltid jag har ställt i ordning åt er. 
Hesekiel	Hes	26	39	20	Vid mitt bord kan ni mätta er med ridhästar och vagnshästar, med hjältar och krigare, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	39	21	Jag skall uppenbara min makt bland alla folk, de skall bli varse hur jag verkställer min dom och griper in mot dem. 
Hesekiel	Hes	26	39	22	Från den dagen och för all framtid skall Israels folk inse att jag är Herren, deras Gud.
Hesekiel	Hes	26	39	23	De andra folken skall förstå att israeliterna blev förvisade därför att de var trolösa och syndade mot mig. Jag dolde mitt ansikte för dem och prisgav dem åt deras fiender, så att de alla föll för svärdet. 
Hesekiel	Hes	26	39	24	Jag handlade mot dem som de genom sin orenhet och sina brott hade förtjänat. Jag dolde mitt ansikte för dem.
Hesekiel	Hes	26	39	25	Så säger Herren Gud: Nu skall jag vända Jakobs öde och visa barmhärtighet mot Israels folk, ty jag brinner av lidelse för mitt heliga namn. 
Hesekiel	Hes	26	39	26	De skall bära skammen för sin trolöshet mot mig, när de lever tryggt i sitt eget land och ingen hotar dem, 
Hesekiel	Hes	26	39	27	när jag har hämtat dem hos de främmande folken, samlat in dem från fiendeländerna. Så visar jag min helighet inför många folk. 
Hesekiel	Hes	26	39	28	Jag som drev ut dem bland folken skall föra samman dem i deras eget land och inte låta en enda av dem lämnas kvar. Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud. 
Hesekiel	Hes	26	39	29	Sedan jag utgjutit min ande över Israels folk skall jag aldrig mer dölja mitt ansikte för dem, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	40	1	Under det tjugofemte året av vår förvisning, det fjortonde året efter stadens fall, på nyåret, den tionde dagen i månaden – just den dagen rörde Herrens hand vid mig. Han förde mig dit. 
Hesekiel	Hes	26	40	2	I en syn från Gud förde han mig till Israels land och ställde mig på ett mycket högt berg. På dess södra sida låg något som liknade en stad. 
Hesekiel	Hes	26	40	3	Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. I handen hade han ett snöre av lin och en mätstav. Han stod vid porten. 
Hesekiel	Hes	26	40	4	Mannen sade till mig: »Människa! Använd nu dina ögon och öron och lägg noga märke till allt jag visar dig. Det är för att få se detta som du har förts hit. Sedan skall du berätta för israeliterna om allt du har sett.«
Hesekiel	Hes	26	40	5	Runt templet fanns en mur. I handen hade mannen en sex alnar lång mätstav, vars alnmått var en vanlig aln och en tvärhand. Han mätte muren, den var en stav tjock och en stav hög.
Hesekiel	Hes	26	40	6	Då han kom fram till porten som vette mot öster gick han uppför trappan. Han mätte tröskeln, den var en stav tvärsöver. 
Hesekiel	Hes	26	40	7	Varje nisch i portgången var en stav bred och en stav djup. Mellan nischerna var det fem alnar. Portens inre tröskel, mot förhallen, var en stav. 
Hesekiel	Hes	26	40	8	Han mätte förhallen, 
Hesekiel	Hes	26	40	9	den var åtta alnar. Dörrposterna var två alnar. Förhallen vette mot templet. 
Hesekiel	Hes	26	40	10	Östra porten hade tre nischer på var sida, alla med samma mått. Även väggarna mellan dem hade alla samma mått. 
Hesekiel	Hes	26	40	11	Han mätte dörröppningen, den var tio alnar bred. Portgångens bredd var 13 alnar. 
Hesekiel	Hes	26	40	12	I nischöppningarna fanns på båda sidor en avbalkning som var en aln djup. Varje nisch var sex gånger sex alnar. 
Hesekiel	Hes	26	40	13	Han mätte porthuset från nisch till nisch, från innervägg till innervägg, det var 25 alnar brett. Nischernas ingångar låg mittemot varandra. 
Hesekiel	Hes	26	40	14	 
Hesekiel	Hes	26	40	15	Från den yttre fasaden till förhallens fasad inåt mätte porthuset 50 alnar. 
Hesekiel	Hes	26	40	16	På båda sidor fanns fönster, på insidan av nischernas bakväggar. Även i förhallen satt på båda sidor spjälfönster på insidan av väggarna. På dörrposterna fanns snidade palmer.
Hesekiel	Hes	26	40	17	Han förde mig in på den yttre förgården. Där fanns kamrar och ett stenlagt golv runt gården. Det var 30 kamrar på stengolvet. 
Hesekiel	Hes	26	40	18	Stengolvet följde porthusens sidoväggar och sträckte sig lika långt in som de. Detta var det nedre stengolvet. 
Hesekiel	Hes	26	40	19	Han mätte avståndet från den nedre portens insida till den inre förgårdens ytterkant, det var 100 alnar, i öster liksom i norr.
Hesekiel	Hes	26	40	20	Han mätte längd och bredd i porten som vette mot norr, den som ledde in till yttre förgården. 
Hesekiel	Hes	26	40	21	De tre nischerna på båda sidor, liksom väggarna emellan och förhallen, höll samma mått som i den första porten. Porthuset var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 
Hesekiel	Hes	26	40	22	Förhallens fönster och palmer hade samma mått som i porten mot öster. En trappa med sju steg ledde upp till porten. Förhallen låg längst in. 
Hesekiel	Hes	26	40	23	Mitt för norra porten fanns en port in till inre förgården. Likadant var det i öster. Han mätte avståndet från port till port, det var 100 alnar.
Hesekiel	Hes	26	40	24	Han förde mig åt söder. Även där fanns en port. Han mätte dörrposter och förhall. De hade samma mått som i de andra portarna. 
Hesekiel	Hes	26	40	25	Porten och förhallen hade fönster på båda sidor, likadana som i de andra portarna. Porthuset var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 
Hesekiel	Hes	26	40	26	Trappan hade sju steg. Förhallen låg längst in. På dörrposterna fanns snidade palmer, en på vardera sidan. 
Hesekiel	Hes	26	40	27	Även i söder fanns en port in till inre förgården. Han mätte avståndet från port till port i söder, det var 100 alnar.
Hesekiel	Hes	26	40	28	Han förde mig genom södra porten in på inre förgården. Han mätte porten, den hade samma mått som de andra. 
Hesekiel	Hes	26	40	29	Nischerna, väggarna emellan och förhallen höll samma mått som i de andra portarna. Porten och förhallen hade fönster på båda sidor. Porthuset var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 
Hesekiel	Hes	26	40	31	Förhallen ledde till yttre förgården. På dörrposterna fanns snidade palmer. Trappan hade åtta steg.
Hesekiel	Hes	26	40	32	Han förde mig till inre förgårdens östra port och mätte den. Den hade samma mått som de andra. 
Hesekiel	Hes	26	40	33	Nischerna, väggarna emellan och förhallen höll samma mått som i de andra portarna. Porten och förhallen hade fönster på båda sidor. Porthuset var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 
Hesekiel	Hes	26	40	34	Förhallen ledde till yttre förgården. På dörrposterna fanns en snidad palm på var sida. Trappan hade åtta steg.
Hesekiel	Hes	26	40	35	Han förde mig till norra porten och mätte den. Det var samma mått 
Hesekiel	Hes	26	40	36	på nischerna, väggarna emellan och förhallen. Porthuset hade fönster på båda sidor. Det var 50 alnar långt och 25 alnar brett. 
Hesekiel	Hes	26	40	37	Förhallen ledde till yttre förgården. På dörrposterna fanns en snidad palm på var sida. Trappan hade åtta steg.
Hesekiel	Hes	26	40	38	Med ingång från portens förhall låg en kammare där man sköljde brännoffren rena. 
Hesekiel	Hes	26	40	39	På vardera sidan inne i förhallen stod två bord för slakt av brännoffer, syndoffer och skuldoffer. 
Hesekiel	Hes	26	40	40	Utanför norra portens ingång till förhallen stod på vardera sidan två bord. 
Hesekiel	Hes	26	40	41	Sålunda fanns det fyra bord inne i porten och fyra utanför, sammanlagt åtta. På dem slaktade man. 
Hesekiel	Hes	26	40	42/43	De fyra borden för brännoffer var av huggen sten. De var en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga. Där inne hade man på båda sidor satt upp handsbreda hyllor i två plan. På dem lade man de redskap som användes vid slakt av brännoffer och slaktoffer. Offerköttet lade man på borden.
Hesekiel	Hes	26	40	44	Utanför de inre portarna fanns på inre förgården två kamrar, en vid norra porten med fasaden åt söder och en vid södra porten med fasaden åt norr. 
Hesekiel	Hes	26	40	45	Han sade till mig: »Kammaren där, den med fasaden åt söder, är för de präster som gör tjänst på tempelområdet. 
Hesekiel	Hes	26	40	46	Kammaren med fasaden åt norr är för de präster som sköter altartjänsten, sadokiterna, de leviter som får vara nära Herren och tjäna honom.«
Hesekiel	Hes	26	40	47	Han mätte gården. Den var kvadratisk, 100 alnar lång och 100 alnar bred. Framför templet stod ett altare. 
Hesekiel	Hes	26	40	48	Han förde mig in i templets förhall och mätte dörrposterna, de var båda fem alnar. Dörren var 14 alnar bred och väggarna på var sida om den tre alnar. 
Hesekiel	Hes	26	40	49	Förhallen var 20 alnar bred och tolv alnar djup. En trappa med tio steg ledde dit upp. Vid dörrposterna stod en pelare på vardera sidan.
Hesekiel	Hes	26	41	1	Han förde mig in i långhuset. Han mätte dörrposterna, de var båda sex alnar tjocka. Så tjocka var dörrposterna. 
Hesekiel	Hes	26	41	2	Dörröppningen var tio alnar bred och väggarna på var sida om den fem alnar. Han mätte långhuset, det var 40 alnar långt och 20 alnar brett.
Hesekiel	Hes	26	41	3	Han gick in i det innersta rummet och mätte dörrposterna, de var två alnar. Dörröppningen var sex alnar och väggarna på var sida om den sju alnar. 
Hesekiel	Hes	26	41	4	Han mätte rummet innanför långhuset, det var 20 alnar långt och 20 alnar brett. Han sade till mig: »Detta är det allra heligaste.«
Hesekiel	Hes	26	41	5	Han mätte ytterväggen, den var sex alnar tjock. Sidobyggnaden runt templet var fyra alnar bred. 
Hesekiel	Hes	26	41	6	Sidobyggnadens rum var byggda i tre våningar. Längs sidorummens vägg in mot templet fanns avsatser i stället för fästhål; det fick inte finnas några fästhål i templets vägg. 
Hesekiel	Hes	26	41	7	Galleriet med sidorum blev allt bredare ju högre upp man kom. Templet var alltså försett med galleri ända upp och runt om, allt bredare in mot templet ju högre upp man kom. Från nedre våningen tog man sig genom mellanvåningen upp till den översta. 
Hesekiel	Hes	26	41	8	Jag såg att templet låg på en upphöjning – sidorummens murgrund mätte en hel stav, sex alnar. 
Hesekiel	Hes	26	41	9	Sidobyggnadens yttervägg var fem alnar tjock. Gatan mellan templets sidorum 
Hesekiel	Hes	26	41	10	och kamrarna var 20 alnar bred på båda sidor om templet. 
Hesekiel	Hes	26	41	11	Från sidobyggnaden ledde dörrar ut mot gatan, en i norr och en i söder. Avsatsen längs gatan var fem alnar bred.
Hesekiel	Hes	26	41	12	Byggnaden vid den öppna platsen på västsidan var 70 alnar bred, väggarna fem alnar tjocka. Byggnadens längd var 90 alnar. 
Hesekiel	Hes	26	41	13	Han mätte templet. Det var 100 alnar långt. Den öppna platsen tillsammans med byggnaden och dess väggar mätte sammanlagt 100 alnar. 
Hesekiel	Hes	26	41	14	Tempelfasaden på östsidan tillsammans med den öppna platsen mätte 100 alnar. 
Hesekiel	Hes	26	41	15	Vid den öppna platsens bortre del mätte han byggnadens längd och avsatserna på båda sidor. Det blev 100 alnar.Templets inre Templets inre del och förhallen 
Hesekiel	Hes	26	41	16	hade tak. Fönstren hade spjälor och var infattade i karmar med tre avsatser. Alla väggar hade träpanel från golv till fönster – fönstren hade luckor – 
Hesekiel	Hes	26	41	17	och upp till dörrens övre kant. Både inne i templet och utanpå, överallt på alla väggar såväl inne som ute, fanns fält 
Hesekiel	Hes	26	41	18	prydda med snidade keruber och palmer, växelvis en kerub och en palm. Varje kerub hade två ansikten, 
Hesekiel	Hes	26	41	19	ett människoansikte vänt mot palmen på ena sidan och ett lejonansikte vänt mot palmen på den andra sidan. Utsmyckningen sträckte sig runt hela templet. 
Hesekiel	Hes	26	41	20/21	Utsmyckningen med snidade keruber och palmer nådde från golvet upp till dörrens övre kant. Dörrkarmarna i långhusets vägg var gjorda i fyra avsatser. Framför det heliga fanns något som syntes vara 
Hesekiel	Hes	26	41	22	ett altare av trä. Det var tre alnar högt, två alnar långt och två alnar brett och försett med hörnbräder. Sockeln och väggarna var av trä. Han sade till mig: »Detta är bordet som står inför Herren.« 
Hesekiel	Hes	26	41	23/24	Långhuset och det heliga hade vardera två dörrar. Varje dörr hade två vridbara delar, två dörrblad i varje dörr. 
Hesekiel	Hes	26	41	25	Liksom väggarna var långhusets dörrar prydda med snidade keruber och palmer. Utanför förhallen fanns ett galler av trä. 
Hesekiel	Hes	26	41	26	I förhallens båda sidoväggar fanns spjälfönster och snidade palmer. Templets sidorum och gallren …
Hesekiel	Hes	26	42	1	Han förde mig ut på yttre förgårdens norra del och tog mig till huset med kamrar invid den öppna platsen och byggnaden, åt norr. 
Hesekiel	Hes	26	42	2	Det var 100 alnar långt, i norr, och 50 alnar brett. 
Hesekiel	Hes	26	42	3	Huset låg vid inre förgårdens 20 alnar och vid yttre förgårdens stengolv. Det var byggt i avsatser, i tre våningar. 
Hesekiel	Hes	26	42	4	Längs kamrarna, på den sida som vette inåt, löpte en gång som var tio alnar bred och 100 alnar lång. Dörrarna låg i norr. 
Hesekiel	Hes	26	42	5	De översta kamrarna var smalare än de nedersta kamrarna och de i byggnadens mellanvåning, eftersom avsatsen där tog mer utrymme. 
Hesekiel	Hes	26	42	6	De var byggda i tre våningar. De saknade pelare, sådana som i förgårdarna. Från marken räknat blev byggnaden alltså smalare, alltifrån de nedersta kamrarna via dem i mellanvåningen. 
Hesekiel	Hes	26	42	7	Längs med kamrarna löpte en mur. Den låg framför kamrarna, ut mot yttre förgården. Den var bara 50 alnar lång, 
Hesekiel	Hes	26	42	8	eftersom kamrarna på yttre förgården, som låg mittemot kammarhuset, var 50 alnar långa. Sammanlagt blev det 100 alnar. 
Hesekiel	Hes	26	42	9	Dörrarna till kamrarna låg i öster. Man gick in från yttre förgården, 
Hesekiel	Hes	26	42	10	där muren på förgården började. Även i söder låg kamrar invid den öppna platsen och byggnaden, 
Hesekiel	Hes	26	42	11	likaså fanns det en gång framför dem. Kamrarna såg likadana ut som de i norr och hade samma längd och bredd. Utgångarna var likadana, byggnadssättet likadant och dörrarna likadana som där. 
Hesekiel	Hes	26	42	12	Dörrarna till de sydliga kamrarna låg i öster. Man gick in där gången utmed skyddsmuren började.
Hesekiel	Hes	26	42	13	Han sade till mig: »Kamrarna i norr och söder, invid den öppna platsen, är heliga kamrar, där de präster som får vara nära Herren skall äta de högheliga offergåvorna. Där skall de förvara de högheliga offergåvorna – matoffret, syndoffret och skuldoffret – ty det är en helig plats. 
Hesekiel	Hes	26	42	14	Där måste prästerna lämna de kläder de bär när de gör tjänst, innan de går från det heliga området ut på yttre förgården, ty kläderna är heliga. De måste ta på sig andra kläder innan de närmar sig området där folket får vara.«
Hesekiel	Hes	26	42	15	Då han var färdig med mätningarna inne på tempelområdet förde han mig ut genom porten som vette mot öster och mätte tempelområdets omkrets. 
Hesekiel	Hes	26	42	16	Med mätstaven mätte han östra sidan, 500 alnar med mätstaven. Så fortsatte han 
Hesekiel	Hes	26	42	17	och mätte norra sidan, 500 alnar med mätstaven. Han fortsatte 
Hesekiel	Hes	26	42	18	till södra sidan och mätte den, 500 alnar med mätstaven. 
Hesekiel	Hes	26	42	19	Han fortsatte till västra sidan och mätte den, 500 alnar med mätstaven. 
Hesekiel	Hes	26	42	20	Han hade nu mätt tempelområdet i alla fyra väderstreck. Det omgavs av en mur som var 500 alnar lång på var sida. Muren skulle skilja det heliga från det icke heliga.
Hesekiel	Hes	26	43	1	Han förde mig till porten som vette mot öster. 
Hesekiel	Hes	26	43	2	Då kom från öster Israels Guds härlighet. Det dånade som av stora vatten, och jorden strålade av hans härlighet. 
Hesekiel	Hes	26	43	3	Synen liknade den syn jag hade sett när han kom för att förstöra staden och den syn jag sett vid floden Kevar. Jag föll ner med ansiktet mot marken. 
Hesekiel	Hes	26	43	4	Herrens härlighet gick in i templet genom porten som vette mot öster. 
Hesekiel	Hes	26	43	5	En andekraft lyfte mig och förde mig till inre förgården, och jag såg hur Herrens härlighet fyllde templet. 
Hesekiel	Hes	26	43	6	Mannen stod bredvid mig. Jag hörde en röst tala till mig från templet. 
Hesekiel	Hes	26	43	7	Rösten sade: »Människa! På denna plats skall min tron stå och mina fötter vila. Här skall jag för all framtid bo hos Israels folk. Aldrig mer skall israeliterna, varken de eller deras kungar, orena mitt heliga namn med sitt horande eller med sina döda kungars kroppar. 
Hesekiel	Hes	26	43	8	Sin tröskel lade de invid min tröskel, och sin dörrpost reste de intill min dörrpost, så att bara en vägg skilde oss åt. De orenade mitt heliga namn med sina vidriga gärningar. Därför förintade jag dem i min vrede. 
Hesekiel	Hes	26	43	9	Nu måste de sluta med sitt horande och hålla sina kungars lik borta från mig. Sedan skall jag för all framtid bo hos dem.
Hesekiel	Hes	26	43	10	Människa! Berätta för israeliterna om templet! Då skall de skämmas över sina synder. När de mäter upp templets plan 
Hesekiel	Hes	26	43	11	skall de skämmas över allt de har gjort. Upplys dem om templets form och plan, om utgångar och ingångar och om alla lagar och stadgar som gäller där. Skriv upp det i deras åsyn så att de följer dessa lagar och stadgar och rättar sig efter dem.«
Hesekiel	Hes	26	43	12	Detta är lagen om templet: hela området på toppen av berget skall vara högheligt.
Hesekiel	Hes	26	43	13	Detta är altarets mått i alnar om vardera en vanlig aln och en tvärhand: rännan var en aln djup och en aln bred, och listen längs kanten mätte en fot. Altarets sockel hade dessa mått: 
Hesekiel	Hes	26	43	14	det var två alnar från marken vid rännan upp till den nedre avsatsen, som var en aln bred, och det var fyra alnar från denna lägre avsats till den högre, som även den var en aln bred. 
Hesekiel	Hes	26	43	15	Altarhärden var fyra alnar hög, och hornen, fyra stycken, stack upp ovanför den. 
Hesekiel	Hes	26	43	16	Altarhärden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, en liksidig fyrkant. 
Hesekiel	Hes	26	43	17	Avsatsen var också liksidig, 14 alnar lång och 14 alnar bred. Listen runt om var en halv aln, rännan en aln runt om. Altartrappan låg i öster.
Hesekiel	Hes	26	43	18	Han sade till mig: Människa! Så säger Herren Gud: Detta är stadgarna för altaret. De skall gälla när altaret har byggts och man offrar brännoffer på det och bestänker det med blod. 
Hesekiel	Hes	26	43	19	Åt de levitiska prästerna av Sadoks släkt, de som får vara nära mig och tjäna mig, säger Herren Gud, skall du ge en ungtjur som syndoffer. 
Hesekiel	Hes	26	43	20	Du skall ta av blodet och stryka på de fyra altarhornen, på avsatsens fyra hörn och längs listen runt om. Så renar du altaret och utför soningsriten för det. 
Hesekiel	Hes	26	43	21	Sedan skall du ta syndoffertjuren och låta bränna den utanför helgedomen, på den plats inom tempelområdet som är avsedd för detta. 
Hesekiel	Hes	26	43	22	Dagen därpå skall du offra en felfri getabock som syndoffer. Med den skall altaret renas, liksom det förut renats med tjuren. 
Hesekiel	Hes	26	43	23	När du är färdig med reningen skall du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge från hjorden. 
Hesekiel	Hes	26	43	24	Du skall föra fram dem inför Herren. Prästerna skall strö salt över dem och offra dem som brännoffer åt Herren. 
Hesekiel	Hes	26	43	25	I sju dagar skall du som syndoffer dagligen offra en bock, likaså en ungtjur och en bagge från hjorden; de skall vara felfria. 
Hesekiel	Hes	26	43	26	I sju dagar skall man utföra soningsriten för altaret; det skall renas och invigas. 
Hesekiel	Hes	26	43	27	När dessa dagar har gått skall prästerna, från den åttonde dagen, offra era brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Då skall jag möta er med välvilja, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	44	1	Han förde mig tillbaka till helgedomens yttre port, den som vette mot öster. Den var stängd. 
Hesekiel	Hes	26	44	2	Herren sade till mig: Denna port skall vara stängd och får inte öppnas. Ingen får gå in genom den, ty Herren, Israels Gud, har gått in genom den. Den skall förbli stängd. 
Hesekiel	Hes	26	44	3	Men fursten får sitta där och hålla måltid inför Herren. Han skall gå in genom porthusets förhall och sedan gå ut samma väg.
Hesekiel	Hes	26	44	4	Genom norra porten förde han mig fram till templet. Jag såg hur Herrens härlighet fyllde templet, och jag föll ner med ansiktet mot marken. 
Hesekiel	Hes	26	44	5	Herren sade till mig: Människa! Använd nu dina ögon och öron och lägg noga märke till allt jag säger dig om stadgarna för Herrens hus och om lagarna som gäller där. Lägg noga märke till vad som gäller när man går in i helgedomen och ut därifrån.
Hesekiel	Hes	26	44	6	Säg till detta motsträviga folk, till israeliterna: Så säger Herren Gud: Israeliter, nu är det nog med vidriga gärningar! 
Hesekiel	Hes	26	44	7	Ni förde hit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kön och lät dem vara i min helgedom och vanhelga den, samtidigt som ni frambar min föda, fett och blod. Genom alla era vidriga gärningar bröt ni förbundet med mig. 
Hesekiel	Hes	26	44	8	Ni underlät att vårda mina heliga föremål och satte andra att göra er tjänst i min helgedom. 
Hesekiel	Hes	26	44	9	Så säger Herren Gud: Ingen främling med oomskuret hjärta och kön får komma in i min helgedom. Detta gäller alla främlingar som finns bland israeliterna.
Hesekiel	Hes	26	44	10	Leviterna övergav mig när Israels folk irrade bort från mig och följde sina avgudar. Därför skall de få sitt straff. 
Hesekiel	Hes	26	44	11	I min helgedom skall de svara för vakttjänsten vid tempelportarna och vara tjänare på tempelområdet. De skall slakta brännoffer och slaktoffer för folkets räkning och bistå folket som dess tjänare. 
Hesekiel	Hes	26	44	12	Eftersom de gjorde tjänst vid israeliternas avgudadyrkan och förledde dem till den synd som blev deras fall lyfter jag min hand mot dem, säger Herren Gud. De skall få sitt straff. 
Hesekiel	Hes	26	44	13	De skall inte längre få nalkas mig för att göra prästtjänst eller få röra mina heliga föremål, det högheliga. De skall bära skammen för sina vidriga gärningar. 
Hesekiel	Hes	26	44	14	Jag skall sätta dem att göra tjänst på tempelområdet, att utföra allt arbete som skall göras där.
Hesekiel	Hes	26	44	15	Men de levitiska prästerna av Sadoks släkt gjorde troget tjänst i min helgedom när israeliterna irrade bort från mig. Därför skall de få komma nära mig och tjäna mig, och de skall frambära fett och blod åt mig, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	44	16	De skall få komma in i min helgedom och nalkas mitt bord för att tjäna mig. De skall göra tjänst åt mig.
Hesekiel	Hes	26	44	17	När de kommer in i portarna till inre förgården skall de ta på sig kläder av linne. De får inte ha kläder av ylle när de förrättar tjänst i portarna till inre förgården eller i templet. 
Hesekiel	Hes	26	44	18	De skall ha en linneturban på huvudet och bära linnebyxor. De får inte ha på sig kläder som de svettas i. 
Hesekiel	Hes	26	44	19	Innan de går ut till folket på yttre förgården måste de ta av sig kläderna de bär vid tjänstgöringen och lämna dem i de heliga kamrarna och sedan ta på sig något annat, så att de inte överför klädernas helighet på folket. 
Hesekiel	Hes	26	44	20	De skall varken raka huvudet eller låta håret växa fritt, de skall klippa sig kort. 
Hesekiel	Hes	26	44	21	Prästerna får inte dricka vin när de skall göra tjänst på inre förgården. 
Hesekiel	Hes	26	44	22	En präst får inte ta en änka eller en förskjuten kvinna till hustru utan endast en orörd kvinna av israelitisk börd eller änkan efter en annan präst. 
Hesekiel	Hes	26	44	23	Prästerna skall lära mitt folk vad som är heligt och icke heligt, och de skall undervisa om vad som är rent och orent. 
Hesekiel	Hes	26	44	24	Vid rättstvister skall de sitta till doms och döma efter mina lagar. Vid alla mina högtider skall de följa mina bud och stadgar, mina sabbater skall de hålla heliga. 
Hesekiel	Hes	26	44	25	De får inte komma nära en död människa och orena sig. Bara om det är deras far eller mor, en son eller dotter, en bror eller ogift syster får de ådra sig orenhet. 
Hesekiel	Hes	26	44	26	När prästen sedan har blivit ren skall han låta det gå sju dagar. 
Hesekiel	Hes	26	44	27	När han därefter kommer in på det heliga området, den inre förgården, för att göra tjänst i helgedomen skall han offra ett eget syndoffer, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	44	28	Ingen jordlott får prästerna äga, jag är deras lott. Ingen egendom får ni ge dem i Israel, jag är deras egendom. 
Hesekiel	Hes	26	44	29	De skall leva av matoffret, syndoffret och skuldoffret. Allt i Israel som har vigts åt Herren skall tillfalla dem. 
Hesekiel	Hes	26	44	30	Alla de bästa förstlingsgåvorna av varje slag och alla de bästa offergåvorna av varje slag skall tillfalla prästerna, alla offergåvor ni ger. Det första av det ni bakar skall ni ge till prästerna. Då skall välsignelse vila över ert hus. 
Hesekiel	Hes	26	44	31	Kött från självdöda eller rivna djur får prästerna inte äta, vare sig från fåglar eller fyrfotadjur.
Hesekiel	Hes	26	45	1	När ni utskiftar landet som egendom skall ni avskilja ett heligt område, 25 000 alnar långt och 20 000 alnar brett, som offergåva åt Herren. Hela detta område skall vara heligt. 
Hesekiel	Hes	26	45	2	Därav hör till helgedomen en kvadrat om 500 gånger 500 alnar, med 50 alnar betesmark runt om. 
Hesekiel	Hes	26	45	3	Av det uppmätta området skall ni mäta ut en del som är 25 000 alnar lång och 10 000 alnar bred. Där skall helgedomen ligga, det högheliga. 
Hesekiel	Hes	26	45	4	Detta skall vara en helig del av landet. Den skall tillhöra prästerna som gör tjänst i helgedomen, de som får vara nära Herren och tjäna honom. Den skall rymma deras hus och ge betesmark åt deras boskap. 
Hesekiel	Hes	26	45	5	Ett 25 000 alnar långt och 10 000 alnar brett område skall tillfalla leviterna som gör tjänst på tempelområdet. Det skall vara deras egendom, och där skall de ha städer att bo i. 
Hesekiel	Hes	26	45	6	Utmed den helgade marken skall ni låta staden förfoga över ett område som är 5 000 alnar brett och 25 000 alnar långt. Detta skall tillhöra hela Israels folk. 
Hesekiel	Hes	26	45	7	Fursten skall tilldelas ett område på vardera sidan om den helgade marken och stadens ägor. Det skall gränsa till den helgade marken och stadens ägor och på västra sidan utbreda sig åt väster, på östra sidan åt öster. Längden skall vara densamma som stamlotternas utsträckning från västgräns till östgräns. 
Hesekiel	Hes	26	45	8	Detta skall utgöra furstens mark, hans egendom i Israel. Mina furstar skall inte längre förtrycka mitt folk utan överlåta landet åt Israels folk, stam för stam.
Hesekiel	Hes	26	45	9	Så säger Herren Gud: Israels furstar, nu är det nog! Upphör med våld och förtryck, handla rätt och rättfärdigt, sluta att driva mitt folk från gård och grund, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	45	10	Riktig våg, riktigt efamått och riktigt batmått skall ni ha. 
Hesekiel	Hes	26	45	11	Efa och bat skall hålla samma mått: en bat skall vara en tiondels homer, en efa likaså en tiondels homer. Måtten skall bestämmas efter homern. 
Hesekiel	Hes	26	45	12	På en sikel skall det gå 20 gera. Tio siklar är en femtedels mina, fem siklar en tiondels mina. 50 siklar är en mina.
Hesekiel	Hes	26	45	13	Följande offergåvor skall ni lämna: en sjättedels efa av varje homer vete och en sjättedels efa av varje homer korn. 
Hesekiel	Hes	26	45	14	För olja gäller ett tiondels batmått av varje kor. Olja mäts i bat. Det går tio bat på en homer. 
Hesekiel	Hes	26	45	15	Av all småboskap skall ett djur av 200 lämnas av Israels släkter till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren Gud. 
Hesekiel	Hes	26	45	16	Denna offergåva skall hela folket överlämna till fursten i Israel. 
Hesekiel	Hes	26	45	17	Fursten har i sin tur ansvar för brännoffret, matoffret och dryckesoffret vid högtider, på nymånadsdagar och sabbater och vid alla fester som israeliterna firar. Han skall ombesörja syndoffret, matoffret, brännoffret och gemenskapsoffret för att bringa försoning åt israeliterna.
Hesekiel	Hes	26	45	18	Så säger Herren Gud: Första dagen i första månaden skall du offra en felfri ungtjur och rena helgedomen. 
Hesekiel	Hes	26	45	19	Prästen skall ta av syndoffrets blod och stryka på dörrposterna i templet, på altaravsatsens fyra hörn och dörrposterna i porten till inre förgården. 
Hesekiel	Hes	26	45	20	Sjunde dagen i månaden skall du göra likadant för den som har syndat utan uppsåt eller av okunnighet. Så utför ni soningsriten för templet.
Hesekiel	Hes	26	45	21	Fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påsk, fira högtid. I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. 
Hesekiel	Hes	26	45	22	Fursten skall den dagen ge en tjur som syndoffer för sig själv och folket i landet. 
Hesekiel	Hes	26	45	23	Under högtidens sju dagar skall han ge sju felfria tjurar och sju felfria baggar om dagen som brännoffer åt Herren, och som syndoffer skall han varje dag offra en getabock. 
Hesekiel	Hes	26	45	24	Som matoffer skall han ge en efa mjöl för varje tjur och en efa för varje bagge och därtill en hin olja för varje efa. 
Hesekiel	Hes	26	45	25	Och vid högtiden på femtonde dagen i sjunde månaden skall han offra lika många syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja som under dessa sju dagar.
Hesekiel	Hes	26	46	1	Så säger Herren Gud: Porten till inre förgården, den som vetter mot öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna men hållas öppen på sabbatsdagen och även på nymånadsdagen. 
Hesekiel	Hes	26	46	2	Fursten skall komma utifrån och gå genom porthusets förhall och stanna framme vid dörrposten, medan prästerna offrar hans brännoffer och gemenskapsoffer. Innan han går ut igen skall han falla ner i tillbedjan vid tröskeln. Porten får inte stängas förrän på kvällen. 
Hesekiel	Hes	26	46	3	Vid ingången till denna port skall folket i landet på sabbatsdagar och nymånadsdagar falla ner och tillbe Herren. 
Hesekiel	Hes	26	46	4	Det brännoffer som fursten på sabbatsdagen frambär till Herren skall bestå av sex felfria lamm och en felfri bagge. 
Hesekiel	Hes	26	46	5	Matoffret skall för baggen vara en efa mjöl och för lammen en valfri mängd och därtill en hin olja för varje efa. 
Hesekiel	Hes	26	46	6	På nymånadsdagen skall han offra en ungtjur, sex lamm och en bagge; de skall vara felfria. 
Hesekiel	Hes	26	46	7	Som matoffer skall han för tjuren ge en efa mjöl, för baggen en efa och för lammen så mycket han har råd med och därtill en hin olja för varje efa. 
Hesekiel	Hes	26	46	8	När fursten kommer skall han gå in genom portens förhall, och samma väg skall han gå ut.
Hesekiel	Hes	26	46	9	Då folket i landet vid högtiderna träder fram inför Herren skall den som har gått in genom norra porten för att falla ner i tillbedjan gå ut genom den södra. Den som har gått in genom den södra porten skall gå ut genom den i norr. Ingen får gå tillbaka genom den port han har gått in genom, man måste gå ut genom den på motsatta sidan. 
Hesekiel	Hes	26	46	10	Deras furste skall gå in när folket går in och gå ut när de går ut.
Hesekiel	Hes	26	46	11	Vid högtider och fester skall matoffret vara en efa mjöl för tjuren, en efa för baggen och för lammen en valfri mängd och därtill en hin olja för varje efa. 
Hesekiel	Hes	26	46	12	När fursten ger ett frivilligt offer till Herren, ett brännoffer eller gemenskapsoffer, skall porten som vetter mot öster öppnas för honom, så att han kan ge sitt brännoffer och gemenskapsoffer på samma sätt som på sabbatsdagen. Sedan skall han gå ut igen, och när han har gått ut skall porten stängas.
Hesekiel	Hes	26	46	13	Ett årsgammalt felfritt lamm skall du dagligen ge som brännoffer till Herren. Varje morgon skall du göra det. 
Hesekiel	Hes	26	46	14	Dessutom skall du som matoffer varje morgon ge en sjättedels efa mjöl och en tredjedels hin olja att fukta mjölet med. Denna ordning för Herrens matoffer skall vara en oföränderlig stadga. 
Hesekiel	Hes	26	46	15	Lammet, matoffret och oljan skall offras varje morgon. Detta är det dagliga brännoffret.
Hesekiel	Hes	26	46	16	Så säger Herren Gud: Om fursten ger en del av sin egendom som gåva till någon av sina söner skall den tillhöra sönerna. De skall äga den, den skall vara deras egendom. 
Hesekiel	Hes	26	46	17	Om han ger en del av sin egendom som gåva till någon av sina tjänare får denne behålla gåvan fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Endast hans söner får behålla sin egendom. 
Hesekiel	Hes	26	46	18	Fursten får inte ta något som tillhör folket och tvinga bort någon från vad som är hans. Av sin egendom skall han ge åt sina söner. Bland mitt folk skall ingen drivas bort från vad som är hans.
Hesekiel	Hes	26	46	19	Han förde mig genom ingången bredvid porten till prästernas heliga kamrar, de som låg åt norr. På baksidan fanns ett rum, åt väster. 
Hesekiel	Hes	26	46	20	Han sade till mig: »I detta rum kokar prästerna skuldoffret och syndoffret och bakar matoffret. Det är för att de inte skall ta ut offren på yttre förgården och överföra deras helighet på folket.« 
Hesekiel	Hes	26	46	21	Han förde mig ut på yttre förgården och runt till förgårdens fyra hörn. I varje hörn av förgården fanns en gård. 
Hesekiel	Hes	26	46	22	Dessa mindre gårdar i förgårdens fyra hörn var 40 alnar långa och 30 alnar breda. Alla fyra hade samma mått. 
Hesekiel	Hes	26	46	23	En mur omgav de fyra gårdarna på alla sidor, och längs foten av muren hade man anordnat kokplatser. 
Hesekiel	Hes	26	46	24	Han sade till mig: »I dessa kök kokar tempelområdets tjänare folkets slaktoffer.«
Hesekiel	Hes	26	47	1	Han förde mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag vatten tränga fram under tröskeln och rinna österut. Templets framsida vette åt öster. Vattnet kom från höger sida av templet och rann söder om altaret. 
Hesekiel	Hes	26	47	2	Han förde mig ut genom norra porten och lät mig sedan följa utsidan fram till porten mot öster. Där flödade vattnet fram på höger sida. 
Hesekiel	Hes	26	47	3	Mannen började gå österut med mätsnöre i handen. Han mätte upp 1 000 alnar och lät mig sedan vada genom vattnet, som nådde mig till fotknölarna. 
Hesekiel	Hes	26	47	4	Han mätte upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, som nu nådde mig till knäna. Han mätte upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. 
Hesekiel	Hes	26	47	5	Han mätte upp 1 000 alnar till. Nu var det en flod, jag kunde inte vada över den. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod man inte kunde vada över. 
Hesekiel	Hes	26	47	6	Han sade till mig: »Ser du, människa?« Han förde mig tillbaka till strandkanten. 
Hesekiel	Hes	26	47	7	Då jag kom tillbaka såg jag att det växte tätt med träd längs flodens båda stränder. 
Hesekiel	Hes	26	47	8	Han sade till mig: »Detta vatten flyter genom landet österut, strömmar ner i Jordandalen och rinner sedan ut i havet, så att det salta vattnet där blir friskt. 
Hesekiel	Hes	26	47	9	Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva. 
Hesekiel	Hes	26	47	10	Fiskare skall stå längs stranden, från En-Gedi till En Eglajim skall deras nät ligga på tork. Fisk av alla de slag skall finnas där, i samma överflöd som i Medelhavet. 
Hesekiel	Hes	26	47	11	Men gölar och dammar skall inte bli friska, de tjänar till utvinning av salt. 
Hesekiel	Hes	26	47	12	Längs floden, utmed båda stränderna, skall alla slags fruktträd växa. Deras blad skall inte vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de ny frukt, ty de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt skall ge föda och deras blad läkedom.«
Hesekiel	Hes	26	47	13	Så säger Herren Gud: Detta är de gränser som skall gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef skall ha två andelar. 
Hesekiel	Hes	26	47	14	Var och en skall få sin del av landet. Jag svor att ge det åt era fäder, och därför skall detta land tilldelas er som egendom. 
Hesekiel	Hes	26	47	15	Detta är landets gränser: I norr går gränsen från Medelhavet via Hetlon, Levo-Hamat, Sedad, 
Hesekiel	Hes	26	47	16	Berota och Sivrajim, som ligger mellan Damaskus och Hamats områden, fram till Hasar Enon vid gränsen till Hauran. 
Hesekiel	Hes	26	47	17	Gränsen går från havet fram till Hasar Enon; norr därom ligger Damaskus och Hamats områden. Detta är gränsen i norr. 
Hesekiel	Hes	26	47	18	Östgränsen utgår från denna plats mellan Hauran och Damaskus. Jordan bildar gräns mellan Gilead och Israel fram till Östra havet, till Tamar. Detta är gränsen i öster. 
Hesekiel	Hes	26	47	19	Sydgränsen går från Tamar söderut till källorna i Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden fram till Medelhavet. Detta är sydgränsen, i söder. 
Hesekiel	Hes	26	47	20	I väster utgörs gränsen av Medelhavet, upp till en punkt i höjd med Levo-Hamat. Detta är gränsen i väster.
Hesekiel	Hes	26	47	21	Detta land skall ni fördela mellan Israels stammar. 
Hesekiel	Hes	26	47	22	När ni utskiftar det som egendom skall de invandrare som bor hos er och har fått barn bland er räknas som infödda israeliter. Ni och de skall gemensamt utskifta landet som egendom mellan Israels stammar. 
Hesekiel	Hes	26	47	23	Ni skall ge invandraren hans egendom hos den stam där han bor, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	48	1	Detta är stammarna, namn för namn: Dan får en lott längst i norr från öster till väster längs vägen till Hetlon, Levo-Hamat och Hasar Enon – norr därom ligger Damaskus område, bredvid Hamat; 
Hesekiel	Hes	26	48	2	Asher en lott från öst till väst intill Dans område; 
Hesekiel	Hes	26	48	3	Naftali en lott från öster till väster invid Ashers område; 
Hesekiel	Hes	26	48	4	Manasse en lott från öster till väster intill Naftalis område; 
Hesekiel	Hes	26	48	5	Efraim en lott från öster till väster intill Manasses område; 
Hesekiel	Hes	26	48	6	Ruben en lott från öst till väst invid Efraims område; 
Hesekiel	Hes	26	48	7	Juda en lott från öst till väst intill Rubens område.
Hesekiel	Hes	26	48	8	Intill Judas område ligger från öst till väst den helgade marken, som ni avskiljer, 25 000 alnar bred och lika lång som en stamlott från öster till väster. Helgedomen skall ligga i mitten.
Hesekiel	Hes	26	48	9	Den helgade mark som ni avskiljer åt Herren skall vara 25 000 alnar lång och 20 000 alnar bred. 
Hesekiel	Hes	26	48	10	Denna helgade mark skall tilldelas följande: Prästerna skall få ett område som i norr är 25 000 alnar långt, i väster 10 000 alnar brett, i öster 10 000 alnar brett och i söder 25 000 alnar långt. Herrens helgedom skall ligga i mitten. 
Hesekiel	Hes	26	48	11	Området skall tillhöra de invigda prästerna av Sadoks släkt, som troget tjänade mig och inte kom på avvägar tillsammans med Israels folk som leviterna gjorde. 
Hesekiel	Hes	26	48	12	De skall få det som en särskild andel av den helgade mark som avskiljs från landet. Den är höghelig och ligger intill leviternas område. 
Hesekiel	Hes	26	48	13	Leviterna skall få ett område som är 25 000 alnar långt och 10 000 alnar brett, utmed prästernas område. Sammanlagt blir längden 25 000 alnar och bredden 20 000 alnar. 
Hesekiel	Hes	26	48	14	Man får inte sälja eller byta bort någon del av detta, ej heller överlåta denna den bästa delen av landet till någon annan, ty den är helgad åt Herren.
Hesekiel	Hes	26	48	15	Den återstående delen av bredden, 5 000 gånger 25 000 alnar, är inte helgad mark. Den skall tillhöra staden för att bebyggas och bli betesmark. Staden skall ligga i mitten. 
Hesekiel	Hes	26	48	16	Detta är stadens mått: i norr 4 500 alnar, i söder 4 500, i öster 4 500 och i väster 4 500. 
Hesekiel	Hes	26	48	17	Stadens betesmark skall vara 250 alnar i norr, 250 i söder, 250 i öster och 250 i väster. 
Hesekiel	Hes	26	48	18	Återstoden är på längden 10 000 alnar i öster och 10 000 i väster längs den helgade marken. Avkastningen skall livnära dem som arbetar i staden. 
Hesekiel	Hes	26	48	19	Stadens arbetare, från Israels samtliga stammar, skall bruka marken. 
Hesekiel	Hes	26	48	20	Hela markområdet skall omfatta 25 000 gånger 25 000 alnar. Ni skall avskilja den helgade marken så att den bildar en kvadrat tillsammans med stadens ägor.
Hesekiel	Hes	26	48	21	Fursten skall få vad som återstår på vardera sidan om den helgade marken och stadens ägor, alltså områdena utmed de 25 000 alnarna i öster fram till östgränsen och utmed de 25 000 alnarna i väster fram till västgränsen. Dessa områden intill stamlotterna skall tillhöra fursten. Den helgade marken med helgedomen i mitten 
Hesekiel	Hes	26	48	22	skall tillsammans med leviternas och stadens ägor ligga mellan de områden som tillhör fursten. Fursten äger resten av landet mellan Judas och Benjamins lotter.
Hesekiel	Hes	26	48	23	De övriga stammarna: Benjamin får en lott från öster till väster; 
Hesekiel	Hes	26	48	24	Simon en lott från öster till väster intill Benjamins område; 
Hesekiel	Hes	26	48	25	Isaskar en lott från öster till väster intill Simons område; 
Hesekiel	Hes	26	48	26	Sebulon en lott från öster till väster intill Isaskars område; 
Hesekiel	Hes	26	48	27	Gad en lott från öster till väster intill Sebulons område. 
Hesekiel	Hes	26	48	28	Söder om Gads område går sydgränsen från Tamar till källorna i Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden fram till Medelhavet. 
Hesekiel	Hes	26	48	29	Detta är det land ni skall utskifta som egendom åt Israels stammar. Detta är deras lotter, säger Herren Gud.
Hesekiel	Hes	26	48	30	Utgångarna från staden är följande: Norra sidan, som mäter 4 500 alnar, 
Hesekiel	Hes	26	48	31	har tre portar åt norr: Rubens, Judas och Levis. Stadsportarna har namn efter Israels stammar. 
Hesekiel	Hes	26	48	32	Östra sidan, som är 4 500 alnar, har tre portar: Josefs, Benjamins och Dans. 
Hesekiel	Hes	26	48	33	Södra sidan, som mäter 4 500 alnar, har tre portar: Simons, Isaskars och Sebulons. 
Hesekiel	Hes	26	48	34	Västra sidan, som är 4 500 alnar, har tre portar: Gads, Ashers och Naftalis. 
Hesekiel	Hes	26	48	35	Staden mäter 18 000 alnar i omkrets. Från denna dag skall den heta »Här är Herren«.
Daniel	Dan	27	1	1	Under kung Jojakims tredje regeringsår i Juda kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och belägrade Jerusalem. 
Daniel	Dan	27	1	2	Herren gav Jojakim, kungen av Juda, i hans våld, och även en del av tempelkärlen i Guds hus. Nebukadnessar tog med sig kärlen till Shinar och förde dem till sin guds skattkammare.
Daniel	Dan	27	1	3	En dag gav kung Nebukadnessar i uppdrag åt Ashpenas, sin överste kammarherre, att välja ut några israelitiska prinsar och ädlingar: 
Daniel	Dan	27	1	4	unga män utan lyte, ståtliga att se på, bildade, kunniga och kloka, väl lämpade för tjänst i det kungliga palatset. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk. 
Daniel	Dan	27	1	5	Kungen bestämde också att de dagligen skulle få mat och vin från hans eget bord. De skulle utbildas i tre år och därefter träda i kungens tjänst. 
Daniel	Dan	27	1	6	Bland dessa befann sig Daniel, Hananja, Mishael och Asarja, alla från Juda. 
Daniel	Dan	27	1	7	Överste kammarherren gav dem nya namn: Daniel fick heta Belteshassar, Hananja kallades Shadrak, Mishael Meshak och Asarja Aved-Nego.
Daniel	Dan	27	1	8	Daniel var emellertid fast besluten att inte göra sig oren genom mat och vin från kungens bord. Därför anhöll han hos överste kammarherren att slippa det orena. 
Daniel	Dan	27	1	9	Och Gud lät Daniel möta välvilja och förståelse hos överste kammarherren, 
Daniel	Dan	27	1	10	men han sade: »Jag är rädd att min herre och konung, som har bestämt vad ni skall äta och dricka, kan tycka att ni inte ser lika friska ut som de andra unga männen. Och då har ni satt mitt liv på spel.« 
Daniel	Dan	27	1	11	Daniel vädjade då till den man som överste kammarherren hade satt till att ha uppsikt över honom själv och över Hananja, Mishael och Asarja: 
Daniel	Dan	27	1	12	»Gör ett försök med oss i tio dagar, herre: låt oss få grönsaker att äta och vatten att dricka. 
Daniel	Dan	27	1	13	Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av kungens mat, och behandla oss efter vad du då får se.« 
Daniel	Dan	27	1	14	Han samtyckte till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar. 
Daniel	Dan	27	1	15	När de tio dagarna hade gått såg de bättre och mer välnärda ut än de andra unga männen, de som fick sin mat från kungens bord. 
Daniel	Dan	27	1	16	Deras övervakare lät dem då slippa kungens mat och dryck, och i stället gav han dem grönsaker att äta.
Daniel	Dan	27	1	17	Gud hade gett de fyra unga männen kunskap och insikt i skrifter och vishet av alla slag, och Daniel förstod sig på allt vad syner och drömmar heter. 
Daniel	Dan	27	1	18	När den tid var inne som kungen själv hade bestämt fördes de av överste kammarherren inför Nebukadnessar, 
Daniel	Dan	27	1	19	och då kungen talade med dem fann han att ingen kunde mäta sig med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja. Så trädde de i kungens tjänst. 
Daniel	Dan	27	1	20	Och varje gång han frågade dem till råds om något som krävde kunskap och insikt fann han dem tio gånger visare än alla spåmän och besvärjare i hela riket.
Daniel	Dan	27	1	21	Daniel var kvar ända till Kyros första regeringsår.
Daniel	Dan	27	2	1	Under sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar en dröm som gjorde honom så orolig att han inte kunde sova. 
Daniel	Dan	27	2	2	Han lät tillkalla spåmännen, besvärjarna, trollkarlarna och stjärntydarna, för att de skulle säga honom vad det var han hade drömt. När de nu stod inför kungen 
Daniel	Dan	27	2	3	sade han till dem: »Jag har haft en dröm, som har gjort mig djupt oroad. Jag vill veta vad den betyder.« 
Daniel	Dan	27	2	4	Stjärntydarna svarade: (arameiska:) »Konung, må du länge leva! Säg dina tjänare vad du har drömt, så skall vi tala om vad det betyder.« 
Daniel	Dan	27	2	5	Men kungen svarade: »Nej, detta är mitt fasta beslut: om ni inte kan säga mig både drömmen och dess tydning skall ni huggas i stycken och era hus bli avskrädeshögar. 
Daniel	Dan	27	2	6	Men om ni säger mig både drömmen och dess tydning skall ni få gåvor, belöningar och stora hedersbetygelser av mig. Tala därför om för mig vad jag har drömt och vad det betyder.« 
Daniel	Dan	27	2	7	Än en gång sade de: »Konung, vill du säga dina tjänare vad du har drömt, så skall vi tyda din dröm.« 
Daniel	Dan	27	2	8	Kungen svarade: »Jag förstår nog att ni vill vinna tid, nu när ni ser att mitt beslut står fast 
Daniel	Dan	27	2	9	och att domen över er bara kan bli en, om ni inte säger mig drömmen. Ni har kommit överens om att vilseleda mig med era lögner, i hopp om att läget skall förändras. Nej, säg mig nu vad jag har drömt, så förstår jag att ni också kan säga vad det betyder.« 
Daniel	Dan	27	2	10	Då svarade stjärntydarna: »Ingen människa på jorden kan uppfylla konungens önskan. Aldrig har en konung, hur stor och mäktig han än må ha varit, begärt något liknande av en spåman, besvärjare eller stjärntydare. 
Daniel	Dan	27	2	11	Det som du begär är så svårt att ingen kan utföra det, ingen utom gudarna, och de bor inte bland de dödliga.« 
Daniel	Dan	27	2	12	Nu blev kungen utom sig av raseri och befallde att alla de visa i Babylon skulle avrättas.
Daniel	Dan	27	2	13	Sedan befallningen hade utgått att de visa skulle dödas sökte man också efter Daniel och hans kamrater för att döda dem. 
Daniel	Dan	27	2	14	Då vände sig Daniel med kloka och välvalda ord till chefen för den kungliga livvakten, Arjok, som var på väg att döda de visa i Babylon. 
Daniel	Dan	27	2	15	Han frågade Arjok, befälhavaren, varför kungen hade gett en så sträng befallning, och Arjok förklarade saken för Daniel. 
Daniel	Dan	27	2	16	Då fick Daniel företräde för kungen och bad att få tid på sig, så skulle han tyda kungens dröm. 
Daniel	Dan	27	2	17	Sedan gick han hem och berättade för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja vad som hade hänt. 
Daniel	Dan	27	2	18	Och han uppmanade dem att bönfalla himlens Gud att visa barmhärtighet och låta dem veta hemligheten, så att inte han och hans kamrater och alla andra visa i Babylon skulle mista livet. 
Daniel	Dan	27	2	19	Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och han prisade himlens Gud. 
Daniel	Dan	27	2	20	Daniel sade:
Daniel	Dan	27	2	21	Han låter år och tider skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet, de kloka deras förstånd.
Daniel	Dan	27	2	22	Han uppenbarar det djupt fördolda, han vet vad som finns i mörkret, hos honom bor ljuset.
Daniel	Dan	27	2	23	Mina fäders Gud, dig tackar och prisar jag, du har gett mig visheten och kraften. Nu har du låtit mig veta det som vi bad dig om. Svaret på kungens fråga har du kungjort för oss.
Daniel	Dan	27	2	24	Daniel sökte nu upp Arjok, som hade kungens uppdrag att avrätta de visa i Babylon, och sade till honom: »Döda inte de visa i Babylon! För mig till kungen, så skall jag tyda hans dröm.« 
Daniel	Dan	27	2	25	Arjok skyndade sig att föra Daniel till kungen och sade: »Bland dem som förts hit från Juda har jag funnit en man som kan ge dig tydningen.« 
Daniel	Dan	27	2	26	Kungen frågade då Daniel, som fått namnet Belteshassar: »Kan du verkligen berätta för mig vad jag såg i drömmen och vad det betyder?« 
Daniel	Dan	27	2	27	Daniel svarade: »Konung, den hemlighet som du frågar efter kan inte de visa, besvärjarna, spåmännen eller teckentydarna avslöja för dig. 
Daniel	Dan	27	2	28	Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta är den dröm du hade och de syner du såg på din bädd:
Daniel	Dan	27	2	29	Konung, då du låg på din bädd kom dina tankar att kretsa kring vad som skall ske i framtiden. Och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som kommer att hända. 
Daniel	Dan	27	2	30	Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte därför att jag är visare än andra varelser utan för att du skall få veta vad drömmen betyder och förstå dina innersta tankar.
Daniel	Dan	27	2	31	Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. 
Daniel	Dan	27	2	32	Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, 
Daniel	Dan	27	2	33	benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera.
Daniel	Dan	27	2	34	Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 
Daniel	Dan	27	2	35	Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren, fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna. Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. 
Daniel	Dan	27	2	36	Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen.
Daniel	Dan	27	2	37	Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran 
Daniel	Dan	27	2	38	och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. 
Daniel	Dan	27	2	39	Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. 
Daniel	Dan	27	2	40	Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. 
Daniel	Dan	27	2	41	Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera.
Daniel	Dan	27	2	42	Tårna, delvis av järn och delvis av lera, betecknar ett rike som är både starkt och svagt. 
Daniel	Dan	27	2	43	Att järnet du såg var blandat med lera, det innebär att man trots blodsband inte kan hålla samman – liksom järn aldrig kan blanda sig med lera. 
Daniel	Dan	27	2	44	Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt; 
Daniel	Dan	27	2	45	du såg ju att en sten rycktes loss från berget, utan att någon hand rörde vid den, och krossade järn, koppar, lera, silver och guld. Konung, det är en stor Gud som har låtit dig veta vad som skall ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.«
Daniel	Dan	27	2	46	Då föll kung Nebukadnessar ner med ansiktet mot marken i tillbedjan inför Daniel och befallde att man skulle frambära offer och rökelse åt honom. 
Daniel	Dan	27	2	47	Och kungen sade till Daniel: »Er gud är sannerligen en gud över alla gudar, en herre över alla kungar och en som uppenbarar hemligheter – du har ju kunnat uppenbara denna hemlighet.« 
Daniel	Dan	27	2	48	Så gav kungen Daniel en hög ställning och många och stora gåvor. Han gjorde honom till styresman över hela provinsen Babylon och upphöjde honom till ledare för alla de visa där. 
Daniel	Dan	27	2	49	Men på Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego att förvalta provinsen Babylon. Själv stannade Daniel vid kungens hov.
Daniel	Dan	27	3	1	Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, trettio meter hög och tre meter bred, och den reste han på Duraslätten i provinsen Babylon. 
Daniel	Dan	27	3	2	Han sände sedan en kallelse till satraperna, guvernörerna och ståthållarna, till rådgivarna, skattmästarna, domarna, uppsyningsmännen och alla andra makthavare i provinserna att komma till invigningen av den staty som han låtit resa. 
Daniel	Dan	27	3	3	Då samlades satraperna, guvernörerna och ståthållarna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, uppsyningsmännen och alla andra makthavare i provinserna för att inviga statyn. När de nu stod framför statyn som Nebukadnessar hade rest 
Daniel	Dan	27	3	4	ropade en härold med hög röst: »Detta är befallningen till alla folk, nationer och språk: 
Daniel	Dan	27	3	5	i samma stund som ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument skall ni falla ner och tillbe den gyllene staty som kung Nebukadnessar har rest. 
Daniel	Dan	27	3	6	Den som inte faller ner och tillber kommer genast att kastas i en brinnande ugn.« 
Daniel	Dan	27	3	7	Och så snart de hörde ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument, föll alla ner, alla folk, nationer och språk, och tillbad den gyllene staty som kung Nebukadnessar hade rest.
Daniel	Dan	27	3	8	Då trädde några stjärntydare fram och anklagade judarna. 
Daniel	Dan	27	3	9	De sade till kung Nebukadnessar: »Konung, må du länge leva! 
Daniel	Dan	27	3	10	Du har utfärdat befallningen att var och en som hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument skall falla ner och tillbe den gyllene statyn 
Daniel	Dan	27	3	11	och att den som inte faller ner och tillber skall kastas i en brinnande ugn. 
Daniel	Dan	27	3	12	Nu finns det några judiska män som du har gett uppdraget att förvalta provinsen Babylon: Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Dessa män bryr sig inte om din befallning, de dyrkar inte dina gudar och tillber inte den gyllene staty som du har rest.« 
Daniel	Dan	27	3	13	Nebukadnessar blev rasande och befallde att man skulle hämta Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Och männen fördes fram inför kungen. 
Daniel	Dan	27	3	14	Nebukadnessar frågade dem: »Shadrak, Meshak och Aved-Nego, är det sant att ni inte dyrkar mina gudar och inte tillber den gyllene staty som jag har rest? 
Daniel	Dan	27	3	15	Alltså, är ni beredda att i samma stund som ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, luta, psaltare, säckpipa och andra instrument falla ner och tillbe den staty som jag har låtit göra? Om ni vägrar att tillbe kommer ni genast att kastas i en brinnande ugn. Vilken gud kan då rädda er ur mitt våld?« 
Daniel	Dan	27	3	16	Shadrak, Meshak och Aved-Nego sade till kung Nebukadnessar: »Vi behöver inte ge dig något svar. 
Daniel	Dan	27	3	17	Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur ditt våld, konung, så räddar han oss. 
Daniel	Dan	27	3	18	Om inte, skall du veta att vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe den gyllene staty som du har rest.« 
Daniel	Dan	27	3	19	Då blev Nebukadnessar ursinnig på Shadrak, Meshak och Aved-Nego, och hans ansikte förvreds av raseri. Han gav order om att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt, 
Daniel	Dan	27	3	20	och han befallde några kraftiga soldater att binda Shadrak, Meshak och Aved-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen. 
Daniel	Dan	27	3	21	De bands och kastades i den brinnande ugnen med mantlar, byxor, mössor och övriga kläder på sig. 
Daniel	Dan	27	3	22	Eftersom kungen hade gett denna stränga befallning och ugnen hade blivit så fruktansvärt het, dödade lågorna de män som förde upp Shadrak, Meshak och Aved-Nego. 
Daniel	Dan	27	3	23	De tre männen Shadrak, Meshak och Aved-Nego föll bundna ner i den brinnande ugnen.
Daniel	Dan	27	3	24	Plötsligt reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sina rådgivare: »Var det inte tre män vi kastade bundna i elden?« – »Jovisst, konung«, fick han till svar. 
Daniel	Dan	27	3	25	»Men nu«, sade han, »ser jag fyra män fritt gå omkring mitt i elden, helt oskadda, och den fjärde liknar ett gudaväsen.« 
Daniel	Dan	27	3	26	Så gick Nebukadnessar fram till öppningen på den brinnande ugnen och sade: »Shadrak, Meshak och Aved-Nego, ni som tjänar den högste Guden, kom ut!« Då steg Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden. 
Daniel	Dan	27	3	27	Och satraperna, guvernörerna, ståthållarna och kungens rådgivare flockades kring männen och fick se att elden inte hade haft någon makt över deras kroppar: deras hår hade inte blivit avsvett, deras mantlar hade inte tagit skada och ingen brandlukt kunde kännas. 
Daniel	Dan	27	3	28	Då utbrast Nebukadnessar: »Välsignad är Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, han som har sänt sin ängel och räddat sina tjänare! De satte sin lit till honom, trotsade kungens befallning och vågade sina liv hellre än att dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen. 
Daniel	Dan	27	3	29	Jag utfärdar nu den befallningen att var och en, oavsett folk, nation och språk, som smädar Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, han skall huggas i stycken och hans hus skall bli en avskrädeshög. Ty det finns ingen annan gud som kan ge en sådan räddning.« 
Daniel	Dan	27	3	30	Sedan gav kungen Shadrak, Meshak och Aved-Nego höga ämbeten i provinsen Babylon.
Daniel	Dan	27	3	31	Budskap från kung Nebukadnessar till alla folk, nationer och språk i hela världen: Fred och välgång! 
Daniel	Dan	27	3	32	Jag har funnit för gott att kungöra de tecken och de under som den högste Guden har låtit mig se.
Daniel	Dan	27	3	33	Väldiga är hans tecken, mäktiga hans under! Hans rike är ett evigt rike, hans välde varar från släkte till släkte.
Daniel	Dan	27	4	1	Jag, Nebukadnessar, var hemma i mitt palats, utan bekymmer och väl till freds. 
Daniel	Dan	27	4	2	Då hade jag en dröm som gjorde mig förskräckt; drömbilder och syner skrämde mig där jag låg på min bädd. 
Daniel	Dan	27	4	3	Jag gav befallning om att alla de visa i Babylon skulle föras till mig för att tyda drömmen, 
Daniel	Dan	27	4	4	och då kom spåmännen, besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Men fast jag berättade drömmen för dem kunde de inte säga mig vad den betydde. 
Daniel	Dan	27	4	5	Sist kom Daniel in till mig, han som heter Belteshassar efter namnet på min gud och som är fylld av heliga gudars ande. Även för honom berättade jag drömmen: 
Daniel	Dan	27	4	6	»Belteshassar, min främste spåman, jag vet att i dig bor heliga gudars ande och att ingen hemlighet är för svår för dig – hör här vad jag såg i min dröm och säg vad det betyder.
Daniel	Dan	27	4	7	Där jag låg på min bädd såg jag ett träd mitt på jorden, och det var mycket högt. 
Daniel	Dan	27	4	8	Trädet växte sig stort och väldigt och nådde ända upp till himlen, så att det syntes till världens ände. 
Daniel	Dan	27	4	9	Det hade ett praktfullt lövverk och bar så mycket frukt att det gav föda åt alla. Markens djur fann skugga under det, himlens fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser hämtade sin näring därifrån. 
Daniel	Dan	27	4	10	Där jag låg på min bädd såg jag i mina syner en helig väktare komma ner från himlen, 
Daniel	Dan	27	4	11	och han ropade med hög röst: Hugg ner trädet och skär av grenarna, riv undan lövverket och kasta bort frukten, så att djuren flyr bort ur trädets skugga och fåglarna från dess grenar! 
Daniel	Dan	27	4	12	Men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken. Han skall fuktas av himlens dagg och dela djurens lott bland det som växer på jorden. 
Daniel	Dan	27	4	13	Han skall förvandlas: han skall få ett djurs sinne i stället för en människas, och så skall sju tider förgå. 
Daniel	Dan	27	4	14	Denna dom är avkunnad av väktarna och detta rådslut uttalat av de heliga, för att de som lever skall inse att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till härskare.
Daniel	Dan	27	4	15	Denna dröm hade jag, kung Nebukadnessar. Säg mig nu, Belteshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan ge mig tydningen, men du kan, eftersom du är fylld av heliga gudars ande.«
Daniel	Dan	27	4	16	Daniel, som kallades Belteshassar, stod då ett ögonblick gripen av förvirring och skrämd av sina tankar. Men kungen sade: »Belteshassar, låt inte drömmen och uttydningen skrämma dig.« Belteshassar svarade: »Herre, om drömmen ändå hade gällt dina motståndare och uttydningen dina fiender! 
Daniel	Dan	27	4	17	Det träd som du såg växa sig stort och väldigt och nå ända upp till himlen, så att det var synligt över hela världen, 
Daniel	Dan	27	4	18	och som hade ett praktfullt lövverk och bar mycket frukt, så att det hade föda åt alla, och under vilket markens djur bodde och på vars grenar himlens fåglar byggde bo – 
Daniel	Dan	27	4	19	det är du, konung, du som har vuxit dig stor och väldig, vars storhet har tilltagit och nått ända upp till himlen och vars välde sträcker sig till världens ände. 
Daniel	Dan	27	4	20	Att du såg en helig väktare som kom ner från himlen och sade: Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken, så att han fuktas av himlens dagg och får dela lott med markens djur, till dess att sju tider förgått – 
Daniel	Dan	27	4	21	konung, det skall tydas så, och det är den Högstes beslut som har drabbat min herre och konung: 
Daniel	Dan	27	4	22	Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur, få gräs att äta som oxarna och fuktas av himlens dagg; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill. 
Daniel	Dan	27	4	23	Befallningen att stubben skulle lämnas kvar betyder att du får behålla ditt rike när du inser att det är himlen som har makten. 
Daniel	Dan	27	4	24	Konung, följ mitt råd: utplåna din synd genom att göra gott och din skuld genom barmhärtighet mot de fattiga, så kan din lycka bestå.«
Daniel	Dan	27	4	25	Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. 
Daniel	Dan	27	4	26	Tolv månader senare, då kungen en gång gick omkring på taket till sitt palats i Babylon, 
Daniel	Dan	27	4	27	utbrast han: »Detta är det stora Babylon, som jag själv har byggt till en kunglig huvudstad med min egen kraft, till min egen ära!« 
Daniel	Dan	27	4	28	Medan orden ännu var på kungens läppar kom en röst från himlen: »Konung Nebukadnessar, du skall veta: ditt rike har tagits ifrån dig! 
Daniel	Dan	27	4	29	Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur och få gräs att äta som oxarna; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill.« 
Daniel	Dan	27	4	30	I samma ögonblick gick orden i uppfyllelse: Nebukadnessar fördrevs ur människors krets, han åt gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills håret var som örnens fjädrar och naglarna som fågelklor.
Daniel	Dan	27	4	31	Men när den fastställda tiden hade gått såg jag, Nebukadnessar, upp mot himlen och fick mitt förstånd tillbaka; då prisade jag den Högste, jag lovade och ärade honom som lever i evighet.
Daniel	Dan	27	4	32	Alla på jorden är att räkna för intet, och han gör som han vill med himlens här. Ingen kan hindra honom och fråga: Vad är det du gör?
Daniel	Dan	27	4	33	I samma stund som jag fick mitt förstånd tillbaka återfick jag också min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och mina stormän uppsökte mig, och jag blev åter insatt som kung i mitt rike och blev ännu mäktigare än förut. 
Daniel	Dan	27	4	34	Nu vill jag, Nebukadnessar, prisa, upphöja och förhärliga himlens konung, ty allt han gör är rätt och rättvist, och de högmodiga har han makt att kväsa.
Daniel	Dan	27	5	1	Kung Belshassar gav ett stort gästabud för sina tusen stormän och drack vin med dem. 
Daniel	Dan	27	5	2	Under dryckeslaget befallde Belshassar att man skulle hämta de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade fört bort från templet i Jerusalem; han själv och hans stormän, hans gemåler och konkubiner skulle dricka ur dem. 
Daniel	Dan	27	5	3	Då hämtade man guldkärlen och silverkärlen som förts bort från templet i Jerusalem, och kungen och hans stormän, gemåler och konkubiner drack ur dem, 
Daniel	Dan	27	5	4	och medan de drack vinet prisade de sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.
Daniel	Dan	27	5	5	Plötsligt syntes fingrarna av en människohand som skrev på kungapalatsets vitkalkade vägg, invid lampstället. Kungen följde med blicken handen som skrev; 
Daniel	Dan	27	5	6	han bleknade, fylld av onda aningar, han miste all kraft och benen skakade. 
Daniel	Dan	27	5	7	Han ropade att man skulle hämta in besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Och kungen sade till de visa i Babylon: »Den som kan läsa denna skrift och tyda den för mig skall kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket.« 
Daniel	Dan	27	5	8	Så kom kungens alla visa dit, men de kunde inte läsa skriften och inte tyda den för honom. 
Daniel	Dan	27	5	9	Då stod kung Belshassar där skräckslagen och blek, och hans stormän var förvirrade.
Daniel	Dan	27	5	10	Änkedrottningen, som hade hört kungen och stormännen, trädde in i festsalen. Hon sade: »Konung, må du länge leva! Du behöver inte vara så förskräckt och blek. 
Daniel	Dan	27	5	11	Det finns i ditt rike en man som har heliga gudars ande i sig; på din fars tid gav han prov på djup insikt och en vishet lik gudarnas. Din far, kung Nebukadnessar, gjorde honom till ledare för spåmännen, besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna, 
Daniel	Dan	27	5	12	eftersom denne Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, var känd som en man med utomordentlig begåvning, mångsidiga kunskaper och förmåga att förklara drömmar, tyda gåtor och lösa svåra problem. Honom bör du tillkalla nu: han kommer att ge dig uttydningen!«
Daniel	Dan	27	5	13	Daniel hämtades till kungen, och denne sade: »Du är alltså Daniel, en av de fångna judarna som min far kungen lät föra bort från Juda? 
Daniel	Dan	27	5	14	Jag har hört sägas att du har gudomlig ande i dig och har gett prov på djupa insikter och stor vishet. 
Daniel	Dan	27	5	15	Nu har jag de visa och besvärjarna här hos mig för att läsa denna skrift och tyda den, men de kan inte ge mig någon förklaring. 
Daniel	Dan	27	5	16	Jag har hört att du kan ge tydningar och lösa svåra problem. Om du nu kan läsa skriften och säga mig vad den betyder skall du kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket.«
Daniel	Dan	27	5	17	Då svarade Daniel: »Behåll dina gåvor, belöningar kan du ge åt andra. Men skriften skall jag läsa och uttydningen skall jag ge dig. 
Daniel	Dan	27	5	18	Konung, den högste Guden gav din far Nebukadnessar riket och storheten, äran och härligheten. 
Daniel	Dan	27	5	19	Så väldig blev den storhet han fick att människor av alla folk, nationer och språk skälvde av fruktan inför honom: vem han ville lät han döda och vem han ville lät han leva, vem han ville upphöjde han och vem han ville förnedrade han. 
Daniel	Dan	27	5	20	Men när han blev övermodig, styvnackad och förmäten störtades han från kungatronen och berövades sin ära. 
Daniel	Dan	27	5	21	Han fördrevs ur människors krets, han förvandlades och blev som ett djur: han bodde bland vildåsnorna och levde av gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, till dess han insåg att den högste Guden råder över människors riken och sätter vem han vill att härska över dem. 
Daniel	Dan	27	5	22	Men du, Belshassar, som är hans son, du har inte blivit ödmjuk, fast du vet allt detta. 
Daniel	Dan	27	5	23	Du har satt dig upp mot himlens herre, och du har låtit hämta kärlen från hans tempel. Du själv och dina stormän, dina gemåler och konkubiner har druckit vin ur dem och prisat era gudar av silver och guld, av koppar och järn, av trä och sten – gudar som ingenting ser och ingenting hör och ingenting förstår. Men du har inte ärat den Gud som har ditt liv och ditt öde i sin makt. 
Daniel	Dan	27	5	24	Det var han som sände denna hand och lät den skriva denna skrift. 
Daniel	Dan	27	5	25	Skriften lyder: 
Daniel	Dan	27	5	26	Och så skall orden tydas: 
Daniel	Dan	27	5	27	Tekel
Daniel	Dan	27	5	28	Peres
Daniel	Dan	27	5	29	Då befallde Belshassar att Daniel skulle kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och utropas till den tredje i riket. 
Daniel	Dan	27	5	30	Samma natt mördades Belshassar, kaldeernas kung, 
Daniel	Dan	27	5	31	och medern Dareios övertog riket, sextiotvå år gammal.
Daniel	Dan	27	6	1	Dareios hade beslutat att förordna 120 satraper, fördelade över hela riket. 
Daniel	Dan	27	6	2	De skulle ha tre ministrar över sig, bland dem Daniel, för vilka satraperna skulle avlägga räkenskap så att kungen inte led någon förlust. 
Daniel	Dan	27	6	3	Daniel med sin rika begåvning överglänste både ministrar och satraper, och kungen planerade att sätta honom i spetsen för hela riket. 
Daniel	Dan	27	6	4	Då försökte ministrarna och satraperna finna något ämbetsbrott att anklaga honom för men lyckades inte: Daniel var så pålitlig att man inte kunde beslå honom med minsta fel eller oegentlighet. 
Daniel	Dan	27	6	5	Männen sade då: »Vi kommer aldrig att hitta någon anklagelsepunkt mot denne Daniel – om vi nu inte kan komma på något som rör hans religion.«
Daniel	Dan	27	6	6	Alltså begav sig ministrarna och satraperna i samlad trupp till kungen och sade till honom: »Konung Dareios, må du länge leva! 
Daniel	Dan	27	6	7	Rikets alla ministrar, guvernörer, satraper, rådgivare och ståthållare har rådslagit och kommit överens om att en kunglig förordning bör utfärdas och följande påbud träda i kraft: Den som under de närmaste trettio dagarna ber en bön till någon gud eller människa utom till dig, konung, skall kastas i lejongropen. 
Daniel	Dan	27	6	8	Kungör nu detta påbud, konung, och utfärda en förordning, som inte kan återkallas enligt Mediens och Persiens orubbliga lag.« 
Daniel	Dan	27	6	9	Kung Dareios gjorde så: han utfärdade en förordning med detta påbud.
Daniel	Dan	27	6	10	När Daniel fick veta att en sådan förordning hade utfärdats gick han hem. Fönstren på övervåningen vette mot Jerusalem, och där föll han tre gånger om dagen på knä och bad och tackade sin Gud, som han alltid hade gjort.
Daniel	Dan	27	6	11	Männen begav sig gemensamt dit och fann Daniel i färd med att be och att åkalla sin Gud. 
Daniel	Dan	27	6	12	De gick då till kungen och sade, med hänvisning till den kungliga förordningen: »Har du inte utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna ber till någon gud eller människa utom till dig, konung, skall kastas i lejongropen?« Kungen svarade: »Det står fast, enligt Mediens och Persiens orubbliga lag.« 
Daniel	Dan	27	6	13	Då berättade de för kungen: »Daniel, en av de fångna judarna, bryr sig varken om dig eller om det påbud som du har utfärdat utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.« 
Daniel	Dan	27	6	14	När kungen fick höra detta gjorde det honom mycket ont, och han föresatte sig att rädda Daniel; ända till solnedgången försökte han finna en utväg att hjälpa honom. 
Daniel	Dan	27	6	15	Då gick männen än en gång gemensamt till kungen och sade: »Konung, betänk att enligt medisk och persisk lag är alla påbud och förordningar som kungen utfärdar oåterkalleliga.« 
Daniel	Dan	27	6	16	På kungens befallning hämtades nu Daniel och kastades i lejongropen. Kungen sade till honom: »Den gud som du ständigt dyrkar må rädda dig!« 
Daniel	Dan	27	6	17	Sedan drog man fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras i Daniels sak.
Daniel	Dan	27	6	18	Kungen gick tillbaka till sitt palats. Han fastade hela natten, ville inte ha någon kvinna och låg sömnlös. 
Daniel	Dan	27	6	19	Tidigt i gryningen steg han upp och skyndade sig till lejongropen. 
Daniel	Dan	27	6	20	Då han närmade sig gropen ropade han på Daniel med ängslan i rösten: »Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har den gud som du ständigt dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?« 
Daniel	Dan	27	6	21	Då hörde kungen Daniels röst: »Konung, må du länge leva! 
Daniel	Dan	27	6	22	Min Gud har sänt sin ängel. Han stängde till gapet på lejonen och de gjorde mig ingen skada. Jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och jag har inte heller gjort något ont mot dig, konung.« 
Daniel	Dan	27	6	23	Kungen blev mycket glad och befallde att Daniel skulle hämtas upp ur gropen. När han hade kommit upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom: han hade litat på sin Gud. 
Daniel	Dan	27	6	24	På kungens order lät man sedan hämta de män som hade angett Daniel och kastade dem med barn och hustrur i lejongropen. Innan de hade nått gropens botten störtade sig lejonen över dem och slet dem i stycken.
Daniel	Dan	27	6	25	Kung Dareios utfärdade en skrivelse ställd till alla folk, nationer och språk i hela världen: »Fred och välgång! 
Daniel	Dan	27	6	26	Jag befaller att Daniels gud skall vördas och fruktas så långt som mitt välde når:
Daniel	Dan	27	6	27	Han räddar och befriar, han gör tecken och under i himlen och på jorden: Daniel har han räddat från lejonen.«
Daniel	Dan	27	6	28	Daniel hade stor framgång under hela Dareios regering, liksom under persern Kyros.
Daniel	Dan	27	7	1	Under Belshassars första år som kung i Babylonien hade Daniel en dröm, och han såg syner där han låg på sin bädd. Drömmen skrev han senare ner. Här börjar hans skildring.
Daniel	Dan	27	7	2	I en syn om natten såg jag, Daniel, hur himlens fyra vindar rörde upp det väldiga havet. 
Daniel	Dan	27	7	3	Och fyra stora djur steg upp ur havet, alla olika. 
Daniel	Dan	27	7	4	Det första var som ett lejon men hade örnvingar. Medan jag betraktade det slets vingarna av, och djuret restes upp från marken, ställdes på två ben som en människa och fick en människas förstånd. 
Daniel	Dan	27	7	5	Jag såg ett djur till, det andra. Det var likt en björn och reste sig till hälften; det hade tre revben i gapet, mellan tänderna, och man manade på det: »Upp nu och sluka mycket kött!« 
Daniel	Dan	27	7	6	Sedan såg jag ännu ett djur. Det var som en leopard, och det hade fyra fågelvingar på ryggen; det hade fyra huvuden och gavs makt att härska. 
Daniel	Dan	27	7	7	I synerna om natten såg jag därefter ett fjärde djur. Det var fruktansvärt, skräckinjagande och omåttligt starkt. Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade, och allt som blev kvar trampade det under fötterna. Det liknade inte de andra djuren, och det hade tio horn. 
Daniel	Dan	27	7	8	Medan jag betraktade hornen sköt det mellan dem upp ett litet horn, som fick tre av de ursprungliga hornen att lossna. Det hade ögon som en människa och en mun som talade stora ord.
Daniel	Dan	27	7	9	Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. 
Daniel	Dan	27	7	10	En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades. 
Daniel	Dan	27	7	11	Jag såg sedan hur djuret blev dödat på grund av de stora ord som hornet talade; kroppen brändes upp och förintades. 
Daniel	Dan	27	7	12	Och de andra djuren berövades sin makt men fick fortsätta att leva intill fastställd tid och stund.
Daniel	Dan	27	7	13	Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. 
Daniel	Dan	27	7	14	Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under. 
Daniel	Dan	27	7	15	Jag, Daniel, blev skakad i djupet av min själ och skrämd av synerna jag såg. 
Daniel	Dan	27	7	16	Jag gick då fram till en av dem som stod där och bad att få klarhet om allt detta, och han svarade mig och förklarade vad det betydde: 
Daniel	Dan	27	7	17	»Dessa stora djur, fyra till antalet, betecknar fyra kungar som träder fram på jorden. 
Daniel	Dan	27	7	18	Därefter skall den Högstes heliga få riket och besitta det för evigt, ja, i evigheters evigheter.« 
Daniel	Dan	27	7	19	Jag ville sedan få klarhet om det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, övermåttan skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, det som slukade och krossade och trampade under fötterna allt som blev kvar. 
Daniel	Dan	27	7	20	Och jag ville få klarhet om de tio horn som det hade på huvudet och om det nya horn som sköt upp och gjorde att tre föll av – hornet med ögon och en mun som talade stora ord, det som också såg större ut än de övriga. 
Daniel	Dan	27	7	21	Jag fick se hur det hornet förde krig mot de heliga och underkuvade dem, 
Daniel	Dan	27	7	22	ända till dess att den uråldrige kom och ett domslut gav den Högstes heliga deras rätt och stunden kom då de heliga tog riket i besittning. 
Daniel	Dan	27	7	23	Han fortsatte: »Det fjärde djuret betecknar ett fjärde rike som kommer på jorden, ett som skiljer sig från alla andra riken; det skall sluka hela världen, förtrampa den och krossa den. 
Daniel	Dan	27	7	24	De tio hornen innebär att tio kungar som härstammar från detta rike skall träda fram och efter dem ytterligare en, en som är olik de andra och bringar tre kungar på fall. 
Daniel	Dan	27	7	25	Han skall höja sin röst mot den Högste, fara hårt fram mot den Högstes heliga och vilja ändra på högtider och lagar, och de heliga skall vara utlämnade åt honom under en tid och två tider och en halv tid. 
Daniel	Dan	27	7	26	Sedan kommer domstolen samman och tar ifrån honom väldet så att det ödeläggs och går under för alltid. 
Daniel	Dan	27	7	27	Och herradömet, väldet och storheten hos rikena under himlen skall ges åt det folk som är den Högstes heliga. Deras rike skall vara ett evigt rike, som alla välden kommer att tjäna och lyda.«
Daniel	Dan	27	7	28	Här slutar denna skildring. Jag, Daniel, uppfylldes av skrämmande tankar, och jag bleknade. Men allt detta behöll jag för mig själv.
Daniel	Dan	27	8	1	Under kung Belshassars tredje regeringsår hade jag, Daniel, en syn som följde på den jag tidigare haft. 
Daniel	Dan	27	8	2	I denna syn – jag var då i den befästa staden Susa i provinsen Elam – i denna syn stod jag vid Ulajfloden.
Daniel	Dan	27	8	3	Jag fick se en bagge som stod vid floden. Den hade två horn. Båda var långa, men det ena var längre än det andra och hade växt fram senare. 
Daniel	Dan	27	8	4	Jag såg baggen stånga mot väster, mot norr och mot söder. Inget djur kunde stå emot den och ingen kunde rädda något ur dess våld: den gjorde vad den ville och fick stor makt. 
Daniel	Dan	27	8	5	Då såg jag en bock komma västerifrån och fara över hela jorden utan att vidröra marken. Den hade ett mäktigt horn i pannan. 
Daniel	Dan	27	8	6	Bocken nådde fram till baggen med de två hornen – den som jag sett stå vid floden – och störtade mot den med ursinnig kraft. 
Daniel	Dan	27	8	7	Jag såg bocken komma alldeles inpå baggen och uppretad stöta till den, så att de två hornen bröts av, utan att baggen förmådde stå emot. Den vräkte baggen till marken och trampade på den, och ingen kunde rädda baggen ur dess våld. 
Daniel	Dan	27	8	8	Bocken fick en väldig makt, men när den var som starkast bröts det stora hornet av, och fyra mäktiga horn sköt upp i dess ställe, mot himlens fyra väderstreck. 
Daniel	Dan	27	8	9	Från ett av hornen sköt ett annat horn ut, ett helt litet, som därpå växte sig mycket stort, mot söder, mot öster och mot det härliga landet. 
Daniel	Dan	27	8	10	Det växte ända upp till himlens här och kastade några ur hären och några av stjärnorna ner till jorden och trampade på dem. 
Daniel	Dan	27	8	11	Ja, han växte ända upp till härens furste, berövade honom det dagliga offret och vanhelgade tempelplatsen. 
Daniel	Dan	27	8	12	Mot det dagliga offret skedde ett övergrepp: en truppstyrka sattes in, som slog sanningen till marken och hade framgång i vad den gjorde. 
Daniel	Dan	27	8	13	Då hörde jag en helig ängel tala, och en annan av de heliga sade till denne som talade: »Hur lång tid avser synen med det dagliga offret, den vanhelgande överträdelsen och templet och härligheten som blir utlämnade till att förtrampas?« 
Daniel	Dan	27	8	14	Denne svarade honom: »Efter 2 300 kvällar och morgnar kommer templet att få sin upprättelse.«
Daniel	Dan	27	8	15	När jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte förstå den stod det framför mig en som liknade en man, 
Daniel	Dan	27	8	16	och jag hörde en människoröst mitt över Ulaj ropa ut orden: »Gabriel, förklara synen för honom!« 
Daniel	Dan	27	8	17	Då kom han fram till mig där jag stod, och jag blev förskräckt och föll ner med ansiktet mot marken. Han sade till mig: »Människa! Du skall veta att synen avser den sista tiden.« 
Daniel	Dan	27	8	18	Medan han talade med mig låg jag i vanmakt med ansiktet mot marken. Men han rörde vid mig, reste mig på fötter 
Daniel	Dan	27	8	19	och sade: »Nu låter jag dig veta vad som kommer att ske i vredens sista skede: det är om den sista tiden det handlar. 
Daniel	Dan	27	8	20	Baggen som du såg, med de två hornen, är kungarna av Medien och Persien. 
Daniel	Dan	27	8	21	Bocken är kungen av Grekland. Det stora hornet i pannan är den förste kungen. 
Daniel	Dan	27	8	22	Att det bröts av och fyra andra växte upp i dess ställe betyder att fyra riken skall uppstå ur hans folk, men utan att äga hans styrka. 
Daniel	Dan	27	8	23	Då deras herravälde tar slut – när synderna blivit fulltaliga – kommer en fräck och listig kung. 
Daniel	Dan	27	8	24	Hans makt blir stor, han kommer att vålla oerhörd förödelse och ha framgång i vad han gör. Han skall sprida fördärv bland de mäktiga och i det heliga folket. 
Daniel	Dan	27	8	25	På grund av sin skicklighet kommer han att ha framgång med sitt svek. Han skall ha höga tankar om sig själv och oförmärkt fördärva många och resa sig mot den högste fursten; han kommer dock att krossas, men inte av människohand. 
Daniel	Dan	27	8	26	Synen med kvällar och morgnar – den som omtalats – är tillförlitlig. Men du skall hemlighålla vad du har sett: det gäller en avlägsen framtid.«
Daniel	Dan	27	8	27	Själv blev jag, Daniel, sjuk i flera dagar men steg sedan upp och skötte min tjänst hos kungen. Jag var bestört över synen och förstod den inte.
Daniel	Dan	27	9	1	Under Dareios första år – han som var son till Xerxes, var av medisk härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket – 
Daniel	Dan	27	9	2	under hans första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år. 
Daniel	Dan	27	9	3	Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska. 
Daniel	Dan	27	9	4	Jag bad till Herren, min Gud, och bekände: »Ack, Herre, store och förfärande Gud, du som troget håller fast vid förbundet med dem som älskar dig och håller dina bud! 
Daniel	Dan	27	9	5	Vi har syndat och handlat orätt, vi har dragit skuld över oss och trotsat dig, vi har vänt oss bort från dina bud och lagar. 
Daniel	Dan	27	9	6	Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna som har talat i ditt namn till våra kungar, hövdingar och fäder och till allt folket i landet. 
Daniel	Dan	27	9	7	Du, Herre, är rättfärdig, men vi står denna dag med skam: vi män av Juda och Jerusalems invånare, alla israeliter, när och fjärran, i alla länder dit du har fördrivit dem, därför att de var trolösa mot dig. 
Daniel	Dan	27	9	8	Herre, det är vi som står med skam, våra kungar, våra hövdingar och våra fäder, vi som har syndat mot dig. 
Daniel	Dan	27	9	9	Herre, vår Gud, du är barmhärtig och förlåtande. Vi är upproriska mot dig, 
Daniel	Dan	27	9	10	vi har inte lyssnat till din röst och inte handlat efter den vägledning du gav oss genom dina tjänare profeterna. 
Daniel	Dan	27	9	11	Ja, hela Israel har överträtt din lag och avfallit och inte lyssnat till dig. Därför har vi drabbats av den förbannelse som du har svurit att sända och som står skriven i din tjänare Moses lag. Vi har syndat mot dig, 
Daniel	Dan	27	9	12	och du har bekräftat det ord som du uttalade om oss och om de styresmän som härskat över oss. Du har låtit ett så stort elände drabba oss att något liknande det som skedde i Jerusalem aldrig har skett under himlen. 
Daniel	Dan	27	9	13	Så som det är skrivet i Moses lag kom allt detta onda över oss, utan att vi sökte blidka dig, Herre, vår Gud. Vi upphörde inte att synda och frågade inte efter din sanning. 
Daniel	Dan	27	9	14	Därför, Herre, höll du olyckan i beredskap och lät den drabba oss – rättfärdig är du, Herre, vår Gud, i alla dina gärningar – men vi lyssnade inte till din röst.
Daniel	Dan	27	9	15	Herre, vår Gud, du som med din starka hand har fört ditt folk ut ur Egypten och gjort ditt namn ryktbart intill denna dag! Vi har syndat, vi har dragit skuld över oss. 
Daniel	Dan	27	9	16	Herre, du som alltid har handlat trofast mot oss, vänd nu din glödande vrede från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. Våra synder och våra fäders missgärningar har dragit vanära över Jerusalem och ditt folk inför alla som bor omkring oss. 
Daniel	Dan	27	9	17	Hör, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt för din egen skull, Herre, ditt ansikte lysa över ditt tempel som ligger ödelagt. 
Daniel	Dan	27	9	18	Min Gud, vänd ditt öra hit och hör, öppna dina ögon och se förödelsen som drabbat oss och den stad över vilken ditt namn har utropats. Vi litar inte till vår egen rättfärdighet när vi kommer inför dig med våra böner, utan till din stora barmhärtighet. 
Daniel	Dan	27	9	19	Herre, hör! Herre, förlåt! Herre, lyssna och grip in! För din egen skull, min Gud, dröj inte, ty över din stad och ditt folk har ditt namn utropats!«
Daniel	Dan	27	9	20	Medan jag ännu bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön för hans heliga berg, 
Daniel	Dan	27	9	21	ja, medan jag ännu bad min bön, kom Gabriel, som jag förut såg i min syn, mot mig i ilande flykt. Det var vid tiden för kvällsoffret. 
Daniel	Dan	27	9	22	Han kom fram och talade till mig: »Daniel, nu har jag begett mig hit för att ge dig full insikt. 
Daniel	Dan	27	9	23	Redan när du började din bön gavs ett svar, och jag har kommit för att meddela dig det, ty du är högt älskad. Lägg nu märke till svaret, så att du förstår synen!
Daniel	Dan	27	9	24	För ditt folk och för din heliga stad är sjuttio veckor bestämda innan ondskan hejdas, synden stävjas och skulden sonas, innan den eviga rättfärdigheten kommer i dagen, den profetiska synen beseglas och det allra heligaste invigs. 
Daniel	Dan	27	9	25	Detta skall du veta och besinna: från det att ordet utgick om att Jerusalem skall återställas och uppbyggas, till dess att den som är smord till furste kommer, skall det gå sju veckor. Under sextiotvå veckor blir sedan staden återuppbyggd, med gator och vallgravar. Men under en tid av vånda, 
Daniel	Dan	27	9	26	efter de sextiotvå veckorna, kommer han som är smord att förgöras och försvinna. Både staden och helgedomen blir förstörda liksom fursten som skall komma. Slutet kommer genom en stormflod, och den fastställda ödeläggelsen fortgår ända till krigets slut. 
Daniel	Dan	27	9	27	För en veckas tid kommer han att sluta ett starkt förbund med många. Under en halv vecka avskaffar han både slaktoffer och matoffer. På skändlighetens vingar kommer han som vanhelgar, ända till dess att det fastställda slutet drabbar honom.«
Daniel	Dan	27	10	1	Under den persiske kungen Kyros tredje regeringsår hade Daniel – som hade fått namnet Belteshassar – en uppenbarelse som var sann och som varslade om stora vedermödor. Han begrundade den och fick insikt genom denna syn.
Daniel	Dan	27	10	2	Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg. 
Daniel	Dan	27	10	3	Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända. 
Daniel	Dan	27	10	4	Den tjugofjärde dagen i första månaden befann jag mig så vid stranden av den stora floden, Tigris. 
Daniel	Dan	27	10	5	Då fick jag se en man som var klädd i linnekläder och som bar ett bälte av guld från Ufas. 
Daniel	Dan	27	10	6	Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som skenet av en blixt, hans ögon var som eldslågor, hans armar och ben som blänkande koppar. Hans röst ljöd som larmet från en folkmassa. 
Daniel	Dan	27	10	7	Det var bara jag, Daniel, som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av skräck och flydde undan och gömde sig. 
Daniel	Dan	27	10	8	Så lämnades jag ensam att se denna stora syn. Mina krafter försvann, mitt ansikte blev likblekt och jag hade ingen styrka kvar. 
Daniel	Dan	27	10	9	Då hörde jag ljudet av hans röst, och vid det ljudet föll jag ner i vanmakt med ansiktet mot marken. 
Daniel	Dan	27	10	10	Men en hand rörde vid mig och drog upp mig på händer och knän. 
Daniel	Dan	27	10	11	»Daniel, du högt älskade«, sade han till mig, »ge noga akt på det jag har att säga dig: Res dig upp! Nu har jag sänts till dig.« När han talade till mig reste jag mig darrande. 
Daniel	Dan	27	10	12	Han fortsatte: »Var inte rädd, Daniel. Ända sedan den dag du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda. För dina ords skull har jag kommit. 
Daniel	Dan	27	10	13	Perserrikets änglafurste gjorde motstånd mot mig under tjugoen dagar, men Mikael, en av de främsta änglafurstarna, kom till min hjälp, så att jag inte behövdes hos de persiska kungarna. 
Daniel	Dan	27	10	14	Nu har jag kommit för att låta dig veta vad som skall ske ditt folk i kommande dagar. Detta är ännu en syn som gäller de dagarna.« 
Daniel	Dan	27	10	15	Medan han talade så till mig stod jag stum, med nerböjt ansikte. 
Daniel	Dan	27	10	16	Något som tycktes vara en människohand rörde då vid mina läppar. Jag öppnade munnen och sade till honom som stod där mitt emot mig: »Herre, synen var så plågsam att jag inte har någon styrka kvar. 
Daniel	Dan	27	10	17	Hur skulle jag, din ödmjuke tjänare, kunna tala med en sådan som du? Mina krafter är slut och jag kan inte längre andas.« 
Daniel	Dan	27	10	18	Han som såg ut som en människa rörde ännu en gång vid mig och gav mig styrka. 
Daniel	Dan	27	10	19	»Var inte rädd, du högt älskade«, sade han, »allt skall gå väl. Var stark, var stark!« När han talade med mig blev jag frimodigare och sade: »Tala, herre, nu har du styrkt mig.« 
Daniel	Dan	27	10	20	Då sade han: »Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste nu återuppta striden med Persiens änglafurste, och när jag drar ut kommer Greklands änglafurste. 
Daniel	Dan	27	10	21	Mot dessa bistår mig ingen utom er änglafurste, Mikael,
Daniel	Dan	27	11	1	som stöder mig och ger hjälp och skydd. 
Daniel	Dan	27	11	2	Men nu skall jag säga dig vad som är skrivet i sanningens bok. Sedan ytterligare tre kungar innehaft makten i Persien kommer en fjärde, och han blir rikast av dem alla. Med den styrka hans rikedom skänker kommer han att uppbjuda alla krafter till kamp mot Grekland. 
Daniel	Dan	27	11	3	Då träder det fram en stark kung som skall härska med stor makt och göra som han behagar. 
Daniel	Dan	27	11	4	Men knappt har han framträtt förrän hans rike krossas och delas efter de fyra väderstrecken. Det skall inte tillfalla någon av hans efterkommande och inte förbli lika mäktigt som under hans välde. Det skall störtas över ända och andra skall ta det i besittning. 
Daniel	Dan	27	11	5	Kungen i söder blir mäktig, men en av hans furstar blir ännu mäktigare och utövar sitt herravälde med stor makt. 
Daniel	Dan	27	11	6	Efter några år inleder de förbindelser med varandra, och dottern till kungen i söder kommer till kungen i norr för att stadfästa ett fördrag. Men hon kan inte bevara sitt inflytande och ätten utslocknar: hon själv, hennes följeslagare, hennes far och hennes make kommer med tiden att bli prisgivna. 
Daniel	Dan	27	11	7	Av samma ätt som hon kommer en efterträdare. Han skall anfalla nordkungens styrkor, bryta in i hans fästning och vinna en avgörande seger över hans folk. 
Daniel	Dan	27	11	8	Deras gudar och deras gjutna bilder och dyrbara kärl av silver och guld skall han föra bort som byte till Egypten. Sedan skall han under några år lämna nordkungen i fred. 
Daniel	Dan	27	11	9	Denne kommer däremot att tränga in i sydkungens rike men återvänder sedan till sitt land.
Daniel	Dan	27	11	10	Därefter inlåter sig hans söner i strid och drar samman en väldig här. Den kommer att svepa fram som en stormflod och åter föra striden ända fram till sydkungens fästning. 
Daniel	Dan	27	11	11	I vredesmod drar denne i strid mot nordkungen, som uppbådar en stor här, men den dukar under för sydkungens makt. 
Daniel	Dan	27	11	12	När den hären är borta blir segraren övermodig; han fäller tiotusenden men förmår inte behålla makten. 
Daniel	Dan	27	11	13	Kungen i norr samlar ett större uppbåd än förut, och efter några år rycker han fram med en mäktig här och stor tross. 
Daniel	Dan	27	11	14	Samtidigt skall många sätta sig upp mot sydkungen, och några våldsmän i ditt folk skall resa sig, för att en syn skall besannas. Men de skall komma på fall. 
Daniel	Dan	27	11	15	Så skall kungen i norr rycka fram, kasta upp en belägringsvall och inta en befäst stad. Styrkorna i söder kan inte hålla stånd mot honom, inte ens de bästa soldaterna förmår det. 
Daniel	Dan	27	11	16	Angriparen gör vad han behagar, utan att någon kan stå emot honom. Han sätter sig fast i det härliga landet och underkuvar det. 
Daniel	Dan	27	11	17	Hans avsikt är att lägga motståndarens hela rike under sig med våld. Han sluter ett fördrag med honom och skänker honom en ung kvinna för att bringa riket i fördärv, men förgäves, det lyckas inte. 
Daniel	Dan	27	11	18	Då kommer han att gå mot kustländerna och inta flera av dem. Men en härskare skall göra slut på hans hån och vända det mot honom själv. 
Daniel	Dan	27	11	19	Slutligen återvänder han till fästningarna i sitt eget land, vacklar, faller och är borta. 
Daniel	Dan	27	11	20	I hans ställe uppträder sedan en som sänder en skatteindrivare genom det land som är rikets smycke. Men efter någon tid blir han krossad, dock varken genom vrede eller genom krig.
Daniel	Dan	27	11	21	Därpå intas hans plats av en föraktlig människa. Han saknar kungavärdighet, han dyker upp i tysthet och tillskansar sig makten med list. 
Daniel	Dan	27	11	22	De fientliga stridskrafterna skall han svepa undan fullständigt; till och med förbundsfursten krossas. 
Daniel	Dan	27	11	23	Så snart någon blivit hans bundsförvant handlar han svekfullt, får övertaget och behåller det, fast hans folk är fåtaligt. 
Daniel	Dan	27	11	24	Oförmärkt skall han tränga in i de rikaste bygderna av en provins och göra vad varken hans fäder eller förfäder har gjort; han skall fördela erövrat gods, byte och utrustning bland sina män. För en tid planerar han angrepp mot fästningar. 
Daniel	Dan	27	11	25	Han samlar sin kraft och sitt mod till ett angrepp med stor härsmakt mot kungen i söder. Denne skall då inlåta sig i strid med en oerhört stor och slagkraftig styrka men förmår inte hålla stånd, på grund av förrädiska anslag; 
Daniel	Dan	27	11	26	de som äter vid hans bord kommer att krossa honom. Hans här skall svepas undan och många skall stupa.
Daniel	Dan	27	11	27	De två kungarna har onda avsikter. De skall sitta vid samma bord och ljuga för varandra, men utan att vinna något med det, ty slutet dröjer ännu, intill den bestämda tiden. 
Daniel	Dan	27	11	28	Den ene vänder tillbaka till sitt land med stora rikedomar och med fiendskap i sinnet mot det heliga förbundet. När han satt sin vilja i verket återvänder han till sitt land. 
Daniel	Dan	27	11	29	Vid den bestämda tiden skall han åter dra in i sydlandet, men denna gång går det inte som den förra. 
Daniel	Dan	27	11	30	Kitteiska skepp skall komma emot honom, och han måste modlös ge vika. Då återvänder han och låter sin vrede gå ut över det heliga förbundet. Och på återvägen lyssnar han till dem som övergett detta förbund. 
Daniel	Dan	27	11	31	Trupper som han har sänt ut kommer att gå in och kränka tempelborgen, avskaffa det dagliga offret och sätta upp den vanhelgande skändligheten. 
Daniel	Dan	27	11	32	De som är beredda att kränka förbundet, dem lockar han till avfall med sina ränker, men de som känner Gud skall stå fasta, också i handling.
Daniel	Dan	27	11	33	De av folket som nått insikt skall vägleda många men själva under en kort tid falla offer för svärd och eld, fångenskap och plundring. 
Daniel	Dan	27	11	34	I sina prövningar blir de inte helt utan hjälp, men många som stöder dem skall göra det med svek i sinnet. 
Daniel	Dan	27	11	35	Några av de insiktsfulla kommer på fall för att andra skall luttras, rensas och renas, ända till den sista tiden. Ty den utsatta tiden är ännu inte inne. 
Daniel	Dan	27	11	36	Kungen kommer att handla som han behagar. Han skall upphöja sig själv och göra sig större än alla gudar. Han skall uttala oerhörda ord mot den högste Guden och ha framgång, tills vredens tid är ute, ty det som är beslutat måste ske. 
Daniel	Dan	27	11	37	Han frågar inte efter sina fäders gudar eller den gud som kvinnorna älskar, han bryr sig inte om någon gud utan menar sig stå över dem alla. 
Daniel	Dan	27	11	38	I gengäld skall han ära fästningarnas gud. En gud som var okänd för hans fäder skall han ära med guld och silver, ädelstenar och dyrbarheter. 
Daniel	Dan	27	11	39	Han skall ta hand om de starka fästningarna i förlitan på en främmande gud. Alla som bekänner sig till honom skall han visa stor ära. Han skall ge dem myndighet över många och utdela jordlotter som belöning. 
Daniel	Dan	27	11	40	I den sista tiden skall kungen i söder drabba samman med honom. Kungen i norr skall gå till storms mot sin fiende med vagnar, rytteri och många skepp, han skall tränga in i flera länder och svepa fram som en stormflod. 
Daniel	Dan	27	11	41	Han skall dra in i det härliga landet, och tiotusenden skall falla. Men Edom, Moab och huvuddelen av ammoniterna skall rädda sig undan honom. 
Daniel	Dan	27	11	42	Han skall bemäktiga sig andra länder, och inte heller Egypten kommer undan. 
Daniel	Dan	27	11	43	Så blir han herre över skatter av guld och silver, ja, över alla Egyptens dyrbarheter. Även libyer och kushiter skall följa honom. 
Daniel	Dan	27	11	44	Men rykten från öster och från norr skrämmer honom, och han drar ut i stor vrede för att tillintetgöra många och viga dem åt förintelse. 
Daniel	Dan	27	11	45	Men när han har slagit upp sina kungliga tält mellan havet och den heliga härlighetens berg går han mot sin undergång, och ingen hjälper honom.
Daniel	Dan	27	12	1	Då träder Mikael fram, den store änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli räddat, alla som är skrivna i boken.
Daniel	Dan	27	12	2	Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa.
Daniel	Dan	27	12	3	De som nått insikt skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt.
Daniel	Dan	27	12	4	Men du, Daniel, skall hålla orden hemliga och försegla boken ända till den sista tiden. Många kommer att avfalla, men kunskapen skall tillta.«
Daniel	Dan	27	12	5	Jag, Daniel, fick då se två andra män stå där, en på den ena sidan floden och en på den andra. 
Daniel	Dan	27	12	6	En av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder och befann sig ovanför flodens vatten: »Hur länge dröjer slutet, då dessa under sker?« 
Daniel	Dan	27	12	7	Mannen som var klädd i linnekläder och befann sig ovanför flodens vatten lyfte sin högra hand och sin vänstra hand mot himlen, och jag hörde honom svära vid honom som evigt lever: »Ännu en tid, två tider och en halv tid dröjer det. När det heliga folkets makt är fullständigt krossad kommer allt detta att nå sin fullbordan.« 
Daniel	Dan	27	12	8	Jag lyssnade, men jag förstod inte utan sade: »Herre, vad blir slutet på allt detta?« 
Daniel	Dan	27	12	9	Han svarade: »Gå, Daniel. Orden hålls hemliga och förseglade intill den sista tiden. 
Daniel	Dan	27	12	10	Många kommer att rensas, renas och luttras, medan syndarna fortsätter att synda, utan att förstå detta – men de insiktsfulla skall förstå det. 
Daniel	Dan	27	12	11	Från den tid då det dagliga offret avskaffas och en vanhelgande skändlighet ställs upp skall det gå 1 290 dagar. 
Daniel	Dan	27	12	12	Salig den som väntar 1 335 dagar. 
Daniel	Dan	27	12	13	Vandra mot slutet. Du skall gå till vila och sedan stå upp och få din lott vid dagarnas slut.«
Hosea	Hos	28	1	1	Detta är Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel.
Hosea	Hos	28	1	2	Här börjar Herrens ord genom Hosea. Herren sade till Hosea: Gå och skaffa dig en horkvinna och horungar, ty landet horar sig bort från Herren. 
Hosea	Hos	28	1	3	Då tog han Gomer, Divlajims dotter. Hon blev havande och födde honom en son. 
Hosea	Hos	28	1	4	Herren sade till honom: Ge honom namnet Jisreel, ty jag skall snart straffa Jehus ätt för blodet som flöt vid Jisreel och göra slut på Israels folks kungadöme. 
Hosea	Hos	28	1	5	Den dagen skall jag bryta sönder Israels båge på Jisreels slätt.
Hosea	Hos	28	1	6	Hon blev havande igen och födde en dotter. Han sade till honom: Ge henne namnet Lo Ruchama, »Hon får inte förbarmande«, ty jag kommer inte längre att förbarma mig över Israels folk utan fördriva dem. 
Hosea	Hos	28	1	7	Men Judas folk skall jag förbarma mig över, jag skall rädda dem genom Herren, deras Gud. Jag skall inte rädda dem genom båge och svärd och krig eller genom hästar och ryttare.
Hosea	Hos	28	1	8	När hon hade avvant Lo Ruchama blev hon havande och födde en son. 
Hosea	Hos	28	1	9	Han sade: Ge honom namnet Lo Ammi, »Inte mitt folk«, ty ni är inte mitt folk, och jag vill inte höra till er.
Hosea	Hos	28	1	10	Israels folk skall bli som sanden vid havet som inte kan mätas och räknas. Och där det nu heter om dem »Ni är inte mitt folk«, där skall de kallas »Den levande Gudens barn«. 
Hosea	Hos	28	1	11	Judas folk och Israels folk skall samlas under en gemensam ledare. De skall växa upp ur jorden, och stor blir Jisreels dag.
Hosea	Hos	28	2	1	Kalla era bröder Ammi, »Mitt folk«, och kalla era systrar Ruchama, »Hon får förbarmande«.
Hosea	Hos	28	2	2	Gå till rätta med er mor, gå till rätta – hon är inte min hustru och jag är inte hennes man – så att hon tar bort det horiska i sitt ansikte och det otuktiga mellan sina bröst.
Hosea	Hos	28	2	3	Annars skall jag klä av henne och låta henne stå naken som den dag hon föddes. Jag skall göra henne till en ödemark, låta henne förtorka som en öken och lämna henne att dö av törst.
Hosea	Hos	28	2	4	Hennes barn skall jag inte visa förbarmande, eftersom de är horungar.
Hosea	Hos	28	2	5	Deras mor var en hora, hon som födde dem handlade skamlöst. Hon tänkte: »Jag vill följa mina älskare, som ger mig mitt bröd och mitt vatten, min ull och mitt lin, min olja och mitt vin.«
Hosea	Hos	28	2	6	Därför skall jag spärra hennes väg med törnen och resa en mur för henne, så att hon inte hittar sina stigar.
Hosea	Hos	28	2	7	Hon springer efter sina älskare men hinner inte ifatt dem, söker dem men finner dem inte. Då skall hon tänka: »Jag återvänder till min förste man, jag hade det bättre då än nu.«
Hosea	Hos	28	2	8	Hon förstår inte att det var jag som gav henne säden och vinet och oljan. Jag skänkte henne det myckna silvret och guldet som de använt till Baal.
Hosea	Hos	28	2	9	Därför skall jag ta tillbaka min säd när den har mognat och mitt vin när skördetiden är inne, jag skall rycka undan min ull och mitt lin, som hon skyler sin nakenhet med.
Hosea	Hos	28	2	10	Ja, jag skall blotta hennes blygd i älskarnas åsyn, och ingen kan rädda henne undan mig.
Hosea	Hos	28	2	11	Jag skall göra slut på all hennes glädje, hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater, alla hennes fester.
Hosea	Hos	28	2	12	Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd, som hon tror är den lön hon har fått av sina älskare, jag skall förvandla dem till snårskog, de vilda djuren skall äta dem.
Hosea	Hos	28	2	13	Jag skall straffa henne för dagarna då hon tände offereld åt baalsgudarna, prydde sig med ringar och smycken och följde sina älskare. Mig glömde hon, säger Herren.
Hosea	Hos	28	2	14	Därför skall jag locka ut henne i öknen och söka vinna hennes hjärta.
Hosea	Hos	28	2	15	Där lovar jag att återge henne vingårdarna, jag gör Akors dal till en hoppets port. Där skall hon svara mig som i sin ungdom, som när hon drog ut ur Egypten.
Hosea	Hos	28	2	16	Den dagen, säger Herren, skall du kalla mig »min man« och inte längre »min Baal«.
Hosea	Hos	28	2	17	Jag skall se till att baalsgudarna inte nämns, att hon inte mer tar deras namn i sin mun.
Hosea	Hos	28	2	18	För mitt folk skall jag den dagen sluta ett förbund med de vilda djuren, med himlens fåglar och markens kräldjur, och båge och svärd och krig skall jag utplåna i landet, så att de får bo i trygghet.
Hosea	Hos	28	2	19	Jag skall äkta dig för evigt, jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och förbarmande.
Hosea	Hos	28	2	20	Jag skall äkta dig i trofasthet, och du skall lära känna Herren.
Hosea	Hos	28	2	21	Den dagen skall jag svara, säger Herren, jag skall svara himlen, och himlen skall svara jorden,
Hosea	Hos	28	2	22	och jorden skall svara säden och vinet och oljan, och de skall svara Jisreel.
Hosea	Hos	28	2	23	Jag skall plantera henne åt mig i landet och förbarma mig över Lo Ruchama och säga till Lo Ammi: »Du är mitt folk«, och han skall svara: »Min Gud.«
Hosea	Hos	28	3	1	Herren sade till mig: Gå än en gång och älska en kvinna som är äktenskapsbryterska, en annans älskarinna, så som Herren älskar Israels folk fast de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor. 
Hosea	Hos	28	3	2	Då köpte jag henne för 15 siklar silver och en och en halv homer korn. 
Hosea	Hos	28	3	3	Jag sade till henne: »Under lång tid skall du vara hos mig utan att hora eller tillhöra någon man, och inte heller jag skall röra dig.« 
Hosea	Hos	28	3	4	Ty under lång tid skall Israels folk vara utan kung och furste, utan offer och stenstod, utan efod och husgudar. 
Hosea	Hos	28	3	5	Sedan skall Israels folk vända tillbaka och söka sig till Herren, sin Gud, och David, sin kung. Bävande skall de nalkas Herren och hans goda gåvor – i kommande dagar.
Hosea	Hos	28	4	1	Hör Herrens ord, Israels folk! Herren väcker talan mot landets invånare, ty ingen trofasthet och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet.
Hosea	Hos	28	4	2	Förbannelser och lögner och dråp och stölder och äktenskapsbrott breder ut sig, blodsdåd följer på blodsdåd.
Hosea	Hos	28	4	3	Därför sörjer landet, alla som bor där tynar bort, också markens djur och himlens fåglar, och fiskarna i havet dör.
Hosea	Hos	28	4	4	Men ingen må anklaga, ingen må förebrå den andre, det är dig jag anklagar, präst.
Hosea	Hos	28	4	5	I dag skall du komma på fall – och om natten skall profeten falla med dig – och din moder skall jag förgöra.
Hosea	Hos	28	4	6	Mitt folk skall förgöras för att det saknar kunskap. Du har förkastat kunskapen, därför skall jag förkasta dig som min präst. Du har glömt din Guds lag, och därför skall jag glömma dina barn.
Hosea	Hos	28	4	7	Ju fler prästerna har blivit, desto mer har de syndat mot mig. Jag skall vända deras ära i skam.
Hosea	Hos	28	4	8	De livnär sig av mitt folks synd, de åtrår deras brott.
Hosea	Hos	28	4	9	Men nu skall det gå folk och präst lika. Jag skall straffa dem för deras gärningar, jag skall vedergälla dem för deras dåd.
Hosea	Hos	28	4	10	De skall äta men inte bli mätta, de skall hora men inte föröka sig, ty de har övergivit Herren och ägnar sig åt 
Hosea	Hos	28	4	11	hor. Vin och druvmust gör mitt folk från vettet.
Hosea	Hos	28	4	12	De frågar sin träbit till råds, de väntar sig svar av en stock. En horisk anda för dem vilse, de är otrogna mot sin Gud.
Hosea	Hos	28	4	13	Uppe på bergen offrar de, och på höjderna tänder de offereld under ekar och popplar och terebinter, som ger så skön skugga. Så blir era döttrar horor, så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.
Hosea	Hos	28	4	14	Jag vill inte straffa era döttrar för att de horar eller era svärdöttrar för deras äktenskapsbrott, när männen drar sig undan med horor och offrar bland tempelflickor. Ett folk utan insikt går det illa.
Hosea	Hos	28	4	15	Även om du, Israel, horar, får inte Juda dra på sig skuld. Gå inte till Gilgal, dra inte upp till Bet Aven och svär inte »Så sant Herren lever«!
Hosea	Hos	28	4	16	Som en trilskande ko trilskas Israel. Skall Herren då valla dem som lamm på vida betesmarker?
Hosea	Hos	28	4	17	Efraim är i förbund med avgudar – låt honom fara!
Hosea	Hos	28	4	18	
Hosea	Hos	28	4	19	En vind skall fånga dem med sina vingar, deras altaren blir deras skam.
Hosea	Hos	28	5	1	Lyssna till detta, präster, lystra, Israels folk, kungahus, hör på! Domen gäller er. Ni har blivit en snara för Mispa, ett nät spänt på Tabor,
Hosea	Hos	28	5	2	en djup fångstgrop i Shittim. Men jag skall tukta dem alla.
Hosea	Hos	28	5	3	Jag känner Efraim, Israel kan inte dölja sig för mig. Nu horar Efraim, Israel gör sig orent.
Hosea	Hos	28	5	4	Deras gärningar hindrar dem från att vända tillbaka till sin Gud. En horisk anda råder bland dem, och Herren känner de inte.
Hosea	Hos	28	5	5	Israels högmod vittnar mot honom själv, Efraim faller genom sin synd – och Juda föll med honom.
Hosea	Hos	28	5	6	Med sina får och tjurar går de för att söka Herren, men de finner honom inte, han har dragit sig undan.
Hosea	Hos	28	5	7	Herren har de svikit, de har fött oäkta barn. Nu skall nymånadsfesten förtära dem tillsammans med deras ägor.
Hosea	Hos	28	5	8	Stöt i horn i Giva, blås i trumpet i Rama! Höj stridsrop i Bet Aven: Vi följer dig, Benjamin!
Hosea	Hos	28	5	9	Efraim skall läggas öde på straffets dag. Bland Israels stammar kungör jag det som är sant.
Hosea	Hos	28	5	10	Judas furstar har handlat som de som flyttar gränsstenar. Över dem skall jag tömma min vrede som vatten.
Hosea	Hos	28	5	11	Efraim är förtryckt, rätten är förtrampad. Han tog sig för att tillbe dynga.
Hosea	Hos	28	5	12	Men jag är som mal för Efraim och som röta för Judas folk.
Hosea	Hos	28	5	13	När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt variga sår, gick Efraim till Assyrien, han sände bud till storkonungen. Men han kan inte bota er eller läka ert variga sår.
Hosea	Hos	28	5	14	Jag är som ett lejon mot Efraim, som ett vilddjur mot Judas folk. Ja, jag river mitt byte och går med rovet som ingen kan rädda.
Hosea	Hos	28	5	15	Jag går bort, jag drar mig undan, till dess de har sonat sin skuld. Då skall de vända sig till mig, söka mig i sin nöd.
Hosea	Hos	28	6	1	Kom, låt oss vända tillbaka till Herren! Han rev, och han skall läka oss, han slog, och han skall förbinda oss.
Hosea	Hos	28	6	2	Han ger oss liv efter två dagar, på den tredje reser han oss upp, så att vi får leva inför honom.
Hosea	Hos	28	6	3	Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren. Så visst som gryningen skall han träda fram, han skall komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden.
Hosea	Hos	28	6	4	Vad skall jag göra med dig, Efraim? Vad skall jag göra med dig, Juda? Er kärlek är som morgondimman, dagg som snabbt försvinner.
Hosea	Hos	28	6	5	Därför har jag huggit ner dem genom profeterna, dödat dem med mina ord. Min dom bryter fram som ljuset.
Hosea	Hos	28	6	6	Ty jag vill se kärlek, inte slaktoffer, kunskap om Gud hellre än brännoffer.
Hosea	Hos	28	6	7	De bröt förbundet i Adam, där var de trolösa mot mig.
Hosea	Hos	28	6	8	Gilead är en stad av ogärningsmän, en stad med fotspår av blod.
Hosea	Hos	28	6	9	Som rövare ligger prästhopen på lur och dräper längs vägen till Shekem. Ja, de begår skändliga brott.
Hosea	Hos	28	6	10	Bland Israels folk har jag sett fasansfulla ting. Där begår Efraim hor, Israel gör sig orent,
Hosea	Hos	28	6	11	likaså Juda. Stunden kommer då du skall skördas.
Hosea	Hos	28	7	1	när jag botar Israel, då skall Efraims synd avslöjas och Samariens illdåd. Ty de handlar svekfullt, tjuvar tar sig in, och där ute härjar rövarband.
Hosea	Hos	28	7	2	De betänker inte att jag minns allt ont de gjort. Nu är de kringrända av sina dåd, som är uppenbara för mig.
Hosea	Hos	28	7	3	Med sin ondska gläder de kungen och med sin lögnaktighet furstarna.
Hosea	Hos	28	7	4	Alla är de äktenskapsbrytare, de liknar en glödande ugn, som bagaren tänder när han knådar degen men lämnar medan den jäser.
Hosea	Hos	28	7	5	
Hosea	Hos	28	7	6	Ja, deras hjärtan brinner som en ugn där de ligger i försåt. Hela natten pyr deras vrede, och på morgonen flammar den upp i lågor.
Hosea	Hos	28	7	7	Alla är de heta som en ugn och förtär sina härskare, alla deras kungar har fallit, ingen av dem åkallar mig.
Hosea	Hos	28	7	8	Efraim beblandar sig med andra folk. Efraim är en brödkaka som inte blivit vänd vid baket.
Hosea	Hos	28	7	9	Främlingar har förtärt hans kraft, men han märker det inte. Han har fått gråa hår, men han märker det inte.
Hosea	Hos	28	7	10	Israels högmod vittnar mot honom själv. De vänder inte tillbaka till Herren, sin Gud, trots allt som hänt söker de honom inte.
Hosea	Hos	28	7	11	Efraim har blivit som en duva, godtrogen och utan vett. De kallar på Egypten, de går till Assyrien.
Hosea	Hos	28	7	12	Men när de går kastar jag mitt nät över dem och drar ner dem som fåglar ur skyn, jag fångar dem så fort jag hör dem flockas.
Hosea	Hos	28	7	13	Ve över dem! De har flytt från mig. Död åt dem! De har trotsat mig. Jag ville befria dem, men de sprider lögner om mig.
Hosea	Hos	28	7	14	De ropar inte till mig ur hjärtat. De jämrar sig på sina bäddar, för säd och vin ristar de sig blodiga. De är upproriska mot mig.
Hosea	Hos	28	7	15	Det var jag som gjorde dem starka, men de har ont i sinnet mot mig.
Hosea	Hos	28	7	16	De vänder sig till den som ingen hjälp kan ge. De har blivit som en slak båge. Deras furstar skall falla för svärdet för deras hätska tungors skull. I Egypten skall man håna dem.
Hosea	Hos	28	8	1	Sätt hornet till din mun! Som en örn slår fienden ner på Herrens hus, ty de har brutit förbundet och satt sig upp mot min lag.
Hosea	Hos	28	8	2	De ropar till mig: »Min Gud! Vi israeliter känner dig.«
Hosea	Hos	28	8	3	Israel har förkastat det goda, fienden skall förfölja honom.
Hosea	Hos	28	8	4	De väljer kungar mot min vilja och furstar jag inte känns vid. Av sitt silver och sitt guld har de gjort sig avgudar till sitt eget fördärv.
Hosea	Hos	28	8	5	Förkastlig är er tjurkalv, samarier! Min vrede flammar mot dem. Hur länge skall de hålla på med sin orenhet?
Hosea	Hos	28	8	6	Vad har Israel med kalven att skaffa? Den har en hantverkare gjort, den är inte en gud. Samariens kalv skall slås i stycken.
Hosea	Hos	28	8	7	Vind sår de, storm skördar de. Växande gröda har de inte, det som spirar ger inte mjöl, och ger det något slukas det av främlingar.
Hosea	Hos	28	8	8	Israel är uppslukat, ses nu bland folken som ett värdelöst kärl.
Hosea	Hos	28	8	9	Israel gick till Assyrien som en ensam vildåsna. Efraim köpte sig kärlek.
Hosea	Hos	28	8	10	Även om de köper vänner bland folken skall jag nu samla ihop dem. 
Hosea	Hos	28	8	11	Efraims många reningsaltaren har blivit till oreningsaltaren.
Hosea	Hos	28	8	12	Om jag så skriver tusentals lagar för honom låtsas han inte om dem.
Hosea	Hos	28	8	13	De offrar kött, som de sedan äter, men Herren vill inte veta av deras offer. Han minns nu deras skuld och straffar deras synder: de måste tillbaka till Egypten.
Hosea	Hos	28	8	14	Israel har glömt sin skapare och byggt palats. – Juda har befäst många städer. – Jag skall sända eld mot dess städer, den skall härja dess borgar.
Hosea	Hos	28	9	1	Gläd dig inte, Israel, jubla inte som de andra folken, du som har horat dig bort från din Gud. Du vill gärna ha horlön på alla tröskplatser för säd.
Hosea	Hos	28	9	2	Tröskplats och vinpress skall svika dem, och druvmusten skall tryta.
Hosea	Hos	28	9	3	De får inte bo i Herrens land, Efraim måste tillbaka till Egypten, måste äta oren föda i Assyrien.
Hosea	Hos	28	9	4	De skall inte få offra vin åt Herren, inte frambära sina slaktoffer åt honom, deras bröd skall vara som sorgebröd, och alla som äter av det blir orena. Deras mat stillar deras hunger, men den kommer inte in i Herrens hus.
Hosea	Hos	28	9	5	Vad skall ni göra på festdagen, den dag det är Herrens högtid?
Hosea	Hos	28	9	6	Om de drar bort från förödelsen får Egypten samla ihop dem, Memfis begrava dem. Deras silverskatter blir övervuxna av tistlar, törnen frodas i deras hus.
Hosea	Hos	28	9	7	Straffets dagar är inne, vedergällningens dagar är nära, Israel skall få erfara det. »Profeten är en dåre, denne andans man är galen!« Nej, det sker för att din synd är stor, din hätskhet så stark.
Hosea	Hos	28	9	8	För väktaren över Efraim, min Guds folk, för profeten läggs snaror var han än går, och hätskhet råder i hans Guds hus.
Hosea	Hos	28	9	9	De har sjunkit i djupt fördärv som den gången i Giva. Han minns deras brott, han straffar deras synder.
Hosea	Hos	28	9	10	Som druvor i öknen fann jag Israel, som tidig frukt på fikonträdet – den allra första – såg jag era fäder. Men när de kom till Baal-Pegor vigde de sig åt skamguden. De blev lika vidriga som den de älskade.
Hosea	Hos	28	9	11	Efraims ära flyger bort som en fågel, ingen skall föda, ingen vänta barn, ingen bli havande.
Hosea	Hos	28	9	12	Och de barn de har tar jag ifrån dem, ingen blir kvar. Ja, ve över dem när jag lämnar dem.
Hosea	Hos	28	9	13	 Efraim skall få leda sina egna barn till bödeln.
Hosea	Hos	28	9	14	Ge dem, Herre, vad de skall ha! Ge dem ofruktsamma sköten och förtorkade bröst!
Hosea	Hos	28	9	15	Allt ont de gjorde i Gilgal fick mig att hata dem. För deras onda gärningars skull skall jag driva dem ut ur mitt hus. Jag kan inte älska dem mer, alla deras furstar är upprorsmän.
Hosea	Hos	28	9	16	Efraim är slagen, förtorkad från roten. Folket skall inte bära frukt. Även om de föder skall jag döda deras dyrbara livsfrukt.
Hosea	Hos	28	9	17	Min Gud förkastar dem, ty de lyssnade inte till honom. De skall bli flyktingar bland folken.
Hosea	Hos	28	10	1	Israel var en frodig vinstock, dignande av druvor. Ju mer frukt han bar, desto fler altaren byggde han. Ju rikare hans land blev, desto ståtligare stoder reste han.
Hosea	Hos	28	10	2	Deras hjärtan var falska, nu får de sona sin skuld: Herren skall bryta ner deras altaren och krossa deras stoder.
Hosea	Hos	28	10	3	Nu måste de säga: »Vi har ingen kung, ty vi fruktade inte Herren. Och kungen, vad kan han göra för oss?
Hosea	Hos	28	10	4	Tala vitt och brett, svära ve och förbannelse, sluta fördrag!« Som giftigt ogräs ur åkerns fåror spirar domen.
Hosea	Hos	28	10	5	Samariens invånare skall ängslas för Bet Avens kalv, folket hålla sorgehögtid över den, avgudaprästerna klaga, ty deras härlighet är bortförd.
Hosea	Hos	28	10	6	Också den skall släpas till Assyrien som tribut åt storkonungen. Skam får Efraim bära, Israel skall stå med skam för sin gudabilds skull.
Hosea	Hos	28	10	7	Samarien går under, dess kung är som ett spån på vattnet.
Hosea	Hos	28	10	8	Ondskans offerplatser läggs öde – denna Israels synd. Törne och tistel skall växa på deras altaren, och de skall säga till bergen: »Dölj oss!« och till höjderna: »Fall över oss!«
Hosea	Hos	28	10	9	Israel har syndat sedan den gången i Giva. Så har de fortsatt. Men kriget skall nå dem i Giva. Mot de onda 
Hosea	Hos	28	10	10	kommer jag för att tukta dem, och folken samlas mot dem när de straffas för sitt dubbla brott.
Hosea	Hos	28	10	11	Efraim var en kviga, van och villig att tröska. Jag skonade hennes lena hals, men nu skall Efraim selas på, Juda skall plöja, Jakob skall harva.
Hosea	Hos	28	10	12	Så er sådd i rättfärdighet, skörda efter kärlekens lag, bryt er ny mark. Det är dags att vända sig till Herren, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över er.
Hosea	Hos	28	10	13	Ni har plöjt orättfärdighet, ni har skördat ondska, ni har ätit lögnens frukt. Ni har litat på era stridsvagnar och era många krigare.
Hosea	Hos	28	10	14	Stridslarm skall höras bland ert folk, och alla era fästen skall härjas, som då Shalman härjade Bet Arbel när kriget kom och mödrar krossades med sina barn.
Hosea	Hos	28	10	15	Så skall jag göra mot er, Israels folk, för er stora ondskas skull. När dagen gryr är det ute med Israels kung.
Hosea	Hos	28	11	1	När Israel var ung fick jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son.
Hosea	Hos	28	11	2	Men ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig. De offrar åt baalsgudarna och tänder offereld åt belätena.
Hosea	Hos	28	11	3	Ändå var det jag som lärde Efraim gå och jag som tog dem i mina armar, men de förstod inte att jag botade dem.
Hosea	Hos	28	11	4	Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden. Jag böjde mig ner och gav dem att äta.
Hosea	Hos	28	11	5	De skall vända tillbaka till Egypten, och Assyrien skall regera över dem, ty de vägrar att vända tillbaka till mig.
Hosea	Hos	28	11	6	Svärdet skall svingas i deras städer och förgöra deras orakelpräster, förtära allt för deras ränkers skull.
Hosea	Hos	28	11	7	
Hosea	Hos	28	11	8	Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim, överge dig, Israel, göra med dig som med Adma och behandla dig som Sevojim? Mitt hjärta är i uppror, all min medkänsla väcks.
Hosea	Hos	28	11	9	Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp, jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim, ty jag är Gud och inte människa, den Helige mitt ibland er. Jag kommer inte med skräck.
Hosea	Hos	28	11	10	Herren skall de följa, och han skall ryta som ett lejon. Ja, han skall ryta, och hans barn kommer ilande från väster,
Hosea	Hos	28	11	11	snabbt som fåglar från Egypten, som duvor från Assyrien. Jag skall låta dem återvända hem, säger Herren.
Hosea	Hos	28	11	12	Efraim har omvärvt mig med lögn, Israels folk med svek. 
Hosea	Hos	28	12	1	Efraim vill vara vindens vän, han jagar ständigt efter östanvinden och hopar lögn och våld. De sluter förbund med Assyrien och sänder olja till Egypten.
Hosea	Hos	28	12	2	Herren väcker talan mot Juda, han skall straffa Jakob för hans gärningar och vedergälla honom för hans dåd.
Hosea	Hos	28	12	3	I moderlivet bedrog han sin bror, som vuxen kämpade han mot Gud.
Hosea	Hos	28	12	4	Han kämpade med en ängel och segrade, han grät och bad om nåd. I Betel mötte honom Gud, och där talade han med honom.
Hosea	Hos	28	12	5	Herren, härskarornas Gud, Herren är hans namn.
Hosea	Hos	28	12	6	Men du skall vända tillbaka med din Guds hjälp. Håll fast vid kärlek och rätt och hoppas alltid på din Gud.
Hosea	Hos	28	12	7	Krämaren har en falsk våg i handen och vill gärna utsuga andra.
Hosea	Hos	28	12	8	Efraim tänker: Jag är rik, jag har gjort mig en förmögenhet, och trots mina vinster har jag inte gjort mig skyldig till något som kan kallas synd.
Hosea	Hos	28	12	9	Men jag är Herren, din Gud, ända från Egypten. Jag skall låta er bo i tält igen som i forna dagar.
Hosea	Hos	28	12	10	Jag talade till profeterna, jag lät dem skåda många syner, och genom profeterna talade jag i liknelser.
Hosea	Hos	28	12	11	 De offrade tjurar i Gilgal, och deras altaren blev som stenrösen vid åkerns fåror.
Hosea	Hos	28	12	12	Jakob flydde till landet Aram, Israel fick slava för en kvinnas skull, för en kvinnas skull vaktade han får.
Hosea	Hos	28	12	13	Men genom en profet förde Herren Israel ut ur Egypten, och av en profet vaktades de.
Hosea	Hos	28	12	14	Efraim har väckt bitter vrede, hans blodsdåd skall drabba honom själv, hans herre skall vända hans smädelser mot honom.
Hosea	Hos	28	13	1	När Efraim talade bävade man, han var en furste i Israel. Men han drog på sig skuld genom Baal och han dog.
Hosea	Hos	28	13	2	Nu fortsätter de att synda. De har gjutit sig gudabilder, gjort avgudar av sitt silver efter bästa förmåga, hantverkares alster alltihop. Till dem skall ni offra, säger de. Människor kysser kalvar!
Hosea	Hos	28	13	3	Därför skall de bli som morgondimman, dagg som snabbt försvinner, agnar som blåser bort från tröskplatsen, rök ur ett fönster.
Hosea	Hos	28	13	4	Men jag är Herren, din Gud, ända från Egypten. Du känner ingen annan Gud än mig, ingen kan rädda utom jag.
Hosea	Hos	28	13	5	Det var jag som vallade dig i öknen, i torkans land.
Hosea	Hos	28	13	6	När de betade blev de mätta, de blev mätta och övermodiga, och därför glömde de mig.
Hosea	Hos	28	13	7	Då blev jag som ett lejon mot dem, jag lurar som en leopard vid vägen.
Hosea	Hos	28	13	8	Jag kommer emot dem som en björn som mist sina ungar och river upp deras bröstkorg. Där slukar jag dem som en lejoninna, ett vilddjur som sliter dem i stycken.
Hosea	Hos	28	13	9	Jag förgör dig, Israel! Vem kan hjälpa dig?
Hosea	Hos	28	13	10	Var är nu din kung, han som skulle rädda dig? Var är alla dina furstar, de som skulle härska över dig? Och du som sade: »Ge mig kung och furstar!«
Hosea	Hos	28	13	11	I vrede ger jag dig kungar, och i raseri tar jag bort dem.
Hosea	Hos	28	13	12	Efraims brott bevaras, jag har hans synd i förvar.
Hosea	Hos	28	13	13	När födslovärkarna sätter in är han ett oförståndigt barn: när tiden är inne är det inte framme vid öppningen.
Hosea	Hos	28	13	14	Skulle jag lösa dem ur dödsrikets grepp, skulle jag befria dem från döden? Död, kom med din pest! Dödsrike, kom med din farsot! Min medkänsla är borta.
Hosea	Hos	28	13	15	Bäst han blomstrar bland sina bröder skall östanvinden komma, Herrens vind blåsa upp från öknen. Då torkar hans brunn, då sinar hans källa. Hans skatter skall rövas, alla hans dyrbarheter.
Hosea	Hos	28	14	1	Samarien har trotsat sin Gud och får sona sin skuld. De skall falla för svärdet, deras spädbarn skall krossas, havande kvinnor skäras upp.
Hosea	Hos	28	14	2	Vänd tillbaka, Israel, till Herren, din Gud, du har kommit på fall genom din synd.
Hosea	Hos	28	14	3	Kom med era ord och vänd tillbaka till Herren, säg till honom: Förlåt all vår skuld, ta emot det goda, vi skall infria våra löften.
Hosea	Hos	28	14	4	Assyrien räddar oss inte, vi skall inte stiga till häst, inte längre säga »Vår Gud« till ting vi själva har gjort. Hos dig finner faderlösa barmhärtighet.
Hosea	Hos	28	14	5	Jag skall bota dem från deras trolöshet, jag skall älska dem av hjärtat, min vrede har vänt sig från dem.
Hosea	Hos	28	14	6	Jag skall bli som dagg för Israel, och han skall blomstra som en lilja, slå rot som en poppel
Hosea	Hos	28	14	7	och skjuta nya skott. Hans prakt skall vara som olivträdets, hans doft som Libanons.
Hosea	Hos	28	14	8	De skall åter få bo i hans skugga, de skall frodas som en trädgård och blomstra som en vinstock. Han skall bli ryktbar som Libanons vin.
Hosea	Hos	28	14	9	Vad har Efraim mer med avgudarna att skaffa? Jag är den som ger svar och vakar över honom. Jag är som en grönskande cypress. Från mig får du din frukt.
Hosea	Hos	28	14	10	Den som är vis skall förstå detta, den som är förståndig inser det. Herrens vägar är de rätta, och de rättfärdiga vandrar på dem, men syndarna kommer på fall.
Joel	Joel	29	1	1	Detta är Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.
Joel	Joel	29	1	2	Hör på, ni äldste! Lyssna, alla som bor i landet! Har något sådant förut hänt, i era dagar eller era fäders?
Joel	Joel	29	1	3	Ni skall berätta det för era barn, och de skall berätta det för sina, och deras barn för nya släkten:
Joel	Joel	29	1	4	vad gräshopporna lämnade kvar åt gräsgnagarna upp, vad gräsgnagarna lämnade kvar åt gräsbitarna upp, vad gräsbitarna lämnade kvar åt gräsätarna upp.
Joel	Joel	29	1	5	Vakna, ni rusiga, och gråt, alla ni drinkare, klaga! Det nya vinet får ni aldrig smaka.
Joel	Joel	29	1	6	Ett folk drar fram över mitt land, oräkneligt och mäktigt. Det har tänder som ett lejon, bett som en lejoninna.
Joel	Joel	29	1	7	Det har härjat min vingård och skövlat mina fikonträd. Barken är avskalad och bortsliten, grenarna lyser vita.
Joel	Joel	29	1	8	Klaga som jungfrun i sorgdräkt över sin ungdoms brudgum!
Joel	Joel	29	1	9	Matoffer och dryckesoffer har upphört i Herrens hus. Herrens tjänare, prästerna, sörjer.
Joel	Joel	29	1	10	Fälten är förödda, jorden ligger sörjande, ty säden är förstörd, vinet torkar bort och oljan sinar.
Joel	Joel	29	1	11	Bönderna står bestörta och vinodlarna jämrar sig för vetets och kornets skull, ty åkerns skörd är förlorad,
Joel	Joel	29	1	12	vinstocken har vissnat och fikonträdet tynar bort. Granatträd, palmer och äppelträd, alla markens träd är förtorkade, och människors glädje har vissnat.
Joel	Joel	29	1	13	Klä er i sorgdräkt och klaga, präster, höj jämmerrop, ni som tjänar vid altaret! Gå dit in, Guds tjänare, och vaka i sorgdräkt, ty er Guds hus har berövats matoffer och dryckesoffer.
Joel	Joel	29	1	14	Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla de äldste och alla som bor i landet att samlas i Herrens, er Guds, hus. Ropa till Herren i er nöd.
Joel	Joel	29	1	15	Ack, denna dag! Ja, Herrens dag är nära, den kommer med våld från den Väldige.
Joel	Joel	29	1	16	Inför våra ögon försvinner födan och från vår Guds hus jublet och glädjen.
Joel	Joel	29	1	17	Utsädet torkar under jordkokorna, förrådshusen är övergivna och ladorna i spillror. All gröda är förstörd.
Joel	Joel	29	1	18	Hör hur boskapen stönar! Kor och oxar irrar omkring, det finns inget bete för dem. Även fårhjordarna plågas.
Joel	Joel	29	1	19	Till dig, Herre, ropar jag, ty utmarkens beten har elden förtärt, en låga har bränt alla markens träd.
Joel	Joel	29	1	20	Även de vilda djuren ropar till dig, ty bäckarna har torkat ut och utmarkens beten har elden förtärt.
Joel	Joel	29	2	1/2	Stöt i horn på Sion! Blås larmsignal på mitt heliga berg, så att alla i landet bävar. Ty Herrens dag är på väg, en dag av mörker och moln är nära, en dag av dunkel och töcken. Som gryningen över bergen sprider sig ett folk, stort och mäktigt. Dess like har aldrig funnits och skall aldrig någonsin finnas.
Joel	Joel	29	2	3	Framför dem förtärande eld, bakom dem brännande låga. Som Edens trädgård är landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken. Ingenting blir skonat.
Joel	Joel	29	2	4	De liknar hästar, som stridshästar spränger de fram.
Joel	Joel	29	2	5	De rasslar som stridsvagnar när de far fram över bergstopparna, som eld då den dånar i halmen, som en krigshär ordnad till strid.
Joel	Joel	29	2	6	Folken darrar inför dem, alla ansikten vitnar.
Joel	Joel	29	2	7	Som kämpar störtar de framåt, som krigare stormar de muren. Var och en går sin väg rakt fram, viker inte från sin bana.
Joel	Joel	29	2	8	Ingen tränger den andre, var och en följer sin egen väg. Ja, de löper genom pilregnet utan att bryta ledet.
Joel	Joel	29	2	9	De stormar staden, de klättrar över muren, de tränger in i husen, tar sig in genom fönstren som tjuvar.
Joel	Joel	29	2	10	Jorden bävar inför dem och himlen skälver. Sol och måne förmörkas och stjärnorna mister sitt sken.
Joel	Joel	29	2	11	Herrens röst dånar framför hans här. Manstarka är hans trupper, tallösa de som fullgör hans order. Stor är Herrens dag och fruktansvärd – vem kan uthärda den?
Joel	Joel	29	2	12	Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan.
Joel	Joel	29	2	13	Slit sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd åter till Herren, er Gud. Han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek, han ångrar det onda han hotat med.
Joel	Joel	29	2	14	Kanske ändrar han sig och låter välsignelsen vara kvar, till matoffer och dryckesoffer åt Herren, er Gud.
Joel	Joel	29	2	15	Stöt i horn på Sion! Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling!
Joel	Joel	29	2	16	Kalla på folket, påbjud en helig sammankomst! Kalla på de gamla och samla barnen, också dem som ännu får bröstet. Må brudgummen lämna sin kammare och bruden sitt gemak.
Joel	Joel	29	2	17	Mellan förhuset och altaret skall prästerna gråta, skall Herrens tjänare ropa: »Herre, skona ditt folk, lämna inte de dina att skymfas så att de blir till en visa bland folken. Varför skall hedningarna få säga: Var är deras Gud?«
Joel	Joel	29	2	18	Då greps Herren av lidelse för sitt land och av medömkan med sitt folk.
Joel	Joel	29	2	19	Och Herren svarade sitt folk: Jag skall ge er säd och vin och olja, så mycket ni behöver. Aldrig mer skall jag tillåta att ni blir skymfade bland folken.
Joel	Joel	29	2	20	Fienden från norr skall jag förvisa, driva bort till öde, torra trakter, förtruppen mot havet i öster och eftertruppen mot havet i väster. En stank skall stiga från honom, en lukt av förruttnelse.
Joel	Joel	29	2	21	Ängslas inte, du åkerjord, utan jubla och gläd dig: Herren har gjort stora verk.
Joel	Joel	29	2	22	Ängslas inte, ni markens djur: utmarkens beten grönskar på nytt, träden bär sin frukt, fikonträdet och vinstocken ger rika skördar.
Joel	Joel	29	2	23	Och ni som bor på Sion, jubla och gläds över Herren, er Gud: han ger er regn i rätt tid, han låter regnet falla som förr, både höst och vår.
Joel	Joel	29	2	24	Så skall logarna fyllas av säd, pressarna flöda över av vin och olja.
Joel	Joel	29	2	25	Och jag skall gottgöra er för åren som slukades av gräshopporna, av gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna – min stora här som jag sände mot er.
Joel	Joel	29	2	26	Då skall ni äta och bli mätta och prisa Herren, er Gud, som har handlat så underbart mot er. Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam.
Joel	Joel	29	2	27	Då skall ni inse att jag finns mitt i Israel, att jag, Herren, är er Gud, jag och ingen annan. Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam.
Joel	Joel	29	2	28	Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner.
Joel	Joel	29	2	29	Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande.
Joel	Joel	29	2	30	På himlen och på jorden skall jag låta tecken visa sig: blod och eld och pelare av rök.
Joel	Joel	29	2	31	Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.
Joel	Joel	29	2	32	Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. På Sions berg skall finnas en skonad skara, så som Herren har lovat, i Jerusalem skall några överleva, så som Herren bestämt.
Joel	Joel	29	3	1	Vid den tiden, när dagen är inne då jag vänder Judas och Jerusalems öde,
Joel	Joel	29	3	2	skall jag samla alla folk och föra dem ner i Joshafats dal. Där skall jag ställa dem till svars för vad de gjort mot Israel, mitt eget folk, som de skingrat bland folken. De har styckat mitt land
Joel	Joel	29	3	3	och kastat lott om mitt folk. De har lämnat pojkar som betalning för skökor och sålt flickor för vin som de druckit.
Joel	Joel	29	3	4	Ni, Tyros och Sidon, och ni, filisteernas alla områden – vad vill ni mig? Har ni något att kräva hämnd för? Om ni vill tillfoga mig något ont skall jag genast låta det drabba er själva. 
Joel	Joel	29	3	5	Ni har tagit mitt silver och guld och fört bort mina dyrbaraste skatter till era tempel. 
Joel	Joel	29	3	6	Invånarna i Juda och i Jerusalem har ni sålt till grekerna, så att de förts långt bort från sitt eget land. 
Joel	Joel	29	3	7	Jag skall mana dem till uppbrott från de platser dit ni sålt dem, och det onda skall drabba er själva. 
Joel	Joel	29	3	8	Jag skall låta judeerna sälja era söner och döttrar; de skall sälja dem till sabeerna, ett folk långt borta. Herren har talat.
Joel	Joel	29	3	9	Detta skall ni ropa ut bland folken: Invig er till krig, båda upp kämparna, låt alla krigare samlas och dra ut!
Joel	Joel	29	3	10	Smid om era plogbillar till svärd, era vingårdsknivar till lansar! Den svage skall känna sig som hjälte.
Joel	Joel	29	3	11	Skynda er att komma, samlas här, alla folk runt omkring!
Joel	Joel	29	3	12	Folken skall bryta upp och tåga till Joshafats dal. Där skall jag sitta till doms över alla folken runt omkring.
Joel	Joel	29	3	13	Skörden är mogen, sätt fart på skäran, kom och trampa, vinpressen är full, ja, presskaren flödar över – så stor är folkens ondska.
Joel	Joel	29	3	14	Larmande skaror i Domens dal. Herrens dag är nära i Domens dal.
Joel	Joel	29	3	15	Sol och måne förmörkas och stjärnorna mister sitt sken.
Joel	Joel	29	3	16	Herren ryter från Sion, hans röst dånar från Jerusalem. Himmel och jord bävar, men för sitt folk är Herren en tillflykt, ett värn för Israel.
Joel	Joel	29	3	17	Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg. Jerusalem skall vara heligt, aldrig beträdas av främlingar.
Joel	Joel	29	3	18	Den dagen skall bergen drypa av druvsaft och kullarna flöda av mjölk. I Judas bäckar skall vattnet strömma, och en källa skall springa upp i Herrens hus och vattna Akaciedalen.
Joel	Joel	29	3	19	Egypten skall läggas öde och Edom bli en ödemark för att de övat våld mot Judas folk och spillt oskyldigt blod i deras land.
Joel	Joel	29	3	20	Juda skall bestå för alltid och Jerusalem från släkte till släkte.
Joel	Joel	29	3	21	Skall jag lämna fiendens blodskuld ostraffad? Nej, jag lämnar den inte ostraffad. Herren är den som bor på Sion.
Amos	Am	30	1	1	Detta är Amos ord. Han var en av herdarna från Tekoa och såg syner om Israel när Ussia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel, två år före jordbävningen.
Amos	Am	30	1	2	Amos sade:
Amos	Am	30	1	3	Så säger Herren:
Amos	Am	30	1	4	Jag skall sända eld mot Hasaels slott, den skall härja Ben-Hadads borgar.
Amos	Am	30	1	5	Jag skall bräcka Damaskus bom, förgöra den som tronar i Bikat-Aven och den som bär spiran i Bet Eden. Folket i Aram skall föras bort till Kir, säger Herren.
Amos	Am	30	1	6	Så säger Herren:
Amos	Am	30	1	7	Jag skall sända eld mot Gazas mur, den skall härja dess borgar.
Amos	Am	30	1	8	Jag skall förgöra den som tronar i Ashdod och den som bär spiran i Ashkelon. Jag skall rikta ett dråpslag mot Ekron, och de sista filisteerna skall gå under, säger Herren Gud.
Amos	Am	30	1	9	Så säger Herren:
Amos	Am	30	1	10	Jag skall sända eld mot Tyros mur, den skall härja dess borgar.
Amos	Am	30	1	11	Så säger Herren:
Amos	Am	30	1	12	Jag skall sända eld mot Teman, den skall härja Bosras borgar.
Amos	Am	30	1	13	Så säger Herren:
Amos	Am	30	1	14	Jag skall sätta eld på Rabbas mur, branden skall härja dess borgar vid stridsrop på kampens dag, i storm på ovädrets dag.
Amos	Am	30	1	15	Deras kung skall föras bort i fångenskap, han och hans stormän med honom, säger Herren.
Amos	Am	30	2	1	Så säger Herren:
Amos	Am	30	2	2	Jag skall sända eld mot Moab, den skall härja Keriots borgar, och Moab skall dö vid vapendån, vid stridsrop och lurars larm.
Amos	Am	30	2	3	Jag skall förgöra dess härskare, alla dess stormän skall jag dräpa med honom, säger Herren.
Amos	Am	30	2	4	Så säger Herren:
Amos	Am	30	2	5	Jag skall sända eld mot Juda, den skall härja Jerusalems borgar.
Amos	Am	30	2	6	Så säger Herren:
Amos	Am	30	2	7	De trampar ner de svaga och skuffar undan de hjälplösa. Far och son går till samma kvinna. Så vanärar de mitt heliga namn.
Amos	Am	30	2	8	Vid alla altaren vräker de sig på kläder de fått som pant, och i sin Guds hus dricker de vin som de tagit i mät.
Amos	Am	30	2	9	Ändå var det jag som röjde undan amoreerna för er, fast de var höga som cedrar och kraftiga som ekar – jag förstörde dem helt, från rot till krona.
Amos	Am	30	2	10	Ändå var det jag som förde er ut ur Egypten och ledde er i öknen i fyrtio år och lät er inta amoreernas land.
Amos	Am	30	2	11	Jag kallade några av era söner till profeter och några av era unga män till nasirer. Var det inte så, israeliter? säger Herren.
Amos	Am	30	2	12	Men ni gav nasirerna vin att dricka, och profeterna förbjöd ni att förkunna.
Amos	Am	30	2	13	Se, jag skall låta marken skaka under er, som en fullastad halmkärra skakar.
Amos	Am	30	2	14	Då har den snabbe ingenstans att fly, den starke har ingen nytta av sin kraft, den tappre kan inte rädda livet,
Amos	Am	30	2	15	bågskytten kan inte hålla stånd, den snabbfotade hinner inte undan, ryttaren kan inte rädda livet.
Amos	Am	30	2	16	Den tappraste bland de tappra skall den dagen kasta sina vapen och fly, säger Herren.
Amos	Am	30	3	1	Hör vad Herren har att säga till er, israeliter, till hela det folk han förde ut ur Egypten:
Amos	Am	30	3	2	Ni är de enda jag har tagit mig an bland alla folk på jorden. Därför skall jag ställa er till svars för alla era synder.
Amos	Am	30	3	3	Slår man följe på färden utan att känna varandra?
Amos	Am	30	3	4	Ryter ett lejon i snåren om det inte har funnit ett byte? Morrar lejonet i sin håla utan att ha fångat sitt rov?
Amos	Am	30	3	5	Störtar fågeln mot marken om fällan inte är gillrad? Slår fällan upp från marken om där inte finns byte att fånga?
Amos	Am	30	3	6	Om man blåser larm i staden, blir då inte alla förskräckta? Om en olycka händer i staden, är det inte Herrens verk?
Amos	Am	30	3	7	Herren Gud gör aldrig något utan att avslöja sina planer för sina tjänare profeterna.
Amos	Am	30	3	8	Vem kan höra lejonet ryta utan att gripas av skräck? Vem kan höra Herren Gud tala utan att bli hans profet?
Amos	Am	30	3	9	Ropa från Ashdods borgar, från borgarna i Egypten och säg: »Samla er på bergen kring Samaria, se vilket kaos som råder i staden, förtrycket som härskar där!«
Amos	Am	30	3	10	De förstår inte att göra det som är rätt, säger Herren, dessa som hopar våld och rov i sina borgar.
Amos	Am	30	3	11	Därför säger Herren Gud: En fiende skall genomkorsa landet, era fästen skall falla, era borgar plundras.
Amos	Am	30	3	12	Så säger Herren:
Amos	Am	30	3	13	Lyssna, och varna Jakobs ätt, säger Herren, härskarornas Gud.
Amos	Am	30	3	14	Ty när jag tar itu med Israel för dess ogärningar, då skall jag också ta itu med Betels altaren: altarhornen skall brytas av och falla till marken.
Amos	Am	30	3	15	Jag skall slå omkull både vinterhus och sommarhus. Elfenbenshusen skall skövlas och de mäktiga byggnaderna utplånas, säger Herren.
Amos	Am	30	4	1	Lyssna nu, ni Bashan-kor, som bor på Samarias berg, ni kvinnor som förtrycker de svaga och plågar de fattiga medan ni säger till era män: »Hämta hit något att dricka!«
Amos	Am	30	4	2	Herren Gud har svurit vid sin helighet: Det skall komma en dag då man skall driva i väg er med oxpikar och med ljuster dem som blir kvar.
Amos	Am	30	4	3	Varenda en skall drivas ut genom närmaste rämna i muren och jagas bort mot Hermon, säger Herren.
Amos	Am	30	4	4	Gå till Betel och synda, till Gilgal och synda än mer! Bär fram era offer om morgonen, ert tionde på festens tredje dag!
Amos	Am	30	4	5	Bränn tackoffer av syrat bröd, ropa ut era frivilliga gåvor så det hörs! Ni israeliter vill ju ha det så, säger Herren Gud.
Amos	Am	30	4	6	Det var jag som lät er gå med tomma magar i alla era städer och utan bröd överallt i landet. Dock vände ni inte åter till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	7	Det var jag som höll tillbaka regnet för er när det ännu var tre månader till skörden. Jag lät det regna över en stad men inte över en annan, den ena åkern fick regn, den andra blev utan och förtorkade.
Amos	Am	30	4	8	Från stad efter stad kom man stapplande till en enda stad för att få vatten, men ingen kunde släcka sin törst. Dock vände ni inte åter till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	9	Jag lät er säd drabbas av rost och sot, jag lät trädgårdar och vinberg förtorka, era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp. Dock vände ni inte åter till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	10	Jag sände pest bland er som i Egypten, jag dräpte era unga män med svärd, era hästar blev tagna som byte. Likstanken från era läger lät jag stiga er i näsan. Dock vände ni inte åter till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	11	Jag sände ödeläggelse bland er, som när Sodom och Gomorra lades öde, ni blev som en brand ryckt ur elden. Dock vände ni inte åter till mig, säger Herren.
Amos	Am	30	4	12	Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel, jag skall göra detta med dig. Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!
Amos	Am	30	4	13	Ty se: Han som formar bergen och skapar vinden, som förkunnar sina planer för människan, som låter mörkret bli morgonrodnad och går fram över jordens höjder – Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
Amos	Am	30	5	1	Hör den sorgesång som jag sjunger om dig, Israels folk:
Amos	Am	30	5	2	Jungfrun Israel har fallit, hon reser sig aldrig mer, hon ligger där övergiven på egen mark, ingen hjälper henne upp.
Amos	Am	30	5	3	Så säger Herren Gud till Israels folk:
Amos	Am	30	5	4	Så säger Herren till Israels folk:
Amos	Am	30	5	5	Gå inte till Betel, sök er inte till Gilgal, dra inte bort till Beer Sheva! Ty Gilgal skall föras bort i fångenskap och Betel bli till intet.
Amos	Am	30	5	6	Kom till Herren, så får ni leva! Annars skall han härja Josefs land som en eld, den skall förtära Betel och ingen skall släcka.
Amos	Am	30	5	7	Ni förvandlar rätten till malört och slår rättfärdigheten till marken!
Amos	Am	30	5	8	Han som har gjort Sjustjärnorna och Orion, som förvandlar mörker till morgon och låter dagen mörkna till natt, som kallar på havets vatten och låter det strömma över jorden – Herren är hans namn,
Amos	Am	30	5	9	han som låter förödelse ljunga över fästningen, förödelse komma över borgen.
Amos	Am	30	5	10	Ni hatar den som för rättens talan i domstolen och avskyr den som säger sanningen.
Amos	Am	30	5	11	Därför – ni som trampar på den fattige och tar hans säd i skatt: ni bygger hus av huggen sten, men ni skall aldrig bo i dem, ni planterar härliga vingårdar, men ni skall aldrig dricka vinet.
Amos	Am	30	5	12	Ty jag vet att era brott är många och era synder otaliga, ni som förtrycker oskyldiga och tar mutor och hindrar de fattiga att få sin rätt.
Amos	Am	30	5	13	Därför tiger den kloke i denna tid, ty det är en ond tid.
Amos	Am	30	5	14	Sök det goda och inte det onda, så att ni får leva! Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med er, så som ni säger att han är.
Amos	Am	30	5	15	Hata det onda och älska det goda, låt rätten råda då ni dömer! Kanske skall då Herren, härskarornas Gud, förbarma sig över spillran av Josefs ätt.
Amos	Am	30	5	16	Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren: På alla torg skall dödsklagan höras, på alla gator verop. Bönderna kallas till sorgehögtid, till dödsklagan de som kan sjunga sorgesång.
Amos	Am	30	5	17	I alla vingårdar skall dödsklagan höras när jag går fram bland er, säger Herren.
Amos	Am	30	5	18	Ve er som längtar efter Herrens dag! Vad får ni för glädje av Herrens dag? Den är mörker, inte ljus –
Amos	Am	30	5	19	som när någon flyr för ett lejon och möter en björn, kommer hem, tar stöd mot väggen och blir biten av en orm.
Amos	Am	30	5	20	Ja, Herrens dag är mörker, inte ljus, töcken utan en strimma sol.
Amos	Am	30	5	21	Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider.
Amos	Am	30	5	22	När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se åt era offer av gödboskap.
Amos	Am	30	5	23	Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel!
Amos	Am	30	5	24	Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!
Amos	Am	30	5	25	Frambar ni slaktoffer och gåvor åt mig de fyrtio åren i öknen, Israels folk?
Amos	Am	30	5	26	Bar ni då omkring era gudabilder, Sackut, er konung, och Kevan, er gudastjärna, som ni gjort åt er?
Amos	Am	30	5	27	Jag skall föra er bort i fångenskap bortom Damaskus, säger Herren, vars namn är härskarornas Gud.
Amos	Am	30	6	1	Ve de säkra på Sion, de trygga på Samarias berg, gräddan av det främsta folket, dessa som israeliterna tyr sig till!
Amos	Am	30	6	2	Far bort till Kalne och betrakta dess öde, fortsätt till Stora Hamat, far ner till Gat i Filisteen: är ni bättre än dessa riken, är ert område större än deras?
Amos	Am	30	6	3	Ni vill skjuta ifrån er olycksdagen men drar över er våldets välde.
Amos	Am	30	6	4	Ni ligger på elfenbenssängar och latar er på era soffor, ni äter lamm från hjorden och gödkalvar som ni fött upp.
Amos	Am	30	6	5	Ni skrålar till harpa och diktar allsköns sånger som David,
Amos	Am	30	6	6	ni dricker ert vin ur offerskålar och smörjer er med finaste olja, men Josefs undergång bekymrar er inte.
Amos	Am	30	6	7	Därför skall ni gå främst i fångtransporten, då blir det slut på svirarnas skrål.
Amos	Am	30	6	8	Herren Gud har svurit vid sig själv: Jag avskyr Jakobs stolthet, jag hatar dess borgar, jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.
Amos	Am	30	6	9	Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö. 
Amos	Am	30	6	10	Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: »Är det någon mera där?« och får till svar: »Ingen!« så skall han säga: »Tyst!« Ty Herrens namn får inte nämnas.
Amos	Am	30	6	11	Se, när Herren befaller slås de stora husen i spillror och de små blir till grus.
Amos	Am	30	6	12	Inte springer hästar över klippor, inte plöjer man havet med oxar, men ni förvandlar rätten till gift och gör rättvisans frukt till malört.
Amos	Am	30	6	13	Ni gläder er över Lo Devar och skryter: »Har vi inte av egen kraft erövrat Karnajim?«
Amos	Am	30	6	14	Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.
Amos	Am	30	7	1	Denna syn lät Herren Gud mig se: han skapade en svärm gräshoppor när gräset spirade på nytt efter kungens slåtter. 
Amos	Am	30	7	2	Och när de hade ätit upp nästan allt gräs i landet sade jag: »Förlåt ditt folk, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« 
Amos	Am	30	7	3	Då ångrade sig Herren och sade: »Det skall inte ske.«
Amos	Am	30	7	4	Denna syn lät Herren Gud mig se: han kallade på eldregnet, och när det hade förtärt det stora djupet och höll på att förtära åkerjorden 
Amos	Am	30	7	5	sade jag: »Sluta, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?« 
Amos	Am	30	7	6	Då ångrade sig Herren. »Inte heller detta skall ske«, sade Herren Gud.
Amos	Am	30	7	7	Denna syn lät Herren Gud mig se: han stod vid en mur med ett lod i handen. 
Amos	Am	30	7	8	Och Herren frågade mig: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »Ett lod.« Då sade Herren: »Se, jag prövar mitt folk Israel med ett lod; jag kan inte längre skona det.
Amos	Am	30	7	9	Isaks offerplatser skall härjas och Israels helgedomar läggas öde. Jag skall höja mitt svärd mot Jerobeams ätt.«
Amos	Am	30	7	10	Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: »Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. 
Amos	Am	30	7	11	Han säger:
Amos	Am	30	7	12	Till Amos sade Amasja: »Gå din väg, siare, försvinn till Juda – där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! 
Amos	Am	30	7	13	Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.« 
Amos	Am	30	7	14	Amos svarade Amasja: »Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. 
Amos	Am	30	7	15	Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. 
Amos	Am	30	7	16	Så hör nu Herrens ord: Du säger alltså: ’Profetera inte mot Israel, predika inte mot Isaks ätt!’ 
Amos	Am	30	7	17	Därför säger Herren:
Amos	Am	30	8	1	Denna syn lät Herren Gud mig se: en korg med mogen frukt. 
Amos	Am	30	8	2	Och han frågade: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »En korg med mogen frukt.« Då sade Herren till mig:
Amos	Am	30	8	3	Den dagen, säger Herren Gud, skall sångerskorna i slottet jämra sig: lik i mängder ligger slängda överallt. Tyst!
Amos	Am	30	8	4	Hör detta, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet!
Amos	Am	30	8	5	Ni säger: »När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen,
Amos	Am	30	8	6	köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.«
Amos	Am	30	8	7	Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort.
Amos	Am	30	8	8	Skulle inte jorden skälva för detta så att alla som bor där får sorg? Skulle inte hela jorden stiga och sjunka som Nilen, Egyptens flod?
Amos	Am	30	8	9	Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen.
Amos	Am	30	8	10	Jag vänder era fester i sorg och alla era sånger i klagan, jag klär alla höfter i säckväv och låter alla gå med rakat huvud, jag sänder sorg som efter ende sonen och låter slutet bli en bitter dag.
Amos	Am	30	8	11	Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet – inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.
Amos	Am	30	8	12	Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.
Amos	Am	30	8	13	Den dagen skall vackra flickor och unga män segna ner av törst,
Amos	Am	30	8	14	de som svär vid Samarias synd och säger: »Så sant din gud lever, Dan!« och: »Så sant Beer Shevas starkhet lever!« – de skall falla och aldrig resa sig mer.
Amos	Am	30	9	1	Jag såg Herren stå vid altaret. Han sade: Jag skall slå till pelarhuvudena, så att trösklarna skakar och alla förgås vid jordbävningen. Dem som blir kvar skall jag dräpa med svärd, ingen av dem skall kunna fly, ingen av dem skall slippa undan.
Amos	Am	30	9	2	Om de så tränger ner i dödsriket skall jag hämta dem upp därifrån, och om de stiger upp till himlen skall jag dra dem ner därifrån.
Amos	Am	30	9	3	Om de döljer sig på Karmels topp skall jag leta upp dem och gripa dem, och om de gömmer sig för mig på havets botten skall jag befalla sjöormen att bita dem.
Amos	Am	30	9	4	Om de förs bort i fångenskap av sina fiender skall jag befalla svärdet att döda dem. Jag skall fästa min blick på dem, inte till skydd men till straff.
Amos	Am	30	9	5	Herren, härskarornas Gud, han som rör vid jorden så att den skälver och alla som bor på den får sorg, så att hela jorden stiger och sjunker som Nilen, Egyptens flod,
Amos	Am	30	9	6	han som bygger sin boning i himlen och reser sitt valv över jorden, som kallar på havets vatten och låter det strömma över jorden – Herren är hans namn.
Amos	Am	30	9	7	Skulle ni vara förmer än nubierna för mig, ni israeliter? säger Herren. Jag förde Israel ut ur Egypten, men också filisteerna från Kaftor och arameerna från Kir.
Amos	Am	30	9	8	Herren Gud har ögonen på detta syndiga rike: Jag skall utplåna det från jordens yta! Dock skall jag inte helt och hållet utrota Jakobs ätt, säger Herren.
Amos	Am	30	9	9	Se, på min befallning skall Israel skakas bland alla folk som man skakar säd i ett såll och inte en sten slinker igenom.
Amos	Am	30	9	10	Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd, dessa som säger: »Olyckan drabbar aldrig oss, den når oss inte.«
Amos	Am	30	9	11	Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat, bygga upp den som i forna dagar,
Amos	Am	30	9	12	så att de kan lägga under sig vad som är kvar av Edom och alla de folk över vilka mitt namn har utropats, säger Herren, som utför detta.
Amos	Am	30	9	13	Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintramparen tätt efter den som sår, då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över.
Amos	Am	30	9	14	Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel. De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem, plantera vingårdar och själva dricka vinet, anlägga trädgårdar och äta deras frukt.
Amos	Am	30	9	15	Jag skall plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mera ryckas upp ur den mark som jag har gett dem, säger Herren, din Gud.
Obadja	Ob	31	1	1	Obadjas syner.Dom över Edom Så säger Herren Gud om Edom:
Obadja	Ob	31	1	2	Jag gör dig till det ringaste av folken, du skall bli djupt föraktad.
Obadja	Ob	31	1	3	Ditt övermod förledde dig, du som bor bland bergsklyftorna och håller till högt däruppe, du som tänker: Vem kan störta mig till jorden?
Obadja	Ob	31	1	4	Om du bygger ditt näste högt som örnen, om du har ditt rede bland stjärnorna, skall jag ändå störta dig ner därifrån, säger Herren.
Obadja	Ob	31	1	5	Kommer det tjuvar till dig, kommer det rövare om natten – ack, du förintas – då stjäl de väl bara vad de behöver? Kommer det druvplockare till dig, då lämnar de väl en efterskörd?
Obadja	Ob	31	1	6	Men grundligt blir Esau genomsökt, hans gömda skatter letas fram.
Obadja	Ob	31	1	7	Dina bundsförvanter driver dig bort till gränsen. Dina vänner bedrar dig och tar makten över dig. De som delat ditt bröd gillrar snaror för dig.
Obadja	Ob	31	1	8	När den dagen kommer, säger Herren, skall jag förgöra de visa i Edom, all klokhet på Esaus berg. – Det finns ingen klokhet där. –
Obadja	Ob	31	1	9	Dina hjältar, Teman, slås av skräck, ingen blir kvar på Esaus berg. För mord, 
Obadja	Ob	31	1	10	för våld mot din broder Jakob skall du höljas i skam och utplånas för all framtid.
Obadja	Ob	31	1	11	Den dagen du höll dig undan, den dagen främlingar förde bort hans rikedomar och utlänningar drog in genom hans portar och kastade lott om Jerusalem, då var du själv som en av dem.
Obadja	Ob	31	1	12	Hur kunde du skadeglatt se på din broder på hans olyckas dag! Hur kunde du skratta åt Judas folk på deras undergångs dag! Hur kunde du ta så stora ord i din mun denna nödens dag!
Obadja	Ob	31	1	13	Hur kunde du dra in genom mitt folks port på deras ofärds dag! Hur kunde du skadeglatt se på hans olycka på hans ofärds dag! Hur kunde du lägga beslag på hans rikedomar på hans ofärds dag!
Obadja	Ob	31	1	14	Hur kunde du ställa dig vid passet för att hugga ner de flyende, hur kunde du utlämna dem som kommit undan denna nödens dag!
Obadja	Ob	31	1	15	Herrens dag är nära för alla folk. Som du har handlat mot andra, så skall du själv behandlas, dina gärningar skall drabba dig själv.
Obadja	Ob	31	1	16	Den bägare ni tvangs dricka på mitt heliga berg skall de omgivande folken dricka. De skall dricka och sluddra, de skall bli som om de aldrig funnits.
Obadja	Ob	31	1	17	Men på Sions berg skall en räddad skara bo. Det skall vara en helig plats. Och Jakobs folk skall ta arv efter dem som tog deras arv.
Obadja	Ob	31	1	18	Jakobs folk skall bli en eld och Josefs folk en låga, men Esaus folk blir till halm, de skall antändas och förtäras. Ingen skall överleva av Esaus folk. Herren har talat.
Obadja	Ob	31	1	19	Negev, dvs. Esaus berg, och Låglandet, dvs. Filisteen, skall de ta i besittning. Efraims område och Samarias område skall de ta i besittning, och Benjamin skall inta Gilead. 
Obadja	Ob	31	1	20	De bortförda israeliterna, de i Halach, skall ta kanaaneernas land i besittning ända till Sarefat, och de bortförda från Jerusalem som bor i Sefarad skall ta Negevs städer i besittning. 
Obadja	Ob	31	1	21	De räddade på Sions berg skall dra upp till Esaus berg och härska över dem. Kungamakten skall tillhöra Herren.
Jona	Jon	32	1	1	Herrens ord kom till Jona, Amittajs son:
Jona	Jon	32	1	2	»Bege dig till Nineve, den stora staden, och håll en straffpredikan. Jag har fått ögonen på ondskan där.« 
Jona	Jon	32	1	3	Och Jona gav sig i väg, men för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han vandrade ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle till Tarshish. Han betalade för resan och gick ombord för att följa med till Tarshish, bort från Herren.
Jona	Jon	32	1	4	Herren sände en stark vind över havet. Det blåste upp en svår storm, och skeppet var nära att brytas sönder. 
Jona	Jon	32	1	5	Sjömännen greps av fruktan och ropade var och en till sin gud. För att minska faran kastade de lasten överbord. Jona hade gått ner under däck och fallit i djup sömn. 
Jona	Jon	32	1	6	Kaptenen kom ner till honom och sade: »Hur kan du ligga och sova? Upp med dig och åkalla din gud! Kanske den guden tänker på oss så att vi inte går under.«
Jona	Jon	32	1	7	Nu sade några: »Vi kastar lott, så att vi får reda på vem som är skuld till detta onda.« De kastade lott, och lotten föll på Jona. 
Jona	Jon	32	1	8	Då sade de till honom: »Tala om för oss vad du är ute i för ärende! Var kommer du ifrån? Vilket land är du ifrån? Vilket folk tillhör du?« – 
Jona	Jon	32	1	9	»Jag är hebré«, svarade han, »jag dyrkar Herren, himlens Gud, han som har gjort både hav och land.« 
Jona	Jon	32	1	10	Männen greps av stark fruktan och ropade: »Vad har du gjort?« När männen fick reda på att han var på flykt bort från Herren – det berättade han för dem – 
Jona	Jon	32	1	11	frågade de: »Vad skall vi göra med dig för att få havet att lugna sig?« Ty stormen bara tilltog i styrka. 
Jona	Jon	32	1	12	Han svarade: »Kasta mig överbord, så lugnar sig havet. Jag vet att jag är skuld till att ni har drabbats av den här fruktansvärda stormen.« 
Jona	Jon	32	1	13	Männen började i stället ro för att nå land igen, men det gick inte: stormen bara tilltog i styrka. 
Jona	Jon	32	1	14	Då ropade de till Herren: »Herre, låt oss inte gå under för att vi tar den här mannens liv. Döm oss inte om vi dödar en oskyldig. Du, Herre, ville ju att allt detta skulle ske.«
Jona	Jon	32	1	15	De tog Jona och kastade honom överbord, och havet upphörde att rasa. 
Jona	Jon	32	1	16	Då greps männen av stark fruktan för Herren, de offrade åt honom och gav löften.
Jona	Jon	32	2	1	Herren lät en stor fisk sluka Jona. I tre dagar och tre nätter var Jona inne i fiskens buk. 
Jona	Jon	32	2	2	Därifrån bad han till Herren, sin Gud:
Jona	Jon	32	2	3	Jag ropade till Herren i min nöd och han svarade mig. Ur dödsrikets inre steg mitt rop och du hörde min röst.
Jona	Jon	32	2	4	Du slungade mig i djupet, mitt i havet, där strömmarna fångade mig. Alla dina brottsjöar slog samman över mitt huvud.
Jona	Jon	32	2	5	Jag tänkte: Jag har fördrivits från dig. Får jag se ditt heliga tempel igen?
Jona	Jon	32	2	6	Vattnet slöt sig om min strupe, djupet fångade mig. Sjögräs snärjdes kring mitt huvud
Jona	Jon	32	2	7	där nere vid bergens rötter. Jag sjönk till det land vars portar skulle reglas bakom mig för evigt. Men du gav mig liv, o Herre, min Gud, och förde mig upp ur graven.
Jona	Jon	32	2	8	Då mina krafter sinade vände jag mig till Herren. Min bön nådde dig, nådde ditt heliga tempel.
Jona	Jon	32	2	9	De som dyrkar falska gudar överger sin trofaste hjälpare.
Jona	Jon	32	2	10	Men jag skall offra åt dig under lovsång och infria mina löften. Räddningen kommer från Herren.
Jona	Jon	32	2	11	På Herrens befallning spydde fisken upp Jona på land.
Jona	Jon	32	3	1	För andra gången kom Herrens ord till Jona:
Jona	Jon	32	3	2	»Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.« 
Jona	Jon	32	3	3	Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt. Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. 
Jona	Jon	32	3	4	Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: »Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.« 
Jona	Jon	32	3	5	Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg.
Jona	Jon	32	3	6	När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset. 
Jona	Jon	32	3	7	Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: »Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas. 
Jona	Jon	32	3	8	Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp. 
Jona	Jon	32	3	9	Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under.« 
Jona	Jon	32	3	10	När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.
Jona	Jon	32	4	1	Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod 
Jona	Jon	32	4	2	bad han till Herren: »Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. 
Jona	Jon	32	4	3	Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.« 
Jona	Jon	32	4	4	Herren sade: »Har du skäl att vara vred?«
Jona	Jon	32	4	5	Jona lämnade staden och slog sig ner öster om den. Där byggde han sig en hydda, så att han satt i skugga medan han väntade på att få se hur det skulle gå med staden.
Jona	Jon	32	4	6	Herren Gud lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen. 
Jona	Jon	32	4	7	Men i gryningen nästa dag lät Gud en mask angripa trädet, och det vissnade ner. 
Jona	Jon	32	4	8	Och i soluppgången lät Gud en glödhet östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han var nära att svimma och önskade sig döden. »Det är bättre för mig att dö än att leva«, sade han. 
Jona	Jon	32	4	9	Då frågade Gud honom: »Har du skäl att vara vred för kurbitsens skull?« Jona svarade: »Jag har alla skäl i världen att vara vred.« 
Jona	Jon	32	4	10	Herren sade: »Du bekymrar dig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. 
Jona	Jon	32	4	11	Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många djur.«
Mika	Mik	33	1	1	Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet när Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda, detta är Mikas syner om Samaria och Jerusalem.
Mika	Mik	33	1	2	Hör, alla folk, lyssna, jord och allt du rymmer! Herren, min Gud, skall vittna mot er, Herren skall vittna från sitt heliga tempel.
Mika	Mik	33	1	3	Se, Herren lämnar sin boning, han stiger ner och går över jordens höjder.
Mika	Mik	33	1	4	Bergen smälter under honom och dalar spricker upp, som när vax smälter i elden, som när vatten störtar utför branten.
Mika	Mik	33	1	5	Allt detta för Jakobs brott, för Israels folks synd! Vad är Jakobs brott, om inte Samaria? Vad är Judas folks synd, om inte Jerusalem?
Mika	Mik	33	1	6	Jag skall göra Samaria till en stenhög på fältet, en plats där vingårdar anläggs, jag skall vräka ner hennes stenar i dalen och blottlägga hennes grundmurar.
Mika	Mik	33	1	7	Alla hennes gudabilder skall krossas, allt hon horat ihop skall brännas, alla hennes avgudar skall jag förstöra. Ty för horpengar har hon skaffat dem, horpengar skall de åter bli.
Mika	Mik	33	1	8	Därför sörjer jag och klagar, jag går barfota och avklädd, ylar som schakalen, klagar som uven.
Mika	Mik	33	1	9	Samarias sår kan inte läkas, det har ätit sig in i Juda. Det onda har nått till mitt folks port, till Jerusalem.
Mika	Mik	33	1	10	»Förkunna det inte i Gat« – gråt inte så högljutt. Vältra er i stoftet i Bet Leafra.
Mika	Mik	33	1	11	Dra bort i skam och nakenhet, ni som bor i Shafir. De som bor i Saanan har inte kommit undan. Bet Haesel genljuder av klagan, det fästet har ni mist.
Mika	Mik	33	1	12	De som bor i Marot hoppas på lycka, men olyckan Herren sänt har nått till Jerusalems port.
Mika	Mik	33	1	13	Ni spände för era stridsvagnar, ni som bor i Lakish. Detta var Sions svåraste synd, Israels brott kom i dagen hos er,
Mika	Mik	33	1	14	därför måste ni skiljas från Moreshet Gat. Husen i Aksiv har blivit som en uttorkad källa för Israels kungar.
Mika	Mik	33	1	15	Åter skall jag sända en erövrare mot er, ni som bor i Maresha. Åter måste Israels härlighet fly till Adullam.
Mika	Mik	33	1	16	Skär av dig håret, raka ditt huvud i sorg över barnen som var din glädje, gör ditt huvud kalt som gamens, ty de har förts bort från dig.
Mika	Mik	33	2	1	Ve dem som tänker ut illdåd och ofärd där de ligger i sina sängar och går till verket när dagen gryr – det står i deras makt!
Mika	Mik	33	2	2	De får lust till åkrar och stjäl dem, och till hus och tar dem. De lägger under sig både man och hus, både ägare och egendom.
Mika	Mik	33	2	3	Därför säger Herren: Jag tänker ut ofärd för detta släkte. Ni skall inte få oket av nacken, inte mer gå med högburet huvud, ty detta blir en ond tid.
Mika	Mik	33	2	4	Den dagen skall nidvisor diktas om er, och klagosånger skall ljuda: »Förödelsen är över oss.« Mitt folks ägor skiftas ut, marken tas ifrån dem. Våra åkrar delas ut åt avfällingar.
Mika	Mik	33	2	5	Därför skall ni heller inte ha någon som mäter upp jordlotter åt er i Herrens församling.
Mika	Mik	33	2	6	»Predika inte«, predikar de, »så får man inte predika. Smäleken drabbar oss inte.
Mika	Mik	33	2	7	Skulle Jakobs folk vara förbannat? Är Herren snar till vrede, är det så han handlar? Bringar inte hans ord lycka? Han går vid den rättrådiges sida.«
Mika	Mik	33	2	8	Men ni handlar ju som fiender till mitt folk: ni rycker manteln av fredliga människor, den som lever trygg bringar ni olycka och strid.
Mika	Mik	33	2	9	Ni driver bort mitt folks kvinnor från hemmen som var deras glädje, ni berövar för alltid deras barn den ära som jag hade gett dem.
Mika	Mik	33	2	10	Bort härifrån, här får ni inte bli kvar! Er orenhet vållar fördärv, ohyggligt fördärv.
Mika	Mik	33	2	11	Kom det en som ljög och pratade i vädret: »Vin och öl predikar jag för dig« – det vore en profet för detta folk!
Mika	Mik	33	2	12	Jag skall samla er alla, hela Jakob, återstoden av Israel skall jag förena som man samlar fåren i fållan och hjorden på betesplatsen – en sorlande människoskara.
Mika	Mik	33	2	13	Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem, med makt drar de ut genom porten. Deras konung går i spetsen för dem, Herren går framför dem.
Mika	Mik	33	3	1	Och jag sade:
Mika	Mik	33	3	2	men ni hatar det goda och älskar det onda, ni flår huden av människor och sliter köttet av deras ben.
Mika	Mik	33	3	3	De äter mitt folks kött, drar huden av dem och krossar benen, de lägger dem som kött i grytan, som slaktmat i kitteln.
Mika	Mik	33	3	4	En dag skall de ropa till Herren, men han skall inte svara dem, då skall han dölja sitt ansikte för dem för deras onda gärningars skull.
Mika	Mik	33	3	5	Så säger Herren om profeterna som leder mitt folk vilse: De lovar fred och lycka bara de får något att tugga men förklarar krig mot alla som inte stoppar något i gapet på dem.
Mika	Mik	33	3	6	Därför: Natt över er – och inga syner! Mörker – och inga spådomar! Solen skall gå ner för profeterna, dagen bli svart omkring dem.
Mika	Mik	33	3	7	Siarna får stå med skam, spåmännen blygas, alla måste dölja skägget, ty Gud svarar inte.
Mika	Mik	33	3	8	Men mig har Herrens ande fyllt med kraft, med rättfärdighet och mod: jag kan visa Jakob hans brott, visa Israel hans synd.
Mika	Mik	33	3	9	Lyssna på detta, ledare för Jakobs folk, styresmän för Israels folk, ni som avskyr det rätta och gör krokigt allt som är rakt,
Mika	Mik	33	3	10	ni som bygger Sion med mord, Jerusalem med ondska.
Mika	Mik	33	3	11	Stadens ledare tar mutor när de dömer, prästerna säljer sina råd för pengar, profeterna spår mot betalning. De stöder sig på Herren och säger: »Herren finns ju ibland oss, inget ont kan drabba oss.«
Mika	Mik	33	3	12	Därför: För er skull skall Sion plöjas till åkermark, Jerusalem bli en ruinhög, tempelberget en skogklädd höjd.
Mika	Mik	33	4	1	Men den dag skall komma då berget med Herrens tempel står där orubbligt fast som det högsta av bergen, överst bland höjderna. Folken skall strömma dit,
Mika	Mik	33	4	2	folkslag i mängd skall komma, och de skall säga: »Låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds tempel. Han skall lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa.« Ty från Sion skall lag förkunnas, från Jerusalem Herrens ord.
Mika	Mik	33	4	3	Han skall döma mellan alla folk, skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran. De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig.
Mika	Mik	33	4	4	Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom. Herren Sebaot har talat.
Mika	Mik	33	4	5	De andra folken håller sig till sina egna gudar, men vi skall hålla oss till Herren, vår Gud, alltid och evigt.
Mika	Mik	33	4	6	Den dagen, säger Herren, skall jag samla dem som stapplar och förena dem som skingrats och som jag har plågat.
Mika	Mik	33	4	7	De stapplande räddar jag kvar som en rest, av de svaga gör jag ett mäktigt folk. Herren skall vara deras konung på Sions berg nu och för evigt.
Mika	Mik	33	4	8	Du herdetorn, du Sions kulle, den makt du en gång hade skall komma tillbaka till dig, kungaväldet skall återvända till Jerusalem.
Mika	Mik	33	4	9	Men varför ropar och skriker du nu? Har du ingen konung, är din rådgivare borta? Du plågas ju som en födande kvinna.
Mika	Mik	33	4	10	Stöna i smärtor, dotter Sion, som en födande kvinna. Nu måste du lämna staden och bo under bar himmel. Till Babylon skall du föras. Där skall du bli räddad, där skall Herren befria dig ur dina fienders våld.
Mika	Mik	33	4	11	Men nu har många folk samlats mot dig, och de säger: »Sion skall skändas, och vi skall se på!«
Mika	Mik	33	4	12	De känner inte Herrens tankar, förstår inte hans avsikt: han har samlat dem som kärvar på tröskplatsen.
Mika	Mik	33	4	13	Kom och tröska, dotter Sion! Horn av järn skall jag ge dig, klövar av koppar. Du skall krossa många folk, du skall viga deras rövade skatter åt Herren, deras rikedomar åt hela världens härskare.
Mika	Mik	33	5	1	Men nu – rista sorgmärken på din kropp! De har satt oss under belägring, med käppar slår de Israels hövding i ansiktet.
Mika	Mik	33	5	2	Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma, en som leder sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna.
Mika	Mik	33	5	3	Ja, folket skall vara utlämnat till dess hon som skall föda har fött. Då skall de som är kvar av hans bröder återvända till Israels folk.
Mika	Mik	33	5	4	Han skall träda fram som herde med Herrens kraft i Herrens, sin Guds, höga namn, och folket skall bo i trygghet, nu då han blir ärad över hela jorden.
Mika	Mik	33	5	5	Han skall vara fredens herre. Om assyrierna kommer till vårt land och tränger in i våra borgar, ställer vi emot dem sju herdar, åtta män av furstlig rang,
Mika	Mik	33	5	6	och de skall valla Assyrien med svärd, Nimrods land med dragna vapen. Han skall rädda oss från assyrierna, om de kommer till vårt land och tränger in på vår mark.
Mika	Mik	33	5	7	De som är kvar av Jakob mitt i folkslagens krets skall vara som daggen från Herren, som en regnskur över gräset: den väntar inte på människor, dröjer inte för dödligas skull.
Mika	Mik	33	5	8	De som är kvar av Jakob bland folken mitt i folkslagens krets skall vara som ett lejon bland djuren i skogen, som ett vilddjur i fårhjorden: när det störtar fram och slår och river kan ingen rädda dess byte.
Mika	Mik	33	5	9	Må du lyfta din hand mot dina fiender, må alla dina motståndare förintas.
Mika	Mik	33	5	10	Den dagen, säger Herren, förintar jag alla hästar du har och förstör dina stridsvagnar.
Mika	Mik	33	5	11	Jag förintar städerna i ditt land och raserar alla dina fästningar.
Mika	Mik	33	5	12	Jag förintar trolldomen du bedriver, teckentydare skall inte finnas hos dig mer.
Mika	Mik	33	5	13	Jag förintar dina gudabilder och dina stoder, du skall inte mer tillbe dina händers verk.
Mika	Mik	33	5	14	Jag rycker upp dina asherapålar och utplånar dina beläten.
Mika	Mik	33	5	15	I raseri och vrede tar jag hämnd på de övermodiga som inte har lytt.
Mika	Mik	33	6	1	Hör vad Herren säger: Håll rättegång inför bergen, låt höjderna höra din röst!
Mika	Mik	33	6	2	Hör på Herrens rättegång, ni berg, lyssna, ni jordens grundvalar, ty Herren går till rätta med sitt folk, han ställer Israel till svars:
Mika	Mik	33	6	3	Mitt folk, vad ont har jag gjort dig? Vilka bördor har jag tyngt dig med? Lägg fram din anklagelse!
Mika	Mik	33	6	4	Jag förde dig ut ur Egypten och befriade dig ur slavlägret. Jag sände Mose, Aron och Mirjam för att leda dig.
Mika	Mik	33	6	5	Kom ihåg, mitt folk, vad Moabs kung Balak ville göra och vilket svar han fick av Bileam, Beors son, minns vägen från Shittim till Gilgal – då förstår du Herrens rättfärdiga verk.
Mika	Mik	33	6	6	Hur skall jag nalkas Herren och falla ner inför himlens Gud? Skall jag nalkas honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?
Mika	Mik	33	6	7	Vill Herren ha baggar i tusental och ändlösa flöden av olja? Skall jag offra min förstfödde för min synd, mitt eget barn för mina brott?
Mika	Mik	33	6	8	Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.
Mika	Mik	33	6	9	Herren ropar till staden – vis är den som fruktar hans namn: Lyssna, du stam och du stadens råd!
Mika	Mik	33	6	10	Skall jag tåla de gudlösas batmått, de snåla efamått som jag förbannat?
Mika	Mik	33	6	11	Kan jag godkänna fusk med vågen och falska vikter i pungen?
Mika	Mik	33	6	12	Stadens rika övar våld och förtryck, dess invånare far med lögn, de talar med svekfull tunga.
Mika	Mik	33	6	13	Så griper jag mig nu an med att straffa dig, förgöra dig för dina synders skull.
Mika	Mik	33	6	14	Du skall äta utan att bli mätt, hungern skall gnaga dig. Dem du vill skydda skall du inte kunna rädda, och dem du räddar skall jag prisge åt svärdet.
Mika	Mik	33	6	15	Du skall så utan att få skörda, pressa oliver utan att få smörja dig med oljan, trampa druvor utan att få dricka vinet.
Mika	Mik	33	6	16	Omris lagar har man följt i staden och handlat som Achavs släkt, ni har levt efter deras tänkesätt. Därför skall jag låta staden ödeläggas och dess invånare bli till åtlöje, ni skall få utstå folkens hån.
Mika	Mik	33	7	1	Ve mig! Det är som när frukten plockats och den sista vinskörden är över: det finns inga druvor att äta, inga färska fikon för min hunger.
Mika	Mik	33	7	2	De trofasta är borta ur landet, inte en ärlig människa finns kvar. Alla ligger på lur för att mörda, de vill fånga varandra i sina nät.
Mika	Mik	33	7	3	De är ivriga att göra det onda. Stormannen fordrar gåvor, domaren låter sig köpas, den mäktige kommer med krav, ja, allting blir förvridet.
Mika	Mik	33	7	4	Den bäste av dem är som ett törnsnår, den ärligaste värre än en taggig häck.
Mika	Mik	33	7	5	Tro inte på en vän, lita inte på en förtrogen, vakta din tunga inför kvinnan i din famn.
Mika	Mik	33	7	6	Ty sonen föraktar sin far, dottern trotsar sin mor och sonhustrun sin svärmor, och en mans husfolk blir hans fiender.
Mika	Mik	33	7	7	Men jag spanar efter Herren, jag väntar på Gud, min räddare: min Gud skall höra mig.
Mika	Mik	33	7	8	Triumfera inte, du min fiende! Jag har fallit men reser mig igen, jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus.
Mika	Mik	33	7	9	Eftersom jag har syndat mot honom måste jag uthärda Herrens vrede, till dess han tar sig an min sak och skaffar mig rätt. Han skall föra mig ut i ljuset, och jag skall se hans rättfärdiga verk.
Mika	Mik	33	7	10	Min fiende skall se det och höljas i skam, hon som säger till mig: »Var är Herren, din Gud?« Jag skall se på när hon trampas ner som smuts på gatan.
Mika	Mik	33	7	11	En dag skall komma då dina murar byggs upp. Den dagen skall dina gränser vidgas.
Mika	Mik	33	7	12	Den dagen skall de återvända till dig: från Assyrien till Egypten skall man bryta upp, från Egypten ända till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.
Mika	Mik	33	7	13	Men jorden skall läggas öde för sina invånares skull, för deras gärningars skull.
Mika	Mik	33	7	14	Valla ditt folk med din herdestav, den hjord som är din egendom och lever ensam i en vildmark omgiven av odlat land. Låt den få beta i Bashan och Gilead som i forna dagar.
Mika	Mik	33	7	15	Låt oss få se under, som när du drog ut ur Egypten.
Mika	Mik	33	7	16	Folken skall se det och blygas trots all sin makt, de skall stå där med handen för munnen och med öron som drabbats av dövhet.
Mika	Mik	33	7	17	De skall slicka stoftet som ormar, som markens krälande djur. Darrande skall de lämna sina fästen och komma ut till Herren, vår Gud. De skall frukta och bäva för dig.
Mika	Mik	33	7	18	Vilken gud är som du, du som tar bort skuld och förlåter synd hos dem som är kvar av din egendom. Din vrede består inte för alltid, du vill helst visa nåd.
Mika	Mik	33	7	19	Du förbarmar dig över oss på nytt och utplånar våra brott, du kastar alla våra synder i havets djup.
Mika	Mik	33	7	20	Du skall visa Jakob trohet och Abraham nåd enligt den ed du i forna dagar gav våra fäder.
Nahum	Nah	34	1	1	Profetord om Nineve. Boken med de syner som Nahum från Elkosh hade.
Nahum	Nah	34	1	2	Herren är en hämnande Gud, full av lidelse, Herren är en hämnare, fylld av vrede. Herren tar hämnd på sina motståndare, han vredgas på sina fiender.
Nahum	Nah	34	1	3	Herren är sen till vrede men väldig i styrka, ingen lämnar han ostraffad. Genom storm och oväder går hans väg, molnen är damm som hans fötter rör upp.
Nahum	Nah	34	1	4	Han kuvar havet och lägger det torrt, alla floder låter han sina. Bashan och Karmel förtvinar och Libanons grönska dör.
Nahum	Nah	34	1	5	Bergen skälver inför honom och höjderna smälter ner. Jorden förgås vid hans åsyn, världen och alla som bor där.
Nahum	Nah	34	1	6	Vem håller stånd mot hans ursinne, vem uthärdar hans vredes glöd? Guds raseri bryter fram som elden, och klipporna rämnar inför honom.
Nahum	Nah	34	1	7	Herren är god mot dem som hoppas på honom, han är ett värn på nödens dag, han tar sig an dem som flyr till honom
Nahum	Nah	34	1	8	när flodvågen vältrar fram. Han förintar dem som gör motstånd, han jagar sina fiender ut i mörkret.
Nahum	Nah	34	1	9	Vad har ni för tankar om Herren? Han förintar i grund – slaget faller en enda gång.
Nahum	Nah	34	1	10	Som toviga tistlar, som snårigt törne, som den torra halmen, så brinner de upp.
Nahum	Nah	34	1	11	Från dig drog det ut en man som smidde ränker mot Herren och som gav ondsinta råd.
Nahum	Nah	34	1	12	Så säger Herren: De må vara aldrig så många och starka, de skall huggas ner och förgås. Förr har jag plågat dig, men jag skall aldrig plåga dig mer.
Nahum	Nah	34	1	13	Nu skall jag bryta det ok han lagt på dig, och dina bojor skall jag krossa.
Nahum	Nah	34	1	14	Detta har Herren bestämt om dig: ingen skall föra ditt namn vidare. Från ditt tempel kastar jag ut alla gudabilder, både snidade bilder och gjutna. Jag bereder din grav – du är ingenting värd.
Nahum	Nah	34	1	15	Hör budbärarens steg, han kommer över bergen, han bär bud om seger. Fira dina högtider, Juda, och infria dina löften, ty aldrig mer drar den ondsinte fram genom dig. Han är förintad.
Nahum	Nah	34	2	1	Den övermäktige tågar upp emot dig. Bemanna dina skansar och spana mot vägen. Spänn om dig bältet, båda upp all din kraft.
Nahum	Nah	34	2	2	Ty Herren återställer Jakobs storhet liksom Israels storhet. Våldsmän har härjat dem och ödelagt deras vingårdar.
Nahum	Nah	34	2	3	Krigarnas sköldar glänser röda, hans kämpar är klädda i purpur. Det flammar som eld i vagnarnas stål när de ordnas till strid, och hästarna skälver av iver.
Nahum	Nah	34	2	4	På gatorna stormar vagnarna fram, jagar i kapp över torgen. De lyser som facklor, som blixtar far de förbi.
Nahum	Nah	34	2	5	Han kallar på sina hjältar – de snubblar i sin iver. De rusar bort mot muren, och stormtaket reses.
Nahum	Nah	34	2	6	Portarna mot floden öppnas, och templet störtar samman.
Nahum	Nah	34	2	7	Den Höga ställs fram och blottas. Hennes tjänarinnor förs bort, klagande som duvor, de slår sig för bröstet i sorg.
Nahum	Nah	34	2	8	Nineve är som en damm vars vatten strömmar ut. »Stanna! Stanna!« Nej, ingen vänder tillbaka.
Nahum	Nah	34	2	9	Hugg för er av silvret, hugg för er av guldet! Här finns omätliga skatter, dyrbarheter i överflöd!
Nahum	Nah	34	2	10	Allt är skövlat, fördärvat, förött. Hjärtat dras samman och knäna darrar, kroppen skälver, alla ansikten vitnar.
Nahum	Nah	34	2	11	Var är nu lejonkulan där de unga lejonen höll till, där lejonet gick ut och in och ungarna var trygga?
Nahum	Nah	34	2	12	Lejonet rev vad hans ungar behövde, bytet ströp han åt sina honor. Han fyllde sina hålor med rov, sina kulor med rivet byte.
Nahum	Nah	34	2	13	Nu vänder jag mig mot dig, säger Herren Sebaot. Din rikedom skall gå upp i rök, dina unga lejon bli svärdets föda. Allt vad du rövat skall jag utplåna, och jag skall tysta dina sändebud för alltid.
Nahum	Nah	34	3	1	Ve den blodtörstiga staden, rågad med lögn, bräddfull av byte, lysten på nya rov.
Nahum	Nah	34	3	2	Hör piskornas smällar, vagnshjulens dån, jagande hästar, krängande vagnar.
Nahum	Nah	34	3	3	Hästarna stegrar sig, svärden flammar och spjuten blixtrar. Överallt stupade, högar av döda, lik i oändlig mängd, man snavar över lik.
Nahum	Nah	34	3	4	Skökans hejdlösa otukt har vållat detta. Hon var skön och förfaren i trolldom. Hon snärjde folken med sin otukt, alla folkslag med sin häxkonst.
Nahum	Nah	34	3	5	Nu vänder jag mig mot dig, säger Herren Sebaot. Jag drar upp kjolen över ansiktet på dig och visar folken din nakenhet, visar kungarikena din skam.
Nahum	Nah	34	3	6	Jag släpar dig i smutsen, jag lämnar dig åt föraktet, ställer ut dig för allas blickar.
Nahum	Nah	34	3	7	Alla som ser dig vänder dig ryggen. »Nineve är ödelagt«, säger de. »Vem ömkar henne? Finns det någon som ger henne tröst?«
Nahum	Nah	34	3	8	Är du förmer än No Amon, som låg vid Nilen, omgivet av vatten? Floden var dess bålverk, vatten dess mur.
Nahum	Nah	34	3	9	Kush och Egypten gav staden dess väldiga styrka, Put och Libyen var dess stöd.
Nahum	Nah	34	3	10	Men också No Amons folk fördes bort i fångenskap och landsflykt, dess spädbarn krossades i varje gathörn. Man drog lott om dess ädlingar och band dess stormän med kedjor.
Nahum	Nah	34	3	11	Nu är turen kommen till dig att bli drucken och mista sansen. Också du måste söka skydd undan fienden.
Nahum	Nah	34	3	12	Dina fästen är som fikonträd med mogen frukt: skakar man trädet faller det fikon i munnen på den som vill äta.
Nahum	Nah	34	3	13	Ditt krigsfolk är som kvinnor. Landets portar står vidöppna för fienden, dina bommar har förtärts av elden.
Nahum	Nah	34	3	14	Ös upp vatten för belägringen och förstärk dina fästen! Stig ner i leran och trampa den till murbruk, fatta tag i tegelformen!
Nahum	Nah	34	3	15	Elden skall ändå sluka dig och svärdet förgöra dig.
Nahum	Nah	34	3	16	fastän dina köpmän är många, långt fler än himlens stjärnor. De ömsar sitt skinn, gräshoppsynglen, de flyger bort.
Nahum	Nah	34	3	17	Dina ämbetsmän är som gräshoppor, dina skrivare som en gräshoppssvärm. Den slår sig ner på muren i svalkan, men då solen går upp är den borta, ingen vet var den är.
Nahum	Nah	34	3	18	Dina herdar sover, Assyriens konung, dina hövdingar slumrar. Ditt folk har skingrats över bergen, och ingen finns som samlar det.
Nahum	Nah	34	3	19	Det finns ingen bot för din skada, ingen läkedom för ditt sår. Alla som hör vad som hänt dig jublar över ditt elände. Vem drabbades ej av din ständiga grymhet?
Habackuk	Hab	35	1	1	Detta är det budskap som profeten Habackuk mottog i sina syner.
Habackuk	Hab	35	1	2	Hur länge, Herre, skall jag ropa utan att du lyssnar, kalla dig till hjälp mot våldet utan att du griper in?
Habackuk	Hab	35	1	3	Varför låter du mig bevittna ondskan? Hur kan du åse förtrycket? Våld och skövling vart jag ser – tvister blossar upp, split måste jag uthärda.
Habackuk	Hab	35	1	4	Så förlamas lagen, rätten kan inte hållas vid makt, de rättfärdiga är omringade av gudlösa. Så hålls en förvänd rätt vid makt.
Habackuk	Hab	35	1	5	Se er omkring bland folken, och ni skall förstummas av häpnad: i er tid kommer något att ske som ni inte kan tro om det berättas.
Habackuk	Hab	35	1	6	Se, jag bådar upp kaldeerna, det grymma och vilda folket, som drar fram över jordens vidder och tar andras hem i besittning.
Habackuk	Hab	35	1	7	Skrämmande och fruktansvärda är de, rätt och makt tar de sig själva.
Habackuk	Hab	35	1	8	Deras hästar är snabbare än pantrar, vildare än öknens vargar. Deras ryttare spränger fram, deras ryttare kommer flygande fjärran ifrån, som när örnen slår ner på sitt byte.
Habackuk	Hab	35	1	9	Den härjande skaran kommer. Tätt samlade rycker de fram, de hopar fångar som sand.
Habackuk	Hab	35	1	10	De gör narr av kungar, furstar skrattar de åt. De hånler åt alla fästningar, de kastar upp vallar och intar dem.
Habackuk	Hab	35	1	11	Sedan far de vidare som vinden och är borta, dessa som gör sin styrka till gud.
Habackuk	Hab	35	1	12	Du är ju till sedan urtiden, Herre, min Gud, min Helige, du skall aldrig dö. Herre, har du satt dem att skipa rättvisa? Du klippa, har du skapat dem till att straffa?
Habackuk	Hab	35	1	13	Du vars blick är för ren för det onda, du som inte uthärdar våldet – hur kan du åse de svekfullas dåd, tiga när de onda slukar dem som har rätt?
Habackuk	Hab	35	1	14	Du har låtit människor bli som havets fiskar, den myllrande skaran utan härskare.
Habackuk	Hab	35	1	15	De onda drar upp dem alla med krok, halar in dem med sina garn, samlar dem i sina nät. Därför gläds de och jublar,
Habackuk	Hab	35	1	16	därför offrar de åt sina garn och tänder offereld åt sina nät, som låter dem leva i överflöd och ger dem den rika födan.
Habackuk	Hab	35	1	17	Skall de få fortsätta att dra sina svärd och slakta folken utan förskoning?
Habackuk	Hab	35	2	1	Jag skall ställa mig på vakt, gå till min post och spana. Jag vill se vad han skall säga till mig, vilket svar jag får på min klagan.
Habackuk	Hab	35	2	2	Herren svarade mig:
Habackuk	Hab	35	2	3	ty synen vittnar om den bestämda tiden, den talar om slutet, den slår inte fel. Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte.
Habackuk	Hab	35	2	4	Se, den falske far bort med vinden, men troheten räddar den rättfärdiges liv.
Habackuk	Hab	35	2	5	Ja, rikedom är bedräglig, den övermodige mannen skall inte nå sitt mål. Han spärrar upp gapet som dödsriket, han är omättlig som döden och samlar alla folk hos sig, lägger under sig alla folkslag.
Habackuk	Hab	35	2	6	Till sist blir han ändå en visa för alla, ett mål för pikar och glåpord.
Habackuk	Hab	35	2	7	Plötsligt skall de skuldsatta resa sig, de skall vakna och få dig att darra, och du blir själv deras byte.
Habackuk	Hab	35	2	8	Du som har plundrat så många folk skall bli plundrad av alla de andra till straff för det blod du utgjutit, för ditt våld mot länder och städer och mot alla som bor i dem.
Habackuk	Hab	35	2	9	Ve dig som fyller ditt hus med rövat gods och bygger ditt näste högt över marken för att rädda dig undan olyckan!
Habackuk	Hab	35	2	10	Dina planer drar skam över ditt hus. Du har förintat många folk och förverkat ditt eget liv.
Habackuk	Hab	35	2	11	Stenarna skall ropa ur muren, och stockarna i bjälklaget skall svara.
Habackuk	Hab	35	2	12	Ve dig som bygger städer med mord och lägger deras grund med brott!
Habackuk	Hab	35	2	13	Herren Sebaot har ju sagt: Folkens mödor blir eldens rov, deras slit mynnar ut i intet.
Habackuk	Hab	35	2	14	Kunskap om Herrens härlighet skall uppfylla hela jorden, liksom havet är fyllt av vatten.
Habackuk	Hab	35	2	15	Ve dig som ger en broder att dricka och blandar i en drog och berusar honom för att få se honom naken!
Habackuk	Hab	35	2	16	Du har vältrat dig i ärelös skam – drick också du, tills du blottar din oomskurna lem. Nu får du smaka bägaren som Herren räcker dig. Dynga skall täcka din prakt.
Habackuk	Hab	35	2	17	Du skall skövlas som Libanons skog, hetsas och förgöras som djuren till straff för det blod du utgjutit, för ditt våld mot länder och städer och mot alla som bor i dem.
Habackuk	Hab	35	2	18	Vad är det för nytta med gudabilder eftersom hantverkaren vill göra dem, dessa gjutna bilder, falska vägledare, eftersom hantverkaren tror på dem och tillverkar gudar som tiger?
Habackuk	Hab	35	2	19	Ve dig som säger till träbiten: »Vakna!« och till stumma stenen: »Stig upp!« Kan den vägleda dig? Den är överdragen med guld och silver, men det finns ingen ande i den.
Habackuk	Hab	35	2	20	Men Herren är i sitt heliga tempel. Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuk	Hab	35	3	1	En bön av profeten Habackuk.
Habackuk	Hab	35	3	2	Herre, jag har hört om dina gärningar, jag har sett dina verk, Herre. Förnya dem i denna tid, ge dig till känna i denna tid, minns i dess oro din barmhärtighet.
Habackuk	Hab	35	3	3	Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Himlen är uppfylld av hans prakt, jorden är full av lovsång till honom.
Habackuk	Hab	35	3	4	Glansen är som solens ljus, som fått sina strålar av honom, hans makt är dold i den.
Habackuk	Hab	35	3	5	Framför honom går pesten, farsot följer i hans spår.
Habackuk	Hab	35	3	6	Han träder fram – och jorden skälver. En blick – och folken darrar. Urtidens berg rämnar, uråldriga höjder sjunker samman. Han går fram på urtidens vägar.
Habackuk	Hab	35	3	7	Jag ser ofärden drabba Kushans tält, och Midjans hyddor skakas.
Habackuk	Hab	35	3	8	Vredgas Herren på floderna? Rasar din vrede mot floderna eller din harm mot havet då du drar fram med dina hästar, med dina segrande vagnar?
Habackuk	Hab	35	3	9	Du gör din båge redo, du lägger pil efter pil på strängen. Marken klyvs av strömmar,
Habackuk	Hab	35	3	10	bergen bävar vid din åsyn. Regn forsar ur molnen, havsdjupet dånar. Solen glömmer att gå upp
Habackuk	Hab	35	3	11	och månen stannar i sin boning för skenet av dina vinande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.
Habackuk	Hab	35	3	12	I raseri går du fram över jorden och tröskar folken i vrede.
Habackuk	Hab	35	3	13	Du drar ut till ditt folks räddning, drar ut för att rädda din smorde. Du knäcker taket på den gudlöses hus och blottar dess grund ända till klippan.
Habackuk	Hab	35	3	14	Med pilar genomborrar du hans härförares huvuden när de övermodigt stormar fram och vill skingra oss, som för att släpa undan och sluka den svage.
Habackuk	Hab	35	3	15	Du driver fram dina hästar över havet, och de väldiga vattnen brusar.
Habackuk	Hab	35	3	16	Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar, benen i min kropp löses upp, och jag går med vacklande steg. Jag väntar på att olyckans dag skall randas för det folk som angriper oss.
Habackuk	Hab	35	3	17	Fikonträdet knoppas inte, vinstocken bär ingen frukt. Olivskörden slår fel, fälten ger ingen gröda. Fåren är borta ur fållan, hägnen är tomma på kor.
Habackuk	Hab	35	3	18	Men jag vill jubla över Herren, glädja mig över Gud, min räddare.
Habackuk	Hab	35	3	19	Herren, min härskare, är min styrka. Han gör mig snabbfotad som gasellen, och jag kan löpa över bergen.
Sefanja	Sef	36	1	1	Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, på den tid då Josia, Amons son, var kung över Juda.
Sefanja	Sef	36	1	2	Allt skall jag utplåna från jordens yta, säger Herren.
Sefanja	Sef	36	1	3	Jag skall utplåna människor och djur, himlens fåglar och havets fiskar. Jag skall bringa de onda på fall och utrota människorna från jorden, säger Herren.
Sefanja	Sef	36	1	4	Jag skall lyfta min hand mot Juda och mot alla som bor i Jerusalem. Där skall jag utrota Baals sista anhängare, ingen skall minnas hans präster, avgudatjänarna.
Sefanja	Sef	36	1	5	Jag skall utrota dem som knäfaller på taken för att tillbe himlens här och dem som knäfaller för Herren men svär vid Milkom
Sefanja	Sef	36	1	6	och dem som vänt sig bort från Herren, inte söker Herren och inte frågar honom till råds.
Sefanja	Sef	36	1	7	Var stilla inför Herren Gud, ty Herrens dag är nära. Han har förberett en offerfest och renat sina gäster.
Sefanja	Sef	36	1	8	På dagen för Herrens offerfest skall jag straffa stormän och prinsar och alla som klär sig i utländsk dräkt.
Sefanja	Sef	36	1	9	Den dagen skall jag straffa alla som hoppar över tempeltröskeln och som fyller sin herres hus med våld och svek.
Sefanja	Sef	36	1	10	Den dagen, säger Herren, skall man höra rop från Fiskporten, klagan från Nya staden, mäktigt dån från höjderna.
Sefanja	Sef	36	1	11	Klaga och gråt, ni som bor i Morteln: det är slut med krämarhopen, med alla som väger upp silver.
Sefanja	Sef	36	1	12	När den tiden kommer skall jag leta igenom Jerusalem med ljus och lykta. Jag skall straffa dem som sitter där dästa av vin, dessa som tänker: »Herren gör ingenting, gott eller ont.«
Sefanja	Sef	36	1	13	Deras egendom skall skövlas, deras hus läggas öde. De skall bygga hus men aldrig bo i dem, anlägga vingårdar men aldrig dricka vinet.
Sefanja	Sef	36	1	14	Herrens stora dag är nära, den är nära, och den kommer snabbt. Bitter blir jämmern på Herrens dag, då klagar hjälten högt.
Sefanja	Sef	36	1	15	Den dagen är vredens dag, betryckets och våndans dag, förödelsens dag och ödslighetens, mörkrets och molnens dag, töcknets och dunklets dag.
Sefanja	Sef	36	1	16	En dag med hornstötar och härskrin mot befästa städer och höga torn.
Sefanja	Sef	36	1	17	Jag skall ansätta människorna så att de vacklar omkring som blinda, ty de har syndat mot Herren. Deras blod skall tömmas ut som avfall, deras inälvor som dynga.
Sefanja	Sef	36	1	18	Deras silver och guld kan inte rädda dem på Herrens vredes dag. Hela jorden skall förtäras av hans lidelses eld. Han skall förinta dem som bor på jorden, i skräck skall de förgås.
Sefanja	Sef	36	2	1	Samlas, kom samman, du skamlösa folk,
Sefanja	Sef	36	2	2	innan stunden är inne – som agnar blåser dagarna förbi – innan Herrens glödande vrede drabbar er, innan Herrens vredes dag drabbar er.
Sefanja	Sef	36	2	3	Sök Herren, alla ödmjuka i landet som handlar efter hans bud. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Kanske skall ni då få skydd på Herrens vredes dag.
Sefanja	Sef	36	2	4	Gaza skall bli övergivet och Ashkelon en ödemark, Ashdods folk skall förjagas mitt på dagen och Ekron ryckas upp med roten.
Sefanja	Sef	36	2	5	Ve er, ni som bor i kustlandet, ve er, kereteer! Herren riktar sitt ord mot er: Kanaan, du filisteernas land, jag skall låta dig gå under med alla dina invånare.
Sefanja	Sef	36	2	6	Kustlandet skall bli till betesmark, till ängar för herdarna och fållor för getter och får.
Sefanja	Sef	36	2	7	Området skall tillfalla dem som ännu är kvar av Judas stam. Vid havet skall de föra djuren i vall och om aftonen låta dem vila i Ashkelons hus, ty Herren, deras Gud, tar sig an dem, och han skall vända deras öde.
Sefanja	Sef	36	2	8	Jag har hört smädelserna från Moab och ammoniternas hån då de skymfat mitt folk och kränkt deras land.
Sefanja	Sef	36	2	9	Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud: Moab skall dela Sodoms öde och ammoniterna Gomorras – att bli ett nässelsnår, en saltgrop, en ödemark för alla tider. Återstoden av mitt folk skall plundra dem, de som finns kvar skall ta dem i besittning.
Sefanja	Sef	36	2	10	Det är lönen för deras högmod, för att de kränkt och smädat Herren Sebaots folk.
Sefanja	Sef	36	2	11	Herren skall sätta skräck i dem. Inför honom krymper alla jordens gudar. De som bor i fjärran kustländer skall falla ner för honom, var och en på sin ort.
Sefanja	Sef	36	2	12	Också ni, kushiter! De skall genomborras av mitt svärd.
Sefanja	Sef	36	2	13	Herren skall lyfta sin hand mot landet i norr och ödelägga Assyrien. Han skall göra Nineve till en ödemark, torr som en öken.
Sefanja	Sef	36	2	14	I staden skall hjordar vila, alla slags vilda djur. Pelikan och rördrom skall övernatta på pelarkrönen. Hör, ugglan ropar i fönstret och korpen kraxar på tröskeln.
Sefanja	Sef	36	2	15	Detta är den glada staden, som tronade så säker och tänkte om sig själv: »Ingen är som jag!« Så öde den har blivit, ett tillhåll för vilda djur. Var och en som går förbi visslar och pekar finger.
Sefanja	Sef	36	3	1	Ve den trotsiga, befläckade staden, förtryckets stad.
Sefanja	Sef	36	3	2	Den har inte lyssnat och inte tagit varning. Den förtröstar inte på Herren och tyr sig inte till sin Gud.
Sefanja	Sef	36	3	3	Dess styresmän är som rytande lejon, dess domare som vargar – inte ett ben lämnar de kvar till morgonen.
Sefanja	Sef	36	3	4	Dess profeter är stora i orden och fulla av svek. Dess präster kränker det heliga och gör våld på Herrens lag.
Sefanja	Sef	36	3	5	Herren, den rättfärdige, är mitt ibland dem – han gör aldrig orätt. Var morgon fäller han sin dom, den uteblir ej då dagen gryr. Men syndaren har ingen skam i sig.
Sefanja	Sef	36	3	6	Folkslag har jag utrotat, deras borgar ligger i ruiner. Jag har lagt gatorna öde, där färdas ingen, städerna är förhärjade och tömda på folk, ingen bor där längre.
Sefanja	Sef	36	3	7	Jag sade: »Du skall frukta mig och ta varning, inte längre blunda för mitt hot.« Men allt ivrigare blev de i sin brottsliga framfart.
Sefanja	Sef	36	3	8	Vänta därför, säger Herren, tills jag träder fram och vittnar mot dem. Jag har beslutat att kalla samman folk och riken för att tömma min vrede över dem, all min glödande harm. Ty hela jorden skall förtäras av min lidelses eld.
Sefanja	Sef	36	3	9	Då skall jag förvandla folken, så att de alla talar med rena läppar, åkallar Herrens namn och tjänar honom skuldra vid skuldra.
Sefanja	Sef	36	3	10	Från andra sidan floderna i Kush skall man frambära offer till mig.
Sefanja	Sef	36	3	11	Den dagen skall du slippa skammen för alla synder du begått mot mig. Då skall jag befria dig från de stolta och högmodiga. Du skall inte längre förhäva dig här på mitt heliga berg.
Sefanja	Sef	36	3	12	Jag skall lämna kvar hos dig en arm och ödmjuk skara. Herrens namn skall bli deras tillflykt.
Sefanja	Sef	36	3	13	De som då är kvar av Israel skall aldrig göra orätt och aldrig uttala en lögn, falska ord skall aldrig komma ur deras mun. Den hjorden skall beta och vila tryggt utan att skrämmas av någon.
Sefanja	Sef	36	3	14	Jubla, dotter Sion, ropa ut din glädje, Israel! Gläd dig, dotter Jerusalem, fröjda dig av hela ditt hjärta!
Sefanja	Sef	36	3	15	Herren har upphävt domen över dig och undanröjt dina fiender. Herren, Israels konung, bor hos dig. Du har ingenting mer att frukta.
Sefanja	Sef	36	3	16	Den dagen skall Jerusalem få höra: »Sion, var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod.
Sefanja	Sef	36	3	17	Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.« Högt skall de fröjda sig över dig,
Sefanja	Sef	36	3	18	de som sörjer, fjärran från tempelfesterna. Jag befriar dig i dag från den skam som du fått bära.
Sefanja	Sef	36	3	19	Och se, när den tiden kommer skall jag ta itu med dina plågoandar. Jag skall hjälpa dem som vacklar och samla dem som skingrats. Jag skall göra dem ärade och ryktbara överallt där de lidit smälek.
Sefanja	Sef	36	3	20	När den tiden kommer skall jag föra er hem, då skall jag kalla er samman. Jag skall göra er ryktbara och ärade bland alla jordens folk då jag vänder ert öde inför era ögon, säger Herren.
Haggaj	Hagg	37	1	1	Under kung Dareios andra regeringsår, på första dagen i sjätte månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggaj till ståthållaren i Juda, Serubbabel, Shealtiels son, och till översteprästen Josua, Josadaks son:
Haggaj	Hagg	37	1	2	Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger att tiden inte är inne att bygga upp Herrens hus. 
Haggaj	Hagg	37	1	3	Därför har Herrens ord kommit genom profeten Haggaj: 
Haggaj	Hagg	37	1	4	Hur kan tiden vara inne för er själva att sitta i era panelprydda hus, medan detta hus ligger i ruiner? 
Haggaj	Hagg	37	1	5	Nu säger Herren Sebaot: Tänk på hur ni har det!
Haggaj	Hagg	37	1	6	Ni sår mycket men skördar litet. Ni äter utan att bli mätta. Ni dricker utan att bli glada. Ni klär er utan att bli varma. Daglönaren stoppar lönen i en börs med hål.
Haggaj	Hagg	37	1	7	Så säger Herren Sebaot: Tänk på hur ni har det! 
Haggaj	Hagg	37	1	8	Gå upp i bergen och skaffa virke, bygg upp mitt hus! Då skall jag se på det med välvilja och uppenbara min härlighet, säger Herren. 
Haggaj	Hagg	37	1	9	Ni strävar efter mycket men får litet. Skörden ni bärgar blåser jag på. Varför? säger Herren Sebaot. Därför att mitt hus ligger i ruiner, medan ni har brått med era egna.
Haggaj	Hagg	37	1	10	Därför håller himlen tillbaka sin dagg, och jorden håller tillbaka sin gröda.
Haggaj	Hagg	37	1	11	Jag har manat fram torka över jord och berg, över säd och vin och olja, över allt som marken ger, över människor och djur, över allt ni mödat er med.
Haggaj	Hagg	37	1	12	Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och hela den rest som fanns kvar av folket lyssnade till Herren, sin Gud, till det som profeten Haggaj sade på uppdrag av Herren, deras Gud. Folket böjde sig i fruktan för Herren. 
Haggaj	Hagg	37	1	13	Herrens sändebud Haggaj framförde då Herrens budskap till folket: Jag är med er, säger Herren.
Haggaj	Hagg	37	1	14	Drivna av Herren slöt de alla upp, ståthållaren i Juda, Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och hela den rest som fanns kvar av folket. De började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus
Haggaj	Hagg	37	2	1	den tjugofjärde dagen i sjätte månaden.Det nya templet Under kung Dareios andra regeringsår, 
Haggaj	Hagg	37	2	2	på tjugoförsta dagen i sjunde månaden, kom Herrens ord genom profeten Haggaj:
Haggaj	Hagg	37	2	3	Fråga ståthållaren i Juda, Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och den rest som finns kvar av folket: 
Haggaj	Hagg	37	2	4	Finns det ännu någon bland er som såg detta hus i dess forna härlighet? Vad ser ni nu? Ingenting, eller hur? 
Haggaj	Hagg	37	2	5	Fatta mod, Serubbabel! säger Herren. Mod, överstepräst Josua, Josadaks son! Mod, allt folk i landet! säger Herren. Till verket! Jag är med er, säger Herren Sebaot – 
Haggaj	Hagg	37	2	6	det löftet gav jag er när ni drog ut ur Egypten – och min ande finns hos er. Var inte rädda. 
Haggaj	Hagg	37	2	7	Ty så säger Herren Sebaot:
Haggaj	Hagg	37	2	8	Jag skall skaka om alla folk, de skall komma hit med sina dyrbarheter, jag skall skänka härlighet åt detta hus, säger Herren Sebaot.
Haggaj	Hagg	37	2	9	Mitt är silvret, mitt är guldet. Så talar Herren Sebaot.
Haggaj	Hagg	37	2	10	Härligheten hos detta hus skall bli större än den förut var, säger Herren Sebaot. På denna plats skall jag ge er fred och välgång. Så talar Herren Sebaot.
Haggaj	Hagg	37	2	11	Den tjugofjärde dagen i nionde månaden av Dareios andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Haggaj:
Haggaj	Hagg	37	2	12	Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna vad som gäller i detta fall: 
Haggaj	Hagg	37	2	13	Om någon bär heligt kött i mantelfliken och fliken kommer i beröring med bröd, kokt mat, vin, olja eller annan föda, blir detta heligt då? Prästerna svarade: Nej.
Haggaj	Hagg	37	2	14	Sedan frågade Haggaj: Om någon som blivit oren genom en död kropp kommer i beröring med sådant, blir det orent då? Prästerna svarade: Ja, det blir orent.
Haggaj	Hagg	37	2	15	Då sade Haggaj:
Haggaj	Hagg	37	2	16	Tänk på hur det blir, från och med i dag! Innan ni började foga sten till sten i Herrens tempel, 
Haggaj	Hagg	37	2	17	hur hade ni det då? I en kornbinge som rymde tjugo mått fann man bara tio. I en vinpress som rymde femtio mått fick man bara upp tjugo ur karet.
Haggaj	Hagg	37	2	18	Jag lät er säd drabbas av rost och sot, jag sände hagel över allt ni arbetat med, men ni ville inte hålla er till mig, säger Herren.
Haggaj	Hagg	37	2	19	Tänk på hur det blir, från och med i dag, den tjugofjärde i nionde månaden, den dag då grunden till Herrens tempel har blivit lagd. Tänk efter! 
Haggaj	Hagg	37	2	20	Visst, utsädet ligger kvar på logen, och vinstocken, fikonträdet, granatäppelträdet och olivträdet bär ännu ingen frukt. Men från denna dag skall jag skänka välsignelse.
Haggaj	Hagg	37	2	21	För andra gången denna den tjugofjärde dagen i månaden kom Herrens ord till Haggaj:
Haggaj	Hagg	37	2	22	Säg till Serubbabel, ståthållaren i Juda:
Haggaj	Hagg	37	2	23	Jag skall välta kungarikens troner, jag skall förinta främmande rikens makt. Jag skall välta stridsvagnar och manskap, hästar skall falla, ryttare falla, den ene för den andres svärd.
Haggaj	Hagg	37	2	24	Den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag ta dig, Serubbabel, Shealtiels son, min tjänare, säger Herren, och göra dig till min sigillring. Dig har jag utvalt, säger Herren Sebaot.
Sakarja	Sak	38	1	1	I åttonde månaden av Dareios andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo:
Sakarja	Sak	38	1	2	Herren vredgades på era fäder. 
Sakarja	Sak	38	1	3	Tala till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig – så lyder hans ord – då skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot. 
Sakarja	Sak	38	1	4	Gör inte som era fäder. De hörde de tidigare profeterna förkunna: »Så säger Herren Sebaot: Vänd om från era onda vägar och onda gärningar.« Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. 
Sakarja	Sak	38	1	5	Var är nu era fäder? Och profeterna, levde de i evighet? 
Sakarja	Sak	38	1	6	Mina ord och mina beslut, som jag befallde mina tjänare profeterna att förkunna, de drabbade ju era fäder. Då vände de om och sade: »Herren Sebaot hade beslutat att handla så med oss som vårt liv och våra gärningar förtjänade, och det har han också gjort.«
Sakarja	Sak	38	1	7	På tjugofjärde dagen i elfte månaden, dvs. månaden shevat, av Dareios andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo:
Sakarja	Sak	38	1	8	Jag hade en syn i natt. En man på en röd häst hade stannat bland myrtenträden i skuggan, och bakom honom stod röda, bruna och vita hästar. 
Sakarja	Sak	38	1	9	Jag frågade: »Vad betyder dessa, herre?« Då svarade ängeln som talade med mig: »Det skall du få veta.« 
Sakarja	Sak	38	1	10	Och mannen som hade stannat bland myrtenträden sade: »De är utsända av Herren för att färdas över jorden.« 
Sakarja	Sak	38	1	11	Och de sade till Herrens ängel som stod bland myrtenträden: »Vi har färdats över jorden, men allt är lugnt och stilla.« 
Sakarja	Sak	38	1	12	Herrens ängel sade: »Herre Sebaot, hur länge skall du dröja med att förbarma dig över Jerusalem och Judas städer? I sjuttio år har du varit vred på dem.« 
Sakarja	Sak	38	1	13	Då gav Herren goda och tröstande ord till svar åt ängeln som talade med mig. 
Sakarja	Sak	38	1	14	Och ängeln som talade med mig befallde mig att ropa:
Sakarja	Sak	38	1	15	Häftigt vredgas jag på de självsäkra folken: min vrede var måttlig, men de överdrev straffet.
Sakarja	Sak	38	1	16	Därför säger Herren: I barmhärtighet kommer jag åter till Jerusalem. Mitt hus skall byggas där, säger Herren Sebaot, mätsnöret skall spännas i Jerusalem.
Sakarja	Sak	38	1	17	Ropa på nytt: Så säger Herren Sebaot: Än en gång skall mina städer flöda över av det goda. Än en gång skall Herren trösta Sion, än en gång utvälja Jerusalem.
Sakarja	Sak	38	1	18	Jag lyfte blicken och fick se fyra horn. 
Sakarja	Sak	38	1	19	Jag frågade ängeln som talade med mig: »Vad betyder dessa?« Han svarade: »Dessa horn har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.« 
Sakarja	Sak	38	1	20	Herren lät mig se fyra smeder. 
Sakarja	Sak	38	1	21	Jag frågade ängeln: »Vad skall de göra?« Han svarade: »Dessa horn har skingrat Juda och gjort alla modlösa. Men nu har de fyra kommit för att vässa yxorna och hugga hornen av de folk som höjde sina horn mot Juda för att skingra folket.«
Sakarja	Sak	38	2	1	Jag lyfte blicken och fick se en man med ett mätsnöre i handen. 
Sakarja	Sak	38	2	2	Jag frågade honom: »Vart är du på väg?« och han svarade: »För att mäta upp Jerusalem och se hur långt och brett det skall bli.« 
Sakarja	Sak	38	2	3	Då kom den ängel som talade med mig, och en annan ängel gick honom till mötes 
Sakarja	Sak	38	2	4	och sade: »Skynda dig och säg till den unge mannen där:
Sakarja	Sak	38	2	5	Jag skall själv vara en mur av eld runt staden, säger Herren, och visa min härlighet där inne.«
Sakarja	Sak	38	2	6	Bryt upp, bryt upp! säger Herren. Fly från landet i norr! I alla väderstreck har jag skingrat er, säger Herren.
Sakarja	Sak	38	2	7	Bryt upp och rädda dig, Sion, du som bor i Babylon!
Sakarja	Sak	38	2	8	Ty så säger Herren Sebaot om de folk som plundrat er: Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten.
Sakarja	Sak	38	2	9	Ja, jag lyfter min hand mot dem, de skall bli sina slavars byte. Då skall ni inse att Herren Sebaot har sänt mig.
Sakarja	Sak	38	2	10	Gläd dig och jubla, dotter Sion! Se, jag kommer och tar min boning hos dig, säger Herren.
Sakarja	Sak	38	2	11	Många folk skall den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk. Jag tar min boning hos dig. Då skall du inse att Herren Sebaot har sänt mig till dig.
Sakarja	Sak	38	2	12	Herren skall ta Juda i besittning som sin del av den heliga marken. Än en gång utväljer han Jerusalem.
Sakarja	Sak	38	2	13	Var stilla inför Herren, allt levande, han bryter upp från sin heliga boning.
Sakarja	Sak	38	3	1	Herren lät mig se Josua, översteprästen, där han stod inför Herrens ängel. På hans högra sida stod Anklagaren, beredd att anklaga honom. 
Sakarja	Sak	38	3	2	Herrens ängel sade till Anklagaren: »Herren skall tillrättavisa dig, Anklagare, ja, han som har utvalt Jerusalem skall tillrättavisa dig. Är inte denne man en brand ryckt ur elden?« 
Sakarja	Sak	38	3	3	Josua bar smutsiga kläder där han stod framför ängeln, 
Sakarja	Sak	38	3	4	och ängeln befallde sina tjänare: »Ta av honom de smutsiga kläderna!« Och han sade till Josua: »Jag befriar dig från din skuld, och du skall kläs i högtidsdräkt.« 
Sakarja	Sak	38	3	5	Sedan befallde han: »Sätt på honom en ren turban!« Och de satte på honom en ren turban och klädde honom, medan Herrens ängel stod bredvid. 
Sakarja	Sak	38	3	6	Och detta är vad Herrens ängel försäkrade Josua:
Sakarja	Sak	38	3	7	Så säger Herren Sebaot: Om du vandrar mina vägar och håller mina bud skall du råda över mitt hus och vaka över mina tempelgårdar. Jag skall ge dig tillträde till den krets som tjänar mig här.
Sakarja	Sak	38	3	8	Lyssna, Josua, överstepräst, du och dina ämbetsbröder som sitter framför dig – dessa män är ett tecken: Se, jag skall låta Telningen, min tjänare, komma. 
Sakarja	Sak	38	3	9	På stenen där, som jag har lagt framför Josua, på denna enda sten med sju ögon ristar jag en inskrift, säger Herren Sebaot. Jag skall utplåna landets skuld på en enda dag. 
Sakarja	Sak	38	3	10	Den dagen, säger Herren Sebaot, skall ni bjuda varandra till fest under vinrankor och fikonträd.
Sakarja	Sak	38	4	1	Ängeln som talade med mig kom tillbaka och väckte mig som när man väcker någon ur sömnen. 
Sakarja	Sak	38	4	2	Han frågade: »Vad ser du?« och jag svarade: »Jag ser ett lampställ, helt av guld, med en skål ovanpå; där sitter också sju lampor, och varje lampa därovanpå har sju pipar. 
Sakarja	Sak	38	4	3	Två olivträd står bredvid, ett till höger om skålen och ett till vänster.«
Sakarja	Sak	38	4	4	Jag frågade ängeln som talade med mig: »Vad betyder detta, herre?« 
Sakarja	Sak	38	4	5	Han frågade: »Förstår du inte vad det betyder?« – »Nej, herre«, svarade jag. 
Sakarja	Sak	38	4	6a	Då sade han: 
Sakarja	Sak	38	4	10b	»De sju är Herrens ögon som överblickar hela jorden.« 
Sakarja	Sak	38	4	11	Jag frågade honom: »Vad betyder de båda olivträden till höger och till vänster om lampstället?« 
Sakarja	Sak	38	4	12	Och jag frågade honom vidare: »Vad betyder de båda olivkvistarna som leder ner den gyllene oljan genom de två gyllene rören?« – 
Sakarja	Sak	38	4	13	»Förstår du inte vad de betyder?« frågade han. »Nej, herre«, svarade jag. 
Sakarja	Sak	38	4	14	Då sade han: »Det är de båda smorda som står inför hela världens herre.«
Sakarja	Sak	38	4	6b	Detta är Herrens ord till Serubbabel:
Sakarja	Sak	38	4	7	Vem du än är, du stora berg – inför Serubbabel skall du bli till slät mark. Han skall föra fram slutstenen medan man ropar: »Nåd och välsignelse!« 
Sakarja	Sak	38	4	8	Herrens ord kom till mig: 
Sakarja	Sak	38	4	9	»Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus, hans händer skall också fullborda det.« Då skall ni inse att det är Herren Sebaot som har sänt mig till er! 
Sakarja	Sak	38	4	10a	De som föraktade den dag då den blygsamma början skedde, de skall glädjas då de ser den utvalda stenen i Serubbabels hand.
Sakarja	Sak	38	5	1	När jag på nytt lyfte blicken fick jag se en flygande bokrulle. 
Sakarja	Sak	38	5	2	Ängeln frågade: »Vad ser du?« Jag svarade: »Jag ser en flygande bokrulle, tio meter lång och fem meter bred.« 
Sakarja	Sak	38	5	3	Då sade han: »Det är förbannelsen som går ut över hela landet. Alltför länge har tjuven och menedaren varit utan straff. 
Sakarja	Sak	38	5	4	Nu har jag låtit förbannelsen gå ut, säger Herren Sebaot, för att den skall tränga in hos den som stjäl och hos den som svär falskt vid mitt namn. Den skall bli kvar i deras hus och rasera allt, både trävirke och sten.«
Sakarja	Sak	38	5	5	Ängeln som talade med mig gick nu fram och sade till mig: »Lyft blicken och se vad som kommer.« – 
Sakarja	Sak	38	5	6	»Vad är det?« frågade jag, och han svarade: »Det är en sädestunna.« Han fortsatte: »Detta är den skuld som finns i landet.«
Sakarja	Sak	38	5	7	Nu lyftes ett runt blylock, och inne i sädestunnan satt en kvinna. 
Sakarja	Sak	38	5	8	»Detta är ondskan«, sade han och knuffade henne tillbaka i sädestunnan. Och så lade han på blyskivan. 
Sakarja	Sak	38	5	9	Sedan lyfte jag blicken och såg två kvinnor komma, och vinden fyllde deras vingar, och deras vingar var som hägervingar. De lyfte upp sädestunnan mellan jord och himmel. 
Sakarja	Sak	38	5	10	»Vart för de tunnan?« frågade jag ängeln som talade med mig. 
Sakarja	Sak	38	5	11	Han svarade: »Till Shinar, för att bygga ett tempel åt kvinnan. När det är färdigt skall hon ställas upp på sin plats.«
Sakarja	Sak	38	6	1	När jag på nytt lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 
Sakarja	Sak	38	6	2	Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, 
Sakarja	Sak	38	6	3	den tredje av vita och den fjärde av fläckiga hästar, idel starka hästar. 
Sakarja	Sak	38	6	4	Jag frågade ängeln som talade med mig: »Vad betyder de, herre?« 
Sakarja	Sak	38	6	5	Ängeln svarade: »De är himlens fyra vindar som drar ut efter att ha stått inför hela världens herre. 
Sakarja	Sak	38	6	6	Vagnen med de röda hästarna drar ut mot landet i öster, de svarta hästarna mot landet i norr, de vita mot landet i väster och de fläckiga mot landet i söder.«
Sakarja	Sak	38	6	7	Och de starka hästarna kom fram, ivriga att färdas över jorden. Han sade: »Far bort över jorden!« Och när de hade dragit ut över jorden 
Sakarja	Sak	38	6	8	ropade han på mig: »Se hur de som drar ut mot landet i norr tömmer min vrede över det.«
Sakarja	Sak	38	6	9	Herrens ord kom till mig:
Sakarja	Sak	38	6	10	Ta emot gåvorna från de deporterade, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Du skall söka upp det hus som tillhör Josia, Sefanjas son; dit har de kommit från Babylonien. 
Sakarja	Sak	38	6	11	Där skall du hämta silver och guld och låta göra en krona och sätta den på översteprästen Josua, Josadaks son. 
Sakarja	Sak	38	6	12	Säg till honom: Så säger Herren: Här är han vars namn är Telningen. Där han står skall det spira, och han skall bygga Herrens tempel. 
Sakarja	Sak	38	6	13	Ja, han skall bygga Herrens tempel, få kungavärdighet och sitta som härskare på sin tron. En präst skall dela tronen med honom, och mellan dem skall full enighet råda. 
Sakarja	Sak	38	6	14	Kronan skall vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Josia, Sefanjas son.
Sakarja	Sak	38	6	15	Människor skall komma från fjärran för att vara med och bygga Herrens hus. Då skall ni inse att det är Herren Sebaot som har sänt mig till er. Detta skall ske om ni verkligen lyssnar på Herrens, er Guds, röst.
Sakarja	Sak	38	7	1	Under kung Dareios fjärde regeringsår, på fjärde dagen i nionde månaden, kislev, kom Herrens ord till Sakarja. 
Sakarja	Sak	38	7	2	Betel Sareser skickade Regem Melek och hans män för att beveka Herren 
Sakarja	Sak	38	7	3	och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna: »Skall jag gråta och fasta i den femte månaden, som jag har gjort i många år?« 
Sakarja	Sak	38	7	4	Då kom Herren Sebaots ord till mig:
Sakarja	Sak	38	7	5	Fråga folket i landet och prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för min skull ni hållit fasta? 
Sakarja	Sak	38	7	6	När ni äter och dricker, är det inte för er egen skull ni gör det? 
Sakarja	Sak	38	7	7	Har ni glömt vad Herren förkunnade genom de tidigare profeterna, då Jerusalem ännu var befolkat och tryggt med städerna runt omkring sig, och då Negev och Låglandet var bebodda?
Sakarja	Sak	38	7	8	Åter kom Herrens ord till Sakarja:
Sakarja	Sak	38	7	9	Så har Herren Sebaot sagt: »Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! 
Sakarja	Sak	38	7	10	Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.« 
Sakarja	Sak	38	7	11	Men de vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. 
Sakarja	Sak	38	7	12	Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med sin ande genom de tidigare profeterna. Då drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede. 
Sakarja	Sak	38	7	13	De ville inte höra då han ropade, och därför sade han: »Då vill inte heller jag höra när de ropar. 
Sakarja	Sak	38	7	14	Jag låter dem virvla med vinden, bort till folk som de inte känner.« Landet lades öde bakom dem, ingen färdades där. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.
Sakarja	Sak	38	8	1	Åter kom Herren Sebaots ord:
Sakarja	Sak	38	8	2	Så säger Herren Sebaot: Stark är min lidelse för Sion, jag ivrar för henne i mäktig vrede.
Sakarja	Sak	38	8	3	Så säger Herren: Jag vänder åter till Sion, jag vill bo i Jerusalem. Jerusalem skall kallas Den trogna staden och Herren Sebaots berg Det heliga berget.
Sakarja	Sak	38	8	4	Så säger Herren Sebaot: Åter skall gamla män och kvinnor sitta på torgen i Jerusalem, alla med käpp i handen, så gamla är de.
Sakarja	Sak	38	8	5	Stadens gator och torg skall fyllas av lekande barn.
Sakarja	Sak	38	8	6	Så säger Herren Sebaot: Om de som är kvar av folket tror att detta är omöjligt i kommande dagar, är det därför omöjligt för mig? frågar Herren Sebaot.
Sakarja	Sak	38	8	7	Så säger Herren Sebaot: Jag skall rädda mitt folk ut ur österns länder och västerns.
Sakarja	Sak	38	8	8	Jag skall hämta dem hit och låta dem bo i Jerusalem. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud i trohet och rättfärdighet.
Sakarja	Sak	38	8	9	Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i denna tid hör vad de profeter sade som verkade den gången grundstenarna lades till Herren Sebaots hus, till templet, som skulle byggas på nytt. 
Sakarja	Sak	38	8	10	Ty före denna tid var människornas arbete lönlöst och djurens möda förgäves. Alla och envar levde otrygga för fienden, och jag släppte människorna lösa mot varandra. 
Sakarja	Sak	38	8	11	Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som i gångna tider, säger Herren Sebaot. 
Sakarja	Sak	38	8	12	Nu skall årsväxten frodas, vinstocken skall ge sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Allt detta skall jag skänka åt dem som är kvar av folket. 
Sakarja	Sak	38	8	13	Liksom ert namn har varit en förbannelse bland folken, ni judeer och israeliter, så skall det nu bli en välsignelse när jag räddat er. Var inte ängsliga, fatta mod! 
Sakarja	Sak	38	8	14	Ja, så säger Herren Sebaot: Liksom jag planerade er olycka, säger Herren Sebaot, då era fäder väckte min vrede – och det stod jag fast vid – 
Sakarja	Sak	38	8	15	så har jag nu ändrat min plan och vill skänka Jerusalem och judeerna lycka. Var inte rädda!
Sakarja	Sak	38	8	16	Detta är vad ni skall göra: Var ärliga mot varandra. Fäll rättvisa och rättfärdiga domar när ni dömer i stadsporten. 
Sakarja	Sak	38	8	17	Tänk inte ut onda planer mot varandra och svär inga falska eder. Allt sådant hatar jag, säger Herren.
Sakarja	Sak	38	8	18	Herren Sebaots ord kom till mig:
Sakarja	Sak	38	8	19	Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skall för Juda bli till fröjd och jubel, till glada högtider. Älska sanning och fred!
Sakarja	Sak	38	8	20	Så säger Herren Sebaot: Än en gång skall folken komma, de som bor i de många städerna. 
Sakarja	Sak	38	8	21	Och befolkningen i den ena staden skall gå till den andra och säga: »Kom, låt oss gå och beveka Herren, låt oss uppsöka Herren Sebaot. Också jag går dit.« 
Sakarja	Sak	38	8	22	Många nationer och mäktiga folk skall uppsöka Herren Sebaot i Jerusalem för att beveka honom. 
Sakarja	Sak	38	8	23	Så säger Herren Sebaot: När den tiden kommer skall tio män av olika folk och språk gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: »Vi vill följa er, vi har hört att Gud finns hos er.«
Sakarja	Sak	38	9	1	Profetord.
Sakarja	Sak	38	9	2	ja, också till grannlandet Hamat och till Tyros och Sidon med all deras visdom.
Sakarja	Sak	38	9	3	Tyros har byggt sig en fästning, silver har hopats som damm och guld som avfall på gatan,
Sakarja	Sak	38	9	4	men Herren skall plundra staden och störta dess murar i havet, eld skall förtära den.
Sakarja	Sak	38	9	5	Vid denna syn skall Ashkelon förfäras och Gaza darra av ångest liksom Ekron då dess hopp går om intet. Gaza skall berövas sin kung, Ashkelon skall ligga öde,
Sakarja	Sak	38	9	6	i Ashdod skall ett blandfolk bo. Ja, jag skall göra slut på filisteernas stolthet.
Sakarja	Sak	38	9	7	De blodiga vidrigheter de sätter tänderna i skall jag rycka ur munnen på dem. De som blir kvar av detta folk skall också de tillhöra vår Gud, de skall vara som en släkt i Juda, Ekrons folk skall vara som jevuseerna.
Sakarja	Sak	38	9	8	Jag vill hålla vakt vid mitt hus mot härar som kommer och går. Aldrig mer skall någon förtryckare komma. Nu är mina ögon öppna.
Sakarja	Sak	38	9	9	Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.
Sakarja	Sak	38	9	10	Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Sakarja	Sak	38	9	11	I kraft av blodsförbundet med dig skall jag släppa dina fångar ur den tomma brunnen.
Sakarja	Sak	38	9	12	Kom tillbaka till borgen, ni fångar som fått ett hopp! I dag förkunnar jag: Jag skall gottgöra er dubbelt.
Sakarja	Sak	38	9	13	Ja, jag spänner Juda som en båge och lägger Efraim på den som en pil. Jag slungar dina söner, Sion, mot dina söner, Javan. Jag gör dig till en hjältes svärd.
Sakarja	Sak	38	9	14	Herren skall visa sig över dem, som blixten skall hans pil fara i väg. Herren Gud skall stöta i horn och dra fram i sydstormarna.
Sakarja	Sak	38	9	15	Herren Sebaot skall ge dem skydd, stenarna från hans slunga skall förtära och underkuva, skall dricka blod som vin, fyllas som offerskålar, dränkas i blod som altarets hörn.
Sakarja	Sak	38	9	16	Herren, deras Gud, skall rädda dem, den dagen skall han valla dem som får. Som ädelstenar i ett diadem skall de stråla över hans land.
Sakarja	Sak	38	9	17	Vilken lycka, vilken skönhet! De unga männen skall blomstra av dess säd och flickorna av dess vin.
Sakarja	Sak	38	10	1	Be Herren om regn vid tiden för vårregnet. Det är Herren som skapar molnen, han ger er strömmande regn, han ger gröda på marken åt alla.
Sakarja	Sak	38	10	2	Men husgudarna ger lögner till svar och spåmännen ser falska syner, de berättar bedrägliga drömmar, tom är deras tröst. Därför måste folket bryta upp som en fårhjord och lida nöd, ty de har ingen herde.
Sakarja	Sak	38	10	3	Min vrede har flammat upp mot herdarna, och bockarna skall jag ställa till svars. Herren Sebaot tar sig an sin hjord, Judas folk, och gör den till sin ståtliga stridshäst.
Sakarja	Sak	38	10	4	Från Juda skall hörnstenen komma, därifrån skall tältpluggen komma, därifrån skall krigets vapen komma, därifrån skall varje härskare utgå.
Sakarja	Sak	38	10	5	De skall likna hjältar som i striden trampar ner fienden som smuts på gatan. De skall strida, ty Herren är med dem, och ryttarna skall besegras.
Sakarja	Sak	38	10	6	Jag skall stärka Judas folk, och Josefs folk skall jag rädda. Jag skall föra dem tillbaka, ty jag förbarmar mig över dem, och det skall vara som om jag aldrig förkastat dem. Jag är Herren, deras Gud, jag skall höra deras böner.
Sakarja	Sak	38	10	7	Efraims folk skall vara som hjältar, och de skall bli upprymda som av vin, deras barn skall se det och glädjas och jubla över Herren.
Sakarja	Sak	38	10	8	Jag skall vissla på dem och kalla dem samman, ty jag har friköpt dem, och de skall bli lika talrika som förr.
Sakarja	Sak	38	10	9	Om jag sprider ut dem bland folken och de tänker på mig därborta, så skall de och deras barn få leva och komma tillbaka.
Sakarja	Sak	38	10	10	Jag skall låta dem återvända från Egypten, och från Assyrien skall jag samla dem. Till Gilead och till Libanon skall jag leda dem, och inte ens där skall de rymmas.
Sakarja	Sak	38	10	11	Floden skall drabbas, dess vågor skall slås ner, Nilens alla djup skall torka ut. Assyriens välde skall störtas och Egypten förlora sin spira.
Sakarja	Sak	38	10	12	I Herren har de sin styrka, hans namn skall ge dem ära. Så lyder Herrens ord.
Sakarja	Sak	38	11	1	Öppna dina portar, Libanon: eld skall förtära dina cedrar.
Sakarja	Sak	38	11	2	Klaga, cypress, ty cedern har fallit, de mäktiga träden är fällda. Klaga, ekar i Bashan, ty den täta skogen är skövlad.
Sakarja	Sak	38	11	3	Hör herdarnas jämmer då deras härlighet blir förödd! Hör hur de unga lejonen ryter då Jordandalens stolthet blir skövlad!
Sakarja	Sak	38	11	4	Så har Herren, min Gud, sagt: Bli en herde för fåren som skall slaktas. 
Sakarja	Sak	38	11	5	De som köper dem drar sig inte för att döda dem, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren, jag har blivit rik! Och deras egna herdar skonar dem inte. 
Sakarja	Sak	38	11	6	Nej, jag skall inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag skall utlämna människorna åt varandra och åt deras kungar; de skall ödelägga landet och jag skall inte låta någon slippa undan. 
Sakarja	Sak	38	11	7	Så blev jag en herde för boskapshandlarnas slaktfår: jag tog två stavar, den ena kallade jag Ynnest och den andra Enighet, och jag vallade hjorden. – 
Sakarja	Sak	38	11	8	Jag gjorde mig av med de tre herdarna på en månad. – Men jag miste tålamodet med fåren, och även de tröttnade på mig. 
Sakarja	Sak	38	11	9	Då sade jag: »Jag vill inte längre vara er herde. Låt dem dö som skall dö, låt dem gå under som skall gå under och låt dem som blir kvar äta upp varandra.« 
Sakarja	Sak	38	11	10	Så tog jag min stav Ynnest och bröt av den för att upplösa det förbund som jag slutit med alla folk. 
Sakarja	Sak	38	11	11	Den dag det upplöstes förstod boskapshandlarna som iakttog mig att detta var Herrens ord. 
Sakarja	Sak	38	11	12	Sedan sade jag till dem: »Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön – låt annars bli!« Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig. 
Sakarja	Sak	38	11	13	Herren sade till mig: »Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd.« Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus. 
Sakarja	Sak	38	11	14	Så bröt jag av min andra stav Enighet för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel. 
Sakarja	Sak	38	11	15	Herren sade till mig: »Utrusta dig nu som en oduglig herde. 
Sakarja	Sak	38	11	16	Ty jag skall låta det komma en herde i landet som inte bryr sig om de bortsprungna, inte letar efter de jämrande, inte läker de skadade, inte sörjer för de friska utan äter de fetas kött och sliter av dem klövarna.«
Sakarja	Sak	38	11	17	Ve den oduglige herden, som överger sina får! Må svärdet träffa hans arm och hans högra öga! Må hans arm förtvina och hans högra öga utsläckas för alltid!
Sakarja	Sak	38	12	1	Profetord. Herrens ord om Israel. Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan: 
Sakarja	Sak	38	12	2	Jag skall göra Jerusalem till en bägare som berusar alla de omgivande folken. Också Judas städer skall belägras tillsammans med Jerusalem. 
Sakarja	Sak	38	12	3	Den dagen skall jag göra Jerusalem till en lyftesten för folken: var och en som försöker lyfta den skall sarga sig, och alla jordens folkslag skall samla sig mot den. 
Sakarja	Sak	38	12	4	Den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med skräck och alla ryttare med vanvett. Men över Juda skall mina ögon vaka, och folkens alla hästar skall jag slå med blindhet. 
Sakarja	Sak	38	12	5	Då skall Judas släkter tänka: Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud. 
Sakarja	Sak	38	12	6	Den dagen skall jag göra Judas släkter till ett glödande fyrfat bland vedträn och till en brinnande fackla i en kärve, och de skall förtära alla omgivande folk, på alla sidor. Men folket i Jerusalem skall få bo kvar i sin stad.
Sakarja	Sak	38	12	7	Herren skall först rädda Judas folk, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare får större ära än Juda. 
Sakarja	Sak	38	12	8	Den dagen skall Herren skydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem skall den dagen vara som David, och Davids ätt skall vara som en gud, som en Herrens ängel framför dem. 
Sakarja	Sak	38	12	9	Den dagen ämnar jag förinta alla de folk som drar upp mot Jerusalem.
Sakarja	Sak	38	12	10	Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.
Sakarja	Sak	38	12	11	Den dagen skall sorgehögtiden i Jerusalem vara lika stor som den som hölls på Megiddoslätten över Hadad-Rimmon. 
Sakarja	Sak	38	12	12	Och landet skall hålla dödsklagan släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig, 
Sakarja	Sak	38	12	13	Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig, 
Sakarja	Sak	38	12	14	alla de andra släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.
Sakarja	Sak	38	13	1	Den dagen skall en källa rinna upp som renar Davids ätt och Jerusalems invånare från synd och orenhet.
Sakarja	Sak	38	13	2	Den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag utrota avgudarna ur landet, och ingen skall längre nämna deras namn. Profeterna och orenhetens anda skall jag fördriva ur landet. 
Sakarja	Sak	38	13	3	Om någon därefter uppträder som profet skall hans egen far och mor säga till honom: »Du får inte leva, du har uttalat lögner i Herrens namn.« Hans egen far och mor skall sticka ner honom då han profeterar. 
Sakarja	Sak	38	13	4	Den dagen skall varje profet skämmas för sina profetsyner, och för att inte avslöjas låter han bli att klä sig i hårmantel. 
Sakarja	Sak	38	13	5	Och han skall säga: »Jag är ingen profet, jag är bonde; ända sedan ungdomen har jag brukat min jord.« 
Sakarja	Sak	38	13	6	Frågar man honom då vad det är för sår han har på kroppen, så svarar han: »Dem fick jag hemma hos mina vänner.«
Sakarja	Sak	38	13	7	Upp, svärd, mot min herde, mot min förtrogne, säger Herren Sebaot. Dräp herden så att fåren skingras! Jag lyfter min hand mot de svaga.
Sakarja	Sak	38	13	8	I hela landet, säger Herren, skall två tredjedelar utrotas och gå under, men en tredjedel skall lämnas kvar.
Sakarja	Sak	38	13	9	Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld, jag skall rena den som man renar silver, jag skall pröva den som man prövar guld. De skall åkalla mig och jag skall svara dem. Jag skall säga: »Detta är mitt folk«, och de skall säga: »Herren är vår Gud.«
Sakarja	Sak	38	14	1	Se, en Herrens dag kommer! Då skall man plundra dig och fördela bytet. 
Sakarja	Sak	38	14	2	Jag skall samla alla folk till strid mot Jerusalem. Staden skall erövras, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden skall föras bort, men resten skall inte fördrivas. 
Sakarja	Sak	38	14	3	Ty Herren skall dra ut och strida mot dessa folk, som förr när han stred på kampens dag.
Sakarja	Sak	38	14	4	Den dagen skall han stå med fötterna på Olivberget, som ligger invid Jerusalem, på östra sidan. Och Olivberget skall rämna mitt itu från öster till väster i en väldig dal; ena halvan av berget viker åt norr och andra halvan åt söder. 
Sakarja	Sak	38	14	5	Dalen mellan mina berg skall spärras och nå till Asal. Den skall spärras som vid jordbävningen på den tid då Ussia var kung i Juda. Herren, min Gud, skall komma och alla heliga med honom.
Sakarja	Sak	38	14	6	Den dagen skall det inte längre finnas någon kyla eller frost. 
Sakarja	Sak	38	14	7	Det skall vara en ständig dag – Herren vet när den kommer – och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust. 
Sakarja	Sak	38	14	8	Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så. 
Sakarja	Sak	38	14	9	Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.
Sakarja	Sak	38	14	10	Hela landet skall förvandlas till en slätt från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, men staden skall ligga kvar på sin höjd. Den skall sträcka sig från Benjaminporten till platsen för den gamla porten, till Hörnporten, och från Hananeltornet ända till kungens vinpressar. 
Sakarja	Sak	38	14	11	Där skall man bo, och ingen skall längre vigas åt förintelse; Jerusalem skall ligga tryggt.
Sakarja	Sak	38	14	12	Och detta är den plåga som Herren skall låta drabba alla folk som drar ut i krig mot Jerusalem: deras kött skall ruttna medan de ännu står upprätt, deras ögon skall ruttna i sina hålor och tungan skall ruttna i munnen på dem. 
Sakarja	Sak	38	14	13	Den dagen skall Herren sända en stor förvirring över dem, så att de ger sig på varandra och kämpar inbördes.
Sakarja	Sak	38	14	14	Även Juda skall strida i Jerusalem. Då skall rikedomar från alla folk runt omkring samlas ihop: mängder av guld, silver och kläder.
Sakarja	Sak	38	14	15	En likadan plåga skall drabba hästar, mulor, kameler, åsnor och alla andra djur i lägren. 
Sakarja	Sak	38	14	16	Alla som blir kvar av de folk som anföll Jerusalem skall år efter år dra dit upp för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddefesten. 
Sakarja	Sak	38	14	17	Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall den inte få något regn. 
Sakarja	Sak	38	14	18	Och om egypterna inte vallfärdar dit upp skall Nilen inte stiga: detta skall drabba dem i stället för den plåga som Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten. 
Sakarja	Sak	38	14	19	Detta blir straffet för Egypten och straffet för alla andra folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.
Sakarja	Sak	38	14	20	Den dagen skall det stå »Helgad åt Herren« på hästarnas bjällror, och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret. 
Sakarja	Sak	38	14	21	Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar skall komma och ta en sådan och koka i den. Den dagen skall det inte längre finnas några krämare i Herren Sebaots hus.
Malaki	Mal	39	1	1	Profetord. Herrens ord till Israel genom Malaki.
Malaki	Mal	39	1	2	Jag har visat er kärlek, säger Herren. Då säger ni: »Hur har du visat oss kärlek?« Jakob och Esau var ju bröder, säger Herren. Jag älskade Jakob 
Malaki	Mal	39	1	3	men Esau hatade jag, och jag har gjort hans berg till ödemark, hans område till ökenland. 
Malaki	Mal	39	1	4	Om Edom säger: »Vårt land är förstört, men vi skall bygga upp det ödelagda igen«, då säger Herren Sebaot: Låt dem bygga, jag skall riva ner. Det skall kallas ondskans land och folket som Herren vredgas på för evigt. 
Malaki	Mal	39	1	5	Ni skall få se detta med egna ögon, och då skall ni säga: »Herrens makt når bortom Israels gräns.«
Malaki	Mal	39	1	6	En son visar aktning för sin far och en tjänare för sin herre. Men om jag är fader, var är aktningen för mig? Om jag är herre, var är vördnaden för mig? Det säger Herren Sebaot till er präster, ni som föraktar mitt namn. Då säger ni: »Hur visar vi förakt för ditt namn?« 
Malaki	Mal	39	1	7	Genom att komma med oren föda till mitt altare. Då säger ni: »Hur har vi gjort den oren?« Genom att mena att man kan visa förakt för Herrens bord. 
Malaki	Mal	39	1	8	Ni kommer med blinda offerdjur: är inte det något ont? Ni kommer med halta och sjuka djur: är inte det något ont? Om du går till ståthållaren med dem, tror du att han uppskattar det och visar dig välvilja? säger Herren Sebaot. – 
Malaki	Mal	39	1	9	Och här vill ni beveka Gud att visa oss nåd! – Kan han visa välvilja när ni kommer med sådant? säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	1	10	Om ni ändå ville stänga tempeldörrarna och låta bli att tända min altareld i onödan! Jag vill inte veta av er, säger Herren Sebaot, jag tar inte emot några offer av er. 
Malaki	Mal	39	1	11	Från öster till väster är mitt namn stort bland folken, och överallt frambär man rökelseoffer åt mitt namn, rena offer, ty mitt namn är stort bland folken, säger Herren Sebaot. 
Malaki	Mal	39	1	12	Men ni vanhelgar det när ni menar att Herrens bord är orent och att hans mat är värd förakt. 
Malaki	Mal	39	1	13	Ni säger: »Vilket besvär!« och fnyser bara, säger Herren Sebaot. Ni kommer med stulna, halta och sjuka djur och frambär dem som offer. Skulle jag ta emot sådana gåvor av er? säger Herren. 
Malaki	Mal	39	1	14	Förbannad är den bedragare som lovar att offra ett handjur ur sin hjord men sedan frambär ett snöpt djur åt Herren. Ty jag är en stor konung, säger Herren Sebaot, och mitt namn är fruktat bland folken.
Malaki	Mal	39	2	1	Därför, präster, gäller nu detta bud för er: 
Malaki	Mal	39	2	2	Om ni inte lyder och inte lägger på hjärtat att ära mitt namn, säger Herren Sebaot, skall jag sända förbannelse över er, och jag skall vända er välsignelse i förbannelse. Ja, jag har redan vänt den i förbannelse, eftersom ni inte lagt detta på hjärtat. 
Malaki	Mal	39	2	3	Jag skall bryta er livskraft och slänga avfall i ansiktet på er, slaktavfall från era offerfester.  
Malaki	Mal	39	2	4	Ni måste inse att jag har gett er detta bud för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger Herren Sebaot. 
Malaki	Mal	39	2	5	Mitt förbund med honom innebar att jag skulle ge honom liv och välgång och att han skulle visa mig vördnad och frukta mitt namn. 
Malaki	Mal	39	2	6	Sann vägledning kom ur hans mun, inget orätt fanns på hans läppar. I obrottslig trohet höll han sig till mig och hindrade många från att ådra sig skuld. 
Malaki	Mal	39	2	7	Prästens läppar förvaltar kunskapen, från hans mun hämtar man vägledning, ty han är Herren Sebaots sändebud. 
Malaki	Mal	39	2	8	Men ni vek av från vägen, er undervisning har fört många vilse. Ni har brutit mitt förbund med leviterna, säger Herren Sebaot. 
Malaki	Mal	39	2	9	Därför skall jag göra er föraktade och ynkliga inför hela folket, för ni har inte hållit er till mina vägar, och ni gör skillnad på person när ni tolkar lagen.
Malaki	Mal	39	2	10	Har vi inte alla en och samme fader? Är vi inte skapade av en och samme Gud? Varför handlar vi då trolöst mot varandra och kränker det förbund som våra fäder slöt? 
Malaki	Mal	39	2	11	Juda handlar trolöst, och man begår skändligheter i Israel och i Jerusalem. Juda vanhelgar den heliga plats som Herren älskar, och han äktar en främmande guds dotter. 
Malaki	Mal	39	2	12	Må Herren ur Jakobs boningar utrota den som gör så, vem det vara månde, även om han frambär offer åt Herren Sebaot. 
Malaki	Mal	39	2	13	Och dessutom gör ni detta: ni dränker Herrens altare i tårar, ni gråter och ni suckar, eftersom han inte längre vill se åt era offergåvor och ta emot något av er. 
Malaki	Mal	39	2	14	Då säger ni: »Varför?« Därför att Herren var vittne vid föreningen mellan dig och din ungdoms hustru, som du är trolös mot trots er gemenskap och ert äktenskapsförbund. 
Malaki	Mal	39	2	15	 Var inte trolös mot din ungdoms hustru! 
Malaki	Mal	39	2	16	Den som åsidosätter sin hustru och skiljer sig från henne, säger Herren, Israels Gud, han fläckar sig med orättfärdighet, säger Herren Sebaot. För er egen skull, var på er vakt, var inte trolösa!
Malaki	Mal	39	2	17	Ni tröttar ut Herren med era ord. Men då säger ni: »Hur då tröttar ut?« Genom att säga: »Den som gör det onda är god i Herrens ögon. Sådana tycker han om.« Eller säga: »Var är Guds rättvisa?«
Malaki	Mal	39	3	1	Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig. Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	3	2	Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han visar sig? Han är som smältarens eld, som tvättarnas lut, 
Malaki	Mal	39	3	3	han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver. Han skall rena leviterna och luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram offergåvor åt Herren på det rätta sättet. 
Malaki	Mal	39	3	4	Då skall Judas och Jerusalems offergåvor behaga Herren som i forna dagar, i gången tid.
Malaki	Mal	39	3	5	Jag kommer till er för att hålla dom, och utan dröjsmål skall jag ställa trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare till svars och alla som förtrycker daglönare, änkor och faderlösa och som förfördelar invandrare – alla dem som inte fruktar mig, säger Herren Sebaot. 
Malaki	Mal	39	3	6	Jag, Herren, har inte förändrats, och ni, Jakobs barn, är som ni alltid har varit: 
Malaki	Mal	39	3	7	ända sedan era fäders tid har ni avvikit från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd tillbaka till mig, så vänder jag tillbaka till er, säger Herren Sebaot. Då säger ni: »Hur då vända tillbaka?« 
Malaki	Mal	39	3	8	Så en människa får röva från Gud? Ni rövar ju från mig! Då säger ni: »Hur har vi rövat från dig?« Tionden och offergåvor har ni rövat! 
Malaki	Mal	39	3	9	Ni drabbas av förbannelse, ändå rövar ni från mig, alla och envar. 
Malaki	Mal	39	3	10	Kom med hela tiondet till förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Sätt mig på ett sådant prov, säger Herren Sebaot, då kommer jag att öppna himlens fönster och låta ymnig välsignelse strömma ner över er. 
Malaki	Mal	39	3	11	Jag skall skrämma bort gräshopporna så att de inte förstör markens gröda för er och så att era vinodlingar inte blir utan frukt, säger Herren Sebaot. 
Malaki	Mal	39	3	12	Då skall alla folk prisa er lyckliga, och ni skall få ett härligt land, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	3	13	Ni har använt starka ord om mig, säger Herren. Då säger ni: »Hur har vi talat om dig?« 
Malaki	Mal	39	3	14	Ni har sagt: »Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att rätta oss efter vad han har befallt och gå i säck och aska inför Herren Sebaot? 
Malaki	Mal	39	3	15	Nej, nu är det de fräcka vi skall prisa lyckliga: de handlar orätt men frodas ändå, de klarar sig fast de sätter Gud på prov!«
Malaki	Mal	39	3	16	Så har de som fruktar Herren talat sinsemellan. Men Herren har lyssnat uppmärksamt och låtit göra en förteckning, för att ingen som fruktar Herren och aktar hans namn skall glömmas. 
Malaki	Mal	39	3	17	Den dag jag griper in, säger Herren Sebaot, skall de vara min dyrbara egendom. Jag skall måna om dem som en far månar om den son som tjänar honom. 
Malaki	Mal	39	3	18	Då skall ni återigen se skillnad på rättfärdiga och gudlösa, på den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.
Malaki	Mal	39	4	1	Ja, dagen kommer, och den skall brinna som en ugn. Då skall alla fräcka och alla som handlar orätt bli till halm, och dagen som kommer skall förbränna dem, säger Herren Sebaot. Varken rot eller gren blir kvar. 
Malaki	Mal	39	4	2	Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande kalvar ur kätten. 
Malaki	Mal	39	4	3	Ni skall trampa ner de onda, de skall bli till stoft under era fötter den dag jag griper in, säger Herren Sebaot.
Malaki	Mal	39	4	4	Glöm aldrig den lag som jag gav min tjänare Mose på Horeb, med stadgar och bud för hela Israel. 
Malaki	Mal	39	4	5	Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. 
Malaki	Mal	39	4	6	Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer.
Tobit	Tob	40	1	1	Detta är berättelsen om Tobit, son till Tobiel, son till Hananiel, son till Aduel, son till Gabael, son till Rafael, son till Reguel, av Jachasiels släkt och Naftalis stam. 
Tobit	Tob	40	1	2	På den assyriske kungen Salmanassars tid fördes han bort som krigsfånge från Tishbe, som ligger söder om Naftalis Kedesh i övre Galileen, ovanför Hasor och på andra sidan om vägen mot väster, norr om Pegor.
Tobit	Tob	40	1	3	Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort rättfärdiga gärningar i hela mitt liv. Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap till Nineve i Assyrien liksom jag själv. 
Tobit	Tob	40	1	4	När jag var ung och levde i min hembygd i Israels land hade hela min fader Naftalis stam avfallit från Davids kungahus och från Jerusalem, den stad som valts ut bland alla Israels stammar till offerplats för alla stammarna, och där templet, Gud den Högstes boning, blivit byggt och helgat för att bestå i alla tider. 
Tobit	Tob	40	1	5	Alla mina bröder, hela min fader Naftalis stam, offrade åt tjurkalven i Dan som kung Jerobeam av Israel hade låtit göra; de offrade på alla berg i Galileen. 
Tobit	Tob	40	1	6	Jag var den ende som alltid reste till Jerusalem vid högtiderna enligt skriftens eviga påbud för hela Israel. Jag begav mig till Jerusalem med det första av den nya skörden, med tiondet av boskapen och den första ullen från fåren. 
Tobit	Tob	40	1	7	Allt detta överlämnade jag till prästerna av Arons ätt som offergåva, och jag gav det första tiondet av säd, vin och olja, granatäpplen, fikon och andra frukter åt leviterna som tjänstgjorde i Jerusalem. Det andra tiondet räknade jag om i pengar under de sex åren, och jag reste varje år till Jerusalem för att förbruka det. 
Tobit	Tob	40	1	8	Jag gav också till de föräldralösa, änkorna och proselyterna, de som hade upptagits i Israels folk: när jag kom med tiondet det tredje året gav jag det till dem, och vi åt en måltid enligt bestämmelserna om detta i Moses lag och enligt de bud som hade inpräntats i mig av Debora, min farfar Hananiels mor. Min far hade nämligen dött och lämnat mig föräldralös.
Tobit	Tob	40	1	9	När jag hade blivit vuxen tog jag en hustru, Hanna, ur min egen släkt. Med henne fick jag en son, som jag gav namnet Tobias.
Tobit	Tob	40	1	10	När jag fördes bort till Assyrien som krigsfånge kom jag till Nineve. Alla mina bröder och landsmän åt samma mat som hedningarna, 
Tobit	Tob	40	1	11	men jag själv aktade mig för att äta hedningarnas mat. 
Tobit	Tob	40	1	12	Då jag samvetsgrant hade min Gud i tankarna 
Tobit	Tob	40	1	13	lät den Högste mitt sätt och mitt yttre behaga Salmanassar. Jag fick köpa in allt vad han behövde, 
Tobit	Tob	40	1	14	och så länge han levde reste jag till Medien för att göra uppköp åt honom. I Medien lämnade jag några penningpåsar i förvar hos Gabael, en bror till Gabri. De innehöll sammanlagt tio talenter silver. 
Tobit	Tob	40	1	15	Men när Salmanassar dog och hans son Sanherib efterträdde honom som kung blev det oroligheter i Medien, så att jag inte längre kunde göra några resor dit.
Tobit	Tob	40	1	16	Medan Salmanassar levde utövade jag alltid välgörenhet mot mina bröder och landsmän. 
Tobit	Tob	40	1	17	Jag lät de hungriga få min mat och de nakna få kläder, och om jag såg någon av mitt folk ligga död utanför Nineves stadsmur begravde jag honom. 
Tobit	Tob	40	1	18	Nu begravde jag också dem som Sanherib lät döda sedan han måst bryta upp och fly från Judeen den gången då himlens konung dömde honom för hädelserna han hade uttalat. Då dödade han nämligen många israeliter i sitt raseri; jag gömde undan deras kroppar och begravde dem, och när Sanherib lät söka efter dem fann man dem inte. 
Tobit	Tob	40	1	19	Men en av Nineves invånare gick till kungen och avslöjade att det var jag som i hemlighet begravde de döda. När jag fick veta att jag hade blivit angiven för kungen och att man sökte efter mig för att döda mig, blev jag rädd och gav mig av därifrån. 
Tobit	Tob	40	1	20	Allt vad jag ägde berövades mig och togs i beslag av kungen – ingenting blev kvar åt mig utom min hustru Hanna och min son Tobias.
Tobit	Tob	40	1	21	Men innan fyrtio dagar hade gått blev kungen mördad av två av sina söner. De flydde till Araratbergen, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom. Han satte Achikar, min bror Hanaels son, att sköta hela rikets finanser, och han fick ansvaret för hela förvaltningen. 
Tobit	Tob	40	1	22	Då talade Achikar väl för mig, och jag fick komma tillbaka till Nineve. Redan när Sanherib regerade i Assyrien hade Achikar varit överste munskänk, sigillbevarare, kansler och skattmästare, och Assarhaddon gav honom ämbetena tillbaka. Han var min brorson, min nära släkting.
Tobit	Tob	40	2	1	Under Assarhaddons regering återvände jag alltså hem och fick tillbaka min hustru Hanna och min son Tobias. När vi skulle fira pingst, den fest som kallas veckohögtiden, gjordes en festmåltid i ordning åt mig, och jag slog mig ner för att äta. 
Tobit	Tob	40	2	2	Bordet sattes fram för mig, men när jag såg de många rätterna sade jag till min son Tobias: »Gå ut, min pojke, och se om du kan hitta någon fattig man med det rätta sinnelaget bland våra bröder som är fångar här i Nineve. Ta med honom hit så att han får äta tillsammans med mig. Jag skall vänta på dig tills du kommer tillbaka.«
Tobit	Tob	40	2	3	Tobias gick för att leta rätt på någon fattig broder till oss men kom tillbaka och sade: »Far!« – »Ja, min pojke«, svarade jag, och han fortsatte: »Far, en man av vårt folk har blivit mördad och ligger slängd på torget, han blev strypt där alldeles nyss.« 
Tobit	Tob	40	2	4	Jag for upp, gick från måltiden utan att ha smakat på den och hämtade den döde från den öppna platsen. Jag lade honom i ett skjul i väntan på att solen skulle gå ner, så att jag kunde begrava honom. 
Tobit	Tob	40	2	5	Så gick jag hem igen, badade mig och åt min mat med sorg, 
Tobit	Tob	40	2	6	och jag tänkte på de ord som profeten Amos uttalade om Betel:
Tobit	Tob	40	2	7	Och jag grät.
Tobit	Tob	40	2	8	Mina grannar skrattade åt mig och sade: »Är han inte rädd längre? Han har redan fått fly en gång och förlorat allt han ägde när han var efterspanad och skulle dödas för samma sak, och nu är han i gång igen med att begrava de döda!«
Tobit	Tob	40	2	9	På natten badade jag mig igen, gick ut på gården och lade mig att sova intill gårdsmuren. Eftersom det var hett hade jag ingenting över huvudet. 
Tobit	Tob	40	2	10	Men jag visste inte att det höll till sparvar i muren ovanför mig; deras varma spillning fastnade i ögonen på mig, så att det bildades vita hinnor. Jag gick till läkare för att få hjälp, men ju mer de behandlade mig med sina salvor, desto mer försämrades min syn av de vita hinnorna, tills jag blev helt blind. I fyra års tid var jag utan syn, och alla mina landsmän var ledsna för min skull. Achikar försörjde mig i två år, men sedan måste han resa till Elam.
Tobit	Tob	40	2	11	Vid den tiden hade min hustru Hanna börjat tjäna pengar på att bereda ull och väva, som kvinnor brukar göra, och hon försörjde mig på sina inkomster. 
Tobit	Tob	40	2	12	Hon fick ullen skickad till sig och vävde mot betalning. Den sjunde dystros skar hon ner en väv och skickade den till beställarna. De betalade henne hela lönen men gav henne dessutom en killing att ta hem. 
Tobit	Tob	40	2	13	När hon kom hem till mig började den bräka. Då ropade jag på Hanna och sade: »Var kommer getkräket ifrån? Den är väl inte stulen? Ge tillbaka den till ägarna, vi får inte äta något som är stulet.« 
Tobit	Tob	40	2	14	Hon svarade att hon hade fått den till skänks utöver lönen, men jag trodde henne inte utan sade åt henne att lämna tillbaka den till ägarna, och jag rodnade av skam över vad hon hade gjort. Då sade hon till mig: »Vad har du fått för all din välgörenhet? Vad har du för din rättfärdighet? Nu ser man vad det var värt!«
Tobit	Tob	40	3	1	Jag blev djupt bedrövad och brast ut i suckar och gråt. Jag gick ut på gården och bad under suckar:
Tobit	Tob	40	3	2	Rättfärdig är du, Herre, alla dina handlingar är rättfärdiga, i allt vad du gör är du barmhärtig och sannfärdig, din dom är alltid rättvis.
Tobit	Tob	40	3	3	Tänk nu på mig, Herre, vänd din blick till mig, straffa mig inte för mina synder och felsteg, och inte heller för mina fäders. De syndade mot dig 
Tobit	Tob	40	3	4	och lydde inte dina bud; då prisgav du oss åt plundring, fångenskap och död och gjorde oss till åtlöje, till en visa och ett ordspråk bland alla de folk som du fördrev oss till.
Tobit	Tob	40	3	5	De många straff du nu låtit drabba mig är rättvisa domar över mina och mina förfäders synder, ty vi har inte hållit dina bud och inte levat svekfritt inför dig.
Tobit	Tob	40	3	6	Gör nu med mig som du vill, befall att min ande tas ifrån mig, så att jag får lämna jordens yta och själv bli jord. Ty det är bättre att dö än att leva när jag fått höra dessa lögnaktiga skymford och är fylld av djup bedrövelse. Herre, befall att jag får lämna detta elände, låt mig få gå till mitt eviga hem, och vänd inte bort ditt ansikte från mig, Herre. Ty det är bättre att dö och slippa skymford än att leva i så stort elände.
Tobit	Tob	40	3	7	Samma dag inträffade det också att Sara, dotter till Raguel i Ekbatana i Medien, blev skymfad av en av sin fars tjänsteflickor. 
Tobit	Tob	40	3	8	Hon hade nämligen blivit bortgift sju gånger, men den onde demonen Asmodaios hade dödat alla männen innan de varit tillsammans med henne så som det är bestämt för kvinnorna. Tjänsteflickan sade till henne: »Det är du själv som kväver dina män! Du har redan blivit bortgift med sju män, men ingen av dem har du haft någon glädje av. 
Tobit	Tob	40	3	9	Varför skall du slå oss bara för att dina män har dött? Ge dig i väg till dem! Måtte vi slippa att någonsin se en son eller dotter till dig!«
Tobit	Tob	40	3	10	Då blev Sara djupt bedrövad och brast i gråt, och hon gick upp på övervåningen i sin fars hus för att hänga sig. Men hon besinnade sig och sade: »Tänk om de skymfar min far och säger till honom: Du hade denna enda kära dotter, och hon blev så olycklig att hon gick och hängde sig. Då blir jag orsak till att min far åldras och dör i sorg. Det är bättre att jag inte hänger mig utan ber till Herren att jag får dö och slipper leva och höra fler skymford.« 
Tobit	Tob	40	3	11	Hon gick genast fram till fönstret, lyfte sina händer och bad:
Tobit	Tob	40	3	12	Jag lyfter mitt ansikte och mina blickar mot dig.
Tobit	Tob	40	3	13	Befall att jag får lämna jorden och slipper fler skymford.
Tobit	Tob	40	3	14	Härskare, du vet att ingen man har besudlat mig,
Tobit	Tob	40	3	15	jag har varken fläckat mitt eller min fars namn här i fångenskapens land. Jag är min fars enda barn, han har ingen mer som kan ärva honom och ingen släkting eller anförvant som kan äkta mig och som jag borde spara mig åt. Sju män har jag redan mist: varför skulle jag leva längre? Men om du inte vill låta mig dö, se då i nåd till mig och visa mig barmhärtighet, så att jag slipper höra fler skymford.
Tobit	Tob	40	3	16	I ett och samma ögonblick nådde bådas böner fram till Guds härlighet, 
Tobit	Tob	40	3	17	och Rafael sändes ut för att ge dem bot: åt Tobit genom att befria hans ögon från de vita hinnorna, så att han åter skulle få se Guds ljus, och åt Sara, Raguels dotter, genom att ge henne till hustru åt Tobias, Tobits son, och befria henne från den onde demonen Asmodaios. Tobias hade nämligen företrädesrätt till Sara framför alla andra som kunde vilja äkta henne. I samma ögonblick som Tobit återvände in i sitt hus från gården, gick Sara, Raguels dotter, ner från övervåningen.
Tobit	Tob	40	4	1	Samma dag erinrade sig Tobit pengarna som han hade lämnat i förvar hos Gabael i Rages i Medien, 
Tobit	Tob	40	4	2	och han tänkte: »När jag nu har bett att få dö, borde jag då inte kalla på min son Tobias och berätta för honom om de där pengarna innan jag dör?« 
Tobit	Tob	40	4	3	Han kallade alltså på sin son. När han kom sade Tobit till honom: »Min pojke!« – »Ja, far«, svarade han, och Tobit fortsatte: »Ge mig en hederlig begravning. Visa din mor aktning och överge henne inte så länge hon lever. Var henne till lags, och vålla henne inte sorg genom något som du gör. 
Tobit	Tob	40	4	4	Mitt barn, kom ihåg alla faror som hon utsatte sig för genom att bära dig i sin kropp. Och när hon dör skall du begrava henne vid min sida i samma grav.
Tobit	Tob	40	4	5	Tänk på Herren hela ditt liv, mitt barn, akta dig för att synda och överträda hans bud. Gör rättfärdiga gärningar så länge du lever, och gå inte på orätta vägar, 
Tobit	Tob	40	4	6	ty är du hederlig får du framgång i allt du gör. Åt alla som lever rättfärdigt 
Tobit	Tob	40	4	7	skall du ge allmosor av vad du har. Vänd dig aldrig bort från den fattige, så kommer inte Gud att vända sig från dig. 
Tobit	Tob	40	4	8	Ge efter dina tillgångar, mitt barn: äger du mycket, så använd det för att hjälpa, äger du litet, så hjälp med det du har. Och oroa dig inte, mitt barn, när du ger din allmosa; 
Tobit	Tob	40	4	9	du samlar en skatt åt dig för nödens dag, 
Tobit	Tob	40	4	10	ty allmosor räddar från döden och gör att du slipper gå in i mörkret. 
Tobit	Tob	40	4	11	De är gåvor som alltid gagnar givarna inför den Högste.
Tobit	Tob	40	4	12	Akta dig för otukt av alla slag, mitt barn, och framför allt: ta dig en hustru från din egen släkt. Välj inte en främmande kvinna, en som inte tillhör dina fäders stam, ty vi är profeters söner, ja, i sanning söner till profeter. Noa var den förste profeten, sedan kom Abraham, Isak och Jakob, våra urtida fäder. Kom ihåg, mitt barn, att alla dessa tog hustrur från sin egen släkt; så vann de också välsignelse genom sina barn, och deras efterkommande skall ärva landet. 
Tobit	Tob	40	4	13	Var alltså dina bröder tillgiven, mitt barn, och tyck inte att du är förmer än ditt folks döttrar, så att du försmår dem, ty högmod leder till olycka och otrygghet, och av oduglighet kommer fattigdom och elände; odugligheten är hungerns mor.
Tobit	Tob	40	4	14	Den som arbetar hos dig skall du alltid ge lön samma dag. Håll inte inne någons lön över natten, så kommer inte heller din lön att hållas inne, om du uppriktigt tjänar Gud. Ge akt på dig själv, mitt barn, vad du än företar dig, och visa dig väluppfostrad vart du än kommer. 
Tobit	Tob	40	4	15	Gör inte mot någon det du själv avskyr. Låt aldrig det onda slå följe med dig på vägen. 
Tobit	Tob	40	4	16	Dela ditt bröd med de hungriga och dina kläder med de nakna. Ge bort allt du kan avvara, mitt barn, och följ inte din allmosa med missunnsamma blickar. 
Tobit	Tob	40	4	17	Slösa med det du har av mat och vin vid de rättfärdigas gravar, och låt inte syndarna få det. 
Tobit	Tob	40	4	18	Be om råd från alla som är kloka, håll dig inte för god för det, ty alla råd är till nytta. 
Tobit	Tob	40	4	19	Prisa alltid Gud, be honom att han leder dig rätt och gör ditt liv lyckligt och alla dina tankar kloka. Ty andra folk har inte kloka tankar, de är en gåva av Herren själv; vem han vill upphöjer han, och vem han vill sänder han längst ner i dödsriket. Kom nu ihåg dessa förmaningar, mitt barn, och låt dem aldrig utplånas ur ditt hjärta.
Tobit	Tob	40	4	20	Och nu, min pojke, vill jag tala om för dig att jag har lämnat tio talenter silver i förvar hos Gabael, Gabris son, i Rages i Medien. 
Tobit	Tob	40	4	21	Oroa dig inte över att vi har blivit fattiga; du äger en stor rikedom, om du är gudfruktig och undviker all synd och gör det som är gott inför Herren, din Gud.«
Tobit	Tob	40	5	1	Tobias svarade sin far Tobit: »Jag skall följa alla dina förmaningar, far. 
Tobit	Tob	40	5	2	Men hur skall jag kunna få pengarna av Gabael? Han känner ju inte mig och jag inte honom. Vad skall jag ge honom för bevis så att han känner igen mig och tror mig och ger mig pengarna? Och jag känner inte vägarna till Medien, så hur skall jag kunna resa dit?« 
Tobit	Tob	40	5	3	Då svarade Tobit sin son: »Han gav mig ett kvitto, och jag gav honom ett dokument som jag delade i två delar, en åt oss var: den ena behöll jag, den andra lämnade jag tillsammans med pengarna. Det är nu tjugo år sedan jag deponerade dessa pengar. Leta nu upp en pålitlig man som kan bli din reskamrat och som vi betalar lön, och hämta så pengarna hos Gabael medan jag ännu är i livet.«
Tobit	Tob	40	5	4	Tobias gick ut för att leta upp en reskamrat till Medien, som var förtrogen med vägen dit. När han kom ut stod ängeln Rafael där framför honom, men han förstod inte att det var en ängel från Gud. 
Tobit	Tob	40	5	5	»Var kommer du ifrån?« frågade han. Rafael svarade: »Jag är israelit, en av dina bröder, och jag har kommit hit för att söka arbete.« – »Känner du vägen till Medien?« frågade Tobias då. 
Tobit	Tob	40	5	6	Han svarade: »Ja, jag har ofta varit där, jag är erfaren och känner till alla vägarna. Det är åtskilliga gånger jag har gjort resan till Medien, och då har jag bott hos vår broder Gabael, som bor i Rages i Medien. Från Ekbatana är det två fulla dagsresor till Rages – den staden ligger uppe i bergen och Ekbatana mitt på slätten.« 
Tobit	Tob	40	5	7	Då sade Tobias: »Vänta på mig medan jag går in och berättar för min far. Jag behöver dig som reskamrat, och jag skall betala dig för det.« – 
Tobit	Tob	40	5	8	»Jag stannar här«, svarade Rafael, »dröj bara inte för länge.«
Tobit	Tob	40	5	9	Tobias gick in och berättade för sin far: »Jag har funnit en man som är israelit, en av våra bröder.« Tobit svarade: »Be honom stiga in, så att jag kan ta reda på vad han tillhör för familj och stam och om han kan bli en pålitlig reskamrat till dig, min pojke.« 
Tobit	Tob	40	5	10	Tobias gick ut och kallade på honom. »Min far ber dig stiga in«, sade han. Rafael kom in, Tobit hälsade honom först, och han svarade: »Lycka och glädje önskar jag dig.« Då sade Tobit: »Vad har jag för lycka kvar att glädjas åt? Jag är ju blind och kan inte se himlens ljus, jag ligger i mörkret som de döda som aldrig mer får skymta ljuset. Fastän jag lever är jag bland de döda, jag hör människorna tala men ser dem inte.« Rafael svarade: »Fatta mod, hos Gud finns hjälp för dig, och den kommer snart. Så fatta mod.« Tobit sade till honom: »Min son Tobias vill resa till Medien. Kan du följa med honom och vara hans vägvisare? Jag skall betala dig för det, broder.« Han svarade: »Jag kan följa med honom, jag känner alla vägarna. Jag har ofta gjort resan till Medien och färdats över alla berg och slätter där, och jag är förtrogen med alla vägarna i landet.«
Tobit	Tob	40	5	11	Tobit sade: »Broder, vilken släkt tillhör du, och vilken stam? Låt mig få veta det, broder.« – 
Tobit	Tob	40	5	12	»Vad har du för glädje av min stam och släkt?« frågade den andre. »Är det min stam och släkt eller mina tjänster du vill ha?« Men Tobit svarade honom: »Jag vill ha klart besked om vems son du är och vad du heter.« 
Tobit	Tob	40	5	13	Då sade ängeln: »Jag är Asarja, son till den gamle Hananja, en broder till dig.« – 
Tobit	Tob	40	5	14	»Jag hälsar dig hjärtligt välkommen, broder«, sade Tobit. »Ta inte illa upp att jag ville få klart besked om din släkt. Du är verkligen en broder, av fin och god familj. Jag kände Hananja och Netanja, den gamle Shemajas båda söner. De brukade göra sällskap med mig till Jerusalem för att fira gudstjänst där, och de lät sig aldrig föras vilse. Dessa män är våra bröder, och du är av god härkomst. Välkommen skall du vara.« 
Tobit	Tob	40	5	15	Han fortsatte: »Jag skall ge dig en drachma om dagen i lön och samma uppehälle som jag ger min son. Följ nu bara med min son, 
Tobit	Tob	40	5	16	jag skall ge dig mer än din lön.« Ängeln svarade: »Jag skall följa med honom. Var inte orolig, vi kommer tillbaka till dig välbehållna, likadana som när vi far härifrån. Det är ingen farlig resa.« 
Tobit	Tob	40	5	17	Då sade Tobit: »Jag önskar dig lycka på färden, broder!« Sedan kallade han på sin son och sade till honom: »Min pojke, gör i ordning vad du behöver för resan, och ge dig så i väg tillsammans med din broder. Må himlens Gud hjälpa er ända fram och låta mig få er tillbaka välbehållna. Må hans ängel gå med och skydda er på vägen.« Tobias gjorde sig i ordning för färden. När han skulle ge sig i väg kysste han sin far och sin mor, och Tobit önskade honom lycklig resa. 
Tobit	Tob	40	5	18	Men hans mor började gråta och sade till Tobit: »Varför har du skickat i väg min pojke? Är inte han den käpp vi har till stöd så länge han går ut och in här hos oss? 
Tobit	Tob	40	5	19	Riskera inte det vi har för de där pengarnas skull, de får bli ett billigt pris för vårt barn. 
Tobit	Tob	40	5	20	Det Herren har gett oss att leva av räcker till för oss.« 
Tobit	Tob	40	5	21	Han svarade: »Oroa dig inte. Vår pojke kommer att återvända till oss välbehållen, likadan som när han far. Det skall du få se med egna ögon den dag han kommer välbehållen hem till dig. Oroa dig inte, var inte ängslig för deras skull, min syster. 
Tobit	Tob	40	5	22	En god ängel skall gå vid hans sida, resan kommer att gå lyckligt, och han skall komma välbehållen tillbaka.«
Tobit	Tob	40	6	1	Då slutade hon gråta.
Tobit	Tob	40	6	2	Tobias gav sig i väg med ängeln i sällskap, och hunden sprang efter honom och följde dem en bit på vägen. Så färdades de båda tillsammans. När mörkret föll den första kvällen slog de läger vid floden Tigris. 
Tobit	Tob	40	6	3	Ynglingen gick ner för att tvätta fötterna i floden. Då stack en stor fisk upp ur vattnet och skulle sluka hans fot. Han skrek till, 
Tobit	Tob	40	6	4	men ängeln sade: »Fånga fisken och håll fast den.« Ynglingen fångade fisken och drog upp den på land. 
Tobit	Tob	40	6	5	»Skär upp fisken«, sade ängeln, »och ta ut gallan, hjärtat och levern. Kasta bort de andra inälvorna, men spara gallan, hjärtat och levern, ty de kan användas som läkemedel.« 
Tobit	Tob	40	6	6	Ynglingen skar upp fisken och tog vara på gallan, hjärtat och levern. Sedan stekte de en del av fisken och tog med sig på vägen; resten saltade de och lämnade kvar. De färdades vidare tillsammans och närmade sig Medien. 
Tobit	Tob	40	6	7	Då frågade Tobias ängeln: »Asarja, min broder, vad är det för läkemedel som finns i fiskens hjärta och lever och i gallan?« 
Tobit	Tob	40	6	8	Han svarade: »Fiskens hjärta och lever kan du bränna när en man eller kvinna hemsöks av en demon eller en ond ande; då försvinner alla hemsökelser från den människan, så att hon för all framtid är fri från dem. 
Tobit	Tob	40	6	9	Gallan kan du smörja i ögonen på en människa som har fått vita hinnor; blås sedan på dem, så blir ögonen friska.«
Tobit	Tob	40	6	10	När han hade kommit in i Medien och redan närmade sig Ekbatana 
Tobit	Tob	40	6	11	sade Rafael: »Tobias, min broder.« – »Ja«, svarade han, och ängeln fortsatte: »I natt skall vi bo hos Raguel. Han är din släkting, och han har en dotter som heter Sara. 
Tobit	Tob	40	6	12	Utom henne har han varken son eller dotter, och du är den som står närmast till av alla att äkta henne, liksom du har rätt att ärva hennes fars egendom. Flickan är förståndig och duktig och mycket vacker. Fadern är djupt fäst vid henne och ger henne allt han har. 
Tobit	Tob	40	6	13	Det är din rättighet att ärva hennes far, och det tillkommer dig att få henne till hustru. Hör på mig, broder: jag skall tala om flickan med hennes far nu i kväll och be att vi får henne till brud åt dig. Då kan vi fira bröllopsfesten när vi kommer tillbaka från Rages. Jag är säker på att Raguel inte kan vägra dig henne eller lova bort henne åt någon annan, ty då skulle han förtjäna dödsstraff enligt bestämmelsen i Moses bok, och han vet att det tillkommer dig före alla andra män att äkta hans dotter. Hör på mig, broder, vi skall tala om flickan nu i kväll och be om hennes hand, och när vi kommer tillbaka från Rages skall vi hämta henne och ta henne med oss hem till dig.«
Tobit	Tob	40	6	14	Tobias svarade Rafael: »Asarja, min broder, jag har hört att hon redan har blivit bortgift sju gånger, men alla männen dog på bröllopsnatten, så snart de gick in i hennes rum. Jag har hört sägas att det är en demon som dödar dem, 
Tobit	Tob	40	6	15	och nu är jag rädd – demonen älskar henne och gör inte henne något ont, men han dödar alla som vill komma henne nära, och jag är min fars ende son: jag är rädd för att dö så att jag blir orsak till att min far och mor går i graven av sorg. De har ingen annan son som skulle kunna begrava dem.« 
Tobit	Tob	40	6	16	Ängeln svarade: »Kommer du inte ihåg de förmaningar din far gav dig: att du skulle ta en hustru från din fars familj. Hör nu på mig, broder, oroa dig inte för den där demonen, utan gift dig med henne. Jag vet att hon skall bli din hustru redan i natt. 
Tobit	Tob	40	6	17	Och när du kommer in i brudkammaren skall du ta fiskens hjärta och en bit av levern och lägga på den glödande rökelsen, så att lukten sprider sig. 
Tobit	Tob	40	6	18	När demonen känner den kommer han att fly och aldrig någonsin mer visa sig i hennes närhet. Och när du skall vara tillsammans med henne skall ni båda först stiga upp och anropa himlens herre och be honom om barmhärtighet och beskydd. Var inte rädd, det är åt dig hon har blivit bestämd före tidens början, och det är du som skall rädda henne. Hon kommer att följa med dig, och jag tror att hon kommer att ge dig barn som skall bli som bröder för dig. Var inte orolig.« När Tobias hörde vad Rafael sade och förstod att hon var hans syster, en som tillhörde hans fars släkt och familj, fick han henne mycket kär och blev innerligt fäst vid henne.
Tobit	Tob	40	7	1	När han kom in i Ekbatana sade han: »Asarja, min broder, för mig raka vägen till vår broder Raguel.« Ängeln förde honom då hem till Raguel, och de fann honom sittande vid dörren till gården. De hälsade först, och han svarade: »Var hjärtligt hälsade, bröder, och varmt välkomna.« Så förde han dem in i huset. 
Tobit	Tob	40	7	2	Han sade till sin hustru Edna: »Vad den här unge mannen är lik min broder Tobit!« 
Tobit	Tob	40	7	3	Edna vände sig till dem och frågade: »Varifrån är ni, bröder?« De svarade: »Vi hör till naftaliterna som är krigsfångar i Nineve.« – 
Tobit	Tob	40	7	4	»Känner ni vår broder Tobit?« frågade hon, och de svarade: »Ja, vi känner honom.« – »Mår han bra?« frågade hon. 
Tobit	Tob	40	7	5	»Ja, han lever och har hälsan«, svarade de, och Tobias sade: »Det är min far.« 
Tobit	Tob	40	7	6	Då sprang Raguel upp, kysste honom och brast i gråt. 
Tobit	Tob	40	7	7	Sedan tog han till orda och sade: »Gud välsigne dig, pojke, du har en god och fin man till far. Vilken förfärlig olycka att en så rättfärdig och givmild man har blivit blind!« Han föll sin broder Tobias om halsen och grät. 
Tobit	Tob	40	7	8	Hans hustru Edna började också gråta över Tobit, och deras dotter Sara brast även hon i gråt. 
Tobit	Tob	40	7	9	Raguel slaktade en bagge och tog med glädje emot sina gäster. När de hade badat och tvättat sig och slagit sig ner för att äta sade Tobias till Rafael: »Asarja, min broder, be nu Raguel att ge mig min syster Sara till hustru.« 
Tobit	Tob	40	7	10	Raguel hörde det och sade till den unge mannen: »Ät och drick och ha trevligt i kväll: det tillkommer ingen annan än dig, broder, att äkta min dotter Sara, och jag har ingen rätt att ge henne åt någon annan man, eftersom du är min närmaste släkting. Men, min pojke, jag måste säga dig sanningen. 
Tobit	Tob	40	7	11	Jag har gift bort henne sju gånger med bröder till oss, och de dog alla på bröllopsnatten när de kom in till henne. Men ät och drick nu, min pojke, er framtid ligger i Herrens hand.« Tobias svarade: »Jag skall varken äta eller dricka mer förrän du ger mig ett bindande löfte.« Då sade Raguel: »Nåväl, härmed ger jag henne åt dig enligt bestämmelsen i Moses bok. Det är himlens vilja att hon skall ges åt dig. Ta din syster: från denna stund är du hennes broder och hon din syster, från denna dag tillhör hon dig för alltid. Må himlens herre låta denna natt sluta lyckligt för er, min pojke, må han vara barmhärtig och ge er frid.«
Tobit	Tob	40	7	12	Så kallade Raguel på sin dotter Sara, och hon kom in till honom. Han tog hennes hand och överlämnade henne åt Tobias med orden: »Ta henne enligt lagen och enligt den bestämmelse i Moses bok som ger henne till hustru åt dig. Må du oskadd kunna behålla henne och föra henne hem till din far. Himlens Gud må låta allt gå lyckligt för er och ge er frid.« 
Tobit	Tob	40	7	13	Så kallade han på flickans mor och sade till om papper att skriva på, så att han kunde sätta upp ett äktenskapskontrakt, genom vilket han skulle ge henne till hustru åt honom enligt bestämmelsen i Moses lag. Flickans mor hämtade det, och han skrev ut ett kontrakt och satte sitt sigill på det. 
Tobit	Tob	40	7	14	Därefter började de äta och dricka. 
Tobit	Tob	40	7	15	Raguel kallade på sin hustru Edna och sade: »Min syster, gör i ordning den andra kammaren och ta med henne dit.« 
Tobit	Tob	40	7	16	Hon gick och bäddade i kammaren, som han hade sagt, och tog henne med dit. Hon började gråta över henne men torkade tårarna och sade: 
Tobit	Tob	40	7	17	»Fatta mod, min dotter. Måtte himlens herre ge dig glädje efter all din sorg. Fatta mod, min dotter.« Sedan gick hon ut.
Tobit	Tob	40	8	1	När de hade avslutat måltiden och skulle gå till sängs följde de den unge mannen in i kammaren. 
Tobit	Tob	40	8	2	Tobias kom ihåg vad Rafael hade sagt och tog upp fiskens lever och hjärta ur påsen där han hade dem och lade dem på den glödande rökelsen. 
Tobit	Tob	40	8	3	Lukten från fisken hejdade demonen, och han flydde långt upp i Egypten, men Rafael följde genast efter, tog honom till fånga och fjättrade honom.
Tobit	Tob	40	8	4	När de andra hade gått ut ur kammaren och stängt dörren steg Tobias upp ur sängen och sade: »Kom, min syster, låt oss anropa vår Herre och be att han förbarmar sig över oss och skyddar oss.« 
Tobit	Tob	40	8	5	Hon steg upp, och de anropade Gud och bad honom om beskydd. Tobias sade: »Välsignad är du, våra fäders Gud, välsignat ditt namn genom alla släktled i evighet. Må himlarna och hela din skapelse prisa dig. 
Tobit	Tob	40	8	6	Du skapade Adam, och till hans hjälp och stöd skapade du Eva, hans hustru, och från dem båda kom människosläktet. Du sade: 
Tobit	Tob	40	8	7	Du vet, Herre, att det inte är av otuktigt begär som jag äktar denna min syster. Nej, jag ber dig uppriktigt, Herre, att visa godhet mot mig och henne, så att vi får åldras tillsammans och blir välsignade med barn.« 
Tobit	Tob	40	8	8	Och tillsammans sade de: »Amen, amen.« 
Tobit	Tob	40	8	9	Sedan gick de till sängs för natten. Men Raguel kallade på sina slavar och gick ut med dem och grävde en grav, 
Tobit	Tob	40	8	10	ty han tänkte: »Annars blir vi hånade och skymfade för att Tobias har dött.« 
Tobit	Tob	40	8	11	När graven var färdiggrävd gick Raguel hem, kallade på sin hustru 
Tobit	Tob	40	8	12	och sade: »Skicka en tjänsteflicka att gå in och se efter om han lever. Så kan vi begrava honom om han är död, och ingen behöver få veta det.« 
Tobit	Tob	40	8	13	De sade åt tjänsteflickan att gå in, tände en lampa och öppnade dörren. När hon kom in såg hon dem ligga och sova tillsammans, 
Tobit	Tob	40	8	14	och hon gick ut och talade om att han levde och att allt var väl. 
Tobit	Tob	40	8	15	Då prisade Raguel himlens Gud: »Välsignad är du, Gud, jag prisar dig av fullaste hjärta. Må du prisas av dina heliga och alla dina skapade verk, må alla dina änglar och utvalda prisa dig i all evighet. 
Tobit	Tob	40	8	16	Välsignad är du som har gett mig glädje, som inte lät mina farhågor besannas utan har visat oss din stora barmhärtighet. 
Tobit	Tob	40	8	17	Välsignad är du som har förbarmat dig över dessa två, som är sina föräldrars enda barn. Var barmhärtig mot dem, härskare, och ge dem skydd, låt glädje och barmhärtighet fylla deras liv till slutet.«
Tobit	Tob	40	8	18	Sedan sade Raguel åt sina slavar att skotta igen graven innan det blev ljust. 
Tobit	Tob	40	8	19	Han sade åt sin hustru att baka mycket bröd. Själv gick han ut till kreaturen och hämtade två kor och fyra baggar, och han sade till om att djuren skulle slaktas. 
Tobit	Tob	40	8	20	Så kallade han på Tobias, svor en ed och sade: »Under fjorton dagars tid får du inte lämna mitt hus. Du skall stanna här hos mig, äta och dricka och trösta min olycksdrabbade dotter. 
Tobit	Tob	40	8	21	Av all min egendom skall du redan nu ta med dig hälften, när du lyckligt och väl reser hem till din far. Den andra hälften får ni när jag och min hustru dör. Känn dig trygg, min pojke: i mig har du en far och i Edna en mor, och vi står vid din och din systers sida från denna stund och för all framtid. Känn dig trygg, min pojke.«
Tobit	Tob	40	9	1	Då kallade Tobias på Rafael och sade till honom: 
Tobit	Tob	40	9	2	»Asarja, min broder, ta med dig fyra slavar och två kameler och bege dig till Rages. Sök upp Gabael, ge honom dokumentet och hämta ut pengarna. Ta honom sedan med till bröllopsfesten. 
Tobit	Tob	40	9	3/4	 Du vet ju hur far kommer att räkna dagarna, och om jag dröjer en enda dag för länge vållar jag honom stort bekymmer. Men du känner också till den ed som Raguel har svurit – den måste jag rätta mig efter.«
Tobit	Tob	40	9	5	Rafael reste med de fyra slavarna och de två kamelerna till Rages i Medien, och de tog in hos Gabael. Han gav honom sitt dokument och berättade för honom om Tobits son Tobias, att han hade gift sig och att han nu bjöd honom till bröllopsfesten. Gabael räknade upp de förseglade påsarna åt honom och överlämnade dem.
Tobit	Tob	40	9	6	Tidigt på morgonen gav de sig i väg tillsammans till bröllopsfesten. När de steg in hos Raguel låg Tobias till bords. Han sprang upp och hälsade Gabael, som brast i gråt och välsignade honom: »Min ädle, fine vän, son till en ädel och fin, rättfärdig och givmild man, må Herren ge sin himmelska välsignelse åt dig och din hustru och hennes far och mor. Pris ske Gud som har låtit mig se denna avbild av min kusin Tobit!«
Tobit	Tob	40	10	1	För varje dag som gick räknade Tobit efter hur lång tid som var kvar tills sonen fullbordat sin resa och skulle komma tillbaka. När tiden hade gått ut och Tobias inte kom 
Tobit	Tob	40	10	2	tänkte han: »Han har väl inte blivit kvarhållen därborta? Det är väl inte så att Gabael är död och ingen ger honom pengarna?« 
Tobit	Tob	40	10	3	Han blev dyster till sinnes, 
Tobit	Tob	40	10	4	och hans hustru Hanna sade: »Min pojke är död, han finns inte i livet längre.« Hon började gråta och klaga över sin son: 
Tobit	Tob	40	10	5	»Ve mig! Mitt barn, mina ögons ljus, varför lät jag dig resa?« – 
Tobit	Tob	40	10	6	»Säg inte så«, sade Tobit. »Oroa dig inte, min syster, det är ingen fara med honom. Det är förstås något som har försenat dem där borta, och mannen som reser med honom är pålitlig, han är en av våra bröder. Bekymra dig inte för honom, min syster, han är snart här.« 
Tobit	Tob	40	10	7	Men hon svarade: »Låt mig vara! Försök inte lura mig, min pojke är död.« Varje dag sprang hon ut och såg bortåt vägen där hennes son hade försvunnit, och hon vägrade att äta. När solen gick ner kom hon in, och hon klagade och grät hela natten och kunde inte sova.Uppbrottet från Raguel När den fjorton dagar långa bröllopsfesten var över som Raguel hade svurit att hålla för sin dotter, gick Tobias in till honom och sade: »Låt mig ge mig av nu, för jag förstår att far och mor tror att de aldrig skall få se mig mer. Jag ber dig, fader, att du låter mig resa hem till min far. Jag har redan berättat för dig hur det var med honom när jag for.« 
Tobit	Tob	40	10	8	Raguel svarade: »Stanna här, min pojke, stanna kvar hos mig, jag skall skicka folk till din far Tobit med underrättelser om dig.« – 
Tobit	Tob	40	10	9	»Nej, aldrig«, sade Tobias, »jag ber dig att du låter mig resa härifrån till min far.« 
Tobit	Tob	40	10	10	Då lät Raguel det bli så: Tobias fick ta sin hustru Sara och hälften av Raguels egendom, tjänare och tjänsteflickor, kor och får, åsnor och kameler, kläder, pengar och husgeråd. 
Tobit	Tob	40	10	11	Han önskade dem lycklig resa och gav Tobias sin avskedshälsning: »Lycka till, min pojke, lycklig resa! Må himlens herre låta allt gå väl för er, för dig och för din hustru Sara. Måtte jag få se era barn innan jag dör.« 
Tobit	Tob	40	10	12	Och till sin dotter Sara sade han: »Visa aktning för din svärfar och svärmor, min dotter, ty från denna stund är de dina föräldrar, alldeles som vi som gav dig livet. Gå i frid, min dotter. Måtte jag bara få höra gott om dig så länge jag lever.« Efter denna avskedshälsning lät han dem ge sig av. Och Edna sade till Tobias: »Mitt barn, min älskade broder, må Herren föra dig lyckligt hem, och måtte jag leva så länge att jag får se dina och min dotter Saras barn innan jag dör. Inför Herren lämnar jag min dotter i ditt förvar: vålla henne aldrig någon sorg i hela ditt liv. Gå i frid, min pojke! Från denna stund är jag din mor och Sara din syster. Måtte vi alla få njuta av samma lycka så länge vi lever.« Hon kysste dem båda och önskade dem lycka på resan.
Tobit	Tob	40	10	13	Så lämnade Tobias Raguels hus frisk och glad, och han prisade himlens och jordens herre, som råder över allt, för att hans resa hade gått lyckligt. Han prisade också Raguel och hans hustru Edna och sade: »Måtte det lyckas mig att hedra dem så länge de lever.«
Tobit	Tob	40	11	1	De fortsatte sin resa tills de närmade sig Kaserin, som ligger strax utanför Nineve. 
Tobit	Tob	40	11	2	Då sade Rafael: »Du vet hur det var med din far när vi lämnade honom. 
Tobit	Tob	40	11	3	Låt oss nu skynda före din hustru och göra huset i ordning tills de andra kommer.« 
Tobit	Tob	40	11	4	De två männen gav sig av tillsammans, och Rafael sade åt Tobias att ha gallan till reds. Hunden sprang och mötte dem, 
Tobit	Tob	40	11	5	och Hanna som satt och såg bortåt vägen efter sin son 
Tobit	Tob	40	11	6	fick syn på honom där han kom. Då ropade hon till hans far: »Här kommer din son, och mannen som reste med honom också!« 
Tobit	Tob	40	11	7	Innan Tobias gick fram till sin far sade Rafael till honom: »Jag vet att hans ögon skall bli öppnade. 
Tobit	Tob	40	11	8	Stänk fiskgallan i ögonen på honom, så får läkemedlet de vita hinnorna att skrumpna och flagna av, och din far får synen tillbaka och kan se ljuset.« 
Tobit	Tob	40	11	9	Hanna rusade upp, slog armarna om sin son och sade: »Nu har jag fått se dig, min pojke, nu kan jag dö.« Och hon brast i gråt.
Tobit	Tob	40	11	10	Tobit reste sig också. Han snubblade men lyckades ta sig ut genom dörren till gården. Tobias gick fram till honom 
Tobit	Tob	40	11	11	med fiskgallan i handen, blåste på hans ögon, tog tag i honom och sade: »Var lugn, far.« Så anbringade han läkemedlet i ögonen på honom. När det började svida 
Tobit	Tob	40	11	12/13	gnuggade fadern med båda händerna bort hinnorna från ögonvrårna, så att han kunde se sin son. Då slog han armarna om honom, 
Tobit	Tob	40	11	14	brast i gråt och sade: »Jag ser dig, mitt barn! Välsignad är Gud, välsignat hans stora namn och välsignade alla hans heliga änglar. Må hans heliga namn prisas i all evighet, 
Tobit	Tob	40	11	15	ty han slog mig men förbarmade sig åter över mig: nu ser jag min son Tobias.« Sedan gick Tobit in igen och prisade Gud med hög röst i sin glädje. Och Tobias berättade för sin far att hans resa hade gått lyckligt och att han hade hämtat pengarna och att han dessutom hade äktat Raguels dotter Sara. »Hon är på väg hit«, sade han, »hon är alldeles utanför Nineves port.«
Tobit	Tob	40	11	16	Tobit gick ut till stadsporten för att möta sin svärdotter, och han prisade Gud i sin glädje. Och folket i Nineve häpnade när de såg honom komma gående med långa kliv och i sin fulla styrka, utan att ledas av någon. 
Tobit	Tob	40	11	17	Inför dem alla lovade Tobit Gud som hade förbarmat sig över honom och öppnat hans ögon. När han mötte sin son Tobias hustru Sara hälsade han henne med orden: »Välkommen, dotter; välsignad är Gud som har fört dig hit till oss, min dotter. Välsignade är din far och din mor, välsignad är min son Tobias och välsignad är du själv, min dotter. Välkommen till ditt hem, jag önskar dig välsignelse och glädje, välkommen hit, min dotter!« Den dagen blev det glädje bland alla judar i Nineve. 
Tobit	Tob	40	11	18	Tobits brorsöner Achikar och Navad kom glada till hans hus, 
Tobit	Tob	40	11	19	och de höll en glad bröllopsfest för Tobias under sju dagar.
Tobit	Tob	40	12	1	När bröllopsfesten var över kallade Tobit till sig sin son Tobias och sade: »Min pojke, se till att mannen som följde med dig på resan får sin lön, och ge honom mer än lönen.« 
Tobit	Tob	40	12	2	Tobias svarade: »Hur mycket skall jag ge honom, far? Om han får hälften av det som han och jag har fört hit, så förlorar jag inte på affären. 
Tobit	Tob	40	12	3	Mig själv har han fört välbehållen hem, min hustru botade han, pengarna hämtade han tillsammans med mig, och dig botade han också. Vad kan jag ge honom som belöning?« 
Tobit	Tob	40	12	4	Tobit svarade: »Min pojke, han har ärligt förtjänat att få hälften av allt det han kom hit med.« 
Tobit	Tob	40	12	5	Och Tobias kallade på honom och sade: »Du får som lön hälften av allt det du kom hit med. Gå i frid!«
Tobit	Tob	40	12	6	Då tog Rafael de båda männen avsides och sade till dem: »Prisa Gud och ge honom äran! Prisa hans storhet, berätta till hans ära för alla som lever om vad han har gjort med er. Det är gott att prisa Gud och lovsjunga hans namn. Förhärliga Guds gärningar, tveka inte att ge honom äran. 
Tobit	Tob	40	12	7	Kungens hemligheter är det rätt att dölja, men Guds verk skall äras och uppenbaras. Så ära och förhärliga dem då; gör det som är gott, så kommer ingenting ont att drabba er. 
Tobit	Tob	40	12	8	Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld, 
Tobit	Tob	40	12	9	ty allmosor räddar från döden och renar från alla synder. Den som ger allmosor och handlar rättfärdigt får glädja sig åt ett långt liv, 
Tobit	Tob	40	12	10	men den som lever i synd och orättfärdighet är sin egen fiende.
Tobit	Tob	40	12	11	Nu vill jag avslöja hela sanningen för er utan att dölja någonting. Jag har redan avslöjat den genom att säga att man skall dölja kungens hemligheter men uppenbara och ära Guds verk. 
Tobit	Tob	40	12	12	När du och Sara bad era böner var det jag som bar fram dem till Herrens härlighet och påminde honom om er, och när du begravde de döda var det på samma sätt. 
Tobit	Tob	40	12	13	Och när du utan att tveka reste dig från din måltid för att gå och ta hand om den döde, 
Tobit	Tob	40	12	14	då blev jag sänd till dig för att pröva dig, men Gud sände mig också för att ge bot åt dig och åt Sara, din svärdotter. 
Tobit	Tob	40	12	15	Jag är Rafael, en av de sju änglar som står beredda hos Herren och har företräde hos honom i hans härlighet.«
Tobit	Tob	40	12	16	De båda männen greps av skräck och föll bävande ner på sina ansikten. 
Tobit	Tob	40	12	17	Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda, frid över er. Upphör aldrig att prisa Gud. 
Tobit	Tob	40	12	18	Det var inte min förtjänst att jag kom till er, det var Guds vilja att jag skulle göra det. Honom skall ni prisa i all er tid, lovsjung honom. 
Tobit	Tob	40	12	19	Lägg märke till att jag aldrig åt någonting, det såg bara så ut för er. 
Tobit	Tob	40	12	20	Res er upp från marken och tacka Gud. Nu stiger jag upp till honom som har sänt mig. Skriv ner allt detta som har skett med er.« Han steg dit upp, 
Tobit	Tob	40	12	21	och när de reste sig kunde de inte se honom längre. 
Tobit	Tob	40	12	22	Då prisade och lovsjöng de Gud och tackade honom för de stora ting som han hade gjort då en ängel från Gud visade sig för dem.
Tobit	Tob	40	13	1	Tobit skrev då denna glädjebön:
Tobit	Tob	40	13	2	Han slår men förbarmar sig också, han för oss till dödsriket längst ner i jorden, han för oss också upp ur förintelsen. Ingen kan undfly hans hand.
Tobit	Tob	40	13	3	Tacka honom, Israels söner, inför alla folk. Han skingrade er bland dem,
Tobit	Tob	40	13	4	men där visade han er sin storhet. Lovsjung honom inför alla människor, ty han är vår herre, han är vår Gud, han är vår fader. Han är Gud i all evighet.
Tobit	Tob	40	13	5	Han skall slå er för era synders skull men också förbarma sig och föra er tillbaka från alla de folk bland vilka ni skingrats.
Tobit	Tob	40	13	6	När ni vänder om till honom av hela ert hjärta och hela er själ och lever sannfärdigt inför honom, då skall han vända sig till er och inte längre dölja sitt ansikte för er. Se vad han har gjort för er och tacka honom med hög röst, prisa rättfärdighetens herre och lovsjung evighetens konung. Jag tackar honom i min fångenskaps land, jag visar det syndiga folket hans kraft och storhet. Vänd om, ni syndare, lev rättfärdigt inför honom – kanske skall han visa er kärlek och barmhärtighet.
Tobit	Tob	40	13	7	Jag lovsjunger min Gud, jag skall glädja mig så länge jag lever.
Tobit	Tob	40	13	8	Prisa Herren, alla utvalda, lova hans storhet. Fira glädjedagar och tacka honom.
Tobit	Tob	40	13	9	Jerusalem, du heliga stad, han skall slå dig för vad du har gjort, men han skall också förbarma sig över de rättfärdiga.
Tobit	Tob	40	13	10	Tacka Herren, det är gott för dig, prisa evighetens konung, så skall ditt tempel med jubel byggas upp på nytt. Måtte han låta alla de fångna få glädjas hos dig och ge alla de olyckliga sin kärlek hos dig, släktled efter släktled i evighet.
Tobit	Tob	40	13	11	Ett strålande ljus skall nå till jordens gränser. Många folk skall komma till dig fjärran ifrån, de skall komma från världens ände för att bo nära Herren Guds heliga namn, de skall bära fram sina gåvor till himlens konung. Släktled efter släktled skall sjunga glädjesånger i dig, och den utvalda stadens namn skall bestå i evighet.
Tobit	Tob	40	13	12	Förbannelse över alla som föraktar och smädar dig, förbannelse över alla som hatar och skymfar dig, förbannelse över alla som raserar dig och river dina murar, alla som störtar dina torn och bränner dina hus, men evig välsignelse över alla som visar dig vördnad!
Tobit	Tob	40	13	13	Gläd dig då och jubla med de rättfärdiga, ty de skall alla samlas och prisa evighetens herre.
Tobit	Tob	40	13	14	Saliga de som älskar dig, saliga de som gläder sig över din välgång, saliga alla de som sörjer över dina många olyckor, ty de skall få glädjas över dig och skall få se all din glädje i evighet.
Tobit	Tob	40	13	15	Min själ skall prisa Herren, den store konungen,
Tobit	Tob	40	13	16	ty Jerusalem skall byggas upp på nytt och hans tempel för eviga tider. Salig blir jag om min släkt lever kvar och får se dig i din härlighet och lova himlens konung. Jerusalems portar skall byggas upp av safir och smaragd och av ädelsten alla dina murar. Jerusalems torn skall byggas av guld, av renaste guld alla deras tinnar.
Tobit	Tob	40	13	17	Jerusalems gator skall beläggas med mosaiker av beryller, rubiner och juveler från Ofir.
Tobit	Tob	40	13	18	Från Jerusalems portar skall glädjesånger klinga, och från alla dess hus skall det ljuda: »Halleluja, välsignad är Israels Gud.« Och de välsignade skall välsigna det heliga namnet för alltid och evigt.
Tobit	Tob	40	14	1	Så slutade Tobit sin lovsång.Tobits avskedsord Tobit dog i frid när han var 112 år gammal, och han fick en storslagen begravning i Nineve. 
Tobit	Tob	40	14	2	Han var 62 år när hans ögon blev skadade. Sedan han hade fått synen tillbaka levde han ett lyckligt liv. Han utövade välgörenhet, och han upphörde aldrig att prisa Gud och lova hans storhet.
Tobit	Tob	40	14	3	När han låg för döden kallade han till sig sin son Tobias och hans sju söner och gav dem dessa förmaningar: »Min son, ta med dig dina barn 
Tobit	Tob	40	14	4	och bege dig till Medien, ty jag tror på Guds ord om Nineve, som Nahum uttalade: alltsammans skall ske och skall drabba Assyrien och Nineve. Allt det som har sagts av Israels profeter, Guds sändebud, skall bli verklighet utan minsta inskränkning; alla deras ord skall uppfyllas på sin bestämda tid. I Medien blir det tryggare än i Assyrien och i Babylonien, ty jag vet och litar på att allt vad Gud har sagt skall gå i uppfyllelse och inträffa utan att ett enda ord slår fel. Alla våra bröder som bor kvar i Israels land kommer att skingras och föras bort som fångar från det goda landet. Hela Israels land skall ligga öde, Samaria och Jerusalem skall ligga öde, och Guds hus i staden skall brännas ner och ligga öde för en tid.
Tobit	Tob	40	14	5	Men Gud skall på nytt förbarma sig över dem, Gud skall låta dem vända tillbaka till Israels land, och de kommer att bygga upp templet på nytt, fast det inte blir som det gamla, och det skall stå tills de bestämda tidsåldrarna har nått sitt slut. Då skall alla de som är i fångenskap få återvända hem, och de skall bygga upp Jerusalem i prakt, och Guds hus skall också byggas upp, och det skall byggas upp för all evighet enligt de ord som Israels profeter har uttalat om staden. 
Tobit	Tob	40	14	6	Alla folk på hela jorden, ja, alla skall då omvända sig och uppriktigt frukta Gud. De kommer alla att överge sina avgudar, som genom sin falskhet fört dem vilse, 
Tobit	Tob	40	14	7	och de skall prisa den evige Guden i rättfärdighet. Alla de israeliter som i den tiden blir räddade därför att de uppriktigt tänker på Gud skall samlas och komma till Jerusalem, och de skall för alltid bo i trygghet i Abrahams land, som skall överlämnas till dem. De som uppriktigt älskar Gud skall få glädja sig, men de som lever i synd och orättfärdighet skall försvinna från jorden.
Tobit	Tob	40	14	8/9	 Och nu, mina barn, lägger jag er detta på hjärtat: tjäna Gud uppriktigt och gör det som behagar honom. Era barn skall fostras strängt till rättfärdighet och givmildhet och till att alltid tänka på Gud och prisa hans namn uppriktigt och av hela sin kraft. Du, min son, skall alltså lämna Nineve och inte stanna här. 
Tobit	Tob	40	14	10	När den dag kommer då du begraver din mor vid min sida skall du inte bli kvar en enda natt inom stadens område. Jag ser att den är full av orättfärdighet och att många brott begås utan att folket känner någon skam. Min son, tänk på vad Nadav gjorde mot sin fosterfar Achikar. Han tvingade honom ju att gå levande ner i jorden. Men Gud lät Nadav sona den skymfen på ett passande sätt: Achikar kom ut i ljuset, medan Nadav fick gå in i det eviga mörkret, därför att han hade försökt döda honom. Tack vare sin givmildhet mot mig slapp Achikar ut ur den dödliga fälla som Nadav hade gillrat åt honom, medan Nadav själv fastnade i den dödliga fällan och omkom i den. 
Tobit	Tob	40	14	11	Se alltså, mina barn, vart givmildheten leder, och vart orättfärdigheten leder: till döden. Och nu är mitt liv slut.« De lade honom ner i sängen, och han dog. Och han fick en storslagen begravning.
Tobit	Tob	40	14	12	När sedan Tobias mor dog begravde han henne vid faderns sida. Tillsammans med sin hustru och sina barn utvandrade han därefter till Medien. Han slog sig ner i Ekbatana hos sin svärfar Raguel, 
Tobit	Tob	40	14	13	och han sörjde för sina åldrade svärföräldrar och visade dem vördnad. Han begravde dem i Ekbatana i Medien, och han ärvde både Raguels och sin far Tobits egendom. 
Tobit	Tob	40	14	14	Han slutade sitt liv som en högt aktad man vid 117 års ålder. 
Tobit	Tob	40	14	15	Innan han dog fick han uppleva budet om Nineves undergång, och han fick se hur krigsfångarna som den mediske kungen Kyaxares hade tagit där blev förda till Medien. Då prisade han Gud för allt vad han hade gjort med folket i Nineve och Assyrien. Så fick han glädja sig över Nineve innan han dog, och han prisade Herren Gud i evigheters evighet. Amen.
Judit	Judit	41	1	1	Det var det tolfte året av Nebukadnessars regering, han som var kung över assyrierna i den stora staden Nineve. Då var Arpakshad kung över mederna i Ekbatana, 
Judit	Judit	41	1	2	han som omgav Ekbatana med en ringmur av tuktad sten, en och en halv meter breda och tre meter långa block. Han gjorde muren 35 meter hög och 25 meter bred, 
Judit	Judit	41	1	3	vid stadsportarna reste han 50 meter höga torn på 30 meter breda fundament, 
Judit	Judit	41	1	4	och portarna gav han en höjd av 35 meter; bredden var 20 meter, så att hans slagkraftiga arméer kunde tåga ut med infanteriet i marschordning.
Judit	Judit	41	1	5	Det året började kung Nebukadnessar krig mot kung Arpakshad på den stora slätten, dvs. slätten vid Ragau. 
Judit	Judit	41	1	6	I hans fälttåg deltog alla som bodde i bergstrakterna och alla som bodde kring Eufrat, Tigris och Hydaspes och på den elamitiske kungen Arjoks slätt; en mängd olika folk anslöt sig alltså till kaldeernas här.
Judit	Judit	41	1	7	Kung Nebukadnessar av Assyrien hade också sänt bud till Persiens invånare och till alla som bodde i väster, till Kilikiens, Damaskus, Libanons och Antilibanons invånare och till alla som bodde längs kusten, 
Judit	Judit	41	1	8	till dem som tillhörde stammarna på Karmel och i Gilead, till övre Galileen och den stora Jisreelslätten, 
Judit	Judit	41	1	9	till alla i Samarien och dess städer och området öster om Jordan, till Jerusalem och Betane, Chelous och Kadesh och Egyptens gränsflod, till Tachpanches, Ramses och hela Goshen, 
Judit	Judit	41	1	10	ända förbi Tanis och Memfis, till alla Egyptens invånare, så att budet slutligen nådde Etiopiens gränser. 
Judit	Judit	41	1	11	Men befolkningen i hela detta område trotsade assyrierkungen Nebukadnessars befallning och deltog inte i hans krigsföretag. De kände ingen fruktan för honom; i deras ögon var han bara en människa, och de lät hans sändebud återvända förödmjukade och med oförrättat ärende. 
Judit	Judit	41	1	12	Då fylldes Nebukadnessar av raseri mot alla dessa länder och svor vid sin tron och sin kungavärdighet att hämnas på Kilikien, Damaskustrakten och Syrien och hugga ner hela områdets befolkning, liksom även alla Moabs invånare, ammoniterna och hela Judeen och alla i Egypten ända till de två sjöarnas land.
Judit	Judit	41	1	13	I sitt sjuttonde regeringsår drog Nebukadnessar i fält med sin här mot kung Arpakshad och besegrade honom, så att hela Arpakshads här med alla hans ryttare och stridsvagnar slogs på flykten. 
Judit	Judit	41	1	14	Han intog hans städer och trängde fram ända till Ekbatana, där han erövrade tornen och skövlade stadens gator, så att dess prakt förbyttes i förnedring. 
Judit	Judit	41	1	15	Arpakshad tog han till fånga i bergen ovanför Ragau, han stack ner honom med sina spjut och gjorde slut på hans välde för alltid. 
Judit	Judit	41	1	16	Så vände han hem med sitt byte, och med honom hela hans armé, en väldig skara krigare från olika länder. Där tillbringade han fyra månader med hären under sorglöst festande.
Judit	Judit	41	2	1	Det artonde året, den tjugoandra dagen i den första månaden, påbjöd kung Nebukadnessar av Assyrien från sitt palats att hämnden nu skulle drabba alla länderna, så som han hade sagt. 
Judit	Judit	41	2	2	Han sammankallade alla sina ministrar och alla sina stormän, lade fram sin hemliga plan för dem och tillkännagav sitt beslut om allt lidande han skulle tillfoga dessa länder. 
Judit	Judit	41	2	3	Även de ansåg att alla som inte hade åtlytt hans bud skulle förgöras. 
Judit	Judit	41	2	4	När kung Nebukadnessar av Assyrien hade avslutat sitt rådslag kallade han till sig Holofernes, som var överbefälhavare för hans armé och närmast honom själv i rang, och sade till honom: 
Judit	Judit	41	2	5	»Så säger storkonungen, hela jordens herre: Du skall bege dig härifrån och båda upp soldater som litar på sin styrka, 120 000 man fotfolk och 12 000 hästar och ryttare. 
Judit	Judit	41	2	6	Du skall dra i krig mot länderna i väster, som har trotsat mitt ord. 
Judit	Judit	41	2	7	Kungör för dem att de skall hålla jord och vatten i beredskap, ty jag skall dra ut mot dem i vrede. Jordens hela yta skall döljas under mina krigares fötter, och jag skall utlämna dem åt min krigshär till plundring; 
Judit	Judit	41	2	8	de stupade skall fylla bergsklyftorna, och bäckraviner och floder skall svämma över, uppdämda av lik. 
Judit	Judit	41	2	9	Och krigsfångarna skall jag föra till jordens yttersta gränser. 
Judit	Judit	41	2	10	Dra alltså ut och besätt hela deras område. Om de överlämnar sig åt dig skall du bevaka dem för min räkning till den dag då de ställs till ansvar. 
Judit	Judit	41	2	11	Men om man någonstans i ditt område vägrar foga sig skall du inte visa skonsamhet utan utlämna dem till död och plundring. 
Judit	Judit	41	2	12	Vid mitt liv och min kungliga makt: jag har talat, och jag skall själv genomföra detta. 
Judit	Judit	41	2	13	Och du får inte bryta mot ett enda av din herres bud, du skall obrottsligt verkställa allt jag har ålagt dig, och du skall göra det utan dröjsmål.«
Judit	Judit	41	2	14	Holofernes begav sig från sin herres palats och kallade till sig alla furstarna och den assyriska arméns befälhavare och officerare. 
Judit	Judit	41	2	15	Han mönstrade en styrka av elitsoldater så som hans herre hade befallt honom, 120 000 man och 12 000 beridna bågskyttar, 
Judit	Judit	41	2	16	och fördelade dem på det sätt som är brukligt i en krigshär. 
Judit	Judit	41	2	17	Vidare rekvirerade han väldiga mängder av kameler, åsnor och mulor för utrustningen, ett oräkneligt antal får, oxar och getter till proviant, 
Judit	Judit	41	2	18	rikliga matförråd åt allt manskapet och en oerhörd mängd guld och silver från den kungliga skattkammaren. 
Judit	Judit	41	2	19	Så drog han i fält med hela sin här för att röja väg för kung Nebukadnessar, för att täcka hela jordytan i väster med stridsvagnar, ryttare och elitsoldater. 
Judit	Judit	41	2	20	Tillsammans med hären drog det ut ett brokigt följe; de var som gräshoppor eller som markens sandkorn, alltför många för att kunna räknas.
Judit	Judit	41	2	21	De gick tre dagsmarscher från Nineve i riktning mot Bektileths slätt och slog sedan läger bortom Bektileth invid berget till vänster om övre Kilikien. 
Judit	Judit	41	2	22	Därifrån marscherade Holofernes upp i bergen med hela sin här, fotfolk, ryttare och stridsvagnar, 
Judit	Judit	41	2	23	och trängde genom Put och Lud. Han plundrade Rassis och Ismaels stammar vid ökenranden söder om Cheleon. 
Judit	Judit	41	2	24	Han tågade längs Eufrat genom Mesopotamien och raserade alla de befästa städerna längs Abronas bäckravin ända fram till havet. 
Judit	Judit	41	2	25	Han erövrade Kilikien, högg ner alla som gjorde motstånd mot honom och trängde fram till Jafets område, som ligger söderut, åt Arabien till. 
Judit	Judit	41	2	26	Han inringade Midjans stam, brände deras tält och plundrade deras boskapsfållor. 
Judit	Judit	41	2	27	Vid tiden för veteskörden tågade han ner till Damaskusslätten, brände av alla åkrarna där, slaktade hjordarna av får och kor, plundrade städerna, slog ihjäl barnen och högg ner alla unga män.
Judit	Judit	41	2	28	Skräck och fasa för honom fyllde dem som bodde i kustlandet, invånarna i Sidon och Tyros, dem som bodde i Sur och Okina och alla som bodde i Jamnia, och folket i Ashdod och Ashkelon darrade av skräck för honom.
Judit	Judit	41	3	1	De skickade sändebud till honom för att be om fred: 
Judit	Judit	41	3	2	»Vi, den store konung Nebukadnessars tjänare, ligger för dina fötter. Gör med oss som du finner för gott. 
Judit	Judit	41	3	3	Alla våra gårdar och marker, vetefält och hjordar av får och kor och alla fållor vid våra herdekojor står till ditt förfogande – gör med dem som du behagar. 
Judit	Judit	41	3	4	Också våra städer och deras invånare är dina slavar – behandla dem som du önskar.« 
Judit	Judit	41	3	5	Männen infann sig hos Holofernes och framförde detta budskap till honom.
Judit	Judit	41	3	6	Holofernes tågade då ner till kusten med sin här, besatte de befästa städerna och förstärkte sina trupper med utvalda män därifrån. 
Judit	Judit	41	3	7	Både där och på den omgivande landsbygden gick man honom till mötes med kransar på huvudet, med dans och tamburiner. 
Judit	Judit	41	3	8	Men han raserade alla deras helgedomar och högg ner deras heliga lundar, ty han hade fått uppdraget att utrota alla landets gudar, för att alla folk skulle dyrka Nebukadnessar ensam och människor av alla språk och stammar åkalla honom som gud. 
Judit	Judit	41	3	9	Sedan marscherade han förbi Jisreel i trakten av Dotan, som ligger nedanför Judeens väldiga bergsrygg, 
Judit	Judit	41	3	10	och slog läger mellan Gaibai och Skythopolis. Där stannade han en månads tid för att samla ihop alla förråd som hären behövde.
Judit	Judit	41	4	1	När israeliterna i Judeen fick höra om allt som Holofernes, den assyriske kungen Nebukadnessars överbefälhavare, hade gjort mot de andra folken och hur han hade plundrat och ödelagt alla deras tempel, 
Judit	Judit	41	4	2	greps de av oerhörd skräck för honom och fylldes av oro för Jerusalem, där Herren, deras Gud, hade sitt tempel. 
Judit	Judit	41	4	3	De hade nämligen nyss återvänt från fångenskapen, och bara för en kort tid sedan hade Judeens folk blivit samlat och kultföremålen, altaret och templet blivit renade efter vanhelgandet. 
Judit	Judit	41	4	4	De skickade folk till hela Samarien och till Kona, Bet-Horon, Belmain och Jeriko och till Choba och Hasor och till Salemdalen; 
Judit	Judit	41	4	5	de besatte de högsta bergstopparna, befäste byarna i närheten och försatte dem i krigsberedskap genom att lägga upp livsmedelsförråd, ty skörden hade nyss bärgats på fälten. 
Judit	Judit	41	4	6	Jojakim, som vid den tiden var överstepräst i Jerusalem, skrev till invånarna i Baityloua och i Baitomesthaim, som ligger mitt emot Jisreel invid slätten utanför Dotan, 
Judit	Judit	41	4	7	att de skulle spärra uppfartsvägarna till bergen, eftersom de gav tillträde till Judeen och det var lätt att hejda fiendens framryckning där passagen var trång och gav utrymme åt högst två man i bredd.
Judit	Judit	41	4	8	Israeliterna följde de anvisningar som hade getts av översteprästen Jojakim och av det israelitiska folkets råd, som hade sitt säte i Jerusalem. 
Judit	Judit	41	4	9	Alla män i Israel ropade till Gud med stor iver, och med stor iver späkte de sig inför honom 
Judit	Judit	41	4	10	tillsammans med sina hustrur och sina barn, sin boskap, sina arbetare och slavar och alla främlingar i landet, och de svepte säcktyg om höfterna. 
Judit	Judit	41	4	11	Alla israelitiska män i Jerusalem, och även kvinnor och barn, föll ner framför templet, strödde aska över sina huvuden och höll upp sina säcktrasor inför Herren. 
Judit	Judit	41	4	12	Också altaret svepte de in i säcktyg, och sida vid sida bönföll de enträget Israels Gud att inte låta deras barn rövas bort, deras hustrur bli krigsbyte, städerna som de ärvt bli ödelagda och templet vanhelgat och skändat till hedningarnas förnöjelse. 
Judit	Judit	41	4	13	Och Herren lyssnade till deras rop och vände blicken till deras nöd. Folket fortsatte sin fasta många dagar i hela Judeen och i Jerusalem inför Herrens, allhärskarens, tempel. 
Judit	Judit	41	4	14	Översteprästen Jojakim och alla prästerna som stod inför Herren och de som biträdde vid tjänsten åt Herren hade säcktyg om höfterna, när de frambar det dagliga brännoffret och folkets löftesoffer och frivilliga offer. 
Judit	Judit	41	4	15	De hade aska på sina huvudbonader, och de ropade av all sin kraft till Herren att han skulle komma med räddning till hela Israels folk.
Judit	Judit	41	5	1	När Holofernes, överbefälhavaren för Assurs armé, underrättades om att israeliterna hade berett sig för krig, stängt bergspassen, befäst alla höga bergstoppar och satt upp spärrar på slätterna, 
Judit	Judit	41	5	2	greps han av fruktansvärd vrede. Han kallade till sig alla Moabs furstar och Ammons hövdingar och alla satraperna i kustområdet 
Judit	Judit	41	5	3	och sade till dem: »Ni som bor i Kanaan, låt mig veta vad det är för ett folk som lever här i bergstrakterna! Vad är det för städer de bor i? Hur stor armé har de? Vari består deras makt och styrka? Vem är deras kung och leder deras armé? 
Judit	Judit	41	5	4	Och varför har de, ensamma bland alla folk i väster, hållit sig för goda för att komma mig till mötes?«
Judit	Judit	41	5	5	Achior, som förde befälet över ammoniterna, svarade honom: »Lyssna till din tjänares ord, herre, så skall du få höra sanningen om detta folk som bor i bergstrakterna här intill, och ingen lögn skall gå över din tjänares läppar. 
Judit	Judit	41	5	6	Detta folk härstammar från kaldeerna. 
Judit	Judit	41	5	7	De slog sig först ner i Mesopotamien därför att de inte ville dyrka de gudar deras fäder tillbad i kaldeernas land. 
Judit	Judit	41	5	8	De övergav sina fäders religion och började tillbe himlens gud, den gud som de nu erkände. Då fördrev kaldeerna dem från sina gudars område, och de flydde till Mesopotamien, där de slog sig ner för lång tid. 
Judit	Judit	41	5	9	Men deras gud sade till dem att bryta upp från detta land och flytta till Kanaan. Där bosatte de sig och förvärvade stora rikedomar av guld och silver och en mängd boskap. 
Judit	Judit	41	5	10	Sedan utvandrade de till Egypten, eftersom hungersnöd hade drabbat hela Kanaans land, och de blev kvar där tills de hade sin bärgning. Där blev de ett talrikt folk, så många att de inte gick att räkna. 
Judit	Judit	41	5	11	Men kungen i Egypten vände sig mot dem; med slug beräkning tvingade man dem att slita ont som tegelslagare. Så blev de kuvade och gjordes till slavar. 
Judit	Judit	41	5	12	Då ropade de till sin gud, och han slog hela Egyptens land med plågor mot vilka det inte fanns någon bot. Egypterna fördrev dem ur sitt land, 
Judit	Judit	41	5	13	och deras gud torrlade Röda havet framför dem 
Judit	Judit	41	5	14	och ledde dem till Sinai och Kadesh Barnea. De fördrev alla som bodde i öknen 
Judit	Judit	41	5	15	och bosatte sig i amoreernas land, och alla i Heshbon krossade de med vapenmakt. Efter att ha gått över Jordan tog de hela berglandet i besittning 
Judit	Judit	41	5	16	och fördrev kanaaneerna, perisseerna, jevuseerna, Shekems stam och alla girgasheerna. Under lång tid bodde de där.
Judit	Judit	41	5	17	Så länge de inte syndade mot sin gud hade de lyckan med sig; de har nämligen en gud som avskyr orättfärdighet. 
Judit	Judit	41	5	18	Men när de avvek från den väg som han hade anvisat dem led de ideliga nederlag i en lång rad krig, tills de slutligen fördes bort som fångar till ett främmande land, deras guds tempel jämnades med marken och deras städer föll i fiendernas händer. 
Judit	Judit	41	5	19	Men nu har de vänt åter till sin gud, och därför har de fått komma tillbaka från de platser dit de hade skingrats och återta Jerusalem, där deras helgedom ligger, och de har kunnat bosätta sig i bergstrakterna, som låg öde. 
Judit	Judit	41	5	20	Alltså, herre och härskare: om detta folk gör sig skyldigt till någon förseelse och syndar mot sin gud, då skall vi ta fasta på att de har denna snara om halsen, marschera upp i bergen och nedkämpa dem. 
Judit	Judit	41	5	21	Men om något lagbrott inte förekommer hos dem, då skall du undvika dem, herre, så att inte deras herre och gud kommer till deras undsättning och vi blir till åtlöje inför hela världen.«
Judit	Judit	41	5	22	När Achior hade sagt detta hördes ett missnöjt mummel från mängden som stod omkring tältet, och Holofernes stormän och alla som kom från kustlandet och från Moab ropade att han skulle pryglas. 
Judit	Judit	41	5	23	»Vi låter oss inte skrämmas av några israeliter«, sade de. »Det folket saknar kraft och förmåga att ställa upp en slagkraftig här. 
Judit	Judit	41	5	24	Därför skall vi absolut gå till angrepp, din armé kommer att krossa dem helt, store Holofernes.«
Judit	Judit	41	6	1	När oväsendet hade lagt sig bland männen som stod kring mötesplatsen talade Holofernes, den assyriska arméns överbefälhavare. Inför hela massan av utlänningar och vänd mot alla moabiterna sade han till Achior: 
Judit	Judit	41	6	2	»Vem tror du att du är, Achior – du och de där legoknektarna från Efraim – när du profeterar som du gjort bland oss i dag och säger att vi inte skall anfalla Israels folk, därför att deras gud kommer till deras undsättning? Vem är gud utom Nebukadnessar? Han skall sätta in sin krigsmakt och utplåna dem från jordens yta, och deras gud kommer inte att rädda dem. 
Judit	Judit	41	6	3	Vi som är hans tjänare skall slå ner dem alla som om de var en enda människa. De kan inte hålla stånd mot kraften i vårt kavalleri 
Judit	Judit	41	6	4	när vi låter det välla fram över dem, utan deras berg skall bli rusiga av deras blod och slätterna mättas av lik. Inte ett spår av motstånd skall sedan möta oss – de kommer att bli fullständigt utplånade. Detta är konung Nebukadnessars ord, han som är hela jordens herre, ty han har talat, och vad han säger blir verklighet. 
Judit	Judit	41	6	5	Men du Achior, en legoknekt från Ammon, du har i dag gjort dig till en brottsling genom de ord du yttrat. Från denna dag skall du inte få komma inför mina ögon förrän jag har bestraffat det där folket från Egypten. 
Judit	Judit	41	6	6	När jag återvänder skall din kropp genomborras av min krigshärs svärd och mina tjänares spjut, och du skall kastas bland fiendens stupade. 
Judit	Judit	41	6	7	Mina slavar kommer nu att föra bort dig till bergen och lämna dig i en av städerna vid passen; 
Judit	Judit	41	6	8	du skall inte dö förrän du möter ditt öde tillsammans med folket där. 
Judit	Judit	41	6	9	Och om du i tysthet hoppas att de skall slippa undan behöver du ju inte hänga med huvudet. Jag har talat, och alla mina ord kommer att besannas.«
Judit	Judit	41	6	10	Sedan befallde Holofernes slavarna som han hade till hands i sitt tält att gripa Achior, föra honom till Baityloua och överlämna honom åt israeliterna. 
Judit	Judit	41	6	11	Slavarna grep honom och förde honom ur lägret ut på slätten. Från slättlandet gav de sig upp i bergen och kom fram till källorna nedanför Baityloua. 
Judit	Judit	41	6	12	När männen i staden såg dem nära bergskrönet tog de sina vapen och gick ut ur staden mot bergskrönet; alla stenslungarna ställde sig så att de behärskade vägen dit upp och började beskjuta dem. 
Judit	Judit	41	6	13	Slavarna smet då nerför berget, band Achior och lämnade honom liggande vid bergets fot medan de själva återvände till sin herre.
Judit	Judit	41	6	14	När israeliterna kom ner från staden och fann Achior befriade de honom från repen och tog honom med sig till Baityloua, där de ställde honom inför stadens styresmän, 
Judit	Judit	41	6	15	som vid den tiden var Ussia, Mikas son av Simons stam, Havri, Otniels son, och Karmi, Malkiels son. 
Judit	Judit	41	6	16	Dessa sammankallade alla stadens äldste; kvinnorna och alla de unga männen skyndade sig också till folkförsamlingen. Achior fördes fram inför allt folket, och Ussia frågade honom vad som hade hänt. 
Judit	Judit	41	6	17	Han redogjorde då för det som hade yttrats vid Holofernes krigsråd, för allt vad han själv hade sagt inför de assyriska befälhavarna och för allt det skrävlande tal som Holofernes hade fört mot Israels folk. 
Judit	Judit	41	6	18	Då föll folket ner i tillbedjan inför Gud och ropade: 
Judit	Judit	41	6	19	»Herre, du himlens Gud, se deras övermod, visa barmhärtighet mot vårt betryckta folk och vänd dig i dag till oss som är helgade åt dig.« 
Judit	Judit	41	6	20	De gav Achior nytt mod och överhopade honom med beröm. 
Judit	Judit	41	6	21	Ussia tog med honom från folkförsamlingen hem till sig, där han höll en fest för de äldste. Och de anropade Israels Gud om hjälp hela den natten.
Judit	Judit	41	7	1	Dagen därpå gav Holofernes order till hela sin här och alla förstärkningar den fått att bryta upp mot Baityloua, besätta vägarna upp till bergen och gå till angrepp mot israeliterna. 
Judit	Judit	41	7	2	Under dagen satte sig alla krigarna i rörelse. Armén bestod av 170 000 soldater till fots och 12 000 till häst, förutom trossen och den väldiga mängd folk som drog fram i deras följe. 
Judit	Judit	41	7	3	De slog läger i dalen vid Baityloua, intill källan, och spred sig över en yta som på bredden räckte förbi Dotan ända till Belbaim och på längden från Baityloua till Kyamon, en plats mitt emot Jisreel. 
Judit	Judit	41	7	4	När israeliterna såg hur manstark fienden var fylldes de av skräck och sade till varandra: »Dessa människor kommer att föröda hela landet – varken kullarna eller dalarna eller de höga bergen kan bära deras tyngd.« 
Judit	Judit	41	7	5	Var och en hämtade sina vapen, och efter att ha tänt eldar på tornen gick de vakt utan avbrott hela den natten.
Judit	Judit	41	7	6	Följande dag red Holofernes ut med hela sitt kavalleri, fullt synligt för israeliterna i Baityloua. 
Judit	Judit	41	7	7	Sedan han hade rekognoserat vägarna upp till staden ryckte han fram till källorna, tog kontrollen över dem och förlade trupper som vaktstyrkor vid dem, varpå han återvände till sitt folk. 
Judit	Judit	41	7	8	Där möttes han av alla edomeernas hövdingar och alla de ledande i Moabs folk och av furstarna från kustlandet. De sade: 
Judit	Judit	41	7	9	»Lyssna till ett ord, vår härskare, så kan du bespara din armé stora förluster. 
Judit	Judit	41	7	10	Detta israelitiska folk sätter inte sin lit till sina spjut utan till de höga bergen där de bor; det är nämligen inte lätt att ta sig upp till deras bergstoppar. 
Judit	Judit	41	7	11	Avstå därför, herre, från att strida mot dem på det vanliga sättet i öppet fältslag, så skall inte en enda man av ditt folk behöva stupa. 
Judit	Judit	41	7	12	Stanna kvar i lägret med hela din armé i säkerhet, och låt dina tjänare besätta källan som bryter fram vid bergets fot, 
Judit	Judit	41	7	13	ty därifrån får hela Baitylouas befolkning sitt vatten. Då kommer de att försmäkta av törst och måste ge upp sin stad. Vi och vårt folk skall ta oss upp på bergstopparna i närheten och upprätta posteringar där för att hålla vakt, så att inte en enda man kan komma ut ur staden. 
Judit	Judit	41	7	14	De kommer att tyna bort av hunger tillsammans med sina hustrur och barn, och innan svärdet når dem skall de falla ihop på gatorna i sin egen stad. 
Judit	Judit	41	7	15	Så kan du ge dem en svidande vedergällning för att de gjorde uppror i stället för att fredligt gå dig till mötes.«
Judit	Judit	41	7	16	Holofernes och hela hans stab gillade förslaget, och han gav order om att det skulle följas. 
Judit	Judit	41	7	17	En moabitisk styrka bröt upp tillsammans med 5 000 av assyrierna; de slog läger i dalen och tog kontrollen över israeliternas vattenhål och källor. 
Judit	Judit	41	7	18	Samtidigt ryckte edomeerna och ammoniterna upp i bergen och slog läger mitt emot Dotan; en avdelning skickade de åt sydost bort mot Egrebel, som ligger nära Chous, en plats vid Mochmours bäckravin. Resten av den assyriska hären slog läger på slätten och täckte hela landets yta. I lägret fanns tält och utrustning i oerhörda mängder, och massan av människor var överväldigande.
Judit	Judit	41	7	19	Men israeliterna ropade till Herren, sin Gud, fyllda av djup modlöshet eftersom alla deras fiender hade omringat dem, så att ingen möjlighet fanns att komma undan. 
Judit	Judit	41	7	20	Runt omkring dem stod Assurs samlade krigsmakt med infanteri, stridsvagnar och kavalleri i trettiofyra dagars tid, tills alla vattenförråd var slut för hela Baitylouas befolkning 
Judit	Judit	41	7	21	och cisternerna höll på att tömmas. De fick inte dricka sig otörstiga en enda dag, ty dricksvattnet delades ut i ransoner. 
Judit	Judit	41	7	22	Barnen och kvinnorna var helt uppgivna, och de unga männen blev så utmattade av törsten att de föll omkull på gatorna och i portgångarna; deras krafter var alldeles uttömda.
Judit	Judit	41	7	23	Då samlades hela folket med unga män och kvinnor och barn hos Ussia och stadens styresmän, och i alla de äldstes närvaro ropade de högt: 
Judit	Judit	41	7	24	»Gud må döma mellan er och oss. Ni har begått ett svårt brott mot oss genom att inte be assyrierna om fred. 
Judit	Judit	41	7	25	Nu finns det ingen som kan hjälpa oss – Gud har sålt oss till dem, och vi kommer att segna ner inför deras ögon, tillintetgjorda av törst. 
Judit	Judit	41	7	26	Nu måste ni sända bud efter dem. Ge upp hela staden, låt den bli plundrad av Holofernes folk och hela hans här. 
Judit	Judit	41	7	27	Det är bättre för oss att bli deras krigsbyte – då blir vi slavar, men vi får ändå behålla livet och slipper se hur våra minsta dör inför våra ögon och hur våra hustrur och barn tynar bort. 
Judit	Judit	41	7	28	Himmel och jord är våra vittnen tillsammans med vår Gud, våra fäders herre som straffar oss för våra och våra fäders synder: måtte han inte i dag låta det gå som vi sagt.«
Judit	Judit	41	7	29	Alla de församlade brast på en gång ut i våldsam jämmer, och de ropade högt till Herren Gud. 
Judit	Judit	41	7	30	Men Ussia sade till dem: »Mod, mina bröder! Låt oss hålla ut i fem dagar till. Inom den tiden skall Herren visa oss barmhärtighet på nytt, ty han kommer inte att överge oss fullständigt. 
Judit	Judit	41	7	31	Men om de fem dagarna går förbi utan att vi får hjälp skall jag göra som ni sagt.« 
Judit	Judit	41	7	32	Han fick folket att skingras och inta sina platser; de gick bort till stadens murar och torn medan han skickade hem kvinnorna och barnen. Det rådde djup förstämning i staden.
Judit	Judit	41	8	1	Samtidigt fick Judit höra om vad som hänt. Hon var dotter till Merari, som var son till Us, son till Josef, son till Ussiel, son till Hilkia, son till Hananja, son till Gideon, son till Refaja, son till Achituv, son till Elia, son till Hilkia, son till Eliav, son till Netanel, son till Shelumiel, son till Surishaddaj, son till Simon, son till Israel. 
Judit	Judit	41	8	2	Hennes man Manasse, som tillhörde samma stam och släkt, hade dött under kornskörden. 
Judit	Judit	41	8	3	Han fick solsting medan han ledde arbetet med att binda kärvar på åkern, blev liggande sjuk och dog i sin hemstad Baityloua, och man begravde honom bland hans fäder på fältet mellan Dotan och Balamon. 
Judit	Judit	41	8	4	Därefter hade Judit levt som änka i sitt hem i tre år och fyra månader. 
Judit	Judit	41	8	5	På taket till sitt hus hade hon låtit slå upp ett skjul, hon hade säcktyg om höfterna och bar alltid sina änkekläder. 
Judit	Judit	41	8	6	Hon fastade varje dag alltsedan hon blivit änka, utom på försabbaten och sabbaten, vid nymåne och dagen närmast före samt vid det israelitiska folkets fester och glädjehögtider. 
Judit	Judit	41	8	7	Hon var en mycket vacker och tilldragande kvinna. Hennes man Manasse hade efterlämnat både guld och silver, tjänare och tjänsteflickor, boskap och åkrar, som hon hade i behåll. 
Judit	Judit	41	8	8	Ingen hade ett ont ord att säga om henne, ty hon var mycket gudfruktig.
Judit	Judit	41	8	9	Judit fick alltså höra om de bittra ord som folket i sin förtvivlan över vattenbristen hade slungat mot stadens styresman och likaså om allt som Ussia hade sagt till svar: hur han hade gett dem sin ed på att överlämna staden till assyrierna efter fem dagar. 
Judit	Judit	41	8	10	Då skickade hon den betrodda slavinna som hade tillsynen över hennes egendom med bud efter Ussia, Havri och Karmi, stadens äldste. 
Judit	Judit	41	8	11	När de infann sig hos henne sade hon: »Hör på mig, ni som styr över Baitylouas folk: det var inte rätt att tala som ni gjorde inför folket i dag, då ni ställde denna ed mellan Gud och er och lovade att överlämna staden till våra fiender om inte Herren ger oss hjälp inom den bestämda tiden. 
Judit	Judit	41	8	12	Vilka tror ni att ni är, när ni utmanar Gud som ni gjort i dag och inför alla människor sätter er i Guds ställe? 
Judit	Judit	41	8	13	Det är Herren, allhärskaren, ni försöker genomskåda, men ni kommer aldrig någonsin att förstå något. 
Judit	Judit	41	8	14	Ni kan ju inte finna det en människa gömmer i hjärtats djup eller få grepp om de tankar hon tänker – hur skall ni då kunna utforska Gud, som har skapat allt detta? Hur vill ni lära känna hans tankar och begripa hans planer? Nej, bröder, väck inte Herrens, vår Guds, vrede. 
Judit	Judit	41	8	15	Om han inte vill hjälpa oss inom de fem dagarna har han ändå makten att ge oss beskydd den dag han själv vill, likaväl som att låta oss gå under inför våra fiender. 
Judit	Judit	41	8	16	Men ni skall inte försöka binda Herren, vår Gud, i hans beslut, ty Gud viker inte för hot som en människa och kan inte föras bakom ljuset som en dödlig.
Judit	Judit	41	8	17	Låt oss därför tåligt vänta på räddningen från honom medan vi ropar till honom om hjälp – han kommer att höra vår bön, om det är hans vilja. 
Judit	Judit	41	8	18	Ty det har aldrig förekommit i vår tid och sker inte heller i dag att någon av våra stammar eller släkter eller bygder eller städer ber till gudar som tillverkats av människohänder. Sådant inträffade i gångna tider, 
Judit	Judit	41	8	19	och det var därför våra fäder blev utlämnade åt svärd och plundring och led ett förkrossande nederlag mot våra fiender. 
Judit	Judit	41	8	20	Men vi har aldrig känts vid någon annan gud vid sidan av honom; därför kan vi hoppas att han inte skall överge oss och inte någon av vårt folk. 
Judit	Judit	41	8	21	Ty om vi blir tagna faller hela Judeen; då blir vårt tempel plundrat, och Gud kommer att ställa oss till svars för att det blivit vanhelgat. 
Judit	Judit	41	8	22	När man har mördat våra bröder, deporterat befolkningen och skövlat vårt arv och vår egendom skall han låta detta vila tungt på oss, där vi lever som slavar bland hedningarna, och vi kommer att väcka anstöt och förakt hos dem som köpt oss. 
Judit	Judit	41	8	23	Ty det slaveriet kommer inte att vändas i någon ny nåd, utan Herren, vår Gud, skall göra det till en förnedring för oss.
Judit	Judit	41	8	24	Men nu, bröder, måste vi visa våra landsmän att deras liv hänger på oss och att vi är grunden för helgedomens, tempelbyggnadens och altarets bestånd. 
Judit	Judit	41	8	25	Och för allt detta skall vi tacka Herren, vår Gud, som prövar oss likaväl som våra fäder. 
Judit	Judit	41	8	26	Kom ihåg vad han gjorde med Abraham, hur han prövade Isak och vad som hände Jakob i det syriska Mesopotamien när han vaktade sin morbror Labans får. 
Judit	Judit	41	8	27	Ty liksom den eld de fick gå igenom tjänade till att pröva deras hjärtan, så har Herren inte heller lagt detta på oss som ett straff. När han tuktar dem som söker sig till honom vill han visa dem till rätta.«
Judit	Judit	41	8	28	Ussia svarade: »Allt vad du har sagt är klokt, och ingen kan invända något mot dina ord. 
Judit	Judit	41	8	29	Det är inte heller första gången du ger prov på din vishet. Redan i dina tidigaste år lade hela folket märke till din klokhet, ty du är född med ett klart förstånd. 
Judit	Judit	41	8	30	Men eftersom folket är svårt plågat av törsten tvingade de oss att handla så som vi nu har lovat och att binda oss med en ed som vi inte får bryta. 
Judit	Judit	41	8	31	Be nu för oss, du som är en from kvinna. Då sänder Herren regn så att våra cisterner fylls och vår vanmakt får ett slut.«
Judit	Judit	41	8	32	Då sade Judit till dem: »Hör på mig. Jag skall utföra något som vårt folk kommer att minnas i släktled efter släktled. 
Judit	Judit	41	8	33	Ni skall stå vid porten i natt, och jag skall gå ut där med min slavinna. Innan den tidpunkt är inne då ni lovat att överlämna staden till våra fiender skall Herren rädda Israel genom min hand. 
Judit	Judit	41	8	34	Men försök inte ta reda på vad jag tänker göra; jag kommer inte att säga er det förrän min plan är genomförd.«
Judit	Judit	41	8	35	Ussia och de andra ledarna sade till henne: »Gå i frid, och måtte Herren Gud gå framför dig för att ge våra fiender deras straff.« 
Judit	Judit	41	8	36	Så lämnade de hennes skjul och återvände till sina poster.
Judit	Judit	41	9	1	Judit föll ner på sitt ansikte, strödde aska på huvudet och blottade säcktyget som hon var klädd i, och i samma stund som den kvällens rökelseoffer bars fram i Guds hus i Jerusalem ropade hon högt till Herren:
Judit	Judit	41	9	2	Herre, min fader Simons Gud, du som satte svärdet i handen på honom, så att han kunde ta hämnd på främlingarna, de som skändligen lossade den unga kvinnans gördel och skamligen blottade hennes kropp och nesligen besudlade hennes sköte! Du hade sagt: »Sådant får inte ske« – och likväl gjorde de det.
Judit	Judit	41	9	3	Därför utlämnade du deras hövdingar åt döden, och den bädd som blygts över deras svek lät du nu blodas ner genom svek. Du dräpte slavar och härskare om varandra, dräpte härskarna där de satt på sina troner.
Judit	Judit	41	9	4	Du lät deras hustrur bli krigsbyte och deras döttrar föras bort i fångenskap och allt vad de ägde delas av dina älskade söner, som brann av samma iver som du och vämjdes vid dådet mot deras blodsförvant och kallade dig till hjälp.
Judit	Judit	41	9	5	Ty det var du som lät detta ske, liksom allting före och efter, det som är och det som skall komma har du tänkt ut, och som du har tänkt, så blir det.
Judit	Judit	41	9	6	De händelser du har bestämt stiger fram och säger: »Här är vi!« Dina vägar är fastlagda, och ditt domslut kan vi motse med förtröstan.
Judit	Judit	41	9	7	Här står assyrierna med sin väldiga armé: de yvs över sina hästar och ryttare, de stoltserar med sina kraftfulla soldater, de litar till sköld och spjut, till båge och slunga, men de inser inte att du är Herren, han som avgör striden –
Judit	Judit	41	9	8	Herren är ditt namn. Slå ner deras kraft med din styrka och krossa deras makt i din vrede, ty de har för avsikt att skända ditt tempel, besudla den boning som hyser ditt härliga namn och med sina svärd hugga av ditt altares horn.
Judit	Judit	41	9	9	Se deras övermod, släpp lös din vrede över deras huvuden, låt min hand, en änkas hand, få utföra det stordåd jag föresatt mig.
Judit	Judit	41	9	10	Dräp både slav och herre, härskare och tjänare, med hjälp av mina läppars list, låt deras storhet krossas av en kvinnas hand.
Judit	Judit	41	9	11	Ty din makt beror inte på stora arméer, ditt välde inte på starka kämpar. Nej, du är de förtrycktas Gud, du är de svagas hjälpare, de kraftlösas försvarare, de uppgivnas beskyddare, en räddare för dem som är utan hopp.
Judit	Judit	41	9	12	Ja, hör min bön, du min faders Gud, du som är Israels arvlands Gud, du som råder över himlarna och jorden, du som har skapat alla vatten och som härskar över hela din skapelse:
Judit	Judit	41	9	13	låt mina listiga ord skada och sarga dem som välvt onda planer mot ditt förbund, mot ditt heliga hus, mot Sions berg, mot huset som dina söner fått i sin ägo.
Judit	Judit	41	9	14	Ge insikt åt hela ditt folk med alla dess stammar, så att de förstår att du är all makts och styrkas Gud och att ingen utom du är Israels beskyddare.
Judit	Judit	41	10	1	När Judit hade sagt detta och avslutat sin åkallan av Israels Gud 
Judit	Judit	41	10	2	reste hon sig upp, kallade på sin slavinna och gick ner i huset där hon brukade tillbringa sabbatsdagarna och högtiderna. 
Judit	Judit	41	10	3	Hon tog av sig änkedräkten och säcktyget som hon var klädd i, tvättade hela kroppen och smorde in sig med välluktande olja av bästa slag. Så kammade hon sitt hår, virade en turban om huvudet och klädde sig i sin festdräkt, som hon hade brukat bära när hennes man Manasse levde. 
Judit	Judit	41	10	4	Hon satte sandaler på fötterna och tog på sig sina fotlänkar och armband, sina ringar och örhängen och alla andra smycken hon hade; hon gjorde sig så vacker att hon kunde dra till sig blickarna från alla män som fick se henne. 
Judit	Judit	41	10	5	Sedan gav hon sin slavinna en flaska vin och ett krus olja, fyllde en påse med rostad säd, torkade fikon och obesudlat bröd, packade ihop sina matkärl och lät slavinnan bära dem.
Judit	Judit	41	10	6	De gick ut till Baitylouas stadsport och mötte Ussia, som stod där tillsammans med Havri och Karmi, stadens äldste. 
Judit	Judit	41	10	7	När de tre männen fick se Judit med hennes förändrade utseende och i annan klädsel än förut överväldigades de av häpnad över hennes skönhet. De sade till henne: 
Judit	Judit	41	10	8	»Måtte våra fäders Gud ge oss nåd genom dig och låta ditt företag få ett sådant slut att Israels folk triumferar och Jerusalem blir förhärligat.« Och hon föll ner inför Gud i tillbedjan.
Judit	Judit	41	10	9	Sedan sade hon till dem: »Befall att stadsporten öppnas för mig, så skall jag gå ut, och det som ni nu har sagt skall gå i fullbordan.« De sade åt de unga männen att öppna för henne som hon hade begärt, 
Judit	Judit	41	10	10	och de gjorde så. Hon gick ut tillsammans med sin slavinna. Männen i staden följde henne med blicken medan hon gick utför berget, tills hon hade passerat dalgången och de inte såg henne mer.
Judit	Judit	41	10	11	De båda kvinnorna gick rakt fram genom dalen tills en assyrisk förtrupp stötte ihop med Judit. 
Judit	Judit	41	10	12	De grep henne och frågade: »Var hör du hemma? Varifrån kommer du? Vart är du på väg?« Hon svarade: »Jag är en hebreisk kvinna och är på flykt från mitt folk, eftersom de kommer att lämnas i ert våld och bli helt krossade. 
Judit	Judit	41	10	13	Jag söker företräde hos Holofernes, överbefälhavaren för er armé, för att ge honom tillförlitliga upplysningar: jag vill visa honom vilken väg han skall välja för att bemäktiga sig hela berglandet utan att någon av hans folk, ja, inte en enda man går förlorad.«
Judit	Judit	41	10	14	Medan männen lyssnade till vad hon sade såg de på henne och häpnade över hennes skönhet. Och de sade till henne: 
Judit	Judit	41	10	15	»Du har räddat ditt liv genom att i tid komma ner till vår herre. Fortsätt fram till hans tält; några av oss följer med och anmäler dig hos honom. 
Judit	Judit	41	10	16	Och får du företräde för honom skall du inte vara rädd. Ge honom bara de upplysningar du talade om, så kommer han att behandla dig väl.« 
Judit	Judit	41	10	17	Hundra man ur truppen avdelades att ledsaga henne och hennes slavinna, och de förde dem till Holofernes tält. 
Judit	Judit	41	10	18	Folk strömmade till från hela lägret, ty ryktet om hennes ankomst spred sig från tält till tält. Soldaterna flockade sig omkring henne där hon stod utanför Holofernes tält medan han fick rapport om henne. 
Judit	Judit	41	10	19	De beundrade hennes skönhet och måste för hennes skull också beundra israeliterna. De sade till varandra: »Vem kan tycka att detta är ett obetydligt folk när det finns sådana kvinnor bland dem? Det är inte värt att vi skonar en enda man av dem – om de fick komma undan skulle de kunna överlista hela världen.«
Judit	Judit	41	10	20	Fältherrens livvakter och hela hans övriga betjäning kom nu ut och tog med sig Judit in i tältet. 
Judit	Judit	41	10	21	Holofernes låg på sin säng innanför sängomhänget, som var purpurfärgat med invävda guldtrådar, smaragder och ädelstenar. 
Judit	Judit	41	10	22	Då han fick rapporten om Judit gick han ut i tältets förrum, och framför honom bars lampor av silver. 
Judit	Judit	41	10	23	När Judit kom inför honom och hans uppvaktning häpnade de alla över hennes skönhet. Hon föll ner på sitt ansikte för att hylla honom, men hans slavar reste henne upp.
Judit	Judit	41	11	1	Holofernes sade till henne: »Var lugn, kvinna, bli inte rädd. Jag har aldrig gjort något ont mot en människa som valt att tjäna Nebukadnessar, hela jordens konung. 
Judit	Judit	41	11	2	Vad ditt folk beträffar, som bor här bland bergen, skulle jag inte ha lyft min lans mot dem heller om de inte hade skymfat mig. De har själva dragit detta över sig. 
Judit	Judit	41	11	3	Men säg mig nu varför du har flytt från dem och kommit till oss. Det skall bli din räddning att du kom hit – var lugn, du skall få behålla livet, både i natt och i fortsättningen. 
Judit	Judit	41	11	4	Ty här finns ingen som skall göra dig något för när, utan man kommer att behandla dig väl, som man gör med min herre kung Nebukadnessars tjänare.«
Judit	Judit	41	11	5	Judit svarade: »Lyssna till din ödmjuka tjänarinna, låt mig framföra mitt ärende till dig. Jag skall inte ljuga för dig i natt, herre. 
Judit	Judit	41	11	6	Och om du följer din tjänarinnas råd kommer Gud att göra ett storverk med dig, och min herres planer kommer inte att slå fel. 
Judit	Judit	41	11	7	Ty så sant Nebukadnessar lever och regerar över hela jorden, och så sant hans makt består, han som har sänt dig för att föra alla levande varelser till rätta: inte bara människorna kommer att tjäna honom tack vare dig – också markens djur, boskapen och himlens fåglar kommer tack vare din styrka att leva för Nebukadnessar och för hela hans hus. 
Judit	Judit	41	11	8	Vi har ju hört talas om din vishet och dina snillrika bedrifter. Hela jorden har nåtts av ryktet om din enastående duglighet i rikets alla angelägenheter, dina överlägsna insikter och din beundransvärda krigskonst.
Judit	Judit	41	11	9	Nu är det så att vi har fått höra vad Achior sade i ditt krigsråd, ty männen i Baityloua lät honom behålla livet, och han har underrättat dem om allt vad han yttrade inför dig. 
Judit	Judit	41	11	10	Jag vill alltså be dig, herre och härskare, att inte lämna hans ord obeaktade utan lägga dem på hjärtat, ty han talade sanning: vårt folk kan inte drabbas av vedergällning eller betvingas med svärd, om det inte syndar mot sin Gud. 
Judit	Judit	41	11	11	Men för att du inte skall ge upp utan att ha nått ditt mål, herre, så skall jag säga dig att de kommer att bli dödens rov, ty de har snärjts av en synd genom vilken de skall väcka sin Guds vrede så snart de tar sitt otillåtna steg. 
Judit	Judit	41	11	12	Eftersom deras livsmedel har tagit slut och alla vattentillgångarna sinar har de bestämt sig för att slakta sina djur och funnit det nödvändigt att äta allt, också det som Gud i sin lag har förbjudit dem att äta. 
Judit	Judit	41	11	13	Dessutom har de fattat beslutet att använda det de helgat och lagt undan åt prästerna, som står inför vår Gud i Jerusalem: det första av spannmålsskörden och tiondet av vin och olja, som ingen vanlig människa har rätt att ens ta i sina händer. 
Judit	Judit	41	11	14	För att få rådets tillstånd har de sänt bud till Jerusalem, ty också invånarna där har handlat på samma sätt. 
Judit	Judit	41	11	15	Och samma dag som de får svar och sätter planen i verket kommer de att lämnas i ditt våld och gå under.
Judit	Judit	41	11	16	Detta är skälet till att din tjänarinna, som fått kunskap om allt detta, har flytt från dem. Gud har sänt mig för att kunna uträtta sådana storverk med dig att alla på hela jorden skall bäva när de hör om dem. 
Judit	Judit	41	11	17	Ty din tjänarinna är en gudfruktig kvinna, som dag och natt tjänar himlens Gud. Nu stannar jag hos dig, herre, men varje natt skall din tjänarinna gå ut till ravinen och be till Gud; han skall säga mig när de har begått sina syndiga gärningar. 
Judit	Judit	41	11	18	Då kommer jag och meddelar dig det, och om du sedan tågar ut med hela din armé kommer ingen av dem att kunna bjuda motstånd. 
Judit	Judit	41	11	19	Jag skall leda dig tvärs igenom Judeen tills du står utanför Jerusalem. Där skall jag resa din tron mitt i staden, och sedan kan du fösa i väg dem som en fårskock utan herde – inte ens en hund skall morra åt dig. Ty detta har avslöjats och förkunnats för mig, så att jag vet det i förväg, och jag har sänts ut för att låta dig veta det.«
Judit	Judit	41	11	20	Hennes ord gjorde intryck både på Holofernes och på hela hans uppvaktning. De fylldes av beundran för hennes vishet och sade: 
Judit	Judit	41	11	21	»Ingenstans från jordens ena ände till den andra finns en kvinna som är lika vacker och talar lika klokt.« 
Judit	Judit	41	11	22	Och Holofernes sade till henne: »Det var en välgärning av Gud att sända ut dig som vägvisare för vår här för att ge framgång åt våra vapen och dra fördärv över dem som skymfat min herre. 
Judit	Judit	41	11	23	Du är ju en stilig kvinna och lägger dina ord väl; om du håller vad du har lovat skall din gud bli min gud, du skall få bo i kung Nebukadnessars palats, och ditt rykte skall nå ut över hela jorden.«
Judit	Judit	41	12	1	Han lät föra henne till det rum där hans silverservis brukade dukas fram och befallde sitt folk att göra i ordning en plats åt henne och servera henne av hans utsökta rätter och hans eget vin. 
Judit	Judit	41	12	2	Men Judit sade: »Jag vill inte äta av detta, ty jag vill undvika att synda. Jag kommer att få av det jag själv har tagit med mig.« 
Judit	Judit	41	12	3	Holofernes svarade: »Men om ditt förråd tar slut, varifrån skall vi då få samma sorts mat att ge dig? Här bland oss finns ju ingen av ditt folk.« 
Judit	Judit	41	12	4	Då sade Judit till honom: »Så sant du lever, herre, din tjänarinna kommer inte att förbruka sitt förråd innan Herren har förverkligat sin plan med hjälp av hennes hand.«
Judit	Judit	41	12	5	Holofernes män förde henne nu till hennes tält, och hon sov där under midnattstimmarna. Fram mot gryningen steg hon upp 
Judit	Judit	41	12	6	och lät hälsa Holofernes: »Herre, din tjänarinna ber dig ge order om att hon får gå ut för att be.« 
Judit	Judit	41	12	7	Och Holofernes beordrade livvakten att inte hindra henne. Hon stannade i lägret i tre dagar, och varje natt gick hon ut till ravinen vid Baityloua och badade i källan inom lägrets område. 
Judit	Judit	41	12	8	När hon steg upp ur vattnet bad hon Herren, Israels Gud, att leda henne på den väg som skulle upprätta hans folks storhet. 
Judit	Judit	41	12	9	Efter denna rening gick hon tillbaka och stannade i tältet tills hon intog sin måltid fram mot kvällen.
Judit	Judit	41	12	10	Den fjärde dagen ordnade Holofernes en fest enbart för sin närmaste uppvaktning, utan att inbjuda någon av det högre befälet. 
Judit	Judit	41	12	11	Och han sade till eunucken Bagoas, som var hans adjutant: »Gå och övertala den hebreiska kvinnan som du har hand om att komma hit och äta och dricka med mig. 
Judit	Judit	41	12	12	Jag skulle ju bli utskämd om jag släppte en sådan kvinna ifrån mig utan att ha legat med henne; om jag inte förför henne kommer hon att skratta ut mig.«
Judit	Judit	41	12	13	Bagoas lämnade Holofernes, gick in till Judit och sade: »Sköna unga dam, var nu inte blyg, utan kom med till min herre och inta hedersplatsen inför honom och drick dig glad på vin tillsammans med oss. I dag skall du få bli som en av Assurs döttrar vid Nebukadnessars hov.« 
Judit	Judit	41	12	14	Judit svarade: »Hur skulle jag kunna säga emot min herre? Allt vad han önskar skall jag genast göra – detta skall vara en glädje för mig till min sista stund.« 
Judit	Judit	41	12	15	Hon steg upp och tog på sig sin praktfulla dräkt och hela sin kvinnliga utstyrsel. Hennes slavinna gick i förväg, och på marken mitt emot Holofernes bredde hon ut de fällar som Judit hade fått av Bagoas för sitt dagliga bruk, till att ligga på vid måltiderna. 
Judit	Judit	41	12	16	Och Judit gick in och tog plats där. Då kom Holofernes blod i svallning, och det gick en våg av begär genom honom. Han brann av längtan efter henne och hade också sökt efter ett tillfälle att förföra henne ända sedan han först såg henne. 
Judit	Judit	41	12	17	Han sade till henne: »Drick nu och dela vår glädje!« 
Judit	Judit	41	12	18	Judit svarade: »Jag skall gärna dricka, herre, ty i dag har mitt liv nått en höjdpunkt; detta överträffar allt jag har upplevt ända sedan jag föddes.« 
Judit	Judit	41	12	19	Så tog hon det som hennes slavinna hade gjort i ordning och åt och drack inför honom. 
Judit	Judit	41	12	20	Holofernes njöt av att se henne och drack mängder av vin, mer än han någonsin i sitt liv hade druckit på en dag.
Judit	Judit	41	13	1	När det blev natt skyndade sig Holofernes underlydande att bryta upp. Bagoas stängde tältet utifrån och lät uppassarna dra sig tillbaka från sin herre, och de gick till sina sovplatser, ty festen hade hållit på så länge att de allesammans var utmattade. 
Judit	Judit	41	13	2	Judit lämnades ensam kvar i tältet med Holofernes, som låg framstupa på sin säng, redlöst berusad av vinet. 
Judit	Judit	41	13	3	Judit hade sagt åt sin slavinna att ställa sig utanför sovgemaket och vänta på att hon skulle gå ut liksom de föregående nätterna – hon skulle gå ut för att be, hade hon sagt, och samma besked hade hon gett till Bagoas.
Judit	Judit	41	13	4	När nu alla hade gått sin väg och ingen, vare sig hög eller låg, fanns kvar i sovgemaket ställde sig Judit vid Holofernes säng och bad tyst: »Herre, all krafts Gud, ge i denna stund ditt stöd till det mina händer skall göra, så att Jerusalem blir förhärligat. 
Judit	Judit	41	13	5	Ty nu är ögonblicket inne att komma ditt eget folk till hjälp och att låta mitt ingripande bli ett förkrossande slag för fienderna, som har angripit oss.« 
Judit	Judit	41	13	6	Sedan gick hon fram till sängstolpen vid Holofernes huvud och tog ner hans svärd från den. 
Judit	Judit	41	13	7	Hon gick tätt intill sängen, tog tag i hans hår och sade: »Herre, Israels Gud, gör mig nu stark!« 
Judit	Judit	41	13	8	Så högg hon till av all kraft mot hans hals två gånger och skilde huvudet från kroppen. 
Judit	Judit	41	13	9	Hon rullade ner liket från bädden och lossade sängomhänget från stolparna. Strax därefter gick hon ut och gav Holofernes huvud åt sin slavinna, 
Judit	Judit	41	13	10	som stoppade det i matpåsen. De båda kvinnorna gav sig sedan i väg tillsammans som de brukade när de skulle be, men när de hade gått igenom lägret tog de en omväg runt ravinen, gick uppför berget mot Baityloua och kom fram till stadsporten.
Judit	Judit	41	13	11	Redan på långt håll ropade Judit till dem som höll vakt vid porten: »Öppna! Öppna porten! Gud, vår Gud, är med oss. Än gör han storverk i Israel och visar fienden sin makt – han har gjort det i dag.« 
Judit	Judit	41	13	12	När männen i staden hörde hennes röst skyndade de ner till stadsporten och sammankallade stadens äldste. 
Judit	Judit	41	13	13	Alla kom springande, hög och låg: det verkade alldeles otroligt att hon var tillbaka. De öppnade porten och släppte in de båda kvinnorna, gjorde upp eld för att få ljus och samlades omkring dem. 
Judit	Judit	41	13	14	Då sade Judit med hög röst: »Lova Gud, sjung hans lov! Lova Gud, som inte har upphört med sin barmhärtighet mot Israels folk utan i natt har låtit våra fiender krossas av min hand.« 
Judit	Judit	41	13	15	Så tog hon fram huvudet ur påsen, visade upp det och sade: »Detta är Holofernes huvud, han som var överbefälhavare för Assurs armé, och här är omhänget till sängen där han låg i sitt rus. Herren har dräpt honom med hjälp av en kvinnas hand! 
Judit	Judit	41	13	16	Och så sant Herren lever, han som har skyddat mig på den väg jag har gått: det var mitt yttre som lurade mannen i fördärvet, men han begick inte någon synd med mig som kunnat fläcka och vanära mig.«
Judit	Judit	41	13	17	Folket greps av förundran, föll ner för att hylla Gud och bad samfällt: »Välsignad är du, vår Gud, som i dag har tillintetgjort ditt folks fiender.« 
Judit	Judit	41	13	18	Och Ussia sade till Judit: »Välsignad är du, min dotter, av Gud den Högste mer än alla kvinnor på jorden, och välsignad är Herren Gud, himlens och jordens skapare, som ledde dig när du högg huvudet av våra fienders hövding. 
Judit	Judit	41	13	19	Din förtröstan kommer för all framtid att bevaras i människors hjärtan, så länge de kommer ihåg vad Gud förmår. 
Judit	Judit	41	13	20	Måtte Gud låta dig få evig ära av detta och skänka dig lycka för att du vågade livet när vårt folk var i nöd och värjde oss mot undergången; du har följt den rätta vägen inför vår Gud.« Och allt folket sade: »Amen, amen.«
Judit	Judit	41	14	1	Sedan sade Judit till dem: »Hör på mig, bröder: ta detta huvud och häng upp det på stadsmurens bröstvärn. 
Judit	Judit	41	14	2	Och så snart det ljusnar i morgon och solen går upp över jorden skall var och en av er ta sina vapen, och alla stridsdugliga män skall tåga ut ur staden. Ni skall göra en framstöt mot dem, som om ni tänkte rycka ner på slätten mot assyriernas förtrupp, men utan att fullfölja den. 
Judit	Judit	41	14	3	Då kommer männen där att gå till lägret med alla sina vapen för att väcka befälhavarna i den assyriska armén. När de kommer springande till Holofernes tält och inte finner honom, kommer de att gripas av skräck och fly för er. 
Judit	Judit	41	14	4	Förfölj dem då, ni och alla andra som bor inom Israels gränser – hugg ner dem, vart de än tar vägen. 
Judit	Judit	41	14	5	Men innan ni gör detta skall ni kalla hit ammoniten Achior åt mig, så att han får se och känna igen den som skymfade Israels folk och som skickade honom själv till oss i tanke att det skulle bli hans död.«
Judit	Judit	41	14	6	De kallade dit Achior från Ussias hus. När han kom och fick se Holofernes huvud i handen på en man som stod bland det församlade folket, föll han omkull avsvimmad. 
Judit	Judit	41	14	7	Då man hjälpte honom upp kastade han sig för Judits fötter och hälsade henne vördnadsfullt. Och han sade: »Dig må man prisa i varje judisk hydda och bland alla folk som får höra talas om dig och fylls av bävan. 
Judit	Judit	41	14	8	Men låt mig få höra vad du har gjort de gångna dagarna.« Med folket runt omkring sig berättade då Judit för honom om allt vad hon hade gjort från den dag hon lämnade staden till dess hon nu stod där och talade till dem. 
Judit	Judit	41	14	9	Så snart hon hade berättat färdigt brast folket ut i dånande jubel, och staden genljöd av glädjerop. 
Judit	Judit	41	14	10	Då Achior fick klart för sig allt vad Israels Gud hade gjort fylldes han av en orubblig tro på Gud. Han lät skära bort sin förhud och upptogs i Israels folk, dit han sedan har räknats intill denna dag.
Judit	Judit	41	14	11	När dagen grydde hängde de upp Holofernes huvud på muren, och alla män tog sina vapen och marscherade ut kompanivis mot de vägar som ledde ner från berget. 
Judit	Judit	41	14	12	När assyrierna fick se dem rapporterade de till sina olika officerare. Dessa gick till generalerna, överstarna och det övriga högre befälet, 
Judit	Judit	41	14	13	som i sin tur begav sig till Holofernes tält och sade till hans adjutant: »Väck vår herre! De fräcka slavarna har vågat sig ner för att utmana oss till strid och skall bli nerhuggna till sista man.«
Judit	Judit	41	14	14	Bagoas gick då fram till den inre tältdörren och knackade på, eftersom han antog att Holofernes låg och sov med Judit. 
Judit	Judit	41	14	15	När ingen svarade öppnade han dörren och gick in i sovgemaket. Där fann han honom liggande död på sängpallen utan huvud. 
Judit	Judit	41	14	16	Då brast han ut i högljudd jämmer och klagan, ropade högt och rev sönder sina kläder. 
Judit	Judit	41	14	17	Han gick in i det tält där Judit hade bott, och då han inte fann henne rusade han ut bland folket och skrek: 
Judit	Judit	41	14	18	»De trolösa slavarna! En ensam hebreisk kvinna har dragit skam över Nebukadnessars kungliga hov – här ligger Holofernes på marken, och hans huvud är borta!«
Judit	Judit	41	14	19	När de assyriska fältherrarna hörde vad han sade rev de sönder sina kläder, överväldigade av skräck, och mitt i lägret genljöd deras klagorop och höga skrik.
Judit	Judit	41	15	1	De som var i tälten hörde det och blev förfärade över det inträffade. 
Judit	Judit	41	15	2	Skräck och fasa överväldigade dem, ingen hade längre en tanke på att hålla samman med de andra, utan alla störtade i väg i samma ögonblick och flydde längs alla vägar över slätten och bergen, 
Judit	Judit	41	15	3	och även de som var förlagda i bergen kring Baityloua tog till flykten. Då störtade sig israeliterna över dem med alla sina vapenföra män. 
Judit	Judit	41	15	4	Ussia sände bud om det som hade hänt till Baitomesthaim, Bebai, Choba och Kola och till hela Israels område och uppmanade alla att störta sig över fienderna och göra slut på dem. 
Judit	Judit	41	15	5	Så snart israeliterna fick detta meddelande gick de alla mangrant till strid mot dem och fortsatte slaktandet ända fram till Choba. Likaså anslöt sig folket från Jerusalem och hela berglandet efter att ha fått bud om hur det hade gått med fiendens här, och männen i Gilead och Galileen satte in förödande flankanfall och trängde fram förbi Damaskus och området däromkring. 
Judit	Judit	41	15	6	Men resten av Baitylouas invånare angrep det assyriska lägret och plundrade det och skaffade sig väldiga rikedomar. 
Judit	Judit	41	15	7	De israeliter som återvände från dödandet tog hand om återstoden, och berglandets och slättens byar och gårdar blev rika på byte, ty det fanns väldiga mängder.
Judit	Judit	41	15	8	Översteprästen Jojakim och israeliternas råd i Jerusalem kom nu för att se de stora ting som Herren hade gjort för Israel och för att träffa Judit och lyckönska henne. 
Judit	Judit	41	15	9	När de kom in till henne prisade de henne alla med en mun och sade: »Du är Jerusalems ära, du är Israels prydnad, du är vårt folks stora stolthet! 
Judit	Judit	41	15	10	Det är din hand som har utfört allt detta, du har utfört ett storverk för Israel, ty det du gjorde behagade Gud. Välsignad vare du i evighet av Herren, allhärskaren.« Och alla sade: »Amen.«
Judit	Judit	41	15	11	I trettio dagar höll folket på med att plundra lägret. De gav Judit Holofernes tält och alla hans silverföremål, hans sängar, skålar och all övrig utrustning. Hon tog emot det, lastade själv sin mula och lät spänna för sina vagnar och ställa sakerna på dem. 
Judit	Judit	41	15	12	Alla de israelitiska kvinnorna kom springande för att få se henne; de prisade henne, och några av dem dansade till hennes ära. Hon bröt grönskande grenar och gav åt kvinnorna som följde med henne. 
Judit	Judit	41	15	13	Både hon själv och de som följde henne satte olivkransar på huvudet, och främst bland kvinnorna dansade hon fram, i spetsen för allt folket. Alla de israelitiska männen slöt sjungande upp i tåget med sina vapen och med kransar på huvudet.
Judit	Judit	41	15	14	Och Judit stämde upp en hymn inför hela Israel, och allt folket sjöng med i lovsången med hög röst.
Judit	Judit	41	16	1	Så sjöng Judit:
Judit	Judit	41	16	2	Ty Herren är den Gud som avgör striden; in i sitt läger räddade han mig, in till folket, undan mina förföljare.
Judit	Judit	41	16	3	Assyrierna kom från bergen i norr, deras kämpar kom i myriader; deras skaror fyllde bäckravinerna, och deras ryttare täckte höjderna.
Judit	Judit	41	16	4	De hotade att bränna mitt land, att hugga ner mina unga män, att krossa mina späda barn mot marken, att göra mina småbarn till krigsbyte och att ta mina unga kvinnor som fångar.
Judit	Judit	41	16	5	Herren, allhärskaren, förgjorde dem med hjälp av en kvinnas hand.
Judit	Judit	41	16	6	Ty deras hövding fälldes inte av unga hjältar, det var inte titaner som dräpte honom, inte väldiga jättar som anföll honom – nej, Judit, Meraris dotter, betvang honom med sin skönhet.
Judit	Judit	41	16	7	Hon lade av sin änkedräkt för att vinna ära åt det plågade Israel; hon smorde sitt ansikte med doftande salva,
Judit	Judit	41	16	8	band en turban om sitt hår och valde ut en linnedräkt att dåra honom med.
Judit	Judit	41	16	9	Hennes sandal drog till sig hans blick, och hennes skönhet fångade hans sinne – och svärdet gick genom hans hals.
Judit	Judit	41	16	10	Perser darrade för hennes djärvhet, och meder förfärades av hennes mod.
Judit	Judit	41	16	11	Då hördes stridsrop från mitt förödmjukade folk, och de fylldes av skräck, rop från mitt svaga folk, och de greps av fasa; ropen skallade, och de tog till flykten.
Judit	Judit	41	16	12	Söner av unga mödrar genomborrade dem och stack ner dem som förrymda slavar: de förintades av Herrens, min Guds, här.
Judit	Judit	41	16	13	Jag vill sjunga en ny sång till min Guds ära. Herre, stor och härlig är du, underbar och oövervinnelig i din kraft.
Judit	Judit	41	16	14	Dig må hela din skapelse tjäna, ty på ditt ord blev allting till, du sände ut din ande att bygga det. Ingen kan stå emot när du befaller;
Judit	Judit	41	16	15	bergens fästen skakar, haven rörs upp och klippor smälter som vax inför dig. Men mot dem som fruktar dig är du barmhärtig.
Judit	Judit	41	16	16	Ty ringa är alla välluktande offer, allt fett som förbränns åt dig är föga värt, men stor i alla tider är den som fruktar Herren.
Judit	Judit	41	16	17	Ve de hedningar som reser sig mot mitt folk! Herren, allhärskaren, skall straffa dem på domens dag. Han skall överlämna deras kroppar åt eld och maskar, och de skall skrika av smärta i evighet.
Judit	Judit	41	16	18	När de kom till Jerusalem föll de ner inför Gud, och sedan folket hade renat sig bar de fram sina brännoffer, frivilliga offer och gåvor. 
Judit	Judit	41	16	19	Alla Holofernes tillhörigheter som folket hade tilldelat Judit gav hon till templet. Också sängomhänget som hon själv hade tagit ur hans sovgemak gav hon som en tackgåva åt Gud. 
Judit	Judit	41	16	20	I tre månader höll folket fest framför templet i Jerusalem, och Judit var med dem.
Judit	Judit	41	16	21	Därefter bröt de upp, och var och en begav sig hem till sitt. Också Judit återvände till Baityloua. Hon hade kvar sin egendom, och under hela sin livstid var hon högt ansedd i hela landet. 
Judit	Judit	41	16	22	Många ville gifta sig med henne, men ingen man fick röra henne så länge hon levde, alltsedan den dag hennes man Manasse dog och förenades med sina fäder. 
Judit	Judit	41	16	23	Hon åldrades i sin mans hus och nådde den höga åldern av 105 år. Sin slavinna gav hon fri. Hon dog i Baityloua och blev begravd i sin man Manasses gravkammare, 
Judit	Judit	41	16	24	och Israels folk sörjde henne i sju dagar. Innan hon dog hade hon fördelat sin egendom bland sin man Manasses anhöriga och sina egna närmaste släktingar. 
Judit	Judit	41	16	25	Och så länge Judit levde och ännu långt efter hennes död fanns det ingen som kunde skrämma Israels folk.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	1	Under det andra året av storkonungen Artaxerxes regering, den första dagen i månaden nisan, kom en dröm till Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish, av Benjamins stam, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	2	en jude i staden Susa som var en betydande man och tjänstgjorde vid det kungliga hovet. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	3	Han hörde till dem som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort i fångenskap från Jerusalem tillsammans med kung Jekonja av Juda.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	4	Detta var hans dröm: Skrik och larm, åska och jordbävning, kaos över hela jorden – 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	5	och se, två stora drakar kom fram, beredda till envig. De vrålade högt, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	6	och vid deras vrål rustade sig alla folk till kamp, för att kämpa mot ett rättfärdigt folk. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	7	En dag av töcken och mörker, nöd och betryck, lidande och kaos på jorden! 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	8	Hela det rättfärdiga folket darrade av skräck för sitt olycksöde och beredde sig att gå under. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	9	Men de ropade till Gud, och vid deras rop kom, liksom från en liten källa, en stor flod, ett mäktigt vatten. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	10	Det blev ljust och solen gick upp, och de ringa upphöjdes och uppslukade de höga.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	11	När Mordokaj vaknade efter denna dröm, där han sett vad Gud hade beslutat göra, behöll han den i tankarna ända till kvällen och försökte på allt sätt förstå den.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	12	Mordokaj gick till vila i palatset tillsammans med Gabatha och Tharra, de båda hovmän som svarade för bevakningen av palatset. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	13	Han kunde höra vad de talade om och hade i sinnet, och när han forskade i saken förstod han att de planerade att mörda kung Artaxerxes, och han angav dem för kungen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	14	De båda hovmännen togs i förhör, erkände och avrättades. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	15	Dessa händelser lät kungen skriva ner för att de inte skulle falla i glömska, och även Mordokaj skrev ner dem. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	16	Kungen förordnade också att Mordokaj skulle tjänstgöra i palatset och belönade honom med gåvor.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	A	17	Men bougajern Haman, Hammedatas son , som stod högt i anseende hos kungen, strävade efter att skada Mordokaj och hans folk för de båda hovmännens skull.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	1	Därefter tilldrog sig följande händelser på Artaxerxes tid, den Artaxerxes som härskade över 127 provinser från Indien ända till Etiopien. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	2	Han satt nu på tronen i Susa. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	3	Under sitt tredje regeringsår gav han ett gästabud för vännerna, för de förnäma perserna och mederna och de övriga folken samt för satrapiernas guvernörer. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	4	När han under 180 dagar hade visat dem sitt väldes rikedom och den påkostade festprakten 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	5	och bröllopsdagarna var slut, gav kungen under sex dagar en fest för alla de folk som fanns i staden. Festen ägde rum på kungapalatsets gård, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	6	som var prydd med fina linne- och bomullsdraperier, upphängda på vita och purpurröda snören mellan pelare av marmor med överstycken av guld och silver. Där stod divaner av guld och silver på ett mosaikgolv av malakit, pärlemor och marmor, försedda med skimrande täcken, som var broderade i brokiga mönster och beströdda med rosor. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	7	Dryckeskärlen var av guld och silver, och en miniatyrbägare av rubin, värd 30 000 talenter, hade ställts fram. Det serverades rikligt med ädelt vin, sådant som kungen själv drack. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	8	Festen följde ingen fastslagen ordning, utan enligt kungens vilja och befallning till marskalkarna skulle de rätta sig efter hans egna och gästernas önskningar. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	9	Samtidigt höll drottning Astin en fest för kvinnorna inne i palatset där kung Artaxerxes residerade.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	10	Den sjunde dagen, då kungen var upprymd, befallde han Haman, Bazan, Tharra, Boraze, Zatholtha, Abataza och Tharaba, de sju hovmän som var hans personliga tjänare, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	11	att föra in drottningen till honom för att hon skulle framträda med den kungliga kronan på huvudet och visa upp sin skönhet för furstarna och de olika folken – hon var mycket vacker. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	12	Men drottning Astin lydde honom inte utan vägrade att följa med hovmännen. Kungen blev kränkt och vred; 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	13	han meddelade vännerna vad Astin hade sagt och uppmanade dem att tillämpa lagen och ge sitt utlåtande om saken. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	14	Arkesaios, Sarsathaios och Malesear steg då fram till honom; det var de furstar från Persien och Medien som var kungens närmaste män och hans främsta bisittare. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	15	De gav honom besked om vad som enligt lagarna borde ske med drottning Astin, då hon inte hade gjort som kungen befallde genom sina hovmän.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	16	Sedan tog Mouchaios till orda inför kungen och furstarna: »Det är inte bara mot kungen som drottning Astin har förbrutit sig utan också mot alla furstarna och hans främsta män; 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	17	han har ju återgett drottningens ord för dem och låtit dem få veta hur hon trotsade honom. Liksom hon trotsade kung Artaxerxes 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	18	kommer redan i dag de andra damerna vid hovet, de persiska och mediska furstarnas gemåler, att eggas till att förolämpa sina män på samma vis, när de får höra vilket språk hon har fört mot kungen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	19	Om du finner det lämpligt, min konung, bör du därför utfärda en kunglig förordning som skall avfattas enligt medernas och persernas lagar och tillämpas utan avsteg: drottningen får aldrig mer komma in till dig. Ge sedan hennes drottningvärdighet åt en annan kvinna, som är bättre än hon. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	20	Om du stiftar en sådan lag, som sedan blir känd i ditt rike, kommer varje kvinna att visa respekt för sin make, fattig som rik.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	21	Förslaget tilltalade kungen och furstarna, och kungen gjorde som Mouchaios hade sagt. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	1	22	Han lät sända ut skrivelser till alla provinser i sitt rike, till var och en på dess eget språk, för att männen skulle bli respekterade i sina hem.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	1	Sedan lade sig kungens vrede, men eftersom han kom ihåg vad Astin hade sagt och vilken dom han hade fällt över henne, ville han inte ha med henne att göra mer. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	2	Kungens tjänare föreslog då att man skulle leta upp vackra orörda flickor åt honom. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	3	Kungen skulle tillsätta lokala ämbetsmän i alla sitt rikes provinser och låta dem välja ut unga vackra jungfrur till hans harem i staden Susa. Där skulle de stå under uppsikt av den eunuck som var kungens haremsvakt; de skulle förses med oljor och få annan bruklig omvårdnad. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	4	Den kvinna som behagade kungen mest skulle bli drottning i Astins ställe. Förslaget vann kungens gillande, och han följde det.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	5	I staden Susa fanns en jude som hette Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish, av Benjamins stam. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	6	Han hörde till de krigsfångar som kung Nebukadnessar av Babylon hade fört bort från Jerusalem. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	7	Han hade ett fosterbarn som hette Ester och var dotter till hans farbror Amminadav; vid föräldrarnas död hade han tagit sig an henne för att senare göra henne till sin maka. Hon var en vacker flicka.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	8	Då kungens förordning hade blivit känd blev många flickor förda till Susa och togs om hand av Gaj, och även Ester blev förd till Gaj, haremsvakten. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	9	Flickan gjorde intryck på honom och vann hans välvilja. Han gav henne genast skönhetsmedlen, hennes bestämda underhåll och de sju flickor från palatset som hade avdelats åt henne. Både hon och hennes egna tjänsteflickor blev väl behandlade av honom i haremet. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	10	Ester berättade inte vilket folk eller vilken släkt hon tillhörde, eftersom Mordokaj hade sagt åt henne att tiga med det. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	11	Varje dag vandrade Mordokaj förbi haremsgården för att få reda på hur det skulle gå med Ester.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	12	Då en flicka hade varit där i tolv månader var det dags för henne att komma in till kungen. Detta är den tid som hela skönhetskuren kräver: sex månaders behandling med myrraolja och sex månader med parfymer och andra skönhetsmedel. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	13	När en flicka sedan skall komma in till kungen överlämnas hon åt en person som utsetts att följa henne från kungens harem till hans palats. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	14	Hon går in där på kvällen och får följande morgon bege sig till den andra haremsavdelningen, som också förestås av kungens eunuck Gaj. Hon får inte komma in till kungen fler gånger, om inte denne särskilt kallar henne till sig.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	15	Tiden närmade sig nu för Ester, dottern till Mordokajs farbror Amminadav, att komma in till kungen. Hon försummade ingenting av de förmaningar hon fått av eunucken som vaktade haremet; alla som såg henne blev betagna i henne. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	16	Det var i årets tolfte månad, adar, det sjunde året kung Artaxerxes regerade, som Ester fick komma in till honom. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	17	Kungen blev förälskad i henne, ja, hon vann hans ynnest framför alla de andra flickorna, och han krönte henne med drottningkronan. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	18	Sedan höll han en fest i sju dagar för alla vännerna och för trupperna för att fira sitt bröllop med Ester, och han gav sina undersåtar en skattelindring.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	19	Mordokaj tjänstgjorde nu i palatset. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	20	Ester berättade inte vilken släkt hon tillhörde, ty Mordokaj hade förbjudit henne det men förmanat henne att frukta Gud och följa hans bud liksom då hon bodde hos honom. Och hon ändrade inte sin livsföring.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	21	Men de båda hovmän som förde befälet över livvakten hade blivit så förbittrade över Mordokajs befordran att de sökte ett tillfälle att döda kung Artaxerxes. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	22	Mordokaj fick upplysningar om detta och talade om det för Ester, som underrättade kungen om sammansvärjningen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	2	23	Kungen förhörde de båda hovmännen, och de blev hängda på påle. Sedan förordnade han att Mordokajs lojala handlingssätt skulle räddas undan glömskan genom en berömmande skildring, som skulle införlivas med det kungliga arkivet.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	1	Någon tid senare hedrade kung Artaxerxes bougajern Haman, Hammedatas son: han befordrade honom och gav honom högre rang än någon av vännerna. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	2	Alla vid hovet föll ner för honom i vördnad, så som kungen befallt. Men Mordokaj föll inte ner för honom. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	3	Hovfolket frågade Mordokaj varför han trotsade kungens befallning. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	4	Dag efter dag talade de med honom utan att han lyssnade till dem. Då underrättade de Haman om att Mordokaj bröt mot kungens påbud. Han hade sagt dem att han var jude.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	5	När Haman fick veta att Mordokaj inte föll ner för honom blev han rasande 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	6	och satte sig i sinnet att utrota alla judar bland Artaxerxes undersåtar. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	7	Det tolfte året Artaxerxes regerade anordnade Haman en lottdragning. Han kastade lott om dag och månad då han i ett enda slag skulle förgöra Mordokajs folk. Lotten föll på den fjortonde dagen i den månad som heter adar.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	8	Haman gick till kung Artaxerxes och sade: »Det finns ett folk som bor utspritt bland de andra folken överallt i ditt rike. Deras lagar liknar inget annat folks, och kungens lagar rättar de sig inte efter. Det är mot dina intressen att låta dem hållas. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	9	Om du finner det lämpligt, så utfärda ett påbud om att de skall förintas. Jag skall då betala 10 000 talenter silver till den kungliga skattkammaren.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	10	Då tog kungen av sig sin ring och gav den åt Haman, så att han kunde sätta sigill på ediktet mot judarna. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	11	Och kungen sade till Haman: »Behåll pengarna, och gör vad du vill med folket!«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	12	Den trettonde dagen i årets första månad inkallades kungens sekreterare, och efter Hamans anvisningar avfattade de en skrivelse till satraperna och guvernörerna i varje särskild provins från Indien ända till Etiopien, till alla de 127 provinserna och till de olika folkens guvernörer på deras eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Artaxerxes namn, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	13	och brev sändes ut i hans rike med kurir. Hela det judiska folket skulle förintas på en och samma dag i årets tolfte månad, månaden adar, och deras egendom skulle tas som byte.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	B	1	Här följer en avskrift av brevet: »Från storkonungen Artaxerxes till guvernörerna i de 127 provinserna från Indien ända till Etiopien med deras underlydande ståthållare.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	B	2	Sedan jag blivit de många folkens härskare och fått väldet över hela världen, har jag – ingalunda förledd till övermod av min maktställning utan fastmer med mildhet och godhet som min ledstjärna – ständigt strävat efter att tillförsäkra mina undersåtar ett liv i ostörd ro, att skapa lugn i riket och möjlighet till samfärdsel ända till dess gränser och således på nytt trygga den av alla människor efterlängtade freden. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	B	3	Men när vi frågade våra rådgivare hur detta mål skulle kunna uppnås, blev vi av Haman, en man som har utmärkt sig för gott omdöme i vår tjänst, som oföränderligt och med orubblig trohet ådagalagt lojalitet mot oss och som har förlänats rangen av den andre i riket, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	B	4	informerade om att det bland alla jordens folk har nästlat sig in ett illasinnat släkte, som genom sina lagar står i motsättning till alla andra folk och som ständigt sätter sig över alla kungliga påbud för att göra våra berömvärda ansträngningar att hålla samman riket om intet.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	B	5	Då vi sålunda insett att detta enda folk ständigt söker strid med alla människor, avviker genom främmande seder och livsföring och i sin illvilja mot vår regering gör den största skada, så att de till och med hotar rikets säkerhet, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	B	6	förordnar vi härmed att samtliga de som utpekas för er i den av Haman, vår minister och andre fader, utfärdade skrivelsen, tillsammans med kvinnor och barn utan barmhärtighet eller förskoning skall utlämnas åt fullständig förintelse genom sina fienders svärd den fjortonde dagen i adar, den tolfte månaden, innevarande år, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	B	7	så att vi för framtiden får fullständig ro och ordning i riket, sedan dessa nu som alltid illasinnade människor på en enda dag tvingats ner i dödsriket.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	14	Avskrifter av brevet anslogs i varje provins, och alla de olika folken fick order att vara beredda när dagen kom. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	3	15	Saken blev snabbt känd också i Susa. Kungen och Haman satt och drack tillsammans, och i staden steg oron.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	1	När Mordokaj fick höra vad som höll på att ske rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och strödde aska över sig. Han spran g ut och rusade längs stadens huvudgata och ropade högt: »De utplånar ett oskyldigt folk!« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	2	Han fortsatte ända till Kungliga porten men stannade där, ty det var inte tillåtet för honom att gå in i palatset eftersom han var klädd i säck och aska. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	3	I varje provins där förordningen anslogs blev det gråt, klagan och stor sorg bland judarna, och de gjorde sig bäddar av säck och aska. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	4	Drottningens tjänsteflickor och hovmän gick och rapporterade för henne. När hon hörde vad som skett blev hon förfärad och sände folk till Mordokaj med kläder som han skulle ha på sig i stället för säcktyget. Men han lydde inte. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	5	Då kallade Ester till sig sin eunuck Achrathaios, som hade ställts i hennes tjänst, och sände honom för att skaffa henne närmare upplysningar av Mordokaj. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	7	Mordokaj berättade vad som hade hänt och hur Haman hade lovat kungen 10 000 talenter till skattkammaren för att få förinta judarna. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	8	Han gav också Achrathaios en avskrift av kungörelsen som anslagits i Susa angående utrotningen, för att han skulle visa den för Ester. Han skulle säga åt henne att gå till kungen och beveka honom att skona folket. »Kom ihåg den tid då du levde i enkla förhållanden och blev försörjd av mig«, sade han. »Haman, kungens närmaste man, har baktalat oss och döden hotar. Åkalla Herren, tala för oss hos kungen och rädda oss från döden!«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	9	Då Achrathaios kom och framförde allt detta till Ester 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	10	sade hon åt honom att gå tillbaka till Mordokaj och säga: 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	11	»Bland alla folk i riket är det känt att varje man eller kvinna som går in till kungen på inre borggården utan att vara kallad är förlorad. Endast den som kungen sträcker sin gyllene spira mot får behålla livet. Själv har jag inte på trettio dagar varit kallad till kungen.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	12	När Achrathaios framförde vad Ester hade sagt till Mordokaj 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	13	bad han honom gå och svara henne: »Ester, tro inte att du ensam bland alla judar i riket skall komma undan. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	14	Vägrar du lyda i denna stund kommer judarna att få hjälp och beskydd från annat håll, men du och din fars familj skall gå under. Kanske var det för denna stund du blev drottning.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	15	Då sände Ester budbäraren tillbaka till Mordokaj med detta svar: 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	16	»Samla genast judarna i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall också fasta. Sedan skall jag mot lagens bud gå till kungen, om det också kostar mig livet.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	4	17	Mordokaj gav sig i väg och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	1	Och han tänkte på alla Herrens verk och bad:
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	2	»Herre, herre och konung, du härskar över alla, ty hela världsalltet lyder under dig, och ingen kan sätta sig emot om du vill rädda Israel. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	3	Du har skapat himmel och jord och allt det underbara vi ser under himlen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	4	Du är allas herre, och ingen kan göra motstånd mot dig, mot Herren. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	5	Du känner till allt, och du vet, Herre, att det inte var av förhävelse eller övermod eller högfärd som jag handlade som jag gjorde, när jag vägrade hylla den övermodige Haman – 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	6	jag skulle gärna ha kysst hans fotsulor för att rädda Israel. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	7	Nej, jag handlade så för att inte ge en människa större ära än Gud. Jag kommer inte att tillbe någon annan än dig, min Herre, och det är inte av övermod jag handlar så.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	8	Nu ber jag dig, Herre Gud, du konung, du Abrahams Gud: skona ditt folk, ty fienderna siktar till vår förintelse, deras önskan är att utplåna det folk som är din arvslott sedan begynnelsen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	9	Glöm inte bort din egendom, som du friköpte åt dig själv från Egypten. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	10	Hör min bön, visa dig försonlig mot din arvslott och vänd vår sorg i glädje och fest, så att vi får leva och lovsjunga ditt namn, Herre; tysta inte de munnar som prisar dig.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	11	Och hela Israel stämde in med höga rop, ty de såg döden framför sig.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	12	Drottning Ester tog sin tillflykt till Herren i den dödliga ångest som hade gripit henne. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	13	Hon tog av sig sin drottningskrud och klädde sig i betryckets och sorgens dräkt. Hon smorde in sitt huvud med aska och träck i stället för med utsökt parfymerade oljor och vanskötte sin kropp och lät sitt okammade hår täcka allt det som hade varit smyckat till fest och glädje. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	14	Och hon bad till Herren, Israels Gud: »Min Herre, du vår konung, du är den ende; hjälp mig som är ensam och inte har någon hjälpare utom dig, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	15	ty jag skall trotsa faran. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	16	Alltsedan jag föddes har jag hört min familj och min stam berätta att du, Herre, avskilde Israel från alla andra folk och våra fäder från alla deras förfäder till att bli din eviga egendom och att du uppfyllde alla dina löften till dem. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	17	Men nu har vi syndat mot dig, och du har prisgett oss åt våra fiender, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	18	därför att vi dyrkade deras gudar; rättfärdig är du, Herre. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	19	Och det är inte nog för dem att vi pinas av vårt slaveri, utan nu har de lagt händerna på sina avgudars händer och svurit 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	20	att sätta ditt uttalade beslut ur kraft, att förinta det folk som är din arvslott, att tysta de munnar som lovsjunger dig, att släcka glansen i ditt hus och glöden på ditt altare, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	21	att förmå hedningarna att prisa tomma avgudars förtjänster och att skänka evig beundran åt en dödlig kung. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	22	Överlämna inte din spira, Herre, åt dem som inte finns till. Låt inte våra fiender få skratta åt vår undergång, utan vänd deras planer mot dem själva och gör ett avskräckande exempel av den man som började förföljelsen mot oss. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	23	Tänk på oss, Herre, och visa oss i nödens stund vem du är; ge mig mod, du gudarnas konung som härskar över alla välden. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	24	Ge mig de rätta orden när jag står inför lejonet, och väck hans hat mot den man som bekämpar oss, så att han och alla likasinnade förgås. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	25	Men rädda oss med din starka hand, och hjälp mig som är ensam och inte har någon annan än dig, Herre. Du har kunskap om allt, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	26	du vet hur jag avskyr att bli ärad av de laglösa och vilken vämjelse jag känner inför en oomskuren hednings bädd, vem han än må vara. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	27	Du ser att jag är tvingad till det, du ser hur jag vämjes vid det höghetstecken jag bär på huvudet de dagar jag skall visa mig: det är lika vämjeligt för mig som en blodig binda, och aldrig bär jag det de dagar jag får vila. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	28	Din tjänarinna har aldrig ätit vid Hamans bord, och jag har inte visat någon uppskattning av kungens fester eller druckit av offervinet. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	29	Ingen glädje har din tjänarinna känt från dagen för sin upphöjelse och intill nu utom glädjen över dig, Herre, Abrahams Gud. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	C	30	Gud, du som är starkare än alla, hör de förtvivlades rop, befria oss ur uslingarnas våld och gör mig fri från min skräck.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	1	Den tredje dagen avslutade hon sin bön, tog av sig botdräkten och iförde sig all sin ståt. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	2	När hon var färdigklädd åkallade hon den Gud och räddare som ser allt och tog sedan med sig de två tjänsteflickorna. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	3	Den ena stödde hon sig på, svag som hon var, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	4	den andra kom efter och bar hennes släp. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	5	Hon kände skam trots sin strålande skönhet, hennes uppsyn var glad och älsklig men hennes hjärta var hopsnört av skräck. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	6	Hon gick igenom alla dörrarna och stod så inför kungen. Han satt på den kungliga tronen, iförd all sin härskarprakt, höljd av guld och ädelstenar, och anblicken av honom var förfärande. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	7	När han lyfte sitt majestätiskt lysande ansikte flammade hans blick av vrede. Då bleknade drottningen, hon sjönk kraftlös ihop och hängde över huvudet på flickan som gick framför henne. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	8	Men Gud fick kungens sinne att vekna: full av oro störtade han upp från tronen, lyfte upp henne i sina armar tills hon kunde stå och talade vänligt och lugnande till henne: 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	9	»Vad är det, Ester? Jag är din vän. Var inte rädd, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	10	du skall inte dö. Min förordning gäller bara vanligt folk. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	11	Stig fram hit!« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	12	Han lyfte den gyllene spiran och lät den beröra hennes hals, hälsade henne och sade: »Tala nu.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	13	Ester sade: »Du var som en ängel från Gud när jag såg dig, herre, och jag drabbades av fruktan för din härlighet. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	14	Du är så vördnadsbjudande, herre, och ditt ansikte strålar av skönhet.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	15	Men medan hon  talade segnade hon kraftlös ner, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	D	16	kungen oroade sig för henne, och hela hovet försökte lugna henne.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	3	»Vad vill du, Ester?« frågade kungen. »Vad önskar du? Du skall få det, om det så är halva mitt rike.« – 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	4	»I dag firar jag en högtidsdag«, svarade Ester. »Om det behagar dig, min konung, skall både du själv och Haman komma till den festmåltid som jag skall ordna i dag.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	5	Kungen sade: »Hämta genast hit Haman, så att vi kan göra Ester till viljes.« Båda kom till måltiden som Ester inbjudit till, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	6	och medan de drack tillsammans frågade kungen: »Vad är det, drottning Ester? Du skall få allt vad du ber om.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	7	Ester svarade: »Vad jag önskar och ber om är detta: 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	8	Om jag har vunnit din ynnest, min konung, skall du och Haman också i morgon komma till en festmåltid som jag ger för er; i morgon skall jag göra på samma sätt som i dag.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	9	Haman kom glad och upprymd ut från kungen, men då han fick se juden Mordokaj på borggården blev han ursinnig. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	10	Vid hemkomsten kallade han på sina vänner och sin hustru Seresh. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	11	För dem utbredde han sig över hur rik han var och vilken heder kungen hade visat honom då han gett honom den allra högsta rangen och lagt rikets styrelse i hans händer. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	12	Och Haman fortsatte: »Jag var den ende som drottningen hade bjudit att tillsammans med kungen komma till festen, och jag är bjuden i morgon också. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	13	Men jag finner inget nöje i detta så länge jag måste se den där juden Mordokaj på borggården.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	5	14	Då föreslog hans hustru Seresh och hans vänner: »Låt hugga till en påle, tjugofem meter hög, och be kungen i morgon bitti att Mordokaj hängs upp på den. Sedan kan du gå med kungen till festen och njuta av den.« Haman gillade förslaget, och pålen gjordes i ordning.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	1	Den natten hindrade Herren kungen från att sova. Då sade han till sin sekreterare att hämta krönikan över hans regeringstid och läsa för honom ur den. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	2	Han fann uppteckningen om hur Mordokaj för kung Artaxerxes hade avslöjat de två hovmännen som var kungens livvakter men försökte mörda honom. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	3	Då frågade kungen: »Vad för ära eller lön har vi gett åt Mordokaj?« Och hans tjänare svarade: »Du har inte gett honom någonting.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	4	Medan kungen förhörde sig om Mordokajs lojala handlingssätt kom Haman in på borggården. »Vem står på borggården?« frågade kungen. Haman hade kommit dit för att be kungen låta hänga upp Mordokaj på pålen som han hade gjort i ordning. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	5	»Det är Haman som står på borggården«, svarade tjänarna. »Kalla in honom«, sade kungen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	6	Och han frågade Haman: »Vad skall jag göra för den som jag vill ära?« Haman tänkte: »Den som kungen vill ära – kan det vara någon annan än jag?« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	7	Och han svarade: »Om du vill ära någon, min konung, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	8	så låt dina tjänare hämta en skrud av fint linne som du själv brukar bära och en häst som du själv brukar rida. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	9	Lämna detta till en av dina förnämsta vänner och låt honom sätta skruden på den som vunnit din ynnest och hjälpa honom upp på hästen och ropa ut längs huvudgatan i staden: Se här vad som sker med dem som kungen ärar!« – 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	10	»Det var ett utmärkt förslag«, sade kungen till Haman. »Gör på det sättet med juden Mordokaj som tjänstgör i palatset. Glöm ingenting av det du har nämnt.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	11	Haman hämtade skrud och häst, satte skruden på Mordokaj, hjälpte honom upp på hästen och gick längs huvudgatan i staden medan han ropade: »Se här vad som sker med dem som kungen vill ära!«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	12	Mordokaj återvände därefter till palatset, medan Haman gick tillbaka hem i sorg, med ansiktet dolt. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	13	Han berättade för sin hustru Seresh och för sina vänner vad som hade hänt honom, och då sade vännerna och hustrun: »Om han är av judisk börd, denne Mordokaj som du nu fått falla ner för, blir det ditt fall. Du kommer aldrig att kunna försvara dig mot honom, ty den levande Guden är med honom.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	6	14	Medan de ännu talade kom hovmännen och bad Haman skynda sig till festmåltiden som Ester ordnat.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	1	Så kom kungen och Haman till måltiden hos drottningen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	2	Medan man drack tillsammans denna andra dag frågade kungen: »Vad är det, drottning  Ester, vad är det du önskar och ber om? Du skall få det, om det så är halva mitt rike.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	3	Ester svarade: »Om jag har vunnit din ynnest, min konung, är min önskan att du skänker mig livet och min bön att du skonar mitt folk. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	4	Vi har blivit sålda till att förgöras, plundras och förslavas, jag och mitt folk. Tillsammans med våra barn skall vi göras till slavar och slavinnor. Jag har rest mig mot detta, ty vår fiende är inte värdig att tillhöra ditt hov.« – 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	5	»Vem är det som vågat göra något sådant?« frågade kungen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	6	»En illasinnad människa«, svarade Ester, »den onde Haman här.« Haman greps av skräck för kungen och drottningen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	7	Kungen reste sig från bordet och gick ut i trädgården, och Haman började tigga drottningen om nåd; han insåg att han var illa ute.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	8	Då kungen kom tillbaka från trädgården hade Haman kastat sig över soffan för att bönfalla drottningen. »Jaså, du antastar min gemål i mitt eget hus!« ropade kungen. När Haman hörde detta bleknade han. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	9	Och Bougathan, en av hovmännen, sade till kungen: »Haman har till och med rest en påle åt Mordokaj, som räddade dig, konung, med sina upplysningar. Den står vid Hamans hus, tjugofem meter hög.« – »Häng upp honom där«, befallde kungen. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	7	10	Så spetsades Haman på den påle som han själv hade rest åt Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	1	Samma dag skänkte kung Artaxerxes drottning Ester all egendom som hade tillhört den onde Haman, och Mordokaj blev kallad till kungen, ty Ester hade berättat att han var släkt med henne. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	2	Kungen tog sin sigillring, som han hade tagit tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och Ester lät Mordokaj ta hand om all Hamans egendom.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	3	Ännu en gång vände sig Ester till kungen. Hon föll ner för hans fötter och bad honom att omintetgöra verkan av Hamans ondska och av vad han gjort mot judarna. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	4	Kungen sträckte den gyllene spiran mot Ester, och hon reste sig och stod framför honom. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	5	»Om du så finner för gott«, sade hon, »och om jag har vunnit din ynnest, ber jag att du skickar bud och återkallar de brev som sändes ut av Haman och där han föreskrev att alla judar i ditt rike skall utplånas. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	6	Hur skulle jag kunna se på när mitt folk plågas, hur skulle jag kunna leva när alla mina landsmän går under?« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	7	Då sade kungen till Ester: »All Hamans egendom har jag gett dig i gåva, och honom själv har jag låtit hänga på påle för att han sökt bringa judarna om livet – varför behöver du be mig om lov? 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	8	Skriv i mitt namn vilken förordning ni vill, ni liksom han, och bekräfta den med mitt sigill. En skrivelse som utfärdats på kunglig befallning och bekräftats med mitt sigill kan ingen sätta sig emot.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	9	Sekreterarna inkallades då; det var den tjugotredje dagen i den första månaden, nisan, samma år. Man skrev också till judarna om allt som hade ålagts ämbetsmännen och guvernörerna i brev till var och en av de 127 satrapierna från Indien ända till Etiopien, till varje provins på dess eget språk. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	10	Skrivelsen hade utfärdats i kungens namn och bekräftats med hans sigill, och breven sändes ut med kurir. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	11	Det meddelades att kungen uppmanade judarna att följa sina egna lagar i alla städer och att försvara sig och göra vad de ville med sina fiender och motståndare; 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	12	detta skulle ske på en och samma dag i hela Artaxerxes rike: den trettonde i årets tolfte månad, adar.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	1	Nedan följer en avskrift av skrivelsen. »Storkonungen Artaxerxes hälsar provinsguvernörerna i de 127 satrapierna från Indien ända till Etiopien och alla som är oss trogna.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	2	Det finns sådana som oavlåtligt har hedrats med den största generositet av sina välgörare men som har fått alltför höga tankar om sig själva, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	3	så att de inte bara försöker skada våra undersåtar utan, oförmögna som de är att bära medgången, till och med företar sig att intrigera mot sina välgörare, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	4	och det är inte nog med att de drar ett streck över sin tacksamhetsskuld till människor, utan de låter sig också uppeggas av svassande bifall från sådana som inte vet vad godhet vill säga, tills de tror sig kunna undfly domen från den Gud som alltid vakar över allt och hatar det onda. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	5	Ofta har också betrodda ministrar och vänner med sina råd kommit dem som förlänats den högsta makten att bli delaktiga i oskyldiga människors död och har dragit in dessa härskare i obotliga olyckor 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	6	genom att vilseleda deras fläckfria rättrådighet med sin gemena förslagenhet. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	7	Detta är möjligt för er att konstatera inte bara med ledning av sådana äldre krönikor som vi har gjort tillgängliga, utan fastmer genom att betrakta hur ovärdiga makthavares uselhet har resulterat i gudlösa ogärningar i vår omedelbara närhet. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	8	I framtiden bör detta uppmärksammas, så att vi kan erbjuda alla människor i riket en ostörd och fredlig tillvaro, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	9	i det att vi företar nödvändiga förändringar och med undantagslös öppenhet och välvilja bedömer de fall som underställs oss.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	10	Det sagda kan tillämpas på Haman, Hammedatas son, i själva verket en makedonier helt utan persiskt blod och alldeles främmande för vår godhet. När han upptogs i vår krets 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	11	och fick åtnjuta den generositet vi visar människor av alla folk, till den grad att han offentligen kallades vår fader och därefter ständigt blev hyllad av alla som den främste nedanför den kungliga tronen, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	12	kunde han inte bära sin upphöjelse utan föresatte sig att beröva oss både makten och livet. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	13	Under bedrägliga och svårgenomskådliga förevändningar begärde han att få förgöra såväl Mordokaj, vår räddare och ständige välgörare, som Ester, vår oförvitliga gemål, och därtill hela deras folk, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	14	och genom dessa intriger trodde han sig kunna isolera oss för att sedan störta oss och få persernas makt överförd till makedonierna. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	15	Men vi finner att judarna, som denne ärkeskurk har utlämnat att förintas, ingalunda är några förbrytare utan lever efter de mest rättfärdiga lagar 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	16	och är söner till den levande Guden, den högste och störste, som i sin stora välvilja styr riket till gagn för oss liksom för våra förfäder.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	17	Ni torde alltså bortse från den skrivelse som sänts ut av Haman, Hammedatas son, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	18	eftersom han, upphovsmannen till allt detta, har blivit upphängd vid Susas stadsport med hela sin familj, snabbt och välförtjänt drabbad av den allsmäktige Gudens dom. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	19	Låt i stället överallt anslå avskrifter av detta brev, tillåt judarna att utan hinder följa sina egna seder och lagar 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	20	och ge dem verksam hjälp, så att de i nödens stund den trettonde dagen i adar, den tolfte månaden, kan försvara sig mot dem som går till angrepp mot dem denna dag. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	21	Ty den dagen har Gud, som härskar över allt, förvandlat från en undergångens dag till en glädjedag för sitt utvalda folk. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	22	Också ni skall därför fira denna dag med stora festligheter som en märkesdag bland era andra minneshögtider, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	23	så att den både nu och i framtiden blir en tacksägelsefest för vår och alla lojala persers räddning och en erinran om undergång för dem som smider planer mot oss.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	E	24	Varje stad eller provins som inte rättar sig efter detta skall utan undantag skoningslöst förhärjas med eld och svärd så att den inte bara blir obeboelig för människor utan också för all framtid skys av vilda djur och fåglar.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	13	Avskrifter av brevet skall anslås på väl synliga platser i hela riket, och alla judar skall hålla sig beredda till strid mot sina motståndare på ovannämnda dag.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	14	Ryttarna gav sig i väg för att snabbt utföra kungens befallning, och förordningen offentliggjordes också i Susa. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	15	Mordokaj gick ut, klädd i den kungliga skruden. Han bar en krans av guld och ett pannband av purpurfärgat linne, och folket i Susa gladde sig när de såg honom. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	16	Bland judarna blev det ljus och glädje. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	8	17	I varje stad och provins där förordningen anslogs, överallt där anslagen sattes upp, blev det glädje och fröjd bland judarna: de drack och var glada. Många hedningar lät omskära sig och övergick till judendomen på grund av fruktan för judarna.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	1	Den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar, hade kungens brev nått fram, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	2	och den dagen nedgjordes alla judarnas fiender, ty i sin fruktan satte sig ingen av dem till motvärn. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	3	Judarna bemöttes med aktning av satrapiernas guvernörer, av furstarna och av kungens skrivare. Alla var de gripna av fruktan för Mordokaj. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	4	Kungens befallning hade nämligen blivit känd och omtalad i hela riket. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	6	I staden Susa dödade judarna 500 man, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	7	däribland Farsannestain, Delfon, Fasga, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	8	Fardatha, Barea, Sarbacha, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	9	Marmasim, Aroufaios, Arsaios och Zabouthaios, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	10	e tio sönerna till bougajern Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Dessutom  plundrade de 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	11	den dagen, och antalet dödade i Susa inrapporterades till kungen.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	12	Då sade kungen till Ester: »Judarna har nedgjort 500 man här i Susa – vad tror du att de har gjort ute i landet? Vad vill du mera be om? Du skall få det.« – 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	13	»Ge judarna tillstånd att fortsätta i morgon«, sade Ester, »så att de kan hänga upp Hamans tio söner.« 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	14	Kungen tillät att så skedde och utlämnade Hamans söners lik åt judarna i staden till att hängas upp. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	15	Och judarna i Susa samlades den fjortonde adar och dödade 300 man, men de avstod från plundring.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	16	De övriga judarna i riket samlades också för att försvara sig, och de fick ro för sina fiender. Den trettonde adar dödade de 15 000 av dem, men de avstod från plundring. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	17	De vilade den fjortonde dagen i månaden och firade den som en vilodag med fest och glädje. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	18	Men judarna i Susa samlades även den fjortonde och vilade inte; däremot firade de den femtonde som en fest- och glädjedag. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	19	Detta är orsaken till att de judar som bor kringspridda ute i landet firar den fjortonde adar med fester som en högtidsdag, då alla skickar matgåvor till varandra, medan de som bor i storstäderna firar en glad högtidsdag den femtonde adar och skickar matgåvor till sina grannar den dagen.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	20	Mordokaj skrev ner vad som hänt i en skrift, som han sände till alla judar i Artaxerxes rike, nära och fjärran, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	21	för att de skulle göra dessa dagar till högtidsdagar och fira den fjortonde och femtonde adar. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	22	Ty dessa dagar fick judarna ro för sina fiender. Under hela den månad, adar, då deras sorg vändes i lycka och deras kval i högtidsglädje skulle de fira bröllopshögtider och glädjefester och skicka matgåvor till sina vänner och till de fattiga.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	23	Judarna införlivade med sin tradition det som Mordokaj hade skrivit till dem: 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	24	hur makedoniern Haman, Hammedatas son, började strid mot dem sedan han anordnat lottdragning och kastat lott för att förgöra dem, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	25	och hur han gick till kungen för att be honom låta hänga upp Mordokaj; men den onda plan som han hade smitt mot judarna slog tillbaka mot honom själv, och både han och hans barn blev upphängda. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	26	Därför fick dessa dagar namnet purim med tanke på lotterna, ty lotter heter purim på deras språk, och med tanke på de händelser som återges i denna skrift, på allt vad judarna fick gå igenom för den sakens skull och allt som sedan hände med dem.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	27	Så förordnade Mordokaj, och judarna lät det bli tradition för sig själva och för sina efterkommande och för dem som slutit sig till dem. De kommer aldrig att överge det bruket, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	28	utan dessa dagar utgör en minneshögtid som firas i släktled efter släktled i varje stad, i varje familj och i varje land. Dessa purimdagar skall högtidlighållas i all framtid, och minnet av dem kommer aldrig att slockna bland kommande släkten.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	29	Drottning Ester, Amminadavs dotter, och juden Mordokaj skrev ner allt vad de hade gjort och sände ut det brev som stadfäste purimfesten. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	30	Mordokaj och drottning Ester förordnade även detta på eget initiativ och genomförde sin vilja på eget ansvar. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	9	31	Detta fastställde Ester för all framtid, och hennes ord skrevs ner för att räddas undan glömskan.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	10	1	Kungen lät skrivelser gå ut överallt där han härskade över land och vatten. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	10	2	Hans kraft och duglighet och hans väldes rikedom och glans har beskrivits i krönikan om Persiens och Mediens kungar. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	10	3	Mordokaj var kung Artaxerxes ställföreträdare och en av rikets stormän. Högt ansedd bland judarna och älskad av dem skildrade han sitt livsöde för hela sitt folk.
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	1	Mordokaj sade: »Detta är Guds verk, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	2	ty jag har tänkt på vad jag drömde om dessa händelser, och varje del av drömmen har slagit in. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	3	Den lilla källan blev till en flod, och det kom sol och ljus och ett mäktigt vatten – floden är Ester, som kungen gifte sig med och gjorde till drottning. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	4	De två drakarna är jag och Haman, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	5	och de som samlades för att utrota judarna är hednafolken. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	6	Men mitt folk är Israel; det var de som ropade till Gud och blev räddade. Herren har räddat sitt folk, Herren har befriat oss från alla dessa olyckor. Gud har gjort dessa tecken och under, och ingenting liknande har skett bland hedningarna. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	7	För den skull skapade han två lotter, en för Guds folk och en för alla hednafolken, 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	8	och dessa båda lotter infann sig på den bestämda stunden och tiden inför Gud till en domens dag för alla hednafolk. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	9	Och Gud tänkte på sitt folk och lät dem som är hans arvslott få sin rätt. 
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	10	För all framtid skall man fira dessa dagar i månaden adar, den fjortonde och femtonde i månaden, och samlas med glädje och fröjd inför Gud genom alla släktled i hans folk Israel.«
Ester enligt den grekiska texten	Est Gr	42	F	11	Under det fjärde året av Ptolemaios och Kleopatras regering kom Dositheos, som uppgav sig vara präst av Levis stam, och hans son Ptolemaios med ovanstående skrift, som enligt deras uppgift är brevet om purimfesten och har översatts av Lysimachos, Ptolemaios son, från Jerusalem.
Salomos vishet	Vish	43	1	1	Älska rättfärdigheten, ni som härskar över jorden. Tänk på Herren med svekfritt sinne, och sök honom med uppriktigt hjärta.
Salomos vishet	Vish	43	1	2	Ty de som inte utmanar honom finner honom, han visar sig för dem som inte misstror honom.
Salomos vishet	Vish	43	1	3	Svekfull beräkning leder bort från Gud, och hans makt avslöjar de dårar som sätter den på prov.
Salomos vishet	Vish	43	1	4	Till en ränksmidares själ kommer inte visheten, den vill inte bo i en kropp som har sålt sig åt synden.
Salomos vishet	Vish	43	1	5	Nej, fostrans heliga ande skyr svek och flyr de oförnuftigas beräkning, den visar vad den är när orätt kommer nära.
Salomos vishet	Vish	43	1	6	Ty visheten är en ande som älskar människan, den överser inte med vad hädaren säger. Gud är vittne till vad som rör sig inom honom, bevakar omutligt hans tankar och hör alla hans ord.
Salomos vishet	Vish	43	1	7	Ja, Herrens ande uppfyller världen, den håller samman allt och uppfattar varje ljud.
Salomos vishet	Vish	43	1	8	Därför kan ingen som talar orättfärdigt gömma sig, han undkommer inte den rannsakande rättvisan.
Salomos vishet	Vish	43	1	9	Den gudlöses planer kommer att granskas, och hans ord skall nå fram till Herren, så att hans brott blir avslöjade.
Salomos vishet	Vish	43	1	10	Ty med helig lidelse lyssnar Herren till allt, inget mumlande knot undgår hans öra.
Salomos vishet	Vish	43	1	11	Akta er alltså för detta farliga knot, och sluta med lömska smädelser. Det som sägs i lönndom går inte spårlöst förbi, när munnen ljuger dör själen.
Salomos vishet	Vish	43	1	12	Locka inte fram döden med ert förvillade liv, och dra inte fördärv över er med era handlingar.
Salomos vishet	Vish	43	1	13	Det är inte Gud som har gjort döden, han gläder sig inte åt att liv släcks.
Salomos vishet	Vish	43	1	14	Nej, till att leva skapade han allt, och i allt som blir till i världen bor hälsa. Där finns inget gift som dräper, och döden har inte sin kungaborg på jorden.
Salomos vishet	Vish	43	1	15	Rättfärdigheten är odödlig.
Salomos vishet	Vish	43	1	16	Men de gudlösa kallar till sig döden med ord och gärningar. De trånar efter honom som om han vore deras vän. De sluter förbund med honom, ty de har förtjänat att bli hans egendom.
Salomos vishet	Vish	43	2	1	Med sitt förvända sätt att tänka säger de: »Kort och bedrövligt är vårt liv; när slutet kommer finns ingen bot, vi vet ingen som har återvänt från dödsriket.
Salomos vishet	Vish	43	2	2	Vi har kommit till av en slump, och efteråt är det som om vi aldrig funnits. Vår andedräkt är flyktig som rök, och vår tankeförmåga en gnista, tänd vid hjärtats slag.
Salomos vishet	Vish	43	2	3	När den släcks blir kroppen aska, och anden förflyktigas som den tunnaste luft.
Salomos vishet	Vish	43	2	4	Vårt namn glöms bort med tiden, och ingen minns vad vi uträttat. Vårt liv försvinner spårlöst som ett moln; det löses upp som dimman när den drivs bort av solens strålar och förföljs av dess hetta.
Salomos vishet	Vish	43	2	5	Vår livstid drar förbi som en skugga, och vårt slut är oåterkalleligt: sigillet sätts på plats och ingen återvänder.
Salomos vishet	Vish	43	2	6	Kom, låt oss njuta av det goda som bjuds och utnyttja världen med ungdomlig iver.
Salomos vishet	Vish	43	2	7	Dyra viner och parfymer skall vi ha i överflöd. Vårens blomning får inte gå oss förbi,
Salomos vishet	Vish	43	2	8	bind kransar av rosenknopparna innan de vissnar.
Salomos vishet	Vish	43	2	9	Ingen äng skall förbli orörd av vårt överdåd, överallt skall vi lämna spår av festglädjen. Detta är vad vi har, vår rättmätiga lott.
Salomos vishet	Vish	43	2	10	Den fattige rättfärdige skall vi trampa på. Inte tar vi hänsyn till änkan, inte bryr vi oss om den gamles grånade hår.
Salomos vishet	Vish	43	2	11	För oss skall styrkan vara lag och rätt – svagheten visar själv att den är värdelös.
Salomos vishet	Vish	43	2	12	Vi skall lägga försåt för den rättfärdige, ty han står i vägen för oss: han motarbetar våra planer, han skymfar oss som lagbrytare och smädar oss för brott mot skick och sed.
Salomos vishet	Vish	43	2	13	Han ger sig ut för att ha kunskap om Gud, Herrens tjänare kallar han sig.
Salomos vishet	Vish	43	2	14	Han står där som en anklagelse mot vårt tänkesätt – redan att se honom är obehagligt.
Salomos vishet	Vish	43	2	15	Hans liv är inte som andras, hans vägar leder åt annat håll.
Salomos vishet	Vish	43	2	16	Oss betraktar han som falska mynt, och det liv vi lever skyr han som orenhet. De rättfärdigas slut kallar han salighet, och han skryter med att Gud är hans far.
Salomos vishet	Vish	43	2	17	Nu vill vi undersöka om hans ord är sanna och se hur det blir vid hans död.
Salomos vishet	Vish	43	2	18	Är den rättfärdige Guds son skall ju Gud ta sig an honom och rädda honom från hans fiender.
Salomos vishet	Vish	43	2	19	Vi skall pröva honom med misshandel och plågor, så att vi får veta hur fridsam han är och får se hur det är med hans tålamod.
Salomos vishet	Vish	43	2	20	Vi skall döma honom till en neslig död; han skall ju få beskydd, efter vad han säger.«
Salomos vishet	Vish	43	2	21	Så tänker de, men de bedrar sig, ty deras ondska förblindar dem.
Salomos vishet	Vish	43	2	22	De förstår inte Guds hemligheter, de hoppas inte på lön för fromheten och tror inte på belöning åt fläckfria själar.
Salomos vishet	Vish	43	2	23	Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en bild av sitt eget väsen,
Salomos vishet	Vish	43	2	24	men genom djävulens avund kom döden in i världen, och de som är hans egendom får erfara den.
Salomos vishet	Vish	43	3	1	Men de rättfärdigas själar är i Guds hand, och ingen plåga skall nå dem.
Salomos vishet	Vish	43	3	2	I dåraktiga människors ögon är de döda; deras bortgång kallas olycka
Salomos vishet	Vish	43	3	3	och deras hädanfärd förintelse, men de är i frid.
Salomos vishet	Vish	43	3	4	Även om de har straffats, så som människor ser det, har de rikt hopp om odödlighet.
Salomos vishet	Vish	43	3	5	Efter att ha tuktats något litet skall de få möta stor godhet, ty Gud satte dem på prov och fann att de var honom värdiga.
Salomos vishet	Vish	43	3	6	Som guld i smältugnen prövade han dem, han tog emot dem som en brännoffergåva.
Salomos vishet	Vish	43	3	7	I den stund han kommer till dem skall de flamma upp och flyga fram som gnistor i halm.
Salomos vishet	Vish	43	3	8	De skall döma folken och härska över hedningarna, och Herren skall vara deras konung i evighet.
Salomos vishet	Vish	43	3	9	De som förlitar sig på honom skall förstå sanningen, och de trogna skall förbli hos honom i kärlek. Ty hans heliga får nåd och barmhärtighet, och han skall komma till sina utvalda.
Salomos vishet	Vish	43	3	10	Men de gudlösa skall straffas för sina villfarelser, dessa som föraktade den rättfärdige och avföll från Herren.
Salomos vishet	Vish	43	3	11	Olyckliga de som ringaktar vishet och fostran: deras hopp är fåfängt, deras möda gagnlös, vad de gör är till ingen nytta.
Salomos vishet	Vish	43	3	12	De får hustrur utan vett och ondskefulla barn. Förbannelse vilar över deras avkomma.
Salomos vishet	Vish	43	3	13	Salig den ofruktsamma som är obefläckad och aldrig har haft syndigt umgänge: när Gud kommer till själarna får hon sin lön.
Salomos vishet	Vish	43	3	14	Salig den snöpte som inte har brutit mot lagen eller burit på onda tankar mot Herren: hans trohet skall lönas med en dyrbar gåva, i Herrens tempel skall han få en bättre lott.
Salomos vishet	Vish	43	3	15	Ja, dygdens mödor bär ärorik frukt, och vishetens planta är fast rotad.
Salomos vishet	Vish	43	3	16	Men äktenskapsbrytares barn skall inte nå mognad, de som föds ur förbjudet umgänge skall utplånas.
Salomos vishet	Vish	43	3	17	Och även om de lever länge räknas de för intet, och till sist får de en ärelös ålderdom.
Salomos vishet	Vish	43	3	18	Dör de i förtid har de inget hopp och ingen tröst på avgörandets dag;
Salomos vishet	Vish	43	3	19	ont blir slutet för ett orättfärdigt släkte.
Salomos vishet	Vish	43	4	1	Det är bättre att vara barnlös och rättrådig; minnet av den rättrådige är odödligt, både Gud och människor känner honom.
Salomos vishet	Vish	43	4	2	När han lever här är han allas föredöme, och när han går bort sörjs han av alla. I evigheten bär han stolt sin segerkrans: han har vunnit en tävling om ädla priser.
Salomos vishet	Vish	43	4	3	Men de gudlösa får ingen nytta av sina många barn. Plantor av oäkta skott rotar sig inte djupt och skaffar sig inget säkert fäste.
Salomos vishet	Vish	43	4	4	Om de också skjuter i höjden en tid och får grenar, står de ostadigt; de skakas av stormen och rycks upp med roten av vindarnas kraft.
Salomos vishet	Vish	43	4	5	Alla de späda kvistarna bryts av, och frukten blir värdelös, omöjlig att äta och oduglig till allt.
Salomos vishet	Vish	43	4	6	Barn som blivit till i en syndig förening vittnar vid rannsakningen om föräldrarnas ondska.
Salomos vishet	Vish	43	4	7	Men den rättfärdige skall få vila, om han också dör i förtid.
Salomos vishet	Vish	43	4	8	Vördnadsvärd ålder beror inte av livets längd, det är inte årens antal som räknas.
Salomos vishet	Vish	43	4	9	Det är klokheten som är en människas vita hår och ett oförvitligt liv som är hög ålder.
Salomos vishet	Vish	43	4	10	Den rättfärdige behagade Gud, därför älskade Gud honom och hämtade honom, där han levde bland syndarna.
Salomos vishet	Vish	43	4	11	Han rycktes bort för att inte ondskan skulle förvilla hans förstånd eller falskheten snärja hans själ,
Salomos vishet	Vish	43	4	12	ty uselheten söker illvilligt fläcka ner det sköna, och begärets konster fördärvar ett oskuldsfullt sinne.
Salomos vishet	Vish	43	4	13	När han dog hade han på kort tid levat länge.
Salomos vishet	Vish	43	4	14	Hans själ behagade Herren, därför fick den undkomma ondskan så snart. Men människorna som såg det utan att förstå och inte besinnade detta
Salomos vishet	Vish	43	4	15	att hans utvalda får nåd och barmhärtighet och att han kommer till sina heliga –
Salomos vishet	Vish	43	4	16	dessa gudlösa som lever skall få sin dom av den rättfärdige som dött, den tidigt bortgångne skall döma den som grånat i orättfärdighet.
Salomos vishet	Vish	43	4	17	De skall se den vises död utan att förstå vad Herren beslutat om honom eller varför han tog honom i sitt beskydd.
Salomos vishet	Vish	43	4	18	De skall se det med förakt, men Herren skall skratta åt dem.
Salomos vishet	Vish	43	4	19	Efteråt skall de bli eländiga kadaver, till spott och spe bland de döda i evighet. Ty han skall slå dem till marken och förstumma dem, han skall rycka undan fotfästet för dem och tillintetgöra dem helt. I kval skall de leva, och minnet av dem skall utplånas.
Salomos vishet	Vish	43	4	20	Darrande skall de komma när deras synder räknas samman, och deras lagbrott skall anklaga och överbevisa dem.
Salomos vishet	Vish	43	5	1	Då skall den rättfärdige stå där oförskräckt inför dem som plågade honom och föraktade hans mödor.
Salomos vishet	Vish	43	5	2	När de ser honom skall de gripas av fruktansvärd skräck och häpna över hans ofattbara räddning.
Salomos vishet	Vish	43	5	3	Ångerfulla skall de säga till sig själva, suckande i sin själs betryck:
Salomos vishet	Vish	43	5	4	»Den mannen var det som vi brukade håna, smäda och göra narr av, vi dårar! Vi tyckte att hans liv var en galenskap och hans slut en nesa.
Salomos vishet	Vish	43	5	5	Hur kommer det sig att han räknas till Guds söner och har fått sin plats bland de heliga?
Salomos vishet	Vish	43	5	6	Vi gick alltså vilse från sanningens väg, rättfärdighetens ljus har inte lyst för oss, solen gick aldrig upp för oss.
Salomos vishet	Vish	43	5	7	Vi snärjde in oss i laglöshetens och fördärvets tistlar, vi strövade genom stiglösa ödemarker, men Herrens väg lärde vi inte känna.
Salomos vishet	Vish	43	5	8	Vad har vi haft för nytta av vårt övermod? Vilken hjälp har vi fått av rikedom och prål?
Salomos vishet	Vish	43	5	9	Alltsammans har försvunnit som en skugga, som när en budbärare skyndar förbi,
Salomos vishet	Vish	43	5	10	som när ett skepp plöjer det svallande havet: dess färd lämnar inget spår, dess köl ingen väg genom vågorna.
Salomos vishet	Vish	43	5	11	Eller som när en fågel flyger genom luften: man finner ingenting som vittnar om dess flykt. Genom den lätta luften röjs en väg när den piskas av vingslagen och klyvs av de susande vingarnas kraft, men efteråt finns inget spår att se av färden.
Salomos vishet	Vish	43	5	12	Eller som när en pil skjuts mot målet: luften delas men flyter genast samman, så att ingen vet vilken bana den följde.
Salomos vishet	Vish	43	5	13	På samma sätt har vi blivit till och försvunnit. Vi kan inte visa något tecken på att vi dög något till, utan vi förtärdes i vår ondska.«
Salomos vishet	Vish	43	5	14	Ja, den gudlöses hopp liknar fjun som flyger bort i blåsten, eller lätta agnar som stormen driver framför sig. Det skingras som rök för vinden, försvinner som minnet av gästen som stannade bara en dag.
Salomos vishet	Vish	43	5	15	Men de rättfärdiga lever för evigt. Hos Herren har de sin lön och den Högste sörjer för dem.
Salomos vishet	Vish	43	5	16	Därför skall de ur Herrens hand ta emot den strålande kungakronan och det sköna diademet. Sin högra hand skall han hålla över dem, och med sin arm skall han ge dem skydd.
Salomos vishet	Vish	43	5	17	Han skall rusta sig med helig iver och väpna skapelsen till värn mot fienderna.
Salomos vishet	Vish	43	5	18	Han skall klä sig i rättfärdighetens harnesk och sätta den opartiska domens hjälm på sitt huvud.
Salomos vishet	Vish	43	5	19	Oövervinnelig helighet skall han bära som sköld,
Salomos vishet	Vish	43	5	20	skoningslös vrede skall han slipa till svärd, och hela världen skall följa honom i strid mot de vanvettiga.
Salomos vishet	Vish	43	5	21	Blixtar skall fara ut som välriktade pilar och slungas mot sitt mål från skyarna som från en hårdspänd båge.
Salomos vishet	Vish	43	5	22	Vredens hagel skall vina från stenslungan. Havets vatten skall stiga i raseri mot de onda och floderna obarmhärtigt dränka dem.
Salomos vishet	Vish	43	5	23	Kraftens ande skall strida mot dem och sopa bort dem som en stormvind. Så skall laglösheten lägga jorden öde, och illgärningarna skall störta härskarnas troner.
Salomos vishet	Vish	43	6	1	Lyssna därför, konungar, och kom till insikt! Lär av mig, ni som härskar över jordens alla länder!
Salomos vishet	Vish	43	6	2	Hör noga på, ni som regerar över människorna, ni som yvs över era många undersåtar.
Salomos vishet	Vish	43	6	3	Det är Herren som har gett er väldet, er makt kommer från den Högste; han skall pröva era gärningar och granska era beslut.
Salomos vishet	Vish	43	6	4	Ni är tjänare i hans rike men har inte regerat rättrådigt, inte följt lagen och inte levt efter Guds vilja.
Salomos vishet	Vish	43	6	5	Plötsligt skall han stå där och fylla er med fasa; domen blir hård över höga herrar.
Salomos vishet	Vish	43	6	6	För den ringe finns förlåtelse och nåd, men de mäktiga möter makt när de rannsakas.
Salomos vishet	Vish	43	6	7	Han som är allas härskare tar inte hänsyn till person och viker inte för världslig storhet. Hög och låg har han själv skapat, och han sörjer för alla på samma sätt,
Salomos vishet	Vish	43	6	8	men en sträng granskning väntar denna världens stora.
Salomos vishet	Vish	43	6	9	Till er talar jag alltså, envåldshärskare, för att ni skall lära er vishet och undgå felsteg.
Salomos vishet	Vish	43	6	10	De som hållit den heliga lagen i helgd skall räknas som heliga. De som lärt sig den blir försvarade vid domen.
Salomos vishet	Vish	43	6	11	Längta därför efter mina ord och ta begärligt emot dem; de ger er god fostran.
Salomos vishet	Vish	43	6	12	Strålande och oförgänglig är visheten. Hon är lätt att se för dem som älskar henne, man finner henne om man bara vill söka.
Salomos vishet	Vish	43	6	13	Längtar man efter henne ger hon sig först till känna.
Salomos vishet	Vish	43	6	14	Den som söker henne om morgonen får kort väg, ty han finner henne sittande vid husets port.
Salomos vishet	Vish	43	6	15	Att ha henne i tankarna är den högsta klokhet, och den som ligger vaken för hennes skull är snart utan bekymmer.
Salomos vishet	Vish	43	6	16	Hon går själv omkring och söker upp dem som är henne värdiga. Vänligt visar hon sig för dem var de än går, hon möter dem närhelst de tänker på henne.
Salomos vishet	Vish	43	6	17	Visheten börjar när man uppriktigt längtar efter fostran.
Salomos vishet	Vish	43	6	18	Att söka fostran är att älska henne, att älska henne är att följa hennes lagar, att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet,
Salomos vishet	Vish	43	6	19	och odödligheten ställer människan nära Gud.
Salomos vishet	Vish	43	6	20	Så leder längtan efter vishet till kunglig rang.
Salomos vishet	Vish	43	6	21	Om ni gläder er åt troner och spiror, ni folkens härskare, så håll visheten i ära; då får ni vara kungar i evighet.
Salomos vishet	Vish	43	6	22	Vad visheten är och hur hon blev till skall jag låta er veta. Jag skall inte dölja några hemligheter för er utan följa hennes spår från allra första början. Jag skall öppet lägga fram kunskapen om henne och aldrig vika av från sanningens väg.
Salomos vishet	Vish	43	6	23	Med den tärande missunnsamheten skall jag inte slå följe – den har ingenting gemensamt med visheten.
Salomos vishet	Vish	43	6	24	Nej, att många blir visa är världens räddning, och en klok konung är folkets väl.
Salomos vishet	Vish	43	6	25	Låt därför mina ord fostra er; det blir er till nytta.
Salomos vishet	Vish	43	7	1	Också jag är dödlig, en människa som alla andra, en ättling till den förste, han som formades av jord. Min kropp tog form i en moders liv
Salomos vishet	Vish	43	7	2	under tio månaders tid; jag bildades i hennes blod genom en mans säd under nattlig kärleksnjutning.
Salomos vishet	Vish	43	7	3	Och när jag föddes drog jag in samma luft som andra och lades på samma jord som bär oss alla, under samma gråt som är varje människas första ljud.
Salomos vishet	Vish	43	7	4	Jag måste lindas och skötas med omsorg,
Salomos vishet	Vish	43	7	5	ty inte ens en konung börjar sin tillvaro på annat sätt:
Salomos vishet	Vish	43	7	6	för alla finns en enda väg in i livet, och en enda väg ut.
Salomos vishet	Vish	43	7	7	Därför bad jag till Gud, och han gav mig klokhet. Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig.
Salomos vishet	Vish	43	7	8	Jag valde visheten framför spiror och troner och höll rikedom för intet i jämförelse med henne.
Salomos vishet	Vish	43	7	9	Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt, ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand och silver räknas som smuts på marken.
Salomos vishet	Vish	43	7	10	Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet och ville hellre äga henne än dagens ljus, ty skenet från henne slocknar aldrig.
Salomos vishet	Vish	43	7	11	Men med henne kom också allt annat gott till mig; det låg omätlig rikedom i hennes händer.
Salomos vishet	Vish	43	7	12	Jag gladdes åt alla dessa ting, ty visheten härskar över dem, men jag visste ännu inte att hon också är deras moder.
Salomos vishet	Vish	43	7	13	Det jag lärde mig utan baktankar lär jag ut utan missunnsamhet. Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv,
Salomos vishet	Vish	43	7	14	ty den är en outtömlig skattkammare för människorna. De som utnyttjar den vinner Guds vänskap, fostrans gåvor öppnar vägen till honom.
Salomos vishet	Vish	43	7	15	Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord och göra mina tankar värdiga hans gåvor. Ty han är vägvisaren till visheten, och det är han som leder de visa rätt.
Salomos vishet	Vish	43	7	16	Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet.
Salomos vishet	Vish	43	7	17	Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen: jag känner världens byggnad och elementens verkningar,
Salomos vishet	Vish	43	7	18	tidsåldrarnas början och slut och förlopp, solhöjdens växlingar och årstidernas skiften,
Salomos vishet	Vish	43	7	19	årens kretslopp och himlakropparnas ställningar,
Salomos vishet	Vish	43	7	20	djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen, andarnas våldsamma krafter och människornas tankar, växternas arter och rötternas hemliga krafter –
Salomos vishet	Vish	43	7	21	allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,
Salomos vishet	Vish	43	7	22	ty jag fick undervisning av visheten, hon som med sin konst har format allt.
Salomos vishet	Vish	43	7	23	oemotståndlig, välgörande, människovänlig, fast, orubblig, bekymmersfri, allsmäktig och med uppsikt över allt; den genomströmmar alla andar som är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia.
Salomos vishet	Vish	43	7	24	Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse. I sin renhet tränger hon in i allt, i alla dess delar.
Salomos vishet	Vish	43	7	25	Hon är ett utflöde från Guds makt, hon strömmar kristallklar fram ur allhärskarens härlighet. Därför kan ingenting orent komma henne nära.
Salomos vishet	Vish	43	7	26	Hon är ett återsken av det eviga ljuset, en klar spegling av Guds verksamhet och en avbild av hans godhet.
Salomos vishet	Vish	43	7	27	Hon är en men förmår allt, hon förblir vad hon är men gör allting nytt. I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar och frambringar profeter och vänner till Gud,
Salomos vishet	Vish	43	7	28	ty Gud älskar bara den som lever med visheten.
Salomos vishet	Vish	43	7	29	Hon är härligare än solen och förmer än alla stjärnbilder. Hennes strålkraft visar sig överträffa ljusets,
Salomos vishet	Vish	43	7	30	ty ljuset avlöses av natten, men visheten kan inget ont få makt över.
Salomos vishet	Vish	43	8	1	Hon sträcker sig med kraft från öster till väster, och hon styr skickligt allt.
Salomos vishet	Vish	43	8	2	Hon blev mig kär; jag valde henne i min ungdom och strävade efter att göra henne till min brud. Jag greps av åtrå efter hennes skönhet.
Salomos vishet	Vish	43	8	3	Hon lyser med sitt höga ursprung, ty hon lever hos Gud, och världsalltets härskare älskar henne.
Salomos vishet	Vish	43	8	4	Hon är ju invigd i Guds kunskap och tar del i hans verk.
Salomos vishet	Vish	43	8	5	Om rikedom är något att sträva efter i livet, vad är då värdefullare än visheten som frambringar allt?
Salomos vishet	Vish	43	8	6	Om klokhet kan uträtta något, vem i världen är då en större konstnär än hon?
Salomos vishet	Vish	43	8	7	Och om någon älskar rättfärdigheten, så är det genom hennes mödor som dygderna kommer: hon lär ut måttfullhet och klokhet, rättrådighet och mod – det bästa en människa kan äga i livet.
Salomos vishet	Vish	43	8	8	Och skulle någon därtill längta efter lärdom, så känner hon det förflutna och kan förutse framtiden. Hon förstår sig på tänkespråk och kan lösa gåtor, tecken och under känner hon till på förhand, och hon vet hur tider och skeden skall sluta.
Salomos vishet	Vish	43	8	9	Henne föresatte jag mig alltså att föra hem och leva med, ty detta visste jag: Med sina råd skall hon ge mig framgång, hon skall uppmuntra mig i bekymmer och sorg.
Salomos vishet	Vish	43	8	10	Tack vare henne får jag ära bland människorna, redan som ung blir jag hedrad i de gamlas krets.
Salomos vishet	Vish	43	8	11	Jag kommer att visa skarpsinne som domare och bli beundrad av de mäktiga.
Salomos vishet	Vish	43	8	12	De skall vänta när jag är tyst och lyssna när jag yttrar mig, och om jag talar länge skall de tiga vördnadsfullt.
Salomos vishet	Vish	43	8	13	Tack vare henne får jag odödlighet, jag lämnar ett outplånligt minne åt kommande släkten.
Salomos vishet	Vish	43	8	14	Jag skall styra hedningarna, folken skall läggas under mig
Salomos vishet	Vish	43	8	15	och fruktansvärda tyranner darra när de hör om mig. Jag skall visa mig god för folket och tapper i krig.
Salomos vishet	Vish	43	8	16	När jag kommer hem skall jag vila ut hos henne, ty i umgänget med henne finns ingen bitterhet. Att leva med henne vållar ingen smärta utan ger bara lust och glädje.
Salomos vishet	Vish	43	8	17	När nu mina tankar rörde sig kring detta och jag begrundade för mig själv att odödlighet kommer av släktskap med visheten
Salomos vishet	Vish	43	8	18	och goda njutningar av vänskap med henne och outtömlig rikedom av hennes trägna mödor och klokhet av övning i hennes sällskap och berömmelse av att man lyssnar till hennes ord – då gav jag mig på vandring för att försöka vinna henne.
Salomos vishet	Vish	43	8	19	Jag var en frisk och stark ung man som hade fått en god själ,
Salomos vishet	Vish	43	8	20	eller snarare: jag var god och hade därför fått komma till en ofördärvad kropp.
Salomos vishet	Vish	43	8	21	Men jag visste att bara Gud kunde ge mig det jag ville ha; och redan det är klokhet, att veta vems gåva detta är.Salomos bön Därför vände jag mig till Herren och bad till honom, av hela mitt hjärta sade jag:
Salomos vishet	Vish	43	9	1	Mina fäders Gud, barmhärtighetens herre, du som har skapat allt med ditt ord,
Salomos vishet	Vish	43	9	2	och som genom din vishet gjorde människan för att hon skulle härska över allt du skapat
Salomos vishet	Vish	43	9	3	och styra världen heligt och rättfärdigt och fälla rättsinniga domar.
Salomos vishet	Vish	43	9	4	Ge mig visheten som delar tronen med dig, uteslut mig inte från dem som får tjäna dig.
Salomos vishet	Vish	43	9	5	Jag är ju din tjänare, din tjänarinnas son, en svag människa, vars tid snart är förbi. Lag och rätt förstår jag bristfälligt,
Salomos vishet	Vish	43	9	6	ty även om man räknas som fullkomlig bland människor, är man ingenting värd utan den vishet som kommer från dig.
Salomos vishet	Vish	43	9	7	Det var du som utvalde mig till konung över ditt folk och till härskare över dina söner och döttrar.
Salomos vishet	Vish	43	9	8	Du befallde mig att bygga ett tempel på ditt heliga berg och ett altare i den stad där du ville bo, en avbild av det heliga tält du reste vid begynnelsen.
Salomos vishet	Vish	43	9	9	Hos dig finns visheten som känner dina verk, som var med när du skapade världen och som vet vad dina ögon finner glädje i och vad som är rätt enligt dina bud.
Salomos vishet	Vish	43	9	10	Sänd ut henne från din heliga himmel, låt henne komma från din härlighets tron och arbeta vid min sida, så att jag kan lära mig vad som gläder dig.
Salomos vishet	Vish	43	9	11	Ty hon vet och förstår allt, och hon skall vägleda mig med klokhet i vad jag gör och beskydda mig med sin härlighet.
Salomos vishet	Vish	43	9	12	Då skall mina verk behaga dig, och jag skall styra ditt folk med rättrådighet och visa mig värdig min faders tron.
Salomos vishet	Vish	43	9	13	Vilken människa har kunskap om Guds vilja? Vem kan tänka ut vad Herren vill?
Salomos vishet	Vish	43	9	14	De dödligas tankar är otillräckliga, våra beräkningar är inte att lita på.
Salomos vishet	Vish	43	9	15	Den förgängliga kroppen är en börda för själen, det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar.
Salomos vishet	Vish	43	9	16	Vi kan knappt göra oss en bild av det som finns på jorden, bara med svårighet finner vi det vi har inom räckhåll. Men vem har utforskat det som finns i himlen?
Salomos vishet	Vish	43	9	17	Vem har förstått din vilja utan att du skänkt honom vishet och sänt din heliga ande från höjden?
Salomos vishet	Vish	43	9	18	Det var så jordens invånare leddes på rätta vägar, så lärde sig människorna vad som gläder dig: genom visheten blev de räddade.
Salomos vishet	Vish	43	10	1	Det var hon som beskyddade den första människan, allas far, alltifrån det han skapades. Hon räddade honom efter det felsteg han begick 
Salomos vishet	Vish	43	10	2	och gav honom kraft att härska över allt. 
Salomos vishet	Vish	43	10	3	Men den orättfärdige som vände henne ryggen i vrede gick själv under genom sitt vanvettiga brodermord. 
Salomos vishet	Vish	43	10	4	När jorden sedan översvämmades för hans skull blev visheten den rättfärdiges lots och räddade världen med hjälp av ett simpelt träskrov. 
Salomos vishet	Vish	43	10	5	Och när folken som enats i ondska blev slagna av förvirring var det hon som fann den rättfärdige, bevarade honom fläckfri inför Gud och lät honom förbli stark, trots hans kärlek till barnet.
Salomos vishet	Vish	43	10	6	Det var hon som räddade den rättfärdige när de gudlösa gick under, så att han undkom elden som föll över de fem städerna. 
Salomos vishet	Vish	43	10	7	Om deras ondska vittnar än i dag en rykande ödemark, växter med ofullgångna frukter och en saltstod – gravvården över en själ utan tro. 
Salomos vishet	Vish	43	10	8	Ty när de vände sig bort från visheten drabbades de av okunnighet om det goda, men de måste dessutom efterlämna ett minnesmärke över sin dårskap, så att deras felsteg aldrig någonsin blir glömda. 
Salomos vishet	Vish	43	10	9	Men visheten räddade sina tjänare ur all nöd.
Salomos vishet	Vish	43	10	10	Det var hon som ledde den rättfärdige och förde honom på rätta vägar när han flydde för sin brors vrede. Hon lät honom se Guds rike och gav honom kunskap om heliga ting. Hon sörjde för honom när han slet ont och gav honom riklig lön för hans mödor. 
Salomos vishet	Vish	43	10	11	Hon bistod honom mot förtryckarnas girighet och gjorde honom till en rik man. 
Salomos vishet	Vish	43	10	12	Hon skyddade honom för fiender och bevarade honom för försåt. Hon gav honom segern i en hård kraftmätning för att lära honom att gudsfruktan är starkare än allt.
Salomos vishet	Vish	43	10	13	Det var hon som troget stannade hos den rättfärdige när han såldes och räddade honom från synd. 
Salomos vishet	Vish	43	10	14	Hon följde honom ner i hålan och övergav honom inte i fängelset. Till slut gav hon honom kungaspira och makt över dem som hade förtryckt honom. Hans anklagare avslöjade hon som lögnare, men åt honom gav hon evig ära.
Salomos vishet	Vish	43	10	15	Det var hon som räddade det heliga folket, ett fläckfritt släkte, undan ett folk av förtryckare. 
Salomos vishet	Vish	43	10	16	Hon kom till Herrens tjänare, och i hans själ höll hon stånd med tecken och under mot fruktansvärda kungar. 
Salomos vishet	Vish	43	10	17	Hon gav de heliga lön för deras ansträngningar. Hon ledde dem på en sällsam vandring; hon blev till en skärm över dem om dagen och till flammande stjärnljus om natten. 
Salomos vishet	Vish	43	10	18	Hon lät dem gå genom Röda havet och förde dem genom vattenmassorna, 
Salomos vishet	Vish	43	10	19	men deras fiender dränkte hon för att sedan vräka upp dem ur det bottenlösa djupet. 
Salomos vishet	Vish	43	10	20	Så kunde de rättfärdiga plundra de gudlösa, och de lovsjöng, Herre, ditt heliga namn och prisade med en mun din hand som stridit för dem. 
Salomos vishet	Vish	43	10	21	Ja, visheten gav röst åt de stumma och lät barnen tala rent.
Salomos vishet	Vish	43	11	1	Hon gav lycka åt deras företag genom den helige profeten. 
Salomos vishet	Vish	43	11	2	Genom obebodd öken gick deras vandring, de slog upp sina tält i stiglös vildmark. 
Salomos vishet	Vish	43	11	3	De avvärjde anfall och försvarade sig mot fiender. 
Salomos vishet	Vish	43	11	4	När de drabbades av törst åkallade de dig, och de fick vatten ur den branta klippan; ur den hårda stenen kom bot mot törsten. 
Salomos vishet	Vish	43	11	5	Ty samma ting som deras fiender hade pinats med blev dem själva till hjälp när de var i nöd. 
Salomos vishet	Vish	43	11	6	Den outsinliga flodens källa blev grumlad av vämjeligt blod 
Salomos vishet	Vish	43	11	7	som vedergällning för påbudet att barnen skulle dö. De rättfärdiga gav du i stället vatten i överflöd där de minst kunde hoppas det. 
Salomos vishet	Vish	43	11	8	Men med törsten hade du först gett dem en föreställning om hur du hade straffat deras motståndare. 
Salomos vishet	Vish	43	11	9	Ty då de sattes på prov – om också din tuktan var lindrig – kunde de fatta hur de gudlösa plågades av vredesdomen. 
Salomos vishet	Vish	43	11	10	Själva blev de prövade och förmanade av dig som av en far, men de andra förhörde du och dömde som en sträng kung; 
Salomos vishet	Vish	43	11	11	för dem var plågan lika stor när folket dragit bort som när det var hos dem. 
Salomos vishet	Vish	43	11	12	Det var en dubbel vånda som drabbade dem: de måste jämra sig på nytt vid minnet av det som varit. 
Salomos vishet	Vish	43	11	13	Ty när de fick höra att det som pinat dem själva hade blivit de andra till hjälp, kände de Herrens närvaro. 
Salomos vishet	Vish	43	11	14	Den man som en gång satts ut att dö, och som de hånfullt hade avvisat, måste de beundra när utgången stod klar: deras törst var av annat slag än de rättfärdigas.
Salomos vishet	Vish	43	11	15	I sin orättfärdighet hade de tänkt dåraktiga tankar och förts vilse av dem; de hade dyrkat förnuftslösa reptiler och andra simpla djur. Därför sände du en mängd förnuftslösa varelser att straffa dem, 
Salomos vishet	Vish	43	11	16	för att de skulle lära sig att det som brukas till synd, det skall också brukas till straff. 
Salomos vishet	Vish	43	11	17	Det hade inte varit svårt för dig, som förmår allt och som har skapat världen ur formlös materia, att skicka horder av björnar mot dem, eller rasande lejon, 
Salomos vishet	Vish	43	11	18	eller att skapa nya, vildsinta djur som aldrig setts förut, djur med andedräkt av sprutande eld eller av dånande, framvällande rök, eller med ögon ur vilka fasansfulla blixtar ljungade, 
Salomos vishet	Vish	43	11	19	djur som inte behövt gå till anfall för att förgöra dem utan kunnat skrämma ihjäl dem med sin blotta åsyn. 
Salomos vishet	Vish	43	11	20	Också utan allt sådant hade du kunnat låta dem falla för en enda vindfläkt, förföljda av din rättvisa och skingrade av din krafts ande. Men dina beslut tar alltid hänsyn till mått och antal och vikt. 
Salomos vishet	Vish	43	11	21	Att använda din väldiga kraft står dig alltid fritt – vem kan hålla stånd mot din starka arm? 
Salomos vishet	Vish	43	11	22	Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden. 
Salomos vishet	Vish	43	11	23	Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människornas synder, för att de skall omvända sig. 
Salomos vishet	Vish	43	11	24	Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade. 
Salomos vishet	Vish	43	11	25	Hur skulle något ha kunnat bestå mot din vilja? Hur hade det kunnat bevaras om det inte hade kallats till liv av dig? 
Salomos vishet	Vish	43	11	26	Du skonar allt därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande,
Salomos vishet	Vish	43	12	1	ty din oförgängliga ande finns i allt.
Salomos vishet	Vish	43	12	2	Därför låter du straffet komma steg för steg över dem som felar; du varnar dem genom påminnelser om hur de syndar, för att de skall befria sig från ondskan och tro på dig, Herre. 
Salomos vishet	Vish	43	12	3/4	Du hatade dem som förr bodde i ditt heliga land för deras avskyvärda gärningar: de bedrev trolldom och skändliga riter, 
Salomos vishet	Vish	43	12	5	de dräpte utan förbarmande sina barn och höll offermåltider på människors kött och blod och inälvor. Dessa deltagare i hemliga fester, 
Salomos vishet	Vish	43	12	6	dessa föräldrar som tagit sina hjälplösa barns liv, ville du utplåna med hjälp av våra förfäder, 
Salomos vishet	Vish	43	12	7	för att det land som var dig dyrbarast av alla skulle befolkas av värdiga invånare, av Guds tjänare. 
Salomos vishet	Vish	43	12	8	Men till och med mot dessa gudlösa var du skonsam, eftersom de var människor. Som förelöpare till din krigshär sände du getingar som bara stegvis skulle utrota dem.
Salomos vishet	Vish	43	12	9	Det hade inte varit svårt för dig att prisge dem åt de rättfärdigas vapen eller att förgöra dem på ett ögonblick genom fruktansvärda vilddjur eller med ett enda skoningslöst ord. 
Salomos vishet	Vish	43	12	10	Men genom att låta domen komma steg för steg gav du dem tillfälle att omvända sig, fast du inte var okunnig om att de var fördärvade från födelsen, att ondskan var medfödd hos dem och att de aldrig någonsin skulle byta sinnelag – 
Salomos vishet	Vish	43	12	11	från första början vilade ju en förbannelse över detta släkte. Det var inte heller av rädsla för någon som du höll inne straffet för deras synder. 
Salomos vishet	Vish	43	12	12	Ty vem kan säga till dig: »Vad har du gjort?« Vem kan motsätta sig ditt domslut? Vem kan klandra dig för att du utrotar folkslag som du själv skapat, och vem kan ställa dig till svars och kräva rätt åt orättfärdiga människor? 
Salomos vishet	Vish	43	12	13	Vid sidan av dig, du som sörjer för alla, finns ingen gud som kan kräva bevis för att du har dömt rätt. 
Salomos vishet	Vish	43	12	14	Ingen kung eller envåldshärskare kan stå öga mot öga med dig och fråga ut dig om dem du har straffat.
Salomos vishet	Vish	43	12	15	Rättfärdig är du, och du styr allt med rättfärdighet; att låta domen drabba den som inte förtjänat sitt straff anser du oförenligt med din makt. 
Salomos vishet	Vish	43	12	16	Ty din rättfärdighet kommer ur din styrka: att du härskar över alla gör dig skonsam mot alla. 
Salomos vishet	Vish	43	12	17	Du visar din styrka mot dem som tvivlar på att din makt är fullkomlig, och bland dem som känner den bestraffar du allt övermod. 
Salomos vishet	Vish	43	12	18	Du förfogar över styrka, men du dömer med mildhet; med stor skonsamhet styr du våra öden, ty det står dig fritt att bruka makt närhelst du vill.
Salomos vishet	Vish	43	12	19	Genom att handla så har du lärt ditt folk att den rättfärdige skall visa människokärlek, och du har fyllt dina söner med hopp, ty du ger dem tillfälle att vända om när de syndar. 
Salomos vishet	Vish	43	12	20	Dina tjänares fiender, som hade förtjänat döden, straffade du med en sådan mildhet och återhållsamhet, och du gav dem uppskov och tillfälle att befria sig från ondskan. 
Salomos vishet	Vish	43	12	21	Med vilken omsorg måste du då inte döma dina söner, åt vilkas fäder du gett löften om allt gott, bekräftade med eder och förbund.
Salomos vishet	Vish	43	12	22	Oss fostrar du alltså, och våra fiender tuktar du måttfullt, för att vi skall minnas din godhet när vi själva dömer, och vänta oss barmhärtighet när vi blir dömda. 
Salomos vishet	Vish	43	12	23	Dem som i dårskap levde ett ogudaktigt liv plågade du med deras egna skändligheter. 
Salomos vishet	Vish	43	12	24	De hade irrat så långt ut på förvillelsens vägar att de dyrkade vidriga varelser som till och med djuren föraktar – de lät lura sig som dumma småbarn. 
Salomos vishet	Vish	43	12	25	Därför gav du dem som enfaldiga barnungar ett straff som gjorde dem till åtlöje. 
Salomos vishet	Vish	43	12	26	Men de som inte låter sig varnas av en spefull tillrättavisning får känna på en dom som svarar mot Guds makt. 
Salomos vishet	Vish	43	12	27	När de själva led och vämjdes vid de djur som de hållit för gudar och märkte att de straffades just genom dem, då lärde de känna den sanne Guden, som de förut hade förnekat att de visste något om. Därför drabbades de också av den slutgiltiga domen.
Salomos vishet	Vish	43	13	1	Ohjälpliga dårar var alla de människor som inte visste något om Gud, inte förmådde hämta kunskap ur det sköna de såg om Honom som är, och inte lärde känna konstnären genom att ge akt på hans verk, 
Salomos vishet	Vish	43	13	2	utan trodde att elden eller vinden eller den flyktiga luften eller stjärnornas krets eller det svallande havet eller himlens ljusbärare var gudar och världens styresmän. 
Salomos vishet	Vish	43	13	3	Om de har hållit dessa ting för gudar därför att de tjusats av deras skönhet, då bör de inse hur mycket förmer än tingen deras härskare är. All skönhets upphov har ju skapat dem. 
Salomos vishet	Vish	43	13	4	Och om de drivits av förundran över tingens makt och kraft bör de lära sig av dem hur mycket mäktigare deras skapare är. 
Salomos vishet	Vish	43	13	5	Ty ur storheten och skönheten hos det skapade träder bilden av dess upphovsman fram för tanken. 
Salomos vishet	Vish	43	13	6	Ändå förtjänar dessa människor inte att klandras så strängt; det är kanske så att de söker Gud och gärna vill finna honom, fastän de går vilse under sina ansträngningar. 
Salomos vishet	Vish	43	13	7	De lever bland hans verk och utforskar dem, och de förleds av den yttre anblicken, eftersom det de ser är så vackert. 
Salomos vishet	Vish	43	13	8	Men urskuldas helt kan de inte – 
Salomos vishet	Vish	43	13	9	om de förmådde skaffa sig så stora kunskaper att de kunde ana sig till evigheten, varför har de då inte redan funnit tingens härskare?
Salomos vishet	Vish	43	13	10	Ömkliga är de som kallar människohänders verk för gudar – de sätter sitt hopp till döda ting: guld och silver som bearbetats av konstnärer, bilder av djur eller någon värdelös sten som huggits till för länge sedan. 
Salomos vishet	Vish	43	13	11	En snickare sågar ner ett lämpligt träd, med van hand skalar han av all barken, och efter alla konstens regler tillverkar han ett nyttigt föremål till vardagslivets tjänst. 
Salomos vishet	Vish	43	13	12	Spillbitarna från arbetet använder han till att koka mat över, och så äter han sig mätt. 
Salomos vishet	Vish	43	13	13	Men den spillbit som inte duger till någonting, en krokig trästump som är full av kvistar, den tar han och täljer vårdslöst till under någon ledig stund, och han formar den med lekfull skicklighet. Han ger den en människas gestalt 
Salomos vishet	Vish	43	13	14	eller gör den lik ett simpelt djur. Han målar den med rödockra och smink så att huden blir rosig, och när han har målat över alla fläckarna på den 
Salomos vishet	Vish	43	13	15	och gjort ett fodral som passar för den att bo i, sätter han upp den på väggen och fäster den med spik. 
Salomos vishet	Vish	43	13	16	Han har alltså sörjt för att den inte skall falla ner, eftersom han vet att den är ur stånd att hjälpa sig själv – den är ju bara en bild och behöver hjälp. 
Salomos vishet	Vish	43	13	17	Men när han skall be om pengar, ett gott gifte eller barn, skäms han inte för att tala till detta livlösa ting. Han anropar det kraftlösa om hälsa, 
Salomos vishet	Vish	43	13	18	han ber det döda om liv, han tigger hjälp av det som saknar varje förnimmelse, lycka på resan av något som inte ens kan ta ett steg. 
Salomos vishet	Vish	43	13	19	Till affärer och arbete och lycka med hantverket begär han duglighet av händer som är fullständigt odugliga.
Salomos vishet	Vish	43	14	1	En annan planerar en sjöresa, och då han skall ge sig ut på de vilda vågorna åkallar han ett stycke trä, bräckligare än skeppet som skall bära honom. 
Salomos vishet	Vish	43	14	2	Begäret efter vinst väckte tanken på skeppet, men den konstnär som byggde det var visheten, 
Salomos vishet	Vish	43	14	3	och det är din försyn, Fader, som styr dess färd. Du har öppnat en väg också över havet, en trygg led genom vågorna. 
Salomos vishet	Vish	43	14	4	Så visar du att du kan rädda ur alla faror, för att också den som inte kan segla skall våga gå ombord. 
Salomos vishet	Vish	43	14	5	Du vill inte att din vishets verk skall ligga outnyttjade. Därför kan människor anförtro sina liv åt det tunnaste träskal, och båten för dem välbehållna genom det svallande vattnet. 
Salomos vishet	Vish	43	14	6	När de övermodiga jättarna förgicks i urtiden var det också i en båt som världens hopp kom undan, och lotsad av din hand kunde den mannen efterlämna fröet till ett nytt människosläkte i världen. 
Salomos vishet	Vish	43	14	7	Välsignat är det trä som tjänar rättfärdigheten, 
Salomos vishet	Vish	43	14	8	men förbannat är människoverket, liksom dess tillverkare: han gjorde bilden, och det förgängliga tinget tog Guds namn. 
Salomos vishet	Vish	43	14	9	Den gudlöse och hans gudlösa verk är lika förhatliga för Gud, 
Salomos vishet	Vish	43	14	10	ty verket skall straffas tillsammans med upphovsmannen. 
Salomos vishet	Vish	43	14	11	Domen skall drabba också hedningarnas gudabilder, eftersom de tillhörde Guds skapelse men förvandlades till skändligheter, fick människors själar på fall och blev till snaror för de dåraktigas fötter.
Salomos vishet	Vish	43	14	12	Avfallet började med tanken på att göra gudabilder; när de uppfanns kom fördärvet in i människornas liv. 
Salomos vishet	Vish	43	14	13	De fanns inte till från begynnelsen, och de skall inte bli kvar i evighet. 
Salomos vishet	Vish	43	14	14	Det var mänskliga vanföreställningar som förde dem in i världen, och därför är det bestämt att de skall få ett hastigt slut.
Salomos vishet	Vish	43	14	15	En far bröts ner av sorgen över sitt barn, som plötsligt ryckts bort i förtid. Han gjorde en bild av barnet, och det som varit en död människa blev nu för honom en gud, som han tillbad. Sedan lärde han sina underlydande hemliga ceremonier och riter. 
Salomos vishet	Vish	43	14	16	Med tiden vann det gudlösa bruket stadga och iakttogs som lag. Likaså ledde envåldshärskares påbud till dyrkan av statyer: 
Salomos vishet	Vish	43	14	17	eftersom människor i avlägsna landsdelar inte personligen kunde visa sin vördnad för härskaren gjorde de en bild av hans fjärran gestalt, en staty av den vördade konungen som alla kunde se, så att de i undersåtlig iver kunde krypa för den frånvarande, som om han befunnit sig där. 
Salomos vishet	Vish	43	14	18	Men dessutom lockade konstnärens ärelystnad ovetande människor att ivrigt delta i kulten, 
Salomos vishet	Vish	43	14	19	ty han utnyttjade sin konst till att försköna porträttet, kanske därför att han ville vara regenten till lags. 
Salomos vishet	Vish	43	14	20	Och folket, som tjusades av konstverkets skönhet, såg nu något heligt där de förut sett en vördad människa.
Salomos vishet	Vish	43	14	21	Men detta att människorna, kuvade av olyckor eller tyranner, gav stenar och trästycken det namn som bara en enda kan bära, det blev en dödlig fälla för dem.
Salomos vishet	Vish	43	14	22	Men inte nog med att människorna gick vilse när det gällde kunskapen om Gud. Deras liv i okunnigheten är också ett bittert krig, och likväl kallar de allt detta onda för fred. 
Salomos vishet	Vish	43	14	23	De ägnar sig åt barnamord i sin kult eller åt hemlighetsfulla riter och vilda fester med sällsamma bruk 
Salomos vishet	Vish	43	14	24	och bevarar inte längre någon renhet i seder och äktenskap: den ene dräper lömskt den andre eller pinar honom genom att förföra hans hustru. 
Salomos vishet	Vish	43	14	25	Överallt råder ett kaos av blod och mord, stöld och svek, sedefördärv, trolöshet, oroligheter, mened, 
Salomos vishet	Vish	43	14	26	hets mot de goda, otacksamhet, förförelse av oskyldiga själar, onaturligt umgänge, otillåtna giften, äktenskapsbrott och orgier. 
Salomos vishet	Vish	43	14	27	Ja, dyrkan av de namnlösa avgudarna är all ondskas början och orsak och höjdpunkt, 
Salomos vishet	Vish	43	14	28	vare sig man driver festandet till vanvett, profeterar falskt, lever i orättrådighet eller lättvindigt begår mened. 
Salomos vishet	Vish	43	14	29	Eftersom det är livlösa avgudar de tror på väntar de sig inte att drabbas av något ont för att de har svurit falskt. 
Salomos vishet	Vish	43	14	30	Men rättvisan skall straffa dem för båda brotten: för att de höll sig till avgudar och dåligt kände Gud och för att de svekfullt svor falska eder i förakt för all redbarhet. 
Salomos vishet	Vish	43	14	31	Ty det är inte kraften hos det de svär vid utan rättvisans dom över syndare som gör att de orättfärdigas överträdelser alltid blir hämnade.
Salomos vishet	Vish	43	15	1	Men du, vår Gud, är god och sann, du är tålmodig och styr allt med barmhärtighet. 
Salomos vishet	Vish	43	15	2	Även om vi syndar tillhör vi dig, eftersom vi vet vad du förmår, men vi kommer inte att synda, eftersom vi vet att vi räknas som din egendom. 
Salomos vishet	Vish	43	15	3	Att känna dig är fullkomlig rättfärdighet, och att veta vad du förmår är odödlighetens rot. 
Salomos vishet	Vish	43	15	4	Oss lurar inte människors illistiga påfund och inte målarnas meningslösa mödor, deras skenbilder av brokiga färgfläckar, 
Salomos vishet	Vish	43	15	5	som väcker den dåraktiges begär när han ser dem, så att han åtrår den döda bildens livlösa gestalt. 
Salomos vishet	Vish	43	15	6	Det de älskar är ont, och på sådant förtjänar de att bygga sitt hopp, både de som gör dessa ting, de som åtrår dem och de som tillber dem.
Salomos vishet	Vish	43	15	7	Krukmakaren, som strävsamt knådar leran mjuk, kan tillverka allt som är till nytta för oss. Men av samma jord drejar han både kärl för rena ändamål och kärl av motsatt slag – alla på samma sätt. Vilken användning vart och ett av dessa föremål får bestämmer den som formar leran, 
Salomos vishet	Vish	43	15	8	och om hans strävan är ond formar han av samma jord en falsk gud, han som själv nyss blev till av jord och strax skall vända åter dit varifrån han hämtades, när själen återkrävs som han har haft till låns. 
Salomos vishet	Vish	43	15	9	Ändå är hans bekymmer inte att han skall dö eller att hans liv så snart skall ta slut. Nej, han tävlar med guldsmeder och silvergjutare, han tar efter bronsskulptörer, och att förfalska deras produkter anser han ärofullt. 
Salomos vishet	Vish	43	15	10	Aska är hans hjärta, simplare än jord är hans hopp och värdelösare än lera är hans liv. 
Salomos vishet	Vish	43	15	11	Ty han känner inte den som formade honom själv, som andades in en själ med kraft att verka och blåste in en ande med liv i honom. 
Salomos vishet	Vish	43	15	12	I stället menar han att vår tillvaro är en lek, att livet är en marknadsfest där det finns pengar att tjäna. »Inkomster måste man skaffa sig bäst man kan«, säger han, »även om medlen blir onda.« 
Salomos vishet	Vish	43	15	13	Han vet ju bättre än någon annan att han syndar när han tillverkar bräckliga kärl och gudabilder av samma jordiska material.
Salomos vishet	Vish	43	15	14	Men dåraktigast av alla, klenare än spädbarn till förståndet, var ditt folks fiender och förtryckare. 
Salomos vishet	Vish	43	15	15	De höll alla hedningarnas bilder för gudar, dessa som varken har ögon att se med eller näsor som kan dra in luft eller öron som kan höra eller fingrar att känna med och vars fötter inte duger att gå med. 
Salomos vishet	Vish	43	15	16	Det var en människa som gjorde dem, en som har anden till låns gav dem form, och ingen människa kan göra en gud av det som liknar henne själv. 
Salomos vishet	Vish	43	15	17	Hon är dödlig, och tinget som hon tillverkar med sina syndiga händer är livlöst. De föremål hon dyrkar är sämre än hon själv: hon har fått liv, men aldrig de.
Salomos vishet	Vish	43	15	18	Men dessutom dyrkar de djur av vidrigaste slag, djur som har mindre förnuft än några andra, 
Salomos vishet	Vish	43	15	19	som inte ens har sådan skönhet som man kan lockas av hos djur, och som till och med står utanför när Gud prisar och välsignar sitt verk.
Salomos vishet	Vish	43	16	1	Därför var det rättvist att dessa människor straffades med liknande ting: med djur i mängder som plågade dem. 
Salomos vishet	Vish	43	16	2	Och det straffet lät du motsvaras av en välgärning mot ditt eget folk, ty när hunger ansatte dem bjöd du dem vaktlar att äta, något som de aldrig förr hade smakat. 
Salomos vishet	Vish	43	16	3	När fienderna längtade efter mat skulle de till och med mista den livsnödvändiga lusten att äta – så vidriga var de djur som sändes ut mot dem – medan ditt folk skulle få mat, till och med sådan som de aldrig smakat, efter bara en kort tid av brist. 
Salomos vishet	Vish	43	16	4	Förtryckarna skulle obönhörligt känna bristen, men de dina skulle bara få en föreställning om hur deras fiender led.
Salomos vishet	Vish	43	16	5	Inte ens när de själva överfölls av vilda och rasande djur och höll på att tillintetgöras av de ringlande ormarnas bett, höll din vrede i sig till det yttersta. 
Salomos vishet	Vish	43	16	6	Att de hölls i skräck för en tid var bara en varning; de hade ett tecken som lovade räddning och påminde om ditt lagbud. 
Salomos vishet	Vish	43	16	7	Ty den hjälpsökande räddades inte av tecknet han såg utan av dig, allas räddare. 
Salomos vishet	Vish	43	16	8	Också på det sättet bevisade du för våra fiender att du är den som befriar från allt ont. 
Salomos vishet	Vish	43	16	9	De dödades av gräshoppors och flugors bett och fann inget botemedel att rädda livet med, ty de förtjänade att straffas av sådana djur.
Salomos vishet	Vish	43	16	10	Men dina söner kunde inte ens giftiga reptilers tänder rå på, ty din barmhärtighet kom dem till hjälp och botade dem. 
Salomos vishet	Vish	43	16	11	För att påminnas om dina ord blev de stungna och sedan snabbt hjälpta; de skulle inte få försjunka i glömskans dvala och bli likgiltiga för din godhet. 
Salomos vishet	Vish	43	16	12	Ty det var varken örter eller salvor som gjorde dem friska utan ditt ord, Herre, det som botar allt. 
Salomos vishet	Vish	43	16	13	Du har makten över liv och död, du leder oss ner till dödsrikets portar och för oss upp därifrån. 
Salomos vishet	Vish	43	16	14	En människa däremot kan visserligen döda i sin ondska, men hon kan inte föra anden tillbaka sedan den lämnat kroppen och inte befria en själ som döden tagit till fånga.
Salomos vishet	Vish	43	16	15	Att undkomma din hand är omöjligt. 
Salomos vishet	Vish	43	16	16	De gudlösa, som förnekade att de kände dig, blev tuktade av din starka arm: de förföljdes av oerhörda skyfall, av hagel och skoningslösa oväder, och de förtärdes av eld. 
Salomos vishet	Vish	43	16	17	Och allra förunderligast var detta: i vattnet, som släcker allt, rasade elden starkare, ty naturen strider på de rättfärdigas sida. 
Salomos vishet	Vish	43	16	18	Än dämpades lågan för att inte förbränna de djur som hade sänts ut mot de gudlösa – dessa skulle med egna ögon få se att det var Guds rättvisa som förföljde dem. 
Salomos vishet	Vish	43	16	19	Än flammade den med större kraft än eldens egen, och det fastän den omgavs av vatten, för att förstöra allt som växte i det orättfärdiga landet.
Salomos vishet	Vish	43	16	20	Men åt ditt folk delade du i stället ut änglars mat; från himlen bjöd du dem ett bröd som var färdigt att ätas utan besvär för dem, som förmådde ge all tänkbar njutning och som kunde anpassa sig till vars och ens smak. 
Salomos vishet	Vish	43	16	21	Det ämne som kom från dig gav en föreställning om hur ljuv du är mot dina barn. Det fogade sig efter den ätandes önskan och förvandlades till vad var och en ville ha. 
Salomos vishet	Vish	43	16	22	När det utsattes för eld förblev det snö och is och smälte inte. Så skulle de få se att medan elden förstörde fiendernas gröda när den brann i haglet och flammade i regnskurarna, 
Salomos vishet	Vish	43	16	23	glömde den nu till och med bort sin egen kraft för att de rättfärdiga skulle bli mättade.
Salomos vishet	Vish	43	16	24	Ty för att tjäna dig, sin upphovsman, spänner skapelsen sina krafter mot de orättfärdiga och straffar dem men ger efter för att hjälpa dem som litar på dig. 
Salomos vishet	Vish	43	16	25	Därför gjorde sig skapelsen även den gången till tjänare åt din gåva, som kom med näring åt alla. Den antog alla tänkbara former alltefter vad de bad om och önskade, 
Salomos vishet	Vish	43	16	26	för att dina älskade söner, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan att det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig. 
Salomos vishet	Vish	43	16	27	Och detta som elden inte kunde förstöra smälte för blotta värmen av en flyktig solstråle, 
Salomos vishet	Vish	43	16	28	för att visa att man måste tacka dig innan solen går upp och be till dig innan dagen gryr. 
Salomos vishet	Vish	43	16	29	Ty den otacksammes hopp skall smälta som vinterns rimfrost och flyta bort som utspillt vatten.
Salomos vishet	Vish	43	17	1	Ja, dina domar är överväldigande och svåra att beskriva.Mörker i Egypten, ljus över israeliterna Därför förvillades de själar som var utan fostran. 
Salomos vishet	Vish	43	17	2	När de laglösa trodde sig kunna förslava det heliga folket blev de själva mörkrets fångar och låg fjättrade en lång natt, inspärrade i sina hus som flyktingar undan den eviga försynen. 
Salomos vishet	Vish	43	17	3	De som syndade i det fördolda och trodde sig trygga för upptäckt i skydd av glömskans mörka slöja skingrades nu i ohygglig fasa, skräckslagna av inbillade syner. 
Salomos vishet	Vish	43	17	4	Inte ens den vrå som gömde dem gav skydd mot rädslan. Runt omkring dem genljöd dånande skrällar, och gestalter med bistra ansikten skymtade dunkelt. 
Salomos vishet	Vish	43	17	5	Ingen eld hade kraft att sprida ljus, och inte heller stjärnornas klara lågor kunde lysa upp denna hemska natt. 
Salomos vishet	Vish	43	17	6	Ingenting annat syntes inför deras ögon än ett fasansfullt bål som tänts av sig självt, och i deras besinningslösa skräck för denna aldrig förut skådade syn blev det de såg ännu fruktansvärdare. 
Salomos vishet	Vish	43	17	7	Magins taskspelarkonster förmådde ingenting, och domen över dem som skrutit med sitt förstånd blev förödmjukande. 
Salomos vishet	Vish	43	17	8	Ty de som hade utfäst sig att befria sjuka själar från ångest och skräck låg nu själva sjuka av löjlig, vidskeplig rädsla. 
Salomos vishet	Vish	43	17	9/10	Det som skrämde dem var ingenting att vara rädd för – ändå var de nära att förgås av fasa, där de hölls i skräck av kringstrykande djur och väsande reptiler. Själva luften, som de inte kunde undkomma, vägrade de att se på. 
Salomos vishet	Vish	43	17	11	Ty ondskan är feg och får sin dom på eget vittnesbörd; ansatt av samvetet väntar den sig alltid det värsta. 
Salomos vishet	Vish	43	17	12	Fruktan består just i att förnuftets bistånd sviker, 
Salomos vishet	Vish	43	17	13	och ju svagare den ängslige är invärtes, desto mer föredrar han att vara okunnig om det som vållar hans plåga.
Salomos vishet	Vish	43	17	14	Och under denna natt, som i verkligheten saknade makt att skada och som hade kommit från det maktlösa dödsrikets skrymslen, fick nu alla sova på samma vis: 
Salomos vishet	Vish	43	17	15	de jagades av inbillade spöksyner men förlamades av att förnuftet svek dem, ty plötsligt och utan förvarning överrumplade skräcken dem. 
Salomos vishet	Vish	43	17	16	Vem det än gällde, sjönk han ner på stället, stängdes in och hölls fången bakom galler som inte var av järn. 
Salomos vishet	Vish	43	17	17	Antingen det var en bonde eller en herde eller en arbetare som trälade i ensamhet, överraskades han och måste finna sig i sitt oundvikliga öde, 
Salomos vishet	Vish	43	17	18	ty alla fjättrades med samma mörkrets boja. Vare sig de hörde vindens sus och fåglarnas ljuvliga sång bland lummiga grenar eller upprörda vågors rytmiska dån 
Salomos vishet	Vish	43	17	19	och det fruktansvärda braket från nedrasande klippblock eller trampet av djur som rusade omkring utan att synas och rytandet från de fruktansvärdaste vilddjur eller ekot som slungades tillbaka från bergsklyftorna, blev de förlamade av skräck.
Salomos vishet	Vish	43	17	20	Hela världen lystes upp av strålande dagsljus, och alla skötte obehindrat sina sysslor. 
Salomos vishet	Vish	43	17	21	Bara dessa människor höljdes av en tryckande natt, lik det mörker där de till sist skulle hamna. Men för sig själva var de en börda mer tryckande än mörkret.
Salomos vishet	Vish	43	18	1	För dina heliga lyste däremot det klaraste ljus. Fienderna såg dem inte men kunde höra deras röster och prisade deras lycka att inte ha behövt lida som de själva. 
Salomos vishet	Vish	43	18	2	De tackade dem för att de inte tog hämnd för lidna oförrätter, och de bad om förlåtelse för sin fientlighet. 
Salomos vishet	Vish	43	18	3	Men israeliterna gav du en lågande eldpelare som vägvisare på färden i det okända, en sol som inte brände dem under den ärorika vandringen. 
Salomos vishet	Vish	43	18	4	De andra hade förtjänat att mista ljuset och hållas fångna i mörkret. De hade ju spärrat in och fängslat dina söner, som skulle förmedla lagens oförgängliga ljus till världen.
Salomos vishet	Vish	43	18	5	De hade planerat att döda de heligas späda barn. Men sedan ett enda av dem hade blivit utsatt och räddat tog du till straff ifrån dem en mängd av deras egna barn, och dem själva dränkte du alla på en gång i våldsamma vågor. 
Salomos vishet	Vish	43	18	6	Våra fäder visste i förväg om den natten, för att de i trygg förvissning skulle kunna glädja sig åt den ed de litade på. 
Salomos vishet	Vish	43	18	7	Vad ditt folk väntade var de rättfärdigas räddning och fiendernas undergång. 
Salomos vishet	Vish	43	18	8	Ty samma medel som du straffade våra motståndare med använde du också för att kalla oss till dig och ge oss ära. 
Salomos vishet	Vish	43	18	9	Rättfärdiga fäders fromma söner förrättade offer i hemlighet; de förband sig enhälligt att följa den gudomliga lag som förpliktar de heliga att dela både faror och framgång lika, och redan nu stämde de upp fädernas lovsånger.
Salomos vishet	Vish	43	18	10	Men skärande falskt ekade fiendernas rop till svar, hjärtslitande genljöd klagolåten över barnens död. 
Salomos vishet	Vish	43	18	11	Slav och herre drabbades av samma straff, undersåten fick lida detsamma som kungen. 
Salomos vishet	Vish	43	18	12	Alla hemsöktes på en gång av döden i samma gestalt, och liken kunde inte räknas. De levande räckte inte ens till för att begrava dem, ty på ett ögonblick hade deras värdefullaste avkomma förintats. 
Salomos vishet	Vish	43	18	13	Allt hade de mött med otro på grund av sin trollkunnighet, men när de förstfödda dräptes måste de bekänna: detta folk är Guds son.
Salomos vishet	Vish	43	18	14	När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp 
Salomos vishet	Vish	43	18	15	svingade sig ditt allsmäktiga ord från kungatronen i himlen ner till det land som skulle förödas, en hotfull krigare 
Salomos vishet	Vish	43	18	16	med din obönhörliga befallnings skarpa svärd. Där han stannade spred han död överallt, han stod på jorden och nådde ända till himlen. 
Salomos vishet	Vish	43	18	17	Genast förfärades de av fasansfulla drömbilder, och en oanad ångest grep dem. 
Salomos vishet	Vish	43	18	18	När de låg där halvdöda överallt vittnade de om varför de måste dö. 
Salomos vishet	Vish	43	18	19	Drömmarna som skrämde dem hade förutsagt det: de skulle inte förintas utan att veta varför de drabbades.
Salomos vishet	Vish	43	18	20	Inte heller de rättfärdiga undgick dödens beröring. Många blev utplånade i öknen, men vreden dröjde inte kvar länge. 
Salomos vishet	Vish	43	18	21	En oförvitlig man skyndade fram till försvar med vapen från sin heliga tjänst: bönen och rökelsens soningsmedel. Han gick till strids mot vredens raseri och satte en gräns för olyckan; så visade han att han var din tjänare. 
Salomos vishet	Vish	43	18	22	Men det var inte med kroppsstyrka som han besegrade raseriet och inte heller med vapenmakt, utan med ord betvang han hämnaren, med en påminnelse om det edsvurna förbundet med fäderna. 
Salomos vishet	Vish	43	18	23	När de döda redan låg fallna över varandra i högar ställde han sig emellan och hejdade anloppet och spärrade vägen till dem som ännu levde. 
Salomos vishet	Vish	43	18	24	Ty på hans fotsida dräkt fanns hela världen att se, fädernas ärorika namn var graverade på fyra rader av ädelstenar, och ditt majestät fanns på diademet kring hans huvud. 
Salomos vishet	Vish	43	18	25	För detta måste Förgöraren vika, det var detta som skrämde honom. Att de hade fått känna av vreden var redan nog.
Salomos vishet	Vish	43	19	1	Men de gudlösa ansattes ända till det yttersta av Guds obarmhärtiga vrede, eftersom han i förväg visste vad de skulle göra: 
Salomos vishet	Vish	43	19	2	fastän de själva hade tillåtit israeliterna att dra bort och ivrigt skyndat på dem skulle de ångra sig och förfölja dem. 
Salomos vishet	Vish	43	19	3	Medan de ännu höll på med sorgeriterna och klagade vid de dödas gravar kom de på nya, dåraktiga tankar, och snart förföljde de som rymlingar samma människor som de nyss hade tiggt och bett att ge sig av. 
Salomos vishet	Vish	43	19	4	Till denna ytterlighet drevs de av en rättvis tvångsmakt, som kom dem att glömma vad som hade hänt för att de skulle drabbas av nya lidanden, tills sista återstoden av deras straff gått i fullbordan. 
Salomos vishet	Vish	43	19	5	Ditt folk skulle få uppleva en underbar vandring, medan de andra mötte döden på ett sällsamt sätt.
Salomos vishet	Vish	43	19	6	Hela skapelsens väsen omformades än en gång från grunden i lydnad för dina befallningar, för att dina tjänare skulle bevaras oskadda. 
Salomos vishet	Vish	43	19	7	Man fick se hur ett moln täckte lägret och hur torr mark steg upp där det nyss var vatten; en framkomlig väg höjde sig ur Röda havet, en grönskande slätt ur det vilda vågsvallet. 
Salomos vishet	Vish	43	19	8	Där gick de fram, hela det folk som beskyddades av din hand och som hade fått se så märkliga tecken. 
Salomos vishet	Vish	43	19	9	De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng dig, Herre, sin räddare. 
Salomos vishet	Vish	43	19	10	Ty de mindes ännu det som hänt under deras tid i det främmande landet: hur myggor hade kommit fram ur jorden i stället för att bli till på djurens naturliga sätt, och hur mängder av paddor hade spytts upp av floden i stället för att födas som vattendjur. 
Salomos vishet	Vish	43	19	11	När de sedan längtade efter något läckert att äta och bad om det, fick de också se fåglar bli till på ett nytt sätt: 
Salomos vishet	Vish	43	19	12	vaktlar steg upp ur havet för att stilla deras hunger.
Salomos vishet	Vish	43	19	13	Så drabbades syndarna av vedergällningen, sedan de först hade varnats genom våldsamma blixtar. Rättvist led de för sin egen ondska – de hade ju gett prov på det mest hätska främlingshat. 
Salomos vishet	Vish	43	19	14	Andra hade avvisat obekanta vandrare, men dessa människor lade slavok på utlänningar som hade gjort dem väl. 
Salomos vishet	Vish	43	19	15	Och inte nog med det: de andra skall visserligen stå till svars för att de visade fientlighet mot främmande, 
Salomos vishet	Vish	43	19	16	men dessa ordnade först välkomstfester och lade sedan fruktansvärda bördor på dem som redan hade fått del av deras egna rättigheter. 
Salomos vishet	Vish	43	19	17	Så slogs de också med blindhet, alldeles som de andra vid den rättfärdiges port, när de sveptes in i ett oändligt mörker och var och en måste leta efter sin egen port för att komma in.
Salomos vishet	Vish	43	19	18	Elementen kan själva bilda nya kombinationer, liksom musiken från ett stränginstrument kan ändra taktarten fast tonerna hela tiden är desamma. Det inser man klart om man ger akt på vad som hände: 
Salomos vishet	Vish	43	19	19	landvarelser förvandlades till vattendjur, och simmande djur kom upp på land, 
Salomos vishet	Vish	43	19	20	elden stegrade sin kraft i vatten, och vattnet glömde sin förmåga att släcka. 
Salomos vishet	Vish	43	19	21	Ändå förtärde lågorna inte de ömtåliga djur som gick omkring mitt i elden och smälte inte den flyktiga, rimfrostliknande födan från himlen. 
Salomos vishet	Vish	43	19	22	Ja, på allt sätt, Herre, gav du ditt folk storhet och ära. Du har inte svikit, utan bistått det alltid och överallt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	1	Många värdefulla gåvor har kommit oss till del genom lagen och profeterna och deras efterföljare, och Israel är därför värt att berömmas för sin bildning och vishet. Det är emellertid angeläget inte bara att de som läser dessa skrifter själva ökar sin kunskap utan också att de genom sin lärdomssträvan kan bli till nytta för sin omgivning både i tal och i skrift. Min farfar Jesus, som länge hade ägnat sig åt studiet av lagen, profeterna och de andra fäderneärvda skrifterna och blivit utomordentligt förtrogen med dem, kände sig därför manad att lämna ett eget bidrag till bildnings- och vishetslitteraturen, för att de som strävar efter lärdom skulle göra ännu större framsteg i lagens efterföljd genom att ta del av även detta arbete. Jag vill nu be läsaren att vara välvillig och uppmärksam och att visa överseende om en eller annan formulering kan förefalla misslyckad, trots den möda som är nedlagd på översättningen. Ty denna bok, som ursprungligen avfattades på hebreiska, kan inte ge samma intryck när den översätts till ett annat språk. Inte bara den utan också själva lagen, profetiorna och de andra skrifterna ter sig åtskilligt annorlunda i sin ursprungliga form. När jag kom till Egypten under kung Euergetes trettioåttonde regeringsår och slog mig ner där för en tid, mötte jag en icke obetydlig grad av bildning och fann det då ytterst angeläget att själv visa iver och flit genom att översätta denna bok. Under den tid som sedan gått har jag brukat mycken omsorg och skicklighet på att göra boken färdig, för att kunna ge ut den till nytta också för dem i främmande land som strävar efter lärdom och som redan har inrättat sina liv i enlighet med lagen.Vishetens ursprung
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	2	Vem kan räkna havets sandkorn, regnets droppar och evighetens dagar?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	3	Vem kan utforska himlens höjd, jordens vidd och havets djup?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	4	Före allt annat skapades visheten; tanke och insikt finns till av evighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	6	För vem har vishetens rot blivit röjd? Vem känner dess sinnrika planer?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	8	En enda är vis. Väldig och fruktansvärd sitter han på sin tron: Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	9	Han själv skapade visheten och såg på den, mätte den och utgöt den över alla sina verk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	10	Allt som lever har fått del av hans gåva, i rikt mått har den skänkts åt dem som älskar honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	11	Gudsfruktan är en ära och en berömmelse, en lycka och en festglädjens krans.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	12	Gudsfruktan fyller hjärtat med fröjd, ger lust och glädje och ett långt liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	13	Den som fruktar Herren får ett gott slut, och på sin dödsdag blir han välsignad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	14	Vishetens början är att frukta Herren, och hon skapades hos de trogna redan i moderlivet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	15	Hos människor har hon byggt sitt bo, en evig grundval, och åt deras avkomma skall hon ges i förvar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	16	Vishetens fullhet är att frukta Herren, hon mättar de trogna med sina frukter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	17	Hon fyller deras hus med begärliga ting och förråden med vad hon har frambragt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	18	Vishetens segerkrans är fruktan för Herren, fred och hälsa växer upp ur den.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	19	Kunskap och insikt låter hon falla som regn; de som vinner henne får lysande ära.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	20	Vishetens rot är att frukta Herren, och hennes grenar är ett långt liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	22	Orättmätig vrede kan inte försvaras, vredens övertag blir mannens fall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	23	Den tålmodige håller ut tills tiden är inne, sedan bryter glädjen fram hos honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	24	Han sparar sina ord tills tiden är inne; då kommer många att prisa hans klokhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	25	I vishetens skattkammare finns kloka ord, men hos syndaren väcker gudsfruktan avsky.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	26	Håll buden, du som längtar efter vishet, så skall Herren skänka dig den i rikt mått.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	27	Ty att frukta Herren ger vishet och vett. Väljer man det blir man trofast och ödmjuk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	28	Värj dig inte mot gudsfruktan, och närma dig den inte med svek i hjärtat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	29	Hyckla inte inför din omgivning, tänk på hur du lägger dina ord!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	1	30	Upphöj inte dig själv – du kan falla och dra vanära över dig. Då avslöjar Herren dina innersta tankar och slår ner dig i allas åsyn, därför att du närmade dig gudsfruktan med hjärtat fullt av falskhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	1	Mitt barn, om du närmar dig Herren för att tjäna honom, bered dig då för prövningar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	2	Var ståndaktig och håll ut, gör inget förhastat när olyckan kommer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	3	Håll fast vid Herren och lämna honom inte, så skall det gå dig väl till slut.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	4	Ta emot vad som än läggs på dig, och ha tålamod i alla slags lidanden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	5	Ty liksom guld prövas i eld, så prövas Guds utvalda i lidandets ugn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	6	Lita på honom, så skall han ta sig an dig. Håll dig på rätta vägar och hoppas på honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	7	Ni som fruktar Herren, vänta på hans barmhärtighet, och vik inte av från vägen så att ni faller.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	8	Ni som fruktar Herren, lita på honom, så skall er lön inte utebli.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	9	Ni som fruktar Herren, hoppas på allt gott, på evig glädje och barmhärtighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	10	Se på dem som levt i gångna tider: Har någon som litat på Herren blivit sviken? Har någon som stått fast i gudsfruktan blivit övergiven? Har någon åkallat Herren utan att bli hörd?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	11	Nej, barmhärtig och nådig är Herren, han förlåter synder och hjälper i nödens stund.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	12	Ve alla fega hjärtan och kraftlösa händer, ve den syndare som vandrar två vägar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	13	Ve det hjärta som är kraftlöst, ty det har ingen tro, och därför skall det inte få något beskydd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	14	Ve er som inte längre håller ut – vad skall ni göra när Herren kommer?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	15	De som fruktar Herren bryter inte mot hans bud, de som älskar honom håller sig till hans vägar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	16	De som fruktar Herren strävar att göra hans vilja, de som älskar honom mättar sig med lagen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	17	De som fruktar Herren gör sig beredda och böjer sig ödmjukt inför honom:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	2	18	»
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	1	Lyssna till er fars förmaningar, mina barn, och gör som han säger, så går det er väl.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	2	Ty Herren har gett fadern myndighet över barnen och fastställt moderns rätt gentemot sönerna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	3	Synder sonas när man vördar sin far,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	4	och att ära sin mor är som att samla skatter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	5	Den som vördar sin far skall få glädje av egna barn, och när han ber skall hans bön bli hörd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	6	Den som ärar sin far får ett långt liv, och den som lyder Herren är sin mor till tröst.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	7	Den som fruktar Herren vördar sin far och tjänar sina föräldrar som slaven sina herrar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	8	Visa aktning för din far i ord och handling, så skall du få hans välsignelse,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	9	ty en fars välsignelse ger stadga åt barnens hus, men en mors förbannelse river upp dess grund.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	10	Sök inte ära genom att väcka förakt för din far – att din far föraktas länder inte dig till ära.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	11	En människas ära bestäms av faderns anseende, och att modern föraktas länder barnen till skam.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	12	Mitt barn, ta hand om din far när han blir gammal, och vålla honom ingen sorg så länge han lever.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	13	Ha överseende om hans förstånd försvagas, och förakta honom inte, du som är i din fulla kraft.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	14	Godhet mot en far kommer inte att glömmas; den bygger upp vad dina synder rivit ner.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	15	När du råkar i nöd skall du bli ihågkommen, som frost för solen skall dina synder smälta bort.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	16	En hädares like är den som överger sin far, och förbannad av Herren är den som gör sin mor vred.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	17	Mitt barn, sköt dina sysslor i ödmjukhet, så blir du mer älskad än den som är frikostig med gåvor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	18	Var ödmjukare ju högre du stiger, så finner du nåd hos Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	20	Ty stor är Herrens makt, och av de ödmjuka blir den förhärligad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	21	Fråga inte efter det som övergår ditt förstånd, forska inte i det som överstiger dina krafter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	22	Tänk på de befallningar du fått; det som är fördolt angår dig inte.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	23	Ödsla inte kraft på det som går utöver din uppgift; det du fått se är redan mer än människor kan fatta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	24	Många har ju förts vilse av sina spekulationer, och skadliga fantasier har förvirrat deras omdöme.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	26	För den styvsinte går det illa till sist, och den som älskar faran dukar under för den.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	27	Den styvsinte tyngs av plågor, och syndaren staplar synd på synd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	28	För den övermodiges olycka finns ingen bot, ty ondskans planta har slagit rot i honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	29	Den kloke begrundar visdomsordet, att kunna lyssna är den vises glädje.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	30	Vatten släcker flammande eld, och allmosor utplånar synder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	3	31	Den som lönar gott med gott blir ihågkommen efteråt, och då han vacklar finner han stöd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	1	Mitt barn, beröva inte den fattige hans uppehälle, låt honom inte vänta med bedjande blick.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	2	Såra inte den som svälter, väck inte förbittring hos en man som lider brist.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	3	Upprör inte mer ett redan bittert hjärta, låt inte den som tigger vänta på din gåva.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	4	Avvisa inte den som ber om hjälp i sin nöd, vänd dig inte bort från den fattige.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	5	Vänd inte bort blicken från den som tigger, ge honom inte skäl att förbanna dig,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	6	ty om han förbannar dig i sin själs bitterhet skall hans skapare höra hans bön.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	7	Gör dig omtyckt i folkförsamlingen, och böj ditt huvud för den mäktige.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	8	Lyssna på den fattige och svara honom vänligt och anspråkslöst.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	9	Rädda den förtryckte från förtryckaren; var oförfärad när du fäller din dom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	10	Var som en far för de faderlösa och i makens ställe för deras mor. Då skall du bli som en son till den Högste, mer än din mor skall han älska dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	11	Visheten ger sina söner framgång och tar sig an dem som söker henne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	12	Att älska henne är att älska livet, rik på lycka blir den som vaknar tidigt för hennes skull.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	13	Den som äger henne vinner ära, och där hon går in följer Herrens välsignelse med.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	14	De som tjänar henne gör tjänst inför den Helige, och de som älskar henne blir älskade av Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	15	Den som lyder henne skall döma folken, och den som följer henne kan vila tryggt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	16	Om han litar på henne blir hon hans egendom och förblir i hans efterkommandes ägo.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	17	Ty först leder hon honom på slingrande vägar, hon låter honom känna ängslan och skräck och ger honom ingen ro med sin hårdhänta fostran förrän han litar fullkomligt på henne. Hon prövar honom med sina krav,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	18	men sedan går hon raka vägen tillbaka till honom, ger honom glädje och röjer sina hemligheter för honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	19	Men lockas han vilse, överger hon honom och lämnar honom åt undergången.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	20	Ta tillfället i akt, men sky det onda. Blygs inte över dig själv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	21	Ty det finns en blygsel som för med sig synd, och det finns en blygsel som ger ära och beröm.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	22	Ta inte hänsyn till person – då skadar du dig själv. Var inte undfallande – det blir din olycka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	23	Håll inte tillbaka ett ord i rättan tid,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	24	ty orden röjer visheten och talet en människas fostran.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	25	Säg inte emot sanningen; om du brister i vett skall du känna skam.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	26	Blygs inte för att erkänna dina synder, sök inte hejda en flod i dess lopp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	27	Låt inte en dåraktig människa trampa på dig, och ta inte parti för en härskare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	28	Kämpa intill döden för sanningen, så skall Herren Gud strida för dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	29	Var inte djärv i ord men trög och slapp i handling.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	30	Var inte ett rytande lejon i ditt hem, jaga inte inbillade fel hos ditt husfolk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	4	31	Låt inte din hand sträckas ut för att få men dras tillbaka när det gäller att ge.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	1	Lita inte på din rikedom, säg inte: »Jag har allt jag behöver.«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	2	Låt inte din lust och din kraft förleda dig att leva efter dina egna begär.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	3	Säg inte: »Över mig befaller ingen«, ty Herren skall sannerligen ställa dig till svars.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	4	Säg inte: »Jag har syndat, och ingenting hände«, ty Herren visar tålamod.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	5	Var inte så säker på förlåtelse att du staplar synd på synd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	6	Och säg inte: »Hans barmhärtighet är stor, han kommer att förlåta alla mina synder.« Ty hos honom finns barmhärtighet, men också vrede, och hans harm viker inte från syndaren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	7	Dröj inte med att vända om till Herren, skjut inte upp det dag efter dag. Ty Herrens vrede slår utan förvarning och i straffets stund är det ute med dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	8	Lita inte till vad du förvärvat med orätt; av det får du ingen hjälp på olyckans dag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	9	Rensa inte säden vid vilken vind som helst, och slå inte in på varje stig du ser – så gör syndaren med sitt lösa prat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	10	Var fast i din övertygelse och pålitlig i ditt tal.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	11	Var genast beredd att lyssna, men tänk dig för innan du svarar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	12	Har du begrepp om saken, så svara din nästa; om inte, så håll tand för tunga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	13	Ära liksom vanära följer av ord, en människas tunga kan bli hennes fall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	14	Se till att du inte får heta bakdantare: lägg aldrig försåt med dina ord. Ty en tjuv drar skam över sig, och en hård dom får den som går med skvaller.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	5	15	Fela varken i stort eller smått,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	1	och bli inte fiende i stället för vän. Dåligt rykte ger skam och nesa; så går det syndaren med hans lösa prat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	2	Låt dig inte hetsas upp av ditt egensinne, det sliter sönder din styrka som en tjur.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	3	Du förtär dina blad och fördärvar dina frukter, och själv står du kvar som ett förtorkat träd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	4	En människas ondska förstör henne själv och gör henne till åtlöje bland fienderna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	5	Vackra ord ger många vänner, den som talar väl blir väl bemött.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	6	Stå på god fot med många, men var förtrolig med en bland tusen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	7	Vill du ha en vän, så pröva honom först, och ge honom inte ditt förtroende genast.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	8	Ty somliga är vänner bara när det passar dem och stannar inte hos dig i nödens stund.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	9	Somliga vänner förvandlas till fiender och skämmer ut dig genom att röja er osämja.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	10	Somliga vänner är gärna gäster vid ditt bord men stannar inte hos dig i nödens stund.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	11	När du har framgång vill de vara som du och tar sig ton mot ditt husfolk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	12	Men går det utför med dig blir de motståndare och gör sig osynliga för dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	13	Håll dig undan för dina fiender och se upp med dina vänner!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	14	En trogen vän är ett starkt värn. Att finna en sådan är att finna en skatt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	15	En trogen vän är ett omätligt värde, en tillgång som inte kan vägas på våg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	16	En trogen vän är en livgivande dryck, och den gudfruktige finner en sådan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	17	Den gudfruktige väljer sina vänner rätt, ty de som står honom nära liknar honom själv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	18	Mitt barn, låt dig fostras alltifrån ungdomen, då finner du visheten ännu på ålderns höst.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	19	Närma dig visheten likt en som plöjer och sår: vänta på hennes goda skörd. Ty med det arbetet strävar du en kort tid och får strax smaka den frukt hon ger.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	20	Hur svår är inte visheten för den som saknar fostran! Den tanklöse orkar inte med henne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	21	Hon blir en alltför tung lyftesten för honom, och han släpper henne snart.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	22	Ty visheten förtjänar sitt rykte: hon är inte tillgänglig för alla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	23	Lyssna, mitt barn, hör på min maning och förkasta inte mitt råd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	24	Stick dina fötter i vishetens fjättrar och huvudet i hennes halsträ.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	25	Lyft upp henne på ryggen och bär henne, förarga dig inte över hennes bojor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	26	Sök dig till henne av hela ditt hjärta, och följ hennes vägar av all din kraft.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	27	Spana och leta, så skall hon visa sig för dig, och har du väl fått tag i henne, så släpp henne inte.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	28	Till slut skall du finna den vila hon ger, och hon förvandlas och ger dig glädje.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	29	Då blir hennes fjättrar din starka rustning och hennes halsträ din lysande festdräkt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	30	Ty hennes ok är ett smycke av guld, och hennes bojor är purpurband.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	31	Du får klä dig i henne som i en lysande dräkt och sätta festkransen på ditt huvud.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	32	Om du vill, mitt barn, skall du få fostran, och strävar du ivrigt blir du skarpsinnig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	33	Om du lyssnar med glädje lär du dig, och håller du öronen öppna blir du vis.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	34	Ställ dig mitt bland de gamla och ta till dig deras kloka ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	35	Lyssna villigt till allt tal om upphöjda ting, låt inga visdomsord undgå dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	36	Finner du en förståndig man, så stig tidigt upp, och låt dina fötter nöta hans tröskel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	6	37	Tänk på Herrens befallningar, och begrunda alltid hans bud; han skall skänka ditt sinne stadga och ge dig den vishet du begär.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	1	Gör inget ont, så skall inget ont drabba dig;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	2	håll dig undan det orätta, så viker det undan för dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	3	Så inte i orättfärdighetens plogfåror, min son, då slipper du skörda det sju gånger om.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	4	Be inte Herren om härskarmakt, och begär inte ett högt ämbete av en kung.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	5	Gör dig inte rättfärdig inför Herren, och försök inte vara vis inför en kung.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	6	Sträva inte efter att bli domare; kanske skulle du inte rå på all orättfärdighet utan vara försagd inför den mäktige och sätta din heder på spel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	7	Gör ingen orätt mot folket i staden, låt inte hopen få se ditt fall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	8	Begå inte en synd två gånger, ty du undgår inte straff ens första gången.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	9	Säg inte: »Han kommer att ta hänsyn till alla mina gåvor; Gud den Högste tar emot vad jag bär fram inför honom.«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	10	Tröttna inte på att be, och försumma inte att ge allmosor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	11	Håna inte en människa som lider, ty det finns en som både förnedrar och upphöjer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	12	Sprid inte lögner om din broder och inte heller om din vän.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	13	Tillåt dig aldrig den minsta lögn, av vanan att ljuga kommer ingenting gott.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	14	Var inte pratsam bland gamla män, och var inte mångordig när du ber.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	15	Sky inte mödosamt arbete, inte åkerbruket som skapats av den Högste.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	16	Sälla dig inte till syndarna – minns att vreden kommer utan dröjsmål.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	17	Böj dig djupt i ödmjukhet, ty den gudlöses straff blir eld och maskar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	18	Byt inte bort en vän mot pengar eller en sann broder mot guld från Ofir.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	19	Överge inte en klok och god hustru, ty hennes älsklighet är mer värd än guld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	20	Var inte hård mot en slav som arbetar ärligt eller mot en daglönare som gör sitt yttersta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	21	Älska uppriktigt en förståndig slav och vägra inte att ge honom friheten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	22	Har du kreatur, så sköt dem väl, och behåll dem om du har nytta av dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	23	Har du barn, så fostra dem, och lär dem att lyda alltifrån ungdomen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	24	Har du döttrar, så vaka över deras oskuld, och ge dem inga vänliga blickar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	25	Gift bort din dotter, så har du fullgjort en stor uppgift; men ge henne åt en förnuftig man.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	26	Har du en hustru efter ditt sinne, så förskjut henne inte. Och anförtro dig inte åt den du försmått.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	27	Ära din far av hela ditt hjärta och glöm aldrig din mors födslovåndor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	28	Kom ihåg att du blev till genom dessa båda. Vad kan du ge dem i gengäld?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	29	Vörda Herren av hela din själ och visa aktning för hans präster.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	30	Älska din skapare av hela din kraft, och lämna inte hans tjänare utan stöd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	31	Frukta Herren, ära prästen och ge honom hans andel enligt de bud du fått: det första av skörden, skuldoffret, bringan och låret, helgelseoffret och det första av heliga ting.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	32	Var också frikostig mot den fattige, så skall din välsignelse bli fullkomlig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	33	Gläd alla med gåvor medan de lever och var givmild även när de är döda.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	34	Vänd inte ryggen åt dem som gråter, utan sörj med de sörjande.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	35	Tveka inte att besöka den sjuke, ty för sådant blir du älskad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	7	36	Tänk på livets slut i allt vad du gör, då kommer du aldrig någonsin att synda.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	1	Sök inte strid med en härskare; du dukar snart under för hans övermakt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	2	Tvista inte med en rik man; du väger lätt mot hans pengar. Guldet har ju fördärvat många, kungars sinnen har det förvillat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	3	Sök inte strid med den grälsjuke, lägg inte ved på hans brasa.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	4	Gör inte narr av en obildad man; föraktet kan drabba dina fäder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	5	Håna inte en som ångrar sin synd, kom ihåg att vi alla förtjänar straff.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	6	Förakta inte en människa då hon åldras; en del av oss skall också bli gamla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	7	Jubla inte över någons död, kom ihåg att slutet väntar oss alla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	8	Försumma inte att lyssna på de visa, fördjupa dig i deras tänkespråk. Genom dem kan du få bildning och lära dig att tjäna stormän.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	9	Underlåt inte att lyssna på de gamla; de har ju själva lärt av sina fäder. Genom dem kan du få insikt och lära dig att ge svar när det behövs.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	10	Blås inte liv i syndarens glöd; du kan bli förtärd av hans flammande eld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	11	Släpp inte den samvetslöse ur sikte, ty då vänder han bakslugt dina ord emot dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	12	Ge inget lån åt en som är mäktigare än du. Gör du det, så betrakta det som förlorat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	13	Gå inte i borgen för mer än du har, och går du i borgen, så räkna med att få betala.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	14	Processa inte med en domare; man följer hans åsikt och dömer till hans fördel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	15	Med den dumdristige skall du inte göra en resa, han kan vålla dig svåra olyckor. Han reser efter sitt eget huvud, och genom hans dårskap dras också du i fördärvet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	16	Med den hetlevrade skall du inte tvista, färdas aldrig med honom genom öde trakter. Han drar sig inte för att spilla blod, och då ingen hjälp finns slår han ner dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	17	Med den enfaldige skall du inte rådgöra, ty han kan inte hålla tyst med något.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	18	Syssla inte med hemligheter i en främlings närvaro, ty du vet inte vad han kan ställa till med.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	8	19	Blotta inte ditt innersta för vem som helst; för det får du bara otack.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	1	Var inte svartsjuk på kvinnan som delar din bädd, lär henne inte sådant som skadar dig själv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	2	Hänge dig inte så åt en kvinna att hon tar makten över dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	3	Besök inte en lösaktig kvinna, du kan fastna i hennes snaror.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	4	Umgås inte med en harpspelerska, du kan fångas av hennes konster.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	5	Titta inte för länge på en ung flicka, hon kan kosta dig dryga böter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	6	Hänge dig inte åt gatflickor, då mister du snart allt du äger.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	7	Gå inte och spana på stadens gator, driv inte omkring i folktomma kvarter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	8	Vänd bort blicken från en välskapt kvinna, se inte närgånget på en annans vackra hustru. Av kvinnlig skönhet har många förförts, den kommer lidelsen att flamma upp som eld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	9	Var aldrig tillsammans med en gift kvinna och drick inte vin i sällskap med en sådan, ty du kan komma att dras till henne och möta en våldsam död.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	10	Överge inte en gammal vän, en ny är inte detsamma. En ny vän är som nytt vin: först när det mognat dricker du det med välbehag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	11	Avundas inte en syndare hans framgång – du vet inte vilket slut han får.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	12	Gläd dig inte då det går de gudlösa väl – minns att straffet når dem före döden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	13	Håll dig på avstånd från den som har makt att döda, då slipper du frukta för ditt liv. Och närmar du dig honom, så gör inga misstag, ty då tar han livet av dig. Du skall veta att du trampar bland fällor och att du rör dig på stadsmurens krön.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	14	Lär känna dina medmänniskor så noga du kan, och rådgör sedan med dem som är visa.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	15	Med kloka män skall du föra dina samtal, och allt vad du säger skall röra den Högstes lag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	16	Ha rättfärdiga män som gäster vid ditt bord, och låt gudsfruktan vara din stolthet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	17	Konstnärens händer gör verket värt att prisas; folkets styresman röjer sin vishet i ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	9	18	Den grälsjuke är en skräck för sin stad, den som inte styr sin tunga gör sig avskydd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	1	En vis härskare fostrar sitt folk, ordning råder där en klok man styr.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	2	Som folkets härskare är, så blir också hans tjänare, och som stadens styresman är, så blir alla dess invånare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	3	En kung utan fostran är folkets fördärv, men under kloka regenter blomstrar staden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	4	I Herrens hand ligger makten över jorden, och i rätt tid sänder han den härskare som behövs.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	5	I Herrens hand ligger människans framgång, och han sprider sin glans över de styrande.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	6	Förargas aldrig på din nästa för en oförrätt, och gör inte någonting i vredesmod.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	7	Övermod är avskyvärt för både Gud och människor, att kränka andras rätt är brott mot bådas lag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	8	Rättskränkningar, våld och vinstbegär gör att makten övergår från folk till folk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	9	Vad har stoft och aska att yvas över? Redan i livet börjar ju kroppens upplösning.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	10	Långvarig sjukdom gäckar läkaren. I dag kung, i morgon död.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	11	Och när människan dör blir detta hennes lott: maskar och krälande kryp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	12	Övermodet börjar när en människa avfaller från Herren och hennes hjärta vänder sig bort från hennes skapare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	13	Ty övermodet börjar med synd, och från den som framhärdar väller vidrighet. Därför sänder Herren märkliga straff och förintar de övermodiga i grund.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	14	Herren störtar härskares troner över ända och sätter ringa män i deras ställe.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	15	Herren rycker upp folkslag med rötterna och planterar ödmjuka män i deras ställe.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	16	Herren skövlar deras länder och ödelägger dem ända till jordens grundvalar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	17	Han utplånar dem ur mänskligheten, utrotar dem och låter minnet av dem försvinna från jorden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	18	Inte är övermodet skapat för människorna eller raseriet för dem som föds av kvinnor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	19	Vem förtjänar ära? – Människosläktet. Vem förtjänar ära? – Den som fruktar Herren. Vem förtjänar vanära? – Människosläktet. Vem förtjänar vanära? – Den som bryter mot buden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	20	I en skara av bröder äras den främste, men Herren ärar den som fruktar honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	22	Den rike och ansedde liksom den fattige – i gudsfruktan har de sin stolthet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	23	Det är orätt att förakta en fattig som är klok och otillbörligt att prisa en syndare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	24	Stormannen, domaren och härskaren prisas, men ingen av dem är förmer än den gudfruktige.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	25	En vis slav får fria män till tjänare, och en förståndig man klagar inte över det.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	26	Försök inte verka vis när du skall sköta ditt arbete, och spela inte förnäm när du är i svårigheter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	27	Bättre den som arbetar och får överflöd på allt än den som går och skryter men saknar mat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	28	Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv och ge dig den aktning du förtjänar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	29	Den som gör sig själv orätt, av vem får han rätt? Vem respekterar den som föraktar sig själv?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	30	Den fattige blir ärad för sin klokhet och den rike för sin rikedom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	10	31	Äras man redan som fattig, hur mycket mera då som rik; föraktas man som rik, hur mycket mera som fattig!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	1	Vishet ger den ringe en aktad ställning och skaffar honom en plats bland stormän.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	2	Prisa inte en man för hans skönhet, och avsky ingen för hans utseendes skull.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	3	Bland vingade varelser tillhör biet de minsta, men vad det ger är det bästa av allt sött.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	4	Stoltsera inte med dina kläder, och förhäv dig inte när du blir hedrad, ty Herren kan göra märkliga ting, och vad han gör är fördolt för människorna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	5	Många tyranner har fått stiga ner i stoftet, medan kronan sattes på den siste man väntat sig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	6	Många härskare har råkat i djupaste vanära, och lysande män har hamnat i främlingars våld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	7	Klandra inte innan du har prövat – tänk först och döm sedan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	8	Svara inte förrän du har lyssnat – avbryt inte när någon talar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	9	Tvista inte om en sak som inte angår dig, och befatta dig inte med syndares processer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	10	Mitt barn, ge dig inte in på för många företag, med vidlyftiga affärer undgår du inte felsteg. Hur mycket du än jagar når du aldrig målet, och du kommer inte undan när du måste fly.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	11	Den ene arbetar, sliter och jäktar men får det bara sämre.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	12	Den andre är trög och måste be om hjälp, han är fattig på kraft och rik på armod. Men Herren ser honom och ställer allt till rätta: han upprättar honom ur hans förnedring
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	13	och ger honom en aktad ställning, och han vinner mångas beundran.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	14	Lycka och olycka, liv och död, fattigdom och rikedom kommer från Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	17	Det Herren ger får de fromma behålla, hans beslut kan aldrig upphävas.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	18	En man kan bli rik genom att spara och gnida, men vad är det för lön han får?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	19	När han säger: »Jag kan slå mig till ro, nu skall jag njuta av min rikedom« – då vet han inte hur lång tid som är kvar innan han måste lämna allt åt andra och dö.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	20	Håll fast vid den uppgift du fått, gå upp i den och åldras i din gärning.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	21	Beundra inte vad syndaren gör, utan lita på Herren och håll ut i ditt arbete. Ty för Herren är det en lätt sak att plötsligt låta den fattige bli rik.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	22	Genom Herrens välsignelse får den fromme sin lön, och hans framgång slår med ens ut i blom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	23	Säg inte: »Vad är det för mening med mitt liv – vad kan det finnas för lycka i framtiden?«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	24	Säg inte: »Jag har allt – vilken olycka kan drabba mig i framtiden?«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	25	I lyckans stund glöms olyckan bort, och i olyckans stund minns man inte lyckan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	26	För Herren är det lätt att på livets sista dag ge människan hennes gärningars lön.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	27	En timmes plågor, och ett liv i lyx är glömt. Människans slut avslöjar hur hon levat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	28	Kalla ingen lycklig innan han är död; först på barnen ser du hur en människa varit.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	29	Bjud inte in vem som helst i ditt hus; den baksluges knep är många.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	30	Som fällans lockfågel är den fräcke, liksom spionen är han ute efter ditt fall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	31	Det goda vänder han försåtligt till ont, allt utsökt fläckar han ner.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	32	En gnista tänder en stor kolbrasa, och en syndig människa lurar på rov.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	33	Akta dig för den ondskefulle, han har inget gott i sinnet. Låt honom inte sätta en outplånlig fläck på dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	11	34	Ger du en främling husrum ställer han till oreda för dig och gör dig främmande för dina egna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	1	Hjälper du någon, se då till vem det är; då får du tack för din välgärning.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	2	Hjälp den fromme, och du blir belönad, om inte av honom så av den Högste.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	3	Den får inget gott som framhärdar i ondska och aldrig själv ger en gåva.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	4	Ge åt den fromme och ta dig inte an syndaren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	5	Hjälp den ödmjuke och ge ingenting åt den gudlöse. Behåll bröden och ge honom ingenting, så att han inte får övertag över dig. Ty för allt gott som du gör mot honom får du dubbelt så mycket ont i gengäld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	6	Också den Högste hatar ju syndare, och han ger de gudlösa deras rättmätiga straff.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	7	Ge åt den som är god och ta dig inte an syndaren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	8	I medgången prövas inte vännen, i nöden förblir inte ovännen dold.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	9	När en man har medgång har hans fiender sorg, råkar han i nöd drar sig också vännen undan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	10	Lita aldrig någonsin på din ovän, ty hans ondska är lik brons som ärgar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	11	Även om han spelar ödmjuk och kröker rygg, så var på din vakt och se upp med honom. Då blir det med honom som när du putsat en bronsspegel: du märker att den inte var genomärgad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	12	Låt honom inte stå vid din sida, då kan han stöta omkull dig och ta din plats. Låt honom inte sitta till höger om dig, då vill han ha din egen stol. Till sist inser du vad jag menade och minns med ett sting i hjärtat vad jag sagt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	13	Vem ömmar för en ormtjusare som blir biten eller för den som kommer vilda djur för nära?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	14	Så går det om du närmar dig en syndare och låter dig dras in i hans synder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	15	Han stannar hos dig en kort stund, men om du vacklar överger han dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	16	Från fiendens läppar strömmar lena ord, men i sitt hjärta vill han få dig i fångstgropen. Ur fiendens ögon strömmar tårar, men får han tillfälle är hans blodtörst omättlig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	17	Drabbas du av en olycka är han på platsen före dig; han låtsas hjälpa men lägger krokben för dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	12	18	Han ruskar på huvudet och klappar hånfullt i händerna, han sprider rykten överallt och ser försmädlig ut.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	1	Den som rör vid tjära fläckar ner sig, och den som umgås med en högmodig blir som han.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	2	Lyft inte en börda som är för tung för dig och umgås inte med en rikare och mäktigare. Vad har lerkrukan med kitteln att göra? Stöter de ihop går krukan i bitar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	3	Den rike gör orätt och är dessutom oförskämd, den fattige lider orätt och får dessutom be om ursäkt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	4	Om du är användbar för den rike, så utnyttjar han dig, men är du i nöd bryr han sig inte om dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	5	Om du äger något söker han ditt sällskap och gör utan skrupler slut på vad du har.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	6	När han behöver din hjälp för han dig bakom ljuset genom att le och väcka förhoppningar hos dig. Han är len i mun och säger: »Vad kan jag hjälpa dig med?«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	7	Med sina levnadsvanor får han dig att skämmas och gör slut på dina pengar två och tre gånger om, och till sist gör han narr av dig. När han sedan ser dig bryr han sig inte om dig utan skakar föraktfullt på huvudet åt dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	8	Akta dig så att du inte blir förd bakom ljuset och förödmjukas genom ditt oförstånd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	9	Blir du bjuden till en mäktig man, så var nödbedd; desto ivrigare blir hans inbjudan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	10	Träng dig inte på, då kan du bli bortstött. Håll dig inte undan, då kan du bli bortglömd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	11	Försök inte tala som en jämlike med honom och lita inte på hans många ord, ty medan han pratar sätter han dig på prov, och medan han ler studerar han dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	12	Obarmhärtig är han – han tiger inte med det han fått höra och skonar dig inte från misshandel och bojor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	13	Ta dig i akt och se dig noga för, ty vid varje steg riskerar du att falla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	15	Alla djur älskar sina likar och alla människor sina bröder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	16	Alla varelser håller sig till sin art, och en man söker sig till sin like.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	17	Inte samsas vargen med lammet och inte syndaren med den gudfruktige.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	18	Inte kan hund och hyena hålla fred, och aldrig blir det fred mellan fattig och rik.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	19	Vildåsnorna i öknen blir lejonens byte; så blir de fattiga foder för de rika.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	20	Ringhet är avskyvärd för den högmodige; så blir den fattige avskydd av den rike.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	21	Snavar den rike får han stöd av sina vänner. Faller den ringe stöter hans vänner bort honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	22	När den rike tar miste får han många försvarare; är hans ord oförsvarliga ger man honom ändå rätt. Om den ringe tar miste får han ovett dessutom, och när han talar förnuftigt vill ingen lyssna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	23	När den rike talar är alla tysta, och man höjer hans ord till skyarna. När den fattige talar säger man: »Vad är det för en?« Och om han snubblar knuffar man omkull honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	24	Rikedom är något gott om den inte fläckats av synd, men ett ont är den fattigdom som följer av övermod.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	25	En människas hjärta får hennes ansikte att skifta och gör det sorgset eller glatt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	13	26	En ljus uppsyn vittnar om ett glatt hjärta. Att komma på visdomsord kräver mödosam eftertanke.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	1	Lycklig den som håller sin tunga i styr och inte behöver känna syndernas sting.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	2	Lycklig den som inte måste döma sig själv och som aldrig ger upp hoppet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	3	Illa passar rikedom för en snål människa – vad skall den ogine ha pengar till?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	4	Den som inte unnar sig själv något samlar åt andra: hans egendom får främlingar njuta av.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	5	Är man hård mot sig själv, mot vem kan man då vara god? Aldrig får man då någon glädje av sina pengar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	6	Ingen är värre än den som är ogin mot sig själv; just detta är straffet för hans ondska.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	7	Om han gör något gott gör han det av misstag, men till sist avslöjar han sin ondska.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	8	Ond är den som har en ogin blick och föraktfullt vänder sig bort från andra.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	9	Den girige blir aldrig nöjd med vad han fått, och av självisk orättfärdighet förtvinar själen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	10	Den snåle unnar sig inte brödet och lider brist vid sitt eget bord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	11	Mitt barn, unna dig allt gott du kan, och ge Herren de offer som tillkommer honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	12	Minns att döden inte ger uppskov, men tiden som dödsriket fastställt känner du inte.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	13	Gör gott mot din vän innan du dör, ge åt honom så frikostigt du förmår.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	14	Neka dig inte en glad dag, och försaka inte ett oskyldigt nöje.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	15	Måste du inte lämna åt andra det du har slitit ihop och låta dem dela upp det du har arbetat för?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	16	Ge och ta, och njut av livet, ty i dödsriket finner du ingen njutning.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	17	Allt som lever slits ut som ett klädesplagg, ty sedan urminnes tid lyder budet: Du skall dö.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	18	Som grönskande löv på ett lummigt träd – några faller av, andra spricker ut – är också släktet av kött och blod: ett släktled dör, och ett annat föds.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	19	Allt människoverk multnar och förgår, och med det försvinner dess upphovsman.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	20	Lycklig den som fördjupar sig i visheten, som övar sitt förstånd när han talar,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	21	som i sitt hjärta begrundar vishetens vägar och tänker på hennes hemligheter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	22	Följ hennes spår som en jägare, ställ dig på pass där hon går in!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	23	Den som ser in genom hennes fönster och lyssnar vid hennes dörr,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	24	som väljer sin boplats intill hennes hus och slår in tältpluggen i hennes väggar,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	25	han kan resa sitt tält i hennes närhet och får sin boplats där det goda bor;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	26	han ställer sina barn under hennes beskydd och vilar under hennes grenar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	14	27	Hos henne finner han skydd mot solhettan, och han får bo i hennes härlighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	1	Så gör den som är gudfruktig; den som känner lagen vinner visheten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	2	Hon kommer honom till mötes som en mor och tar emot honom som en trogen maka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	3	Hon ger honom klokhetens bröd att äta, och vishetens vatten får han att dricka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	4	Han stöder sig på henne och skall aldrig falla, han kan lita på henne och blir aldrig sviken.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	5	Hon höjer honom över hans omgivning och gör hans röst hörd bland allt folket.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	6	Lycka och festkrans får han på sin lott och en berömmelse som aldrig dör.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	7	Män utan förstånd vinner henne aldrig, syndiga människor får aldrig se henne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	8	Hon är fjärran från de övermodiga, lögnarna ägnar henne inte en tanke.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	9	Falskt klingar syndarens lovsång, ty den har inte lagts i hans mun av Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	10	Visheten skall ge ord åt lovsången, Herren skall fylla den med kraft.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	11	Säg inte: »Det var Herren som fick mig att avfalla« – han framkallar inte det han avskyr.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	12	Säg inte: »Det var han som förde mig vilse« – han har ingen användning för en syndare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	13	Herren avskyr all vidrighet, och ingen gudfruktig älskar den.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	14	Han skapade människan i begynnelsen och överlämnade henne åt hennes eget val.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	15	Om du vill kan du hålla buden. Du bestämmer själv om du skall vara trogen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	16	Eld och vatten har han lagt framför dig: räck ut din hand efter vilket du vill.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	17	Framför människan ligger livet och döden, och hon får det hon väljer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	18	Ty stor är Herrens vishet, väldig är hans makt, och han ser allt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	19	Hans blickar följer dem som fruktar honom, och ingen mänsklig handling undgår honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	15	20	Han har inte befallt någon att leva gudlöst, ingen har fått hans tillåtelse att synda.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	1	Många barn är inget att stå efter om de blir odugliga, gudlösa söner är inget att glädjas åt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	2	Gläd dig inte över att de är många, om ingen gudsfruktan finns hos dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	3	Lita inte på att de får leva, och förtrösta inte på deras antal. Ty en enda kan vara bättre än tusen, bättre dö barnlös än ha gudlösa barn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	4	En enda vis man kan bli upphov till en hel stad, medan en släkt som bryter mot lagen blir utrotad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	5	Mycket sådant har jag sett, och än märkligare ting har jag hört:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	6	över syndarnas skara kommer flammande eld, mot ett olydigt folk tänds Herrens vrede.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	7	Han visade ingen nåd mot urtidens jättar, som av sin styrka förleddes till avfall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	8	Han skonade inte Lots grannar, som med sitt övermod väckte hans avsky.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	9	Han förlät inte det folk som vigts åt förintelse; det blev utrotat till följd av sin synd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	10	Samma öde fick de sexhundra tusen i öknen, som gaddat sig samman i förhärdelse.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	11	Även om bara en enda förhärdar sig är det ett under om han slipper sitt straff. Ty hos Herren finns barmhärtighet men också vrede. Han är en förlåtande härskare men kan ge vreden fritt lopp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	12	Hans straff är lika väldigt som hans barmhärtighet; han dömer varje människa efter hennes gärningar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	13	Syndaren slipper inte undan med sitt rov, aldrig blir den fromme sviken i sin tåliga väntan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	14	Gud gynnar alla som gör gott. Envar får lön efter sina gärningar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	17	Säg inte: »Jag är dold för Herren, vem ägnar mig en tanke där uppe i höjden? Bland så många människor märks inte jag, vad är väl jag i den omätliga skapelsen?«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	18	Se, himlen, himlarnas himmel, darrar, havsdjupet och jorden skälver när han kommer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	19	Bergen och jordens grundvalar grips av bävan när han ser på dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	20	Men ingen lägger detta på hjärtat. Vem tänker på hans vägar?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	21	»En stormby, den kan ingen se! Det mesta han gör sker i det fördolda.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	22	När får vi höra om rättvisans verk? Vem kan vänta på det? Hans beslut dröjer så länge.«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	23	Så tänker den som har klent förstånd, så dumt tänker den enfaldige och förvirrade.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	24	Lyssna, mitt barn, och lär dig. Hör uppmärksamt på vad jag säger.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	25	Den lära jag förkunnar är vägd på våg, och noga genomtänkt är den kunskap jag ger.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	26	Herren skapade sina verk i begynnelsen och gav dem deras sysslor så snart de kom till.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	27	Han bestämde för evigt deras uppgifter och deras maktområden för all framtid. De känner varken hunger eller trötthet, och de överger aldrig sina uppgifter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	28	Ingen av dem går i vägen för sin granne, och aldrig i evighet skall de trotsa hans bud.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	29	Sedan vände Herren sin blick mot jorden och fyllde den med sina goda ting.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	16	30	Med alla slags levande varelser täckte han den. Och till jorden skall de återvända.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	1	Herren skapade människan av jord och lät henne återvända till jorden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	2	Han utmätte hennes dagar och levnadsår och gav henne makt över alla varelser på jorden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	3	Han rustade människorna med en kraft lik hans egen; till sin avbild skapade han dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	4	Han ingöt fruktan för dem i allt som lever, han lät dem härska över djur och fåglar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	6	Förstånd gav han dem: tunga och ögon och öron, och ett hjärta, så att de kunde tänka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	7	Han fyllde dem med kunskap och klokhet och lät dem se vad som är gott och ont.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	8	Han skänkte deras hjärtan sitt eget öga för att kunna visa dem storheten i sina verk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	9/10	 Och de skall prisa det heliga namnet, så att storheten i hans verk blir känd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	11	Han gav dem kunskap att bruka och skänkte dem lagen som ger liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	12	Ett evigt förbund slöt han med dem, och han lärde dem sina bud.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	13	De fick se hans storhet och härlighet, de fick höra hans majestätiska röst.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	14	Han befallde dem att fly all orättfärdighet och föreskrev hur man skall leva med sin nästa.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	15	Han ser alltid deras vägar, de kan aldrig döljas för hans blick.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	17	Varje folk har han lagt under en härskare, men Israel är Herrens egendom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	19	Allt vad de gör syns tydligt som solen för honom, och hans blick följer ständigt deras vägar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	20	Deras ogärningar undgår honom inte, Herren ser alla deras synder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	22	Som en signetring bevarar han en människas barmhärtighet, som sin ögonsten räknar han det goda hon gjort.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	23	Till sist skall han resa sig för att vedergälla dem, han skall låta vedergällningen komma över deras huvuden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	24	Men dem som gör bot låter han komma tillbaka, och han uppmuntrar dem som är nära att förtvivla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	25	Vänd om till Herren och lämna dina synder, be till honom och fela inte så ofta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	26	Kom tillbaka till den Högste, vänd om från det orätta, hata och avsky all vidrighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	27	Vem prisar den Högste i dödsriket, vem bär fram lovsång i de levandes ställe?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	28	Den som dör finns inte mer, och hans lovsång tystnar; den som har liv och hälsa kan prisa Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	29	Hur stor är inte Herrens barmhärtighet och hans mildhet mot dem som vänder om till honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	30	Ty allt står inte i människans makt; en mänsklig varelse är inte odödlig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	31	Inget lyser klarare än solen, men även den förmörkas, och alla som är av kött och blod hyser onda tankar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	17	32	Den höga himlens här har Herren uppsikt över, men alla människor är stoft och aska.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	1	Han som lever i evighet har skapat allt i världen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	2	Herren ensam har rätten på sin sida.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	4	Det tillkommer ingen att skildra hans verk – vem kan utforska hans väldiga gärningar?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	5	Vem kan mäta hans väldiga kraft och därtill beskriva hur han förbarmar sig?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	6	Inget kan dras ifrån, inget kan läggas till, ingen kan utforska Herrens underbara gärningar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	7	När människan når målet står hon vid början, när hon är färdig börjar hennes svårigheter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	8	Vad är en människa, vad duger hon till? Vad betyder det goda och onda hon gör?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	9	En människa blir hundra år om hon lever länge.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	10	Som en droppe i havet, som ett sandkorn är dessa fattiga år mot evighetens dag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	11	Därför har Herren tålamod med människorna och låter sin barmhärtighet flöda över dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	12	Han ser och vet att deras slut är svårt. Därför visar han stor mildhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	13	En människas barmhärtighet når hennes nästa, men Herrens barmhärtighet når allt som lever. Han tillrättavisar, han fostrar, han undervisar, och som en herde för han hem sin hjord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	14	Han är barmhärtig mot dem som låter sig fostras, mot dem som ivrigt följer hans bud.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	15	Mitt barn, låt inte en välgärning följas av ovett och inte en gåva av sårande ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	16	Ger inte daggen lindring i sommarhettan? Så lindrar dina ord mer än dina gåvor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	17	Ja, ett ord är förmer än en dyrbar gåva; men den som själv begåvats rikt ger bådadera.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	18	Den dåraktiges kritik väcker anstöt, och den snåles gåva är pinsam att se.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	19	Skaffa dig kunskap innan du talar, och tänk på din hälsa innan du blir sjuk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	20	Pröva dig själv innan domen faller, så får du förlåtelse i räkenskapens stund.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	21	Ödmjuka dig innan sjukdomen kommer, visa ånger i samma stund som du syndar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	22	Låt dig inte hindras från att infria ett löfte i tid, uppskjut inte till dödsdagen att göra rätt för dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	23	Gör dig redo innan du avlägger löftet – likna inte en människa som utmanar Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	24	Tänk på vreden som kommer när tiden är ute, på vedergällningens stund, då han vänder sig från dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	25	Tänk på hungerns tid när du har överflöd, på fattigdom och brist när du är rik.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	26	Mellan morgon och kväll kan tiden skifta, allt sker snabbt inför Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	27	En vis människa tar sig alltid i akt, i en syndig tid undviker hon att fela.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	28	Alla som är kloka lär känna visheten, och de som finner den får lovsångens gåva.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	29	Den lärdomen gjort klok lär också andra vishet: från honom strömmar träffande ordspråk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	30	Följ inte dina begär, ge inte efter för dina lustar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	31	Om du låter din själ få smak för begäret gör den dig till åtlöje bland dina fiender.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	32	Ha inte din glädje i lyx och överflöd – genom sådana vanor kan du bli tiggare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	18	33	Gör dig inte utfattig genom att festa för lånade pengar när du inte har något i din egen börs.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	1	En arbetare som dricker blir inte rik, och den som inte är nöjd med det lilla går det utför med.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	2	Vin och kvinnor får kloka män på avvägar, och den som går till horor blir allt mer förhärdad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	3	Förruttnelse och maskar tar hand om honom: den förhärdade skall gå under.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	4	Att genast tro vad man hör är tanklöst, och synden drabbar den felande själv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	5	Den som gläds åt det onda skall få sin dom,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	6	men den som avskyr skvaller undgår ett ont.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	7	För aldrig ett rykte vidare; det förlorar du ingenting på.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	8	Säg ingenting, det må gälla vän eller fiende, håll saken hemlig, om detta inte är en synd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	9	Ty den som hör dig blir på sin vakt, och i sinom tid börjar han hata dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	10	Har du hört ett rykte, så göm det till din död. Var lugn, det spränger dig inte.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	11	Dåren får värkar av ryktet liksom den födande kvinnan av barnet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	12	Som en pil som har fastnat i låret är ryktet som dåren bär på.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	13	Kräv besked av din vän – han har kanske ingenting gjort, och har han gjort något, så låt honom inte göra om det.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	14	Kräv besked av din nästa – han har kanske ingenting sagt, och har han sagt något, så låt honom inte upprepa det.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	15	Kräv besked av din vän – det uppstår ofta förtal, och du skall inte tro allt du hör.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	16	Ett ord kan halka ur munnen utan avsikt. Vem har inte felat med sin tunga?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	17	Kräv besked av din nästa innan du hotar honom – låt den Högstes lag gälla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	20	All vishet innebär att frukta Herren, och till all vishet hör att lyda lagen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	22	Kunnighet i ondska är inte vishet, och syndares rådslag är inte klokhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	23	Det finns skarpsinnighet som förtjänar avsky, och det finns tanklösa människor med föga vishet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	24	Den som har klent förstånd men fruktar Herren är bättre än en lagbrytare med överlägsen begåvning.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	25	Det finns skarp intelligens som är orättfärdig, och det finns de som förställer sig när ett domslut förestår.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	26	En ondskefull man kan gå nerböjd i botdräkt medan hans inre är fullt av svek.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	27	Han slår ner blicken och låtsas vara döv, och där han inte blir genomskådad överlistar han dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	28	Om bristande krafter hindrar honom att synda skadar han dig ändå så snart han får tillfälle.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	29	Mannen känns igen på sitt yttre och den vise på sitt uppträdande.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	19	30	Mannens klädsel, hans skratt och hans gång låter dig veta hurdan han är.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	1	En tillrättavisning kan ges i otid, och att tiga kan vara klokt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	2	Men bättre tillrättavisa än gå med agg,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	3	och den som medger sitt fel slipper råka illa ut.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	4	En snöping som vill lägra en oskuld – sådan är den som vill skapa rättvisa med våld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	5	Den ene tiger och anses som vis, den andre väcker avsky med sitt prat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	6	Den ene tiger därför att han inget har att säga, den andre tiger därför att han vet sin tid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	7	En vis människa tiger tills tiden är inne, men en skrytsam dumbom försitter sitt tillfälle.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	8	Den som pratar för mycket gör sig avskydd, och den som tar sig ton blir hatad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	9	Det finns framgångar som följer av olyckor, och det finns lyckträffar som blir till skada.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	10	Det finns gåvor som inte gagnar givaren, och det finns gåvor som ger det dubbla igen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	11	Somliga går det illa för deras storhets skull, andra har från ringhet stigit till höga ställningar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	12	Somliga köper mycket för billigt pris men får sedan betala det sjudubbelt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	13	Den vise gör sig omtyckt med små medel, men dårens välgärningar är bortkastade.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	14	Den dåraktiges gåva får du ingen glädje av – han följer den med långa blickar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	15	Hans gåvor är få, hans skällsord många, han står och ropar som en härold. I dag ger han ett lån, i morgon kräver han igen det. En sådan människa är olidlig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	16	Dåren säger: »Jag har ingen vän, och ingen tackar mig för det goda jag gör – de som äter mitt bröd talar illa om mig.«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	17	Hur ofta blir han inte utskrattad!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	18	Bättre halka på golvet än slinta med tungan; så kommer de onda hastigt på fall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	19	Obegåvad man, ord i orätt tid – det är regel hos folk utan fostran.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	20	I dårens mun blir ordspråket misslyckat, ty han använder det inte vid rätt tillfälle.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	21	Somliga hindras från synd av sin fattigdom och slipper samvetskval när de går till ro.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	22	Somliga plågar ihjäl sig med skamkänslor – de fördärvar sig genom att falla undan för dårar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	23	Somliga ger löften åt en vän för att slippa skämmas och gör honom i onödan till sin fiende.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	24	Lögnaktighet är en ful fläck på en människa men är regel hos folk utan fostran.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	25	En tjuv är bättre än den som gjort lögnen till regel, men bådas lott blir undergången.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	26	Lögnarens karaktär är hans vanära, och skammen följer honom ständigt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	27	Den som kan tala vist tar sig fram i livet, och en klok människa behagar de mäktiga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	28	Den som brukar jorden ökar sina förråd, och den som behagar de mäktiga får sina brott förlåtna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	29	Gästfrihet och gåvor förblindar de visa och tystar deras kritik som en munkavle.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	30	Vishet som döljs och en skatt som är gömd – vad är det för nytta med sådant?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	20	31	Bättre en man som döljer sin dårskap än en som döljer sin vishet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	1	Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det, och be om förlåtelse för vad du redan gjort.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	2	Fly för synden som för en orm: kommer du nära den biter den dig. Den har tänder som ett lejon, tänder som gör slut på människoliv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	3	Som ett tveeggat svärd är varje lagbrott: för dess hugg finns ingen bot.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	4	Förtryck och övervåld föröder rikedom, över den hänsynslöses hus går förödelsen fram.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	5	Så snart den fattige ber hör Herren det, och hastigt kommer hans dom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	6	Den som avskyr tillrättavisning går syndarens väg, men den som fruktar Herren ångrar sig uppriktigt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	7	Den som är stor i orden märks på långt håll, men den kloke märker själv när tungan slinter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	8	Att bygga sitt hus för lånade pengar är att samla byggsten till en ruin.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	9	De laglösas skara är en hög med blånor, och de slutar i flammande eld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	10	Syndarnas väg är jämn och fri från stenar, men vid dess slut finns dödsrikets fångstgrop.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	11	Den som följer lagen är herre över sina tankar, gudsfruktan leder fram till vishet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	12	Den som är obegåvad kan inte fostras, men det finns begåvning som vållar mycken sorg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	13	Den vises kunskap väller fram som en flodvåg, och de råd han ger är som en frisk källa.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	14	Dårens sinne är som en sprucken kruka: ingen kunskap stannar där.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	15	Om den kloke hör ett vist ord berömmer han det och tillfogar ett annat, men den njutningslystne hör det med avsmak och slänger bort det över axeln.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	16	Dårens utläggningar är som bördan under vandringen, men att lyssna till den kloke är ett nöje.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	17	När folket rådslår är den vises ord eftersökta, och man begrundar noga vad han säger.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	18	För dåren är visheten som ett hus i spillror och den klokes kunskap osammanhängande ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	19	För den enfaldige är fostran som bojor kring fötterna, som en handklove om högra handen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	20	Dårens skratt är högljutt, men en insiktsfull man ler bara stillsamt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	21	För den vise är fostran som ett smycke av guld, som en ring på hans högra arm.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	22	Dåren rusar rakt in i huset, en erfaren människa visar sig försynt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	23	En människa utan vett kikar in genom dörren, en man med hyfs väntar utanför.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	24	Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning; för den vise vore det en outhärdlig skam.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	25	Andra pratar vitt och brett, men de visa väger sina ord på våg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	26	Dårens tanke styrs av tungan, den vises tunga tyglas av tanken.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	27	När den gudlöse förbannar Satan, förbannar han sitt eget begär.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	21	28	Ryktesspridaren fläckar ner sig själv, och han blir avskydd bland sina grannar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	1	Den late liknar en nersmord sten; alla människor visslar åt hans förnedring.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	2	Den late liknar en klump spillning; den som tar upp den torkar av handen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	3	Ohyfsade barn är en skam för fadern, och en sådan dotter blir honom till skada.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	4	En förståndig dotter gör sin man rik, men den som är skamlös vållar sin far sorg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	5	Den fräcka skämmer ut både far och man, och av båda blir hon föraktad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	6	Förmaningar i otid är som festmusik vid sorg, men att fostra med riset är alltid klokt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	9	Att undervisa dåren är som att limma ihop krukskärvor, som att väcka en sovande ur djup sömn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	10	Att förmana dåren är som att förmana en halvsovande; när man är färdig säger han: »Va?«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	11	Gråt över den döde, ty han har skilts från ljuset, och gråt över dåren, ty han har skilts från sitt förnuft. Gråt mindre bittert över den döde – han har ju fått ro, men dårens liv är värre än döden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	12	Sorgen över en död varar sju dagar, sorgen över den gudlöse dåren varar hela hans liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	13	Slösa inte många ord på en enfaldig man, och uppsök inte den som saknar förstånd. Akta dig för honom så slipper du obehag och blir inte nersmutsad om han stöter till dig. Gå ur vägen för honom så får du vara i fred och slipper tröttas av hans galenskap.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	14	Vad är det som är tyngre än bly? Vad har det för namn om inte »dåren«?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	15	Sand och salt och järnstycken är lättare att bära än en vettlös människa.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	16	Bjälklag som byggts in i stenhus faller inte isär vid ett jordskalv, och ett hjärta som har fäste i klok eftertanke fäller inte modet när stunden är inne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	17	Ett hjärta som har stöd av förnuftigt tänkande är som en relief på en polerad stenvägg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	18	Småsten som ligger på en hög mur blir inte kvar när vinden blåser, och ett fegt hjärta som vilar på dåraktigt tänkande håller inte stånd mot något skrämmande.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	19	En tagg i ögat vållar tårar, och en tagg i hjärtat blottar dess sårbarhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	20	Den som kastar sten på fåglar skrämmer bort dem, och den som skymfar en vän gör slut på vänskapen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	21	Har du dragit svärd mot en vän, så förtvivla inte, det finns en väg tillbaka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	22	Har du talat hårt till en vän, så var inte rädd, det finns försoning – utom för skymfande ord, föraktfull överlägsenhet, en förrådd hemlighet och ett hugg i ryggen. För sådant tar varje vän till flykten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	23	Vinn din nästas förtroende medan han är fattig, så får du glädja dig när han blir rik. Stå vid hans sida när han har det svårt, så får du vara med och dela när han ärver.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	24	Innan det brinner kommer os och rök; likaså växlas smädelser innan blod flyter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	25	Jag skall inte skämmas för att skydda en vän och aldrig hålla mig undan för honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	26	Om jag råkar illa ut för hans skull kommer alla som hör det att akta sig för honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	22	27	Vem sätter ut vakt vid min mun och förser mina läppar med ett sinnrikt sigill, så att de inte vållar mitt fall och min tunga inte drar mig i fördärvet?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	1	Herre, fader och härskare över mitt liv, utlämna mig inte åt deras önskningar, och låt mig inte råka i olycka genom dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	2	Må piskan svingas över mina tankar och tukta mitt hjärta till vishet, så att jag inte skonas när de felar, utan deras synder upphör fullständigt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	3	Annars blir mina felsteg allt fler, och mina synder växer i antal, tills jag faller i mina motståndares åsyn och väcker mina fienders skadeglädje.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	4	Herre, fader och mitt livs Gud, låt mig inte se med lystna blickar,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	5	håll begäret borta från mig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	6	Ge inte kroppens behov och drifter makt över mig, utlämna mig inte åt skamlösa lustar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	7	Hör läran om talets tukt, mina barn; följer man den går man fri för snaror. Genom sina ord 
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	8	blir syndaren fångad, och den övermodige smädaren kommer på fall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	9	Vänj inte din mun vid eder, ta inte för vana att nämna den Heliges namn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	10	Ty liksom en slav under ett långvarigt förhör inte kan undgå märken av piskrappen, så undgår man heller inte att synda om man ständigt svär vid Herrens namn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	11	En man som ofta svär blir en stor lagbrytare, och gisslet kommer inte att skona hans hus. Sviker han sin ed ådrar han sig synd; struntar han i eden syndar han dubbelt, och om hans ed var tomma ord undgår han inte straff: hans hem fylls av olyckor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	12	Det finns ord som är lika med döden – må de aldrig förekomma i det land vi ärvt från Jakob. Allt sådant är fjärran från de fromma; de kommer inte att låta sig dras in i synder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	13	Vänj inte din mun vid grovt och lastbart tal, ty sådana ord är syndiga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	14	Tänk på din far och din mor när du sitter i stormäns krets, så att du inte glömmer dig i deras sällskap och låter din vana göra dig till narr; då önskar du att du aldrig blivit till och förbannar den dag du föddes.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	15	En människa som vänjer sig vid oförskämt tal förblir utan fostran så länge hon lever.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	16	Det finns två slag av stora syndare, och ett tredje, som drar Guds vrede över sig: en liderlig man vars begär brinner som eld och inte slocknar förrän han är förtärd, en man som brukar sin kropp till otukt och inte upphör förrän elden svett honom
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	17	– ty för den otuktige smakar allt bröd lika gott, och han tröttnar inte förrän han dör –
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	18	och en man som lämnar sin äkta säng och säger för sig själv: »Vem ser mig? Det är mörkt omkring mig, väggarna döljer mig, och ingen ser mig – vad har jag att frukta? Den Högste kommer inte att minnas mina synder.«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	19	Han fruktar bara människors ögon, men Herrens ögon känner han inte; de är oändligt klarare än solljuset, de ser varje steg som människor tar och blickar in i gömda vrår.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	20	Allt var känt för honom före skapelsen lika väl som sedan det fullbordats.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	21	En sådan man får sitt straff på stadens gator, han blir gripen där han minst väntar det.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	22	På samma sätt med en kvinna som bedrar sin man och utger en annans barn för hans arvinge.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	23	Ty för det första har hon brutit mot den Högstes lag, för det andra har hon svikit sin man, för det tredje har hon lånat sig till otukt och hor och låtit en annan mans barn gälla som äkta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	24	Den kvinnan skall ställas inför folkförsamlingen, och hennes barn skall drabbas av Herrens dom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	25	Hennes barn finner inget rotfäste, och hennes grenar bär aldrig frukt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	26	Det minne hon efterlämnar blir förbannat, och hennes skam skall aldrig utplånas.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	23	27	Och de som lever kvar på jorden skall inse att ingenting är bättre än att frukta Herren och ingenting ljuvligare än att följa hans bud.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	1	Visheten prisar sig själv och talar stolt i kretsen av sitt folk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	2	Hon tar till orda i den Högstes församling och talar stolt inför hans här:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	3	Jag är den som utgick ur den Högstes mun; som en dimma höljde jag jorden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	4	Jag är den som slog läger i höjden, och min tron står på en molnpelare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	5	Jag ensam har vandrat runt himlens krets och strövat genom avgrundens djup.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	6	Över havets vågor och över hela jorden, bland alla folk och stammar vann jag makten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	7	Bland dem alla sökte jag en viloplats – på vems område skulle jag finna min hemvist?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	8	Då gav mig världens skapare sin befallning, han som skapat mig lät mig få en varaktig boning. Han sade: I Jakobs land skall du slå läger, hos Israels folk skall du bosätta dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	9	Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom, och jag skall aldrig i evighet förgås.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	10	I det heliga tältet gjorde jag tjänst inför honom; sedan blev jag bofast på Sion.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	11	I den stad som han älskar lät han mig också bo, i Jerusalem blev jag härskare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	12	Jag rotade mig hos det folk han förhärligat, Herrens arvslott blev min egendom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	13	Som en ceder på Libanon sköt jag i höjden, som en cypress på Hermons berg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	14	Som en palm i En-Gedi växte jag upp, som rosenbuskar i Jeriko, som ett ståtligt olivträd på slätten, jag sköt i höjden som en platan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	15	Som kanel och doftande kameltörne, som utsökt myrra spred jag vällukt, som galbanum och sjönagel och stakte, som rökelsemolnet i förbundets tält.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	16	Jag är som terebinten med det vida grenverket, och mina grenar är härliga och sköna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	17	Jag är som vinrankan med den sköna blomningen, och mina blommor ger rik och härlig frukt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	19	Kom till mig, ni som längtar efter mig, och mätta er med vad jag har frambragt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	20	Att tänka på mig är ljuvare än honung, att äga mig är förmer än honungskakans sötma.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	21	De som äter mig hungrar efter mer, och de som dricker mig får törst efter mer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	22	Den som lyder mig slipper skammen, de som gör bruk av mig undgår synden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	23	Allt detta finns i Gud den Högstes förbundsbok, den lag som Mose befallde oss att lyda och gav i arv åt Jakobs församlingar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	25	Den flödar över som Pishon av vishet, som Tigris i den första grödans tid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	26	Den sväller som Eufrat av klokhet, som Jordan vid skördetiden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	27	Den låter sin lära flöda som ljuset, som Gichon när vinskörden bärgas.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	28	Den förste som fann visheten är inte fullärd, och lika litet har den siste utforskat henne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	29	Ty hennes tanke får sitt tillflöde från havet, hennes klokhet från det stora djupet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	30	Själv gick jag ut som en kanal från en flod, som en vattenledning till en park.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	31	Jag sade: »Jag skall vattna min trädgård och ge mina land rikligt med vatten.« Men kanalen blev till en flod för mig, och min flod blev till ett hav.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	32	Min lära skall ständigt lysa som gryningsljuset, jag skall sprida dess budskap till avlägsna länder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	33	Min undervisning skall ständigt flöda som profetiskt tal, jag skall lämna den efter mig åt tallösa släkten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	24	34	Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv utan för alla som söker visheten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	1	Tre ting fyller mig med välbehag, att se dem gläder både Herren och människorna: sämja mellan bröder, vänskap mellan grannar och att man och hustru lever väl tillsammans.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	2	Tre slags människor fyller mig med avsky, och jag vämjes vid deras levnadssätt: en fattig som är högmodig, en rik som ljuger och en svagsint gubbe som begår äktenskapsbrott.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	3	Om du inte har sparat i ungdomen, hur skall du då få något när du blir gammal?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	4	Omdöme passar till gråa hår, förstånd och klokhet anstår gamla män.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	5	Vishet är en prydnad för åldringar, eftertanke och klokhet för ansedda män.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	6	Erfarenhet är åldringars ärekrans, och gudsfruktan är deras stolthet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	7	Det finns nio som jag har prisat lyckliga i min tanke, men om den tionde skall jag låta min tunga tala: en man som får glädje av sina barn, en som får uppleva sina fienders fall;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	8	lycklig den som lever samman med en klok hustru, den som aldrig slinter med sin tunga, den som slipper tjäna en underlägsen herre;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	9	lycklig den som funnit insikt och den som talar för uppmärksamma lyssnare;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	10	stor är den som har funnit visheten – men han är inte förmer än den som fruktar Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	11	Gudsfruktan överträffar allt annat. Den som äger den kan inte jämföras med någon.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	13	Vilket sår som helst – bara inte sår i hjärtat; vilken elakhet som helst – bara inte från en kvinna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	14	Vilken olycka som helst – bara inte genom dem som hatar mig; vilket straff som helst – bara inte genom mina fiender.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	15	Inget huvud är farligare än ormens, och ingen vrede är värre än kvinnans.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	16	Hellre har jag ett lejon eller en drake i huset än jag bor tillsammans med en elak kvinna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	17	En kvinnas elakhet förändrar hennes yttre och gör hennes uppsyn ilsken som en björns.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	18	När hennes man slår sig ner hos sina grannar kan han inte låta bli att sucka bittert.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	19	All ondska är obetydlig emot en kvinnas ondska – må syndarens lott bli hennes!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	20	Som en sandig backe för en åldrings fötter är en grälsjuk kvinna för en stillsam man.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	21	Fall inte för en kvinnas skönhet, åtrå henne inte för hennes skönhets skull.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	22	Vredesutbrott, oförskämdhet och stor smälek blir följden om en kvinna försörjer sin man.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	23	Modlöst sinne, dyster uppsyn och sår i hjärtat vållar en elak hustru. Kraftlösa händer och matta knän vållar den som inte gör sin man lycklig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	24	Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	25	Låt inte vatten läcka igenom, och låt inte en elak hustru få träta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	25	26	Om hon inte vill rätta sig efter dig, så skär henne loss från din kropp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	1	Lycklig den som har en god hustru, hans livstid blir dubbelt så lång.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	2	En duglig hustru ger sin man glädje, och han njuter frid i alla sina dagar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	3	En god hustru är en dyrbar gåva; den gåvan ges åt den gudfruktige.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	4	Rik som fattig blir glad till sinnes och har alltid en ljus uppsyn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	5	Tre ting fyller mig med fruktan, och ett fjärde målar skräck i mitt ansikte: skvaller i staden, en folkhop som samlas och en falsk anklagelse – allt detta är värre än döden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	6	Men en svartsjuk kvinna betyder pina och elände och sårande ord som alla drabbas av.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	7	En elak hustru är som ett vrenskande oxspann, att ha en sådan är som att hålla i en skorpion.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	8	En kvinna som dricker vållar stor förargelse, hon visar öppet sin skamlöshet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	9	En kvinnas lösaktighet visar sig i utmanande blickar och ögonkast.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	10	Vaka strängt över en självsvåldig dotter, annars utnyttjar hon din släpphänthet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	11	Ser du fräcka blickar, så var på din vakt, och bli inte förvånad om hon trotsar dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	12	Som en törstig vandrare dricker med vidöppen mun av det vatten han först får tag på, så sätter hon sig på första bästa stake och öppnar sitt koger för pilen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	13	En älsklig hustru är sin mans glädje, hon förstår att hålla honom frisk och stark.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	14	En tystlåten kvinna är en gåva från Herren, ingenting är värdefullare än ett tuktat sinne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	15	Ljuvligheters ljuvlighet är en sedesam kvinna, ingenting kan väga upp ett kyskt sinne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	16	Som den uppgående solen på Herrens höga himmel är en god kvinnas skönhet i ett välordnat hem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	17	Som den lysande lampan på helgedomens lampställ är ett skönt ansikte på en kraftig gestalt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	18	Som pelare av guld på fundament av silver är vackra ben på välformade fötter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	28	Två ting gör mig bedrövad, och ett tredje väcker min vrede: att en soldat lever i armod och nöd, att kloka män behandlas som avskräde och att någon överger rättfärdighet för synd – för honom håller Herren svärdet berett.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	26	29	En köpman lär knappast undgå att fela, en affärsman kan inte hålla sig ren från synd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	1	För pengars skull har många syndat, den som strävar efter rikedom blundar ofta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	2	Liksom spiken drivs in i fogen mellan stenarna tränger synden sig in mellan försäljning och köp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	3	Den som inte håller fast vid gudsfruktan kommer plötsligt att se sitt hus lagt i ruiner.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	4	När man skakar sållet blir skräpet kvar, och människans uselhet märks när hon diskuterar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	5	Krukmakarens kärl prövas i ugnen, och en människa sätts på prov genom diskussion.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	6	Frukten vittnar om hur trädet blivit skött; så visar talet hur människan tänker.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	7	Beröm inte en man innan du hört honom diskutera, ty det är så en människa sätts på prov.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	8	Strävar du efter rättfärdigheten kommer du att nå den och får iklä dig den som en lysande skrud.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	9	Fåglar av samma slag bygger bo tillsammans, och sanningen kommer till den som är sannfärdig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	10	Lejonet lurar på sitt byte, likaså synden på den som är orättfärdig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	11	Vad den fromme säger är oföränderligt vist, men den oförnuftige skiftar som månen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	12	Slösa inte bort tiden hos oförståndigt folk, men stanna länge hos dem som är kloka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	13	Dårarnas tal väcker anstöt, och de skrattar i sin syndiga vällevnad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	14	Den som svär ymnigt får håret att resa sig, när sådana grälar håller man för öronen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	15	De övermodigas gräl slutar i blodsutgjutelse, deras ständiga smädelser är vidriga att höra.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	16	Den som avslöjar hemligheter förlorar allt förtroende, han får aldrig en nära vän.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	17	Håll av din vän och var trofast mot honom, men om du har avslöjat hans hemligheter, så försök inte nå honom igen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	18	Ty så som en människa dödar sin fiende, så har du dödat din nästas vänskap,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	19	och liksom du släpper en fågel ur handen, så har du förlorat din vän och kan inte fånga honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	20	Följ inte efter honom; han är redan långt borta, han har flytt som en gasell ur snaran.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	21	Ty ett sår kan förbindas, en skymf kan förlåtas, men för den som röjt hemligheter finns inget hopp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	22	En man som blinkar med ögonen har ont i sinnet, och den som känner honom håller sig undan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	23	När du är med är han len i mun och visar beundran för allt du säger, men efteråt anslår han en annan ton och får dina ord att låta anstötliga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	24	Mycket avskyr jag, men ingenting så som honom, och Herren skall också visa sin avsky.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	25	Den som kastar en sten rakt upp får den i huvudet, och ett försåtligt hugg sårar angriparen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	26	Den som gräver en grop faller själv däri, och den som gillrar en fälla blir fångad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	27	Den som gör något ont får det själv över sig utan att förstå varifrån det kommer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	28	Hån och ovett drabbar den övermodige, och straffet lurar på honom som ett lejon.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	29	Snaran skall fånga dem som gläds åt de frommas fall, och innan de dör skall de förtäras av vånda.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	27	30	Vrede och hätskhet är också avskyvärda, men syndaren håller fast vid dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	1	Den som hämnas drabbas av Herrens hämnd, men han framhärdar i sin syndfullhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	2	Förlåt din nästa den orätt han har gjort, så utplånas dina egna synder när du ber.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	3	Om en människa bär på agg mot en annan, hur kan hon då kräva läkedom av Herren?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	4	Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska, men när hon själv har syndat tar hon till böner!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	5	Hon bär på agg, hon som själv är dödlig – vem skall då ge försoning för hennes synder?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	6	Tänk på livets slut och hata inte mer; minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	7	Tänk på buden och vredgas inte på din nästa; minns förbundet med den Högste och glöm andras fel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	8	Undvik strid, så syndar du mindre, ty en hetlevrad människa får striden att flamma upp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	9	En syndare vållar splittring bland vänner och sår ut förtal bland dem som lever i fred.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	10	Ju mer bränsle, dess högre flammor, ju styvare sinnen, dess hetare strid. Ju starkare man, dess häftigare raseri, ju större rikedom, dess våldsammare vrede.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	11	Ett hetsigt gräl vållar eld, och en hetsig strid slutar i blod.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	12	Blåser du på glöden flammar den upp, och spottar du på den slocknar den; båda delarna är ett verk av din mun.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	13	Förbannelse över lögnaren och baktalaren – han vållar många fredliga människors undergång.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	14	Den skvallrande tungan har störtat många i olycka och drivit dem på flykt från land till land. Den har förstört befästa städer och lagt stormäns hus i ruiner.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	15	Den skvallrande tungan har kört dugliga hustrur på porten och berövat dem frukten av deras arbete.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	16	Lyssnar man till den får man ingen frid och kan aldrig leva i ro.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	17	Piskans slag ger blodiga märken, men tungans slag knäcker ben.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	18	Många är de som fallit offer för svärdet, men inte så många som tungans offer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	19	Lycklig den som funnit skydd mot förtalet, som inte utsatts för dess raseri, inte behövt släpa på dess ok och aldrig fjättrats av dess bojor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	20	Ty dess ok är av järn och dess bojor av koppar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	21	Ond är den död det vållar, och dödsriket självt ger en bättre lott.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	22	Förtalet skall aldrig få makt med de fromma, de skall inte bli brända av dess flammor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	23	Dess offer blir de som överger Herren, kring dem skall det brinna och aldrig slockna. Det skall släppas loss mot dem som ett lejon, som en leopard skall det slita dem i stycken.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	24/25	Du inhägnar ju din egendom med törnhäckar – se också till att sätta lås för din mun. Du knyter ihop om ditt silver och guld – gör dig också en våg för att väga dina ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	28	26	Akta dig så att förtalet inte får dig på fall mitt för ögonen på din lurande fiende.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	1	Den som är barmhärtig låter sin nästa få låna; att räcka en stödjande hand är att hålla buden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	2	Låt din nästa få låna när han behöver det, och betala punktligt igen din skuld till honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	3	Stå vid ditt ord och vinn hans förtroende, så kommer du alltid att få vad du behöver.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	4	Många ser lånet som en upphittad skatt och ställer till besvär för sin hjälpare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	5	Innan de har fått något kysser de honom på hand och talar med dämpad röst om hans pengar. Men när skulden skall betalas drar de ut på tiden, de betalar bara med beklagande fraser och skyller på de dåliga tiderna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	6	Är långivaren hård får han möjligen igen hälften, och det får han ta som en skänk från ovan. I annat fall försnillar de hans pengar och gör honom i onödan till sin fiende. Förbannelser och smädelser är allt han får i gengäld, i stället för att hedras betalas han med vanära.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	7	På grund av sådan ondska vägrar många ge lån: de är rädda för onödiga förluster.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	8	Men ha tålamod med den som är i nöd, låt honom inte vänta på din gåva.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	9	Ta dig an den fattige för budordets skull, skicka inte bort honom tomhänt när han lider brist.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	10	Gör av med pengarna på din broder och vän och låt dem inte rosta bort under en sten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	11	Använd dina tillgångar så som den Högste har befallt, det blir dig till mer nytta än guldet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	12	Goda gärningar skall du låsa in i din skattkammare, de kommer att rädda dig ur alla olyckor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	13	Bättre än en stark sköld och en tung lans skall de försvara dig mot din fiende.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	14	En god människa går i borgen för sin nästa, men den som saknar skamkänsla sviker honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	15	Glöm aldrig din tacksamhetsskuld till en borgensman, ty han har satt sitt liv på spel för din skull.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	16	Syndaren föröder sin borgensmans välstånd,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	17	och den otacksamme sviker sin räddare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	18	Borgensförbindelsen har knäckt många välbärgade män och sköljt dem med sig som en brottsjö på havet; mäktiga män har drivits från gård och grund och fått irra omkring bland främmande folk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	19	Syndaren som ger sig in i borgensförbindelser är ute efter vinst men hamnar inför rätta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	20	Ta dig an din nästa så långt du förmår, men akta dig för att dras med i fördärvet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	21	Livets nödtorft är vatten, bröd och kläder och väggar som skyler det som inte bör visas.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	22	Bättre leva fattigt i ett skjul av bräder än äta överdådigt i en annans hus.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	23	Var nöjd antingen du har litet eller mycket, så slipper du de skymford en främling får höra.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	24	Att gå ur hus i hus är ett eländigt liv, där du är främling har du inte någon talan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	25	Du måste stå för mat och dryck utan att få tack, och till råga på allt får du höra sårande ord:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	26	»Fram med dig, främling, duka bordet, låt mig få smaka om du har något.« –
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	27	»Ut med dig, främling, ur vägen för fint folk, jag har min bror på besök och behöver huset.«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	29	28	Det är tungt för en klok man att höra sådant, att skällas för utböling och skymfas av långivare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	1	Den som älskar sin son agar honom ofta, då kommer han till slut att få glädje av honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	2	Den som fostrar sin son får nytta av honom och kan vara stolt över honom inför sina bekanta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	3	Den som undervisar sin son väcker fiendens avund och får glädjas över honom inför vännerna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	4	När fadern har dött är det som om han inte var död, ty han lämnar kvar en som är hans avbild.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	5	Medan han lever gläds han åt anblicken, och när han dör känner han ingen grämelse.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	6	Åt sina fiender efterlämnar han en hämnare och åt sina vänner en som återgäldar deras godhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	7	Han tar vård om sin son och förbinder hans sår och känner oro var gång han skriker.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	8	En häst som inte rids in blir självsvåldig, och en son som inte tuktas blir en vildhjärna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	9	Kela med ditt barn, och han blir en skräck för dig; lek med honom, och han blir din sorg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	10	Skratta inte med honom, ty då får du lida med honom, och till slut sitter du där och gnisslar tänder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	11	Lämna honom ingen frihet när han är ung.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	12	Ge honom stryk medan han är barn, så att han inte blir självsvåldig och visar dig olydnad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	13	Fostra din son och sätt honom i arbete, så att inte hans tygellösa liv blir ditt fall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	14	Bättre fattig men frisk och stark än rik och plågad av sjukdom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	15	Hälsa och välbefinnande är mer värt än all världens guld och en sund själ förmer än omätlig rikedom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	16	Ingen förmögenhet är mer värd än kroppens hälsa, och ingen lycka överträffar hjärtats glädje.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	17	Döden är bättre än ett liv i plågor; hellre evig vila än lång sjukdom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	18	Läckerheter som slösas på den som inte kan äta är som matgåvor som sätts fram vid en grav.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	19	Vad har en avgud för nytta av offer? Den kan ju inte äta eller ens känna lukt. På samma sätt med den som ansätts av Herren:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	20	han ser på det som bjuds och suckar som snöpingen suckar när han omfamnar en flicka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	21	Ge dig inte hän åt sorgsna tankar, och plåga dig inte med dina bekymmer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	22	Fröjd i hjärtat håller människan vid liv, den som lever glad får leva länge.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	23	Njut av livet, var lätt till sinnes och håll sorgen på avstånd. Att gå och sörja har blivit mångas fördärv, och det gör ingen som helst nytta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	24	Avund och vrede förkortar livet, och bekymmer gör att man åldras i förtid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	30	25	Den som har ett ljust sinne och är glad i mat förmår uppskatta det han får att äta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	1	Oro för rikedom tär på hälsan, sådana bekymmer håller sömnen borta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	2	Men vid oro och bekymmer behöver man sova; svår sjukdom kan botas av sömn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	3	Den rike sliter för att samla pengar, men när han vilar kan han njuta av sin lyx.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	4	Den fattige sliter för ett knappt uppehälle, och när han vilar kommer nöden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	5	Den som älskar guld kan inte bli rättfärdig, den som jagar pengar förs på villovägar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	6	För guldets skull har många hamnat i olycka och gått sin undergång till mötes.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	7	En fälla är guldet för dem det har förhäxat, och alla som saknar förstånd blir fångade i den.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	8	Lycklig den rike som visat sig fläckfri och inte gjort guldet till sin gud.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	9	Säg vem det är, så skall vi prisa honom, ty han har utfört storverk bland sitt folk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	10	Vem är den fullkomlige som bestått detta prov? Må han bära huvudet högt. Vem har avstått från synd när han kunde synda, från att göra ont när han kunde göra det?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	11	Den mannens lycka blir bestående, och folkförsamlingen skall prisa hans frikostighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	12	Har du slagit dig ner vid ett rikt bord skall du inte prata högt om det; säg inte: »Här var det minsann välförsett!«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	13	Kom ihåg att onda ögon vållar olycka. Har någon värre ondska blivit skapad? Så är det också alltid ögat som gråter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	14	Grip inte efter det en annan kastat blicken på, trängs inte med honom vid skålen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	15	Ge akt på dig själv för att förstå din nästa, och tänk dig för, vad saken än gäller.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	16	Ät som en människa av det som dukats fram, och glufsa inte i dig, så att du väcker motvilja.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	17	Var den förste som slutar, så visar du dig väluppfostrad, och var inte omättlig, så att du väcker anstöt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	18	Och om du sitter i ett sällskap, så ta inte för dig före de andra.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	19	Hur nöjd är inte den väluppfostrade med litet! Han slipper också andnöd när han har gått till sängs.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	20	Sund sömn får den som ätit måttligt; han stiger tidigt upp med tankarna samlade. Men en omåttlig människa plågas av sömnlöshet, illamående och kolik.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	21	Om maten bekommer dig illa, så gå ut och kasta upp, då får du lindring.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	22	Hör på mig, mitt barn, och ringakta mig inte; en gång får du se att mina ord är sanna. Sköt allt du gör med skicklighet, så kommer du aldrig att drabbas av sjukdom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	23	En belevad gäst prisas högt av alla och får ett grundmurat rykte för sina fina manér.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	24	En ohyfsad gäst klandras av hela staden, och ryktet talar bitande om hans dåliga manér.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	25	Försök inte spela karl vid bägaren, ty vinet har fört många i fördärvet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	26	Ugnen prövar ståleggens skärpa liksom vinet hjärtat vid de övermodigas gräl.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	27	Vin är som livet självt för människan om det dricks i måttliga mängder. Vad har man för liv om vinet fattas? Det blev ju skapat till människans glädje.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	28	Fröjd i hjärtat och glädje i sinnet ger vin i rätt tid och i lagom mängd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	29	Bitterhet i sinnet ger vin som dricks i övermått medan man hetsar och utmanar varandra.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	30	Ruset stegrar dårens vrede tills han förgår sig, det minskar hans styrka och vållar sår.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	31	31	Klandra inte din kamrat när ni dricker tillsammans, och förakta honom inte när han är upprymd. Säg inget kränkande till honom, och besvära honom inte med penningkrav.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	1	Har man valt dig till värd, så bli inte högfärdig, utan var bland de andra som en av dem. Sörj först för dem och inta sedan din plats.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	2	Lägg dig inte till bords förrän du gjort vad du skall, så kan du sedan glädja dig åt deras glädje och motta ärekransen för ditt goda värdskap.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	3	Tala, du som är gammal, ty det tillkommer dig, tala klokt och förståndigt, men stör inte musiken.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	4	Prata inte medan man lyssnar till annat, och lägg inte fram din visdom i otid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	5	En sigillsten av rubin i en ring av guld – så är orkesterns spel vid festen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	6	En sigillsten av smaragd i en infattning av guld – så är sång och spel till ett gott vin.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	7	Tala, du som är ung, om det är nödvändigt, och en andra gång bara om du blir tillfrågad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	8	Fatta dig kort, säg mycket med få ord, lik en kunnig man som också vet att tiga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	9	Ta dig inte ton bland stormän, och var inte för pratsam i gamla mäns närvaro.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	10	Före åskmullret ljungar blixten, och framför den försynte går välviljan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	11	Bryt upp i tid och stanna inte kvar till sist, gör inget lättsinnigt utan skynda dig hem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	12	Där kan du roa dig och följa dina infall; men synda inte med övermodiga ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	13	Därefter skall du prisa honom som skapat dig och mättar dig med sina goda gåvor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	14	Den gudfruktige låter sig undervisas, och de som börjar dagen med bön får Herrens välbehag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	15	Den som fördjupar sig i lagen skall mättas av den, men för hycklaren blir den en fälla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	16	De gudfruktiga ser vad som är rätt, och deras lagtolkningar lyser som ljuset.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	17	Syndaren skyr tillrättavisning och tolkar lagen efter sina syften.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	18	En klok man tänker sig alltid för, men en övermodig främling drar sig inte för något, och efteråt förblir han lika tanklös.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	19	Gör ingenting utan eftertanke, så slipper du ångra det du gör.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	20	Gå inte på en oländig väg, så slipper du snava på stenarna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	21	Känn dig inte heller säker på en jämn väg,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	22	utan ta dig i akt till och med för dina barn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	23	Lita på dig själv i allt vad du gör, ty också detta är att hålla buden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	32	24	Den som litar på lagen följer buden, och den som förtröstar på Herren lider aldrig skada.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	1	Den som fruktar Herren möter inget ont – nej, gång på gång blir han räddad ur prövningen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	2	En vis man avskyr inte lagen, men hycklaren är som ett skepp i en stormby.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	3	Den förståndige litar på lagen, lagen är för honom lika pålitlig som ett orakelsvar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	4	Förbered vad du skall säga, så lyssnar man på dig, gör bruk av all din kunskap när du yttrar dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	5	Dårens hjärta är som hjulet på en vagn, hans tankar löper runt som en axel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	6	En brunstig hingst liknar en vasstungad vän: den gnäggar vem som än rider på den.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	7	Varför är den ena dagen förmer än den andra, när alla årets dagar får sitt ljus från solen?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	8	I sin vishet gjorde Herren skillnad mellan dem och fastställde olika högtider och fester.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	9	En del av dem upphöjde och helgade han, och andra gjorde han till vanliga dagar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	10	Likaså är alla människor komna ur stoftet – av jord skapades Adam –
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	11	men i sin stora insikt gjorde Herren skillnad mellan dem och stakade ut olika vägar för dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	12	En del av dem välsignade och upphöjde han, en del helgade han och ställde i sin närhet. Andra förbannade och förnedrade han och störtade dem över ända.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	13	Liksom krukmakaren har leran i sin hand och formar den så som han vill, så har skaparen människorna i sin hand och ger dem den lott han beslutar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	14	Mot det onda svarar det goda och mot döden livet; så svarar den fromme mot syndaren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	15	Så skall du betrakta alla den Högstes verk: två och två, det ena svarar mot det andra.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	16	Själv har jag gått in i arbetet som den siste, lik den som gör efterskörden i vingården,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	17	men genom Herrens välsignelse har jag hunnit ifatt och likt druvplockaren fyllt min vinpress.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	18	Betänk att jag inte har arbetat blott för mig själv utan för alla som söker fostran.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	19	Så hör på mig, ni folkets hövdingar – ni folkförsamlingens ledare, lyssna!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	20	Låt ingen bli herre över dig så länge du lever, vare sig son eller hustru, bror eller vän. Låt inte heller någon ta över dina ägodelar – du kanske måste ångra dig och tigga dem tillbaka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	21	Så länge du lever och andas skall du inte ge dig själv i någons händer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	22	Ty det är bättre att dina barn tigger av dig än att du sneglar efter gåvor från dina söner.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	23	Behåll ditt oberoende i allt vad du gör, låt inte ditt anseende fläckas.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	24	Den dag som är den sista av dina levnadsdagar, när dödsstunden är inne, skall du fördela arvet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	25	Foder, spö och last åt åsnan, åt slaven bröd, tukt och arbete.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	26	Sätt tjänaren i arbete, så slipper du bekymmer; har han inget för händer, vill han ha sin frihet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	27	Ok och piska böjer nacken, och en illasinnad slav skall ha prygel och pina.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	28	Håll honom i arbete och låt honom inte lata sig;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	29	av sysslolöshet lär man mycket ont.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	30	Låt honom arbeta – det är vad han är till för, och lyder han inte, så slå honom i bojor. Men gå inte för långt med någon, och gör ingenting utan rättslig grund.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	31	Har du bara en slav, så låt honom bli din like, ty du förvärvade honom genom blod. Har du bara en slav, så behandla honom som en broder, ty du behöver honom lika mycket som ditt eget liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	33	32	Om du behandlar honom illa så att han ger sig i väg, vart skall du då gå för att leta rätt på honom?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	1	Tomma förhoppningar bedrar den oförståndige, och drömmar hetsar upp den enfaldige.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	2	Som att gripa efter skuggor och jaga efter vind är det att fästa sig vid drömmar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	3	Drömsynen är en efterhärmning av verkligheten, den visar bilder i stället för människor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	4	Hur kan något rent komma ur orenhet, hur kan sanning komma ur lögn?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	5	Spådomar, varsel och drömmar är meningslösa, skräcken för dem är som en födande kvinnas ångest.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	6	Om de inte är uppenbarelser från den Högste skall du inte lägga dem på hjärtat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	7	Ty många har vilseförts av drömmar och ingetts förhoppningar som kommit på skam.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	8	Lagen skall uppfyllas utan bedrägeri, och den ärliges visdomsord är dess fullbordan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	9	Den som har rest omkring känner till mycket, den erfarne kan tala med sakkunskap.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	10	Den som inte samlat erfarenhet vet litet,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	11	men den bereste förvärvar allt större insikt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	12	Mycket har jag sett under mina resor, jag vet mer än som ryms i mina ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	13	Många gånger har jag svävat i livsfara men blivit räddad tack vare detta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	14	De som fruktar Herren skall få leva,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	15	ty deras hopp står till honom som kan rädda dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	16	Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	17	Lycklig den man som fruktar Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	18	Vem är det han litar på? Vem är hans stöd?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	19	Herrens blick följer dem som älskar honom, han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd, han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen och bevarar dem från att snubbla och falla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	20	Han ger själen glädje och ögonen ljus, han ger läkedom, liv och välsignelse.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	21	Det som vunnits med orätt blir inget felfritt offer,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	22	de laglösas gåvor vinner inte Herrens välbehag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	23	Vad de gudlösa bär fram behagar inte den Högste, han förlåter inte synder för många offers skull.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	24	Att frambära offer av det som tillhör de fattiga är att dräpa en son inför faderns ögon.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	25	Det hoptiggda brödet är de fattigas liv; stjäl man det får man blod på händerna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	26	Den som tar levebrödet från sin nästa mördar honom,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	27	och den som vägrar arbetaren hans lön spiller blod.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	28	Om en bygger upp och en annan river ner, vad vinner de då mer än mödor?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	29	Om en ber och en annan förbannar, vem skall då Härskaren lyssna till?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	30	Om man badar efter liksvepning men rör liket igen, vad vinner man då med sin rening?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	34	31	Så handlar den som fastar för sina synders skull men sedan går och gör samma sak igen. Vem lyssnar till en sådan mans bön, och vad vinner han med sin botgöring?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	1	Att hålla lagen är ett rikligt offer;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	2	gemenskapsoffer frambärs när man följer buden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	3	Att löna gott med gott är att frambära matoffer,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	4	och välgörenhet är detsamma som tackoffer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	5	Herrens nåd får den som undviker det onda, försoning vinner den som skyr orättfärdighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	6	Träd inte fram tomhänt inför Herren;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	7	alla dessa gåvor påbjuds av lagen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	8	Den rättfärdiges offer pryder altaret, dess vällukt når fram till den Högste.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	9	En rättfärdig mans gåva tas nådigt emot, hans påminnelseoffer blir inte bortglömt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	10	Var frikostig när du ger till Herrens ära, snåla inte med de förstlingsoffer du skänker.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	11	Bär fram gåvor med glatt ansikte, och överlämna med glädje det heliga tiondet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	12	Ge åt den Högste så som han gett åt dig, var frikostig så långt dina tillgångar räcker.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	13	Ty Herren är den som återgäldar; han skall återgälda dig sjufalt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	14	Kom inte med mutor, dem tar han inte emot,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	15	lita inte på orättfärdiga offer. Ty Herren är den som dömer, inför honom finns ingen mänsklig storhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	16	Han tar inte parti mot den fattige utan lyssnar till den förorättades bön.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	17	Han gör sig inte döv för den faderlöses nödrop eller för änkan som oavlåtligt klagar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	18	Se hur änkans tårar rinner över kinden,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	19	hör hennes förbannelse över den som vållat dem!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	20	Den som villigt fullgör sin tjänst blir mottagen, och hans bön når upp till molnen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	21	Genom molnen stiger den ringes bönerop; han tröstas inte förrän det når sitt mål, han tystnar inte förrän den Högste griper in,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	22	tar sig an de rättfärdigas sak och skipar rättvisa. Och Herren skall sannerligen inte dröja, han skall inte låta deras väntan bli lång innan han knäcker ryggen på de obarmhärtiga
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	23	och låter hedningarna få sitt rättvisa straff, innan han utplånar hela den fräcka hopen och bryter sönder de orättfärdigas spiror,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	24	innan han ger människorna deras gärningars lön och straffar dem efter deras handlingars syfte,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	25	innan han tar sig an sitt folks rättvisa sak och gläder dem med sin barmhärtighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	35	26	Underbar är hans barmhärtighet i nödens tid, som regnmoln när torkan råder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	1	Förbarma dig över oss, du härskare som är allas Gud,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	2	hjälp oss, slå alla hednafolk med skräck för dig!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	3	Lyft din hand mot de främmande folken och låt dem se din härskarmakt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	4	Liksom du använde oss till att visa dem din helighet må du använda dem till att visa oss din storhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	5	Må de få erfara detta liksom vi har gjort: det finns ingen annan Gud än du, Herre.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	6	Gör nya tecken, låt åter under hända,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	7	vinn ära åt din hand, åt din starka arm!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	8	Låt vreden vakna, ge fritt lopp åt din harm,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	9	förinta motståndaren och utplåna fienden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	10	Låt dagen komma snart, minns vad du beslutat, låt dina storverk bli förkunnade.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	11	I din vredes eld må de flyende förtäras och ditt folks plågoandar möta sin undergång.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	12	Krossa huvudet på fiendernas ledare, de som säger: »Det finns ingen annan än vi.«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	13	Samla alla Jakobs stammar, ge dem på nytt deras urgamla arvslott.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	14	Förbarma dig, Herre, över det folk som fått ditt namn, över Israel, som du har liknat vid en förstfödd son!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	15	Var barmhärtig mot din tempelstad, mot Jerusalem, den plats där du valt att bo.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	16	Låt Sion genljuda av dina gärningars lov och ditt tempel fyllas av din härlighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	17	Träd fram som vittne för dem du skapade i begynnelsen, och uppfyll de profetior som uttalats i ditt namn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	18	Ge lön åt dem som tåligt väntar på dig, och visa att dina profeter var trovärdiga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	19	så att Arons välsignelse av ditt folk går i uppfyllelse! Då skall alla som bor på jorden se att du är Herren, den evige Guden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	20	Magen smälter vilken mat som helst, men somlig mat är bättre än annan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	21	Gommen känner smaken av vilt, likaså känner ett klokt hjärta igen lögnen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	22	Den som är bakslug vållar elände, men en erfaren man kan ge honom vad han förtjänar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	23	Kvinnan får ta vilken man som helst, men den ena flickan är bättre än den andra.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	24	En vacker hustru gör mannens uppsyn glad och är förmer än allt en man kan begära.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	25	Om hon är mild och vänlig i sitt tal går mannens lycka över mänskliga mått.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	26	Den som tar sig en hustru får det första han behöver: den rätta hjälpen, en pelare till stöd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	27	Finns inget stängsel blir gården plundrad, finns ingen hustru får man lida den rotlöses kval.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	36	28	Ty vem har förtroende för en tjuvaktig landstrykare, som flackar omkring från stad till stad? Så går det den som saknar hem och tar in var som helst när natten kommer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	1	Alla vänner säger: »Även jag är din vän«, men somligas vänskap är bara ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	2	Är det inte en sorg ända till döds när en vän och kamrat förvandlas till fiende?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	3	O, du onda böjelse, varifrån har du strömmat in för att översvämma hela jorden med svek?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	4	En vän kan dela sin kamrats glädje men bli hans motståndare i nödens stund.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	5	En annan vän delar slitet för brödfödan, och inför striden griper han sin sköld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	6	Ha alltid din vän i minnet, och kom ihåg honom när du får pengar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	7	Alla rådgivare prisar sina råd, men somliga ger råd till egen fördel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	8	Akta dig för den som vill ge råd, och ta först reda på vad hans intresse är – han ser ju till sin egen fördel. Låt honom inte kasta lott om ditt öde
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	9	och säga dig att du är på rätt väg men sedan stiga åt sidan för att se vad som händer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	10	Rådgör inte med den som ser snett på dig, dölj dina planer för dina avundsmän.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	11	Rådgör inte med en kvinna om hennes rival eller med en feg man om krig, inte med säljaren om en affär eller med köparen om en försäljning, inte med den ogine om en gengåva eller med den hårdhjärtade om en vänlighet, inte med den maklige om arbete av något slag, med en säsongarbetare om verkets slutförande eller med en lat slav om ett stort företag. Dröj aldrig hos sådana för att få råd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	12	Nej, håll dig till den gudfruktige, den som du vet följer buden, som har samma sinnelag som du och som lider med dig om du råkar i svårigheter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	13	Använd också ditt eget omdöme, ty det är din trognaste rådgivare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	14	En människas hjärta ger stundom bättre besked än sju spejare i ett högt vakttorn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	15	Men utöver detta skall du be till den Högste att han leder dig på sanningens raka väg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	16	Varje handling börjar med ord, och varje företag inleds med rådslag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	17	Tecken på hjärtats föränderlighet
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	18	är fyra ting som kommer därifrån: gott och ont, liv och död, men den ständige härskaren över dem är tungan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	19	En man kan vara skarpsinnig och en lärare för många och ändå till ingen nytta för sig själv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	20	En man kan vara skicklig talare men bli avskydd. Han går miste om allt livets goda,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	21	ty Herren gav honom inte förmågan att behaga; en sådan man saknar helt vishet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	22	En man kan vara vis när det gäller honom själv, men hans klokhet kommer bara hans kropp till godo.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	23	En vis man fostrar sitt folk, och frukten av hans klokhet är att lita på.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	24	En vis man blir rikt välsignad, och alla som ser honom prisar honom lycklig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	25	En människa har sin utmätta livstid, men Israels dagar kan inte räknas.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	26	Den vise vinner förtroende hos sitt folk, och hans namn skall leva i evighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	27	Mitt barn, pröva dig fram så länge du lever; ta reda på vad som är skadligt och avstå från det.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	28	Ty allting är inte nyttigt för alla, och alla tilltalas inte av allt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	29	Sukta inte efter allsköns läckerheter och hänge dig inte åt frosseri.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	30	Ty överdrivet ätande leder till sjukdom, och omåttligheten är granne till ohälsan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	37	31	Omåttlighet har blivit mångas död, men den försiktige förlänger sitt liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	1	Visa läkaren aktning för den nytta han gör – även han är ju skapad av Herren –
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	2	ty från den Högste kommer förmågan att bota, och av kungar blir han belönad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	3	Läkarens kunnighet ger honom en hög ställning, och han vinner mäktiga mäns beundran.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	4	Herren har låtit jorden alstra läkemedel, och en klok man förkastar dem inte.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	5	Var det inte ett trästycke som gjorde vattnet drickbart, för att Herrens makt skulle bli känd?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	6	Åt människorna gav han kunskap för att bli prisad för dessa underbara gåvor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	7	Genom dem har han botat den sjukes plåga,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	8	av dem blandar apotekaren till sin medicin. Herren upphör aldrig att verka; från honom sprider sig hälsa över jorden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	9	Mitt barn, ta inte för lätt på sjukdom, utan be till Herren, så skall han göra dig frisk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	10	Upphör att fela, ändra ditt handlande och rena ditt hjärta från all synd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	11	Offra rökelse och påminnelseoffer av mjöl, och häll olja över din gåva, så mycket du har råd till.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	12	Men låt också läkaren göra sitt – även han är ju skapad av Herren. Låt honom inte lämna dig, ty du behöver honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	13	Ibland ligger en lycklig utgång i läkarnas händer;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	14	så ber de ju också om Herrens hjälp att ge lindring och bot som leder till liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	15	Den som syndar mot sin skapare må hamna i läkarens händer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	16	Mitt barn, låt tårarna flöda när någon är död, stäm upp klagosång över din svåra förlust. Visa den döde den heder han har rätt till, och var inte försumlig med hans begravning.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	17	Låt gråten vara bitter och klagan högljudd; håll en sorgehögtid som är honom värdig, under en dag eller två, för att undgå förtal, men trösta dig sedan för sorgen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	18	Ty sorg kan leda till död, sorg i hjärtat bryter din styrka.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	19	Där olyckan slår bor också sorgen, ett liv i fattigdom är en förbannelse för hjärtat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	20	Låt inte sorgen få makt över ditt hjärta, skjut undan den, och tänk på ditt eget slut.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	21	Glöm inte detta, ty det finns ingen väg tillbaka; du hjälper inte den döde men skadar dig själv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	22	Tänk på att hans öde även skall bli ditt: »I går jag, i dag du.«
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	23	Har den döde fått ro, så låt hans minne vila; trösta dig över förlusten så snart hans liv har flytt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	24	Den lärdes vishet förutsätter riklig fritid; har man litet att sköta, då kan man bli vis.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	25	Inte kan den bli vis som regerar över plogen och stoltserar med oxpiken som lans, som kör sina oxar och upptas av deras arbete och som inte kan tala om annat än kreatur.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	26	En sådan man lever för att plöja fåror, och hans bekymmer är fodret till kvigorna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	27	Likaså byggmästaren och hans hantverkare, som arbetar dag och natt, eller den som graverar sigillringar och outtröttligt formar olika mönster. En sådan man lever för att göra bilden lik, och hans bekymmer är att få arbetet färdigt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	28	Likaså smeden som sitter vid städet och noga ger akt på sitt smide. Den heta röken plågar hans kropp, och han sliter hårt i hettan från ässjan. Hammarslagen bedövar hans öron, medan blicken är fäst på modellen för arbetet. En sådan man lever för att få föremålen färdiga, och hans bekymmer är att ge dem slutputsen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	29	Likaså krukmakaren som sitter vid sitt arbete och snurrar drejskivan med fötterna. Hans arbete håller honom i ständig oro, hur mycket han skall göra är noga bestämt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	30	Han formar leran med händerna och trampar den mjuk med fötterna. En sådan man lever för att få glasyren färdig, och hans bekymmer är att få ugnen tömd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	31	Alla dessa litar på sina händer, och var och en av dem är kunnig på sitt område.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	32	Utan dem kan ingen stad grundas, och de behöver inte flacka omkring bland främlingar. Men till stadens råd blir de inte kallade,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	33	och de utmärker sig inte i folkförsamlingen. De tar aldrig plats på domarsätet, och rättsordningen förstår de sig inte på. De kan varken undervisa eller döma, och de gör sig inte bemärkta med tänkespråk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	38	34	Nej, det är den skapade världens bestånd de säkrar, och deras bön gäller deras hantverk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	1	han forskar i alla fädernas vishet och studerar ivrigt vad profeterna sagt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	2	Han samlar på berömda mäns ord och tränger in i sinnrika tänkespråk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	3	Han söker ordspråkens dolda mening och är förtrogen med tänkespråkens gåtor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	4	Stormän tar honom i sin tjänst, och i härskares följe blir han sedd. Han kan resa i främmande länder, ty han har prövat på gott och ont bland människor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	5	Han beflitar sig om att börja sin dag i bön inför Herren, sin skapare. Han vänder sig till den Högste, åkallar honom och ber om förlåtelse för sina synder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	6	Om det är Herrens, den Väldiges, vilja fylls han av vishetens ande. Han låter sin vishet strömma fram i ord och prisar Herren i bön.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	7	En sådan man ger rätt riktning åt sin klokhet och insikt och ägnar sina tankar åt Herrens hemligheter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	8	Han undervisar om sin lära och har sin stolthet i Herrens förbunds lag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	9	Många skall lovsjunga hans klokhet, aldrig någonsin skall hans namn utplånas. Minnet av honom skall inte försvinna, hans rykte skall leva genom alla släktled.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	10	I främmande länder skall man tala om hans vishet, och folkförsamlingen skall förkunna hans lov.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	11	Lever han länge äras hans minne mer än tusen andras, och dör han är detta honom nog.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	12	Ännu fler tankar har jag att lägga fram; som fullmånen sväller jag av dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	13	Lyssna till mig, mina fromma söner, så skall ni grönska som rosenbusken vid bäcken.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	14	Ni skall sprida vällukt som rökelsen och gå i blom som liljan. Sprid er vällukt, stäm upp er lovsång och prisa Herren för alla hans verk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	15	Förkunna hans namns storhet, tacka och lovsjung honom med sånger och med spel på lyra. Med dessa ord skall ni prisa honom:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	16	Allt vad Herren har skapat är underbart, och allt vad han har befallt sker i rätt tid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	17	Ingen må säga: »Vad är detta? Vad är det till för?« Allt blir efterfrågat när dess tid är inne. Genom hans ord hejdades vattnet liksom i en damm, på hans bud blev vattenförråden till.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	18	På hans befallning sker allt vad han önskar, och ingen kan försvaga hans räddande kraft.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	19	Han vet allt om varje människas gärningar, ingenting kan gömmas för hans blickar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	20	Från evighet till evighet ser han, och ingenting är förundransvärt för honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	21	Ingen må säga: »Vad är detta? Vad är det till för?« Allt har skapats för sitt ändamål.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	22	Hans välsignelse flödar över som en flod som dränker in den torra jorden med sitt vatten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	23	Men hans vrede skall också fördriva hedningarna, liksom när han förvandlade vattenrik mark till saltjord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	24	Hans vägar är raka för de fromma men fulla av hinder för de laglösa.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	25	Goda ting har från begynnelsen skapats för de goda men också onda ting för syndarna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	26	Det mest nödvändiga för människans liv är vatten och eld och järn och salt, mjöl och mjölk och honung, vin och olja och kläder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	27	Allt detta är de fromma till nytta, men för syndarna vänds det till skada.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	28	Det finns andar som skapats för att straffa och låter piskslagen hagla i vredesmod. På räkenskapens dag ger de sin styrka fritt lopp tills deras skapares vrede är stillad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	29	Eld och hagel, pest och hungersnöd – allt detta har skapats för att straffa,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	30	liksom vilddjurständer, skorpioner och ormar och svärdet som straffar och förgör den gudlöse.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	31	När de hör hans befallning gläds de och gör sig beredda för sin tjänst på jorden; när tiden är inne lyder de hans ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	32	Av detta har jag från början blivit styrkt, jag har övervägt det och nu skrivit ner det:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	33	allt vad Herren har skapat är gott, han fyller varje behov i rätt tid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	34	Ingen må säga: »Det här är sämre än det där«, ty allt blir uppskattat när dess tid är inne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	39	35	Så stäm upp er lovsång med både hjärta och mun, och prisa Herrens namn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	1	En ständig möda har skapats åt alla människor, ett tungt ok har lagts på Adams söner alltifrån den dag de lämnar moderlivet till den dag de återvänder till allas moder:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	2	bekymrade tankar, hjärtats ångest, oro för det som väntar, dödsdagen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	3	Från den som sitter i prakt på tronen till den som sjunkit ner i stoft och aska,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	4	från den som bär purpur och krona till den som går klädd i grovt linnetyg:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	5	vrede och avund, förvirring och oro, dödsskräck, förbittring och strid. Och när det är tid för nattvilan förvränger drömmen den sovandes föreställningar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	6	En liten stund, knappt märkbar, får han ro, men sedan plågas han i sömnen som på dagen, lika fylld av ångest för det han ser inom sig som den som flytt ur en strid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	7	I det avgörande ögonblicket vaknar han och häpnar över att inget finns att frukta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	8	Bland allt som lever, såväl människor som djur, men sjufalt värre bland syndarna,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	9	härskar pest och blodsutgjutelse, strid och svärd, olyckor och hunger, förstörelse och lidande.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	10	För de laglösa har allt detta skapats; för deras skull kom också floden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	11	Allt som är av jord vänder åter till jorden, och det som är av vatten går tillbaka till havet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	12	All korruption och orätt skall sopas bort, men redbarheten skall alltid bestå.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	13	De orättfärdigas rikedom är lik bäcken som torkar ut, lik åskmullret som dör bort i regnet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	14	Den som är frikostig får leva i glädje, men lagbrytaren skall förintas fullständigt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	15	De gudlösas avkomma skjuter inte många skott, för deras orena rötter finns bara hårda klippan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	16	Vassen som växer vid sjöar och flodstränder rycks upp före alla andra gräsarter,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	17	men godheten är som en grönskande trädgård, och barmhärtigheten fortlever för alltid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	18	Att vara sin egen eller ha ett arbete är behagligt, men bättre än båda är att finna en skatt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	19	Att få barn och att grunda en stad tryggar eftermälet, men bättre än båda anses en oförvitlig hustru.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	20	Vin och musik ger glädje åt hjärtat, men bättre än båda är kärlek till visheten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	21	Flöjt och harpa frambringar sköna toner, men bättre än båda är älskvärda ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	22	Skönhet och behag är en lust för ögat, men bättre än båda är spirande gröda.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	23	Vän och kamrat skyndar till när det behövs, men bättre än båda är hustrun vid mannens sida.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	24	Bröder och hjälpsamhet gagnar i nödens stund, men bättre än båda skyddar din egen godhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	25	Silver och guld ger säkert fotfäste, men bättre än båda anses klokhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	26	Pengar och makt ger självsäkerhet, men bättre än båda är gudsfruktan. För den gudfruktige finns ingen motgång, han behöver aldrig söka hjälp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	27	Gudsfruktan är som en grönskande trädgård och skyddar bättre än någon jordisk härlighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	28	Mitt barn, lev inte en tiggares liv; det är bättre att dö än att tigga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	29	En man som måste snegla åt andras bord – hans tillvaro kan inte kallas liv. Att äta andras mat fläckar hans själ, och en man med förstånd och fostran tar sig i akt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	40	30	I den skamlöses mun smakar gåvan sött, men i hans mage bränner den som eld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	1	O död, hur bitter är inte tanken på dig för en man som lever i lugn och välstånd, en man utan bekymmer som har framgång i allt och som ännu kan njuta av en god måltid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	2	O död, en lycka är det bud du sänder för en man som är fattig och orkeslös, en utlevad gubbe som har bekymmer med allt, som vägrar finna sig och inte längre håller ut.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	3	Frukta inte för dödens bud – tänk på dem som gått före och dem som kommer efter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	4	Detta är Herrens bud för alla som lever, och hur kan du förkasta den Högstes beslut? Tio år eller hundra eller tusen – i dödsriket kan ingen klaga över sitt liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	5	Syndares barn blir vidriga barn, som vistas i de gudlösas sällskap.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	6	Syndares barn går miste om sitt arv, deras avkomma lever i ständig vanära.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	7	En gudlös far får höra klander från barnen, ty de blir vanärade för hans skull.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	8	Ve er, alla gudlösa, som har övergett den Högstes lag!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	9	När ni föds, föds ni till förbannelse, och när ni dör, blir förbannelse er lott.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	10	Allt som kommer ur jord vänder åter till jorden; så går de gudlösa från förbannelse till förintelse.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	11	Människor sörjer över kroppens död, men för syndaren utplånas även hans onda namn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	12	Var rädd om ditt namn, ty det följer dig längre än tusentals väldiga guldskatter.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	13	Det goda livet har sin utmätta tid, men ett gott namn lever kvar för alltid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	14	Följ min lära, mina barn, och lev i frid. Vishet som döljs och en skatt som är gömd – vad är det för nytta med sådant?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	15	Bättre en man som döljer sin dårskap än en som döljer sin vishet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	16	Låt alltså skamkänslan styras av mina regler, ty all blygsel man känner är inte bra och vinner inte allas uppriktiga gillande.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	17	Blygs inför din far och mor över otukt och inför furste och härskare över lögn,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	18	inför domare och ämbetsmän över felsteg och inför menighet och folk över lagbrott, inför vän och kompanjon över ohederlighet
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	19	och inför folket där du bor över stöld och för att glömma Gud och förbundet. Blygs för att lägga armbågen i maten, för att förbanna den som ber om en gåva
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	20	och för att lämna en hälsning obesvarad, för att se efter en lösaktig kvinna
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	21	och för att vända ryggen åt en släkting, för att ta ifrån någon hans rättmätiga andel, för att titta närgånget på en annans hustru
Jesus Syraks vishet	Syr	44	41	22	och för att springa efter tjänsteflickan – kom inte i närheten av hennes säng. Blygs för att tala sårande till en vän – låt inte en gåva följas av kränkande ord –
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	1	för att föra ett rykte vidare och för att avslöja hemligheter. Då visar du den rätta blygseln och blir omtyckt av alla människor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	2	för den Högstes och förbundets lag eller för rättens krav, så att du frikänner den gudlöse,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	3	för att kräva räkenskap av kompanjon och reskamrat eller för att dela ett arv åt andra,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	4	för noggrannhet med våg och vikter eller för tillgångar, vare sig stora eller små,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	5	för att göra vinst på affärsverksamhet eller för att ge barn ordentlig fostran och att prygla upp en dålig slav.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	6	Har du en dålig hustru är ett sigill på sin plats, där många händer snokar skall du låsa.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	7	Räkna och väg det du anförtror åt andra, och skriv upp allt du ger ut och får in.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	8	Blygs inte för att tillrättavisa den vettlöse dåren eller en utlevad gubbe som tävlar med de unga. Då har du blivit fostrad på rätta sättet och består provet inför alla människor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	9	En dotter är sin fars hemliga bekymmer, han blir sömnlös av oro för henne: medan hon är ung, för att hon skall bli över, och när hon blivit gift, för att hon skall bli förskjuten,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	10	medan hon är ogift, för att hon skall råka i olycka och bli med barn i föräldrahemmet, och när hon är gift, för att hon skall vara otrogen eller för att äktenskapet skall bli barnlöst.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	11	Vaka strängt över en självsvåldig dotter, så att hon inte drar över dig fiendernas åtlöje, skvaller i staden och anklagelser bland folket och skämmer ut dig inför alla människor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	12	Fäst dig inte vid skönhet hos någon, och sitt inte i sällskap med kvinnor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	13	Ty från kläder kryper det ut mal och från en kvinna kvinnlig ondska.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	14	Hellre en mans ondska än en god kvinna, och av en skamlös kvinna kommer vanära.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	15	Nu vill jag tala om Herrens verk, och det jag har sett vill jag skildra. Genom Herrens ord fullbordades hans verk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	16	Den strålande solen blickar ner på allt, och Herrens skapelse är full av hans härlighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	17	Det är inte möjligt för Herrens heliga att skildra alla hans underbara verk, allt som fick sin fasta form av Herren, allhärskaren, så att hans härlighet blev hela världens grundval.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	18	Avgrunden utforskar han såväl som människans hjärta, han genomskådar hennes listiga planer. Ty den Högste äger all kunskap; han iakttar tecknen som visar världens gång,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	19	han förkunnar det förgångna och det kommande och tyder spåren till det fördolda.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	20	Ingen tanke undgår honom, inte ett ord förblir hemligt för honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	21	Skönt har han ordnat sin vishets väldiga verk; han är den ende, före all tid och i evighet. Inget kan läggas till eller dras ifrån, och han behöver ingen rådgivare.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	22	Hur härliga är inte alla hans verk – också den minsta gnista är en fröjd för ögat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	23	Allt detta lever och består i evighet; varje behov blir fyllt, och allt lyder honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	24	Allt bildar par, det ena svarar mot det andra, och inget han har skapat är ofullständigt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	42	25	Det ena förhöjer det andras värde; vem kan se sig mätt på hans härlighet?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	1	Praktfullt höjer sig det klara himlavalvet, himlens anblick är en strålande syn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	2	När solen visar sig kommer den som en förkunnare: den är ett underbart ting, ett verk av den Högste.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	3	På höjden av sin bana sveder den marken, och ingen kan uthärda dess hetta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	4	Ugnen i en verkstad eldas het med bälg; trefalt hetare bränner solen mot bergen. Glödande ångor andas den ut och utstrålar ljus, så att ögonen bländas.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	5	Stor är Herren som har skapat den; med sina ord styr han dess snabba färd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	6	Och månen för han fram på bestämda dagar, ett evigt tecken som skall visa tiden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	7	Månen visar när högtiden är inne, detta ljus som avtar så snart det nått sin fullhet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	8	Efter den har månaden fått sitt namn. Den växer och förändras på ett förunderligt sätt, och där den lyser på himlavalvet är den de himmelska härarnas fälttecken.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	9	Rymden får sin skönhet av stjärnornas glans, detta lysande smycke på Herrens höga himmel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	10	På den Heliges ord ställer de sig där han bestämt, och de skall aldrig tröttna på sin vakttjänst.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	11	Se på regnbågen och prisa dess skapare! Praktfull är den i sin glans
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	12	när den välver sin strålande båge över himlen – den Högstes händer har spänt den.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	13	Hans påbud kommer plötsligt snön att yra och låter straffdomens blixtar ljunga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	14	För den skull öppnas himlens förråd och moln flyger ut som fåglar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	15	Med sin väldiga kraft gör han molnen hårda, och de brister sönder i hagelstenar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	16/17	Dånet av hans åska kommer jorden att våndas, och när han visar sig skälver bergen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	18	Ögat häpnar över denna vita skönhet, och hjärtat hänförs av flingornas fall.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	19	Och rimfrost sprider han ut över jorden som salt, där den fastnar blir den som törntaggar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	20	När den kalla nordanvinden blåser lägger sig isen över vattnet; den breder ut sig över varje vattensamling, och vattnet iför sig liksom ett pansar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	21	Den skövlar bergen och förbränner ödemarken och sveder gräset som eld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	22	Snart läks allt av den fuktiga dimman, liksom daggen ger lindring efter hettan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	23	Med sin tankes kraft betvang han havsdjupet och lät öar stiga upp ur det.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	24	Sjömän kan berätta om havets faror, och vi häpnar över det våra öron får höra.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	25	Där har han skapat otroliga och märkliga ting: alla slags sällsamma varelser, en värld av havsmonster.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	26	Genom Herrens kraft når hans tjänare framgång, och genom hans ord äger allting bestånd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	27	Hur mycket vi än säger är det inte nog, men detta är summan av det sagda: Han är allt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	28	Vår förmåga räcker inte när vi vill prisa honom, ty han är den Väldige, större än allt han skapat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	29	Fruktansvärd är Herren och överväldigande stor, och underbar är hans härskarmakt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	30	Prisa Herren och sjung hans lov av hela er förmåga; han är alltid höjd över den. Lovsjung honom av all er kraft och tröttna inte; det blir aldrig nog.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	31	Vem har sett honom och kan beskriva honom, vem kan skildra hans storhet sådan den är?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	32	Mycket som är fördolt för oss är större än dessa ting, ty av hans verk har vi bara sett en liten del.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	43	33	Allting är ju skapat av Herren, och åt de fromma har han skänkt visheten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	1	Nu vill jag lovsjunga ärorika män, våra fäder och vårt ursprung.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	2	Stor är den härlighet som Herren har skapat, stort är hans eviga majestät:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	3	härskare som styrt kungariken och män som vunnit ryktbarhet genom sin makt, kloka män som kunnat ge råd och profeter som framfört sina budskap,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	4	män som lett folket med kloka planer och med sin kunskap i folkets skrifter – visa ord finns i deras lära –
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	5	män som skapat musik och sånger eller som gjort sina ord kända i skrift,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	6	förmögna och inflytelserika män som fört ett fredligt liv i sina hem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	7	Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida och ärades i sin livstid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	8	Någras namn har gått till eftervärlden, så att man talar om dem och prisar dem,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	9	andra har blivit glömda och är borta, som om de aldrig hade funnits, de är som om de aldrig varit – de själva liksom också deras barn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	10	Men dessa var män som fått del av Guds nåd och vilkas rättfärdiga verk inte blivit glömda.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	11	Hos deras ättlingar blir nåden kvar, deras efterkommande är ett gott arv. Tack vare förbunden 
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	12	består deras ättlingar, att barnen får leva är deras förtjänst.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	13	För all framtid skall deras ättlingar fortleva, och deras ära kommer aldrig att förblekna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	14	Deras kroppar har begravts i frid, och deras namn skall leva genom alla släktled.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	15	Alla folk skall tala om deras vishet, och folkförsamlingen skall förkunna deras lov.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	16	Henok behagade Herren och togs härifrån, en maning till omvändelse för kommande släkten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	17	Noa befanns fullkomlig och rättfärdig och blev världens räddning när vreden bröt ut: för hans skull lämnades en rest kvar när floden kom över jorden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	18	Med honom slöts förbund för evärdlig tid om att ingen flod mer skulle utplåna det levande.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	19	Abraham blev den store fadern för många folk, och på hans ära fanns ingen fläck.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	20	Han följde den Högstes lag och ingick förbund med honom. På sin kropp bekräftade han förbundet, och när han sattes på prov befanns han trogen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	21	Därför lovade Herren honom med ed att folken skulle välsignas genom hans avkomma, att den skulle bli talrik som sandkornen på marken och stiga så högt som stjärnorna och att hans ättlingar skulle ta landet i besittning från hav till hav, från floden till jordens ände.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	22	För sin far Abrahams skull fick också Isak samma löfte om välsignelse över alla människor. Förbundet 
Jesus Syraks vishet	Syr	44	44	23	överförde Herren sedan på Jakob. Han erkände honom genom sina välsignelser och gav honom arv och egendom. Han drog upp gränserna för hans arvslotter och fördelade dem på tolv stammar.Mose och hans samtida Och han lät en ättling till Jakob få del av nåden, en som behagade alla som såg honom
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	1	och som blev älskad av både Gud och människor: Mose, välsignat vare hans minne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	2	Han gjorde honom lik sina heliga i härlighet och lät honom triumfera över skräckslagna fiender.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	3	Han lät underverken följa med ens på hans ord, han förhärligade honom inför det kungliga hovet. Han gav honom befallningar om sitt folk och visade honom en glimt av sin härlighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	4	Han helgade honom för hans trohets och mildhets skull och utvalde honom bland alla människor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	5	Han lät honom höra sin röst, han förde honom in i töcknet och överlämnade själv buden till honom, livets och vishetens lag, för att Jakobs ätt skulle undervisas om förbundet och Israel om hans stadgar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	6	Till samma helighet upphöjde han Aron, Moses bror, av Levis stam.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	7	Han lät en evig ordning utgå från honom: han gav honom ämbetet som präst för folket. Med en rik klädsel ärade han honom och iförde honom en lysande skrud.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	8	Han klädde honom i den ståtligaste dräkt och krönte honom med ting fulla av kraft. Byxor, kåpa och efod gav han honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	9	Runt om dräkten fäste han granatäpplen och en mängd guldbjällror, i en krans; de skulle klinga vid hans steg, så att ljudet hördes i templet som en påminnelse för alla i hans folk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	10	Det var en helig dräkt i guld och violett och purpurrött, en konstvävares verk. Dit hörde bröstväskan, med lotterna för domsutslag,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	11	av karmosinrött garn, en konstnärs verk, och ädelstenarna, graverade som sigill och infattade i guld, en juvelerares verk; deras inskriptioner skulle vara en påminnelse: de var lika många som Israels stammar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	12	På turbanen satt en krona av guld med en inskrift till bekräftelse av hans helighet, ett tecken på ära och upphöjdhet, fullt av kraft. Allt var en lust för ögat, konstfärdigt och skönt;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	13	före Arons tid hade ingenting liknande funnits. Ingen av annan släkt har någonsin fått klä sig i detta, bara hans söner, hans ättlingar genom tiderna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	14	Hans brännoffer skall bäras fram två gånger varje dag, för all framtid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	15	Mose lade offergåvor i hans händer och smorde honom med helig olja. Så blev det en evig ordning för honom och för hans ättlingar, så länge himlen består, att vara Herrens tjänare och präster och välsigna hans folk med Namnet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	16	Herren utvalde honom bland alla människor till att komma inför sig med eldoffer, med rökelse och vällukt som påminnelseoffer och till att utverka försoning åt folket.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	17	Med sina bud gav han honom makt över rättsskipningen, för att Jakobs ätt skulle lära känna förbundstecknet och Israel bli upplyst av Herrens lag.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	18	Män av annan släkt greps av avund och reste sig mot honom i öknen, fulla av raseri och vrede: männen kring Datan och Aviram liksom Korach med sitt anhang.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	19	Herren såg det, och hans misshag väcktes, de krossades av hans rasande vrede. Han lät något sällsamt drabba dem, han förintade dem med sin flammande eld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	20	Men Aron ärade han ännu mer, han gav honom ärftliga rättigheter: offren från den första grödan blev hans andel. Så fick han först och främst bröd att mätta sig med.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	21	Prästerna skall ju leva av offren, som Herren gav honom och hans ättlingar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	22	Men av folkets jord får prästen ingen arvslott, och han har ingen andel i folkets egendom:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	23	Pinechas, Elasars son, är den tredje i ära: han visade helig iver i sin gudsfruktan, och när folket avföll stod han fast med sitt mod och sin handlingskraft och vann försoning åt Israel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	24	Därför slöts ett fredsförbund med honom: han skulle förestå templet och sitt folk, så att han och hans ättlingar för all framtid skulle äga översteprästämbetets värdighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	25	Även med David slöts ett förbund, med Jishajs son av Juda stam; men kungens makt ärvs endast från son till son, medan Arons arv tillfaller alla hans ättlingar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	45	26	Må Herren fylla era hjärtan med vishet och låta er styra hans folk med rättfärdighet, så att inte dess välstånd går om intet. Må dess ära bestå till kommande släkten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	1	En hjälte i strid var Josua, Nuns son, Moses efterträdare som profet. Han blev vad hans namn betyder, en stor räddare för Herrens utvalda, och straffade fienderna när de gick till angrepp, så att Israel kunde ta landet i besittning.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	2	Vilken ära vann han inte när han grep in och vände sitt svärd mot städerna!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	3	Vem före honom hade stått så stark som han! Så var det också Herrens krig han förde.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	4	Ja, det var han som fick solen att vända om, så att en dag blev lång som två.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	5	Han åkallade den högste härskaren när fiender anföll från alla håll, och Herren, den Väldige, bönhörde honom med en våldsam skur av hagelstenar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	6	Den vräkte ner över fiendefolket och förintade motståndarna på sluttningen, för att hans vapenmakt skulle bli känd för hedningarna; ty deras krig var ett krig mot Herren, men Josua följde Härskaren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	7	Medan Mose levde gjorde han en välgärning tillsammans med Kalev, Jefunnes son, genom att göra motstånd mot menigheten, så att folket hindrades från synd och det ondsinta knotandet tystades.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	8	Bara dessa två överlevde av en här på sexhundra tusen man, och de ledde folket till dess arvslott, till landet som flödar av mjölk och honung.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	9	Herren gav Kalev krafter som han fick behålla till ålderdomen, så att han nådde fram till bergen i landet och hans ätt fick sin arvslott där.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	10	Därigenom skulle hela Israel förstå vilken fördel det är att lyda Herren.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	11	Så handlade också var och en i raden av domare. De hade ingen tanke på trolöshet, de avföll inte från Herren. Må deras minne vara välsignat
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	12	och deras ben skjuta skott ur graven! Må deras namn och rykte gå i arv till de ärorika männens avkomlingar!
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	13	Samuel var älskad av Herren, en Herrens profet som grundade kungadömet och smorde furstar över hans folk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	14	Han skipade rätt bland folket efter Herrens lag, och Herren kom Jakobs ättlingar till hjälp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	15	Genom sin tillförlitlighet blev han berömd som profet, hans ord bevisade att hans syner var sanna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	16	När hans fiender anföll från alla håll åkallade han Herren, härskaren, och offrade ett dilamm åt honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	17	Då lät Herren åskan dåna från himlen och lät sin röst ljuda i mullret;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	18	han tillintetgjorde furstarna från Tyros och alla filisteernas hövdingar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	19	Innan han gick till den eviga vilan bedyrade han inför Herren och hans smorde: »Inte så mycket som ett par skor har jag tagit från någon människa.« Och ingen kunde anklaga honom för något.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	46	20	Även efter sin bortgång profeterade han och röjde för kungen när han skulle dö. Ur jorden lät han sin röst höras för att med sin profetia hejda folkets laglöshet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	1	Efter honom framträdde Natan som profet på Davids tid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	2	Liksom fettet skiljs ut från gemenskapsoffret blev David utvald bland israeliterna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	3	Han lekte med lejon som med killingar och med björnar som med fårens lamm.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	4	Det var han som i sin ungdom dödade jätten och utplånade folkets skam. Han svingade armen med slungstenen, och den skrävlande Goljat fälldes till marken.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	5	Ty han ropade till Herren, den Högste, och Herren gav hans hand styrka att fälla den väldige krigaren och vinna makt åt sitt folk.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	6	Därför blev han ärad som segrare över tiotusenden, han blev prisad för att Herren välsignat honom, och han erbjöds den ärofulla kronan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	7	Ty han krossade motståndarna runt omkring och förintade sina fiender filisteerna; ända tills nu har deras makt varit bruten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	8	I allt han gjorde tackade han Herren och hyllade den Helige och Högste. Av allt hjärta sjöng han sin skapares lov och betygade honom sin kärlek.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	9	Han utsåg sångare för altartjänsten, vilkas röster skulle klinga i sköna melodier.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	10	Han införde ett storslaget högtidsfirande och utformade för all framtid de fester då det heliga namnet skall prisas och sången ljuda i templet från tidig morgon.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	11	Herren tog bort hans synder och befäste hans makt för evigt; han slöt ett förbund med honom om kungadömet och den ärofulla tronen i Israel.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	12	Efter honom följde hans vise son, som tack vare fadern fick ett liv i trygghet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	13	Under Salomos regering rådde fred, ty Gud gav honom lugn på alla sidor, så att han kunde resa ett tempel åt hans namn och bygga helgedomen som består i evighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	14	Hur vis var du inte i din ungdom! Du svällde som en flod av klokhet,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	15	ditt förstånd flödade över jorden, och du spred dina sinnrika tänkespråk över den.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	16	Ditt rykte nådde avlägsna öar, du blev älskad för freden under ditt styre.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	17	För dina sånger, dina ordspråk och visdomsord och för din tydningskonst blev du beundrad över världen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	18	I Herren Guds namn – han som kallas Israels Gud – samlade du guld som om det var tenn och hopade silver som om det var bly.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	19	Men du gav dig hän åt kvinnor och lät dem få makt över dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	20	Du fläckade ditt rykte och besudlade dina ättlingar, så att du drog vreden över dina barn och bittert fick ångra din dårskap.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	21	Väldet delades i två, ur Efraim uppstod ett upproriskt rike.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	22	Men Herren upphör aldrig med sin godhet, varje ord han talat skall besannas. Sin utvaldes ättlingar skall han inte utplåna, avkomman till den som älskat honom förgör han inte. En rest av Jakobs släkt lät han överleva, han lät ett skott växa upp från Davids rot.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	23	När Salomo gick till vila hos fäderna lämnade han efter sig sin son, en dåre bland sitt folk, helt utan förstånd: Rehabeam, vars beslut drev folket till uppror. Och Jerobeam, Nevats son, fick Israel att synda; han ledde Efraim in på syndens väg.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	24	Deras synder blev omåttligt stora, tills de tvingades bort från sitt land.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	47	25	Allt slags ondska ville de pröva på, ända tills straffet drabbade dem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	1	Sedan framträdde Elia, den glödande profeten, vars ord flammade som en fackla.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	2	Han sände hungersnöd över folket och blev genom sin heliga iver mångas död.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	3	Med Herrens ord höll han himlen stängd, och tre gånger kallade han ner eld därifrån.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	4	Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk! Vem kan berömma sig av att vara din like?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	5	Du väckte den döde till liv med den Högstes ord, från dödsriket räddade du honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	6	Du störtade kungar i fördärvet och lät stormän dö på sjukbädden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	7	På Sinai fick du höra om bestraffningen, på Horeb om domen och vedergällningen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	8	Du smorde kungar till hämnare och profeter till efterträdare åt dig.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	9	Du fördes till himlen i en flammande stormby, i en vagn dragen av eldhästar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	10	Du är bestämd för den tiden, står det skrivet, då du skall mildra vreden innan den blossar upp
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	11	Saliga de som har fått se dig men också de som har somnat in i kärlek, ty även vi skall få leva.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	12	När Elia höljdes i stormbyn fylldes Elisha av hans ande. Under sin livstid vek han aldrig för en furste, och ingen gjorde sig till herre över honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	13	Ingen uppgift var honom för svår, och efter hans bortgång profeterade hans kropp.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	14	Medan han levde gjorde han sällsamma ting, och även efter döden var hans gärningar förunderliga.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	15	Trots allt detta omvände sig inte folket och upphörde inte med sina synder förrän de släpades som krigsbyte från sitt land och skingrades över hela världen, så att bara en ringa rest blev kvar av folket, bland dem en furste av Davids ätt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	16	Några av dem gjorde det som behagar Herren, andra begick ständigt flera synder.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	17	Hiskia befäste sin stad och ledde in Gichonkällan i den; han högg sig genom klippan med yxa och byggde dammar för vattnet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	18	Under hans regering gick Sanherib till angrepp och sände Rab-Sake mot Hiskia. Rab-Sake lyfte sin hand mot Sion och talade övermodigt stora ord.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	19	Då bävade de, och deras händer darrade; de våndades som födande kvinnor.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	20	Men de åkallade Herren, den Barmhärtige, och sträckte sina händer mot honom. Den Helige hörde dem genast i sin himmel och sände dem räddning genom Jesaja;
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	21	han krossade assyriernas här, hans ängel tillintetgjorde den.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	22	Ty Hiskia gjorde det som behagar Herren och följde orubbligt sin fader Davids väg. Den som ledde honom var Jesaja, den store profeten, osviklig i sina syner.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	23	På hans tid vände solen om, och han förlängde kungens liv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	24	Med sin andes kraft såg han vad slutet skall bli och tröstade dem som sörjde i Sion.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	48	25	Han förutsade allt som skall ske i framtiden och avslöjade det fördolda innan det inträffat.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	1	Minnet av Josia är som en rökelse, blandad av en skicklig parfymberedare. Det är sött som honung för varje mun, det är som sång och spel vid festen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	2	Han handlade rätt när han omvände folket och utplånade de brottsliga skändligheterna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	3	Han hade alltid Herren i tankarna, i en laglös tid stärkte han gudsfruktan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	4	Förutom David, Hiskia och Josia gjorde sig alla skyldiga till brott. Den Högstes lag övergav de, och kungarna i Juda gick under.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	5	Ty de skänkte bort sin makt till andra och sin ära till ett främmande folk,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	6	som brände hans utvalda tempelstad och gjorde dess gator till ödemark. Det skedde genom Jeremia, 
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	7	ty han blev förföljd, han som i moderlivet helgats till profet,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	8	Hesekiel fick i en syn se Herrens härlighet; den visade sig för honom på kerubvagnen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	9	Han hotade fienderna med slagregn men lovade välgång åt dem som levt rättfärdigt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	10	De tolv profeternas ben må skjuta skott ur graven! Ty de ingav Jakob nytt mod och ett fast hopp som blev folkets räddning.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	11	Hur skall jag nog kunna prisa Serubbabel, som liknats vid en sigillring på högra handen?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	12	Sådan var också Jeshua, Josadaks son. Det var de som på sin tid byggde templet; de reste en helgedom åt Herren som skall bestå för evigt i sin härlighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	13	Nehemjas minne skall också leva länge. Det var han som reste våra fallna murar; han lät göra portar och bommar och byggde nytt där våra hus hade stått.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	14	Ingen har skapats på jorden lik Henok; så blev han ju också tagen härifrån.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	15	Inte heller har det fötts en man som Josef; han blev brödernas herre och folkets stöd, och hans ben blev väl omhändertagna.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	49	16	Sem och Set har blivit ärade bland människor, men över allt levande i skapelsen står Adam.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	1	Översteprästen Simon, Onias son, lät på sin tid reparera helgedomen och sätta templet i stånd.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	2	Av honom lades grunden till murverk av dubbel höjd, ett högt fundament för templets ringmur.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	3	På hans tid grävdes en reservoar, en damm lika stor som Havet i omkrets.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	4	Han var mån om att skydda sitt folk mot olycka och stärkte stadens försvar mot belägringar.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	5	Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk, när han trädde ut ur rummet bakom förhänget:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	6	han var som morgonstjärnan bland molnen, som fullmånen på festdagarna,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	7	som solen när den lyser på den Högstes tempel, som regnbågen när den skimrar bland glänsande moln,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	8	som blommande rosor i vårens tid, som liljor där källsprång bryter fram, som skogarna på Libanon en sommardag,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	9	som brinnande rökelse på fyrfatet, som ett kärl, hamrat av gediget guld och prytt med alla slags ädla stenar,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	10	som ett olivträd, dignande av frukt, och som en cypress som når ända upp bland molnen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	11	När han tog på sig den lysande skruden och klädde sig i sin fulla ståt och sedan steg upp på det heliga altaret, spred han glans över hela tempelgården.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	12	Och när prästerna räckte honom köttstyckena medan han själv stod vid altarhärden, stod hans bröder i en ring runt honom; de var som en cederskog på Libanon, som dadelpalmer omgav de honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	13	Alla Arons söner stod där i sin glans med offergåvorna till Herren i sina händer inför hela Israels menighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	14	Som avslutning av altartjänsten fulländade han offret till allhärskaren, den Högste:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	15	han sträckte ut handen efter offerskålen och lät druvans blod rinna ut. Han hällde det över altarets fundament till vällukt åt den Högste, konungen över allt.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	16	Då bröt Arons söner tystnaden: de blåste i silvertrumpeterna och lät dem ljuda med mäktig klang, för att den Högste skulle minnas folket.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	17	I samma ögonblick föll de allesammans på en gång ner med ansiktet mot marken för att tillbe sin herre, allhärskaren, den högste Guden.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	18	Kören stämde upp sin lovsång, den sköna musiken ljöd med full styrka,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	19	och Herrens, den Högstes, folk låg försänkt i bön inför den Barmhärtige, tills den heliga ceremonin var fullbordad och de hade avslutat gudstjänsten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	20	Då steg översteprästen ner och lyfte sina händer över israeliternas hela menighet för att utdela Herrens välsignelse och med stolthet uttala hans namn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	21	Och ännu en gång föll folket ner för att ta emot välsignelsen från den Högste.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	22	Och nu må ni prisa hela världens Gud, han som överallt gör storverk, som låter oss leva i ära ända från födelsen och alltid visar oss barmhärtighet.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	23	Må han ge oss glädje i hjärtat och skänka Israel fred i våra dagar, så som det var för länge sedan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	24	Må hans barmhärtighet aldrig överge oss, och må han sända oss befrielsen när hans tid är inne.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	25	Två folk fyller mig med vämjelse, och det tredje är inte ens något folk:
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	26	de som bor i Seirs bergstrakter, filisteerna och de dåraktiga människorna i Shekem.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	27	En lära som ger förstånd och kunskap har skrivits ner i denna bok av Jesus, Syrak Elasars son, från Jerusalem, som lät vishet strömma ur sitt hjärta.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	28	Lycklig den som studerar detta, som tar det till sitt hjärta och blir vis.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	50	29	Ty den som lever efter det får kraft till allt: det är gudsfruktans väg han följer.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	1	Jag vill tacka dig, herre och konung, och lovsjunga dig, Gud, min räddare. Jag vill prisa ditt namn,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	2	ty du blev min beskyddare och hjälpare, du räddade mig från undergången, från fällan som förtalaren gillrade, från läpparna som spred ut lögner. Inför mina fienders angrepp kom du till min hjälp, 
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	3	och du räddade mig, rik som du är på barmhärtighet och ära, från käftar som var beredda att sluka mig, från händer som ville ta mitt liv, från alla de faror jag råkat i,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	4	från kvävande eld som omgav mig, ut ur lågor som jag inte hade tänt,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	5	ur djupet av dödsrikets innandömen, från orena tungor och lögnaktigt tal.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	6	Inför kungen blev jag brottsligt förtalad, en dödlig fara hotade mig, och jag var på väg ner i dödsriket.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	7	De kringrände mig från alla håll, och ingen kom till min räddning; jag såg efter mänsklig hjälp men fann ingen.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	8	Då kom jag ihåg din barmhärtighet, Herre, och den godhet du visat i evighet: du befriar dem som tåligt väntar på dig, och du räddar dem ur fiendernas våld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	9	Och jag höjde mitt bönerop från jorden och bad om räddning från döden,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	10	jag åkallade Herren, min fader: »Överge mig inte i nödens tid, när jag står hjälplös mot övermodet,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	11	så skall jag inte tröttna att prisa ditt namn; jag skall lovsjunga och tacka dig.« Och min bön blev hörd,
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	12	du räddade mig från undergången och befriade mig i farans stund. Därför vill jag tacka och prisa dig och välsigna Herrens namn.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	13	När jag ännu var ung, före mina resor, sökte jag öppet visheten i min bön.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	14	Framför templet stod jag då och bad om den, och till min sista stund är den målet för min strävan.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	15	Från blomningen till druvans mognad beredde den mig glädje. Jag höll mig på raka vägar, ända från ungdomen följde jag dess spår.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	16	En kort tid lyssnade jag och tog emot, och stor var den lärdom jag vann.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	17	Det gick mig väl tack vare visheten – honom som gav mig den vill jag ära –
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	18	ty jag föresatte mig att leva efter den; jag strävade lidelsefullt efter det goda, och jag skall aldrig stå med skam.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	19	Jag kämpade hårt för dess skull, jag var alltid noga med att lyda lagen. Jag sträckte mina händer mot höjden i sorg över att jag felat mot visheten.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	20	Jag riktade in mitt sinne mot den, och tack vare min renhet fann jag den. Med den fick jag genast ett gott förstånd, och därför blir jag aldrig övergiven.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	21	Mitt innersta brann av min strävan efter den; så gjorde jag också ett gott förvärv.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	22	Herren lönade mig med talets gåva, och med den vill jag prisa honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	23	Kom hit till mig, ni olärda, och bli gäster i lärdomens hus.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	24	Varför lider ni ännu brist på detta, varför låter ni era själar törsta så?
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	25	Jag har tagit till orda och talat, förse er nu utan kostnad.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	26	Böj nacken under oket, så skall era själar få lärdom; den kan ni finna på nära håll.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	27	Se på mig: en kort tid ansträngde jag mig, och jag har vunnit stor frid.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	28	Ge gärna en stor summa silver för lärdomen, med den kan ni skaffa er mycket guld.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	29	Må ni kunna glädja er åt Herrens barmhärtighet och aldrig stå med skam för att ni prisat honom.
Jesus Syraks vishet	Syr	44	51	30	Utför er uppgift innan tiden gått ut, så ger han er lönen när hans tid är inne.
Baruk	Bar	45	1	1	Här återges den skrift som författades i Babylon av Baruk, son till Neria, son till Machseja, son till Sidkia, son till Hasadja, son till Hilkia, 
Baruk	Bar	45	1	2	under det femte året, den sjunde dagen i månaden, den dag då kaldeerna hade erövrat Jerusalem och bränt ner staden. 
Baruk	Bar	45	1	3	Denna skrift läste Baruk upp för kung Jekonja av Juda, Jojakims son, och för hela folket som samlades till uppläsningen, 
Baruk	Bar	45	1	4	för stormännen, kungasönerna och de äldste och för hela folket, höga och låga, alla som bodde i Babylon vid floden Sud. 
Baruk	Bar	45	1	5	De grät och fastade och bad till Herren, 
Baruk	Bar	45	1	6	och alla skänkte vad de kunde till en insamling. Pengarna 
Baruk	Bar	45	1	7	skickade de till Jerusalem: till översteprästen Jojakim, son till Hilkia, son till Shallum, till de andra prästerna och alla dem som befann sig i Jerusalem tillsammans med Jojakim. 
Baruk	Bar	45	1	8	Samtidigt, den tionde sivan, tog Baruk de föremål som hade tillhört Herrens hus men blivit bortförda ur templet och skickade dem tillbaka till Juda, alltså de silverkärl som kung Sidkia av Juda, Josias son, hade låtit tillverka 
Baruk	Bar	45	1	9	efter det att kung Nebukadnessar av Babylon hade deporterat Jekonja, furstarna och de andra fångarna, både stormännen och folket i landet, och fört dem från Jerusalem till Babylon, 
Baruk	Bar	45	1	10	och de skickade följande hälsning: Här sänder vi er en summa pengar; för dem skall ni köpa brännoffer, syndoffer och rökelse. Gör så i ordning en offergåva, bär fram den på Herrens, vår Guds, altare 
Baruk	Bar	45	1	11	och be för kung Nebukadnessar av Babylon och för hans son Belshassar att de får leva på jorden så länge himlen består. 
Baruk	Bar	45	1	12	Då skall Herren ge oss kraft och ge ljus åt våra ögon, vi skall få leva i trygghet under kung Nebukadnessar av Babylon och hans son Belshassar, och vi skall tjäna dem länge och vinna deras välvilja. 
Baruk	Bar	45	1	13	Be också för oss till Herren, vår Gud, ty vi har syndat mot Herren, vår Gud, och ännu i denna dag har inte Herrens glödande vrede vänts bort från oss. 
Baruk	Bar	45	1	14	Denna skrift som vi skickar till er skall ni läsa upp i Herrens hus som en syndabekännelse på högtidsdagen och de andra festdagarna.
Baruk	Bar	45	1	15	Herren, vår Gud, är rättfärdig, men vi står denna dag med skam, vi män av Juda och Jerusalems invånare, 
Baruk	Bar	45	1	16	våra kungar och hövdingar, våra präster och profeter och våra fäder, 
Baruk	Bar	45	1	17	ty vi har syndat mot Herren 
Baruk	Bar	45	1	18	och varit olydiga mot honom; vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst och inte lytt de föreskrifter som Herren gett oss att följa.
Baruk	Bar	45	1	19	Från den dag då Herren förde våra fäder ut ur Egypten och intill denna dag har vi ständigt varit olydiga mot Herren, vår Gud, och lättsinnigt vägrat att lyssna till honom. 
Baruk	Bar	45	1	20	Därför är vi ännu i dag fast i vårt elände och i den förbannelse som Herren befallde sin tjänare Mose att uttala, då han förde våra fäder ut ur Egypten för att ge oss ett land som flödar av mjölk och honung. 
Baruk	Bar	45	1	21	Vi har försummat att lyssna till Herrens, vår Guds, röst, som talade till oss genom de profeter han sände. 
Baruk	Bar	45	1	22	Var och en av oss har följt sitt onda sinnelag, så att han tjänat andra gudar och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon.
Baruk	Bar	45	2	1	Och Herren har låtit det ord besannas som han uttalade om oss och om våra domare som styrde Israel, om våra kungar och hövdingar och om folket i Israel och Juda, 
Baruk	Bar	45	2	2	att han skulle låta en stor olycka drabba oss. Aldrig har något sådant skett under himlen som det han lät ske i Jerusalem, så som det var förutsagt i Moses lag: 
Baruk	Bar	45	2	3	vi måste alla äta våra egna söners och döttrars kött. 
Baruk	Bar	45	2	4	Han prisgav vårt folk åt alla våra grannriken och lät skam och förödelse drabba oss bland alla de grannfolk dit Herren fördrev oss. 
Baruk	Bar	45	2	5	Vårt folk kom underst i stället för överst, ty vi har syndat mot Herren, vår Gud, och inte lyssnat till hans röst.
Baruk	Bar	45	2	6	Herren, vår Gud, är rättfärdig, men vi och våra fäder har stått med skam intill denna dag. 
Baruk	Bar	45	2	7	Allt det onda som Herren förutsagt har kommit över oss. 
Baruk	Bar	45	2	8	Vi bad inte till Herren att han skulle leda alla och envar bort från deras onda hjärtans tankar, 
Baruk	Bar	45	2	9	och Herren höll olyckan i beredskap och lät den drabba oss. Ty Herren var rättfärdig när han befallde oss att handla efter hans vilja, 
Baruk	Bar	45	2	10	men vi lyssnade inte till hans röst och lydde inte de föreskrifter som han hade gett oss att följa.
Baruk	Bar	45	2	11	Herre, Israels Gud, du som har fört ditt folk ut ur Egypten med din starka hand, med tecken och under, med väldig kraft och med lyftad arm, du som har gjort ditt namn ryktbart intill denna dag: 
Baruk	Bar	45	2	12	vi har syndat, vi har levt gudlöst, vi har handlat orättfärdigt, Herre, vår Gud, i strid med alla dina rättfärdiga bud. 
Baruk	Bar	45	2	13	Vänd nu din vrede från oss, ty vi är bara några få som lämnats kvar bland de folk dit du har fördrivit oss. 
Baruk	Bar	45	2	14	Hör, Herre, vår bön och vår åkallan, befria oss för din egen skull och låt oss vinna välvilja hos dem som förde oss bort från vårt land, 
Baruk	Bar	45	2	15	så att hela jorden får se att du är Herren, vår Gud, ty Israel och hans folk är uppkallade efter ditt namn.
Baruk	Bar	45	2	16	Herre, blicka ner från din heliga boning och se på oss. Vänd ditt öra till oss, Herre, och hör, 
Baruk	Bar	45	2	17	öppna dina ögon och se. De som ärar Herren och prisar hans rättfärdighet är inte de döda i dödsriket, vilkas ande tagits ut ur kroppen. 
Baruk	Bar	45	2	18	Nej, det är den djupt bedrövade, den som går nerböjd och svag, det är de matta ögonen och den hungrande själen som ärar dig och prisar din rättfärdighet, Herre. 
Baruk	Bar	45	2	19	Ty vi litar inte till våra fäders eller våra kungars rättfärdighet när vi kommer inför dig med vår bön om barmhärtighet, Herre, vår Gud. 
Baruk	Bar	45	2	20	Du har ju släppt loss din glödande vrede mot oss, alldeles som du förutsade genom dina tjänare profeterna:
Baruk	Bar	45	2	21	Så säger Herren: Böj era nackar och tjäna den babyloniske kungen, så skall ni få bli kvar i det land som jag har gett åt era fäder. 
Baruk	Bar	45	2	22	Men om ni vägrar lyssna till Herrens röst och inte tjänar den babyloniske kungen, 
Baruk	Bar	45	2	23	då skall jag tysta alla skratt och glada rop, brudgummens och brudens röster, i Judas städer och på Jerusalems gator, och hela landet skall ligga öde och obebott.
Baruk	Bar	45	2	24	Vi lyssnade inte till din röst och tjänade inte den babyloniske kungen. Då lät du de ord besannas som du hade uttalat genom dina tjänare profeterna: våra kungars ben och våra fäders ben kastades ut ur gravarna – 
Baruk	Bar	45	2	25	de ligger på marken i dagens hetta och nattens frost. Folket dog genom svåra lidanden, genom svält och svärd och pest, 
Baruk	Bar	45	2	26	och ditt hus, över vilket ditt namn har utropats, lät du bli sådant det är i dag, på grund av ondskan i Israel och Juda. 
Baruk	Bar	45	2	27	Och ändå, Herre, vår Gud, har du visat oss all din mildhet och stora barmhärtighet, 
Baruk	Bar	45	2	28	så som du sade genom din tjänare Mose den gången du befallde honom att skriva ner din lag åt israeliterna:
Baruk	Bar	45	2	29	Om ni inte lyssnar till min röst, då skall sannerligen denna stora och bullrande folkhop smälta ihop till en liten skara bland de folk dit jag skall fördriva dem. 
Baruk	Bar	45	2	30	Jag vet att de inte kommer att lyssna till mig, eftersom de är ett styvnackat folk. Men under förvisningen skall de besinna sig, 
Baruk	Bar	45	2	31	och de skall inse att jag är Herren, deras Gud. Jag skall ge dem hjärtan och öron som lyssnar, 
Baruk	Bar	45	2	32	och de skall lovsjunga mig i förvisningen och tänka på mitt namn, 
Baruk	Bar	45	2	33	de skall vända om från sitt trots och sina onda gärningar då de tänker på hur det gick för deras fäder som syndade mot Herren. 
Baruk	Bar	45	2	34	Då skall jag låta dem återvända till det land som jag svor att ge åt deras fäder, Abraham, Isak och Jakob, och de skall ta det i besittning. Jag skall göra folket talrikt, och det skall aldrig bli mindre igen. 
Baruk	Bar	45	2	35	Jag skall sluta ett evigt förbund med dem: jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Och jag skall aldrig mer föra bort mitt folk Israel från det land som jag har gett dem.
Baruk	Bar	45	3	1	Herre, allhärskare, Israels Gud, det är en själ i nöd, en bedrövad ande som ropar till dig. 
Baruk	Bar	45	3	2	Lyssna, Herre, och förbarma dig, ty vi har syndat mot dig. 
Baruk	Bar	45	3	3	Du sitter på din tron för evigt, men vi hör för evigt förgängelsen till. 
Baruk	Bar	45	3	4	Herre, allhärskare, Israels Gud, lyssna till de döda israeliternas och deras avkomlingars bön. De syndade mot dig och lyssnade inte till Herrens, sin Guds, röst, och därför är vi nu fast i vårt elände. 
Baruk	Bar	45	3	5	Tänk nu inte mer på våra fäders synder, utan tänk på din makt och ditt namns ära, 
Baruk	Bar	45	3	6	ty du är Herren, vår Gud, och vi skall lovsjunga dig, Herre. 
Baruk	Bar	45	3	7	Det är ju därför du har fyllt våra hjärtan med gudsfruktan, så att vi åkallar ditt namn. Vi skall lovsjunga dig i vår förvisning, ty vi har renat våra hjärtan från all den orätt som våra syndiga fäder begick mot dig. 
Baruk	Bar	45	3	8	I dag lever vi i förvisning: du har fördrivit oss hit, där vi måste bära skam, förbannelse och skuld för all orätt som våra fäder gjorde när de avföll från Herren, vår Gud.
Baruk	Bar	45	3	9	Israel, hör de bud som ger liv, lyssna och kom till insikt.
Baruk	Bar	45	3	10	Vad har hänt, Israel, varför är du i fiendeland, varför har du åldrats bland främlingar,
Baruk	Bar	45	3	11	besudlats av de dödas orenhet och räknats bland dem som hör dödsriket till?
Baruk	Bar	45	3	12	Du övergav vishetens källa.
Baruk	Bar	45	3	13	Om du hade följt Guds väg hade du fått bo kvar i frid för alltid.
Baruk	Bar	45	3	14	Lär dig var det finns vishet, var det finns kraft och förstånd. Då kommer du också att inse var det finns liv och ljus för ögonen, var det finns lång levnad och frid.
Baruk	Bar	45	3	15	Vem har funnit vishetens boning, vem har gått in i hennes skattkammare?
Baruk	Bar	45	3	16	Var är de som regerade över folken, de som härskade över markens djur
Baruk	Bar	45	3	17	och lekte med himlens fåglar, de som samlade skatter av silver och guld – detta som människor litar till – så att ingen kan fatta deras rikedom,
Baruk	Bar	45	3	18	de som rastlöst formade silvret, så att ingen kan räkna deras verk?
Baruk	Bar	45	3	19	De är borta och har stigit ner i dödsriket, och andra har tagit deras plats.
Baruk	Bar	45	3	20	Nya släkten föddes och bodde på jorden, men klokhetens väg lärde de inte känna,
Baruk	Bar	45	3	21	de förstod inte hennes stigar. Inte heller deras barn slöt sig till henne, de gick långt bort från hennes väg.
Baruk	Bar	45	3	22	Man har aldrig hört om henne i Kanaan, inte sett henne i Teman.
Baruk	Bar	45	3	23	På samma sätt med Hagars ättlingar, köpmännen från Midjan och Teman: de sökte jordisk visdom, liksom legendberättarna och forskarna, men vishetens väg lärde de inte känna, de brydde sig aldrig om hennes stigar.
Baruk	Bar	45	3	24	Se, hur stor Guds boning är, Israel, hur vid den värld som han äger!
Baruk	Bar	45	3	25	Stor är den och utan gräns, hög och omätlig.
Baruk	Bar	45	3	26	Där föddes de ryktbara jättarna, urtidens väldiga hjältar, kunniga i krig.
Baruk	Bar	45	3	27	Men det var inte dem Gud utvalde, inte för dem han öppnade vishetens väg.
Baruk	Bar	45	3	28	De gick under i sin brist på förstånd, för sin dårskaps skull gick de under.
Baruk	Bar	45	3	29	Vem har farit till himlen och hämtat visheten, vem har fört henne ner från molnen?
Baruk	Bar	45	3	30	Vem har farit över havet och funnit henne och kan förvärva henne för finaste guld?
Baruk	Bar	45	3	31	Det finns ingen som känner hennes väg, ingen ägnar hennes stig en tanke.
Baruk	Bar	45	3	32	Men han som vet allt känner henne; han har utforskat henne med sin insikt, han som gav jorden form för evig tid och fyllde den med fyrfotadjur.
Baruk	Bar	45	3	33	Han sänder ut ljuset och det drar åstad, han kallar på det och det lyder med bävan.
Baruk	Bar	45	3	34	Stjärnorna tänder sitt ljus och börjar med glädje sin vakttjänst;
Baruk	Bar	45	3	35	han kallar på dem och de svarar: »Här är vi!« och lyser med glädje för sin skapare.
Baruk	Bar	45	3	36	Sådan är vår Gud, ingen kan nämnas vid hans sida.
Baruk	Bar	45	3	37	Han utforskade vishetens hela väg och öppnade den för sin tjänare Jakob, för Israel, som hade hans kärlek.
Baruk	Bar	45	3	38	Sedan visade hon sig på jorden och levde där bland människorna.
Baruk	Bar	45	4	1	Hon är boken med Guds bud, lagen som består för evigt. Alla som håller fast vid henne får leva, men de som lämnar henne skall dö.
Baruk	Bar	45	4	2	Vänd om, Jakob, och grip fatt i henne, bana dig fram till ljuskretsen kring henne.
Baruk	Bar	45	4	3	Ge inte det som är din stolthet åt en annan eller det som gagnar dig åt ett främmande folk.
Baruk	Bar	45	4	4	Saliga är vi, mitt folk Israel, ty vi vet vad som behagar Gud.
Baruk	Bar	45	4	5	Fatta mod, mitt folk, du som räddar Israel undan glömskan. 
Baruk	Bar	45	4	6	Det var inte för att utplånas som ni blev sålda åt hednafolken; ni prisgavs åt fienderna därför att ni hade väckt Guds vrede. 
Baruk	Bar	45	4	7	Ty ni väckte er skapares förbittring när ni offrade till demoner i stället för till Gud, 
Baruk	Bar	45	4	8	och ni glömde den evige Guden, som hade fött upp er, och Jerusalem, som hade vårdat er, vållade ni sorg. 
Baruk	Bar	45	4	9	Ty hon såg hur Guds vrede drabbade er, och hon sade:
Baruk	Bar	45	4	10	Jag har sett mina söners och döttrars fångenskap, som den Evige har lagt på dem.
Baruk	Bar	45	4	11	Med glädje födde jag upp dem, men jag fick skiljas från dem med jämmer och sorg.
Baruk	Bar	45	4	12	Må ingen visa skadeglädje mot mig, en änka som har mist så många. Jag är övergiven, ty mina barn har syndat: de avföll från Guds lag
Baruk	Bar	45	4	13	och erkände inte hans stadgar, de gick inte Guds buds vägar och följde inte fostrans stigar, som leder till hans rättfärdighet.
Baruk	Bar	45	4	14	Sions grannkvinnor, kom! Tänk på mina söners och döttrars fångenskap, som den Evige har lagt på dem.
Baruk	Bar	45	4	15	Han sände mot dem ett folk från fjärran, ett grymt folk med ett främmande språk, som inte tog hänsyn till de gamla och inte skonade barnen.
Baruk	Bar	45	4	16	De förde bort änkans älskade söner, de tog ifrån den ensamma hennes döttrar.
Baruk	Bar	45	4	17	Hur skulle jag kunna hjälpa er?
Baruk	Bar	45	4	18	Han som har lagt olyckorna på er, han skall rycka er ur era fienders hand.
Baruk	Bar	45	4	19	Gå, mina barn, gå, jag har blivit övergiven.
Baruk	Bar	45	4	20	Jag har klätt av mig medgångens dräkt och klätt mig i den bönfallandes säcktyg: jag skall ropa till den Evige så länge min tid varar.
Baruk	Bar	45	4	21	Fatta mod, mina barn, och ropa till Gud, så skall han befria er från era herrar och rycka er ur fiendens hand.
Baruk	Bar	45	4	22	Ty jag hoppas att den Evige skall rädda er, den Helige har låtit mig glädjas över den barmhärtighet han snart skall visa er, er räddare som lever i evighet.
Baruk	Bar	45	4	23	Med sorg och jämmer skildes jag från er, men Gud skall låta mig få er tillbaka med glädje och lycka för evigt.
Baruk	Bar	45	4	24	Nu har Sions grannkvinnor sett er fångenskap, men snart får de se er räddning komma från Gud med den Eviges stora glans och härlighet.
Baruk	Bar	45	4	25	Härda ut, mina barn, under Guds vrede. Din fiende har jagat dig, men du skall snart få se hans undergång och sätta foten på hans nacke.
Baruk	Bar	45	4	26	Mina klena små fick gå steniga stigar, de fördes bort som boskap av plundrande fiender.
Baruk	Bar	45	4	27	Men fatta mod, mina barn, och ropa till Gud; han som lät olyckan komma har inte glömt er.
Baruk	Bar	45	4	28	Ert sinne gick på villovägar bort från Gud – vänd nu om och sök honom med tiofaldig iver.
Baruk	Bar	45	4	29	Ty han som har lagt olyckorna på er skall sända er räddningen och den eviga glädjen.
Baruk	Bar	45	4	30	Fatta mod, Jerusalem, han som gav dig ditt namn skall trösta dig. 
Baruk	Bar	45	4	31	Ve dem som plågade dig och gladdes åt ditt fall, 
Baruk	Bar	45	4	32	ve de städer där dina barn fick göra slavtjänst, ve henne som tog dina söner! 
Baruk	Bar	45	4	33	Ty liksom hon gladdes åt ditt fall och jublade över din förnedring, så skall hon själv få sitta övergiven och sörja. 
Baruk	Bar	45	4	34	Jag skall beröva henne glädjen över hennes myllrande folkmassor, och hennes övermod skall vändas i sorg. 
Baruk	Bar	45	4	35	Eld från den Evige skall bränna henne i långa tider, och hon skall bebos av demoner för all framtid.
Baruk	Bar	45	4	36	Lyft blicken mot öster, Jerusalem, och se den glädje som kommer till dig från Gud. 
Baruk	Bar	45	4	37	Där kommer dina söner som du fick skiljas från, de kommer från öster och väster, samlade på den Heliges bud, jublande över Guds härlighet.
Baruk	Bar	45	5	1	Klä av dig din sorgdräkt, Jerusalem, den som du bär i ditt elände, och klä dig för evigt i Guds härlighets prakt. 
Baruk	Bar	45	5	2	Ta på dig rättfärdigheten från Gud som en kappa och sätt den Eviges härlighet som en turban på ditt huvud, 
Baruk	Bar	45	5	3	ty Gud skall låta alla länder under himlen se din glans. 
Baruk	Bar	45	5	4	För evigt skall du få ditt namn av Gud: »Fred genom rättfärdighet, härlighet genom gudsfruktan.«
Baruk	Bar	45	5	5	Res dig, Jerusalem, ställ dig på höjden, lyft blicken mot öster och se dina barn komma från väster och öster, samlade på den Heliges bud, jublande över att Gud har tänkt på dem. 
Baruk	Bar	45	5	6	De lämnade dig till fots, bortdrivna av fiender, men när Gud för dem tillbaka skall de bäras in i triumf som på en kungatron. 
Baruk	Bar	45	5	7	Ty Gud har befallt att alla höga berg skall sänkas, de eviga höjderna skall sänkas och klyftorna skall fyllas, så att marken blir slät och Israel kan gå fram i skyddet av Guds härlighet. 
Baruk	Bar	45	5	8	Och på Guds befallning skall skogarna och alla doftande träd ge skugga åt Israel. 
Baruk	Bar	45	5	9	Med sin härlighets ljus skall Gud leda ett jublande Israel, som lever i barmhärtighet och rättfärdighet från honom.
Jeremias brev	Jer br	46	1	1	Avskrift av ett brev från Jeremia till de fångar som den babyloniske kungen skulle föra bort till Babylon, skrivet för att delge dem det budskap som Gud hade gett honom att framföra. På grund av de synder som ni har begått mot Gud kommer ni nu att föras som fångar till Babylon av babyloniernas kung Nebukadnessar. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	2	När ni så har kommit till Babylon skall ni bli kvar där i många år, i sju generationers tid, men sedan skall jag låta er komma lyckligen därifrån. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	3	I Babylon kommer ni att få se gudar av silver, guld och trä, som bärs omkring på människors axlar och väcker hedningarnas fruktan. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	4	Akta er då, så att ni inte tar efter det främmande folket och grips av samma fruktan för dessa gudar, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	5	när ni ser dem hyllas av folkmassan som går före och efter. Säg i stället för er själva: »Det är dig, vår härskare, som vi skall tillbe.« 
Jeremias brev	Jer br	46	1	6	Ty min ängel följer er, och han skyddar era liv.
Jeremias brev	Jer br	46	1	7	Dessa gudar har tungor som polerats av träsnidare och är överdragna med guld och silver, men alltsammans är bländverk, och de kan inte tala. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	8/9	 Man tillverkar diadem av guld som åt en kokett flicka och sätter dem på sina gudars huvuden. Det händer också att prästerna smusslar undan guld och silver från sina gudar och använder det för egen räkning 
Jeremias brev	Jer br	46	1	10	och till och med betalar med det på horhusen. De styr ut dem i fina kläder som om de var människor, dessa gudar av silver och guld och trä, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	11	som inte själva kan skydda sig mot rost och röta. De är klädda i purpurdräkter, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	12	men man måste torka av deras ansikten för dammets skull som finns i rummet och lägger sig tjockt på dem. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	13	Fast en sådan gud bär spira liksom härskaren över ett land, kan han inte avrätta den som gör honom något för när. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	14	Även om han har dolk eller yxa i höger hand är han värnlös mot krig och rövare. Av detta framgår att de inte är gudar; känn ingen fruktan för dem.
Jeremias brev	Jer br	46	1	15	Ett vanligt redskap blir obrukbart när det går sönder, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	16	och lika värdelösa är deras gudar, där de sitter i sina tempel med ögonen fulla av damm från de besökandes fötter. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	17	Om någon förbrutit sig mot kungen spärras palatset av sedan han förts dit för att avrättas, och på samma vis stänger prästerna till deras tempel med portar och lås och bommar för att de inte skall plundras av rövare. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	18	Åt gudarna tänder de fler lampor än åt sig själva, fast de inte kan se en enda. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	19	De är som bjälkar i ett hus, men deras så kallade hjärtan blir uppfrätta: småkryp ur jorden gnager sönder dem själva och deras kläder utan att de märker det. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	20	De blir svarta i ansiktet av röken i rummet. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	21	Fladdermöss och svalor och andra fåglar kommer flygande och sätter sig på deras kroppar och huvuden, och katterna också. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	22	Av detta kan ni förstå att de inte är gudar; frukta dem inte.
Jeremias brev	Jer br	46	1	23	Förgyllningen som de är prydda med kan de inte få att blänka utan att någon putsar bort fläckarna. De märkte inte ens någonting när man göt dem. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	24	Till hur högt pris som helst har man köpt dessa bilder, som inte har någon ande. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	25	Utan fötter som de är måste de bäras på människors axlar till öppen skam för sig själva. Till och med deras egna tjänare skäms 
Jeremias brev	Jer br	46	1	26	för att de måste stödja dem så att de inte faller omkull. Har man ställt en av dem upprätt kan den inte själv flytta på sig, och om den står snett kan den inte räta upp sig. Att sätta fram gåvor åt dem är som att ge åt döda. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	27	Det som offras till dem använder prästerna själva; de säljer det, och deras kvinnor saltar ner en del, men åt en sjuk eller fattig ger de ingenting. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	28	Och offren hanteras av kvinnor som är orena av blödning eller barnafödande. Då ni av detta måste förstå att de inte är gudar skall ni inte känna fruktan för dem.
Jeremias brev	Jer br	46	1	29	Hur skulle de kunna kallas gudar? Det är ju kvinnor som sätter fram offren åt dessa gudar av silver och guld och trä. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	30	I deras tempel sitter prästerna på stolar med sönderrivna kläder, med håret och skägget bortrakat och med huvudet blottat, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	31	och vrålar och skriker inför sina gudar som somliga gör på begravningar. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	32	Av deras skrudar tar prästerna tyg till kläder åt sina kvinnor och barn. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	33	De kan inte ge igen, vare sig man gör dem ont eller gott. De kan varken tillsätta en kung eller avsätta honom. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	34	Lika litet kan de ge en människa vare sig gods eller guld, och om någon avlägger ett löfte till dem utan att infria det kan de inte ställa honom till svars. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	35	Aldrig hjälper de en människa i dödsfara, och aldrig räddar de den svage från den starkare. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	36	Aldrig ger de synen åt en blind, och aldrig räddar de en människa i nöd. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	37	Det händer aldrig att de förbarmar sig över en änka eller gör en välgärning mot ett faderlöst barn. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	38	De är som stenar, huggna ur berget, dessa förgyllda och försilvrade trägudar, och deras tjänare kommer att stå där med skam. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	39	Hur kan då någon kalla dem gudar eller tro att de är det?
Jeremias brev	Jer br	46	1	40	Nej, i synnerhet inte då kaldeerna själva drar skam över dem: när de finner någon som är stum och inte kan tala tar de honom med sig och säger åt honom att kalla på Bel, som om Bel kunde höra det. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	41	Själva kan de inte komma till insikt och överge sina avgudar, det har de inte förstånd till. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	42	Kvinnorna sitter längs gatorna med snören knutna om sig och bränner kli som rökelse. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	43	När en förbipasserande har dragit i väg med någon av dem och legat med henne, hånar hon sin granne som inte blivit lika uppskattad och inte fått sitt snöre avslitet. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	44	Allt som har med dem att göra är bländverk – hur kan man då tro att de är gudar eller kalla dem för det?
Jeremias brev	Jer br	46	1	45	De är tillverkade av träsnidare och guldsmeder, och det blir aldrig något annat av dem än vad konstnärerna bestämmer. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	46	När nu tillverkarna själva har så kort livstid, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	47	hur skulle då deras alster kunna vara gudar? Det de har lämnat åt eftervärlden är skamliga bländverk. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	48	När krig och olyckor hotar börjar ju prästerna överlägga om var de skall gömma sig tillsammans med dem. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	49	Hur kan man då undgå att märka att de inte är gudar, när de inte kan rädda sig själva från vare sig krig eller andra olyckor? 
Jeremias brev	Jer br	46	1	50	Eftersom de bara är av trä, förgyllda och försilvrade, kommer de en gång att avslöjas som bländverk. För alla folk och kungar skall det bli uppenbart att de inte är gudar utan människohänders verk, som inte har någon gudomlig kraft i sig. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	51	Vem kan då undgå att förstå att de inte är gudar?
Jeremias brev	Jer br	46	1	52	De kan aldrig sätta en kung på tronen, och aldrig ger de människorna regn. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	53	Aldrig kan de skipa rättvisa åt dem eller skydda den som lider orätt – de är ju maktlösa, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	54	de är som kråkor som flaxar mellan himmel och jord. När elden kommer lös i ett av dessa förgyllda eller försilvrade trägudars tempel, då flyr deras präster och sätter sig i säkerhet, och själva brinner de av på mitten som stockar. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	55	Mot en kung eller fiende kan de inte sätta sig till motvärn. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	56	Hur kan man då tro eller godta att de är gudar? Tjuvar eller rövare kan de inte skydda sig mot, dessa försilvrade och förgyllda trägudar. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	57	En mäktig man kan skala av guldet och silvret från dem och ge sig i väg med kläderna som satt på dem, utan att de kan försvara sig. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	58	En kung som visar sin duglighet eller ett nyttigt husgeråd som ägaren har användning för är därför bättre än de falska gudarna. En dörr i ett hus, som ger skydd åt vad där finns, är bättre än de falska gudarna, en träpelare i ett palats är bättre än de falska gudarna. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	59	Solen och månen och stjärnorna, som lyser så klart, lyder punktligt när de sänds ut att göra sin tjänst. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	60	På samma sätt med blixten, vars ljus syns överallt, och med vinden, som blåser i alla länder. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	61	Också molnen utför sina åligganden när de får befallning av Gud att dra ut över hela världen, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	62	liksom elden fullgör sitt uppdrag när den sänds ut från ovan för att förtära berg och skogar. Men med detta har avgudarna ingen likhet, vare sig till utseendet eller till verkningarna. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	63	Man bör alltså varken tro att de är gudar eller kalla dem för det, oförmögna som de är att skipa rättvisa och göra gott mot människorna. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	64	Då ni nu har förstått att de inte är gudar skall ni inte frukta dem.
Jeremias brev	Jer br	46	1	65	De kan varken förbanna kungar eller välsigna dem. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	66	De visar inte folken några tecken på himlen, de strålar inte som solen och lyser inte som månen. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	67	De är hjälplösare än de vilda djuren, som själva kan fly undan och söka skydd. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	68	Inte på något sätt kan vi finna att de är gudar; frukta dem alltså inte.
Jeremias brev	Jer br	46	1	69	Som en verkningslös fågelskrämma på ett gurkfält är deras förgyllda och försilvrade trägudar, 
Jeremias brev	Jer br	46	1	70	eller som en taggig buske i en trädgård, där alla fåglar slår sig ner, eller ett lik som ligger utkastat i mörkret – sådana är deras förgyllda och försilvrade trägudar. 
Jeremias brev	Jer br	46	1	71	Deras multnande purpurkläder och vittrande marmor säger er att de inte är gudar. Till sist kommer de att förtäras helt och hållet, och de blir en skam för hela landet.
Jeremias brev	Jer br	46	1	72	Bättre då att leva rättfärdigt utan avgudar; den som gör så skall aldrig nås av skammen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	1	Sedan Alexander av Makedonien, Filips son, hade dragit ut från kitteernas land och besegrat Dareios, persernas och medernas kung, övertog han dennes kungadöme; redan förut var han kung i Grekland. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	2	Han började en lång rad krig, intog befästa städer och dräpte kungar runt om i världen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	3	Ända till jordens yttersta gränser trängde han fram och plundrade folk efter folk; hela jorden låg kuvad inför honom, och hans stolthet och övermod växte. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	4	Han samlade en väldig här och härskade över länder och folk och furstar, som blev skattepliktiga till honom.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	5	Så drabbades han av sjukdom, och han förstod att döden inte var långt borta. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	6	Då kallade han till sig de förnämsta männen i sin tjänst, som hade delat hans liv från ungdomen, och skiftade sitt rike mellan dem medan han ännu levde. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	7	Vid sin död hade han regerat i tolv år.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	8	Männen som stått Alexander närmast tog nu makten, var och en i sitt land. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	9	De krönte sig alla till kungar efter hans död; detsamma gjorde deras efterkommande i många generationer, och de vållade mycket ont i världen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	10	Från deras stam utgick ett genomfördärvat skott: Antiochos Epifanes, kung Antiochos son, som hade varit gisslan i Rom. Han blev kung år 137, räknat från det grekiska väldets början.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	11	Vid den tiden började somliga israeliter att överge lagen, och de lockade många med sig. De sade: »Låt oss närma oss hedningarna som bor omkring oss och sluta förbund med dem. Sedan vi avskilde oss från dem har många olyckor kommit över oss.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	12	Detta slags tal vann folkets gillande. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	13	Några av dem reste på eget initiativ till kungen, och han gav dem rätt att följa hednisk lag och sed. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	14	Sedan byggde de en idrottsanläggning i Jerusalem enligt hedningarnas bruk. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	15	De skaffade sig förhud och avföll från det heliga förbundet. De beblandade sig med hedningarna och sålde sig till att göra det onda.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	16	När Antiochos hade fått ett fast grepp om sitt rike började han sträva efter makten över Egypten för att få båda rikena under sitt herravälde. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	17	Han bröt in i Egypten med stora truppstyrkor, med stridsvagnar och elefanter och med en väldig flotta. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	18	Han gick i strid med Ptolemaios, som var kung i Egypten; Ptolemaios gav vika för honom och flydde, och det blev stort manfall. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	19	Antiochos folk intog de befästa städerna i Egypten, och han plundrade landet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	20	Efter att ha besegrat egypterna återvände Antiochos år 143 och marscherade med starka trupper upp mot Israel och Jerusalem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	21	I sitt övermod trängde han in i templet och tog det gyllene altaret, lampstället och alla dess tillbehör, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	22	bordet för skådebröden, bägarna och skålarna för dryckesoffren, rökelsefaten av guld, förhänget, kransarna och guldutsmyckningen på tempelhusets fasad, som blev helt avskalad. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	23	Han tog silvret och guldet och alla begärliga föremål och allt han fann av de undangömda skatterna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	24	Med allt detta drog han bort till sitt eget land; han spred död och förintelse och förde ett fräckt och övermodigt tal.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	25	Då kom bitter sorg över hela Israels land.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	26	Folkets ledare och äldste höjde jämmerrop, flickor och ynglingar miste sin livskraft och kvinnornas skönhet vissnade.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	27	Var brudgum brast ut i klagosång, var brud satt sörjande i sin kammare.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	28	Jorden skalv för sina inbyggares skull, och hela Jakobs ätt höljde sig i skam.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	29	Två år därefter skickade kungen en man att leda skatteuppbörden i Judas städer. Han kom till Jerusalem med starka trupper. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	30	Han talade bedrägligt till folket om fred och försoning. När de fattat tillit till honom överföll han plötsligt staden, tillfogade den ett förkrossande slag och dödade en mängd israeliter. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	31	Han plundrade staden, stack den i brand och rev ner både husen och ringmuren. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	32	Kvinnor och barn fördes bort som slavar, boskapen delades som krigsbyte.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	33	Inkräktarna befäste Davids stad med en hög och kraftig mur och kraftiga torn och fick så en borg. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	34	De bemannade den med hedniska syndare och laglösa män. Genom den ökade deras makt. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	35	De försåg den med vapen och proviant, och bytet från Jerusalem samlade de ihop och lagrade där. De blev till ett farligt hot:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	36	Den borgen var ett försåt för templet och ständigt en ondskefull fiende till Israel.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	37	Oskyldigt blod utgöts runt templet. Helgedomen skändade de.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	38	Jerusalems invånare flydde för deras skull, och staden blev ett tillhåll för främlingar. Hon blev en främling för sin avkomma, hennes egna barn övergav henne.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	39	Hennes tempel stod tomt som en öken, hennes fester vändes i sorg, hennes sabbater blev till en nesa, hennes ära till ynkedom.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	40	Så stor som hennes härlighet varit, så djup blev hennes förnedring. Hennes höghet vändes i sorg.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	41	Kungen sände ut en skrivelse till hela sitt rike: alla skulle bli ett enda folk, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	42	och var och en skulle överge sina lagar och seder. Alla hednafolk böjde sig för kungens befallning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	43	Också många israeliter rättade sig efter den gudsdyrkan han föreskrev, började offra åt avgudarna och vanhelgade sabbaten.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	44	Till Jerusalem och Judas städer sände kungen budbärare med skriftliga förordningar om att man skulle följa seder som var främmande för landet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	45	Brännoffer, matoffer och dryckesoffer skulle avskaffas i templet, sabbater och högtider skulle vanhelgas, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	46	tempel och präster skändas. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	47	Man måste bygga altaren och helgedomar och tempel åt avgudarna, offra kött av svin och andra orena djur, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	48	låta sina söner vara oomskurna och smutsa sina själar med allt slags orenhet och skändlighet, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	49	så att lagen skulle glömmas bort och alla dess bestämmelser förvanskas. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	50	Den som inte följde kungens föreskrifter skulle straffas med döden.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	51	Alla dessa påbud utfärdade kungen i skrivelser till hela sitt rike. Han tillsatte män som skulle övervaka att hela folket följde dem, och han lät befallningen om offren gå ut till var och en av Judas städer. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	52	Många bland folket slöt upp kring kungens män, alla de som övergav lagen. De lät mycket ont ske i landet 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	53	och drev israeliterna att gömma sig varhelst de fann en tillflykt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	54	Den femtonde dagen i månaden kislev år 145 lät kungen bygga den vanhelgande skändligheten på brännofferaltaret; även runt om i Judas städer byggdes altaren, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	55	och man tände rökelse vid husdörrarna och på gatorna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	56	Alla skriftrullar med lagen som påträffades blev sönderrivna och uppbrända. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	57	Om man fann någon som ägde förbundets bok eller någon som höll lagen i ära, betydde kungens påbud döden för honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	58	Månad efter månad fortsatte deras våldsdåd mot alla israeliter som de ertappade i städerna.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	59	Den tjugofemte dagen i var månad offrade de på det altare som blivit uppfört på brännofferaltaret. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	60	Kvinnor som låtit omskära sina pojkar dödades, så som kungen hade förordnat, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	61	och de späda barnen hängdes vid halsen på dem. Också deras familjer och de som utfört omskärelsen blev dödade.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	62	Men många israeliter fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	63	De föredrog döden framför att vanhelga sig själva genom maten och skända det heliga förbundet. Och de led döden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	1	64	Fruktansvärd var vreden som drabbade Israel.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	1	Vid den tiden flyttade Mattathias, son till Johannes, son till Symeon, från Jerusalem och slog sig ner i Modein. Han var präst, av Jojarivs släkt, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	2	och han hade fem söner: Johannes med tillnamnet Gaddi, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	3	Simon med tillnamnet Thassi, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	4	Judas med tillnamnet Mackabaios, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	5	Elasar med tillnamnet Avaran och Jonatan med tillnamnet Apfus.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	6	När Mattathias såg det hädiska som pågick i Judeen och i Jerusalem 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	7	sade han:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	8	Hennes tempel har blivit som en ärelös man,
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	9	de härliga tingen där har förts bort som krigsbyte, hennes späda barn har dödats på gatorna, hennes unga män har fallit för fiendens svärd.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	10	Finns något folk som inte fick sin del av hennes rike, som inte tog sin lott när hon plundrades?
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	11	Alla smycken har tagits ifrån henne, den friborna har blivit slavinna.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	12	Vårt tempel har ödelagts, det som var vår skönhet och vår ära, hedningarna har skändat det.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	13	Vad har vi mera att leva för?«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	14	Och Mattathias och hans söner rev sönder sina kläder; de klädde sig i säcktyg och gav sig hän åt djup sorg.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	15	Kungens män, som skulle tvinga folket till avfall, kom till staden Modein för att invånarna där skulle offra, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	16	och många israeliter samlades kring dem. Mattathias och hans söner höll sig för sig själva. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	17	Då vände sig kungens män till Mattathias och sade: »Du är en ansedd ledare och en betydande man här i staden, och du har stöd av söner och bröder. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	18	Kom fram och bli den förste att lyda kungens förordning, så som alla folk har gjort, också männen i Judeen och de som är kvar i Jerusalem. Då skall du och dina söner utses till kungens vänner, och du och dina söner skall bli hedrade med silver och guld och många andra gåvor.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	19	Men Mattathias ropade högt till svar: »Om så vartenda folk under kungens välde lyder honom och har avfallit från sina fäders religion och alla har valt att följa hans påbud, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	20	så skall jag och mina söner och bröder ändå hålla fast vid våra fäders förbund. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	21	Aldrig får det ske att vi överger lagen och buden! 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	22	Kungens ord rättar vi oss inte efter, och från vår gudsdyrkan skall vi inte vika, vare sig åt höger eller åt vänster.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	23	Just som han sagt detta trädde en judisk man fram i allas åsyn för att offra på altaret i Modein enligt kungens förordning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	24	När Mattathias såg det greps han av en helig iver som kom honom att darra i sitt innersta. Lågande av rättfärdig vrede rusade han fram och högg ner mannen invid altaret. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	25	På samma gång dödade han kungens man som övervakade offrandet, och altaret rev han ner. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	26	Så värnade han lagen med helig iver, så som Pinechas hade gjort mot Simri, Salus son.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	27	Och Mattathias ropade högt ut över staden: »Följ med mig härifrån, alla som ivrar för lagen och stöder förbundet!« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	28	Sedan flydde han med sina söner till bergen och lämnade kvar allt de ägde i staden.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	29/30	 Många som längtade efter rättfärdighet och rättvisa drog då ut i öknen med sina barn, sina hustrur och sin boskap för att bosätta sig där, ty det onda hade drabbat dem hårt. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	31	Det kom bud till kungens män och till trupperna i Jerusalem, Davids stad, att folk som trotsade kungens befallning hade dragit ut till grottorna i ödemarken. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	32	En stor styrka tog då upp jakten på dem, spårade upp dem och gick i ställning mitt emot dem. Det var på sabbatsdagen de började striden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	33	De sade till dem: »Låt det vara nog! Kom ut och gör som kungen har befallt, så skall ni få leva.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	34	Israeliterna svarade: »Vi kommer inte ut; vi vill inte följa kungens befallning och vanhelga sabbatsdagen.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	35	Då gick kungens trupper omedelbart till anfall. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	36	Men israeliterna värjde sig inte; de kastade inte en sten och spärrade inte för grottorna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	37	»Utan skuld går vi alla i döden«, sade de. »Himmel och jord är våra vittnen på att ni dödar oss mot all rätt.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	38	Fienden anföll dem på sabbaten, och de och deras hustrur och barn och boskap blev dödade, upp emot tusen personer.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	39	När Mattathias och hans vänner fick veta detta sörjde de djupt de döda. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	40	Och de sade till varandra: »Om vi alla gör som våra bröder och avstår från att kämpa för våra liv och våra lagar mot hedningarna, då kommer de snart att utplåna oss från jordens yta.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	41	Den dagen fattade de detta beslut: »Om någon angriper oss på sabbatsdagen skall vi bjuda honom strid, vem han än är. Vi skall inte bli dödade allesammans, så som våra bröder dödades i grottorna.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	42	Till dem slöt sig en krets av hasider, Israels starka hjältar, alla hängivna kämpar för lagen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	43	Alla andra som var på flykt undan förtrycket anslöt sig också till dem och förstärkte dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	44	Så fick de en härstyrka samlad och kunde vända sin vrede mot syndarna och slå de laglösa med sitt raseri; de som slapp undan måste fly till hedningarna för att rädda livet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	45	Mattathias och hans anhängare drog fram över landet och rev ner alla altaren, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	46	och alla oomskurna pojkar som de fann inom Israels gränser omskar de under tvång. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	47	De förföljde sina övermodiga fiender och hade stor framgång i allt de gjorde. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	48	De värnade lagen mot hedningarnas och kungarnas angrepp och bröt udden av syndarens makt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	49	När Mattathias liv närmade sig slutet sade han till sina söner: »Nu råder övermod och våld; det är en tid av omstörtningar och rasande vrede. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	50	Mina barn, kämpa nu med iver för lagen och ge era liv för våra fäders förbund. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	51	Minns de storverk som fäderna utförde i sin tid, och vinn också ni stor ära och evig berömmelse åt er. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	52	Abraham visade sig ju trogen när han sattes på prov, och därför räknades han som rättfärdig. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	53	Josef lydde budordet när han var i svårigheter, och han blev herre över Egypten. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	54	Vår fader Pinechas vann med sin brinnande iver det löftet att hans prästämbete skulle bestå för alltid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	55	Josua fullgjorde vad som befalldes och blev domare över Israel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	56	Kalev fick genom sitt vittnesbörd inför menigheten en andel av landet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	57	David vann genom sin fromhet tronen över ett evigt välde. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	58	Elia brann av helig iver för lagen och togs därför upp till himlen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	59	Hananja, Asarja och Mishael räddades genom sin tro ur lågorna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	60	Daniel undkom tack vare sin renhet lejonens gap.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	61	Så kan ni se i släktled efter släktled att den som bygger sitt hopp på Honom aldrig skall sakna kraft. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	62	En syndig mans hotelser skall ni inte frukta; hans härlighet skall bli dynga och maskars föda. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	63	I dag upphöjs han, i morgon finner man honom inte, ty han har vänt åter till jorden, och det är slut med hans planer. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	64	Mina barn, låt lagen göra er manliga och starka, ty den skall föra er till ära. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	65	Jag vet att er bror Simon är en rådig man. Honom skall ni alltid lyda, han skall vara en far för er. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	66	Och Judas Mackabaios har varit en kraftfull kämpe sedan han var ung, han skall bli er befälhavare och föra krig mot hedningarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	67	Samla omkring er alla som följer lagen, och utkräv hämnd åt ert folk. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	68	Låt vedergällningen drabba hedningarna, och håll fast vid lagens bud.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	69	Sedan välsignade han dem, och så förenades han med sina fäder. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	2	70	Han dog år 146. Han blev lagd i sina fäders grav i Modein, och hela Israel höll stor dödsklagan över honom.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	1	Mattathias son Judas, med tillnamnet Mackabaios, framträdde nu i sin fars ställe. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	2	Han fick stöd av alla sina bröder och av alla sin fars anhängare, och med glatt mod fortsatte de Israels krig.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	3	Han spred sitt folks berömmelse vida. En väldig kämpe var han när han klädde sig i rustning och fäste sina vapen vid bältet. När han gick fram i strid var hans svärd härens skydd.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	4	I sina bedrifter liknade han ett lejon, ett ungt lejon som ryter mot sitt rov.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	5	Han spårade upp de laglösa och jagade dem, han kom med eld mot dem som plågade hans folk.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	6	De laglösa kröp samman i fruktan för honom, alla de brottsliga fylldes av skräck och förvirring. Under hans ledning gick befrielsen framåt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	7	Han förbittrade livet för många kungar, men Jakob gladde han med sina dåd. I evig tid skall hans minne välsignas.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	8	Han tågade fram genom Judas städer och rensade landet från gudlösa män; så vände han vreden från Israel.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	9	Hans namn blev känt till världens ände: han samlade dem som dömts till undergång.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	10	Apollonios bådade upp en här av hedningar och en stor styrka från Samarien till strid mot Israel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	11	När Judas fick veta det gick han till anfall mot Apollonios, och han besegrade och dödade honom. Manfallet blev stort, och de överlevande flydde. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	12	Vid plundringen tog Judas Apollonios svärd, som han sedan alltid använde i strid.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	13	Seron, befälhavaren över den syriska armén, fick höra att Judas hade samlat ett uppbåd av trogna män som höll samman med honom och var beredda för strid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	14	Han tänkte då att han skulle vinna ära och berömmelse i hela riket genom att börja krig mot Judas och hans följeslagare som trotsade kungens befallning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	15	Han marscherade dit i sin tur och med honom en stark här av gudlösa män, som skulle hjälpa honom att bestraffa israeliterna.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	16	När han närmade sig stigningen upp mot Bet-Horon gick Judas emot honom med en obetydlig styrka. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	17	Men då Judas män såg hären rycka fram mot sig sade de till honom: »Hur skall vi med vår lilla styrka kunna uträtta något mot en så stor och stark armé? Ingenting har vi ätit i dag, och vi är alldeles utmattade.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	18	Judas svarade: »Det händer lätt att många blir övermannade av några få, och för himlen är det lika lätt att ge räddning genom få som genom många. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	19	Det är inte antalet soldater som ger seger i strid, utan kraften kommer från himlen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	20	De kommer emot oss med övermod och laglöshet utan gräns för att hugga ner oss själva och våra hustrur och barn och sedan ta vår egendom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	21	Men vi kämpar för våra liv och för våra seder och lagar. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	22	Han själv skall krossa dem under vårt angrepp – var inte rädda för dem.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	23	Med dessa ord kastade han sig överraskande mot fienderna, och Seron och hans här krossades under angreppet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	24	De förföljde honom nerför sluttningen vid Bet-Horon ända ner till slätten; bortåt 800 fiender stupade, och resten flydde till filisteernas land.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	25	Fruktan för Judas och hans bröder bredde nu ut sig, och skräcken grep hedningarna runt omkring dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	26	Ryktet om honom nådde ända till kungen, och överallt bland folken berättade man om Judas strider.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	27	När Antiochos fick höra vad som hade hänt greps han av raseri. Han sände ut budbärare och drog samman alla stridskrafter i sitt rike till en ofantlig här. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	28	Han öppnade sin skattkammare och betalade ut truppernas sold för ett år framåt, och han gav dem order att hålla sig beredda för alla tänkbara uppgifter. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	29	Men han fann att det hade blivit tomt på pengar i skattkammaren. Skatteinkomsterna från riket hade också sinat till följd av den oenighet och skada han hade ställt till med i landet, när han försökte upplösa lagar och seder som hade bestått sedan urminnes tid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	30	Då började han oroa sig för att det skulle gå som mer än en gång förr: att han skulle sakna medel till utgifter och gåvor. Sådana hade han tidigare brukat strö ut med frikostig hand, så att han överträffat alla sina företrädare på tronen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	31	Han var alldeles rådvill, men så bestämde han sig för att resa till Persien för att driva in skatterna i provinserna där och på så vis få ihop en stor mängd pengar.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	32	Han lämnade kvar Lysias, en ansedd medlem av kungahuset, för att sköta styrelsen i området mellan Eufrat och Egypten, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	33	och för att ta hand om sonen Antiochos uppfostran till dess han själv kom tillbaka. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	34	Han lät Lysias förfoga över elefanterna och hälften av truppstyrkorna och gav honom förhållningsorder om allt som han ville få uträttat, särskilt beträffande invånarna i Judeen och Jerusalem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	35	Mot dem skulle Lysias skicka en här för att krossa Israels makt, förinta dem som ännu fanns kvar i Jerusalem och utplåna minnet av dem från platsen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	36	Han skulle låta främlingar bosätta sig i hela deras land och låta stycka upp deras jord. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	37	Själv tog kungen med sig den återstående hälften av trupperna. Han lämnade sin huvudstad Antiochia – detta var år 147 – gick över Eufrat och marscherade genom de övre provinserna.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	38	Lysias valde ut Ptolemaios, Dorymenes son, samt Nikanor och Gorgias, tre dugliga män som räknades till kungens vänner. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	39	Han skickade med dem 40 000 man fotfolk och 7 000 ryttare, som skulle falla in i Judeen och förhärja landet enligt kungens order. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	40	De bröt upp med alla sina trupper och kom till trakten av Emmaus på slätten, där de slog läger. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	41	När köpmännen i området hörde talas om dem kom de till lägret med väldiga mängder av guld och silver och med fångkedjor för att köpa israeliterna som slavar. Armén förstärktes också med trupper från Syrien och Filisteen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	42	Judas och hans bröder märkte att förtrycket hade tilltagit och att trupperna hade slagit läger i deras land, och de fick kännedom om kungens befallningar som innebar att folket skulle utplånas och förintas. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	43	Då sade de till varandra: »Vi måste rädda vårt folk ur fördärvet och kämpa för vårt folk och för templet.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	44	Och alla samlades för att vara stridsberedda under åkallan och bön om nåd och barmhärtighet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	45	Jerusalem var som en obebodd öken. Av dem hon fött fanns ingen kvar i hennes hus. Den heliga platsen var besudlad, och borgen hölls av främlingar; där var ett tillhåll för hedningar. All glädje var försvunnen från Jakob, lyra och flöjt hade tystnat.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	46	De samlades och gick till Mispa i närheten av Jerusalem, ty i Mispa hade Israel förr i tiden haft en böneplats. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	47	Den dagen fastade de, och de svepte sig i säcktyg, strödde aska på huvudet och rev sönder sina kläder. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	48	De öppnade skriftrullen med lagen för att få den vägledning som hedningarna sökte hos sina avgudabilder. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	49	De lade fram prästernas ämbetsdräkter, gåvorna av den första skörden och tiondegåvorna och lät de nasirer som hade fullgjort sina löftesdagar ställa sig bredvid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	50	Och de ropade högt till himlen: »Vad skall vi göra med dessa män, och vart skall vi föra dem? 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	51	Din heliga plats är ju besudlad och skändad, och dina präster lever i sorg och förnedring. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	52	Och nu har hedningarna förenat sig mot oss för att göra slut på oss; du vet vad de tänker göra med oss. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	53	Hur skall vi kunna stå emot deras angrepp om inte du hjälper oss?« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	54	Och de blåste i trumpeterna, och ropen skallade.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	55	Därefter utsåg Judas officerare åt folket, som skulle föra befäl över tusen, hundra, femtio och tio man. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	56	Till dem som var upptagna med husbyggen, giftermål eller vinplantering, liksom till de räddhågade, sade han att de skulle gå hem var och en till sitt, som lagen föreskriver.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	57	Sedan bröt hären upp och gick i ställning söder om Emmaus. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	58	Där sade Judas: »Fäst upp era kläder, ta mod till er och gör er redo för i morgon. Då skall vi strida mot dessa hedningar som har förenat sig mot oss för att förinta oss och vårt tempel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	59	Ty det är bättre för oss att dö i striden än att se på när olyckan drabbar vårt folk och templet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	3	60	Som himlen vill, så låter han det ske.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	1	Gorgias tog med sig 5 000 man och en elittrupp om 1 000 ryttare och lämnade lägret på natten 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	2	för att överrumpla och besegra judarna i deras läger. Folk från borgen visade vägen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	3	Judas fick höra om detta och bröt upp med sina kämpar för att slå den kungliga hären vid Emmaus 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	4	medan en del av dess styrkor ännu var borta från lägret. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	5	När Gorgias kom till Judas läger på natten fann han ingen där. Han började leta efter dem uppe i bergen, eftersom han tänkte att de hade flytt för honom.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	6	När dagen bröt in visade sig Judas på slätten. Han hade 3 000 man, men sköldar och svärd hade de inte så många som de skulle ha önskat. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	7	Och de såg att hedningarnas här var stark, väl försedd med rustningar och omgiven av kavalleri, och det var stridsvana krigare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	8	Då sade Judas till sina män: »Var inte rädda för att de är så många, tappa inte modet inför deras anlopp! 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	9	Kom ihåg hur våra fäder blev räddade i Röda havet när farao förföljde dem med sin här. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	10	Nu skall vi ropa till himlen i hopp om att han är oss nådig och kommer ihåg förbundet med våra fäder. Då krossar han hären där borta under vårt anfall i dag, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	11	och alla hedningar får lära sig att det finns en som befriar och räddar Israel.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	12	När fienderna såg dem och märkte att de ryckte fram 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	13	marscherade de ut till strid från lägret. Judas män blåste i trumpeterna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	14	Härarna drabbade samman, och hedningarna blev slagna och flydde till slätten, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	15	men hela eftertruppen blev nerhuggen. De förföljde dem ända till Geser och ut på Idumeens, Ashdods och Jamnias slätter, och omkring 3 000 fiender stupade.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	16	När Judas och hans här vände tillbaka från förföljandet 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	17	sade han till folket: »Låt er inte lockas av bytet, för vi har ännu en strid framför oss. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	18	Gorgias är inte långt från oss i bergen med sin här. Nu måste ni hålla stånd mot våra fiender och kämpa mot dem. Sedan kan ni tryggt ta för er av bytet.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	19	Judas hade knappt talat färdigt förrän man såg en truppavdelning marschera fram vid bergets fot. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	20	Men fienderna märkte att de var slagna och att man höll på att bränna lägret, ty röken syntes tydligt och visade vad som hade hänt. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	21	När de uppfattade detta tappade de modet fullständigt, och då de dessutom fick se Judas här stå stridsberedd på slätten 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	22	flydde de allesammans till Filisteen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	23	Judas återvände då för att plundra lägret, och där tog de mängder av guld och silver, blå och röda purpurtyger och andra dyrbarheter. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	24	På återvägen sjöng de och lovprisade himlen, som tillbörligt är, ty evigt varar hans nåd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	25	En stor räddningens dag var detta för Israel.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	26	De överlevande bland fienderna kom till Lysias och rapporterade allt som hade inträffat. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	27	När han fick höra det blev han bekymrad och nedslagen över att det inte hade gått som han velat med Israel och över att kungens befallning till honom inte hade blivit utförd.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	28	Följande år mönstrade han 60 000 elitsoldater och 5 000 ryttare för att slutföra kriget mot Israel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	29	De föll in i Idumeen och slog läger vid Bet-Sur, och Judas kom emot dem med 10 000 man. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	30	När han såg hur stark fiendehären var bad han denna bön: »Välsignad är du, Israels räddare, du som med din tjänare Davids hand gjorde jättens anfall om intet och som utlämnade filisteernas här åt Jonatan, Sauls son, och åt hans väpnare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	31	Låt nu ditt folk Israel övervinna denna här, så att den drar skam över sig trots all sin styrka och sina ryttare! 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	32	Gör dem fega, förlama deras mod och kraft, låt dem drabbas av ett förödande nederlag! 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	33	Slå ner dem med hjälp av dem som älskar dig och deras svärd, och låt alla dem som känner ditt namn få prisa och lovsjunga dig!« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	34	Sedan drabbade de samman, och bortåt 5 000 man i Lysias här stupade och föll under Israels anfall.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	35	När Lysias såg hur hans egen här hade drivits tillbaka och märkte vilket mod som fanns på Judas sida och hur fast beslutna israeliterna var att leva eller dö med ära, tågade han tillbaka till Antiochia. Sedan värvade han legotrupper för att kunna återvända till Judeen med en ännu större härsmakt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	36	Men Judas och hans bröder sade: »Nu, när våra fiender är krossade, skall vi gå upp till templet för att rena och återinviga det.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	37	Hela hären samlades, och de gick upp till Sionberget. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	38	Där fann de templet övergivet, altaret skändat och portarna nerbrända; på gårdarna växte riset som i en snårskog eller på en bergskulle, och prästernas sidokammare var nedrivna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	39	Då rev de sönder sina kläder och brast ut i höga klagorop; de strödde aska över sig 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	40	och föll ner med ansiktet mot marken. Och de blåste i signaltrumpeterna och ropade upp mot himlen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	41	Sedan befallde Judas en del av sina män att ta upp strid mot borgens besättning medan han renade templet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	42	Han valde ut oförvitliga präster med kärlek till lagen, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	43	och de renade templet och förde bort de vanhelgande stenarna till en oren plats. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	44	De rådgjorde om vad de skulle göra med brännofferaltaret som hade blivit skändat 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	45	och kom till det kloka beslutet att riva ner det, för att det inte skulle vittna om skymfen att hedningarna hade vanhelgat det. De rev alltså ner altaret 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	46	och lade undan stenarna på en lämplig plats på tempelberget, där de skulle ligga tills det kom en profet som kunde ge anvisningar om dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	47	Sedan tog de ohuggna stenar, som lagen föreskriver, och byggde ett nytt altare, likadant som det gamla. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	48	Och de satte templet i stånd, även tempelhusets inre, och renade gårdarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	49	De gjorde en ny uppsättning av heliga föremål och bar in lampstället, rökelsealtaret och bordet i tempelhuset. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	50	Sedan brände de rökelse på altaret och tände lamporna på lampstället, så att de spred sitt sken i templet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	51	De lade fram bröd på bordet och hängde upp förhängena. När allt som de skulle göra var färdigt 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	52	steg de upp tidigt på morgonen – det var den tjugofemte dagen i den nionde månaden, dvs. månaden kislev, år 148 – 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	53	och frambar offer enligt lagens föreskrifter på det nybyggda brännofferaltaret. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	54	Vid den tid på året och på den dag då hedningarna hade skändat det blev det återinvigt, under sång och spel på harpor, lyror och cymbaler. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	55	Och allt folket föll ner och tillbad och prisade himlen som hade gett dem framgång.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	56	De firade altarets återinvigning i åtta dagar, bar fram brännoffer under stor glädje och offrade räddnings- och lovsångsoffret. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	57	De prydde tempelhusets fasad med kransar av guld och med sköldar, och de återställde portarna och sidokamrarna och försåg dem med dörrar. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	58	Bland folket rådde jublande glädje över att den skymf som hedningarna hade tillfogat dem var utplånad.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	59	Det bestämdes av Judas och hans bröder och hela Israels församling att dagarna för altarets återinvigning skulle firas med fester och glädje år efter år vid samma tid på året, åtta dagar från den tjugofemte dagen i månaden kislev. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	60	Vid samma tid byggde de höga murar med kraftiga torn kring Sionberget, för att inte hedningarna skulle kunna komma igen och besudla området som de hade gjort förra gången. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	4	61	Judas avdelade en styrka till försvar av platsen, och som skydd för den befäste han också Bet-Sur, för att folket skulle ha en gränsfästning mot Idumeen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	1	När grannfolken fick höra att altaret hade blivit uppbyggt och templet återställt i sitt förra skick greps de av våldsam vrede. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	2	De beslöt att utplåna alla av Jakobs ätt som levde bland dem, och de började sprida död och förintelse bland folket.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	3	Men Judas drog i krig mot edomeerna vid Akrabattene i Idumeen, eftersom de hade gått i ställning vid gränsen mot Israel. Han tillfogade dem ett stort nederlag, kuvade dem och plundrade dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	4	Han tog också itu med baianiternas förbrytelser. De låg i bakhåll på vägarna och hade blivit ett hot och en fara för folket. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	5	Han tvingade in dem i deras försvarstorn, där han sedan belägrade dem; så vigde han dem åt förintelse och brände ner tornen med alla som fanns i dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	6	Sedan vände han sig mot ammoniterna på andra sidan, där han mötte en stark och talrik här med Timotheos som anförare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	7	Efter en lång rad strider bröts deras motstånd, och han besegrade dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	8	Han erövrade Jaser med underlydande byar och återvände sedan till Judeen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	9	Men hedningarna i Gilead samlades för att förinta de israeliter som bodde på deras område. Då flydde dessa till fästningen Dathema, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	10	och de skickade följande brev till Judas och hans bröder: »Hedningarna här omkring har samlats för att förinta oss. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	11	De står i begrepp att komma hit och erövra fästningen som vi har flytt till. Timotheos för befälet över deras här. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	12	Kom och rädda oss från dem! Vi har lidit stora förluster. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	13	Alla våra bröder i Tobias-området är döda; deras hustrur och barn har gjorts till slavar, och deras egendom är bortförd. En avdelning på tusen man har dödats där.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	14	Medan man ännu höll på med att läsa brevet kom det andra budbärare från Galileen. De hade rivit sönder sina kläder, och de kom med ett bud av detta innehåll: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	15	»Från Ptolemais och Tyros och Sidon och hela det hedniska Galileen har folk samlats för att göra slut på oss.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	16	När Judas och folket hörde detta samlades de till ett stort möte för att besluta om vad de skulle göra för sina bröder, som var så hårt trängda av fiendernas angrepp. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	17	Och Judas sade till sin bror Simon: »Välj ut en del av männen och marschera i väg med dem för att rädda dina bröder i Galileen. Jag och min bror Jonatan går mot Gilead.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	18	I Judeen lämnade han kvar Josef, Sakarjas son, och Asarja för att leda folket och för att skydda landet med resten av hären. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	19	»För befälet över folket här«, befallde han dem, »men inlåt er inte i strid med hedningarna förrän vi är tillbaka.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	20	Simon tilldelades 3 000 man för att gå mot Galileen, och Judas fick 8 000 man mot Gilead.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	21	Simon marscherade mot Galileen och utkämpade många strider med hedningarna. Han slog dem i grund 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	22	och förföljde dem ända till stadsporten i Ptolemais. Omkring 3 000 man föll på fiendernas sida, och han tog deras egendom som krigsbyte. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	23	Sedan tog han med sig sina landsmän i Galileen och Arbatta och förde dem under stor glädje till Judeen med deras hustrur och barn och allt vad de ägde.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	24	Men Judas Mackabaios och hans bror Jonatan gick över Jordan. Efter tre dagsmarscher genom ödemarken 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	25	stötte de på nabateerna, som uppträdde fredligt mot dem och lät dem få veta allt som hade hänt deras bröder i Gilead, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	26	och att många av dem nu var instängda i Bosra och Bosor, i Alema, Kasfo, Maked och Karnajim, som alla var stora och starkt befästa städer. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	27	»Också i de andra städerna i Gilead sitter de instängda«, fortsatte de, »och fienderna håller på att ordna sina trupper för att anfalla och inta fästningarna i morgon och för att döda alla dessa människor på en enda dag.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	28	Då ändrade Judas genast marschriktning med sin här och slog in på ökenvägen till Bosra. Han erövrade staden, högg ner alla manliga invånare och tog all deras egendom som byte. Sedan brände han ner staden.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	29	På natten bröt han upp därifrån, och de marscherade fram till fästningen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	30	I gryningen fick de syn på en oräknelig mängd folk, som förde fram stegar och belägringsmaskiner för att erövra fästningen; angreppet var redan i full gång. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	31	När Judas fann att striden hade börjat – larmet från staden steg mot himlen, och man hörde trumpetstötar och höga rop – 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	32	sade han till männen i sin här: »Kämpa i dag för våra bröder!« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	33	Han ryckte fram i ryggen på fienden med tre kolonner, medan de blåste i trumpeterna och höjde bönerop. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	34	När det stod klart för Timotheos här att det var Mackabaios som kom flydde de för honom, och han tillfogade dem ett stort nederlag. Omkring 8 000 man stupade på fiendens sida den dagen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	35	Sedan vek Judas av mot Maafa, som han anföll och intog. Han dödade alla manliga invånare i staden, plundrade den och brände ner den. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	36	Därifrån marscherade han vidare mot Kasfo, Maked, Bosor och de andra städerna i Gilead, som han också tog med överrumpling.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	37	Därefter samlade Timotheos en ny här och slog läger mitt emot Rafon på andra sidan om bäckravinen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	38	Judas skickade ut spanare att rekognosera lägret, och de rapporterade till honom att alla hedningar runt Israel hade samlats under Timotheos. »Det är en mycket stor här«, sade de, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	39	»och han har förstärkt den med arabiska legosoldater. De har gått i ställning på andra sidan bäckravinen och är färdiga att gå till anfall mot dig.« Judas tågade genast mot dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	40	Men när han och hans här närmade sig ravinen, som var vattenförande, sade Timotheos till officerarna i sin armé: »Om han går över till vår sida först kan vi inte stå emot honom, utan han kommer att vara ohjälpligt överlägsen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	41	Men om han inte vågar utan slår läger på andra sidan strömmen skall vi gå över till hans sida, och då får vi övertaget.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	42	När Judas nu närmade sig den forsande bäcken placerade han ut härens skrivare vid ravinen och gav dem order att inte låta någon enda man göra halt där: alla måste gå med i anfallet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	43	Han gick själv som förste man över till andra sidan, och allt folket följde efter. Hedningarna dukade under för hans angrepp, kastade sina vapen och flydde till helgedomen i Karnajim. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	44	Men israeliterna erövrade staden och brände ner helgedomen med alla som fanns där. Så besegrades Karnajim; de kunde inte hålla stånd mot Judas.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	45	Sedan samlade Judas alla israeliter i Gilead, hög och låg, med deras hustrur och barn och egendom, för att leda hela denna stora skara till Judeen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	46	De kom till Efron, en stor och välbefäst stad som låg i deras väg, så att det inte var möjligt att gå runt den på någondera sidan, utan man måste tåga rakt igenom den.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	47	Invånarna vägrade dem tillträde och blockerade portarna med stenar. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	48	Då skickade Judas ett fredligt budskap till dem: »Vi skall marschera igenom ert område för att komma till vårt eget land. Ingen skall göra er något ont, vi skall bara ta oss igenom till fots.« Men de ville inte öppna för honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	49	Då lät Judas ge order till hären att var och en skulle gå till anfall där han befann sig. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	50	Männen i hans armé gick till attack, och han anföll staden hela den dagen och hela natten tills den föll i hans händer. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	51	Han högg ner alla manliga invånare, jämnade staden med marken, plundrade den och marscherade genom den över de fallnas lik.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	52	Därefter gick de över Jordan till den stora slätten vid Bet-Shean. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	53	Under hela marschen hjälpte Judas eftersläntrarna framåt och uppmuntrade folket, ända tills de var framme i Judeen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	54	Då gick de upp till Sionberget med jublande glädje och bar fram brännoffer till tack för att de hade fått återvända välbehållna utan att någon enda av dem hade stupat.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	55	Medan Judas var i Gilead tillsammans med Jonatan och hans bror Simon var i Galileen utanför Ptolemais, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	56	kom det bud till befälhavarna i Judeen, Josef, Sakarjas son, och Asarja, om de hjältedåd som de andra hade utfört i kriget. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	57	De tänkte då att de också skulle vinna ryktbarhet genom att dra ut i krig mot hedningarna i grannskapet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	58	De lät order gå ut till den här som stod under deras befäl och marscherade sedan mot Jamnia. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	59	Men Gorgias och hans män ryckte ut ur staden för att anfalla dem, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	60	och Josef och Asarja slogs på flykten. De blev förföljda ända till Judeens gräns, och den dagen stupade ungefär 2 000 man av Israels folk. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	61	Så vållades folket ett stort nederlag därför att dessa två inte hade velat lyda Judas och hans bröder utan trott sig kallade till hjältedåd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	62	De tillhörde inte samma släkt som de män i vilkas händer Israels räddning hade lagts.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	63	Men den store Judas och hans bröder vann lysande ära i hela Israel och bland alla hednafolk dit ryktet om dem nådde fram, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	64	och man samlades för att hylla dem.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	65	Judas tågade också ut med sina bröder och angrep edomeerna i landet söderut. Han besegrade Hebron med underlydande byar, rev ner stadens befästningar och satte eld på tornen som omgav den. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	66	Sedan bröt han upp för att marschera mot Filisteen, och han tågade genom Marisa. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	67	Den dagen stupade några präster i strid; de ville visa sitt hjältemod och gick obetänksamt ut i striden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	5	68	Men Judas vek av mot Ashdod i Filisteen. Han rev ner altarna där och brände upp folkets gudabilder. Och sedan han plundrat städerna återvände han till Judeen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	1	Under sitt fälttåg i de övre provinserna fick kung Antiochos höra att det fanns en stad i Persien som hette Elymais och som var berömd för sin rikedom på silver och guld. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	2	Den hade ett mycket rikt tempel där det fanns sköldar av guld och rustningar och vapen, som lämnats kvar av kung Alexander av Makedonien, Filips son, som hade varit den förste grekiske härskaren. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	3	Antiochos marscherade dit och försökte erövra staden för att plundra den, men han misslyckades därför att invånarna hade fått reda på hans planer 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	4	och mötte honom med väpnat motstånd. Han måste fly, och med stor grämelse drog han därifrån för att återvända till Babylon.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	5	En budbärare nådde honom i Persien med nyheten att de härar som tågat mot Judeen var besegrade: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	6	Lysias hade ryckt in där i spetsen för en stark armé men tvingats vika för motståndarna. Dessa hade vunnit i styrka genom vapen, förråd och mycket annat som de tagit i byte från de slagna härarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	7	Sedan hade de rivit ner skändligheten som han hade byggt på altaret i Jerusalem; kring templet hade de på nytt uppfört höga murar, och likaså kring hans stad Bet-Sur.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	8	När kungen fick höra detta blev han djupt skakad. Han måste lägga sig till sängs, sjuk av sorg över att hans planer hade slagit fel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	9	Där låg han under lång tid, ty han överväldigades gång på gång av sin djupa sorg, och han förstod att han skulle dö. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	10	Då kallade han till sig alla sina vänner och sade till dem: »Sömnen flyr mig, och mitt hjärta är krossat av bekymmer. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	11	Jag har frågat mig själv vad det är för en plåga som drabbat mig och vilken olycka jag råkat ut för. Jag var ju en god kung och älskad som regent. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	12	Men nu minns jag det onda jag gjorde i Jerusalem, när jag tog alla kärl av guld och silver som fanns där och utan någon anledning sände ut mitt folk för att utplåna alla invånare i Judeen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	13	Jag förstår att det är därför jag har drabbats av detta onda, och nu måste jag dö av sorg och förtvivlan i ett främmande land.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	14	Sedan kallade han fram Filippos, som var en av hans vänner, och gav honom makten över hela sitt rike. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	15	Han överlämnade kronan till honom, likaså sin mantel och sin ring. Filippos skulle nu bli rådgivare åt kungens son Antiochos och uppfostra honom till regent.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	16	Kung Antiochos dog där år 149. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	17	Vid underrättelsen om dödsfallet gjorde Lysias kungens son Antiochos, som han själv hade uppfostrat under tidigare år, till kung efter fadern, och han gav honom namnet Eupator.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	18	Men borgens besättning försökte spärra vägen till templet för israeliterna. De strävade ständigt efter att göra dem skada och understödde hedningarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	19	Judas bestämde sig för att utplåna dem, och han sammankallade hela folket för att få en belägring till stånd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	20	Det var år 150. Folket samlades och började belägra borgen med hjälp av skytteplattformar och belägringsmaskiner, som Judas lät bygga. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	21	Men en del av fienderna slapp ur inringningen, och några av de gudlösa israeliterna anslöt sig till dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	22	De begav sig till kungen och sade: »Hur länge skall du dröja med att skipa rättvisa och hämnas våra kamrater? 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	23	Vi tjänade villigt din far, rättade oss efter hans befallningar och följde hans påbud. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	24	För den sakens skull fick vi våra landsmän till fiender. Ja, de dödade alla av oss som de kunde få tag i och rövade bort vår egendom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	25	Men de har inte bara förgripit sig på oss utan på hela landet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	26	I detta nu står de utanför borgen i Jerusalem för att inta den, och templet har de befäst, liksom Bet-Sur. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	27	Om du inte genast hejdar dem kommer de att göra värre ting än så, och det blir omöjligt för dig att hålla dem tillbaka.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	28	Kungen greps av vrede när han hörde detta. Han samlade alla de vänner som var befälhavare över fotfolk och ryttare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	29	Från andra länder och från öarna i havet kom legotrupper och anslöt sig till honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	30	Hans stridskrafter omfattade 100 000 man fotfolk, 20 000 ryttare och 32 elefanter som dresserats för strid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	31	De tågade genom Idumeen mot Bet-Sur, som de omringade och belägrade under lång tid. De tillverkade belägringsmaskiner, men de inneslutna stack dem i brand under ett utfall och försvarade sig tappert.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	32	Judas lämnade då borgen och förde sin här till Bet-Sakarja, där han slog upp sitt läger mitt emot kungens. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	33	Men kungen lät sin här bryta upp tidigt på morgonen och göra en snabb framryckning längs vägen mot Bet-Sakarja; styrkorna bildade slaglinje, och man blåste i trumpeterna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	34	Den röda saften av druvor och mullbär ställdes fram för elefanternas ögon för att de skulle hetsas till strid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	35	Man fördelade djuren på de olika avdelningarna och lät varje elefant åtföljas av 1 000 man med ringbrynjor och bronshjälmar. Dessutom avdelades 500 elitryttare för varje djur. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	36	Före striden höll de sig där djuret fanns, och när det ryckte fram följde de med och avlägsnade sig aldrig från det. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	37	Varje elefant bar ett kraftigt, täckt trätorn, fastspänt med sadelgjordar, och på var och en av dem satt två stridande soldater, förutom den indiske föraren. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	38	Resten av ryttarna placerades ytterst på ömse sidor om hären, där de kunde hota fienden men också finna skydd mellan avdelningarna.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	39	När solen sken på de förgyllda och kopparbelagda sköldarna kastades ljuset mot bergen, så att de lyste som brinnande facklor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	40	En del av kungens här bildade linje på bergshöjderna och en annan på slätten. De ryckte stadigt närmare i god ordning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	41	Var och en måste bäva vid ljudet av krigarhopens rop, de många fötternas tramp och de rasslande vapnen, ty det var en oerhörd härsmakt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	42	Men Judas ryckte fram med sin här och tog upp striden, och 600 man stupade i kungens här. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	43	Elasar Avaran såg att en av elefanterna bar kungligt skyddspansar; den höjde sig över alla de andra djuren, och han trodde att kungen red på den. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	44	Då offrade han livet för att rädda sitt folk och själv vinna evig ryktbarhet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	45	Han rusade djärvt fram mot elefanten, mitt in bland fiendens linjer, och dräpte till höger och vänster, så att fienden drevs undan på båda sidor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	46	Sedan dök han in under elefanten och gav den en dödande stöt underifrån. Den föll ihop över honom, och han dog på stället.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	47	Men när israeliterna erfor kungarikets styrka och kraften i truppernas anlopp måste de vika för fienden.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	48	Kungens krigare tågade nu mot Jerusalem för att fortsätta kampen, och kungen slog upp sitt läger så att han hotade Judeen och Sionberget. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	49	Med folket i Bet-Sur slöt han fred. De måste lämna staden, eftersom där inte fanns tillräckligt med proviant för en belägring. Det var nämligen sabbatsår, och jorden vilade. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	50	Kungen intog alltså Bet-Sur och förlade en truppstyrka där till stadens försvar.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	51	Därefter belägrade han templet under lång tid. Han ställde upp skytteplattformar och belägringsmaskiner, eldkastare och katapulter, mekaniska pilbågar och stenslungor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	52	Försvararna tillverkade också maskiner för att bekämpa angriparnas, och striden varade länge. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	53	Men det fanns inga livsmedel i lagerrummen, eftersom det var det sjunde året, och de som hade räddats undan hedningarna och förts till Judeen hade gjort slut på det sista av förråden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	54	Bara ett fåtal män blev kvar i templet, ty hungern överväldigade de flesta, så att de skingrades och återvände var och en till sitt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	55	Lysias fick emellertid underrättelse om att Filippos, som före kung Antiochos död hade fått uppdraget att fostra hans son Antiochos till kung, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	56	hade vänt tillbaka från Persien och Medien tillsammans med de styrkor som kungen fört dit, och att han nu försökte ta makten. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	57	Lysias tillrådde då genast att man skulle avtåga, och han sade till kungen, till officerarna och till manskapet: »Vi blir mer utmattade för var dag, vi har ont om proviant, och platsen som vi belägrar är starkt befäst. Dessutom har vi kontrollen över riket att tänka på. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	58	Borde vi nu inte räcka handen åt dessa människor och sluta fred med dem och med hela deras folk? 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	59	Låt oss ge dem tillåtelse att följa sina lagar och seder som förut. Det var ju därför att vi avskaffade deras lagar som de blev uppretade och gjorde allt detta.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	60	Hans förslag vann anklang hos kungen och befälhavarna, och han skickade ett fredsanbud till de belägrade, som antog det. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	61	Kungen och befälhavarna gav dem sin ed. Enligt de överenskomna villkoren kom de ut ur fästningen, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	62	och kungen fick tillträde till Sionberget. Men när han såg hur väl befäst platsen var bröt han eden som han hade svurit och lät riva ner hela ringmuren. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	6	63	Sedan bröt han upp utan tidsspillan och återvände till Antiochia. Där fann han att Filippos var herre över staden, men han gick till angrepp mot honom och tog staden med ett stormanfall.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	1	År 151 lämnade Demetrios, Seleukos son, Rom och seglade med några få män till en stad vid kusten. Där lät han utropa sig till kung. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	2	Medan han var på väg in i sina fäders kungapalats grep hans trupper Antiochos och Lysias och ville föra dem till honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	3	Men när saken anmäldes för honom svarade han att han inte ville se dem mer. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	4	Soldaterna dödade dem då, och Demetrios uppsteg på tronen i sitt rike.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	5	Alla avfälliga och gudlösa israeliter kom nu till honom under ledning av Alkimos, som ville bli överstepräst. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	6	De anklagade sitt folk inför kungen: »Judas och hans bröder har dräpt alla dina vänner«, sade de, »och oss har han tvingat att fly åt alla håll från vårt land. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	7	Skicka nu en man som du litar på, så att han själv kan fara och se all skada som Judas har vållat oss och kungens land, och låt honom straffa dem och alla deras medhjälpare.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	8	Kungen valde då ut Bakchides, som tillhörde kungens vänner och var ståthållare väster om Eufrat, och som var en av rikets stormän och kungens trogne tjänare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	9	Han skickade ut denne man tillsammans med den gudlöse Alkimos, som han gav översteprästämbetet, med order att bestraffa israeliterna.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	10	De gav sig i väg och kom med en stor här till Judeen, och Bakchides sände bud till Judas och hans bröder med bedrägligt tal om fred och försoning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	11	Men eftersom dessa såg att han hade kommit dit med en stor här fäste de inget avseende vid hans ord.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	12	En grupp skriftlärda samlades emellertid och gick till Alkimos och Bakchides för att försöka få en rättvis uppgörelse till stånd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	13	Hasiderna var de första bland israeliterna som bad motståndarna om fred. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	14	De sade sig att när det var en präst av Arons ätt som hade kommit med trupperna skulle han inte göra dem något ont. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	15	Han talade också med dem om fred och försoning och försäkrade med ed: »Vi kommer inte att försöka skada vare sig er eller era vänner.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	16	De litade på honom, men han grep 60 män ur deras krets och dödade dem på en och samma dag, och det blev som skriften säger: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	17	Dina heligas kött och blod spred de ut runt om Jerusalem, och det fanns ingen som begravde dem.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	18	Hela folket greps av skräck och förfäran. »Det finns ingen respekt för sanning och rätt hos dessa människor«, sade man, »de har ju brutit fördraget och eden de svor.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	19	Därefter lämnade Bakchides Jerusalem och slog läger i Bet-Sajit. Han lät sina män gripa många av överlöparna som kommit till honom och dessutom några som tillhörde folket, dödade dem alla och kastade dem i den stora brunnen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	20	Han överlämnade landet åt Alkimos och lämnade kvar trupper som skulle stödja honom. Därpå återvände Bakchides till kungen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	21	Men Alkimos måste kämpa för sin ställning som överstepräst. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	22	Alla de som vållade olyckor för sitt folk samlades kring honom; de fick Judeen i sitt våld och for fram som plågoandar över Israel.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	23	Judas såg hur Alkimos och hans anhängare med allt detta gjorde israeliterna mer ont än hedningarna hade gjort. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	24	Då gav han sig ut och drog omkring i alla delar av Judeen; han tog hämnd på överlöparna och gjorde det omöjligt för dem att visa sig på landsbygden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	25	Men när Alkimos märkte hur starka Judas och hans anhängare hade blivit och insåg att han inte kunde hålla stånd mot dem, återvände han till kungen och beskyllde dem för en rad ogärningar.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	26	Kungen sände då Nikanor, en av sina mest ansedda härförare och en hätsk fiende till Israel, med order att utplåna folket.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	27	Nikanor kom till Jerusalem med en stor här och sände bud till Judas och hans bröder med bedrägligt tal om fred och försoning: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	28	»Mellan mig och er skall det inte vara någon strid! Jag skall komma med några få följeslagare för att sammanträffa med er under fredliga former.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	29	Han kom också till Judas, och de utbytte fredliga hälsningar, men fienderna höll sig beredda att snappa bort Judas. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	30	När det kom till Judas kännedom att Nikanor hade uppsökt honom med svekfulla avsikter blev han skrämd och ville inte råka honom mer. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	31	Nikanor förstod att hans plan hade avslöjats, och han drog ut för att möta Judas i strid vid Kafarsalama. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	32	Ungefär 500 man stupade på Nikanors sida, och resten flydde till Davids stad.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	33	Därefter gick Nikanor upp på Sionberget, och en del av prästerna kom ut från tempelområdet tillsammans med några av folkets äldste för att möta honom med fredshälsning och visa honom det brännoffer som man förrättade för kungens välgång. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	34	Men han skymfade dem, gjorde narr av dem och behandlade dem så att de blev orena. Han förde övermodigt tal, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	35	och i sin förbittring svor han denna ed: »Om inte Judas och hans här omedelbart utlämnas åt mig kommer jag att sätta eld på detta hus så snart jag kommer välbehållen tillbaka.« Sedan gick han därifrån i fullt raseri.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	36	Då gick prästerna in och ställde sig framför altaret och tempelhuset. De brast i gråt och sade: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	37	»Det var du själv som utvalde detta hus till att bära ditt namn och vara ett hus för ditt folks bön och åkallan. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	38	Straffa denne man och hans här, och låt dem falla för svärdet! Kom ihåg deras hädelser, och låt dem inte behålla livet!«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	39	Nikanor lämnade Jerusalem och slog läger i Bet-Horon, där en här från Syrien förenade sig med honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	40	Judas slog läger i Hadasha med 3 000 man. Och Judas bad denna bön: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	41	»En gång när de kungliga sändebuden hädade gick din ängel ut och dräpte 185 000 man i deras här. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	42	Låt också denna här bli krossad under vårt anfall i dag, låt de överlevande bli varse att det var onda ord som deras ledare yttrade mot ditt tempel, och döm honom som hans ondska förtjänar!«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	43	Härarna möttes i strid den trettonde dagen i månaden adar, och Nikanors här blev krossad. Han själv var den förste som föll i striden, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	44	och när folket i hans här märkte att han hade stupat kastade de sina vapen och flydde. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	45	Judas män förföljde dem under en dagsmarsch, från Hadasha tills de kom till Geser, och de blåste i signaltrumpeterna under förföljandet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	46	Då kom det ut folk från alla judiska byar i trakten och inringade den flyende hären, så att den tvingades tillbaka mot förföljarna. Alla höggs ner med svärd, och inte en enda man blev kvar i livet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	47	Israeliterna tog deras vapen och förråd. De högg av Nikanors huvud och hans högra hand, som han hade höjt i övermod. De tog med sig både huvudet och handen och höjde upp dem till beskådande utanför Jerusalem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	48	Folket jublade högt och firade den dagen som en stor glädjedag. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	49	Och de bestämde att denna dag skulle firas varje år den trettonde adar.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	7	50	Sedan rådde fred i Judeen en kort tid.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	1	Romarnas rykte nådde Judas: det sades att de var väldiga krigare och att de visade välvilja mot alla som anslöt sig till dem; alla som vände sig till dem slöt de vänskapsförbund med. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	2	De var väldiga krigare, sade man och berättade för honom om deras krig, om deras tappra bedrifter bland gallerna, som de hade underkuvat och gjort skattskyldiga, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	3	och om allt de hade uträttat i Spanien, där de hade bemäktigat sig guld- och silvergruvorna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	4	Med sin klokhet och uthållighet hade de lagt under sig hela landet, fastän det låg mycket långt bort från deras eget, och kuvat de kungar som gått till angrepp mot dem från jordens mest avlägsna trakter, så att de slutligen krossat dem och besegrat dem i grund. Sedan dess fick de överlevande betala årlig skatt till dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	5	Både Filip och Perseus, kitteernas kung, och alla andra som gått till angrepp mot dem hade de krossat i strid och underkuvat.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	6	När kungen i Asien, Antiochos den store, började krig mot dem med 120 elefanter, med rytteri och vagnar och med en oerhört stor här, blev också han besegrad av dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	7	De tog honom levande och bestämde att både han och hans efterträdare på tronen skulle betala dryga skatter till dem, lämna gisslan och dessutom avträda 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	8	Indien, Medien och Lydien och andra av sina rikaste provinser; sedan de fått dessa områden av honom gav de dem till kung Eumenes.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	9	Man berättade också hur folket i Grekland planerat ett angrepp för att förinta dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	10	De hade fått reda på detta och skickat ut en enda härförare att möta anfallet. I kriget blev det stort manfall bland grekerna, och de tog deras hustrur och barn som krigsbyte, plundrade ut dem och bemäktigade sig deras land. De rev ner deras befästningar och gjorde invånarna till sina slavar, vilket de är än i dag.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	11	Alla andra riken och öar där man gjort motstånd mot dem hade de också förhärjat och förslavat. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	12	Men mot sina vänner och mot sådana som sökte stöd hos dem hade de visat trogen vänskap. De hade underkuvat kungar i när och fjärran; alla blev skrämda redan av att höra talas om dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	13	Ville de hjälpa någon och göra honom till kung, så blev han kung, men de kunde också avsätta vem de ville – de hade sannerligen blivit mäktiga.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	14	Trots allt detta hade aldrig någon av dem låtit kröna sig eller klätt sig i purpurmanteln för att stoltsera med den. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	15	De hade inrättat en rådsförsamling, och varje dag sammanträdde 320 män som ständigt rådslog om folkets angelägenheter för att styra det på bästa sätt. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	16	Varje år anförtrodde de makten över sig själva och styrelsen av hela sitt land åt en enda man – »och alla lyder denne ende«, sade man, »det finns ingen avund eller missunnsamhet hos dem«.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	17	Judas valde ut Eupolemos, son till Johannes, son till Acko, samt Jason, son till Elasar, och skickade dem till Rom för att sluta fördrag om vänskap och bistånd med folket där 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	18	och för att befria Israel från slavoket. De såg ju att den grekiska kungamakten höll på att förslava folket fullständigt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	19	De reste till Rom – det är en oerhört lång resa – och fick företräde hos rådsförsamlingen. Där sade de: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	20	»Judas med tillnamnet Mackabaios, hans bröder och hela det judiska folket har skickat oss till er för att sluta fördrag om bistånd och fred och för att få oss inskrivna bland era bundsförvanter och vänner.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	21	Anbudet antogs av dem, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	22	och här följer en avskrift av brevet som de graverade på koppartavlor och skickade till Jerusalem att förvaras där hos israeliterna som bevis på fördraget om fred och bistånd:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	23	»Må allt gå väl för romarna och för det judiska folket till lands och till sjöss i all framtid; må krig och fiender vara fjärran från dem! 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	24	Men om krig bryter ut och först drabbar Rom eller någon av dess bundsförvanter i någon del av dess välde, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	25	skall det judiska folket utan förbehåll delta i kampen så som omständigheterna kräver. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	26	Spannmål, vapen, pengar eller fartyg skall inte skänkas eller tillhandahållas de judiska trupperna – härom beslutas i Rom – utan förpliktelserna skall uppfyllas utan vederlag. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	27	Likaså om krig först drabbar det judiska folket: då skall romarna energiskt bistå det i kampen så som omständigheterna kräver. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	28	Spannmål, vapen, pengar eller fartyg skall inte ställas till hjälptruppernas förfogande – härom beslutas i Rom – utan dessa förpliktelser skall uppfyllas utan svek. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	29	På nu sagda villkor har romarna slutit fördrag med det judiska folket. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	30	Om båda parter efter detta fördrags ingående beslutar tillägga eller upphäva något i fördraget, får de göra så i enlighet med sin önskan, och beslutet skall vara giltigt, vad de än tillägger eller upphäver.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	31	Beträffande den orätt som kung Demetrios begår mot judarna har vi sänt honom följande brev: Varför har du lagt ditt ok så tungt på våra judiska vänner och bundsförvanter? 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	8	32	Om de kommer med nya klagomål mot dig skall vi se till att de får sin rätt; vi kommer att bekämpa dig till lands och till sjöss.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	1	När Demetrios fick höra att Nikanor och hans trupper hade dukat under i striden skickade han för andra gången Bakchides och Alkimos till Judeen och lät också arméns högra flygel följa med. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	2	De ryckte fram längs vägen till Gilgal och började belägra Mesalot i Arbela. De intog staden och dödade många människor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	3	I första månaden år 152 slog de läger vid Jerusalem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	4	Därifrån marscherade de till Beret med 20 000 man fotfolk och 2 000 ryttare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	5	Judas hade sitt läger i Elasa, och han hade 3 000 stridsvana män med sig. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	6	Men när de såg hur stora de fientliga styrkorna var greps de av förfäran, och många smög sig bort från lägret, så att inte mer än 800 man blev kvar.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	7	Då Judas såg att hären hade smält ihop och att striden var hotande nära sjönk hans mod, ty han hade inte tid att samla männen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	8	I sin förtvivlan sade han till dem som fanns kvar: »Kom med, så går vi mot våra fiender och ser om vi kan klara en strid med dem!« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	9	De försökte få honom att avstå: »Det är alldeles omöjligt«, sade de. »Nu gäller det att rädda livet; sedan kan vi komma tillbaka med våra bröder och ta upp kampen mot fienden. Själva är vi för få.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	10	Men Judas svarade: »Aldrig att jag flyr för dem. Om vår stund är kommen, så låt oss dö med tapperhet för våra bröder utan att lämna någon fläck på vår ära.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	11	Fiendehären marscherade nu ut ur lägret, och de ställde upp för att möta den. Ryttarna var fördelade på två avdelningar, och framför hären ryckte stenslungare och bågskyttar fram. I första linjen gick alla de starkaste männen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	12	Bakchides höll sig på högra flygeln. Fiendehären ryckte an från två håll under trumpetstötar, och Judas män blåste också de i sina trumpeter, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	13	och marken skalv av larmet från de båda härarna. Striden inleddes på morgonen och varade ända till kvällen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	14	Judas märkte att Bakchides och härens huvudstyrka fanns på högra flygeln. Alla som hade mod i bröstet förenade sig då med honom, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	15	och de krossade högerflygeln och förföljde de flyende ända till berget Asotos. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	16	Men när de som kämpade på den vänstra flygeln såg att den högra hade krossats vände de om, följde Judas och hans män tätt i hälarna och anföll dem bakifrån. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	17	Striden hårdnade, och manfallet blev stort på båda sidor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	18	Också Judas stupade, och då flydde de övriga.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	19	Jonatan och Simon förde bort sin bror Judas; de begravde honom i hans fäders grav i Modein 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	20	och begrät honom. Hela Israel höll stor dödsklagan över honom och sörjde honom i många dagar, och de ropade:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	21	»Se, den starke har fallit, Israels räddare!«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	22	Det som återstår att berätta om Judas, om hans krig, hans tappra bedrifter och hans storhet har inte blivit nedskrivet, ty det var överväldigande mycket.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	23	Efter Judas död vågade de laglösa åter visa sig överallt på Israels område, och alla orättens hantlangare gjorde sig breda. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	24	När det samtidigt kom en mycket svår hungersnöd gick folket i landet över till deras sida. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	25	Bakchides gynnade de gudlösa männen och gjorde dem till herrar över landet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	26	De letade efter Judas vänner, spårade upp dem och förde dem till Bakchides, som straffade dem och förödmjukade dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	27	Det blev ett lidande i Israel vars like inte hade funnits sedan den tid då den siste profeten uppenbarades för dem.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	28	Då samlades alla Judas vänner och sade till Jonatan: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	29	»Sedan din bror Judas dog finns ingen som kan föra krig som han gjorde mot fienderna och Bakchides, och mot alla dem i vårt eget folk som är fientligt sinnade. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	30	Därför har vi denna dag valt dig att bli vår anförare i hans ställe och ledare i vår kamp.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	31	Den dagen övertog alltså Jonatan ledarskapet och trädde fram som sin bror Judas efterträdare.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	32	Men Bakchides fick kännedom om saken och sökte efter en möjlighet att döda honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	33	Detta blev känt för Jonatan och hans bror Simon och alla hans följeslagare. De flydde då till Tekoas öken och slog läger vid vattendammen i Asfar.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	34	Bakchides fick kännedom om saken på sabbatsdagen och gick med hela sin här över till andra sidan Jordan.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	35	Jonatan skickade sin bror Johannes som ledare för de icke stridande till sina vänner nabateerna för att be dem att ta hand om deras stora förråd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	36	Men jambriterna kom ut från Medeva och fick fatt i Johannes; de tog honom och allt vad han hade och försvann med sitt byte.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	37	En tid senare kom det bud till Jonatan och hans bror Simon att jambriterna skulle hålla ett stort bröllop och föra bruden, som var dotter till en av de främsta stormännen i Kanaan, från Nadavat med ett stort följe. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	38	De hade inte glömt att deras bror Johannes hade mördats, och de gav sig i väg och gömde sig i skydd av berget. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	39	När de spejade därifrån fick de se ett bullrande följe med mängder av packning. Det var brudgummen och hans vänner och bröder som närmade sig med tamburiner och musikanter och allsköns utrustning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	40	Då störtade de sig över dem från bakhållet och började hugga ner dem, och manfallet blev stort. De överlevande flydde upp i bergen, och israeliterna tog allt vad de hade som byte. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	41	Så vändes bröllopsfesten i sorg och musiken i klagosång. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	42	Jonatan och Simon hade fått sin hämnd för mordet på brodern, och de återvände till Jordans träskmarker.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	43	Bakchides fick höra om saken och kom på sabbatsdagen till strandbrinkarna vid Jordan med en stor här. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	44	Då sade Jonatan till sina män: »Nu måste vi kämpa för våra liv. I dag är det allvarligare än någon gång förut: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	45	vi kan vänta anfall både framifrån och i ryggen, vi har Jordans vatten på ena sidan, och på den andra träskmark och snårskog. Det finns ingen möjlighet att komma undan. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	46	Ropa till himlen om hjälp att slippa ur våra fienders händer!« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	47	Striden började, och Jonatan gjorde sig beredd att rikta ett dråpslag mot Bakchides, men han vek undan och drog sig tillbaka. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	48	Då kastade sig Jonatan och hans män i Jordan och simmade över till andra sidan. Fienderna förföljde dem inte över floden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	49	Bakchides hade förlorat ungefär 1 000 man den dagen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	50	Sedan Bakchides hade återvänt till Jerusalem satte han i stånd en rad befästa städer i Judeen: fästningen vid Jeriko, Emmaus, Bet-Horon, Betel, Timnat Piraton och Tappuach. Alla dessa platser försåg han med höga murar, portar och bommar, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	51	och han förlade besättningar dit för att plåga Israel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	52	Han förstärkte också staden Bet-Sur, Geser och borgen och placerade trupper och livsmedelsförråd på dessa platser. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	53	Han tog sönerna till landets förnämsta män som gisslan och satte dem i fängelse på borgen i Jerusalem.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	54	År 153, i andra månaden, gav Alkimos order om att muren utanför templets inre gård skulle rivas. Det var profeternas verk han ville riva ner, men när rivningsarbetet hade påbörjats 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	55	drabbades Alkimos av ett slaganfall, som hindrade honom från att fortsätta. Han blev förlamad och miste talförmågan, så att han inte kunde säga något mer eller förordna om sin egendom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	56	Och innan lång tid hade gått dog Alkimos under svåra plågor.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	57	När Bakchides såg att Alkimos var död återvände han till kungen. Sedan hade Judeen fred i två år.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	58	Alla de laglösa smidde nu planer; de sade: »Nu lever Jonatan och hans anhängare i lugn och ro och känner sig trygga. Nu skall vi hämta Bakchides och låta honom gripa allesammans under en enda natt.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	59	De gav sig av och överlade med honom, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	60	och han satte sig i rörelse med en stor här. Han skrev också i hemlighet till alla sina bundsförvanter i Judeen att de skulle gripa Jonatan och hans följeslagare. Men det lyckades inte eftersom deras plan blev känd, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	61	och de andra grep ett femtiotal av de män inom landet som lett det onda anslaget och dödade dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	62	Sedan drog sig Jonatan undan till Bet-Basi i öknen tillsammans med Simon och sina följeslagare. Han byggde upp det som var nedrivet där och befäste staden.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	63	När Bakchides fick kännedom om detta samlade han hela sin styrka och sände bud till sina anhängare i Judeen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	64	Han kom till Bet-Basi och började belägra staden, förde striden mot den under lång tid och lät också tillverka belägringsmaskiner.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	65	Men Jonatan lämnade kvar sin bror Simon i staden och tog sig själv ut på landsbygden med några få män. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	66	Han slog Odomera och hans bröder och fasironiterna i deras tältläger. När han sedan skulle slå till och kom marscherande med sina styrkor 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	67	gjorde Simon och hans män ett utfall från staden och satte eld på belägringsmaskinerna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	68	De kämpade mot Bakchides tills han var fullständigt besegrad; det grämde honom djupt att de tillintetgjorde hela hans fälttågsplan. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	69	Han greps av raseri mot de laglösa männen som hade rått honom att komma till landet. Hans folk dödade många av dem, och han bestämde sig för att återvända till sitt eget land.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	70	När Jonatan fick kännedom om detta skickade han sändebud till Bakchides för att sluta fred med honom och för att få krigsfångarna frisläppta. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	71	Bakchides antog förslaget och gjorde som Jonatan önskade. Han gav honom sin ed på att aldrig försöka skada honom så länge han levde, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	72	och han lät honom få tillbaka de krigsfångar som han förut hade tagit i Judeen. Sedan återvände han till sitt land och visade sig aldrig mer på deras område.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	9	73	Och svärdet slutade härja i Israel. Jonatan slog sig ner i Mikmas. Där började han härska som domare över folket, och han rensade ut de gudlösa från Israel.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	1	År 160 kom Alexander Epifanes, Antiochos son, och intog Ptolemais. Man välkomnade honom, och han lät utropa sig till kung där. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	2	När kung Demetrios fick höra detta drog han samman väldiga truppstyrkor och tågade ut för att möta honom i strid.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	3	Och Demetrios skrev till Jonatan i vänliga ordalag för att han skulle känna sig hedrad. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	4	Han tänkte: »Vi måste skynda oss att sluta fred med dem innan han går samman med Alexander mot oss, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	5	ty han kommer inte att glömma allt det onda som vi har gjort honom och hans bröder och hela folket.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	6	Han gav honom rätt att samla trupper, att tillverka vapen och att vara hans bundsförvant, och gisslan som fanns i borgen lovade han att lämna ut åt honom.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	7	Jonatan begav sig då till Jerusalem och läste upp brevet för hela folket och för borgens besättning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	8	De greps av förfäran när de fick höra att kungen hade gett honom rätt att samla trupper. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	9	Männen i borgen lämnade ut fångarna åt Jonatan, och han överlämnade dem åt deras föräldrar.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	10	Jonatan slog sig ner i Jerusalem, och han började bygga upp staden och sätta den i stånd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	11	Han gav order till dem som utförde arbetena att stadsmurarna och anläggningarna kring Sionberget skulle byggas av huggen sten för att bli starkare. Och de gjorde som han hade sagt. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	12	Men främlingarna i de fästningar som Bakchides hade satt i stånd tog till flykten. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	13	Var och en lämnade sin vistelseort och gav sig i väg till sitt eget land. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	14	Bara i Bet-Sur blev några kvar av dem som hade övergett lagen och buden; den platsen var deras tillflyktsort.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	15	Kung Alexander fick höra om de löften Jonatan hade fått i Demetrios brev, och när han hörde berättas om de krig som han och hans bröder hade fört, om deras tappra bedrifter och om alla strapatser som de hade utstått, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	16	tänkte han: »Kan vi någonsin finna den mannens like? Vi måste genast göra honom till vår vän och bundsförvant.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	17	Och han skrev ett brev och skickade det till honom. Det lydde så:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	18	»Kung Alexander hälsar sin broder Jonatan. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	19	Vi har hört om dig att du är en väldig krigare som förtjänar att vara vår vän. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	20	Vi förordnar härmed denna dag att du skall vara överstepräst för ditt folk och kallas kungens vän« – han skickade honom samtidigt en purpurmantel och en guldkrona – »och du skall tänka på våra intressen och bevara vänskapen med oss.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	21	I den sjunde månaden år 160, vid lövhyddefesten, klädde sig Jonatan i den heliga dräkten. Han samlade trupper och lät tillverka vapen i stor mängd.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	22	När Demetrios fick höra om dessa händelser blev han missmodig och frågade sig 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	23	hur han kunnat låta Alexander hinna före med att vinna judarnas vänskap och stöd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	24	Han föresatte sig att i sin tur skriva och vädja till dem med löften om privilegier och gåvor för att kunna få hjälp av dem som bundsförvanter. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	25	Och han skickade dem följande brev: »Kung Demetrios hälsar det judiska folket. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	26	Ni har hållit era fördrag med oss i helgd och visat er som trogna vänner utan något samröre med våra fiender, vilket vi med glädje har hört. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	27	Fortsätt därför också nu med att visa oss trohet! Då skall vi belöna er väl för det ni gör för oss. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	28	Vi skall lösa er från många pålagor och dessutom ge er gåvor.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	29	Härmed löser och befriar jag er och alla judar från personliga skatter, från saltavgiften och från kransskatten. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	30	Den tredjedel av spannmålen och den hälft av fruktskörden som jag har rätt att uppbära efterskänker jag: från och med i dag och allt framgent avstår jag från denna uppbörd i Judeen och i de tre distrikt som härmed överförs till dess område från Samarien och Galileen från denna dag och för all framtid.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	31	Jerusalem förklarar jag för en helig stad, som med hela sitt område skall vara befriad från skatt, också på tiondet och tempelavgifterna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	32	Jag avstår också från min myndighet över borgen i Jerusalem och överlåter den åt översteprästen, som har att dit förlägga de män han själv utväljer att svara för dess bevakning.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	33	Varje person av judisk härstamning som blivit krigsfånge och förts bort från Judeen till någon del av mitt rike friger jag härmed utan ersättning. Ingen får ta upp några avgifter från dem, inte heller avgifter för deras boskap.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	34	Under alla högtider, sabbater, nymånadsfester och andra märkesdagar, och under tre dagar före och efter varje högtid skall alla judar i mitt rike vara fria från indrivning och betalning av skulder. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	35	Ingen skall då ha rätt att kräva pengar av dem eller ställa någon fordran på dem i något som helst ärende.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	36	Judar skall inmönstras i kungens krigsmakt till ett antal av 30 000 man, och de skall få samma sold som tillkommer alla kungens trupper. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	37	De skall tas ut till besättningstrupper i de stora kungliga fästningarna och användas till förtroendeuppdrag i riket. Deras officerare och befälhavare skall komma ur deras egna led och följa deras lagar, så som kungen också har förordnat i Judeen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	38	Vad beträffar de tre distrikt som överförts till Judeen från Samariens område skall de överföras till Judeen på så sätt att de anses höra under en och samma förvaltning och aldrig lyder någon annan myndighet än översteprästens. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	39	Ptolemais med tillhörande område ger jag som gåva till templet i Jerusalem för att bestrida templets nödvändiga utgifter. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	40	För egen del avsätter jag för varje år en gåva på 15 000 siklar silver i de kungliga räkenskaperna, att betalas från lämpliga platser. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	41	Allt det utestående, det som ämbetsmännen har underlåtit att betala ut i motsats till vad som skedde under tidigare härskarfolk, skall de från och med nu betala till arbetena på templet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	42	Till detta kommer 5 000 siklar silver som man årligen brukat ta från de medel templet redovisar; även denna summa efterskänks, eftersom det tjänstgörande prästerskapet har rätt till den.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	43	Om någon flyr till templet i Jerusalem, hela dess område inräknat, därför att han står i skuld till kungen eller till någon affärsförbindelse, skall han vara fredad liksom allt han äger inom mitt rike.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	44	När det gäller byggnads- och reparationsarbeten vid templet skall utgifterna belasta de kungliga räkenskaperna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	45	Vid byggnadsarbeten på murarna och fästningsverken kring Jerusalem skall utgifterna också belasta de kungliga räkenskaperna, likaså när murarna byggs upp på andra platser i Judeen.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	46	Men när Jonatan och folket fick höra dessa anbud litade de inte på dem och godtog dem inte, ty de kom ihåg hur mycket ont kungen hade gjort i Israel och hur svåra lidanden han hade vållat dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	47	De höll sig hellre till Alexander, därför att han först hade gett dem fred med sitt anbud, och de förblev hela tiden hans bundsförvanter.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	48	Kung Alexander samlade nu en stor här och drog i fält med den mot Demetrios. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	49	De båda kungarna drabbade samman, och Alexanders här slogs på flykten. Demetrios förföljde honom och fick övertaget över hans män. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	50	Men kampen fortsatte att rasa ända till solnedgången, och Demetrios stupade den dagen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	51	Därefter skickade Alexander sändebud till kung Ptolemaios i Egypten med följande budskap: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	52	»Jag har återvänt till mitt rike, stigit upp på mina fäders tron och fått makten i mina händer; jag har krossat Demetrios och tagit makten i vårt land. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	53	Jag drabbade samman med honom i strid, och han och hans här krossades av oss, så att jag kunde överta hans kungatron. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	54	Låt oss nu sluta vänskapsfördrag med varandra. Ge mig din dotter till hustru, så blir jag din måg och skall ge dig och henne gåvor som är dig värdiga.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	55	Kung Ptolemaios svarade: »Lycklig var den dag då du återvände till dina fäders land och steg upp på deras kungatron! 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	56	Jag skall uppfylla din önskan i brevet. Men möt mig i Ptolemais, så att vi får träffa varandra. Sedan skall jag låta dig bli min måg, som du föreslagit.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	57	Ptolemaios reste alltså från Egypten med sin dotter Kleopatra och kom till Ptolemais år 162. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	58	Där möttes han av kung Alexander, och han gav honom sin dotter Kleopatra och höll bröllop för henne i Ptolemais med lysande prakt, på kungars vis.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	59	Därefter skrev kung Alexander och inbjöd Jonatan att komma dit och möta honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	60	Och Jonatan reste med prakt och ståt till Ptolemais, där han mötte de båda kungarna. Han gav silver och guld till dem och deras vänner förutom många andra gåvor, och han vann deras välvilja.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	61	Några israeliter, uslingar som övergett lagen, hade gaddat sig samman mot Jonatan. De framförde klagomål mot honom, men kungen ägnade dem ingen uppmärksamhet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	62	Han befallde i stället att man skulle klä av Jonatan den dräkt han bar och klä honom i purpurmantel, och så skedde. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	63	Kungen lät honom ta plats vid sin sida, och sedan sade han till sina ämbetsmän: »Gå ut med honom till stadens centrum och kungör att ingen får komma med klagomål mot honom i något ärende – ingen får vålla honom svårigheter av någon som helst orsak.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	64	När nu hans anklagare märkte vilken ära som visades honom genom den offentliga kungörelsen och såg att han var klädd i purpur, flydde de allesammans.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	65	Kungen lät honom också få äran att skrivas in bland vännerna av högsta klassen och utnämnde honom till general och ståthållare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	66	Sedan återvände Jonatan till Jerusalem, glad till mods och utan att möta några svårigheter.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	67	År 165 kom Demetrios son Demetrios från Kreta till sina fäders land. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	68	När kung Alexander fick höra detta blev han djupt missmodig och återvände till Antiochia. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	69	Men Demetrios gav befälet åt Apollonios, ståthållaren över Koilesyrien. Denne samlade en stor här och slog läger vid Jamnia. Därifrån skrev han följande brev till översteprästen Jonatan:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	70	»Du är den ende som försöker trotsa oss, och jag har utsatts för åtlöje och klander för din skull. Vad är det för friheter du tar dig mot oss där uppe bland bergen? 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	71	Litar du på dina truppers styrka, så kom nu ner till oss på slätten, där vi kan mäta oss med varandra – städernas krigsmakt står ju på min sida. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	72	Hör dig för, så får du veta vem jag är och vilka andra bundsförvanter vi har! Man kommer att säga att ni omöjligt kan hålla stånd mot oss. Dina fäder har slagits på flykten två gånger i sitt eget land, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	73	och du kan inte stå emot vårt kavalleri och en sådan armé som vi nu har på slätten, där det varken finns klippblock eller stenar eller någon plats att fly till.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	74	När Jonatan fick höra vad Apollonios skrev blev han mycket upprörd. Han mönstrade 10 000 man och ryckte ut med dem från Jerusalem, och hans bror Simon mötte honom med förstärkningar. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	75	Han slog läger utanför Joppe, men invånarna vägrade honom tillträde, ty Apollonios hade en besättning i staden. Men när det kom till strid 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	76	blev invånarna rädda och öppnade portarna, och Jonatan blev herre över Joppe.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	77	När Apollonios fick höra detta ställde han upp 3 000 ryttare och en stor infanteristyrka. Han marscherade i riktning mot Ashdod, som om han ville tåga igenom där, men samtidigt drog han sig ut på slätten, eftersom han kunde lita till sitt talrika kavalleri. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	78	Jonatan följde efter honom mot Ashdod, och härarna drabbade samman i strid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	79	Men Apollonios hade lämnat 1 000 ryttare gömda i ryggen på judarna, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	80	och Jonatan märkte att han hade blivit överrumplad bakifrån: fienderna omringade hans här och öste pilar över folket från tidigt på morgonen till sena kvällen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	81	Men folket höll stånd på Jonatans order, och fiendens hästar blev trötta. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	82	Då drog Simon fram sin styrka och anföll fotfolkets slaglinje, eftersom kavalleriet nu var utmattat, och han krossade dem och slog dem på flykten. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	83	Medan kavalleriet skingrades på slätten kom de flyende till Ashdod och sökte sig till sitt avgudatempel Bet-Dagon för att få skydd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	84	Men Jonatan brände Ashdod och städerna däromkring och plundrade dem. Han brände också ner Dagons tempel med alla som sökt sin tillflykt där. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	85	Och det sammanlagda antalet av dem som stupat för svärd och dem som bränts inne uppgick till 8 000 man.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	86	Sedan bröt Jonatan upp därifrån och slog läger utanför Ashkelon, och invånarna där kom ut och gav honom ett glansfullt mottagande. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	87	Och Jonatan och hans män återvände till Jerusalem med rikt byte.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	88	När kung Alexander fick höra om dessa händelser gav han Jonatan ännu fler hedersbetygelser. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	10	89	Han skickade honom ett spänne av guld, den sedvanliga gåvan åt dem som räknas till kungens släkt. Dessutom gav han honom Ekron med hela dess område som besittning.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	1	Men kungen av Egypten drog samman trupper lika talrika som sandkornen på havsstranden, och dessutom en stor flotta, ty han hade satt sig i sinnet att med list ta makten över Alexanders rike och foga det till sitt eget. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	2	Han tågade in i Syrien under fredliga proklamationer, och städernas invånare öppnade portarna för honom och välkomnade honom. Enligt gällande order från kung Alexander skulle han nämligen bli vänligt mottagen eftersom han var kungens svärfar. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	3	Men Ptolemaios förlade besättningstrupper från sin egen armé i varje stad där han kom in.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	4	När han närmade sig Ashdod visade man honom hur Dagons tempel var nerbränt och Ashdod förhärjat liksom byarna däromkring. Man visade liken som låg kringströdda och de förkolnade resterna av dem som Jonatan bränt inne under striderna och som man nu hade staplat upp i högar längs kungens väg. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	5	Och för att svärta ner Jonatan berättade man för kungen vad han hade gjort. Men kungen teg.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	6	I Joppe kom Jonatan kungen till mötes med prakt och ståt; de utbytte hälsningar och övernattade sedan där. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	7	Och Jonatan följde kungen på hans färd fram till den flod som heter Eleutheros. Sedan återvände han till Jerusalem.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	8	Men kung Ptolemaios gjorde sig till herre över städerna längs kusten ända till Seleukia vid havet, och hela tiden smidde han onda planer mot Alexander. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	9	Han skickade sändebud till kung Demetrios med följande budskap: »Låt oss sluta förbund med varandra! Jag skall ge dig min dotter, som nu är Alexanders hustru, och du skall bli kung över din fars rike. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	10	Jag ångrar att jag gav min dotter åt den mannen, ty han har försökt mörda mig.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	11	Så svärtade han ner Alexander därför att han ville ha makten över hans rike. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	12	Han tog också sin dotter ifrån honom och gav henne åt Demetrios. Så slutade hans vänskap med Alexander, och fiendskapen mellan dem blev uppenbar. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	13	Sedan höll Ptolemaios intåg i Antiochia, och han lät kröna sig med Asiens kungakrona. Han var nu krönt med två kronor, Egyptens och Asiens.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	14	När detta hände var kung Alexander i Kilikien, därför att folket i den delen av riket höll på att göra uppror. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	15	När han fick budet vände han sig mot Ptolemaios, men denne marscherade ut och mötte honom med en stark här. Alexander blev besegrad 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	16	och flydde till Arabien för att söka skydd där, och kung Ptolemaios triumferade. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	17	Araben Zabdiel högg av Alexanders huvud och skickade det till kungen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	18	Men två dagar senare dog kung Ptolemaios själv, och besättningarna i de befästa städerna blev dödade av städernas invånare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	19	Så blev Demetrios kung, år 167.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	20	Vid den tiden samlade Jonatan folket i Judeen för att anfalla och inta borgen i Jerusalem, och de byggde en mängd belägringsmaskiner kring den. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	21	Men några män som hade avfallit från lagen och hatade sitt eget folk gav sig i väg till kungen och berättade för honom att Jonatan belägrade borgen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	22	När kungen fick höra detta blev han uppbragt. Så snart han fått budet marscherade han till Ptolemais och skrev sedan till Jonatan att denne skulle häva belägringen och snarast komma till Ptolemais för att sammanträffa med honom.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	23	När Jonatan fick detta bud gav han order om att belägringen skulle fortsätta. Han valde ut ett resfölje bland de äldste i Israel och bland prästerna och gav sig sedan faran i våld. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	24	Med silver, guld, kläder och många andra gåvor kom han till kungen i Ptolemais, och han vann hans välvilja. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	25	Några laglösa män från hans eget folk kom med klagomål mot honom, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	26	men kungen behandlade honom på samma sätt som hans företrädare hade gjort och ärade honom i alla sina vänners närvaro. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	27	Han bekräftade hans innehav av översteprästämbetet och alla hans andra tidigare utmärkelser och bestämde att han skulle räknas till de främsta vännerna.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	28	Jonatan bad kungen om skattefrihet för Judeen och de tre distrikten och Samarien och erbjöd i gengäld 300 talenter. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	29	Kungen gick med på detta och gav Jonatan skriftlig bekräftelse på hela överenskommelsen. Den löd som följer:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	30	»Kung Demetrios hälsar sin broder Jonatan och det judiska folket. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	31	En kopia av det brev som vi har skrivit till vår frände Lasthenes beträffande er tillställs er härmed för kännedom:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	32	Kung Demetrios hälsar sin fader Lasthenes. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	33	Det judiska folket är våra vänner och fullgör troget sina förpliktelser mot oss, och vi har beslutat att belöna dem för deras välvilliga inställning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	34	Vi tillerkänner dem härmed Judeens område och de tre distrikten Afairema, Lydda och Ramatajim, som har överförts från Samarien med allt som hör till dem. Åt alla dem som offrar i Jerusalem efterskänks den kungliga skatt på spannmål och frukt som kungen tidigare årligen uppburit av dem, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	35	vidare allt det övriga som vi har rätt till för framtiden av tiondet och av andra avgifter som tillkommer oss, dessutom saltbassängerna och den kransskatt som vi har rätt till. Allt detta skall vi efterskänka dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	36	Alla dessa bestämmelser är oåterkalleliga och skall gälla från denna dag och för all framtid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	37	Ni har nu att ombesörja en avskrift av detta brev, som skall överlämnas åt Jonatan och sättas upp på ett väl synligt ställe på det heliga berget.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	38	När kung Demetrios såg att det rådde lugn i landet under hans spira och att ingen gjorde motstånd mot honom, avskedade han alla sina trupper och lät soldaterna återvända var och en till sitt, med undantag för de utländska trupper som han hade värvat från de främmande folkens öar. Därigenom stötte han sig med alla de soldater som han hade övertagit från sina företrädare.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	39	Bland dem som förut hade tjänat Alexander fanns en man som hette Tryfon. Han märkte att soldaterna gick och klagade på Demetrios. Då gav han sig i väg till araben Imalkue, som var fosterfar åt Alexanders lille son Antiochos, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	40	och uppvaktade honom för att få hand om pojken och göra honom till kung efter hans far. Han berättade för Imalkue om Demetrios alla förordningar och om den utbredda fiendskapen mot honom bland hans trupper. Och han stannade där lång tid.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	41	Jonatan sände bud till kung Demetrios och bad honom avlägsna besättningarna på borgen i Jerusalem och de andra fästningarna, eftersom de hela tiden bekämpade Israel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	42	Demetrios skickade Jonatan följande svar: »Inte bara detta skall jag göra för dig och ditt folk, utan jag skall ge både dig och ditt folk de största hedersbetygelser, om jag bara får tillfälle. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	43	Men nu är jag tacksam om du vill skicka hit män som kan hjälpa mig i strid, ty alla mina trupper har övergett mig.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	44	Då skickade Jonatan 3 000 tappra soldater till honom i Antiochia, och de kom till kungen, som gladde sig åt att se dem marschera upp. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	45	Men en folkmassa på ungefär 120 000 av stadens invånare samlades i centrum och ville döda kungen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	46	Han sökte skydd i palatset, men stadsbefolkningen fick kontroll över huvudgatorna och började gå till angrepp. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	47	Då kallade kungen judarna till sin hjälp, och de inställde sig mangrant hos honom. Sedan spred de sig ut i staden, där de dödade ungefär 100 000 personer under dagens lopp. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	48	De satte också eld på staden och tog mycket byte den dagen, och kungen räddade de. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	49	När invånarna såg att judarna behärskade staden och gjorde som de ville tappade de modet och bestormade kungen med böner: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	50	»Räck oss handen, och låt judarna sluta kämpa mot oss och mot staden!« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	51	De kastade från sig vapnen, och man slöt fred. Judarna steg högt i anseende hos kungen och hos alla rikets invånare, och ryktet om dem spred sig i riket. De återvände till Jerusalem med rikt byte; 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	52	kung Demetrios steg upp på rikets tron, och det blev lugn i landet under hans spira. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	53	Men han svek alla löften som han hade gett och bröt med Jonatan. Han visade ingen erkänsla för den trohet som Jonatan hade visat honom utan behandlade honom hänsynslöst.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	54	En tid senare kom Tryfon tillbaka och hade med sig Antiochos, som ännu var helt liten. Pojken gjordes till kung och blev krönt. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	55	Kring honom samlades alla de trupper som Demetrios föraktfullt hade avskedat; nu angrep de Demetrios, som blev besegrad och måste fly. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	56	Tryfon tog elefanterna och erövrade Antiochia.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	57	Den unge Antiochos skrev till Jonatan och bekräftade hans ställning som överstepräst, gav honom makten över de fyra distrikten och upptog honom bland kungens vänner. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	58	Han skickade honom en guldservis och gav honom rätten att dricka ur guldbägare, att uppträda i purpurmantel och att bära spänne av guld. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	59	Jonatans bror Simon gav han befälet över trupperna i hela området mellan Tyriska trappan och Egypten.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	60	Jonatan marscherade ut och tågade genom landet väster om Eufrat och städerna där, och alla trupper i Syrien anslöt sig till honom för att hjälpa honom i kriget. Han marscherade till Ashkelon, där han fick ett glansfullt mottagande av stadens invånare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	61	Därifrån fortsatte han till Gaza, men Gazas invånare vägrade honom tillträde. Han började belägra staden, satte eld på byarna däromkring och plundrade dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	62	Då bad stadsborna Jonatan om fred, och han gick med på det. Han tog sönerna till deras ledande män som gisslan och skickade dem till Jerusalem. Så tågade han genom landet ända till Damaskus.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	63	Men Jonatan fick höra att Demetrios generaler hade kommit till Kedesh i Galileen med en stor här för att få honom att avstå från sitt företag. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	64	Han marscherade mot dem, men sin bror Simon lämnade han bakom sig i Judeen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	65	Simon gick i ställning vid Bet-Sur och angrep staden; efter en lång tids kamp kunde han inringa den helt. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	66	Då bad invånarna om fred, och han gick med på det. Han lät dem utrymma staden, tog själv över den och förlade en besättning där.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	67	Jonatan och hans här slog läger vid Gennesaretsjön och bröt sedan upp tidigt en morgon för att tåga mot slätten vid Hasor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	68	Utlänningarnas här kom nu emot Jonatan på slätten. Men de hade ordnat ett bakhåll för honom i bergen, medan huvudstyrkan kom rakt emot honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	69	När soldaterna i bergen kom fram ur bakhållet och grep in i striden 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	70	flydde alla Jonatans män. Inte en enda av dem blev kvar utom truppstyrkornas befälhavare Mattathias, Absaloms son, och Judas, Chalfis son. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	71	Då rev Jonatan sönder sina kläder, strödde jord över sitt huvud och bad. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	72	Sedan tog han upp striden på nytt, besegrade fienderna och slog dem på flykten.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	73	När de flyende på hans egen sida uppfattade detta vände de tillbaka till honom och deltog i förföljandet fram till det fientliga lägret i Kedesh. Där slog de själva läger. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	11	74	Ungefär 3 000 man hade stupat på utlänningarnas sida den dagen. Och Jonatan återvände till Jerusalem.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	1	Jonatan märkte att läget var gynnsamt för honom, och han valde ut några män som han sände till Rom för att bekräfta och förnya vänskapen med folket där. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	2	Också till Sparta och till andra platser skickade han brev med likartat innehåll. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	3	Sändebuden reste till Rom och fick företräde hos rådsförsamlingen. Där sade de: »Översteprästen Jonatan och det judiska folket har sänt oss för att förnya ert fördrag om vänskap och bistånd med dem på samma villkor som tidigare.« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	4	Romarna gav dem brev, där myndigheterna på olika platser anmodades att trygga deras hemfärd till Judeen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	5	Här följer en avskrift av det brev som Jonatan skrev till spartanerna:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	6	»Översteprästen Jonatan, folkets äldste, prästerna och hela det judiska folket hälsar sina bröder spartanerna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	7	För länge sedan skickades ett brev till översteprästen Onias från er dåvarande kung Areios med besked om att ni är våra bröder, som framgår av nedanstående avskrift. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	8	Onias gav sändebudet ett glansfullt mottagande och tog emot brevet, som talade om förbund och vänskap. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	9	Vi behöver visserligen ingenting sådant, eftersom vi finner hjälp i de heliga böcker som vi äger. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	10	Men genom denna beskickning vill vi ändå söka förnya broderskaps- och vänskapsförhållandet med er, så att vi inte skall bli främlingar för er, ty det har gått lång tid sedan er beskickning till oss. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	11	Vi försummar aldrig att tänka på er utan nämner er vid varje offer vi bär fram och i våra böner, både vid våra högtider och vid andra passande märkesdagar, så som plikt och anständighet kräver att man skall minnas sina bröder. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	12	Vi gläder oss över er berömmelse. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	13	Själva har vi blivit indragna i många svårigheter och många strider, och kungarna i våra grannländer har fört krig mot oss. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	14	Vi ville emellertid inte besvära er och våra andra bundsförvanter och vänner under dessa strider, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	15	ty vårt stöd är den hjälp som kommer från himlen. Vi har också blivit räddade från våra fiender, och våra fiender har tvingats på knä.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	16	Nu har vi valt ut Noumenios, Antiochos son, och Antipatros, Jasons son, och skickat dem till romarna för att förnya vårt tidigare fördrag om vänskap och bistånd. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	17	Vi har befallt dem att bege sig också till er för att framföra vår hälsning och överlämna detta brev om förnyandet av vårt brödraförhållande. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	18	Vi emotser nu tacksamt svar från er om detta.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	19	Här följer en avskrift av det brev som skickades till Onias: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	20	Spartanernas kung Areios hälsar översteprästen Onias. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	21	I en skrift har man funnit att spartaner och judar är bröder och att båda folken härstammar från Abraham. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	22	Då vi nu har fått veta detta, är vi tacksamma om ni vill skriva till oss om era förhållanden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	23	Vi skriver också svar till er. Er boskap och egendom är vår, det vi äger tillhör er. Vår befallning är att närmare besked om detta skall framföras till er.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	24	Jonatan fick höra att Demetrios generaler hade kommit tillbaka med en ännu större här än förra gången för att gå till angrepp mot honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	25	Då bröt han upp från Jerusalem, och eftersom han inte ville ge dem någon möjlighet att tränga in i hans eget land gick han emot dem i trakten av Hamat. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	26	Han skickade spanare till deras läger, och de återvände med rapport om att fienden beredde sig att överfalla dem på natten. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	27	När solen gick ner gav Jonatan sitt folk order att hålla sig vakna och ha vapnen till hands för att vara stridsberedda hela natten. Han satte också ut förposter kring lägret.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	28	Men motståndarna fick höra att Jonatan och hans folk var stridsberedda. Då greps de av skräck och förfäran, och de drog sig tillbaka efter att först ha tänt eldar i sitt läger. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	29	Jonatan och hans folk märkte ingenting förrän på morgonen, eftersom de såg ljuset från eldarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	30	Han satte efter dem men lyckades inte hinna upp dem, ty de hade kommit över Eleutherosfloden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	31	Jonatan vände sig då mot de araber som kallas sabadeer, slog dem och plundrade dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	32	Sedan marscherade han därifrån till Damaskus och tågade vidare genom hela landet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	33	Simon drog också ut och tågade genom landet bort till Ashkelon och de befästa städerna däromkring. Dessutom vek han av till Joppe och försäkrade sig om staden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	34	Han hade nämligen hört att man tänkte överlämna fästningen åt Demetrios folk; nu förlade han en besättning där, som skulle bevaka den.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	35	När Jonatan hade kommit tillbaka sammankallade han folkets äldste och beslöt i samråd med dem att börja bygga befästningar i Judeen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	36	Jerusalems murar skulle också höjas, och en hög mur skulle uppföras mellan borgen och staden, så att de blev åtskilda och borgen låg isolerad, utan möjlighet för besättningen att sälja eller köpa något. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	37	Folket samlades till byggnadsarbetena i staden, där muren mot bäckravinen i öster delvis hade rasat. Jonatan reparerade också det så kallade Kafenata, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	38	och Simon byggde upp Hadid i Låglandet, befäste staden och försåg den med portar och bommar.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	39	Tryfon försökte nu ta makten över Asien och bli krönt, och han strävade efter att komma kung Antiochos till livs. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	40	Han ville emellertid undvika att bli hejdad eller angripen av Jonatan och sökte efter en möjlighet att gripa honom för att röja honom ur vägen. Han begav sig därför till Bet-Shean. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	41	Jonatan marscherade ut för att möta honom med 40 000 man, utvalda för reguljär strid, och han kom också till Bet-Shean.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	42	När Tryfon såg att Jonatan hade en så stor här med sig vågade han inte bruka våld mot honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	43	I stället gav han honom ett glansfullt mottagande, föreställde honom för alla sina vänner och överlämnade gåvor till honom. Och han gav order om att både hans vänner och trupperna skulle visa samma lydnad mot Jonatan som mot honom själv.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	44	Sedan sade han till Jonatan: »Varför har du utsatt allt detta folk för sådana strapatser när vi inte är i krig? 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	45	Låt dem nu bege sig hem till sitt, och välj ut ett fåtal män till dina personliga följeslagare! Kom sedan med mig till Ptolemais, så skall jag överlämna staden åt dig, och dessutom de andra befästa städerna och resten av armén och alla ämbetsmännen. När det är gjort skall jag vända hemåt och tåga härifrån, ty det var för den sakens skull jag kom hit.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	46	Jonatan litade på honom och gjorde som han sade: han skickade bort sina trupper, och de tågade hem till Judeen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	47	Han behöll emellertid 3 000 man hos sig; 2 000 av dem lämnade han kvar i Galileen medan 1 000 följde honom vidare.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	48	Men när Jonatan hade kommit in i Ptolemais stängde invånarna stadens portar, grep honom och högg ner alla dem som hade följt honom in. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	49	Sedan skickade Tryfon en truppstyrka med kavalleri till Galileen och den stora slätten för att göra slut på alla Jonatans män.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	50	När dessa fick klart för sig att Jonatan hade tagits till fånga och var förlorad med sina följeslagare ingav de varandra mod och marscherade stridsberedda i väg i tät formering. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	51	Förföljarna märkte då att de var beredda till kamp för livet och drog sig tillbaka. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	52	Alla kom alltså välbehållna tillbaka till Judeen, men de sörjde Jonatan och hans följeslagare. En stor rädsla fick makt med dem, och hela Israel sörjde djupt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	12	53	Men alla grannfolken föresatte sig nu att utrota dem, ty de sade sig: »De har inte längre någon ledare och hjälpare. Nu skall vi gå till angrepp mot dem och utplåna minnet av dem bland människorna.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	1	Simon fick höra att Tryfon hade samlat en stor här för att komma och ödelägga Judeen. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	2	Och då han märkte hur förskrämt och ängsligt folket var for han till Jerusalem och samlade sina landsmän 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	3	för att inge dem mod. Han sade till dem: »Ni känner själva till allt det som jag och mina bröder och hela min fars familj har gjort för lagen och templet; ni vet vilka strider och svårigheter vi har utstått. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	4	Så har också alla mina bröder dött för Israel, och jag är den ende som finns kvar. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	5	Men aldrig någonsin skall det ske att jag sparar mitt liv i nödens stund – jag är ju inte förmer än mina bröder. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	6	Nej, jag skall sannerligen kämpa för mitt folks rätt och för templet och för era hustrur och barn, ty alla hednafolken hatar oss och har gaddat sig samman för att utrota oss.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	7	Så snart folket hörde dessa ord tändes deras mod på nytt, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	8	och de ropade högt till svar: »Du är vår anförare, så som Judas och din bror Jonatan var. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	9	Fortsätt vår kamp, så skall vi göra allt vad du säger till oss!« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	10	Då samlade Simon alla de vapenföra männen, och han lät snabbt fullborda Jerusalems murar, så att staden fick starkt skydd på alla sidor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	11	Han skickade också Jonatan, Absaloms son, i spetsen för en betydande här till Joppe. Jonatan lät utrymma staden och stannade kvar där.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	12	Tryfon bröt upp från Ptolemais med en stor här för att invadera Judeen, och han förde Jonatan med sig som fånge. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	13	Simon slog läger vid Hadid med slätten framför sig. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	14	När Tryfon fick klart för sig att Simon hade efterträtt sin bror Jonatan och höll på att gå till anfall mot honom själv, skickade han budbärare till honom med följande meddelande: 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	15	»Det är för en skuld till statskassan vi håller din bror Jonatan fången, pengar som han är skyldig kungen för de ämbeten han har innehaft. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	16	Skicka därför 100 talenter silver och lämna två av hans söner som gisslan, så att han inte gör uppror mot oss så snart han har sluppit loss. Då skall vi släppa honom.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	17	Simon insåg att detta inte var ärligt menat, men han lät ändå hämta pengarna och pojkarna för att inte väcka fiendskap mot sig bland folket, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	18	som skulle kunna säga att Jonatan dött därför att han inte hade skickat pengarna och pojkarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	19	Han skickade alltså Jonatans söner och de 100 talenterna, men Tryfon svek sitt ord och släppte inte Jonatan.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	20	Efter detta närmade sig Tryfon för att tränga in i landet och ödelägga det. Han tog omvägen över Adora med sina trupper, men Simon ledde sin här emot honom överallt där han försökte komma fram. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	21	Borgens besättning skickade budbärare till Tryfon och försökte få honom att skyndsamt marschera till dem genom öknen och förse dem med livsmedel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	22	Tryfon satte då hela sitt kavalleri i marschberedskap, men den natten snöade det så våldsamt att han inte kunde komma fram för snöns skull. I stället satte han sig i rörelse mot Gilead. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	23	När han närmade sig Baskama lät han döda Jonatan, som också blev begravd där. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	24	Därefter gav sig Tryfon på hemväg och tågade bort mot sitt eget land.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	25	Simon lät hämta sin bror Jonatans stoft och begravde honom i hans fädernestad Modein. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	26	Hela Israel höll stor dödsklagan över honom och sörjde honom under lång tid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	27	Över sin fars och sina bröders grav byggde Simon ett monument så högt att det syntes vida omkring, klätt med polerad sten på både framsidan och baksidan. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	28	Han lät resa sju pyramider intill varandra till sin fars, sin mors och sina fyra bröders ära, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	29	och han gav dem en konstfull inramning genom att omge dem med höga kolonner. På kolonnerna lät han avbilda troféer till ett odödligt äreminne, och bredvid troféerna utfördes reliefer av fartyg, som alla sjöfarande skulle kunna beundra. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	30	Detta gravmonument lät han bygga i Modein, och det finns kvar ännu i dag.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	31	Tryfon handlade svekfullt mot den unge kung Antiochos: han dödade honom, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	32	övertog hans kungavälde och satte Asiens krona på sitt huvud. Och han vållade landet svår plåga.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	33	Men Simon satte Judeens befästa städer i stånd och omgav dem med höga torn, starka murar och bomförsedda portar. Han lade också upp livsmedelslager i fästningarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	34	Sedan valde Simon ut några män som han skickade till kung Demetrios för att utverka lättnader för landet, ty vad Tryfon höll på med var rent röveri. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	35	Kung Demetrios skrev ett svar till Simon med följande innehåll och sände detta brev till honom:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	36	»Kung Demetrios hälsar översteprästen och kungavännen Simon samt judarnas äldste och det judiska folket. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	37	Vi har tagit emot guldkransen och palmbladet som ni skickade, och vi är beredda att ingå en slutgiltig fred med er och att ge skriftliga anvisningar till våra ämbetsmän om skattebefrielser för er. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	38	Allt det vi förut förordnat rörande er står fast, och fästningarna som ni har uppfört skall stanna i er ägo. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	39	Vidare efterskänker vi alla påföljder för försummelser och felsteg fram till denna dag, liksom den kransskatt ni hittills varit skyldiga oss. All uppbörd av andra avgifter som kan ha indrivits i Jerusalem skall också upphöra. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	40	Om några bland er är lämpade att ingå i vår livvakt skall de få inträda i sådan tjänst. Må fred råda mellan oss.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	41	År 170 befriades Israel från hedningarnas ok, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	42	och i sina kontrakt och affärshandlingar började folket skriva: »Under Simons första år som överstepräst, fältherre och judarnas ledare.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	43	Vid den tiden gick Simon till angrepp mot Geser och omringade det med sina trupper. Han lät tillverka ett rörligt belägringstorn; man förde fram det mot staden, slog en bräsch i ett av tornen och intog det. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	44	Manskapet i belägringstornet rusade in i staden, där det blev stor förvirring. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	45	Invånarna och deras hustrur och barn rev sönder sina kläder och sprang upp på muren, där de med höga rop bad Simon om fred. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	46	»Behandla oss inte som vår ondska förtjänar«, ropade de, »utan som din barmhärtighet bjuder!« 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	47	Simon gick då med på en uppgörelse och inställde fientligheterna mot dem. Men han lät dem utrymma staden och renade de hus där avgudabilderna fanns. Sedan höll han sitt intåg under psalmer och lovsånger. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	48	Han röjde ut allt orent ur staden och gav den en befolkning av män som följde lagen. Han förstärkte också befästningarna och byggde ett residens åt sig själv där.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	49	Männen på borgen i Jerusalem var nu avskurna från all samfärdsel med landet och från alla möjligheter att köpa och sälja. De började svälta, och åtskilliga av dem dog av hunger. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	50	De bönföll Simon om fred, och han gick med på det. Han lät dem utrymma borgen och renade den från allt som besudlade den. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	51	Simons folk tågade in i den på den tjugotredje dagen i andra månaden år 171 under jublande tacksägelse, med palmkvistar, med lyror, cymbaler och harpor, under psalmer och lovsånger. En svår fiende hade krossats och fördrivits från Israel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	52	Simon förordnade att den dagen skulle bli en årlig glädjedag. Han förstärkte sedan befästningarna kring tempelberget intill borgen, och han residerade där med sin familj.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	13	53	Simon såg nu att hans son Johannes hade blivit en man. Han gjorde honom till befälhavare över hela armén. Johannes residerade i Geser.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	1	År 172 samlade kung Demetrios sina trupper och tågade till Medien för att skaffa förstärkningar inför kriget mot Tryfon. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	2	Men när Arsakes, kungen av Persien och Medien, fick höra att Demetrios hade trängt in på hans område skickade han ut en av sina generaler med order att ta honom levande till fånga. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	3	Generalen drog i fält, slog Demetrios här, grep honom och förde honom till Arsakes, som satte honom i fängelse.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	4	Sedan hade landet fred så länge Simon levde. Han verkade för folkets välfärd, hans makt och ära var dem till glädje under hela hans levnads tid.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	5	Hans ära ökades då han vann Joppe; därmed fick han en hamn och öppnade en port för öarna i havet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	6	Han utbredde sitt folks välde och befäste sin makt över landet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	7	Han förde hem många ur fångenskapen. Han blev herre över Geser och Bet-Sur och över Jerusalems borg; han röjde bort allt orent ur den. Ingen bjöd honom längre motstånd.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	8	Folket kunde ostört bruka sin jord, jorden gav sin gröda, och träden på fälten bar frukt.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	9	Gamla män satt på gatorna, man samrådde om allas bästa, och de unga klädde sig i ärofull krigarskrud.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	10	Städerna försåg han med livsmedel, och han rustade dem med starka befästningsverk, tills ryktet om hans storhet nådde världens ände.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	11	Han skapade fred i landet, och glädjen var stor i Israel.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	12	Var och en satt under sin vinstock och sitt fikonträd, och det fanns ingen som kunde skrämma dem.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	13	Ingen anföll dem längre i landet; kungarnas makt knäcktes vid den tiden.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	14	Han gav styrka åt alla de ringa i sitt folk; han höll sig noga till lagen och utrotade alla laglösa och onda.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	15	Han förhöjde templets härlighet, han ökade mängden av heliga föremål.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	16	Nyheten om Jonatans död blev känd i Rom liksom i Sparta och väckte stor sorg. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	17	Men när romarna fick höra att hans bror Simon hade efterträtt honom som överstepräst och hade ett fast grepp om landet och städerna där, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	18	skrev de till honom på koppartavlor för att förnya det fördrag om vänskap och bistånd som de hade slutit med hans bröder Judas och Jonatan. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	19	Och deras budskap lästes upp inför folkförsamlingen i Jerusalem.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	20	Här följer en avskrift av det brev som spartanerna skickade: »De styrande och medborgarna i Sparta hälsar översteprästen Simon, de äldste och prästerna samt hela det judiska folket, som är våra bröder. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	21	De sändebud som ni skickat till vårt folk har berättat för oss om er ära och berömmelse, och deras besök har berett oss glädje. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	22	Deras ärende har protokollförts på följande sätt bland folkets beslut: Noumenios, Antiochos son, och Antipatros, Jasons son, har kommit till oss som sändebud från judarna för att förnya deras vänskap med oss. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	23	Folket beslöt att ge dessa män ett glansfullt mottagande och att arkivera en avskrift av deras budskap bland de offentliga handlingarna för att bevara minnet av händelserna åt det spartanska folket. En avskrift av detta beslut tillställs härmed översteprästen Simon.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	24	Därefter skickade Simon Noumenios till Rom med en stor guldsköld som vägde 1 000 minor för att bekräfta förbundet med romarna.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	25	När folket fick höra allt detta sade de: »Hur skall vi visa vår tacksamhet mot Simon och hans söner? 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	26	Med sina bröder och hela sin fars familj har han ju stått fast och kämpat mot Israels fiender tills de fördrivits, och de har tryggat folkets frihet.« De gjorde en inskrift på koppartavlor och satte upp dem på stenar som de reste på Sionberget. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	27	Här följer en avskrift av texten: »Den artonde dagen i månaden elul år 172, det tredje året av den store översteprästen Simons tid som saramel, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	28	hölls ett stort möte med prästerna, folket, nationens ledare och de äldste i landet, varvid följande kungjordes för oss:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	29	Landet har ofta utsatts för krig, men Simon, Mattathias son av Jojarivs släkt, och hans bröder har utan tanke på egen säkerhet tagit upp kampen mot sitt folks motståndare för att återupprätta templet och lagen, och de har vunnit ära och berömmelse åt sitt folk. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	30	Jonatan samlade sina landsmän och blev deras överstepräst. Men sedan han förenats med sina fäder 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	31	strävade fienderna efter att tränga in i landet för att ödelägga det och förgripa sig på templet. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	32	Då trädde Simon fram som sitt folks förkämpe. Han gav ut stora summor av egna medel för att förse sitt folks krigare med vapen; han sörjde också för deras uppehälle. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	33	Han befäste städerna i Judeen och särskilt Bet-Sur vid Judeens gräns, där fiendens vapen förut hade härskat. Dit förlade han en judisk besättning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	34	Han befäste också Joppe vid havet och Geser vid Ashdods gräns, där fienderna förut hade hållit till. Han lät judar bosätta sig i Geser, och allt som behövdes för deras välfärd skaffade han dit. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	35	När Simons landsmän såg hans trofasthet och hans beslutsamma strävan att vinna ära åt sitt folk, gjorde de honom till sin ledare och överstepräst som tack för allt han hade gjort och för den rättrådighet och trofasthet som han ständigt hade visat gentemot sitt folk: på allt sätt hade han strävat efter att höja dem till storhet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	36	Vid den tiden lyckades det att under hans ledning driva ut hedningarna ur landet, också dem som höll till i Davids stad i Jerusalem, där de hade anlagt en borg åt sig. Från den gav de sig ideligen ut och besudlade området kring templet, så att dess renhet blev fläckad. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	37	Men Simon lät judiska män flytta in i borgen och befäste den, så att den blev ett skydd för landet och staden, och Jerusalems murar gjorde han högre. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	38	Kung Demetrios erkände honom till följd av detta som överstepräst, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	39	upptog honom bland kungens vänner och gav honom storslagna hedersbetygelser. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	40	Han hade nämligen hört att romarna förklarat judarna för sina vänner, bundsförvanter och bröder och att de hade gett Simons sändebud ett ståtligt mottagande.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	41	Av sagda skäl har judarna och deras präster beslutat att Simon skall vara deras ledare och överstepräst för all framtid till dess en äkta profet framträder, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	42	och att han skall föra det militära befälet över dem, med befogenhet att själv tillsätta folk för uppsikt över gemensamma arbeten, över landet, över vapnen och fästningarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	43	Han skall också ha ansvar för templet. Alla skall lyda honom; alla kontrakt som skrivs i landet skall dateras från hans upphöjelse, och han skall bära purpurmantel och guldsmycke. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	44	Ingen bland folket eller prästerna har rätt att upphäva någon av dessa bestämmelser, inte heller att klandra något av Simons beslut, att sammankalla något möte någonstans i landet utan hans tillåtelse eller att klä sig i purpurmantel och bära guldspänne. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	45	Den som överträder eller upphäver någon av dessa bestämmelser kommer att straffas. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	46	Hela folket har fattat beslutet att ge Simon de rättigheter som nu uppräknats. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	47	Simon har accepterat beslutet och åtagit sig att tjänstgöra som överstepräst, att vara överbefälhavare och regent över judarna och deras präster och att ansvara för alla deras angelägenheter.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	48	Vidare har bestämts att denna text skall graveras på koppartavlor, att dessa skall sättas upp på en väl synlig plats inom tempelområdet 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	14	49	och att avskrifter skall placeras i skattkammaren för Simons och hans söners räkning.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	1	Kung Demetrios son Antiochos skickade ett brev från öarna i havet till Simon, judarnas överstepräst och regent, och till hela folket. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	2	Det hade följande innehåll: »Kung Antiochos hälsar översteprästen och regenten Simon samt det judiska folket. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	3	Några förrädare har bemäktigat sig våra fäders rike, men då jag avser att återta riket för att återställa det tidigare tillståndet där, har jag värvat en stor mängd trupper och låtit bygga krigsfartyg. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	4	Jag står i begrepp att landstiga och ämnar sedan spåra upp och straffa dem som har förhärjat vårt land och ödelagt många städer i mitt rike.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	5	Därför ger jag dig nu bekräftelse på alla de skattelindringar som mina företrädare på tronen har beviljat dig och på alla andra förmåner som de har låtit dig få. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	6	Jag ger dig tillstånd att prägla eget mynt till betalningsmedel i ditt land 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	7	och förklarar Jerusalem och templet för oberoende. Alla vapen som du har låtit tillverka och de fästningar som du har uppfört och nu innehar skall stanna i din ägo. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	8	Alla dina skulder till kungen och alla framtida kungliga fordringar på dig efterskänks från denna stund för all framtid. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	9	Och när vi har återupprättat vårt kungavälde skall vi höja dig, ditt folk och templet till en sådan storhet att er berömmelse når ut över hela jorden.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	10	År 174 landsteg Antiochos på sina fäders jord, och alla trupperna gick över till honom, så att bara ett fåtal stannade på Tryfons sida. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	11	Tryfon förföljdes nu av Antiochos och tog sin tillflykt till Dor vid havet, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	12	ty han insåg att hans läge var hopplöst då hans trupper hade övergett honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	13	Antiochos kom och slog läger vid Dor med 120 000 soldater och 8 000 ryttare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	14	Han inneslöt staden i en omringning som fullbordades av fartygen från havssidan, och han ansatte staden så hårt från både land och hav att ingen gavs möjlighet att komma vare sig ut eller in.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	15	Noumenios och hans följeslagare återvände från Rom med brev av följande lydelse till de olika kungarna och länderna:
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	16	»Den romerske konsuln Lucius hälsar kung Ptolemaios. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	17	Vi har haft besök av judarnas sändebud, våra vänner och bundsförvanter, som kom för att förnya det gamla fördraget om vänskap och bistånd på uppdrag av översteprästen Simon och det judiska folket. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	18	De medförde en guldsköld värd 1 000 minor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	19	Vi beslöt därför att skriva till de olika kungarna och länderna och uppmana dem att inte försöka skada judarna eller angripa dem, deras städer och deras land eller ge väpnad hjälp åt sådana som för krig mot dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	20	Vidare har vi beslutat att ta emot skölden av dem. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	21	Om nu några förbrytare har sökt sig till er som flyktingar från deras land, uppmanar vi er att utlämna dem åt översteprästen Simon, så att han kan straffa dem efter landets lag.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	22	På samma sätt skrev Lucius till kung Demetrios, till Attalos, Ariarathes och Arsakes, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	23	och till alla de olika länderna: till Sampsame och till spartanerna, till Delos, Myndos, Sikyon, Karien, Samos, Pamfylien, Lykien, Halikarnassos, Rhodos, Faselis, Kos, Side, Arados, Gortyn, Knidos, Cypern och Kyrene. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	24	Avskrifter sändes till översteprästen Simon.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	25	Kung Antiochos, som börjat ansätta Dor från förstaden, ryckte hela tiden fram med sina styrkor. Han tillverkade belägringsmaskiner och avskar Tryfon från alla förbindelser med omvärlden. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	26	Simon skickade honom 2 000 elitsoldater till hjälp i striden och dessutom silver och guld och åtskillig utrustning. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	27	Men Antiochos ville inte ta emot detta. I stället bröt han alla överenskommelser han förut gjort med Simon och blev hans fiende. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	28	Han skickade Athenobios, en av sina vänner, till honom som förhandlare med följande budskap: »Ni håller Joppe, Geser och borgen i Jerusalem besatta, städer som tillhör mitt rike. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	29	Ni har förhärjat deras områden och varit en stor plåga för landet, och ni har lagt under er många distrikt som tillhör mitt rike. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	30	Återlämna nu de städer som ni har intagit, och betala skatterna för de distrikt som ni har lagt under er utanför Judeens gränser! 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	31	Vill ni inte detta, så betala i stället 500 talenter silver, och dessutom 500 talenter för de skador ni har vållat och för skatten från städerna. I annat fall kommer vi att rycka in i ert land och börja krig mot er.«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	32	Kungens vän Athenobios kom alltså till Jerusalem, och när han såg Simons lysande hov, bägarna av guld och silver vid hans taffel och hans stora uppvaktning, häpnade han. Då han framförde kungens budskap 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	33	svarade Simon: »Vi har varken tagit främmande land eller tillägnat oss andras egendom. Det är fråga om vårt eget fädernearv, som våra fiender orättmätigt tillägnade sig allt eftersom tillfälle gavs. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	34	Nu är tillfället gynnsamt för oss, och vi tänker värna vårt fädernearv. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	35	Vad beträffar Joppe och Geser, som du gör anspråk på, har deras invånare varit ett plågoris för vårt folk och vårt land. För de städerna kan vi ge 100 talenter.« Athenobios gav honom inte ett ord till svar 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	36	utan återvände i vredesmod till kungen och berättade för honom vad Simon hade sagt. Han rapporterade också om Simons lysande hov och om allt det han hade sett där. Och kungen råkade i våldsamt raseri.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	37	Men Tryfon lyckades fly med ett fartyg till Orthosia. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	38	Kungen gav då Kendebaios överbefälet i kustlandet och ställde trupper till hans förfogande, både infanteri och kavalleri. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	39	Han befallde honom att gå i ställning vid Judeens gräns. Han gav honom också order att befästa Kedron och förstärka dess portar samt att föra krig mot folket. Kungen själv förföljde Tryfon.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	40	Då Kendebaios kom till Jamnia började han trakassera folket genom att göra infall i Judeen, där han tog fångar och anställde massakrer. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	15	41	Han befäste också Kedron och drog dit ryttare och andra trupper för att kunna göra räder med dem längs Judeens vägar, så som kungen hade befallt honom.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	1	Johannes reste upp från Geser till sin far Simon och berättade för honom om Kendebaios ogärningar. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	2	Simon kallade då till sig sina två äldsta söner, Judas och Johannes, och sade till dem: »Jag och mina bröder och hela min fars familj har fört krig mot Israels fiender sedan vi var unga ända till denna dag, och vi har åtskilliga gånger haft lyckan med oss och kunnat rädda Israel. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	3	Men nu är jag gammal, och ni har fått nåden att komma till vuxen ålder. Ta min och min brors plats, gå ut och kämpa för vårt folk, och må hjälpen från himlen vara med er!«
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	4	Sedan valde han ut 20 000 soldater bland landets folk, och därtill ryttare. De marscherade ut mot Kendebaios och övernattade i Modein. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	5	Tidigt på morgonen bröt de upp och fortsatte ut på slätten. Där kom en stor här emot dem, både infanteri och kavalleri, men en bäckravin låg mellan de båda härarna. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	6	Han gick i ställning mitt emot fienden med sitt folk, och då han såg folket tveka inför övergången av ravinen gick han själv först över den. När männen såg honom göra det följde de efter honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	7	Han grupperade sina män med ryttarna inne bland fotfolket – fiendens kavalleri var oerhört talrikt. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	8	De blåste i trumpeterna; Kendebaios och hans här slogs på flykten, och det blev stort manfall på deras sida. De överlevande flydde till fästningen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	9	Johannes bror Judas blev nu sårad, men Johannes fortsatte förföljandet fram till Kedron, som Kendebaios hade befäst. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	10	Några flydde till försvarstornen på Ashdods område; staden brände Johannes ner. Omkring 2 000 man stupade på fiendens sida. Själv återvände han välbehållen till Judeen.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	11	Ptolemaios, Aboubos son, hade utnämnts till befälhavare över slätten vid Jeriko. Han byggde upp en stor förmögenhet, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	12	ty han var översteprästens svärson. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	13	Detta steg honom åt huvudet, så att han ville ta makten över hela landet, och han gjorde upp planer på att röja Simon och hans söner ur vägen genom svek.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	14	Simon höll på att resa runt till städerna i landet för att se vad som behövde göras för dem. Han kom ner till Jeriko med sina söner Mattathias och Judas år 177 i elfte månaden, dvs. månaden shevat. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	15	Aboubos son tog emot dem med låtsad hjärtlighet i det befästa hus som han hade byggt – Dok hette det. Han ordnade en stor fest för dem men gömde först ett antal män i huset. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	16	När Simon och hans söner hade druckit sig rusiga gick Ptolemaios och hans folk ut efter sina vapen. De störtade sig över Simon i festsalen och dödade honom och hans båda söner och dessutom några av hans tjänare. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	17	En så avskyvärd trolöshet visade Ptolemaios: han lönade gott med ont.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	18	Sedan skickade han en redogörelse för saken till kungen och bad denne skicka trupper till hans hjälp och överlämna städerna och landet åt honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	19	En del av sina män skickade han till Geser för att röja Johannes ur vägen, och till de högre officerarna skrev han att de skulle infinna sig hos honom för att få silver och guld och andra gåvor. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	20	Andra skickade han för att besätta Jerusalem och tempelberget.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	21	Men en man skyndade i förväg till Geser och berättade för Johannes att hans far och hans bröder var döda och att Ptolemaios hade skickat folk för att mörda även honom. 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	22	Johannes blev djupt skakad av vad han hörde, och när männen kom för att ta livet av honom lät han gripa och döda dem, eftersom han visste att de stod honom efter livet.
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	23	Johannes historia i övrigt, hans krig, de bedrifter han utförde, de murbyggen han verkställde och allt annat han gjorde, 
Första Mackabeerboken	1 Mack	50	16	24	har nedtecknats i krönikan om hans tid som överstepräst alltifrån det han övertog ämbetet efter sin far.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	1	Judarna i Jerusalem och i Judeen hälsar sina judiska bröder i Egypten och önskar er fred och välgång. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	2	Må Gud vara god mot er och minnas det förbund han slöt med sina trogna tjänare Abraham, Isak och Jakob. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	3	Må han ge er alla ett gudfruktigt sinnelag, så att ni gör hans vilja helhjärtat och villigt, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	4	må han öppna era hjärtan för sin lag och sina bud. Må han skapa fred 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	5	och höra era böner, må han stilla sin vrede mot er och inte överge er i nödens tid.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	6	Vi är nu samlade här till förbön för er. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	7	Under kung Demetrios regering, år 169, skrev vi judar till er i den överväldigande nöd som vi var drabbade av under de åren, sedan Jason och hans anhängare svikit det heliga landet och riket. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	8	De brände ner porten och utgöt oskyldigt blod, men vi bad till Herren och blev bönhörda. Vi bar fram slaktoffer och matoffer, tände lamporna och lade fram bröden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	9	Nu uppmanar vi er att fira den lövhyddefest som hålls i månaden kislev.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	10	Skrivet år 188.Ett brev om tempelinvigningsfestens bakgrund Invånarna i Jerusalem och Judeen, de äldstes råd och Judas hälsar Aristoboulos, kung Ptolemaios lärare, av de smorda prästernas ätt, samt judarna i Egypten och önskar er välgång.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	11	Eftersom vi räddats ur stora faror av Gud kommer vi till honom med stora tacksägelser, redo till strid mot kungen om så skulle krävas. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	12	Ty Gud själv jagade bort dem som hade samlats till strid mot den heliga staden.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	13	När härskaren kom till Persien, följd av en här som tycktes oövervinnelig, blev de nerhuggna i Nanaias tempel, sedan de överlistats av gudinnans prästerskap. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	14	Antiochos kom till platsen med sitt följe av vänner under förevändning att fira bröllop med gudinnan, detta för att kunna lägga beslag på de stora rikedomarna som en hemgift. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	15	Prästerna lade fram skatterna, och Antiochos gick med några få följeslagare in på helgedomens område. Men så snart han hade gått in i templet stängde prästerna det, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	16	öppnade lönnluckan i kassettaket och vräkte ner stenar, som drabbade härskaren med åskans kraft. Kropparna höggs i stycken, och de avhuggna huvudena kastades ut till folket utanför. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	17	Lovad i allt vare vår Gud, som prisgav helgerånarna!
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	18	När vi nu skall fira templets rening den tjugofemte kislev har vi ansett det lämpligt att underrätta er, för att också ni skall kunna fira dessa dagar som en lövhyddefest och som en fest för den eld man fann då Nehemja bar fram offer, sedan han hade byggt upp templet och altaret.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	19	När våra fäder skulle föras bort till Persien tog nämligen den tidens fromma präster i hemlighet eld från altaret och placerade den i ett hålrum nere i en uttorkad brunn, där de gömde den på ett sådant sätt att ingen skulle kunna finna stället. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	20	Men sedan många år hade gått blev enligt Guds vilja Nehemja utsänd av den persiske kungen. Han uppdrog åt ättlingarna till de präster som hade gömt elden att hämta den. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	21	De kom tillbaka och bedyrade att de inte kunde finna någon eld utan bara en tjock vätska. Då befallde han dem att ösa upp och komma dit med en del av den. När allt som behövdes för offret hade staplats upp befallde Nehemja prästerna att stänka vätskan över veden och det som låg på den. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	22	De gjorde så, och en stund förflöt. Då lyste solen fram genom molntäcket, som dittills hade skymt den, och till allas häpnad flammade det upp en stor eld. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	23	Medan offret förbrändes bad prästerna en bön, som alla de närvarande deltog i. Jonatan ledde bönen; de andra stämde in, och med dem Nehemja. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	24	Bönen löd så: »Herre, Herre Gud, alltings skapare, du fruktansvärde, starke, rättfärdige, barmhärtige, du som ensam är konung, du som ensam är god, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	25	som ensam sörjer för alla, som ensam är rättfärdig, allhärskare och evig, du som räddar Israel ur allt ont och som har utvalt våra fäder och helgat dem! 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	26	Ta emot detta offer för hela ditt folk Israel, bevara din egendom och helga den! 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	27	Samla dem av oss som är skingrade, befria dem som lever i slaveri bland hedningarna! Vänd din blick till dem som är föraktade och utstötta, och låt hedningarna känna att du är vår Gud! 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	28	Straffa dem som i övermod förtrycker och misshandlar oss! 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	29	Plantera ditt folk på din heliga plats, så som Mose sade!«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	30	Sedan sjöng prästerna lovsångerna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	31	Men när offergåvorna hade förbränts befallde Nehemja att det som fanns kvar av vätskan skulle hällas över några stora stenar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	32	När detta skedde slog det upp en låga, men den slocknade när skenet från altaret träffade den.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	33	Då saken blev allmänt känd berättade man också för kungen i Persien att vätskan hade kommit i dagen på den plats där de bortförda prästerna gömt elden, och att Nehemja och hans män sedan hade använt den för att rena offergåvorna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	34	När kungen hade undersökt saken lät han inhägna platsen och förklarade den helig. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	35	Han delade också ut stora summor åt dem han ville visa sin välvilja.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	1	36	Nehemja och hans män kallade ämnet nefthar, vilket betyder rening, men de flesta kallar det nafta.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	1	Dokumenten visar att det var profeten Jeremia som befallde de förvisade att gömma undan en del av elden, så som ovan har berättats. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	2	De beskriver också hur profeten överlämnade lagen åt dem som skulle föras bort. Han inskärpte att de inte fick glömma Herrens bud och inte låta sig vilseföras när de fick se gudabilder av guld och silver med praktfull utsmyckning. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	3	Också med andra liknande ord förmanade han dem att alltid bevara lagen i sitt hjärta.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	4	Det stod också antecknat hur profeten efter en uppenbarelse befallde att tältet och arken skulle bäras efter honom, och hur han gick ut till det berg som Mose besteg för att få se Guds eget land. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	5	När Jeremia kom dit fann han ett utrymme i en grotta; han lät bära in tältet, arken och rökelsealtaret och spärrade sedan ingången. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	6	Några av dem som hade varit med honom gick för att märka ut vägen, men de kunde inte finna den. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	7	Då Jeremia fick veta detta tillrättavisade han dem. »Platsen skall vara okänd«, sade han, »till dess Gud åter samlar folket och låter barmhärtigheten komma. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	8	Då skall Herren låta dessa ting komma i dagen, och Herrens härlighet skall visa sig i molnet, liksom den uppenbarades på Moses tid och när Salomo bad att templet skulle helgas på ett överväldigande sätt.« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	9	Där berättades också hur den vise Salomo bar fram invigningsoffret vid templets fullbordan. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	10	Liksom Mose bad till Herren och eld kom ner från himlen och förbrände offergåvorna, så bad också Salomo, och elden kom ner och förtärde brännoffren. ( 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	11	Mose sade att syndoffret förbrändes därför att man inte hade ätit det.) 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	12	På samma sätt firade också Salomo de åtta högtidsdagarna.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	13	I skrifterna och anteckningarna om Nehemja gavs också redogörelser för allt detta, och även för hur han upprättade ett arkiv där han samlade böckerna om kungarna och profeterna, Davids psalmer och kungliga brev angående gåvor till templet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	14	På samma sätt samlade också Judas för vår räkning de skrifter som skingrats till följd av det senaste kriget, och de finns nu hos oss. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	15	Om ni behöver dem, så skicka hit folk att hämta dem till er.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	16	Vi skriver sålunda till er inför firandet av templets rening och uppmanar er att fira dessa festdagar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	17	Gud har räddat hela sitt folk och gett arvlandet åt oss alla, liksom kungaväldet, prästämbetet och heligheten, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	18	så som han hade lovat i lagen. Och till honom står vårt hopp: han skall snart visa oss barmhärtighet och samla oss från jordens alla länder till den heliga platsen, ty han har räddat oss ur stora olyckor och låtit platsen renas.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	19	Om Judas Mackabaios och hans bröder, om det höga templets rening och altarets invigning, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	20	om krigen mot Antiochos Epifanes och hans son Eupator, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	21	och om de himmelska uppenbarelser som visade sig för de tappra kämparna i striden för judendomen, så att de kunde erövra hela landet, fast de var få, och driva ut de utländska horderna, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	22	återta det över hela världen berömda templet, befria staden och rädda lagarna undan en hotande upplösning, tack vare den nåd som Herren i sin stora godhet bevisade dem – 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	23	om allt detta har Jason från Kyrene skrivit fem böcker, som jag här skall försöka sammanfatta i en enda. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	24	Jag har nämligen insett hur oöverskådlig hans långa skrift är och vilka svårigheter stoffets rikedom vållar dem som vill göra sig förtrogna med vad som berättas i verket, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	25	och jag har därför föresatt mig att underhålla dem som tycker om att läsa, underlätta för dem som gärna vill återuppliva det lästa i minnet och vara till nytta för alla som får boken i sin hand.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	26	För mig som har åtagit mig mödan med detta sammandrag blir uppgiften inte lätt utan innebär både svett och nattvak, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	27	på samma sätt som det kräver ansträngning när man ordnar en fest och försöker göra det behagligt för andra. Ändå skall jag gärna stå ut med denna möda, därför att många kommer att tacka mig. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	28	Den detaljerade framställningen av enskilda händelser betraktar jag som den ursprunglige författarens sak, och själv bemödar jag mig om de stora linjerna i mitt sammandrag. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	29	Den som bygger ett nytt hus måste ju tänka på hela konstruktionen, men den som åtar sig arbetet med målningar och inbrända dekorationer behöver bara se till vad utsmyckningen kräver. Så finner jag också att det är i mitt fall. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	30	Att fördjupa sig i ämnet, göra långa utläggningar och syssla utförligt med enskildheter är den egentlige historieskrivarens sak, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	31	medan den som utför en bearbetning kan tillåtas att göra framställningen kortfattad och att avstå från en uttömmande behandling av ämnet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	2	32	Jag skall nu gripa mig an med berättelsen utan att lägga något mer till det som redan har sagts. Det vore ju befängt att dra ut på bokens inledning när man förkortar själva boken.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	1	På den tiden då den heliga stadens invånare levde i djupaste fred och den mest berömvärda laglydnad rådde tack vare översteprästen Onias fromhet och rättrådighet, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	2	brukade även kungarna hedra den heliga platsen och sända dyrbara gåvor till templets förskönande. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	3	Kung Seleukos av Asien betalade rentav alla kostnader för offertjänsten med egna medel.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	4	Men en man av släkten Bilga vid namn Simon, som hade blivit utnämnd till tempelföreståndare, blev oense med översteprästen om hur handeln i staden skulle regleras. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	5	Då han inte kunde göra sig gällande mot Onias vände han sig till Apollonios, Thraseas son, som då var ståthållare över Koilesyrien och Fenikien. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	6	För honom uppgav han att skattkammaren i Jerusalem gömde en obeskrivlig mängd rikedomar; där fanns så mycket pengar att de inte kunde räknas, och de var inte reserverade för offertjänsten utan skulle mycket väl kunna komma under kungens kontroll.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	7	När Apollonios sedan sammanträffade med kungen rapporterade han om rikedomarna som beskrivits för honom. Kungen utsåg då sin minister Heliodoros och sände i väg honom med uppdraget att få de omtalade pengarna utlämnade.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	8	Heliodoros gav sig genast ut på resan, med det påstådda syftet att besöka städerna i Koilesyrien och Fenikien, men i verkligheten för att genomföra kungens planer. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	9	Sedan han kommit fram till Jerusalem, där han blev vänligt mottagen av översteprästen och hela staden, redogjorde han för de informationer som Simon lämnat och avslöjade orsaken till att han själv hade kommit. Sedan frågade han om förhållandena verkligen var sådana som det sagts.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	10	Översteprästen klargjorde då att det rörde sig om depositioner som tillhörde änkor och faderlösa barn, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	11	till en del också Hyrkanos, Tobias son, en mycket inflytelserik man. Det förhöll sig alltså inte så som den gudlöse Simon lögnaktigt påstått. Hela beloppet uppgick till 400 talenter silver och 200 talenter guld, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	12	och det var fullständigt otänkbart att begå en oförrätt mot dem som satt sin lit till platsens helgd och till det över hela världen berömda templets okränkbara höghet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	13	Men Heliodoros hänvisade till kungens instruktioner och vidhöll att tillgångarna under alla omständigheter måste beslagtas för kungens räkning. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	14	Han bestämde en dag och beredde sig att gå in i templet för att företa en undersökning.Gud räddar sitt tempel I hela staden rådde stark oro. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	15	Prästerna kastade sig ner framför altaret i sina ämbetskläder, ropade till himlen och bad honom som stiftat lagen om anförtrott gods att låta dessa depositioner få förbli orörda för ägarnas räkning. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	16	Det var hjärtslitande att se översteprästen: hans ansiktsuttryck och blekhet förrådde vilken ångest han kände. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	17	Mannen skalv i hela kroppen av fasa, så att alla kunde se hur han led i sitt hjärta. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	18	Från husen rusade männen ut i stora skaror, och allt folket samlades till bön på grund av den vanära som hotade den heliga platsen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	19	Kvinnorna skockades på alla gator, klädda i säcktygsskynken som knutits ihop under brösten, medan de unga flickorna, som inte fick lämna husen, sprang till portarna och murarna eller lutade sig ut genom fönstren, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	20	och alla stämde in i böneropen med händerna sträckta mot himlen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	21	Det var ömkansvärt att se alla människorna som låg framstupa om varandra och översteprästen som stod där i ångestfull väntan.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	22	Medan nu folket bönföll Herren och allhärskaren att låta den deponerade egendomen få förbli orörd och säkert tryggad för ägarnas räkning, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	23	gick Heliodoros att fullfölja sitt beslut. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	24	Men i samma ögonblick som han nådde skattkammaren med sitt väpnade följe sände härskaren över alla andar och makter en överväldigande uppenbarelse, så att alla de som haft djärvheten att följa med blev skrämda av Guds kraft och stod där vanmäktiga och hjälplösa. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	25	En häst med en skräckinjagande ryttare visade sig för dem; hästen, som var prydd med det skönaste remtyg, störtade fram mot Heliodoros och attackerade honom med framhovarna. Och mannen som red hästen bar en rustning av guld.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	26	Dessutom visade sig för honom två unga män av oerhörd styrka och strålande skönhet, iförda praktfulla kläder. De ställde sig på var sin sida och började piska honom med en oavbruten ström av slag. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	27	När han plötsligt föll till marken och sjönk ner i det djupaste mörker kunde de kringstående släpa undan honom och lägga honom på en bår. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	28	Han som nyss hade gått in i denna skattkammare med stort följe och omgiven av sin livvakt bars nu bort, utan att ha haft någon hjälp av sina vapen när han så tydligt fick känna av Guds makt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	29	Där låg Heliodoros, fälld till marken av den gudomliga kraften, oförmögen att tala och utan allt hopp om räddning, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	30	medan folket prisade Herren för att han på ett så märkligt sätt hade förhärligat sitt tempel. Och helgedomen, som för en kort stund sedan hade varit full av skräck och förvirring, genljöd nu av glädje och jubel, sedan Herren hade uppenbarat sig i sin allmakt.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	31	Men några av Heliodoros förtrogna skyndade sig att be Onias åkalla den Högste för att rädda livet på den olycklige som höll på att dra sitt sista andetag. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	32	Eftersom översteprästen oroade sig för att kungen kunde få uppfattningen att Heliodoros fallit offer för något övergrepp från judarnas sida, bar han fram ett offer för mannens räddning. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	33	Medan han förrättade försoningsoffret visade sig samma unga män på nytt för Heliodoros, klädda i samma dräkter som förut. De ställde sig framför honom och sade: »Du är skyldig översteprästen Onias stor tacksamhet, ty det är för hans skull som Herren har benådat dig till livet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	34	Du har tuktats med piskslag från himlen, låt nu alla få höra om Guds väldiga kraft!« Därefter försvann de.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	35	Heliodoros offrade och avlade storslagna löften till Herren, som hade låtit honom behålla livet. Sedan tog han vördnadsfullt avsked av Onias och tågade tillbaka till kungen med sina trupper. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	36	Inför alla vittnade han om de storverk som han med egna ögon sett den högste Guden utföra.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	37	När kungen frågade Heliodoros vem som kunde vara lämplig att skickas ut på en andra resa till Jerusalem svarade han: 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	38	»Om du har någon fiende eller någon som stämplar mot din regim skall du skicka honom dit. Då får du honom tillbaka genompryglad, om han alls kommer undan med livet, ty den platsen omges sannerligen av en gudomlig kraft. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	39	Han som har sin boning i himlen övervakar och skyddar själv den platsen, och den som kommer dit i ont uppsåt piskar han till döds.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	3	40	Så gick det till när skattkammaren räddades undan Heliodoros.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	1	Den förut nämnde Simon, som hade förrått tempelskatten och sitt fosterland, började nu förtala Onias och påstod att det var han som hade förgripit sig på Heliodoros och arrangerat misshandeln. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	2	Denne stadens välgörare, som var sina landsmäns beskyddare och lagens ivrige förkämpe, understod han sig att beskylla för stämplingar mot kungamakten. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	3	Fiendskapen gick så långt att en man som hade Simons förtroende till och med begick mord. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	4	När Onias förstod hur farlig tvisten var och att Simons ondska underblåstes av Apollonios, Menestheus son, som var ståthållare över Koilesyrien och Fenikien, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	5	reste han till kungen, inte för att anklaga sina landsmän, utan för att främja folkets bästa ur både allmän och enskild synvinkel. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	6	Han insåg nämligen att det utan kungens ingripande omöjligt kunde bli fredliga förhållanden igen och att Simons vanvett inte skulle upphöra.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	7	När Antiochos, som fått tillnamnet Epifanes, hade tillträtt regeringen efter Seleukos bortgång lyckades Onias bror Jason skaffa sig översteprästämbetet genom mutor; 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	8	i en böneskrift lovade han kungen 360 talenter silver och dessutom 80 talenter ur en annan inkomstkälla. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	9	Därtill utfäste han sig att betala ytterligare 150 talenter om kungen ville ge honom tillstånd att utan någons inblandning bygga en idrottsanläggning och skapa en ungdomsorganisation och att registrera invånarna i Jerusalem som medborgare i Antiochia.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	10	Sedan Jason hade fått kungens samtycke och därmed kunnat ta makten införde han genast förändringar efter grekiskt mönster i sina stamfränders levnadssätt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	11	Han satte inget värde på de förmåner som kungen nådigt hade tillförsäkrat judarna efter hänvändelse från Johannes, fadern till den Eupolemos som sändes till Rom för att sluta fördrag om vänskap och bistånd. I stället avskaffade han den lagliga samhällsordningen och införde nya, lagstridiga sedvänjor. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	12	Han fann nöje i att placera idrottsanläggningen nedanför själva borgklippan och göra sig till ledare för eliten av den manliga ungdomen, som nu fick bära hermeshatten.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	13	När nu den gudlöse Jason, den falske översteprästen, överskred alla anständighetens gränser, ledde det till en sådan entusiasm för allt grekiskt och en sådan spridning av de utländska sedvänjorna 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	14	att prästerna inte längre brydde sig om sin tjänstgöring vid altaret. I förakt för templet och utan tanke på offren intresserade de sig bara för att få del av de lagstridiga gratisförmånerna på arenan, så snart gonggongen kallade. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	15	Det som för fäderna varit ärofullt betraktade de som värdelöst, men de grekiska utmärkelserna fann de åtråvärda. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	16	Därför kom också ett hårt öde att drabba dem, och just dessa människor, för vilkas levnadssätt de visade ett så lidelsefullt intresse och som de ville likna i allt, blev deras fiender och plågoandar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	17	Ty att trotsa de gudomliga lagarna är ingen liten sak – det kommer att framgå klart av fortsättningen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	18	När man i kungens närvaro skulle hålla idrottstävlingarna i Tyros, som återkommer vart fjärde år, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	19	skickade uslingen Jason dit några representanter för de antiochenska medborgarna i Jerusalem och anförtrodde dem 300 silverdrachmer, avsedda för offret till Herakles. Men ombuden bad att få slippa använda pengarna till offer, eftersom det skulle vara anstötligt, och i stället utnyttja dem för något annat ändamål. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	20	Så långt det berodde på avsändaren gavs alltså summan till offret åt Herakles, men tack vare ombuden lämnades den som bidrag till galärbyggena.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	21	När Apollonios, Menestheus son, skickades till Egypten med anledning av kung Filometors tronbestigningsfest fick Antiochos klart för sig att Filometor inte längre var vänligt sinnad mot hans regim. Han började därför vidta säkerhetsåtgärder på sin sida. När han för det ändamålet kom till Joppe besökte han också Jerusalem. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	22	Han fick ett storslaget mottagande av Jason och folket i staden, dit han fördes in i fackeltåg och under hyllningsrop. Sedan förlade han sina trupper till Fenikien.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	23	Efter tre års tid skickade Jason Menelaos, den tidigare omtalade Simons bror, för att överlämna avgifterna till kungen och för att få till stånd beslut i vissa betydelsefulla ärenden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	24	Men när Menelaos blev föreställd för kungen smickrade han honom under det att han uppträdde som en betydande person, och genom att överbjuda Jason med 300 talenter silver lyckades han få översteprästämbetet överfört på sig själv. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	25	Han kom till Jerusalem med den kungliga fullmakten men i avsaknad av allt som kunnat göra honom värdig att vara överstepräst och uppfylld av en grym härskares lidelser och ett vilddjurs raseri.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	26	Jason, som hade intrigerat bort sin egen bror och därpå själv fallit offer för en annans intriger, drevs nu i landsflykt till Ammon. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	27	Menelaos behöll däremot sitt grepp om ämbetet, men av pengarna som han hade lovat kungen betalade han inte ut någonting, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	28	trots att krav framfördes av Sostratos, kommendanten i borgen – det var nämligen han som bar ansvaret för skatteindrivningen. Båda blev därför kallade till kungen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	29	Menelaos lämnade kvar sin bror Lysimachos som ställföreträdande överstepräst, medan Sostratos överlät sin tjänst på Krates, som förde befälet över de cypriotiska trupperna.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	30	I detta läge utbröt uppror i Tarsos och Mallos, därför att dessa städer hade skänkts bort som gåva åt kungens konkubin Antiochis. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	31	Kungen kom omedelbart till platsen för att återställa ordningen efter att ha lämnat kvar Andronikos, en av rikets förnämsta män, som sin ställföreträdare.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	32	Menelaos tyckte sig nu ha fått ett lämpligt tillfälle. Han lade beslag på några guldföremål som tillhörde templet och skänkte dem till Andronikos; några andra hade han redan sålt till Tyros och städerna däromkring. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	33	När Onias hade fått säker kunskap om vad som hänt uttalade han sitt fördömande från den fridlysta plats i Dafne nära Antiochia dit han tagit sin tillflykt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	34	Detta föranledde Menelaos att ta Andronikos i enrum och uppmana honom att ta hand om Onias. När Andronikos kom till Onias tog han bedrägeri till hjälp. Sedan han blivit mottagen erbjöd han under edliga försäkringar sin vänskap, och fastän han möttes med misstänksamhet lyckades han övertala Onias att lämna den fridlysta platsen. Då mördade han honom på stället, utan hänsyn till lag och rätt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	35	Inte bara judar utan också många medlemmar av andra folk blev upprörda över detta och tog illa vid sig av att mannen så orättfärdigt bragts om livet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	36	När kungen återvände från Kilikien kom judarna i staden med klagomål över att Onias hade dödats mot all rätt, och även grekerna delade deras förbittring över dådet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	37	Antiochos greps djupt av sorg och medkänsla och begrät den avlidnes redlighet och moraliska resning. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	38	Så flammade han upp i vrede, berövade omedelbart Andronikos hans purpurmantel och lät slita sönder hans skjorta och föra omkring honom i hela staden. Precis på platsen för det gudlösa dådet mot Onias lät han avrätta den besudlade mannen, som sålunda fick sitt rättvisa straff av Herren.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	39	I Jerusalem förgrep sig Lysimachos flera gånger på templet, med Menelaos samtycke. När ryktet om detta trängde ut samlades folket i protest mot Lysimachos, som redan hade förskingrat en mängd guldföremål. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	40	Då massorna hetsade upp sig och fylldes av raseri delade Lysimachos ut vapen åt omkring 3 000 man och inledde själv våldsamheterna. Befälet fördes av en man som hette Auranos; han hade uppnått hög ålder men också nått en hög grad av dårskap.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	41	När folket såg att Lysimachos till råga på allt gick till anfall mot dem grep de stenar och grova vedträn eller tog händerna fulla av askan som låg på marken och slungade alltsammans om vartannat mot Lysimachos folk. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	42	På så sätt sårade de många, och några blev till och med dödade. Hela styrkan drevs på flykten, och helgerånaren själv slog de ihjäl vid skattkammaren.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	43	Med anledning av dessa händelser öppnades en process mot Menelaos. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	44	De tre män som rådet hade sänt ut förde sin talan inför kungen, sedan han kommit till Tyros. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	45	Menelaos sak var redan förlorad när han lovade Ptolemaios, Dorymenes son, en stor summa pengar för att han skulle påverka kungen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	46	Ptolemaios tog då med sig kungen till en pelargång, liksom för att låta honom svalka sig, och fick honom att ändra mening. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	47	Kungen frikände Menelaos, upphovet till allt det onda som skett, men hans olyckliga anklagare, som skulle ha friats från all skuld till och med inför en domstol av skyter, dem dömde han till döden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	48	Utan uppskov fick de lida sitt orättfärdiga straff, dessa stadens, folkets och de heliga föremålens försvarare. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	49	Denna ogärning väckte en sådan förbittring även i Tyros att några av invånarna på ett storslaget sätt bekostade allt som behövdes för begravningen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	4	50	Men Menelaos kunde till följd av de mäktigas snikenhet bli kvar i ämbetet och framhärda i sin ondska som en bakslug fiende till sina landsmän.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	1	Vid denna tid gav sig Antiochos ut på sitt andra fälttåg mot Egypten. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	2	Då visade sig syner över hela staden i nästan fyrtio dagars tid: man såg ryttare i guldstickade mantlar spränga fram genom luften och stridsberedda trupper i kolonn vid kolonn; 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	3	svärd drogs, skvadroner formerade sig, framryckningar och anfall gjordes från ömse sidor, sköldar skakades. Man såg skogar av spjut, flygande pilar, framblixtrande guldprydnader och rustningar av alla slag. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	4	Alla bad att denna uppenbarelse skulle vara ett lyckligt varsel.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	5	Men det kom ut ett falskt rykte om att Antiochos hade avlidit. I det läget samlade Jason inte mindre än 1 000 man och gjorde ett överraskande anfall på staden. När trupperna på muren hade trängts undan och staden slutligen var så gott som erövrad flydde Menelaos till borgen, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	6	och Jason satte i gång ett skoningslöst blodbad på sina egna landsmän. Han tänkte inte på att vapenlycka mot stamfränder är den största olycka, utan inbillade sig att det var fiender han triumferade över och inte sitt eget folk. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	7	Men regeringsmakten lyckades han inte gripa, utan han skördade bara vanheder av hela företaget och måste återvända till Ammon som flykting.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	8	Till sist tog hans liv en bedrövlig vändning. Han blev angiven för Aretas, arabernas härskare, och måste fly från stad till stad, förföljd och hatad av alla för sin trolöshet mot lagarna och avskydd som sitt lands och sitt folks bödel. På sin vinddrivna färd fördes han till Egypten, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	9	och därifrån tog han sjövägen till Sparta, där han tänkte åberopa sin släktskap för att finna skydd. Denne man som hade drivit så många i landsflykt dog nu själv långt från sitt eget land; 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	10	han som hade låtit kasta ut så många döda utan begravning, han lämnades själv obegråten och fick ingen form av sorgehögtid och ingen plats i sina fäders grav.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	11	När budskapet om det som hade inträffat nådde kungen fick han intrycket att det var uppror i Judeen. Han bröt upp från Egypten i vilt raseri och lät sina trupper besätta staden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	12	Soldaterna fick order att bruka vapnen skoningslöst mot alla som kom i deras väg och att hugga ner dem som försökte fly upp i husen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	13	Och de dödade unga och gamla, de mördade kvinnor och barn, de slaktade flickor och spädbarn. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	14	På den korta tiden av tre dagar skördades 80 000 offer; 40 000 dödades i massakern och lika många såldes som slavar.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	15	Men kungen nöjde sig inte med detta utan understod sig också att gå in i det tempel som är heligast på hela jorden. Han fördes dit in av Menelaos, som redan förut hade förrått lagen och fosterlandet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	16	Med sina orena händer grep han de heliga föremålen, och gåvorna som andra kungar hade låtit ställa upp för att öka platsens glans och ryktbarhet rafsade han ihop med sina smutsiga fingrar.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	17	Antiochos fick nu mycket höga tankar om sig själv. Han fattade inte att det var för deras synder som Härskaren för en kort tid vredgades på stadens invånare, och att det var därför den heliga platsen prisgivits. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	18	Om de inte redan förut hade varit tyngda av så många synder skulle det ha gått likadant för Antiochos som för Heliodoros, då kung Seleukos hade skickat honom för att undersöka skattkammaren. Han skulle omedelbart ha hejdats med piskslag i sitt fräcka företag, så snart han trängde in. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	19	Men Herren hade inte utvalt folket för den heliga platsens skull, utan platsen för folkets skull. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	20	Därför fick även själva platsen vara med om de olyckor som drabbade folket, för att sedan också få del av Guds välgärningar; den övergavs av allhärskaren när han var vred men blev återupprättad i strålande glans så snart den store konungen hade blivit försonad.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	21	Sedan Antiochos sålunda hade fört bort 1 800 talenter ur templet drog han sig snabbt tillbaka till Antiochia. I sitt övermod trodde han sig nu om att kunna gå på havet och segla på land – så gränslös var hans självöverskattning. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	22	Han lämnade också kvar kommendanter som skulle plåga folket: i Jerusalem Filippos, som var frygier till börden och till karaktären en värre barbar än den som gav honom ämbetet, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	23	och på Gerisimberget Andronikos. Därtill kom Menelaos, som förtryckte sina landsmän värre än någon av de andra. I sin fientlighet mot judarna 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	24	skickade så kungen Apollonios, de mysiska truppernas befälhavare, i spetsen för en krigshär om 22 000 man med order att mörda alla män i vapenför ålder och sälja kvinnorna och de minderåriga. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	25	Vid sin ankomst till Jerusalem spelade mannen fredligt sinnad och väntade tills den heliga sabbatsdagen kom. Eftersom han då fann judarna overksamma kommenderade han sitt folk till mönstring, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	26	och när invånarna kom ut för att se på lät han massakrera allesammans. Sedan stormade han in i staden med de beväpnade trupperna och dödade en mängd människor där.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	5	27	Men Judas, som kallades Mackabaios, tog med sig ett tiotal andra och drog sig undan till ödemarken. Han och hans följeslagare levde sedan i bergen som vilda djur, och de livnärde sig hela tiden på växter för att inte bli delaktiga i den rådande orenheten.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	1	En kort tid senare skickade kungen ut athenaren Geron för att tvinga judarna till avfall från fädernas lag, så att de inte längre skulle låta Guds lag styra sina liv. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	2	Han skulle också vanhelga templet i Jerusalem och viga det åt den olympiske Zeus, likaså templet på Gerisimberget åt Zeus, främlingsbeskyddaren – det var ju främlingar som bodde på platsen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	3	Ondskans anstormning var svår och påfrestande på alla sätt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	4	Hedningarna fyllde templet med vilda fester, förlustade sig med hetärer, låg med kvinnor inne på det heliga området och förde dit ting som inte får finnas där. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	5	Altaret var fullt av otillåtna offer som lagarna strängt förbjuder. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	6	Man kunde inte hålla sabbat eller fira fädernas högtider eller ens bekänna sig som jude. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	7	Folket fördes varje månad på kungens födelsedag med brutalt våld till fester där de måste äta offerdjurens inälvor, och när Dionysosfesten inföll tvingades de att gå i processionen till Dionysos ära med murgrönskrans på huvudet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	8	Ett beslut fattades också, på Ptolemaios initiativ, att de grekiska städerna i grannskapet skulle vidta samma åtgärder mot judarna och tvinga dem till likadana offerfester; 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	9	alla som inte godvilligt gick över till de grekiska sederna skulle dödas. Man kunde inte undgå att se det elände som rådde. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	10	Två kvinnor fängslades därför att de hade låtit omskära sina pojkar; man hängde de späda barnen vid deras bröst, förde kvinnorna runt staden till allmänt beskådande och störtade slutligen ner dem från muren. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	11	Några andra judar, som hade samlats i de närbelägna grottorna för att i hemlighet fira den sjunde dagen, blev angivna för Filippos. Allesammans brändes till döds, eftersom de fann det orätt att försvara sig på grund av dagens höghet och helgd.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	12	Jag vill uppmana alla som får denna bok i sin hand att inte bli modfällda av olyckorna utan i stället tänka på att bestraffningen syftar till vårt folks fostran, inte till dess undergång. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	13	Det är ju också tecken på en stor nåd att de som syndar inte får hållas en lång tid utan genast möter sina straff. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	14	När det gäller andra folk väntar Härskaren tåligt, för att till sist straffa dem då de rågat sina synders mått. Men med oss har han bestämt att det skall vara annorlunda, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	15	för att våra synder inte skall nå den yttersta gränsen innan han utmäter straffet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	16	Därför tar han aldrig ifrån oss sin barmhärtighet, och även om han tuktar sitt folk med någon olycka överger han det inte. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	17	Detta vill jag ha sagt som en påminnelse; efter denna korta utvikning återvänder jag nu till berättelsen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	18	En av de mest framstående skriftlärda var Elasar, en man i hög ålder med ädla anletsdrag. Honom tvingade man att öppna munnen för att äta svinkött. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	19/20	Men eftersom han föredrog en ärofull död framför ett liv i skam spottade han ut köttet och gick självmant fram till tortyrpålen. Den vägen måste alla gå som hade mod nog att värja sig mot sådant som man inte får smaka ens för att rädda livet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	21	De som var förordnade att tjänstgöra vid den lagvidriga offermåltiden kände emellertid Elasar sedan gammalt. Därför tog de honom avsides och uppmanade honom att skaffa sådant kött som han fick äta och som han själv hade låtit laga till och låtsas som om det var offerköttet han åt av, så som kungen hade förordnat. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	22	Gjorde han detta skulle han undgå att avrättas; med tanke på deras långa vänskap ville de visa skonsamhet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	23	Men Elasar visade en klarsyn värdig hans år, hans ålders auktoritet, hans grå hår som vittnade om ärofulla mödor, hans levnadssätt som varit föredömligt ända från barndomen, och mer än så: värdig den heliga lag som är skapad av Gud. I den andan gav han sitt svar genom att be dem sända honom till dödsriket utan vidare dröjsmål. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	24	»Det anstår inte min ålder«, sade han, »att delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	25	De skulle lockas på villovägar av mitt hyckleri och mitt begär att få leva en försvinnande liten tid till, och själv skulle jag få min ålderdom fläckad och besudlad. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	26	Ty även om jag för ögonblicket slipper undan det straff som människor kan utdela kommer jag aldrig att kunna fly undan allhärskarens hand, vare sig jag lever eller dör. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	27	Därför vill jag nu modigt skiljas från livet, så att jag visar mig värdig min höga ålder 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	28	och ger de unga ett ädelt exempel på hur man villigt och med ädelt sinne dör en skön död för den höga och heliga lagen.« Med de orden gick han direkt fram till tortyrpålen, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	29	och den välvilja som bödlarna nyss hade visat slog om till grymhet, ty det som han nu hade sagt var ren dårskap för dem. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	30	Redan döende under slagen stönade han fram: »Herren, som äger den heliga kunskapen, vet att jag kunnat slippa undan döden i stället för att nu bli piskad och känna dessa förfärliga plågor i min kropp, men han vet också att min själ i gudsfruktan utstår detta med glädje.« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	6	31	På detta sätt lämnade han livet och gav med sin död inte bara de unga utan hela folkets flertal ett ädelt exempel att följa och ett hjältedåd att minnas.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	1	Det inträffade också att sju bröder blev gripna tillsammans med sin mor. Kungen försökte tvinga dem att äta av det förbjudna svinköttet genom att låta misshandla dem med spö och piska. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	2	En av dem talade för dem alla och sade: »Vad skall du förhöra oss om? Vad vill du ha reda på? Vi är ju beredda att dö hellre än bryta mot våra fäders lagar.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	3	Kungen blev rasande och befallde sina män att sätta halster och kittlar över elden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	4	De blev strax glödheta. Han befallde då att man skulle skära ut tungan på den som hade fört ordet, skalpera honom och stympa honom, medan bröderna och modern såg på. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	5	När han var fullständigt lemlästad men ännu vid liv gav kungen order om att han skulle läggas på elden och stekas. Medan stanken från halstret spred sig runt omkring uppmanade bröderna och modern varandra att tappert gå i döden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	6	»Herren Gud ser detta«, sade de, »och vi kan vara förvissade om att han förbarmar sig över oss, så som Mose har sagt i sin sång med den oförfärade anklagelsen, där det heter: 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	7	Sedan den förste hade lämnat livet på detta sätt tog de fram den andre till samma förnedrande behandling. De slet av honom håret och huvudsvålen och frågade: »Tänker du äta innan din kropp stympas lem för lem?« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	8	Han svarade på fädernas språk: »Aldrig.« Så fick också han gå igenom resten av tortyren liksom den förste. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	9	I dödsögonblicket sade han: »Du, din usling, skiljer oss från detta livet, men världens konung skall låta oss uppstå igen till evigt liv, ty vi dör för hans lag.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	10	Därefter blev den tredje utsatt för deras behandling. När de ville skära av honom tungan räckte han genast ut den, sträckte oförfärat fram händerna 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	11	och yttrade dessa tappra ord: »Detta har jag fått som gåva av himlen; för hans lagars skull avstår jag det gärna, och av honom hoppas jag få det tillbaka igen.« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	12	Både kungen själv och hans män måste häpna över den unge mannens själsstyrka och likgiltighet för plågorna.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	13	Sedan han hade lämnat livet torterade och misshandlade de den fjärde på samma vis. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	14	Då slutet närmade sig sade han: »När man skiljs från livet bland människorna är det gott att kunna sätta sitt hopp till Guds löften om att han skall låta oss uppstå igen. Men för dig blir det ingen uppståndelse till liv.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	15	Turen kom nu till den femte. När de förde fram honom och började misshandla honom 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	16	såg han på kungen och sade: »Du har makt bland människor, fastän du är dödlig, och därför kan du göra vad du vill. Men tro inte att vårt folk är övergivet av Gud. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	17	Om du framhärdar skall du få uppleva hur han i sin väldiga kraft plågar dig och dina efterkommande.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	18	Efter honom tog de den sjätte, och när han höll på att dö sade han: »Låt dig inte bedras av skenet! Det är vårt eget fel att vi måste lida på detta sätt, ty vi har syndat mot vår Gud. Det som har skett är förundransvärt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	19	Men tro inte att du kan slippa undan straff när du har gett dig i strid med Gud.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	20	En särskild beundran och ett gott eftermäle förtjänar modern, som såg sju söner dödas under loppet av en enda dag och modigt uthärdade det, därför att hon hoppades på Herren. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	21	Fylld av tapperhet uppmuntrade hon var och en av dem på fädernas språk, och hon styrkte sitt kvinnliga hjärta med manligt mod. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	22	»Jag vet inte hur ni blev till i min kropp«, sade hon till dem, »och det var inte jag som skänkte er liv och ande. Det var inte jag som fogade samman de ämnen som var och en av er är uppbyggd av. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	23	Det är världens skapare som formar människan när hon blir till och som planerar alltings tillblivelse. Alltså skall han i sin barmhärtighet ge er anden och livet tillbaka, därför att ni nu offrar er själva för hans lag.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	24	Antiochos trodde att kvinnan brast i respekt för honom och tyckte att det hon sade lät som hån. Då nu den yngste ännu var kvar nöjde han sig inte med förmanande ord utan förband sig också med ed att göra honom rik och lycklig, uppta honom bland vännerna och anförtro honom höga ämbeten om han bara ville överge sina fäders seder. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	25	Men när han inte visade något som helst intresse kallade kungen fram modern och uppmanade henne att ge den unge mannen ett råd som kunde rädda honom.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	26	Efter lång övertalning åtog hon sig att försöka påverka sin son 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	27	och lutade sig mot honom, men det hon sade på fädernas språk var ett hån mot den grymme tyrannen: »Min son, var barmhärtig mot mig! Jag har burit dig i min kropp i nio månader, ammat dig under tre år, fött upp dig och sörjt för dina behov tills du nått den ålder du har nu. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	28	Jag ber dig, mitt barn: lyft blicken och se ut över himmel och jord och allt vad de rymmer, och tänk på att Gud skapade detta ur intet och att hela människosläktet kommer till på samma vis. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	29	Var inte rädd för denne bödel, utan visa dig värdig dina bröder och gå villigt i döden, så skall jag genom Guds nåd få dig tillbaka tillsammans med dina bröder!«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	30	I samma ögonblick som hon slutade tala sade pojken: »Vad väntar ni på? Jag lyder inte konungens påbud – lagens bud lyder jag, den lag som våra fäder fick genom Mose. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	31	Men du som har funnit på så många sätt att plåga hebreerna, du kommer inte att slippa undan Guds hand. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	32	Vi lider ju för våra synders skull, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	33	och om nu vår levande Herre för en kort tid har vänt sig mot oss i vrede för att tukta och fostra oss kommer han att låta sig försonas igen med sina tjänare. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	34	Men du, ditt gudlösa kräk, den uslaste av människor, du skall inte blåsa upp dig med tomma inbillningar och berusa dig med lösa förhoppningar. Ty det är himlens söner du bär hand på, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	35	och ännu har du inte flytt undan den dom som fälls av Gud, allhärskaren som ser allting. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	36	Våra bröder som fick utstå en kort pina har nu upplevt förverkligandet av Guds löfte om evigt liv, men du skall få lida det rättvisa straffet för ditt övermod vid Guds dom. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	37	Jag offrar nu liksom mina bröder kropp och själ för fädernas lagar, och jag ber till Gud att han snart skall bli nådig mot folket men att du under prövningar och gisselslag skall tvingas erkänna honom som den ende Guden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	38	Jag ber att allhärskarens vrede, som med rätta har kommit över hela vår stam, skall hejda sig efter det som skett med mig och mina bröder.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	39	Kungen blev rasande och lät i sin vrede över det bitande hånet behandla pojken värre än de andra. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	40	Så lämnade även han livet obefläckad och i fast tro på Herren. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	41	Efter sönerna dog till sist också modern.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	7	42	Därmed är det nog sagt om offermåltiderna och de omänskliga övergreppen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	1	Judas, som kallades Mackabaios, och hans män smög sig obemärkt in i byarna och värvade anhängare bland sina stamfränder. De tog med alla som hade förblivit judendomen trogna och samlade på så vis ungefär 6 000 man. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	2	De bönföll Herren att vända sin blick till folket som led under allas förtryck, att ta sig an templet som hade besudlats av de gudlösa, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	3	att förbarma sig över staden som höll på att förödas och jämnas med marken och höra när de mördades blod ropade till honom, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	4	att minnas hur brottslingar hade dräpt oskyldiga spädbarn och hur hans eget namn hade hädats och att visa sin avsky för ondskan.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	5	När nu Mackabaios hade en styrka samlad var det omöjligt för hedningarna att stå emot honom, ty Herrens vrede hade förbytts i barmhärtighet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	6	När man minst väntade det kom han till städer och byar och stack dem i brand. Han besatte strategiska punkter genom att driva bort manstarka fiendestyrkor från dem, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	7	och för sådana anfall tog han oftast nätterna till hjälp. Ryktet om hans skicklighet spred sig åt alla håll.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	8	När Filippos märkte att mannens ställning gradvis förbättrades och att han allt oftare nådde framgångar genom lyckosamma företag, skrev han till Ptolemaios, ståthållaren över Koilesyrien och Fenikien, och bad honom komma kungens sak till hjälp. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	9	Ptolemaios utsåg Nikanor, Patroklos son, som räknades till de främsta bland kungens vänner, gav honom befälet över inte mindre än 20 000 man av alla möjliga hedniska folkslag och sände honom att utrota hela befolkningen i Judeen. Vid dennes sida ställde han Gorgias, en officer med lång erfarenhet av krigföring.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	10	Nikanor avtalade med kungen att betala krigsskulden till romarna, som uppgick till 2 000 talenter, genom att sälja judiska krigsfångar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	11	Han skickade genast ut en inbjudan till invånarna i kuststäderna att komma och köpa judiska slavar, som han lovade att sälja till ett pris av en talent för 90 stycken, utan att ana att allhärskarens rättvisa skulle följa honom i hälarna.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	12	När Judas nåddes av budskapet om Nikanors framryckning och meddelade sina män att hären var i antågande, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	13	avvek de räddhågade, som inte litade på Guds rättvisa, och flydde åt alla håll. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	14	De andra sålde allt som fanns kvar, och de vände sig till Herren i gemensam bön om att bli räddade från den gudlöse Nikanor, som hade sålt dem redan före drabbningen – 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	15	om inte för sin egen skull, så för de förbund som Herren hade slutit med deras fäder, och därför att folket hade fått bära hans höga och heliga namn.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	16	Sedan samlade Mackabaios sitt folk, som uppgick till 6 000 man, och manade dem att inte tappa fattningen inför fienderna och inte skrämmas av att det var sådana massor av hedningar som marscherade mot dem med brottsliga avsikter, utan kämpa tappert 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	17	och se för sig fiendernas rättsvidriga övergrepp mot den heliga platsen, den grymma och förnedrande behandlingen av staden och upplösningen av de fäderneärvda sedvänjorna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	18	»De förlitar sig på vapen och djärva bedrifter«, sade han, »men vi förlitar oss på Gud, allhärskaren, som med en enda åtbörd kan tillintetgöra våra angripare, ja, hela världen.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	19	Han påminde dem också om hur deras fäder i sin tid hade blivit hjälpta: hur 185 000 fiender hade förintats på Sanheribs tid, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	20	och hur striden i Babylonien med galaterna hade förlöpt, då de måste gå till verket med en styrka om bara 8 000 man tillsammans med 4 000 makedonier. Makedonierna stod handfallna, men de 8 000 förintade de 120 000 fienderna, tack vare den hjälp de fick från himlen, och tog rikt byte.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	21	Sedan han med sina ord hade ingett dem mod, så att de stod beredda att dö för lagen och fosterlandet, formerade han hären i fyra avdelningar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	22	Han gav sina bröder befälet över var sin avdelning: Simon, Josef och Jonatan fick 1 500 man var under sig, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	23	likaså Elasar. Efter att ha läst högt ur den heliga boken gav han dem fältropet »Med Guds hjälp«, tog själv befälet i främsta linjen och gick till anfall mot Nikanor.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	24	Eftersom allhärskaren kämpade på deras sida kunde de hugga ner över 9 000 fiender, såra och lemlästa större delen av Nikanors här och slå hela styrkan på flykten. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	25	De lade beslag på pengarna som köpmännen hade fört dit för att köpa dem själva med, och de förföljde fienderna ett gott stycke men vände tillbaka när tiden blev för knapp. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	26	Det var nämligen dagen före sabbaten, och därför kunde de inte fortsätta förföljandet länge. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	27	Men sedan de hade samlat upp vapnen från fienderna och dragit av dem rustningarna firade de sabbat under jublande tacksägelser och lovsånger till Herren, som hade räddat dem och bestämt att de den dagen skulle få ett första prov på hans barmhärtighet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	28	Efter sabbaten delade de ut en del av bytet till tortyrens offer, till änkorna och till de faderlösa barnen. Återstoden fördelade de mellan sig själva och sina barn. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	29	Sedan detta var gjort bad de alla tillsammans om skydd och bönföll den barmhärtige Herren att låta sig försonas fullständigt med sina tjänare.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	30	Sedan drabbade de samman med Timotheos och Bakchides folk, dödade över 20 000 av dem och erövrade ett antal befästa städer med mycket höga murar. När de fördelade sitt stora byte gav de lika stora andelar åt tortyroffren, de faderlösa, änkorna och de gamla som de gav åt sig själva. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	31	De samlade upp fiendernas vapen och lagrade omsorgsfullt alltsammans på lämpliga platser, men det övriga bytet förde de till Jerusalem. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	32	Befälhavaren för Timotheos rytteri dödade de; det var en genomfördärvad människa som hade gjort judarna mycket ont.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	33	När de höll segerfest i huvudstaden brände de inne dem som hade satt eld på de heliga portarna, bland dem Kallisthenes, sedan de alla hade stuckit sig undan i ett litet hus. Så fick de den rätta lönen för sitt trots mot Herren.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	34	Men ärkeskurken Nikanor, som hade lockat dit de tusen köpmännen för att sälja judarna till dem, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	35	var nu med Herrens hjälp förödmjukad av dem som han själv ansåg obetydligast av alla. Han måste lägga av sin praktfulla dräkt och ensam, på förrymda slavars vis, ta sig fram genom inlandet. Med tanke på härens undergång kunde han skatta sig mer än lycklig att han alls kom fram till Antiochia. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	8	36	Och han, som hade åtagit sig att täcka hela krigsskulden till romarna genom att sälja fångarna från Jerusalem, måste nu rapportera att judarna hade en försvarare och att de därmed var osårbara, därför att de följde de lagar som han hade stiftat.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	1	Vid denna tid hade Antiochos anträtt ett oordnat återtåg från Persien. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	2	Han hade nämligen trängt in i staden Persepolis i avsikt att plundra templet och sedan behålla kontrollen över staden. Detta ledde till oroligheter, och folkmassorna grep till vapen för att försvara sig. Invånarna lyckades jaga Antiochos på flykten, så att han snöpligen måste marschera hem igen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	3	När han var i närheten av Ekbatana nåddes han av budet om hur det hade gått med Nikanor och med Timotheos styrkor. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	4	Detta gjorde honom rasande, och han fann för gott att låta judarna betala också för den skada han tillfogats av dem som drev honom på flykten. Han gav alltså sin kusk order att köra utan uppehåll ända fram till resans mål. Himlens dom var sannerligen med på den färden. Kungen sade nämligen i sitt övermod: »Jag skall göra Jerusalem till en massgrav för judarna så snart jag kommer dit.« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	5	Men Israels Gud, den Herre som övervakar allt, tillfogade honom en osynlig och oläklig skada. I samma ögonblick som kungen uttalade dessa ord drabbades han av en obotlig smärta i buken och häftiga invärtes plågor, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	6	ett fullständigt rättvist straff för den som hade pinat andra invärtes på så många raffinerade sätt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	7	Ändå dämpade han inte alls sitt fräcka trots. Tvärtom var han ännu mer uppfylld av övermod, han lågade av raseri mot judarna och befallde att farten skulle ökas ytterligare. Medan nu vagnen susade fram föll han plötsligt av, och i det våldsamma fallet blev varenda lem i kroppen rådbråkad.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	8	Han som nyss, i en inbilskhet som gick över alla mänskliga mått, hade tyckt sig kunna befalla över havets vågor och tänkt att han skulle väga de höga bergen på våg, han var nu slagen till marken och bars på bår som ett för alla synligt bevis på Guds makt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	9	Ur den gudlöses ögon krälade maskar fram, och hans kött föll sönder under smärtor och kval medan han ännu levde, så att stanken gjorde hans bortruttnande till en plåga för hela hären. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	10	Kort förut hade han tyckt sig nå upp till stjärnorna på himlen; nu förmådde ingen bära honom för den outhärdliga stankens skull.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	11	När han låg där fullständigt krossad började han pruta av betydligt på sitt övermod och komma till insikt, medan han utan ett ögonblicks lindring pinades av smärtan från Guds gisselslag. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	12	Ur stånd att ens stå ut med sin egen stank sade han: »Det är rätt och riktigt att böja sig för Gud och inte tro sig vara hans jämlike, när man är dödlig.« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	13	Och den uslingen vände sig med böner och löften till den Härskare från vilken han inte mer skulle möta något förbarmande. Han lovade 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	14	att proklamera frihet för den heliga staden, som hade varit målet för hans ilfärd och som han tänkt jämna med marken och förvandla till en massgrav. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	15	Judarna, som han hade föresatt sig att inte ens unna någon begravning utan velat kasta ut tillsammans med deras späda barn att ätas av fåglar och vilda djur, skulle nu allesammans göras till athenarnas jämlikar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	16	Det heliga templet, som han förut hade plundrat, lovade han att pryda med de skönaste gåvor, alla de heliga föremålen skulle han ersätta flera gånger om, och utgifterna för offren skulle han betala med egna medel. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	17	Dessutom ville han själv bli jude och resa till varenda plats där människor bodde för att förkunna Guds makt.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	18	Men då plågorna på intet sätt lindrades – ty Guds dom hade drabbat honom rättvist – gav han upp allt hopp för egen del och skickade judarna det brev som återges nedan. Det hade formen av en böneskrift och lydde så:
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	19	»Konungen och fältherren Antiochos hälsar varmt sina medborgare, de hedervärda judarna, och önskar dem lycka och välgång. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	20	Om ni och era barn är friska och det går som ni önskar med era angelägenheter, tackar jag Gud av fullaste hjärta, med mitt hopp ställt till himlen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	21	Själv ligger jag däremot sjuk och erinrar mig med rörelse den respekt och välvilja som jag fått möta från er sida. Då jag efter mitt uppbrott från Persien har ådragit mig en besvärlig sjukdom, har jag funnit det nödvändigt att tänka på allas gemensamma säkerhet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	22	Jag betraktar ingalunda mitt läge som förtvivlat utan hyser tvärtom de bästa förhoppningar om att tillfriskna från sjukdomen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	23	Emellertid fäster jag avseende vid att min far vid de tillfällen då han drog i fält och gick mot de övre provinserna utpekade en efterträdare, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	24	för att folket i landet skulle veta åt vem regeringen hade anförtrotts, och inga oroligheter skulle uppstå om något oförutsett inträffade eller en dålig nyhet anlände. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	25	Vidare beaktar jag att de styrande i grannländerna och vid rikets gränser följer händelseutvecklingen med spänd förväntan inför utgången. Jag proklamerar alltså att kungavärdigheten skall tillhöra min son Antiochos, som jag åtskilliga gånger har föreställt för de flesta av er och anförtrott åt er åtanke i samband med att jag avmarscherat till de övre satrapierna. Jag har tillställt honom bifogade skrivelse. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	26	Jag uppmanar och ber er nu att i trogen hågkomst av det goda jag gjort er både allmänt och enskilt bevara samma välvilliga hållning mot min son som ni nu intar gentemot mig. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	27	Jag är övertygad om att han kommer att fullfölja min milda och humana politik och därmed komma i det bästa förhållande till er.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	28	Så slutade denne mördare och hädare sitt liv: han måste utstå lika förfärliga plågor som han hade utsatt andra för och fick den ömkligaste död bland bergen i främmande land. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	9	29	Filippos, som hade delat hans liv från ungdomen, förde hem hans kropp men lämnade därefter landet av rädsla för Antiochos son och begav sig till Ptolemaios Filometor i Egypten.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	1	Med Herrens bistånd lyckades Mackabaios och hans män få kontroll över templet och staden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	2	De altaren som hade uppförts på torget av främlingarna förstörde de, likaså deras helgedomar, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	3	och efter att ha renat templet byggde de ett nytt altare där. De slog eld med stenar och använde denna eld när de nu efter två års uppehåll frambar offer. De tände också rökelse och lampor och lade fram skådebröden.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	4	När detta var färdigt kastade de sig framstupa och bönföll Herren att aldrig mer låta dem råka i sådana olyckor utan tukta dem med mildhet, om de någon gång skulle komma att synda, och inte utlämna dem åt gudsförsmädande och barbariska hedningar.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	5	Den dag då utlänningarna hade skändat templet blev också dagen för templets rening: den tjugofemte i samma månad, dvs. månaden kislev. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	6	De höll en glad högtid i åtta dagar liksom vid lövhyddefesten, och de mindes hur de nyss hade tillbringat den högtiden i bergen och grottorna som vilda djur. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	7	De tog alltså lövprydda stavar, grönskande grenar och palmkvistar i händerna och frambar lovsånger till honom som hade fört tempelreningen till dess lyckliga fullbordan. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	8	Och efter ett gemensamt beslut genom omröstning förordnade de att hela det judiska folket varje år skulle fira dessa dagar.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	9	Antiochos med tillnamnet Epifanes hade alltså slutat sitt liv på det sätt som omtalats. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	10	Jag skall nu redogöra för det som rör Antiochos Eupator, den gudlöse mannens son, varvid jag gör ett sammandrag av de olyckor som följde med hans krig.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	11	När han hade tillträtt regeringen utnämnde han en man vid namn Lysias till minister och Protarchos till ståthållare i Koilesyrien och Fenikien. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	12	Ptolemaios Makron, som varit ett föredöme i sin strävan att behandla judarna rättvist efter den orätt de förut fått lida och som försökt bevara ett fredligt förhållande till dem, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	13	hade nämligen av denna orsak blivit anklagad inför Eupator av kungens vänner. Ständigt fick han höra att han var en förrädare, därför att han hade lämnat sin post på Cypern, som Filometor hade anförtrott honom, gått över till Antiochos Epifanes och inte kunnat förvalta sitt höga ämbete med heder. Därför begick han självmord genom att ta gift.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	14	Gorgias, som fick det lokala befälet, höll en här av värvade trupper och förde ett ständigt krig mot judarna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	15	Samtidigt trakasserades judarna av idumeerna, som behärskade några välbelägna fästningar. De enrollerade dem som hade flytt från Jerusalem och gav sig in i det långdragna kriget.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	16	Mackabaios män anropade Gud och bad honom att stå på deras sida i striden. Sedan marscherade de ut mot idumeernas befästa städer, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	17	som de bemäktigade sig efter våldsamma anfall. De drev undan alla som kämpade på murarna och högg ner dem som kom i deras väg. Inte mindre än 20 000 man blev dödade. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	18	Minst 9 000 flydde emellertid till två mycket kraftiga torn, där det fanns all tänkbar utrustning för en belägring. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	19	Då Mackabaios närvaro var trängande nödvändig på andra platser lämnade han kvar Simon och Josef, och därtill Sackaios med hans folk, i allt en tillräcklig styrka för tornens belägring, och gav sig själv i väg.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	20	Men Simons män föll offer för sin snikenhet och tog emot mutor av några bland de instängda; för 70 000 drachmer lät de ett antal personer slippa ut. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	21	När Mackabaios fick rapport om det inträffade samlade han folkets ledare och anklagade Simons män för att ha sålt sina bröder för pengar och skadat dem genom att släppa deras fiender fria. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	22	De hade alltså begått förräderi, och han lät avrätta dem. Sedan erövrade han genast de båda tornen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	23	Hans vapen hade överallt lyckan med sig, och han dödade mer än 20 000 man i de båda fästningarna.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	24	Timotheos, som en gång förut hade blivit besegrad av judarna, bådade upp en väldig legohär och samlade dessutom ihop en stor kavalleristyrka från Asien. Han kom nu marscherande för att låta sina trupper besätta Judeen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	25	När han närmade sig vände sig Mackabaios och hans män till Gud med bön om skydd: de strödde jord över sina huvuden, fäste säcktyg om höfterna, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	26	föll ner på fundamentet framför altaret och bad Gud att vara dem nådig och bli 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	27	Efter att ha slutat sin bön tog de vapnen och ryckte fram ett gott stycke från staden. När de kom i fiendernas närhet gjorde de halt.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	28	Just när dagen grydde gick båda härarna samtidigt till anfall. Den ena hade sin förtröstan på Herren som garanti för framgång och ärorik seger, medan den andra bara lät sig ledas av sitt raseri i striden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	29	Under den hårda kamp som följde visade sig en syn från himlen för motståndarna. Fem ståtliga män på hästar med guldbroderat remtyg ställde sig i spetsen för judarna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	30	Två av dem tog Mackabaios mellan sig och skyddade honom med sina vapen, så att han bevarades oskadd, men motståndarna överöste de med pilar och blixtar, som bländade och förvirrade dem, så att de skingrades i full panik. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	31	20 500 man blev dödade, och dessutom 600 ryttare.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	32	Timotheos själv flydde till en befäst stad som hette Geser. Den hade en stark garnison under befäl av Chaireas. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	33	Mackabaios män omringade villigt fästningen och belägrade den i fyra dagar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	34	De inneslutna, som litade på att platsen var ointaglig, hädade grovt och utslungade gudlösa skymfer. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	35	Men när den femte dagen grydde var tjugo unga män på Mackabaios sida så upphetsade av vrede över hädelserna att de gick till anfall mot muren med manligt mod och vilddjurs raseri, och de högg ner var och en som de stötte på. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	36	Andra utnyttjade den avledande manövern till att klättra upp på samma vis och angripa de inneslutna. De satte eld på tornen, tände bål och brände hädarna levande. Ytterligare en grupp högg sönder portarna och släppte in resten av hären, så att de snabbt kunde besätta staden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	37	Timotheos, som hade gömt sig i en brunn, dödade de, likaså hans bror Chaireas och Apollofanes.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	10	38	Efter att ha uträttat detta prisade de Herren med hymner och tacksägelser för hans stora välgärningar mot Israel och för segern han skänkt dem.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	1	Lysias, ministern som också var kungens förmyndare och frände, hade blivit mycket uppbragt över det som inträffat. På helt kort tid 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	2	hade han bådat upp omkring 80 000 man, därtill allt sitt kavalleri, och ryckte fram mot judarna. Han avsåg att befolka Jerusalem med greker, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	3	göra templet skattskyldigt, liksom andra folks kultplatser, och bjuda ut översteprästämbetet för ett år i sänder. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	4	Åt Guds kraft ägnade han inte en tanke eftersom han förletts till övermod av sitt infanteri, som kunde räknas i tiotusental, sina tusentals ryttare och sina åttio elefanter. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	5	När han trängt in i Judeen marscherade han mot Bet-Sur, en välbefäst plats som ligger ungefär tre mil från Jerusalem, och utsatte denna stad för häftiga angrepp.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	6	När Mackabaios och hans män underrättades om att Lysias belägrade deras fästningar vände de sig tillsammans med hela folket under klagan och gråt till Herren och bad honom sända en god ängel till Israels räddning. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	7	Mackabaios själv beväpnade sig först av alla, och han uppmanade de andra att med honom trotsa faran för att komma sina bröder till hjälp. Och de bröt villigt upp, alla som en man.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	8	Medan de ännu var i närheten av Jerusalem uppenbarade sig en ryttare i spetsen för deras tåg; han bar vit dräkt och svingade gyllene vapen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	9	Då prisade de alla på en gång den barmhärtige Guden, och de blev så styrkta i sina själar att de var beredda att gå lös på vad som helst, inte bara människor utan de värsta vilddjur och murar av järn. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	10	Så ryckte de fram i full stridsberedskap med sin himmelske vapenbroder, som Herren i sin barmhärtighet hade sänt dem. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	11	De störtade sig över fienderna som lejon och fällde 11 000 av dem, därtill 1 600 ryttare, och tvingade alla de övriga att fly. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	12	De flesta av dessa undkom sårade och utan vapen, och även Lysias själv kunde rädda sig bara genom en neslig flykt.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	13	Men Lysias saknade inte förstånd, och när han för sig själv tänkte igenom det nederlag som han hade råkat ut för insåg han att hebreerna var oövervinneliga, eftersom den väldige Guden kämpade på deras sida. Därför sände han bud till dem 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	14	och lyckades övertala dem till en uppgörelse på rättvisa villkor. Han övertygade dem också om att han kunde tvinga kungen att bli deras vän. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	15	Mackabaios gick med på allt som Lysias föreslog, med folkets bästa för ögonen, ty alla önskemål om judarna som han själv skriftligen framfört till Lysias hade beviljats av kungen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	16	Judarna hade nämligen fått ett brev med följande lydelse från Lysias: »Lysias hälsar det judiska folket. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	17	Era representanter Johannes och Absalom har överlämnat nedan återgivna skrivelse och framfört era önskemål i de angelägenheter som där anges. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	18	Allt som behövde hänskjutas till kungen har jag framlagt för honom. Det som faller inom min kompetens har jag beviljat. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	19	Om ni står fast vid er lojala hållning gentemot kungamakten skall jag även i fortsättningen söka utverka fördelar för er. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	20	Beträffande detaljerna har jag beordrat såväl de ovannämnda personerna som mina egna representanter att överlägga med er. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	21	Med önskan om allt gott. Skrivet den tjugofjärde dagen i den korinthiske Zeus månad år 148.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	22	Kungens brev lydde så: »Kung Antiochos hälsar sin broder Lysias. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	23	Sedan vår fader upptagits till gudarna har det varit vår önskan att rikets undersåtar skall kunna ostört ägna sig åt sina egna angelägenheter. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	24	Vi har nu hört att judarna inte är införstådda med vår faders försök att införa grekiska seder utan föredrar sitt eget levnadssätt och begär tillstånd att följa sina seder och lagar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	25	Då vi önskar att även detta folk skall få leva under ostörda förhållanden, förordnar vi härmed att templet skall återställas till dem och att de skall få forma sin livsföring enligt sina förfäders skick och bruk. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	26	Vi förväntar oss alltså att du skickar dem försäkringar om fred och vänskap, för att de med kännedom om vår inställning skall kunna vara väl till mods och med glädje ägna sig åt sina egna angelägenheter.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	27	Till folket skrev kungen detta brev: »Kung Antiochos hälsar de äldstes råd och alla övriga judar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	28	Om det går er väl motsvarar det vår önskan; själva befinner vi oss också väl. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	29	Menelaos har underrättat oss om att ni önskar återvända hem och ägna er åt era egna angelägenheter. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	30	De som sålunda återvänder före den trettionde xanthikos tillförsäkras härmed följande rättighet: 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	31	judarna får fritt följa sina egna dietföreskrifter och lagar, liksom de förut gjort. Ingen av dem skall heller på något sätt få svårigheter på grund av tidigare förseelser. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	32	Jag har också skickat Menelaos med uppgift att ge er lugnande besked. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	33	Med önskan om allt gott. Skrivet den femtonde xanthikos år 148.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	34	Också romarna skrev till dem; deras brev lydde på följande sätt: »Quintus Memmius och Titus Manius, romarnas sändebud, hälsar det judiska folket. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	35	De förmåner som kungens frände Lysias har beviljat er är också vi införstådda med. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	36	De frågor som han beslutat underställa kungen bör ni diskutera och sedan omedelbart skicka bud till oss, så att vi kan framlägga saken på ett sätt som är till fördel för er. Vi är nämligen på väg till Antiochia. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	37	Skicka alltså med det snaraste några personer som kan underrätta oss om vilken hållning ni intar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	11	38	Med välgångsönskan. Skrivet den femtonde xanthikos år 148.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	1	Sedan dessa överenskommelser hade ingåtts for Lysias tillbaka till kungen, och folket återgick till sitt jordbruk. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	2	Men några av de lokala befälhavarna lät dem inte njuta av lugnet och ägna sig åt fredliga värv; det var Timotheos och Apollonios, Gennaios son, Hieronymos och Demofon samt Nikanor, chefen för de cypriotiska trupperna.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	3	I Joppe begick invånarna ett gudlöst illdåd. De inbjöd judarna i staden att med hustrur och barn komma ombord på fartyg som de ställde till förfogande. Detta gjordes utan antydan till fiendskap 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	4	och efter ett samfällt beslut av stadens medborgare. Judarna antog inbjudan utan att ana oråd och i tron att de andra var inställda på att hålla fred. Men efter att ha fört ut dem på öppna havet kastade man dem överbord, inte mindre än 200 personer.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	5	När Judas fick meddelande om det omänskliga dåd som hade förövats mot hans landsmän kallade han samman sina män, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	6	åkallade Gud, den rättfärdige domaren, och angrep sina bröders mördare. Han satte eld på hamnen om natten, brände fartygen och högg ner dem som hade sökt tillflykt där. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	7	Men då själva staden var tillbommad drog han sig sedan tillbaka i avsikt att komma igen och göra slut på hela befolkningen i Joppe.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	8	Därefter fick han underrättelse om att folket i Jamnia tänkte handla på samma sätt mot de judar som slagit sig ner där. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	9	Då gjorde han ett nattligt angrepp även på Jamnias invånare och satte eld på hamnen och skeppen, så att eldskenet syntes ända till Jerusalem, fyra och en halv mil därifrån.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	10	När de hade hunnit knappt två kilometer därifrån under sin marsch mot Timotheos blev Judas anfallen av araber, inte mindre än 5 000 man till fots och 500 ryttare. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	11	Efter en häftig strid, som med Guds hjälp blev framgångsrik för Judas män, var nomaderna besegrade och bad Judas om fred. De lovade både att komma med boskap och att hjälpa judarna på andra sätt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	12	Judas, som räknade med att de kunde bli till verklig nytta i många sammanhang, gick med på att hålla fred med dem, och efter att ha tagit emot hans försäkran om detta drog de sig tillbaka till sina tält.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	13	Judas anföll också en stad som var befäst med jordvallar och skyddad av murar runt om och som hade invånare av alla möjliga folkslag. Den hette Kaspin. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	14	De inneslutna, som litade på sina starka murar och sina livsmedelsförråd, uppträdde mycket utmanande mot Judas män, hånade dem och förde ett hädiskt och gudlöst tal. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	15	Men Judas män åkallade världens store härskare, som på Josuas tid vräkte omkull Jerikos murar utan hjälp av vare sig murbräckor eller kastmaskiner, och rusade så i vilt raseri till angrepp mot muren. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	16	De erövrade staden, ty så var Guds vilja, och anställde ett otroligt blodbad, så att den närbelägna sjön, som var 400 meter tvärs över, tycktes fylld med blod som runnit ut i den.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	17	Därifrån kom de efter en marsch på fjorton mil till de så kallade tobianska judarna i Charax. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	18	Timotheos stötte de inte på där i trakten, eftersom han hade gett sig i väg med oförrättat ärende, men på en plats hade han lämnat kvar en välskyddad garnison. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	19	Två av Mackabaios officerare, Dositheos och Sosipatros, gjorde då en räd mot fästningen och dödade dem som Timotheos hade lämnat där, över 10 000 man.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	20	Mackabaios formerade därefter sin här i kompanier, avdelade officerare att föra befälet över dem och marscherade mot Timotheos, som hade 120 000 man infanteri och 2 500 ryttare till sitt förfogande. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	21	När Timotheos fick underrättelse om att Judas närmade sig skickade han i förväg bort kvinnor och barn och den övriga trossen till staden Karnion – det är en svårbelägrad och otillgänglig plats eftersom alla tillfartsvägarna är trånga.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	22	Fienderna greps av skräck så snart Judas kompani visade sig i spetsen för hären, och de skrämdes av att se den allseende Guden uppenbara sig. De tog till flykten och rusade om varandra, så att många blev skadade av sina egna kamrater och fick djupa sticksår av svärden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	23	Judas förföljde dem energiskt och högg ner missdådarna; ungefär 30 000 man blev dödade. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	24	Timotheos själv föll i händerna på Dositheos och Sosipatros folk, men med listig övertalningskonst bad han dem att släppa honom oskadd, därför att föräldrar eller bröder till många av dem var i hans våld, och det kunde hända att de råkade illa ut. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	25	Sedan han efter lång övertalning hade fått dem att tro på hans försäkran att dessa personer skulle skickas välbehållna tillbaka, gav de honom fri för att deras bröder skulle bli räddade.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	26	Judas marscherade sedan mot Karnion och atargatistemplet och dödade där 25 000 människor. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	27	Efter att ha besegrat och tillintetgjort dem ryckte han också fram mot Efron, en väl befäst stad med en stor befolkning av olika nationaliteter. Starka unga män hade ställts upp framför murarna och försvarade sig hårdnackat; dessutom fanns där stora förråd av krigsmaskiner och kastvapen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	28	Men judarna åkallade den härskare som våldsamt bryter fiendens kraft och kunde så bemäktiga sig staden, där de nedgjorde ungefär 25 000 av invånarna.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	29	Efter uppbrottet därifrån gick de mot Skythopolis, som ligger elva mil från Jerusalem. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	30	De judar som bodde där intygade emellertid att stadens invånare hade visat dem välvilja och uppträtt vänligt mot dem under olyckans dagar. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	31	Judas och hans män tackade dem för detta och uppmanade dem att också i framtiden leva i vänskap med det judiska folket. Sedan återvände de till Jerusalem, eftersom veckohögtiden var nära förestående.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	32	Efter pingsten, som högtiden kallas, marscherade de mot Gorgias, befälhavaren i Idumeen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	33	Han drog i fält med 3 000 man infanteri och 400 ryttare. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	34	Vid sammandrabbningen stupade några få av judarna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	35	En ryttare vid namn Dositheos, en stark karl som hörde till Bakenors folk, grep tag i Gorgias kappa, höll honom fast och drog honom med sig av alla krafter i avsikt att ta den skurken levande till fånga. Men en av de thrakiska ryttarna angrep honom och högg av honom armen, och Gorgias lyckades fly till Marisa.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	36	Då Esdris män nu var utmattade av den långdragna kampen vände sig Judas till Herren och bad honom uppenbara sig som deras bundsförvant och ledare i striden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	37	Han tog upp stridsropet och psalmerna på fädernas språk, högg överraskande in på Gorgias män och drev dem på flykten.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	38	Judas ledde sedan hären till staden Adullam, och eftersom den sjunde dagen gick in renade de sig på sedvanligt sätt och firade sabbaten där. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	39	Men följande dag, då det hade blivit hög tid att ta hand om de fallnas kroppar, gick Judas män ut för att göra detta och föra dem till vila hos deras släktingar i fädernas gravar.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	40	Då fann de att varenda en av de döda under sina kläder hade kultföremål som tillhörde avgudarna i Jamnia, sådant som lagen förbjuder judarna att befatta sig med. Alla förstod att detta var anledningen till att de hade stupat, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	41	och de prisade Herren, den rättfärdige domaren som drar fram det dolda i ljuset, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	42	och uppsände ödmjuka böner om att den begångna synden skulle utplånas fullständigt. Och den hjältemodige Judas manade folket att hålla sig fria från synd, när de nu med egna ögon hade sett vad de stupades synd hade lett till.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	43	Genom att ordna en insamling som var och en fick bidra till kunde han skicka ungefär 2 000 silverdrachmer till Jerusalem för att låta frambära ett syndoffer. Han handlade riktigt och klokt, ty han hade uppståndelsen i tankarna; 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	44	om han inte hade väntat sig att de stupade skulle uppstå hade det varit överflödigt och meningslöst att be för döda människor. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	12	45	Dessutom tänkte han på att en härlig belöning väntar dem som avlider i tron på Gud. Helig och from var hans omtanke! Därför ordnade han försoningsoffret för de döda, så att de skulle befrias från sin synd.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	1	År 149 fick Judas män bud om att Antiochos Eupator ryckte fram mot Judeen med starka trupper. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	2	Han hade med sig sin förmyndare och minister Lysias, och de åtföljdes av var sin grekisk här om 110 000 man infanteri, 5 300 ryttare, 22 elefanter och 300 lievagnar.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	3	Menelaos anslöt sig också till dem, och grovt hycklande uppmuntrade han Antiochos, inte för att rädda fosterlandet utan därför att han trodde sig kunna få det högsta ämbetet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	4	Men konungarnas konung väckte Antiochos vrede mot missdådaren, och när Lysias klargjorde att det var denne som bar skulden för alla olyckorna befallde kungen att man, som seden är i landet, skulle föra honom till Beroia för att avrättas.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	5	Där finns nämligen ett 25 meter högt torn, fyllt med aska och försett med en cirkelrund konstruktion, som från alla håll sluttar brant ner mot askan. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	6	Dit upp för man den som har gjort sig skyldig till helgerån eller förövat någon annan särskilt svår ogärning, och så störtar man ner honom till att omkomma. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	7	På det sättet fann nu lagöverträdaren Menelaos sin död och fick inte ens komma i jorden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	8	Det var fullständigt rättvist, ty han hade syndat så många gånger när det gällde altaret, vars eld och aska var heliga, och därför fick han också dö i aska.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	9	Men kungen, vars tänkesätt hade blivit fullständigt barbariskt, kom nu för att låta judarna genomgå det allra värsta av vad som hade hänt dem under hans fars tid. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	10	När Judas fick meddelande om detta uppmanade han folket att dag och natt bönfalla Herren att komma dem till hjälp nu om någonsin, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	11	då man höll på att ta ifrån dem lagen, fosterlandet och det heliga templet, och att inte låta folket, som så nyss hade fått en kort tids lindring, falla i de hädande hedningarnas våld. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	12	Alla gjorde gemensamt så: under tre dagar åkallade de utan uppehåll den barmhärtige Herren, gråtande, fastande och utsträckta på marken. Därefter talade Judas uppmuntrande till dem och befallde dem att göra sig marschberedda.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	13	Vid en enskild överläggning med de äldste kom han till beslutet att de skulle marschera ut och med Guds hjälp nå ett avgörande innan kungens här hann falla in i Judeen och bemäktiga sig staden. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	14	Han överlät åt världens skapare att fälla utslaget och manade sitt folk att tappert kämpa till sista andetaget för lagen, templet, staden, fosterlandet och samhällsordningen. Sedan lät han sin här slå läger i närheten av Modein.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	15	Efter att ha gett sitt folk fältropet »Seger från Gud!« anföll han på natten kungens högkvarter med en utvald styrka av de tappraste unga männen. Han dödade ungefär 2 000 man i lägret och dessutom den förnämsta elefanten med dess förare. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	16	Till slut fyllde de hela lägret med skräck och förvirring och drog sig tillbaka efter framgångsrik strid 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	17	först när dagen började gry. Detta kunde ske därför att Herren hjälpte och beskyddade honom.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	18	När kungen hade fått detta prov på judarnas oförvägenhet försökte han komma åt de befästa platserna med hjälp av krigslister. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	19	Han ryckte fram mot Bet-Sur, som var en fast stödjepunkt för judarna, men drevs undan, besegrades och led nederlag. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	20	Judas skickade in förnödenheter till de inneslutna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	21	Rodokos, som hörde till den judiska hären, förrådde hemligheterna för fienden; han blev uppspårad, gripen och inspärrad. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	22	Kungen förhandlade på nytt med folket i Bet-Sur, gav och fick försäkringar om fred, avtågade, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	23	anföll Judas män och blev besegrad. Han fick meddelande om att Filippos, som lämnats kvar att sköta regeringsärendena i Antiochia, hade blivit alldeles galen. Han blev förskräckt, kallade till sig judarna, gav efter för dem och bekräftade med ed ett fördrag på helt rättvisa villkor. Efter uppgörelsen frambar han ett offer, hedrade templet och visade frikostighet mot den heliga platsen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	24	Han tog vänligt avsked av Mackabaios, lämnade kvar Hegemonides som befälhavare i distriktet mellan Ptolemais och Gerra 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	25	och begav sig till Ptolemais. Invånarna där visade missnöje med fördraget – de var nämligen oerhört upprörda och ville få bestämmelserna upphävda. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	13	26	Lysias gick upp på tribunen och försvarade saken så gott han kunde, övertalade dem, blidkade dem och stämde dem till välvilja. Sedan återvände han till Antiochia. Så gick det till med kungens framryckning och återtåg.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	1	Tre år senare fick Judas män bud om att Demetrios, Seleukos son, hade seglat in i Tripolis hamn med en flotta och en stark här 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	2	och gjort sig till herre över landet efter att ha undanröjt Antiochos och hans förmyndare Lysias.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	3	En man vid namn Alkimos, som förut hade varit överstepräst men av eget val hade besudlat sig under oenighetens tid, insåg nu att han saknade varje möjlighet att rädda sin ställning eller vidare få tillträde till det heliga altaret. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	4	Han infann sig år 151 hos kung Demetrios medförande en guldkrans och ett palmblad som gåva till honom, och dessutom några av de sedvanliga olivkvistarna från templet. Den dagen förhöll han sig overksam. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	5	Men han fick ett tillfälle som gynnade hans vanvettiga syften när Demetrios kallade honom till ett rådssammanträde och frågade honom hur stämningen var bland judarna och vad de hade för planer. Då svarade han:
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	6	»De judar som kallas hasiderna och som leds av Judas Mackabaios för ett ständigt krig. De ställer till med oroligheter och tillåter inte att det blir stabila förhållanden i riket. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	7	Därför har jag nu kommit hit, och fast jag har berövats den värdighet som jag har ärftlig rätt till – jag syftar på översteprästämbetet – 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	8	drivs jag först och främst av uppriktig omtanke om kungens intressen, men i andra hand också av hänsyn till mina landsmän, ty hela vårt folk får lida avsevärt för dessa människors dårskap. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	9	Jag ber nu dig, min konung, att skaffa dig kännedom om alla detaljer i denna sak och sedan vidta åtgärder för vårt land och vårt hårt ansatta folk med den nådiga välvilja som du hyser för alla människor. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	10	Ty så länge Judas är i livet kan det omöjligt bli fredliga förhållanden.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	11	När Alkimos hade uttalat sig på det sättet var det så mycket lättare för de övriga av kungens vänner, som var fientligt inställda till Judas, att hetsa upp Demetrios. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	12	Denne valde genast ut Nikanor, som hade varit chef för elefantkåren men nu utnämndes till befälhavare i Judeen, och skickade i väg honom 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	13	med skriftliga order att röja Judas själv ur vägen och skingra hans folk samt att ge Alkimos ämbetet som överstepräst vid det höga templet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	14	De hedningar i Judeen som befann sig på flykt för Judas anslöt sig till Nikanor i stora skaror, eftersom de trodde att judarnas motgångar och olyckor skulle innebära framgångar för dem själva.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	15	När Judas folk fick höra att Nikanor ryckte fram och att hedningarna gick till anfall strödde de jord över sig och åkallade honom som har samlat sitt folk för att det skall bestå i evighet och som alltid uppenbarar sig för att värna sin egendom. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	16	På sin anförares order marscherade de genast därifrån, och de nådde kontakt med fienden vid byn Dessau.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	17	Men Judas bror Simon hade redan varit i strid med Nikanor, och eftersom motståndarna uppenbarat sig oväntat hade han lidit en tillfällig motgång. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	18	Trots detta drog sig Nikanor för att låta det gå till en blodig uppgörelse, ty han hörde talas om vilket hjältemod som fanns hos Judas män och hur tappert de kämpade för sitt fosterland. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	19	Därför skickade han Poseidonios, Theodotos och Mattathias för att träffa en fredsöverenskommelse.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	20	Frågan övervägdes noga; anföraren dryftade den med trupperna, och då det visade sig råda allmän enighet godkände de fördraget. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	21	Man kom överens om en dag då ledarna skulle mötas för enskild överläggning. En vagn körde fram från vardera sidan, stolar ställdes ut 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	22	och Judas posterade beväpnade män på lämpliga platser, där de skulle stå beredda om fienderna plötsligt försökte begå något illdåd. Och överläggningen genomfördes i vederbörlig ordning.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	23	Sedan vistades Nikanor i Jerusalem utan att företa sig något olämpligt; tvärtom skickade han bort de skaror av folk som hade samlats hos honom. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	24	Han hade hela tiden Judas i sin närhet och höll mycket av honom. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	25	Han uppmanade honom att gifta sig och skaffa sig barn. Judas gifte sig, slog sig till ro och njöt av livet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	26	Men Alkimos, som lade märke till vänskapen mellan de båda männen, tog med sig handlingarna rörande det ingångna fördraget till Demetrios och gjorde gällande att Nikanor varit illojal mot kungamakten: han hade nämligen utsett Judas, som stämplade mot riket, till att få en plats bland kungens vänner.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	27	Kungen blev rasande och lät sig hetsas av den ondskefulle mannens förtal, så att han skrev ett brev till Nikanor där han uttryckte sitt missnöje med fördraget och befallde honom att snarast skicka Mackabaios som fånge till Antiochia. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	28	Nikanor blev bestört när han nåddes av detta budskap och illa till mods över att behöva svika avtalet utan att den andre hade gjort något orätt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	29	Men eftersom det var omöjligt att handla mot kungens vilja avvaktade han ett lämpligt tillfälle att utföra befallningen med list.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	30	Mackabaios märkte emellertid att Nikanor bemötte honom kyligare och var ohövligare mot honom än han vant sig vid, och han förstod att det kyliga bemötandet ingalunda bådade gott. Han samlade därför ett betydande antal av sina män och höll sig undan för Nikanor.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	31	När denne fick klart för sig att han hade blivit ordentligt överlistad av Judas gick han till det höga och heliga templet, där prästerna höll på att frambära de offer som hör till gudstjänsten, och befallde dem att utlämna mannen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	32	Men de svor på att de inte visste var den efterspanade fanns. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	33	Då sträckte Nikanor ut sin högra hand mot templet, svor en ed och sade: »Om ni inte utlämnar Judas åt mig som fånge skall jag jämna denna Guds helgedom med marken, riva ner altaret och uppföra ett praktfullt tempel åt Dionysos på platsen.« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	34	Med de orden gick han sin väg. Men prästerna sträckte sina händer mot himlen och åkallade honom som alltid strider för vårt folk. De sade: 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	35	»Herre, fastän du inte behöver någonting har du själv bestämt att ett tempel för din närvaro skall finnas bland oss. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	36	Du helige herre över allt heligt, bevara nu detta hus, som så nyss har blivit renat, så att det förblir obesudlat för evigt!«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	37	En man vid namn Rasis, som tillhörde de äldste i Jerusalem, blev angiven för Nikanor. Han var sina landsmäns vän och hade mycket gott rykte; hans godhet hade gett honom ärenamnet »judarnas far«. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	38	Tidigare, under oenighetens tid, hade han fällt utslag i frågor om judendomen och oavlåtligt satsat kropp och själ för dess sak. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	39	Då nu Nikanor ville ge ett otvetydigt prov på sin fiendskap mot judarna skickade han mer än 500 soldater för att gripa honom, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	40	ty han trodde att han skulle skada dem genom att gripa denne man.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	41	Snart var trupperna nära att erövra tornet: de försökte spränga gårdsporten och ropade på eld för att antända dörrarna. Då Rasis nu var helt omringad riktade han svärdet mot sig själv, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	42	ty han ville hellre dö en tapper död än falla i missdådarnas händer och bli förödmjukad på ett sätt som inte anstod hans tapperhet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	43	Men i stridens brådska träffade stöten inte rätt, och då soldaterna redan trängde in genom dörrarna sprang han utan fruktan upp på muren och kastade sig hjältemodigt ner mitt bland soldaterna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	44	De vek hastigt undan, så att det bildades ett tomrum, och han föll mitt på den tomma platsen. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	45	Men han reste sig i våldsam upphetsning, ännu vid liv fast blodet rann i strömmar och han var svårt sårad, rusade genom soldathopen och ställde sig på en brant klippa. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	14	46	Redan fullständigt förblödd drog han ut sina inälvor, grep dem med båda händerna och slungade dem mot soldaterna. Han åkallade den Härskare som råder över liv och ande och bad att en gång få tillbaka det han nu miste, och på det sättet skildes han från livet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	1	Nikanor fick rapport om att Judas män höll till i Samarien, och han bestämde sig för att anfalla dem på vilodagen, då det kunde ske helt riskfritt. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	2	Men de judar som hade tvingats att följa med honom sade: »Döda dem för all del inte på detta råa och barbariska sätt, utan visa vördnad för den dag som har ärats och helgats mer än de andra av den allseende Guden!« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	3	Ärkeskurken frågade då: »Finns han i himlen, härskaren som har förordnat att man skall fira sabbatsdagen?« – 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	4	»Ja«, förklarade de, »den levande Herren själv som härskar i himlen har befallt att den sjunde dagen skall hållas helig.« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	5	Då sade han: »Men jag är härskare på jorden, och jag ger order om att vapnen skall brukas och kungens uppdrag utföras.« Att genomföra sin ondskefulla föresats var han emellertid inte i stånd till.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	6	I sitt skrävlande övermod var Nikanor fast besluten att resa ett monument åt sig själv som segrare över hela Judas här. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	7	Men Mackabaios vacklade inte ett ögonblick i sin tillförsikt utan var full av hopp om att Herren skulle ta sig an hans sak. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	8	Han uppmanade sitt folk att inte tappa modet inför hedningarnas framryckning utan tänka på hur de hade fått hjälp från himlen förr och se fram mot den seger som allhärskaren också nu skulle skänka dem. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	9	Han uppmuntrade dem med ord ur lagen och profeterna, påminde dem om de strider som de redan hade utkämpat och ökade på så sätt deras stridslust.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	10	Sedan han hade väckt deras mod gav han sina order och skildrade samtidigt för dem hedningarnas trolöshet och deras brott mot givna eder. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	11	Han rustade var och en av dem, inte bara med skyddande sköldar och lansar, utan framför allt genom att uppmuntra dem med välvalda ord. Slutligen lät han dem höra en dröm som förtjänade tilltro, och därmed gjorde han dem alla överdådigt glada till mods.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	12	Detta var innehållet i Judas drömsyn: den förre översteprästen Onias, en god och fin man, försynt i sitt uppträdande och vänlig i sitt sätt, som kunde lägga sina ord väl och som ända från barndomen hade vinnlagt sig om ett i alla avseenden rättskaffens liv – han stod med utsträckta händer och bad för hela det judiska samhället. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	13	Därpå visade sig en märklig man med vitt hår och ädelt utseende, präglad av en underlig, överväldigande auktoritet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	14	Och Onias sade: »Denne man, som är sina bröders vän och flitigt ber för folket och den heliga staden, är Jeremia, Guds profet.« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	15	Då räckte Jeremia fram högra handen för att ge Judas ett svärd av guld och överlämnade det med följande ord: 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	16	»Ta emot detta heliga svärd! Det är en Guds gåva, och med det skall du krossa dina motståndare.«
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	17	Uppmuntrade av Judas välfunna ord, som hade förmågan att sporra till tapperhet och göra ynglingar till män, beslöt de att inte slå läger utan gå till anfall med friskt mod och nå ett avgörande genom att djärvt hugga in på fienden. De tänkte på att staden, religionen och templet svävade i fara, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	18	ty ängslan för hustrur och barn, för bröder och släktingar kom i andra hand för dem, och deras oro gällde först och främst det helgade templet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	19	Också de som hade lämnats kvar i staden kände stor ångest och var fulla av oro för anfallet ute på öppna fältet.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	20	Alla väntade nu på det förestående avgörandet; fienden hade redan koncentrerat sina styrkor och ställt upp hären i slagordning, elefanterna hade förts till en lämplig position och kavalleriet ordnats på flyglarna. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	21	När Mackabaios såg truppmassorna som marscherat upp, såg deras uppbåd av alla slags vapen och elefanternas raseri, lyfte han sina händer mot himlen och åkallade Herren, som kan göra under. Han visste ju att det inte beror på vapen, utan att Herren förlänar segern åt den som enligt hans domslut förtjänar den. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	22	Och han bad med följande ord: »Du vår härskare, när Hiskia var kung i Juda rike sände du ut din ängel, och han dödade nära 185 000 man i Sanheribs läger. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	23	Du som råder i himlen, sänd också nu en god ängel att gå före oss och sprida skräck och fasa! 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	24	Låt din starka arm slå ner dem som under hädelser närmar sig ditt heliga folk!« Så löd bönen.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	25	Nikanors folk ryckte fram under trumpetstötar och stridsrop, 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	26	men Judas män tog upp striden med fienderna under åkallan och böner. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	27	De kämpade med sina händer men åkallade Gud i sina hjärtan och fällde inte mindre än 35 000 man, jublande glada över att Gud hade uppenbarat sig för dem.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	28	När de i hög stämning lämnade slagfältet efter slutfört värv fick de se Nikanor ligga stupad i sin rustning. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	29	Då blev det rop och uppståndelse, och de prisade Härskaren på fädernas språk. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	30	Den man som på allt sätt, med kropp och själ, hade kämpat i främsta ledet för sina landsmän, och som hade bevarat ungdomstidens tillgivenhet för stamfränderna, gav order om att Nikanors huvud skulle huggas av, liksom hans hand och arm, och föras till Jerusalem.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	31	När Judas kom dit kallade han samman sina stamfränder och lät prästerna ställa sig framför altaret. Sedan skickade han efter folket på borgen 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	32	och visade upp den eländige Nikanors huvud, och likaså hädarens hand, som han hade sträckt ut mot allhärskarens heliga boning när han uttalade sina skrävlande ord. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	33	Han lät skära ut den gudlöse Nikanors tunga och förklarade att han skulle ge den bit för bit åt fåglarna, medan tecknet på att hans vanvett hade fått sitt straff skulle hängas upp mitt emot templet. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	34	Och alla prisade Herren som hade uppenbarat sig; de ropade mot himlen: »Välsignad är han som har bevarat sin heliga plats obefläckad!« 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	35	Därefter lät Judas fästa upp Nikanors huvud på borgen, ett tydligt bevis på Herrens hjälp, som alla kunde se.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	36	Efter en allmän omröstning förordnade de samfällt att denna dag aldrig skulle få gå obemärkt förbi: den trettonde dagen i den tolfte månaden, som heter adar på arameiska, dagen före Mordokajs dag, skulle firas som märkesdag.
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	37	Så gick det med Nikanor. Då staden alltsedan den tiden har varit i hebreernas hand avslutar jag min framställning här. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	38	Är den välskriven och skickligt disponerad, är detta vad jag önskade; är den däremot slätstruken och medelmåttig, var det allt jag kunde åstadkomma. 
Andra Mackabeerboken	2 Mack	51	15	39	Oblandat vin är skadligt att dricka, och likaså vatten; men liksom vin blandat med vatten rentav blir en välsmakande dryck, så beror det också på framställningskonsten om de som får skriften i sin hand skall läsa den med välbehag. Och därmed slutar jag.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	1	I Babylon bodde en man som hette Jojakim. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	2	Han tog sig en hustru som hette Susanna, Hilkias dotter, en mycket vacker och gudfruktig kvinna. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	3	Hennes föräldrar var rättfärdiga människor och hade uppfostrat sin dotter efter Moses lag. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	4	Jojakim var mycket rik och hade en park i anslutning till sitt hus. Judarna brukade samlas hos honom eftersom han var den mest ansedde av dem alla.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	5	Detta år hade två av folkets äldste utsetts till domare. Det var om dem Härskaren sade: »Laglöshet kom från Babylon, från de äldste och domare som gällde för att styra folket.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	6	Dessa båda höll alltid till i Jojakims hus, och alla gick till dem med sina rättstvister.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	7	Vid middagstid, när folket hade avlägsnat sig, brukade Susanna gå ut i sin mans park och promenera där. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	8	Dag efter dag såg de två äldste henne komma ut och promenera, och de greps av åtrå till henne. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	9	De hängav sig åt brottsliga tankar, de vände inte längre blicken mot himlen utan glömde vad rätt och rättfärdighet kräver. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	10	Båda våndades för hennes skull, men de avslöjade inte för varandra hur de led, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	11	ty de skämdes för att avslöja sin åtrå, sin önskan att ligga med henne. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	12	Men de väntade ivrigt varje dag på att få se henne.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	13	En dag sade de till varandra: »Nu går vi hem, det är dags för middag.« De gick därifrån, var och en åt sitt håll. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	14	Men sedan vände de tillbaka och möttes igen. De bad varandra om en förklaring, och då erkände de sin åtrå. Sedan kom de överens om en tidpunkt då de skulle kunna finna henne ensam.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	15	Medan de nu gick och väntade på ett lämpligt tillfälle, kom hon en dag ut som hon brukade, med bara två tjänsteflickor i sällskap, och hon fick lust att bada i parken eftersom det var hett. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	16	Det fanns ingen där utom de båda äldste, som låg gömda och tittade på henne. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	17	Och hon sade till flickorna: »Hämta hit olja och parfymer, och stäng porten till parken så att jag kan bada.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	18	De gjorde som hon sade, stängde porten till parken och gick in genom bakdörren för att hämta det de hade fått befallning om. De märkte inte de äldste, eftersom de hade gömt sig.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	19	När flickorna hade gått reste sig de två gamla männen och rusade fram till Susanna 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	20	och sade: »Porten till parken är stängd, och ingen ser oss. Vi vill ha dig – gör som vi vill och ligg med oss! 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	21	Annars skall vi vittna mot dig och säga att en ung man var hos dig och att det var därför du skickade i väg flickorna.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	22	Susanna jämrade sig och sade: »Jag har ingen utväg. Om jag gör som ni vill blir det min död, och om jag inte gör det kan jag ändå inte undkomma er. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	23	Men det är bättre för mig att inte göra det och råka i ert våld än att synda inför Herren.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	24	Och hon började ropa högt, men de båda männen ropade de också, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	25	och den ene sprang och öppnade parkporten. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	26	När husfolket hörde skrikandet i parken rusade de ut genom bakdörren för att se vad som hade hänt henne. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	27	De gamla männen berättade sin historia, och slavarna blev djupt generade, ty aldrig hade något sådant sagts om Susanna.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	28	Nästa dag, då folket samlades hos hennes man Jojakim, kom de två gamla männen dit, fyllda av sitt brottsliga uppsåt att få Susanna dömd till döden. De tog till orda inför folket: 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	29	»Skicka efter Susanna, Hilkias dotter, Jojakims hustru.« Man skickade efter henne, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	30	och hon kom tillsammans med sina föräldrar och sina barn och alla sina släktingar. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	31	Susanna var mycket vacker och behagfull, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	32	och skurkarna befallde att man skulle ta av henne slöjan – hon var nämligen beslöjad – för att de skulle få njuta av hennes skönhet. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	33	Hennes anhöriga grät liksom alla åskådarna. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	34	De två gamla männen ställde sig mitt bland folket och lade händerna på hennes huvud. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	35	Gråtande såg hon upp mot himlen, ty i sitt hjärta förtröstade hon på Herren. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	36	Männen sade: »Medan vi ensamma promenerade i parken kom denna kvinna ut i sällskap med två tjänsteflickor, lät stänga parkporten och skickade i väg flickorna. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	37	Då kom det fram en ung man ur ett gömställe och lade sig ner med henne. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	38	Vi befann oss i ett hörn av parken, och när vi såg den brottsliga gärningen sprang vi fram till dem, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	39	och vi såg att de var tillsammans. Mannen kunde vi inte få fast, han var starkare än vi och öppnade porten och var försvunnen, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	40	men kvinnan här grep vi och frågade vem den unge mannen var. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	41	Men det ville hon inte tala om för oss. Detta är vårt vittnesmål.« Eftersom de var folkets äldste och domare blev de trodda av de församlade, och Susanna dömdes till döden. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	42	Då ropade hon högt: »Evige Gud, du som ser det fördolda och känner till allt innan det sker, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	43	du vet att de har vittnat falskt om mig. Och nu skall jag dö fastän jag inte har gjort något av det som dessa män i sin ondska har beskyllt mig för.«
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	44	Herren hörde hennes bön. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	45	När hon fördes bort för att avrättas lät Gud den heliga anden vakna hos en ung pojke som hette Daniel, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	46	så att han gav till ett högt rop: »Jag är oskyldig till den här kvinnans blod.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	47	Alla vände sig mot honom och frågade: »Vad är det du säger?« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	48	Då ställde han sig mitt bland dem och sade: »Vilka dårar ni är, israeliter! Utan förhör och utan att utröna sanningen har ni dömt en Israels dotter. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	49	Gå tillbaka till domstolen, de här männen har vittnat falskt mot henne.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	50	Alla skyndade tillbaka, och de äldste sade till honom: »Kom och sätt dig här bland oss och låt oss höra vad du har att säga, ty Gud har gjort dig till en av de äldste.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	51	Daniel svarade: »Skilj dem åt och håll dem på avstånd från varandra, så skall jag förhöra dem.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	52	När man hade skilt dem åt kallade han till sig den ene av dem och sade: »Du som har åldrats i ondska, nu har dina gamla synder hunnit upp dig, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	53	de orättfärdiga domar du fällde när du dömde oskyldiga och frikände skyldiga, fastän Herren säger: Den oskyldige, den som har rätt, skall du inte sända i döden. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	54	Om det nu är så att du såg kvinnan, tala då om vad det var för träd de låg under när du såg dem.« Han svarade: »Under en pil.« – 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	55	»Det var rätta ordet, den lögnen blev din död«, sade Daniel. »Guds ängel har redan fått befallning att genomborra dig med sin pil.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	56	Sedan skickade han bort honom och lät föra fram den andre och sade: »Du som är ättling till Kanaan och inte till Juda, skönheten har dårat dig och begäret har fört dina tankar på avvägar. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	57	Så här har ni behandlat Israels döttrar, och de har gjort er till viljes av rädsla, men denna dotter av Juda fann sig inte i era lagbrott. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	58	Säg mig nu alltså vad det var för träd de låg under när du ertappade dem.« Han svarade: »Under en järnek.« – 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	59	»Det var rätta ordet, den lögnen blev din död också«, sade Daniel. »Guds ängel står beredd att klyva dig med svärdets järn. Han skall göra slut på er båda.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	60	Då ropade alla de församlade högt och prisade Gud, som räddar dem som sätter sitt hopp till honom. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	61	De vände sig mot de två gamla männen, eftersom Daniel med deras egna ord hade visat att de hade vittnat falskt, och lät dem lida det samma som de i sin ondska hade tänkt ut mot sin nästa, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	62	så att Moses lag blev uppfylld, och de avrättades. Så räddades ett oskyldigt liv den dagen.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	63	Men Hilkia och hans hustru prisade Gud för att man inte hade kunnat beslå deras dotter med någon skamlig handling, och hennes man Jojakim och alla släktingarna stämde in. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	A	64	Och Daniel blev högt ansedd bland folket från den dagen och för all framtid.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	1	Männen gick omkring mitt bland lågorna och lovsjöng Gud och prisade Herren. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	2	Asarja ställde sig hos de andra och bad omvärvd av elden denna bön. Han ropade:
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	3	»Prisad och lovad är du, Herre, våra fäders Gud, ditt namn skall äras i evighet. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	4	Ty allt vad du har gjort oss är rättfärdigt, dina gärningar är de rätta, dina vägar är raka och i dina domslut finns alltid sanningen. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	5	Du har dömt till sanningens fördel i allt du har låtit drabba oss och våra fäders heliga stad Jerusalem. Ja, sanningen och rättvisan har du följt när du har lagt allt detta på oss för våra synders skull. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	6	Ty i synd och laglöshet avföll vi från dig, vi syndade i allt vad vi gjorde. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	7	Dina bud ville vi varken höra eller följa, vi gjorde inte som du har befallt för vårt eget bästa. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	8	I allt vad du har lagt på oss, i allt vad du har gjort oss har du följt den sanna rättvisan: 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	9	du har utlämnat oss åt laglösa fiender, åt förhatliga avfällingar och åt en orättfärdig kung, den ondskefullaste på hela jorden.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	10	Nu har vi inte ett ord att säga. Skam och vanära har drabbat dem som tjänar och tillber dig. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	11	För ditt namns skull, överge oss inte för alltid, upphäv inte ditt förbund 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	12	och ta inte din barmhärtighet från oss, för Abrahams skull, som du älskade, för din tjänare Isaks skull och för Israels, som var din helige! 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	13	Dem lovade du att ge ättlingar lika talrika som himlens stjärnor och sandkornen på havets strand. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	14	Härskare, vi har blivit det minsta av alla folk; i dag är vi för våra synders skull obetydligast på hela jorden. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	15	I denna tid finns varken furste, profet eller ledare, varken brännoffer eller slaktoffer, matoffer eller rökelse, och ingen plats där vi kan offra inför dig och vinna nåd. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	16	Men ta emot oss när vi kommer med förkrossad själ och ödmjuk ande, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	17	som om detta vore brännoffer av baggar och tjurar och feta lamm i tiotusental. Må detta bli vårt offer inför dig i dag, och därtill en fullkomlig lydnad för dig, ty den som litar till dig skall aldrig stå med skam.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	18	Nu följer vi dig helhjärtat, vi fruktar dig och söker oss till dig. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	19	Låt inte skammen drabba oss, utan visa din mildhet och din stora nåd i allt vad du gör med oss. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	20	Rädda oss, du som har gjort så underbara ting, och vinn ära åt ditt namn, Herre. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	21	Och må alla som skadar dina tjänare få blygas, må de bli utskämda trots all sin makt, må deras styrka bli krossad. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	22	Låt dem märka att du är Herren, den ende Guden, ärad över hela världen.«
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	23	Kungens tjänare, som hade kastat dem i ugnen, fortsatte utan uppehåll att hetta upp den med olja, tjära, blånor och kvistar. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	24	Lågan steg 49 alnar över ugnen; 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	25	den bredde ut sig och brände ihjäl kaldeerna runt om så långt den nådde. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	26	Men Herrens ängel hade stigit ner i ugnen tillsammans med Asarja och hans kamrater. Han svepte undan den flammande elden 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	27	och gjorde det så svalt inne i ugnen som om en daggfrisk vind hade blåst rakt igenom den. Elden rörde dem inte alls och vållade dem varken smärta eller obehag.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	28	Då började de tre männen med en röst lova, ära och prisa Gud inne i ugnen:
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	29	Prisad vare du, Herre, våra fäders Gud, lovad och upphöjd i evighet, och prisat vare din härlighets heliga namn, lovprisat och upphöjt i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	30	Prisad vare du i din heliga härlighets tempel, lovsjungen och förhärligad i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	31	Prisad vare du som tronar på keruberna och ser ner i djupen, lovad och upphöjd i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	32	Prisad vare du på din kungatron, lovsjungen och upphöjd i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	33	Prisad vare du i himlens boningar, lovsjungen och ärad i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	34	Prisa Herren, alla hans verk, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	35	Prisa Herren, ni himlar, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	36	Prisa Herren, ni hans änglar, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	37	Prisa Herren, allt vatten ovan himlen, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	38	Prisa Herren, himlens hela här, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	39	Prisa Herren, sol och måne, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	40	Prisa Herren, himlens stjärnor, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	41	Prisa Herren, regn och dagg, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	42	Prisa Herren, alla vindar, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	43	Prisa Herren, eld och solglöd, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	44	Prisa Herren, köld och hetta, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	45	Prisa Herren, daggdroppar och snöflingor, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	46	Prisa Herren, nätter och dagar, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	47	Prisa Herren, ljus och mörker, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	48	Prisa Herren, frost och köld, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	49	Prisa Herren, rimfrost och snö, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	50	Prisa Herren, blixtar och moln, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	51	Prisa Herren, du jord, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	52	Prisa Herren, berg och höjder, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	53	Prisa Herren, allt som växer på marken, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	54	Prisa Herren, hav och floder, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	55	Prisa Herren, alla källor, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	56	Prisa Herren, valar och allt som rör sig i vattnet, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	57	Prisa Herren, alla himlens fåglar, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	58	Prisa Herren, alla vilda och tama djur, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	59	Prisa Herren, ni människor, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	60	Prisa Herren, Israel, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	61	Prisa Herren, ni hans präster, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	62	Prisa Herren, ni hans tjänare, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	63	Prisa Herren, rättfärdiga själar och andar, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	64	Prisa Herren, ni heliga med ödmjuka hjärtan, lovsjung och upphöj honom i evighet.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	65	Prisa Herren, Hananja, Asarja och Mishael, lovsjung och upphöj honom i evighet, ty han har låtit oss undkomma dödsriket och befriat oss ur dödens våld, han har räddat oss från ugnens flammande lågor, ut ur elden har han räddat oss.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	66	Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	B	67	Prisa Herren, gudarnas Gud, alla ni som fruktar honom, lovsjung och tacka honom, evigt varar hans nåd.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	1	När kung Astyages hade förenats med sina fäder övertog persern Kyros hans rike. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	2	Daniel var kungens förtrogne och hade högre rang än någon av hans vänner.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	3	Babylonierna hade en avgud som hette Bel. Varje dag försåg de honom med 12 säckar vetemjöl, 40 får och 240 liter vin. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	4	Även kungen dyrkade honom och gick dagligen för att tillbe honom. Men Daniel tillbad sin Gud. Kungen frågade honom: »Varför tillber du inte Bel?« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	5	Han svarade: »Därför att jag inte dyrkar avgudar gjorda av människohand utan den levande Guden, som har skapat himmel och jord och råder över allt som lever.« – 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	6	»Tror du inte att Bel är en levande gud?« sade kungen. »Ser du inte hur mycket han äter och dricker varje dag?« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	7	Daniel skrattade och svarade: »Låt inte lura dig, konung. Inuti är han av lera och utanpå av koppar, och ätit eller druckit har han aldrig gjort.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	8	Kungen blev rasande och kallade till sig Bels präster och sade till dem: »Tala om för mig vem som äter upp all denna mat, annars skall ni dö! 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	9	Men om ni kan bevisa att Bel äter upp den skall Daniel dö därför att han har hädat Bel.« – »Må det bli som du har sagt«, sade Daniel.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	10	Det fanns 70 belpräster och dessutom hustrur och barn till dem. Kungen gick till Bels tempel tillsammans med Daniel, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	11	och prästerna sade till honom: »Nu går vi ut härifrån. Du, konung, skall duka fram maten och blanda till vinet och ställa fram det. Stäng sedan porten och försegla den med ditt sigill. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	12	Om du inte finner att Bel har förtärt alltsammans när du kommer i morgon bitti, då skall vi dö. Annars skall Daniel dö för sina lögner om oss.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	13	De var övermodiga, ty de hade gjort en hemlig ingång under bordet, och den vägen brukade de ta sig in för att äta upp det framsatta.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	14	När så prästerna hade gått ut ställde kungen fram maten åt Bel. Men Daniel befallde sina tjänare att hämta aska och lät dem strö ut den över hela tempelgolvet, medan bara kungen såg det. Sedan gick de ut, stängde porten, förseglade den med kungens sigill och gick därifrån. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	15	På natten kom prästerna som vanligt med sina hustrur och barn och åt upp och drack upp allt som fanns.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	16	Tidigt på morgonen kom kungen tillsammans med Daniel. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	17	»Är sigillen obrutna, Daniel?« frågade kungen. Daniel svarade: »Ja, konung.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	18	Kungen öppnade porten, kastade en blick på altaret och ropade med hög röst: »Stor är du, Bel, det var inget bedrägeri med dig!« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	19	Men Daniel skrattade, grep tag i kungen för att han inte skulle gå in och sade: »Titta på golvet och tänk efter vad detta är för spår.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	20	Kungen sade: »Jag ser spår av män och kvinnor och barn.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	21	Han blev rasande och lät gripa prästerna och deras hustrur och barn. De visade honom lönnluckorna där de brukade ta sig in för att äta upp det som fanns på bordet. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	22	Sedan lät kungen döda dem, och Bel utlämnade han åt Daniel, som förstörde både honom och hans tempel.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	23	I staden fanns också en stor orm som babylonierna dyrkade. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	24	Kungen sade till Daniel: »Du vill väl inte säga att han också är av koppar? Han lever ju, han äter och dricker. Du kan inte påstå att inte han är en levande gud – tillbe honom då!« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	25	Daniel svarade: »Herren, min Gud, skall jag tillbe – han är en levande gud. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	26	Men ge mig ditt tillstånd, konung, så skall jag döda ormen utan vare sig svärd eller käpp.« – »Du har mitt tillstånd«, svarade kungen. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	27	Då tog Daniel tjära, talg och hår, kokade samman det och gjorde kakor och stoppade dem i munnen på ormen, och när ormen åt dem sprack den. »Se där vad ni dyrkar«, sade Daniel.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	28	Men när babylonierna fick höra detta blev de ytterst förbittrade och började konspirera mot kungen. »Kungen har blivit jude«, sade de. »Bel har han störtat omkull, och ormen har han dödat och prästerna har han huggit ner.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	29	De gick till kungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss, annars dödar vi dig och din familj!« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	30	När kungen märkte hur hårt de ansatte honom fann han sig tvungen att utlämna Daniel åt dem, 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	31	och de kastade honom i lejongropen. Där var han i sex dagar. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	32	Det fanns sju lejon i gropen, och de brukade få två människor och två får varje dag, men nu gav man dem ingenting, för att de skulle äta upp Daniel.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	33	I Judeen levde profeten Habackuk. Han hade kokat soppa och lagt i brödbitar och var på väg till åkern med skålen för att ge åt skördefolket. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	34	Då sade Herrens ängel till Habackuk: »Ta maten du har där till Daniel i lejongropen i Babylon.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	35	Habackuk svarade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon, och gropen känner jag inte till.« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	36	Men Herrens ängel lade handen på hans hjässa, lyfte honom i håret och förde honom i sin andes stormvind till Babylon och satte ner honom vid gropen. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	37	Habackuk ropade: »Daniel, Daniel, här får du den måltid som Gud har sänt dig!« – 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	38	»Du har alltså tänkt på mig, Gud, du överger inte dem som älskar dig«, sade Daniel. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	39	Han reste sig och åt, och Guds ängel förde genast Habackuk tillbaka hem.
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	40	Den sjunde dagen kom kungen för att begråta Daniel. Han gick fram till gropen och såg ner, och där satt Daniel. 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	41	Då utropade han med hög röst: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, det finns ingen annan än du!« 
Tillägg till Daniel	Till Dan	52	C	42	Han drog upp Daniel, men de skyldiga, som hade försökt förgöra honom, kastade han i gropen, och de blev omedelbart uppätna inför hans ögon.
Manasses bön	Man	53	1	1	Herre, allhärskare, våra fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud och deras rättfärdiga ättlingars,
Manasses bön	Man	53	1	2	du som har skapat himmel och jord med all deras prakt,
Manasses bön	Man	53	1	3	du som fjättrade havet med ditt befallande ord, du som stängde djupet och förseglade det med ditt fruktade och ärorika namn
Manasses bön	Man	53	1	4	och som får allting att rysa och darra för din makt,
Manasses bön	Man	53	1	5	ty ingen uthärdar din majestätiska glans, ingen kan utstå din vrede som hotar syndare,
Manasses bön	Man	53	1	6	och ingen kan mäta eller fatta ditt löftes nåd;
Manasses bön	Man	53	1	7	du är Herren, den Högste, full av medkänsla, sen till vrede och rik på kärlek, människors lidanden väcker din ånger.
Manasses bön	Man	53	1	8	Du, Herre, de rättfärdigas Gud, krävde inte omvändelse av de rättfärdiga, av Abraham, Isak och Jakob, som aldrig syndat mot dig, men av mig syndare kräver du omvändelse,
Manasses bön	Man	53	1	9	ty mina lagbrott är otaliga som havets sandkorn. Herre, mina lagbrott är otaliga, och jag får ingen lindring, så att jag kan höja mitt huvud, ty jag är ovärdig att lyfta blicken mot himlens höjd för all min orättfärdighets skull. Det är med rätta jag plågas, Herre, jag pinas efter förtjänst, fjättrad 
Manasses bön	Man	53	1	10	och böjd av tunga järnbojor, så att jag inte kan lyfta mitt huvud. Ty jag väckte din glödande vrede och gjorde det som är ont inför dig, när jag ställde upp de vidriga avgudabilderna och lät dessa skändligheter bli fler och fler.
Manasses bön	Man	53	1	11	Nu böjer jag knä i mitt hjärta och ber dig att visa din mildhet.
Manasses bön	Man	53	1	12	Jag har syndat, Herre, syndat, och jag vet vad jag har brutit.
Manasses bön	Man	53	1	13	Jag bönfaller och ber dig: förlåt mig, Herre, förlåt mig, låt mig inte gå under genom mina lagbrott, vredgas inte för evigt, låt inte mina olyckor vara för alltid, förvisa mig inte till jordens nedersta djup; du är ju de botfärdigas Gud, Herre.
Manasses bön	Man	53	1	14	Då blir det som händer mig ett bevis för din godhet, ty i din stora nåd räddar du mig fast jag är ovärdig,
Manasses bön	Man	53	1	15	och jag skall prisa dig så länge jag lever. Dig lovsjunger hela den himmelska hären, och din är äran i evighet. Amen.
Matteusevangeliet	Matt	54	1	1	Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham.
Matteusevangeliet	Matt	54	1	2	Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	3	Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	4	Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon, Nachshon till Salma, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	5	Salma till Boas, vars mor var Rachav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	6	och Jishaj till David, konungen. David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	7	Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia, Avia till Asa, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	8	Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	9	Ussia till Jotam, Jotam till Achas, Achas till Hiskia, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	10	Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	11	och Josia till Jojakin och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort till Babylon.
Matteusevangeliet	Matt	54	1	12	Efter bortförandet till Babylon blev Jojakin far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	13	Serubbabel till Avihud, Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	14	Asor till Sadok, Sadok till Akim, Akim till Elihud, 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	15	Elihud till Elasar, Elasar till Mattan, Mattan till Jakob 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	16	och Jakob till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus.
Matteusevangeliet	Matt	54	1	17	Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.
Matteusevangeliet	Matt	54	1	18	Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	19	Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	20	Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	21	Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	22	Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	23	Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel
Matteusevangeliet	Matt	54	1	24	När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. 
Matteusevangeliet	Matt	54	1	25	Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Matteusevangeliet	Matt	54	2	1	När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	2	och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	3	När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	4	Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	5	De svarade: »I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	6	Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.
Matteusevangeliet	Matt	54	2	7	Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	8	Sedan skickade han dem till Betlehem. »Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet«, sade han, »och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	9	Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	10	När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	11	De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	12	I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.
Matteusevangeliet	Matt	54	2	13	När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: »Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	14	Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	15	och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	16	När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	17	Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	18	Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.
Matteusevangeliet	Matt	54	2	19	När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	20	och sade: »Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	21	Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	22	Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, 
Matteusevangeliet	Matt	54	2	23	och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.
Matteusevangeliet	Matt	54	3	1	Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	2	och förkunnade: »Omvänd er. Himmelriket är nära.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	3	Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	4	Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. Hans föda var gräshoppor och vildhonung. 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	5	Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom, 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	6	och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.
Matteusevangeliet	Matt	54	3	7	När han såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem: »Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	8	Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	9	Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	10	Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	11	Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	12	Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.«
Matteusevangeliet	Matt	54	3	13	Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	14	Men Johannes ville hindra honom och sade: »Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	15	Jesus svarade: »Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.« Då lät han det ske. 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	16	När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	3	17	Och en röst från himlen sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde.«
Matteusevangeliet	Matt	54	4	1	Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	2	När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	3	Då kom frestaren och sade till honom: »Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	4	Jesus svarade: »Det står skrivet: 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	5	Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	6	och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	7	Jesus sade till honom: »Det står också skrivet: 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	8	Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	9	och sade: »Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	10	Då sade Jesus till honom: »Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	11	Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	4	12	När han hörde att Johannes hade blivit fängslad vände han tillbaka till Galileen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	13	Han lämnade Nasaret och slog sig ner i Kafarnaum, som ligger vid sjön, i Sebulons och Naftalis land, 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	14	för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	15	Sebulons land och Naftalis land ner mot sjön, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen
Matteusevangeliet	Matt	54	4	16	folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp.
Matteusevangeliet	Matt	54	4	17	Från den tiden började Jesus förkunna: »Omvänd er. Himmelriket är nära.«
Matteusevangeliet	Matt	54	4	18	När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	19	Han sade till dem: »Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare«, 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	20	och de lämnade genast sina nät och följde honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	21	När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	22	och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	4	23	Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	24	Ryktet om honom spred sig i hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika sjukdomar och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade, och han botade dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	4	25	Och stora skaror följde honom, folk från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	1	När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	2	Han började undervisa dem och sade:
Matteusevangeliet	Matt	54	5	3	»Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	4	Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	5	Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	6	Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	7	Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	8	Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	9	Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	10	Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	11	Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	12	Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	13	Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	14	Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	15	och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	16	På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	17	Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	18	Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	19	Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	20	Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	21	Ni har hört att det blev sagt till fäderna: 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	22	Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	23	Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	24	så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	25	Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	26	Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	27	Ni har hört att det blev sagt: 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	28	Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	29	Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	30	Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	31	Det blev sagt: 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	32	Men jag säger er: den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapet kan brytas genom henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna bryter hennes äktenskap.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	33	Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	34	Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	35	inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	36	Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	37	Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	38	Ni har hört att det blev sagt: 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	39	Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	40	Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	41	Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	42	Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.
Matteusevangeliet	Matt	54	5	43	Ni har hört att det blev sagt: 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	44	Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	45	då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	46	Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	47	Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? 
Matteusevangeliet	Matt	54	5	48	Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	1	Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	2	När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	3	Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	4	Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	5	När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	6	Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	7	Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	8	Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	9	Så skall ni be:
Matteusevangeliet	Matt	54	6	10	Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	11	Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	12	Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	13	Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	14	Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	15	Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	16	När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	17	Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	18	så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	19	Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	20	Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	21	Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	22	Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	23	men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	24	Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Matteusevangeliet	Matt	54	6	25	Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	26	Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	27	Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	28	Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	29	Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	30	Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	31	Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	32	Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	33	Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 
Matteusevangeliet	Matt	54	6	34	Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Matteusevangeliet	Matt	54	7	1	Döm inte, så blir ni inte dömda. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	2	Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	3	Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	4	Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	5	Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	6	Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er.
Matteusevangeliet	Matt	54	7	7	Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	8	Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	9	Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	10	eller ger honom en orm när han ber om en fisk? 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	11	Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	12	Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
Matteusevangeliet	Matt	54	7	13	Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	14	Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Matteusevangeliet	Matt	54	7	15	Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	16	På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	17	Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	18	Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	19	Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	20	På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.
Matteusevangeliet	Matt	54	7	21	Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	22	På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	23	Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’
Matteusevangeliet	Matt	54	7	24	Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	25	Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	26	Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	27	Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.«
Matteusevangeliet	Matt	54	7	28	När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, 
Matteusevangeliet	Matt	54	7	29	för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.
Matteusevangeliet	Matt	54	8	1	När han gick ner från berget följde stora folkskaror med honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	2	Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	3	Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast blev mannen ren från sin spetälska. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	4	Men Jesus sade till honom: »Säg det inte till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«
Matteusevangeliet	Matt	54	8	5	När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	6	»Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	7	Jesus sade: »Skall då jag komma och bota honom?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	8	Officeren svarade: »Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	9	Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	10	Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: »Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	11	Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	12	Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	13	Och till officeren sade Jesus: »Gå. Du trodde och det skall ske.« Och i det ögonblicket blev pojken frisk.
Matteusevangeliet	Matt	54	8	14	Jesus kom hem till Petrus och fick se hans svärmor ligga sjuk i feber. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	15	Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	8	16	På kvällen förde man till honom många som var besatta. Han drev ut andarna med sitt ord och botade alla sjuka, 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	17	för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	18	När Jesus såg så mycket folk omkring sig befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	19	En skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag skall följa dig vart du än går.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	20	Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	21	En annan av lärjungarna sade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	22	Men Jesus svarade: »Följ mig och låt de döda begrava sina döda.«
Matteusevangeliet	Matt	54	8	23	Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	24	Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	25	De gick fram och väckte honom: »Herre, hjälp oss, vi går under.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	26	Han sade: »Varför är ni rädda, ni trossvaga?« Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	27	Folk häpnade och sade: »Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.«
Matteusevangeliet	Matt	54	8	28	När han kom över till Gadaras område kom två besatta emot honom från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	29	Och de ropade: »Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	30	Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	31	Demonerna bad honom: »Om du driver ut oss, skicka då över oss till svinhjorden.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	32	Han svarade: »Ge er i väg!« Då for demonerna ut ur männen och över till svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	33	Herdarna sprang därifrån, och när de kom tillbaka till staden berättade de allt, också om de besatta. 
Matteusevangeliet	Matt	54	8	34	Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de såg honom bad de honom att lämna deras område.
Matteusevangeliet	Matt	54	9	1	Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	2	Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	3	Några skriftlärda sade då för sig själva: »Han hädar ju.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	4	Jesus såg vad de tänkte och sade: »Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	5	Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	6	Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder« – och nu talade han till den lame – »stig upp, ta din bår och gå hem.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	7	Och mannen steg upp och gick hem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	8	När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.
Matteusevangeliet	Matt	54	9	9	Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: »Följ mig!« Och Matteus steg upp och följde honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	10	När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	11	Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: »Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	12	Han hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	13	Gå och lär er vad som menas med orden: 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	14	Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: »Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	15	Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	16	Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	17	Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.«
Matteusevangeliet	Matt	54	9	18	Medan han talade till dem kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: »Min dotter har just dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	19	Då reste sig Jesus och gick med honom, och lärjungarna följde efter. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	20	Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	21	eftersom hon tänkte: »Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag hjälpt.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	22	Jesus vände sig om och fick se henne och sade: »Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.« Och från det ögonblicket var hon frisk. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	23	När Jesus kom hem till föreståndaren och mötte flöjtblåsarna och den klagande hopen 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	24	sade han: »Gå härifrån. Flickan är inte död, hon sover.« Då skrattade de åt honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	25	Men när folket hade motats bort gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	26	Ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela den trakten.
Matteusevangeliet	Matt	54	9	27	När Jesus fortsatte därifrån följde två blinda efter och ropade: »Davids son, förbarma dig över oss!« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	28	Och när han kom hem gick de fram till honom. Jesus frågade: »Tror ni att jag kan hjälpa er?« De svarade: »Ja, herre.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	29	Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ni tror, och det skall ske.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	30	Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt åt dem: »Låt ingen få veta detta«, 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	31	men de gick därifrån och spred ryktet om honom i hela den trakten.
Matteusevangeliet	Matt	54	9	32	När de var på väg ut kom man till honom med en besatt som var stum. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	33	Han drev ut demonen, och den stumme började tala. Och folket häpnade och sade: »Aldrig förr har man sett något sådant i Israel.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	34	Men fariseerna sade: »Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna.«
Matteusevangeliet	Matt	54	9	35	Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	36	När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	37	och han sade till sina lärjungar: »Skörden är stor men arbetarna få. 
Matteusevangeliet	Matt	54	9	38	Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.«
Matteusevangeliet	Matt	54	10	1	Han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	2	Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, vidare hans bror Andreas, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	3	Filippos och Bartolomaios, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfaios son, och Taddaios, 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	4	Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	10	5	Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: »Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	6	Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	7	Förkunna på er väg att himmelriket är nära. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	8	Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	9	Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	10	ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	11	I varje stad eller by ni kommer till skall ni ta reda på vem som är värdig där och stanna hos honom tills ni skall vidare. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	12	Stig in i huset med en fridshälsning, 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	13	och om huset är värdigt skall det få den frid ni önskar det. Men om det inte är värdigt skall den friden vända tillbaka till er. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	14	Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	15	Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad.
Matteusevangeliet	Matt	54	10	16	Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	17	Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	18	Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	19	Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	20	och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	21	Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	22	Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	23	Om man förföljer er i den ena staden, så fly till nästa. Sannerligen, ni hinner inte till alla städer i Israel förrän Människosonen kommer.
Matteusevangeliet	Matt	54	10	24	Lärjungen är inte förmer än sin lärare och tjänaren inte förmer än sin herre. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	25	Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?
Matteusevangeliet	Matt	54	10	26	Var alltså inte rädda för dem. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	27	Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	28	Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	29	Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	30	Och på er är till och med hårstråna räknade. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	31	Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.
Matteusevangeliet	Matt	54	10	32	Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	33	Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	34	Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	35	Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	36	och mannens husfolk skall bli hans fiender. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	37	Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	38	Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	39	Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.
Matteusevangeliet	Matt	54	10	40	Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot den som har sänt mig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	41	Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdigs lön. 
Matteusevangeliet	Matt	54	10	42	Och den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.«
Matteusevangeliet	Matt	54	11	1	När Jesus hade avslutat befallningarna till sina tolv lärjungar gick han därifrån för att undervisa och förkunna i städerna där omkring.
Matteusevangeliet	Matt	54	11	2	Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	3	för att fråga honom: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	4	Jesus svarade dem: »Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	5	att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	6	Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«
Matteusevangeliet	Matt	54	11	7	När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	8	Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	9	Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	10	Det är om honom det står skrivet: 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	11	Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	12	Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	13	Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	14	Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	15	Hör, du som har öron.
Matteusevangeliet	Matt	54	11	16	Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	17	’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	18	Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	19	Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.«
Matteusevangeliet	Matt	54	11	20	Sedan började han anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	21	»Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	22	Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	23	Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	24	Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.«
Matteusevangeliet	Matt	54	11	25	Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	26	Ja, fader, så har du bestämt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	27	Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
Matteusevangeliet	Matt	54	11	28	Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	29	Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. 
Matteusevangeliet	Matt	54	11	30	Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.«
Matteusevangeliet	Matt	54	12	1	Vid samma tid tog Jesus vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	2	Fariseerna såg det och sade till honom: »Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	3	Han svarade: »Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	4	Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	5	Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	6	Men jag säger er: här finns det som är större än templet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	7	Om ni förstod vad som menas med 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	8	Ty Människosonen är herre över sabbaten.«
Matteusevangeliet	Matt	54	12	9	Sedan gick han därifrån och kom till deras synagoga. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	10	Där fanns en man med en förtvinad hand. De frågade Jesus: »Är det tillåtet att bota på sabbaten?« De ville ha något att anklaga honom för. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	11	Han svarade: »Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	12	Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	13	Sedan sade han till mannen: »Håll fram din hand.« Han höll fram den, och den blev lika frisk som den andra. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	14	Fariseerna gick då ut och överlade om hur de skulle röja Jesus ur vägen.
Matteusevangeliet	Matt	54	12	15	Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	16	och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	17	för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	18	Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken.
Matteusevangeliet	Matt	54	12	19	Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna.
Matteusevangeliet	Matt	54	12	20	Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger.
Matteusevangeliet	Matt	54	12	21	Och hans namn skall ge folken hopp.
Matteusevangeliet	Matt	54	12	22	Sedan förde man till honom en besatt som var blind och stum. Och han botade honom, så att den stumme kunde tala och se. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	23	Och allt folket slogs av häpnad och sade: »Är han kanske Davids son?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	24	När fariseerna hörde det sade de: »Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	25	Men han visste vad de tänkte och sade till dem: »Varje rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kan inte bestå. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	26	Och om Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans rike då kunna bestå? 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	27	Om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	28	Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	29	Hur skall någon kunna gå in och plundra en stark man på vad han äger om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	30	Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Matteusevangeliet	Matt	54	12	31	Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	32	Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	33	Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	34	Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	35	En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	36	Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	37	Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.«
Matteusevangeliet	Matt	54	12	38	Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: »Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	39	Han svarade: »Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	40	Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	41	Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	42	Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.
Matteusevangeliet	Matt	54	12	43	När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	44	Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	45	går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så skall det också gå för detta onda släkte.«
Matteusevangeliet	Matt	54	12	46	Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	47	och någon sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	48	Han svarade honom: »Vem är min mor, och vilka är mina bröder?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	49	Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: »Det här är min mor och mina bröder. 
Matteusevangeliet	Matt	54	12	50	Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.«
Matteusevangeliet	Matt	54	13	1	Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	2	Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	3	Och han talade till dem med många liknelser: »En man gick ut för att så. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	4	När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	5	En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	6	Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	7	En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	8	Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	9	Hör, du som har öron.«
Matteusevangeliet	Matt	54	13	10	Lärjungarna kom fram och frågade honom: »Varför talar du till dem i liknelser?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	11	Han svarade dem: »Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	12	Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	13	Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	14	Så uppfylls Jesajas profetia på dem: 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	15	Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig.
Matteusevangeliet	Matt	54	13	16	Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	17	Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.
Matteusevangeliet	Matt	54	13	18	Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	19	Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	20	Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	21	men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	22	Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	23	Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.«
Matteusevangeliet	Matt	54	13	24	Han lät dem höra en annan liknelse: »Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	25	Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	26	När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	27	Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	28	Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ – 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	29	’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	30	Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’«
Matteusevangeliet	Matt	54	13	31	Han lät dem höra en annan liknelse: »Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	32	Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.«
Matteusevangeliet	Matt	54	13	33	Han använde också en annan liknelse: »Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«
Matteusevangeliet	Matt	54	13	34	Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	35	för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	36	Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: »Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	37	Han svarade: »Den som sår den goda säden är Människosonen, 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	38	åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	39	Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	40	Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	41	Människosonen skall sända ut sina änglar, 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	42	och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	43	Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.
Matteusevangeliet	Matt	54	13	44	Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
Matteusevangeliet	Matt	54	13	45	Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	46	Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.
Matteusevangeliet	Matt	54	13	47	Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	48	När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	49	Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	50	och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	51	Har ni förstått allt detta?« – »Ja«, svarade de, 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	52	och då sade han: »Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.«
Matteusevangeliet	Matt	54	13	53	När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	54	Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: »Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	55	Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	56	Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt detta?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	57	Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	13	58	Och han gjorde inte många underverk där, eftersom de inte ville tro.
Matteusevangeliet	Matt	54	14	1	Vid samma tid fick tetrarken Herodes höra talas om Jesus, 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	2	och han sade till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom.«
Matteusevangeliet	Matt	54	14	3	Det var så att Herodes hade låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse. Anledningen var Herodias, hans bror Filippos hustru. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	4	Johannes hade nämligen sagt till honom: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	5	Herodes ville döda honom men vågade inte för folket, som menade att Johannes var en profet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	6	Men när Herodes firade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför sällskapet och gjorde honom så förtjust 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	7	att han med ed lovade att ge henne vad hon än begärde. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	8	På uppmaning av sin mor sade hon: »Låt mig genast få Johannes döparens huvud på ett fat.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	9	Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det, 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	10	och han lät halshugga Johannes i fängelset. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	11	Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan, och hon bar det till sin mor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	12	Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.
Matteusevangeliet	Matt	54	14	13	När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	14	När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	15	På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: »Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	16	Jesus svarade: »De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	17	De sade: »Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar.« – 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	18	»Lämna dem till mig«, svarade han. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	19	Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	20	Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	21	De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Matteusevangeliet	Matt	54	14	22	Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	23	Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	24	Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	25	Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	26	När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	27	Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	28	Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	29	Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	30	Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	31	Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	32	De steg i båten, och vinden lade sig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	33	Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«
Matteusevangeliet	Matt	54	14	34	När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret. 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	35	Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka 
Matteusevangeliet	Matt	54	14	36	och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.
Matteusevangeliet	Matt	54	15	1	Sedan kom fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och sade: 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	2	»Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna innan de äter.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	3	Han svarade: »Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers skull? 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	4	Gud har sagt: 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	5	Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva, 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	6	då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	7	Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	8	Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
Matteusevangeliet	Matt	54	15	9	Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.
Matteusevangeliet	Matt	54	15	10	Sedan kallade han till sig folket och sade: »Lyssna och försök att förstå. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	11	Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	12	Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: »Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	13	Han svarade: »Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	14	Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.«
Matteusevangeliet	Matt	54	15	15	Petrus bad honom förklara liknelsen för dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	16	Jesus sade: »Har inte heller ni fattat något ännu? 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	17	Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen hamnar i magen och töms ut på avträdet? 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	18	Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	19	Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	20	Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det gör inte människan oren.«
Matteusevangeliet	Matt	54	15	21	Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	22	En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	23	Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	24	Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	25	Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	26	Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« – 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	27	»Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	28	Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.
Matteusevangeliet	Matt	54	15	29	Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	30	Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	31	och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.
Matteusevangeliet	Matt	54	15	32	Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: »Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	33	Lärjungarna svarade: »Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	34	Jesus frågade: »Hur många bröd har ni?« – »Sju stycken, och så några fiskar«, svarade de. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	35	Då sade han till folket att slå sig ner på marken. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	36	Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	37	Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	38	De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 
Matteusevangeliet	Matt	54	15	39	Och efter att ha skickat hem folket steg han i båten och for till trakten av Magadan.
Matteusevangeliet	Matt	54	16	1	Fariseerna och saddukeerna kom fram till honom, och för att sätta honom på prov bad de att han skulle låta dem se ett tecken från himlen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	2	Han svarade dem: »På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	3	och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	4	Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet.« Sedan lämnade han dem och gick sin väg.
Matteusevangeliet	Matt	54	16	5	När lärjungarna for över till andra sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	6	Jesus sade till dem: »Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	7	Men de sade till varandra att de ju inte hade tagit med sig något bröd. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	8	Jesus märkte det och sade: »Ni trossvaga, varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	9	Begriper ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick över? 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	10	Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick över? 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	11	Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	12	Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariseernas och saddukeernas lära.
Matteusevangeliet	Matt	54	16	13	När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: »Vem säger människorna att Människosonen är?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	14	De svarade: »Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.« – 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	15	»Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	16	Simon Petrus svarade: »Du är Messias, den levande Gudens son.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	17	Då sade Jesus till honom: »Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	18	Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	19	Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	20	Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
Matteusevangeliet	Matt	54	16	21	Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	22	Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	23	Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.«
Matteusevangeliet	Matt	54	16	24	Sedan sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	25	Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	26	Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	27	Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	16	28	Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.«
Matteusevangeliet	Matt	54	17	1	Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	2	Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	3	Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	4	Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.«
Matteusevangeliet	Matt	54	17	5	Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	6	När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	7	Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig upp och var inte rädda.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	8	De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.
Matteusevangeliet	Matt	54	17	9	När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: »Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	10	Lärjungarna frågade honom: »Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	11	Han svarade: »Visst skall Elia komma och återställa allt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	12	Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	13	Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.
Matteusevangeliet	Matt	54	17	14	När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	15	och sade: »Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk och plågas svårt. Ibland ramlar han i elden och ibland i vattnet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	16	Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	17	Jesus svarade: »Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom till mig.«
Matteusevangeliet	Matt	54	17	18	Jesus talade strängt till pojken, och demonen for ut ur honom, och från den stunden var han botad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	19	När de var ensamma kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Varför kunde inte vi driva ut demonen?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	20	Han svarade: »Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.«
Matteusevangeliet	Matt	54	17	22	När de samlades igen i Galileen sade Jesus till dem: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	23	och de kommer att döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.« Då blev de mycket bedrövade.
Matteusevangeliet	Matt	54	17	24	När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: »Betalar inte er mästare någon tempelskatt?« – 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	25	»Jo«, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: »Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	26	Då Petrus svarade: »Av andra«, sade Jesus: »Sönerna går alltså fria. 
Matteusevangeliet	Matt	54	17	27	Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.«
Matteusevangeliet	Matt	54	18	1	Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vem är störst i himmelriket?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	2	Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	3	och sade: »Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	4	De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	5	Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.
Matteusevangeliet	Matt	54	18	6	Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	7	Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
Matteusevangeliet	Matt	54	18	8	Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	9	Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.
Matteusevangeliet	Matt	54	18	10	Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.
Matteusevangeliet	Matt	54	18	12	Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	13	Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	14	Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.
Matteusevangeliet	Matt	54	18	15	Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	16	Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	17	Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	18	Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	19	Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	20	Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.«
Matteusevangeliet	Matt	54	18	21	Då kom Petrus fram till honom och sade: »Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	22	Jesus svarade: »Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.
Matteusevangeliet	Matt	54	18	23	Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	24	När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	25	Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	26	Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	27	Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	28	Men när tjänaren gick därifrån mötte han en annan tjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	29	Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	30	Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	31	När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	32	Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	33	Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	34	Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. 
Matteusevangeliet	Matt	54	18	35	Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.«
Matteusevangeliet	Matt	54	19	1	När Jesus hade avslutat detta tal bröt han upp från Galileen och kom in i Judeen på andra sidan Jordan. 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	2	Stora folkskaror följde honom dit, och där botade han dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	3	Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: »Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	4	Han svarade: »Har ni inte läst att Skaparen från början 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	5	Och han fortsatte: »
Matteusevangeliet	Matt	54	19	6	Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	7	De frågade: »Varför har i så fall Mose bestämt att mannen skall skriva ett skilsmässobrev för att skilja sig?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	8	Han svarade: »Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	9	Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter om sig, han är en äktenskapsbrytare.«
Matteusevangeliet	Matt	54	19	10	Lärjungarna sade: »Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	11	Han svarade: »Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	12	Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.«
Matteusevangeliet	Matt	54	19	13	Sedan kom man till honom med barn, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Lärjungarna visade bort dem, 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	14	men Jesus sade: »Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	15	Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
Matteusevangeliet	Matt	54	19	16	Då kom en man fram till honom och frågade: »Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	17	Jesus sade: »Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.« – 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	18	»Vilka?« frågade han, och Jesus svarade: »Dessa: 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	19	Visa aktning för din far och din mor
Matteusevangeliet	Matt	54	19	20	Då sade den unge mannen: »Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	21	Jesus svarade: »Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	22	När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.
Matteusevangeliet	Matt	54	19	23	Men Jesus sade till sina lärjungar: »Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	24	Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	25	När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: »Vem kan då bli räddad?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	26	Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	27	Då sade Petrus: »Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	28	Jesus svarade: »Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	29	Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 
Matteusevangeliet	Matt	54	19	30	Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.
Matteusevangeliet	Matt	54	20	1	Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	2	Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	3	Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	4	Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	5	Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	6	Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	7	De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	8	På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	9	De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	10	När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	11/12	 Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	13	Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	14	ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	15	Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	16	Så skall de sista bli först och de första sist.«
Matteusevangeliet	Matt	54	20	17	Under vandringen upp mot Jerusalem samlade Jesus de tolv lärjungarna omkring sig och sade till dem på vägen: 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	18	»Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	19	och utlämna honom åt hedningarna för att han skall hånas och pryglas och bli korsfäst, och på den tredje dagen skall han uppstå.«
Matteusevangeliet	Matt	54	20	20	Sedan kom Sebedaios-sönernas mor fram till honom tillsammans med sina söner och föll på knä för att be honom om något. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	21	Han frågade vad hon ville, och hon sade: »Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	22	Jesus svarade: »Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag skall dricka?« De svarade: »Ja, det kan vi.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	23	Då sade han: »Min bägare skall ni få dricka, men platserna till höger och till vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill av min fader.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	24	När de andra tio hörde detta blev de förargade på de båda bröderna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	25	Men Jesus kallade till sig dem och sade: »Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	26	Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	27	och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	28	Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.«
Matteusevangeliet	Matt	54	20	29	När de lämnade Jeriko följde mycket folk med honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	30	Där satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: »Herre, Davids son, förbarma dig över oss!« 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	31	Folket sade åt dem att hålla tyst, men de ropade ännu högre: »Herre, Davids son, förbarma dig över oss!« 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	32	Jesus stannade och kallade till sig dem och frågade: »Vad vill ni att jag skall göra för er?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	33	De svarade: »Herre, gör så att våra ögon öppnas.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	20	34	Jesus fylldes av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	21	1	När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	2	och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	3	Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	4	Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	5	Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.
Matteusevangeliet	Matt	54	21	6	Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	7	De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	8	Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	9	Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »
Matteusevangeliet	Matt	54	21	10	När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: »Vem är han?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	11	Och folket svarade: »Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.«
Matteusevangeliet	Matt	54	21	12	Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	13	och han sade till dem: »Det står skrivet: 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	14	Blinda och lytta kom fram till honom i templet, och han botade dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	15	När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: »Hosianna Davids son«, blev de förargade 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	16	och sade till honom: »Hör du vad de säger?« Jesus svarade: »Ja, har ni aldrig läst orden: 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	17	Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.
Matteusevangeliet	Matt	54	21	18	När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	19	Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: »Aldrig någonsin skall du bära frukt.« Och med en gång vissnade trädet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	20	Lärjungarna häpnade och sade: »Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	21	Jesus svarade: »Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	22	Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.«
Matteusevangeliet	Matt	54	21	23	När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: »Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	24	Jesus svarade: »Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	25	Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det, från himlen eller från människor?« De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	26	Men om vi svarar: Från människor, måste vi akta oss för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.« Därför svarade de: »Vi vet inte.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	27	Då sade Jesus till dem: »I så fall talar jag inte heller om vad jag har för fullmakt att göra detta.«
Matteusevangeliet	Matt	54	21	28	»Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	29	Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	30	Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	31	Vilken av de båda gjorde som fadern ville?« De svarade: »Den förste.« Då sade Jesus till dem: »Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	32	Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	21	33	Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	34	När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare till arrendatorerna för att hämta den del av skörden som han skulle ha. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	35	Arrendatorerna grep tjänarna och pryglade den ene, dödade den andre och stenade den tredje. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	36	Då skickade han dit ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde likadant med dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	37	Till sist skickade han sin son. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	38	Men när arrendatorerna fick se sonen sade de till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom, så dödar vi honom och får hans arv.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	39	De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	40	När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa arrendatorer?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	41	Översteprästerna och de äldste svarade: »Han lönar ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom hans del av skörden i rätt tid.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	42	Jesus sade: »Har ni aldrig läst vad som står i skriften: 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	43	Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	44	Den som faller på denna sten blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.«
Matteusevangeliet	Matt	54	21	45	När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om. 
Matteusevangeliet	Matt	54	21	46	De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.
Matteusevangeliet	Matt	54	22	1	Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	2	»Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	3	Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	4	Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	5	Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	6	De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	7	Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	8	Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	9	Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	10	Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
Matteusevangeliet	Matt	54	22	11	När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	12	Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	13	Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	14	Många är bjudna, men få är utvalda.«
Matteusevangeliet	Matt	54	22	15	Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	16	De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: »Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	17	Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	18	Jesus märkte deras onda avsikt och sade: »Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	19	Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.« De räckte honom en denar, 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	20	och han frågade: »Vems bild och namn är det här?« – 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	21	»Kejsarens«, svarade de. Då sade han till dem: »Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	22	När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.
Matteusevangeliet	Matt	54	22	23	Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom: 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	24	»Mästare, Mose har sagt: 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	25	Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	26	På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	27	Sist av alla dog kvinnan. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	28	Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	29	Jesus svarade: »Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	30	Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	31	Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	32	Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.
Matteusevangeliet	Matt	54	22	33	När folket hörde detta häpnade de över hans undervisning.
Matteusevangeliet	Matt	54	22	34	När fariseerna fick höra hur han hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	35	och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	36	»Mästare, vilket är det största budet i lagen?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	37	Han svarade honom: »
Matteusevangeliet	Matt	54	22	38	Detta är det största och första budet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	39	Sedan kommer ett av samma slag: 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	40	På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.«
Matteusevangeliet	Matt	54	22	41	Då fariseerna var församlade frågade Jesus dem: 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	42	»Vad anser ni om Messias? Vems son är han?« – »Davids«, svarade de. 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	43	Då sade han: »Hur kan då David på Andens ingivelse kalla honom herre och säga: 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	44	Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter.
Matteusevangeliet	Matt	54	22	45	Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	22	46	Ingen kunde svara honom, och efter den dagen vågade heller ingen längre ställa frågor till honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	23	1	Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	2	och sade: »De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	3	Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	4	De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	5	Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	6	De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	7	och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	8	Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	9	Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	10	Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	11	Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	12	Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
Matteusevangeliet	Matt	54	23	13	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in.
Matteusevangeliet	Matt	54	23	15	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som far över land och hav för att vinna en enda proselyt, och när någon har blivit det gör ni honom till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva.
Matteusevangeliet	Matt	54	23	16	Ve er, ni blinda ledare som säger: Svär man vid templet betyder det ingenting, men svär man vid guldet i templet är eden bindande. – 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	17	Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som har gjort guldet heligt? 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	18	Ni säger: Svär man vid offeraltaret betyder det ingenting, men svär man vid gåvan som ligger på det är eden bindande. – 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	19	Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som gör gåvan helig? 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	20	Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	21	Den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor i det. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	22	Och den som svär vid himlen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
Matteusevangeliet	Matt	54	23	23	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	24	Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!
Matteusevangeliet	Matt	54	23	25	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	26	Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren.
Matteusevangeliet	Matt	54	23	27	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	28	På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet.
Matteusevangeliet	Matt	54	23	29	Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som reser monument över profeterna och smyckar de rättfärdigas gravstenar 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	30	och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid skulle vi inte ha gjort oss medskyldiga till profeternas blod. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	31	Därmed visar ni själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	32	Fortsätt som era fäder tills måttet är rågat. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	33	Ormar, huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till helvetet? 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	34	Därför skall jag sända er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem kommer ni att döda och korsfästa och andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	35	Så skall allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	36	Sannerligen, alltsammans skall detta släkte få svara för.
Matteusevangeliet	Matt	54	23	37	Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	38	Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. 
Matteusevangeliet	Matt	54	23	39	Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	1	När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	2	Då sade han till dem: »Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.«
Matteusevangeliet	Matt	54	24	3	När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: »Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	4	Jesus svarade: »Se upp så att ingen bedrar er. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	5	Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	6	Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	7	Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	8	Allt detta är början på födslovärkarna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	9	Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	10	Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	11	Många falska profeter skall framträda och bedra många. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	12	Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	13	Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	14	Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.
Matteusevangeliet	Matt	54	24	15	När ni ser den vanhelgande skändlighet som profeten Daniel har talat om stå på helig plats (må den som läser fatta det rätt), 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	16	då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	17	Den som är på taket skall inte gå ner och hämta vad han har i huset, 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	18	och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	19	Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	20	Be att ni slipper fly under vintern eller på sabbaten. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	21	Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	22	Och om inte den tiden förkortades skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	23	Om ni då får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	24	Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	25	Nu har jag sagt er det i förväg. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	26	Om ni alltså får höra: Han är ute i öknen, så gå inte dit, eller: Han är inne i kammaren, så tro det inte. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	27	Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	28	Där kadavret ligger, där samlas gamarna.
Matteusevangeliet	Matt	54	24	29	Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	30	Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	31	Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra.
Matteusevangeliet	Matt	54	24	32	Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	33	På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	34	Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	35	Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	36	Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
Matteusevangeliet	Matt	54	24	37	Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	38	Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	39	och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Så blir det också vid Människosonens ankomst. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	40	Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	41	Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	42	Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	43	Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	44	Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.
Matteusevangeliet	Matt	54	24	45	Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	46	Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	47	Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	48	Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	49	och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	50	då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om 
Matteusevangeliet	Matt	54	24	51	och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder.
Matteusevangeliet	Matt	54	25	1	Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	2	Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	3	De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	4	De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	5	När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	6	Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	7	Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	8	De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	9	De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	10	Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	11	Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	12	Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	13	Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.
Matteusevangeliet	Matt	54	25	14	Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	15	Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	16	Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	17	Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	18	Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	19	Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	20	Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	21	Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	22	Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	23	Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	24	Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	25	Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	26	Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	27	Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	28	Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	29	Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	30	Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.
Matteusevangeliet	Matt	54	25	31	När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	32	Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	33	Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	34	Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	35	Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	36	jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	37	Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	38	När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	39	Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	40	Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Matteusevangeliet	Matt	54	25	41	Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	42	Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	43	jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	44	Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	45	Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	25	46	Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.«
Matteusevangeliet	Matt	54	26	1	När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar: 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	2	»Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	3	Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	4	och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	5	»Men inte under själva helgen«, sade de, »så att det uppstår oro bland folket.«
Matteusevangeliet	Matt	54	26	6	Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	7	kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	8	Då blev lärjungarna förargade och sade: »Vilket slöseri! 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	9	För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	10	Jesus märkte det och sade till dem: »Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	11	De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	12	När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	13	Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«
Matteusevangeliet	Matt	54	26	14	Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	15	och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	16	Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	26	17	Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	18	Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	19	Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Matteusevangeliet	Matt	54	26	20	På kvällen lade han sig till bords med de tolv. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	21	Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	22	De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	23	Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	24	Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	25	Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.«
Matteusevangeliet	Matt	54	26	26	Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	27	Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	28	Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	29	Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.«
Matteusevangeliet	Matt	54	26	30	När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	31	Då sade Jesus till dem: »I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	32	Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	33	Petrus svarade honom: »Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	34	Men Jesus sade: »Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	35	Petrus sade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla lärjungarna.
Matteusevangeliet	Matt	54	26	36	Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: »Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	37	Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	38	och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	39	Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: »Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	40	Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: »Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	41	Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	42	Sedan gick han bort och bad för andra gången: »Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	43	När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	44	Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	45	Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	46	Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«
Matteusevangeliet	Matt	54	26	47	Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	48	Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det, grip honom.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	49	Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	50	Jesus sade till honom: »Min vän, nu har du gjort ditt.« Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	51	En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	52	Då sade Jesus till honom: »Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	53	Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	54	Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?«
Matteusevangeliet	Matt	54	26	55	Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	56	Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.« Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Matteusevangeliet	Matt	54	26	57	De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	58	Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	59	Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	60	men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	61	som påstod att han hade sagt: »Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	62	Då reste sig översteprästen och frågade: »Har du inget att svara på deras beskyllningar?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	63	Men Jesus teg. Och översteprästen sade: »Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	64	Jesus svarade: »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	65	Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	66	Vad säger ni?« De svarade: »Han förtjänar döden.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	67	Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	68	och sade: »Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?«
Matteusevangeliet	Matt	54	26	69	Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: »Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	70	Men han förnekade det inför alla och sade: »Jag förstår inte vad du talar om.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	71	Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: »Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	72	Han förnekade det på nytt och svor på det: »Jag känner inte den mannen.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	73	Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: »Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	74	Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den mannen.« I samma ögonblick gol en tupp. 
Matteusevangeliet	Matt	54	26	75	Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: »Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	1	På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	2	De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	3	När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	4	och sade: »Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.« De svarade: »Vad angår det oss? Det är din sak.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	5	Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	6	Översteprästerna tog pengarna och sade: »Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	7	Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	8	Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	9	Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	10	och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	11	Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Jesus svarade: »Du själv säger det.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	12	Och när han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inte. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	13	Då sade Pilatus till honom: »Hör du inte vad de beskyller dig för?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	14	Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	15	Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	16	Det fanns just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	17	När folket nu var samlat frågade Pilatus: »Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	18	Han visste att det var av avund mot Jesus som man hade utlämnat honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	19	Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från sin hustru: »Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft mardrömmar i natt för hans skull.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	20	Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	21	Ståthållaren sade nu till dem: »Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?« De svarade: »Barabbas.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	22	Pilatus frågade: »Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?« Alla svarade: »Han skall korsfästas!« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	23	Han frågade: »Vad har han gjort för ont?« Men de ropade ännu högre: »Han skall korsfästas!«
Matteusevangeliet	Matt	54	27	24	När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade: »Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	25	Men hela folket ropade: »Hans blod må komma över oss och våra barn.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	26	Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	27	Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	28	De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	29	och vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: »Leve judarnas konung.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	30	De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	31	Och när de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	32	På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	33	När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	34	gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	35	När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	36	och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	37	Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	38	Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	39	De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	40	och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	41	Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	42	»Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	43	Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	44	På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	45	Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	46	Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »
Matteusevangeliet	Matt	54	27	47	Några som stod där hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	48	En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	49	Då sade de andra: »Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	50	Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	51	Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	52	och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	53	och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	54	När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: »Den mannen måste ha varit Guds son.«
Matteusevangeliet	Matt	54	27	55	Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	56	och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	57	På kvällen kom en rik man från Arimataia som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	58	Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	59	och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	60	och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	61	Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.
Matteusevangeliet	Matt	54	27	62	Nästa dag – det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	63	och sade: »Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	64	Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	65	Pilatus svarade: »Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	27	66	De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.
Matteusevangeliet	Matt	54	28	1	Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	2	Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	3	Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	4	Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	5	Men ängeln sade till kvinnorna: »Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	6	Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	7	Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	8	De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	9	Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	10	Men Jesus sade till dem: »Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.«
Matteusevangeliet	Matt	54	28	11	Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	12	Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	13	»Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	14	Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.« 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	15	Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.
Matteusevangeliet	Matt	54	28	16	De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	17	När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	18	Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: »Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	19	Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn 
Matteusevangeliet	Matt	54	28	20	och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.«
Markusevangeliet	Mark	55	1	1	Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.
Markusevangeliet	Mark	55	1	2	Som det står skrivet hos profeten Jesaja:
Markusevangeliet	Mark	55	1	3	En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka
Markusevangeliet	Mark	55	1	4	så uppträdde Johannes döparen ute i öknen och förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	5	Och hela Judeen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	6	Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	7	Han förkunnade: »Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	8	Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.«
Markusevangeliet	Mark	55	1	9	Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	10	När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	11	Och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«
Markusevangeliet	Mark	55	1	12	Anden drev honom ut i öknen, 
Markusevangeliet	Mark	55	1	13	och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
Markusevangeliet	Mark	55	1	14	När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap 
Markusevangeliet	Mark	55	1	15	och sade: »Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.«
Markusevangeliet	Mark	55	1	16	När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	17	Jesus sade till dem: »Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare«, 
Markusevangeliet	Mark	55	1	18	och de lämnade genast sina nät och följde honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	19	Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	20	Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedaios och hans folk i båten och följde efter honom.
Markusevangeliet	Mark	55	1	21	De kom till Kafarnaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	22	Alla överväldigades av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	23	I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började skrika: 
Markusevangeliet	Mark	55	1	24	»Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« 
Markusevangeliet	Mark	55	1	25	Men Jesus sade strängt åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« 
Markusevangeliet	Mark	55	1	26	Den orena anden ryckte och slet i mannen och gav till ett högt rop och for ut ur honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	27	Alla greps av bävan och började fråga varandra: »Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.« 
Markusevangeliet	Mark	55	1	28	Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.
Markusevangeliet	Mark	55	1	29	Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	30	Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	31	Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	32	På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	33	Hela staden hade samlats utanför dörren. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	34	Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var.
Markusevangeliet	Mark	55	1	35	Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	36	Simon och de andra skyndade efter honom, 
Markusevangeliet	Mark	55	1	37	och när de hade funnit honom sade de: »Alla söker efter dig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	1	38	Han svarade: »Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.« 
Markusevangeliet	Mark	55	1	39	Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.
Markusevangeliet	Mark	55	1	40	En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: »Vill du, så kan du göra mig ren.« 
Markusevangeliet	Mark	55	1	41	Jesus greps av vrede, sträckte ut handen och tog på honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« 
Markusevangeliet	Mark	55	1	42	Och genast försvann spetälskan, och han blev ren. 
Markusevangeliet	Mark	55	1	43	Jesus skickade bort honom med en sträng förmaning: 
Markusevangeliet	Mark	55	1	44	»Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.« 
Markusevangeliet	Mark	55	1	45	Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.
Markusevangeliet	Mark	55	2	1	Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	2	Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	3	Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	4	Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	5	När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Mitt barn, dina synder är förlåtna.«
Markusevangeliet	Mark	55	2	6	Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: 
Markusevangeliet	Mark	55	2	7	»Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?« 
Markusevangeliet	Mark	55	2	8	Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: »Hur kan ni tänka så i era hjärtan? 
Markusevangeliet	Mark	55	2	9	Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 
Markusevangeliet	Mark	55	2	10/11	 Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig« – och nu talade han till den lame – »stig upp, ta din bädd och gå hem.« 
Markusevangeliet	Mark	55	2	12	Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: »Aldrig har vi sett något sådant!«
Markusevangeliet	Mark	55	2	13	Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	14	När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: »Följ mig!« Och Levi steg upp och följde honom.
Markusevangeliet	Mark	55	2	15	När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	16	När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: »Äter han med tullindrivare och syndare?« 
Markusevangeliet	Mark	55	2	17	Jesus hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«
Markusevangeliet	Mark	55	2	18	Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: »Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?« 
Markusevangeliet	Mark	55	2	19	Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	20	Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	21	Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	22	Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin slår man i nya säckar.«
Markusevangeliet	Mark	55	2	23	En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	24	Då sade fariseerna till honom: »Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?« 
Markusevangeliet	Mark	55	2	25	Han svarade: »Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? 
Markusevangeliet	Mark	55	2	26	Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.« 
Markusevangeliet	Mark	55	2	27	Och Jesus sade till dem: »Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. 
Markusevangeliet	Mark	55	2	28	Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.«
Markusevangeliet	Mark	55	3	1	Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	2	De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	3	Han sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom fram.« 
Markusevangeliet	Mark	55	3	4	Sedan frågade han dem: »Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?« De teg. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	5	Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: »Håll fram handen.« Han höll fram den, och den blev bra igen. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	6	Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.
Markusevangeliet	Mark	55	3	7	Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, 
Markusevangeliet	Mark	55	3	8	Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	9	Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	10	Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	11	Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: »Du är Guds son.« 
Markusevangeliet	Mark	55	3	12	Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Markusevangeliet	Mark	55	3	13	Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	14	Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika 
Markusevangeliet	Mark	55	3	15	och ha makt att driva ut demonerna. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	16	Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 
Markusevangeliet	Mark	55	3	17	Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, 
Markusevangeliet	Mark	55	3	18	vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios 
Markusevangeliet	Mark	55	3	19	och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Markusevangeliet	Mark	55	3	20	När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	21	Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	22	De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	23	Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: »Hur kan Satan driva ut Satan? 
Markusevangeliet	Mark	55	3	24	Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	25	Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	26	Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå – det är slutet för honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	27	Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	28	Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	29	Men den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.« 
Markusevangeliet	Mark	55	3	30	De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Markusevangeliet	Mark	55	3	31	Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	32	Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: »Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	3	33	Jesus svarade dem: »Vem är min mor och mina bröder?« 
Markusevangeliet	Mark	55	3	34	Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: »Det här är min mor och mina bröder. 
Markusevangeliet	Mark	55	3	35	Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.«
Markusevangeliet	Mark	55	4	1	Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	2	Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han: 
Markusevangeliet	Mark	55	4	3	»Hör! En man gick ut för att så. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	4	När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	5	En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	6	Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	7	En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	8	Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen.« 
Markusevangeliet	Mark	55	4	9	Och han sade: »Hör, du som har öron att höra med.«
Markusevangeliet	Mark	55	4	10	När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	11	Han sade: »Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, 
Markusevangeliet	Mark	55	4	12	för att 
Markusevangeliet	Mark	55	4	13	Och han sade till dem: »Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? 
Markusevangeliet	Mark	55	4	14	Vad mannen sår är ordet. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	15	Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	16	De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det 
Markusevangeliet	Mark	55	4	17	men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	18	Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, 
Markusevangeliet	Mark	55	4	19	men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	20	Men de som har tagit emot sådden i den goda jorden, det är sådana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt.«
Markusevangeliet	Mark	55	4	21	Och han sade till dem: »Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	22	Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	23	Hör, du som har öron att höra med.«
Markusevangeliet	Mark	55	4	24	Och han sade till dem: »Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	25	Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.«
Markusevangeliet	Mark	55	4	26	Och han sade: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	27	Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	28	Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	29	Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.«
Markusevangeliet	Mark	55	4	30	Och han sade: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? 
Markusevangeliet	Mark	55	4	31	Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, 
Markusevangeliet	Mark	55	4	32	men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.« 
Markusevangeliet	Mark	55	4	33	Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	34	Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.
Markusevangeliet	Mark	55	4	35	På kvällen samma dag sade han till dem: »Låt oss fara över till andra sidan.« 
Markusevangeliet	Mark	55	4	36	De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	37	Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	38	Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« 
Markusevangeliet	Mark	55	4	39	Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. 
Markusevangeliet	Mark	55	4	40	Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?« 
Markusevangeliet	Mark	55	4	41	Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.«
Markusevangeliet	Mark	55	5	1	De kom över till trakten av Gerasa på andra sidan sjön. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	2	När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande 
Markusevangeliet	Mark	55	5	3	och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	4	Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	5	Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	6	När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom 
Markusevangeliet	Mark	55	5	7	och ropade högt: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	8	Jesus hade nämligen just sagt åt honom: »Far ut ur mannen, du orena ande!« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	9	Nu frågade han: »Vad heter du?« Mannen svarade: »Legion heter jag, för vi är många.« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	10	Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.
Markusevangeliet	Mark	55	5	11	Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	12	Andarna bad honom: »Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	13	Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	14	Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	15	De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	16	Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	17	Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	18	När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	19	Men han lät honom inte göra det utan sade: »Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbarmade sig över dig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	20	Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och överallt häpnade man.
Markusevangeliet	Mark	55	5	21	När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön 
Markusevangeliet	Mark	55	5	22	kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter 
Markusevangeliet	Mark	55	5	23	och bad enträget: »Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	24	Och Jesus gick med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	25	Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	26	Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	27	Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, 
Markusevangeliet	Mark	55	5	28	för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	29	Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	30	När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	31	Lärjungarna sade: »Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	32	Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	33	Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	34	Han sade till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.«
Markusevangeliet	Mark	55	5	35	Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: »Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	36	Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: »Var inte rädd, tro bara.« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	37	Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, 
Markusevangeliet	Mark	55	5	38	och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	39	Han gick in till dem och sade: »Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.« 
Markusevangeliet	Mark	55	5	40	Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. 
Markusevangeliet	Mark	55	5	41	Så tog han barnets hand och sade: »Talita koum!« (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). 
Markusevangeliet	Mark	55	5	42	Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, 
Markusevangeliet	Mark	55	5	43	men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.
Markusevangeliet	Mark	55	6	1	Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	2	När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: »Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? 
Markusevangeliet	Mark	55	6	3	Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?« Så blev han en stötesten för dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	4	Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	5	Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	6	Och han förvånade sig över att de inte ville tro.De tolv sänds ut Han vandrade från by till by i trakten där omkring och undervisade. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	7	Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	8	Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	9	Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	10	Och han sade till dem: »När ni har tagit in i ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	11	Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	12	De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, 
Markusevangeliet	Mark	55	6	13	och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.
Markusevangeliet	Mark	55	6	14	Hans namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade: »Johannes döparen har uppstått från de döda. Det är därför dessa krafter verkar genom honom.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	15	Men några sade att han var Elia, andra att han var en profet, en i raden av profeter. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	16	När Herodes hörde detta sade han: »Johannes, han som jag lät halshugga, det är han som har uppstått!«
Markusevangeliet	Mark	55	6	17	Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och sätta honom i fängelse. Anledningen till det var Herodias, hans bror Filippos hustru. Henne hade han gift sig med, 
Markusevangeliet	Mark	55	6	18	och Johannes hade sagt till Herodes: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors hustru.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	19	Därför var Herodias förbittrad på honom och ville döda honom, men kunde inte. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	20	Ty Herodes hade respekt för Johannes, som han visste var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom, och när han hade hört honom kände han sig mycket osäker och ville höra mer av honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	21	Men en dag kom hennes tillfälle, och det var när Herodes firade sin födelsedag med ett gästabud för sina stormän och överstarna och de främsta i Galileen. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	22	Herodias dotter kom då in och dansade så att Herodes och hans gäster blev förtjusta. Kungen sade till flickan: »Be mig om vad du vill, och du skall få det.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	23	Och han lovade och svor: »Vad du än ber mig om skall jag ge dig, om det så vore halva mitt rike.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	24	Då gick hon ut och frågade sin mor: »Vad skall jag be om?« Hon svarade: »Johannes döparens huvud.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	25	Flickan skyndade in till kungen och bad honom: »Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	26	Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne 
Markusevangeliet	Mark	55	6	27	utan skickade en livvakt med befallning att hämta Johannes huvud. Soldaten gick och halshögg honom i fängelset 
Markusevangeliet	Mark	55	6	28	och kom sedan med hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	29	Men när Johannes lärjungar fick reda på det kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Markusevangeliet	Mark	55	6	30	Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	31	Han sade till dem: »Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.« Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
Markusevangeliet	Mark	55	6	32	De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	33	Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	34	När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	35	När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: »Trakten är öde och det är sent. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	36	Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	37	Han svarade: »Ge dem något att äta, ni själva.« – »Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?« frågade de. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	38	Han sade: »Hur många bröd har ni? Gå och se efter.« De tog reda på det och sade: »Fem bröd, och så två fiskar.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	39	Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	40	Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	41	Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	42	Alla åt och blev mätta, 
Markusevangeliet	Mark	55	6	43	och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	44	Det var fem tusen män som hade ätit.
Markusevangeliet	Mark	55	6	45	Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	46	När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	47	På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	48	Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	49	När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, 
Markusevangeliet	Mark	55	6	50	för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« 
Markusevangeliet	Mark	55	6	51	Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, 
Markusevangeliet	Mark	55	6	52	för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.
Markusevangeliet	Mark	55	6	53	När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret och gick i land där. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	54	Så snart de steg ur båten kände folket igen honom 
Markusevangeliet	Mark	55	6	55	och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. 
Markusevangeliet	Mark	55	6	56	Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Markusevangeliet	Mark	55	7	1	Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, 
Markusevangeliet	Mark	55	7	2	och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	3	Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, 
Markusevangeliet	Mark	55	7	4	och när de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	5	Därför frågade fariseerna och de skriftlärda honom: »Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?« 
Markusevangeliet	Mark	55	7	6	Han svarade: »Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: 
Markusevangeliet	Mark	55	7	7	Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.
Markusevangeliet	Mark	55	7	8	Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.« 
Markusevangeliet	Mark	55	7	9	Och han sade: »Det är just det rätta – att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! 
Markusevangeliet	Mark	55	7	10	Mose sade: 
Markusevangeliet	Mark	55	7	11	Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det gör jag till korban’ (det vill säga tempelgåva), 
Markusevangeliet	Mark	55	7	12	då kan ni inte låta honom göra något för sin far eller mor. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	13	Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.«
Markusevangeliet	Mark	55	7	14	Sedan kallade han till sig folket och sade: »Hör på mig allesammans och försök att förstå. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	15	Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.« 
Markusevangeliet	Mark	55	7	17	När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	18	Han svarade: »Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? 
Markusevangeliet	Mark	55	7	19	Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet.« Därmed förklarade han all föda ren. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	20	Men han sade: »Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	21	Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, 
Markusevangeliet	Mark	55	7	22	äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	23	Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.«
Markusevangeliet	Mark	55	7	24	Han begav sig bort därifrån och kom till trakten av Tyros, där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det men lyckades inte hålla sig undan. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	25	En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig för hans fötter. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	26	Hon var inte judinna utan av syrisk-fenikisk härkomst. Nu bad hon honom driva ut demonen ur hennes dotter. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	27	Han sade: »Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« – 
Markusevangeliet	Mark	55	7	28	»Nej, herre«, svarade hon, »men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar.« 
Markusevangeliet	Mark	55	7	29	Då sade han till henne: »För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.« 
Markusevangeliet	Mark	55	7	30	Och hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.
Markusevangeliet	Mark	55	7	31	Sedan lämnade han trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	32	Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	33	Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	34	Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: »Effata!« (det betyder: Öppna dig!). 
Markusevangeliet	Mark	55	7	35	Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	36	Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. 
Markusevangeliet	Mark	55	7	37	Och alla blev överväldigade och sade: »Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.«
Markusevangeliet	Mark	55	8	1	Vid den tiden hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade: 
Markusevangeliet	Mark	55	8	2	»Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	3	Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån.« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	4	Lärjungarna svarade honom: »Var skall man få tag i bröd så de blir mätta, här i ödemarken?« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	5	Han frågade: »Hur många bröd har ni?« – »Sju«, sade de. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	6	Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	7	De hade också några fiskar. Han läste tackbönen över fiskarna och sade till att också de skulle delas ut. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	8	Och alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju korgar med överblivna bitar. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	9	Det var omkring fyra tusen människor där. Sedan skickade han hem dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	10	Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta.
Markusevangeliet	Mark	55	8	11	Fariseerna kom ut och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de honom om ett tecken från himlen. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	12	Jesus suckade djupt och sade: »Varför vill detta släkte ha ett tecken? Sannerligen om detta släkte skall få något tecken.« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	13	Så lämnade han dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
Markusevangeliet	Mark	55	8	14	Lärjungarna hade glömt att ta med bröd; ett enda bröd hade de med sig i båten. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	15	Jesus varnade dem: »Se noga upp med både fariseernas och Herodes surdeg!« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	16	Men de sade till varandra att de ju inte hade bröd med sig. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	17	Han märkte det och frågade: »Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade? 
Markusevangeliet	Mark	55	8	18	Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? Har ni glömt 
Markusevangeliet	Mark	55	8	19	hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar plockade ni då fulla med rester?« – »Tolv«, svarade de. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	20	»Och efter de sju bröden till de fyra tusen, hur många korgar fulla med rester fick ni då?« – »Sju«, svarade de. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	21	Han sade: »Förstår ni fortfarande ingenting?«
Markusevangeliet	Mark	55	8	22	Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	23	Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: »Ser du något?« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	24	Mannen öppnade ögonen och sade: »Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring.« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	25	En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	26	Jesus skickade hem honom med orden: »Gå inte ens in i byn!«
Markusevangeliet	Mark	55	8	27	Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: »Vem säger människorna att jag är?« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	28	De svarade: »Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	29	Då frågade han dem: »Och ni, vem säger ni att jag är?« Petrus svarade: »Du är Messias.« 
Markusevangeliet	Mark	55	8	30	Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Markusevangeliet	Mark	55	8	31	Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	32	Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	33	Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.«
Markusevangeliet	Mark	55	8	34	Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	35	Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. 
Markusevangeliet	Mark	55	8	36	Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? 
Markusevangeliet	Mark	55	8	37	Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 
Markusevangeliet	Mark	55	8	38	Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.«
Markusevangeliet	Mark	55	9	1	Och han sade: »Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.«
Markusevangeliet	Mark	55	9	2	Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: 
Markusevangeliet	Mark	55	9	3	hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	4	Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	5	Då sade Petrus till Jesus: »Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	6	Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	7	Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: »Detta är min älskade son. Lyssna till honom.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	8	Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.
Markusevangeliet	Mark	55	9	9	När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	10	De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	11	Och de frågade honom: »Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	12	Han svarade: »Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? 
Markusevangeliet	Mark	55	9	13	Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom.«
Markusevangeliet	Mark	55	9	14	När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	15	Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	16	Han frågade: »Vad är det ni diskuterar?« – 
Markusevangeliet	Mark	55	9	17	»Mästare«, svarade en i mängden, »jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	18	Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	19	Han sade: »Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	20	De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	21	Jesus frågade hans far: »Hur länge har det varit så här med honom?« Fadern svarade: »Sedan han var liten, 
Markusevangeliet	Mark	55	9	22	och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	23	Jesus sade: »Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	24	Då ropade pojkens far: »Jag tror. Hjälp min otro!« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	25	När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: »Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	26	Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	27	Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	28	När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: »Varför kunde inte vi driva ut den?« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	29	Han svarade: »Den sorten kan bara drivas ut med bön.«
Markusevangeliet	Mark	55	9	30	Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt 
Markusevangeliet	Mark	55	9	31	eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	32	Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.
Markusevangeliet	Mark	55	9	33	De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: »Vad var det ni talade om på vägen?« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	34	De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	35	Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: »Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	36	Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade: 
Markusevangeliet	Mark	55	9	37	»Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig.«
Markusevangeliet	Mark	55	9	38	Johannes sade till honom: »Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.« 
Markusevangeliet	Mark	55	9	39	Men Jesus sade: »Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	40	Den som inte är mot oss, han är för oss. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	41	Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.
Markusevangeliet	Mark	55	9	42	Den som förleder en av dessa små som tror, för honom vore det bättre att ha kastats till havets botten med en kvarnsten om halsen. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	43	Om din hand förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	45	Om din fot förleder dig, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet ofärdig än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	47	Om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge ögonen i behåll och kastas i helvetet, 
Markusevangeliet	Mark	55	9	48	där 
Markusevangeliet	Mark	55	9	49	Ty alla skall saltas med eld. 
Markusevangeliet	Mark	55	9	50	Salt är bra att ha. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen? Bevara er sälta och håll fred med varandra.«
Markusevangeliet	Mark	55	10	1	Sedan bröt han upp därifrån och kom till den del av Judeen som ligger på andra sidan Jordan. Folk samlades kring honom igen, och som vanligt undervisade han dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	2	Då kom några fariseer fram, och för att sätta honom på prov frågade de: »Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	3	Han sade: »Vilka bestämmelser har Mose gett er?« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	4	De svarade: »Mose tillåter att man skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	5	Jesus sade: »Ja, därför att ni är förstockade skrev han denna bestämmelse. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	6	Men vid skapelsen 
Markusevangeliet	Mark	55	10	7	Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,
Markusevangeliet	Mark	55	10	8	och de två skall bli ett.
Markusevangeliet	Mark	55	10	9	Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	10	När de kom hem frågade lärjungarna honom på nytt om detta. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	11	Han svarade: »Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, 
Markusevangeliet	Mark	55	10	12	och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska.«
Markusevangeliet	Mark	55	10	13	Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	14	När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	15	Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	16	Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
Markusevangeliet	Mark	55	10	17	När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	18	Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	19	Du kan budorden: 
Markusevangeliet	Mark	55	10	20	»Mästare«, sade mannen, »allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	21	Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	22	Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
Markusevangeliet	Mark	55	10	23	Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: »Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	24	Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: »Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 
Markusevangeliet	Mark	55	10	25	Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	26	De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: »Vem kan då bli räddad?« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	27	Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	28	Då sade Petrus till honom: »Vi har ju lämnat allt och följt dig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	29	Jesus svarade: »Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar 
Markusevangeliet	Mark	55	10	30	skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	31	Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.«
Markusevangeliet	Mark	55	10	32	De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: 
Markusevangeliet	Mark	55	10	33	»Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, 
Markusevangeliet	Mark	55	10	34	som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.«
Markusevangeliet	Mark	55	10	35	Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: »Mästare, vi vill be dig om en sak.« – 
Markusevangeliet	Mark	55	10	36	»Vad vill ni att jag skall göra för er?« frågade han. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	37	De svarade: »Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	38	Jesus sade: »Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	39	De svarade: »Ja, det kan vi.« Jesus sade: »Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	40	Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	41	När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	42	Jesus kallade till sig dem och sade: »Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	43	Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 
Markusevangeliet	Mark	55	10	44	och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	45	Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.«
Markusevangeliet	Mark	55	10	46	De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. 
Markusevangeliet	Mark	55	10	47	Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	48	Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig!« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	49	Jesus stannade och sade: »Kalla hit honom.« De gjorde det och sade till den blinde: »Var lugn. Stig upp, han kallar på dig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	50	Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, 
Markusevangeliet	Mark	55	10	51	och Jesus frågade honom: »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Den blinde sade: »Rabbouni, gör så att jag kan se igen.« 
Markusevangeliet	Mark	55	10	52	Jesus sade: »Gå, din tro har hjälpt dig.« Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.
Markusevangeliet	Mark	55	11	1	När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar 
Markusevangeliet	Mark	55	11	2	och sade till dem: »Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	3	Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.« 
Markusevangeliet	Mark	55	11	4	De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	5	Några av dem som stod där frågade: »Vad gör ni? Tar ni åsnan?« 
Markusevangeliet	Mark	55	11	6	Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	7	De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	8	Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	9	Och de som gick före och de som följde efter ropade: »
Markusevangeliet	Mark	55	11	10	Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!« 
Markusevangeliet	Mark	55	11	11	Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent.
Markusevangeliet	Mark	55	11	12	När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	13	Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	14	Då sade han till trädet: »Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!« Och lärjungarna hörde det.
Markusevangeliet	Mark	55	11	15	De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, 
Markusevangeliet	Mark	55	11	16	och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	17	Han undervisade dem och sade: »Står det inte skrivet: 
Markusevangeliet	Mark	55	11	18	Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	19	När det blev sent lämnade de staden.
Markusevangeliet	Mark	55	11	20	Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	21	Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: »Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!« 
Markusevangeliet	Mark	55	11	22	Jesus sade till dem: »Ni skall tro på Gud. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	23	Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	24	Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	25	Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser.«
Markusevangeliet	Mark	55	11	27	De kom tillbaka till Jerusalem, och när han gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 
Markusevangeliet	Mark	55	11	28	och frågade: »Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?« 
Markusevangeliet	Mark	55	11	29	Jesus svarade: »Jag har en fråga till er. Svara på den, så skall jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	30	Dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor? Svara mig!« 
Markusevangeliet	Mark	55	11	31	De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 
Markusevangeliet	Mark	55	11	32	Men kan vi svara: Från människor?« Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen hade varit en profet. 
Markusevangeliet	Mark	55	11	33	Därför svarade de: »Vi vet inte.« Då sade Jesus till dem: »I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta.«
Markusevangeliet	Mark	55	12	1	Han talade till dem i liknelser. »En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	2	När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	3	Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	4	Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	5	Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	6	Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ 
Markusevangeliet	Mark	55	12	7	Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ 
Markusevangeliet	Mark	55	12	8	Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	9	Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	10	Har ni inte läst det här stället i skriften: 
Markusevangeliet	Mark	55	12	11	Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.
Markusevangeliet	Mark	55	12	12	De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.
Markusevangeliet	Mark	55	12	13	Sedan skickade de till honom några fariseer och herodesanhängare, som skulle snärja honom med frågor. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	14	De kom och sade till honom: »Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Skall vi eller skall vi inte göra det?« 
Markusevangeliet	Mark	55	12	15	Men han förstod att de hycklade och svarade: »Varför vill ni sätta mig på prov? Ta hit en denar och låt mig se på den.« 
Markusevangeliet	Mark	55	12	16	De räckte fram en, och han frågade: »Vems bild och namn är detta?« – »Kejsarens«, svarade de. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	17	Jesus sade: »Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.« Då häpnade de över honom.
Markusevangeliet	Mark	55	12	18	Sedan kom det några saddukeer – de säger att det inte finns någon uppståndelse – och frågade honom: 
Markusevangeliet	Mark	55	12	19	»Mästare, Mose lär oss i skriften att 
Markusevangeliet	Mark	55	12	20	Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog utan att lämna barn efter sig. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	21	Den andre gifte sig med änkan och dog också barnlös, likaså den tredje. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	22	Ingen av de sju fick några barn. Till slut dog också kvinnan. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	23	När de uppstår på uppståndelsens dag, vems hustru blir hon då? Alla sju hade ju haft henne som hustru.« 
Markusevangeliet	Mark	55	12	24	Jesus svarade: »Är det inte därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er? 
Markusevangeliet	Mark	55	12	25	När de har uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himlen. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	26	Men vad det beträffar att de döda uppstår, har ni då inte i Moseböckerna läst stället om törnbusken, hur Gud säger till Mose: 
Markusevangeliet	Mark	55	12	27	Gud är inte en gud för döda utan för levande. Ni tar grundligt miste.«
Markusevangeliet	Mark	55	12	28	En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: »Vilket är det viktigaste budet av alla?« 
Markusevangeliet	Mark	55	12	29	Jesus svarade: »Viktigast är detta: 
Markusevangeliet	Mark	55	12	30	och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
Markusevangeliet	Mark	55	12	31	Sedan kommer detta: 
Markusevangeliet	Mark	55	12	32	Den skriftlärde sade: »Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	33	Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.« 
Markusevangeliet	Mark	55	12	34	När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: »Du har inte långt till Guds rike.« Sedan vågade ingen fråga honom mera.
Markusevangeliet	Mark	55	12	35	Då Jesus undervisade i templet frågade han: »Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? 
Markusevangeliet	Mark	55	12	36	David har ju själv sagt, genom den heliga anden: 
Markusevangeliet	Mark	55	12	37	David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?«Varning för de skriftlärda Allt folket lyssnade gärna på honom, 
Markusevangeliet	Mark	55	12	38	och i sin undervisning sade han: »Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget 
Markusevangeliet	Mark	55	12	39	och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	40	De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får.«
Markusevangeliet	Mark	55	12	41	Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	42	Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	43	Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: »Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. 
Markusevangeliet	Mark	55	12	44	De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.«
Markusevangeliet	Mark	55	13	1	När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: »Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!« 
Markusevangeliet	Mark	55	13	2	Jesus svarade: »Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.«
Markusevangeliet	Mark	55	13	3	När han satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom, frågade de: 
Markusevangeliet	Mark	55	13	4	»Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?« 
Markusevangeliet	Mark	55	13	5	Då sade Jesus till dem: »Se upp så att ingen bedrar er. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	6	Många skall komma under mitt namn och säga: Det är jag, och de skall bedra många. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	7	Och när ni får höra stridslarm och krigsrykten, låt då inte skrämma er. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	8	Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Detta är början på födslovärkarna.
Markusevangeliet	Mark	55	13	9	Men var på er vakt. Man skall utlämna er åt domstolar, och ni skall pryglas i synagogorna och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	10	Först måste evangeliet förkunnas för alla folk. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	11	När man för bort er för att utlämna er, så bekymra er inte för vad ni skall säga, utan säg vad som i det ögonblicket läggs i er mun, ty det är inte ni som talar då, utan den heliga anden. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	12	Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	13	Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.
Markusevangeliet	Mark	55	13	14	När ni ser den vanhelgande skändligheten stå där den minst av allt borde stå (må den som läser fatta det rätt), då skall de som bor i Judeen fly upp i bergen. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	15	Den som är på taket skall inte gå ner och hämta något inne i huset, 
Markusevangeliet	Mark	55	13	16	och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	17	Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	18	Be att det inte sker på vintern. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	19	Ty de dagarna blir till ett lidande vars like inte har funnits sedan Gud skapade världen och heller inte kommer att finnas. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	20	Om inte Herren hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli räddad. Men för deras skull som han har utvalt har han förkortat tiden. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	21	Och om då någon säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! 
Markusevangeliet	Mark	55	13	22	Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med tecken och under för att försöka vilseföra de utvalda. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	23	Ta er i akt! Jag har sagt er allt i förväg.
Markusevangeliet	Mark	55	13	24	Men i de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	25	Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	26	Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	27	Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns.
Markusevangeliet	Mark	55	13	28	Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	29	På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	30	Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	31	Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
Markusevangeliet	Mark	55	13	32	Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	33	Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	34	Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	35	Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	36	Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. 
Markusevangeliet	Mark	55	13	37	Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!«
Markusevangeliet	Mark	55	14	1	Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	2	De sade: »Inte under själva helgen, för då kan det bli oro bland folket.«
Markusevangeliet	Mark	55	14	3	Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	4	Några blev förargade och sade till varandra: »Vilket slöseri med balsam. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	5	För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.« Och de grälade på henne. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	6	Men Jesus sade: »Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	7	De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	8	Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	9	Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«
Markusevangeliet	Mark	55	14	10	Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	11	De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Markusevangeliet	Mark	55	14	12	Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: »Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	13	Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: »Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, 
Markusevangeliet	Mark	55	14	14	och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? 
Markusevangeliet	Mark	55	14	15	Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	16	Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Markusevangeliet	Mark	55	14	17	På kvällen kom han dit med de tolv. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	18	Medan de låg till bords och åt sade Jesus: »Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	19	Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: »Det är väl inte jag?« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	20	Han svarade: »Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	21	Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.«
Markusevangeliet	Mark	55	14	22	Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	23	Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	24	Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	25	Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.«
Markusevangeliet	Mark	55	14	26	När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	27	Där sade Jesus till dem: »Ni skall alla komma på fall, ty det står skrivet: 
Markusevangeliet	Mark	55	14	28	Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	29	Då svarade Petrus: »Även om alla andra kommer på fall, så skall inte jag göra det!« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	30	Jesus sade: »Sannerligen, redan i natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger ha förnekat mig.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	31	Men Petrus försäkrade: »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.« Och detsamma sade alla de andra.
Markusevangeliet	Mark	55	14	32	Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: »Sitt kvar här, medan jag ber.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	33	Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, 
Markusevangeliet	Mark	55	14	34	och han sade till dem: »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	35	Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	36	Han sade: »Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	37	När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: »Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? 
Markusevangeliet	Mark	55	14	38	Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	39	Så gick han bort igen och bad med samma ord. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	40	När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	41	För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: »Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	42	Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.«
Markusevangeliet	Mark	55	14	43	Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	44	Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	45	När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. »Rabbi«, sade han och kysste honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	46	Då grep de Jesus och höll fast honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	47	Men en av dem som stod där drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	48	Då sade Jesus till dem: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	49	Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	50	Alla övergav honom och flydde. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	51	En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast, 
Markusevangeliet	Mark	55	14	52	men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken.
Markusevangeliet	Mark	55	14	53	De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	54	Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna och värmde sig vid elden. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	55	Översteprästerna och hela rådet sökte få fram vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	56	Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	57	Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga: 
Markusevangeliet	Mark	55	14	58	»Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	59	Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	60	Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: »Skall du inte svara på deras beskyllningar?« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	61	Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: »Är du Messias, den Välsignades son?« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	62	Jesus svarade: »Det är jag, och 
Markusevangeliet	Mark	55	14	63	Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad skall vi nu med vittnen till? 
Markusevangeliet	Mark	55	14	64	Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?« Alla fann att han förtjänade döden. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	65	Och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och slog honom och sade: »Visa att du är profet!« Och vakterna gav honom örfilar.
Markusevangeliet	Mark	55	14	66	Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens tjänsteflickor, 
Markusevangeliet	Mark	55	14	67	och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg hon på honom och sade: »Du var också med Jesus, han från Nasaret.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	68	Men Petrus förnekade detta: »Jag förstår inte alls vad du menar.« Och han gick ut på den yttre gården. 
Markusevangeliet	Mark	55	14	69	När flickan fick se honom där sade hon återigen till dem som stod i närheten: »Han är en av dem!« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	70	Petrus förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus: »Visst är du en av dem, du är ju från Galileen.« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	71	Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den där mannen som ni talar om!« 
Markusevangeliet	Mark	55	14	72	I samma ögonblick gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till honom: »Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig.« Och han brast i gråt.
Markusevangeliet	Mark	55	15	1	Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	2	Pilatus frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Han svarade: »Du själv säger det.« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	3	Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, 
Markusevangeliet	Mark	55	15	4	och då frågade Pilatus honom: »Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	5	Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.
Markusevangeliet	Mark	55	15	6	Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	7	Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	8	Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	9	Han svarade: »Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	10	Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	11	Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	12	Pilatus sade på nytt: »Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	13	De ropade: »Korsfäst honom!« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	14	Pilatus frågade: »Vad har han gjort för ont?« Men de ropade ännu högre: »Korsfäst honom!« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	15	Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Markusevangeliet	Mark	55	15	16	Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	17	De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	18	Sedan hälsade de honom: »Leve judarnas konung!« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	19	De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	20	Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.
Markusevangeliet	Mark	55	15	21	En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	22	De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). 
Markusevangeliet	Mark	55	15	23	Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	24	De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	25	Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	26	På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
Markusevangeliet	Mark	55	15	27	Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	29	De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – 
Markusevangeliet	Mark	55	15	30	hjälp dig själv nu och stig ner från korset.« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	31	Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: »Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	32	Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.« Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.
Markusevangeliet	Mark	55	15	33	Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	34	Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »
Markusevangeliet	Mark	55	15	35	Några som stod intill hörde det och sade: »Han ropar på Elia.« 
Markusevangeliet	Mark	55	15	36	En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: »Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.«
Markusevangeliet	Mark	55	15	37	Med ett högt rop slutade Jesus att andas. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	38	Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	39	När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: »Den mannen måste ha varit Guds son.«
Markusevangeliet	Mark	55	15	40	Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	41	De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.
Markusevangeliet	Mark	55	15	42	Då det redan hade blivit kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten – 
Markusevangeliet	Mark	55	15	43	kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	44	Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus verkligen var död. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	45	När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den döda kroppen. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	46	Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven. 
Markusevangeliet	Mark	55	15	47	Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
Markusevangeliet	Mark	55	16	1	När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	2	Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	3	Och de sade till varandra: »Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?« 
Markusevangeliet	Mark	55	16	4	Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	5	De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	6	Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	7	Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« 
Markusevangeliet	Mark	55	16	8	Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.Den uppståndne visar sig [ 
Markusevangeliet	Mark	55	16	9	När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	10	Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	11	När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.
Markusevangeliet	Mark	55	16	12	Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	13	Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
Markusevangeliet	Mark	55	16	14	Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	15	Han sade till dem: »Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	16	Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	17	Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 
Markusevangeliet	Mark	55	16	18	de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.«
Markusevangeliet	Mark	55	16	19	När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 
Markusevangeliet	Mark	55	16	20	Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]
Lukasevangeliet	Luk	56	1	1	Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	2	så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	3	och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	4	för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	5	På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	6	De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	7	De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	8	En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	9	var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	10	Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	11	Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	12	Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	13	Men ängeln sade till honom: »Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	14	Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	15	Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	16	och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	17	Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.«
Lukasevangeliet	Luk	56	1	18	Sakarias sade till ängeln: »Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	19	Ängeln svarade honom: »Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	20	Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.«
Lukasevangeliet	Luk	56	1	21	Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	22	När han kom ut kunde han inte tala med dem, och de förstod att han hade haft en syn i templet. Han måste göra tecken åt dem, och han förblev stum. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	23	När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	24	Efter en tid blev hans hustru Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet. Hon sade till sig själv: 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	25	»Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.«
Lukasevangeliet	Luk	56	1	26/27	I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	28	Ängeln kom in till henne och sade: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	29	Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	30	Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	31	Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	32	Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	33	och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	34	Maria sade till ängeln: »Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	35	Men ängeln svarade henne: »Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	36	Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	37	Ty ingenting är omöjligt för Gud.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	38	Maria sade: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	39	Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	40	hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	41	När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	42	Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	43	Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	44	När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	45	Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«
Lukasevangeliet	Luk	56	1	46	Då sade Maria: »Min själ prisar Herrens storhet,
Lukasevangeliet	Luk	56	1	47	min ande jublar över Gud, min frälsare:
Lukasevangeliet	Luk	56	1	48	han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
Lukasevangeliet	Luk	56	1	49	stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt,
Lukasevangeliet	Luk	56	1	50	och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	51	Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	52	Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	53	Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	54/55	Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.«
Lukasevangeliet	Luk	56	1	56	Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	57	Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	58	Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	59	På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	60	Men då sade hans mor: »Nej, han skall heta Johannes.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	61	De sade till henne: »Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	62	Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	63	Han bad om en skrivtavla och skrev: »Johannes är hans namn«, och alla förvånade sig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	64	Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	65	Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	1	66	Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	67	Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:
Lukasevangeliet	Luk	56	1	68	»Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	69	Han reser för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt,
Lukasevangeliet	Luk	56	1	70	så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeter,
Lukasevangeliet	Luk	56	1	71	frälsning från våra fiender och alla som hatar oss.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	72	Han visar barmhärtighet mot våra fäder och står fast vid sitt heliga förbund,
Lukasevangeliet	Luk	56	1	73	den ed han svor vår fader Abraham:
Lukasevangeliet	Luk	56	1	74	att rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna honom utan fruktan,
Lukasevangeliet	Luk	56	1	75	rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	76	Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	1	77	Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder
Lukasevangeliet	Luk	56	1	78	genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden,
Lukasevangeliet	Luk	56	1	79	en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg.«
Lukasevangeliet	Luk	56	1	80	Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	1	Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	2	Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	3	Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	4	Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	5	för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	6	Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	7	och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	8	I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	9	Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	10	Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	11	I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	12	Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	13	Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
Lukasevangeliet	Luk	56	2	14	»Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.«
Lukasevangeliet	Luk	56	2	15	När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: »Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	16	De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	17	När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	18	Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	19	Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	20	Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	21	När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	22	När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	23	det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	24	och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	25	I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	26	och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	27	Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	28	tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
Lukasevangeliet	Luk	56	2	29	»Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	30	Ty mina ögon har skådat frälsningen
Lukasevangeliet	Luk	56	2	31	som du har berett åt alla folk,
Lukasevangeliet	Luk	56	2	32	ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.«
Lukasevangeliet	Luk	56	2	33	Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	34	Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	35	ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«
Lukasevangeliet	Luk	56	2	36	Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	37	sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	38	Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	39	När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	40	Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	2	41	Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	42	Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	43	Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	44	De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	45	När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	46	Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	47	Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	48	Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	49	Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	50	Men de förstod inte vad han menade med sina ord. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	51	Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	2	52	Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.
Lukasevangeliet	Luk	56	3	1	Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	2	och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	3	Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	4	som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:
Lukasevangeliet	Luk	56	3	5	Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas.
Lukasevangeliet	Luk	56	3	6	Och alla människor skall se Guds frälsning.
Lukasevangeliet	Luk	56	3	7	När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: »Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	8	Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	9	Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	10	Folket frågade honom: »Vad skall vi då göra?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	11	Han svarade: »Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	12	Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: »Mästare, vad skall vi göra?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	13	Han svarade: »Driv inte in mer än vad som är fastställt.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	14	Och när det kom soldater och frågade honom: »Och vi, vad skall vi göra?« sade han till dem: »Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.«
Lukasevangeliet	Luk	56	3	15	Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	16	Men han svarade dem alla: »Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	17	Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.«
Lukasevangeliet	Luk	56	3	18	På detta och många andra sätt förmanade han folket när han förkunnade budskapet för dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	19	Men när han gick till rätta med tetrarken Herodes för hans förbindelse med sin brors hustru Herodias och för det myckna onda som han hade gjort, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	20	lade Herodes till allt annat också det att han satte Johannes i fängelse.
Lukasevangeliet	Luk	56	3	21	När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	22	och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«
Lukasevangeliet	Luk	56	3	23	Jesus var omkring trettio år när han först trädde fram. Han var, menade man, son till Josef, som var son till Eli, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	24	son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannaj, son till Josef, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	25	son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggaj, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	26	son till Machat, son till Mattatias, son till Shimi, son till Josek, son till Joda, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	27	son till Jochanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Ner, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	28	son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	29	son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	30	son till Symeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	31	son till Melea, son till Menna, son till Mattatta, son till Natan, son till David, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	32	son till Jishaj, son till Oved, son till Boas, son till Salma, son till Nachshon, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	33	son till Amminadav, son till Admin, son till Arni, son till Hesron, son till Peres, son till Juda, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	34	son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Terach, son till Nachor, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	35	son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Ever, son till Shelach, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	36	son till Kenan, son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	37	son till Metushelach, son till Henok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, 
Lukasevangeliet	Luk	56	3	38	son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud.
Lukasevangeliet	Luk	56	4	1	Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	2	där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	3	Då sade djävulen till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	4	Jesus svarade: »Det står skrivet: 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	5	Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	6	och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	7	Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	8	Jesus svarade: »Det står skrivet: 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	9	Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	10	Det står ju skrivet: 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	11	och: 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	12	Men Jesus svarade: »Det heter: 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	13	När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.
Lukasevangeliet	Luk	56	4	14	Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	15	Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	4	16	Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	17	och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	18	Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet
Lukasevangeliet	Luk	56	4	19	och förkunna ett nådens år från Herren.
Lukasevangeliet	Luk	56	4	20	Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	21	Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	22	Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: »Är det inte Josefs son?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	23	Då sade han till dem: »Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.«
Lukasevangeliet	Luk	56	4	24	Sedan sade han: »Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	25	Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	26	Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	27	Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	28	Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	29	de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	30	Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
Lukasevangeliet	Luk	56	4	31	Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	32	De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	33	I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	34	»Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	35	Men Jesus hutade åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	36	Alla greps av bävan och frågade varandra: »Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	37	Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.
Lukasevangeliet	Luk	56	4	38	Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	39	Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
Lukasevangeliet	Luk	56	4	40	Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	41	Från många for det också ut demoner, som skrek: »Du är Guds son.« Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.
Lukasevangeliet	Luk	56	4	42	Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	43	Men han sade till dem: »Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	4	44	Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.
Lukasevangeliet	Luk	56	5	1	En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	2	fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	3	Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	4	När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	5	Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	6	Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	7	och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	8	Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	9	Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	10	likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	11	Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	5	12	När han var i en av städerna stod där en man som var full av spetälska. Han fick se Jesus och kastade sig till marken framför honom och bad: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	13	Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast försvann spetälskan. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	14	Han förbjöd honom att tala om det för någon. »Men gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«
Lukasevangeliet	Luk	56	5	15	Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	16	Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be.
Lukasevangeliet	Luk	56	5	17	En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	18	Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom och sätta ner honom framför Jesus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	19	Då de inte kunde ta sig in med honom i trängseln gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	20	När han såg deras tro sade han: »Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	21	Då tänkte de skriftlärda och fariseerna: »Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	22	Men Jesus förstod vad de hade för tankar och sade till dem: »Vad är det ni tänker i era hjärtan? 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	23	Vilket är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Stig upp och gå? 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	24	Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig« – och nu talade han till den lame – »stig upp, ta din bår och gå hem.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	25	Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	26	Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: »Det är otroligt, det vi har sett i dag.«
Lukasevangeliet	Luk	56	5	27	Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: »Följ mig!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	28	Levi lämnade allt och steg upp och följde honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	5	29	Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra, som låg till bords med dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	30	Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: »Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	31	Jesus svarade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	32	Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.«
Lukasevangeliet	Luk	56	5	33	De sade till honom: »Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	34	Jesus svarade: »Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem? 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	35	Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	36	Han gav dem också en liknelse: »Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	37	Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	38	Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	5	39	Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre.«
Lukasevangeliet	Luk	56	6	1	En sabbatsdag tog han vägen genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	2	Några av fariseerna sade: »Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	3	Då svarade Jesus dem: »Men har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	4	Han gick in i Guds hus och tog skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	5	Och Jesus sade till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.«
Lukasevangeliet	Luk	56	6	6	En annan sabbatsdag gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad högerhand. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	7	De skriftlärda och fariseerna höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	8	Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom hit.« Då reste han sig och gick fram, 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	9	och Jesus sade till dem: »Säg mig, vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att utsläcka liv?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	10	Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Håll fram handen.« Det gjorde han, och strax var handen bra igen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	11	Men de blev utom sig och började tala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	12	Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	13	När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	14	Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	15	Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	16	Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	17	Sedan gick han ner tillsammans med dem och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	18	hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta, 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	19	och hela hopen försökte röra vid honom, ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	20	Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
Lukasevangeliet	Luk	56	6	21	Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	22	Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	23	Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	24	Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	25	Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	26	Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	27	Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	28	Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	29	Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	30	Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	31	Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	32	Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	33	Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	34	Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	35	Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	36	Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	37	Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	38	Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.«
Lukasevangeliet	Luk	56	6	39	Han gav dem också en liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	40	Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	41	Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	42	Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	43	Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	44	Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	45	En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.
Lukasevangeliet	Luk	56	6	46	Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	47	Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – vem han är lik, det skall jag visa er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	48	Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	6	49	Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor.«
Lukasevangeliet	Luk	56	7	1	Då han hade sagt allt som folket skulle höra gick han in i Kafarnaum. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	2	En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom, 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	3	och när han fick höra talas om Jesus skickade han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda tjänaren till livet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	4	De sökte upp Jesus och vädjade ivrigt till honom. »Han är värd att du gör detta för honom«, sade de. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	5	»Han är en vän av vårt folk och har själv låtit bygga synagogan åt oss.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	6	Jesus följde då med dem. Men när han var nästan framme vid huset skickade officeren några vänner och lät hälsa: »Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak, 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	7	och därför vågade jag heller inte själv komma till dig. Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	8	Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	9	När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde med honom: »Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	10	Och när de utskickade kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.
Lukasevangeliet	Luk	56	7	11	Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	12	Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	13	När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: »Gråt inte.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	14	Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stig upp!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	15	Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	16	De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: »En stor profet har uppstått bland oss« och: »Gud har besökt sitt folk.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	17	Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.
Lukasevangeliet	Luk	56	7	18	Johannes fick höra allt detta genom sina lärjungar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	19	Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	20	Männen sökte upp Jesus och sade: »Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som skall komma eller om vi skall vänta på någon annan.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	21	Jesus hade just botat en mängd människor från sjukdomar, plågor och onda andar och gett flera blinda synen tillbaka, 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	22	och han svarade: »Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	23	Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«
Lukasevangeliet	Luk	56	7	24	När sändebuden från Johannes hade gått började Jesus tala till folket om honom: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	25	Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som går i dyrbara kläder och lever i lyx, dem hittar ni i palatsen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	26	Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	27	Det är om honom det står skrivet: 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	28	Jag säger er: ingen av kvinna född är större än Johannes, men den minste i Guds rike är större än han.
Lukasevangeliet	Luk	56	7	29	Allt folket som lyssnade, också tullindrivarna, gav Gud rätt – de lät döpa sig med Johannes dop. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	30	Men fariseerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem – de lät inte döpa sig av honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	7	31	Vad skall jag då jämföra detta släktes människor med? Vad liknar de? 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	32	De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte gråta.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	33	Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	34	Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	35	Men alla Vishetens barn har gett Visheten rätt.«
Lukasevangeliet	Luk	56	7	36	En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	37	Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	38	och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	39	Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	40	Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« – »Säg det, mästare«, sade han. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	41	»Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	42	När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	43	Simon svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« – »Du har rätt«, sade Jesus, 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	44	och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	45	Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	46	Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	47	Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	48	Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	49	De andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter synder?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	7	50	Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«
Lukasevangeliet	Luk	56	8	1	Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	2	och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	3	Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.
Lukasevangeliet	Luk	56	8	4	När mycket folk samlades och man drog ut till honom från de olika städerna sade han i en liknelse: 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	5	»En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	6	En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	7	En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	8	Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.« Sedan ropade han: »Hör, du som har öron att höra med.«
Lukasevangeliet	Luk	56	8	9	Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	10	och han svarade: »Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	11	Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	12	De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	13	De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	14	Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	15	Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.
Lukasevangeliet	Luk	56	8	16	Ingen tänder en lampa och döljer den med ett kärl eller ställer den under en bänk, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	17	Det finns ingenting dolt som inte skall bli synligt och ingenting undangömt som inte skall bli känt och komma till synes. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	18	Var därför noga med hur ni lyssnar, ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror att han har.«
Lukasevangeliet	Luk	56	8	19	Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	20	Man sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	21	Men han svarade: »Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.«
Lukasevangeliet	Luk	56	8	22	En dag steg han i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: »Låt oss fara över till andra sidan sjön.« De lade ut, 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	23	och under färden somnade han. Men en stormby svepte ner över sjön, så att de tog in vatten och var i fara. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	24	Då gick de fram och väckte honom: »Mästare, mästare, vi går under!« Han vaknade och hutade åt vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	25	Och han frågade lärjungarna: »Var är er tro?« Häpna och förskräckta sade de till varandra: »Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet och får dem att lyda?«
Lukasevangeliet	Luk	56	8	26	De lade till i närheten av Gergesa, som ligger mitt emot Galileen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	27	När han steg i land kom en man från staden emot honom. Han var besatt av demoner och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	28	Då han fick se Jesus började han skrika, föll ner inför honom och ropade högt: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	29	Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. I långa tider hade den haft honom i sitt grepp: man hade bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öde trakter av demonen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	30	Jesus frågade honom: »Vad är ditt namn?« Han svarade: »Legion«, för många demoner hade farit in i honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	31	Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	32	Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	33	Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade.
Lukasevangeliet	Luk	56	8	34	När herdarna såg vad som hände sprang de därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	35	och folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg mannen som demonerna hade farit ut ur sitta vid hans fötter, klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	36	Ögonvittnena talade om för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	37	Alla i Gergesa och trakten där omkring bad Jesus att lämna dem, så skräckslagna var de. Han steg då i en båt och vände tillbaka, 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	38	och mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	39	»Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort med dig.« Då gick mannen därifrån och lät hela staden höra vad Jesus hade gjort med honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	8	40	När Jesus kom tillbaka var folket där och tog emot honom, för alla väntade på honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	41	Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	42	för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden. När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	43	Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	44	Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	45	Då sade Jesus: »Vem var det som rörde vid mig?« När ingen ville svara sade Petrus: »Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	46	Men Jesus sade: »Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	47	När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	48	Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«
Lukasevangeliet	Luk	56	8	49	Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: »Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	50	Jesus hörde det och sade till honom: »Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	51	När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	52	Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: »Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	53	Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	54	Men han tog hennes hand och sade högt: »Flicka, stig upp!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	55	Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	8	56	Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.
Lukasevangeliet	Luk	56	9	1	Han kallade samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	2	Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	3	Han sade till dem: »Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	4	Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	5	Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	6	Och de gav sig i väg och gick från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.
Lukasevangeliet	Luk	56	9	7	Tetrarken Herodes fick höra berättas om dessa händelser, och han visste inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppväckts från de döda, 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	8	några att Elia visade sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	9	Herodes sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då han som jag hör allt detta om?« Och han försökte få träffa honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	9	10	Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Han tog dem med sig och drog sig undan till en stad som heter Betsaida. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	11	Men folket fick reda på det och följde efter. Då lät han dem komma och talade till dem om Guds rike, och han botade alla som behövde hjälp. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	12	När det led mot kvällen vände sig de tolv till honom och sade: »Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Här är vi ju ute i ödemarken.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	13	Han svarade: »Ge dem något att äta, ni själva.« De sade: »Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt alla de här människorna.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	14	Det var omkring fem tusen män. Men han sade till lärjungarna: »Låt dem slå sig ner i grupper om femtio.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	15	De gjorde som han sade och lät alla slå sig ner. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	16	Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen över dem. Sedan bröt han dem och gav till lärjungarna för att de skulle dela ut till folket. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	17	Alla åt och blev mätta, och de överblivna bitarna samlades ihop; det blev tolv korgar.
Lukasevangeliet	Luk	56	9	18	En gång när han hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom frågade han dem: »Vem säger folket att jag är?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	19	De svarade: »Johannes döparen, men somliga säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.« – 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	20	»Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är?« Petrus svarade: »Guds Messias.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	21	Han förbjöd dem strängt att tala om det för någon 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	22	och sade: »Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.«
Lukasevangeliet	Luk	56	9	23	Och han sade till alla: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	24	Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	25	Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv? 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	26	Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för när han kommer i sin och sin faders och de heliga änglarnas härlighet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	27	Jag försäkrar er: några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike.«
Lukasevangeliet	Luk	56	9	28	Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	29	Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	30	Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	31	som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	32	Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	33	När dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus: »Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia« – han visste inte vad han sade. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	34	Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	35	En röst hördes ur molnet: »Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom«, 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	36	och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.
Lukasevangeliet	Luk	56	9	37	När de följande dag kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	38	Och en man ur hopen ropade: »Mästare, jag ber dig, hjälp min son, den ende jag har. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	39	En ande hugger tag i honom så att han skriker till, och den sliter i honom så att fradgan står ur munnen. När anden äntligen ger sig av har den nästan gjort slut på honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	40	Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	41	Jesus svarade: »Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Kom hit med din son.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	42	Medan pojken ännu var på väg fram kastade demonen honom till marken och slet och ryckte i honom. Jesus hutade åt den orena anden och botade pojken och lämnade honom tillbaka till hans far. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	43	Alla överväldigades av Guds storhet.Andra förutsägelsen om Människosonens lidande Medan folket häpnade över allt som han gjorde sade han till lärjungarna: 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	44	»Lyssna noga på vad jag nu säger till er: Människosonen skall överlämnas i människors händer.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	45	Men de förstod inte vad han menade, det var fördolt för dem för att de inte skulle fatta det, och de vågade inte fråga honom vad det betydde.
Lukasevangeliet	Luk	56	9	46	De började undra vem som var den störste av dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	47	Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	48	och sade till dem: »Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor.«
Lukasevangeliet	Luk	56	9	49	Johannes sade: »Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn och försökte hindra honom, eftersom han inte följde dig som vi.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	50	Men Jesus sade till Johannes: »Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er.«
Lukasevangeliet	Luk	56	9	51	När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem, 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	52	och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	53	Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	54	Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: »Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	55	Men han vände sig om och tillrättavisade dem, 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	56	och de fortsatte till en annan by.
Lukasevangeliet	Luk	56	9	57	När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: »Jag skall följa dig vart du än går.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	58	Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	59	Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	60	Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	61	En annan man sade: »Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	9	62	Jesus svarade: »Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.«
Lukasevangeliet	Luk	56	10	1	Därefter utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	2	Han sade till dem: »Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	3	Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	4	Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	5	När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	6	Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	7	Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	8	Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	9	bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart hos er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	10	Men har ni kommit till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	11	Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden stryker vi av – behåll det. Men så mycket skall ni veta: Guds rike är snart här. – 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	12	Jag säger er att på den dagen skall det bli lindrigare för Sodom än för en sådan stad.
Lukasevangeliet	Luk	56	10	13	Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	14	Men för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare vid domen än för er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	15	Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket.
Lukasevangeliet	Luk	56	10	16	Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig.«
Lukasevangeliet	Luk	56	10	17	De sjuttiotvå kom glada tillbaka och sade: »Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	18	Han svarade: »Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	19	Ja, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka, och ingenting skall skada er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	20	Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.«
Lukasevangeliet	Luk	56	10	21	I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga anden och sade: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	22	Allt har min fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	23	Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: »Saliga de ögon som ser vad ni ser. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	24	Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.«
Lukasevangeliet	Luk	56	10	25	En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	26	Jesus sade: »Vad står det i lagen? Hur lyder orden?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	27	Han svarade: »
Lukasevangeliet	Luk	56	10	28	Jesus sade: »Det är rätt. Gör det, så får du leva.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	29	För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: »Och vem är min nästa?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	30	På den frågan svarade Jesus: »En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	31	En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	32	På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	33	Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	34	Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	35	Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	36	Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	37	Han svarade: »Den som visade honom barmhärtighet.« Då sade Jesus: »Gå du och gör som han!«
Lukasevangeliet	Luk	56	10	38	Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	39	Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	40	Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: »Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	41	Herren svarade henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, 
Lukasevangeliet	Luk	56	10	42	fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.«
Lukasevangeliet	Luk	56	11	1	En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	2	Då sade han till dem: »När ni ber skall ni säga:
Lukasevangeliet	Luk	56	11	3	Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.
Lukasevangeliet	Luk	56	11	4	Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.«
Lukasevangeliet	Luk	56	11	5	Han sade till dem: »Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	6	En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	7	Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	8	Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	9	Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	10	Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Lukasevangeliet	Luk	56	11	11	Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	12	eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	13	Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?«
Lukasevangeliet	Luk	56	11	14	En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	15	Men några sade: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	16	Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	17	Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	18	Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	19	Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	20	Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	21	När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	22	Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	23	Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Lukasevangeliet	Luk	56	11	24	När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	25	När den så kommer och finner det städat och snyggt, 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	26	går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.«
Lukasevangeliet	Luk	56	11	27	När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: »Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	28	Men han svarade: »Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.«
Lukasevangeliet	Luk	56	11	29	När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: »Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	30	Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	31	Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	32	Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.
Lukasevangeliet	Luk	56	11	33	Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	34	Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	35	Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	36	Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, så blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på dig.«
Lukasevangeliet	Luk	56	11	37	Under detta tal bjöd en farisé honom hem till sig, och han följde med in och lade sig till bords. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	38	Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden, 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	39	men Herren sade till honom: »Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	40	Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	41	Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	42	Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	43	Ve er, fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	44	Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem.«
Lukasevangeliet	Luk	56	11	45	Då insköt en av de laglärda: »Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	46	Han svarade: »Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	47	Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	48	Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de dödade profeterna och ni reser vårdar över dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	49	Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	50	Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse, 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	51	alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset. Ja, jag säger er: detta släkte skall få betala för det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	52	Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.«
Lukasevangeliet	Luk	56	11	53	När han gick därifrån ansattes han hårt av de skriftlärda och fariseerna, som ställde många besvärliga frågor 
Lukasevangeliet	Luk	56	11	54	för att få honom att säga något som han kunde fällas för.
Lukasevangeliet	Luk	56	12	1	Under tiden hade människor samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Jesus vände sig först till sina lärjungar och sade: »Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	2	Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	3	Därför skall också det som ni har sagt i mörkret bli hört i dagsljuset, och det som ni har viskat i enrum skall ropas ut från taken.
Lukasevangeliet	Luk	56	12	4	Jag säger till er som är mina vänner: låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	5	Jag skall tala om för er vem ni skall frukta. Frukta honom som kan döda och sedan har makt att kasta ner i helvetet. Ja, jag säger er: honom skall ni frukta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	6	Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	7	Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar.
Lukasevangeliet	Luk	56	12	8	Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	9	Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	10	Var och en som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som hädar den heliga anden får inte förlåtelse. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	11	När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	12	Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas.«
Lukasevangeliet	Luk	56	12	13	Någon i hopen sade till honom: »Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	14	Han svarade: »Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	15	Och han sade till dem: »Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	16	Sedan gav han dem en liknelse: »En rik man hade fått god skörd på sina jordar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	17	Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	18	Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	19	Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	20	Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	21	Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.«
Lukasevangeliet	Luk	56	12	22	Och till sina lärjungar sade han: »Därför säger jag er: bekymra er inte för hur ni skall få mat att leva av eller kläder att sätta på kroppen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	23	Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	24	Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	25	Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	26	När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då om allt annat? 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	27	Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	28	Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på ängen och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	29	Tänk inte på hur ni skall få något att äta och dricka, och oroa er inte. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	30	Allt sådant jagar hedningarna i världen efter. Men er fader vet att ni behöver detta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	31	Sök i stället hans rike, så skall ni få det andra också. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	32	Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	33	Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	34	Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.
Lukasevangeliet	Luk	56	12	35	Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	36	Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	37	Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	38	Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare – saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	39	Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	40	Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.«
Lukasevangeliet	Luk	56	12	41	Petrus frågade: »Herre, gäller din liknelse oss eller alla?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	42	Herren svarade: »Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	43	Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	44	Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	45	Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	46	då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	47	Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	48	Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.
Lukasevangeliet	Luk	56	12	49	Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann! 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	50	Men jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	51	Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	52	Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	53	far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.«
Lukasevangeliet	Luk	56	12	54	Till folket sade han: »När ni ser moln stiga upp i väster säger ni genast att det blir regn, och det blir det också. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	55	Och när ni märker att vinden är sydlig säger ni att det blir hett, och det blir det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	56	Hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda, men vilken tid det är, varför kan ni inte tyda det?
Lukasevangeliet	Luk	56	12	57	Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	58	När du är på väg till domstolen med din motpart, så gör vad du kan för att bli förlikt med honom innan ni är framme. Annars släpar han dig inför domaren, och domaren låter indrivaren ta hand om dig, och indrivaren sätter dig i fängelse. 
Lukasevangeliet	Luk	56	12	59	Var säker på att du inte slipper ut förrän du har betalt till sista öret.«
Lukasevangeliet	Luk	56	13	1	Vid samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	2	Då sade han: »Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	3	Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	4	Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	5	Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.«
Lukasevangeliet	Luk	56	13	6	Och han gav dem denna liknelse: »En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	7	Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	8	Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	9	Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’«
Lukasevangeliet	Luk	56	13	10	En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	11	Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	12	När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: »Kvinna, du är fri från din sjukdom«, 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	13	och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	14	Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: »Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	15	Herren svarade honom: »Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	16	Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	17	Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.
Lukasevangeliet	Luk	56	13	18	Så sade han: »Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	19	Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.«
Lukasevangeliet	Luk	56	13	20	Vidare sade han: »Vad skall jag jämföra Guds rike med? 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	21	Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«
Lukasevangeliet	Luk	56	13	22	Han gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	23	Någon frågade honom: »Herre, är det bara några få som blir räddade?« Han sade till dem: 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	24	»Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	25	När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	26	Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	27	Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. – 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	28	Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	29	Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	30	Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.«
Lukasevangeliet	Luk	56	13	31	Just då kom några fariseer och sade till honom: »Skynda dig i väg härifrån. Herodes vill döda dig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	32	Han svarade: »Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är jag vid målet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	33	Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, ty en profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem.
Lukasevangeliet	Luk	56	13	34	Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 
Lukasevangeliet	Luk	56	13	35	Nu får ni själva ta hand om ert hus. Jag säger er: ni kommer inte att se mig förrän på den dag då ni säger: 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	1	En sabbat var han bjuden på måltid hos en farisé som var med i rådet, och man iakttog honom noga. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	2	Då stod det framför honom en man som led av vatten i kroppen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	3	Jesus vände sig till de laglärda och fariseerna och sade: »Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	4	Men de teg. Då rörde han vid mannen och gjorde honom frisk och lät honom sedan gå. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	5	Och han sade till dem: »Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp dem, även om det är sabbat?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	6	Det kunde de inte svara på.
Lukasevangeliet	Luk	56	14	7	När han märkte hur gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet gav han dem en liknelse: 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	8	»När du är bjuden på bröllop, slå dig då inte ner överst vid bordet. Kanske någon av de andra gästerna är mer ansedd än du 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	9	och värden kommer och säger: Ge honom din plats. Då får du skämmas när du måste flytta dig längst ner. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	10	Nej, när du är bjuden, gå då genast och ta den nedersta platsen, så att värden säger till dig när han kommer: Käre vän, flytta dig längre upp. Då blir du hedrad inför alla dina medgäster. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	11	Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	12	Till sin värd sade han: »När du bjuder på middag eller någon annan måltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	13	Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	14	Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning; belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse.«
Lukasevangeliet	Luk	56	14	15	En av gästerna, som hörde detta, sade till honom: »Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	16	Jesus svarade: »En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	17	När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	18	Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	19	En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	20	En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	21	När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	22	Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	23	Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	24	Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’«
Lukasevangeliet	Luk	56	14	25	Stora skaror gick tillsammans med honom, och han vände sig om och sade till dem: 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	26	»Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	27	Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	28	Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner och räknar ut vad det kostar, för att se om han har råd med bygget? 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	29	Annars kan det hända att de som ser att han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt börjar göra narr av honom 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	30	och säger: Den där, han satte i gång ett bygge men kunde inte få det färdigt! 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	31	Eller om en kung vill dra ut i fält mot en annan kung, sätter han sig då inte ner och överväger om han med tio tusen man kan möta den som rycker an med tjugo tusen? 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	32	Kan han inte det skickar han sändebud för att be om fred medan den andre ännu är långt borta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	33	Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.
Lukasevangeliet	Luk	56	14	34	Salt är bra att ha. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? 
Lukasevangeliet	Luk	56	14	35	Det duger varken för jorden eller gödselstacken. Man slänger bort det. Hör, du som har öron att höra med.«
Lukasevangeliet	Luk	56	15	1	Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	2	Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	3	Då gav han dem denna liknelse: 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	4	»Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	5	Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	6	Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	7	Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Lukasevangeliet	Luk	56	15	8	Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	9	Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	10	På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.«
Lukasevangeliet	Luk	56	15	11	Han sade: »En man hade två söner. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	12	Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	13	Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	14	När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	15	Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	16	Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	17	Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	18	Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	19	Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	20	Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	21	Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	22	Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	23	Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	24	Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
Lukasevangeliet	Luk	56	15	25	Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	26	Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	27	Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	28	Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	29	men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	30	Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	31	Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	15	32	Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’«
Lukasevangeliet	Luk	56	16	1	Han sade också till sina lärjungar: »Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	2	Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	3	Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	4	Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	5	Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	6	’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	7	Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ – ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’«
Lukasevangeliet	Luk	56	16	8	Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. »Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	9	Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.
Lukasevangeliet	Luk	56	16	10	Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	11	Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	12	Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?
Lukasevangeliet	Luk	56	16	13	Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.«
Lukasevangeliet	Luk	56	16	14	Allt detta hörde fariseerna, som älskar pengar, och de gjorde narr av honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	15	Då sade han till dem: »Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor sätter högt är skändligt i Guds ögon.
Lukasevangeliet	Luk	56	16	16	Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	17	Men förr skall himmel och jord förgå än en enda prick i lagen faller bort.
Lukasevangeliet	Luk	56	16	18	Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, och den som gifter sig med en frånskild kvinna är en äktenskapsbrytare.
Lukasevangeliet	Luk	56	16	19	Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	20	Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	21	och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	22	Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	23	I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	24	Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	25	Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	26	Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	27	Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	28	Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	29	Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	30	Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	16	31	Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’«
Lukasevangeliet	Luk	56	17	1	Han sade till sina lärjungar: »Det är oundvikligt att förförelserna kommer, men ve den genom vilken de kommer. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	2	Det vore bättre för honom att ha sänkts i havet med en kvarnsten om halsen än att kunna förleda en enda av dessa små. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	3	Ta er i akt! Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	4	Även om han gör orätt mot dig sju gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.«
Lukasevangeliet	Luk	56	17	5	Apostlarna sade till Herren: »Ge oss större tro.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	6	Herren svarade: »Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.
Lukasevangeliet	Luk	56	17	7	Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	8	Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	9	Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	10	På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.«
Lukasevangeliet	Luk	56	17	11	Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	12	När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	13	och ropade: »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	14	Då sade han till dem: »Gå och visa upp er för prästerna!« Och medan de var på väg dit blev de rena. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	15	En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	16	och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	17	Jesus frågade: »Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	18	Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	19	Och han sade till mannen: »Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.«
Lukasevangeliet	Luk	56	17	20	Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: »Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	21	Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.«
Lukasevangeliet	Luk	56	17	22	Till lärjungarna sade han: »Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	23	Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	24	Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	25	Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.
Lukasevangeliet	Luk	56	17	26	Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	27	Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	28	Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	29	men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	30	Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.
Lukasevangeliet	Luk	56	17	31	Den dagen får den som är uppe på taket och har sina tillhörigheter inne i huset inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på ägorna får inte vända tillbaka hem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	32	Kom ihåg Lots hustru. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	33	Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, men den som mister det skall rädda det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	34	Jag säger er: den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	35	Två kvinnor mal tillsammans; den ena skall tas med och den andra skall lämnas kvar.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	17	37	De frågade honom: »Var blir det, herre?« Han svarade: »Där liket ligger, där samlas gamarna.«
Lukasevangeliet	Luk	56	18	1	Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	2	»I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	3	I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	4	Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	5	men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	6	Och Herren sade: »Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	7	Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	8	Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?«
Lukasevangeliet	Luk	56	18	9	Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	10	»Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	11	Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	12	Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	13	Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	14	Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.«
Lukasevangeliet	Luk	56	18	15	Folk kom också fram med sina barn till honom för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna fick se det och visade bort dem, 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	16	men Jesus kallade dem till sig och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	17	Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in.«
Lukasevangeliet	Luk	56	18	18	En uppsatt person frågade honom: »Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	19	Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	20	Du kan budorden: 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	21	Mannen sade: »Allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	22	Då sade Jesus: »Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	23	När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	24	Jesus såg att han var bedrövad och sade: »Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	25	Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	26	De som hörde detta frågade: »Vem kan då bli räddad?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	27	Han svarade: »Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.«
Lukasevangeliet	Luk	56	18	28	Petrus sade: »Vi har ju lämnat allt vi ägde och följt dig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	29	Då sade Jesus till dem: »Sannerligen, var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	30	skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen.«
Lukasevangeliet	Luk	56	18	31	Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: »Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	32	Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	33	och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	34	Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.
Lukasevangeliet	Luk	56	18	35	När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	36	Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	37	Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	38	och då ropade han: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	39	De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	40	Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	41	»Vad vill du att jag skall göra för dig?« Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se igen.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	42	Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	18	43	Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.
Lukasevangeliet	Luk	56	19	1	Han kom in i Jeriko och gick genom staden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	2	Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	3	Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	4	Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	5	När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.«
Lukasevangeliet	Luk	56	19	6	Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	7	Alla som såg det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	8	Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	9	Jesus sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	10	och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.«
Lukasevangeliet	Luk	56	19	11	För dem som hörde detta berättade han också en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	12	Han sade: »En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	13	Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	14	Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte ha till kung. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	15	När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina affärer. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	16	Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	17	Då sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du få härska över tio städer.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	18	Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem pund.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	19	Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	20	En annan kom och sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk, 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	21	för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	22	Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	23	Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	24	Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ – 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	25	’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ – 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	26	’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	27	Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’«
Lukasevangeliet	Luk	56	19	28	Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	29	När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	30	och sade: »Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	31	Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	32	De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	33	När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	34	De svarade: »Herren behöver den.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	35	Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	36	Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.
Lukasevangeliet	Luk	56	19	37	Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	38	»
Lukasevangeliet	Luk	56	19	39	Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	40	Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«
Lukasevangeliet	Luk	56	19	41	När han kom närmare och såg staden började han gråta över den 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	42	och sade: »Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	43	Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	44	De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.«
Lukasevangeliet	Luk	56	19	45	När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	46	och sade till dem: »Det står i skriften: 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	47	Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, 
Lukasevangeliet	Luk	56	19	48	men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	20	1	En dag när han undervisade folket i templet och förkunnade budskapet kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram till honom 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	2	och sade: »Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta. Vem är det som har gett dig den fullmakten?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	3	Han svarade: »Jag har också en fråga till er. Säg mig: 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	4	dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	5	De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	6	Men om vi svarar: Från människor, då kommer hela folket att stena oss, för de är övertygade om att Johannes var en profet.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	7	Och de svarade att de inte visste. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	8	Då sade Jesus till dem: »I så fall talar jag inte heller om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.«
Lukasevangeliet	Luk	56	20	9	Sedan gav han folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och arrenderade ut den och for bort på en längre resa. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	10	När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de pryglade tjänaren och körde i väg honom tomhänt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	11	Då sände han en annan tjänare. Men de pryglade och skymfade honom också och körde sedan i väg honom tomhänt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	12	Och nu skickade han en tredje, men också denne slog de blodig och kastade ut. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	13	Då sade vingårdens ägare: ’Vad skall jag göra? Jo, jag skickar min älskade son, honom har de kanske respekt för.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	14	Men när arrendatorerna fick se honom överlade de med varandra: ’Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så vi får arvet.’ 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	15	Och de släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. Vad gör nu vingårdens ägare med dem? 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	16	Jo, han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.« När de hörde detta sade de: »Nej, det får aldrig ske!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	17	Jesus såg på dem och sade: »Vad betyder då det som står skrivet: 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	18	Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	19	De skriftlärda och översteprästerna hade velat gripa honom med en gång, men de var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem.
Lukasevangeliet	Luk	56	20	20	De höll ögonen på honom och skickade fram några som skulle spela rättfärdiga och söka få fast honom för något yttrande, så att de kunde överlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	21	De frågade honom: »Mästare, vi vet att vad du säger i din undervisning är riktigt och att du inte tar hänsyn till person utan verkligen lär oss Guds väg. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	22	Är det rätt eller inte att vi betalar skatt till kejsaren?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	23	Men han genomskådade deras list och sade: 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	24	»Visa mig en denar. Vems bild och namn finns på den?« – »Kejsarens«, svarade de. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	25	Då sade han: »Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	26	De lyckades inte få fast honom för något som han sade när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och teg.
Lukasevangeliet	Luk	56	20	27	Några saddukeer – de förnekar att det finns en uppståndelse – kom till honom och frågade: 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	28	»Mästare, Mose lär oss ju i skriften att 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	29	Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	30	Den andre 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	31	och den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna barn efter sig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	32	Slutligen dog också kvinnan. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	33	Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	34	Jesus svarade: »Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	35	men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	36	De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds söner, eftersom de har fått uppstå. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	37	Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	38	Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	39	Då sade några skriftlärda: »Mästare, det var bra svarat«, 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	40	för de vågade inte ställa fler frågor till honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	20	41	Han sade till dem: »Hur kan man säga att Messias är Davids son? 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	42	David säger ju själv i Psaltaren: 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	43	så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.
Lukasevangeliet	Luk	56	20	44	David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?«
Lukasevangeliet	Luk	56	20	45	Medan allt folket hörde på sade han till sina lärjungar: 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	46	»Ta er i akt för de skriftlärda, som vill gå omkring i sina långa mantlar och tycker om att bli hälsade på torgen och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	20	47	De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får.«
Lukasevangeliet	Luk	56	21	1	Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	2	Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	3	och då sade han: »Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	4	De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.«
Lukasevangeliet	Luk	56	21	5	När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade han: 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	6	»Allt detta som ni ser – det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.«
Lukasevangeliet	Luk	56	21	7	Då frågade de honom: »Mästare, när sker detta, och vad blir tecknet på att det börjar?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	8	Han svarade: »Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem inte. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	9	När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	10	Och han sade till dem: »Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	11	Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig på himlen.
Lukasevangeliet	Luk	56	21	12	Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	13	Då får ni tillfälle att vittna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	14	Lägg bara på minnet att ni inte skall förbereda några försvarstal, 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	15	ty jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	16	Ni skall bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall man döda, 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	17	och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	18	Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	19	Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.
Lukasevangeliet	Luk	56	21	20	När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	21	Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	22	Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	23	Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och vrede skall drabba detta folk. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	24	De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi.
Lukasevangeliet	Luk	56	21	25	Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	26	Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	27	Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	28	När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.«
Lukasevangeliet	Luk	56	21	29	Han gav dem en liknelse: »Se på fikonträdet och alla andra träd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	30	När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	31	På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	32	Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	33	Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
Lukasevangeliet	Luk	56	21	34	Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	35	som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	36	Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.«
Lukasevangeliet	Luk	56	21	37	Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där. 
Lukasevangeliet	Luk	56	21	38	Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	1	Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	2	Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen – de var rädda för folket.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	3	Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	4	Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	5	De blev glada och erbjöd honom pengar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	6	Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	7	Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	8	Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: »Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	9	De frågade var de skulle göra det. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	10	Han svarade: »När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	11	och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	12	Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	13	De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	14	När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	15	Han sade till dem: »Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	16	Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	17	Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: »Ta detta och dela det mellan er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	18	Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	19	Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	20	Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	21	Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	22	Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	23	Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	24	Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	25	Då sade han till dem: »Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	26	Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	27	Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	28	Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar, 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	29	och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	30	Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	31	Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	32	Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	33	Simon sade: »Med dig, herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	34	Han svarade: »Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.«
Lukasevangeliet	Luk	56	22	35	Sedan sade han till dem: »När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?« – »Nej, ingenting«, svarade de. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	36	Då sade han: »Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	37	Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	38	»Herre«, sade de, »här är två svärd.« – »Det är bra«, svarade han.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	39	Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	40	När han kom dit sade han till dem: »Be att ni inte utsätts för prövning.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	41	Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	42	»Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	43	En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	44	I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	45	När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	46	och han sade till dem: »Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.«
Lukasevangeliet	Luk	56	22	47	Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	48	Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	49	När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: »Herre, skall vi ta till våra svärd?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	50	Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	51	Men då sade Jesus: »Nu räcker det.« Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	52	Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	53	Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.«
Lukasevangeliet	Luk	56	22	54	De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	55	De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	56	En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: »Den där mannen var också med honom.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	57	Men Petrus förnekade det: »Nej, jag känner honom inte.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	58	Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: »Du hör också till dem.« Petrus sade: »Nej, det gör jag inte.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	59	En timme senare var det någon som försäkrade: »Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	60	Men Petrus sade: »Jag förstår inte vad du menar.« Och just som han sade det gol en tupp. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	61	Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: »Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger«, 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	62	och han gick ut och grät bittert.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	63	Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	64	De band för ögonen på honom och sade: »Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	65	Och de öste glåpord över honom.
Lukasevangeliet	Luk	56	22	66	När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	67	och de frågade: »Är du Messias, så säg oss det.« Han svarade: »Om jag säger det kommer ni inte att tro det, 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	68	och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	69	Men härefter 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	70	Då sade de allesammans: »Du är alltså Guds son?« Han svarade: »Ni själva säger att jag är det.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	22	71	Då sade de: »Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.«
Lukasevangeliet	Luk	56	23	1	Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	2	Där anklagade de honom och sade: »Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, han vill förhindra att vi betalar skatt till kejsaren och säger sig vara Messias och kung.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	3	Pilatus frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Han svarade: »Du själv säger det.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	4	Då sade Pilatus till översteprästerna och folkmassan: »Jag kan inte finna något brottsligt hos den här mannen.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	5	Men de stod på sig: »Han hetsar upp folket i hela Judeen med sin undervisning, från Galileen och ända hit.«
Lukasevangeliet	Luk	56	23	6	När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen, 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	7	och när han fick veta att han kom från Herodes område skickade han honom vidare till denne, som också han befann sig i Jerusalem under de dagarna.
Lukasevangeliet	Luk	56	23	8	När Herodes såg Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades få se honom utföra något tecken. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	9	Nu ställde han en mängd frågor till honom, men Jesus svarade inte. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	10	Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	11	Herodes och hans soldater fylldes då av förakt för honom och gjorde narr av honom genom att sätta på honom en praktfull mantel. Sedan skickade han honom tillbaka till Pilatus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	12	Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem.
Lukasevangeliet	Luk	56	23	13	Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	14	och sade: »Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	15	Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	16	Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	18	Då skrek hela hopen: »Döda honom och låt oss få Barabbas fri.« ( 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	19	Det var en man som hade satts i fängelse för ett upplopp i staden och för mord.) 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	20	Pilatus tog till orda igen; han ville gärna frige Jesus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	21	Men då ropade de i ett: »Korsfäst, korsfäst honom!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	22	För tredje gången sade Pilatus: »Vad har han gjort för ont? Jag kan inte finna honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	23	Men de skrek hela tiden och krävde att han skulle korsfästas. Deras ropande gjorde verkan, 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	24	och Pilatus beslöt att låta dem få vad de krävde. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	25	Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord, den som de ville ha fri, men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville.
Lukasevangeliet	Luk	56	23	26	När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	27	En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	28	Jesus vände sig om och sade till dem: »Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	29	Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	30	Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss.
Lukasevangeliet	Luk	56	23	31	Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?«
Lukasevangeliet	Luk	56	23	32	De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	33	När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	34	Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	35	Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	36	Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	37	och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	38	Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.
Lukasevangeliet	Luk	56	23	39	Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	40	Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	41	Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	42	Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	43	Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.«
Lukasevangeliet	Luk	56	23	44	Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	45	det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	46	Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	47	Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	48	När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	49	Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.
Lukasevangeliet	Luk	56	23	50	Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	51	som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	52	Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	53	Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	54	Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
Lukasevangeliet	Luk	56	23	55	Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. 
Lukasevangeliet	Luk	56	23	56	När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.
Lukasevangeliet	Luk	56	24	1	Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	2	De fann att stenen var bortrullad från graven, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	3	och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	4	De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	5	Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: »Varför söker ni den levande här bland de döda? 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	6	Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	7	att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	8	Då kom de ihåg hans ord, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	9	och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	10	Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	11	De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	12	Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
Lukasevangeliet	Luk	56	24	13	Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	14	De talade med varandra om allt det som hade hänt. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	15	Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	16	Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	17	Han frågade: »Vad är det ni går här och talar med varandra om?« De stannade och såg sorgsna ut, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	18	och den ene, som hette Kleopas, svarade: »Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.« – 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	19	»Vad har hänt?« frågade han. De svarade: »Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	20	Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	21	medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	22	och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	23	men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	24	Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	25	Då sade han: »Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	26	Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	27	Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
Lukasevangeliet	Luk	56	24	28	De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	29	men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	30	När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	31	Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	32	Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?«
Lukasevangeliet	Luk	56	24	33	De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	34	och dessa sade: »Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	35	Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
Lukasevangeliet	Luk	56	24	36	Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: »Frid över er!« 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	37	De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	38	Då sade han: »Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	39	Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	40	Och han visade dem sina händer och fötter. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	41	Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: »Finns det något att äta här?« 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	42	De räckte honom en bit stekt fisk, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	43	och de såg hur han tog den och åt.
Lukasevangeliet	Luk	56	24	44	Han sade till dem: »Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.« 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	45	Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	46	Och han sade till dem: »Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	47	och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	48	Ni skall vittna om allt detta. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	49	Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.«
Lukasevangeliet	Luk	56	24	50	Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	51	Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	52	De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. 
Lukasevangeliet	Luk	56	24	53	Och de var ständigt i templet och prisade Gud.
Johannesevangeliet	Joh	57	1	1	I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	2	Det fanns i begynnelsen hos Gud. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	3	Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	4	I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	5	Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Johannesevangeliet	Joh	57	1	6	Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	7	Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	8	Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Johannesevangeliet	Joh	57	1	9	Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	10	Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	11	Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	12	Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	13	som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Johannesevangeliet	Joh	57	1	14	Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	15	Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.«
Johannesevangeliet	Joh	57	1	16	Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	17	Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	18	Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.
Johannesevangeliet	Joh	57	1	19	Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: »Vem är du?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	20	Han bekände och förnekade inte, han bekände: »Jag är inte Messias.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	21	De frågade: »Vad är du då? Är du Elia?« Han svarade: »Nej, det är jag inte.« – »Är du Profeten?« – »Nej«, svarade han. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	22	Då sade de: »Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	23	Han sade: »
Johannesevangeliet	Joh	57	1	24	Också några fariseer hade sänts ut, 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	25	och de frågade honom: »Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	26	Johannes svarade: »Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	27	han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	28	Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.
Johannesevangeliet	Joh	57	1	29	Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: »Där är Guds lamm som tar bort världens synd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	30	Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	31	Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	32	Och Johannes vittnade och sade: »Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	33	Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	34	Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.«
Johannesevangeliet	Joh	57	1	35	Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	36	När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: »Där är Guds lamm.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	37	De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	38	Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: »Rabbi (det betyder mästare), var bor du?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	39	Han sade: »Följ med och se!« De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	40	Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	41	Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: »Vi har funnit Messias« (det betyder Kristus). 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	42	Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: »Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas« (det betyder Petrus).
Johannesevangeliet	Joh	57	1	43	Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: »Följ mig!« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	44	Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	45	Filippos träffade Natanael och sade till honom: »Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	46	Natanael sade: »Kan det komma något gott från Nasaret?« Filippos svarade: »Följ med och se!« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	47	Jesus såg Natanael komma och sade om honom: »Där är en sann israelit, en som är utan svek.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	48	Natanael frågade: »Hur kan du känna mig?« Jesus svarade: »Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	49	Natanael svarade: »Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	50	Då sade Jesus till honom: »Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	1	51	Och han sade: »Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.«
Johannesevangeliet	Joh	57	2	1	På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	2	Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	3	Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: »De har inget vin.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	4	Jesus svarade: »Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	5	Hans mor sade till tjänarna: »Gör det han säger åt er.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	6	Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	7	Jesus sade: »Fyll kärlen med vatten«, och de fyllde dem till brädden. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	8	Sedan sade han: »Ös upp och bär det till bröllopsvärden«, och det gjorde de. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	9	Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	10	ropade han på brudgummen och sade: »Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	11	Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	2	12	Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar.
Johannesevangeliet	Joh	57	2	13	Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	14	I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	15	Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	16	och till dem som sålde duvor sade han: »Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	17	Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	18	Judarna sade då till honom: »Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	19	Jesus svarade: »Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	20	Judarna sade: »I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!« 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	21	Men det tempel han talade om var hans kropp. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	22	När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.
Johannesevangeliet	Joh	57	2	23	Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	24	Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla 
Johannesevangeliet	Joh	57	2	25	och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.
Johannesevangeliet	Joh	57	3	1	Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	2	Han kom till Jesus en natt och sade: »Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	3	Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	4	Nikodemos svarade: »Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	5	Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	6	Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	7	Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	8	Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	9	Nikodemos frågade: »Hur är detta möjligt?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	10	Jesus svarade: »Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det! 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	11	Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	12	Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?
Johannesevangeliet	Joh	57	3	13	Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	14	Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	15	för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	16	Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	17	Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	18	Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	19	Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	20	Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	21	Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.«
Johannesevangeliet	Joh	57	3	22	Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	23	Också Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	24	Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	25	Ett par av Johannes lärjungar kom att diskutera reningsbruken med några judar, 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	26	och de gick till Johannes och sade: »Rabbi, han som var tillsammans med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper nu själv, och alla kommer till honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	27	Johannes svarade: »Ingen får något som inte ges honom från himlen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	28	Ni kan själva vittna om att jag sade: ’Jag är inte Messias utan har blivit utsänd att gå framför honom.’ 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	29	Brudgum är den som har bruden. Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig åt brudgummens röst. Den glädjen har nu blivit min helt och fullt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	30	Han skall bli större och jag bli mindre.«
Johannesevangeliet	Joh	57	3	31	Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	32	vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	33	Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	34	Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	35	Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 
Johannesevangeliet	Joh	57	3	36	Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	4	1	När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler – 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	2	det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	3	lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	4	Han måste ta vägen genom Samarien 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	5	och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	6	Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.
Johannesevangeliet	Joh	57	4	7	En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Ge mig något att dricka.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	8	Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	9	Samariskan sade: »Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.« (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	10	Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	11	Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	12	Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	13	Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	14	Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	15	Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.«
Johannesevangeliet	Joh	57	4	16	Jesus sade: »Gå och hämta din man.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	17	Kvinnan svarade: »Jag har ingen man.« Jesus sade: »Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	18	Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	19	Kvinnan sade: »Herre, jag ser att du är en profet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	20	Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	21	Jesus svarade: »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	22	Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	23	Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	24	Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	25	Kvinnan sade: »Jag vet att Messias kommer« (alltså den Smorde) »och när han kommer skall han låta oss veta allt.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	26	Jesus sade till henne: »Det är jag, den som talar till dig.«
Johannesevangeliet	Joh	57	4	27	I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	28	Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	29	»Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	30	De gick ut ur staden för att söka upp honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	31	Under tiden sade lärjungarna till honom: »Rabbi, kom och ät.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	32	Han svarade: »Jag har mat att äta som ni inte känner till.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	33	Lärjungarna sade då till varandra: »Kan någon ha kommit med mat till honom?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	34	Jesus sade: »Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	35	Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	36	Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	37	Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	38	Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«
Johannesevangeliet	Joh	57	4	39	Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: »Han har sagt mig allt som jag har gjort.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	40	När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	41	Många fler kom till tro genom hans egna ord, 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	42	och de sade till kvinnan: »Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.«
Johannesevangeliet	Joh	57	4	43	Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	44	Han hade själv vittnat om att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	45	När han nu kom till Galileen blev han väl mottagen, eftersom galileerna hade sett allt han hade gjort i Jerusalem under högtiden. De hade också firat högtiden där.
Johannesevangeliet	Joh	57	4	46	Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	47	När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	48	Jesus sade till honom: »Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	49	Ämbetsmannen sade: »Herre, kom innan mitt barn dör.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	50	Jesus svarade: »Gå hem, din son lever.« Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	51	När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	52	Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: »I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	53	Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: »Din son lever«, och han kom till tro liksom alla i hans hus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	4	54	Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
Johannesevangeliet	Joh	57	5	1	Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	2	Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	3	och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	5	Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	6	Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: »Vill du bli frisk?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	7	Den sjuke svarade: »Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	8	Jesus sade till honom: »Stig upp, ta din bädd och gå.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	9	Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen, 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	10	och judarna sade till honom som hade blivit botad: »Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	11	Han svarade: »Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	12	De frågade: »Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	13	Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	14	Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: »Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	15	Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	16	Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	17	Men han sade till dem: »Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	18	Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud.
Johannesevangeliet	Joh	57	5	19	Jesus vände sig till dem och sade: »Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	20	Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	21	Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	22	Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	23	för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	5	24	Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	25	Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	26	Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	27	och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	28	Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	29	och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	30	Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	57	5	31	Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	32	Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	33	Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	34	Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	35	Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	36	Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	37	Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt, 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	38	och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	39	Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	40	men ni vill inte komma till mig för att få liv. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	41	Människors ära vill jag inte ha, 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	42	men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	43	Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	44	Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	45	Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	46	Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. 
Johannesevangeliet	Joh	57	5	47	Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?«
Johannesevangeliet	Joh	57	6	1	Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	2	Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	3	Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	4	Det var strax före judarnas påskhögtid.
Johannesevangeliet	Joh	57	6	5	När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: »Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	6	Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	7	Filippos svarade: »Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	8	En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	9	»Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	10	Men vad förslår det till så många?« Jesus sade: »Låt folket slå sig ner.« Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	11	Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	12	När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: »Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	13	De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.
Johannesevangeliet	Joh	57	6	14	Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: »Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	15	Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.
Johannesevangeliet	Joh	57	6	16	När det hade blivit kväll gick hans lärjungar ner till sjön 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	17	och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	18	Det blåste hårt och vågorna gick höga. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	19	När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	20	men han sade till dem: »Det är jag, var inte rädda.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	21	Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.
Johannesevangeliet	Joh	57	6	22	Nästa dag upptäckte folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt där och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar i den utan att de hade gett sig av ensamma. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	23	Men det kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där man hade ätit brödet, det som Herren hade läst tacksägelsen över. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	24	När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	25	De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: »Rabbi, när kom du hit?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	26	Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	27	Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	28	De frågade då: »Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	29	Jesus svarade: »Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	30	De sade: »Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	31	Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	32	Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	33	Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.«
Johannesevangeliet	Joh	57	6	34	De bad honom då: »Herre, ge oss alltid det brödet.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	35	Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	36	Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	37	Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	38	Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	39	Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	40	Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.«
Johannesevangeliet	Joh	57	6	41	Judarna förargade sig över att han hade sagt: »Jag är brödet som har kommit ner från himlen«, 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	42	och de sade: »Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	43	Jesus svarade: »Var inte förargade. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	44	Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	45	Det står skrivet hos profeterna: 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	46	Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	47	Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	48	Jag är livets bröd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	49	Era fäder åt mannat i öknen och de dog. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	50	Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	51	Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.«
Johannesevangeliet	Joh	57	6	52	Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	53	Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	54	Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	55	Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	56	Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	57	Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	58	Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	59	Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.
Johannesevangeliet	Joh	57	6	60	Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: »Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	61	Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: »Får det här er att vackla? 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	62	Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	63	Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	64	Men det är några av er som inte tror.« Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	65	Och han fortsatte: »Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.«
Johannesevangeliet	Joh	57	6	66	Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	67	Jesus sade till de tolv: »Inte vill väl ni också gå er väg?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	68	Simon Petrus svarade: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	69	och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	70	Jesus sade: »Har jag inte själv valt ut er tolv? Och ändå är en av er en djävul.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	6	71	Han menade Judas, Simon Iskariots son, ty denne skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Johannesevangeliet	Joh	57	7	1	Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra eftersom judarna var ute efter att döda honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	7	2	Judarnas lövhyddefest närmade sig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	3	Hans bröder sade då till honom: »Stanna inte här utan gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se dina gärningar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	4	Ingen verkar i skymundan om han vill bli allmänt känd. Om du gör sådana ting, visa dig då för världen.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	5	Inte heller hans bröder trodde på honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	6	Men Jesus sade till dem: »Min tid är ännu inte inne, men för er är det alltid rätt tid. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	7	Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	8	Gå ni upp till högtiden. Jag gör det inte den här gången, min tid är ännu inte inne.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	9	Och han stannade själv kvar i Galileen.
Johannesevangeliet	Joh	57	7	10	Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	11	Judarna sökte efter honom under högtiden och undrade var han fanns. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	12	Det pratades mycket om honom bland folket; några sade att han var en bra människa, andra att han vilseledde folket. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	13	Men ingen vågade tala öppet om honom av rädsla för judarna.
Johannesevangeliet	Joh	57	7	14	När halva högtiden redan var förbi gick Jesus upp till templet och började undervisa. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	15	Judarna blev förvånade och sade: »Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	16	Jesus svarade: »Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	17	Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	18	Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och det finns ingen orättfärdighet hos honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	19	Har inte Mose gett er lagen? Och ändå gör ingen av er vad lagen säger. Varför vill ni döda mig?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	20	Folket svarade: »Du är besatt. Vem vill döda dig?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	21	Då sade Jesus: »En sak har jag gjort som ni alla undrar över. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	22	Mose har gett er omskärelsen – fast den inte kommer bara från Mose utan från fäderna – och ni omskär även på en sabbat. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	23	Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	24	Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.«
Johannesevangeliet	Joh	57	7	25	Då sade några av jerusalemborna: »Är det inte mannen som de vill döda? 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	26	Här står han och talar öppet, och de säger ingenting till honom. Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	27	Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	28	Då ropade Jesus där han undervisade i templet: »Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	29	Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	30	De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	31	Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: »Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort?«
Johannesevangeliet	Joh	57	7	32	Fariseerna fick höra vad folket pratade om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut sina män för att gripa honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	33	Jesus sade: »Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	34	Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	35	Då sade judarna till varandra: »Vart tänker han gå, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl gå till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	36	Vad menar han när han säger: Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?«
Johannesevangeliet	Joh	57	7	37	På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	38	Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	39	Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Johannesevangeliet	Joh	57	7	40	Några i hopen som hörde detta sade: »Han måste vara Profeten«, 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	41	och några sade: »Han är Messias.« Men andra sade: »Inte kommer väl Messias från Galileen? 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	42	Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	43	Så blev hopen oenig om honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	44	Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	7	45	När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: »Varför har ni inte tagit hit honom?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	46	De svarade: »Aldrig har någon människa talat som han.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	47	Då sade fariseerna till dem: »Har ni också blivit vilseledda? 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	48	Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	49	Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	50	Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	51	»Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	52	De svarade: »Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.«Äktenskapsbryterskan [ 
Johannesevangeliet	Joh	57	7	53	Alla gick hem, var och en till sitt,
Johannesevangeliet	Joh	57	8	1	men Jesus gick till Olivberget. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	2	Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	3	De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	4	och sade: »Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	5	I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	6	Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	7	När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	8	Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	9	När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	10	Jesus såg upp och sade till henne: »Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	11	Hon svarade: »Nej, herre.« Jesus sade: »Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.«]
Johannesevangeliet	Joh	57	8	12	Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	13	Fariseerna sade då: »Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	14	Jesus svarade: »Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	15	Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	16	Om jag ändå dömer är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	17	Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	18	Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	19	Då frågade de: »Var finns din far?« Jesus svarade: »Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	20	Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit.
Johannesevangeliet	Joh	57	8	21	Sedan sade han till dem: »Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	22	Judarna sade då: »Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	23	Han sade till dem: »Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	24	Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	25	De frågade: »Vem är du då?« Jesus svarade: »Varför talar jag alls till er? 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	26	Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	27	De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	28	Och Jesus sade: »När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	29	Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	30	När han sade detta kom många till tro på honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	8	31	Till de judar som trodde på honom sade Jesus: »Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	32	Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	33	De sade: »Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	34	Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	35	Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	36	Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	37	Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	38	Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	39	De svarade: »Vår fader är Abraham.« Då sade Jesus: »Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	40	Men nu vill ni döda mig – den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	41	Ni gör er faders gärningar.« Då sade de: »Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	42	Jesus svarade: »Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	43	Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	44	Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	45	Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	46	Kan någon av er bevisa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig då inte? 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	47	Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader.«
Johannesevangeliet	Joh	57	8	48	Judarna sade: »Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	49	Jesus svarade: »Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader, men ni skymfar mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	50	Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	51	Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	52	Judarna sade: »Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	53	Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	54	Jesus svarade: »Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	55	Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord. 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	56	Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	57	Judarna sade då till Jesus: »Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	58	Han svarade: »Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	8	59	Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet.
Johannesevangeliet	Joh	57	9	1	Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	2	Lärjungarna frågade honom: »Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	3	Jesus svarade: »Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	4	Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	5	Så länge jag är i världen är jag världens ljus.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	6	Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	7	och sade: »Gå och tvätta dig i Siloadammen.« (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	8	Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: »Är det inte han som satt och tiggde?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	9	Några sade: »Jo, det är han«, och andra: »Nej, men han är lik honom.« Själv sade han: »Det är jag.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	10	Då frågade de: »Hur öppnades dina ögon?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	11	Han svarade: »Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	12	De frågade honom: »Var är han?« Han svarade: »Jag vet inte.«
Johannesevangeliet	Joh	57	9	13	De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	14	Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	15	Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: »Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	16	Några fariseer sade: »Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.« Men andra sade: »Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?« De var alltså oeniga, 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	17	och därför frågade de den blinde en gång till: »Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?« Han svarade: »Att han är en profet.«
Johannesevangeliet	Joh	57	9	18	Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	19	och frågade dem: »Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	20	Föräldrarna svarade: »Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	21	Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	22	Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	23	Det var därför som mannens föräldrar sade: »Han är gammal nog. Fråga honom själv.«
Johannesevangeliet	Joh	57	9	24	För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	25	Han svarade: »Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	26	De frågade honom: »Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	27	Han svarade: »Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	28	Då snäste de av honom och sade: »Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	29	Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	30	Han svarade: »Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	31	Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	32	Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	33	Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	34	Då sade de till honom: »Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!« Och de körde ut honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	9	35	Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: »Tror du på Människosonen?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	36	Han svarade: »Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	37	Jesus sade: »Du har sett honom. Det är han som talar med dig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	38	Då sade han: »Jag tror, herre« och föll ner för honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	39	Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.«
Johannesevangeliet	Joh	57	9	40	Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: »Är kanske vi också blinda?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	9	41	Jesus svarade: »Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.«
Johannesevangeliet	Joh	57	10	1	»Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	2	Men den som går in genom grinden är fårens herde. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	3	För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	4	När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	5	Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	6	Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.
Johannesevangeliet	Joh	57	10	7	Sedan sade Jesus: »Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	8	Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	9	Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	10	Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
Johannesevangeliet	Joh	57	10	11	Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	12	Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	13	Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	14	Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	15	liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	16	Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	17	Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	18	Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig.«
Johannesevangeliet	Joh	57	10	19	De orden gav upphov till ny oenighet bland judarna. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	20	Många sade: »Han är besatt och från sina sinnen. Hur kan ni höra på honom?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	21	Andra sade: »Så talar inte den som är besatt. Kan en demon öppna ögonen på blinda?«
Johannesevangeliet	Joh	57	10	22	Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	23	och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	24	Då omringade judarna honom och sade: »Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	25	Jesus svarade: »Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	26	Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	27	Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	28	Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	29	Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	30	Jag och Fadern är ett.«
Johannesevangeliet	Joh	57	10	31	Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	32	Jesus sade till dem: »Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	33	Judarna svarade: »Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	34	Jesus sade: »Står det inte i er lag: 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	35	Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	36	Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	37	Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	38	Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	39	De försökte återigen gripa honom, men han kom undan.
Johannesevangeliet	Joh	57	10	40	Sedan begav han sig på nytt till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först hade döpt. Där stannade han, och många kom till honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	41	De sade att Johannes visserligen inte hade gjort något tecken men att allt som han hade sagt om Jesus var sant. 
Johannesevangeliet	Joh	57	10	42	Och många kom där till tro på honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	11	1	En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. ( 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	2	Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)
Johannesevangeliet	Joh	57	11	3	Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	4	När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	5	Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	6	När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	7	men sedan sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	8	Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	9	Jesus svarade: »Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	10	Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	11	Efter att ha sagt detta fortsatte han: »Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	12	Då sade lärjungarna: »Herre, sover han, så blir han frisk.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	13	Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	14	Då sade Jesus rent ut till dem: »Lasaros är död. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	15	Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	16	Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.«
Johannesevangeliet	Joh	57	11	17	När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	18	Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	19	och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	20	När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	21	Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	22	Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	23	Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	24	Marta svarade: »Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	25	Då sade Jesus till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	26	och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	27	Hon svarade: »Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.«
Johannesevangeliet	Joh	57	11	28	Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: »Mästaren är här och kallar på dig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	29	När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	30	Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	31	Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	32	När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	33	När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	34	och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	35	Jesus föll i gråt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	36	Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	37	Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	38	Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	39	Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	40	Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	41	De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	42	Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	43	Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	44	Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.«
Johannesevangeliet	Joh	57	11	45	Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	46	Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	47	Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: »Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	48	Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	49	En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	50	Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	51	Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	52	och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	53	Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	11	54	Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	55	Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	56	De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: »Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	11	57	Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	12	1	Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	2	Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	3	Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	4	Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	5	»Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	6	Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	7	Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	8	De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.«
Johannesevangeliet	Joh	57	12	9	En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	10	Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	11	eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.
Johannesevangeliet	Joh	57	12	12	Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	13	tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: »
Johannesevangeliet	Joh	57	12	14	Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	15	»
Johannesevangeliet	Joh	57	12	16	Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	17	Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	18	När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	19	Men fariseerna sade till varandra: »Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom.«
Johannesevangeliet	Joh	57	12	20	Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	21	De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	22	Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	23	Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	24	Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	25	Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	26	Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.
Johannesevangeliet	Joh	57	12	27	Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	28	Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	29	Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	30	Jesus sade: »Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	31	Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	32	Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	33	Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	34	Folket sade till honom: »Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	35	Jesus svarade: »Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	36	Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.« När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen.
Johannesevangeliet	Joh	57	12	37	Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	38	ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	39	De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	40	Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig.
Johannesevangeliet	Joh	57	12	41	Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	42	Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	43	De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
Johannesevangeliet	Joh	57	12	44	Jesus ropade: »Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	45	och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	46	Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	47	Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	48	Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	49	Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och vad jag skall tala. 
Johannesevangeliet	Joh	57	12	50	Och jag vet att hans befallning ger evigt liv. När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig.«
Johannesevangeliet	Joh	57	13	1	Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
Johannesevangeliet	Joh	57	13	2	De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	3	Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	4	Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	5	Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	6	När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: »Herre, skall du tvätta mina fötter!« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	7	Jesus svarade: »Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	8	Petrus sade: »Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!« Jesus sade till honom: »Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	9	Då sade Simon Petrus: »Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	10	Men Jesus sade till honom: »Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	11	Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
Johannesevangeliet	Joh	57	13	12	När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: »Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	13	Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	14	Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	15	Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	16	Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	17	Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.
Johannesevangeliet	Joh	57	13	18	Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	19	Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	20	Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.«
Johannesevangeliet	Joh	57	13	21	När Jesus hade sagt detta skakades han i sitt innersta och vittnade: »Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	22	Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	23	En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	24	Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	25	Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: »Herre, vem är det?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	26	Jesus svarade: »Han som får brödet som jag nu doppar.« Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	27	När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: »Gör genast vad du skall göra!« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	28	Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	29	Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	30	Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.
Johannesevangeliet	Joh	57	13	31	När Judas hade gått sade Jesus: »Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	32	Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	33	Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	34	Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	35	Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.«
Johannesevangeliet	Joh	57	13	36	Simon Petrus frågade: »Vart går du, herre?« Jesus svarade: »Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	37	Petrus sade: »Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	13	38	Då sade Jesus: »Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig.«
Johannesevangeliet	Joh	57	14	1	»Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	2	I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	3	Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	4	Och vägen dit jag går, den känner ni.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	5	Tomas sade: »Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	6	Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	7	Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	8	Filippos sade: »Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	9	Jesus svarade: »Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	10	Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	11	Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	12	Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	13	och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	14	Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.
Johannesevangeliet	Joh	57	14	15	Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	16	Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	17	sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	18	Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	19	Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	20	Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	21	Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	22	Judas – inte Judas Iskariot – frågade: »Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	23	Jesus svarade: »Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	24	Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	57	14	25	Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	26	Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	27	Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	28	Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	29	Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	30	Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	14	31	Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Kom, låt oss gå härifrån.
Johannesevangeliet	Joh	57	15	1	Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	2	Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	3	Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	4	Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	5	Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	6	Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	7	Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	8	Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	9	Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	10	Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.
Johannesevangeliet	Joh	57	15	11	Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	12	Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	13	Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	14	Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	15	Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	16	Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	17	Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.
Johannesevangeliet	Joh	57	15	18	Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	19	Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	20	Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	21	Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	22	Om jag inte hade kommit och talat till dem skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	23	Den som hatar mig hatar också min fader. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	24	Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, skulle de vara utan synd. Nu har de sett dem, och de hatar både mig och min fader. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	25	Men ordet som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	26	När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	15	27	Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.
Johannesevangeliet	Joh	57	16	1	Detta har jag sagt er för att ni inte skall komma på fall. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	2	De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	3	Och detta skall de göra därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	4	Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det.Sanningens ande Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	5	Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	6	utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	7	Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	8	och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	9	Synd: de tror inte på mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	10	Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	11	Dom: denna världens härskare är dömd.
Johannesevangeliet	Joh	57	16	12	Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	13	Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	14	Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	15	Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.
Johannesevangeliet	Joh	57	16	16	En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	17	Då sade några av lärjungarna till varandra: »Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	18	De sade: »Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	19	Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: »Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’? 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	20	Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	21	När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	22	Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	23	Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	24	Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Johannesevangeliet	Joh	57	16	25	Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	26	Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	27	ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	28	Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	29	Lärjungarna sade: »Nu talar du med klara ord och inte i bilder. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	30	Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	31	Jesus svarade: »Nu tror ni. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	32	Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	16	33	Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.«
Johannesevangeliet	Joh	57	17	1	Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	2	du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	3	Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	4	Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	5	Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till.
Johannesevangeliet	Joh	57	17	6	Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	7	Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	8	Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.
Johannesevangeliet	Joh	57	17	9	Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	10	Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	11	Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	12	Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	13	Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.
Johannesevangeliet	Joh	57	17	14	Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	15	Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	16	De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	17	Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	18	Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	19	och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.
Johannesevangeliet	Joh	57	17	20	Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	21	Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	22	Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	23	jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.
Johannesevangeliet	Joh	57	17	24	Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	25	Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	17	26	Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.«
Johannesevangeliet	Joh	57	18	1	När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	2	Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	3	Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	4	Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: »Vem söker ni?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	5	De svarade: »Jesus från Nasaret.« Han sade: »Det är jag.« Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	6	När Jesus nu sade: »Det är jag« vek de tillbaka och föll till marken. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	7	Han frågade dem igen: »Vem söker ni?« och när de svarade: »Jesus från Nasaret« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	8	sade han: »Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	9	Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: »Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	10	Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	11	Jesus sade då till Petrus: »Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?«
Johannesevangeliet	Joh	57	18	12	Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	13	och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	14	Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket.
Johannesevangeliet	Joh	57	18	15	Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	16	men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	17	Men flickan vid porten sade till Petrus: »Hör inte du också till den där mannens lärjungar?« Han svarade: »Nej, det gör jag inte.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	18	Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.
Johannesevangeliet	Joh	57	18	19	Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	20	Jesus sade: »Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	21	Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	22	En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade: »Skall du svara översteprästen på det sättet?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	23	Jesus sade: »Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	24	Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas.
Johannesevangeliet	Joh	57	18	25	Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom: »Hör inte du också till hans lärjungar?« Petrus förnekade det: »Nej, det gör jag inte.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	26	Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av: »Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	27	Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.
Johannesevangeliet	Joh	57	18	28	Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	29	Pilatus gick då ut till dem och frågade: »Vad anklagar ni den här mannen för?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	30	De svarade: »Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	31	Pilatus sade: »Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag.« Men judarna svarade: »Vi har inte rätt att döda någon.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	32	Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	33	Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: »Så du är judarnas konung?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	34	Jesus svarade: »Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	35	Pilatus sade: »Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	36	Jesus svarade: »Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	37	Pilatus frågade: »Du är alltså kung?« Jesus svarade: »Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	38	Pilatus sade till honom: »Vad är sanning?«Jesus skymfas. Pilatus villrådighet Sedan gick han ut igen till judarna och sade: »Jag kan inte finna honom skyldig till något. 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	39	Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	18	40	Då ropade de igen: »Inte honom, utan Barabbas!« Barabbas var en rövare.
Johannesevangeliet	Joh	57	19	1	Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	2	Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	3	De gick fram till honom och sade: »Var hälsad, judarnas konung«, och de gav honom örfilar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	4	Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: »Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	5	Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: »Här är mannen.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	6	Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: »Korsfäst, korsfäst!« Pilatus sade: »Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	7	Judarna svarade: »Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.«
Johannesevangeliet	Joh	57	19	8	När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	9	Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: »Varifrån är du?« Men Jesus gav honom inget svar. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	10	Pilatus sade då: »Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	11	Jesus svarade: »Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	12	Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: »Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.«
Johannesevangeliet	Joh	57	19	13	När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	14	Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: »Här ser ni er kung.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	15	Då ropade de: »Bort med honom! Korsfäst honom!« Pilatus frågade: »Skall jag korsfästa er kung?« Översteprästerna svarade: »Vi har ingen annan kung än kejsaren.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	16	Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	17	Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	18	Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	19	Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	20	Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	21	Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: »Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	22	Pilatus svarade: »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.«
Johannesevangeliet	Joh	57	19	23	Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	24	De sade därför till varandra: »Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.« Ty skriftordet skulle uppfyllas: 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	25	Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	26	När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: »Kvinna, där är din son.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	27	Sedan sade han till lärjungen: »Där är din mor.« Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	28	Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: »Jag är törstig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	29	Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	30	När Jesus hade fått det sura vinet sade han: »Det är fullbordat.« Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
Johannesevangeliet	Joh	57	19	31	Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	32	Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	33	Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	34	utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	35	Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	36	Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	37	Och på ett annat ställe heter det: 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	38	Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	39	Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	40	De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	41	Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	19	42	Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.
Johannesevangeliet	Joh	57	20	1	Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	2	Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: »De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	3	Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	4	De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	5	Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	6	Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	7	liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	8	Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	9	Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	10	Lärjungarna gick sedan hem igen.
Johannesevangeliet	Joh	57	20	11	Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	12	och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	13	Och de sade till henne: »Varför gråter du, kvinna?« Hon svarade: »De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	14	När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	15	Jesus sade till henne: »Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?« Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: »Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	16	Jesus sade till henne: »Maria.« Hon vände sig om och sade till honom: »Rabbouni!« (det är hebreiska och betyder mästare). 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	17	Jesus sade: »Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	18	Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Johannesevangeliet	Joh	57	20	19	På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	20	Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	21	Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	22	Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	23	Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«
Johannesevangeliet	Joh	57	20	24	En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	25	De andra lärjungarna sade nu till honom: »Vi har sett Herren«, men han sade: »Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	26	En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: »Frid åt er alla.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	27	Därefter sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	28	Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	29	Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.«
Johannesevangeliet	Joh	57	20	30	Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. 
Johannesevangeliet	Joh	57	20	31	Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.
Johannesevangeliet	Joh	57	21	1	Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	2	Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	3	Simon Petrus sade till de andra: »Jag ger mig ut och fiskar.« De sade: »Vi följer med dig.« De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	4	När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	5	Och Jesus frågade: »Mina barn, har ni ingen fisk?« De svarade nej, 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	6	och han sade: »Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.« De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	7	Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren!« När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	8	De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	9	Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	10	Jesus sade till dem: »Hämta några av fiskarna som ni just fick.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	11	Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.
Johannesevangeliet	Joh	57	21	12	Jesus sade till lärjungarna: »Kom och ät.« Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	13	Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	14	Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.
Johannesevangeliet	Joh	57	21	15	När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: »Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina lamm på bete.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	16	Och han frågade honom för andra gången: »Simon, Johannes son, älskar du mig?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »Var en herde för mina får.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	17	Och han frågade honom för tredje gången: »Simon, Johannes son, har du mig kär?« Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: »Har du mig kär?« och han svarade: »Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina får på bete. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	18	Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	19	(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: »Följ mig!«
Johannesevangeliet	Joh	57	21	20	Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	21	När Petrus såg honom frågade han Jesus: »Herre, hur blir det med honom?« 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	22	Jesus svarade: »Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.« 
Johannesevangeliet	Joh	57	21	23	Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: »Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?«
Johannesevangeliet	Joh	57	21	24	Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.
Johannesevangeliet	Joh	57	21	25	Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.
Apostlagärningarna	Apg	58	1	1	I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	2	fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	3	Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	4	Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, »det som ni har hört mig tala om«, sade han. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	5	»Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.«
Apostlagärningarna	Apg	58	1	6	De som hade samlats frågade honom: »Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	7	Han svarade: »Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	8	Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	9	När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	10	Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	11	»Galileer«, sade de, »varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.«
Apostlagärningarna	Apg	58	1	12	Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	13	Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	14	Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
Apostlagärningarna	Apg	58	1	15	En dag vid den tiden tog Petrus till orda inför bröderna – omkring 120 personer var samlade – och sade: 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	16	»Mina bröder, de ord i skriften skulle uppfyllas som den heliga anden lät David säga om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	17	Han var en av oss och hade fått samma uppdrag som vi. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	18	Med lönen för sin ogärning köpte han sig en bit jord. Men där föll han framstupa, och buken sprack så att alla inälvorna rann ut. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	19	Det blev känt för alla i Jerusalem, och sedan kallades platsen på deras språk för Akeldamak, det vill säga Blodsåkern. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	20	I Psaltaren står det: 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	21	Därför måste nu någon av dem som var med oss under hela den tid då herren Jesus kom och gick ibland oss, 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	22	från det att han döptes av Johannes fram till den dag då han blev upptagen från oss – någon av dem skall vittna tillsammans med oss om hans uppståndelse.«
Apostlagärningarna	Apg	58	1	23	Två blev föreslagna, Josef Barsabbas, som kallades Justus, och Mattias. 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	24	Och man bad: »Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa båda du har utvalt 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	25	till denna tjänst som apostel efter Judas, som övergav sin plats för att hamna där han hör hemma.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	1	26	Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	1	När pingstdagen kom var de alla församlade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	2	Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	3	De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	4	Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	5	I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	6	När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	7	Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	8	Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	9	Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	10	från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	11	både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	12	I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: »Vad betyder detta?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	13	Men andra gjorde sig lustiga och sade: »De har druckit sig fulla på halvjäst vin.«
Apostlagärningarna	Apg	58	2	14	Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: »Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	15	Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	16	Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:
Apostlagärningarna	Apg	58	2	17	Det skall ske
Apostlagärningarna	Apg	58	2	18	Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande
Apostlagärningarna	Apg	58	2	19	Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	20	Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	21	Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	22	Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	23	han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	24	Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	25	Ty David säger om honom:
Apostlagärningarna	Apg	58	2	26	Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	27	Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	28	Du har visat mig livets vägar. Du skall uppfylla mig med glädje när jag får se ditt ansikte.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	29	Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	30	Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	31	Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	32	Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	33	Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	34	David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	35	så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	36	Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.«
Apostlagärningarna	Apg	58	2	37	Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skall vi göra?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	38	Petrus svarade: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	39	Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	40	Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: »Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.«
Apostlagärningarna	Apg	58	2	41	De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	42	Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.
Apostlagärningarna	Apg	58	2	43	Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	44	De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	45	De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	46	De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 
Apostlagärningarna	Apg	58	2	47	De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	3	1	Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	2	Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	3	När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	4	De fäste blicken på honom, och Petrus sade: »Se på oss!« 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	5	Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	6	Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	7	Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	8	Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	9	Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	10	Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.
Apostlagärningarna	Apg	58	3	11	Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem i Salomos pelarhall, som den kallas. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	12	Då sade Petrus till folket: »Israeliter, varför blir ni förvånade över det här? Ni stirrar på oss som om det var genom vår egen kraft eller fromhet vi fick mannen att gå. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	13	Nej, 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	14	Ni förnekade honom som var helig och rättfärdig och begärde att få en mördare frigiven, 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	15	och vägvisaren till livet dödade ni. Men Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	16	Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt mannen som ni ser här och som ni känner. Den tro som kommer genom detta namn har gett honom full hälsa i allas er åsyn.
Apostlagärningarna	Apg	58	3	17	Nu vet jag, mina bröder, att ni handlade av okunnighet, ni liksom era ledare. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	18	Men på så sätt har Gud låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter: att hans Messias skulle lida. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	19	Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	20	Då skall den tid komma från Herren då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus, 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	21	fast himlen måste behålla honom till den dag då allt det blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	22	Mose sade: 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	23	Var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket.
Apostlagärningarna	Apg	58	3	24	Sedan har alla profeter som har uppträtt, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	25	Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder när han sade till Abraham: 
Apostlagärningarna	Apg	58	3	26	Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg.«
Apostlagärningarna	Apg	58	4	1	Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna, 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	2	som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	3	De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	4	Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.
Apostlagärningarna	Apg	58	4	5	Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	6	Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	7	De lät föra fram apostlarna och frågade dem: »Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	8	Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: »Ni äldste och folkets ledare, 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	9	när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	10	då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	11	Jesus är 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	12	Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.«
Apostlagärningarna	Apg	58	4	13	När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus, 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	14	och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	15	De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	16	»Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	17	Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet.«
Apostlagärningarna	Apg	58	4	18	De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	19	Men Petrus och Johannes svarade dem: »Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	20	Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	21	Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett, 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	22	ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal.
Apostlagärningarna	Apg	58	4	23	Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	24	När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: »Härskare, 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	25	du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:
Apostlagärningarna	Apg	58	4	26	Jordens kungar träder fram och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde.
Apostlagärningarna	Apg	58	4	27	Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	28	alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	29	Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	30	Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.«
Apostlagärningarna	Apg	58	4	31	När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.
Apostlagärningarna	Apg	58	4	32	Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	33	Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	34	Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	35	och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	36	Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, 
Apostlagärningarna	Apg	58	4	37	sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.
Apostlagärningarna	Apg	58	5	1	En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	2	Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	3	Då sade Petrus: »Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	4	Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	5	Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	6	De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.
Apostlagärningarna	Apg	58	5	7	Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	8	Petrus vände sig till henne: »Säg mig, var det allt ni fick för jorden?« – »Ja, det var allt«, svarade hon. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	9	Men då sade Petrus: »Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren – det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	10	I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	11	Stor fruktan grep hela församlingen och alla som hörde talas om denna händelse.
Apostlagärningarna	Apg	58	5	12	Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	13	Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men folket satte dem högt, och mer än så: 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	14	män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	15	Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	16	Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
Apostlagärningarna	Apg	58	5	17	Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukeernas parti. Upptända av trosnit 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	18	grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	19	Men på natten öppnade en ängel från Herren fängelsets dörrar och förde ut apostlarna och sade: 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	20	»Gå och ställ er i templet och låt folket höra allt om detta nya liv.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	21	De lydde och gick tidigt på morgonen till templet och undervisade. När översteprästen och hans närmaste män kom dit kallade de samman rådet, alltså hela den beslutande församlingen i Israel, och skickade sedan bud till fängelset för att hämta apostlarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	22	Men när tjänarna kom dit kunde de inte finna dem där utan vände tillbaka och rapporterade: 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	23	»Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid sina dörrar, men när vi öppnade fann vi ingen där inne.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	24	När tempelkommendanten och översteprästerna fick höra detta kunde de inte begripa vad som hade hänt med fångarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	25	Men så kom någon och talade om för dem att männen som de hade satt i fängelse nu stod i templet och undervisade folket. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	26	Då gick kommendanten och tjänarna bort och hämtade dem, men utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.
Apostlagärningarna	Apg	58	5	27	När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem: 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	28	»Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	29	Petrus och apostlarna svarade: »Man måste lyda Gud mer än människor. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	30	Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	31	Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	32	Om allt detta kan vi vittna, och likaså den heliga anden som Gud har gett åt dem som lyder honom.«
Apostlagärningarna	Apg	58	5	33	Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	34	Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	35	Sedan fortsatte han: »Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	36	För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	37	Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	38	Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	39	Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.«
Apostlagärningarna	Apg	58	5	40	De följde hans råd och kallade in apostlarna, förbjöd dem att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de låtit prygla dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	41	Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull. 
Apostlagärningarna	Apg	58	5	42	De fortsatte dag efter dag med att undervisa i templet och hemma och förkunna budskapet att Jesus är Messias.
Apostlagärningarna	Apg	58	6	1	Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	2	De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: »Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	3	Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	4	Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	5	Alla de församlade gillade förslaget, och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos, en proselyt från Antiochia, 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	6	och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	6	7	Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt. Även en stor mängd präster började omfatta tron.
Apostlagärningarna	Apg	58	6	8	Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	9	Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	10	Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	11	Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	12	De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	13	Där fick falska vittnen träda fram och säga: »Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	14	Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	6	15	Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.
Apostlagärningarna	Apg	58	7	1	Översteprästen frågade: »Är detta sant?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	2	Stefanos svarade: »Bröder och fäder, lyssna på mig. Härlighetens Gud visade sig för vår fader Abraham, som då bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran, 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	3	och sade till honom: 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	4	Då lämnade Abraham Kaldeen och bosatte sig i Harran. När hans far var död lät Gud honom flytta vidare till det land där ni nu bor. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	5	Han gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	6	Detta är vad Gud sade: 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	7	Men det folk vars slavar de blir skall jag döma
Apostlagärningarna	Apg	58	7	8	Och han upprättade med Abraham det förbund som har omskärelsen som tecken. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob och Jakob till de tolv stamfäderna.
Apostlagärningarna	Apg	58	7	9	Stamfäderna greps av avund mot Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	10	och hjälpte honom ur alla svårigheter. Han gav honom vishet och lät honom komma i gunst hos farao, den egyptiske kungen, och denne satte honom att styra Egypten och sköta hans förvaltning. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	11	Emellertid drabbades hela Egypten och Kanaan av hungersnöd och svåra lidanden, och våra fäder kunde inte skaffa sig mat. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	12	Men Jakob fick höra att det fanns brödsäd i Egypten och skickade dit våra fäder, först en gång och sedan en gång till. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	13	Andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick reda på hans släkt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	14	Josef sände då bud efter sin far Jakob och hela hans familj på sjuttiofem personer, 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	15	och Jakob drog ner till Egypten. När han och våra fäder hade dött 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	16	fördes de till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt av Hamors söner i Shekem mot betalning i silver.
Apostlagärningarna	Apg	58	7	17	Tiden närmade sig då Guds löfte till Abraham skulle uppfyllas, och israeliterna blev ett stort och talrikt folk i Egypten. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	18	Men då uppsteg en ny kung på Egyptens tron, en som ingenting visste om Josef.
Apostlagärningarna	Apg	58	7	19	Han gick fram med list mot vårt folk, förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut de nyfödda, så att de inte skulle överleva. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	20	Då föddes Mose, och han var ett sällsynt vackert barn. Under tre månader sköttes han i sin fars hus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	21	Sedan sattes han ut, men faraos dotter tog upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	22	Mose blev grundligt insatt i den egyptiska visdomen och uppträdde med kraft i både ord och handling.
Apostlagärningarna	Apg	58	7	23	När han var fyrtio år föddes den tanken hos honom att han skulle besöka sina bröder, israeliterna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	24	När han då fick se hur en av dem blev misshandlad skyndade han till hans hjälp och gav honom upprättelse genom att slå ihjäl egyptern. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	25	Han trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men det gjorde de inte. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	26	Nästa dag kom han dit just som ett par av dem hade råkat i gräl. Han försökte försona dem och sade: ’Ni är ju bröder, varför gör ni varandra illa?’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	27	Men den som hade angripit sin landsman stötte undan Mose och sade: ’
Apostlagärningarna	Apg	58	7	28	Tänker du döda mig som du dödade egyptern i går?’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	29	Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjan, där han blev far till två söner.
Apostlagärningarna	Apg	58	7	30	När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i en brinnande törnbuske. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	31	Mose häpnade över synen, och när han gick fram för att se efter vad det var hördes Herrens röst: 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	32	Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.
Apostlagärningarna	Apg	58	7	33	Men Herren sade till honom: 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	34	Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, jag har hört deras suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Kom, jag skall sända dig till Egypten.
Apostlagärningarna	Apg	58	7	35	Denne Mose som de hade avvisat med orden: 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	36	Det var Mose som ledde deras uttåg och som gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	37	Det var Mose som sade till israeliterna: 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	38	Det var han som i folkförsamlingen i öknen förmedlade till våra fäder det som ängeln talade till honom på Sinai. Han tog emot levande ord för att ge dem vidare till oss. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	39	Men våra fäder ville inte lyda honom utan stötte honom ifrån sig. De önskade sig tillbaka till Egypten 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	40	och sade till Aron: 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	41	Under den här tiden gjorde de en kalv och bar fram offer åt avguden och höll fest i glädje över sina händers verk. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	42	Men Gud vände sig bort och lät dem dyrka den himmelska hären, som det står i profetboken: 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	43	Ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni gjort för att tillbe. Därför skall jag fördriva er till landet bortom
Apostlagärningarna	Apg	58	7	44	I öknen hade våra fäder förbundstecknets tält, inrättat så som den som talade med Mose hade bestämt, nämligen efter den förebild Mose fick se. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	45	Och fäderna tog det i arv och förde det hit under Josua, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för våra fäder. Här stod det till Davids tid, 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	46	och David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	47	Men Salomo byggde ett hus åt honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	48	Den Högste bor dock inte i något som är byggt av människohand. Som profeten säger:
Apostlagärningarna	Apg	58	7	49	Himlen är min tron, jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, var skulle min viloplats vara?
Apostlagärningarna	Apg	58	7	50	Har inte mina händer gjort allt detta?
Apostlagärningarna	Apg	58	7	51	Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	52	Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	53	ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den.«
Apostlagärningarna	Apg	58	7	54	När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	55	Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	56	och han sade: »Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	57	Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	58	och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	59	Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: »Herre Jesus, ta emot min ande.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	7	60	Han föll på knä och ropade högt: »Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.« Med de orden dog han.
Apostlagärningarna	Apg	58	8	1	Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades.Saul förföljer de kristna Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	2	Några fromma män begravde Stefanos och höll stor dödsklagan över honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	3	Men Saul for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
Apostlagärningarna	Apg	58	8	4	De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	5	Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	6	Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	7	Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	8	Det blev stor glädje i den staden.
Apostlagärningarna	Apg	58	8	9	Men där fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	10	och fick alla med sig, hög som låg, och de sade: »Han är Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	11	De slöt upp kring honom därför att han länge hade hänfört dem med sina trollkonster. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	12	Men när de hade börjat tro på Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn lät de döpa sig, både män och kvinnor. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	13	Simon kom själv till tro. Han blev döpt och vek sedan inte från Filippos sida, och han häpnade när han såg vilka tecken och under som skedde.
Apostlagärningarna	Apg	58	8	14	Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	15	som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	16	Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	17	Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande.
Apostlagärningarna	Apg	58	8	18	När Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden förmedlades erbjöd han dem pengar 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	19	och sade: »Ge denna makt åt mig också, så att den jag lägger mina händer på får helig ande.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	20	Men Petrus svarade: »Förbannelse över dig och dina pengar, om du tror att du kan köpa Guds gåva. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	21	Du har ingen rätt till det vi förkunnar, ty ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	22	Omvänd dig från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt uppsåt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	23	För jag ser att du sprider bitter galla och snärjer med orättfärdighet.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	24	Simon svarade: »Be för mig till Herren, så att inget av det som ni har sagt drabbar mig.«
Apostlagärningarna	Apg	58	8	25	Sedan apostlarna hade vittnat och förkunnat ordet om Herren vände de tillbaka till Jerusalem och lät under vägen många samariska byar höra evangeliet.
Apostlagärningarna	Apg	58	8	26	En ängel från Herren sade till Filippos: »Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	27	Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	28	och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	29	Anden sade till Filippos: »Gå fram till vagnen och håll dig intill den.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	30	Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: »Förstår du vad du läser?« – 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	31	»Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?« svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	32	Skriftstället som han läste var detta:
Apostlagärningarna	Apg	58	8	33	Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans efterkommande, när hans liv nu upphöjs från jorden?
Apostlagärningarna	Apg	58	8	34	Hovmannen frågade Filippos: »Säg mig, vem talar profeten om – sig själv eller någon annan?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	35	Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	36	När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: »Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	38	Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	39	När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. 
Apostlagärningarna	Apg	58	8	40	Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.
Apostlagärningarna	Apg	58	9	1	Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	2	och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	3	Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	4	Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	5	Han frågade: »Vem är du, herre?« – »Jag är Jesus, den som du förföljer. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	6	Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	7	Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	8	Saul reste sig upp, men fast hans ögon var öppna kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	9	Under tre dagar var han blind, och han varken åt eller drack.
Apostlagärningarna	Apg	58	9	10	I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: »Ananias!« Han svarade: »Ja, herre.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	11	Herren sade: »Gå genast till Raka gatan, och fråga i Judas hus efter en som heter Saul och är från Tarsos. Han ber, 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	12	och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga sina händer på honom för att han skall se igen.« – 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	13	»Herre«, svarade Ananias, »jag har hört från många håll om den mannen och allt ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	14	Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	15	Men Herren sade till honom: »Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	16	och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull.«
Apostlagärningarna	Apg	58	9	17	Ananias gav sig i väg och gick till Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sade: »Saul, min broder! Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig ande.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	18	Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig, 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	19	och när han hade ätit återfick han krafterna. Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	20	och började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	21	Alla som hörde honom häpnade och sade: »Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	22	Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.
Apostlagärningarna	Apg	58	9	23	Efter någon tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	24	men han fick reda på deras planer. De lurade på honom vid stadsportarna dag och natt för att döda honom, 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	25	men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom från stadsmuren i en korg.
Apostlagärningarna	Apg	58	9	26	När han hade kommit tillbaka till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	27	Då tog Barnabas honom med sig till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren, som talat till honom, och hur han frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	28	Sedan fick Saul komma och gå som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	29	Han predikade också för de grekisktalande judarna och disputerade med dem. De bestämde sig för att röja honom ur vägen, 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	30	men när bröderna fick reda på detta tog de honom ner till Caesarea och skickade honom därifrån vidare till Tarsos.
Apostlagärningarna	Apg	58	9	31	Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd.
Apostlagärningarna	Apg	58	9	32	Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	33	Där träffade han en man vid namn Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	34	Petrus sade till honom: »Aineas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd.« Genast steg han upp, 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	35	och alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom, och de omvände sig till Herren.
Apostlagärningarna	Apg	58	9	36	I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	37	Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	38	Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	39	Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	40	Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stig upp!« Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	41	Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	42	Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 
Apostlagärningarna	Apg	58	9	43	Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare.
Apostlagärningarna	Apg	58	10	1	I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	2	Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	3	En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: »Cornelius!« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	4	Han såg förskräckt på ängeln och frågade: »Vad vill du, herre?« Ängeln svarade: »Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	5	Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	6	Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	7	När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	8	Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.
Apostlagärningarna	Apg	58	10	9	Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	10	Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	11	Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	12	och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	13	En röst sade till honom: »Petrus, slakta och ät!« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	14	Petrus svarade: »Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	15	Då hörde han för andra gången en röst: »Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	16	Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen.
Apostlagärningarna	Apg	58	10	17	Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft kom männen som Cornelius hade skickat. De frågade sig fram till Simons hus och stannade vid porten 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	18	och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	19	Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: »Här är tre män som söker dig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	20	Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	21	Petrus gick ner till männen och sade: »Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	22	De svarade: »Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	23	Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där. Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	24	Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	25	När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	26	Men Petrus sade åt honom att resa sig: »Stig upp, jag är en människa, jag också.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	27	Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade, 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	28	och han sade till dem: »Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	29	Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	30	Cornelius svarade: »Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	31	och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	32	Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	33	Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.«
Apostlagärningarna	Apg	58	10	34	Då tog Petrus till orda: »Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	35	utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	36	Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han är allas herre. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	37	Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	38	hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	39	Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	40	Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	41	inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	42	Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	43	Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.«
Apostlagärningarna	Apg	58	10	44	Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	45	De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	46	de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	47	Då frågade Petrus: »Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	10	48	Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
Apostlagärningarna	Apg	58	11	1	Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	2	När Petrus kom upp till Jerusalem ställde de omskurna honom till svars 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	3	för att han hade besökt oomskurna och ätit med dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	4	Petrus redogjorde då för allt som hade hänt: 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	5	»Jag var i Joppe, och medan jag bad föll jag i hänryckning och hade en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den från himlen och kom ända ner till mig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	6	Jag såg efter vad det kunde vara, och då fick jag se markens tama och vilda fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	7	Jag hörde också en röst som sade till mig: ’Petrus, slakta och ät!’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	8	Men jag svarade: ’Nej, nej, herre. Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	9	För andra gången talade en röst från himlen: ’Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	10	Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen igen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	11	Just då stannade tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	12	och Anden sade åt mig att följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom hem till mannen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	13	Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: ’Skicka bud till Joppe efter Simon som kallas Petrus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	14	Han har något att säga som skall rädda dig och alla i ditt hus.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	15	Och när jag då började tala föll den heliga anden över dem alldeles som över oss i den första tiden. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	16	Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: ’Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas med helig ande.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	17	Sedan de kommit till tro på herren Jesus Kristus har Gud alltså gett dem samma gåva som vi fick. Hur skulle då jag kunna hindra Gud?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	18	När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: »Så har Gud gett också hedningarna möjlighet att omvända sig och få liv.«
Apostlagärningarna	Apg	58	11	19	De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	20	Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	21	Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	22	Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	23	När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren; 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	24	han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	25	Barnabas fortsatte sedan till Tarsos för att söka upp Saul, 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	26	och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.
Apostlagärningarna	Apg	58	11	27	Vid denna tid kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	28	En av dem, som hette Agabos, lät genom Andens ingivelse förstå att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen – den inträffade också under kejsar Claudius. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	29	Då beslöt lärjungarna att man skulle sända understöd till bröderna i Judeen, var och en efter sina tillgångar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	11	30	De gjorde så och skickade Barnabas och Saul att överlämna gåvorna till de äldste.
Apostlagärningarna	Apg	58	12	1	Vid den tiden ingrep kung Herodes hårdhänt mot en del av medlemmarna i församlingen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	2	Han lät halshugga Jakob, Johannes bror, 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	3	och när han såg att judarna gillade detta fortsatte han och lät också gripa Petrus; det hände under det osyrade brödets högtid. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	4	Efter arresteringen satte han honom i fängelse, bevakad av fyra vaktstyrkor om vardera fyra man, för att efter påsken ställa honom inför folket. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	5	Petrus hölls alltså fängslad, och i församlingen bad man ivrigt till Gud för honom.
Apostlagärningarna	Apg	58	12	6	Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren fanns vakter som bevakade fängelset. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	7	Då stod där plötsligt en ängel från Herren, och ett ljussken fyllde rummet. Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. »Skynda dig upp«, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	8	Ängeln fortsatte: »Ta på dig bältet och sandalerna.« Petrus lydde, och ängeln sade: »Svep om dig manteln och följ mig.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	9	Petrus följde med honom ut, men han förstod inte att det var verkligt, det som skedde genom ängeln, utan trodde att det var en syn. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	10	De passerade en vaktpost och sedan en till och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. När de kom ut gick de gatan ner, och då försvann ängeln. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	11	Så snart Petrus hade sansat sig sade han: »Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig.«
Apostlagärningarna	Apg	58	12	12	När han förstod hur det var gick han till huset där Maria bodde, mor till den Johannes som kallades Markus; där var många samlade till bön. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	13	Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att låsa upp. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	14	Men när hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	15	»Du är tokig«, svarade de. Men hon stod på sig, och då sade de: »Det är hans ängel.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	16	Petrus fortsatte att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	17	Han gav dem tecken att vara tysta, och så berättade han hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han bad dem tala om det för Jakob och de andra bröderna, och sedan lämnade han dem och begav sig till en annan plats.
Apostlagärningarna	Apg	58	12	18	När morgonen kom blev det stor uppståndelse bland soldaterna. Vad hade det blivit av Petrus? 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	19	När så Herodes skickade efter honom och inte kunde få tag i honom förhörde han vakterna och befallde att de skulle straffas. Därefter for han tillbaka från Judeen och uppehöll sig i Caesarea.
Apostlagärningarna	Apg	58	12	20	Invånarna i Tyros och Sidon hade dragit på sig Herodes vrede. Gemensamt uppvaktade de kungen, och sedan de lyckats vinna hans kammarherre Blastos för sin sak bad de om fred; deras land var beroende av kungen för sin försörjning. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	21	På utsatt dag tog Herodes plats på tribunen, iförd sin kungaskrud, och höll ett tal riktat till dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	22	Och folket ropade: »Det är en gud som talar, inte en människa.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	23	Men i samma ögonblick slog honom en ängel från Herren för att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog.
Apostlagärningarna	Apg	58	12	24	Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa. 
Apostlagärningarna	Apg	58	12	25	Sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem vände de tillbaka och tog då med sig Johannes som kallades Markus.
Apostlagärningarna	Apg	58	13	1	I församlingen i Antiochia fanns dessa profeter och lärare: Barnabas, Symeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen, som var uppfostrad tillsammans med tetrarken Herodes, samt Saul. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	2	Medan de en gång höll gudstjänst och fastade sade den heliga anden till dem: »Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	3	Efter fasta och bön lade de sina händer på dem och skickade i väg dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	13	4	Dessa båda, som alltså sändes ut av den heliga anden, for ner till Seleukia, och därifrån seglade de till Cypern. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	5	I Salamis förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes som hjälp.
Apostlagärningarna	Apg	58	13	6	Sedan tog de sig tvärs över ön till Pafos, där de träffade på en judisk trollkarl vid namn Barjesus, som påstod sig vara profet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	7	Han umgicks hos den romerske ståthållaren Sergius Paulus, som var en klok man. Denne kallade till sig Barnabas och Saul och bad att få höra Guds ord. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	8	Men Elymas – namnet kan översättas med »trollkarl« – motarbetade dem och sökte förhindra att ståthållaren kom till tro. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	9	Saul, som även kallades Paulus, fylldes då av helig ande. Han spände blicken i honom 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	10	och sade: »Du djävulens son, full av list och fräckhet, du fiende till allt rättfärdigt, skall du aldrig sluta med att göra Herrens raka vägar krokiga? 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	11	Nu slår dig Herrens hand. Du skall vara blind en tid och inte se solen.« I detsamma föll töcken och mörker över mannen, och han gick runt och famlade efter någon som kunde leda honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	12	När då ståthållaren såg vad som hade hänt kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.
Apostlagärningarna	Apg	58	13	13	Från Pafos seglade Paulus och hans följeslagare till Perge i Pamfylien. Där övergav Johannes dem och återvände till Jerusalem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	14	Själva fortsatte de från Perge och kom till Antiochia i Pisidien. På sabbatsdagen gick de till synagogan och satte sig där. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	15	Efter läsningen ur lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa: »Bröder, om ni har något att säga till folkets uppbyggelse, så gör det.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	16	Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade: »Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	17	Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	18	I omkring fyrtio år sörjde han för dem i öknen, 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	19	och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	20	Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	21	Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	22	Efter att ha avsatt denne upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	23	Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	24	vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	25	Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’
Apostlagärningarna	Apg	58	13	26	Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	27	Ty folket i Jerusalem och deras ledare förstod inte vem Jesus var. De dömde honom och uppfyllde därigenom också de profetord som läses varje sabbat. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	28	Fast de inte kunde finna honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	29	När de hade fullgjort allt som var skrivet om honom tog de ner honom från korset och lade honom i en grav. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	30	Men Gud uppväckte honom från de döda, 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	31	och han visade sig sedan under en längre tid för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	32	Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	33	har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	34	Och att han lät honom uppstå från de döda så att han aldrig mer skall återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	35	Ty på ett annat ställe säger han: 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	36	David, som på sin tid tjänat Guds vilja, insomnade och förenades med sina fäder och mötte förgängelsen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	37	Men han som Gud uppväckte har inte mött någon förgängelse. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	38/39	Ni skall alltså veta, mina bröder, att genom honom förkunnas syndernas förlåtelse för er, och genom honom blir var och en som tror rättfärdig och friad från allt det som ni inte kunde frias från medan ni stod under Moses lag. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	40	Se därför till att det som står hos profeterna inte slår in:
Apostlagärningarna	Apg	58	13	41	Se, föraktare, häpna och förintas: jag utför en gärning i era dagar, en gärning som ni inte kommer att tro på när den berättas för er.
Apostlagärningarna	Apg	58	13	42	När de gick ut bad man dem att få höra mer om detta nästa sabbat. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	43	Och när man skildes åt efter gudstjänsten gjorde många judar och gudfruktiga proselyter sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
Apostlagärningarna	Apg	58	13	44	Följande sabbat samlades så gott som hela staden för att höra ordet om Herren. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	45	När judarna fick se allt folket fylldes de av avund och bemötte det Paulus sade med smädelser. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	46	Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: »Det var ni som först skulle få höra Guds ord förkunnas. Men när ni nu visar det ifrån er och dömer er själva ovärdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	47	Ty så har Herren befallt oss:
Apostlagärningarna	Apg	58	13	48	När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade ordet om Herren. Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro, 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	49	och ordet om Herren fördes ut i hela den trakten.
Apostlagärningarna	Apg	58	13	50	Men judarna hetsade upp de gudfruktiga kvinnorna av förnäm familj och de ledande männen i staden. De fick i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	51	De båda skakade dammet av sina fötter mot dem och gick till Ikonion. 
Apostlagärningarna	Apg	58	13	52	Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.
Apostlagärningarna	Apg	58	14	1	Även i Ikonion gick de till judarnas synagoga och predikade där på ett sådant sätt att en stor mängd judar och greker kom till tro. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	2	Men de judar som inte ville tro hetsade upp hedningarna mot bröderna och förgiftade deras sinnen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	3	Emellertid stannade Paulus och Barnabas där en längre tid och talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta dem göra tecken och under. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	4	Men folket i staden delade sig i två läger: somliga höll med judarna och andra med apostlarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	5	När dessa förstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	6	flydde de till Lystra och Derbe, två städer i Lykaonien, och trakterna där omkring, 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	7	och där fortsatte de att förkunna budskapet.
Apostlagärningarna	Apg	58	14	8	I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	9	Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	10	sade han med hög röst: »Res dig och stå på benen!« Då sprang mannen upp och började gå. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	11	När folket såg vad Paulus hade gjort ropade de högt på lykaoniska: »Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	12	De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	13	Prästen i zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	14	När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	15	»Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	16	Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	17	men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	18	Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	14	19	Men från Antiochia och Ikonion kom judar som fick med sig folket. Man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	20	Men när lärjungarna samlades omkring honom reste han sig och gick in i staden. Nästa dag fortsatte han med Barnabas till Derbe.
Apostlagärningarna	Apg	58	14	21	Här förkunnade de evangeliet och gjorde många till lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	22	och styrkte lärjungarna och manade dem att behålla sin tro. »Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike«, sade de. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	23	I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på.
Apostlagärningarna	Apg	58	14	24	Sedan for de vidare genom Pisidien och Pamfylien, 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	25	och när de hade förkunnat ordet i Perge fortsatte de ner till Attaleia. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	26	Därifrån seglade de till Antiochia, den plats där man hade överlämnat dem åt Guds nåd inför det uppdrag som de nu hade fullgjort. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	27	Efter sin ankomst dit kallade de samman församlingen och berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	14	28	Och de stannade en ganska lång tid hos lärjungarna där.
Apostlagärningarna	Apg	58	15	1	Några som hade rest ner från Judeen ville lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig efter mosaiskt bruk. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	2	Detta ledde till ständiga uppträden och diskussioner mellan dem och Paulus och Barnabas. Man beslöt då att dessa båda och några till skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att få frågan utredd av dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	3	Församlingen gav dem vad de behövde för resan, och de for sedan genom Fenikien och Samarien och beskrev hur hedningarna omvände sig, vilket väckte stor glädje bland alla bröderna.
Apostlagärningarna	Apg	58	15	4	Vid sin ankomst till Jerusalem togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	5	Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Moses lag. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	6	Apostlarna och de äldste kom då samman för att utreda frågan. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	7	Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade: »Mina bröder, ni vet att Gud i forna dagar valde ut mig bland er, så att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	8	Gud, som känner allas hjärtan, har vittnat för dem genom att skänka den heliga anden åt dem likaväl som åt oss. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	9	Han har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hjärtan genom tron. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	10	Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett sådant ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har orkat bära? 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	11	Nej, vi tror att det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	12	Då teg alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om de många tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	15	13	När de hade slutat tog Jakob till orda: »Mina bröder, hör på. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	14	Simon har berättat om att Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	15	Till detta passar profeternas ord, där det står:
Apostlagärningarna	Apg	58	15	16	Därefter skall jag vända tillbaka och bygga upp Davids fallna hydda. Ur dess spillror skall jag bygga upp den och resa den igen,
Apostlagärningarna	Apg	58	15	17	för att alla de andra människorna skall söka Herren, alla folk över vilka mitt namn har utropats. Så säger Herren, som har gjort detta
Apostlagärningarna	Apg	58	15	18	känt för länge sedan.
Apostlagärningarna	Apg	58	15	19	Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	20	utan bara skriva till dem att de måste avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkan och från otukt, köttet av kvävda djur och blod. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	21	Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare i varenda stad, och han läses i synagogorna varje sabbat.«
Apostlagärningarna	Apg	58	15	22	Då beslöt apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen att bland sig utse några som skulle sändas till Antiochia i sällskap med Paulus och Barnabas. Det blev Judas som kallades Barsabbas och Silas, båda i ledande ställning bland bröderna, 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	23	och de fick med sig detta brev: »Hälsningar från apostlarna och de äldste till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia och Syrien och Kilikien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	24	Vi har hört att några som kommit härifrån men utan vårt uppdrag har oroat er och vållat förvirring med vad de sagt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	25	Vi har därför enhälligt beslutat att utse några talesmän och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	26	dessa båda som har vågat livet för vår herre Jesu Kristi namn. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	27	Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen framföra samma meddelande. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	28	Den heliga anden och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav: 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	29	att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt. Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt. Allt gott!«
Apostlagärningarna	Apg	58	15	30	Så sände man i väg dem, och när de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett möte och överlämnade brevet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	31	Bröderna läste det och blev glada över detta uppmuntrande besked. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	32	Judas och Silas, som också själva var profeter, talade länge till dem och uppmuntrade och styrkte dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	33	När de hade varit där en tid skildes de under fridsönskningar från bröderna och återvände till dem som hade sänt ut dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	35	Men Paulus och Barnabas stannade i Antiochia, där de tillsammans med många andra undervisade och förkunnade ordet om Herren.
Apostlagärningarna	Apg	58	15	36	Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss resa ut igen och se hur det står till med bröderna i alla de städer där vi har förkunnat ordet om Herren.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	37	Barnabas ville att Johannes som kallades Markus också skulle följa med. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	38	Men Paulus hävdade att den som hade övergett dem i Pamfylien och inte stannat hos dem i deras arbete, den skulle de inte ha med sig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	39	Det kom till ett så häftigt uppträde att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade över till Cypern. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	40	Paulus däremot utsåg Silas till sin följeslagare, och sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd bröt han upp. 
Apostlagärningarna	Apg	58	15	41	Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna där.
Apostlagärningarna	Apg	58	16	1	Så kom han till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, vars mor var kristen judinna medan fadern var grek. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	2	Han hade gott namn om sig bland bröderna i Lystra och Ikonion. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	3	Denne Timotheos ville Paulus ha med sig på resan, och med hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom; alla kände ju till att hans far var grek.
Apostlagärningarna	Apg	58	16	4	De reste från stad till stad och meddelade bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade utfärdat och som man skulle iaktta. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	5	Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar.
Apostlagärningarna	Apg	58	16	6	De tog sedan vägen genom Frygien och Galatien eftersom den heliga anden hindrade dem från att förkunna ordet i Asien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	7	När de hade nått Mysien ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu ande. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	8	Då gick de genom Mysien och kom ner till Troas. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	9	På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: »Kom över till Makedonien och hjälp oss.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	10	När han hade haft denna syn försökte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet där.
Apostlagärningarna	Apg	58	16	11	Vi lade alltså ut från Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag till Neapolis. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	12	Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i första makedoniska distriktet och är en romersk koloni. Där stannade vi några dagar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	13	På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	14	En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	15	Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: »När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig.« Och hon gav sig inte.
Apostlagärningarna	Apg	58	16	16	När vi en gång gick till bönestället mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande i sig och som skaffade sina ägare goda inkomster genom att spå. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	17	Hon följde efter Paulus och oss andra och ropade: »De här männen står i den högste Gudens tjänst och förkunnar vägen till frälsning för er.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	18	Så höll hon på i flera dagar, tills Paulus förlorade tålamodet och vände sig om och sade till anden: »Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.« Och i samma ögonblick for anden ut. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	19	När hennes ägare såg att hoppet om fortsatt förtjänst hade farit sin väg, tog de fast Paulus och Silas och släpade dem till torget och stadens myndigheter. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	20	De förde dem till de romerska domarna och sade: »De här männen stör lugnet i vår stad. De är judar, 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	21	och de talar för seder och bruk som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta och följa.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	22	Folket tog då parti mot dem, och domarna slet kläderna av dem och befallde att de skulle pryglas. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	23	Man gav dem många rapp och satte dem sedan i fängelse. Fångvaktaren fick order att hålla dem i säkert förvar, 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	24	och för den skull lät han dem sitta i det innersta fängelserummet och låste fast deras ben i stocken.
Apostlagärningarna	Apg	58	16	25	Vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	26	Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	27	Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att dörrarna i fängelset stod öppna drog han sitt svärd för att ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade rymt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	28	Men Paulus ropade högt: »Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	29	Då sade fångvaktaren till om ljus och sprang in och kastade sig skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	30	Sedan förde han ut dem och frågade dem: »Vad skall jag göra för att räddas?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	31	De svarade: »Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	32	Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	33	Fångvaktaren tog genast hand om dem, mitt i natten, och tvättade såren efter piskrappen. Sedan döptes han själv med hela sin familj. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	34	Han tog dem med upp i sin bostad och lät duka ett bord, och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud.
Apostlagärningarna	Apg	58	16	35	På morgonen skickade domarna dit sina vakter med order om att männen skulle friges. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	36	Fångvaktaren talade om det för Paulus och sade: »Domarna har sänt bud att ni skall släppas. Ni behöver inte stanna längre. Gå i frid!« 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	37	Men Paulus svarade: »De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och sedan har de satt oss i fängelse. Och nu vill de skicka i väg oss i tysthet? Å nej, de får själva komma hit och hämta oss.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	38	Vakterna framförde detta till domarna. Då de fick höra att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de rädda. 
Apostlagärningarna	Apg	58	16	39	De kom och talade väl med dem, följde dem ut och vädjade till dem att lämna staden.
Apostlagärningarna	Apg	58	16	40	När de hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och intalade dem mod och for sedan vidare.
Apostlagärningarna	Apg	58	17	1	De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där judarna hade en synagoga. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	2	Efter sin vana besökte Paulus dem, och under tre sabbater talade han till dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	3	Utgående från skriftställen som han tolkade visade han att Messias måste lida och uppstå från de döda. »Och Messias«, sade han, »det är just denne Jesus som jag förkunnar för er.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	4	Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Det gjorde också en mängd gudfruktiga greker och inte så få förnäma kvinnor. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	5	Detta väckte judarnas avund, de fick med sig en del slödder från gatan och satte i gång ett upplopp i staden. De samlades utanför Jasons hus och försökte få tag på Paulus och Silas för att ställa dem till svars inför folket. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	6	När de inte kunde hitta dem släpade de Jason och några andra bröder inför stadens styresmän och ropade: »Dessa som har vållat oro i hela världen har nu kommit hit också, 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	7	och Jason har tagit emot dem hos sig. De bryter alla mot kejsarens förordningar och säger att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	8	Med detta hetsade de upp folket och stadens styresmän. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	9	Jason och de andra fick ställa borgen och frigavs sedan.
Apostlagärningarna	Apg	58	17	10	Samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Beroia. Så snart de kom dit gick de till synagogan. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	11	Judarna där var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	12	Många av dem kom till tro, liksom åtskilliga ansedda grekiska kvinnor och män. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	13	Men när judarna i Thessalonike fick veta att Guds ord förkunnades av Paulus också i Beroia, gav de sig dit och hetsade upp folket även där. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	14	Då såg bröderna genast till att Paulus kom i väg ner till kusten. Men både Silas och Timotheos stannade kvar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	15	De som förde Paulus från Beroia följde honom ända till Athen och återvände sedan med bud till Silas och Timotheos att de skulle komma till honom så fort som möjligt.
Apostlagärningarna	Apg	58	17	16	Medan Paulus gick och väntade på dem i Athen blev han upprörd i sitt innersta när han såg alla de avgudabilder som fyllde staden. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	17	Han talade i synagogan till judarna och de gudfruktiga och på torget var dag till dem som uppehöll sig där. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	18	En del filosofer, både epikureer och stoiker, inlät sig då i diskussion med honom. Några sade: »Vad är det för visdomskorn den där har snappat upp? Vart vill han komma?« Och andra: »Han är tydligen en som vill införa främmande gudar.« Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	19	De tog honom med sig till areopagen och sade: »Kan vi få reda på vad det är för en ny lära du förkunnar? 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	20	Det är besynnerliga saker som du dukar upp för oss. Nu vill vi veta vad det är fråga om.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	21	Athenarna liksom de främlingar som bodde i staden ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna på det som var nytt för dagen.
Apostlagärningarna	Apg	58	17	22	Paulus steg fram inför areopagen och sade: »Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	23	När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	24	Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	25	Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	26	Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	27	Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	28	Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	29	När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	30	En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	31	Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.«
Apostlagärningarna	Apg	58	17	32	När Paulus nämnde uppståndelsen från de döda var det några som gjorde sig lustiga, men andra sade: »Vi vill höra dig tala mera om detta en annan gång.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	33	Därmed lämnade han de församlade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	17	34	Det var dock några som slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysios, som var medlem av areopagen, och en kvinna vid namn Damaris och några till.
Apostlagärningarna	Apg	58	18	1	Sedan lämnade han Athen och for till Korinth. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	2	Där träffade han en jude vid namn Aquila, som stammade från Pontos men som tillsammans med sin hustru Priscilla nyligen hade kommit från Italien, eftersom kejsar Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem, 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	3	och då han hade samma yrke stannade han hos dem och arbetade; de var sadelmakare.
Apostlagärningarna	Apg	58	18	4	Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	5	När Silas och Timotheos kom ner från Makedonien var han fullt upptagen av sin förkunnelse och vittnade inför judarna att Jesus är Messias. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	6	Men när man då svarade med invändningar och smädelser skakade han sina kläder och sade: »Ert blod må komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu vänder jag mig till hedningarna.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	7	Så gick han därifrån och flyttade över till Titius Justus, en gudfruktig man vars hus låg vägg i vägg med synagogan. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	8	Men synagogföreståndaren Crispus och hela hans familj kom till tro på Herren, och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	9	En natt sade Herren till Paulus i en syn: »Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	10	ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	11	Paulus stannade kvar där i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds ord.
Apostlagärningarna	Apg	58	18	12	Det år då Gallio var ståthållare i Achaia förenade sig judarna i ett angrepp på Paulus, drog honom inför domstolen 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	13	och sade att han förledde människor till att dyrka Gud på ett sätt som stred mot lagen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	14	Men innan Paulus hann ta till orda sade Gallio till judarna: »Om det gällde något brott eller skurkstreck skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	15	Men grälar ni om ord och namn och er egen lag, då är det er ensak. I sådana tvister vill inte jag vara domare.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	16	Därmed körde han bort dem från domstolen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	17	Då kastade sig alla över synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domartribunen. Men det tog Gallio ingen notis om.
Apostlagärningarna	Apg	58	18	18	Paulus stannade där ännu en tid men tog sedan farväl av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila; i Kenchreai hade han dessförinnan låtit klippa av håret, eftersom han hade avlagt ett löfte. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	19	När de kom till Efesos skildes han från sina reskamrater. Själv gick han till synagogan och talade till judarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	20	De bad honom stanna där längre, men han avböjde 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	21	och tog farväl med orden: »Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill.« Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	22	Han steg i land i Caesarea och for upp till Jerusalem för att hälsa på församlingen där, varpå han reste till Antiochia. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	23	Efter någon tid bröt han upp och for genom Galatien och vidare genom Frygien, och överallt styrkte han lärjungarna.
Apostlagärningarna	Apg	58	18	24	Till Efesos hade det kommit en jude vid namn Apollos. Han stammade från Alexandria och var en bildad man, väl insatt i skrifterna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	25	Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	26	Denne man uppträdde nu i synagogan och talade frimodigt. När Priscilla och Aquila hade hört honom tog de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg. 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	27	När han sedan ville fara över till Achaia uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna där att de skulle ta väl emot honom. I Achaia blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, 
Apostlagärningarna	Apg	58	18	28	ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.
Apostlagärningarna	Apg	58	19	1	Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några lärjungar 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	2	och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: »Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.« – 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	3	»Vilket dop blev ni då döpta med?« frågade Paulus, och de svarade: »Johannes-dopet.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	4	Paulus sade: »Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	5	Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	6	Och när Paulus lade sina händer på dem kom den heliga anden över dem, och de talade med tungor och profeterade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	7	Tillsammans var det väl tolv män.
Apostlagärningarna	Apg	58	19	8	I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	9	Men en del var oemottagliga och ville inte tro utan smädade Vägen inför alla de närvarande. Då vände han dem ryggen och höll också sina lärjungar därifrån. I stället talade han dagligen i Tyrannos föreläsningssal. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	10	Detta pågick i två års tid, så att alla i Asien, både judar och greker, fick höra ordet om Herren.
Apostlagärningarna	Apg	58	19	11	Gud gjorde märkliga under genom Paulus; 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	12	man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	19	13	Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala herren Jesu namn över sådana som hade onda andar. De sade: »Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	14	Så gjorde sju söner till en viss Skeuas, en judisk överstepräst. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	15	Men den onda anden svarade dem: »Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	16	Och mannen som hade den onda anden i sig for på dem, övermannade dem alla och tilltygade dem så illa att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	17	Detta blev känt i hela Efesos bland både judar och greker, och alla greps av fruktan, och herren Jesu namn blev ärat. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	18	Många som hade blivit troende kom och bekände öppet vad de hade ägnat sig åt, 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	19	och åtskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man beräknade deras värde och kom fram till 50 000 silverdrachmer. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	20	Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka.
Apostlagärningarna	Apg	58	19	21	Efter alla dessa händelser bestämde sig Paulus för att över Makedonien och Achaia fara till Jerusalem: »Och sedan jag varit där måste jag också besöka Rom«, sade han. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	22	Emellertid sände han två av sina medhjälpare, Timotheos och Erastos, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.
Apostlagärningarna	Apg	58	19	23	Men just vid den tiden blev det ett allvarligt upplopp med anledning av Vägen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	24	En silversmed som hette Demetrios tillverkade artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna avsevärda inkomster. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	25	Nu kallade han samman dem och andra som hade samma slags sysselsättning och sade: »Ni vet att vi har den här verksamheten att tacka för vårt välstånd. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	26	Men nu både ser och hör ni att den där Paulus har fått en mängd människor att ändra sig, inte bara här i Efesos utan i nästan hela Asien, när han säger att gudar som vi gör med våra händer inte är några gudar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	27	Det är inte bara vårt hantverk som riskerar att få dåligt rykte, vi kan också befara att vår höga gudinna Artemis tempel mister sitt anseende och att hon själv blir berövad sin storhet, hon som hela Asien, ja hela världen, dyrkar.«
Apostlagärningarna	Apg	58	19	28	Vid dessa ord blev de ursinniga och började ropa: »Stor är den efesiska Artemis!« 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	29	Hela staden råkade i uppror, och från alla håll rusade folk till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	30	Paulus ville då gå in och tala till folket men hindrades av lärjungarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	31	Några i provinsrådet som var hans vänner skickade också bud till honom att inte visa sig i teatern. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	32	Där ropade alla i munnen på varandra. Mötet var förvirrat, och de flesta visste inte varför de hade kommit dit. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	33	Men några ur hopen satte Alexandros in i saken när judarna skickade fram honom. Han ville hålla ett försvarstal och gav tecken till tystnad. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	34	Men när man upptäckte att han var jude började alla på en gång ropa: »Stor är den efesiska Artemis!« och höll på så i ett par timmar.
Apostlagärningarna	Apg	58	19	35	Stadens sekreterare fick folkmassan att lugna sig och sade: »Efesier, finns det någon människa som inte vet att staden Efesos vårdar den höga Artemis tempel och stenen från himlen? 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	36	Ingen har förnekat detta, och därför skall ni hålla er lugna och inte göra något överilat. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	37	Männen som ni har fört hit har varken skändat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	38	Om Demetrios och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så finns det en domstol som sammanträder, och det finns ståthållare. Där kan folk anklaga varandra. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	39	Men är det något mer ni yrkar på får det avgöras av den lagliga folkförsamlingen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	19	40	Efter vad som har hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror, eftersom vi inte har något att anföra till försvar för denna oordnade sammankomst.« Med de orden fick han mötet att skingras.
Apostlagärningarna	Apg	58	20	1	När oron hade lagt sig kallade Paulus till sig lärjungarna och intalade dem mod. Därefter tog han farväl och bröt upp för att resa till Makedonien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	2	Och när han hade farit genom det landet och flitigt uppmuntrat bröderna kom han till Grekland, 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	3	där han uppehöll sig i tre månader. Han stod just i begrepp att avsegla till Syrien när en judisk sammansvärjning mot honom fick honom att ändra sig och fara tillbaka genom Makedonien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	4	I sällskap hade han Sopatros, Pyrrhos son, från Beroia, Aristarchos och Secundus, som hörde till bröderna i Thessalonike, vidare Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från Asien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	5	De reste nu i förväg och inväntade oss i Troas. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	6	Själva seglade vi från Filippi efter det osyrade brödets högtid, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade en vecka.
Apostlagärningarna	Apg	58	20	7	Dagen efter sabbaten hade vi samlats för att bryta bröd. Paulus, som skulle resa nästa dag, talade till bröderna, och han höll på ända till midnatt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	8	Det fanns många lampor i det rum på översta våningen där vi var samlade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	9	En ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Han föll i djup sömn då Paulus talade så länge, och i sömnen ramlade han ut från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	10	Paulus kom då ner och lade sig över honom, slog armarna om honom och sade: »Sluta med er klagan, han lever!« 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	11	Och han gick upp igen, bröt brödet och åt. Sedan fortsatte han länge att predika, ända till gryningen, då han lämnade dem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	12	Ynglingen levde och kunde föras hem, och de kände en stark tillförsikt.
Apostlagärningarna	Apg	58	20	13	Vi gick direkt ombord och avseglade till Assos, där vi skulle hämta Paulus; det hade han bestämt, eftersom han själv ville ta landvägen dit. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	14	När vi mötte honom i Assos tog vi honom ombord och kom så till Mitylene. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	15	Därifrån seglade vi vidare och hade nästa dag nått i höjd med Chios; dagen därpå lade vi till vid Samos, och ännu en dag senare kom vi till Miletos. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	16	Paulus hade nämligen beslutat fara förbi Efesos för att inte förlora någon tid i Asien. Han hade bråttom, eftersom han om möjligt ville vara i Jerusalem på pingstdagen.
Apostlagärningarna	Apg	58	20	17	Från Miletos skickade han emellertid bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	18	När de infunnit sig sade han till dem: »Ni vet hur jag har uppträtt bland er hela tiden, från första dagen jag kom hit till Asien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	19	Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och under prövningar som jag har utsatts för genom judarnas anslag. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	20	Jag har inte varit rädd för att låta er veta det som gagnar er, utan har undervisat er om det, offentligt och i hemmen, 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	21	och jag har enträget uppmanat både judar och greker att omvända sig till Gud och tro på vår herre Jesus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	22	Nu känner jag mig tvingad att resa till Jerusalem utan att veta vad som skall möta mig där. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	23	Jag vet bara att den heliga anden i stad efter stad försäkrar att bojor och lidanden väntar mig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	24	Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig; jag vill bara fullborda mitt lopp och det uppdrag som jag har fått av herren Jesus: att vittna om Guds nåderika evangelium.
Apostlagärningarna	Apg	58	20	25	Och nu ser ni mig aldrig mer, det vet jag, alla ni som jag har besökt och förkunnat riket för. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	26	Därför vill jag denna dag bedyra att jag är utan skuld om någon går förlorad. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	27	Ty jag har inte varit rädd för att delge er allt som hör till Guds plan. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	28	Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	29	Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	30	Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	31	Håll er därför vakna, och kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	32	Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	33	Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	34	Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	35	I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få.«
Apostlagärningarna	Apg	58	20	36	Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	37	De grät häftigt, omfamnade honom och kysste honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	20	38	Det som smärtade dem mest var hans ord att de aldrig skulle få se honom igen. Slutligen följde de honom till båten.
Apostlagärningarna	Apg	58	21	1	När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	2	Där fann vi ett skepp som skulle till Fenikien, och vi seglade vidare med det. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	3	Vi siktade Cypern, passerade söder om ön med kurs på Syrien och kom till Tyros, där lasten skulle lossas. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	4	Vi sökte upp lärjungarna och stannade hos dem en vecka. På Andens ingivelse varnade de Paulus för att fara vidare till Jerusalem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	5	Men när dagarna i Tyros var till ända bröt vi upp för att fortsätta resan. Alla, också kvinnor och barn, följde oss ut ur staden. Vi knäböjde på stranden och bad, 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	6	och sedan tog vi farväl av varandra. Vi steg ombord, medan de andra gick hem till sitt igen.
Apostlagärningarna	Apg	58	21	7	Från Tyros kom vi till Ptolemais, där vår sjöresa slutade. Vi hälsade på bröderna och stannade hos dem en dag, 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	8	varefter vi fortsatte till Caesarea. Där gick vi hem till förkunnaren Filippos, som var en av de sju, och stannade hos honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	9	Han hade fyra ogifta döttrar som kunde profetera. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	10	Vi hade varit där i flera dagar då en profet vid namn Agabos kom ner från Judeen och sökte upp oss. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	11	Han tog Paulus bälte och band sina händer och fötter och sade: »Så säger den heliga anden: Den som äger detta bälte skall judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningarnas händer.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	12	När vi hörde hans ord vädjade både vi och folket där till Paulus att inte gå upp till Jerusalem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	13	Då svarade han: »Varför gör ni så, gråter och slår ner modet på mig? Jag är beredd att inte bara låta mig fängslas utan också lida döden i Jerusalem för herren Jesu namns skull.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	14	När han inte lät övertala sig lugnade vi oss och sade: »Må Herrens vilja ske.«
Apostlagärningarna	Apg	58	21	15	Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och fortsatte upp till Jerusalem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	16	En del av lärjungarna i Caesarea följde med för att visa oss till Mnason, en cypriot som länge hade varit lärjunge; hos honom skulle vi få bo.
Apostlagärningarna	Apg	58	21	17	I Jerusalem tog bröderna emot oss med glädje. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	18	Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra hem till Jakob, och dit kom också alla de äldste. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	19	Sedan han hade hälsat på dem redogjorde han noggrant för allt som Gud hade utfört bland hedningarna genom hans arbete. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	20	De prisade Gud för vad de fick höra och sade till Paulus: »Du vet, broder, att det finns tiotusentals troende bland judarna, och alla håller de strängt på lagen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	21	Nu har de fått höra att du lär alla judar ute bland hedningarna att överge Mose och förklarar för dem att de inte skall omskära sina barn och inte leva efter våra seder och bruk. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	22	Vad gör vi nu? De får säkert veta att du är här. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	23	Följ därför vårt råd. Här finns fyra män som har avlagt ett löfte. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	24	Ta med dig dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de kan låta raka huvudet. Då förstår alla att det inte ligger någonting i det som de har fått veta om dig, utan att också du håller fast vid lagen och lever efter den. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	25	Men när det gäller hedningar som har kommit till tro har vi meddelat vårt beslut: de skall avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	26	Då tog Paulus med sig männen och renade sig nästa dag tillsammans med dem. Sedan gick han till templet och tillkännagav när renhetstiden skulle vara avslutad och offer bäras fram för var och en av dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	21	27	Strax innan de sju dagarna var slut fick judarna från Asien syn på Paulus i templet. De hetsade upp folkmassan och tog fast honom 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	28	och ropade: »Israeliter, kom och hjälp till! Här är mannen som överallt sprider en lära som riktar sig mot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit med sig greker till templet och vanhelgat denna heliga plats.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	29	De hade nämligen sett Trofimos från Efesos tillsammans med Paulus i staden och tog för givet att Paulus tagit med honom till templet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	30	Hela staden kom i rörelse och folket strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom från templet, och portarna stängdes genast. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	31	De ville döda honom, men den romerske kommendanten fick rapport om att hela Jerusalem var i uppror 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	32	och skyndade omedelbart ner till dem med manskap och officerare. När judarna fick se kommendanten och soldaterna slutade de att misshandla Paulus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	33	Kommendanten steg fram, arresterade honom och lät belägga honom med dubbla bojor, och sedan frågade han vem det var och vad han hade gjort. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	34	Det kom olika svar ur hopen, och då han i allt tumultet inte kunde få klart besked lät han föra Paulus till fästningen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	35	När man hade fått honom till trappan måste soldaterna bära honom. Så våldsam var trängseln, 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	36	för massan följde efter och skrek: »Döda honom!«
Apostlagärningarna	Apg	58	21	37	Just som man skulle föra in Paulus i fästningen frågade han kommendanten: »Får jag säga dig en sak?« – »Jaså, du kan grekiska«, sade denne. 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	38	»Då är du inte egyptern som för en tid sedan uppviglade de fyra tusen knivmännen och drog ut med dem i öknen?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	39	Paulus svarade: »Jag är jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber att du låter mig tala till folket.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	21	40	Kommendanten gav honom sin tillåtelse, och uppifrån trappan gjorde Paulus tecken åt folket att lyssna. När det blivit tyst började han tala till dem på hebreiska:
Apostlagärningarna	Apg	58	22	1	»Bröder och fäder, lyssna på vad jag nu har att säga er till mitt försvar.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	2	När de hörde att det var på hebreiska han talade till dem blev det ännu tystare, och han fortsatte: 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	3	»Jag är själv jude, född i Tarsos i Kilikien men uppfostrad här i staden. Hos Gamaliel har jag fått grundlig undervisning i vår fäderneärvda lag. Jag har kämpat för Guds sak lika ivrigt som ni alla gör i dag. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	4	Jag har varit dödsfiende till Vägen och tagit fast både män och kvinnor och satt dem i fängelse. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	5	Det kan översteprästen och hela rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till våra bröder i Damaskus och reste dit för att också där fängsla folk och föra dem till Jerusalem, där de skulle få sitt straff.
Apostlagärningarna	Apg	58	22	6	Men under färden, då jag närmade mig Damaskus, omgavs jag plötsligt mitt på dagen av ett bländande ljussken från himlen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	7	Jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	8	Jag frågade: ’Vem är du, herre?’ Han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	9	De som var med mig såg ljuset men hörde inte rösten som talade till mig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	10	Jag frågade: ’Vad skall jag göra, herre?’ Och Herren svarade: ’Gå genast till Damaskus. Där skall du få veta allt som du har utsetts att göra.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	11	Eftersom strålglansen hade gjort mig blind fick mina följeslagare leda mig vid handen, och så kom jag fram till Damaskus.
Apostlagärningarna	Apg	58	22	12	Ananias, en from och lagtrogen man som hade gott namn om sig bland alla judarna i staden, 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	13	kom till mig, ställde sig vid min sida och sade: ’Saul, min broder, öppna dina ögon och se!’ Och strax kunde jag se honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	14	Han sade: ’Våra fäders Gud har utvalt dig till att få kunskap om hans vilja, till att se den Rättfärdige och till att höra hans röst. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	15	Du skall bli hans vittne och berätta för alla människor vad du har sett och hört. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	16	Tveka inte! Åkalla hans namn och låt dig genast döpas och tvättas ren från dina synder.’
Apostlagärningarna	Apg	58	22	17	När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och stod och bad i templet föll jag i hänryckning 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	18	och fick se Herren som sade till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	19	Jag svarade: ’Herre, de vet ju att jag i alla synagogor lät gripa och piska dem som trodde på dig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	20	Och när ditt vittne Stefanos fick offra sitt blod stod jag och såg på, och jag tyckte det som skedde var riktigt, och jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	21	Då sade han till mig: ’Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta.’«
Apostlagärningarna	Apg	58	22	22	Ända hit hade de lyssnat, men när han sade detta började de ropa: »Bort med honom från jordens yta! En sådan bör inte få leva.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	23	De skrek, slet i sina kläder och kastade upp sand i luften. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	24	Kommendanten lät då föra in Paulus i fästningen och gav order att han skulle förhöras under prygel, så att man fick reda på varför de skränade så mot honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	25	När man band fast honom för att piska honom sade han till officeren som var med: »Är det tillåtet att prygla en romersk medborgare som inte är dömd för något?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	26	Då gick officeren till kommendanten och anmälde saken och sade: »Vad är det du tänker göra? Den mannen är romersk medborgare.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	27	Kommendanten gick till honom och frågade: »Är du verkligen romersk medborgare?« När Paulus svarade ja, 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	28	sade kommendanten: »Jag betalade en stor summa pengar för att få detta medborgarskap.« – »Jag fick det när jag föddes«, sade Paulus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	29	De som skulle förhöra honom lät honom då genast vara, och kommendanten själv blev förskräckt när han insåg att det var en romersk medborgare som han hade låtit fängsla. 
Apostlagärningarna	Apg	58	22	30	Då kommendanten ville få klarhet om vad judarna anklagade Paulus för lät han nästa dag ta av honom bojorna, befallde att översteprästerna och hela rådet skulle samlas och förde ner Paulus och ställde honom inför dem.
Apostlagärningarna	Apg	58	23	1	Paulus såg på rådet och sade: »Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag, tjänat Gud med gott uppsåt.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	2	Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus över munnen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	3	Men Paulus sade till honom: »Gud skall slå dig, din vitmenade vägg! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men mot lagen befaller du dem att slå mig.« – 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	4	»Förolämpar du Guds överstepräst!« sade de som stod bredvid. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	5	Paulus svarade: »Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet: 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	6	Eftersom Paulus visste att en del av dem var saddukeer och en annan del fariseer höjde han rösten och sade till rådet: »Mina bröder, jag är farisé och mina fäder var fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	7	När han sade så utbröt ett gräl mellan fariseerna och saddukeerna, och man delade sig i två läger. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	8	Saddukeerna menar nämligen att det inte finns någon uppståndelse och inte heller änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	9	Det blev ett väldigt ropande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och hävdade sin åsikt, och de sade: »Vi kan inte finna att den här mannen har gjort något ont. Tänk om en ande har talat till honom, eller en ängel.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	10	Grälet blev så häftigt att kommendanten fruktade att de skulle slita Paulus i stycken, och han kallade ner vaktstyrkan för att rädda honom undan dem och föra honom tillbaka till fästningen.
Apostlagärningarna	Apg	58	23	11	På natten kom Herren till honom och sade: »Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom.«
Apostlagärningarna	Apg	58	23	12	Nästa morgon höll judarna ett möte och svor att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	13	Det var mer än fyrtio män som deltog i denna sammansvärjning, 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	14	och de gick till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi har svurit en ed att inte röra mat eller dryck förrän vi har dödat Paulus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	15	Ni skall därför nu tillsammans med det övriga rådet lämna in en anmälan till kommendanten, så att han skickar ner Paulus till er; säg att ni vill undersöka hans fall närmare. Vi står färdiga att döda honom innan han kommer fram.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	16	Paulus systerson hade emellertid varit där och fått reda på detta bakhåll, och han gick till Paulus i fästningen och talade om det. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	17	Paulus kallade på en av officerarna och sade: »För den här ynglingen till kommendanten, han har något att berätta.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	18	Officeren tog honom till kommendanten och sade: »Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig, för han har något att säga dig.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	19	Kommendanten tog ynglingen vid handen och gick avsides med honom och frågade: »Vad är det du vill berätta för mig?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	20	Han svarade: »Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till rådet i morgon, för att de skall få utreda hans fall närmare. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	21	Men gå inte med på det, för mer än fyrtio av dem har planerat ett bakhåll och svurit att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom. De står färdiga och väntar bara på att du skall svara ja.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	22	Kommendanten sade åt ynglingen att inte tala om för någon att han hade avslöjat detta och lät honom sedan gå.
Apostlagärningarna	Apg	58	23	23	Därefter kallade han till sig två av sina officerare och sade: »Tre timmar efter mörkrets inbrott skall tvåhundra man stå färdiga att gå till Caesarea, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra man hjälptrupp.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	24	De skulle ha med sig riddjur åt Paulus och se till att han kom oskadd fram till ståthållaren Felix. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	25	Han skrev också ett brev av följande lydelse: 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	26	»Från Claudius Lysias till Felix. Högt ärade ståthållare. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	27	Den här mannen hade gripits av judarna och var nära att dödas av dem, när jag ingrep med min trupp och förde honom i säkerhet sedan jag erfarit att han var romersk medborgare. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	28	Då jag ville veta vad de anklagade honom för tog jag ner honom till deras råd. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	29	Jag fann att anklagelserna mot honom gällde tolkningar av deras lag; något som förtjänar döden eller fängelse anklagades han inte för. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	30	Eftersom det nu har meddelats mig att judarna planerar ett överfall på honom, skickar jag honom direkt ner till dig. Samtidigt har jag anmodat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.«
Apostlagärningarna	Apg	58	23	31	Soldaterna tog enligt sina order hand om Paulus och förde honom under natten till Antipatris. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	32	Nästa dag återvände de till sin förläggning medan ryttarna fortsatte med honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	33	När de kom fram till Caesarea gav de ståthållaren brevet och förde också in Paulus till honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	34	Han läste brevet och frågade Paulus från vilken provins han var och fick veta att han var från Kilikien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	23	35	»Jag skall höra dig när dina anklagare också har infunnit sig«, sade han och befallde att Paulus skulle hållas under bevakning i Herodes palats.
Apostlagärningarna	Apg	58	24	1	Fem dagar senare kom översteprästen Ananias dit ner med några av de äldste och en advokat Tertullus och lämnade ståthållaren sin anmälan mot Paulus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	2	Sedan Paulus kallats in började Tertullus sitt anklagelsetal med följande ord: 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	3	»Högt ärade Felix. Att vi tack vare dig får leva i djupaste fred och att genom din omtanke villkoren har förbättrats för vårt folk är något som vi alla erkänner oförbehållsamt och med den största tacksamhet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	4	Jag vill inte uppehålla dig alltför länge men ber dig att godhetsfullt lyssna till några korta ord från oss. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	5	Vi har funnit att den här mannen är en smitthärd som sprider oro bland judarna på alla håll i världen och att han är ledare för nasareernas sekt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	6	Han har till och med försökt vanhelga templet. Vi har gripit honom, 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	8	och när du själv förhör honom kommer du att vinna klarhet om allt det vi anklagar honom för.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	9	Judarna instämde och försäkrade att det förhöll sig på det viset.
Apostlagärningarna	Apg	58	24	10	På ståthållarens tecken tog Paulus till orda: »Jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, och därför är det med tillförsikt jag försvarar min sak. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	11	Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att be i templet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	12	Varken där eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller hetsa upp folk, 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	13	och de kan heller inte inför dig styrka sina anklagelser mot mig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	14	Men jag erkänner att jag följer Vägen, som de kallar för en sekt, och att jag på det sättet tjänar våra fäders Gud, samtidigt som jag tror på allt som lagen säger och allt som står skrivet hos profeterna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	15	Jag hyser samma hopp som dessa mina anklagare, att Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	16	Därför strävar också jag efter att alltid ha ett gott samvete gentemot Gud och människor.
Apostlagärningarna	Apg	58	24	17	Efter flera år kom jag tillbaka till mitt folk för att ge allmosor och offra. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	18	Det var då man fann mig i templet; jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	19	Men där var några judar från Asien – de borde stå här inför dig och anklaga mig om de har något att anföra. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	20	Eller också får de som är här tala om vad de fann mig skyldig till när jag stod inför rådet, 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	21	om det inte var just de ord som jag ropade mitt ibland dem: ’Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står till svars inför er.’«
Apostlagärningarna	Apg	58	24	22	Felix, som var mycket väl underrättad om Vägen, uppsköt nu rättegången och sade: »När kommendanten Lysias kommer hit skall jag avdöma ert mål.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	23	Officeren fick order att hålla Paulus i häkte men ge honom lättnader och inte hindra hans anhängare från att sörja för honom.
Apostlagärningarna	Apg	58	24	24	Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	25	Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: »Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	24	26	Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar, och därför lät han ofta hämta honom för att samtala med honom.
Apostlagärningarna	Apg	58	24	27	När två år hade gått efterträddes Felix av Porcius Festus. Eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna lät han Paulus stanna kvar i fängelse.
Apostlagärningarna	Apg	58	25	1	Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt som ståthållare reste han från Caesarea upp till Jerusalem. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	2	Översteprästerna och judarnas främsta män lämnade då en anmälan mot Paulus till honom, 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	3	och de bad Festus att gynna deras sak och låta hämta Paulus till Jerusalem. De förberedde nämligen ett bakhåll för att döda honom under vägen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	4	Festus svarade att Paulus hölls i häkte i Caesarea och att han själv snart skulle fara dit. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	5	»Era ledare«, sade han, »får alltså följa med dit ner och anklaga mannen om han har gjort något som är fel.«
Apostlagärningarna	Apg	58	25	6	Festus stannade inte mer än åtta tio dagar och for sedan ner till Caesarea. Följande dag intog han sin plats på domartribunen och befallde att Paulus skulle föras in. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	7	När han kom omringades han av de judar som hade rest ner från Jerusalem. De riktade en mängd svåra beskyllningar mot honom utan att kunna styrka dem, 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	8	medan Paulus försvarade sig med att säga: »Varken mot judarnas lag eller templet eller kejsaren har jag förbrutit mig.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	9	Men Festus, som ville hålla sig väl med judarna, frågade Paulus: »Går du med på att fara upp till Jerusalem och dömas av mig där?« 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	10	Paulus svarade: »Jag står inför kejsarens domstol, och det är här jag skall dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du själv mycket väl. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	11	Om jag har gjort mig skyldig till något som förtjänar döden är jag beredd att dö. Men om deras anklagelser saknar grund kan ingen utlämna mig åt dem. Jag vädjar till kejsaren.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	12	Efter överläggning med sina rådgivare sade Festus: »Du har vädjat till kejsaren, till kejsaren skall du fara.«
Apostlagärningarna	Apg	58	25	13	Några dagar senare anlände kung Agrippa och Berenike till Caesarea och besökte Festus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	14	De stannade i flera dagar, och Festus lade fram fallet Paulus för kungen. »Här finns en fånge«, sade han, »som Felix har lämnat efter sig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	15	När jag var i Jerusalem gjorde judarnas överstepräster och äldste en anmälan mot honom där de krävde att få honom dömd. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	16	Jag svarade dem att romarna inte har för sed att utlämna en anklagad innan han har fått möta sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	17	När de så hade kommit hit spillde jag ingen tid utan satte mig redan nästa dag att hålla dom och lät föra fram mannen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	18	Men när hans anklagare uppträdde beskyllde de honom inte för något sådant brott som jag hade väntat, 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	19	utan det gällde en del tvistefrågor i deras egen religion och en viss Jesus, som är död men som Paulus säger är i livet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	20	Då jag inte visste hur jag skulle reda ut detta, föreslog jag honom att resa till Jerusalem och låta sig dömas där. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	21	När han då yrkade på att hållas i förvar för att få sin sak avgjord av kejsaren, gav jag order att han skall sitta kvar här tills jag skickar honom till kejsaren.«
Apostlagärningarna	Apg	58	25	22	Agrippa sade att han själv skulle vilja höra mannen tala, och Festus svarade att det kunde ske dagen därpå.
Apostlagärningarna	Apg	58	25	23	Följande dag kom alltså Agrippa och Berenike med prakt och ståt och tog plats i audienssalen tillsammans med överstarna och de förnämsta i staden. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	24	Festus lät föra in Paulus och sade: »Kung Agrippa och alla andra här närvarande. Ni ser framför er den man för vars skull hela mängden av judar har legat över mig, både i Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte skall få leva längre. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	25	Jag kan inte finna att han har gjort något som förtjänar döden, 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	26	och när han själv vädjade till kejsaren beslöt jag att skicka honom dit. Men jag har ingenting påtagligt att skriva om honom till min härskare. Därför låter jag honom framträda inför er och först och främst inför dig, kung Agrippa, så att jag efter den här utfrågningen vet vad jag skall skriva. 
Apostlagärningarna	Apg	58	25	27	Det kan inte vara rimligt att skicka en fånge utan att också ange vad han anklagas för.«
Apostlagärningarna	Apg	58	26	1	Agrippa sade då till Paulus: »Du har min tillåtelse att föra din talan.« Då lyfte Paulus handen och började tala till sitt försvar: 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	2	»Kung Agrippa, jag är lycklig över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna beskyller mig för, 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	3	särskilt som du så väl känner till alla judiska seder och bruk och tolkningsfrågor. Därför ber jag dig lyssna på mig med tålamod. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	4	Hur mitt liv har varit från det jag var ung, ända från början, bland mina landsmän och sedan i Jerusalem, det vet alla judar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	5	De känner mig sedan gammalt, och om de bara vill kan de intyga att jag har levt som farisé, i överensstämmelse med vår religions strängaste riktning. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	6	Vad jag nu står till svars för är hoppet om det som Gud har lovat våra fäder 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	7	och som vårt folks tolv stammar väntar sig att få se uppfyllt genom att oavlåtligt tjäna Gud dag och natt. Det är för det hoppets skull, kung Agrippa, som jag nu anklagas av judarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	8	Varför anser man det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
Apostlagärningarna	Apg	58	26	9	Jag fann det själv vara min plikt att på allt sätt bekämpa nasarén Jesu namn, 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	10	och jag gjorde det också i Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna satte jag många av de heliga i fängelse, och när man ville döda dem röstade jag för det. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	11	Överallt i synagogorna fick jag dem gång på gång straffade och tvang dem att häda, ja, i mitt raseri förföljde jag dem till och med i städer utanför Judeen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	12	När jag för den skull reste till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	13	fick jag under färden, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus som kom från himlen och omgav mig och mina reskamrater med ett sken som var starkare än solen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	14	Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det går dig illa om du spjärnar emot.’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	15	Jag sade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	16	Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer att få se av mig i framtiden, 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	17	då jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem skall jag sända ut dig, 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	18	för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig skall de vinna syndernas förlåtelse och få en plats bland dem som helgats.’
Apostlagärningarna	Apg	58	26	19	Därför, kung Agrippa, kunde jag inte annat än lyda denna syn från himlen. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	20	Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	21	Det var därför judarna grep mig i templet och försökte mörda mig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	22	Men tack vare Guds hjälp ända till denna dag kan jag stå som vittne inför både hög och låg, och vad jag talar om är ingenting annat än vad profeterna och Mose har förutsagt: 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	23	att Messias måste lida och att han som den förste som uppstod från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.«
Apostlagärningarna	Apg	58	26	24	På denna punkt i hans försvarstal avbröt Festus honom och ropade: »Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	25	Paulus svarade: »Högt ärade Festus, jag yrar inte, jag talar sanna och förnuftiga ord. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	26	Kungen är väl insatt i dessa frågor, därför kan jag också tala öppet och frimodigt till honom. För jag är säker på att inget av detta är obekant för honom, det har ju inte tilldragit sig i någon avkrok. 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	27	Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.«
Apostlagärningarna	Apg	58	26	28	Agrippa svarade Paulus: »Det går fort för dig att få mig till kristen.« – 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	29	»Fort eller långsamt«, svarade Paulus, »Gud give att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blir sådana som jag – men utan de här bojorna.«
Apostlagärningarna	Apg	58	26	30	Kungen och ståthållaren och Berenike samt deras uppvaktning reste sig nu, 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	31	och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: »Den mannen gör ingenting som förtjänar döden eller fängelse.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	26	32	Och Agrippa sade till Festus: »Om han inte hade vädjat till kejsaren hade han kunnat friges.«
Apostlagärningarna	Apg	58	27	1	När det var bestämt att vi skulle avsegla till Italien överlämnades Paulus och några andra fångar till en av Kejsarbataljonens officerare som hette Julius. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	2	Vi steg ombord på ett fartyg från Adramyttion som skulle till hamnar i Asien och seglade ut. Aristarchos, en makedonier från Thessalonike, följde med oss. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	3	Dagen därpå gick vi in till Sidon. Julius behandlade Paulus väl och lät honom gå till sina vänner för att få vad han behövde. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	4	När vi lagt ut därifrån seglade vi i lä av Cypern, eftersom vi hade motvind. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	5	Och efter att ha gått över öppna havet utanför Kilikien och Pamfylien kom vi till Myra i Lykien. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	6	Där fick officeren tag på ett fartyg från Alexandria som skulle till Italien och satte oss ombord på det. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	7	Under åtskilliga dagar gick seglatsen långsamt, och när vi omsider nått i höjd med Knidos och vinden fortfarande låg emot oss gick vi in i lä av Kreta vid Salmone. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	8	Längs kusten lyckades vi så småningom ta oss fram till en plats i närheten av staden Lasaia som hette Goda hamnarna.
Apostlagärningarna	Apg	58	27	9	Då hade lång tid förflutit, fastedagen var redan förbi och det började bli riskfyllt att segla. Paulus varnade dem 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	10	och sade: »Jag ser tydligt att resan blir strapatsrik och leder till stora förluster, inte bara av last och skepp utan också av våra egna liv.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	11	Men officeren litade mer på skepparen och fartygets ägare än på vad Paulus sade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	12	Eftersom platsen var olämplig som vinterhamn röstade flertalet för att man skulle segla därifrån och försöka nå fram till Foinix och ligga där över vintern. Det är en hamn på Kreta som är öppen mot sydväst och nordväst. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	13	När så en sydlig bris blåste upp menade de att de kunde genomföra sin plan.Storm utanför Kreta De lättade ankar och följde Kretas kust. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	14	Men det dröjde inte länge förrän en våldsam storm, den så kallade Nordosten, svepte ner från land. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	15	Fartyget fångades av den och kunde inte hålla upp mot vinden, utan vi föll av och länsade undan för den. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	16	Vi kom i lä av en liten ö som hette Kauda och lyckades där med nöd och näppe bärga skeppsbåten. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	17	Sedan den tagits ombord stagade man fartyget som en säkerhetsåtgärd. De var rädda för att de skulle driva upp på Syrtenbankarna, och därför sänkte de rån och seglade vidare så. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	18	Då vi var svårt ansatta av stormen gjorde de sig nästa dag av med en del av lasten, 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	19	och på tredje dagen vräkte de med egna händer allt löst överbord. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	20	Varken sol eller stjärnor visade sig på flera dygn, och stormen låg hårt på. Till slut förlorade vi allt hopp om räddning.
Apostlagärningarna	Apg	58	27	21	Ingen hade nu på länge fått någon mat. Paulus steg då fram bland dem och sade: »Ni skulle ha lytt mitt råd och inte gett er ut från Kreta, så hade ni besparat er dessa strapatser och förluster. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	22	Men nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inga liv skall gå förlorade, bara skeppet. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	23	I natt kom nämligen en ängel till mig från den Gud som jag tillhör och som jag tjänar, 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	24	och han sade: ’Var inte rädd, Paulus. Du skall stå inför kejsaren, och alla som är med dig ombord har Gud skänkt dig!’ 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	25	Var därför vid gott mod! Jag litar på Gud, det blir som han har sagt mig. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	26	Men vi kommer att drivas i land på någon ö.«
Apostlagärningarna	Apg	58	27	27	På fjortonde dygnet av vår färd över Adriahavet började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	28	De lodade och fann att djupet var tjugo famnar. Strax efteråt lodade de på nytt och fick det nu till femton famnar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	29	De fruktade att vi skulle drivas mot klippor och lade ut fyra ankare från aktern och önskade bara att det skulle bli dag. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	30	Sjömännen gjorde ett försök att överge fartyget och firade ner skeppsbåten under förevändning att de skulle lägga ut ankare från fören. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	31	Då sade Paulus till officeren och soldaterna: »Om inte de där stannar kvar ombord är ni förlorade.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	32	Då kapade soldaterna linorna och lät skeppsbåten driva i land.
Apostlagärningarna	Apg	58	27	33	Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. »Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	34	Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket som ett hårstrå.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	35	Sedan tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	36	Då repade alla mod och intog föda. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	37	Allt som allt var vi 276 personer ombord. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	38	Efter att ha ätit sig mätta vräkte de spannmålslasten i sjön för att göra fartyget lättare.
Apostlagärningarna	Apg	58	27	39	När det blev dag kände de inte igen landet, men de upptäckte en bukt med sandstrand, där de tänkte att de skulle kunna sätta fartyget på land. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	40	De släppte trossarna och lämnade ankarna i sjön. Samtidigt fällde de ner styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde in mot stranden. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	41	Men de gick på ett rev och rände upp med skeppet där. Fören körde fast och stod orubbligt kvar, men aktern började brytas sönder av bränningarna. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	42	Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i land och fly. 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	43	Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem i deras avsikt. Han befallde att först skulle de simkunniga hoppa i vattnet och ta sig i land och därefter de övriga, 
Apostlagärningarna	Apg	58	27	44	en del på plankor och andra med hjälp av folk från fartyget. Så lyckades alla rädda sig i land.
Apostlagärningarna	Apg	58	28	1	När vi var i säkerhet fick vi veta att ön hette Malta. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	2	De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla, för det började regna och var kallt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	3	Paulus drog ihop ett fång torrt ris, och då han lade det på elden kom en huggorm fram på grund av värmen och högg sig fast vid hans hand. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	4	När de infödda såg ormen hänga från handen på honom sade de till varandra: »Den där mannen måste vara en mördare. Han har räddats från havet, men rättvisans gudinna ville inte att han skulle få leva.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	5	Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	6	De andra trodde att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. När de sedan hade väntat en lång stund och sett att ingenting särskilt hände honom slog de om och sade att han var en gud.
Apostlagärningarna	Apg	58	28	7	I närheten låg det gårdar som tillhörde Publius, öns främste man, och han tog emot oss och visade oss gästfrihet i tre dagar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	8	Hans far låg till sängs med feberanfall och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	9	Efter det kom också de andra sjuka på ön dit och blev botade. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	10	De gav oss många bevis på sin uppskattning, och när vi skulle segla därifrån försåg de oss med allt vi behövde.
Apostlagärningarna	Apg	58	28	11	Efter tre månader avseglade vi med »Dioskurerna«, ett fartyg från Alexandria som hade legat vid ön över vintern. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	12	Vi gick in till Syrakusa och låg där i tre dagar. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	13	Därifrån kom vi så småningom fram till Regium. Efter en dags väntan fick vi sydlig vind och nådde efter två dagar Puteoli. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	14	Där fann vi trosbröder och blev inbjudna att stanna hos dem en vecka. Och på det sättet kom vi till Rom. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	15	Bröderna där hade fått besked om oss och kom ända ut till Forum Appii och Tres Tabernae för att möta oss. När Paulus såg dem tackade han Gud och fylldes med tillförsikt. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	16	Efter ankomsten till Rom fick han tillstånd att ha egen bostad tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.
Apostlagärningarna	Apg	58	28	17	Tre dagar senare bad Paulus de ledande bland judarna att komma till honom, och när de var samlade sade han till dem: »Mina bröder. Fast jag inte har förbrutit mig mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder och bruk blev jag i Jerusalem utlämnad till romarna och bortförd som fånge. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	18	Sedan de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänar döden. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	19	Men judarna satte sig emot det, och jag blev tvungen att vädja till kejsaren, dock inte för att anklaga mitt folk. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	20	Detta är bakgrunden till att jag har kallat er hit för att få träffa er och tala till er, ty det är Israels hopp som är anledning till att jag bär dessa bojor.« 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	21	De svarade: »Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av de bröder som kommit hit haft något ont att säga om dig, vare sig öppet eller i enrum. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	22	Men vi vill gärna höra av dig själv vad du har för åsikter. Om den här sekten vet vi ju att den möter motstånd överallt.«
Apostlagärningarna	Apg	58	28	23	De kom överens om en viss dag, och då infann sig ännu fler hos honom där han bodde. Från morgonen till sena kvällen vittnade han om Guds rike och utlade vad det innebär, och utgående från Moses lag och profeterna sökte han vinna dem för tron på Jesus. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	24	Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	25	I stor oenighet bröt de upp sedan Paulus tillagt detta enda: »Det var med rätta som den heliga anden 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	26	sade till era fäder genom profeten Jesaja: 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	27	Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron, och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig.
Apostlagärningarna	Apg	58	28	28	Därför skall ni veta att det är till hedningarna som Gud nu har sänt frälsningen. De kommer att lyssna.«
Apostlagärningarna	Apg	58	28	30	Där stannade han i hela två år på egen bekostnad. Han tog emot alla som kom för att besöka honom, 
Apostlagärningarna	Apg	58	28	31	och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad.
Romarbrevet	Rom	59	1	1	Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel, avdelad för att förkunna Guds evangelium, 
Romarbrevet	Rom	59	1	2	som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga skrifterna, 
Romarbrevet	Rom	59	1	3	evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt 
Romarbrevet	Rom	59	1	4	och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre. 
Romarbrevet	Rom	59	1	5	Genom honom har jag fått nåden och uppdraget att som apostel föra alla hedningar till lydnad i tro, hans namn till ära. 
Romarbrevet	Rom	59	1	6	Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus.
Romarbrevet	Rom	59	1	7	Jag hälsar er, alla Guds älskade i Rom, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Romarbrevet	Rom	59	1	8	Först och främst: jag tackar alltid min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen talar om er tro. 
Romarbrevet	Rom	59	1	9	Gud, som jag tjänar med min ande när jag förkunnar evangeliet om hans son, kan vittna om att jag ständigt nämner er i mina böner. 
Romarbrevet	Rom	59	1	10	Jag ber att jag äntligen skall få möjlighet att resa till er, om det är Guds vilja. 
Romarbrevet	Rom	59	1	11	Ty jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av Andens gåvor för att ni skall bli stärkta, 
Romarbrevet	Rom	59	1	12	eller snarare: för att vi tillsammans skall få tröst genom vår gemensamma tro, er och min. 
Romarbrevet	Rom	59	1	13	Jag vill att ni skall veta, bröder, att jag ofta – fast det hittills alltid kommit något i vägen – har tänkt besöka er för att kunna skörda någon frukt bland er liksom bland alla andra hedningar. 
Romarbrevet	Rom	59	1	14	Greker och barbarer, lärda och olärda – alla har jag skyldigheter mot. 
Romarbrevet	Rom	59	1	15	Därav min iver att förkunna evangeliet också för er i Rom.
Romarbrevet	Rom	59	1	16	Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. 
Romarbrevet	Rom	59	1	17	I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	1	18	Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. 
Romarbrevet	Rom	59	1	19	Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. 
Romarbrevet	Rom	59	1	20	Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; 
Romarbrevet	Rom	59	1	21	de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. 
Romarbrevet	Rom	59	1	22	De ville gälla för visa men blev till dårar. 
Romarbrevet	Rom	59	1	23	De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.
Romarbrevet	Rom	59	1	24	Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. 
Romarbrevet	Rom	59	1	25	De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. 
Romarbrevet	Rom	59	1	26	Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, 
Romarbrevet	Rom	59	1	27	likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. 
Romarbrevet	Rom	59	1	28	Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, 
Romarbrevet	Rom	59	1	29	uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. 
Romarbrevet	Rom	59	1	30	De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, 
Romarbrevet	Rom	59	1	31	tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. 
Romarbrevet	Rom	59	1	32	De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.
Romarbrevet	Rom	59	2	1	Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer. 
Romarbrevet	Rom	59	2	2	Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. 
Romarbrevet	Rom	59	2	3	Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? 
Romarbrevet	Rom	59	2	4	Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? 
Romarbrevet	Rom	59	2	5	Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. 
Romarbrevet	Rom	59	2	6	Han skall löna var och en efter hans gärningar: 
Romarbrevet	Rom	59	2	7	evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, 
Romarbrevet	Rom	59	2	8	men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten. 
Romarbrevet	Rom	59	2	9	Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. 
Romarbrevet	Rom	59	2	10	Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. 
Romarbrevet	Rom	59	2	11	Gud gör inte skillnad på människor.
Romarbrevet	Rom	59	2	12	Alla som har syndat utan lag skall också gå under utan lag. Och alla som har syndat under lagen skall dömas genom lagen. 
Romarbrevet	Rom	59	2	13	Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare. 
Romarbrevet	Rom	59	2	14	Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. 
Romarbrevet	Rom	59	2	15	Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. 
Romarbrevet	Rom	59	2	16	Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.
Romarbrevet	Rom	59	2	17	Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen, du är stolt över din Gud, 
Romarbrevet	Rom	59	2	18	känner hans vilja och kan avgöra vad som är väsentligt – du har ju vägledning i lagen. 
Romarbrevet	Rom	59	2	19	Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, 
Romarbrevet	Rom	59	2	20	en fostrare för oförståndiga, en lärare för omogna – du äger ju kunskapen och sanningen i lagens gestalt. 
Romarbrevet	Rom	59	2	21	Du undervisar alltså andra men inte dig själv. Du förbjuder stöld men är själv en tjuv. 
Romarbrevet	Rom	59	2	22	Du fördömer äktenskapsbrott men begår det själv. Du avskyr de hedniska gudarna men drar dig inte för att plundra dem. 
Romarbrevet	Rom	59	2	23	Du är stolt över lagen men vanärar Gud genom att överträda den, 
Romarbrevet	Rom	59	2	24	ty som det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	2	25	Omskärelse är till nytta om du lever efter lagen. Men överträder du lagen är du trots omskärelsen på nytt en oomskuren. 
Romarbrevet	Rom	59	2	26	Om nu en oomskuren följer lagens bud, skall inte han få räknas som omskuren? 
Romarbrevet	Rom	59	2	27	Då kommer han som till kroppen är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har skriftens bokstav och omskärelsen. 
Romarbrevet	Rom	59	2	28	Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen. 
Romarbrevet	Rom	59	2	29	Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, inte av människor.
Romarbrevet	Rom	59	3	1	Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen? 
Romarbrevet	Rom	59	3	2	En stor fördel, på alla sätt. Först och främst: Guds ord anförtroddes åt dem. 
Romarbrevet	Rom	59	3	3	Och om nu några har visat sig trolösa, skall då deras trolöshet upphäva Guds trofasthet? 
Romarbrevet	Rom	59	3	4	Nej, inte alls: Gud är sann – sedan må varje människa visa sig vara en lögnare; som det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	3	5	Och om vår orättfärdighet skall bevisa Guds rättfärdighet, vad innebär då detta? Är kanske Gud mänskligt talat orättvis när han låter sin vrede drabba oss? 
Romarbrevet	Rom	59	3	6	Nej, inte alls, ty hur skulle Gud då kunna döma världen? 
Romarbrevet	Rom	59	3	7	Men om min lögn ökar Guds härlighet genom att framhäva hans sannfärdighet, varför skall jag då dömas som syndare? 
Romarbrevet	Rom	59	3	8	Inte kan vi säga: »Låt oss göra det onda för att frambringa det goda.« Sådana ord lägger några i vår mun, men de som förtalar oss på det sättet förtjänar sitt straff.
Romarbrevet	Rom	59	3	9	Hur är det då, har vi något försteg? Inte utan vidare. Jag har förut anklagat både judar och greker för att stå under syndens välde. 
Romarbrevet	Rom	59	3	10	Det står ju skrivet:
Romarbrevet	Rom	59	3	11	ingen som förstår, ingen som söker Gud.
Romarbrevet	Rom	59	3	12	Alla har vikit av, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, ingen enda.
Romarbrevet	Rom	59	3	13	En öppen grav är deras strupe, sin tunga brukar de till svek. Huggormsgift har de bakom sina läppar,
Romarbrevet	Rom	59	3	14	deras mun är full av bitter förbannelse.
Romarbrevet	Rom	59	3	15	På snabba fötter ilar de för att utgjuta blod,
Romarbrevet	Rom	59	3	16	förödelse och elände kantar deras väg,
Romarbrevet	Rom	59	3	17	och fridens väg känner de inte.
Romarbrevet	Rom	59	3	18	Hos dem finns ingen fruktan för Gud.
Romarbrevet	Rom	59	3	19	Vi vet att lagens ord riktas till dem som äger lagen, för att varje mun skall tystas och hela världen underkastas Guds dom. 
Romarbrevet	Rom	59	3	20	Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.
Romarbrevet	Rom	59	3	21	Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – 
Romarbrevet	Rom	59	3	22	en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. 
Romarbrevet	Rom	59	3	23	Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, 
Romarbrevet	Rom	59	3	24	och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. 
Romarbrevet	Rom	59	3	25	Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, 
Romarbrevet	Rom	59	3	26	under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.
Romarbrevet	Rom	59	3	27	Vad blir då kvar av vår stolthet? Ingenting. Vilken lag säger det, gärningarnas? Nej, trons lag. 
Romarbrevet	Rom	59	3	28	Ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar. 
Romarbrevet	Rom	59	3	29	Eller är Gud bara judarnas Gud och inte hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 
Romarbrevet	Rom	59	3	30	så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro. 
Romarbrevet	Rom	59	3	31	Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen.
Romarbrevet	Rom	59	4	1	Vad innebär nu detta om vi tänker på Abraham, vårt folks stamfar? Hur gick det för honom? 
Romarbrevet	Rom	59	4	2	Om han blev rättfärdig genom gärningar har han något att vara stolt över. Men inte inför Gud. 
Romarbrevet	Rom	59	4	3	Ty vad säger skriften? 
Romarbrevet	Rom	59	4	4	Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet. 
Romarbrevet	Rom	59	4	5	Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet. 
Romarbrevet	Rom	59	4	6	Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar: 
Romarbrevet	Rom	59	4	7	Saliga de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är utplånade.
Romarbrevet	Rom	59	4	8	Salig den som Herren inte tillräknar synd.
Romarbrevet	Rom	59	4	9	Denna saligprisning, gäller den bara de omskurna eller också de oomskurna? Jag har redan sagt: för sin tros skull räknades Abraham som rättfärdig. 
Romarbrevet	Rom	59	4	10	Och när skedde det, före eller efter omskärelsen? Före, inte efter. 
Romarbrevet	Rom	59	4	11	Omskärelsens tecken fick han som bekräftelse på att han redan som oomskuren var rättfärdig genom sin tro. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, så att dessa kunde räknas som rättfärdiga. 
Romarbrevet	Rom	59	4	12	Han skulle också bli far till de omskurna, för dem som inte bara är omskurna utan också följer trons väg, den som vår fader Abraham vandrade redan innan han blev omskuren.
Romarbrevet	Rom	59	4	13	Det var inte genom lagen som Abraham eller hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 
Romarbrevet	Rom	59	4	14	Om arvingarna är de som håller sig till lagen, då är tron tom och löftet upphävt. 
Romarbrevet	Rom	59	4	15	Ty lagen framkallar vrede; utan lag ingen överträdelse. 
Romarbrevet	Rom	59	4	16	Därför är tron grunden för att nåden skall gälla och löftet stå fast för alla hans efterkommande, inte bara för dem som håller sig till lagen utan också för dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, 
Romarbrevet	Rom	59	4	17	som det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	4	18	Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: 
Romarbrevet	Rom	59	4	19	Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft – han var omkring hundra år gammal – och att Saras moderssköte var dött. 
Romarbrevet	Rom	59	4	20	Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran 
Romarbrevet	Rom	59	4	21	och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria. 
Romarbrevet	Rom	59	4	22	Därför räknades han som rättfärdig.
Romarbrevet	Rom	59	4	23	Men inte bara om honom skrevs orden 
Romarbrevet	Rom	59	4	24	utan också med tanke på oss. Vi skall räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår herre Jesus, 
Romarbrevet	Rom	59	4	25	som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull.
Romarbrevet	Rom	59	5	1	Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. 
Romarbrevet	Rom	59	5	2	Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. 
Romarbrevet	Rom	59	5	3	Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, 
Romarbrevet	Rom	59	5	4	uthålligheten fasthet och fastheten hopp. 
Romarbrevet	Rom	59	5	5	Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. 
Romarbrevet	Rom	59	5	6	Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. 
Romarbrevet	Rom	59	5	7	Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. 
Romarbrevet	Rom	59	5	8	Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. 
Romarbrevet	Rom	59	5	9	Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. 
Romarbrevet	Rom	59	5	10	Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. 
Romarbrevet	Rom	59	5	11	Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.
Romarbrevet	Rom	59	5	12	Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade. 
Romarbrevet	Rom	59	5	13	Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag. 
Romarbrevet	Rom	59	5	14	Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte gjort sig skyldiga till en överträdelse som Adams. Och Adam motsvarar honom som skulle komma, 
Romarbrevet	Rom	59	5	15	men överträdelsen kan inte jämföras med nåden. Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. 
Romarbrevet	Rom	59	5	16	Och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande. 
Romarbrevet	Rom	59	5	17	Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. 
Romarbrevet	Rom	59	5	18	Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. 
Romarbrevet	Rom	59	5	19	Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga. 
Romarbrevet	Rom	59	5	20	Lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer, 
Romarbrevet	Rom	59	5	21	och på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.
Romarbrevet	Rom	59	6	1	Vad innebär nu detta? Skall vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? 
Romarbrevet	Rom	59	6	2	Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den? 
Romarbrevet	Rom	59	6	3	Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? 
Romarbrevet	Rom	59	6	4	Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 
Romarbrevet	Rom	59	6	5	Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. 
Romarbrevet	Rom	59	6	6	Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 
Romarbrevet	Rom	59	6	7	Ty den som är död är frikänd från synden. 
Romarbrevet	Rom	59	6	8	När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. 
Romarbrevet	Rom	59	6	9	Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. 
Romarbrevet	Rom	59	6	10	När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. 
Romarbrevet	Rom	59	6	11	Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
Romarbrevet	Rom	59	6	12	Synden skall alltså inte få härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 
Romarbrevet	Rom	59	6	13	Låt inte synden bruka era lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud bruka er, ni som ju har återvänt till livet från döden; låt honom använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. 
Romarbrevet	Rom	59	6	14	Synden skall inte vara herre över er; ni står inte under lagen utan under nåden.
Romarbrevet	Rom	59	6	15	Hur är det då: skall vi synda eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte. 
Romarbrevet	Rom	59	6	16	Ni vet ju att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni slavar under den ni lyder, antingen under synden, vilket för till döden, eller under den lydnad som för till rättfärdighet. 
Romarbrevet	Rom	59	6	17	Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. 
Romarbrevet	Rom	59	6	18	Och när ni då gjordes fria från synden blev ni slavar under rättfärdigheten – 
Romarbrevet	Rom	59	6	19	jag väljer en mänsklig bild med tanke på er mänskliga otillräcklighet. Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga. 
Romarbrevet	Rom	59	6	20	När ni var slavar under synden stod ni fria gentemot rättfärdigheten. 
Romarbrevet	Rom	59	6	21	Vad gav det för frukt? Sådant som ni nu känner skam över därför att det till slut leder till döden. 
Romarbrevet	Rom	59	6	22	Nu däremot, när ni blivit fria från synden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv. 
Romarbrevet	Rom	59	6	23	Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.
Romarbrevet	Rom	59	7	1	Vet ni inte, bröder – jag talar ju till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan bara så länge hon lever? 
Romarbrevet	Rom	59	7	2	Den gifta kvinnan är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon löst från lagen som band henne vid mannen. 
Romarbrevet	Rom	59	7	3	Om hon går till en annan medan hennes man lever kallas hon alltså äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen och bryter inte sitt äktenskap om hon går till en annan. 
Romarbrevet	Rom	59	7	4	Så är det också med er, mina bröder: ni har dött bort från lagen med Kristi kropp och tillhör nu en annan, honom som blev uppväckt från de döda, och så kan vi bära frukt åt Gud. 
Romarbrevet	Rom	59	7	5	Så länge vi levde på människans villkor var de synder och lidelser som väcks av lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. 
Romarbrevet	Rom	59	7	6	Men nu har vi blivit fria från lagen, sedan vi dött bort från det som höll oss bundna, och kan tjäna på ett nytt sätt, med vår ande, och inte på det gamla, efter bokstaven.
Romarbrevet	Rom	59	7	7	Vad innebär nu detta? Att lagen är synd? Visst inte, men först genom lagen har jag lärt känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: 
Romarbrevet	Rom	59	7	8	Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär inom mig. Finns ingen lag är synden död. 
Romarbrevet	Rom	59	7	9	Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, 
Romarbrevet	Rom	59	7	10	och jag dog. Det visade sig att det budord som skulle föra till liv förde mig till döden. 
Romarbrevet	Rom	59	7	11	Ty synden grep tillfället, den bedrog mig med budordet och dödade mig genom det. 
Romarbrevet	Rom	59	7	12	Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott. 
Romarbrevet	Rom	59	7	13	Var det då något gott som blev min död? Nej, inte alls. Det var synden. För att den skulle avslöjas som synd vållade den mig döden genom det som är gott; så skulle genom budordet synden kunna visa sin fruktansvärda syndighet.
Romarbrevet	Rom	59	7	14	Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden. 
Romarbrevet	Rom	59	7	15	Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. 
Romarbrevet	Rom	59	7	16	Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. 
Romarbrevet	Rom	59	7	17	Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. 
Romarbrevet	Rom	59	7	18	Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. 
Romarbrevet	Rom	59	7	19	Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 
Romarbrevet	Rom	59	7	20	Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. 
Romarbrevet	Rom	59	7	21	Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda – 
Romarbrevet	Rom	59	7	22	i mitt inre bejakar jag ju Guds lag. 
Romarbrevet	Rom	59	7	23	Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. 
Romarbrevet	Rom	59	7	24	Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp? 
Romarbrevet	Rom	59	7	25	Men jag tackar Gud, genom Jesus Kristus, vår herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag.
Romarbrevet	Rom	59	8	1	Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. 
Romarbrevet	Rom	59	8	2	Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. 
Romarbrevet	Rom	59	8	3	Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. 
Romarbrevet	Rom	59	8	4	Därmed kunde lagens krav på rättfärdighet uppfyllas hos oss som lever efter vår ande och inte efter vår köttsliga natur. 
Romarbrevet	Rom	59	8	5	Ty de som lever efter köttet har dess sinnelag, men de som lever efter anden är andligt sinnade. 
Romarbrevet	Rom	59	8	6	Köttets sinnelag betyder död, men andens liv och frid. 
Romarbrevet	Rom	59	8	7	Köttets sinnelag innebär ju fiendskap med Gud; det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det. 
Romarbrevet	Rom	59	8	8	De som är kvar i sin köttsliga natur kan inte behaga Gud. 
Romarbrevet	Rom	59	8	9	Ni däremot är inte kvar i den utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom. 
Romarbrevet	Rom	59	8	10	Om Kristus bor i er, så är visserligen kroppen död på grund av synden, men anden har liv på grund av rättfärdigheten. 
Romarbrevet	Rom	59	8	11	Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.
Romarbrevet	Rom	59	8	12	Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot köttet, inte att leva efter vår köttsliga natur. 
Romarbrevet	Rom	59	8	13	Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva. 
Romarbrevet	Rom	59	8	14	Alla som leds av ande från Gud är Guds söner. 
Romarbrevet	Rom	59	8	15	Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: »Abba! Fader!« 
Romarbrevet	Rom	59	8	16	Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. 
Romarbrevet	Rom	59	8	17	Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.
Romarbrevet	Rom	59	8	18	Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. 
Romarbrevet	Rom	59	8	19	Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. 
Romarbrevet	Rom	59	8	20	Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om 
Romarbrevet	Rom	59	8	21	att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.
Romarbrevet	Rom	59	8	22	Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. 
Romarbrevet	Rom	59	8	23	Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. 
Romarbrevet	Rom	59	8	24	I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? 
Romarbrevet	Rom	59	8	25	Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. 
Romarbrevet	Rom	59	8	26	På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, 
Romarbrevet	Rom	59	8	27	och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
Romarbrevet	Rom	59	8	28	Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. 
Romarbrevet	Rom	59	8	29	Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. 
Romarbrevet	Rom	59	8	30	Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet.
Romarbrevet	Rom	59	8	31	Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? 
Romarbrevet	Rom	59	8	32	Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? 
Romarbrevet	Rom	59	8	33	Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, 
Romarbrevet	Rom	59	8	34	vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 
Romarbrevet	Rom	59	8	35	Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 
Romarbrevet	Rom	59	8	36	Det står ju skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	8	37	Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. 
Romarbrevet	Rom	59	8	38	Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, 
Romarbrevet	Rom	59	8	39	varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
Romarbrevet	Rom	59	9	1	Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Den heliga anden låter även mitt samvete bestyrka det, 
Romarbrevet	Rom	59	9	2	ty jag är fylld av sorg och mitt hjärta plågas ständigt. 
Romarbrevet	Rom	59	9	3	Jag skulle önska att jag själv fördömdes och skildes från Kristus om det kunde hjälpa mina bröder och stamfränder. 
Romarbrevet	Rom	59	9	4	De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, 
Romarbrevet	Rom	59	9	5	de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen.
Romarbrevet	Rom	59	9	6	Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, 
Romarbrevet	Rom	59	9	7	och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Det heter ju: 
Romarbrevet	Rom	59	9	8	det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn som räknas som hans efterkommande. 
Romarbrevet	Rom	59	9	9	Ty detta ord var ett löfte: 
Romarbrevet	Rom	59	9	10	Likadant var det när Rebecka hade blivit havande med två barn genom en och samme man, vår fader Isak. 
Romarbrevet	Rom	59	9	11	Innan de var födda och hunnit göra vare sig gott eller ont – Guds beslut att välja fritt skulle stå fast 
Romarbrevet	Rom	59	9	12	och gärningar ingenting betyda, endast han själv, han som kallar – redan då fick hon höra orden: 
Romarbrevet	Rom	59	9	13	Det är också skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	9	14	Vad innebär nu detta? Kan Gud göra orätt? Naturligtvis inte. 
Romarbrevet	Rom	59	9	15	Han säger ju till Mose: 
Romarbrevet	Rom	59	9	16	Alltså kommer det inte an på människans vilja eller strävanden utan på Guds förbarmande. 
Romarbrevet	Rom	59	9	17	Skriften säger ju till farao: 
Romarbrevet	Rom	59	9	18	Så förbarmar han sig över vem han vill och förhärdar vem han vill.
Romarbrevet	Rom	59	9	19	Nu säger någon: Varför fortsätter han att förebrå oss? Ingen kan ju göra motstånd mot hans vilja. 
Romarbrevet	Rom	59	9	20	Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? 
Romarbrevet	Rom	59	9	21	Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? 
Romarbrevet	Rom	59	9	22	Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? 
Romarbrevet	Rom	59	9	23	Och kanske ville han göra hela sin härlighet känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet? 
Romarbrevet	Rom	59	9	24	Till att vara sådana har han kallat oss, vare sig vi är judar eller hedningar. 
Romarbrevet	Rom	59	9	25	Så heter det också hos Hosea: 
Romarbrevet	Rom	59	9	26	och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens söner.
Romarbrevet	Rom	59	9	27	Och Jesaja utropar om Israel: 
Romarbrevet	Rom	59	9	28	snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.
Romarbrevet	Rom	59	9	29	Likaså har Jesaja sagt: 
Romarbrevet	Rom	59	9	30	Vad innebär nu detta? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, har vunnit rättfärdighet, men en rättfärdighet som bygger på tro. 
Romarbrevet	Rom	59	9	31	Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, kom inte fram till den lagen. 
Romarbrevet	Rom	59	9	32	Varför? Därför att de inte höll sig till tron utan ville hålla sig till gärningarna. De snubblade över den stötesten 
Romarbrevet	Rom	59	9	33	som skriften talar om: 
Romarbrevet	Rom	59	10	1	Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud är att de skall bli räddade. 
Romarbrevet	Rom	59	10	2	Jag kan vittna om ivern i deras gudstro, men de saknar den rätta insikten. 
Romarbrevet	Rom	59	10	3	De vet inte vad rättfärdighet från Gud vill säga utan söker hävda sin egen, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.
Romarbrevet	Rom	59	10	4	Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig. 
Romarbrevet	Rom	59	10	5	Ty om den rättfärdighet som lagen ger skriver Mose: 
Romarbrevet	Rom	59	10	6	Men den rättfärdighet som tron ger säger: 
Romarbrevet	Rom	59	10	7	eller: 
Romarbrevet	Rom	59	10	8	Vad säger den då? 
Romarbrevet	Rom	59	10	9	Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. 
Romarbrevet	Rom	59	10	10	Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. 
Romarbrevet	Rom	59	10	11	Skriften säger ju: 
Romarbrevet	Rom	59	10	12	Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom. 
Romarbrevet	Rom	59	10	13	Ty 
Romarbrevet	Rom	59	10	14	Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar? 
Romarbrevet	Rom	59	10	15	Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd? Det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	10	16	Men alla lyssnade inte till budskapet. Ty Jesaja säger: 
Romarbrevet	Rom	59	10	17	Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. 
Romarbrevet	Rom	59	10	18	Men då frågar jag: kanske har de aldrig hört den? Visst har de! 
Romarbrevet	Rom	59	10	19	Då frågar jag: kanske Israel inte förstod? Nej, redan Mose säger: 
Romarbrevet	Rom	59	10	20	Och Jesaja går så långt att han säger: 
Romarbrevet	Rom	59	10	21	Men om Israel säger han: 
Romarbrevet	Rom	59	11	1	Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. 
Romarbrevet	Rom	59	11	2	Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: 
Romarbrevet	Rom	59	11	3	Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv.
Romarbrevet	Rom	59	11	4	Vad får han för svar från Gud? 
Romarbrevet	Rom	59	11	5	På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 
Romarbrevet	Rom	59	11	6	Men om det var av nåd var det inte för gärningars skull – då vore nåden inte nåd. 
Romarbrevet	Rom	59	11	7	Det betyder att Israel inte har uppnått vad det strävar efter, bara de utvalda har uppnått det. De andra har blivit förstockade, 
Romarbrevet	Rom	59	11	8	som det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	11	9	Och David säger: 
Romarbrevet	Rom	59	11	10	Förmörka deras ögon så att de inte kan se, och böj deras ryggar för alltid.
Romarbrevet	Rom	59	11	11	Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund. 
Romarbrevet	Rom	59	11	12	Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?
Romarbrevet	Rom	59	11	13	Men till er hedningar vill jag säga: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst. 
Romarbrevet	Rom	59	11	14	Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem. 
Romarbrevet	Rom	59	11	15	Ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda? 
Romarbrevet	Rom	59	11	16	Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga.
Romarbrevet	Rom	59	11	17	Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, 
Romarbrevet	Rom	59	11	18	så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. 
Romarbrevet	Rom	59	11	19	Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 
Romarbrevet	Rom	59	11	20	Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; 
Romarbrevet	Rom	59	11	21	ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig. 
Romarbrevet	Rom	59	11	22	Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren. 
Romarbrevet	Rom	59	11	23	De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. 
Romarbrevet	Rom	59	11	24	Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd.
Romarbrevet	Rom	59	11	25	Bröder, för att ni inte skall förlita er på ert eget förstånd vill jag att ni skall känna till denna hemlighet. En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. 
Romarbrevet	Rom	59	11	26	Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	11	27	Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder.
Romarbrevet	Rom	59	11	28	Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. 
Romarbrevet	Rom	59	11	29	Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse. 
Romarbrevet	Rom	59	11	30	Ni var tidigare olydiga mot Gud men har nu fått förbarmande genom deras olydnad. 
Romarbrevet	Rom	59	11	31	Nu har de varit olydiga medan ni har fått förbarmande för att även de skall få förbarmande. 
Romarbrevet	Rom	59	11	32	Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla.
Romarbrevet	Rom	59	11	33	Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. 
Romarbrevet	Rom	59	11	34	Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?
Romarbrevet	Rom	59	11	35	Vem har skänkt honom något som han måste återgälda?
Romarbrevet	Rom	59	11	36	Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.
Romarbrevet	Rom	59	12	1	Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. 
Romarbrevet	Rom	59	12	2	Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.
Romarbrevet	Rom	59	12	3	I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. 
Romarbrevet	Rom	59	12	4	Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, 
Romarbrevet	Rom	59	12	5	så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. 
Romarbrevet	Rom	59	12	6	Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, 
Romarbrevet	Rom	59	12	7	tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, 
Romarbrevet	Rom	59	12	8	tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.
Romarbrevet	Rom	59	12	9	Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 
Romarbrevet	Rom	59	12	10	Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. 
Romarbrevet	Rom	59	12	11	Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. 
Romarbrevet	Rom	59	12	12	Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. 
Romarbrevet	Rom	59	12	13	Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. 
Romarbrevet	Rom	59	12	14	Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. 
Romarbrevet	Rom	59	12	15	Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. 
Romarbrevet	Rom	59	12	16	Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. 
Romarbrevet	Rom	59	12	17	Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. 
Romarbrevet	Rom	59	12	18	Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. 
Romarbrevet	Rom	59	12	19	Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	12	20	Men 
Romarbrevet	Rom	59	12	21	Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Romarbrevet	Rom	59	13	1	Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. 
Romarbrevet	Rom	59	13	2	De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. 
Romarbrevet	Rom	59	13	3	De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; 
Romarbrevet	Rom	59	13	4	den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.
Romarbrevet	Rom	59	13	5	Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. 
Romarbrevet	Rom	59	13	6	Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. 
Romarbrevet	Rom	59	13	7	Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. 
Romarbrevet	Rom	59	13	8	Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. 
Romarbrevet	Rom	59	13	9	Buden 
Romarbrevet	Rom	59	13	10	Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.
Romarbrevet	Rom	59	13	11	Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. 
Romarbrevet	Rom	59	13	12	Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. 
Romarbrevet	Rom	59	13	13	Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. 
Romarbrevet	Rom	59	13	14	Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks.
Romarbrevet	Rom	59	14	1	Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar. 
Romarbrevet	Rom	59	14	2	Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker. 
Romarbrevet	Rom	59	14	3	Den som vågar äta skall inte förakta den som inte gör det; den som inte vågar äta skall inte döma den som vågar, Gud har ju godtagit honom. 
Romarbrevet	Rom	59	14	4	Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt. 
Romarbrevet	Rom	59	14	5	Den ene gör skillnad på dagar; för den andre är de alla likvärdiga. Var och en skall vara fast i sin övertygelse. 
Romarbrevet	Rom	59	14	6	Den som alltid tänker på vad det är för dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren; han tackar ju Gud. Den som inte äter avstår med tanke på Herren, och han tackar också Gud. 
Romarbrevet	Rom	59	14	7	Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. 
Romarbrevet	Rom	59	14	8	Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. 
Romarbrevet	Rom	59	14	9	Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande. 
Romarbrevet	Rom	59	14	10	Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. 
Romarbrevet	Rom	59	14	11	Ty det är skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	14	12	Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.
Romarbrevet	Rom	59	14	13	Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. 
Romarbrevet	Rom	59	14	14	I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent. 
Romarbrevet	Rom	59	14	15	Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud. Låt inte din mat bringa den i fördärvet som Kristus dog för. 
Romarbrevet	Rom	59	14	16	Se till att man inte talar illa om det goda som är ert. 
Romarbrevet	Rom	59	14	17	Ty Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden. 
Romarbrevet	Rom	59	14	18	Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir uppskattad av människor. 
Romarbrevet	Rom	59	14	19	Låt oss därför sträva efter det som gagnar friden och bygger upp gemenskapen. 
Romarbrevet	Rom	59	14	20	Riv inte ner Guds verk för matens skull. Allt är rent men är inte bra för den som äter och kommer på fall. 
Romarbrevet	Rom	59	14	21	Det är bra att avstå från kött och vin och annat som blir en stötesten för din broder. 
Romarbrevet	Rom	59	14	22	Låt din egen tro vara en sak mellan dig och Gud. Salig den som inte behöver döma sig själv för det val han träffar. 
Romarbrevet	Rom	59	14	23	Men den som äter fast han hyser betänkligheter är dömd därför att han inte handlar i tro. Allt som inte sker i tro är synd.
Romarbrevet	Rom	59	15	1	Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. 
Romarbrevet	Rom	59	15	2	Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. 
Romarbrevet	Rom	59	15	3	Kristus tänkte inte på sig själv, nej, det står skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	15	4	Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. 
Romarbrevet	Rom	59	15	5	Måtte uthållighetens och tröstens Gud göra er eniga efter Kristi Jesu vilja, 
Romarbrevet	Rom	59	15	6	så att ni alla med en mun prisar vår herre Jesu Kristi Gud och fader.
Romarbrevet	Rom	59	15	7	Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära. 
Romarbrevet	Rom	59	15	8	Jag menar: Kristus blev de omskurnas tjänare för att visa att Gud är sannfärdig och bekräfta de löften som getts åt fäderna, 
Romarbrevet	Rom	59	15	9	och hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet. Det står ju skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	15	10	Vidare heter det: 
Romarbrevet	Rom	59	15	11	Och en annan gång: 
Romarbrevet	Rom	59	15	12	Och Jesaja säger: 
Romarbrevet	Rom	59	15	13	Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft.
Romarbrevet	Rom	59	15	14	Mina bröder, för min del har jag blivit övertygad om att ni själva är så fyllda av godhet och har så mycket av den fulla kunskapen att ni kan vägleda varandra. 
Romarbrevet	Rom	59	15	15	Ändå har jag skrivit till er, ibland lite väl uppriktigt, och påmint er om en del saker. Jag har gjort det därför att Gud i sin nåd 
Romarbrevet	Rom	59	15	16	gett mig uppdraget att gå ut till hedningarna som Kristi Jesu tempelpräst och i helig tjänst förvalta Guds evangelium. Så skall hedningarna bli ett offer som är helgat genom den heliga anden och som Gud därför tar emot.
Romarbrevet	Rom	59	15	17	Det är alltså tack vare Kristus Jesus som jag kan berömma mig av vad jag gör inför Gud. 
Romarbrevet	Rom	59	15	18	Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att hedningarna skall föras till lydnad, i ord och gärning, 
Romarbrevet	Rom	59	15	19	genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag överallt spritt evangeliet om Kristus, från Jerusalem åt alla håll, ända till Illyrien. 
Romarbrevet	Rom	59	15	20	Jag har alltid satt en ära i att inte förkunna evangeliet där Kristus redan är känd; jag vill inte bygga på en grund som någon annan har lagt. 
Romarbrevet	Rom	59	15	21	Det står ju skrivet: 
Romarbrevet	Rom	59	15	22	Det är därför som jag gång på gång har blivit förhindrad att komma till er. 
Romarbrevet	Rom	59	15	23	Men nu har jag inte längre några uppgifter i den här delen av världen, och jag har i åratal längtat efter att få besöka er 
Romarbrevet	Rom	59	15	24	när jag far till Spanien. Jag hoppas att jag träffar er under den resan och att ni hjälper mig vidare på min väg, sedan jag väl, en alltför kort tid, har fått vara tillsammans med er. 
Romarbrevet	Rom	59	15	25	Men först far jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga. 
Romarbrevet	Rom	59	15	26	Makedonien och Achaia har nämligen beslutat att göra en insamling för de fattiga bland de heliga i Jerusalem. 
Romarbrevet	Rom	59	15	27	Så beslöt de; de står ju också i skuld till dem. Ty eftersom hedningarna har fått del av deras andliga goda är de i sin tur skyldiga att bistå dem med det materiella. 
Romarbrevet	Rom	59	15	28	Sedan jag har fullgjort detta uppdrag och överlämnat resultatet till dem tänker jag fara till Spanien och besöka er på vägen. 
Romarbrevet	Rom	59	15	29	Och jag vet att när jag kommer till er för jag med mig välsignelse från Kristus i fullt mått.
Romarbrevet	Rom	59	15	30	För vår herre Jesu Kristi skull och för den kärleks skull som Anden ger uppmanar jag er, bröder, att bistå mig i min kamp genom att be till Gud för mig, 
Romarbrevet	Rom	59	15	31	så att han räddar mig från dem i Judeen som vägrar att tro och så att den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. 
Romarbrevet	Rom	59	15	32	Då kan jag komma till er med glädje och vila ut tillsammans med er, om Gud så vill. 
Romarbrevet	Rom	59	15	33	Fridens Gud är med er alla, amen.
Romarbrevet	Rom	59	16	1	Jag vill lägga ett gott ord för vår syster Foibe, som tjänar församlingen i Kenchreai. 
Romarbrevet	Rom	59	16	2	Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga. Hjälp henne med allt hon kan begära av er. Hon har själv varit ett stöd för många, också för mig.
Romarbrevet	Rom	59	16	3	Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus. 
Romarbrevet	Rom	59	16	4	De har vågat livet för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. 
Romarbrevet	Rom	59	16	5	Hälsa också församlingen som möts i deras hus. Hälsa min käre Epainetos, Asiens första gåva till Kristus. 
Romarbrevet	Rom	59	16	6	Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. 
Romarbrevet	Rom	59	16	7	Hälsa Andronikos och Junias, mina stamfränder och medfångar; de är högt ansedda som apostlar och har bekänt sig till Kristus före mig. 
Romarbrevet	Rom	59	16	8	Hälsa Ampliatus, min käre broder i Herren. 
Romarbrevet	Rom	59	16	9	Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristi tjänst, och min käre Stachys. 
Romarbrevet	Rom	59	16	10	Hälsa Apelles, denne pålitlige kristne. Hälsa alla hos Aristoboulos. 
Romarbrevet	Rom	59	16	11	Hälsa min stamfrände Herodion. Hälsa alla dem hos Narkissos som tillhör Herren. 
Romarbrevet	Rom	59	16	12	Hälsa Tryfaina och Tryfosa, som arbetar i Herrens tjänst. Hälsa den kära Persis, som har arbetat mycket i Herrens tjänst. 
Romarbrevet	Rom	59	16	13	Hälsa Rufus, som Herren har utvalt, och hans mor, som är en mor också för mig. 
Romarbrevet	Rom	59	16	14	Hälsa Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och bröderna kring dem. 
Romarbrevet	Rom	59	16	15	Hälsa Filologos och Julia, Nereus och hans syster, Olympas och alla de andra heliga hos dem. 
Romarbrevet	Rom	59	16	16	Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er.
Romarbrevet	Rom	59	16	17	Jag uppmanar er, bröder, att se upp med dem som vållar splittring och lockar till avfall från den lära som ni har undervisats i. Håll er undan från dem. 
Romarbrevet	Rom	59	16	18	Den sortens människor tjänar inte vår herre Kristus utan bara sin egen buk, och med sin insmickrande svada förleder de godtrogna själar. 
Romarbrevet	Rom	59	16	19	Er lydnad har dock blivit känd överallt. Därför gläder jag mig över er och önskar bara att ni skall vara kunniga i allt gott och obesmittade av allt ont. 
Romarbrevet	Rom	59	16	20	Fridens Gud skall snart låta Satan krossas under era fötter. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.
Romarbrevet	Rom	59	16	21	Min medarbetare Timotheos hälsar er, likaså mina stamfränder Lucius, Jason och Sosipatros. 
Romarbrevet	Rom	59	16	22	En hälsning också från mig, Tertius, som i Herrens tjänst har skrivit ner detta brev. 
Romarbrevet	Rom	59	16	23	Gaius, som har upplåtit sitt hus åt mig och hela församlingen, skickar också sin hälsning, liksom stadskassören Erastos och brodern Quartus.
Romarbrevet	Rom	59	16	25	Honom som förmår styrka er, enligt mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus – där en hemlighet avslöjas som från tidens början varit outsagd 
Romarbrevet	Rom	59	16	26	men nu har uppenbarats och på den evige Gudens befallning gjorts känd med hjälp av profetiska skrifter för att alla folk skall föras till lydnad i tron – 
Romarbrevet	Rom	59	16	27	honom, den Gud som ensam är vis, tillhör härligheten, genom Jesus Kristus, i evighet, amen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, och från vår broder Sosthenes 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	2	till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	3	Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	4	Jag tackar alltid min Gud för att han har gett er sin nåd genom Kristus Jesus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	5	Genom honom har ni blivit rika på allt, allt slags tal och allt slags kunskap. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	6	Ty vittnesbördet om Kristus har vunnit sådan fasthet hos er 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	7	att det inte saknas något i era nådegåvor medan ni väntar på att vår herre Jesus Kristus skall uppenbaras. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	8	Han skall också ge er fasthet ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår herre Jesu Kristi dag. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	9	Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	10	Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	11	Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	12	Vad jag menar är att ni alla säger: »Jag hör till Paulus«, eller »Jag hör till Apollos«, eller »Jag hör till Kefas«, eller »Jag hör till Kristus«. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	13	Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	14	Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	15	så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	16	Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	17	Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	18	Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	19	Det står skrivet: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	20	Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	21	Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	22	Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	23	men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	24	men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	25	Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	26	Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	27	Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	28	och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	29	så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	30	Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	1	31	Som det står skrivet: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	1	När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	2	Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	3	Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	4	Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	5	er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	6	Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	7	Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	8	Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	9	Vi förkunnar, som det står i skriften, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	10	Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	11	Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	12	Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	13	Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	14	Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	15	Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	2	16	Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	1	Och jag kunde inte heller tala till er, bröder, som till andliga människor, jag fick tala till sådana som var kvar i sin köttsliga natur, till spädbarn i Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	2	Jag gav er mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte heller nu 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	3	eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	4	När den ene säger: »Jag hör till Paulus«, och den andre: »Jag hör till Apollos«, är ni inte då som alla andra? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	5	Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	6	Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	7	Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	8	Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	9	Vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	10	Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	11	Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	12	På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	13	och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	14	Den vars byggnad består skall få lön. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	15	Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	16	Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	17	Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	18	Bedra inte er själva. Den av er som tycker sig vara vis i världslig mening måste först bli en dåre för att bli vis. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	19	Ty denna världens vishet är dårskap i Guds ögon. Det står skrivet: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	20	och vidare: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	21	Därför skall ingen grunda sin stolthet på människor. Allt tillhör er – 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	22	Paulus, Apollos och Kefas, hela världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	3	23	Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	1	Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	2	Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	3	Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	4	Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	5	Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	6	Detta, bröder, har jag här för er skull tillämpat på mig själv och Apollos, för att ni genom vårt exempel skall lära er vad som menas med »Håll er till skriften« och inte skryta med den ene på den andres bekostnad. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	7	Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	8	Ni är förstås redan mätta, redan rika, ni har förstås blivit kungar oss förutan? Ja, om ni ändå hade blivit kungar, så att vi hade fått vara kungar tillsammans med er! 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	9	Det förefaller mig som om Gud hade ställt oss apostlar sist av alla, som dödsdömda; vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	10	Vi är dårar för Kristi skull, ni är förståndiga kristna. Vi är svaga, ni är starka. Ni är ansedda, vi är föraktade. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	11	Ännu i denna stund hungrar och törstar vi; vi saknar kläder, blir misshandlade, är hemlösa 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	12	och arbetar hårt med egna händer för att försörja oss. Man smädar oss och vi välsignar. Man förföljer oss och vi härdar ut. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	13	Man talar illa om oss och vi svarar med goda ord. Hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	14	Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att visa er till rätta som mina kära barn. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	15	Om ni så skulle ha tio tusen lärare som vill göra er till kristna, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Kristus Jesus genom evangeliet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	16	Jag ber er: ta mig till föredöme.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	17	Därför har jag skickat Timotheos till er, mitt kära, trogna barn i Herren. Han skall påminna er om mina regler för ett kristet liv så som jag lär ut dem i varenda församling. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	18	Somliga har gjort sig viktiga i tanke att jag inte skulle komma till er. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	19	Men jag kommer snart, om Herren vill, och då får jag veta hur det är bevänt med dessa sturska, inte med deras ord, utan med deras kraft, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	20	för Guds rike är inte ord, utan kraft. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	4	21	Hur vill ni ha det? Skall jag komma till er med käppen eller med kärlek och mildhet i sinnet?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	1	Man säger att det förekommer otukt bland er, till och med sådan otukt som inte finns ens bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	2	Men ni är sturska, fast ni borde ha blivit förtvivlade och stött ut den som gjort sig skyldig till detta. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	3	Själv har jag redan – som om jag hade varit där, frånvarande till kroppen men närvarande till anden – fällt domen över den skyldige, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	4	i vår herre Jesu Kristi namn, när ni och min ande kom samman och vår herre Jesu kraft var med oss: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	5	en sådan person skall överlämnas åt Satan så att hans kropp går under för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	6	Ni har ingen anledning att skryta. Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	7	Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	8	Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	9	I mitt brev till er skrev jag att ni inte får ha med otuktiga människor att göra. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	10	Jag menade inte alla som är otuktiga här i världen, inte alla själviska och utsugare och avgudadyrkare; i så fall hade ni fått lämna världen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	11	Nej, vad jag skrev till er var att ni inte får ha något att göra med den som kallas broder men som förfaller till otukt, själviskhet, avgudadyrkan, ovettigt tal, fylleri och utsugning. Ni får inte äta tillsammans med honom. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	12	De utomstående är det väl inte min sak att döma? Själva dömer ni ju bara inom er egen krets. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	5	13	De utomstående skall Gud döma. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	1	Hur kan någon av er som ligger i tvist med en broder komma på tanken att processa inför de orättfärdiga och inte inför de heliga! 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	2	Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Och om ni skall döma världen, duger ni då inte till att döma i småsaker? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	3	Vet ni inte att vi skall döma änglar? Då bör vi väl klara av vardagliga tvister. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	4	Men när ni nu har sådana tvister, då tar ni till domare folk som församlingen ser ner på. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	5	Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är klok nog att döma mellan två kristna bröder? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	6	I stället processar broder mot broder, och detta inför otroende! 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	7	Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför finner ni er inte hellre i en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	8	I stället vållar ni andra orätt och förluster – era egna bröder. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	9	Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	10	inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	11	Så har somliga av er levt, men ni har låtit tvätta er rena, ni har helgats och gjorts rättfärdiga genom herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds ande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	12	Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	13	Maten är till för magen och magen för maten, tills Gud gör båda överflödiga. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren är till för kroppen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	14	Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han uppväcka oss. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	15	Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej! 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	16	Vet ni inte att den som förenar sig med en sköka blir till en enda kropp med henne? Det heter ju: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	17	Men den som förenar sig med Herren blir till en enda ande med honom. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	18	Håll er borta från otukten. All annan synd som en människa begår lämnar kroppen utanför, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	19	Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	6	20	Gud har köpt er och priset är betalt. Ära då Gud med er kropp.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	1	Nu till det ni skrev. Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	2	Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	3	Mannen skall ge hustrun vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	4	Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	5	Håll er inte ifrån varandra annat än för en tid, om ni har enats om det för att ostört kunna ägna er åt bön och sedan vara tillsammans igen. Annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte förmår leva avhållsamt. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	6	Detta säger jag som ett medgivande, inte som en befallning. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	7	Helst ville jag att alla levde som jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	8	Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	9	Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	10	De gifta ger jag denna föreskrift som inte är min utan Herrens: en hustru får inte lämna sin man – 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	11	men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen – och en man får inte skilja sig från sin hustru.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	12	Till de övriga säger jag själv, inte Herren: om någon broder har en hustru som inte är troende men är villig att leva med honom, får han inte skilja sig från henne. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	13	Och om någon kvinna har en man som inte är troende men är villig att leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	14	Ty mannen som inte tror har helgats genom sin hustru, och hustrun som inte tror har helgats genom sin troende man. Annars vore era barn orena, inte heliga som nu. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	15	Men om den som inte tror vill skilja sig, så må han göra det. I sådana fall är den troende brodern eller systern inte bunden. Gud har kallat er att leva i frid, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	16	och hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man och du, man, att du kan rädda din hustru?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	17	I övrigt skall var och en leva med den lott som Herren har tilldelat honom, sådan han var då Gud kallade honom. Det är den regel jag ger alla församlingar. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	18	Den som var omskuren när han blev kallad skall inte ändra på det. Den som var oomskuren skall inte låta omskära sig. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	19	Omskärelse eller förhud, det är likgiltigt, vad som betyder något är att man håller Guds bud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	20	Var och en skall förbli vad han var när han blev kallad. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	21	Var du slav när du blev kallad, så fäst dig inte vid det. Och även om du kan bli fri, så förbli hellre vad du är. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	22	Ty slaven som har kallats att tillhöra Herren är Herrens frigivne. Och likaså är den frie som har blivit kallad Kristi slav. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	23	Gud har köpt er och priset är betalt; bli inte slavar under människor. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	24	Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	25	I fråga om dem som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag kan ge ett råd tack vare den tilltro som Herren i sin barmhärtighet har visat mig. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	26	Jag anser alltså detta vara bäst i den svåra tid som nu är inne – det är bäst att leva på det viset. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	27	Är du bunden vid en kvinna, sök då inte att bli löst. Har du blivit löst från en kvinna, sök då inte att finna någon annan. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	28	Men om du gifter dig är det ingen synd. Och om den ogifta kvinnan gifter sig är det ingen synd. Men de som gör så kommer att få det svårt här på jorden, och jag vill inte kräva för mycket av er. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	29	Men det säger jag, bröder: tiden krymper. Även de som har en hustru måste nu leva som om de ingen hade, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	30	de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte fick behålla det 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	31	och de som lever i världen som om de inte levde av den. Ty den värld som nu är går mot sitt slut, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	32	och jag ser helst att ni slipper bekymra er. Den ogifte tänker på vad som hör Herren till, hur han skall vara Herren till lags. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	33	Men den gifte tänker på vad som hör världen till, hur han skall vara sin hustru till lags, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	34	och det gör honom kluven. En ogift kvinna eller flicka tänker på vad som hör Herren till, på att hon skall vara helig till kropp och själ. Men den gifta kvinnan tänker på vad som hör världen till, hur hon skall vara sin man till lags.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	35	Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla fast vid Herren. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	36	Men om någon tycker att han handlar otillbörligt mot sin flicka när han ansätts av driften och inte har något val, då får han göra det han vill: han syndar inte, de får gifta sig. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	37	Men den som står fast i sin föresats och inte känner något tvång utan är herre över sin vilja och i sitt inre har bestämt sig för att låta flickan förbli orörd, han handlar rätt. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	38	Alltså: den som gifter sig med flickan handlar rätt, och den som inte gifter sig handlar bättre.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	39	En kvinna är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det är med en kristen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	7	40	Men långt bättre är det för henne om hon förblir som hon är, det är min uppfattning, och jag menar att även jag har Guds ande.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	1	I fråga om offerkött vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	2	Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	3	men den som har kärlek, han är känd av Gud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	4	När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	5	Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ju många gudar och många herrar – 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	6	så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	7	Denna kunskap finns dock inte hos alla. Somliga sitter så fast i sin gamla avgudatro att de äter köttet just som offerkött, och det tynger deras samvete, osäkert som det är. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	8	Men det är inte maten som kommer att föra oss till Gud. Vi förlorar inget om vi inte äter, vinner heller inget om vi äter. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	9	Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	10	För om någon får se hur du som äger kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, kan han då inte bli så styrkt i sitt samvete att han äter offerkött fast han är osäker? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	11	Då går den osäkre förlorad genom din kunskap, denne broder som Kristus har dött för. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	12	Om ni på detta sätt försyndar er mot era bröder och våldför er på deras osäkra samveten syndar ni mot Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	8	13	Alltså: om maten bringar min broder på fall avstår jag från kött för evigt för att inte bli orsak till min broders fall.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	1	Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår herre? Är inte ni det verk som jag har utfört för Herren? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	2	Om jag inte är apostel för andra är jag det åtminstone för er. Ni är ju Herrens egen bekräftelse på mitt uppdrag som apostel.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	3	Detta är mitt svar till dem som kritiserar mig: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	4	Har vi inte rätt till mat och dryck? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	5	Har vi inte rätt att ta med oss en troende hustru liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	6	Är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att slippa arbeta? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	7	Vem tar värvning utan att räkna med lön? Vem anlägger en vingård och avstår från vad den ger? Vem vallar en hjord utan att få sin del av mjölken? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	8	Är detta bara mänskligt tal, eller säger inte lagen samma sak? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	9	Det står ju i Moses lag: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	10	Nej, det är klart att han säger det med tanke på oss. Det är för vår skull det står skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det med hopp om lön för sin möda. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	11	Om vi har sått vårt andliga utsäde hos er, är det då för mycket om ni ger oss något materiellt som avkastning? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	12	Om andra har rätt att ställa krav på er, har inte vi det ännu mer? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för evangeliet om Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	13	Ni vet ju att de som arbetar i templet lever av templets intäkter och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av offren. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	14	Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	15	Men jag har inte gjort bruk av några sådana förmåner, och jag skriver inte det här för att skaffa mig dem. Hellre dör jag – ingen skall få ta ifrån mig det som är min stolthet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	16	Ty att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet! 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	17	Om jag gör det av eget val har jag ju lön att vänta. Men gör jag det därför att jag måste utför jag bara ett uppdrag. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	18	Vad får jag då för lön? Jo, att få förkunna evangeliet utan kostnad för någon och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	19	Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	20	För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	21	För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	22	För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	23	Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	24	Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	25	Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	26	Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	9	27	Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	1	Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	2	Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	3	Alla åt de samma andliga mat, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	4	och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	5	Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	6	Allt detta är exempel som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda, som de hade. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	7	Bli inte avgudadyrkare som många av dem blev. Om dem står det i skriften: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	8	Låt oss inte heller begå otukt som många av dem gjorde; så dödades också 23 000 på en enda dag. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	9	Och låt oss inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde; de föll offer för ormar. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	10	Knota inte som många av dem gjorde; de dödades av Förgöraren. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	11	Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	12	Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	13	Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	14	Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	15	Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	16	Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	17	Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	18	Se på israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	19	Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	20	Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	21	Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	22	Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	23	Allt är tillåtet – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet – men allt bygger inte upp. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	24	Sök inte ert eget bästa utan andras. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	25	Allt som säljs i köttstånden kan ni äta utan att undersöka det för ert samvetes skull – 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	26	jorden är Herrens med allt den rymmer
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	27	Om en som inte tror bjuder hem er och ni tackar ja, ät då allt som sätts fram för er utan att för samvetets skull undersöka vad det är. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	28	Men om någon säger: »Det här är offerkött«, ät det då inte, av hänsyn till den som säger det och för samvetets skull – 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	29	jag menar inte det egna samvetet utan den andres. Varför då? Skall jag låta min frihet bestämmas av en annans samvete? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	30	Äter jag med tacksamhet, varför skall jag klandras för det som jag tackar Gud för? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	31	Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	32	Väck inte anstöt vare sig bland judar eller greker eller inom Guds församling. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	10	33	Själv försöker jag alltid rätta mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de skall bli räddade.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	1	Ha mig till föredöme liksom jag har Kristus till föredöme.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	2	Jag måste berömma er för att ni kommer ihåg allt jag har sagt och håller fast vid det som jag har fört vidare till er precis som jag förmedlade det. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	3	Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	4	En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	5	Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	6	för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	7	En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	8	ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	9	och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	10	Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	11	Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	12	Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	13	Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	14	Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	15	men en heder för kvinnan, hon har ju fått sitt hår som slöja. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	16	Någon kanske vill börja strida om detta, men vi har ingen annan ordning, och det har inte någon av Guds församlingar.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	17	När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster, som snarare skadar än gagnar. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	18	Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	19	Det måste till och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita på. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	20	Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	21	för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	22	Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	23	Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	24	tackade Gud, bröt det och sade: »Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.« 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	25	Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.«
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	26	Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	27	Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	28	Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	29	Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	30	Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	31	Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa bli dömda. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	32	Men när vi nu döms av Herren tuktas vi för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	33	Alltså, mina bröder, när ni samlas för att äta, vänta då på varandra. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	11	34	Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att inte era sammankomster leder till att ni blir dömda. Allt det andra skall jag ge anvisningar om när jag kommer.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	1	I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	2	Ni vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma avgudarna. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	3	Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: »Förbannelse över Jesus«, och att ingen kan säga: »Jesus är herre«, om han inte är fylld av den heliga anden.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	4	Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	5	Tjänsterna är olika, men Herren densamme. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	6	Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	7	Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	8	Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	9	En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	10	en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	11	Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	12	Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	13	Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	14	Kroppen består inte av en enda del utan av många. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	15	Om foten säger: »Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen«, så hör den likafullt till kroppen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	16	Och om örat säger: »Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen«, så hör det likafullt till kroppen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	17	Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	18	Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	19	Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	20	Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	21	Ögat kan inte säga till handen: »Jag behöver dig inte«, och inte heller huvudet till fötterna: »Jag behöver er inte.« 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	22	Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	23	och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	24	något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	25	för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	26	Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	27	Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	28	I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	29	Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	30	Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	12	31	Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	1	Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	2	Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	3	Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	4	Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	5	Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	6	Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	7	Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	8	Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	9	Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	10	Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	11	När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	12	Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	13	13	Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	1	Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	2	Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	3	Men den som profeterar, han talar till människor, han bygger upp, förmanar och tröstar. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	4	Den som talar med tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	5	Jag vill gärna att ni alla talar med tungor men helst att ni profeterar. Att profetera är bättre än att tala med tungor, såvida man inte kan tolka sina ord så att församlingen blir uppbyggd.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	6	Nej, bröder, vad hjälper det er om jag kommer till er och talar med tungor men inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	7	Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur skall man då kunna uppfatta vad som spelas? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	8	Och om en trumpetsignal är otydlig, vem gör sig då färdig till strid? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	9	På samma sätt med er: om ni inte använder tungan till att tala begripligt, hur skall man då kunna uppfatta vad ni säger? Då talar ni ju ut i tomma luften. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	10	Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan ljud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	11	Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar och han en främling för mig. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	12	På samma sätt med er: när ni nu söker vinna andekrafter, försök då att få dem i överflöd till församlingens uppbyggelse. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	13	Därför skall den som talar med tungor be om förmågan att tolka sitt tal. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	14	Ty om jag ber med tungor är det min ande som ber, medan mitt förnuft är overksamt.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	15	Vad innebär nu detta? Jo, att jag vill be med min ande men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande men också med mitt förnuft. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	16	För om det är i ande du ber en tackbön, hur skall då den som har sin plats bland oinvigda kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	17	Det är bra att du tackar, men den andre blir inte uppbyggd av det. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	18	Gud vare tack, jag talar mer med tungor än någon av er, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	19	men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att också andra får lära sig något, än tusentals ord med tungor.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	20	Bröder, var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	21	I lagen står det: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	22	Därför blir tungotalet ett tecken för de otroende, inte för de troende, medan det profetiska talet blir ett tecken för de troende och inte för de otroende. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	23	Anta att hela församlingen håller gudstjänst och att alla talar med tungor. Om det då kommer in oinvigda eller otroende, så säger de: »Ni är galna.« 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	24	Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	25	och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: »Hos er finns verkligen Gud.«
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	26	Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	27	Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon skall tolka. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	28	Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	29	Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	30	Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	31	Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder, så att alla får lära sig något och alla får uppmuntran. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	32	Profeternas ande behärskas av profeterna; 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	33	Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom överallt i de heligas församlingar 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	34	skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	35	Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	36	Är det kanske från er som Guds ord har utgått, och är det bara till er som det har kommit?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	37	Om någon tror sig vara profet eller ha andegåvor skall han veta att vad jag skriver till er är Herrens bud. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	38	Den som inte erkänner detta blir själv inte erkänd. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	39	Mina bröder, sök att vinna profetians gåva, men hindra inte tungotalet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	14	40	Låt allt ske värdigt och med ordning.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	1	Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	2	och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	3	Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	4	att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	5	och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	6	Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	7	Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	8	Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	9	Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	10	Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	11	Jag eller de – så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	12	Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	13	Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	14	Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	15	Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	16	Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	17	Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	18	Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	19	Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	20	Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	21	Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	22	Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	23	Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	24	Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	25	ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	26	Den siste fienden som förintas är döden, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	27	ty 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	28	Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	29	Vad skall annars de göra som låter döpa sig för de dödas skull? Om de döda inte alls uppstår, varför låter man då döpa sig för deras skull? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	30	Och jag själv, varför sätter jag livet på spel i varje ögonblick? 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	31	Ja, bröder, så sant som ni är min stolthet i Kristus Jesus, vår herre: jag står inför döden varje dag. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	32	Om jag bara hade tänkt på människors sätt när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade det då tjänat till? Om de döda inte uppstår, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	33	Låt inte bedra er. »Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd.« 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	34	Nyktra till på allvar och synda inte mer! Det finns ju några som inte vill veta något om Gud, det säger jag till er skam.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	35	Nu undrar någon: »Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?« 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	36	Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	37	Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	38	Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	39	Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	40	Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	41	Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	42	Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	43	Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	44	Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	45	Och så står det skrivet: Den första 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	46	Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	47	Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	48	Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	49	Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	50	Men det vill jag ha sagt, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	51	Vad jag nu säger er är ett mysterium: vi skall inte alla dö, men vi skall alla förvandlas, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	52	i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	53	Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	54	Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	55	Död, var är din seger? Död, var är din udd?
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	56	Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	57	Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	15	58	Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	1	När det gäller insamlingen till de heliga skall ni följa de anvisningar jag har gett församlingarna i Galatien. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	2	Dagen efter sabbaten skall var och en regelbundet lägga undan vad han har råd med, så att inte insamlingen börjar först när jag kommer. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	3	När jag väl är hos er skall jag förse dem som ni finner lämpliga med brev och skicka dem till Jerusalem med er gåva. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	4	Om det visar sig bäst att också jag reser gör jag sällskap med dem.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	5	Jag skall komma till er när jag har varit i Makedonien, för jag tänker fara genom Makedonien. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	6	Men hos er stannar jag kanske en tid, möjligen hela vintern, och då kan ni hjälpa mig när jag far vidare, vart det nu blir. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	7	Den här gången tänker jag nämligen inte besöka er bara i förbifarten utan hoppas kunna stanna hos er en tid, om Herren tillåter det. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	8	Jag blir kvar i Efesos fram till pingst. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	9	Här står dörren på vid gavel för mig: det är gott om uppgifter och motståndarna är många.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	10	När Timotheos kommer, se då till att han slipper oroa sig för er. Han arbetar för Herren precis som jag, 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	11	och därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom sedan i väg och önska honom frid så att han kan resa tillbaka till mig. Jag väntar på honom, och bröderna också.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	12	Vad vår broder Apollos beträffar, så har jag ivrigt uppmanat honom att fara till er tillsammans med bröderna. Men det var säkert inte meningen att han skulle fara nu; han kommer vid lämpligt tillfälle.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	13	Håll er vakna, stå fasta i tron, var manliga och starka. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	14	Gör allting i kärlek.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	15	En sak ber jag er om, mina bröder. Ni vet att Stefanas och hans hushåll var Achaias första gåva till Kristus och att de har tagit på sig att tjäna de heliga. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	16	Jag vill att ni i er tur skall underordna er sådana människor och alla andra som delar arbetet och mödan. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	17	Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit hit. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	18	De gör saknaden efter er mindre, de har varit till glädje för mig liksom för er. Sådana män skall ni sätta värde på.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	19	Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca och församlingen som möts i deras hus hälsar hjärtligt till er, sina medkristna. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	20	Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	21	Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	22	Om någon inte älskar Herren: förbannelse över honom. Marana ta. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	23	Nåd från vår herre Jesus åt er alla. 
Första Korinthierbrevet	1 Kor	60	16	24	Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från vår broder Timotheos till Guds församling i Korinth och till alla heliga runt om i Achaia. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	2	Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	3	Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	4	Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	5	Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	6	Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	7	Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	8	Jag vill att ni skall ha klart för er, bröder, hur svårt vi hade det i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	9	Men en dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	10	Och han räddade oss från dessa dödens angrepp och kommer att rädda oss igen. Till honom står vårt hopp, han skall rädda oss. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	11	Och ni skall hjälpa till med er bön för oss, så att det blir många som tackar Gud för den nåd vi får genom mångas medverkan.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	12	Detta är vår stolthet: att vårt samvete kan vittna om att vi inte har styrts av världslig vishet utan av Guds nåd; vi har här i världen och särskilt mot er uppträtt med den heliga renhet som kommer från Gud. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	13	I det som vi skriver till er ligger ingenting annat än det ni läser och även kan förstå. Och jag hoppas att ni helt skall förstå 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	14	det som ni redan delvis har förstått: att ni kan vara stolta över oss på herren Jesu dag, liksom vi över er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	15	I förlitan på detta ville jag fara till er först, för att ni skulle få glädjen av två besök; 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	16	från er tänkte jag fara vidare till Makedonien och därifrån tillbaka till er för att få hjälp av er med min resa till Judeen.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	17	Det var min tanke. Var det ett lättsinnigt infall? Är jag så mänskligt svag i mina beslut att jag säger ja och nej på en gång? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	18	Gud kan gå i god för att vad jag säger till er inte är både ja och nej. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	19	Guds son, Kristus Jesus, som vi har förkunnat bland er, jag och Silvanus och Timotheos, han var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	20	Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	21	Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	22	han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	23	Jag tar Gud till vittne och sätter mitt liv i pant på att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korinth. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	1	24	Det är inte så att vi vill råda över er tro, nej, vi vill hjälpa er till glädje – i tron står ni fasta.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	1	Jag har nämligen föresatt mig att inte komma till er med bedrövelse igen. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	2	För om jag gör er bedrövade, finns det då någon som kan göra mig glad? Jo, den som blivit bedrövad genom mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	3	Jag skrev som jag skrev för att slippa komma och bli bedrövad genom dem som borde vara mig till glädje, och jag var övertygad om att min glädje är allas er glädje. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	4	I svårt betryck och med tungt hjärta, ja gråtande, skrev jag till er, inte för att göra er bedrövade, utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag hyser till just er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	5	Om det nu är någon som har vållat sorg, så är det inte mig han har gjort bedrövad utan alla er – åtminstone i någon mån, för att inte överdriva. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	6	Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom; 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	7	nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	8	Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	9	När jag skrev till er var det just för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	10	Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Och när jag har förlåtit, om jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort det för er skull och inför Kristus, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	11	för att inte Satan skulle få övertaget över oss. Vad han har för avsikter vet vi ju.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	12	När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus stod dörren öppen för mitt arbete i Herren. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	13	Men jag fick ingen ro i sinnet eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog farväl och for vidare till Makedonien.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	14	Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	15	Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	16	en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas. Vem förmår något sådant? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	2	17	Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	1	Börjar jag nu rekommendera mig själv igen? Behöver jag kanske, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	2	Nej, för ni är mitt brev, och det är skrivet i era hjärtan och känt och läst av alla människor. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	3	Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	4	En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	5	Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	6	Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	7	Redan dödens tjänst, som byggde på bokstäver inhuggna i stentavlor, tillkom under en sådan härlighet att israeliterna måste vända bort blicken från Moses ansikte; så stark var strålglansen från hans ansikte, fast den snart försvann. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	8	Hur mycket större härlighet skall då inte omge Andens tjänst! 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	9	Om domens tjänst hade sin härlighet, hur mycket rikare på härlighet måste då inte rättfärdighetens tjänst vara. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	10	Det som förr hade sin härlighet visar sig inte ha någon, så snart den jämförs med den överväldigande härligheten. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	11	Ty om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större är inte härligheten hos det som består.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	12	När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	13	Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	14	Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	15	Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	16	Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	17	Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	3	18	Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	1	När jag genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger jag alltså inte upp. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	2	Jag avhåller mig från allt skamligt smussel, jag använder inga knep och förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och överlåter i Guds åsyn åt varje människa att själv bedöma mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	3	Om mitt evangelium är dolt är det dolt för dem som går förlorade. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	4	Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	5	Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	6	Ty Gud, som sade: »Ljus skall lysa ur mörkret«, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	7	Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	8	Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	9	förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	10	Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	11	Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	12	Alltså verkar döden i mig och livet i er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	13	Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står: 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	14	Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	15	Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	16	Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	17	Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	4	18	Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	1	Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	2	Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	3	Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	4	Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	5	Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	6	Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren – 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	7	vi lever i tro, utan att se. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	8	Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	9	Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	10	Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	11	Jag vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker därför vinna människor; Gud vet hurdan jag är, och jag hoppas att ni också gör det innerst inne. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	12	Jag vill inte rekommendera mig själv igen men ge er möjlighet att vara stolta över mig, så att ni kan bemöta dem som skryter med det som ligger på ytan och inte med det som finns i hjärtat. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	13	Har jag varit i extas, är det för Gud. Är jag sansad, är det för er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	14	Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	15	Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	16	Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	17	Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	18	Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	19	Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	20	Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	5	21	Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	1	Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	2	Han säger ju: 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	3	Jag vill inte vara till anstöt för någon, ingen skall kunna anmärka på min tjänst. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	4	Som Guds tjänare visar jag på allt sätt vad jag duger till: med stor uthållighet under påfrestningar, trångmål och nöd, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	5	under prygel, fångenskap och upplopp, under möda, vaka och svält, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	6	med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	7	sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen till anfall och försvar, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	8	i ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Jag kallas villolärare men säger sanningen, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	9	jag är misskänd men ändå erkänd, jag är nära döden men ändå lever jag, tuktad men inte till döds, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	10	plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	11	Jag talar fritt till er, bröder i Korinth. Mitt hjärta står öppet för er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	12	Ni har det inte trångt hos mig, det är i ert eget bröst som det är trångt. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	13	Ge mig lika för lika – till er som är mina barn säger jag så – och öppna era hjärtan, ni också. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	14	Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	15	Hur rimmar Kristus med Beliar, och vad förenar den troende med den otroende? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	16	Hur kan Guds tempel förlikas med avgudar? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	17	Därför säger Herren: 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	6	18	och jag skall vara er fader, och ni skall vara mina söner
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	1	Mina kära barn, detta är de löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som befläckar kropp och ande och i gudsfruktan nå fram till helighet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	2	Ge rum åt mig i era hjärtan! Jag har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon, inte utnyttjat någon. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	3	Detta säger jag inte för att döma er – jag har redan sagt att ni finns i mitt hjärta för att dö och leva tillsammans med mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	4	Till er kan jag tala öppet, över er kan jag vara stolt. Jag har fått all tröst jag kan önska, jag har glädje i överflöd, mitt i alla mina lidanden. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	5	När jag kom till Makedonien fick jag visserligen ingen ro utan plågades på alla sätt, utifrån av strider och inifrån av fruktan. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	6	Men Gud som tröstar de förödmjukade tröstade mig genom att Titus kom, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	7	och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst han hade fått hos er. Han berättade för mig om er längtan, er förtvivlan, er omtanke om mig, och detta har glatt mig ännu mer.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	8	Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	9	Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse. Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud vill och har därför inte lidit någon skada genom mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	10	En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra, medan världens sätt att sörja leder till död. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	11	Just detta att ni kom att känna en sorg efter Guds vilja – vilken hängivenhet har det inte medfört bland er, vilka förklaringar, vilken harm, vilken oro, vilken längtan, vilken iver, vilken räfst. På alla sätt har ni gjort er skuldfria i den här saken. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	12	Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle se med vilken iver ni sluter upp bakom mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	13	Detta har tröstat mig. Till denna tröst kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig; ni hade alla gett honom nytt mod. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	14	Och att jag hade skrutit med er inför honom skall jag inte behöva skämmas för. Tvärtom, liksom allt jag sagt er varit sant, så har också mina lovord om er till Titus visat sig vara sanna. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	15	Han minns er med särskild värme, när han tänker på hur villigt ni alla lydde honom och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	7	16	Jag är glad att jag så helt kan lita på er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	1	Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	2	Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	3	Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	4	till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	5	Och de gav inte bara det jag hade hoppats – efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	6	Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	7	Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	8	Det här är ingen befallning. Men jag vill pröva äktheten i er kärlek genom att ställa den mot andras hängivenhet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	9	Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	10	Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nytta av, ni som i fjol påbörjade arbetet, och det med god vilja. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	11	Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan – allt efter er förmåga. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	12	Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	13	Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	14	nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	15	som det står skrivet: 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	16	Gud vare tack som har låtit Titus känna samma hängivenhet för er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	17	Han sade ja då jag bad honom, och han var så ivrig att han självmant gav sig i väg till er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	18	I hans sällskap har jag skickat den andre brodern. Hans arbete för evangeliet får beröm i alla församlingar, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	19	ja inte bara det, församlingarna har utsett honom till att vara min följeslagare när jag till Herrens ära och för att visa min goda vilja tar hand om den här kärleksgåvan. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	20	Jag vill undvika klander för mitt sätt att ta hand om alla dessa pengar; 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	21	jag tänker på vad som är riktigt inte bara inför Herren utan också inför människor. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	22	Samtidigt har jag skickat ytterligare en broder, som har gett mig många olika prov på sin hängivenhet och nu är ännu ivrigare, därför att han har sådan tilltro till er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	23	Titus är min kamrat och hjälper mig i mitt arbete för er, och våra bröder är församlingarnas sändebud och en heder för Kristus. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	8	24	Ge dem nu bevis på er kärlek så att församlingarna ser det, och visa att det är med rätta jag har skrutit över er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	1	Egentligen är det onödigt att jag skriver till er om hjälpen till de heliga. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	2	Jag känner ju er goda vilja, och inför makedonierna skryter jag med er och säger: »Achaia har förberett sig sedan i fjol.« Er iver har sporrat de flesta här. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	3	Men jag har skickat bröderna, för att det jag sagt om er i det här sammanhanget inte skall framstå som tomt skryt, och för att ni skall visa er redo, så som jag sade. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	4	Annars får jag – för att inte tala om er själva – stå där med skam i den här saken, om några makedonier följer med mig och finner att ni inte är förberedda. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	5	Därför har jag ansett det nödvändigt att be bröderna resa till er i förväg och redan nu ordna med den rikliga gåva som ni har utlovat, så att den kan ligga färdig och visa att ni ger rikligt och inte motvilligt.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	6	Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	7	Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	8	Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	9	Det står ju skrivet: 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	10	Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	11	Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet, som framkallar tacksägelser till Gud när jag förmedlar gåvan. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	12	Den tjänst som ni fullgör med denna insamling fyller inte bara de heligas behov utan får också tacksägelserna till Gud att överflöda. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	13	När ni genom denna tjänst visar er pålitlighet kommer de att prisa Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och frikostigt delar med er till dem och till alla. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	14	De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	9	15	Gud vare tack för hans oerhörda gåva.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	1	Jag, Paulus, som är så beskedlig när jag är hos er och så myndig mot er när jag är långt borta, jag besvär er vid Kristi mildhet och godhet: 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	2	tvinga mig inte att hos er visa den djärvhet och myndighet som jag dock inte tänker dra mig för att använda mot somliga som menar att jag drivs av världsliga motiv. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	3	Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	4	Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	5	och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	6	och är beredd att straffa all olydnad, så snart er lydnad har blivit fullständig.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	7	Ni ser bara till det yttre. Om någon är säker på att han tillhör Kristus, då bör han också göra klart för sig att liksom han tillhör Kristus gör också jag det. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	8	Även om jag skulle skryta väl mycket med den fullmakt som Herren har gett mig för att bygga upp er, inte för att bryta ner, kommer jag inte att behöva skämmas. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	9	Tro inte att det bara är med breven jag kan sätta mig i respekt hos er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	10	Breven, säger man, är myndiga och kraftfulla, men när vi har honom här är det slut med kraften och ingen bryr sig om vad han säger. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	11	Det skall vederbörande göra klart för sig, att så som jag talar till er i mina brev långt bortifrån, så kommer jag också att handla när jag är hos er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	12	Jag skulle aldrig komma på tanken att likställa eller jämföra mig med somliga som rekommenderar sig själva. De är oförståndiga nog att mäta sig med sig själva och jämföra sig med sig själva. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	13	Men när jag berömmer mig gör jag det inte måttlöst utan använder den måttstock som Gud har tilldelat mig: att jag skulle nå fram ända till er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	14	Om jag inte hade kommit ända till er, då hade jag verkligen överdrivit min insats. Men nu var jag den förste hos er med evangeliet om Kristus. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	15	Jag saknar inte måttstock för min stolthet och tar inte åt mig äran av andras mödor. Men när er tro växer till hoppas jag vinna ännu större ära hos er enligt det mått som gäller för mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	16	Jag hoppas få förkunna evangeliet också i länder ännu längre bort och slippa använda någon annans måttstock och vara stolt över vad som redan är gjort. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	17	Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	10	18	Den som rekommenderar sig själv är inte att lita på, bara den som Herren rekommenderar.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	1	Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap hos mig – visst gör ni det. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	2	Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	3	Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	4	Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	5	Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	6	Även om jag är klen som talare är jag inte klen i min kunskap, och den har alltid och i alla stycken varit tillgänglig för er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	7	Var det rent av en synd jag begick när jag gjorde mig ödmjuk för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium för er utan ersättning? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	8	Andra församlingar har jag plundrat genom att ta betalt av dem för att kunna hjälpa er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	9	När jag var hos er och hade det svårt låg jag ändå ingen till last; bröderna som kom från Makedonien försåg mig med vad jag behövde. Jag har alltid varit noga med att inte ligga er till last och kommer alltid att vara det. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	10	Vid Kristi sanning som är i mig: min stolthet över detta skall ingen i hela Achaia kunna ta ifrån mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	11	Varför handlar jag så? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	12	Jag kommer att fortsätta som hittills för att inte ge dem något tillfälle som vill kunna skryta med att de är lika goda som jag. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	13	Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	14	Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	15	Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	16	Jag upprepar: ta mig inte för en dåre, men om ni ändå gör det, så lyssna på denne dåre, så att jag kan få skryta lite, jag också. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	17	Vad jag här säger, det säger jag inte i Herrens anda utan som i dårskap, när det nu är fråga om skryt. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	18	När så många skryter på människors vis kan också jag göra det. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	19	Ni står ju villigt ut med dåraktiga människor, ni som är så kloka. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	20	Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	21	Till min skam måste jag medge att jag tydligen har varit svag. Men vad andra vågar komma med – nu talar jag i dårskap – det vågar också jag. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	22	De är hebreer – jag med; israeliter – jag med; Abrahams ättlingar – jag med. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	23	De tjänar Kristus – det gör jag ännu mer, för att nu tala som en dåre. Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	24	Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	25	tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	26	Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	27	Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	28	Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	29	Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	30	Om det ändå skall skrytas vill jag skryta med min svaghet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	31	Vår herre Jesu Gud och fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	32	I Damaskus lät kung Aretas hövding bevaka staden för att gripa mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	11	33	Och från en öppning i muren firades jag ner i en korg och räddade mig undan honom.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	1	Jag är tvungen att skryta, visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	2	Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan – om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det – han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	3	Och jag vet att den mannen – om med kroppen eller utan, det vet bara Gud – 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	4	blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	5	Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	6	Om jag skulle vilja skryta är jag ändå inte från förståndet, för vad jag då skulle säga är sant. Men jag avstår för att ingen skall tänka högre om mig än han gör när han ser eller hör mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	7	Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	8	Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	9	Men han svarade: »Min nåd är allt du behöver.« Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	10	Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	11	Jag har varit som en dåre. Ni har tvingat mig till det. I stället borde ni ha fört min talan, för jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	12	Allt som kännetecknar en apostel har jag utfört bland er utan att någonsin svikta, med tecken, under och kraftgärningar. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	13	Är det något ni har fått sakna i jämförelse med de andra församlingarna, utom det att jag själv inte har legat er till last? Förlåt mig den oförrätten! 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	14	Nu står jag beredd att komma till er för tredje gången, och jag skall inte bli en börda för er. Det är er jag vill ha, inte det ni äger. Barnen är inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, men föräldrarna åt sina barn. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	15	Jag skall med glädje offra allt, ja, offra mig själv, för att rädda er. Och om jag blir mindre älskad för att jag älskar mer? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	16	Det gör detsamma, jag har inte varit en börda för er. Men slug som jag är har jag kanske lurat er ändå? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	17	Kanske jag har utnyttjat er med hjälp av någon av dem som jag skickade till er? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	18	Jag bad Titus resa och skickade den andre brodern med honom. Har Titus utnyttjat er? Har inte vi båda handlat i samma anda, går vi inte i samma spår?
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	19	Nu tänker ni väl hela tiden att jag försvarar mig mot er. Nej, det är inför Gud och i Kristi tjänst jag talar; alltsammans syftar till att uppbygga er, mina kära. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	20	Jag är rädd att jag, när jag kommer, skall finna er annorlunda än jag önskar – och att ni skall finna mig annorlunda än ni önskar – att jag får möta strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, förtal, skvaller, inbilskhet och bråk. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	12	21	Måtte min Gud inte än en gång förödmjuka mig när jag kommer till er, och måtte jag slippa sörja över de många som har syndat och ännu inte omvänt sig från orenheten, otukten och utsvävningarna som de har levat i.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	1	Det här är tredje gången som jag kommer till er: 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	2	Jag varnade er vid mitt andra besök, och i min frånvaro varnar jag er nu, både dem som har syndat och alla övriga: jag skall inte visa skonsamhet när jag kommer på nytt; 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	3	ni vill ju ha bevis på att det är Kristus som talar genom mig. Han är inte svag mot er, utan han visar sin kraft hos er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	4	När han blev korsfäst var han svag, men han lever genom Guds kraft. Vi är också svaga med honom, men vi skall leva tillsammans med honom genom Guds kraft, som ni skall få känna.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	5	Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet? 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	6	Jag hoppas ni skall inse att jag för min del har bestått det. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	7	Jag ber till Gud att ni inte skall göra något som är ont, inte för att jag skall visa mig hålla måttet, utan för att ni skall göra det som är gott; sedan får det gärna se ut som om jag inte höll måttet. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	8	Jag kan inte skada sanningen, bara främja den. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	9	Jag gläder mig när jag själv är svag och ni är starka. Just det ber jag om, att ni skall bli alltmer felfria. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	10	Därför skriver jag detta redan nu, för att jag sedan skall slippa uppträda bryskt hos er, i kraft av den fullmakt Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	11	Gläd er nu, mina bröder, och låt mina förmaningar göra er alltmer felfria, var eniga och håll fred, så skall kärlekens och fridens Gud vara med er. 
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	12	Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er.
Andra Korinthierbrevet	2 Kor	61	13	13	Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla.
Galaterbrevet	Gal	62	1	1	Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud fadern som uppväckt honom från de döda. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	2	Jag och alla bröderna här hälsar församlingarna i Galatien. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	3	Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus, 
Galaterbrevet	Gal	62	1	4	som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och faders vilja. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	5	Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.
Galaterbrevet	Gal	62	1	6	Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium – 
Galaterbrevet	Gal	62	1	7	fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	8	Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er – förbannelse över honom! 
Galaterbrevet	Gal	62	1	9	Vad jag redan har sagt säger jag nu en gång till: om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått – förbannelse över honom!
Galaterbrevet	Gal	62	1	10	Är det människor jag nu vill vinna för mig – eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags skulle jag inte vara Kristi tjänare. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	11	Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	12	Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus.
Galaterbrevet	Gal	62	1	13	Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	14	I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	15	Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt 
Galaterbrevet	Gal	62	1	16	att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna. Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, 
Galaterbrevet	Gal	62	1	17	inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus.
Galaterbrevet	Gal	62	1	18	Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas, och jag stannade fjorton dagar hos honom. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	19	Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	20	Vad jag skriver är sant, det tar jag Gud till vittne på.
Galaterbrevet	Gal	62	1	21	Sedan kom jag till Syrien och Kilikien, 
Galaterbrevet	Gal	62	1	22	utan att ha haft någon beröring med de kristna församlingarna i Judeen. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	23	Det enda de hade hört var att »han som en gång förföljde oss förkunnar nu den tro som han förut ville utrota«. 
Galaterbrevet	Gal	62	1	24	Och man prisade Gud för min skull.
Galaterbrevet	Gal	62	2	1	Fjorton år senare for jag på nytt upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas; också Titus tog jag med mig. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	2	Jag for dit efter att ha haft en uppenbarelse. Där lade jag fram – enskilt, inför de ansedda – det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna, för jag ville inte slita, eller ha slitit, förgäves. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	3	Och det blev inte ens nödvändigt att omskära Titus, som jag hade med mig och som är grek. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	4	Det ville annars de falska bröder som nästlat sig in för att spionera på den frihet vi äger genom Kristus Jesus, så att de skulle kunna göra oss till slavar. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	5	Men inte ett ögonblick gav vi efter för dem och underordnade oss, för evangeliets sanning måste bevaras åt er. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	6	Och de som ansågs vara något – vad de en gång varit frågar jag inte efter, Gud tar inte hänsyn till person – inte heller dessa ansedda ville ålägga mig något mera. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	7	Tvärtom. De såg att jag är betrodd med att föra evangeliet till de oomskurna på samma sätt som Petrus till de omskurna – 
Galaterbrevet	Gal	62	2	8	han som har gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	9	Och när de förstod vilken nåd jag hade fått – det var Jakob, Kefas och Johannes, dessa som ansågs vara pelarna – räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vår samhörighet. Vi skulle gå ut till hedningarna och de till de omskurna. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	10	Dock skulle vi tänka på deras fattiga, och det har jag verkligen lagt mig vinn om.
Galaterbrevet	Gal	62	2	11	Men när Kefas kom till Antiochia vände jag mig öppet mot honom. Han hade ju dömt sig själv. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	12	Ty innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit ville han inte vara med längre utan drog sig undan av fruktan för dem som höll fast vid omskärelsen. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	13	Samma hyckleri gjorde sig också de andra judarna skyldiga till, så att till och med Barnabas drogs med. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	14	Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till Kefas i allas närvaro: »Om du som är jude kan leva på hedningarnas vis i stället för på judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?«
Galaterbrevet	Gal	62	2	15	Vi är visserligen judar till födseln, inte hedningar och syndare. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	16	Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	17	Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	18	Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	19	Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, 
Galaterbrevet	Gal	62	2	20	men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig. 
Galaterbrevet	Gal	62	2	21	Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö.
Galaterbrevet	Gal	62	3	1	Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	2	Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? 
Galaterbrevet	Gal	62	3	3	Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? 
Galaterbrevet	Gal	62	3	4	Har allt ni varit med om varit förgäves? Det kan inte ha varit förgäves. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	5	När han nu ger er Anden och låter underverk ske bland er, är det för att ni fullgör lagen eller för att ni tror på vad ni fått höra? 
Galaterbrevet	Gal	62	3	6	Se på Abraham: 
Galaterbrevet	Gal	62	3	7	Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	8	Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: 
Galaterbrevet	Gal	62	3	9	Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	10	Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: 
Galaterbrevet	Gal	62	3	11	Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty 
Galaterbrevet	Gal	62	3	12	och lagen bygger inte på tron: det heter ju att 
Galaterbrevet	Gal	62	3	13	Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: 
Galaterbrevet	Gal	62	3	14	Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.
Galaterbrevet	Gal	62	3	15	Bröder, för att ta ett exempel: inte heller ett vanligt mänskligt testamente kan upphävas eller ändras sedan det en gång har blivit giltigt. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	16	Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: »och åt dina avkomlingar«, som om det gällde många, utan det talas om en enda: 
Galaterbrevet	Gal	62	3	17	Jag menar: ett testamente som Gud själv en gång har förklarat giltigt kan inte upphävas av den fyrahundratrettio år yngre lagen, så att löftet skulle sättas ur kraft. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	18	Om arvet berodde på lagen kunde det ju inte längre bero på löftet. Men nu är det genom sitt löfte som Gud har skänkt arvet åt Abraham.
Galaterbrevet	Gal	62	3	19	Vad är då lagen? Jo, den blev tillagd för överträdelsernas skull och var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	20	Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.
Galaterbrevet	Gal	62	3	21	Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	22	Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	23	Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	24	Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	25	Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare.
Galaterbrevet	Gal	62	3	26	Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	27	Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	28	Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 
Galaterbrevet	Gal	62	3	29	Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.
Galaterbrevet	Gal	62	4	1	Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	2	Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	3	På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	4	Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, 
Galaterbrevet	Gal	62	4	5	för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	6	Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!« 
Galaterbrevet	Gal	62	4	7	Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.
Galaterbrevet	Gal	62	4	8	Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	9	Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 
Galaterbrevet	Gal	62	4	10	Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 
Galaterbrevet	Gal	62	4	11	Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.
Galaterbrevet	Gal	62	4	12	Jag ber er, bröder: bli som jag när jag nu har blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	13	Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	14	Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	15	Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	16	Har jag blivit er fiende genom att säga er sanningen? 
Galaterbrevet	Gal	62	4	17	De som så ivrigt intresserar sig för er gör det inte i god avsikt. De vill skilja oss åt för att ni skall intressera er för dem. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	18	Det ivriga intresset för er är gott om avsikten är god – alltid och inte bara när jag är hos er, 
Galaterbrevet	Gal	62	4	19	mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	20	Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen – jag vet mig ingen råd med er.
Galaterbrevet	Gal	62	4	21	Svara mig, ni som vill stå under lagen: har ni inte hört vad lagen säger? 
Galaterbrevet	Gal	62	4	22	Där står skrivet att Abraham fick två söner, en med sin slavinna och en med den fria kvinnan. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	23	Men hans son med slavinnan var född efter naturens ordning, sonen med den fria kvinnan tack vare ett löfte. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	24	Häri ligger en djupare innebörd: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slavar, det är Hagar. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	25	Sinai är ett berg i Arabien men svarar mot det nuvarande Jerusalem, som ju lever i slaveri tillsammans med sina barn. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	26	Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder, 
Galaterbrevet	Gal	62	4	27	som det står skrivet:
Galaterbrevet	Gal	62	4	28	Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	29	Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu. 
Galaterbrevet	Gal	62	4	30	Och skriften säger: 
Galaterbrevet	Gal	62	4	31	Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan.
Galaterbrevet	Gal	62	5	1	Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen.
Galaterbrevet	Gal	62	5	2	Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	3	Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	4	Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	5	Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	6	I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.
Galaterbrevet	Gal	62	5	7	Ni kom bra i väg. Vem har nu hejdat er, så att ni inte lyssnar till sanningen? 
Galaterbrevet	Gal	62	5	8	Den ni har lyssnat till är inte han som kallade er. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	9	Lite surdeg och hela degen jäser. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	10	Jag tror på Herren och litar på att ni inte skall ändra tänkesätt. Men den som försöker ställa till förvirring bland er får ta sin dom, vem han än är. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	11	Bröder, om jag fortfarande predikar omskärelse, varför är jag då ständigt förföljd? Då är ju det anstötliga i korset borta. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	12	De borde skära av sig alltihop, dessa som sprider oro bland er.
Galaterbrevet	Gal	62	5	13	Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	14	Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: 
Galaterbrevet	Gal	62	5	15	Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.
Galaterbrevet	Gal	62	5	16	Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	17	Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	18	Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.
Galaterbrevet	Gal	62	5	19	Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, 
Galaterbrevet	Gal	62	5	20	avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, 
Galaterbrevet	Gal	62	5	21	maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.
Galaterbrevet	Gal	62	5	22	Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 
Galaterbrevet	Gal	62	5	23	ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	24	De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	25	Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. 
Galaterbrevet	Gal	62	5	26	Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.
Galaterbrevet	Gal	62	6	1	Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	2	Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	3	Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	4	Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	5	Var och en måste bära sin egen börda. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	6	Men den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt som är gott. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	7	Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	8	Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	9	Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	10	Så länge det finns tid skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder.
Galaterbrevet	Gal	62	6	11	Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand: 
Galaterbrevet	Gal	62	6	12	de som vill skaffa sig anseende genom något yttre söker tvinga er till omskärelse, bara för att de inte vill bli förföljda för Kristi kors. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	13	Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	14	Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	15	Omskärelsen har ingen betydelse och inte förhuden heller, det är fråga om en ny skapelse. 
Galaterbrevet	Gal	62	6	16	Frid och förbarmande åt dem som vill leva efter denna ordning, åt Guds Israel.
Galaterbrevet	Gal	62	6	17	I fortsättningen får ingen ställa till besvär för mig, jag bär Jesu märken på min kropp.
Galaterbrevet	Gal	62	6	18	Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande, bröder. Amen.
Efesierbrevet	Ef	63	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesos och som lever i tron på Kristus Jesus. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	2	Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Efesierbrevet	Ef	63	1	3	Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, 
Efesierbrevet	Ef	63	1	4	liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	5	Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – 
Efesierbrevet	Ef	63	1	6	till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	7	I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd 
Efesierbrevet	Ef	63	1	8	med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	9	Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början 
Efesierbrevet	Ef	63	1	10	och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	11	I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut: 
Efesierbrevet	Ef	63	1	12	vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	13	I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning – i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	14	Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.
Efesierbrevet	Ef	63	1	15/16	Jag upphör därför aldrig att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner, sedan jag nu har hört om er tro på herren Jesus och er kärlek till alla de heliga. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	17	Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	18	Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, 
Efesierbrevet	Ef	63	1	19	hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt 
Efesierbrevet	Ef	63	1	20	lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 
Efesierbrevet	Ef	63	1	21	högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. 
Efesierbrevet	Ef	63	1	22	Allt lade han under hans fötter
Efesierbrevet	Ef	63	1	23	som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.
Efesierbrevet	Ef	63	2	1	Ni var döda genom era överträdelser och synder 
Efesierbrevet	Ef	63	2	2	den gång ni levde i dem på denna tidens och världens vis och lät er ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	3	Sådana var vi alla en gång, då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville, och av födseln var vi vredens barn, vi som de andra. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	4	Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek 
Efesierbrevet	Ef	63	2	5	att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – 
Efesierbrevet	Ef	63	2	6	och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	7	Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	8	Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	9	Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	10	Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.
Efesierbrevet	Ef	63	2	11	Kom därför ihåg att ni som av födseln var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen av människohand, 
Efesierbrevet	Ef	63	2	12	kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	13	Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.
Efesierbrevet	Ef	63	2	14	Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	15	Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	16	I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	17	Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	18	Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	19	Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	20	Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. 
Efesierbrevet	Ef	63	2	21	Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; 
Efesierbrevet	Ef	63	2	22	genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.
Efesierbrevet	Ef	63	3	1	Därför vill jag, Paulus, Kristi Jesu fånge för er skull som var hedningar … 
Efesierbrevet	Ef	63	3	2	ni har ju hört om Guds plan med den nåd han gav mig med tanke på er; 
Efesierbrevet	Ef	63	3	3	genom en uppenbarelse avslöjades hemligheten för mig så som jag redan i korthet har skrivit. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	4	Och när ni läser det kan ni förstå att jag har fått insikt i hemligheten med Kristus. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	5	För människorna i tidigare släktled hade den inte avslöjats så som den nu har uppenbarats i anden för hans heliga apostlar och profeter: 
Efesierbrevet	Ef	63	3	6	tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi, tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	7	Och evangeliets tjänare har jag blivit genom den nådegåva som Gud ger mig med sin kraft och styrka. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	8	Jag, den allra obetydligaste av alla heliga, har fått denna nåd: att ge hedningarna budskapet om den outgrundliga rikedom som finns i Kristus 
Efesierbrevet	Ef	63	3	9	och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från världens början varit dold hos Gud, som har skapat allt. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	10	Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom kyrkan få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	11	Detta var den avsikt med världen som han förverkligade i och med Kristus Jesus, vår herre. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	12	Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	13	Alltså ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull; mitt lidande är er härlighet.
Efesierbrevet	Ef	63	3	14	Därför vill jag falla på knä för Fadern, 
Efesierbrevet	Ef	63	3	15	efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	16	Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, 
Efesierbrevet	Ef	63	3	17	så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, 
Efesierbrevet	Ef	63	3	18	så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet 
Efesierbrevet	Ef	63	3	19	och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. 
Efesierbrevet	Ef	63	3	20	Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, 
Efesierbrevet	Ef	63	3	21	hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.
Efesierbrevet	Ef	63	4	1	Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, 
Efesierbrevet	Ef	63	4	2	alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	3	Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: 
Efesierbrevet	Ef	63	4	4	en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	5	En är Herren, en är tron, ett är dopet, 
Efesierbrevet	Ef	63	4	6	en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
Efesierbrevet	Ef	63	4	7	Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	8	Därför heter det: 
Efesierbrevet	Ef	63	4	9	Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? 
Efesierbrevet	Ef	63	4	10	Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) 
Efesierbrevet	Ef	63	4	11	Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	12	De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, 
Efesierbrevet	Ef	63	4	13	tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	14	Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	15	Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	16	Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.
Efesierbrevet	Ef	63	4	17	Därför besvär jag er för Herrens skull: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomhet, 
Efesierbrevet	Ef	63	4	18	deras förstånd förmörkat, och de står utanför det liv som Gud ger därför att de behärskas av okunnighet och är förstockade i sina hjärtan. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	19	Utan någon skamkänsla ger de sig hän åt utsvävningar och lever ett alltigenom orent och själviskt liv. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	20	Men så är det inte med er. Ni har lärt känna Kristus – 
Efesierbrevet	Ef	63	4	21	såvida ni nu har hört om honom och undervisats om honom efter den sanning som finns hos Jesus. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	22	Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	23	Se till att ni förnyas i ande och förstånd 
Efesierbrevet	Ef	63	4	24	och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.
Efesierbrevet	Ef	63	4	25	Lägg därför bort lögnen och 
Efesierbrevet	Ef	63	4	26	Grips ni av vrede, så synda inte.
Efesierbrevet	Ef	63	4	27	Ge inte djävulen något tillfälle. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	28	Den som stjäl skall sluta stjäla och i stället arbeta och sträva med egna händer, så att han kan dela med sig av sitt goda åt dem som behöver. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	29	Öppna inte munnen för ofruktbart prat, utan säg bara sådant som tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör på. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	30	Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	31	Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. 
Efesierbrevet	Ef	63	4	32	Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.
Efesierbrevet	Ef	63	5	1	Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	2	Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	3	Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	4	Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal – sådant passar sig inte – utan bara tacksägelse till Gud. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	5	Ni vet ju mycket väl att ingen kan få del i Kristi och Guds rike om han är otuktig eller oren eller självisk, alltså avgudadyrkare. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	6	Låt ingen lura er med tomma ord, det är sådant som drar Guds vrede över olydnadens människor. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	7	Ha därför ingenting med dem att göra.
Efesierbrevet	Ef	63	5	8	En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	9	Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning – 
Efesierbrevet	Ef	63	5	10	och tänk på vad Herren vill ha. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	11	Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem – 
Efesierbrevet	Ef	63	5	12	vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	13	Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, 
Efesierbrevet	Ef	63	5	14	för överallt där något blir synligt finns ljus. Därför heter det: »Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.«
Efesierbrevet	Ef	63	5	15	Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	16	Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	17	Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	18	Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av ande 
Efesierbrevet	Ef	63	5	19	och tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, 
Efesierbrevet	Ef	63	5	20	och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.
Efesierbrevet	Ef	63	5	21	Underordna er varandra i vördnad för Kristus. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	22	Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	23	Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	24	Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.
Efesierbrevet	Ef	63	5	25	Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den 
Efesierbrevet	Ef	63	5	26	för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	27	Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	28	På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, 
Efesierbrevet	Ef	63	5	29	ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan – 
Efesierbrevet	Ef	63	5	30	vi är ju delarna som bildar hans kropp. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	31	Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett.
Efesierbrevet	Ef	63	5	32	Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. 
Efesierbrevet	Ef	63	5	33	Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man.
Efesierbrevet	Ef	63	6	1	Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, det är er skyldighet. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	2	Visa aktning för din far och din mor
Efesierbrevet	Ef	63	6	3	så att det går dig väl och du får leva länge på jorden
Efesierbrevet	Ef	63	6	4	Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja.
Efesierbrevet	Ef	63	6	5	Ni slavar, lyd era jordiska herrar ärligt och uppriktigt och med respekt och fruktan så som ni lyder Kristus. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	6	Var inte inställsamma ögontjänare, utan var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	7	Tjäna villigt och glatt, det gäller ju Herren och inte människor. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	8	Ni vet att var och en som gör något gott får sin lön för det av Herren, vare sig han är slav eller fri. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	9	Och ni som har slavar, handla på samma sätt mot dem och använd inga hårda ord. Ni vet ju att de och ni har samme herre i himlen, och han tar inte hänsyn till person.
Efesierbrevet	Ef	63	6	10	Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	11	Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	12	Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	13	Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	14	Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar 
Efesierbrevet	Ef	63	6	15	och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	16	Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, 
Efesierbrevet	Ef	63	6	17	och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	18	Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	19	Be också för mig att orden läggs i min mun och att jag talar frimodigt när jag bär fram hemligheten i evangeliet, 
Efesierbrevet	Ef	63	6	20	vars sändebud jag är i min fångenskap. Be att jag förkunnar det så frimodigt som jag bör.
Efesierbrevet	Ef	63	6	21	För att ni skall veta hur det står till här och hur jag har det kommer Tychikos, min käre broder och trogne medhjälpare i Herren, att berätta allt för er. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	22	Jag sänder honom till er just för att ni skall få veta hur det är med oss och få uppmuntran av honom.
Efesierbrevet	Ef	63	6	23	Frid och den kärlek som hör tron till åt er, bröder, från Gud fadern och herren Jesus Kristus. 
Efesierbrevet	Ef	63	6	24	Nåd åt alla som älskar vår herre Jesus Kristus i hans oförgänglighet.
Filipperbrevet	Fil	64	1	1	Från Paulus och Timotheos, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, särskilt församlingsledarna och medhjälparna. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	2	Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Filipperbrevet	Fil	64	1	3	Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er, 
Filipperbrevet	Fil	64	1	4	alltid, i alla mina böner för er alla. Och det är med glädje jag ber för er: 
Filipperbrevet	Fil	64	1	5	ni har varit med i arbetet för evangeliet ända från första dagen, 
Filipperbrevet	Fil	64	1	6	och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	7	Det är som sig bör att jag tänker så om er alla. Jag har er ju i mitt hjärta; både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	8	Gud kan vittna om att jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	9	Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, 
Filipperbrevet	Fil	64	1	10	så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, 
Filipperbrevet	Fil	64	1	11	fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.
Filipperbrevet	Fil	64	1	12	Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som hänt mig snarast har fört evangeliet framåt. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	13	Det har nu blivit klart för hela pretoriet, och alla andra också, att det är för Kristi skull som jag sitter fången, 
Filipperbrevet	Fil	64	1	14	och de flesta av bröderna har genom min fångenskap stärkts i sin tro på Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mera oförskräckt än förut. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	15	Visst finns det en del som förkunnar Kristus för att de är avundsjuka och vill ställa till bråk. En del däremot har goda avsikter, 
Filipperbrevet	Fil	64	1	16	och de förkunnar av kärlek; de vet ju att jag är satt att försvara evangeliet. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	17	Men de andra är bråkmakare och talar om Kristus inte av rena motiv utan för att göra det svårare för mig i min fångenskap. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	18	Än sen? Falska eller hederliga syften – i vilket fall som helst blir Kristus förkunnad, och det gläder jag mig över.Martyrdöd eller fortsatt verksamhet Men också i fortsättningen skall jag kunna glädja mig. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	19	Jag vet ju att allt detta kommer att leda till min räddning, tack vare era böner och den hjälp som Jesu Kristi ande ger. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	20	Jag väntar och hoppas att jag aldrig skall stå där med skam, utan att jag nu som alltid öppet skall våga lovprisa Kristus med min kropp, vare sig den skall leva eller dö. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	21	Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning – 
Filipperbrevet	Fil	64	1	22	såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	23	Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	24	Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, 
Filipperbrevet	Fil	64	1	25	det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	26	Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus.
Filipperbrevet	Fil	64	1	27	Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag – vare sig jag besöker er eller är någon annanstans – får höra om er att ni står fasta i en och samma anda, att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet 
Filipperbrevet	Fil	64	1	28	och aldrig någonsin låter er skrämmas av motståndarna. Det gör klart för dem att de skall gå under och ni räddas, som en gåva från Gud. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	29	Ty ni har fått nåden att – ja, inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för hans skull. 
Filipperbrevet	Fil	64	1	30	Ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och hör att jag fortfarande har.
Filipperbrevet	Fil	64	2	1	Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, 
Filipperbrevet	Fil	64	2	2	gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, 
Filipperbrevet	Fil	64	2	3	fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	4	Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	5	Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	6	Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud 
Filipperbrevet	Fil	64	2	7	utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa 
Filipperbrevet	Fil	64	2	8	gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	9	Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, 
Filipperbrevet	Fil	64	2	10	för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, 
Filipperbrevet	Fil	64	2	11	och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.
Filipperbrevet	Fil	64	2	12	Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	13	Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	14	Gör allting utan knot och utan förbehåll, 
Filipperbrevet	Fil	64	2	15	så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen 
Filipperbrevet	Fil	64	2	16	när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristi dag: mitt lopp har inte varit förgäves, min möda inte förspilld. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	17	Ja, även om mitt blod skulle utgjutas när jag bär fram er tro som ett offer till Gud är jag glad och gläds med er alla. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	18	På samma sätt skall ni vara glada och glädjas med mig.
Filipperbrevet	Fil	64	2	19	Herren Jesus ger mig hopp om att snart kunna skicka Timotheos till er, så att jag kan få nyheter om er och vara vid gott mod även jag. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	20	Jag har ingen annan med samma förmåga att känna det rätta ansvaret för er. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	21	Alla tänker bara på sitt, ingen på Jesu Kristi sak. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	22	Men ni vet vad han har gett prov på. Som en son hjälper sin far, så har han arbetat för evangeliet tillsammans med mig. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	23	Honom hoppas jag alltså kunna skicka så snart jag har sett hur det går för mig. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	24	I min tro på Herren litar jag på att snart också kunna komma själv.
Filipperbrevet	Fil	64	2	25	Jag har emellertid funnit det nödvändigt att skicka vår broder Epafroditos till er, min medarbetare och medkämpe som ni sände hit för att han skulle hjälpa mig med det jag behövde. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	26	Han har längtat efter er alla och har varit olycklig över att ni hörde att han hade blivit sjuk. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	27	Och sjuk var han verkligen, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, så att jag skulle slippa uppleva sorg på sorg. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	28	Därför är jag så mycket mer angelägen om att skicka honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv få mina bekymmer lättade. 
Filipperbrevet	Fil	64	2	29	Ta alltså emot honom i Herren och med stor glädje. En man som han skall ni hedra; 
Filipperbrevet	Fil	64	2	30	det var i sitt arbete för Kristus som han var nära döden. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Filipperbrevet	Fil	64	3	1	Alltså, mina bröder, gläd er i Herren. Att jag upprepar vad jag redan har sagt besvärar inte mig, och er ger det trygghet.
Filipperbrevet	Fil	64	3	2	Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönderskärelsen. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	3	Ty omskärelsen, det är vi som tjänar Gud i vår ande och har vår stolthet i Kristus Jesus och inte förlitar oss på något yttre, 
Filipperbrevet	Fil	64	3	4	fast jag för min del kunde ha rätt att göra det också. Ja, om någon tror att han kan förlita sig på något yttre, så kan jag det ännu mer, 
Filipperbrevet	Fil	64	3	5	jag som blev omskuren på åttonde dagen, som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, i laglydnad en farisé, 
Filipperbrevet	Fil	64	3	6	i trosiver en kyrkans förföljare, i rättfärdighet efter lagen en oförvitlig man.
Filipperbrevet	Fil	64	3	7	Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	8	Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus 
Filipperbrevet	Fil	64	3	9	och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	10	Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans – 
Filipperbrevet	Fil	64	3	11	kanske jag då kan nå fram till uppståndelsen från de döda.
Filipperbrevet	Fil	64	3	12	Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	13	Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig 
Filipperbrevet	Fil	64	3	14	och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	15	Det är så vi skall tänka, alla vi fullkomliga. Och har ni en annan mening på någon punkt skall Gud upplysa er även där. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	16	Men låt oss fortsätta på den väg som fört oss hit.
Filipperbrevet	Fil	64	3	17	Ta mig till föredöme allesammans, och se på dem som lever efter det exempel vi har gett er. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	18	Många – jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors, 
Filipperbrevet	Fil	64	3	19	de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	20	Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. 
Filipperbrevet	Fil	64	3	21	Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.
Filipperbrevet	Fil	64	4	1	Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.
Filipperbrevet	Fil	64	4	2	Jag uppmanar Euodia och uppmanar Syntyche att vara eniga för Herrens skull. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	3	Ja, dig också, som är en verklig vän, ber jag: hjälp dem, ty de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig, liksom Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.
Filipperbrevet	Fil	64	4	4	Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	5	Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	6	Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	7	Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.
Filipperbrevet	Fil	64	4	8	Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	9	Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.
Filipperbrevet	Fil	64	4	10	Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	11	Inte för att jag har lidit någon nöd. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	12	Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	13	Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	14	Men ni skall ha tack för att ni ville bistå mig i mitt svåra läge. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	15	Ni filipper vet själva att när evangeliet var nytt och jag hade lämnat Makedonien, då var er församling den enda som visade sådan gemenskap med mig att det gick att föra bok över utgivet och mottaget. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	16	Redan när jag var i Thessalonike fick jag ju hjälp från er mer än en gång. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	17	Men det är inte era gåvor jag är angelägen om utan den allt rikare vinsten för er egen räkning. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	18	Jag har fått vad jag skall ha och mer än det. Jag har fullt upp av allt nu när jag genom Epafroditos har fått det som ni skickade mig – en rökelsedoft, ett offer som Gud tar emot med välbehag. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	19	Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	20	Härligheten tillhör vår Gud och fader i evigheters evighet, amen.
Filipperbrevet	Fil	64	4	21	Hälsa alla som är heliga i Kristus Jesus. Bröderna här hos mig hälsar er. 
Filipperbrevet	Fil	64	4	22	Alla de heliga hälsar er, särskilt de som arbetar vid kejsarens hov.
Filipperbrevet	Fil	64	4	23	Nåd från herren Jesus Kristus åt er ande.
Kolosserbrevet	Kol	65	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	2	och från vår broder Timotheos till de heliga i Kolossai, våra bröder som lever i tron på Kristus. Nåd och frid från Gud, vår fader.
Kolosserbrevet	Kol	65	1	3	Vi tackar alltid Gud, vår herre Jesu Kristi fader, var gång vi ber för er, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	4	ty vi har hört berättas om er tro på Kristus Jesus och om den kärlek ni hyser till alla de heliga, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	5	i hoppet om det som väntar er i himlen. Om detta hopp har ni tidigare hört genom sanningens ord, evangeliet, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	6	som har nått fram till er liksom det bär frukt och växer till i hela världen; så har det gjort hos er också ända sedan den dag då ni först hörde det och fick kunskap om Guds nåd sådan den verkligen är. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	7	Det fick ni lära er av Epafras, vår käre medarbetare, som till ert bästa är en trogen tjänare åt Kristus. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	8	Han har talat om för oss vilken kärlek som fyller er ande.
Kolosserbrevet	Kol	65	1	9	Från den dag då vi fick höra detta har vi därför ständigt bett för er. Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	10	så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	11	Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	12	och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	13	Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	14	och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	15	Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	16	ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	17	Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	18	Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	19	ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	20	och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.
Kolosserbrevet	Kol	65	1	21	Och ni, som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	22	också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han skall låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga, 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	23	om ni håller fast vid er tro, har en stadig grund och inte viker från det hopp ni har fått höra om i evangeliet, som har förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus, har blivit.
Kolosserbrevet	Kol	65	1	24	Nu gläder jag mig över att få lida för er. Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	25	Dess tjänare har jag blivit, enligt det uppdrag som Gud har gett mig för er skull: att låta Guds ord nå sin fullbordan. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	26	Detta är den hemlighet som har varit fördold i alla tider och släktled men nu har uppenbarats för hans heliga. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	27	Gud ville låta dem veta vilken härlig skatt hedningarna har i denna hemlighet: Kristus finns hos er, hoppet om härligheten. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	28	Honom förkunnar vi genom att vägleda alla människor och undervisa dem alla med all vishet för att kunna föra fram alla som fullvuxna i Kristus. 
Kolosserbrevet	Kol	65	1	29	Det är för detta jag strävar och kämpar med den kraft som han så mäktigt låter verka i mig.
Kolosserbrevet	Kol	65	2	1	Jag vill att ni skall veta hur jag kämpar för er och för dem i Laodikeia och för alla som inte har träffat mig personligen, 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	2	för att de skall styrkas i sina hjärtan, förenas i kärlek och nå fram till hela den djupa och rika insikt som är kunskapen om Guds hemlighet, Kristus; 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	3	i honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	4	Detta säger jag för att ingen skall kunna övertala er under falska förespeglingar. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	5	Ty även om jag är kroppsligen frånvarande, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er goda ordning och fastheten i er tro på Kristus.
Kolosserbrevet	Kol	65	2	6	Ni har lärt känna herren Kristus Jesus, lev då i honom, 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	7	med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet överflöda. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	8	Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	9	Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	10	Och i honom, som är huvudet för alla härskare och makter, har ni nått er fullhet. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	11	I honom har ni också blivit omskurna, men inte som människor gör det, utan genom att bli av med den syndiga kroppen – det är omskärelsen genom Kristus – 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	12	när ni begravdes med honom i dopet. I dopet har ni också uppstått med honom genom tron på kraften hos Gud som uppväckte honom från de döda. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	13	Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	14	och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	15	Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus.
Kolosserbrevet	Kol	65	2	16	Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	17	Sådant är skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus. 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	18	Låt er inte berövas segern av dem som hänger sig åt självförnekelse och ängladyrkan och som fördjupar sig i sina syner. De blåser upp sig med sina fåfänga människotankar 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	19	och håller sig inte till honom som är huvudet och som försörjer hela kroppen och binder ihop den med leder och senor, så att den växer som Gud vill.
Kolosserbrevet	Kol	65	2	20	Om ni med Kristus har dött bort från de kosmiska makterna, varför beter ni er då som om ni levde i världen och underkastar er påbud som: 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	21	Låt bli! Smaka inte! Rör inte! 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	22	Det gäller ju saker som skall förbrukas och upplösas och är bara människors bud och läror, 
Kolosserbrevet	Kol	65	2	23	låt vara att det kallas vishet eftersom det ser ut som fromhetsövningar, självförnekelse och späkningar, förakt för kroppens behov.
Kolosserbrevet	Kol	65	3	1	Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	2	Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	3	Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	4	Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
Kolosserbrevet	Kol	65	3	5	Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	6	Sådant framkallar Guds vrede, 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	7	och det fyllde även er tillvaro när ni levde mitt uppe i det. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	8	Men nu måste också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	9	Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	10	och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	11	Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla.
Kolosserbrevet	Kol	65	3	12	Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	13	Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	14	Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	15	Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	16	Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	17	Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.
Kolosserbrevet	Kol	65	3	18	Ni kvinnor, underordna er era män, som det anstår kristna. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	19	Ni män, älska era hustrur och var inte elaka mot dem. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	20	Ni barn, lyd era föräldrar i allt, ty så bör det vara bland kristna. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	21	Ni fäder, reta inte upp era barn, då tappar de modet.
Kolosserbrevet	Kol	65	3	22	Ni slavar, lyd i allt era jordiska herrar, inte som inställsamma ögontjänare, utan ärligt och uppriktigt, i fruktan för Herren. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	23	Vad ni gör skall ni göra helhjärtat, det gäller ju Herren och inte människor: 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	24	tänk på att det är Herren som skall ge er belöningen, er del av arvet. Kristus är er herre, och ni skall tjäna honom. 
Kolosserbrevet	Kol	65	3	25	Ty den som gör orätt skall få sitt straff för vad han har gjort, och då tas ingen hänsyn till person.
Kolosserbrevet	Kol	65	4	1	Ni som är herrar och har slavar, låt dem få vad som är rätt och skäligt. Tänk på att ni också har en herre – i himlen.
Kolosserbrevet	Kol	65	4	2	Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	3	Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att jag kan predika hemligheten med Kristus – det är för den jag är fängslad – 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	4	och göra den känd och tala som jag bör. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	5	Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	6	Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.
Kolosserbrevet	Kol	65	4	7	Tychikos, en kär broder och trogen medarbetare i Herrens tjänst, skall berätta allt om hur jag har det. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	8	Jag sänder honom till er just för att ni skall få veta hur det är med oss och få uppmuntran av honom. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	9	Han har sällskap med vår trogne och käre broder Onesimos, som ju är en av er, och de kommer att berätta om allting här.
Kolosserbrevet	Kol	65	4	10	Min medfånge Aristarchos hälsar er, och likaså Markus, Barnabas kusin. För hans del har ni redan fått anvisningar: ta väl emot honom om han kommer. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	11	Jesus, han som kallas Justus, hälsar också. Av de omskurna är dessa de enda som arbetar tillsammans med mig för Guds rike, och de har gett mig stöd och uppmuntran. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	12	Hälsningar från Epafras, som ju är en av er. Han tjänar Kristus Jesus och kämpar alltid för er i sina böner för att ni skall stå fasta och vara fullkomliga och helt uppfyllda av Guds vilja. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	13	Jag kan vittna om hur han arbetar för er och för dem i Laodikeia och Hierapolis. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	14	Vår käre Lukas, läkaren, hälsar liksom Demas.
Kolosserbrevet	Kol	65	4	15	Hälsa till bröderna i Laodikeia och till Nymfas och församlingen som möts i hans hus. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	16	När mitt brev har blivit uppläst hos er, ordna då så att det blir uppläst också i församlingen i Laodikeia och att ni får läsa det brev som de har fått. 
Kolosserbrevet	Kol	65	4	17	Och säg åt Archippos: »Se till att du fullgör den tjänst som Herren har gett dig.«
Kolosserbrevet	Kol	65	4	18	Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Glöm inte mina bojor. Nåd åt er alla.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	1	Från Paulus, Silvanus och Timotheos till församlingen i Thessalonike som lever i Gud fadern och herren Jesus Kristus. Nåd och frid.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	2	Vi tackar alltid Gud för er alla och nämner er ständigt i våra böner, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	3	ty vi tänker på vad ni uträttar i tron, hur ni uppoffrar er i kärleken och hur ni håller ut i hoppet till vår herre Jesus Kristus inför Gud, vår fader. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	4	Gud älskar er, bröder, och vi vet att han har utvalt er. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	5	Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig ande, i fullt mått; ni vet ju vad vi förmådde göra bland er, för er skull. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	6	Och när ni hade tagit emot ordet följde ni vårt exempel och därmed Herrens eget under många lidanden, med den glädje som den heliga anden ger. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	7	Så har ni också blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	8	Ni har fått Herrens ord att höras, och inte bara i Makedonien och Achaia: överallt har man hört talas om er tro på Gud, och vi behöver inte säga någonting. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	9	Alla berättar av sig själva om vad vårt besök hos er ledde till, hur ni vände er från avgudarna till Gud för att tjäna den levande och sanne Guden 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	1	10	och vänta på att hans son, som han har uppväckt från de döda, skall komma från himlen, Jesus, som räddar oss från den stundande vreden.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	1	Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	2	Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och förödmjukats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika hans evangelium för er trots hårt motstånd. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	3	Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	4	Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som prövar våra hjärtan. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	5	Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller haft någon baktanke på egen fördel – Gud är vårt vittne – 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	6	och inte har vi strävat efter att bli ärade av människor, varken av er eller andra. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	7	Ändå hade vi som Kristi apostlar kunnat komma med anspråk. I stället uppträdde vi lika kärleksfullt bland er som en mor när hon sköter om sina barn. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	8	Av ömhet för er ville vi gärna ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	9	Ni minns ju, bröder, hur vi slet och släpade; dag och natt arbetade vi för att inte behöva ligga någon av er till last när vi förkunnade Guds evangelium för er. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	10	Ni, och Gud, kan vittna om hur heligt, rätt och oförvitligt vi handlade mot er som tror. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	11/12	Ni vet att vi förmanade och uppmuntrade varenda en av er som en far sina barn och enträget vädjade till er att leva ett liv värdigt den Gud som kallar er till sitt rike och sin härlighet.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	13	Därför tackar vi också ständigt Gud för att ni lyssnade till Guds ord i vår predikan och tog emot det, inte som ett människoord utan som vad det verkligen är: Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	14	Ni, bröder, har ju följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Vad de har fått utstå av judarna, det har ni fått utstå av era landsmän. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	15	Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	16	eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	17	Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er, till kroppen men inte till själen, hur har vi inte saknat er och gjort allt för att få se er igen. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	18	Vi har verkligen försökt komma till er – jag, Paulus, mer än en gång – men Satan har hindrat oss. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	19	Vem är vårt hopp, vår glädje, vår stolta segerkrans inför vår herre Jesus vid hans ankomst om inte ni! 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	2	20	Ja, ni är vår ära och vår glädje.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	1	När vi därför inte stod ut längre beslöt vi att själva stanna kvar i Athen 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	2	och skicka vår broder Timotheos, Guds medhjälpare vid förkunnandet av evangeliet om Kristus. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	3	så att ingen vacklade under alla dessa påfrestningar. De hör till vår lott, det vet ni själva. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	4	Redan när vi var hos er förutsade vi att vi skulle få lida, och så har det också gått, som ni vet. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	5	När jag inte stod ut längre skickade jag därför honom för att få veta hur det var med er tro. Frestaren kunde ju ha frestat er, så att all vår möda hade varit förspilld.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	6	Men nu har Timotheos kommit tillbaka med goda nyheter om er tro och kärlek, och han har berättat att ni alltid tänker på oss med glädje och längtar lika mycket efter oss som vi efter er. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	7	Därför har ni, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden gett oss nytt mod med er tro: 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	8	nu lever vi, när ni står fasta i Herren. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	9	Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för er, för all den glädje över er som vi känner inför vår Gud, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	10	när vi dag och natt bönfaller honom om att få återse er för att rätta till bristerna i er tro?
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	11	Måtte vår Gud och fader själv och vår herre Jesus hålla vägen till er öppen för oss. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	12	Och måtte Herren låta er kärlek till varandra och till alla människor bli rik och överflödande som vår kärlek till er, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	3	13	så att ni blir styrkta i era hjärtan och kan stå oförvitliga och heliga inför vår Gud och fader, när vår herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	1	Och nu, bröder, när ni har fått lära er av oss hur ni skall leva för att behaga Gud – och det är ju så ni lever – vill vi i herren Jesu namn vädja till er och mana er att göra ännu mer. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	2	Ni vet ju vilka föreskrifter vi gav er från herren Jesus. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	3	Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga. Ni skall avhålla er från all otukt. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	4	Var och en skall lära sig att hålla sin kropp i helgd och ära, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	5	inte utlämna den åt lidelser och begär som hedningarna, som inte känner Gud. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	6	Ingen får kränka och utnyttja sin broder i det som det här gäller. Herren straffar allt sådant, det har vi redan klart och tydligt låtit er veta. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	7	Gud har inte kallat oss till orenhet utan till helighet. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	8	Om någon sätter sig över detta är det alltså inte en människa han sätter sig över utan Gud, honom som ger er sin heliga ande.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	9	Om broderskärleken behöver vi inte skriva till er; Gud har själv lärt er att älska varandra, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	10	och kärlek visar ni ju också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi manar er, bröder, att göra ännu mer. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	11	Sätt en ära i att leva lugnt och stilla, sköta ert eget och arbeta med era händer så som vi har föreskrivit er. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	12	Lever ni på det sättet vinner ni de utomståendes aktning och blir inte beroende av någon.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	13	Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	14	Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	15	Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	16	Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	17	och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	4	18	Ge nu varandra tröst med dessa ord.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	1	Men om tid och stund, bröder, behöver man inte skriva till er, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	2	för ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	3	Just när folk säger: »Allt är lugnt och tryggt«, då kommer katastrofen lika plötsligt som värkarna när en kvinna skall föda, och de slipper inte undan. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	4	Men ni, bröder, lever inte i mörkret, och dagen kan inte överraska er som en tjuv. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	5	Ni är alla ljusets söner och dagens söner. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	6	Därför får vi heller inte sova som de andra utan måste hålla oss vakna och nyktra. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	7	De som sover sover om natten, och de som berusar sig är druckna om natten. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	8	Men vi som tillhör dagen skall vara nyktra och iföra oss trons och kärlekens rustning och ha hoppet om frälsning som hjälm. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	9	Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	10	som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	11	Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	12	Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	13	Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	14	Vi uppmanar er, bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	15	Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	16	Var alltid glada, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	17	be ständigt 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	18	och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	19	Släck inte anden, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	20	förakta inga profetior 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	21	men pröva allt. Ta vara på det som är bra, 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	22	och avhåll er från allt slags ont.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	23	Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	24	Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	25	Bröder, be också för oss. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	26	Hälsa alla bröderna med en helig kyss. 
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	27	Lova mig i Herrens namn att alla bröderna får höra brevet läsas upp.
Första Thessalonikerbrevet	1 Thess	66	5	28	Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	1	Från Paulus, Silvanus och Timotheos till församlingen i Thessalonike som lever i Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	2	Nåd och frid från Gud fadern och herren Jesus Kristus.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	3	Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder, det finns det goda skäl till, ty er tro växer ständigt, och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	4	Vi kan med stolthet tala om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	5	De förebådar Guds rättvisa dom, att han skall förklara er värdiga Guds rike, som ni får lida för. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	6	Guds rättvisa innebär ju att han låter dem som plågar er bli plågade 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	7	och låter er som nu plågas vila ut tillsammans med oss, när herren Jesus uppenbaras från himlen med sin makts änglar 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	8	och i lågande eld, för att utkräva hämnd på dem som inte erkänner Gud och inte lyssnar till evangeliet om vår herre Jesus. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	9	Deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet, 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	10	när han kommer på den dagen för att förhärligas bland sina heliga och hyllas bland alla som har kommit till tro – och ni har trott på vårt vittnesbörd. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	11	Därför ber vi alltid för er att vår Gud skall finna er värdiga hans kallelse och ge framgång åt varje gott uppsåt och varje handling, gjord i tro och med hans kraft, 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	1	12	så att vår herre Jesu namn förhärligas genom er och ni genom honom, tack vare nåden från vår gud och herre Jesus Kristus.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	1	När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	2	att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	3	Låt inte lura er på något vis. Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son, 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	4	motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	5	Minns ni inte att jag sade detta redan när jag var hos er? 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	6	Och ni vet vad det är som nu hindrar honom så att han inte kan träda fram förrän hans stund är inne. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	7	Ty laglösheten är redan verksam, som en hemlighet; det som återstår är att han som ännu hindrar röjs ur vägen. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	8	Då skall den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen vid sin ankomst. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	9	Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	10	och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet – de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	11	Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tror på lögnen 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	12	och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	13	Men vi måste alltid tacka Gud för er, bröder som Herren älskar. Ty Gud har utsett er att vara de första som skall räddas genom att ni helgas i er ande och tror på sanningen. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	14	Till detta har Gud kallat er med vårt evangelium, för att ni skall vinna vår herre Jesu Kristi härlighet. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	15	Stå alltså fasta, bröder, och håll er till de läror som vi har fört vidare till er, muntligen eller i brev. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	16	Må vår herre Jesus Kristus själv och Gud, vår fader, som älskar oss och i sin nåd har gett oss evig tröst och säkert hopp, 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	2	17	uppmuntra och styrka er till allt gott i gärning och ord.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	1	Och så, bröder, be för oss att Herrens ord vinner spridning och anseende, så som har skett hos er, 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	2	och att vi förskonas från brottsliga och onda människor – alla har ju inte tron. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	3	Men Herren är trofast, han skall styrka er och skydda er för det onda. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	4	I vår tro på Herren litar vi på att ni gör och kommer att göra vad vi här föreskriver. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	5	Må Herren leda er fram till Guds kärlek och Kristi uthållighet.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	6	Vi föreskriver er i herren Jesu Kristi namn att dra er undan de bröder som lever utan ordning och inte följer de regler de har fått genom oss. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	7	Ni vet ju själva på vilket sätt ni skall efterlikna oss. Vi var aldrig oordentliga hos er 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	8	och åt aldrig av andras bröd utan att ha gjort rätt för oss. Vi slet och släpade, arbetade dag och natt för att inte ligga någon av er till last. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	9	Inte för att vi skulle sakna rätt till det, men vi har velat ge er ett föredöme att följa. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	10	När vi kom till er gav vi er som föreskrift: den som inte vill arbeta får inte heller äta. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	11	Och nu har vi hört att några ibland er lever utan ordning. De gör inte vad de skall, bara vad de inte skall. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	12	Den sortens människor föreskriver och förmanar vi i herren Jesu Kristi namn att arbeta lugnt och stilla och äta sitt eget bröd.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	13	Och ni, bröder, tröttna inte på att göra vad som är riktigt. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	14	Om någon inte rättar sig efter det vi säger här i brevet, peka då ut honom så att han ställs utanför – kanske tar han varning. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	15	Men betrakta honom inte som en fiende, utan tala honom till rätta som en broder.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	16	Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla.
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	17	Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. På det tecknet känns alla mina brev igen, så skriver jag. 
Andra Thessalonikerbrevet	2 Thess	67	3	18	Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	1	Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	2	till Timotheos, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår herre.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	3	Redan när jag gav mig i väg till Makedonien bad jag dig stanna i Efesos och förmana somliga där att inte förkunna avvikande läror 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	4	och ägna sig åt ändlösa legender om förfäderna. Sådant för bara till diskussioner och tjänar inte Guds plan, som verkar genom tro. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	5	Målet för dina förmaningar skall vara en kärlek som kommer ur rent hjärta, gott uppsåt och uppriktig tro. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	6	Somliga har glömt bort allt detta och spårat ur i tomt prat. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	7	De vill lära ut lagen men förstår varken vad de själva säger eller vad de med sådan säkerhet uttalar sig om.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	8	Men vi vet att lagen är något gott, om man brukar den rätt 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	9	och tänker på att den inte är till för rättfärdiga utan för dem som lever utan lag och ordning, för gudlösa och syndare, hädare och förnekare, för dem som bär hand på sin far eller mor, för dråpare, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	10	för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och menedare och allt annat som strider mot den sunda läran. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	11	Så är det enligt det evangelium om härligheten hos den salige Guden som jag har fått mig anförtrott.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	12	Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus, vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	13	mig som förut var en hädare och hänsynslös förföljare. Men jag mötte förbarmande därför att jag handlade i okunnighet, i min otro. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	14	Vår herres nåd har överflödat, med tro och kärlek i Kristus Jesus. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	15	Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare – och bland dem är jag den störste. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	16	Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	17	Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden – hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	18	Timotheos, mitt barn, detta uppdrag att förmana ger jag dig i enlighet med de profetior som utpekade dig för att du med stöd av dem skall strida den goda striden, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	19	i tro och med gott uppsåt. Det uppsåtet har somliga släppt, och de har lidit skeppsbrott i tron, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	1	20	bland dem Hymenaios och Alexandros, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall lära sig att inte häda.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	1	Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	2	för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	3	Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	4	som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	5	Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	6	som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet när tiden var inne, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	7	och för det har jag satts att vara förkunnare och apostel – jag talar sanning, jag ljuger inte – en lärare för hedningarna i tro och sanning.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	8	Jag vill att männen på varje ort skall be med renade, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	9	Likaså skall kvinnornas prydnad vara ett anständigt, blygsamt och återhållsamt uppträdande, inte konstfulla håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	10	utan goda gärningar, som det anstår kvinnor som vill gälla för att vara gudfruktiga.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	11	Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	12	Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	13	Ty Adam skapades först och sedan Eva. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	14	Och det var inte Adam som lockades utan kvinnan som lät sig lockas och förleddes till överträdelse. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	2	15	Men hon skall bli räddad genom sitt moderskap om hon lever ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	1	Det är ett ord att lita på.Församlingsledaren och hans medhjälpare Den som önskar bli församlingsledare eftersträvar ett viktigt arbete. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	2	Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	3	Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	4	Han skall kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig, allt i värdiga former. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	5	För hur skall någon som inte kan styra sitt eget hus kunna ta hand om Guds församling? 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	6	Han får inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och faller under djävulens dom. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	7	Dessutom måste han ha gott rykte bland utomstående, så att han inte blir förhånad och går i djävulens fälla.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	8	På samma sätt skall medhjälparna vara värdiga och uppriktiga. De får inte vara begivna på vin eller lystna på pengar. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	9	De skall förena trons hemlighet med ett rent uppsåt. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	10	Men först skall också de prövas, sedan får de bli medhjälpare om det inte finns något att anföra mot dem. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	11	Är de kvinnor skall de på samma sätt uppträda värdigt, inte förtala någon utan vara nyktra och pålitliga i allt. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	12	En medhjälpare får inte vara gift mer än en gång och skall kunna styra sina barn och sitt hus. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	13	De som sköter sin tjänst väl får en god ställning och kan visa stor frimodighet i sin tro på Kristus Jesus.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	14	Jag skriver detta i hopp om att snart få komma till dig. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	15	Men skulle jag dröja så vet du nu hur man bör uppföra sig i Guds hushåll – den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	3	16	Och erkänt stor är vår religions hemlighet:
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	1	Anden säger uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	2	spridda av hycklande lögnare med bortbränt samvete, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	3	folk som förbjuder äktenskap och kräver att man avstår från föda som Gud har skapat till att ätas under tacksägelse av dem som tror och som känner sanningen. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	4	Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse; 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	5	det blir rent genom Guds ord och genom bön.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	6	Om du framhåller detta för bröderna tjänar du Kristus Jesus på rätt sätt, styrkt av den goda troslära som du troget har följt. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	7	Men befatta dig inte med de gudlösa amsagorna. Öva dig i gudsfruktan. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	8	Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	9	Detta är ett ord att lita på och värt att ta till sig. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	10	Det är därför vi strävar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till den levande Guden, som är en frälsare för alla människor, särskilt för dem som tror.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	11	Inskärp detta i din undervisning. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	12	Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	13	Läs högt ur skrifterna, förmana och undervisa, tills jag kommer. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	14	Ta vara på den nådegåva du har, den som du fick när profetior utpekade dig och de äldstes råd lade sina händer på dig. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	15	Tänk på detta, lev i detta, så att alla ser dina framsteg. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	4	16	Ge akt på dig själv och din undervisning. Stå fast vid detta, ty gör du det räddar du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	1	Mot en äldre man skall du inte använda hårda ord. Vädja till honom som till en far, till yngre män som till bröder, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	2	till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar, rent och oskyldigt.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	3	Ge värdigheten som änka endast åt dem som verkligen är änkor. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	4	Om en änka har barn eller barnbarn, så låt dessa lära sig att vara fromma först och främst inom den egna familjen och visa tacksamhet mot de äldre, ty det är vad Gud vill. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	5	Den som verkligen är änka och ensamstående har satt sitt hopp till Gud och upphör inte att be och åkalla både dag och natt. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	6	Men den som bara vill leva gott är död fast hon lever. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	7	Inskärp detta, så att ingen skall kunna klandra dem. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	8	Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	9	För att en änka skall räknas som änka måste hon vara minst sextio år och får inte ha varit gift mer än en gång. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	10	Hon måste vara känd för goda gärningar: ha tagit sig an barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, bistått nödlidande – ja, på allt sätt vinnlagt sig om att göra gott.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	11	Yngre änkor skall du däremot vägra att godta. Ty när åtrån vaknar glömmer de Kristus och vill gifta sig 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	12	och faller under domen att ha brutit sitt första trohetslöfte. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	13	Dessutom lär de sig att lata sig och springa omkring i husen. Och inte bara att lata sig utan också att sladdra, vara nyfikna och tala om otillåtna ting. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	14	Jag vill därför att yngre änkor skall gifta om sig, föda barn och sköta sina hus, så att man inte talar illa om dem och fienden får sitt tillfälle. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	15	Några av dem har redan kommit på avvägar och följt Satan. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	16	Om någon troende kvinna har änkor att sörja för skall hon ta hand om dem själv och inte lägga bördan på församlingen, som måste sörja för dem som är verkliga änkor.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	17	Sådana äldste som sköter sin ledaruppgift bra är värda dubbel lön, särskilt de som ägnar sina krafter åt ordet och undervisningen. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	18	Skriften säger ju: 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	19	Ta inte upp klagomål mot någon av de äldste annat än på två eller tre vittnens ord. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	20	Ställ dem som felar till svars i allas närvaro, så att också de andra tar varning.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	21	Jag besvär dig inför Gud och inför Kristus Jesus och de utvalda änglarna att alltid iaktta detta, utan förutfattade meningar och personliga hänsyn. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	22	Lägg inte förhastat dina händer på någon och gör dig inte medskyldig till någon annans synder, håll dig själv ren. – 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	23	Drick inte längre bara vatten, utan ta dig lite vin för din mage och dina ständiga krämpor.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	24	En del människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg, andras synder släpar efter. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	5	25	På samma sätt med de goda gärningarna, de ligger i öppen dag, och de som inte gör det kan inte förbli dolda.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	1	De som bär slavoket skall visa sina herrar tillbörlig aktning, så att Guds namn och läran inte blir smädade. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	2	De som har troende herrar får inte brista i respekt mot dem därför att de är deras bröder. Tvärtom bör de tjäna dem ännu villigare därför att de som drar nytta av deras tjänster är troende och älskade bröder.Uppdraget skall vara obefläckat Så skall du undervisa och förmana. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	3	Den som lär annorlunda och inte håller sig till vår herre Jesu Kristi sunda ord och till det som vår religion lär, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	4	han är förblindad och okunnig, med en sjuklig lust att diskutera och träta. Sådant leder till avund, strider, förtal, misstänkliggöranden 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	5	och ständiga bråk bland människor som har mist förståndet och tappat bort sanningen och som anser att religionen skall löna sig. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	6	Och visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	7	för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	8	Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	9	De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	10	Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	11	Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	12	Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	13	Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen – 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	14	håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	15	som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	16	som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten, amen.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	17	Säg åt dem som är rika i denna världen att inte vara högmodiga och inte bygga sitt hopp på något så osäkert som rikedom, utan på Gud, som rikligt skänker oss allt vi behöver. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	18	Säg åt dem att göra gott, att skaffa sig en rikedom av goda gärningar, att vara frikostiga och dela med sig. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	19	Så kan de samla en skatt som är en god grund för den kommande tiden och vinna det verkliga livet.
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	20	Käre Timotheos, ta väl vara på det som har anförtrotts dig. Undvik det gudlösa pratet och invändningarna från en kunskap som bara är kunskap till namnet. 
Första Timotheosbrevet	1 Tim	68	6	21	Somliga berömmer sig av den – så har de också kommit bort från tron. Nåd åt er alla.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	1	Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel enligt löftet om liv i Kristus Jesus, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	2	till hans kära barn Timotheos. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår herre.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	3	Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent uppsåt, och minns dig ständigt i mina böner, dag och natt. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	4	Jag minns dina tårar och längtar efter att få se dig igen för att fyllas av glädje. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	5	Jag har blivit påmind om den uppriktiga tro som finns hos dig och som fanns redan hos din mormor Lois och din mor Eunike; jag är viss om att den finns också hos dig.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	6	Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	7	Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	8	Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig som är fånge för hans skull, utan lid för evangeliet du också, med kraften från Gud. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	9	Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	10	men som har blivit uppenbar nu när vår frälsare Kristus Jesus trätt fram. Han har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	11	för vilket jag har satts att vara förkunnare, apostel och lärare. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	12	Därför måste jag utstå allt detta, men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är viss om att det står i hans makt att bevara det som jag har fått mig anförtrott, ända fram till den dagen.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	13	Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse, i tro och kärlek genom Kristus Jesus. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	14	Bevara genom den heliga anden som bor i oss det goda som har anförtrotts dig.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	15	Som du vet har alla i Asien vänt sig bort ifrån mig, bland dem Fygelos och Hermogenes. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	16	Måtte Herren förbarma sig över Onesiforos familj: han har ofta gett mig nytt mod och har inte skämts för mina bojor, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	17	nej, när han kom till Rom sökte han ivrigt efter mig tills han fann mig – 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	1	18	måtte Herren låta honom finna barmhärtighet hos Herren Gud på den dagen. Och till vilken hjälp han var i Efesos, det vet du bättre än någon annan.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	1	Och du mitt barn, hämta styrka i den nåd som vi får genom Kristus Jesus. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	2	Det du har hört av mig i många vittnens närvaro, det skall du anförtro åt pålitliga människor som kan lära ut det i sin tur. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	3	Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	4	Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	5	Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	6	Arrendatorn som gör det tunga arbetet bör vara den förste som får sin del av skörden. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	7	Tänk igenom vad jag här har sagt. Herren skall låta dig förstå allt.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	8	Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	9	för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare. Men Guds ord har inte fängslats. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	10	Jag uthärdar allt för de utvaldas skull, för att också de skall vinna frälsning genom Kristus Jesus och evig härlighet. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	11	Detta är ett ord att lita på. Ty har vi dött med honom skall vi också leva med honom; 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	12	härdar vi ut skall vi också härska med honom; förnekar vi honom skall han också förneka oss; 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	13	är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	14	Påminn alla om detta och besvär dem vid Gud att inte diskutera. Det för inget gott med sig utan blir förödande för åhörarna. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	15	Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte har något att skämmas för, en som rätt utlägger sanningens ord. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	16	Håll dig ifrån deras gudlösa prat, för de kommer att gå längre och längre i ogudaktighet, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	17	och deras ord kommer att sprida sig som kallbrand. Till dem hör Hymenaios och Filetos. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	18	När de säger att uppståndelsen redan har skett har de kommit bort från sanningen och bryter ner tron för många. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	19	Men den grund som Gud har lagt står fast. Den är märkt med orden: 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	20	I ett stort hushåll finns kärl inte bara av guld och silver utan också av trä och lera, de förra för fint bruk och de senare för mindre fint. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	21	Den som gör sig kvitt det onda jag har talat om blir ett kärl för finbruk, rent, användbart för sin ägare, färdigt att nyttjas till allt gott.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	22	Ge inte efter för ungdomliga impulser. Sök i stället rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren med rent hjärta. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	23	Tillåt inga dumma och oordnade diskussioner. Du vet att de vållar strid, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	24	och en Herrens tjänare skall inte strida; han skall vara vänlig mot alla, kunna undervisa, ha tålamod 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	25	och med mildhet föra dem till ordningen som säger emot honom. Kanske låter Gud dem omvända sig och komma till insikt om sanningen, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	2	26	så att de nyktrar till och slipper ur den fälla där de hålls fångna av djävulen för att göra hans vilja.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	1	Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	2	Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	3	kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	4	svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	5	De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft. Håll dig borta från dem. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	6	Det är sådana som nästlar sig in i hemmen och skaffar sig makt över stackars kvinnor som är tyngda av sina synder och drivs av alla möjliga nycker, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	7	som ständigt blir undervisade men aldrig lyckas komma till insikt om sanningen. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	8	Liksom Jannes och Jambres trotsade Mose, så trotsar dessa män sanningen. De har mist förståndet, deras tro håller inte måttet. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	9	Men det är snart slut på deras framgångar; deras galenskap kommer att stå klar för alla, så som det gick för de båda andra.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	10	Men du har troget följt mig i min lära, mitt liv, mina föresatser, min tro, mitt tålamod, min kärlek och min uthållighet, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	11	mina förföljelser och lidanden, som i Antiochia, Ikonion och Lystra, ja, alla de förföljelser som jag har fått utstå – Herren har räddat mig ur dem alla. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	12	Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	13	Onda människor och svindlare kommer att gå allt längre på vägen mot fördärvet, på en gång bedragare och bedragna. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	14	Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	15	och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	16	Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	3	17	så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	1	Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	2	förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	3	Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	4	De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	5	Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	6	Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	7	Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	8	Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, skall ge mig den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter hans ankomst.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	9	Försök komma hit snart. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	10	Demas har av kärlek till denna världen övergett mig och rest till Thessalonike. Crescens har farit till Galatien och Titus till Dalmatien. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	11	Bara Lukas är kvar hos mig. Ta med dig Markus hit, han är till god hjälp i mitt arbete. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	12	Tychikos har jag skickat till Efesos. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	13	När du kommer, ha då med dig manteln som jag lämnade kvar i Troas hos Karpos, och så böckerna, framför allt mina häften.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	14	Smeden Alexandros har gjort mig mycket ont. Herren skall vedergälla honom efter hans gärningar. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	15	Akta dig också du för honom, han har gjort häftigt motstånd mot vår förkunnelse. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	16	När jag första gången stod inför rätta trädde ingen upp till min hjälp, utan alla svek mig. Måtte de inte behöva göra räkenskap för det. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	17	Men Herren bistod mig och gav mig kraft att fullfölja förkunnelsen för att alla hedningar skulle få höra den, och jag räddades ur lejonets gap, 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	18	ja, Herren skall rädda mig från allt ont och hjälpa mig in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	19	Hälsa Prisca och Aquila och Onesiforos familj. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	20	Erastos stannade kvar i Korinth, och Trofimos som var sjuk lämnade jag i Miletos. 
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	21	Försök att komma före vintern. Euboulos och Pudens, Linos, Claudia och alla bröderna hälsar dig.
Andra Timotheosbrevet	2 Tim	69	4	22	Herren är med din ande. Nåd åt er alla.
Titusbrevet	Tit	70	1	1	Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att föra Guds utvalda till tro och till kunskap om vår religions sanning, 
Titusbrevet	Tit	70	1	2	med dess hopp om evigt liv som Gud, som aldrig ljuger, har utlovat för oändligt länge sedan – 
Titusbrevet	Tit	70	1	3	när tiden var inne gjorde han sitt ord känt för alla genom den förkunnelse som har anförtrotts mig enligt Guds, vår frälsares, befallning – 
Titusbrevet	Tit	70	1	4	från Paulus till Titus, hans äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår frälsare.
Titusbrevet	Tit	70	1	5	När jag lämnade dig kvar på Kreta var det för att du skulle ordna det som återstod att göra och tillsätta äldste i varje stad efter mina anvisningar: 
Titusbrevet	Tit	70	1	6	oförvitliga män, som inte har gift sig mer än en gång och vilkas barn är troende och inte kan beskyllas för ett vilt och självsvåldigt liv. 
Titusbrevet	Tit	70	1	7	Församlingsledaren måste ju vara oförvitlig, eftersom han är Guds förvaltare. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara hårdhänt, inte sniken, 
Titusbrevet	Tit	70	1	8	utan skall vara gästfri, godhjärtad, behärskad, rättrådig, from och sträng mot sig själv. 
Titusbrevet	Tit	70	1	9	Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna. 
Titusbrevet	Tit	70	1	10	Det finns, särskilt bland de omskurna, många som inte vet sin plats, pratmakare som förvrider huvudet på andra. 
Titusbrevet	Tit	70	1	11	Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för snöd vinnings skull sprida otillåtna läror. 
Titusbrevet	Tit	70	1	12	En landsman till dem, en av deras egna profeter, har sagt: »Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.« 
Titusbrevet	Tit	70	1	13	Det vittnesbördet är sant. Vederlägg dem därför med kraft, så att de blir sunda i tron 
Titusbrevet	Tit	70	1	14	och inte ägnar sig åt judiska legender och åt påbud från människor som vänder sig bort från sanningen. 
Titusbrevet	Tit	70	1	15	För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent, de är orena både i sinne och samvete. 
Titusbrevet	Tit	70	1	16	De försäkrar att de känner Gud, men i sina handlingar förnekar de honom. Avskyvärda är de, oförbätterliga och odugliga till varje god gärning.
Titusbrevet	Tit	70	2	1	Men du skall tala om för dem vad den sunda läran kräver. 
Titusbrevet	Tit	70	2	2	Äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat, sunda i tron, kärleken och uthålligheten. 
Titusbrevet	Tit	70	2	3	På samma sätt skall äldre kvinnor uppträda så som ett heligt liv kräver, inte förtala någon och inte missbruka vin. De skall vara lärare i goda seder 
Titusbrevet	Tit	70	2	4	och fostra de unga kvinnorna till att älska man och barn, 
Titusbrevet	Tit	70	2	5	att vara anständiga, rena, husliga, goda och att underordna sig sina män, så att inte Guds ord blir smädat.
Titusbrevet	Tit	70	2	6	Förmana på samma sätt de yngre männen att alltid leva anständigt, 
Titusbrevet	Tit	70	2	7	och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din undervisning skall vara ofördärvad, värdig, 
Titusbrevet	Tit	70	2	8	sund och oantastlig, så att dina motståndare måste skämmas eftersom de inte hittar något ont att säga om oss.
Titusbrevet	Tit	70	2	9	Slavar skall underordna sig sina herrar i allt och göra dem till viljes, inte säga emot 
Titusbrevet	Tit	70	2	10	och inte stoppa något i egen ficka. De skall alltid visa sig goda och trogna, så att de på alla sätt är en prydnad för Guds, vår frälsares, lära.
Titusbrevet	Tit	70	2	11	Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. 
Titusbrevet	Tit	70	2	12	Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, 
Titusbrevet	Tit	70	2	13	medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store gud och frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. 
Titusbrevet	Tit	70	2	14	Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott.
Titusbrevet	Tit	70	2	15	Så skall du tala, uppmuntra och tillrättavisa, med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
Titusbrevet	Tit	70	3	1	Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda makthavare och myndigheter och alltid vara beredda att göra det som är gott. 
Titusbrevet	Tit	70	3	2	De får inte förolämpa någon utan skall vara fridsamma och försynta och visa ödmjukhet mot alla människor.
Titusbrevet	Tit	70	3	3	Vi var ju också själva en gång dåraktiga, olydiga och vilsegångna, slavar under alla möjliga impulser och lustar. Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi avskydde varandra.
Titusbrevet	Tit	70	3	4	Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara 
Titusbrevet	Tit	70	3	5	räddade han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig – och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. 
Titusbrevet	Tit	70	3	6	Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, 
Titusbrevet	Tit	70	3	7	för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv. 
Titusbrevet	Tit	70	3	8	Det är ett ord att lita på. Jag vill att du skall inskärpa detta, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att utföra goda gärningar. Dessa föreskrifter är bra och nyttiga för alla människor. 
Titusbrevet	Tit	70	3	9	Men dumma dispyter om förfäderna och strider och tvister om lagen skall du hålla dig ifrån; de är onyttiga och leder ingenstans. 
Titusbrevet	Tit	70	3	10	Den som vållar splittring skall du vägra att befatta dig med, efter en första och en andra tillrättavisning. 
Titusbrevet	Tit	70	3	11	Du kan vara säker på att han har gått vilse och är en syndare som har dömt sig själv.
Titusbrevet	Tit	70	3	12	När jag har skickat Artemas eller Tychikos till dig, så försök komma till mig i Nikopolis. Där har jag tänkt stanna över vintern. 
Titusbrevet	Tit	70	3	13	Se till att Zenas, juristen, och Apollos verkligen får allt de behöver när de reser. 
Titusbrevet	Tit	70	3	14	Även de våra måste lära sig att utföra goda gärningar när något behöver göras, annars blir deras liv fruktlöst.
Titusbrevet	Tit	70	3	15	Jag har hälsningar till dig från alla här hos mig. Hälsa alla våra vänner i tron. Nåd åt er alla.
Filemonbrevet	Filem	71	1	1	Från Paulus, fånge för Kristi Jesu skull, och från vår broder Timotheos till vår käre vän och medarbetare Filemon 
Filemonbrevet	Filem	71	1	2	och till vår syster Apfia, vår medkämpe Archippos och församlingen som möts i ditt hus. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	3	Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Filemonbrevet	Filem	71	1	4	Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner – 
Filemonbrevet	Filem	71	1	5	jag har hört om din kärlek och din tro, din tro på herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	6	Min bön är att vad din tro ger dem skall leda till ökad insikt om allt det goda ni skall få genom Kristus. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	7	Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga är vid gott mod tack vare dig, min broder.
Filemonbrevet	Filem	71	1	8/9	Även om jag i Kristus har full frihet att föreskriva dig vad du bör göra vill jag därför med tanke på din kärlek hellre vädja till dig sådan som jag är: en åldrad Paulus och nu också fånge för Kristi Jesu skull. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	10	Jag vädjar för Onesimos, mitt barn som jag har fött i min fångenskap, 
Filemonbrevet	Filem	71	1	11	honom som du inte hade någon nytta av förut men som nu är till nytta både för dig och för mig. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	12	När jag skickar tillbaka honom till dig är det som om det vore en del av mig själv. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	13	Jag hade helst velat ha honom kvar hos mig för att han skulle vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter fången för evangeliets skull. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	14	Men utan ditt samtycke ville jag ingenting göra; det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	15	Kanske fick du vara utan honom en tid just för att få honom tillbaka för alltid, 
Filemonbrevet	Filem	71	1	16	inte längre som en slav utan som något mer än en slav: en kär broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer skall han då inte vara det för dig, både som människa och som kristen.
Filemonbrevet	Filem	71	1	17	Om du betraktar mig som din vän, ta då emot honom som om det vore jag. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	18	Har han vållat dig skada eller är han skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	19	Jag, Paulus, skriver här med egen hand: jag skall betala. Och jag vill inte säga vad du är skyldig mig: dig själv. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	20	Ja, min broder, låt nu mig få nytta av dig, som medkristen. För Kristi skull: gör mig lättad och glad. 
Filemonbrevet	Filem	71	1	21	Jag skriver detta i förlitan på att du kommer att lyda, och jag vet att du skall göra ännu mer än jag ber om.
Filemonbrevet	Filem	71	1	22	En sak till: ordna ett rum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni tack vare era böner skall få glädjen att se mig.
Filemonbrevet	Filem	71	1	23	Epafras, som också är fånge här för Kristi Jesu skull, hälsar till dig, 
Filemonbrevet	Filem	71	1	24	liksom också mina medarbetare Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.
Filemonbrevet	Filem	71	1	25	Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande.
Hebreerbrevet	Heb	72	1	1	Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, 
Hebreerbrevet	Heb	72	1	2	men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. 
Hebreerbrevet	Heb	72	1	3	Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. 
Hebreerbrevet	Heb	72	1	4	Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. 
Hebreerbrevet	Heb	72	1	5	Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:
Hebreerbrevet	Heb	72	1	6	Och när han låter sin förstfödde son träda in i världen säger han:
Hebreerbrevet	Heb	72	1	7	Om änglarna säger han:
Hebreerbrevet	Heb	72	1	8	om Sonen däremot:
Hebreerbrevet	Heb	72	1	9	Du har älskat rättfärdigheten och hatat orätten. Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina likar.
Hebreerbrevet	Heb	72	1	10	Och:
Hebreerbrevet	Heb	72	1	11	De skall förgås, men du förblir. De skall alla nötas ut som en mantel,
Hebreerbrevet	Heb	72	1	12	du skall rulla ihop dem som en klädnad, ja, som en mantel skall de bytas ut. Men du är densamme, dina år har inget slut.
Hebreerbrevet	Heb	72	1	13	Aldrig har han sagt till en ängel:
Hebreerbrevet	Heb	72	1	14	Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen?
Hebreerbrevet	Heb	72	2	1	Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen. 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	2	Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	3	Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	4	och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja.
Hebreerbrevet	Heb	72	2	5	Det är inte änglar han har satt över den kommande värld som vi talar om. 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	6	Om detta finns ett klart vittnesbörd:
Hebreerbrevet	Heb	72	2	7	En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men med härlighet och ära krönte du honom,
Hebreerbrevet	Heb	72	2	8	allt lade du under hans fötter.
Hebreerbrevet	Heb	72	2	9	Men vi ser att Jesus, som en liten tid var ringare än änglarna, nu är krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle det komma alla till godo att han fick möta döden.
Hebreerbrevet	Heb	72	2	10	Ty när han, för vilken och genom vilken allting är till, ville föra många söner till härlighet, måste han låta honom som leder dem till frälsningen bli fullkomnad genom lidande. 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	11	Han som helgar och de som blir helgade har ju alla samme fader, och därför blygs han inte för att kalla dem bröder 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	12	då han säger: 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	13	likaså: 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	14	Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	15	och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	16	Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	17	och därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder. 
Hebreerbrevet	Heb	72	2	18	Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.
Hebreerbrevet	Heb	72	3	1	Bröder, ni heliga som har fått kallelsen till himlen, se därför på aposteln och översteprästen som vi bekänner oss till, Jesus, 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	2	som var betrodd av den som hade utsett honom, så som 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	3	Men han har visat sig värdig större härlighet än Mose, liksom en byggmästare äras mer än det hus han har byggt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	4	Varje hus har en byggmästare, men den som har byggt allt är Gud. 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	5	Väl var 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	6	Kristus däremot var som son betrodd att råda över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss.
Hebreerbrevet	Heb	72	3	7	Därför, som den heliga anden säger:
Hebreerbrevet	Heb	72	3	8	förhärda inte era hjärtan som under upproret, på utmaningens dag i öknen,
Hebreerbrevet	Heb	72	3	9	då era fäder utmanade mig och satte mig på prov, fast de hade sett mina gärningar
Hebreerbrevet	Heb	72	3	10	under fyrtio år. Därför blev mig detta släkte förhatligt, och jag sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan: de känner inte mina vägar.
Hebreerbrevet	Heb	72	3	11	Och jag svor i min vrede: Aldrig skall de komma in i min vila.
Hebreerbrevet	Heb	72	3	12	Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	13	Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	14	Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början. 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	15	Det heter: 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	16	Vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror, om inte alla de som hade dragit ut ur Egypten under Mose? 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	17	Vilka 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	18	Vilka gällde 
Hebreerbrevet	Heb	72	3	19	Så ser vi att det var för sin otro som de inte kunde komma in.
Hebreerbrevet	Heb	72	4	1	Låt oss alltså se till att ingen av er tror sig vara för sent ute, medan löftet att få komma in i hans vila ännu står kvar. 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	2	Också vi har fått del av det glada budskapet alldeles som de en gång. För dem som då hörde ordet var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro. 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	3	Vi däremot som har kommit till tro får gå in i den vila om vilken han har sagt: 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	4	Ty på något ställe heter det om den sjunde dagen: 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	5	men här heter det: 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	6	Eftersom det står fast att några kommer in i den och eftersom de som först fick det glada budskapet inte kom in, för sin ohörsamhets skull, 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	7	så bestämmer Gud på nytt en dag, när han så långt efteråt låter David säga 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	8	Hade Josua låtit dem komma till vila skulle Gud inte efteråt ha talat om en annan dag. 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	9	Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta. 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	10	Ty att gå in i Guds vila är att vila ut från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	11	Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen bringas på fall genom samma slags ohörsamhet.
Hebreerbrevet	Heb	72	4	12	Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	13	Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.
Hebreerbrevet	Heb	72	4	14	När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	15	Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. 
Hebreerbrevet	Heb	72	4	16	Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.
Hebreerbrevet	Heb	72	5	1	Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder. 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	2	Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	3	och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	4	Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron. 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	5	Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	6	liksom han på ett annat ställe säger: 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	7	Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	8	Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	9	och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	10	av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.
Hebreerbrevet	Heb	72	5	11	Om detta finns mycket att säga, men det är svårt att få er att förstå det eftersom ni har blivit tröga att lyssna. 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	12	Ni borde vid det här laget själva vara lärare, men i stället behöver ni nu på nytt någon som lär er de första grunderna i Guds ord. Ni har återgått till att behöva mjölk i stället för fast föda. 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	13	Och den som lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte fatta en undervisning om rättfärdighet. 
Hebreerbrevet	Heb	72	5	14	Den fasta födan är till för vuxna, för dem som träget har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.
Hebreerbrevet	Heb	72	6	1	Låt oss därför inte uppehålla oss vid det man först får lära sig om Kristus utan gå vidare till det som är avsett för vuxna. Vi kan inte börja om med grunderna: omvändelsen från döda gärningar, tron på Gud 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	2	och läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	3	Nej, med Guds tillåtelse går vi vidare.
Hebreerbrevet	Heb	72	6	4	Ty människor som har avfallit fast de en gång har blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av helig ande 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	5	och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	6	dem är det omöjligt att på nytt föra till omvändelse, eftersom de korsfäster Guds son en andra gång och gör honom till åtlöje. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	7	En åker som får rikligt med regn har Guds välsignelse om den suger upp vattnet och skänker odlaren hans gröda. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	8	Men bär den törnen och tistlar är den värdelös. Förbannelsen är inte långt borta, och slutet blir att åkern bränns av.
Hebreerbrevet	Heb	72	6	9	Men vad er sak beträffar, mina kära, är jag trots dessa ord övertygad om att den ligger bättre till och att ni är nära frälsningen. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	10	Gud är inte orättvis och glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som förut tjäna hans heliga. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	11	Jag önskar att ni alla ända till slutet måtte visa samma iver att få se ert hopp uppfyllt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	12	Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat.
Hebreerbrevet	Heb	72	6	13	Då Gud gav Abraham löftet 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	14	och sade: 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	15	Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	16	Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	17	Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	18	Hans avsikt var att genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	19	Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget, 
Hebreerbrevet	Heb	72	6	20	dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
Hebreerbrevet	Heb	72	7	1	Denne Melkisedek var kung i Salem och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	2	Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn »rättfärdig konung«, vidare är han kung i Salem, det vill säga »fredskonung«. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	3	Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid.
Hebreerbrevet	Heb	72	7	4	Betänk hur stor han måste vara, denne som Abraham, vår stamfader, gav sitt bästa krigsbyte som tionde. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	5	De bland Levis efterkommande som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fast också de härstammar från Abraham. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	6	Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som dock hade fått Guds löften, 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	7	och ingen kan förneka att det är den ringare som blir välsignad av den som är förmer. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	8	I det ena fallet är det dödliga människor som tar emot tionde, men i det andra en om vilken det vittnas att han alltid lever. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	9	Och på sätt och vis har Levi, som får tionde, själv gett tionde genom Abraham. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	10	Ty som ännu ofödd var han till i sin förfader när Melkisedek mötte denne.
Hebreerbrevet	Heb	72	7	11	Om nu fullkomlighet hade kunnat vinnas genom leviternas prästämbete – på detta var ju folkets lagstiftning byggd – fanns det då någon anledning att säga att det kommer en präst av annat slag, en sådan som Melkisedek, och inte en sådan som Aron? 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	12	Ändras prästämbetet måste själva lagen ändras. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	13	Den som här åsyftas hör ju till en annan stam, där ingen någonsin har gjort tjänst vid altaret. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	14	Alla vet att vår Herre är av Judas stam, och Mose har ingenting sagt om präster från den stammen. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	15	Det hela blir än klarare när det nu uppstår en präst av annat slag, lik Melkisedek däri 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	16	att han har blivit präst inte genom en lag som kräver en viss härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	17	Ty om honom betygas: 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	18	Därmed upphävs den tidigare bestämmelsen för att den var svag och till ingen nytta – 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	19	lagen har ju inte gett fullkomlighet åt något – men i stället får vi något bättre, ett hopp som närmar oss till Gud.
Hebreerbrevet	Heb	72	7	20	Till detta kommer Guds ed. De andra blev präster utan någon ed, 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	21	men Jesus blev präst genom en ed av den som säger till honom: 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	22	Detta visar hur överlägset det förbund är som Jesus har gått i god för. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	23	Vidare har de andra prästerna blivit fler och fler därför att döden satte en gräns för deras tjänst. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	24	Men eftersom han är till i evighet behåller han för alltid sitt prästämbete. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	25	Så kan han också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem.
Hebreerbrevet	Heb	72	7	26	En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	27	Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv. 
Hebreerbrevet	Heb	72	7	28	Lagen förordnar överstepräster med mänskliga svagheter, men den ed som avlöser lagen har insatt en som är son och har nått evig fullkomlighet.
Hebreerbrevet	Heb	72	8	1	Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen 
Hebreerbrevet	Heb	72	8	2	och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. 
Hebreerbrevet	Heb	72	8	3	En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och därför måste också vår ha något att bära fram. 
Hebreerbrevet	Heb	72	8	4	Om han nu vore här på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det finns andra som frambär gåvorna enligt lagen. 
Hebreerbrevet	Heb	72	8	5	Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: 
Hebreerbrevet	Heb	72	8	6	Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. 
Hebreerbrevet	Heb	72	8	7	Om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte ha funnits behov av ett annat. 
Hebreerbrevet	Heb	72	8	8	Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister:
Hebreerbrevet	Heb	72	8	9	ej såsom det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Ty de förblev inte i mitt förbund, och jag frågade därför inte heller efter dem, säger Herren.
Hebreerbrevet	Heb	72	8	10	Detta är det förbund jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och inrista dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
Hebreerbrevet	Heb	72	8	11	Ingen skall behöva undervisa sin landsman, ingen sin bror, och säga: Lär känna Herren. Alla skall veta vem jag är, från den minste till den störste.
Hebreerbrevet	Heb	72	8	12	Jag skall förlåta dem deras orättfärdighet, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.
Hebreerbrevet	Heb	72	8	13	Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna.
Hebreerbrevet	Heb	72	9	1	Det förra förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin helgedom, som dock var jordisk. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	2	Ett tält blev inrett med ett främre rum för lampstället, bordet och skådebröden; det kallas det heliga. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	3	Bakom det andra förhänget fanns det rum som kallas det allra heligaste. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	4	Där stod ett gyllene rökelsealtare och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns ett guldkärl med mannat, Arons stav, den som hade skjutit gröna skott, och förbundstavlorna. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	5	Ovanpå arken stod härlighetens keruber, som skuggade försoningsstället. Men jag kan inte här dröja vid varje enskild sak.
Hebreerbrevet	Heb	72	9	6	Så var det hela anordnat. I tältets främre rum går prästerna ständigt in när de förrättar gudstjänsten. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	7	I det andra rummet går bara översteprästen in, en gång om året och då alltid med blod som han bär fram för sina egna och folkets ouppsåtliga synder. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	8	Därmed visar den heliga anden att vägen in i helgedomen inte ligger öppen så länge det främre rummet ännu består. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	9	Det ger en bild av den tid som nu är: man frambär offergåvor som dock inte kan göra den som förrättar gudstjänsten fullkomlig, så att hans samvete är till freds. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	10	Liksom när det gäller mat och dryck eller olika tvagningar är det fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.
Hebreerbrevet	Heb	72	9	11	Men nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	12	Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	13	Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening, 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	14	hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden.
Hebreerbrevet	Heb	72	9	15	Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	16	När ett testamente föreligger måste det ju styrkas att den som har skrivit det är död; 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	17	testamentet blir giltigt först efter dödsfallet och har ingen verkan så länge dess upphovsman lever. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	18	Därför kunde inte heller det förra förbundet instiftas utan blod. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	19	När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket tog han blod från kalvar och bockar tillsammans med vatten och röd ull och isop och stänkte det på själva boken och på allt folket 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	20	och sade: 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	21	Likaså stänkte han blod på tältet och alla gudstjänstföremålen. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	22	Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
Hebreerbrevet	Heb	72	9	23	Avbilderna av det som är i himlen måste alltså renas med sådana medel. Men de himmelska tingen själva kräver bättre offer. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	24	Ty Kristus gick inte in i en helgedom som var byggd av människohand och bara en bild av den verkliga. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	25	Och han gjorde det inte för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	26	Då hade han måst lida många gånger alltifrån världens skapelse. Men nu har han trätt fram, en gång för alla, vid tidens slut, för att utplåna synden genom att offra sig själv. 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	27	Och liksom det är människans lott att en gång dö och sedan dömas, 
Hebreerbrevet	Heb	72	9	28	så har Kristus en gång offrats för att lyfta bort mångas synder och skall uppenbara sig en andra gång, och då inte för syndens skull utan för att rädda dem som väntar på honom.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	1	Med lagen nådde oss bara en skugga av det goda som skall komma, inte tingens egen gestalt. Därför förmår den aldrig genom de årligen upprepade offren göra dem som träder fram med dem fullkomliga för all framtid. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	2	Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar gudstjänsten skulle ju, efter att en gång ha blivit renade, inte längre vara medvetna om några synder. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	3	Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synderna, 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	4	ty blod från tjurar och bockar kan aldrig ta bort synder. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	5	Därför säger Kristus när han inträder i världen:
Hebreerbrevet	Heb	72	10	6	Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	7	Då sade jag: Se, här är jag. Som det står skrivet om mig i bokrullen har jag kommit, Gud, för att göra din vilja.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	8	Först säger han: Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer begärde du inte, och de gladde dig inte, och detta fast de frambärs enligt lagen. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	9	Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Så upphäver han det första för att låta det andra gälla. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	10	Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	11	Varje präst tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå aldrig kan avlägsna några synder. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	12	Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	13	Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	14	Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	15	Om detta vittnar också den heliga anden för oss. Först heter det: 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	16	Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar, säger Herren. Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och inrista dem i deras sinnen.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	17	Och sedan: 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	18	Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	19	Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	20	på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	21	Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	22	Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	23	Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	24	Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	25	och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	26	Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen återstår inte längre något offer för synderna; 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	27	då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	28	Den som överger Moses lag måste utan förskoning dö, om två eller tre vittnar mot honom. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	29	Hur mycket hårdare straff förtjänar då inte den som trampar Guds son under sina fötter, vanhelgar förbundsblodet, genom vilket han har blivit helgad, och kränker nådens ande? 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	30	Vi känner honom som har sagt: 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	31	Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	32	Kom ihåg hur det var förr, när ni nyss hade blivit upplysta. Ni utstod många svåra lidanden. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	33	Ni blev smädade och förföljda och gjordes till allmänt åtlöje, eller också ställde ni er vid deras sida som behandlades så. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	34	Ni led tillsammans med dem som satt i fängelse, och ni fann er med glädje i att bli berövade er egendom, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	35	Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	36	Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat, 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	37	ty: 
Hebreerbrevet	Heb	72	10	38	Min rättfärdige skall leva genom sin tro.
Hebreerbrevet	Heb	72	10	39	Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.
Hebreerbrevet	Heb	72	11	1	Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	2	För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	3	I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt.
Hebreerbrevet	Heb	72	11	4	I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain och fick vittnesbördet att han var rättfärdig – Gud vittnade själv om hans offer – och tack vare tron talar han ännu, fast han blev dräpt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	5	I tro togs Henok härifrån så att han inte behövde se döden. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	6	Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	7	I tro byggde Noa, uppfylld av helig fruktan, en ark för att rädda de sina, sedan han hade fått en uppenbarelse om det som ännu inte kunde ses. Därmed blev han till en dom över världen och fick själv del i den rättfärdighet som kommer av tro.
Hebreerbrevet	Heb	72	11	8	I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	9	I tro slog han sig ner i det utlovade landet som i ett främmande land och bodde i tält liksom Isak och Jakob, som hade fått del i samma löfte. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	10	Ty han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	11	I tro fick han kraft att avla en son, fast han, liksom Sara, var överårig. Han litade på den som hade gett löftet. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	12	Därför fick han, denne ende man som dessutom var så gott som död, en avkomma talrik som stjärnorna på himlen och de oräkneliga sandkornen på havsstranden. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	13	I tro dog alla dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade. De hade bara sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	14	De som talar så visar att de söker ett hemland. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	15	Och om de hade tänkt på det land som de lämnat kunde de ha återvänt dit. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	16	Men nu längtade de till ett bättre land, ett i himlen. Därför skäms inte Gud för dem, utan de får kalla honom sin Gud; han har ju grundat en stad åt dem.
Hebreerbrevet	Heb	72	11	17	I tro bar Abraham fram Isak som offer när han sattes på prov. Sin ende son var han beredd att offra, han som hade tagit emot löftena 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	18	och till vilken Gud hade sagt: 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	19	Han sade sig att Gud hade makt att till och med uppväcka döda. Från de döda fick han också, bildligt talat, sonen tillbaka. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	20	I tro gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau, också för kommande tider. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	21	I tro välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	22	I tro talade Josef när han låg för döden om Israels barns uttåg och bestämde vad som skulle göras med hans ben.
Hebreerbrevet	Heb	72	11	23	I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	24	I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	25	Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	26	Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	27	I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	28	I tro instiftade han påskhögtiden med dess blodbestrykning för att han som dödade de förstfödda inte skulle röra dem. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	29	I tro tågade folket genom Röda havet som på torra land, men när egypterna försökte dränktes de.
Hebreerbrevet	Heb	72	11	30	Genom tron föll Jerikos murar sedan man hade gått runt dem i sju dagar. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	31	Genom tron undgick skökan Rachav att dödas tillsammans med dem som vägrade tro, ty hon hade tagit emot spejarna som vänner.
Hebreerbrevet	Heb	72	11	32	Behöver jag säga mer? Tiden räcker inte till för att jag skall kunna berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och om profeterna. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	33	Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löftena uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap, 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	34	släcka rasande eld och undkomma svärdets egg. De var svaga men blev starka, fick kraft i striden och jagade främmande härar på flykten. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	35	Kvinnor fick sina döda tillbaka uppståndna. Andra torterades till döds när de vägrade att låta sig befrias, eftersom de ville nå en bättre uppståndelse. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	36	Andra fick känna på hån och prygel, ja, också bojor och fängelse. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	37	De blev stenade, söndersågade, avrättade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, de led brist, förföljdes och misshandlades; 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	38	världen förtjänade inte att hysa dem. De måste hålla till i ödemarker och bergstrakter, i grottor och jordhålor.
Hebreerbrevet	Heb	72	11	39	Ingen av dessa som genom sin tro har fått Guds vittnesbörd fick se löftet uppfyllas. 
Hebreerbrevet	Heb	72	11	40	Gud har förutbestämt något bättre åt oss, och därför skall de uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss.
Hebreerbrevet	Heb	72	12	1	När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	2	Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	3	Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.
Hebreerbrevet	Heb	72	12	4	Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	5	Och ni har glömt den uppmaning som riktas till er som till söner:
Hebreerbrevet	Heb	72	12	6	Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär.
Hebreerbrevet	Heb	72	12	7	Det är för att fostras ni får lida. Gud behandlar er som söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	8	Om inte ni blir tuktade, lika väl som alla andra, är ni inga riktiga söner, utan oäkta. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	9	Våra jordiska fäder tuktade oss, och vi fogade oss efter dem. Skall vi då inte så mycket mer böja oss för andarnas fader, så att vi får leva? 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	10	Våra fäder tuktade oss ju för en kort tid och efter eget godtycke, men han gör det för vårt bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	11	För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet.
Hebreerbrevet	Heb	72	12	12	Styrk därför era matta händer och svaga knän. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	13	Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen.
Hebreerbrevet	Heb	72	12	14	Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	15	Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	16	Se till att ingen gör sig skyldig till otukt eller gudlöshet som Esau, som för ett enda mål mat sålde sin förstfödslorätt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	17	Ni vet ju att när han efteråt gjorde anspråk på välsignelsen blev han avvisad fast han bad om den under tårar; han fick inget tillfälle att ångra sig.
Hebreerbrevet	Heb	72	12	18	Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind, 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	19	till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	20	Ty de uthärdade inte påbudet: 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	21	Så förfärande var synen att Mose sade: 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	22	Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	23	en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	24	och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
Hebreerbrevet	Heb	72	12	25	Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan som avvisade honom när han här på jorden tillkännagav sin vilja, hur skall då vi kunna det om vi vänder oss bort från honom när han talar från himlen. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	26	Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	27	Orden 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	28	Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan. 
Hebreerbrevet	Heb	72	12	29	Ty vår Gud är en förtärande eld.
Hebreerbrevet	Heb	72	13	1	Håll broderskärleken levande. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	2	Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	3	Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.
Hebreerbrevet	Heb	72	13	4	Äktenskapet skall alltid hållas i ära och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	5	Lev inte för pengar; nöj er med vad ni har. Gud själv har sagt: 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	6	och därför kan vi tryggt säga: 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	7	Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	8	Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	9	Låt er inte ryckas med av alla slags främmande läror. Vår inre styrka beror av Guds nåd och inte av en viss sorts mat. Att lägga vikt vid matregler har aldrig gagnat någon. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	10	Vi har ett offeraltare från vilket de som tjänar i förbundstältet inte har rätt att äta. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	11	Ty när översteprästen bär in offerdjurens blod i helgedomen som syndoffer bränns kropparna utanför lägret. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	12	Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	13	Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	14	Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	15	Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	16	Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	17	Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång skall avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er.
Hebreerbrevet	Heb	72	13	18	Be för oss, ty vi är förvissade om vårt goda uppsåt och vill alltid handla rätt. 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	19	Särskilt ber jag om er förbön, så att jag snart kan komma tillbaka till er.
Hebreerbrevet	Heb	72	13	20	Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår herre Jesus, upp från de döda, 
Hebreerbrevet	Heb	72	13	21	styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.
Hebreerbrevet	Heb	72	13	22	Jag ber er, bröder, att lyssna tåligt till mina förmaningar, jag har ju fattat mig kort i mitt brev.
Hebreerbrevet	Heb	72	13	23	Jag kan berätta för er att vår broder Timotheos har blivit fri. Så snart han kommer hit skall jag besöka er tillsammans med honom.
Hebreerbrevet	Heb	72	13	24	Hälsa alla era ledare och alla de heliga. Bröderna från Italien hälsar er.
Hebreerbrevet	Heb	72	13	25	Nåd åt er alla.
Jakobsbrevet	Jak	73	1	1	Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.
Jakobsbrevet	Jak	73	1	2	Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	3	Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	4	Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	5	Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	6	Men han skall be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	7/8	En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren.
Jakobsbrevet	Jak	73	1	9	En ringa broder skall vara stolt över sin upphöjelse, 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	10	en rik över sin ringhet; han skall försvinna som blommorna i gräset. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	11	Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Så skall den rike vissna bort mitt i all sin strävan.
Jakobsbrevet	Jak	73	1	12	Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	13	Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	14	Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	15	Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	16	Låt inte bedra er, mina kära bröder. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	17	Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	18	Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	19	Håll detta i minnet, mina kära bröder.Ordets hörare och ordets görare Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala, sen till vrede, 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	20	ty en människas vrede åstadkommer inte det som är rättfärdigt inför Gud. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	21	Lägg därför bort allt det orena och det myckna onda hos er, och ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv.
Jakobsbrevet	Jak	73	1	22	Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	23	Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	24	han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	25	Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.
Jakobsbrevet	Jak	73	1	26	Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans fromhet är ingenting värd. 
Jakobsbrevet	Jak	73	1	27	Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.
Jakobsbrevet	Jak	73	2	1	Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	2	Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	3	Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: »Här är en bra plats för dig«, men till den fattige: »Ställ dig där borta«, eller »Sätt dig på golvet vid mina fötter« – 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	4	gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?
Jakobsbrevet	Jak	73	2	5	Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom? 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	6	Ändå visar ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och släpar er till domstolarna? 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	7	Är det inte de som smädar det härliga namn som har uttalats över er?
Jakobsbrevet	Jak	73	2	8	Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	9	Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	10	Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	11	Ty han som har sagt: 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	12	Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	13	Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen.
Jakobsbrevet	Jak	73	2	14	Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	15	Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	16	vad hjälper det då om någon av er säger: »Gå i frid, håll er varma och ät er mätta«, men inte ger dem vad kroppen behöver? 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	17	Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.
Jakobsbrevet	Jak	73	2	18	Nu kanske någon frågar: »Har du tro?« – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	19	Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	20	Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	21	Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar när han lade sin son Isak som offer på altaret? 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	22	Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	23	Så uppfylldes skriftens ord: 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	24	Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	25	Var det inte så med skökan Rachav? Blev hon inte rättfärdig genom gärningar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg? 
Jakobsbrevet	Jak	73	2	26	Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död.
Jakobsbrevet	Jak	73	3	1	Mina bröder, bli inte lärare allesammans, ni vet att vi får en strängare dom, 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	2	ty vi felar alla på många sätt. Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	3	När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss styr vi också hela hans kropp. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	4	Och tänk på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar; ändå styr rorsmannen dem med det lilla rodret dit han vill. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	5	På samma sätt med tungan; den är en liten lem men kan skryta över hur mycket den förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	6	Och tungan är en eld, själva den onda världen bland våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	7	Det finns ingen art bland fyrfotadjur, fåglar, kräldjur eller havsdjur som inte kan betvingas och har betvingats av människan. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	8	Men tungan kan ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	9	Med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	10	Från samma mun kommer lovsång och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	11	Inte kan samma källsprång ge både sött och bittert vatten? 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	12	Och, mina bröder, inte kan ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon eller en saltkälla ge sötvatten.
Jakobsbrevet	Jak	73	3	13	Om någon av er är vis och erfaren skall han med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör visheten till. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	14	Men har ni bitter avund och självhävdelse i era hjärtan skall ni inte skryta och tala osanning. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	15	Sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	16	Där det finns avund och självhävdelse, där finns också oordning och allsköns uselhet. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	17	Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig. 
Jakobsbrevet	Jak	73	3	18	Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid.
Jakobsbrevet	Jak	73	4	1	Varifrån kommer all kamp och strid ibland er? Är det inte från begären som för krig i era lemmar? 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	2	Ni vill ha, men får ingenting. Ni dödar av avund, men uppnår ingenting. Ni kämpar och strider. Ni har ingenting, därför att ni inte ber. 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	3	Ni ber, men får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär.
Jakobsbrevet	Jak	73	4	4	Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen betyder fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	5	Eller tror ni att det är tomma ord när skriften säger: Svartsjukt kräver Gud åt sig den ande han har låtit bo i oss? 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	6	Större är dock den nåd han ger oss. Därför heter det: 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	7	Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen, och han skall fly för er. 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	8	Närma er Gud, och han skall närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	9	Sörj och gråt och klaga. Vänd skrattet i tårar och glädjen i sorg. 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	10	Ödmjuka er inför Herren, och han skall upphöja er.
Jakobsbrevet	Jak	73	4	11	Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen är du inte lagens görare utan dess domare. 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	12	Det finns bara en lagstiftare och domare, han som kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer din nästa?
Jakobsbrevet	Jak	73	4	13	Ni som säger: »I dag eller i morgon skall vi fara till den eller den staden och stanna där ett år och göra goda affärer«, 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	14	ni vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	15	Ni borde säga: »Om Herren vill får vi leva och göra det eller det.« 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	16	I stället är ni övermodiga och skryter. Allt sådant skryt är av ondo. 
Jakobsbrevet	Jak	73	4	17	Den som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd.
Jakobsbrevet	Jak	73	5	1	Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	2	Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	3	ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	4	Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	5	Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	6	Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige, och han gör inte motstånd mot er.
Jakobsbrevet	Jak	73	5	7	Bröder, var tåliga tills Herren kommer. Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	8	Ha tålamod ni också, och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	9	Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står utanför dörren. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	10	Ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme i att lida och visa tålamod. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	11	Ja, vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet.
Jakobsbrevet	Jak	73	5	12	Framför allt, mina bröder, svär ingen ed, varken vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Ert ja skall vara ett ja och ert nej ett nej, annars drabbas ni av Guds dom.
Jakobsbrevet	Jak	73	5	13	Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	14	Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	15	Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	16	Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade. Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	17	Elia var en människa som vi, men när han bönföll Gud om att det inte skulle regna kom inget regn över landet på tre och ett halvt år. 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	18	Sedan bad han igen, och då gav himlen regn, och jorden lät sin gröda växa.
Jakobsbrevet	Jak	73	5	19	Mina bröder, om en av er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 
Jakobsbrevet	Jak	73	5	20	då skall ni veta: den som återför en syndare från hans villovägar räddar hans liv undan döden och gör att många synder blir förlåtna.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	1	Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de utvalda som lever skingrade, som främlingar, i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	2	utvalda enligt Guds, vår faders, plan, helgade av Anden och bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid åt er i rikaste mått.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	3	Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	4	till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	5	Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	6	Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	7	för att det som är äkta i er tro – och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	8	Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	9	då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	10	Det var denna räddning som profeterna sökte och forskade efter när de profeterade om den nåd som ni skulle få. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	11	De ville utröna vilken och vad slags tid som Kristi ande i dem syftade på när den förutsade de lidanden Messias måste utstå och den härlighet som skulle följa. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	12	Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Detta har nu kungjorts för er av dem som i helig ande, sänd från himlen, kommit till er med evangeliet, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	13	Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	14	Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	15	Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	16	Det står ju skrivet: 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	17	Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	18	Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	19	Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	20	Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	21	Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och förhärligat honom, så att ni i er tro också kan hoppas på Gud.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	22	Ni har renat era själar genom att lyda sanningen och kan leva i uppriktig kärlek till era bröder. Älska då varandra av hela ert hjärta. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	23	Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	24	ty:
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	1	25	Men Herrens ord består i evighet.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	1	Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	2	Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	3	Ni har ju fått smaka Herrens godhet.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	4	När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	5	då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	6	Det står ju i skriften: 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	7	Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	8	en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	9	Men ni är 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	10	Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	11	Mina kära, jag uppmanar er som bor här som främlingar att akta er för köttets begär, som för krig mot själen. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	12	Uppför er väl bland hedningarna, så att de som säger att ni är onda människor ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han kommer.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	13	Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	14	eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	15	Ty sådan är Guds vilja: genom att göra det goda skall ni tysta munnen på de okunniga och tanklösa. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	16	Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	17	Hedra alla, älska era trosbröder, frukta Gud och ära kejsaren.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	18	Ni som är slavar, underordna er era herrar, lyd och respektera dem, inte bara de goda och hyggliga utan också de orättvisa. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	19	Den som härdar ut i oförtjänta lidanden därför att han har Gud för ögonen, han gör något stort. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	20	Vad är det för berömvärt i att tåligt ta emot hugg och slag när ni har felat? Men om ni står ut med att misshandlas när ni har gjort rätt, då är det något stort i Guds ögon. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	21	Det är vad ni har kallats till, ty också Kristus led, för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	22	Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	23	Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	24	Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	2	25	Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	1	Och ni kvinnor, underordna er era män, så att också de som inte vill tro på ordet kan vinnas utan ord tack vare sina hustrur, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	2	när de ser hur ni lever i lydnad och renhet. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	3	Er prydnad skall inte vara något utvärtes, håruppsättningar, guldsmycken och fina kläder, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	4	utan den inre, dolda människan med sitt oförgängliga smycke, ett milt och stilla sinnelag. Det är dyrbart i Guds ögon. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	5	Så prydde sig också förr de heliga kvinnorna som hoppades på Gud. De underordnade sig sina män, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	6	så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre. Hennes döttrar är ni om ni gör det rätta och aldrig låter skrämma er.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	7	Och ni män, låt den kunskap ni har fått prägla ert samliv med hustrun, hon är ju den svagare. Visa henne aktning, ty också hon skall få del av livets gåva. Då skall ingenting stå i vägen för era böner.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	8	Till sist, ni skall alla leva i endräkt och inbördes förståelse, i broderskärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	9	Löna inte ont med ont eller skymf med skymf, utan tvärtom: välsigna. Ty ni är själva kallade att få välsignelse.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	10	Den som älskar livet och vill ha goda dagar, han skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från svekfulla ord.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	11	Han skall undvika det onda och göra det goda, han skall sträva efter att hålla fred.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	12	Ty Herrens ögon ser de rättfärdiga, och hans öron hör deras bön. Men han vänder sig mot dem som gör det onda.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	13	Vem kan göra er något ont om ni arbetar för det goda? 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	14	Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga. Var inte rädda, låt dem inte skrämma er. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	15	Men Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	16	Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	17	Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	18	Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	19	och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	20	De hade en gång vägrat att lyssna, när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar, medan arken byggdes i vilken några få, bara åtta människor, räddades genom vattnet. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	21	På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	3	22	han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under honom.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	1	När nu Kristus har lidit med sin kropp skall också ni väpna er med hans sätt att tänka. Ty den som lider med sin kropp har slutat att synda, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	2	så att han resten av tiden här i sin kropp inte lever efter sina mänskliga begär utan efter Guds vilja. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	3	Länge nog har ni levt som hedningarna vill, med utsvävningar, liderlighet, fylleri, fester, dryckeslag och brottslig avgudadyrkan. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	4	Därför blir de förvånade när ni inte längre vill följa dem i deras omåttliga lastbarhet, och då hånar de er. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	5	Men de skall få svara inför honom som står redo att döma levande och döda. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	6	Ty därför förkunnades evangeliet också för dem som nu är döda: även om de som människor blev dömda kroppsligen, skulle de få leva andligen, som Gud.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	7	Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	8	Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	9	Var gästfria mot varandra utan att knota. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	10	Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	11	Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	12	Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	13	Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	14	Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull, ty härlighetens ande, Guds ande, vilar över er. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	15	Det får inte hända att någon av er måste lida som mördare eller tjuv eller därför att han gör något annat ont eller blandar sig i andras angelägenheter. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	16	Men lider han som kristen skall han inte skämmas utan förhärliga Gud just som kristen. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	17	Ty nu är tiden inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, hur blir då slutet för dem som inte vill tro på Guds evangelium? 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	18	Om den rättfärdige blir räddad med knapp nöd, hur går det då med den ogudaktige och syndige?
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	4	19	Därför skall de som lider efter Guds vilja överlämna sitt liv åt sin trofaste skapare och göra det goda.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	1	Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	2	Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	3	Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	4	Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	5	Och ni yngre, underordna er dem som är äldst. Men för er alla gäller: klä er i ödmjukhet mot varandra, ty 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	6	Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand, så att han upphöjer er när tiden är inne, 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	7	och kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	8	Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	9	Håll stånd mot honom, orubbliga i tron. Kom ihåg att ni får utstå detsamma som alla era bröder här i världen. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	10	Men om ni nu får lida en kort tid skall Gud, som skänker all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, upprätta er, stödja er och ge er fasthet. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	11	Hans är makten i evighet, amen.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	12	Genom Silvanus, som jag vet är en pålitlig broder, skriver jag dessa korta rader för att stärka er och för att bekräfta att här verkligen är fråga om Guds nåd, som ni skall stå fasta i.
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	13	Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, och min son Markus hälsar er. 
Första Petrusbrevet	1 Pet	74	5	14	Hälsa varandra med kärlekens kyss. Frid åt er alla som lever i Kristus.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	1	Från Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten hos vår gud och frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	2	Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår herre. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	3	Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	4	Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	5	Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	6	till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	7	till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	8	Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	9	Men den som saknar detta ser ingenting i sin närsynthet; han har glömt hur han blev renad från sina tidigare synder.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	10	Gör i stället allt ni kan, bröder, för att befästa er ställning som kallade och utvalda. Gör ni det kommer ni aldrig på fall, 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	11	ty då skall ni få fritt och öppet tillträde till vår herre och frälsare Jesu Kristi eviga rike.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	12	Därför tänker jag ständigt påminna er om allt detta, även om ni känner till det och är befästa i den sanning som har blivit er. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	13	Jag ser det som min plikt att hålla er vakna med mina påminnelser så länge jag bor i detta kroppens tält. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	14	Jag vet nämligen att jag snart måste lämna det, det har vår herre Jesus Kristus gjort klart för mig. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	15	Men jag vill göra mitt bästa för att ni även efter min bortgång alltid skall kunna minnas dessa ting.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	16	Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	17	Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: »Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.« 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	18	Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	19	Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	20	Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	1	21	Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	1	Men det fanns också falska profeter i Israels folk, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som har friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	2	Många skall följa dem i deras utsvävningar och dra skam över sanningens väg. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	3	I sin själviskhet skall de utnyttja er med hjälp av påhittade historier. Men domen som för länge sedan fällts över dem är i kraft, och fördärvet lurar på dem.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	4	Gud skonade inte änglar som hade syndat utan störtade ner dem i underjordens mörka hålor, där de hålls i förvar till domen. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	5	Han skonade inte den gamla världen men skyddade Noa, rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra när han lät en översvämning komma över de gudlösas värld. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	6	Städerna Sodom och Gomorra dömde han till att läggas i aska för att visa de gudlösa vad som väntar dem. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	7	Men han räddade den rättfärdige Lot, som led av de ogudaktigas utsvävande liv, 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	8	för när den rättfärdige mannen bodde bland dem och fick höra om deras laglösa gärningar och själv såg dem plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	9	Herren vet alltså att rädda de gudfruktiga ur prövningen men också att hålla de orättfärdiga i förvar under tuktan fram till domens dag, 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	10	särskilt dem som följer sina orena begär och inte bryr sig om högre makter. Fräcka och övermodiga skyggar de inte för att smäda himmelska väsen, 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	11	och det fast änglar som är långt överlägsna dessa i styrka och makt inte tillgriper smädelser när de anklagar dem inför Herren. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	12	Dessa människor är som oskäliga djur, födda till att fångas och dödas. De hädar vad de inte känner till, och liksom djuren går under skall också de gå under, 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	13	och så blir de lurade på vad de har lurat till sig. De har sin glädje i att festa mitt på ljusa dagen. De är en skam och vanära där de delar era måltider och hänger sig åt sina förförelsekonster. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	14	De har inte ögon för annat än lösaktiga kvinnor och får aldrig nog av synden. De förleder svaga själar och är väl övade i själviskhet, dessa förbannade, 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	15	som har lämnat den raka vägen och gått vilse genom att följa Bileam, Bosors son, i spåren. Han älskade vad han kunde lura till sig 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	16	men blev tillrättavisad för sitt brott: en stum åsna började tala med människoröst och hejdade profeten i hans dårskap.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	17	Dessa människor är källor utan vatten, dimmoln som jagas av stormbyar: det djupaste mörker väntar dem. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	18	De talar stora men tomma ord, de vädjar till kroppens begär och lockar med utsvävningar tillbaka sådana som just börjat komma bort från dem och deras villfarelse. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	19	De utlovar frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man blir underkuvad av är man slav under. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	20	Om de som tack vare kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus har kommit undan världens orenhet låter sig fångas av den igen och underkuvas, då ligger de sämre till nu än förra gången. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	21	Det hade varit bättre för dem att aldrig ha fått kunskap om rättfärdighetens väg än att ha kunskapen om den och sedan dra sig undan de heliga bud som de har mottagit. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	2	22	Det har gått dem som det så sant sägs i ordspråken: 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	1	Det är nu andra brevet jag skriver till er, mina kära, och i båda har jag genom mina påminnelser velat väcka er till klar insikt igen 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	2	och få er att minnas de heliga profeternas förutsägelser och vår herres och frälsares bud, som ni har hört genom era apostlar. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	3	Framför allt skall ni tänka på att i de sista dagarna kommer det hånare, som styrs av sina egna begär och som hånar er 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	4	och frågar: »Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse.« 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	5	De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	6	Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	7	Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	8	Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	9	Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	10	Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	11	När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	12	medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	13	Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	14	Därför skall ni, mina kära, medan ni väntar på detta, göra allt ni kan för att Gud skall finna att ni lever i frid, rena och oförvitliga. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	15	Att vår herre dröjer skall ni betrakta som en räddning. Detta har också vår käre broder Paulus skrivit till er i enlighet med den vishet han har fått. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	16	Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Där finns somligt som är svårt att förstå, och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv.
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	17	Ni, mina kära, som fått veta detta, skall vara på er vakt, så att ni inte dras med i de ogudaktigas villfarelse och förlorar fotfästet. 
Andra Petrusbrevet	2 Pet	75	3	18	Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, amen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	1	Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	2	Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	3	Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	4	Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	5	Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	6	Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	7	Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	8	Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	9	Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	1	10	Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	1	Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	2	Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	3	Att vi har lärt känna honom förstår vi av att vi håller hans bud. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	4	Den som säger: »Jag känner honom« men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	5	Men hos den som bevarar hans ord har Guds kärlek i sanning nått sin fullhet. Då vet vi att vi är i honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	6	Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	7	Mina kära, vad jag skriver här är inget nytt bud utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har fått höra. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	8	Ändå är det jag skriver ett nytt bud – det visar både hans och ert liv. Ty mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	9	Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	10	Den som älskar sin broder förblir i ljuset och har ingenting inom sig som leder till fall. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	11	Men den som hatar sin broder är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	12	Jag skriver till er, mina barn: ni har fått era synder förlåtna för hans namns skull. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	13	Jag skriver till er, fäder: ni känner honom som är till från början. Jag skriver till er som är unga: ni har besegrat den Onde.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	14	Jag har skrivit till er, barn: ni känner Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni känner honom som är till från början. Jag har skrivit till er som är unga: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den Onde.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	15	Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	16	Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	17	Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	18	Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	19	De har utgått från oss men hörde aldrig till oss. Ty om de hade hört till oss hade de stannat hos oss. Men det skulle avslöjas att ingen av dem hör till oss. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	20	Ni däremot har blivit smorda av den Helige och känner alla sanningen – 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	21	jag skriver heller inte att ni är okunniga om sanningen utan att ni känner den och vet att ingen lögn uppstår ur sanningen.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	22	Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	23	Den som förnekar Sonen har heller inte Fadern. Den som erkänner Sonen har också Fadern. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	24	Bevara det ni har hört från början. Om det ni har hört från början finns i er förblir också ni för alltid bevarade i Sonen och i Fadern. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	25	Och detta är vad han själv lovade oss: det eviga livet.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	26	Jag skriver här till er om dem som vill bedra er. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	27	Men i er förblir den smörjelse som ni har fått av honom, och ni behöver ingen lärare. Ty hans smörjelse undervisar er om allt – den talar sanning och inte lögn. Gör som den har lärt er: förbli i honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	28	Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver vända oss bort i skam vid hans ankomst. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	2	29	Om ni vet att han är rättfärdig inser ni också att var och en som lever rättfärdigt är född av honom.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	1	Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	2	Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	3	Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	4	Den som syndar bryter också mot lagen, ty synd är laglöshet. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	5	Ni vet att han har uppenbarat sig för att ta bort synderna och att någon synd inte finns hos honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	6	Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har aldrig sett honom och känner honom inte.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	7	Mina barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig, liksom Kristus är rättfärdig. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	8	Den som syndar är djävulens barn, ty djävulen har syndat ända från början. Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	9	Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda eftersom han är född av Gud. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	10	Så blir det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens: den som handlar orättfärdigt tillhör inte Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	11	Ty detta är budskapet som ni har hört alltifrån början: att vi skall älska varandra. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	12	Vi skall inte likna Kain, som var den Ondes barn och slog ihjäl sin bror. Varför slog han ihjäl honom? Därför att hans gärningar var onda medan broderns var rättfärdiga.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	13	Bröder, bli inte förvånade om världen hatar er. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	14	Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som inte älskar är kvar i döden. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	15	Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	16	Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	17	Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	18	Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	19/20	 Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	21	Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	22	Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	23	Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	3	24	Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	1	Mina kära, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	2	Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	3	men den ande som förnekar Jesus är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skall komma och som redan nu är i världen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	4	Men ni, mina barn, är från Gud, och ni har besegrat de falska profeterna, ty han som är i er är större än han som är i världen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	5	De kommer från världen, och därför talar de som världen, och världen lyssnar på dem. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	6	Men vi kommer från Gud. Den som känner Gud, han lyssnar på oss; den som inte kommer från Gud, han lyssnar inte på oss. Så kan vi skilja mellan sanningens ande och villfarelsens ande.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	7	Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	8	Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	9	Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	10	Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	11	Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	12	Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	13	Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	14	Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	15	Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	16	Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	17	I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	18	Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	19	Vi älskar därför att han först älskade oss. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	20	Om någon säger: »Jag älskar Gud« men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	4	21	Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	1	Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och den som älskar fadern älskar också hans barn. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	2	Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	3	Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga, 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	4	eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	5	Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	6	Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	7	Det är tre som vittnar: 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	8	Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	9	Vi godtar ju människors vittnesbörd, men Guds betyder mer, ty detta är Guds vittnesbörd: han har vittnat om sin son. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	10	Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	11	Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	12	Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	13	Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	14	Och vår frimodiga tro på Gud är denna: om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	15	Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	16	Om någon ser sin broder begå en synd som inte är en dödssynd skall han be, och han skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår någon dödssynd. Det finns synd som leder till döden. Det är inte sådan synd jag menar när jag säger att man skall be. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	17	Varje orätt är en synd, men det finns synd som inte är dödssynd.
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	18	Vi vet att de som är födda av Gud inte syndar. Han som föddes av Gud bevarar dem och den Onde kan inte röra dem. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	19	Vi vet att vi är från Gud och att hela världen ligger i den Ondes våld. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	20	Vi vet också att Guds son har kommit och att han har gett oss förstånd så att vi kan känna den Sanne. Vi lever i den Sanne, i hans son Jesus Kristus. Han är den sanne guden och det eviga livet. 
Första Johannesbrevet	1 Joh	76	5	21	Mina barn, var på er vakt mot avgudar.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	1	Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag i sanning älskar, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	2	Vi älskar dem för sanningens skull, den förblir i oss och skall vara med oss för alltid. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	3	Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och från Jesus Kristus, Faderns son, skall vara med oss i sanning och kärlek.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	4	Det gladde mig mycket att bland dina barn finna sådana som lever i sanningen så som Fadern har befallt oss. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	5	Nu ber jag dig, min fru – och det jag skriver här är inte något nytt bud utan det som vi har haft från början – låt oss alla älska varandra. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	6	Och detta är kärleken: att leva efter hans bud. Ja, detta är budet som ni har fått höra från början: att ni skall leva i kärleken.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	7	Ty många bedragare har gått ut i världen, sådana som inte vill erkänna att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Där har ni bedragaren, Antikrist. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	8	Se till att ni inte förlorar det ni har arbetat för utan får full lön. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	9	Den som inte förblir i Kristi lära utan går andra vägar, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära, han har både Fadern och Sonen. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	10	Om någon kommer till er utan denna lära skall ni inte släppa in honom i ert hem och inte hälsa honom välkommen. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	11	Den som välkomnar honom gör sig till hans medbrottsling.
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	12	Jag har mycket att säga er, men jag vill inte göra det med papper och bläck utan hoppas få komma till er och tala med er personligen, för att vår glädje skall bli fullkomlig. 
Andra Johannesbrevet	2 Joh	77	1	13	Din utvalda systers barn hälsar dig.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	1	Från den gamle till hans käre Gaius, som jag i sanning älskar. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	2	Käre broder, jag hoppas att allt står väl till och att du är frisk. Att det står väl till med din själ vet jag. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	3	Det gladde mig mycket att få besök av bröder som vittnade om sanningen hos dig, hur du lever i sanningen. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	4	Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	5	Käre broder, du visar dig trogen i allt du gör för bröderna fast de kommer från annat håll. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	6	De har vittnat om din kärlek inför vår församling. Det är bra om du på ett sätt som är Gud värdigt hjälper dem att fortsätta resan. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	7	Det är ju för Namnets skull som de har gett sig ut, och de tar inte emot någonting av hedningarna. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	8	Alltså är det vi som måste sörja för dem, så att vi hjälper till att sprida sanningen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	9	Jag har skrivit några rader till din församling. Men Diotrefes, som söker ta ledningen där, vill inte ha med oss att göra. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	10	När jag kommer skall jag därför påtala hans handlingssätt, hur skamligt han förtalar oss. Och han nöjer sig inte med det, han vägrar att ta emot bröderna, och då andra vill göra det hindrar han dem och stöter ut dem ur församlingen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	11	Käre broder, ta inte efter det onda utan det goda. Den som gör det goda kommer från Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	12	Till förmån för Demetrios har alla, ja, sanningen själv, vittnat. Också vi kan vittna, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	13	Jag har mycket att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. 
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	14	Jag hoppas snart få se dig, så att vi kan talas vid personligen.
Tredje Johannesbrevet	3 Joh	78	1	15	Frid över dig. Vännerna hälsar. Hälsa vännerna, var och en särskilt.
Judasbrevet	Jud	79	1	1	Från Judas, Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror, till de kallade som är älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus. 
Judasbrevet	Jud	79	1	2	Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått.
Judasbrevet	Jud	79	1	3	Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga. 
Judasbrevet	Jud	79	1	4	Bland er har det nämligen nästlat sig in några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.
Judasbrevet	Jud	79	1	5	Jag vill påminna er, ni vet ju redan allt detta, om hur Herren först räddade sitt folk ur Egypten men sedan dödade dem som inte trodde. 
Judasbrevet	Jud	79	1	6	Och tänk på de änglar som inte slog vakt om sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist: dem håller han förvarade i underjorden med eviga bojor fram till domen på den stora dagen. 
Judasbrevet	Jud	79	1	7	Tänk också på Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som på samma sätt som änglarna bedrev otukt och onaturligt umgänge: de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.
Judasbrevet	Jud	79	1	8	Ändå beter sig dessa svärmare likadant. De skändar kroppen, de förnekar högre makter och de smädar himmelska väsen. 
Judasbrevet	Jud	79	1	9	Ärkeängeln Mikael tillät sig inte att fördöma djävulen med smädelser, när han tvistade med honom om Moses kropp, utan sade: »Måtte Herren tillrättavisa dig.« 
Judasbrevet	Jud	79	1	10	Dessa människor däremot smädar det som de inte vet något om, och det som de kan av naturen, liksom de oskäliga djuren, det förstör de sig själva med. 
Judasbrevet	Jud	79	1	11	Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de ägnar sig som Bileam åt villfarelser mot betalning, de går under som Korach genom sitt trots.
Judasbrevet	Jud	79	1	12	De är blindskär, dessa som utan att skämmas deltar i era måltider och bara tänker på sig själva. De är moln utan regn som drivs förbi av vinden. De är träd utan frukt om hösten och uppryckta med rötterna, dubbelt döda. 
Judasbrevet	Jud	79	1	13	De är vilda havsvågor med sina skändligheter som skumkrön. De är kometer som det djupaste mörker väntar på för evigt. 
Judasbrevet	Jud	79	1	14	Om dessa människor profeterade Henok i den sjunde generationen efter Adam: »Se, Herren kommer med sina tusentals heliga 
Judasbrevet	Jud	79	1	15	för att sitta till doms över alla människor och straffa alla gudlösa för alla deras gudlösa handlingar och allt det oerhörda som dessa gudlösa syndare har sagt mot honom.« 
Judasbrevet	Jud	79	1	16	De knotar, är missnöjda och lever efter sina begär. De är stora i orden samtidigt som de smickrar dem som de kan ha nytta av.
Judasbrevet	Jud	79	1	17	Men ni, mina kära, skall komma ihåg vad som förutsades av vår herre Jesu Kristi apostlar. 
Judasbrevet	Jud	79	1	18	De sade till er: »I den sista tiden skall det uppträda hädare som drivs av sina gudlösa begär.« 
Judasbrevet	Jud	79	1	19	Det är just de som vållar splittring, dessa som är alltigenom jordiska, utan ande.
Judasbrevet	Jud	79	1	20	Men ni, mina kära, skall bygga ert liv på er allra heligaste tro under bön i helig ande. 
Judasbrevet	Jud	79	1	21	Håll er kvar i Guds kärlek och se fram mot att vår herre Jesus Kristus skall förbarma sig och ge er evigt liv. 
Judasbrevet	Jud	79	1	22	Somliga, sådana som tvivlar, skall ni ha förbarmande med 
Judasbrevet	Jud	79	1	23	och rycka ur elden och rädda, men andra skall ni förbarma er över med fruktan, i avsky till och med för deras av kroppen nersölade kläder.
Judasbrevet	Jud	79	1	24	Han som kan skydda er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande, 
Judasbrevet	Jud	79	1	25	den ende Guden som har räddat oss genom vår herre Jesus Kristus, hans är härligheten, storheten, styrkan och makten, före all tids början, nu och i all evighet, amen.
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	1	Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart skall ske. Han sände sin ängel och lät sin tjänare Johannes veta det, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	2	han som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt han har sett. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	3	Salig den som läser upp och saliga de som hör orden i denna profetia och bevarar det som står skrivet i den. Ty stunden är nära.
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	4	Från Johannes till de sju församlingarna i Asien. Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer och från de sju andarna framför hans tron 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	5	och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	6	och som har gjort oss till ett kungadöme, till präster åt sin Gud och fader, honom tillhör härligheten och väldet i evigheters evighet, amen.
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	7	Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall brista ut i klagan för hans skull. Ja, amen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	8	Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	9	Jag, Johannes, er broder som i Jesus delar lidandet, kungavärdigheten och uthålligheten med er, hade kommit till ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	10	Jag kom i hänryckning på Herrens dag och hörde bakom mig en stark röst, som en basun, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	11	och den sade: »Vad du ser, skriv det i en bok och skicka den till de sju församlingarna, till Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	12	Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig. Och när jag vände mig om såg jag sju lampställ av guld, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	13	och mitt bland lampställen såg jag någon som var lik en människoson, i fotsid klädnad och med ett bälte av guld om bröstet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	14	Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	15	Hans fötter liknade gyllene brons när den glöder i smältugnen, och hans röst var som rösten av stora vatten. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	16	I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den lyser i sin kraft.
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	17	När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: »Var inte rädd. Jag är den förste och den siste 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	18	och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	19	Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	1	20	Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju lampställen av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju lampställen är de sju församlingarna.
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	1	Skriv till ängeln för församlingen i Efesos: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går bland de sju lampställen av guld. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	2	Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet och vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	3	Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	4	Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	5	Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr. Annars kommer jag till dig och flyttar bort ditt lampställ, om du inte omvänder dig. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	6	Men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	7	Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	8	Och skriv till ängeln för församlingen i Smyrna: Så säger han, den förste och den siste, han som var död och har fått liv igen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	9	Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik – och jag vet hur du smädas av dem som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	10	Var inte rädd för vad du skall få utstå. Se, djävulen kommer att kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och ni skall få lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	11	Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	12	Och skriv till ängeln för församlingen i Pergamon: Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	13	Jag vet var du bor: där Satan har sin tron. Ändå håller du fast vid mitt namn och har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades hos er där Satan bor. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	14	Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för israeliterna, så att de åt offerkött och bedrev otukt. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	15	Så har också du hos dig sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	16	Vänd om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	17	Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	18	Och skriv till ängeln för församlingen i Thyatira: Så säger Guds son, han som har ögon som eldslågor, och hans fötter liknar gyllene brons. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	19	Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet och vet att dina senaste gärningar är fler än de första. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	20	Men det har jag emot dig, att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta offerkött. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	21	Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om från sin otukt. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	22	Se, jag skall lägga henne på sjukbädden, och dem som horar med henne skall jag låta drabbas av svåra lidanden om de inte vänder om från hennes gärningar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	23	Och hennes barn skall jag döda med pest. Och alla församlingarna skall förstå att jag är den som rannsakar njurar och hjärtan och som skall ge var och en av er vad hans gärningar är värda. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	24	Men till er andra i Thyatira, alla som inte har denna lära och inte känner Satans djup, som det heter, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	25	Men håll fast vid det ni har, tills jag kommer. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	26	Den som segrar och ger akt på mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	27	och han skall valla dem med en stav av järn, som man krossar lerkärl – 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	28	samma makt som jag har fått av min fader. Och jag skall ge honom morgonstjärnan. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	2	29	Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	1	Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna. Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	2	Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö. Ty jag har funnit att dina gärningar inte håller måttet inför min Gud. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	3	Kom ihåg vad du har hört och tagit emot, och bevara det och vänd om. Ty om du inte vaknar skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	4	Men du har några få i Sardes som inte har fläckat sina kläder, och de skall vandra med mig i vita kläder eftersom de har förtjänat det. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	5	Den som segrar skall alltså kläs i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	6	Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	7	Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia: Så säger den helige, den sannfärdige, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	8	Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga. Din kraft är ringa, men du har bevarat mitt ord och inte förnekat mitt namn. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	9	Se, jag skall låta några komma från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Se, jag skall få dem att komma och kasta sig för dina fötter, och de skall förstå att jag älskar dig. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	10	Du har bevarat ordet om min uthållighet, och därför skall jag bevara dig från prövningens stund, som skall komma över hela världen för att pröva jordens invånare. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	11	Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar ifrån dig segerkransen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	12	Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner ur himlen, från min Gud, och mitt nya namn. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	13	Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	14	Och skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	15	Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	16	Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	17	Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	18	Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	19	Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om! 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	20	Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	21	Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	3	22	Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!«
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	1	Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen, och den första rösten, som jag hade hört tala till mig som en basun, sade: »Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som skall ske härefter.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	2	Och strax kom jag i hänryckning, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	3	och han som satt där syntes mig lik jaspis och karneol, och kring tronen var en regnbåge som var som smaragd. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	4	Och runt om tronen såg jag tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kransar av guld på huvudet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	5	Från tronen kom det blixtar och dån och åska, och sju facklor brann framför tronen, det är Guds sju andar, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	6	och framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall. Mitt för tronen och runt om tronen var fyra varelser som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	7	Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	8	De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt:
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	9	Och när dessa varelser hyllar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	10	då skall de tjugofyra äldste falla ner inför honom som sitter på tronen och tillbe honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga:
Uppenbarelseboken	Upp	80	4	11	Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot härligheten och äran och makten. Ty du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den.
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	1	Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	2	Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: »Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	3	Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	4	Och jag grät häftigt över att det inte fanns någon som var värdig att öppna boken och se i den. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	5	Men en av de äldste sade till mig: »Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	6	Och jag såg att mitt för tronen och de fyra varelserna och mitt för de äldste stod ett lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	7	Det gick fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	8	Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	9	Och de sjöng en ny sång:
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	10	Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud, till präster åt honom. Och de skall vara kungar på jorden.
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	11	Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	12	och de sade med hög röst: Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten och få rikedom och vishet och styrka och ära och härlighet och lovsång.
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	13	Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga: Den som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet.
Uppenbarelseboken	Upp	80	5	14	Och de fyra varelserna sade: »Amen.« Och de äldste föll ner och tillbad.
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	1	Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen, och jag hörde en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: »Kom!« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	2	Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare och för att segra.
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	3	Och när Lammet bröt det andra sigillet hörde jag den andra varelsen säga: »Kom!« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	4	En annan häst, en eldröd, kom fram, och han som satt på den fick rätt att ta freden från jorden så att människor skulle slakta varandra, och ett långt svärd gavs åt honom.
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	5	Och när Lammet bröt det tredje sigillet hörde jag den tredje varelsen säga: »Kom!« Jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den höll en våg i handen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	6	Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra varelserna: »Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet skall du inte skada.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	7	Och när Lammet bröt det fjärde sigillet hörde jag den fjärde varelsens röst som sade: »Kom!« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	8	Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden.
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	9	Och när Lammet bröt det femte sigillet såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och sitt vittnesbörd. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	10	Och de ropade med hög röst: »Hur länge, du helige och sannfärdige härskare, skall du dröja med att hålla dom och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	11	Och åt var och en gavs en vit klädnad, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de själva, hade nått sitt fulla antal.
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	12	Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Och det kom en väldig jordbävning, och solen blev svart som en tagelsäck, och hela månen blev som blod. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	13	Och himlens stjärnor föll ner på jorden, liksom höstfikonen faller från trädet när det skakas av stormen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	14	Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	15	och jordens kungar och de höga herrarna och härförarna och de rika och mäktiga och alla, slavar som fria, gömde sig i hålor och bland klippor i bergen 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	16	och sade till bergen och klipporna: »Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	6	17	Ty deras stora vredesdag har kommit, och vem kan då bestå?«
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	1	Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller mot något träd. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	2	Och jag såg en annan ängel stiga upp från öster med den levande Gudens sigill, och han ropade med hög röst till de fyra änglarna, som hade fått rätt att skada jorden och havet: 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	3	»Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	4	Och jag fick höra antalet av dem som var märkta med sigill. Etthundrafyrtiofyra tusen var märkta, och de kom från alla Israels stammar: 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	5	av Judas stam tolv tusen märkta med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	6	av Ashers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	7	av Simons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	8	av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen, märkta med sigill.
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	9	Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	10	Och de ropade med hög röst: »Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	11	Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	12	och sade: »Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	13	Och en av de äldste sade till mig: »Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	14	Jag svarade: »Du vet det, herre.« Han sade till mig: »Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	15	Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	16	De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	7	17	Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	1	När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv timme. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	2	Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	3	Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	4	Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	5	Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden. Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	6	Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	7	Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	8	Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	9	en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	10	Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	11	Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	12	Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	8	13	Och jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög röst: »Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina basuner ljuda.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	1	Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	2	Och stjärnan öppnade avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	3	Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	4	De blev tillsagda att inte skada gräset på jorden, inte heller någon annan grönska eller något träd utan bara de människor som inte bär Guds sigill på sin panna. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	5	De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, och plågan som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	6	I de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den. De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	7	Och gräshopporna liknade hästar som har gjorts klara för strid. På deras huvuden var liksom gyllene kransar, och deras ansikten var som människors ansikten. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	8	De hade hår som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	9	De hade bröstpansar som av järn, och dånet från deras vingar var som dånet från många hästar och vagnar som stormar fram till strid. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	10	De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten ligger deras makt att skada människorna i fem månader. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	11	Över sig har de en kung, avgrundens ängel; hans namn på hebreiska är Abaddon och på grekiska heter han Apollyon.
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	12	Det första veropet är över. Men efter det kommer två till.
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	13	Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det gyllene altaret inför Gud, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	14	och den sade till den sjätte ängeln med basunen: »Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	15	Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	16	Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	17	Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	18	En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	19	Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	20	De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	9	21	Och de omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder.
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	1	Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen kring sitt huvud. Och hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	2	och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	3	och ropade med hög röst som ett lejon ryter. Och när han hade ropat talade de sju åskornas röster. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	4	När de sju åskorna hade talat tänkte jag skriva, men jag hörde en röst från himlen säga: »Försegla vad de sju åskorna har talat och skriv inte upp det.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	5	Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	6	och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: »Tiden är ute. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	7	I de dagar då den sjunde ängeln höjer sin röst och låter sin basun ljuda har Guds hemlighet fullbordats enligt det goda budskap han gett sina tjänare profeterna.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	8	Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: »Gå och ta den öppna boken ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	9	Och jag gick bort till ängeln och bad honom ge mig bokrullen. Han sade till mig: »Ta den och ät upp den. Den skall svida i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	10	Och jag tog emot bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade svalt den sved det i min mage. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	10	11	Och de sade till mig: »Du måste profetera på nytt om många länder och folk och språk och kungar.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	1	Och en måttstock som var som en stav gavs åt mig med orden: »Gå och mät Guds tempel och altaret och räkna dem som tillber där. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	2	Men templets yttre gård skall du lämna därhän och inte mäta, ty den har getts åt hedningarna, och den heliga staden skall trampas av dem i fyrtiotvå månader. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	3	Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	4	Vittnena är de två olivträden och de två lampställen som står framför jordens herre. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	5	Om någon vill skada dem kommer det eld ur deras mun och förtär deras fiender. Var och en som vill skada dem måste bli dödad på det sättet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	6	De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under den tid då de profeterar, och de har makt att förvandla allt vatten till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	7	Och när de har fullbordat sitt vittnesbörd skall odjuret som stiger upp ur avgrunden börja krig mot dem och besegra dem och döda dem. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	8	Deras lik skall ligga på gatan i den stora stad som på andligt språk kallas Sodom och Egypten och där deras herre också blev korsfäst. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	9	Människor från alla länder och stammar och språk och folk kommer och ser på deras lik i tre och en halv dag och låter dem inte läggas i någon grav. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	10	Och jordens invånare gläder sig över deras öde och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom dessa båda profeter hade varit en plåga för jordens invånare. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	11	Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och stor skräck föll över alla som såg dem. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	12	Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: »Kom hit upp.« Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	13	I samma stund blev det en väldig jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman, sju tusen människor dödades av jordbävningen, och de andra slogs av skräck och gav himlens Gud sin hyllning. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	14	Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer strax.
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	15	Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen som sade: »Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evighet.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	16	Och de tjugofyra äldste, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	17	och sade: »Vi tackar dig, Herre Gud, allhärskare, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och blivit konung. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	18	Folken vredgades, men din vrede har kommit och stunden då de döda skall dömas och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, höga och låga, och förgöra dem som förgör jorden.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	11	19	Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel.
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	1	Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	2	Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	3	Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	4	Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ner på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	5	Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	6	och kvinnan flydde ut i öknen, där Gud har berett henne en tillflykt, så att hon skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar.
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	7	Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	8	men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	9	Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	10	Och jag hörde en stark röst i himlen säga: »Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	11	De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	12	Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	13	Och när draken såg att han hade störtats ner på jorden började han förfölja kvinnan som hade fött sin son. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	14	Och den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan så att hon kunde flyga ut i öknen, till den plats där hon blir livnärd en tid och två tider och en halv tid, långt borta från ormen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	15	Och ormen sprutade vatten ur sin mun efter kvinnan som en flod, för att strömmen skulle föra bort henne. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	16	Men jorden hjälpte kvinnan, och den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	17	Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	12	18	Och han ställde sig på havsstranden.
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	1	Och jag såg ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	2	Odjuret jag såg liknade en leopard, och dess fötter var som en björns och dess gap som gapet på ett lejon. Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	3	Ett av dess huvuden såg ut att ha fått ett dödligt hugg, men det dödliga såret hade läkts. Hela jorden greps av beundran för odjuret och följde det, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	4	och man tillbad draken för att han hade gett odjuret makten, och man tillbad odjuret och sade: »Vem är som odjuret? Vem kan strida mot det?«
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	5	Och det fick en mun som skröt och hädade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	6	Och det öppnade sin mun för att häda Gud, häda hans namn och hans tält, alla som bor i himlen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	7	Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	8	Och alla jordens invånare skall tillbe honom, var och en som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som blev slaktat.
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	9	Du som har öron, hör detta. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	10	Den som skall i fångenskap, han går i fångenskap, och den som skall dö för svärdet, han blir dödad med svärd. Här behövs de heligas uthållighet och tro.
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	11	Och jag såg ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som liknade ett lamms och det talade som en drake. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	12	Det utövar det första odjurets hela makt i dess åsyn. Det får jorden och dess invånare att tillbe det första odjuret, vars dödliga sår hade läkts. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	13	Och det gör stora tecken, det låter till och med eld falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	14	Och det förför jordens invånare med de tecken som det fått rätt att göra i odjurets åsyn. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt odjuret som har fått svärdshugget men kommit till liv igen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	15	Och det fick rätt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden också kan tala och se till att alla som inte tillber odjurets bild blir dödade. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	16	Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	17	och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	13	18	Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	1	Och jag såg, och se: Lammet stod på berget Sion och tillsammans med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans faders namn skrivet på pannan. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	2	Och jag hörde en röst från himlen som rösten av stora vatten och rösten av stark åska, och rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	3	De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	4	Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor, de är rena som jungfrur. Det är de som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en första skörd åt Gud och Lammet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	5	I deras mun har det aldrig funnits någon lögn, de är fläckfria.
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	6	Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	7	och han sade med hög röst: »Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	8	Och efter följde ännu en ängel, en andra, som sade: »Störtat, störtat är det stora Babylon, för vars otukts skull alla folk har fått dricka vredens vin.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	9	Och efter dem följde en tredje ängel som sade med hög röst: »Den som tillber odjuret och dess bild och tar emot dess märke på sin panna eller sin hand, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	10	han skall få dricka Guds vredes vin, som hällts upp oblandat i Guds vredes bägare, och han skall pinas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	11	Och röken från deras pina stiger i evigheters evighet, och de får ingen lättnad vare sig dag eller natt, dessa som tillber odjuret och dess bild, var och en som tar emot märket med dess namn. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	12	Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som bevarar Guds bud och tron på Jesus.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	13	Och jag hörde en röst från himlen som sade: »Skriv: saliga de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor, ty deras gärningar följer med dem.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	14	Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som var lik en människoson och hade en krans av guld på huvudet och i handen en vass skära. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	15	Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: »Ta din skära och skörda, ty skördetiden är inne; jordens gröda är mogen.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	16	Och han som satt på molnet sänkte sin skära ner över jorden, och jorden skördades.
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	17	Och en annan ängel kom ut från templet i himlen, också han med en vass skära. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	18	Och en annan ängel kom ut från altaret, en som hade makt över elden. Och han ropade med hög röst till honom som hade den vassa skäran: »Ta din vassa skära och skörda klasarna på jordens vinstock; dess druvor är mogna.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	19	Och ängeln sänkte sin skära ner över jorden och skördade druvorna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	14	20	Och vinpressen trampades utanför staden, och blod kom från pressen och sextonhundra stadier därifrån stod det upp till betslet på hästarna.
Uppenbarelseboken	Upp	80	15	1	Och jag såg ett annat stort och märkligt tecken på himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, eftersom Guds vrede når sitt slut med dem.
Uppenbarelseboken	Upp	80	15	2	Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och de som hade kämpat sig fria från odjuret och dess bild och talet för dess namn stod på glashavet med Guds harpor i händerna. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	15	3	Och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:
Uppenbarelseboken	Upp	80	15	4	Vem måste inte bäva, Herre, och ära ditt namn? Ty du ensam är helig, alla folk skall komma och tillbe inför dig, din rättfärdighet har uppenbarats.
Uppenbarelseboken	Upp	80	15	5	Sedan såg jag, och templet i himlen, förbundstecknets tält, öppnades, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	15	6	och de sju änglarna, de som hade med sig de sju plågorna, kom ut från templet klädda i skinande vita linnekläder och med bälten av guld kring bröstet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	15	7	Och en av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld som var fulla av Guds vrede – han som lever i evigheters evighet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	15	8	Och templet fylldes av rök från Guds härlighet och från hans kraft, och ingen kunde gå in i templet förrän de sju plågorna från de sju änglarna nått sitt slut.
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	1	Och jag hörde en stark röst ur templet som sade till de sju änglarna: »Gå ut och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	2	Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild.
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	3	Den andre tömde sin skål över havet. Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet.
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	4	Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev till blod. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	5	Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du som är och som var, du helige som har fällt denna dom. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	6	De har utgjutit heliga mäns och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det har de förtjänat.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	7	Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och rättfärdiga är dina domar.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	8	Den fjärde tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	9	och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning.
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	10	Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	11	och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar.
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	12	Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	13	Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	14	De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	15	»Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	16	Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	17	Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom från tronen i templet, och den sade: »Det har skett.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	18	Och det kom blixtar och dån och åska, och det blev en väldig jordbävning, så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	19	Och den stora staden slets i tre delar, och folkens städer störtade samman. Och Gud glömde inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin stränga vredes vin. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	20	Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	16	21	Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår.
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	1	Och en av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom och talade till mig och sade: »Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som bor vid stora vatten. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	2	Henne har kungarna på jorden horat med, och jordens invånare har berusat sig med hennes otukts vin.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	3	Och han förde mig i anden ut i öknen. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	4	Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakansrött och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, som var full av skändligheter och smutsen från hennes otukt. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	5	Och på hennes panna var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	6	Och jag såg att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen. Och jag såg på henne med stor förundran.
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	7	Och ängeln sade till mig: »Vad undrar du över? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och med odjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	8	Odjuret som du såg, det var men är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	9	Här behövs både förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	10	Fem har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och när han kommer skall han stanna bara en kort tid. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	11	Och odjuret som var och inte mer är, han är den åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin undergång. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	12	Och de tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har fått sina riken men får kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	13	De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och makt åt odjuret. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	14	De skall strida mot Lammet, och Lammet med sina kallade och utvalda och trogna skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre och konungarnas konung.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	15	Och han sade till mig: »Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder och människomassor och folk och språk. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	16	Och de tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata skökan och göra henne utblottad och naken, de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	17	Ty Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret, tills Guds ord är förverkligade. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	17	18	Och kvinnan som du såg är den stora staden, den som har kungavälde över kungarna på jorden.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	1	Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	2	Och han ropade med stark röst: »Störtat, störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	3	Ty för hennes otukts skull har alla folk fått dricka vredens vin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes makt och lyx.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	4	Och jag hörde en annan röst från himlen säga: »Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	5	Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	6	Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för hennes gärningar. Häll upp dubbelt åt henne i den bägare där hon har blandat sin dryck. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	7	Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon själv har omgett sig med glans och lyx. Hon säger i sitt hjärta: ’Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva sörja.’ 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	8	Därför skall hennes plågor komma på en enda dag, död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud som har dömt henne.
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	9	Och jordens kungar, som har levt med henne i otukt och lyx, skall gråta över henne och klaga när de ser röken från bålet 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	10	och själva står på avstånd, skrämda av hennes plåga. De skall säga: ’Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, på en enda timme har domen kommit över dig.’ 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	11	Och jordens köpmän gråter över henne och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras skeppslaster, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	12	deras laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, linnetyger och purpur, siden och scharlakan, deras tujaträ, saker av elfenben och dyrbaraste träslag, av koppar, järn och marmor, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	13	eller kryddor, parfymer och salvor och olika slag av rökelse, eller vin och olja, mjöl och spannmål, eller nötkreatur och får, hästar och vagnar och slavar och människoliv. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	14	De frukter som du längtade efter gick dig ur handen. Allt som glänser och skiner har du förlorat, och aldrig mer kommer någon att finna det. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	15	De som handlar med sådana varor, de som har blivit rika genom henne, skall stanna på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	16	’Ve, ve, denna stora stad, som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	17	På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.’ Alla skeppare och alla som seglar med sina varor och sjömännen och alla som lever på sjöfart stannade på avstånd 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	18	och ropade när de såg röken från bålet: ’Var fanns maken till denna stora stad?’ 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	19	Och de strödde jord på huvudet och ropade, gråtande och klagande: ’Ve, ve, denna stora stad, som gjorde alla som har skepp på haven rika med sitt överflöd. På en enda timme har den ödelagts.’ 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	20	Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	21	Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sade: »Så skall den stora staden Babylon med våldsam kraft slungas i djupet och aldrig finnas mer. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	22	Aldrig mer skall sång och musik från harpspelare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, aldrig mer skall någon hantverkare av något slag finnas i dig. Ljudet från en kvarnsten skall aldrig mer höras i dig, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	23	ljuset från en lampa skall aldrig mer lysa i dig, och rösten av brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens herrar, ty alla folk förfördes av din trolldom. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	18	24	I den staden fanns blodet från profeter och heliga och alla dem som har slaktats på jorden.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	1	Sedan hörde jag liksom den starka rösten från en stor skara i himlen: »Halleluja! Frälsningen och härligheten och makten finns hos vår Gud, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	2	ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	3	Och de sade igen: »Halleluja.« Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	4	Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: »Amen. Halleluja!«
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	5	Och det kom en röst från tronen som sade: »Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, höga och låga.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	6	Och jag hörde liksom rösten från en stor skara och liksom rösten av stora vatten och rösten av stark åska: »Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	7	Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	8	Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	9	Och ängeln sade till mig: »Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.« Och han sade till mig: »Detta är Guds sanna ord.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	10	Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom. Och han sade till mig: »Nej, inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder, som har Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	11	Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den kallas »Trovärdig och sann«, och han dömer och strider rättfärdigt. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	12	Hans ögon var som eldslågor, på huvudet hade han många kronor, och på honom var ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	13	Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är »Guds ord«. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	14	De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i skinande vitt linne. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	15	Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd som han skall slå folken med, och han skall valla dem med en stav av järn, och han skall trampa vinpressen för Guds, allhärskarens, stränga vredes vin. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	16	Och han har ett namn skrivet på manteln och på låret: »Konungarnas konung och herrarnas herre.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	17	Och jag såg en ängel stå inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglarna som flög över himlens mitt: »Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	18	så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män och kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, höga och låga.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	19	Och jag såg odjuret och jordens kungar och deras härar, som samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans här. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	20	Och odjuret togs till fånga och likaså den falske profeten, som gjort tecken inför odjuret och förfört dem som tagit emot dess märke och tillbett dess bild. De kastades båda levande i eldsjön som brinner av svavel. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	19	21	Och de andra dödades med svärdet ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta på deras kött.
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	1	Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	2	Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	3	och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid.
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	4	Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	5	De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	6	Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	7	Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	8	Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	9	Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	10	Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	11	Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	12	Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	13	Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	14	Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	20	15	Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	1	Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	2	Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	3	Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: »Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	4	och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	5	Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.« Och han sade: »Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	6	Och han sade till mig: »Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	7	Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	8	Men de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	9	Och en av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: »Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	10	Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner ur himlen från Gud, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	11	full av Guds härlighet. Och den lyste som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	12	Den hade en stor och hög mur och tolv portar, och vid portarna tolv änglar, och namn var skrivna där, namnen på Israels tolv stammar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	13	I öster var tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	14	Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, Lammets tolv apostlar.
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	15	Och han som talade till mig hade en måttstock av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	16	Staden var byggd i fyrkant och dess längd var som dess bredd. Och han mätte upp den med sin måttstock till tolv tusen stadier; längden, bredden och höjden var lika. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	17	Och han mätte upp muren till etthundrafyrtiofyra alnar efter människornas mått, som också var ängelns. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	18	Muren var byggd av jaspis och staden var av rent guld, som var som rent glas. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	19	Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags sköna ädelstenar. Den första grundstenen var av jaspis, den andra av safir, den tredje av kalcedon, den fjärde av smaragd, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	20	den femte av sardonyx, den sjätte av karneol, den sjunde av krysolit, den åttonde av beryll, den nionde av topas, den tionde av krysopras, den elfte av hyacint och den tolfte av ametist. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	21	De tolv portarna var tolv pärlor, varje port av en enda pärla. Och den breda gatan genom staden var av rent guld, som var som genomskinligt glas.
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	22	Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	23	Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	24	och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	25	och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	26	Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	21	27	Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok.
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	1	Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	2	Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	3	Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	4	De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	5	Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet.
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	6	Och han sade till mig: »Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, som är en Gud för profeternas andar, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart skall ske. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	7	Se, jag kommer snart. Salig den som tar vara på profetians ord i denna bok.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	8	Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det föll jag ner för att tillbe ängeln som hade visat det för mig. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	9	Men han sade till mig: »Nej, inte så. Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder profeterna och alla de som tar vara på orden i denna bok. Gud skall du tillbe.« 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	10	Och han sade till mig: »Försegla inte orden i denna boks profetior, ty stunden är nära. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	11	Den som gör orätt skall fortsätta att göra orätt och den som är oren fortsätta att orena sig, och den rättfärdige skall fortsätta att leva rättfärdigt och den helige att helga sig.
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	12	Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	13	Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	14	Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	15	Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den.
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	16	Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.«
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	17	Och Anden och bruden säger: »Kom!« Och den som hör det skall säga: »Kom!« Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	18	Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	19	Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok. 
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	20	Han som vittnar om detta säger: »Ja, jag kommer snart.« Amen, kom, Herre Jesus.
Uppenbarelseboken	Upp	80	22	21	Nåd från herren Jesus åt alla.